Finansutskottets betänkande

2015/16:FiU14

Regelbunden finansiell information och offentliggörande av aktieinnehav

Sammanfattning

Utskottet säger ja till regeringens förslag i proposition 2015/16:26
Regelbunden finansiell information och offentliggörande av aktieinnehav.

I propositionen föreslår regeringen hur de ändringar som gjorts i det s.k. öppenhetsdirektivet (direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel) ska genomföras i svensk rätt.

De lagar som berörs är lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, och förslaget till lag om rapportering av betalningar till myndigheter som lämnas i proposition 2015/16:3 Tydligare redovisningsregler och nya rapporteringskrav för utvinningsindustrin.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 2016.

Inga motioner har lämnats med anledning av propositionen.

I betänkandet finns ett särskilt yttrande (V).

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Berörda regelverk

Utskottets överväganden

Regelbunden finansiell information och offentliggörande av aktieinnehav

Särskilda yttranden

Regelbunden finansiell information och offentliggörande av aktieinnehav (V)

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Regelbunden finansiell information och offentliggörande av aktieinnehav

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

2. lag om ändring i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument,

3. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4. lag om ändring i lagen (2015:000) om rapportering av betalningar till myndigheter.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2015/16:26 punkterna 1–4.

Stockholm den 3 december 2015

På finansutskottets vägnar

Fredrik Olovsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik Olovsson (S), Ulf Kristersson (M), Monica Green (S), Jörgen Hellman (S), Jörgen Andersson (M), Ingela Nylund Watz (S), Emil Källström (C), Janine Alm Ericson (MP), Jan Ericson (M), Dennis Dioukarev (SD), Erik Ullenhag (L), Jakob Forssmed (KD), Marie Granlund (S), Fredrik Schulte (M), Börje Vestlund (S), Johan Nissinen (SD) och Håkan Svenneling (V).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2015/16:26 Regelbunden finansiell information och offentliggörande av aktieinnehav föreslås ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, förkortad LHF, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, förkortad LMV, lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, och förslaget till lag om rapportering av betalningar till myndigheter som lämnas i proposition 2015/16:3 Tydligare redovisningsregler och nya rapporteringskrav för utvinningsindustrin [1].

Lagändringarna syftar till att i svensk rätt genomföra direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel (det s.k. öppenhetsdirektivet), direktiv 2013/50/EU av den 22 oktober 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (det s.k. ändringsdirektivet), direktiv 2007/14/EG av den 8 mars 2007 om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (det s.k. genomförandedirektivet), och direktiv 2003/71/EG om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel (det s.k. prospektdirektivet).

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 2016.

Bakgrund

Under våren 2013 kom Europaparlamentet och rådet överens om ett direktiv om ändring av öppenhetsdirektivet − det s.k. ändringsdirektivet. Ändringsdirektivet trädde i kraft den 26 november 2013 och ska vara genomfört senast den 26 november 2015. Till öppenhetsdirektivet finns även ett genomförandedirektiv.

Öppenhetsdirektivet har genomförts i svensk rätt huvudsakligen genom lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, förkortad LHF, och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, förkortad LVM. Regeringen har efter bemyndigande i dessa lagar meddelat föreskrifter för tillämpningen av de lagarna genom förordningen (2007:375) om handel med finansiella instrument och förordningen (2007:572) om värdepappersmarknaden.

Finansinspektionen har med stöd av bemyndiganden i de båda förordningarna rätt att meddela föreskrifter.

Berörda regelverk

Öppenhetsdirektivet

Öppenhetsdirektivet trädde i kraft 2005 och innehåller bestämmelser om information som ska offentliggöras av företag som har gett ut värdepapper
upptagna till handel på en reglerad marknad (emittenter), exempelvis års- och halvårsrapporter och koncernredovisningar. Vidare innehåller direktivet bestämmelser om att aktieägare och andra anmälningsskyldiga ska informera om
förändringar i större innehav av aktier m.m. I Sverige är Finansinspektionen behörig myndighet enligt direktivet.

Direktivet ska bidra till öppna, effektiva och integrerade värdepappersmarknader inom EU. Tillgång till information är en förutsättning för välgrundade investeringsbeslut och för förtroendet för värdepappersmarknaden. Det ska bidra till en välfungerande prisbildning och att fördelningen av kapital fungerar på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt, vilket i sin tur främjar tillväxt, skapande av arbetstillfällen och gynnar samhällsekonomin i stort [2].

Vid en planenlig översyn av öppenhetsdirektivet fann kommissionen behov av att förenkla regelverket och göra värdepappersmarknaden mer attraktiv som källa till finansiering, i synnerhet för små och medelstora emittenter. Man såg även behov av att öka tydligheten och effektiviteten vad gäller information om större värdepappersinnehav. Bland annat vill kommissionen införa proportio–nella krav samtidigt som investerarskyddet ska upprätthållas. Kravet att publicera delårsredogörelse eller kvartalsrapport pekas ut som en börda för små och medelstora företag, utan att vara nödvändigt för att upprätthålla investerarskyddet.

Den huvudsakliga utgångspunkten när öppenhetsdirektivet ursprungligen genomfördes i svensk rätt var att lägga regleringen på direktivets nivå. Genomförandet av ändringarna i öppenhetsdirektivet medger dock i vissa delar strängare nationella bestämmelser än de regler som anges i direktivet.

Ändringsdirektivet

Ändringsdirektivet är ett resultat av en planenlig översyn av öppenhetsdirektivet som kommissionen har varit ålagd att göra. Syftet med ändringsdirektivet är att förtydliga, förstärka och anpassa öppenhetsdirektivet till den utveckling som har skett på finansmarknaderna sedan direktivet trädde i kraft. Bland annat har det nu införts åtgärder för att öka små och medelstora företags intresse för att ta upp sina värdepapper till handel på en reglerad marknad, förbättra informationen om ägarstrukturen i emittenter och göra tillämpningen av öppenhetsdirektivet mer effektiv.

Med anledning av att ändringsdirektivet ska genomföras i svensk rätt tillsatte den tidigare regeringen en utredning (SOU 2014:70) som ligger till grund för propositionen.

Genomförandedirektivet

I öppenhetsdirektivet ges kommissionen möjlighet att anta genomförandeåtgärder. Genomförandebestämmelser till öppenhetsdirektivet finns i genomförandedirektivet.

Prospektdirektivet

Syftet med direktivet är bl.a. att säkerställa ett gott investerarskydd och att underlätta kapitalanskaffning över gränserna inom EU. Reglerna i direktivet bygger på de regleringsstandarder som redan antagits av internationella organisationer inom området. Prospektdirektivet har i svensk rätt genomförts huvudsakligen genom lagen om handel med finansiella instrument (LHF).

Utskottets överväganden

Regelbunden finansiell information och offentliggörande av aktieinnehav

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag.

Jämför särskilt yttrande (V).

Regeringens förslag i propositionen

Hemmedelsstat

Enligt öppenhetsdirektivet gäller s.k. hemlandstillsyn. Det innebär att ett land inom EES har huvudansvaret för att företag som omfattas av reglerna i direktivet följer dessa. Sverige är hemmedlemsstat för ett företag om det har sitt säte här. I april 2015 uppgick antalet emittenter som har Sverige som hemmedlemsstat till 371 stycken. Av dessa var 276 emittenter av aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Reglerna om hemmedlemsstat i öppenhetsdirektivet har genomförts i 1 kap. 7–9 §§ LVM, och reglerna om hemmedlemsstat i prospektdirektivet har genomförts i 2 kap. 37–39 §§ LHF. Bestämmelserna om hemmedelsstat är viktiga för tillsynen.

Genom ändringsdirektivet har definitionerna av termen hemmedlemsstat ändrats i såväl öppenhetsdirektivet som prospektdirektivet och omfattar även regler för den som har sitt säte i en stat utanför EES. Avsikten med förslagen är att definitionerna ska bli samstämmiga. Ändringarna innebär att det inte längre är möjligt för en emittent att undvika tillsyn genom att avstå från att välja hemmedlemsstat. Därutöver införs krav på offentliggörande av val av hemmedlemsstat samt krav på att anmäla valet till berörda myndigheter.

Val av hemmedlemsstat för utgivare med säte utanför EES och byte av hemmedlemsstat

Regeringen föreslår att en utgivare av aktier eller vissa skuldebrev som har ett nominellt värde som understiger motsvarande 1 000 euro per styck och som inte har säte i en stat inom EES ska kunna välja Sverige som hemmedlemsstat om de överlåtbara värdepapperen är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige. Sverige ska upphöra att vara hemmedlemsstat för en utgivare om de överlåtbara värdepapperen inte längre är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige och utgivaren väljer en annan hemmedlemsstat.

Ändringarna gör det möjligt för utgivare med säte utanför EES att både välja Sverige som ny hemmedlemsstat och att ändra valet av Sverige som hemmedlemsstat, i det fall förutsättningarna för ett sådant ändrat val är uppfyllda. För detta ändras bestämmelsen i 1 kap. 8 § LVM så att det anges att den utgivare som omfattas av paragrafens tillämpningsområde ska välja hemmedlemsstat enligt LVM och inte som tidigare LHF.

Hemmedlemsstat i det fall en emittent inte gjort något val

Genom ändringar i definitionen av hemmedelsstat görs det möjligt att anvisa hemmedlemsstat för de emittenter som inte har gjort något val. Regeringen föreslår att Sverige ska vara hemmedlemsstat för en emittent vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige och som enligt öppenhetsdirektivet ska välja hemmedlemsstat, om emittenten inom tre månader från den 1 februari 2016, eller från den dag emittentens överlåtbara värdepapper först togs upp till handel, inte valt att någon annan stat inom EES ska vara hemmedlemsstat.

Det nuvarande kravet på att överlåtbara värdepapper som getts ut eller utfärdats av någon som ska välja hemmedlemsstat enligt öppenhetsdirektivet inte får tas upp till handel på en reglerad marknad i Sverige förrän emittenten har valt hemmedlemsstat tas bort. I svensk rätt genomförs ändringar och tillägg i bestämmelserna om hemmedlemsstat i 1 kap. LVM.

Offentliggörande av och meddelande till behöriga myndigheter om val av hemmedlemsstat

Genom ändringsdirektivet införs en skyldighet för emittenter att offentliggöra valet av hemmedlemsstat och meddela valet till behöriga myndigheter. Reger-ingen föreslår att de nya reglerna ska införlivas i svensk rätt genom ändringar i LVM. Det nuvarande bemyndigandet i 1 kap. 16 § LVM om att meddela föreskrifter om hur en emittent ska offentliggöra val av hemmedlemsstat tas bort.

Hemmedlemsstat enligt prospektdirektivet

Genom ändringsdirektivet har det även gjorts en ändring i definitionen av hemmedlemsstat i prospektdirektivet. Reglerna om hemmedlemsstat i prospektdirektivet finns för svensk del i 2 kap. 37–39 §§ LHF. Regeringen föreslår att bestämmelserna anpassas till de nya reglerna.

Vidare föreslår regeringen att bestämmelserna om hemmedlemsstat i LHF anpassas till de nya reglerna i öppenhetsdirektivet om val av ny hemmedlemsstat.

Regelbunden finansiell information

God tillgång till information på värdepappersmarknaden bidrar till en effektiv prisbildning för aktier och god marknadslikviditet i de finansiella instrumenten. Sämre tillgång till information medför en risk för skev fördelning av information mellan exempelvis majoritetsägare och ägare med mindre innehav, vilket är till nackdel för investerarskyddet. Regler om krav på offentliggörande av regelbunden finansiell information inom vissa tidsfrister har i svensk rätt genomförts i 16 kap. LVM.

Länderna inom EES får inte längre ställa krav på ytterligare regelbunden finansiell information utöver årsredovisning och halvårsrapport annat än i vissa särskilda fall. Kraven får inte utgöra en oproportionerlig börda för emittenterna, och det informationskrav som ställs måste vara relevant för investerarna. I fråga om emittenter som är finansiella företag kvarstår dock en rätt att ställa krav på ytterligare rapportering.

Det nuvarande kravet i svensk rätt om att en emittent av aktier ska offentliggöra en delårsredogörelse alternativt kvartalsrapport tas därför bort. Enligt det regelverk som gäller för emittenter av aktier ska dock bolag med primärnotering på Nasdaq OMX Stockholm (Stockholmsbörsen) offentliggöra bokslutskommuniké samt delårsrapporter kvartalsvis [3].

Den period som års- och koncernredovisning samt halvårsrapport ska hållas tillgänglig för allmänheten förlängs från minst fem till minst tio år.

Kravet i lag på delårsredogörelse eller kvartalsrapport för räkenskapsårets första och tredje kvartal tas bort

Regeringen förslår att kravet i LVM på att en emittent ska offentliggöra delårsredogörelse eller kvartalsrapport för räkenskapsårets första och tredje kvartal tas bort. Även om det för många emittenter i regel är rimligt med tätare rapportering är det enligt regeringen dock inte detsamma som att ett krav på offentliggörande av delårsrapporter ska regleras i lag. Kraven måste vägas mot den administrativa börda det innebär för berörda företag att ta fram och tillhandahålla information.

Regeringen ser inte kvartalsvis rapportering för de första och tredje kvartalen som avgörande för bibehållen finansiell stabilitet, utan bedömer andra regelverk som införts i detta syfte som tillräckliga. Därutöver antas de flesta emittenter av aktier på den svenska aktiemarknaden själva komma att välja att rapportera kvartalsvis även om det inte skulle krävas enligt lag.

Regeringen ser vidare positivt på ändringsdirektivets syfte att förbättra framför allt för små och medelstora företags tillgång till finansiering genom emittering av överlåtbara värdepapper som tas upp till handel på reglerade marknader. Ett slopat tvång på kvartalsvis finansiell rapportering kan bidra till ett mer hållbart värdeskapande och långsiktiga investeringsstrategier.

Undantag från kraven att offentliggöra regelbunden finansiell
information

Regeringen föreslår att Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) och andra mekanismer som har upprättats i syfte att upprätthålla finansiell stabilitet i Europeiska monetära unionen ska undantas från kraven att offentliggöra års- och koncernredovisning samt halvårsrapport enligt lagen om värdepappersmarknaden.

Ändringarna i svensk rätt bör enligt regeringen genomföras genom att undantagen i 16 kap. 2 § LVM utvidgas till att omfatta även EFSF och andra mekanismer som upprättats i syfte att upprätthålla den finansiella stabiliteten i EMU.

Enhetligt elektroniskt format

Regeringen föreslår att emittenter ska upprätta års- och koncernredovisning i ett enhetligt elektroniskt format.

Ett enhetligt elektroniskt format har enligt regeringen stora fördelar för emittenter, investerare och behöriga myndigheter eftersom det skulle förenkla rapporteringen och underlätta tillgängligheten till, bedömningen av och jämförbarheten mellan års- och koncernredovisningar. I dag måste offentliggjord information om företag sökas i 27 nationella databaser.

Kravet gäller för sådana handlingar som upprättas fr.o.m. den 1 januari 2020. Regeringen anser att det nya kravet i öppenhetsdirektivet bör genomföras genom att det tas in en bestämmelse om det i LVM.

Lagrådet förordar att den nya bestämmelsen ges en tydligare utformning och att det framgår av lagtexten vem som ska bestämma vilket format som ska användas och hur det ska se ut. Enligt regeringens uppfattning är det dock inte möjligt att i lag reglera närmare vad som ska gälla om formatet då det är något som kommer att följa av de regler som kommissionen ska anta. Eftersom kommissionen ännu inte har antagit dessa regler är det inte heller möjligt att i lagtexten ta in en upplysning om att ytterligare bestämmelser finns i en viss förordning som kommissionen har antagit.

Offentliggörande av aktieinnehav

Regler om anmälningsskyldighet (s.k. flaggningsregler) innebär i huvudsak att en innehavare av aktier inom viss tid ska anmäla ändringar i sitt innehav till Finansinspektionen om ändringen innebär att innehavet uppnår eller passerar vissa angivna gränsvärden. Finansinspektionen ska offentliggöra uppgifterna i anmälan. Reglerna syftar främst till att säkerställa ett gott förtroende för värdepappersmarknaden, ett gott skydd för investerarna och främja en effektiv prisbildning.

Regeringen föreslår nu ändringar bl.a. när det gäller flaggningsreglernas tillämpningsområde. De kategorier av finansiella instrument som ska beaktas vid beräkningen av anmälningsskyldigheten har utvidgats. Syftet med ändringarna är att öka transparensen när det gäller det ekonomiska intresset i emittenternas innehav.

Anmälningsskyldigheten utvidgas

Regeringen föreslår att den anmälningsskyldighet som gäller för aktier också ska tillämpas på finansiella instrument med liknande ekonomisk effekt som att inneha aktier eller rätt att förvärva aktier som redan har getts ut av en emittent vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad och som kan avvecklas fysiskt eller kontant.

Överlåtbara värdepapper, optioner, terminskontrakt, swappar, räntesäkringsavtal, finansiella kontrakt avseende prisdifferenser och varje annat kontrakt eller avtal med liknande ekonomisk effekt som kan avvecklas fysiskt eller kontant ska omfattas av anmälningsskyldigheten under förutsättning att instrumentet uppfyller de villkor som uppställs. Anmälningsskyldigheten som gäller när ett finansiellt instrument utnyttjas för förvärv av aktier ska gälla även de nya kategorier av finansiella instrument som omfattas av anmälningsskyldigheten.

Regeringen framhåller att utvecklingen på de finansiella marknaderna har medfört att nuvarande anmälningsskyldighet inte ger en rättvisande bild av den ekonomiska exponeringen mot ett företag. Nya kategorier av finansiella instrument kan i dag användas för att på ett icke transparent sätt förvärva aktier i företag, vilket riskerar att leda till marknadsmissbruk och ge en falsk och missvisande bild av det ekonomiska intresset i en emittent.

För att säkerställa att både emittenter och investerare har insyn om emittentens ägarförhållanden föreslås att tillämpningsområdet för anmälningsskyldigheten utvidgas till att även omfatta finansiella instrument med liknande ekonomisk effekt som att inneha aktier eller rätt att förvärva aktier. Regeringen föreslår att ändringarna genomförs genom tillägg i LHF.

Enligt regeringens förslag ska Finansinspektionen få meddela föreskrifter om vilka finansiella instrument som ska omfattas av de nya bestämmelserna om anmälningsskyldighet. Lagrådet ifrågasätter dock om inspektionen, reger-ingen eller riksdagen kan bestämma vilka finansiella instrument som avses. Lagrådet pekar även på risken att den svenska regleringen påverkar fler instrument än vad som faktiskt omfattas av direktivet.

Regeringen understryker vikten av att eventuella bestämmelser som införs i verkställighetsföreskrifter utformas med beaktande av de principer som öppenhetsdirektivet ger uttryck för och de ramar som direktivet ställer upp. Ändringen i öppenhetsdirektivet syftar till en full harmoniserin, vilket gör det omöjligt att meddela bindande föreskrifter på nationell nivå. Vägledning skapas i stället genom Esmas riktlinjer, som inte är direkt tillämpliga utan snarare är att jämställa med Finansinspektionens allmänna råd. Enligt regeringens uppfattning finns det inget hinder mot att Esmas riktlinjer vid behov tas in i verkställighetsföreskrifter.

Ändrad tidsfrist för flaggningsanmälan

Regler om frister för flaggningsanmälan finns i 4 kap. 10 § LHF. I dag ska en anmälan om ändringar i aktieinnehavet ha kommit in till bolaget och Finansinspektionen senast handelsdagen efter den dag då den anmälningsskyldige har ingått avtal om förvärv eller överlåtelse av aktier eller någon annan ändring i aktieinnehavet har skett.

Enligt förslaget ändras reglerna till att flaggningsanmälan ska komma in till bolaget och till Finansinspektionen så snart som möjligt, dock senast tre handelsdagar efter den dag då anmälningsskyldigheten uppkom. Ett bolag som blir anmälningsskyldigt för förvärv eller överlåtelse av de egna aktierna ska offentliggöra uppgifter om detta så snart som möjligt, men senast klockan 12.00 tre handelsdagar efter förvärvet eller överlåtelsen. Förslaget, som innebär en ändring i LHF, ska genomföra artikel 12.2 i ändringsdirektivet. I den svenska språkversionen anger artikeln att en flaggningsanmälan ska göras så snart som möjligt, men senast inom fyra handelsdagar, räknat fr.o.m. dagen efter den dag då anmälningsskyldigheten uppkom.

Regeringens förslag medför ingen ändring av grundprincipen att anmälan ska ha kommit in till emittenten och Finansinspektionen så snart som möjligt efter att anmälningsskyldigheten uppkom, men senast efter tre handelsdagar. De tre handelsdagarna utgör således en bortre gräns för när anmälan ska ha skett.

Information om förvärv eller överlåtelse av större aktieinnehav är typiskt sett sådan information som är av stort intresse för marknaden och som därför bör spridas så snart som möjligt. Regeringen anser dock att det finns en risk för att ett alltför strikt krav i svensk rätt om anmälan orsakar administrativa bördor och medför konkurrensmässiga nackdelar för emittenterna.
Öppenhetsdirektivet medger i och för sig en tidsfrist på senast inom fyra handelsdagar, men mot bakgrund av de olika tidsfrister som gäller inom medlemsstaterna bedöms inte konkurrensskäl motivera en harmonisering.

Anmälningsskyldighet för annans aktieinnehav

Regeringen föreslår att kravet i lag på att vissa indirekta aktieinnehav ska räk-nas till den anmälningsskyldiges aktieinnehav ska tas bort.

I 4 kap. 4 § LHF anges vad som ska räknas till den anmälningsskyldiges innehav, bl.a. ska även sådana aktier som innehas av make, sambo eller omyndiga barn till förvärvaren eller överlåtaren räknas till den anmälningsskyldiges aktier. Detta innebär att kraven i LHF går längre än i öppenhetsdirektivet.

Genom ändringsdirektivet får medlemsstaterna inte längre ställa strängare krav än vad öppenhetsdirektivet föreskriver på den som blir anmälningsskyldig. De nuvarande kraven i svensk rätt måste därför tas bort.

Offentliggörande av nya låneemissioner

Enligt regeringens förslag ska kravet i lagen om värdepappersmarknaden på att en emittent ska offentliggöra nya låneemissioner tas bort, då det kravet tagits bort i öppenhetsdirektivet.

I såväl marknadsmissbruksdirektivet som prospektdirektivet finns det regler som överlappar kravet i öppenhetsdirektivet om att emittenter ska offentliggöra nya låneemissioner. Reglerna i prospektdirektivet som överlappar kravet i öppenhetsdirektivet är genomförda i svensk rätt genom bestämmelser i LHF. Regeringen anser att det inte finns tillräckliga skäl för att behålla en strängare reglering än i öppenhetsdirektivet och föreslår därför att kravet i LVM tas bort.

Ingripandeåtgärder och sanktioner

Bestämmelser om ingripandeåtgärder och sanktioner vid överträdelser finns i
6 kap. LHF och 25 kap. LVM. Enligt nuvarande reglering får Finansinspek-tionen exempelvis förelägga om rättelse när någon inte fullgör flaggningsskyldigheten enligt LHF, om en emittent inte har offentliggjort regelbunden finansiell information, om informationen som offentliggjorts är ofullständig eller innehåller väsentliga fel eller om informationen inte alls lämnats. Sådant föreläggande får förenas med vite. Vidare kan inspektionen besluta att en särskild avgift ska tas ut bl.a. av den som inte i rätt tid fullgör flaggningsskyldigheten.

Det är i första hand börserna som ska kontrollera att emittenter fullgör sina informationsskyldigheter enligt LVM. Börserna ska också övervaka att den som har Sverige som hemmedlemsstat och som har gett ut eller utfärdat överlåtbara värdepapper som är upptagna till handel på en marknad som drivs av börsen upprättar regelbunden finansiell information. Om börsen finner att en överträdelse skett ska detta anmälas till Finansinspektionen.

Nu införs nya regler som syftar till att säkerställa effektiva och proportio-nella sanktioner. Utöver en minimilista på vilka sanktioner som ska finnas tillgängliga för de behöriga myndigheterna, innehåller öppenhetsdirektivet regler om vilka som omfattas av sanktionerna och vilka kriterier som bör beaktas när myndigheterna beslutar i sanktionsärenden och fattar sanktionsbeslut.

Förslagen innebär krav på att medlemsstaterna i nationell lagstiftning inför särskilda bestämmelser som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att vid överträdelser av reglerna i öppenhetsdirektivet vidta olika former av ingripandeåtgärder och administrativa sanktioner.

Föreläggande om rättelse

Regeringen föreslår att Finansinspektionen ska få förelägga en emittent vid vite att göra rättelse om emittenten låter bli att

– offentliggöra förändringar i de rättigheter som är knutna till värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad

– upprätta årsredovisning med hjälp av ett elektroniskt rapporteringsformat

– offentliggöra rapport om betalningar till myndigheter.

Öppenhetsdirektivets krav på ingripandeåtgärder och sanktioner utgör en minimireglering. Finansinspektionen har enligt gällande rätt befogenhet att förelägga en emittent att göra rättelse vid underlåtelse att fullgöra de skyldigheter som anges i öppenhetsdirektivet. Regeringen föreslår att inspektionens nuvarande befogenhet att förelägga en emittent att göra rättelse vid underlåtelse att fullgöra skyldigheter som inte regleras i öppenhetsdirektivet ska kvarstå.

Vissa kompletteringar behöver dock göras i svensk lagstiftning. Reger-ingen föreslår att 25 kap. 18 § LVM kompletteras så att Finansinspektionen får befogenhet att förelägga en emittent att göra rättelse om denne inte fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelser som rör elektroniskt rapporteringsformat vid offentliggörande av årsredovisning och bestämmelser som rör rapporter om betalningar till myndigheter.

Regeringen föreslår även att bestämmelserna i 25 kap. 18 § LVM kompletteras så att inspektionen får befogenhet att förelägga en emittent att göra rättelse om denne inte fullgör sina skyldigheter enligt 15 kap. 8 § LVM om förändringar i de rättigheter som är knutna till värdepapperen och nya låneemis-sioner.

Beslut om sanktionsavgift

Regeringen föreslår att termerna särskild avgift och straffavgift ska ersättas med sanktionsavgift i den svenska lagtexten. Enligt den nya regleringen ska Finansinspektionen besluta att ta ut en sanktionsavgift av en emittent om denne låter bli att

– offentliggöra förändringar i de rättigheter som är knutna till värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad

– upprätta årsredovisning med hjälp av ett elektroniskt rapporteringsformat

– offentliggöra rapport om betalningar till myndigheter.

Termerna särskild avgift och straffavgift används inte i öppenhetsdirektivet. Regeringen anser det därför lämpligt att tydliggöra att avgifterna är administrativa sanktioner och att i lagtexten ersätta termen straffavgift med sanktionsavgift. Även termen särskild avgift bör ersättas med sanktionsavgift.

Sanktionsavgiftens storlek

Sanktionsavgiften för en emittent eller en juridisk person föreslås som högst fastställas till det högsta av ett belopp som per den 26 november 2013 i svenska kronor motsvarade 10 miljoner euro, 5 procent av emittentens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i de fall beloppen kan beräknas, två gånger den vinst som erhållits eller två gånger de kostnader som undvikits genom överträdelsen. Om överträdelsen har skett under emittentens eller den juridiska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen saknas eller är bristfälliga, får den uppskattas.

Sanktionsavgiften för en fysisk person föreslås som högst fastställas till det högsta av ett belopp som per den 26 november 2013 i svenska kronor motsvarade 2 miljoner euro eller, i de fall beloppen kan beräknas, två gånger den vinst som erhållits eller två gånger de kostnader som undvikits till följd av överträdelsen.

Öppenhetsdirektivet binder sanktionsavgiftsbeloppet till eurons kurs ett visst angivet datum (den 26 november 2013). Det innebär att den valutakurs som ska ligga till grund för omräkning mellan euro och svenska kronor inte förändras. Vid omräkning ska den s.k. mittkursen som dagligen fastställs av Stockholmsbörsen användas. Enligt mittkursen den 26 november 2013 motsvarade 1 euro 8,8774 kronor.

De sanktionsavgifter som ska kunna tas ut enligt öppenhetsdirektivet kan komma att överstiga de nuvarande beloppsbegränsningarna om 5 respektive 10 miljoner kronor (6 kap. LHF samt 25 kap. LVM). Regeringen föreslår därför att de nuvarande begränsningarna tas bort.

I öppenhetsdirektivet anges inte något lägsta belopp för sanktionsavgifterna. Enligt gällande svensk rätt är lägsta belopp 15 000 kronor respektive 50 000 kronor. Genomförandet av direktivet kräver inte att de nuvarande lägsta beloppen tas bort. Regeringen anser att dessa är väl avvägda och därför ska vara oförändrade.

Förbud mot att utöva rösträtten för aktier

Regeringen föreslår att Finansinspektionen, om det finns synnerliga skäl, får besluta att den som inte i rätt tid fullgör flaggningsskyldigheten inte får företräda aktierna vid stämman till den del innehavets andel av samtliga aktier i den juridiska personen eller av röstetalet för samtliga aktier i den juridiska personen uppnår eller överstiger ett flaggningspliktigt gränsvärde.

Om det finns särskilda skäl får Finansinspektionen ansöka om att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda sådana aktier som inte får företrädas av ägaren. En sådan ansökan ska prövas av tingsrätten i den ort där ägaren har sin hemvist eller, om ägaren inte har hemvist i Sverige, av Stockholms tingsrätt. Förvaltaren ska ha rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg. Ersättningen ska betalas av ägaren till aktierna och ska på begäran förskotteras av denne. Om den betalningsskyldige inte godtar förvaltarens anspråk, ska ersättningen fastställas av tingsrätten.

Ett beslut om tillfälligt förbud mot att utöva rösträtten för aktier är en ytterst ingripande sanktion. Regeringen anser därför att möjligheten i öppenhetsdirektivet att begränsa sanktionen till de allvarligaste överträdelserna bör utnyttjas. Ett beslut om tillfälligt förbud mot att utöva rösträtten för aktier bör få fattas endast om det finns synnerliga skäl.

Ett tillfälligt förbud mot att utöva rösträtten för aktier påverkar inte bara aktieägarens rätt att delta i beslut på bolagsstämman utan kan också medföra negativa verkningar för bolagets skötsel. Finansinspektionen bör därför, om det finns särskilda skäl, få ansöka om en förvaltare som företräder rösträtten för de aktier som inte får företrädas av ägaren. Ett särskilt skäl kan vara att bolaget av rättsliga eller ekonomiska orsaker är tvunget att skyndsamt fatta ett för bolaget viktigt beslut. Till förvaltare bör det utses en advokat eller någon annan lämplig person.

Lagrådet anser att begränsningarna i aktieägarens rätt att företräda sina aktier vid stämma bör kompletteras med bestämmelser i aktiebolagslagen (2005:551) om hur Finansinspektionens beslut ska hanteras i samband med bolagsstämman. Lagrådet påpekar även att det inte framgår vem förvaltaren ska företräda eller ta instruktioner av eller hur förvaltaren ska behandlas i aktiebolagsrättsligt hänseende.

Enligt regeringen har det inte framkommit några tillämpningssvårigheter när det gäller dessa bestämmelser. Därtill kommer att en översyn och en eventuell komplettering av bestämmelserna i aktiebolagslagen i nuläget skulle innebära ett alltför omfattande arbete.

Offentliggörande av administrativa sanktioner

Enligt regeringen bör skyldigheten att offentliggöra sanktionsbeslut genomföras genom föreskrifter på förordningsnivå.

Medlemsstaterna ska föreskriva att de behöriga myndigheterna ska offentliggöra alla beslut om sanktioner och åtgärder med anledning av överträdelse av bestämmelser som genomför öppenhetsdirektivet. Direktivet tillåter att besluten publiceras anonymiserat bl.a. om ett offentliggörande av personuppgifter skulle vara oproportionellt eller om offentliggörandet skulle bedömas orsaka en oproportionell skada för berörda institut eller fysiska personer.

I Sverige reglerar bestämmelserna i 30 kap. 4 och 5 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) frågan om sekretess för vissa uppgifter som förekommer i Finansinspektionens tillstånds- och tillsynsverksamhet. Kravet på offentliggörande av sanktioner som beslutas för enskilda och offentliggörande av besluten på inspektionens webbplats kommer att utgöra en behandling av personuppgifter enligt personuppgiftslagen (1998:204).

Regeringen gör bedömningen att dessa bestämmelser inte utgör hinder för offentliggörande av sanktionsbeslut. Finansinspektionens skyldighet att offentliggöra sanktionsbeslut bör följa av föreskrifter meddelade av regeringen.

Omständigheter som ska beaktas när Finansinspektionen beslutar om ingripanden och sanktioner

När Finansinspektionen beslutar om ett ingripande eller en sanktion mot en emittent eller en flaggningsskyldig fysisk eller juridisk person, ska inspek-tionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska enligt regeringens förslag tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar.

Finansinspektionen ska i försvårande riktning beakta om emittenten eller den flaggningsskyldiga juridiska eller fysiska personen tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning bör särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och vid den tid som har gått mellan de olika överträdelserna.

Finansinspektionen ska i förmildrande riktning beakta om emittenten eller den flaggningsskyldiga juridiska eller fysiska personen i väsentlig mån genom ett aktivt samarbete har underlättat inspektionens utredning, och emittenten eller den flaggningsskyldiga juridiska personen snabbt upphört med överträdelsen eller den flaggningsskyldiga fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen.

När sanktionsavgiftens storlek fastställs ska dessutom hänsyn tas till emittentens eller den fysiska personens finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som emittenten eller den fysiska personen erhållit till följd av regelöverträdelsen eller de kostnader som undvikits.

LHF och LVM innehåller få anvisningar om vilka omständigheter som särskilt ska beaktas när sanktioner fastställs. I lagtexten anges endast att ett föreläggande om rättelse får beslutas och att särskild avgift och straffavgift ska beslutas vid vissa överträdelser av LHF respektive LVM samt att avgifterna helt eller delvis får efterges om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns särskilda skäl.

I förarbetena till lagarna anges riktlinjer för hur avgiftens storlek ska bestämmas. Där anges att Finansinspektionen vid prövningen av avgiftens storlek bör ta särskild hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är i det enskilda fallet.

Vid val av sanktion och vid fastställandet av sanktionsavgiftens storlek ska Finansinspektionen beakta omständigheterna i artikel 28c i öppenhetsdirektivet (se s. 164–165 i propositionen). Regeringen anser att dessa omständigheter bör framgå av lag. För att inte begränsa utrymmet för egna bedömningar och möjligheten att ta hänsyn till särskilda omständigheter i det enskilda fallet, bör dock det som anges utgöra en exemplifierande uppräkning av vilka omständigheter som ska beaktas. Utgångspunkten vid beslut om ingripande och sanktioner bör vara att det ska göras en sammanvägd bedömning av de olika omständigheterna i det enskilda fallet.

Utökat ansvar för fysiska personer i en juridisk persons ledningsorgan

Regeringen föreslår att kretsen som Finansinspektionen får besluta att ta ut en sanktionsavgift av ska utökas till att även gälla en enskild styrelseledamot eller verkställande direktör i en juridisk person, eller ersättare för någon av dem, för en överträdelse som den juridiska personen har gjort sig skyldig till. De överträdelser som kan leda till en sanktionsavgift mot personerna i fråga ska uttryckligen anges i lagen om handel med finansiella instrument och lagen om värdepappersmarknaden.

En sanktionsavgift får tas ut endast om överträdelsen som den juridiska personen har gjort sig skyldig till är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen.

Sanktionsavgiften ska som högst fastställas till det högsta av ett belopp som per den 26 november 2013 i svenska kronor motsvarade 2 miljoner euro eller, i de fall beloppen kan beräknas, två gånger den vinst som erhållits eller två gånger de kostnader som undvikits till följd av överträdelsen.

Öppenhetsdirektivet kräver att vissa fysiska personer ska hållas ansvariga för en juridisk persons överträdelser. Det är alltså fråga om ett slags ansvarsgenombrott. Några sådana bestämmelser finns inte i gällande svensk rätt såvitt avser överträdelser av reglerna i öppenhetsdirektivet.

Regeringen anser att det bör vara tillräckligt att svensk rätt erbjuder en möjlighet att rikta sanktioner mot fysiska personer. Direktivet saknar närmare anvisningar om när ett ansvar för en fysisk person kan komma i fråga. Det bör således vara den tillämpande myndighetens eller domstolarnas sak att i varje enskilt fall ta ställning till om omständigheterna är sådana att de utgör skäl för att rikta en sanktion mot en fysisk person.

Finansinspektionen beslutar i dag om ingripanden och sanktioner mot emittenter och juridiska eller fysiska personer som överträder bestämmelser som genomför öppenhetsdirektivet. Denna ordning bör enligt regeringen behållas.

Överklagande av beslut om sanktionsföreläggande

Enligt förslaget får Finansinspektionens beslut om sanktionsföreläggande inte överklagas. Regeringen framhåller att det inom ramen för gällande rätt finns möjlighet att undanröja ett godkänt sanktionsföreläggande enligt bestämmelserna om resning.

Lagrådet förordar att det införs särskilda regler om undanröjande av godkända sanktionsförelägganden. Regeringen anser dock att resningsinstitutet, för det fåtal fall det kan bli fråga om, ger ett tillräckligt skydd för den fysiska personen och att ett införande av möjlighet till undanröjande skulle innebära att av ett nytt etableras förfarande i de allmänna förvaltningsdomstolarna.

Preskription och verkställighet

Regeringen föreslår ändringar i preskriptionstiden för när sanktionsavgifter får tas ut. Enlig förslaget får sanktionsavgift tas ut av en fysisk person för en juridisk persons överträdelse bara om den fysiska personen har delgetts sanktionsföreläggande

– inom två år från det att överträdelsen ägde rum när det gäller överträdelser av bestämmelserna om flaggning i lagen om handel med finansiell information

– inom sex månader från det att överträdelsen ägde rum när det gäller överträdelser av bestämmelserna om regelbunden finansiell information i lagen om värdepappersmarknaden.

Bestämmelserna om betalning och preskription i lagen om handel med finansiella instrument ska också omfatta godkända sanktionsförelägganden.

Beslut om att ta ut en särskild avgift får i dag meddelas bara om den som Finansinspektionen avser att ta ut avgiften ifrån har delgetts en upplysning om detta inom viss tid efter det att överträdelsen ägde rum. På motsvarande sätt bör en tidsfrist bestämmas i fråga om sanktionsavgift som får tas ut av en fysisk person för en juridisk persons överträdelse av de bestämmelser som genomför öppenhetsdirektivet. Enligt LHF är tiden två år från det att överträdelsen av flaggningsbestämmelserna ägde rum. Motsvarande tidsfrist enligt LVM vid överträdelser av bestämmelserna om regelbunden finansiell information är sex månader.

Lagrådet förordar att det införs en bestämmelse om yttersta preskriptionsfrist. Enligt regeringens uppfattning talar dock erfarenheten för att en sådan bestämmelse inte behövs. Finansinspektionen liksom andra myndigheter har en skyldighet att handlägga ärenden bl.a. så enkelt och snabbt som möjligt utan att säkerheten eftersätts (7 § förvaltningslagen [1986:223]). Regeringen anser att det inte framkommit tillräckliga skäl för att i detta ärende införa en bestämmelse om yttersta preskriptionsfrist.

Förslagens konsekvenser

Emittenter

Då de svenska börsernas noteringsavtal för aktieemittenter ställer krav på kvartalsvis rapportering bedöms förslaget att ta bort detta krav i LVM inte få några konsekvenser för majoriteten av emittenterna. Detta gäller även efter det att Nasdaq OMX Stockholm har tagit bort kravet på kvartalsrapport och ersatt det med ett krav på en viss sorts kvalificerad delårsredogörelse. Den infor-mation som ingår i Nasdaqs vägledning för upprättande av delårsredogörelse är mer långtgående än kravet i LVM.

Förslaget att emittenter ska upprätta års- och koncernredovisning med hjälp av ett enhetligt elektroniskt format kommer att kräva systemanpassningar med initiala kostnader för emittenterna. Förslaget att förlänga den period som en emittent ska hålla års- och koncernredovisningar respektive halvårsrapporter tillgängliga för allmänheten bedöms inte medföra några konsekvenser för emittenterna. Enligt den ordning som gäller i Sverige anses handlingarna tillgängliga för allmänheten genom att de finns att tillgå i Finansinspektionens lagringsfunktion. Emittenterna har därmed fullgjort sina skyldigheter att hålla handlingarna tillgängliga i och med att informationen lämnas till Finansinspektionen.

De ändringar som föreslås gällande flaggningsreglerna innebär att några av de relativt sett strängare svenska särreglerna tas bort. Konsekvenserna för emittenter uppstår i den utsträckning ändringarna har effekter för företagens konkurrenssituation. Vad gäller tidsfristen för anmälningsskyldighet bedöms den föreslagna tidsperioden i vart fall inte ha en negativ konsekvens för investerare och den bör därmed inte försämra företagens konkurrenssituation.

Små och medelstora företag

Ett av syftena med de föreslagna ändringarna är att underlätta för små och medelstora företag att finansiera sig via aktiemarknaderna. Alltför betungande krav kan hämma möjligheten att utnyttja värdepappersmarknaden som källa till finansiering. Genom att ta bort kravet på kvartalsvis rapportering kan små och medelstora företags tillträde till reglerade marknader göras enklare.

Regeringen gör även bedömningen att ett slopat krav på kvartalsvis rapportering kan bidra till att mer fokus läggs på långsiktigt värdeskapande i företagen. Vidare kommer de administrativa kostnaderna för dessa emittenter att minska.

Börser

En börs är skyldig att övervaka att emittenterna följer kraven på att offentliggöra information. Regeringen anser att kraven på att en emittent ska offentliggöra nya låneemissioner och anmäla ändringar i bolagsordningen kan tas bort. Det är emellertid på Finansinspektionens ansvar att ta ställning till den ändringen då bestämmelsen finns reglerad i föreskrifter från inspektionen. Ändringarna innebär en viss administrativ lättnad för börserna. Samtidigt tillkommer en ny uppgift för börserna som innefattar att övervaka att emittenter uppfyller skyldigheten att offentliggöra en rapport om betalningar till myndigheter.

Förslaget till ändringar i flaggningsreglerna innebär att några av de relativt sett strängare svenska särreglerna tas bort eller förändras. Konsekvenserna av förslaget är inte entydiga men bedöms i vart fall inte försämra konkurrenssituationen för svenska reglerade marknader.

Investerare

I propositionen föreslås ändringar när det gäller omfattningen av flaggningsplikten och tidsfristen för när en flaggningspliktig fysisk eller juridisk person ska anmäla en förändring. Förslagen bedöms sammantaget innebära både lättnader och mer betungande krav för de som är flaggningspliktiga. Den ändrade tidsfristen innebär en lättnad för flaggningspliktiga genom att de, vid behov, får längre tid på sig att göra beräkningar av antal aktier och röstetal samt kontrollera uppgifterna i anmälan. En entydig lättnad är att nuvarande krav på sammanläggning med närståendes innehav tas bort.

Kraven blir samtidigt mer betungande till följd av att flaggningsskyldigheten utvidgas till att omfatta fler typer av finansiella instrument, vilket innebär att detaljnivån i regelverket ökar. Beräkningen av antalet rösträtter blir också mer komplicerad genom den beräkningsregel som införs för rösträtter avseende finansiella instrument med kontantavveckling.

Regeringen bedömer att ändringarna sammantaget kommer att innebära en utökad komplexitet i flaggningsregelverket. Det kommer att bli nödvändigt för finansiella företag och andra större investerare med mer sammansatt verksamhet att se över befintliga flaggningsrutiner och anpassa system och arbetsmetoder till de nya bestämmelserna.

På grund av gällande noteringskrav i de svenska börsernas regelverk får dock ett slopat krav på kvartalsvis rapportering sannolikt inte några konsekvenser i praktiken. Tillgången till information på värdepappersmarknaden kommer därmed inte att försämras. Investerare och analytiker ställer krav på information varför stora företag troligen kommer att fortsätta offentliggöra kvartalsrapport eller delårsredogörelse. Därtill bör noteras att kurspåverkande information alltid ska offentliggöras omedelbart i enlighet med den reglering som syftar till att förhindra insiderhandel och marknadsmissbruk (15 kap. LVM).

Finansinspektionen

Enligt förslagen i propositionen ska Finansinspektionen anpassa sin nuvarande lagringsfunktion så att den blir tillgänglig via en europeisk elektronisk åtkomstpunkt för information. Dessutom ska års- och koncernredovisningar rapporteras in i ett format som möjliggör enhetlig elektronisk rapportering. Anpassningen kommer att innebära initiala kostnader för systeminvesteringar.

De föreslagna ändringarna bedöms inte medföra någon väsentlig ökning av antalet ärenden hos Finansinspektionen. Ärendehanteringen kan dock bli mer komplex då nya typer av finansiella instrument föreslås omfattas av flaggningsskyldighet med en mer komplicerad beräkningsmetod. Enligt Finansinspektionens bedömning kommer därför ärendehanteringen att bli mer resurskrävande. De nya flaggningsbestämmelserna kommer sannolikt också att ge upphov till ökat antal tillämpningsfrågor från berörda företag och investerare.

Förslaget om ändring av sanktionsbestämmelserna kan i viss mån medföra en ökad belastning för Finansinspektionen när det gäller handläggning av sanktionsärenden. Mot bakgrund av att det saknas praxis och att fler omständigheter än tidigare ska beaktas vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek bedöms handläggningen även bli mer komplicerad. Förlängningen av tidsfristen för flaggningsanmälan kan dock leda till att färre överträdelser begås.

Enligt en preliminär uppskattning från Finansinspektionen kommer de nya flaggningsreglerna, inklusive hanteringen av sanktionsavgifter, att ta resurser i anspråk motsvarande ytterligare en årsarbetskraft.

Domstolarna

Hanteringen av de administrativa sanktioner som följer av förslagen bedöms inte leda till någon väsentligt ökad belastning för de allmänna förvaltningsdomstolarna och därmed inte några konsekvenser för deras finansiering. Även om tidsfristen för flaggningsskyldighet ändras bedöms inte antalet sanktionsärenden öka, däremot kan vissa ärenden åtminstone inledningsvis bli mer betungande att hantera.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att förslagen i propositionen innebär att svensk lagstiftning på ett ändamålsenligt sätt anpassas till de aktuella direktiven. Utskottet tillstyrker därför propositionen.

Särskilda yttranden

Regelbunden finansiell information och offentliggörande av aktieinnehav (V)

Håkan Svenneling (V) anför:

Vänsterpartiet motsätter sig regeringens förslag till ändring i lagen om värdepappersmarknaden (LVM) som innebär att lagkravet på att en emittent ska offentliggöra delårsredogörelse eller kvartalsrapport för räkenskapsårets första och tredje kvartal tas bort. Med ändringen skulle det inte längre vara obligatoriskt utan frivilligt att offentliggöra en delårsrapport för räkenskapsårets första och tredje kvartal. Vänsterpartiet vill att detta fortsatt ska regleras i lag.

Vidare föreslår regeringen en utvidgning av den krets som Finansinspek-tionen vid överträdelse får ta ut sanktionsavgift av. Enligt förslaget ska en sanktionsavgift kunna tas ut av en fysisk person för en juridisk persons överträdelser. Regeringen föreslår dock inte någon ändring av tidsfristen för när detta får ske. Enligt lagen om handel med finansiella instrument (LVH) är tiden två år från det att överträdelsen av flaggningsbestämmelserna ägde rum. Motsvarande tidsfrist enligt lagen om värdepappersmarknaden (LVM) vid överträdelser av bestämmelserna om regelbunden finansiell information är sex månader. Vänsterpartiet anser att preskriptionstiden för när Finansinspek-tionen ska kunna ta ut sanktionsavgift ska förlängas.