|
|
Alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2014/15:128 Alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden.
I propositionen föreslår regeringen en ny lag som dels genomför direktivet om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister, dels innehåller kompletterande bestämmelser till en EU-förordning om tvistlösning online vid konsumenttvister.
De båda EU-rättsakterna är sammankopplade och kompletterar varandra. Syftet med direktivet är att göra alternativa tvistlösningsorgan av hög kvalitet tillgängliga i hela EU för alla konsumentklagomål vid avtalstvister i samband med försäljning av varor eller tjänster. EU-förordningen ska säkerställa att konsumenter och näringsidkare har direkt tillgång till en onlineplattform som hjälper konsumenter att komma i kontakt med ett alternativt tvistlösningsorgan som godkänts enligt direktivet, när tvister uppstår vid gränsöverskridande e-handel.
Den nya lagen och en följdändring i marknadsföringslagen är avsedda att träda i kraft den 1 januari 2016.
Regeringen föreslår vidare att riksdagen godkänner att riksdagens tidigare ställningstaganden till Allmänna reklamationsnämndens organisation och verksamhet inte längre ska gälla.
Ingen motion har väckts med anledning av propositionen, och utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och godkänner att riksdagens tidigare ställningstaganden till Allmänna reklamationsnämndens organisation och verksamhet inte längre ska gälla.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden |
Riksdagen
a) antar regeringens förslag till
1. lag om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden,
2. lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486),
b) godkänner
att riksdagens tidigare ställningstaganden till Allmänna reklamations-nämndens organisation och verksamhet inte längre ska gälla.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2014/15:128 punkterna 1–3.
Stockholm den 3 november 2015
På civilutskottets vägnar
Caroline Szyber
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Caroline Szyber (KD), Hillevi Larsson (S), Ewa Thalén Finné (M), Jessika Roswall (M), Lars Eriksson (S), Roger Hedlund (SD), Carl-Oskar Bohlin (M), Eva Sonidsson (S), Ola Johansson (C), Emma Hult (MP), Thomas Finnborg (M), Leif Nysmed (S), Mikael Eskilandersson (SD), Robert Hannah (FP), Johanna Haraldsson (S), Lotta Johnsson Fornarve (V) och Eva Lindh (S).
Ärendet och dess beredning
Den 21 maj 2013 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (tvistlösningsdirektivet).
Den 21 maj 2013 antogs även Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (EU:s tvistlösningsförordning).
Regeringen beslutade den 28 februari 2013 att ge en särskild utredare i uppdrag att bl.a. utarbeta de författningsförslag som behövs för att genomföra och komplettera de nya EU-rättsakterna (dir. 2013:23). I uppdraget ingick även att analysera för- och nackdelar med att låta Allmänna reklamationsnämnden meddela beslut som är bindande för parterna.
Utredningen, som antog namnet Konsumenttvistutredningen, överlämnade i juni 2014 betänkandet Förbättrad tvistlösning på konsumentområdet – ny EU-lagstiftning och en översyn av det svenska systemet (SOU 2014:47) till regeringen. Betänkandet har remissbehandlats.
Civilutskottet hade den 22 maj 2012 överläggning med företrädare för regeringen om direktivförslaget och förslaget till EU-förordning.
I propositionen föreslår regeringen bl.a. att riksdagen antar det förslag till lag om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden och det förslag till följdändring i marknadsföringslagen (2008:486) som har lagts fram i propositionen.
Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande i ärendet.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.
Ingen motion har väckts med anledning av propositionen.
De aktuella EU-rättsakterna
Tvistlösningsdirektivet och EU:s tvistlösningsförordning är sammankopplade och kompletterar varandra. Syftet med direktivet är att göra alternativa tvistlösningsorgan av hög kvalitet tillgängliga i hela EU för alla konsumentklagomål vid avtalstvister i samband med försäljning av varor eller av tjänster. EU-förordningen ska säkerställa att konsumenter och näringsidkare har direkt tillgång till en onlineplattform som hjälper konsumenter att komma i kontakt med ett alternativt tvistlösningsorgan som godkänts enligt direktivet, när tvister uppstår vid gränsöverskridande e-handel.
Direktivet trädde i kraft den 7 juli 2013 och ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 9 juli 2015. Direktivet är ett minimidirektiv, vilket innebär att det står medlemsstaterna fritt att införa bestämmelser som är strängare än de som följer av direktivet.
Förordningen trädde i kraft den 7 juli 2013 och ska tillämpas fullt ut fr.o.m. den 9 januari 2016.
Alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag och godkänner att riksdagens tidigare ställningstaganden till Allmänna reklamationsnämndens organisation och verksamhet inte längre ska gälla.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att en ny lag, lagen om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden, införs med bestämmelser som dels bidrar till genomförandet av tvistlösningsdirektivet, dels innehåller kompletterande bestämmelser till EU:s tvistlösningsförordning. Den nya lagen föreslås innehålla vissa definitioner samt bestämmelser om bl.a. lagens tillämpningsområde, behörig myndighet, informationsskyldighet för näringsidkare angående tvistlösning och sanktioner när denna skyldighet inte uppfylls. Vidare föreslås lagen innehålla en bestämmelse om tvistlösningsförfarandens inverkan på talefrister och preskriptionstider.
I den föreslagna lagen anges att en behörig myndighet, som utses av regeringen, ska besluta om godkännande av nämnder för alternativ tvistlösning och i förekommande fall om återkallelse av sådant godkännande. Regeringen ska vara ansvarig för att utse förvaltningsmyndigheter att vara nämnder för alternativ tvistlösning. Det anges vidare bl.a. att näringsidkare ska ha viss skyldighet att lämna information om alternativ tvistlösning till konsumenter och att denna skyldighet ska sanktioneras enligt marknadsföringslagen. I marknadsföringslagen föreslås därför en upplysning om att bestämmelser om marknadsföring finns i den nya lagen.
Regeringen bedömer att tvistlösningsdirektivets krav på tillgång till alternativ tvistlösning för konsumenter kommer att genomföras framför
allt genom Allmänna reklamationsnämndens verksamhet, som även fortsättningsvis kan regleras i förordning. När det gäller vissa specifika branscher kommer direktivets krav på tillgång till alternativ tvistlösning att genomföras genom privata tvistlösningsorgans verksamhet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2016.
Regeringen föreslår även att riksdagen godkänner att riksdagens tidigare ställningstaganden till Allmänna reklamationsnämndens organisation och verksamhet inte längre ska gälla. I den proposition genom vilken verksamheten vid Allmänna reklamationsnämnden permanentades föreslogs att riksdagen skulle godkänna de där föreslagna riktlinjerna för en omorganisation av nämnden och dess verksamhet. Riksdagen antog förslagen i propositionen (prop. 1979/80:114, bet. NU 1979/80:75 och bet. NU 1979/80:55, rskr. 1979/80:409). Sedan dess föreligger alltså en s.k. riksdagsbindning i dessa avseenden beträffande Allmänna reklamationsnämnden. Mot bakgrund av hur Allmänna reklamationsnämndens organisation och verksamhet ser ut i dag och föreslås se ut även framöver finns det enligt regeringen knappast några principiella skäl för att låta sådana frågor om Allmänna reklamationsnämnden som omfattas av regeringens restkompetens underställas riksdagen.
I propositionen behandlas även frågan om huruvida Allmänna reklamationsnämndens beslut bör göras bindande. Regeringen anser att bindande beslut skulle innebära försämringar för konsumenter i form av längre handläggningstider och ett mer formaliserat och mindre flexibelt förfarande vid Allmänna reklamationsnämnden, utan att högre efterlevnad av nämndens beslut bland näringsidkarna nödvändigtvis blir följden. Därtill kommer – beroende på hur systemet närmare skulle utformas – risken för att konsumenter dras in i domstolsprocesser med eventuellt ansvar för motpartens rättegångskostnader. Slutligen skulle den nu diskuterade reformen, oavsett hur den närmare utformas, innebära betydligt ökade kostnader för Allmänna reklamationsnämndens verksamhet.
Mot den redovisade bakgrunden gör regeringen bedömningen att Allmänna reklamationsnämndens beslut även fortsättningsvis endast bör utgöra rekommendationer.
Utskottets ställningstagande
Regeringens lagförslag har inte mött invändningar i någon motion. Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförs i propositionen bör anta regeringens lagförslag och godkänna att riksdagens tidigare ställningstaganden till Allmänna reklamationsnämndens organisation och verksamhet inte längre ska gälla. Vidare instämmer utskottet i regeringens bedömning att Allmänna reklamationsnämndens beslut även fortsättningsvis endast bör utgöra rekommendationer.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2014/15:128 Alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486).
3.Riksdagen godkänner att riksdagens tidigare ställningstaganden till Allmänna reklamationsnämndens organisation och verksamhet inte längre ska gälla.
Bilaga 2
