|
|
Skuldsanering – förbättrade möjligheter för överskuldsatta att starta om på nytt
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till ny skuldsaneringslag och till lag om skuldsanering för företagare samt förslag till ändring i ett antal lagar. Några mindre lagtekniska anpassningar föreslås.
Förslaget om en ny skuldsaneringslag syftar till att fler evighetsgäldenärer ska erbjudas en möjlighet att starta om på nytt utan en betungande skuldbörda. Det handlar bl.a. om att förenkla ansökningsförfarandet, nyansera kravet på överskuldsättning och underlätta gäldenärens betalningar. Det ska också gå snabbare än i dag att ta sig igenom skuldsaneringsförfarandet. Förslaget om en lag om skuldsanering för företagare innebär att företagare ska få bättre möjligheter till skuldsanering och syftar till att förbättra förutsättningarna att driva företag i Sverige och till att gynna det tillväxtfrämjande entreprenörskapet. De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 november 2016.
Utskottet anser att riksdagen bör avslå samtliga motionsyrkanden.
I betänkandet finns sju reservationer (M, SD, C, V, L, KD). I en reservation (M, C, L, KD) föreslås att betalningsplanen vid skuldsanering för privatpersoner som huvudregel ska bestämmas till tre år utan några betalningsfria månader.
Behandlade förslag
Proposition 2015/16:125 Skuldsanering – förbättrade möjligheter för överskuldsatta att starta om på nytt.
Tio yrkanden i följdmotioner.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Bedömningen av kvalificerad insolvens
Betalningsplanens utformning och längd
Skäl för en kortare betalningsplan
Skadeståndsfordringar som grundar sig på våldsbrott
Kommunernas budget- och skuldrådgivning
Kronofogdemyndighetens betalningsförmedling
1.Bedömningen av kvalificerad insolvens, punkt 2 (C, L)
2.Betalningsplanens utformning och längd, punkt 3 (M, C, L, KD)
3.Betalningsplanens utformning och längd, punkt 3 (V)
4.Skäl för en kortare betalningsplan, punkt 4 (L)
5.Skadeståndsfordringar som grundar sig på våldsbrott, punkt 5 (SD)
6.Kommunernas budget- och skuldrådgivning, punkt 6 (M)
7.Kronofogdemyndighetens betalningsförmedling, punkt 7 (M)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Regeringens lagförslag |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. skuldsaneringslag,
2. lag om skuldsanering för företagare,
3. lag om ändring i brottsbalken,
4. lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev,
5. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),
6. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skatte-fordringar m.m.,
7. lag om ändring i konkurslagen (1987:672) med den ändringen att 4 kap. 2 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,
8. lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619),
9. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) med den änd-ringen att 42 kap. 34 § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,
10. lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet,
11. lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet,
12. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),
13. lag om ändring i lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter,
14. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2015/16:125 punkterna 1–14.
|
2. |
Bedömningen av kvalificerad insolvens |
Riksdagen avslår motion
2015/16:3339 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 3.
Reservation 1 (C, L)
|
3. |
Betalningsplanens utformning och längd |
Riksdagen avslår motionerna
2015/16:3339 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 1,
2015/16:3342 av Caroline Szyber och Ola Johansson (KD, C),
2015/16:3344 av Ewa Thalén Finné m.fl. (M) yrkande 1 och
2015/16:3348 av Lotta Johnsson Fornarve m.fl. (V).
Reservation 2 (M, C, L, KD)
Reservation 3 (V)
|
4. |
Skäl för en kortare betalningsplan |
Riksdagen avslår motion
2015/16:3339 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 2.
Reservation 4 (L)
|
5. |
Skadeståndsfordringar som grundar sig på våldsbrott |
Riksdagen avslår motion
2015/16:3340 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD).
Reservation 5 (SD)
|
6. |
Kommunernas budget- och skuldrådgivning |
Riksdagen avslår motion
2015/16:3344 av Ewa Thalén Finné m.fl. (M) yrkandena 2 och 3.
Reservation 6 (M)
|
7. |
Kronofogdemyndighetens betalningsförmedling |
Riksdagen avslår motion
2015/16:3344 av Ewa Thalén Finné m.fl. (M) yrkande 4.
Reservation 7 (M)
Stockholm den 12 maj 2016
På civilutskottets vägnar
Caroline Szyber
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Caroline Szyber (KD), Johan Löfstrand (S), Ewa Thalén Finné (M), Hillevi Larsson (S), Jessika Roswall (M), Lars Eriksson (S), Roger Hedlund (SD), Carl-Oskar Bohlin (M), Eva Sonidsson (S), Ola Johansson (C), Emma Hult (MP), Thomas Finnborg (M), Mikael Eskilandersson (SD), Robert Hannah (L), Johanna Haraldsson (S), Shadiye Heydari (S) och Lotta Johnsson Fornarve (V).
Förbättrade möjligheter till skuldsanering för evighetsgäldenärer
Skuldsaneringslagen (2006:548) – nedan kallad 2006 års skuldsaneringslag – erbjuder överskuldsatta personer en möjlighet att befrias från ansvar för sina skulder och att starta om på nytt utan en betungande skuldbörda. Sedan möjligheten till skuldsanering infördes 1994 har institutet varit föremål för flera utvärderingar och revideringar. I samband med de senaste ändringarna 2011 konstaterades att det finns många evighetsgäldenärer som skulle kunna få sina skulder sanerade, om de bara ansökte om det.
Den 12 april 2012 fick en särskild utredare i uppdrag att föreslå åtgärder som förbättrar möjligheterna för dem som har rätt till skuldsanering att också få det. Vidare skulle kravet på hur skuldsatt en person ska vara för att beviljas skuldsanering utredas liksom frågan om under hur lång tid en skuldsaneringsgäldenär ska betala av på skulderna. Utredningen, som antog namnet 2012 års skuldsaneringsutredning – nedan kallad utredningen – presenterade i oktober 2013 betänkandet Ut ur skuldfällan (SOU 2013:72). Betänkandet har remissbehandlats.
Riksdagen har på förslag från civilutskottet riktat ett flertal tillkännagivanden om frågor som rör skuldsanering till regeringen. Det gäller framför allt frågor om kravet på kvalificerad insolvens och betalningsplanens utformning (se bet. 2010/11:CU9, rskr. 2010/11:208, bet. 2011/12:CU19, rskr. 2011/12:253 och bet. 2013/14:CU11, rskr. 2013/14:143).
Skuldsanering för företagare
Ända sedan skuldsaneringsinstitutet infördes har en person som engagerar sig i näringsverksamhet varit utesluten eller – som förhållandena är nu – endast haft en begränsad möjlighet att beviljas skuldsanering. Även en överskuldsatt person som planerar att starta en näringsverksamhet har en mindre chans att beviljas skuldsanering, eftersom osäkra framtidsutsikter gör det svårt att uppskatta personens förmåga att betala tillbaka skulderna.
Den 23 maj 2013 fick en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag som ger företagare med personligt ansvar för skulder som uppkommit i näringsverksamhet utvidgade möjligheter till skuldsanering. I uppdraget ingick att överväga vilka särskilda förutsättningar som bör gälla för att företagaren ska få skuldsanering och hur förfarandet bör vara utformat. Utredningen, som antog namnet Nystartsutredningen, presenterade i juni 2014 betänkandet F-skuldsanering – en möjlighet till nystart för seriösa företagare (SOU 2014:44). Betänkandet har remissbehandlats.
Anknytningskravet i skuldsaneringslagen
Enligt 2006 års skuldsaneringslag gäller som villkor för att beviljas skuldsanering att gäldenären ska ha sin hemvist i Sverige. Av ett förhandsavgörande från EU-domstolen följer att detta krav strider mot EU-rätten och den fria rörligheten för arbetstagare (EU-domstolens avgörande den 8 november 2012 i mål C-461/11 Radziejewski mot Kronofogdemyndigheten).
I Justitiedepartementet har departementspromemorian Anknytningskravet i skuldsaneringslagen (Ds 2015:32) tagits fram. I promemorian föreslås en ändring av kravet på gäldenärens anknytning till Sverige för att han eller hon ska kunna beviljas skuldsanering. Promemorian har remissbehandlats.
Propositionen m.m.
I propositionen behandlar regeringen förslagen som lämnas i ovanstående betänkanden och promemoria. Under beredningen av ärendet har flera lagtekniska ändringar gjorts i förhållande till utredningarnas förslag; t.ex. föreslår regeringen en ny skuldsaneringslag i stället för ändringar i 2006 års skuldsaneringslag. Ett utkast av lagrådsremissen har därför beretts med Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Konsumentverket.
Lagrådet har yttrat sig över regeringens lagförslag.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2.
Fem motioner med tio yrkanden har väckts med anledning av propositionen. Motionsförslagen finns i bilaga 1.
Inledning
Betänkandet är disponerat så att utskottet inleder med att behandla regeringens lagförslag. Det har inte väckts någon motion som går emot dessa. Därefter behandlar utskottet följdmotioner som innehåller förslag på tillkännagivanden till regeringen i frågor som anknyter till lagförslagen.
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag med några mindre lagtekniska anpassningar.
Gällande rätt
Skuldsanering innebär att en gäldenär helt eller delvis befrias från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas (1 § 2006 års skuldsaneringslag). Skuldsanering får endast beviljas en fysisk person med hemvist i Sverige (4 § första stycket). En gäldenär som tidigare beviljats skuldsanering får inte beviljas skuldsanering, om det inte finns synnerliga skäl (6 §).
Vidare krävs för beviljande av skuldsanering att det är fråga om en tillräckligt svår skuldsättning. Gäldenären ska dels vara på obestånd (insolvent), dels vara så skuldsatt att han eller hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid (4 § första stycket 1). Det är med andra ord fråga om ett krav på kvalificerad insolvens.
För att skuldsanering ska kunna beviljas krävs dessutom att det anses vara skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden (4 § första stycket 2). Vid bedömningen ska särskilt beaktas omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser och det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om skuldsanering (4 § tredje stycket).
För en fysisk person som är näringsidkare gäller därutöver att skuldsanering får beviljas endast under förutsättning att de ekonomiska förhållandena i näringsverksamheten är enkla att utreda (4 § fjärde stycket).
Ett beslut om skuldsanering ska ange vilka fordringar som omfattas, vad som ska gälla för dessa, vilket belopp som ska fördelas mellan borgenärerna och en betalningsplan (9 §). Betalningsplanen visar när och hur gäldenären ska betala sina borgenärer och löper som huvudregel under fem år, om det inte finns särskilda skäl att bestämma en kortare tid (9 §). Om beslutet om skuldsanering ändras, kan betalningsperioden förlängas till som längst sju år (26 §).
Propositionen
Inledning
Regeringen föreslår att det befintliga skuldsaneringssystemet reformeras för att fler evighetsgäldenärer ska få möjlighet att ansöka om och genomgå skuldsanering. Regeringen föreslår också att företagare ska få förbättrade möjligheter till skuldsanering.
Många människor lever med skulder som de saknar förutsättningar att någonsin kunna betala tillbaka. Om fler kunde få sina skulder sanerade, skulle det innebära en lättnad inte bara för de skuldsatta och deras familjer, utan även för borgenärerna och samhället i stort. Regeringen föreslår därför en ny skuldsaneringslag som syftar till att fler evighetsgäldenärer ska erbjudas en möjlighet att starta om på nytt utan en betungande skuldbörda. Det handlar bl.a. om att förenkla ansökningsförfarandet, nyansera kravet på överskuldsättning och underlätta gäldenärens betalningar. Det ska också gå snabbare än i dag att ta sig igenom skuldsaneringsförfarandet.
I propositionen föreslår regeringen också en ny lag om skuldsanering för företagare. Genom denna ska en särskild form av skuldsanering (F‑skuldsanering) erbjudas överskuldsatta personer som är eller har varit engagerade i en näringsverksamhet som drivits på ett försvarligt och lojalt sätt. Förslaget syftar till att minska riskerna med företagande och ge fler företagare en andra chans samt att förbättra förutsättningarna att driva företag i Sverige och gynna det tillväxtfrämjande entreprenörskapet.
De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 november 2016.
Den nya skuldsaneringslagen
I den nya skuldsaneringslagen föreslår regeringen bl.a. följande.
Kronofogdemyndigheten ska lämna information om skuldsanering till svårt skuldsatta personer som är eller har varit föremål för utmätning av lön eller annan verkställighet enligt utsökningsbalken. Kronofogdemyndigheten bör vidare ansvara för att sprida information och öka medvetenheten om skuldsanering i samhället.
När det gäller ansökningsförfarandet ska det som nämnts ovan bli enklare för en gäldenär att ansöka om skuldsanering. En ansökan om skuldsanering ska kunna göras på elektronisk väg. Vidare ska gäldenären i ansökan endast behöva ange namn på och kontaktuppgifter till de borgenärer som han eller hon känner till, en uppskattning av skulderna och bakgrunden till dessa.
Borgenärerna ska således få ett större ansvar för redovisningen av gäldenärens skulder. Om skuldsanering inleds, ska borgenärerna uppmanas att anmäla och specificera sin fordran. Borgenärerna ska också lämna andra uppgifter av betydelse för ansökan om skuldsanering.
Kronofogdemyndigheten ska ha ett större ansvar för att före inledandebeslutet kontrollera gäldenärens uppgifter i ärendet. Myndigheten ska kontrollera lämnade uppgifter mot de egna registren. För detta ändamål ska uppgifter i ökad utsträckning få behandlas i myndighetens databaser.
Regeringen föreslår vidare att kravet på kvalificerad insolvens ska förtydligas och nyanseras. Med kvalificerad insolvens ska avses att gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och är så skuldsatt att han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Vid prövningen av rekvisitet kvalificerad insolvens ska det göras en nyanserad bedömning i vilken samtliga relevanta omständigheter ska beaktas. Hur långt fram i tiden som prognosen ska sträcka sig kommer att variera från fall till fall.
En betalningsförmedling föreslås införas i skuldsaneringsförfarandet. Förslaget innebär att gäldenären som huvudregel ska betala månadsvis till en betalningsförmedling, som sedan ska förmedla medlen till borgenärerna. Kronofogdemyndigheten ska ansvara för betalningsförmedlingen och ska för finansieringen av förmedlingsverksamheten ta ut en årlig avgift, som ska belasta gäldenärens betalningsutrymme och anges i beslutet om skuldsanering. Regeringen ska få meddela föreskrifter om storleken på den avgift som Kronofogdemyndigheten ska ta ut för betalningsförmedlingen.
Gäldenären ska betala till betalningsförmedlingen, även om beslutet om betalning inte har fått laga kraft. Vid inbetalning ska gäldenären förlora rådigheten över medlen. Inbetalda medel som tillhör gäldenären ska inte kunna utmätas eller tas i anspråk för verkställighet av ett beslut om betalningssäkring.
Inbetalda medel ska tillfalla borgenärerna, när beslutet om skuldsanering har fått laga kraft och avräkning gjorts för den avgift som ska tas ut för betalningsförmedlingstjänsten. Inbetalda medel som tillhör borgenärerna jämte ränta ska betalas ut en gång om året.
Enligt regeringens förslag om betalningsplanens utformning ska gäldenären ha två betalningsfria månader varje år. Dessa månader ska vara juni och december. Enligt regeringen bör detta innebära en välkommen ventil under den tid som gäldenären genomför sina skuldsaneringsbetalningar och förbättra förutsättningarna för gäldenären att klara av skuldsaneringen och bli rehabiliterad. Förslaget bör vara välkommet ur ett barnperspektiv eftersom det ger en gäldenär med barn förbättrade möjligheter att t.ex. ha råd att umgås och göra någonting särskilt med sina barn under sommarsemestern.
Det är enligt regeringen flera faktorer som är av betydelse när betalningsplanens utformning ska bestämmas. Ett argument för en kortare betalningsperiod är att vissa gäldenärer, när de väl ansöker om skuldsanering, redan har varit överskuldsatta under flera år och under den tiden levt under knappa ekonomiska förhållanden. Den totala avbetalningstiden blir till följd av detta alltså längre än fem år, ibland betydligt längre. De nu föreslagna ändringarna om ökad information och om förenklingar i ansökningsförfarandet kommer dock att medföra att en evighetsgäldenär snabbare ges möjlighet till skuldsanering.
Regeringen föreslår vidare att betalningsplanen i fler fall än i dag ska vara kortare än fem år. Regeringen bedömer att det finns fördelar med en betalningsplan som kan anpassas efter förhållandena i det enskilda fallet jämfört med en generell förkortning av betalningsplanen. Regeringen föreslår därför att det ska vara tillräckligt att det finns beaktansvärda skäl för en kortare betalningsplan än fem år för att Kronofogdemyndigheten ska kunna besluta om en sådan. Genom att sänka kravet på detta sätt bör det åstadkommas både att fler omständigheter kan beaktas vid bestämmandet av betalningsplanens längd och att fler betalningsplaner blir kortare än fem år än i dag när det krävs särskilda skäl för att avvika från huvudregeln.
Regeringen föreslår vidare att gäldenären ska påbörja sina skuldsaneringsbetalningar redan från inledandebeslutet. Syftet med förslaget är att betalningsplanen då kan avslutas snabbare och att gäldenären får en chans att snabbare rehabiliteras och komma tillbaka till ett mer normalt liv. Om skuldsanering beviljas, ska Kronofogdemyndigheten vid bestämmandet av tidpunkten för när betalningsplanen löper ut som huvudregel räkna av den tid som inledandebeslutet gällt från betalningsplanens längd. De medel som gäldenären har betalat in till Kronofogdemyndigheten enligt inledandebeslutet ska då ingå i det belopp som ska fördelas mellan de borgenärer vars fordringar omfattas av skuldsaneringen.
En ansökan om omprövning på grund av att gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen har förbättrats ska göras inom fem år från dagen för inledandebeslutet eller, om en betalningsplan löper ut senare, senast den dag då planen löper ut.
Därutöver föreslår regeringen att en gäldenär som tidigare har misslyckats med sin skuldsanering eller som har genomgått en skuldsanering och överskuldsatt sig på nytt ska kunna beviljas skuldsanering igen om det finns särskilda skäl. Syftet med att sänka kravet från synnerliga skäl är att fler evighetsgäldenärer ska ges en andra chans.
I fråga om budget- och skuldrådgivarnas roll föreslår regeringen att kommunens skyldighet att lämna budget- och skuldrådgivning till skuldsatta personer förtydligas. Denna skyldighet ska gälla under hela skuldsaneringsförfarandet till dess att skuldsaneringen är helt avslutad. Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) tillsynsansvar över kommunernas budget- och skuldrådgivning förtydligas. Detta görs bl.a. genom att preciseringen av kommunernas ansvar för budget- och skuldrådgivningen förs över från skuldsaneringslagen till socialtjänstlagen (2001:453).
Den nya lagen om skuldsanering för företagare
I den nya lagen om skuldsanering för företagare föreslår regeringen som nämnts ovan att särskilda regler om skuldsanering för företagare ska införas i en ny lag. Den nya skuldsaneringsformen ska kallas för F-skuldsanering. Förslagen innebär bl.a. följande.
F-skuldsanering ska kunna beviljas
- en företagare som har varit engagerad i en näringsverksamhet, om hans eller hennes skuldbörda till huvudsaklig del har anknytning till denna verksamhet,
- en företagare som är engagerad i en näringsverksamhet, om skulder som uppkommer i denna verksamhet rätteligen kan betalas eller om oförmågan att betala dessa skulder endast är tillfällig, eller
- en närstående till en företagare, om den närståendes skulder till huvudsaklig del har anknytning till företagarens näringsverksamhet.
Som närstående ska anses företagarens make, sambo, förälder, syskon eller barn och företagarens makes eller sambos barn.
Kronofogdemyndigheten ska pröva en ansökan om F-skuldsanering som första instans. Kronofogdemyndighetens beslut ska få överklagas till allmän domstol. Förfarandet hos Kronofogdemyndigheten och i domstolarna ska utformas på i huvudsak samma sätt som enligt förslaget till ny skuldsaneringslag.
Kravet på kvalificerad insolvens ska vara detsamma som i förslaget till ny skuldsaneringslag. En bedömning av gäldenärens betalningsförmåga ska göras även om gäldenärens framtida inkomstförhållanden är oklara.
F-skuldsanering ska inte beviljas om företagarens näringsverksamhet drivs eller har drivits på ett oförsvarligt sätt. En gäldenär som har näringsförbud ska inte kunna få F-skuldsanering. Vidare ska F-skuldsanering inte beviljas om gäldenären har ett betalningsutrymme som per kvartal understiger en sjundedel av prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken.
För att F-skuldsanering ska få beviljas ska det med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden vara skäligt. Vid skälighetsbedömningen ska särskilt beaktas omständigheterna vid skuldernas tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att fullgöra sina förpliktelser, det sätt på vilket gäldenären har medverkat under handläggningen av ärendet om F-skuldsanering och F-skuldsaneringens betydelse för gäldenärens framtida förvärvsförmåga.
F-skuldsanering ska innebära att gäldenären delvis befrias från ansvar för betalningen av de skulder som omfattas av F-skuldsaneringen. Borgenärer med fordringar som inte är kända i skuldsaneringsärendet ska förlora rätten att få betalt.
En F-skuldsanering ska som huvudregel omfatta gäldenärens samtliga skulder som har uppkommit före inledandebeslutet. Vissa slags fordringar ska dock antingen alltid undantas eller kunna undantas.
En ansökan om F-skuldsanering ska kunna göras elektroniskt. Ansökan ska bl.a. innehålla uppgifter om gäldenärens tillgångar och skulder med uppgift om varje borgenär.
Betalningsplanens längd ska vara tre år. Det ska inte finnas någon möjlighet att besluta om en kortare betalningsplan. Gäldenären ska betala till en betalningsförmedling enligt motsvarande ordning som i förslaget till ny skuldsaneringslag. Gäldenären ska som huvudregel betala kvartalsvis.
Ett beslut om skuldsanering ska under vissa förutsättningar kunna omprövas på ansökan av en borgenär eller gäldenären.
En gäldenär som tidigare har misslyckats med sin skuldsanering eller som har genomgått en skuldsanering och överskuldsatt sig på nytt ska kunna beviljas F-skuldsanering igen om det finns särskilda skäl.
Utskottets ställningstagande
Överskuldsättning är ett stort och växande problem som inte bara innebär en påfrestning för den drabbade gäldenären och hans eller hennes familj, utan även har en negativ påverkan på borgenärskollektivet och samhället i stort. Enligt utskottet är skuldsaneringsinstitutet ett effektivt verktyg för att hjälpa överskuldsatta personer att ta itu med sin skuldbörda och få en andra chans.
Utskottet har vid flera tillfällen uttalat att det är angeläget att fler svårt skuldsatta gäldenärer ska kunna komma i fråga för skuldsanering. Som nämnts ovan har riksdagen också på initiativ av utskottet riktat ett flertal tillkännagivanden till regeringen i frågor som rör skuldsanering (se bet. 2010/11:CU9, rskr. 2010/11:208, bet. 2011/12:CU19, rskr. 2011/12:253 och bet. 2013/14:CU11, rskr. 2013/14:143).
Mot denna bakgrund välkomnar utskottet regeringens förslag om en ny skuldsaneringslag med ett enklare och snabbare skuldsaneringsförfarande som syftar till att fler evighetsgäldenärer ska ges möjlighet att starta om på nytt utan en betungande skuldbörda. Utskottet välkomnar också förslaget om en lag om skuldsanering för företagare som erbjuder en särskild skuldsaneringsform för företagare och som syftar till att minska riskerna med företagande och ge fler företagare en möjlighet till en andra chans.
Det har inte väckts någon motion som går emot att riksdagen nu antar regeringens lagförslag. Utskottet anser att riksdagen bör anta lagförslagen av de skäl som anförs i propositionen.
I lagförslagen har regeringen inte beaktat vissa nyligen genomförda ändringar i 4 kap. 2 § konkurslagen (1987:672), se SFS 2015:1023, och 42 kap. 34 § inkomstskattelagen (1999:1229), se SFS 2015:775. Några mindre lagtekniska anpassningar bör därför göras av regeringens lagförslag vilka framgår av bilaga 3.
Utskottet övergår nu till att under särskilda rubriker behandla de följdmotioner som innehåller förslag om tillkännagivanden i frågor som anknyter till lagförslagen.
Bedömningen av kvalificerad insolvens
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsförslag om en tidsgräns för bedömningen av kravet på kvalificerad insolvens.
Jämför reservation 1 (C, L).
Motionen
Robert Hannah m.fl. (L) anför i motion 2015/16:3339 yrkande 3 att regeringens förslag om en mer nyanserad bedömning av rekvisitet kvalificerad insolvens i skuldsaneringslagen är ett steg i rätt riktning, men att resonemangen i propositionen är så restriktivt hållna att det är tveksamt om förändringen kommer att få något reellt genomslag. Motionärerna föreslår därför ett tillkännagivande om att som huvudregel begränsa prognosen vid bedömningen av kravet på kvalificerad insolvens till ett tidsperspektiv om fem år.
Bakgrund
Enligt 2006 års skuldsaneringslag krävs det för att skuldsanering ska kunna beviljas att gäldenären är på obestånd och så skuldsatt att han eller hon inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid (4 § första stycket 1). Detta krav på överskuldsättning, som gällt sedan möjligheten till skuldsanering infördes i 1994 års skuldsaneringslag (1994:334), brukar normalt beskrivas som att gäldenären ska vara kvalificerat insolvent. Bedömningen görs genom en prognos över gäldenärens förutsättningar att betala sina skulder i framtiden. I förarbetena betonas att prognosen ska sträcka sig långt fram i tiden och betalningsoförmågan ska antas vara – om än inte permanent – bestående i ett längre perspektiv. Varje fall måste bedömas individuellt. Om det inte är möjligt, eller om det är förenat med större svårigheter, att göra en någorlunda säker prognos kan skuldsanering inte beviljas (prop. 1993/94:123 s. 92 f. och 197).
I rättsfallet NJA 2010 s. 496 bedömde Högsta domstolen att gäldenären inte uppfyllde kravet på kvalificerad insolvens eftersom det inte var omöjligt för denne att i princip bli skuldfri på åtminstone 15 års sikt. Högsta domstolen har därefter i rättsfallet NJA 2013 s. 128 utvecklat sitt resonemang om hur det kvalificerade insolvensrekvisitet ska bedömas och understrukit att bedömningen måste göras på ett nyanserat sätt med beaktande av alla relevanta omständigheter och att hänsyn ska tas till förhållandena i det enskilda fallet.
Den nya skuldsaneringslagen
Enligt den nya skuldsaneringslagen förtydligas och nyanseras begreppet kvalificerad insolvens. Med kvalificerad insolvens avses att gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och är så skuldsatt att han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid.
Regeringen har i propositionen anfört bl.a. följande skäl för lagändringen (s. 70–72).
Regeringen kan konstatera att tillämpningen av det kvalificerade insolvensrekvisitet har medfört att vissa gäldenärer som har behov av ekonomisk rehabilitering inte får möjlighet till detta. Vikten av att det ska göras en individuell bedömning som tar hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet kan inte nog understrykas. […]
Utredningen har övervägt om det är motiverat med en prognos som begränsas till ett tidsperspektiv om fem år. En sådan ordning skulle sannolikt göra insolvensrekvisitet enklare att både förstå och tillämpa. Samtidigt konstaterar utredningen att en så pass kort tidsram öppnar upp skuldsaneringsinstitutet även för sådana gäldenärer som inte lever med allvarliga skuldproblem. Ett alltför generöst system skulle riskera att motverka lagens syfte. Det är i dagens samhälle inte ovanligt att konsumtionslån betalas av under en tid om fem år eller mer. Om skuldsanering upplevs vara en enkel väg ut ur en skuldsättningsproblematik kan den allmänna betalningsmoralen påverkas negativt. Följderna av detta kan bli att förtroendet för institutet minskar och att kreditvillkoren för konsumenter försämras. Regeringen delar utredningens bedömning och menar att skuldsanering även fortsättningsvis bör vara förbehållet de svårast skuldsatta. […]
Det kan också övervägas om det är lämpligt att precisera vilket längre tidsperspektiv som ska användas för prognosen av gäldenärens betalningsförmåga. […] En tidsgräns skulle i och för sig förenkla bedömningen och innebära att det blir tydligare hur lång tid som ska beaktas. En sådan ordning minskar dock utrymmet för att göra en individuell prognos som beaktar samtliga omständigheter i det enskilda fallet. […] Förhållandena i det enskilda fallet kan variera och det bedöms därför inte möjligt att i lag ange den tidsrymd som ska användas vid prognosen.
Enligt regeringens mening bör i stället lagtexten betona vikten av att en nyanserad bedömning ska göras i vilken samtliga omständigheter ska beaktas. På så sätt kan Kronofogdemyndigheten ta hänsyn till att personer befinner sig i olika livssituationer och har olika möjligheter att betala av sina skulder. Exempel på andra omständigheter än skuldernas storlek som kan beaktas är ålder, hälsa och arbetssituation. […] Hur långt fram i tiden som prognosen ska sträcka sig kommer att variera från fall till fall.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har i det föregående avsnittet ställt sig bakom att begreppet kvalificerad insolvens förtydligas och nyanseras i den nya skuldsaneringslagen. Med kvalificerad insolvens ska avses att gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder och är så skuldsatt att han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter inte kan antas ha förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid.
En sådan tidsgräns som motionärerna efterfrågar skulle visserligen förenkla bedömningen av det kvalificerade insolvensrekvisitet men också minska utrymmet för att göra en individuell prognos. Dessutom skulle en alltför kort tidsram kunna öppna skuldsaneringsinstitutet även för sådana gäldenärer som inte lever med allvarliga skuldproblem, vilket skulle riskera bl.a. att påverka den allmänna betalningsmoralen negativt och att försämra kreditvillkoren för konsumenter.
Utskottet anser alltså att det vid prövningen av rekvisitet kvalificerad insolvens ska göras en nyanserad bedömning i vilken samtliga relevanta omständigheter ska beaktas. På detta sätt kan hänsyn tas till att personer befinner sig i olika livssituationer och har olika möjligheter att betala av sina skulder. Hur långt fram i tiden som prognosen ska sträcka sig kommer då att variera från fall till fall.
Utskottet vill dessutom framhålla att det alltid är angeläget att regeringen följer upp beslutad lagstiftning och vid behov vidtar nödvändiga åtgärder. Utskottet utgår från att så kommer att ske även när det gäller de nu aktuella lagförslagen.
Mot denna bakgrund saknas skäl för riksdagen att nu ta något initiativ, och motionsyrkandet bör avslås.
Betalningsplanens utformning och längd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motioner om att betalningsplanen vid skuldsanering för privatpersoner som huvudregel ska bestämmas till tre år.
Jämför reservationerna 2 (M, C, L, KD) och 3 (V).
Motionerna
I motionerna 2015/16:3342 av Caroline Szyber och Ola Johansson (KD, C), 2015/16:3339 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 1 och 2015/16:3344 av Ewa Thalén Finné m.fl. (M) yrkande 1 föreslås liknande tillkännagivanden om att betalningsplanen vid skuldsanering för privatpersoner som huvudregel ska bestämmas till tre år utan några betalningsfria månader. Motionärerna anför bl.a. att det är angeläget att ha en så kort process som möjligt för att få överskuldsatta ekonomiskt rehabiliterade och att en kortare betalningsplan är mer angeläget än att sprida ut betalningsfria månader.
Lotta Johnsson Fornarve m.fl. (V) anför i motion 2015/16:3348 att regeringens förslag om att betalningsplanen vid skuldsanering för privatpersoner i fler fall ska kunna vara kortare än fem år och om att införa två betalningsfria månader är bra, men inte tillräckligt. Motionärerna föreslår därför ett tillkännagivande om att betalningsplanen som huvudregel ska bestämmas till tre år.
Den nya skuldsaneringslagen
Enligt den nya skuldsaneringslagen ska det vara tillräckligt att det finns beaktansvärda skäl för att en kortare betalningsplan än fem år ska kunna bestämmas. Vidare ska två månader per år vara betalningsfria.
Regeringen har i propositionen anfört bl.a. följande skäl för att betalningsplanen i fler fall än enligt 2006 års skuldsaneringslag ska kunna bestämmas till kortare tid än fem år (s. 86–89).
Det är flera faktorer som är av betydelse när betalningsplanens utformning ska bestämmas. Ett argument för en kortare betalningsperiod är att vissa gäldenärer, när de väl ansöker om skuldsanering, redan har varit överskuldsatta under flera år och under den tiden levt under knappa ekonomiska förhållanden. Den totala avbetalningstiden blir till följd av detta alltså längre än fem år, ibland betydligt längre. Nu föreslagna ändringar om ökad information och om förenklingar i ansökningsförfarandet kommer dock att medföra att en evighetsgäldenär snabbare ges möjlighet till skuldsanering.
– – –
Betalningsplanens längd har också betydelse för den allmänna betalningsmoralen, varför det även ur detta perspektiv är viktigt att betalningsplanen inte är alltför kort. Dessutom måste regleringen kring betalningsplanen utformas på ett sådant sätt att skuldsaneringsinstitutet har ett fortsatt högt förtroende bland allmänheten. Det måste också beaktas att en alltför kort betalningstid skulle kunna förhindra att vissa gäldenärer beviljas skuldsanering på grund av att det skulle framstå som oskäligt.
Borgenärskollektivet gynnas i och för sig av att gäldenären så snart som möjligt får en fungerande ekonomi, samtidigt som det är viktigt att skuldsaneringsinstitutet tillgodoser borgenärernas befogade intresse av att faktiskt få betalt för sina fordringar.
– – –
För närvarande finns det en möjlighet att bestämma en kortare betalningsplan än fem år, om det finns särskilda skäl. I praktiken görs dock undantag mycket sällan. Utredningens genomgång av praxis visar att av de drygt 4 500 beslut om skuldsanering som fattades under 2012 bestämdes en kortare tid enbart i ca 25–30 fall. Det är för regeringen tydligt att avsteg från huvudregeln bör kunna ske i fler fall än så.
Utredningen föreslår att det ska ges större möjligheter att besluta om en kortare betalningsplan än fem år. Några remissinstanser, bl.a. Konsumentverket och Kronofogdemyndigheten, menar att en annan lösning skulle vara att införa generellt kortare betalningsplaner. Även tidigare lagförslag och tillkännagivanden från riksdagen är inne på en generell förkortning av betalningsplanen. Utredningen, som fört diskussioner med företrädare för både gäldenärer och borgenärer, bedömer dock att det inte finns någon större efterfrågan på en generell förkortning av betalningsplanens längd. Inte heller finner utredningen att det finns andra skäl för att betalningsplanens längd bör vara kortare än de fem år som gäller i dag. Det finns också risker med att generellt förkorta betalningsplanen, t.ex. att fler gäldenärer skulle få avslag på sina ansökningar eftersom en skuldsanering skulle framstå som oskälig och att kreditvillkoren för konsumenter försämras. En generell förkortning skulle också riskera att påverka betalningsmoralen och i grunden förtroendet för skuldsaneringsinstitutet, om inte förkortningen balanseras av inskränkande villkor som minskar gäldenärens möjlighet att beviljas skuldsanering.
Regeringen, liksom majoriteteten av remissinstanserna, delar utredningens bedömning att det finns fördelar med en betalningsplan som kan anpassas efter förhållandena i det enskilda fallet jämfört med en generell förkortning av betalningsplanen. Regeringen föreslår därför att det ska vara tillräckligt att det finns beaktansvärda skäl för en kortare betalningsplan än fem år för att Kronofogdemyndigheten ska kunna besluta om en sådan. Genom att sänka kravet på detta sätt bör det åstadkommas både att fler omständigheter kan beaktas vid bestämmandet av betalningsplanens längd och att fler betalningsplaner blir kortare än fem år.
När det gäller införandet av två betalningsfria månader per år har regeringen bl.a. anfört att detta innebär en välkommen ventil under den tid som gäldenären genomför sina skuldsaneringsbetalningar och att det förbättrar förutsättningarna för gäldenären att klara av skuldsaneringen och bli rehabiliterad. Regeringen har vidare anfört att betalningsfria månader bör vara särskilt välkommet ur ett barnperspektiv eftersom det ger en gäldenär med barn förbättrade möjligheter att t.ex. ha råd att umgås och göra någonting särskilt med sina barn under sommarsemestern.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare i detta betänkande ställt sig bakom regeringens förslag som innebär att betalningsplanen som huvudregel fortfarande ska bestämmas till fem år, men att en kortare tid ska kunna bestämmas redan om det finns beaktansvärda skäl. Syftet är att det ska kunna bestämmas en kortare betalningsplan än fem år i fler fall än enligt 2006 års skuldsaneringslag där det krävs särskilda skäl för att avvika från huvudregeln. Vidare har utskottet ställt sig bakom förslaget om att det ska införas två betalningsfria månader varje år.
Enligt utskottet finns det således fördelar med en betalningsplan som kan anpassas efter förhållandena i det enskilda fallet jämfört med en generell förkortning av betalningsplanen. Lagändringen bör också leda till både att fler omständigheter kan beaktas vid bestämmandet av betalningsplanens längd och att fler betalningsplaner blir kortare än fem år. Enligt den nya skuldsaneringslagen kommer dessutom gäldenären att påbörja sina betalningar redan i samband med inledandebeslutet, vilket medför att gäldenären kan komma ut ur skuldsaneringen flera månader tidigare än enligt 2006 års skuldsaneringslag.
Utskottet anser vidare att två betalningsfria månader per år är positivt ur ett barnperspektiv och kommer att förbättra förutsättningarna för gäldenären att klara av skuldsaneringen och bli rehabiliterad.
Som angetts ovan utgår dessutom utskottet från att regeringen följer upp den nya lagstiftningen och vidtar de åtgärder som krävs om lagändringarna inte får önskat resultat.
Sammanfattningsvis anser utskottet att det saknas anledning att rikta något tillkännagivande till regeringen och att samtliga motionsyrkanden bör avslås.
Skäl för en kortare betalningsplan
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om vad som ska utgöra skäl för att besluta om en kortare betalningsplan.
Jämför reservation 4 (L).
Motionen
Robert Hannah m.fl. (L) anför i motion 2015/16:3339 yrkande 2 att om en gäldenär har haft löneutmätning bör detta normalt utgöra ett sådant beaktansvärt skäl som enligt regeringens förslag till ny skuldsaneringslag ska kunna medföra att betalningsplanen bestäms till kortare tid än fem år. Enligt motionärerna bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om en lagändring som innebär att gäldenärer som har haft löneutmätning ska få en proportionerlig förkortning av sin betalningsplan. Ett tillkännagivande begärs i enlighet med detta.
Den nya skuldsaneringslagen
Som redan nämnts är det enligt den nya skuldsaneringslagen tillräckligt att det finns beaktansvärda skäl för en kortare betalningsplan än fem år för att Kronofogdemyndigheten ska kunna besluta om en sådan.
Regeringen har i propositionen anfört bl.a. följande i fråga om vad som kan utgöra beaktansvärda skäl för att bestämma en kortare betalningsplan än fem år (s. 222 f.).
I stort sett samtliga gäldenärer som är föremål för skuldsanering lever under ansträngda ekonomiska och sociala förhållanden. Att gäldenären lever under sådana förhållanden utgör därför i sig inte beaktansvärda skäl för att bestämma en kortare tid. Det ska i stället i det enskilda fallet finnas omständigheter som talar för att gäldenären har ett angeläget behov av en snar lösning på sina ekonomiska problem och att det bör göras avsteg från vad som gäller för de flesta. Omständigheter som kan beaktas vid denna bedömning kan hänföra sig till bl.a. gäldenärens ålder, hälsotillstånd och familjesituation. Det kan t.ex. handla om att det finns en risk för att gäldenärens barn drabbas oskäligt hårt eftersom de utan en kortare plan kommer att behöva leva under knappa ekonomiska förhållanden under en stor del av sin barndom. Även andra ömmande omständigheter rörande gäldenärens livssituation kan i det enskilda fallet beaktas.
Den omständigheten att en gäldenär tidigare har påbörjat men inte fullgjort en skuldsanering eller F-skuldsanering kan i vissa fall utgöra beaktansvärda skäl för att bestämma en kortare betalningsplan. Så kan vara fallet om skulderna i den andra saneringen i huvudsak är desamma som i den första. I en sådan situation har gäldenären levt under de ansträngda förhållanden som en pågående skuldsanering innebär, utan att han eller hon har fått sina skulder sanerade.
Skuldsaneringen syftar till att gäldenären ska bli ekonomiskt rehabiliterad och att han eller hon efter en fullföljd betalningsplan därmed ska ha goda förutsättningar att hantera och planera sin ekonomi och förbli skuldfri. Vid bedömningen av om planen ska kortas bör därför även beaktas om det finns omständigheter som talar för att syftet med skuldsaneringen riskerar att inte bli uppfyllt vid en kortare betalningsplan. En omständighet som talar för att det inte finns en sådan risk är att gäldenären har ansträngt sig för att uppfylla sina förpliktelser.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare i betänkandet ställt sig bakom regeringens förslag om att det ska vara tillräckligt att det finns beaktansvärda skäl för en kortare betalningsplan än fem år för att Kronofogdemyndigheten ska kunna besluta om en sådan. Enligt utskottet bör lagändringen leda till att det finns goda möjligheter att beakta samtliga omständigheter som är relevanta i det enskilda fallet vid bestämmandet av betalningsplanens längd.
Det saknas mot denna bakgrund anledning för riksdagen att ta initiativ till en lagändring om vilka omständigheter som särskilt ska beaktas. Motionsyrkandet bör därför avslås.
Skadeståndsfordringar som grundar sig på våldsbrott
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om skadeståndsfordringar som grundar sig på våldsbrott.
Jämför reservation 5 (SD).
Motionen
I motion 2015/16:3340 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) föreslås ett tillkännagivande om att en fordran på skadestånd till följd av våldsbrott aldrig ska kunna omfattas av vare sig skuldsanering eller F-skuldsanering. Enligt motionärerna är det inte tillräckligt att göra en allmän skälighetsprövning enligt nu gällande praxis.
Den nya skuldsaneringslagen
Enligt 9 § i den nya skuldsaneringslagen och 10 § i den nya lagen om skuldsanering för företagare får skuldsanering beviljas om det är skäligt med hänsyn till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Vid skälighetsbedömningen ska särskilt beaktas bl.a. omständigheterna vid skuldernas tillkomst. Paragraferna har i dessa delar sin motsvarighet i 4 § i 1994 och 2006 års skuldsaneringslagar.
När det gäller omständigheterna vid skuldernas tillkomst anses skadeståndsfordringar som grundar sig på brott som huvudregel hindra skuldsanering. Det finns dock inte något absolut hinder mot att skadeståndsfordringar på grund av brott omfattas av ett beslut om skuldsanering. I förarbetena till 1994 års skuldsaneringslag anförde chefen för Justitiedepartementet följande (prop. 1993/94:123 s. 101 f.).
Skadeståndsfordringar som grundar sig på brott bör normalt hindra en skuldsanering. Det vore stötande om den som har dömts för allvarlig brottslighet, t.ex. våldtäkt, och då ålagts att betala skadestånd skulle kunna få skadeståndet nedsatt genom en skuldsanering. Å andra sidan bör skadeståndsfordringar inte generellt undantas från skuldsaneringslagens tillämpningsområde. Det kan tänkas undantagsfall där skuldsanering bör kunna beviljas trots att en sådan fordran ingår bland gäldenärens skulder. Man kan exempelvis tänka sig att fråga är om ett skadestånd av äldre datum där gäldenären fullgjort en del av sin betalningsförpliktelse eller där den skadelidande är positivt inställd till en skuldsanering för gäldenären eller där skadeståndet utgör endast en mindre del av gäldenärens samtliga skulder. Över huvud taget bör här skuldens ålder tillmätas en avgörande betydelse. Ju äldre skadeståndsfordran är, desto större bör möjligheterna vara för gäldenären att erhålla skuldsanering. I det sammanhanget bör också vägas in den omständigheten att en skuldsanering kan innebära att den skadelidande faktiskt får viss del av skadeståndet betalt, vilket annars kanske inte skulle bli fallet. Som regel bör dock förekomsten av en skadeståndsfordran på grund av brott vid den allmänna skälighetsbedömningen verka hindrande för skuldsanering.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har ovan ställt sig bakom regeringens förslag som innebär att bestämmelser om ett allmänt skälighetsvillkor motsvarande det i 1994 och 2006 års skuldsaneringslagar införs i såväl den nya skuldsaneringslagen som den nya lagen om skuldsanering för företagare.
Som framgår av uttalandena i tidigare lagstiftningsärenden bör en skuldsanering som huvudregel inte omfatta skadeståndsfordringar som grundar sig på våldsbrott.
Det saknas därför skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motionsyrkandet varför det bör avslås.
Kommunernas budget- och skuldrådgivning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsförslag om kommunernas skyldighet att lämna budget- och skuldrådgivning och om tillsynen över kommunernas budget- och skuldrådgivning.
Jämför reservation 6 (M).
Motionen
Ewa Thalén Finné m.fl. (M) anför i motion 2015/16:3344 att det finns brister i Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) tillsyn över kommunernas budget- och skuldrådgivning samtidigt som Konsumentverket sedan lång tid har haft uppgiften att stödja och ge vägledning för budget- och skuldrådgivningen. I motionen föreslås därför tillkännagivanden om att Konsumentverket ska ansvara för tillsynen över kommunernas budget- och skuldrådgivning (yrkande 3) och om att reglerna om kommunernas skyldighet att lämna budget- och skuldrådgivning ska vara placerade i skuldsaneringslagen (yrkande 2).
Den nya skuldsaneringslagen
I den nya skuldsaneringslagen förtydligas såväl kommunernas skyldighet att lämna budget- och skuldrådgivning till skuldsatta personer som IVO:s tillsynsansvar över kommunernas budget- och skuldrådgivning. Förtydligandena görs bl.a. genom att preciseringen av kommunernas ansvar för budget- och skuldrådgivningen förs över från skuldsaneringslagen till socialtjänstlagen (2001:453).
Regeringen har i propositionen anfört bl.a. följande skäl för lagändringen (s. 101 f.).
Enligt uppgift till utredningen finns det brister när det gäller tillsynen över kommunernas budget- och skuldrådgivning. IVO, som alltså relativt nyligen fått uppgiften som tillsynsmyndighet, har efterfrågat ett tydligare angivet tillsynsansvar. Myndigheten anser bl.a. att kommunernas ansvar för att lämna budget- och skuldrådgivning bör förtydligas och placeras i socialtjänstlagen.
Bristerna i tillsynen bekräftas av Riksrevisionens granskning av skuldsaneringssystemet. Av granskningen framgår också att IVO anser att den inte kan utöva tillsyn över en kommuns budget- och skuldrådgivning, om kommunen hanterar rådgivningsverksamheten utanför socialtjänstens område.
Som framgår ovan har lagstiftarens avsikt varit att uppgiften att lämna budget- och skuldrådgivning till skuldsatta personer ska utgöra socialtjänst. Kommunernas ansvar i detta avseende preciseras endast i 2006 års skuldsaneringslag. IVO:s tillsynsuppgifter följer således redan av befintliga regler och något egentligt behov av en ytterligare lagreglering beträffande tillsynsansvaret finns därför egentligen inte. Samma slutsats har dragits i tidigare lagstiftningsärenden (prop. 2005/06:124 s. 38).
Regeringen konstaterar dock, i likhet med Riksrevisionen, att det finns en skillnad gällande synen på regleringen av tillsynen över budget- och skuldrådgivningen. Det finns därför skäl att tydliggöra detta tillsynsansvar över samtliga kommuners budget- och skuldrådgivning. För att åstadkomma detta bör, som IVO föreslår, preciseringen av kommunernas ansvar för budget- och skuldrådgivningen föras över från skuldsaneringslagen till socialtjänstlagen. Förslaget innebär inte någon inskränkning av kommunernas möjlighet att organisera sin verksamhet. I stället tydliggör det att budget- och skuldrådgivning utgör socialtjänst, oavsett i vilken del av den kommunala verksamheten som tjänsten erbjuds. I förslaget till ny skuldsaneringslag bör det göras en hänvisning till socialtjänstlagen och det ansvar kommunerna har att erbjuda budget- och skuldrådgivning. Genom en sådan ändring förtydligas också att ansvaret att hjälpa skuldsatta inte är direkt kopplat till skuldsaneringssystemet, utan att ansvaret är bredare än så.
Pågående arbete
Regeringen beslutade den 10 mars 2016 att ge Konsumentverket två uppdrag som bl.a. rör frågor om kommunal budget- och skuldrådgivning.
Enligt det första uppdraget ska Konsumentverket – efter samråd med IVO, Kronofogdemyndigheten, Socialstyrelsen och andra berörda aktörer – ta fram och tillhandahålla rekommendationer för den kommunala budget- och skuldrådgivningen och följa upp hur de används (Fi2016/00957/KO). I arbetet bör också samråd ske med Sveriges Kommuner och Landsting. Rekommendationerna ska finnas tillgängliga senast den 31 december 2016. Konsumentverket ska i årsredovisningen för 2017, eller i en separat rapport senast den 1 juni 2018, redovisa sin uppföljning av hur rekommendationerna har använts.
Enligt det andra uppdraget ska Konsumentverket i samarbete med Kronofogdemyndigheten och Finansinspektionen verka för en fördjupad samverkan med samhällsaktörer som utifrån sina verksamhetsområden bedöms kunna bidra till att personer som har eller riskerar att få problem med skulder kan få hjälp med att få ordning på sin ekonomiska situation (Fi2016/00958/KO). Konsumentverket ska i årsredovisningarna för 2016, 2017 och 2018 redovisa hur arbetet med uppdraget fortskrider. Uppdraget ska avslutas senast den 30 juni 2019, och Konsumentverket ska senast samma dag redovisa genomförandet av uppdraget och, så långt som möjligt, de resultat som har uppnåtts.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare i detta betänkande ställt sig bakom regeringens förslag om förtydliganden av både kommunernas skyldighet att lämna budget- och skuldrådgivning till skuldsatta personer och IVO:s tillsynsansvar över kommunernas budget- och skuldrådgivning.
Enligt utskottet utgör inte det som motionärerna anför skäl att rikta något tillkännagivande till regeringen, och motionsförslagen bör avslås.
Kronofogdemyndighetens betalningsförmedling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsförslag om Kronofogdemyndighetens betalningsförmedling. Utskottet utgår från att regeringen noga följer frågan.
Jämför reservation 7 (M).
Motionen
Ewa Thalén Finné m.fl. (M) anför i motion 2015/16:3344 yrkande 4 att det är angeläget att Kronofogdemyndighetens medelshantering fungerar på ett fullgott sätt. Kronofogdemyndigheten har tidigare fått kritik av Justitieombudsmannen för sin medelshantering, och myndigheten har enligt egen uppgift fortfarande problem med långa handläggningstider. I motionen föreslås därför ett tillkännagivande om att regeringen noga ska följa hur Kronofogdemyndighetens betalningsförmedling fungerar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare i betänkandet ställt sig bakom att gäldenären enligt såväl den nya skuldsaneringslagen som lagen om skuldsanering för företagare som huvudregel ska betala till en betalningsförmedling, som sedan ska förmedla medlen till borgenärerna. Kronofogdemyndigheten ska ansvara för betalningsförmedlingen och ska för finansieringen av förmedlingsverksamheten ta ut en årlig avgift, som ska belasta gäldenärens betalningsutrymme och anges i beslutet om skuldsanering eller F-skuldsanering. Regeringen ska få meddela föreskrifter om storleken på den avgift som Kronofogdemyndigheten ska ta ut för betalningsförmedlingen.
I likhet med motionärerna anser utskottet att det är viktigt att Kronofogdemyndighetens betalningsförmedling fungerar på ett effektivt och rättssäkert sätt. Utskottet utgår från att regeringen noga följer frågan om hur betalningsförmedlingen fungerar och vid behov vidtar nödvändiga åtgärder. Motionsyrkandet bör därför avslås.
|
1. |
|
|
|
av Ola Johansson (C) och Robert Hannah (L). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3339 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 3.
Ställningstagande
I praxis i dag förekommer det ofta att utgångspunkten för vad som ska betraktas som en överskådlig tid vid bedömningen av kravet på kvalificerad insolvens anses vara 15 år. En så lång tidsperiod medför ett stort osäkerhetsmoment som i många fall leder till att särskilt unga överskuldsatta personer inte bedöms uppfylla kravet och därför inte kan beviljas skuldsanering. Vi anser därför att det kvalificerade insolvensrekvisitet normalt bör ta sikte på en mer kortsiktig prognos än den som görs enligt gällande rätt.
Vi har ställt oss bakom regeringens förslag om en mer nyanserad bedömning av kravet på kvalificerad insolvens som är ett steg i rätt riktning. Regeringens skäl för förslaget i propositionen är dock så restriktivt skrivna att det är tveksamt om förslaget kommer att få det önskade genomslaget i praktiken.
Vi anser mot denna bakgrund att prognosen vid bedömningen av kravet på kvalificerad insolvens som huvudregel bör begränsas till ett tidsperspektiv om fem år. I motsats till 2012 års skuldsaneringsutredning anser vi inte att en sådan tidsbegränsning av prognosen riskerar att öppna skuldsaneringsinstitutet även för gäldenärer som inte lever med allvarliga skuldproblem. Flera remissinstanser, bl.a. Yrkesföreningen för budget- och skuldrådgivare i kommunal tjänst och Riksförbundet Insolvens, delar vår uppfattning att det bör finnas tidsgränser att utgå från vid bedömningen av det kvalificerade insolvensrekvisitet.
Det är regeringens uppgift att återkomma till riksdagen med förslag om lagändringar.
Det som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
2. |
Betalningsplanens utformning och längd, punkt 3 (M, C, L, KD) |
|
|
av Caroline Szyber (KD), Ewa Thalén Finné (M), Jessika Roswall (M), Carl-Oskar Bohlin (M), Ola Johansson (C), Thomas Finnborg (M) och Robert Hannah (L). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2015/16:3339 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 1,
2015/16:3342 av Caroline Szyber och Ola Johansson (KD, C) och
2015/16:3344 av Ewa Thalén Finné m.fl. (M) yrkande 1 och
avslår motion
2015/16:3348 av Lotta Johnsson Fornarve m.fl. (V).
Ställningstagande
God tillgång till krediter till rimliga villkor är viktigt och stärker möjligheten för enskilda att planera sin ekonomi och anpassa sin konsumtion över tid. Att vissa personer inte kan betala sina skulder och blir överskuldsatta är dock negativt såväl för den enskilda individen och hans eller hennes borgenärer som för samhället i stort. Det är därför viktigt att ge goda förutsättningar för att fler evighetsgäldenärer ska bli av med sin skuldbörda och få en andra chans. Detta bidrar också till att minska utanförskapet. Vi har därför ställt oss bakom regeringens förslag om en ny skuldsaneringslag som är ett steg i rätt riktning för att ge fler överskuldsatta en möjlighet att starta om på nytt.
En mycket angelägen fråga är att förkorta gäldenärernas totala överskuldsättningsperiod så att de så snabbt som möjligt kan bli ekonomiskt rehabiliterade och komma tillbaka till ett mer normalt samhällsliv. Vidare bör regelverket för skuldsanering vara rättvist och förutsebart. Dessutom talar principiella skäl för att betalningsperioden för skuldsanering enligt den nya skuldsaneringslagen och för F‑skuldsanering enligt den nya lagen om skuldsanering för företagare ska vara lika lång.
Vi anser mot denna bakgrund att betalningsplanen som huvudregel ska bestämmas till tre i stället för fem år. Enligt vår bedömning saknas anledning att anta att en sådan kortare betalningsperiod skulle försämra den allmänna betalningsmoralen eller medföra försämrade kreditvillkor för konsumenter.
Tunga remissinstanser som Kronofogdemyndigheten och Konsumentverket har också efterfrågat en förkortning av betalningsplanens längd. Det kan dessutom noteras att kortare betalningsplaner inte kommer att få någon negativ inverkan på borgenärers befogade intresse att få betalt för sina fordringar i de vanligt förekommande fall där gäldenären ändå inte har något betalningsutrymme (s.k. nollbeslut).
Om treåriga betalningsplaner införs som huvudregel enligt vårt förslag finns inte någon anledning att dessutom låta två månader per år vara betalningsfria.
Regeringen bör mot denna bakgrund återkomma till riksdagen med lagförslag om att betalningsplanen vid skuldsanering för privatpersoner som huvudregel ska bestämmas till tre år utan några betalningsfria månader.
Det som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
3. |
|
|
|
av Lotta Johnsson Fornarve (V). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3348 av Lotta Johnsson Fornarve m.fl. (V) och
avslår motionerna
2015/16:3339 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 1,
2015/16:3342 av Caroline Szyber och Ola Johansson (KD, C) och
2015/16:3344 av Ewa Thalén Finné m.fl. (M) yrkande 1.
Ställningstagande
Överskuldsättning har ett högt pris för både den enskilde och samhället. Överskuldsatta personer har t.ex. sämre hälsa och arbetar mindre än genomsnittsbefolkningen. Barn i överskuldsatta familjer drabbas ofta också hårt av det utsatta ekonomiska läget. Det är alltså mycket angeläget att fler evighetsgäldenärer får chansen att genomgå en skuldsanering och bli ekonomiskt rehabiliterade.
Jag välkomnar därför regeringens förslag om att bl.a. förenkla ansökningsförfarandet, nyansera kravet på överskuldsättning och underlätta gäldenärens betalningar som syftar till att fler överskuldsatta ska erbjudas en möjlighet att starta om på nytt genom skuldsanering. Jag har också ställt mig bakom förslaget att införa två betalningsfria månader per år, vilket är särskilt viktigt ur ett barnperspektiv.
Vidare anser jag i likhet med regeringen att det ska gå snabbare än i dag att ta sig igenom ett skuldsaneringsförfarande. Regeringens förslag om att betalningsplanen i fler fall ska kunna bestämmas till kortare tid än fem år är ett steg i rätt riktning, men här finns det utrymme för ytterligare förbättringar.
Enligt min mening borde betalningsplanen som huvudregel bestämmas till tre i stället för fem år. Sådana kortare betalningsplaner i kombination med två betalningsfria månader per år skulle ge ännu bättre förutsättningar för överskuldsatta att klara av en skuldsanering och få en andra chans utan alltför hård belastning på gäldenären och hans eller hennes familj. I sammanhanget ska särskilt noteras att många gäldenärer som inleder ett skuldsaneringsförfarande redan har levt på existensminimum under lång tid. För dessa gäldenärer handlar det alltså om att leva på existensminimum under en betydligt längre tid än betalningsperioden enligt beslutet om skuldsanering.
Det är regeringens uppgift att återkomma till riksdagen med lagförslag om att betalningsplanen vid skuldsanering för privatpersoner som huvudregel ska bestämmas till tre år inklusive två betalningsfria månader.
Det som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
4. |
|
|
|
av Robert Hannah (L). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3339 av Robert Hannah m.fl. (L) yrkande 2.
Ställningstagande
Som framgår ovan har jag ställt mig bakom regeringens förslag om en ny skuldsaneringslag som är ett steg i rätt riktning för att ge fler överskuldsatta en möjlighet att starta om på nytt.
Med regeringens förslag i den nya skuldsaneringslagen om att betalningsplanens längd ska vara fem år, om det inte finns beaktansvärda skäl att bestämma en kortare tid, kvarstår skälen för att två månader per år ska vara betalningsfria. Det är dock viktigt att ändringen från kravet på särskilda skäl till beaktansvärda skäl faktiskt leder till att fler betalningsplaner bestäms till kortare tid än fem år än vad som är fallet i dag.
Det är vanligt att överskuldsatta personer har levt med löneutmätning under långa perioder innan de beviljas skuldsanering. Detta bör vara en väsentlig faktor att beakta vid bedömningen av vad som utgör beaktansvärda skäl för att besluta om en kortare betalningsplan än fem år. Jag anser därför att gäldenärer som har haft löneutmätning före en ansökan om skuldsanering som huvudregel bör få sin betalningsplan förkortad i proportion till utmätningsperioden.
Det är regeringens uppgift att återkomma till riksdagen med förslag om lagändringar.
Det som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
5. |
Skadeståndsfordringar som grundar sig på våldsbrott, punkt 5 (SD) |
|
|
av Roger Hedlund (SD) och Mikael Eskilandersson (SD). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3340 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD).
Ställningstagande
Vi har ställt oss bakom regeringens förslag som syftar till att ge fler överskuldsatta en möjlighet att starta om på nytt utan en betungande skuldbörda. Det borde dock vara en grundläggande princip att personer som har gjort sig skyldiga till våldsbrott och dömts att betala skadestånd till sina brottsoffer aldrig ska kunna bli fria från sitt skadeståndsansvar genom skuldsanering.
Redan i dag görs en allmän skälighetsbedömning vid en ansökan om skuldsanering. Huvudregeln är då att skadeståndsfordringar som grundar sig på brott utgör hinder mot att skuldsanering beviljas. I förarbetena till 1994 års skuldsaneringslag anges dock att om det är fråga om ett äldre skadestånd där huvuddelen av skadeståndet är betalt, så bör det vara möjligt att beviljas skuldsanering. Det anförs vidare att ju äldre skadeståndsfordran är, desto större bör möjligheterna vara för gäldenären att erhålla skuldsanering.
Enligt vår mening är det dock oacceptabelt att våldsbrottslingar ens i undantagsfall ska kunna gå fria från att betala sina skadeståndsfordringar. Vi anser därför att det i såväl den nya skuldsaneringslagen som lagen om skuldsanering för företagare bör införas ett undantagslöst förbud mot att skadeståndsfordringar som grundar sig på våldsbrott omfattas av skuldsanering.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om lagändringar.
Det som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
6. |
|
|
|
av Ewa Thalén Finné (M), Jessika Roswall (M), Carl-Oskar Bohlin (M) och Thomas Finnborg (M). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3344 av Ewa Thalén Finné m.fl. (M) yrkandena 2 och 3.
Ställningstagande
En viktig uppgift för kommunernas budget- och skuldrådgivare är att vara ett stöd för överskuldsatta som vill ansöka om och genomföra en skuldsanering. Det har dock under lång tid funnits brister i tillsynen över den kommunala budget- och skuldrådgivningen.
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) övertog den 1 juni 2013 tillsynen över budget- och skuldrådgivarnas verksamhet från Socialstyrelsen och länsstyrelserna. Riksrevisionen anför i sin rapport Överskuldsättning – hur fungerar samhällets stöd och insatser? att statliga myndigheter med undantag för ett enstaka tillfälle aldrig har utfört någon tillsyn över kommunernas budget- och skuldrådgivning (RiR 2015:14 s. 101). 2012 års skuldsaneringsutredning anför i sitt betänkande Ut ur skuldfällan att regeringen, mot bakgrund av att det över huvud taget inte har bedrivits någon tillsyn över budget- och skuldrådgivningen, bör förtydliga tillsynsansvaret i det regleringsbrev som lämnas för IVO (SOU 2013:72 s. 276).
Enligt vår mening skulle Konsumentverket vara bättre lämpad än IVO att ansvara för tillsynen över kommunernas budget- och skuldrådgivning. Konsumentverket har sedan lång tid uppgiften att stödja och ge vägledning för den kommunala budget- och skuldrådgivningen. I uppgiften ingår att tillhandahålla bl.a. utbildning och handböcker samt att följa upp, stödja och bidra till vidareutveckling av verksamheten. Dessutom bedriver Konsumentverket redan i dag tillsyn på ett stort antal områden, bl.a. när det gäller avtalsvillkor, marknadsföring och reserättigheter.
Mot denna bakgrund anser vi att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om lagändringar som innebär att Konsumentverket ska ansvara för tillsynen över kommunernas budget- och skuldrådgivning samt att reglerna om kommunernas skyldighet att lämna budget- och skuldrådgivning ska vara placerade i skuldsaneringslagen.
Det som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
7. |
|
|
|
av Ewa Thalén Finné (M), Jessika Roswall (M), Carl-Oskar Bohlin (M) och Thomas Finnborg (M). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2015/16:3344 av Ewa Thalén Finné m.fl. (M) yrkande 4.
Ställningstagande
Vi har ställt oss bakom regeringens förslag om att gäldenären ska betala till en betalningsförmedling som Kronofogdemyndigheten ansvarar för.
Det är naturligtvis av stor vikt att Kronofogdemyndigheten kan garantera borgenärerna en snabb och rättssäker hantering av sina utbetalningar. Som angetts ovan har Justitieombudsmannen vid flera tillfällen riktat kritik mot Kronofogdemyndigheten för brister i handläggningen av betalningar och hanteringen av utmätta medel (se beslut den 15 mars 2012 dnr 3655-2011 samt beslut den 10 januari 2012 dnr 4408-2011, 2427-2011 och 4466-2011). Justitieombudsmannen har bl.a. anfört att Kronofogdemyndighetens medelshantering är en viktig del av verksamheten som kan ha stor betydelse för den enskilde och att det är viktigt, även för förtroendet för verksamheten, att den handläggningen är korrekt.
Vidare har Kronofogdemyndigheten enligt egen uppgift haft problem med långa handläggningstider för medelshanteringen.
Regeringen bör mot denna bakgrund noga följa frågan om hur Kronofogdemyndighetens medelshantering fungerar och vid behov vidta nödvändiga åtgärder.
Det som anförts ovan bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2015/16:125 Skuldsanering – förbättrade möjligheter för överskuldsatta att starta om på nytt:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till skuldsaneringslag.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om skuldsanering för företagare.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev.
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173).
6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.
7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672).
8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1996:1619).
9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).
10.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet.
11.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet.
12.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).
13.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter.
14.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
2015/16:3339 av Robert Hannah m.fl. (L):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att betalningsperioden för skuldsanering ska sättas till tre år och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tiden för löneutmätning bör beaktas vid bedömningar av betalningsperiod och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tidsgränser vid bedömningar av det kvalificerade insolvensrekvisitet och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:3340 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en fordran på skadestånd till följd av våldsbrott aldrig ska kunna omfattas av en skuldsanering eller F-skuldsanering och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:3342 av Caroline Szyber och Ola Johansson (KD, C):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att betalningsplanen för gäldenären i samband med skuldsanering generellt ska uppgå till tre år och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:3344 av Ewa Thalén Finné m.fl. (M):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med förslag om att betalningsplanen som huvudregel ska löpa under tre år i stället för nu gällande fem år, utan betalningsfria månader, och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med förslag om att flytta reglerna om kommunernas skyldighet att lämna budget- och skuldrådgivning från socialtjänstlagen till skuldsaneringslagen och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med förslag om att Konsumentverket ska ansvara för tillsynen över kommunernas budget- och skuldrådgivare och tillkännager detta för regeringen.
4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om betalningsförmedling och tillkännager detta för regeringen.
2015/16:3348 av Lotta Johnsson Fornarve m.fl. (V):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag som innebär att huvudregeln för betalningsplanens längd vid skuldsanering för privatpersoner sänks från fem år till tre år, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.
Bilaga 2
Bilaga 3
1 Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672)
|
Regeringens förslag |
Utskottets förslag |
4 kap.
2 §[1]
Med fristdag avses dagen då ansökan om gäldenärens försättande i konkurs kom in till tingsrätten.
Om ett beslut om företagsrekonstruktion har meddelats avses med fristdag i stället dagen för ansökan om företagsrekonstruktion, såvida konkursansökan har gjorts under företagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från det att rätten beslutat att företagsrekonstruktionen ska upphöra.
Om en ansökan om skuldsanering eller F-skuldsanering har gjorts avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan, såvida konkursansökan har gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering eller F-skuldsanering avgjordes.
Om ett dödsbo har avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med fristdag dagen för ansökan om detta, såvida boutredningsman har förordnats senare än tre månader före den dag som annars skulle anses som fristdag.
|
|
Om ett beslut om resolution har meddelats avses med fristdag i stället dagen för beslutet om resolution, såvida konkursansökan har gjorts inom tre veckor från det att resolutionsmyndigheten (Riksgäldskontoret) beslutat att resolutionen ska upphöra. |
2 Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
|
Regeringens förslag |
Utskottets förslag |
42 kap.
34 §[2]
Underskott av näringsverksamhet det beskattningsår då en enskild näringsidkare upphör att bedriva näringsverksamheten ska dras av med 70 procent.
|
Underskottet ska dock inte dras av om det avser självständigt bedriven näringsverksamhet utomlands. Det ska inte heller dras av till den del underskottet
|
Underskottet ska dock inte dras av om det avser självständigt bedriven näringsverksamhet utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det ska inte heller dras av till den del underskottet |
– dragits av enligt 45 kap. 32 §, 46 kap. 17 § eller 62 kap. 2–4 §§ eller legat till grund för avdrag enligt 33 §, eller
– skulle ha fallit bort om tillgångar eller tjänster som har tagits ut ur näringsverksamheten hade uttagsbeskattats.
Underskottet ska dras av det följande beskattningsåret eller, om den skattskyldige begär det, fördelas på det året och de två därefter följande beskattningsåren.
Bestämmelserna om begränsningar vid konkurs, ackord, skuldsanering och F-skuldsanering i 40 kap. 20 och 21 §§ tillämpas också på sådant underskott.