|
|
Elsäkerhet
Sammanfattning
Utskottet ställer sig, med en mindre lagteknisk justering, bakom regeringens förslag till elsäkerhetslag, lag om ändring i ellagen och lag om ändring i lagen om hotell- och pensionatrörelse.
De nya bestämmelserna innebär i huvudsak att alla företag som utför elinstallationsarbete ska ha en auktoriserad elinstallatör och ett egenkontrollprogram som säkerställer att arbetet utförs på rätt sätt och av personer med rätt kompetens, att företag som utför elinstallationsarbete på någon annans anläggning måste anmäla sin verksamhet till tillsynsmyndigheten, att tillsynsmyndigheten beslutar om auktorisation för elinstallatörer efter ansökan och att det bara är personer med auktorisation som elinstallatör och personer som omfattas av ett företags egenkontrollprogram som får utföra elinstallationsarbete, med vissa specificerade undantag.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2017.
En följdmotion har väckts i ärendet. Denna avstyrks i huvudsak med hänvisning till bestämmelserna i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.
I anslutning till detta ärende behandlas också ett motionsyrkande från allmänna motionstiden 2015/16 om vagabonderande strömmar. Motionsyrkandet avstyrks med hänvisning till pågående arbete.
I betänkandet finns en reservation (SD).
Behandlade förslag
Proposition 2015/16:163 Elsäkerhet.
Tre yrkanden i en följdmotion.
Ett yrkande i en motion från allmänna motionstiden 2015/16.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Tillfällig yrkesutövning, punkt 2 (SD)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motion från allmänna motionstiden 2015/16
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
2 Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Elsäkerhet |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. elsäkerhetslag med den ändringen att 49 § 2 ska lyda enligt
följande: bryter mot skyldigheten att ha egenkontrollprogram enligt 24 § 1,
2. lag om ändring i ellagen (1997:857),
3. lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2015/16:163 punkterna 1–3.
|
2. |
Tillfällig yrkesutövning |
Riksdagen avslår motion
2015/16:3392 av Mikael Jansson m.fl. (SD) yrkandena 1–3.
Reservation (SD)
|
3. |
Vagabonderande strömmar |
Riksdagen avslår motion
2015/16:1140 av Jan Lindholm (MP).
Stockholm den 19 maj 2016
På försvarsutskottets vägnar
Allan Widman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Allan Widman (L), Åsa Lindestam (S), Hans Wallmark (M), Peter Jeppsson (S), Lena Asplund (M), Alexandra Völker (S), Mikael Jansson (SD), Jan R Andersson (M), Daniel Bäckström (C), Jakop Dalunde (MP), Paula Holmqvist (S), Roger Richtoff (SD), Stig Henriksson (V), Mikael Oscarsson (KD), Mattias Ottosson (S), Kalle Olsson (S) och Mats Green (M).
Ärendet och dess beredning
Regeringen beslutade den 22 augusti 2013 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över bestämmelserna om elektriska installationer. Utredningen tog namnet Elbehörighetsutredningen.
Utredaren överlämnade i december 2014 sitt betänkande Elsäkerhet – en ledningsfråga (SOU 2014:89). Betänkandet har remissbehandlats. En remisssammanställning finns tillgänglig i Miljö- och energidepartementet (dnr M2015/00283/Ee).
Den 11 januari 2013 gav Elsäkerhetsverket in en skrivelse till Regeringskansliet med en begäran till regeringen om att upphäva bestämmelserna om elsäkerhet i 11 och 18 §§ lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse (dnr M2015/00061/Ee). Skrivelsen har remissbehandlats av Rikspolisstyrelsen och bransch- och arbetsgivarorganisation för den svenska besöksnäringen, Visita. Ingen av remissinstanserna har haft något att invända mot förslaget.
Regeringen överlämnade proposition 2015/16:163 Elsäkerhet till riksdagen den 7 april 2016.
Propositionen har gett upphov till en följdmotion. I anslutning till detta ärende behandlas också ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden 2015/16 om vagabonderande strömmar.
Lagrådet
Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över lagförslagen och har i huvudsak följt Lagrådets förslag.
Bakgrund
Nuvarande regler om elsäkerhet
Grundläggande bestämmelser om elsäkerhet finns i 9 kap. ellagen (1997:857). Utöver detta har regeringen meddelat föreskrifter om elektriska installationer i elinstallatörsförordningen (1990:806), om elektrisk materiel i förordningen (1993:1068) om elektrisk materiel, och om elektriska anläggningar i starkströmsförordningen (2009:22). Regler om skyddsåtgärder finns också i kungörelsen (1958:558) om elektrisk svagströmslednings anordnande i förhållande till starkströmsledning.
Nuvarande regler om elinstallationsarbete
Bestämmelser om behörighet för installationer av elektriska starkströmsanläggningar finns i elinstallatörsförordningen. Förordningen har sitt stöd i 9 kap. 1 § ellagen men utfärdades ursprungligen med stöd av 15 § i den gamla ellagen (1902:71 s. 1). Syftet med förordningen är att förebygga risk för skador på person och egendom till följd av bristfällig eller felaktig installation av elektriska starkströmsanläggningar (1 §).
Elsäkerhetsverket har meddelat föreskrifter om bl.a. vissa undantag från förordningen, om olika behörighetsklasser och om kunskapskrav och praktik för dessa (ELSÄK-FS 2013:1).
Elsäkerhet är också i många fall en viktig del av en god arbetsmiljö, vilket innebär att även arbetsmiljölagstiftningen är relevant i sammanhanget. Utöver den reglering som finns i lagstiftningen har arbetsmarknadens parter gjort överenskommelser i kollektivavtal.
Reglerna om elinstallationer behöver bli bättre
Elsäkerheten i Sverige är i grunden god, anser regeringen, men det finns po-
tential för förbättringar inom vissa områden. Ett sådant område är lagstiftningen om elinstallationer. Regelverket har med åren blivit relativt svåröverskådligt och det finns ett behov av att förtydliga ansvarsförhållandena mellan företag, elinstallatör och yrkesman. Även utformningen av behörighetssystemet är i behov av en översyn. Konsumenternas ställning behöver stärkas och tillsynsmyndighetens möjligheter att utöva tillsyn behöver förbättras. Det har länge diskuterats om systemet har blivit omodernt i takt med att elanvändningen har ökat, att elektriska installationer har blivit vanligare och mer komplicerade samtidigt som rörligheten hos elinstallatörer och yrkesmän har blivit större och att företagsstrukturen ändrats.
Bättre överskådlighet och tydligare ansvarsförhållanden
Någon samlad reglering av elsäkerhet finns inte för närvarande. För att ge dessa frågor ökad tyngd och eftersom en sammanhållen reglering av elsäkerhet kan öka överskådligheten och förenkla tillämpningen av bestämmelserna behöver regleringarna samlas, anför regeringen. Den nuvarande ordningen med att elinstallatör är ett reglerat yrke har fungerat väl och bör behållas. Ansvaret för att bedriva elinstallationsarbete på ett sätt som uppfyller de krav om ställs för säkra elinstallationer behöver dock knytas till verksamheten och till den som tillhandahåller elinstallationstjänsten, dvs. elinstallationsföretaget.
Det finns i dag inget krav på att elinstallationsarbete ska utföras på ett sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot person- eller sakskada. Det behövs en allmän aktsamhetsregel för elinstallationsarbete. För att säkerställa att elinstallationer uppfyller de krav som ställs med utgångspunkt i aktsamhetskravet, samt att det utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper, behövs bestämmelser om elinstallationsföretags egenkontroll.
Bättre förutsättningar för tillsyn och starkare konsumenter
Regeringen anser att tillsynsmyndigheten bör få bättre möjligheter att utöva tillsyn och att konsumenternas ställning bör stärkas. Vidare föreslår regeringen att en anmälningsskyldighet bör införas för företag som utför elinstallationer på någon annans anläggning.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en elsäkerhetslag där nya bestämmelser om elinstal-lationsarbete ingår tillsammans med de nuvarande bestämmelserna om elsäkerhet i 9 kap. ellagen (1997:857) och bestämmelserna om skadestånd i 10 kap. 1–8 §§ ellagen.
De nya bestämmelserna innebär i huvudsak att alla företag som utför elinstallationsarbete ska ha en auktoriserad elinstallatör och ett egenkontrollprogram som säkerställer att arbetet utförs på rätt sätt och av personer med rätt kompetens, att företag som utför elinstallationsarbete på någon annans anläggning måste anmäla sin verksamhet till tillsynsmyndigheten, att tillsynsmyndigheten beslutar om auktorisation för elinstallatörer efter ansökan och att det bara är personer med auktorisation som elinstallatör och personer som omfattas av ett företags egenkontrollprogram som får utföra elinstallationsarbete, med vissa specificerade undantag.
Propositionen innehåller också ett förslag till ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse. Genom ändringen tydliggörs ansvaret för tillsyn över elsäkerhet i hotell- och pensionatrörelser.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2017.
Elsäkerhet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar, med en mindre lagteknisk justering, regeringens förslag till elsäkerhetslag, lag om ändring i ellagen (1997:857) och lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse.
Följdmotionens tre motionsyrkanden avslås, främst med hänvisning till bestämmelserna i lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer.
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen att kraven för att få utföra elinstallationsarbete ska omfatta arbete på elektriska starkströmsanläggningar samt arbete som avser fast anslutning av en elektrisk utrustning till en starkströmsanläggning och losskoppling av en fast ansluten elektrisk utrustning från en starkströmsanläggning.
Den som har tillfredsställande utbildning, praktisk erfarenhet och är lämplig för elinstallationsarbete ska efter ansökan ges auktorisation som elinstallatör. Den som uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som gäller enligt lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen ska anses vara auktoriserad.
Installationsarbete får endast utföras av en elinstallatör eller av någon som omfattas av ett elinstallationsföretags egenkontrollprogram. Ett elinstallationsföretag måste ha minst en auktoriserad elinstallatör och ett egenkontrollprogram som säkerställer att elinstallationer uppfyller de krav som ställs enligt lag och att de utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper. Den som utför elinstallationsarbete på en starkströmsanläggning som tillhör någon annan ska anmäla verksamheten till tillsynsmyndigheten.
Regeringen föreslår vidare att elinstallatörer ska kunna auktoriseras för visst slag av elinstallationsarbete. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om detta och om vilka krav som ska gälla i fråga om utbildning och praktisk erfarenhet. Anmälan av elinstal-lationsföretag ska kunna göras för visst slag av elinstallationsarbete. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om detta och om vilka krav som ska gälla för en sådan anmälan.
Elinstallationsarbete ska utföras på ett sådant sätt att anläggningen ger betryggande säkerhet mot person- eller sakskada.
I propositionen föreslås vidare att elinstallationsföretag ska utöva egenkontroll över arbetet och se till att elinstallationsarbete endast utförs av en elinstallatör eller av någon vars kunskaper och färdigheter har säkerställts genom egenkontrollen. Ett egenkontrollprogram ska säkerställa att elinstallationsarbete utförs i enlighet med de krav som ställs i lagen och i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt att de utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad ett egenkontrollprogram ska innehålla.
Tillsynsmyndigheten ska helt eller delvis kunna förbjuda tillhandahållande av elinstallationstjänster som inte uppfyller kraven i lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, om ett föreläggande inte följts och det finns skäl att befara att det medför fara för elsäkerheten.
Den som utför elinstallationsarbete i strid med bestämmelserna om krav för eller ett förbud mot att utföra sådant arbete ska dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Den som bryter mot skyldigheten att ha en auktoriserad elinstallatör eller ett egenkontrollprogram eller utför elinstallationsarbete på någon annans anläggning utan att ha gjort anmälan ska dömas till böter. Den som bryter mot bestämmelser som har meddelats om elektrisk utrustning ska dömas till böter. Om en elinstallatör visar oskicklighet eller försummelse vid elinstallationsarbete eller på annat sätt visar sig uppenbart olämplig att vara auktoriserad som elinstallatör, ska auktorisationen kunna återkallas. I mindre allvarliga fall ska elinstallatören kunna varnas.
Lagreglerna om elsäkerhet – de nya och de som i dag finns i ellagen – ska samlas i en ny elsäkerhetslag. De bestämmelser som redan finns i gällande rätt men som nu placeras i den nya lagen utan ändringar i sak ges en modernare språklig utformning och anpassas till den nya lagens redaktionella struktur.
Regeringen föreslår härutöver att bestämmelserna om elsäkerhet i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse ska upphävas då de särskilda bestämmelserna i lagen innebär en dubbelreglering som det inte finns något skäl för. Både från lagstiftningssynpunkt och från praktisk synpunkt är det ändamålsenligt att låta tillsynsansvaret för elsäkerheten ligga på en och samma myndighet, anför regeringen. Elsäkerhetsverket har både kompetens och befogenheter på elsäkerhetsområdet och en utbyggd tillsynsorganisation.
Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2017. Den som med stöd av äldre föreskrifter har fått behörighet som elinstallatör ska vid tillämpningen av den nya lagen anses vara auktoriserad.
Motionen
Mikael Jansson m.fl. (SD) anför i motion 2015/16:3392 att Sverigedemokraterna ser positivt på att regelverket för elsäkerhet ses över. Motionärerna menar att det är ett signum för Sverige att driva frågor dels om hög säkerhet och standard i fråga om elektricitet i allmänhet, dels kompetens och yrkeserfarenhet som utövare av dessa tjänster har. Dock menar motionärerna att det finns en del olikheter jämfört med övriga Europa i synen på den generella elsäkerheten och att detta riskerar att påverka det svenska samhället negativt, vilket är högteknologiskt med mycket känsliga elinstallationer.
Motionärerna ser det som mycket olyckligt att ge oseriösa utländska aktörer juridiska möjligheter att klassificera sina anställda som auktoriserade efter endast ett års yrkesutövning i hemlandet. Visserligen ska elinstallationsföretaget säkerställa kompetensen med ett s.k. egenkontrollprogram men faktum kvarstår, anförs det, att tillfälliga yrkesutövare juridiskt sett kan räknas som auktoriserade eller fullvärdiga elinstallatörer innan de genomgått egenkontrollprogrammet. Motionärerna anser att det kan uppstå uppenbara juridiska oklarheter om vad en person med s.k. tillfällig yrkesutövning egentligen får göra.
Motionärerna föreslår sammanfattningsvis att det bör förtydligas vad en person med tillfällig yrkesutövning har för befogenheter (yrkande 1), att tillfällig yrkesutövning när det gäller elarbeten endast får förekomma om utövaren kan styrka likvärdiga kvalitet med svensk standard (yrkande 2) och att en tillfällig yrkesutövare inte ska kunna godkänna en anläggning utan att personens kompetens är styrkt genom svenska myndigheter (yrkande 3). Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen, anför motionärerna.
Utskottets ställningstagande
Utskottet instämmer med regeringen i att det är viktigt att elinstallationsarbete utförs så att risken för person- eller sakskador och risker för störningar i driften av elektriska anläggningar minimeras. Regleringen av elinstallationsarbete måste därför upprätthållas på ett tillfredsställande sätt. Utskottet anser att regeringens lagförslag är ändamålsenligt utformade och att de bör antas. Utskottet noterar dock att det i 49 § 2 i förslaget till elsäkerhetslag görs en hänvisning till 24 § 2 i samma lag. Hänvisningen bör rätteligen vara till 24 § 1. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagförslagen antas.
I fråga om motionsyrkandena om tillfällig yrkesutövning vill utskottet dels betona värdet av den fria rörligheten på arbetsmarknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och i Schweiz, dels erinra om att riksdagen, efter förslag i propositionen Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, nyligen har beslutat om en ny generell lag om erkännande av yrkeskvalifikationer som gäller alla reglerade yrken i Sverige (prop. 2015/16:44, bet. 2015/16:UbU6, rskr. 2015/16:148). Lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer trädde i kraft den 15 april 2016. Regeringen har efter riksdagens beslut kompletterat lagens bestämmelser genom en ny generell förordning för alla reglerade yrken i Sverige. Det innebär att rätten för yrkesutövare som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i en annan stat inom EES eller i Schweiz att utöva yrket tillfälligt i Sverige och rätten att få sina kvalifikationer erkända i Sverige samt de uppgifter som detta medför för de behöriga i Sverige numera framgår av det nya generella regelverket. Gällande lagar som rör reglerade yrken har anpassats till den generella regleringen. Utskottet anser likt regeringen att även nya författningar som rör reglerade yrken bör utformas med hänsyn till den nya generella regleringen. Utskottet instämmer sålunda också med regeringen att det bör framgå av den nya elsäkerhetslagen att en yrkesutövare har rätt att tillfälligt utöva elinstallatörsyrket i Sverige i enlighet med lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen. Motion 2015/16:3392 yrkandena 1–3 avstyrks med hänvisning till det anförda.
Vagabonderande strömmar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om vagabonderande strömmar. Utskottet hänvisar till pågående arbete.
Motionen
I motion 2015/16:1140 av Jan Lindholm (MP) anförs behovet av åtgärder mot vagabonderande strömmar, dvs. fenomenet att returströmmen i en elektrisk krets kan ta andra vägar än de tänkta och skapa oönskade fenomen. Det handlar om elström som hittar sin väg i olika metallstrukturer i vår byggda miljö men kan även handla om återledning i mark. Pumpar och motorer, exempelvis för fläktar, är i dag ofta inmonterade på ett sätt som gör att det minsta motståndet (resistansen) för returströmmen att återgå till den matande transformatorn går via fjärrvärmesystemet, vattenledningsnätet eller ventilationstrummorna.
Motionären menar att eftersom detta är oavsiktliga effekter mäts de vagabonderande strömmarna och de magnetfält de skapar inte särskilt ofta. Kunskapen är därför inte så stor kring fenomenet varför riksdagen bör lyfta fram frågan.
En sak vet man dock med säkerhet, anför motionären. Korrosion i fjärrvärmenät och vattenledningar påverkas så att den ökar kraftigt när el leds i rören. Enbart detta borde vara en anledning till att inte tillåta vagabonderande strömmar. Ett annat skäl är att magnetfält som uppstår på grund av dåliga konstruk-tioner kan variera kraftigt och byta väg utan att man vet om det och därför flytta runt fälten i olika system. Det bidrar till att kvaliteten på elen försämras och utgör även en hälsorisk. Magnetfält från vagabonderande strömmar kan vara så kraftiga att de allvarligt påverkar biologiskt material. Den viktigaste åtgärden, anför motionären, är att den som ansvarar för infrastruktur för annat än eldistribution, som fjärrvärme, fjärrkyla, vatten, avlopp eller liknande, inte ska ha rätt att transportera el i samma system.
Motionären föreslår att regeringen, mot bakgrund av det ovan anförda, bör återkomma till riksdagen med förslag på hur elsäkerhetsfrågorna kan hanteras för att minimera uppkomsten av vagabonderande strömmar såväl inne i affärsbyggnader, i bostadshus, fabriker och andra lokaler som i den tekniska infrastruktur som binder samman den byggda miljön.
Bakgrund
Tidigare behandling
Utskottet konstaterade i betänkande 2014/15:FöU6 att vagabonderande strömmar leder till att magnetfält i bostäder kan förstärkas och att detta i sin tur kan leda till att skada kan uppstå på infrastrukturen i fråga om korrosion. Utskottet noterade dock Strålsäkerhetsmyndighetens (SSM) syn att värdena i de mätningar som genomförts om detta fenomen ligger långt under referensvärdet för vad som anses orsaka skador på människor. Utskottet fann därför inte att riksdagen borde anta lagförslag om att förbjuda vagabonderande strömmar. Fenomenet ska dock inte underskattas, menade utskottet, utan försiktighetsstrategier när det gäller allmänhetens exponering för lågfrekventa magnetfält i bostäder kan vara relevanta. Det kunde dessutom noteras att det föreföll finnas vissa självsanerande åtgärder inom branschen som inte vill att den utrustning som installeras ska förstöras av korrosion på grund av vagabonderande strömmar. Motionsyrkandet avslogs av dessa skäl.
I betänkande 2013/14:FöU6 noterades att SSM hade genomfört en studie av lågfrekventa magnetfält från bl.a. kraftledningar, transformatorstationer, hushållsapparater och vagabonderande strömmar i bostäder (SSM 2012:69). Av rapporten framgick att magnetfältsnivåerna i stort sett var oförändrade sedan den föregående mätningen 1994. SSM framhöll i samma rapport att vagabonderande strömmar kan ge betydande bidrag till magnetfälten i bostäder och är en trolig orsak till att magnetfälten i bostäder kan uppvisa kraftiga dygnsvariationer. Värdena i de mätningar som genomförts låg emellertid långt under referensvärdet. Enligt SSM kunde resultaten användas som vägledning vid utformningen av försiktighetsstrategier när det gäller allmänhetens exponering för lågfrekventa magnetfält i bostäder. Vidare framgick av Svensk standard för elinstallationer i byggnader (SS 436 40 00) att elinstallationer ska utföras så att de inte orsakar brand, korrosion eller elektromagnetiska störningar. Standarden var enligt Elsäkerhetsverket även tillämplig på elinstallationer för eldistribution, dvs. yttre nät, och myndigheten framhöll att åtgärder mot vagabonderande strömmar vidtogs på frivillig basis av t.ex. vatten- och fjärrvärmedistributörer, delvis påskyndat av de skador på näten som vagabonderande strömmar kan leda till. Motionen avstyrktes.
Utskottets ställningstagande
Utskottet konstaterar fortsatt att vagabonderande strömmar kan leda till att magnetfält i bostäder förstärks och att detta i sin tur kan leda till att skada kan uppstå på infrastrukturen i fråga om korrosion. Utskottet har dock noterat Strålsäkerhetsmyndighetens (SSM) syn att värdena i de mätningar som genomförts om detta fenomen ligger långt under referensvärdet för vad som anses orsaka skador på människor. Vidare har information inhämtats från SSM om att myndigheten fortlöpande följer internationella forskningsrön och inte anser att det i dagsläget finns skäl att följa upp sin tidigare studie (SSM 2012:69).
Detta fenomen ska dock inte underskattas. Försiktighetsstrategier när det gäller allmänhetens exponering för lågfrekventa magnetfält i bostäder kan därför vara relevanta. Det kan noteras att det förefaller finnas vissa självsanerande åtgärder inom branschen som inte vill att den utrustning som installeras ska förstöras av korrosion på grund av vagabonderande strömmar. Utskottet finner inte några skäl för närvarande att föreslå ytterligare åtgärder på området. Mo-tionsyrkandet avstyrks.
|
av Mikael Jansson (SD) och Roger Richtoff (SD). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3392 av Mikael Jansson m.fl. (SD) yrkandena 1–3.
Ställningstagande
Vi ser positivt på att regelverket för elsäkerhet ses över. Vi menar att det är ett signum för Sverige att driva frågor om dels hög säkerhet och standard i fråga om elektricitet i allmänhet, dels kompetensen och yrkeserfarenheten hos utövarna av dessa tjänster. Dock ser vi att det finns en del olikheter i övriga Europa i just synen på den generella elsäkerheten. Om sedan den europeiska elsäkerhetsstandarden ska vara likvärdig med den svenska kan diskuteras, men vi anser att det finns säkerhetsaspekter som man inte ska tumma på. Det svenska samhället är för högteknologiskt för det, med mycket känsliga elinstallationer.
Vi ser det som mycket olyckligt att ge oseriösa utländska aktörer juridiska möjligheter att klassificera sina anställda som auktoriserade efter endast ett års yrkesutövning i hemlandet. Visserligen ska elinstallationsföretaget säkerställa detta med ett s.k. egenkontrollprogram men faktum kvarstår att tillfälliga yrkesutövare juridiskt sett kan räknas som auktoriserade, eller fullvärdiga elinstallatörer, innan de genomgår egenkontrollprogrammet. Vi anser att det kan uppstå uppenbara juridiska oklarheter om vad en person med tillfällig yrkesutövning egentligen får göra.
Eftersom den svenska standarden är hög gällande elarbeten och vi anser att villkor likvärdiga med svensk standard bör råda för att få utföra arbete i Sverige föreslår vi att det bör förtydligas vad en person med tillfällig yrkesutövning har för befogenheter, att tillfällig yrkesutövning i fråga om elarbeten en-dast bör få förekomma om utövaren kan styrka kvalitet likvärdig svensk standard och att en tillfällig yrkesutövare inte ska kunna godkänna en anläggning utan att personens kompetens är styrkt genom svenska myndigheter. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2015/16:163 Elsäkerhet:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till elsäkerhetslag.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857).
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse.
2015/16:3392 av Mikael Jansson m.fl. (SD):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör förtydligas vad en person med ”tillfällig yrkesutövning” har för befogenheter och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ”tillfällig yrkesutövning” i fråga om elarbeten endast bör få förekomma om utövaren kan styrka kvalitet likvärdig svensk standard, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en ”tillfällig yrkesutövare” inte ska kunna godkänna en anläggning utan att personens kompetens är styrkt genom svenska myndigheter och tillkännager detta för regeringen.
Motion från allmänna motionstiden 2015/16
2015/16:1140 av Jan Lindholm (MP):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av åtgärder som avskaffar problemet med vagabonderande strömmar och tillkännager detta för regeringen.
Bilaga 2
1 Förslag till elsäkerhetslag
2 Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse
