ds 2014 11

Ds 2014:11

Sveriges sjätte nationalrapport om klimatförändringar

I enlighet med Förenta Nationernas ramkonventionom klimatförändringar

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst.

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress:	Fritzes kundtjänst
	106 47 Stockholm
Orderfax:	08-598 191 91
Ordertel:	08-598 191 90
E-post:	order.fritzes@nj.se
Internet:	www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Omslagsfoto: Hanna Brolinson

Original/figurer/illustrationer: Kaigan

Tryckt av Kaigan, Stockholm 2014

ISBN 978-91-38-24097-7

ISSN 0284-6012

Ds 2014:11

Sveriges sjätte nationalrapport om klimatförändringar

I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar

Förord

Sveriges sjätte nationalrapport är utformad i enlighet med de riktlinjer som antagits av parterna till FN:s klimatkonvention. I rapporten redovisas basfakta om det svenska samhället och en genomgång görs av de olika samhällssektorerna enligt den indelning som man enats om inom FN:s klimatkonvention. Utsläpp och upptag av olika växthusgaser redovisas för varje sektor och sammantaget för varje år sedan 1990 liksom olika styrmedels inverkan på utsläppen. De utvärderingar som redovisas i rapporten visar att Sverige lyckats bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och växthusgasutsläpp. De införda styrmed- len har haft en betydande effekt och utsläppen har minskat med ungefär 16 procent mellan 1990 och 2011. Preliminära utsläppssiffror för 2012 visar att utsläppen har minskat med 20 procent sedan 1990. Samtidigt kan Sverige uppvisa en god ekonomisk tillväxt med en BNP ökning på nästan 60 procent sedan 1990.

Riksdagen har fastställt sexton miljökvalitetsmål varav ett för klimat, Begränsad klimatpåverkan. Målet antogs år 1999 och preciserades av Riksdagen år 2009. Preciseringen innebär den globala ökningen av medeltemperaturen begränsas till högst 2 grader Celsius över den förindustriella nivån och att kon- centration av växthusgaser i atmosfären begränsas till 400 miljondelar koldioxidekvivalenter.

Vidare har Sverige satt ett mål för utsläppsminsk- ningar som innebär att utsläppen av växthusgaser ska minska med 40 procent till 2020. Målet gäller de sektorer som inte omfattas EU:s system för handel med utsläppsrätter till exempel transport- sektorn, bebyggelse, avfall, jordbruk och viss indu- stri. Minskningen av utsläpp i den handlande sek- torn regleras av EU-gemensamma regler och innebär att utsläppen inom EU kommer att minska med 21 procent till 2020 jämfört med 2005.

Utöver 2020-målet har regeringen en prioritering att fasa ut användningen av fossila bränslen för upp- värmning till 2020 och en prioritering att Sverige år 2030 har en fordonsflotta oberoende av fossila bränslen. Regeringen har också antagit en vision som innebär att Sverige år 2050 inte har några nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären.

Rapporten innehåller också en prognos för utsläp- pen fram till år 2020. Enligt prognosen är 2020- målet inom räckhåll.

I nationalrapporten beskrivs Sveriges sårbarhet och arbete med anpassning till klimatförändringar. Sveriges internationella insatser i form av klimat relaterat bistånd redovisas liksom klimatrelaterat forsknings- och utvecklingsarbete. Slutligen beskrivs Sveriges arbete med utbildning och kunskapsbyg- gande kring klimatförändringarna. Underlaget till nationalrapporten har tagits fram genom ett omfat- tande myndighetsarbete där Naturvårdsverket lett arbetet och där ytterligare ett 10-tal myndigheter varit delaktiga.

Huvuddelen av arbetet med den sjätte national- rapporten har utförts under perioden från slutet av 2012 till hösten 2013. Efter det har flera beslut tagits med relevans för Sveriges klimatarbete. Bland dessa kan till exempel nämnas en deklaration av USA och de nordiska länderna i september 2013 om att reducera fossilbränslesubventioner, upphöra med offentlig finansiering av nya kolkraftverk för- utom i undantagsfall och att genomföra granskning av nationella fossilbränslesubventioner.

Vidare så meddelade regeringen i budgetproposi- tion 2014 en avsikt att etablera en ny investerings- fond som riktar sig mot gröna investeringar och Riksdagen har beslutat om bidrag till ett pilotpro- jekt som syftar till en ökad rötning av stallgödsel. Det sistnämnda leder till en dubbel klimateffekt

då det både minskar metanutsläppen och ökar till- gången på förnybar energi. Sverige har också bered- skap att bidra med ca 300 miljoner kronor till Gröna klimatfonden, under förutsättning att fonden blir operativ 2014.

Stockholm december 2013

Lena Ek

Miljöminister

Innehåll

1 Sammanfattning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	6
1.1 Introduktion.	6

1.2Nationella förhållanden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6

1.3

Utsläpp av växthusgaser.

1.4Styrmedel och åtgärder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

1.5	Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder.	11
1.6	Sårbarhet, klimateffekter och anpassningsåtgärder. . . . . . . . . . .	. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

1.7Finansiellt stöd och tekniköverföring. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

1.8Forskning och systematisk övervakning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

1.9

Utbildning och information.

2 Nationella förhållanden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

2.1

Statsskick . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

2.2Befolkning, demografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

2.3	Geografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	16
2.4	Klimatförhållande .	17
2.5	Ekonomi .	19
2.6	Energi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	. 19
2.7	Byggnader och tätortsstruktur.	21
2.8	Industri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	22
2.9	Transporter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	. 23
2.10	Avfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	24
2.11	Jordbruk. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	25
2.12	Skogsbruk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	. 26
2.13	Referenser till kapitel 2. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	. .27

3 Utsläpp av växthusgaser 1990-20111. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28

3.1Samlade utsläpp och upptag av växthusgaser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28

3.2	Utsläpp och upptag av växthusgaser från olika sektorer .	29
3.3	Referenser till kapitel 3. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34

4 Styrmedel och åtgärder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

4.1Den svenska klimatstrategin. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

4.2	Styrmedel i den svenska klimatstrategin och deras effekter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	39
4.3	Arbetet med Kyotoprotokollets projektbaserade flexibla mekanismer.	61
4.4	Styrmedels och åtgärders kostnadseffektivitet i den svenska klimatstrategin. . . . . . . . . . . . . . . . .	. 62

4.5Styrmedel tagna ur bruk. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65

4.6	Summerande styrmedelstabell.	66
4.7	Referenser till kapitel 4. . . . . . .	. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69

5 Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74

5.1Prognos för de totala utsläppen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74

5.2	Prognos per gas.																														75
5.3	Prognos per sektor. . .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. 75
5.4	Känslighetsanalys. . .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. .	. . 79

5.5Prognos med ytterligare åtgärder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80

5.6Jämförelse med den femte nationalrapporten. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80

5.7	Utvärdering av de sammantagna effekterna av politik och åtgärder .		81
5.8	Måluppfyllelse gentemot Sveriges åtagande enligt Kyotoprotokollets första åtagandeperiod. . .	. .	. 82
5.9	Måluppfyllelse EU:s klimat- och energipaket .		83
5.10	Måluppfyllelse för Sveriges etappmål för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan.		83
5.11	Referenser till kapitel 5. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .	. .	. 84

6 Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86

6.1	Inledning.	86
6.2	Sveriges klimat i förändring.	87

6.3Klimateffekter och sårbarhetsanalys. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91

6.4

Pågående och avslutade klimatanpassningsaktiviteter.

6.5Internationellt arbete. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96

6.6

Referenser till kapitel 6. . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97

7 Finansiering och tekniköverföring. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98

7.1 Inledning.

7.2Politik och styrande principer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98

7.3Regeringens särskilda klimatsatsning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99

7.4Multilateralt finansieringsstöd. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100

7.5 Bilateral finansiering.

102

7.6Teknikutveckling och spridning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104

7.7Kapacitetsutveckling. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106

7.8

Referenser till kapitel 7. . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107

8 Forskning och systematisk övervakning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108

8.1Politik för klimatforskning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108

8.2 Nordisk samverkan.

109

8.3Europeisk samverkan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109

8.4Global samverkan. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110

8.5

Organisation. . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.6Systematisk observation.

8.7Program och finansiering av klimatrelaterad forskning inkl. internationellt samarbete.

8.8Program och finansiering för systematisk övervakning inkl. internationellt samarbete .

8.9Referenser till kapitel 8. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

110

111

112

115

117

9 Utbildning och information. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1118

9.1	Policy för utbildning och information till allmänheten. . .	. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118
9.2	Massmedias rapportering om klimatfrågan. . . . . . . . . . . . . .	. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118

9.3Allmänhetens kunskap. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119

9.4Kunskapscentra för klimatinformation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119

9.5Kompletterande kunskapscentra. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121

9.6	Insatser och aktiviteter.	121
9.7	Referenser till kapitel 9. . .	. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124

Bilagor

Bilaga 1: Akronymer och förkortningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1226 Bilaga 2: Sammanfattande utsläppstabeller. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1330 Bilaga 3: Nationella systemet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1544 Bilaga 4: Nationella registret. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1558

Bilaga 5: Prognosmetodik och beräkningsförutsättningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160

Bilaga 6: Bilateralt och regionalt finansiellt stöd 2009-2012 relaterat till implementeringen

av klimatkonventionenoch Kyotoprotokollet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164

Bilaga 7: Information enligt artikel 7.2 i Kyotoprotokollet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 180

1Sammanfattning

1.1Introduktion

Sveriges sjätte nationalrapport (NC6) redovisar de nationella aktiviteter som implementerats för att uppfylla åtagandena i FN:s klimatkonvention och som enligt Klimatkonventionen, Kyotoprotokollet och separata partskonferenser (COP) skall informe- ras om i en nationalrapport.

Utsläpp av växthusgaser i Sverige, exklusive ut- släpp och upptag från markanvändning och skogs- bruk (LULUCF), har i perioden 1990 till 2011 mins- kat med 16 procent och förväntas fortsätta minska. Utsläppen bedöms år 2020 komma att ligga cirka 19 procent under 1990 års utsläpp med befintliga styr- medel enligt aktuell prognos. De utsläppsåtaganden som Sverige ansvarar för enligt Kyotoprotokollet och EU:s ansvarsfördelning är att utsläppen som ett årligt genomsnitt för perioden 2008-2012 ska vara högst 104 procent av basårsutsläppen. En preliminär gapanalys pekar mot att Sverige kommer att klara sitt åtagande med god marginal.

1.2Nationella förhållanden

Faktorer som har inverkan på ett lands nivå och utveckling av utsläpp av växthusgaser är bl.a. befolk ning, klimatförhållanden, energi- och transport- system, industristruktur och ekonomi.

Sveriges folkmängd år 2012 var 9,6 miljoner invå- nare, och årlig befolkningsökningen har varit 0,5 procent sedan 1990.Till år 2030 beräknas folkmäng- den stiga till 10,7 miljoner invånare.

Under perioden 1991-2012 har genomsnittstem- peraturen varit cirka 1 oC högre jämfört med perio- den 1961-1990. Fortfarande kan det dock vara stora variationer från år till år. År 1996 var hittills det enda året sedan 1990 med större uppvärmningsbehov än genomsnittet för perioden 1965-1995. Vintern

2007/08 var den varmaste bland alla vintrar sedan 1860, medan vintrarna 2009/10 och 2010/11 var de kallaste sedan slutet av 1980-talet vilket gjorde att behovet av energi för uppvärmning var mycket högt.

Tillväxten i ekonomin har sedan 1990 fram till 2010 varit i snitt 2,2 procent per år med den star- kaste tillväxten i perioderna 1994-95, 1998-2000 och 2004-2006 och 2010 med årlig genomsnittstillväxt på 3-7 procent. Naturtillgångar som skog och järn- malm är en bas i industriproduktionen och har till- sammans med verkstadsindustrin medfört en starkt exportinriktad ekonomi i Sverige.

Sedan 1970 har Sveriges totala tillförda energi haft en ökande trend, från runt 450 TWh till runt 600 TWh från mitten av 90-talet. Sveriges slutliga energianvändning (d.v.s total tillförd energi med distributionsförluster borträknade) har från år 1970 till 2010 ökat med cirka 12 procent och har under de senaste 5 åren varit cirka 450 TWh. Sverige har ingen utvinning av olja, naturgas eller kol. Den totala energitillförseln baseras främst på inhemsk tillförsel av biobränslen, vattenkraft och i mindre omfattning av omgivningsvärme för värmepumpar samt import av uran, olja, naturgas, kol och bio- bränslen. Sammansättningen av den tillförda energin har sedan 1970 förändrats; råolja har till stor del ersatts av kärnkraft och biobränslen. Infrastrukturen för fjärrvärmeproduktion och fjärrvärmedistribution har byggts ut från slutet av 1960-talet. Fjärrvärme- produktionen har stigit med 356 procent sedan 1970 och 62 procent sedan 1990 till år 2010. Sam tidigt har andelen biobränslen för produktionen ökat från 2 procent till 25 procent och till 63 procent i perioden 1970-1990-2010. En stor omställning har skett i energianvändningen till bostäder och lokaler.

Under 2011 stod fjärrvärmen för över 90 procent av energianvändningen för uppvärmning och varmvatten i flerbostadshus och 75 procent för lokaler.

6 1. Sammanfattning

Energieffektiviteten för nyproducerade småhus har förbättrats med drygt 20 procent. I småhus byggda under perioden 2001-2011 används i genomsnitt 107 kWh/m2 jämfört med 130 kWh/m2 i småhus byggda 1991-2000.

Fjärrvärmen har bidragit till uppvärmning av bygg- nader baserad på biobränslen och har varit en förut- sättning för att de nationella styrmedlen för förnybar energi kunnat åstadkomma den omfattande utfasning av fossila bränslen för byggnadsuppvärmning som skett. Sedan 1990 har Sveriges andel förnybar energi ökat från 15 till 48 procent år 2010. De förnybara energislag som bidrar är vattenkraft, vindkraft, pap- pers- och massaindustrins användning av biproduk- ter samt biobränslen för fjärrvärmeproduktionen. Den goda tillgången på vattendrag för kraftproduk- tion i kombination med nationell energipolitik och investeringar i icke fossilbaserad elproduktion har gjort Sveriges elproduktion nästan helt fossilfri.

Utsläpp från transportsektorn har ökat kraftigt sedan 1970. För godstransporterna står vägtrafik och sjöfart för ungefär lika stora delar medan ban- trafiken står för en mindre del. De senaste årens fluktuationer i den ekonomiska utvecklingen har påverkat transportarbetet för godstransporter i högre grad än för persontransporter.

Den snabba ökningen av personresandet har för växthusgasutsläppen kompenserats av energieffek- tivare personbilar och ökad användning av förnybara drivmedel som gjort att utsläppen per personkilo- meter har minskat.Även godstransporterna effektivi serades under 1990-talet.

Industrin i Sverige karakteriseras av att vara mer råvarubaserad än i många andra länder, skogsindu- strin (trävaror, papper och massa) samt järn- och stålindustrin baseras på inhemska naturtillgångar. Energianvändning och processutsläpp i mineral industrin och järn- och stålindustrin har betydande inverkan på Sveriges växthusgasutsläpp.

Under 2010 genererades cirka 118 miljoner ton avfall i Sverige varav ungefär 76 procent från gruv- industrin. Den totala avfallsmängden påverkas av den ekonomiska utvecklingen och dess fluktuationer. Deponeringen av avfall har minskat kraftigt det senaste årtiondet och omfattar idag knappt 1 procent av hushållsavfallet (år 2001 var samma andel 21 pro- cent). Huvudorsakerna till minskningen var nya sam hällsmål och tillhörande styrmedel. Materialåter- vinningen av hushållsavfallet har ökat med 13 pro- cent sedan år 2001. År 2011 insamlades 270 GWh deponigas (18 procent av den totala biogasenergin) som användes framförallt för uppvärmning men även för elproduktion och fordonsbränsle.

Arealen jordbruksmark i Sverige år 2012 var totalt 3 miljoner hektar vilket motsvarar cirka 7 procent av Sveriges totala landareal. Åkerarealen har minskat med cirka 8 procent sedan 1990. Sedan år 2000 har odling av vall och grönfoderväxter ökat på bekostnad av spannmålsodling. Sedan 1990 har det svenska jordbrukets åkermarksareal, antal nöt- kreatur och användning av mineral- och stallgödsel minskat och medfört minskat utsläpp av metan (CH4) och lustgas (N2O).

1.3Utsläpp av växthusgaser

De totala utsläppen av växthusgaser i Sverige, räknat som koldioxidekvivalenter, var år 2011 cirka 61,4 miljoner ton (exkl. LULUCF) varav 79 procent kol dioxid, motsvarande 48,7 miljoner ton. Huvuddelen av koldioxidutsläppen (88 procent) kommer från energi- och transportsektorerna. Övrig utsläppsför- delning var 11 procent lustgas (främst från jord- bruk), motsvarande 6,7 miljoner ton koldioxidekvi- valenter, 8 procent metan (främst från jordbruk och avfall) motsvarande 5 miljoner ton koldioxidekviva- lenter, och knappt 2 procent fluorerade växthus gaser, motsvarande 1,1 miljoner ton koldioxidekviva- lenter. Utsläppen har minskat med cirka 11 miljoner ton koldioxidekvivalenter eller 16 procent mellan 1990 och 2011. De samlade utsläppen har varierat, men under åren 1999-2011 har de i samtliga fall legat under 1990 års nivå.Variationer mellan enskilda år beror till stor del på skiftningar i temperaturen och nederbörden samt på konjunkturläget.

Räknat per capita har utsläppen minskat från 8,4 ton koldioxidekvivalenter per person år 1990 till knappt 6,5 ton per person år 2011. De största ut- släppsminskningarna under perioden har skett inom sektorerna bostäder och lokaler, jordbruk och avfall. Utsläppsökningar har framför allt skett i transport- sektorn och i några industribranscher.

De minskande utsläppen från bostäder och lokaler beror främst på att olja för uppvärmning ersatts med biobränslebaserad fjärrvärme och under senare år även med värmepumpar och pelletspannor. Ut- släppen av metan från avfall har minskat till följd av att hushållsavfall inte längre deponeras och att insamling och omhändertagande av metangas från deponier har ökat. De viktigaste orsakerna till jordbrukets minskande utsläpp är färre nötkrea- tur och reducerad användning av såväl mineral- som stallgödsel.

Utsläppen från inrikes transporter har ökat med 4 procent från år 1990 till 2011. Det är i huvudsak diesel till godstransporter på väg som ökat. Bensin

1. Sammanfattning	7

användningen har istället minskat till följd av mer energieffektiva fordon samt en ökad användning av biobränslen. Bland annat har drivmedelsskatterna tillsammans med ett högt bensinpris bidragit till en övergång till förnybara bränslen och ökad efterfrå- gan på energieffektiva nya bilar.

Utsläppen från industriprocesser har varierat sedan 1990, till största delen beroende på variationer i produktionsvolymer kopplat till konjunktursväng- ningar.

Utsläppen av växthusgaser från användning av lös- ningsmedel och andra produkter uppgick år 2011 till 0,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter motsva- rande 0,5 procent av de nationella utsläppen. Jäm- fört med 1990 har utsläppen minskat med 11 pro- cent, främst på grund av en övergång från oljebase- rade till vattenbaserade målarfärger.

Jordbruk är den största källan till utsläpp av lust- gas och metan. År 2011 var de totala utsläppen från jordbrukssektorn cirka 7,8 miljoner ton koldioxid ekvivalenter varav cirka 63 procent utgjordes av lustgas och cirka 37 procent av metan. Det är en minskning med cirka 14 procent jämfört med 1990. De viktigaste anledningarna till de minskade utsläp- pen är en minskad boskapshållning och en minskad användning av mineralgödselmedel i jordbruket.

Avfallsdeponier är den näst största källan till ut- släpp av metan.Av avfallssektorns utsläpp under 2011 dominerar metanutsläppen från avfallsdeponier med cirka 87 procent medan lustgas från avlopps- vatten står för 9 procent och koldioxidutsläppen från förbränning av farligt avfall för cirka 3 procent. Under 2011 var de totala utsläppen från avfallssek- torn drygt 1,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket motsvarar 2,8 procent av de totala växthus- gasutsläppen. Utsläppen från sektorn har minskat

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

100
100
80
80
60
60
40
40
20
20
0
0	1990		1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001		2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
-20	1990		1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001		2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
-20
-40
-40
-60
-60		Energi												Industriprocesser



		Användning av lösningsmedel												Jordbruk


		Markanvändning (LULUCF)												Avfall

Figur 1 Samlade utsläpp av växthusgaser från olika sektorer.

med 50 procent jämfört med 1990. Utvinning av deponigas, deponiförbud och deponiskatter är hu- vudorsakerna till utsläppsminskningen.

Från internationell bunkring av drivmedel har utsläppen ökat 164 procent jämfört med 1990, mot- svarande 8,3 miljoner tonkoldioxidekvivalenter år 2011. Under perioden 1990–2011 bidrog LULUCF- sektorn till en årlig nettosänka genom att koldioxid från luften tas upp av biomassan. Nettosänkan har under perioden 1990 till 2011 varierat mellan 27 och 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter. År 2011 uppgick den till 35 miljonton koldioxidekvivalenter vilket motsvarar 57 procent av de nationella utsläp- pen av växthusgaser. Skogsmark står för huvuddelen av upptaget från markanvändning och trenden pekar på en liten minskning av upptaget i sektorn och detta beror på en ökad avverkning. Jordbruksmark är en nettokälla till växthusgaser (1,3 - 2,7 miljonton koldioxidekvivalenter under 1990-201) då odling av organogena jordar medför utsläpp av växthusgaser. Bidraget från betesmark, våtmark och bebyggd mark är mycket små då denna typ av markanvändning är liten i Sverige.

1.4Styrmedel och åtgärder

Sveriges klimatstrategi har utvecklats successivt sedan slutet av 1980-talet. Strategin består av mål, styrmedel och åtgärder samt återkommande upp- följning och utvärdering. Den svenska klimatpoliti- ken har även under senare år utvecklats mot en starkare EU-integration och ett djupare internatio- nellt arbete. Sverige verkar tillsammans med övriga EU länder för att uppnå en global överenskommelse som är förenlig med målet om att begränsa tempe- raturökningen till högst 2 grader Celcius jämfört med den förindustriella nivån.

Miljömålet Begränsad klimatpåverkan, beslutat av riksdagen, utgör basen för klimatarbetet i Sverige. Den nuvarande klimatpolitiken kommer till uttryck i de två propositionerna ”En sammanhållen klimat- och energipolitik” som antogs av riksdagen i juni 2009. I propositionen fastställs en innebörd för mil- jökvalitetsmålet begränsad klimatpåverkan som ett temperaturmål och ett koncentrationsmål. Tempe- raturmålet innebär att ökningen av medeltempera- turen begränsas till högst 2 grader Celsius jämfört med den förindustriella nivån. Ur detta härleds ett koncentrationsmål som innebär att svensk klimat- politik ska utformas så att den bidrar till att kon- centrationen av växthusgaser i atmosfären på lång sikt stabiliseras på nivån högst 400 ppm koldioxide- kvivalenter. I propositionen fastställdes det natio-

8 1. Sammanfattning

nella etappmålet för klimat som innebär en ut- släppsminskning med 40 % år 2020 i jämförelse med 1990. Målet gäller för de verksamheter som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläpps- rätter. Detta mål är mer ambitiöst än Sveriges åta- gande under EU:s ansvarsfördelningsbeslut som genomför EU:s energi- och klimatpaket.Vidare fast- ställs en prioritering om att Sverige år 2030 bör ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bräns- len och visionen om att Sverige år 2050 inte har några nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären.

I Sverige finns en rad styrmedel införda som direkt eller indirekt påverkar utsläppen av växthusgaser. I den svenska klimatstrategin betonas användningen av generella ekonomiska styrmedel men dessa styr- medel kompletteras i många fall med riktade insatser, bl.a. för att understödja teknikutveckling och mark- nadsintroduktion samt för att undanröja barriär effekter.

Bland styrmedlen har energi- och koldioxidskat- terna varit centrala för att minska utsläppen i Sverige sedan 90-talets början. Skatterna har samtidigt kom- pletterats av andra styrmedel t.ex. elcertifikatsystem, teknikupphandling, information, differentierade for- donsskatter och investeringsbidrag. Även lagstiftning bidrar till utsläppsminskningar, främst inom avfalls- sektorn. På senare år har de EU-gemensamma styr- medlen, främst systemet för handel med utsläpps- rätter fått en alltmer betydelsefull roll i Sverige.

EU:s system för handel med utsläppsrätter, med ett fastställt utsläppstak som årligen minskar, är en viktig del i EU:s strategi för att reducera utsläppen inom unionen och även centralt i Sveriges arbete för att uppnå klimatmålen till år 2020 på EU-nivå. Utsläppen från svenska anläggningar i EU ETS mot- svarade cirka 33 procent av de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige under perioden 2008-2012. Utsläppen kom till cirka 80 procent från industrian- läggningar och till 20 procent från el- och fjärrvärme anläggningar. Sammanlagt var utsläppstaket för perioden 2008-2012 cirka 10 procent lägre än taket för 2005-2007.

Utformningen av samhällsplaneringen i Sverige och andra styrmedel som tillämpats sedan lång tid tillbaka har i hög grad satt ramarna för de senaste decenniernas utveckling. Särskilt viktiga är de inves- teringar som tidigt har gjorts för att bygga ut fjärr- värmenät, kollektivtrafiksystem och koldioxidfri elproduktion.

Medlen till klimatforskning har ökat och uppgick till nästan 2 miljarder kronor år 2010, vilket är cirka 7 procent av statens totala forskningsmedel. Reger- ingen har 2012 beslutat att förlänga och successivt

förstärka insatserna för energiforskningen. Reger- ingen beslutade att nivån blir omkring 1,3 miljarder kronor under åren 2013-2015 och omkring 1,4 mil- jarder från och med 2016. Huvuddelen går till upp- fyllande av uppställda energi- och klimatmål, den långsiktiga energi- och klimatpolitiken samt energi- relaterade miljöpolitiska mål.

Energisektorn

Sedan 1990 utmärks el- och fjärrvärmeproduktion av en mycket stor expansion av förnybara bränslen. Användningen av fossila bränslen i sektorn har under de senaste decennierna påverkats av energi- och kol- dioxidskatter. Den sammanlagda skattenivån för fossilbränsleanvändning i denna sektor har stadigt ökat sedan 1990, vilket innebär att det blivit betyd- ligt dyrare att använda fossila bränslen än om 1990 års energibeskattning bibehållits: Sedan 2005 om- fattas de flesta förbränningsanläggningar för el- och värmeproduktion av EU ETS, som utgör ett centralt styrmedel för sektorn.

En modellberäkning visar att utsläppen från el- och fjärrvärmesektorn (inklusive från industriellt mottryck) kunde ha varit nära 14 miljoner ton kol dioxidekvivalenter högre år 2010 om styrmedlen hade legat kvar på 1990 års nivå. Skillnaden i modell- beräknade utsläpp beror framförallt på en klart större kolanvändning i scenariot med 1990 års styr- medel än i scenariot med dagens styrmedelsnivåer.

Förutom energi- och koldioxidskatter finns det ett antal styrmedel som riktar sig mot energianvänd- ningen i bostäder och lokaler som exempelvis nya byggregler, energideklarationer, energimärknings direktivet och energieffektiviseringsdirektivet samt EU:s ekodesigndirektiv som leder till energibespa- ringar eftersom de minst energieffektiva produkterna förbjuds. Därutöver tillkommer bland annat teknik upphandlingar, nätverksarbete och satsningar på information på lokal, regional och nationell nivå.

Industrisektorn

De styrmedel som främst påverkar förbränningsut- släppen från industrin är EU:s system för handel med utsläppsrätter, energi- och koldioxidskatter, systemet med elcertifikat, programmet för energi effektivisering i energiintensiv industri (PFE) samt miljöbalken.

Industrins processutsläpp omfattas i stort sett helt och hållet av EU:s system för handel med ut- släppsrätter sedan det utvidgades inför den tredje handelsperioden, 2013-2020. Utsläppen av fluorera- de gaser regleras genom EU:s förordning och direk- tiv om vissa utsläpp av fluorerade växthusgaser.

1. Sammanfattning	9

Transportsektorn

Stöd till forskning, utveckling, demonstration och pilotstöd av biodrivmedel inom transportsektorn är ett viktigt styrmedel. I genomsnitt har det satsats cirka 240 miljoner kronor per år de senaste åren som stöd. Forskning för en fossiloberoende fordonsflotta är ett prioriterat område och år 2012 anslogs 1 240 miljoner kronor för perioden 2013 – 2016.

Ett annat styrmedel av stor vikt är drivmedels- skatter. Bensin och diesel omfattas både av en energi- skatt och en koldioxidskatt. Försäljningsvärdet belastas dessutom av mervärdesskatten. Kodioxid skatten på drivmedel infördes 1991 och har höjts i flera steg sedan dess. I enlighet med 2009 års klimat politiska beslut har energiskatten på diesel höjts i två steg med totalt 40 öre/liter 2011 och 2013.

Effektberäkningen av skattehöjningarna på diesel och bensin sedan 1990 beräknas år 2010 uppgå till cirka 2 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år 2010. För år 2015 och 2020 är effekten cirka 2 mil- joner ton koldioxidekvivalenter per år lägre utsläpp jämfört med om 1990 års nominella skattenivå bibehållits.

Avfall

Totalt sett bedöms deponeringsförbuden haft den största effekten på minskad deponering av orga- niskt material, vilket leder till minskade framtida metanutsläpp. Efterfrågan på avfall som bränsle i fjärrvärmesektorn har också styrt kraftigt från depo- nering till förbränning.

Resultatet av analysen av den sammanlagda effek ten av de styrmedel som påverkar avgången av metan från deponier visade att utsläppen i scena- riot med dagens beslutade styrmedel skulle hamna cirka 1,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter lägre än utsläppen vid scenariot med 1990-års styrmedel år 2010. År 2020 beräknades skillnaden uppgå till 1,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Jordbruk och skogsbruk

Trots att det än så länge finns relativt få styrmedel som är direkt riktade mot att begränsa utsläppen av växthusgaser i jordbrukssektorn har intresset för att minska klimatpåverkan från denna sektor ökat. Sverige har tagit ett antal initiativ under senare tid för att begränsa användningen av fossila bränslen i sektorn och för att öka kunskapen och stimulera till åtgärder som leder till minskade utsläpp av växthusgaser från gödselhantering och från mark- användning.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik har stor bety- delse för jordbrukets omfattning, inriktning och

lönsamhet i Sverige. EU:s jordbrukspolitiska reform år 2003 innebar att jordbruksstödet frikopplades från produktionen och mer resurser avsattes för åtgärder som begränsar jordbrukssektorns klimat- påverkan.

Effekten av de insatser som förväntas genomföras inom ramen för det nya landsbygdsprogrammet inom klimat- och energisatsningar för perioden 2007-2013 bedöms bli en årlig minskning av växt- husgasutsläpp med ett halvt miljon ton koldioxid ekvivalenter, främst genom att förnybar energi från jordbruket ersätter fossil energi och genom energi- effektivisering.

I svensk skogspolitik finns två övergripande mål; ett produktionsmål och ett miljömål. Enligt miljö- målet ska skogen skyddas samtidigt som den biolo- giska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Som en del av satsningen Skogsriket har den statliga rådgivningen i skogsbru- ket stärkts med syfte att skapa effektiv och funktio- nell miljöhänsyn samt förbättrad skogsskötsel. Sve- rige satsar också på en strategi för en långsiktigt hållbar markanvändning med syfte att nå genera- tionsmålet och miljökvalitetsmålen. Strategin ska slutredovisas under år 2014. Även gällande lagstift- ning påverkar indirekt utvecklingen av upptag av koldioxid på olika sätt, främst genom bestämmelser om skogsskötsel i Skogsvårdslagen, bestämmelser om markavvattning i Miljöbalken och områdesskydd och naturvårdsavtal. Vidare är ett resultat av det sektorsansvar som tillämpas i Sverige att merparten av de svenska skogsbrukarna har anslutit sig till fri- villiga certifieringssystem, vilka syftar till att höja ambitionen när det gäller ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter i skogsbruket. Detta har även lett till att avsättningen av mark har ökat vilket bidragit till ett ökat upptag av koldioxid.

Kyotoprotokollets flexibla mekanismer

Sverige är engagerat i arbetet med Kyotoprotokol- lets projektbaserade mekanismer, CDM och JI. Det svenska CDM- och JI-programmet har inriktats dels mot medverkan i enskilda projekt som ligger främst inom områdena förnybar energi och energieffektivi- sering, och dels på deltagande i multilaterala CDM- och JI-fonder. Sverige har t.o.m. 2013 beviljat anslag för internationella klimatinsatser inom CDM och JI som sammanlagt uppgår till cirka 2,5 miljarder kronor för perioden fram till 2022. och har för närvarande tecknat avtal med 67 enskilda CDM-projekt samt två JI-projekt. CDM-projekt i Afrika, och särskilt s.k. ”minst utvecklade länder” och s.k. ”små ö-nationer stadda i utveckling”, är prioriterade.

10 1. Sammanfattning

Sverige deltar i sju multinationella fonder; Proto- type Carbon Fund, Asia Pacific Caron Fund, Future Carbon Fund, Multilateral Carbon Credit Fund och Testing Ground Facility. Sedan 2009 har Sverige gått med i ytterligare två fonder; Umbrella Carbon Facility Tranche 2 och Carbon Partnership Facility. Umbrella Carbon Facility Tranche 2.

Sveriges ambition är att genom internationella kli- matinsatser inom CDM- och JI-programmet åstad- komma utsläppsminskningar motsvarande minst 40 miljoner ton koldioxidekvivalenter som ett bidrag till att nå det nationella delmålet till 2020. De av riksdagen totalt anslagna medlen inklusive bemyndi- gande ramen för perioden till och med 2013 förvän- tas räcka till förvärv av totalt cirka 27-29 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

1.5Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

Prognoser

I referensscenariot är hänsyn tagen till befintliga styr- medel, antagna av EU och Sveriges riksdag, samt till gällande ekonomiska framtidsbedömning.

Prognosresultatet, se Tabell 1.1, indikerar att de totala utsläppen av växthusgaser (exkl. LULUCF) kommer att minska långsamt under prognosperio- den. År 2020 och 2030 bedöms de totala växthusgas- utsläppen vara 19 respektive 21 procent lägre än de var år 1990. Sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) har under perioden 1990-2011 bidragit till en nettosänka för Sverige och beräknas fortsätta med det även till 2030.

Prognosen för växthusgasutsläppen skiljer sig åt mellan olika sektorer. Under perioden 2011 till 2020 och 2030 bedöms till exempel utsläppen från inrikes transporter minska. Totala utsläpp från en- ergiindustrin ligger på samma nivå. Förbränning inom industrin bedöms öka något fram till år 2020 varefter de minskar något. Övriga sektorer minskar något under prognosperioden.

Mellan 2011 och 2030 bedöms utsläpp från energiindustrin (el- och fjärrvärmeproduktion, raf- finaderier samt tillverkning av fasta bränslen) var för sig ha olika utveckling men totalt sett ligger utsläp- pen på ungefär samma nivå under hela prognosperi- oden. Utsläppen från el- och fjärrvärmeproduktio- nen minskar något trots en ökad produktion av fram- för allt el men även fjärrvärme medan utsläppen från raffinaderier ökar betydligt. Utsläppen från till-

verkning av fasta bränslen ligger på ungefär samma nivå under prognosperioden. Under denna prognos- period antas elproduktionen öka mer än elanvänd- ningen vilket innebär en prognostiserad nettoexport på cirka 23 TWh år 2020.

Utsläppen från lokaler, hushåll och areella näringar har minskat kraftigt under perioden 1990-2011 och väntas fortsätta att minska något till 2020 och 2030. Minskningen beror främst på att olja för uppvärm- ning och varmvatten ersätts med värmepumpar, bio- bränsle och fjärrvärme.

Energianvändningen inom industrin beräknas öka mellan 2011 och 2020 till följd av en antagen pro- duktionsökning. Däremot bedöms utsläppen från industrins förbränning minska framför allt på grund av att utsläppen väntas minska från massa- och pap- persindustrin, till följd av en omställning från fossila bränslen till en ökad biobränsleanvändning. Utsläp- pen från industrins processer bedöms totalt sett minska något under prognosperioden. Detta är resul- tatet av att de fluorerade växthusgaserna bedöms minska, tack vare nya regelverk inom EU, i högre grad än utsläppen av metan och koldioxid ökar.

Utsläpp av växthusgaser från inrikes transporter bedöms minska och även om minskningstakten klingar av fortsätter minskningen enligt prognosen fram till 2030.Vägtrafiken står för den största delen av utsläppen i sektorn. Den huvudsakliga orsaken till minskningen av utsläppen är en minskad använd ning av bensin, övergång till diesel samt energi effektivare fordon.

Utsläppen av växthusgaser från användning av lös- ningsmedel och andra produkter bedöms ligga kvar på ungefär samma nivå som de senaste åren under hela prognosperioden.

Utsläppen av metan från avfallsdeponier har minskat sedan 1990 till följd av ett flertal åtgärder. Dessa utsläpp bedöms fortsätta minska under prog- nosperioden till följd av minskade mängder avfall till deponier samt metaninsamling.

Sedan 1990 har utsläppen minskat från jordbruks- sektorn och utsläppen beräknas fortsätta att minska fram till 2020 och 2030. Minskningen av antal djur och minskad användning av mineralgödsel, reduce- rad kväveutlakning och övergång till flytgödselhan- tering är huvudorsakerna till den historiska ut- släppsminskningen.Under prognosperioden bedöms utsläppsminskningen vara ett resultat av ökad pro- duktivitet.

Ett minskat antal mjölkkor och en fortsatt mins- kad areal spannmålsodling till år 2020 och 2030 är ett resultat av att produktionsnivån beräknas att ligga på samma nivå år 2030 som idag.

1. Sammanfattning	11

Tabell 1.1 Historiska och prognostiserade utsläpp och upptag av växthusgaser per sektor (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

							1990-	1990-
	1990	2011	2015	2020	2025	2030	2020	2030
Energi exkl.	34,4	25,0	25,0	25,2	24,7	24,2	-27%	-30%
transporter
Transporter	19,3	20,0	19,8	19,1	18,9	18,7	-1%	-3%
Industriprocesser	6,3	6,7	6,3	6,2	6,2	6,2	-2%	-2%
Lösningsmedel	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	-6%	-11%
Jordbruk	9	7,8	7,5	7,3	7,3	7,2	-19%	-20%
Avfall	3,4	1,7	1,3	1,1	0,9	0,8	-69%	-77%
Totala utsläpp	72,8	61,4	60,3	59,2	58,2	57,3	-19%	-21%
LULUCF	-37,2	-35,2	-24,9	-23,0	-21,9	-23,9	-38%	-36%

Utsläppen från energianvändning inom jordbruket bedöms minska mellan 2011 och 2030 till följd av en minskad användning av diesel till arbetsmaskiner och minskad oljeanvändning till växthus och andra lantbruksbyggnader. Utsläppen från arbetsmaskiner inom skogsbruket bedöms ligga på en jämn nivå under prognosperioden.

Uppfyllelse av åtagande i Kyotoprotokollet

Enligt Sveriges åtagande enligt Kyotoprotokollets första åtagandeperiod 2008-2012 och EU:s bördeför- delning, får Sveriges utsläpp av växthusgaser exklu- sive LULUCF inte överstiga tilldelad mängd, vilket uppgick till 104 procent av basårsutsläppen i genom- snitt för åren 2008 till 2012, när tilldelningen av an- tal utsläppsrätter gjordes. Detta innebär att den till- delade mängden utsläpp för Sverige fastställdes till 75 miljoner ton per år, i genomsnitt för åren 2008 till 2012, om flexibiliteter inte räknas in. Av detta har ungefär 22,4 miljoner ton allokerats till EU:s system för handel med utsläppsrätter. Taket för utsläppen utanför handelssystemet uppgår till 52,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter som ett genomsnitt för 2008 till 2012.

Genomsnittliga, preliminära, utsläpp utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter för perioden 2008 till 2012 blir 41,5 miljoner ton koldioxidekvi- valenter. En gapanalys till målet, 52,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter, görs för de utsläpp som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrät- ter. Den preliminära gapanalysen visar att utsläppen understiger målet med 11,1 miljoner ton koldioxid ekvivalenter. Då kolsänkan inkluderas understiger utsläppen målet med till 13,3 miljoner ton koldioxid ekvivalenter i genomsnitt, inklusive effekten av EU:s system för handel med utsläppsrätter. Tabell 1.2 visar att Sveriges Kyotomålet kan nås med enbart nationella åtgärder, även utan att räkna med kol sänkan. Förberedelser för att kunna använda JI- och

CDM-krediter har gjorts men Riksdagen har be- slutat att Sverige ska klara sitt åtagande utan dessa mekanismer, vilket prognosen visar att vi gör med god marginal.

Tabell 1.2 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser relativt Kyoto basåret och Kyotomål för Sverige (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

Basårsutsläpp Kyoto	72,2	Mt
Kyotomål, basår till första åtagandeperioden	4 %
(2008-2012)
Kyotomål 2008-12 per år	75	Mt
Tilldelning EU ETS (2008-2012)	22,4	Mt
Preliminära utsläpp utanför EU ETS (2008-2012)	41,5	Mt
Tilldelning EU ETS + preliminära utsläpp utanför EU	63,9	Mt
ETS per år
Kolsänka enligt artikel 3.3 och 3.4	2,13	Mt
Utsläpp 2008-12 per år inkl kolsänka	61,7	Mt
Genomsnittligt överskott per år	13,3	Mt
Utsläpp 2008-12 inkl kolsänka relativt basårsutsläpp	-18 %

1.6Sårbarhet, klimateffekter och anpassningsåtgärder

Förändringar i klimatet får effekter på stora delar av det svenska samhället. I dag finns ett mer omfattan- de underlag om tänkbara regionala klimatföränd- ringar jämfört med det som rapporterats i tidigare nationalrapporter. Resultaten visar framför allt en betydande uppvärmning och nederbördsfördelning och bekräftar i huvudsak resultaten från det tidigare scenariounderlaget.

En analys av hur klimatet kan utvecklas i Sveriges samtliga län under 2000-talet och hur det har utveck- lats till och med 2012 visar att temperaturföränd- ringarna i Sverige kan förväntas vara störst under vintermånaderna och då särskilt i landets nordligaste delar. Scenarierna visar i de flesta fall på ökad neder-

12 1. Sammanfattning

börd i hela landet, men i en del fall längst i söder på minskningar under sommaren. Som mest ökar neder börden under vintern.

I ett förändrat klimat i Sverige med stigande tem- peraturer och förändrade nederbördsmönster är det få verksamheter som kommer att bli helt opåverkade. Risken för översvämning, ras, skred och erosion bedöms öka på många håll i landet. Risken för över- svämningar kring några av Sveriges största sjöar kan öka, behovet av att kunna reglera vattenflöden kommer därför att öka.

Sedan år 2005 har arbetet med klimatanpassning på olika sätt förstärkts i Sverige. Under hösten 2012 uppdaterades den sammanställning som gjordes våren 2010 av myndigheters uppdrag och aktiviteter inom klimatanpassning i rapporten Klimatanpassning i Sverige – en översikt.

Ansvaret för klimatanpassningsfrågan är uppdelat på flera myndigheter som genom sina respektive sektorsansvar har en viktig roll i klimatanpassnings- arbetet. Genom sina respektive sektoransvar arbetar myndigheterna med förebyggande åtgärder, ökad kompetens och kunskap samt verkar för bättre bered- skap för att möta de utmaningar som klimatföränd- ringarna medför. Från och med 2011 gäller den nya Plan- och Bygglagen, den innehåller flera bestämmel- ser som tillkommit som en följd av klimatproblema- tiken. Boverket har utvecklat en webbaserad vägled- ning för kommunikation och information om den nya lagen, PBL Kunskapsbanken. SMHI har sedan 2012 Regeringens uppdrag att etablera ett natio- nellt kunskapscentrum för klimatanpassning och driver i samarbete med ett antal myndigheter den nationella klimatanpassningsportalen. Under 2012 lanserades även ett nytt varningssystem för värme- bölja. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har uppdraget att stödja kommuner och länsstyrel- ser med översiktliga stabilitets- och översvämnings- karteringar. Inom energiområdet har energisek- torns sårbarhet för extrema väderhändelser analy- serats bl.a. med avseende på hur säkerheten för kraftverksdammar, gruvdammar och risken för över- svämningar påverkas av klimatförändringarna.

Länsstyrelserna har sedan 2009 regeringens upp- drag att samordna klimatanpassningsarbetet regio- nalt. Ansvaret för det praktiska anpassningsarbetet ligger oftast på lokal nivå d.v.s. kommunerna som är ansvariga för samhällsplanering, beredskapsplane- ring och räddningstjänsten samt huvudmän för den tekniska försörjningen.

Konkreta anpassningsåtgärder har hittills fram förallt påbörjats bland kommuner som drabbats av extrema väderhändelser. Arbetet har särskilt hand-

lat om åtgärder inom fysisk planering och byggande. En del kommuner har även höjt miniminivån vid byggnation, genomfört invallningsåtgärder och in- vesterat i pumpsystem mot översvämningar. Några kommuner har börjat arbeta med åtgärder inom VA- systemen för att undvika att bli drabbade av effek- terna av intensiva regn.

1.7Finansiellt stöd och tekniköverföring

Sverige har en lång historia av att stödja arbetet med klimatfrågor i utvecklingsländer, i en rad sektorer och på ett långsiktigt sätt. Ett stort antal svenska aktörer såsom departement, myndigheter, statliga bolag, enskilda organisationer, universitet och den privata sektorn bidrar till klimatrelaterade samarbets åtgärder och aktiviteter såsom teknisk utveckling, forskning och olika former av kapacitetsutveckling. Det finns ett antal olika former av samarbeten, styr- medel och stöd. Klimatfinansiering tillhandahålls från både offentliga och privata källor.

Den svenska Politiken för Global Utveckling, rege ringens Policy för miljö- och klimatfrågor inom svenskt utvecklingssamarbete, liksom principerna om utvecklingseffektivitet från Paris, Accra och Busan är av central betydelse för planering och genomförande av svensk klimatfinansiering från offentliga källor.

Under perioden 2009-2012 har Sverige bidragit med nästan 12 miljarder svenska kronor i offentlig klimatfinansiering till utvecklingsländer. Ytterligare stöd utgår till en rad utvecklingsinstitutioner och organisationer som även de bidrar till minskade ut- släpp av växthusgaser och bättre klimatanpassning.

Ett flaggskepp under denna period var regeringens särskilda klimatsatsning, som kanaliserade resurser genom multilaterala klimatfonder och initiativ såsom Anpassningsfonden, de minst utvecklade ländernas fond (LDCF), Världsbanksgruppens klimatinveste- ringsfonder (CIF) och FN:s kontor för katastrofrisk reducering (UNISDR), samt bilateralt till länder med hög klimatrisk kombinerat med hög sårbarhet såsom Burkina Faso, Mali, Bangladesh, Kambodja och Bolivia.

Den särskilda klimatsatsningen utgjorde en del av Sveriges bidrag till ”snabbstartsfinansiering”, ett kol- lektivt åtagande från industriländerna vid COP15 i Köpenhamn 2009. Det totala svenska snabbstarts finansieringbidraget uppgick till drygt 8 miljarder kronor för perioden 2010-2012, vilket gör Sverige till en av de största bidragsgivarna per capita till snabbstartfinansieringen.

1. Sammanfattning	13

Flera svenska myndigheter och institutioner, t.ex. Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete (Sida), Energimyndigheten, Tillväxtverket, Swed- fund och Business Sweden är också involverade i tekniköverföring till utvecklingsländer och över- gångsekonomier. Viktiga teknikområden är t.ex. av- fallshantering,biogas,återvinning,bioenergi,solenergi, vindkraft och energieffektivisering. Överföring av teknik sker ofta på ett integrerat sätt i kombination med kapacitetsuppbyggnad, för att garantera lång- siktig hållbarhet.

1.8Forskning och systematisk övervakning

Sverige inrättade år 2004 nya stödformer för att främja starka forskningsmiljöer vid universitet och högskolor. Denna satsning förstärktes senare i den forskningspolitiska propositionen Ett lyft för forsk ning och innovation för 2009-2012. Förutom stödet pekades också 24 strategiska forskningsområden ut bl.a. klimatmodeller, effekter på naturresurser, eko systemtjänster och biologisk mångfald samt havs- miljöforskning.

Den samlade forskningssatsningen till klimat och klimatrelaterad energiforskning har kraftigt ökat under den senaste perioden. Minst 2 miljarder kronor har gått till klimatforskning år 2010.

Klimatrelaterad forskning

Den klimatrelaterade forskningen har under den senaste perioden fokuserats på energiforskning och utveckling av tekniker som minskar klimatpåverkan från energi- och transportsektorerna. Starkt kopplat till energifrågor är forskning kring hållbart nyttjan- de av naturresurser när energiråvaror måste öka från jord- och skogsbrukssektorerna.

Beslutet av de nordiska statsministrarna år 2007 om toppforskningsinitiativet, med fokus på spets- forskning inom klimat, energi och miljö befinner sig nu i slutfasen. Sverige deltar i flera av projekten bland annat Nord-star och Nordclad-net.

Genom Rossby Center arbetar Sverige med klimatmodellering och utveckling av regionala sce- narier som kan användas i effekt- och anpassnings- studier. Rossby Center leder också ett europeiskt initiativ för framtida utveckling av högupplösta glo- bala klimatmodeller. Centrumet har nyligen gett ett bidrag till det internationella CMIP5-projektet, som är det primära modellunderlaget för den femte IPCC-utvärderingen.

Den socio-ekonomiska forskningen har en mycket bred omfattning. Här ingår effekter av klimatför- ändringar, anpassningsbehov, skyddsåtgärdsmöjlig- heter samt internationell klimatpolitik. Forskning till stöd för globala förhandlingar sker bland annat inom forskningsprogrammet internationell klimat- politik. Stöd ges åt forskningsprojekt, syntesarbete, kvalificerade utredningsinsatser och omvärldsana- lyser i syfte att ge underlag på det klimatpolitiska området. Under nuvarande programperiod (2011- 2014) finansieras forskning kring markanvändning; åtgärder för återbeskogning, bevarad och ökad kol- sänka i skog och våtmarker och dess potential för minskade utsläpp av växthusgaser. Forskning bedrivs även kring utveckling av modeller för utsläppsrefe- rensbanor, koldioxidkonvergens, utveckling av nya flexibla mekanismer, möjligheter kring förbättrad mätning, verifiering och uppföljning av åtgärder som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser i utvecklingsländer, kartläggning av emissionsbanor för kortlivade klimatpåverkande ämnen. Program- met stödjer även forskning kring länders nationella utsläppningsminskningsåtgärder (så kallade National Appropriate Mitigation Actions, NAMA).

Sverige deltar i flera globala vetenskaps- och forsk- ningsaktiviteter med klimatperspektiv, t.ex. IPCC, WCRP, IGBP. Genom Sveriges deltagande i ICSU har svenska forskare drivit på arbetet att integrera ”Global Change” programmen till det globala initia- tivet ”Future Earth” som har ett fokus på integrering av samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig forsk- ning som ett led i att brygga över gapet mellan policy och praktik.

Med målet att på ett mera strategiskt och kraft- fullt sätt relatera svenska forskningsinsatser inom global utveckling har ett samarbete Swedish Secre tariat for Environmental Earth System Sciences,

SSEESS, etablerats mellan forskningsfinansiärerna Formas,VR,FAS,VINNOVA,Sida och KungligaVeten skapsakademin. SSEESS ska arbeta för att öka det svenskaengagemangetiinternationelltvärvetenskap lig forskning inom globala miljö- och resursfrågor, och samtidigt vara en pålitlig informationskälla för svenska beslutsfattare.

Inom ramen för Arktiska Rådet och Sveriges ord förandeskap 2011-2013 finansierar Naturvårdsverket ett cirkumarktiskt projekt om tröskeleffekter,Arctic Resilience Report (ARR). Projektet är ett samarbete mellan de Arktiska staterna och leds av SEI.

Systematisk övervakning

I Sverige finns övervakningssystem som har stor potential att bidra till systematisk och samman-

14 1. Sammanfattning

hängande insamling av information om förändringar i landbaserade system. Sverige samlar systematiskt in data om meteorologi, hydrologi och oceanografi samt övervakar källor och sänkor för växthusgaser och klimatrelaterade effekter på ekosystemen. Sve- rige har ett väl utbyggt miljöövervakningssystem och de svenska mätseriernas längd är i många fall unika i världen. Finansiering sker genom anslag till myndigheter, som lägger ut uppdrag.

1.9Utbildning och information

I Sverige är kommunikation om klimatets förändring och om klimatåtgärder en viktig del av arbetet för att minska de klimatpåverkande utsläppen. Det finns ett flertal myndigheter dit intresserade kan vända sig för att få information om klimatföränd- ring, klimatarbete, energifrågor mm. Svenska och internationella klimatrelaterade nyheter sprids med nyhetsbrev och har bidragit till ett brett medie intresse för klimatfrågor. Även ideella organisationer och studieförbund bidrar till samhällsdebatt och kunskap i klimatfrågan. Klimatförändringen, dess orsaker och effekter är i dag välkända begrepp för allmänheten.

I Sverige har förskolor, skolor och vuxenutbild- ningen ett tydligt uppdrag att bidra till en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling. Upp- draget formuleras i nationella styrdokument som skollag, läroplaner och kursplaner. Flera universitet och högskolor erbjuder kurser om klimatets natur- vetenskapliga grund och/eller klimatrelaterade ämnen som energikunskap och skogliga frågor. Miljö- och klimatutbildning ingår ofta som en del i företa- gens arbete med miljöcertifiering. Antalet publika aktiviteter med klimatfokus har ökat successivt sedan 2005. Klimat- och energiexperter från myn- digheter och organisationer finns ofta bland före- dragshållarna. De kommunala energi- och klimatråd givarna är en viktig kanal till allmänheten. Här kan hushåll och företag få råd och stöd inom energieffek- tivisering.

Flera myndigheter och kunskapscentra erbjuder klimatinformation på Internet med sikte på elever i olika åldrar. Klimatproblemet, energieffektivisering och hushållning med resurser behandlas inom det övergripande målet om hållbar utveckling. En ökad mängd rapporter och informationsmaterial har till- gängliggjorts som erbjuder råd och guider för hur de personliga utsläppen kan minska.

Internet används ofta för kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte mellan och inom myndigheter

och organisationer. Utbildningar om hur miljö- och klimatkrav kan ställas vid upphandling genomförs av en rad aktörer på nationell, regional och lokal nivå.

Flera stora konferenser med klimat- och energi tema arrangeras varje år i Sverige.

I Sverige finns goda möjligheter att genom remiss förfaranden, öppna möten/hearings och seminarier ställa frågor och lämna synpunkter på ett kunskap- område eller politiskt förslag. Det vidtas även särskilda initiativ för att göra allmänheten mer del- aktig i klimatarbetet.

Från 2002 till 2009 har svenska folkets attityder och kunskap om klimatproblemet undersökts via enkäter. Resultaten av 2009 års undersökning visade att svenskarnas beredskap att minska sina egna ut- släpp av växthusgaser är på en fortsatt hög nivå, och man önskar mer information om hur utsläppen kan reduceras. Undersökningen visade även folkets beredskap och vilja till förändring för att minska utsläppen förknippade med den egna livsstilen och konsumtionen.

1. Sammanfattning	15

2Nationella förhållanden

2.1Statsskick

Sverige är en parlamentarisk och representativ demokrati som styrs av en regering ledd av en stats- minister. Regeringen utses av en folkvald riksdag som väljs var fjärde år. Riksdagen är lagstiftande in- stans, och kontrollerar regeringen och myndig heterna. Politiska beslut, t.ex. landets klimatpolitik och energipolitik måste godkännas av riksdagen. Regeringen genomför riksdagens beslut, lägger nya förslag till riksdagen (propositioner), styr den statliga förvaltningsverksamheten och företräder Sverige i Europeiska unionen.

Den svenska statsförvaltningen är organiserad i central, regional och lokal nivå. Den centrala nivån består av ett antal myndigheter1 med uppgift att vara regeringens expertorgan och genomföra den politik som beslutats av riksdag och regering. För den regionala och lokala förvaltningen finns 21 länssty- relser och 290 kommuner samt att vissa centrala myn digheter har regionala kontor. Sveriges kommuner har eget självstyre vars styrelse och fullmäktige väljs av kommunmedborgarna vid särskilda val.

När det gäller implementering av åtaganden enligt klimatkonventionen och Kyotoprotokollet är det riksdagen, efter proposition av regeringen, som beslutar och regering och myndigheter som har ansvaret att genomföra besluten.

Länsstyrelserna och kommunerna spelar en viktig roll i klimatpolitiken genom att de utformar och genomför planer för markanvändning, energi, trafik och avfall. Många av Sveriges kommuner arbetar aktivt med mål och handlingsplaner för att begränsa utsläpp av växthusgaser och anpassa samhället till klimatförändringen.

2.2Befolkning, demografi

Sveriges folkmängd var vid utgången av år 2012 knappt 9,6 miljoner, varav 23 procent var under 20 år och 19 procent var 65 år och över (Tabell 2.1). År- lig genomsnittlig befolkningsökning har varit 0,5 procent sedan 1990.Till år 2030 beräknas folkmäng- den stiga till 10,7 miljoner. Befolkningstätheten är i snitt 23 invånare per km2 men varierar från 3 invå- nare per km2 i norra Sverige till 100 invånare per km2 i södra Sverige (Statistiska centralbyrån, 2013a).

2.3Geografi

Sverige sträcker sig i sydsydvästlig/nordnordostlig riktning mellan 55 och 69 grader nordlig latitud och mellan 11 och 23 grader östlig longitud med en total area på 450 295 km2. 3 procent av Sveriges yta är bebyggd, 53 procent är täckt av skog, 8 procent är

Tabell 2.1 Sveriges befolkningsprofil med prognos (Statistiska centralbyrån 2013 a, b)

							% årlig	% årlig
							ökning	ökning			2040
	1990	2000	2009	2010	2011	2012	90-12	09-12	2020	2030	2040
Folkmängd (milj)	8,59	8,88	9,34	9,42	9,48	9,56	0,5	0,8	10,3	10,7	11,01
0-19 år	24,6	24,1	23,4	23,2	22,95	22,77			23,4	23,4	22,4
(% av folkmängd)
>65 år (% av folkmängd)	17,8	17,2	18,10	18,45	18,82	19,13			19,3	21,1	22,8
Befolkningstäthet (inv/km2)	21,0	21,7	22,8	22,9	23,2	23,4			22,8	23,8	24,4

1 År 2013 fanns 468 statliga myndigheter i Sverige, till detta kommer kommunala myndigheter samt företag som ägnar sig åt myndighetsutövning

16 2. Nationella förhållanden

8°E 10°E 12°E 14°E 16°E 18°E 20°E 21°E 22°E						24°E	26°E
							68°N
68°N
							66°N
66°N
							64°N
64°N
							62°N
62°N
								Förändrad havsnivå år 2100 (m)
							60°N	0,9 – 1,0
								0,9 – 1,0
60°N								0,8 – 0,9
								0,8 – 0,9
								0,7 – 0,8
							58°N	0,6 – 0,7
58°N								0,5 – 0,6
								0,4 – 0,5
							56°N	0,3 – 0,4
							56°N
56°N								0,2 – 0,3
								0,1 – 0,2
								‹ 0,1
8°E	10°E	12°E	14°E	16°E	18°E	20°E

Figur 2.1. Nettoeffekten av havsnivåhöjning minus landhöjning i Sverige under förutsättning av en global havsnivåhöjning på 1 meter under 100 år. Beräkningen av landhöjningen är baserad på Lantmäteriets landhöjningsmodell NKG2005LU (Ågren och Svensson, 2007).

jordbruksmark, 9 procent är myr, 10 procent är hed- mark, kalfjäll och berg i dagen och 9 procent är vatten (Statistiska centralbyrån, 2008). Södra Sverige är låglänt med jordbruksmark dominerande längst i söder. Den enda reella bergskedjan, med toppar på drygt 2000 möh, ligger i nordväst, längs med gränsen till Norge.

En landhöjning pågår i större delen av Sverige som resultat av avsmältningen av landisen efter senaste istid, men i sydligaste Sverige har landhöjningen avstannat, se Figur 2.1.

Den pågående havsnivåhöjningen ger upphov till påtaglig kusterosion längs Sveriges södra kust där marken utgörs av lätteroderade jordar. Klimatför- ändringarna till följd av framtida ökad atmos färstemperatur kommer att förstärka denna erosion.

Skog är en viktig naturtillgång som ger förut- sättningar för biobaserad energitillförsel. Under de senaste 50 åren har jordbruksmark successivt övergått i annan markanvändning, huvudsakligen skogsmark vilket bidragit till minskade utsläpp från jordbruk och ökad kolinlagring i skogsbio- massa. Förutom skog är järnmalm en viktig natur resurs och en bas i svensk industriproduktion. Riklig tillgång på flödande vattendrag är en bety delsefull tillgång för produktion av vattenkraft.

2.4Klimatförhållande

Passerande lågtryck ger en tämligen rik nederbörd som faller året om, dock rikligast under sommar och höst. Årsnederbörden är cirka 1 000 mm. Eftersom de flesta lågtrycken rör sig in över landet från väster eller sydväst hamnar den mesta nederbörden i landets

västra delar. I fjällen nära gränsen mot Norge faller lokalt 1 500-2 000 mm per år. Minst årsnederbörd faller utmed kusterna i öster med knappt 400 mm per år.

Sveriges närhet till norra Atlanten och förhär skande sydvästliga till västliga vindar ger ett för latituden milt klimat under vinterhalvåret, men Sveriges nordligaste del har ett subarktiskt klimat med långa, kalla och snörika vintrar. Under perioden 1961-1990 låg medeltemperaturen i januari på 0°C i sydligaste delen av landet, medan de kallaste dal- gångarna i norra Sverige hade -17°C. Under juli nådde dygns-medeltemperaturen som högst om- kring +17°C i sydöstra Sverige och strax över 10°C i norra Sverige.

Under åren 1991-2012 har genomsnittstempera turen varit cirka en grad högre jämfört med perio den 1961-1990. Ökningen har varit allra störst under vintern med drygt två grader i landets norra delar. Ökningen har varit minst under hösten med nästan oförändrad temperatur i sydvästra Sverige. Som en följd av temperaturökningen har befolkningsrika områden bl.a. kring Stockholm fått en förskjutning från kalltempererat till varmtempererat klimat, vilket i det långa loppet bör innebära en minskad frekvens av ordentliga snövintrar. Fortfarande kan det dock vara stora variationer från år till år.Vintern 2007/08 var den varmaste bland alla vintrar sedan 1860, medan vintrarna 2009/10 och 2010/11 var de kallaste sedan slutet av 1980-talet. Nederbörden har ökat något i större delen av landet. Skillnaden i temperatur och nederbörd mellan perioderna 1961- 1990 och 1991-2012 illustreras i Figur 2.2 till 2.4.

2. Nationella förhållanden	17

Figur 2.2 Skillnad i årstemperatur	Figur 2.3 Skillnad i vinterns medel-	Fig. 2.4 Förhållandet mellan års-
1991-2012 jämfört med perioden	temperatur 1991-2012 jämfört	nederbörden 1991-2012 jämfört
1961-1990.	med perioden 1961-1990 (C).	med perioden 1961-1990 (%).

Riktigt svåra stormar med omfattande trädfällning är sällsynta och svårt att identifiera trender för. I januari 2005 inträffade dock en storm med orkan- vindar i södra Sverige med den i särklass mest omfat- tande trädfällningen på 100 år. Bara två år senare drabbades södra Sverige av ytterligare en kraftig storm. Dessa stormar medför en temporärt minskad kolinlagring i skogsbiomassa.

Det relativt kalla klimatet medför stort energi- behov för uppvärmning av byggnader under större delen av året med åtföljande växthusgasutsläpp. Upp- värmningsbehovet är beroende av utomhustempera- tur, vindförhållanden och solinstrålning och varierar mellan olika år. Ett energiindex, som tar hänsyn till dessa egenskaper och viktas efter befolkningens geo- grafiska fördelning ger en bild av hur uppvärmnings- behovet växlat mellan åren (se Figur 2.5). Åren 1990 och 2000 var mycket varma med ett uppvärmningsbe- hov som var 13-14 procent lägre än genomsnittet för referensperioden 1965-1995. År 1996 och 2010 är hit- tills det enda året fr.o.m. 1990 med större uppvärm- ningsbehov (+4 procent) än referensperioden.

Årsnederbörd och avrinning till de stora älvarna i nordvästra Sverige har stor betydelse för vattentill- rinningen till svensk vattenkraftproduktion. Vatten-

kraft står för nästan hälften av Sveriges elproduk- tion. Ett normalt år produceras 65,5 TWh (beräk- nat för perioden 1960-2010) i Sverige. I Sverige kan vattentillgången variera med 30 TWh från lägsta till högsta notering (Svensk Energi, 2013).

Befolkningsviktat Energi-Index - Sverige

	1,10
	EnergiIndex
	1,05
värde	1,00
värde
Normerat	0,95
Normerat
	0,90
	0,85
	1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012
	År

Figur 2.5 Energiindex2 viktat efter befolkningens geografiska fördelning visar hur årligt uppvärmningsbehov varierat i Sverige för perioden 1990-2012.

2 Energiindex väger samman effekterna på byggnaders uppvärmningsbehov under ett år, av sol, vind, temperatur och byggnaders energitekniska egenskaper.

18 2. Nationella förhållanden

Tabell 2.2 Försörjningsbalans och BNP, fasta priser, referensår 2012, (Konjunkturinstitutet, 2013)

								Tillväxt	Tillväxt
						Prognos	Prognos	1990-2012	2010-2012
	1990	1995	2000	2005	2010	2011	2012	(%/år)	(%/år)
BNP (MSEK)	2 240 059	2 317 054	2 754 700	3 145 796	3 409 329	3 535 701	3 561 903	2,17	3,67
BNP/capita (SEK)	257 086	262 553	310 552	348 451	363 601	374 238	374 232	1,68	2,86
Import (MSEK)	604 053	691 114	1 051 103	1 207 287	1 425 163	1 515 485	1 515 841	4,48	6,12
Export (MSEK)	537 476	735 151	1 139 094	1 429 992	1 608 582	1 722 213	1 735 619	5,66	6,41
Privat konsumtion	1 144 746	1 134 984	1 343 226	1 500 082	1 657 186	1 692 719	1 717 866	1,88	2,54
(MSEK)
Offentlig konsumtion	773 216	805 798	840 180	870 799	939 178	949 498	956 482	0,98	1,31
(MSEK)

2.5Ekonomi

Sveriges bruttonationalprodukt uppgick år 2010 till 3 409 miljarder kronor vilket per capita blir drygt 360 tusen kronor mätt i fasta priser, referensår 2012 (Konjunkturinstitutet, 2013), se Tabell 2.2.

Naturtillgångar som skog och järnmalm är en bas i industriproduktionen och har tillsammans med verkstadsindustrin medfört en starkt export inriktad ekonomi. Exporten har sedan 1990 ut- vecklats starkare än importen och handelsbalansen har sedan 1990 varit positiv.

2.6Energi

2.6.1 Energianvändning

Sveriges totala tillförda energi har sedan 1970 haft en ökande trend, från runt 450 TWh till runt 600 TWh från mitten av 90-talet, se Figur 2.6 och Tabell 2.3. Av detta är en stor del om vandlings - och dist- ributionsförluster som främst är knutet till kärn- kraftsproduktionen, resten går till slutlig använd- ning. Sammansättningen av den tillförda energin har under denna period förändrats; råolja har till stor del ersatts av kärnkraft och biobränslen.

Den slutliga energianvändningen har sedan år 1970 ökat med 12 procent och har under de senaste 5 åren varit ungefär 450 TWh. Den för-

delas på industri, inrikes transporter, bostäder och service, utrikes transporter och användning för icke-energiändamål samt omvandlings- och distri- butionsförluster.Trots den måttliga totala ökningen av energianvändningen under perioden har det skett en del förändringar av användningen inom sektorerna. Industrins produktionsvolym har nästan fördubblats men dess energianvändning endast ökat drygt 4 procent. Bostads- och servicesektorn har minskat sin energianvändning trots att den totalt uppvärmda bostads- och lokalytan ökat. Ökad mängd gods på vägarna ligger bakom den ökade energianvändningen för transporter (Trafikverket, 2013).

	800
	700
	600
	500
TWh	400
TWh
	300
	200
	100
	0										2000	2003	2006	2009
	1970	1973	1976	1979	1982	1985	1988	1991	1994	1997	2000	2003	2006	2009

Utrikes transporter och användning för icke energiändamål***

Förluster i kärnkraften**

Omvandlings- och distributionsförluster, exkl. kärnkraft

Bostäder och service

Inrikes transporter*

Industri

*Fram till år 1989 inkluderas utrikes flyg i posten

**Enligt den metod som används av FN/ECE för att beräkna tillförseln från kärnkraften

***Från år 1990 ingår utrikes flyg i posten (Energimyndigheten, 2012d)

Figur 2.6 Sveriges totala tillförda energi 1970-2010, inkl. omvandlings- och distributionsförluster.

Tabell 2.3 Totalt tillförd energi, TPES (Total Primary Energy Supply) i TWh 1990-2010

	1990	1995	2000	2005	2006	2007	2008	2009	2010
Totalt tillförd energi TPES	576	599	581	639	617	618	597	563	614
(TWh)
TPES (MWh)/capita	67	68	65	71	68	67	65	60	65

2. Nationella förhållanden	19

Den totala energitillförseln baseras på inhemsk till- försel av energi, som biobränslen, vattenkraft och i mindre omfattning omgivningsvärme för värmepum par samt på importerade energibärare som uran, olja, naturgas, kol och biobränslen, se Figur 2.7.

Från början av 1970-talet inleddes en energipoli- tik för att göra Sverige mindre oljeberoende. När- mare 40 procent av oljeprodukterna har till största delen ersatts med icke fossil energitillförsel och med nationella incitament har bioenergins andel ökat till 20 procent.

	700								Vindkraft
									Vindkraft
	600								Kärnkraft, brutto**
	500								Vattenkraft, brutto*
	500
TWh	400								Värmepumpar i
	400								fjärrvärmeverk
									fjärrvärmeverk
	300								Bio-bränslen, torv
	300								Bio-bränslen, torv
	200								Kol och koks
	100								Naturgas, stadsgas
	100								Råolja och
									Råolja och
	0								oljeprodukter
	1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	2005	2010

*Inkl. vindkraft fram till 1996, ** Enligt den metod som används av FN/ECE för att beräkna tillförseln från kärnkraften

Figur 2.7 Sveriges energitillförsel 1970-2010, exkl. nettoelexport. (Energimyndigheten, 2012d)

värmeproduktion, även skett en omställning från olja till värmepumpar eller pellets i kvarvarande enskild uppvärmning av bostäder och lokaler .

	70
	60													Spillvärme
	50													Värme-pumpar
	50
														Elpannor
TWh	40													Biobränslen,
														Biobränslen,
	30													avfall, torv
	30													Energikol inklusive
														Energikol inklusive
	20													hyttgas
	20
	10													Naturgas inklusive
	10													gasol
														gasol
	0													Olja
	1970	1973	1976	1979	1982	1985	1988	1991	1994	1997	2000	2003	2006	2009
Figur 2.8 Tillförd energi för fjärrvärme 1970-2010

(Energimyndigheten, 2012d)

Sedan 1990 har Sveriges andel använd förnybar energi ökat 15 procentenheter till 48 procent år 2010, se Figur 2.9. De förnybara energislag som bidrar är vattenkraft, vindkraft, pappers- och massa industrins användning av biprodukter samt bio- bränslen för fjärrvärmeproduktionen.

En stor omställning har skett i energitillförseln till bostäder och lokaler. En konsekvent och uthållig politik att bygga ut infrastrukturen för fjärrvärme- produktion och fjärrvärmedistribution gällde från slutet av 1960-talet till mitten av 1990-talet. Moti- vet för denna satsning att ersätta många små värme- anläggningar med stora centraliserade värmeanlägg ningar för byggnadsuppvärmning var främst att för- bättra luftkvaliteten i städerna. Infrastrukturen för fjärrvärme har varit en förutsättning för en miljö- mässigt bra uppvärmning av byggnader baserad på biobränslen. Den har också varit en förutsättning för att de nationella styrmedlen för förnybar energi kunnat åstadkomma den omfattande utfasning av fossila bränslen för byggnadsuppvärmning som skett.

Fjärrvärmeproduktionen har stigit 356 procent sedan 1970 och 62 procent sedan 1990 till år 2010, se Figur 2.8. Samtidigt har andelen biobränslen för produktionen ökat från 2 procent till 25 procent och till 63 procent i perioden 1970-1990-2010.

Det har förutom den omfattande övergången från enskild byggnadsuppvärmning till fjärrvärme och övergång från fossil energi till bioenergi för fjärr

	60
	50
Procent	40
	30
	20
	20
	10
	0		1992					1997				2001	2002					2007
	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010
Figur 2.9 Sveriges andel använd förnybar energi 1990-2010

(Energimyndigheten, 2012d)

Från år 2000 till 2010 har priset på eldningsolja ökat 77 procent medan priset på skogsflis varit relativt stabilt på en låg nivå, se Figur 2.10. En betydande inverkan på fossilbränslepriserna har koldioxid- och energiskatterna haft, vilket bidragit till att göra bio- bränslen konkurrenskraftiga för värmeproduktion i fjärrvärme och för enskild uppvärmning.

20 2. Nationella förhållanden

	90
	80
	70
	60
öre/kWh	50
	40

	30
	20
	10
	0

Naturgas, industri

El, industri

Kol

Skogsflis, industri

Eo 1 Eo 2-5

Figur 2.10 Reala energipriser för industrin i Sverige inklusive energiskatter, 1986-2011, uttryckt i öre/kWh, 2010 års prisnivå (Energimyndigheten, 2012d)

0,3 procent/år till år 2000 för att under 2000-ta- let fluktuera mellan 145 och 150 TWh. Det svenska elsystemet är sammankopplat med övriga nordiska länder och möjliggör att de nordiska elkraftsanlägg- ningarna utnyttjas på ett effektivt sätt. Konsekven- sen är att Sveriges årliga elbalans växlar mellan net- toimport och nettoexport, se Figur 2.12. År med låg nederbörd och därmed låg vattenkraftsproduktion, samt när kärnkraft inte kan produceras till normal kapacitet, kompenseras underskottet med elimport. När tillgången på vattenkraft och kärnkraft är god exporteras el till grannländerna. Under 1990-talet kompenserades underskott på vatten- och kärnkraft med oljebaserad kondenskraft.

2.6.2 Eltillförsel

Vattenkraft stod för 45 procent, kärnkraft för 40 procent, vindkraft för 4 procent och resterade 11 procent av biobränsle och fossilbaserad produk- tion av totala elproduktionen år 2011, se Figur 2.11. I början av 1970-talet dominerades kraftproduktio- nen av vattenkraft med tillskott av oljekondenskraft. Utbyggnaden av kärnkraft och i viss mån vattenkraft till år 1985 fasade till stor del ut olja för kraftpro- duktion. Användningen av olja för elproduktion har därefter fortsatt att minska, utom för år 1996 – ett kallt år med extremt låg vattentillrinning för vat- tenkraftproduktion – då avställda oljekondenskraft- verk tillfälligt sattes i produktion. Naturligt god tillgång på vattendrag för kraftproduktion i kombi- nation med nationell energipolitik och investering- ar i icke fossilbränslebaserad elproduktion har gjort att Sverige har en nästan helt fossilfri elproduktion.

	180
	160
	140
	120	Gas-turbiner
	120
	100	Kondens-kraft
TWh	100	Kraftvärme
		Kraftvärme
	80	Industriellt mottryck
	80

	60	Kärnkraft
	40	Vindkraft
	40	(fr.o.m. 1997)
		(fr.o.m. 1997)
	20	Vattenkraft och
	0	vindkraft*
	0	1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010

* Vindkraft och vattenkraft redovisas i samma kategori tom år 1996 (Energimyndigheten, 2012d)

Figur 2.11 Sveriges elproduktion per kraftslag

år 1970-2010

Mellan 1970 till 1987 ökade elanvändningen med 5 procent/år, därefter mattades ökningen till i snitt

	15
	15
	10
	10					nettoimport
						nettoimport
TWh	5
	5
	0
	0	1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	2005	2010
		1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	2005	2010
	-5
	-5

nettoexport

-10

-15

Figur 2.12 Sveriges årliga nettoimport (+) och nettoexport

(-) av el år 1970-2010 (Energimyndigheten, 2012d)

2.7 Byggnader och tätortsstruktur

2.7.1 Byggnadsbestånd och bostadsarea

År 2012 fanns det 2 015 000 småhus för helårs boende och 2 536 000 lägenheter i flerbostadshus (Statistiska centralbyrån, 2013c). Av dagens lägen- hetsbestånd är 78 procent byggt före 1980. Den totala bostadsarean i småhus uppgick till 285 miljoner m2 inklusive fritidshus. För flerbostadshus var den totala bostadsarean 168 miljoner m2 (Statistiska central- byrån, 2013d).

Antalet lägenheter ökade med 17 procent och antalet småhus med 7 procent under perioden 1990-2012. För nybyggda småhus ökade den genom- snittliga bostadsarean från 125,1 m2 till 145,9 m2 under perioden 1990 till 2012 (Statistiska central- byrån, 2013c). Genomsnittlig bostadsarea för samt- liga småhus för helårsboende var 124,7 m2 år 2012 (Statistiska centralbyrån, 2013c). Under 1990-2011 steg den genomsnittliga boendearean från 41 m2 till drygt 56 m2 räknat per capita (Statistiska central- byrån, 2013e).

2. Nationella förhållanden	21

År 2012 fanns det 94 034 industribyggnader i Sverige,

vilka tillsammans omfattade totalt 127 miljoner m2 lokalarea (Statistiska centralbyrån, 2013c).

Totala lokalarean för övriga skattepliktiga lokaler var 91 miljoner m2 (Statistiska centralbyrån, 2013c). I denna area ingår inte area för skolor, sjukhus och andra samhällsviktiga byggnader.

2.7.2 Energianvändning i byggnader

Slutlig energianvändning i byggnader (hushåll och service) som domineras av energi för uppvärmning har minskat mellan 1990-2011, även då energi användningen normalårskorrigerats. Däremot har användningen av el för andra ändamål än uppvärm- ning ökat. Användningen av hushållsel har ökat något medan driftelen har ökat relativt mycket (Energi- myndigheten, 2013).

Energianvändning för uppvärmning och varmvatten har förändrats sedan 1990.Av Figur 2.13 framgår att användningen av olja minskat kraftigt i småhus till förmån för fjärrvärme, biobränsle och elvärme.

För flerbostadshus har det också skett en kraftig minskning av olja till förmån för fjärrvärme, se Figur 2.14. Fjärrvärmen stod för över 90 procent av energi användningen för uppvärmning och varmvatten i flerbostadshus 2011 (Energimyndigheten, 2012a). För lokaler var andelen för fjärrvärme 75 procent år 2011 (Energimyndigheten, 2012b).

50%

45%

40%

35%

30%																	1990
30%
25%
																	2000

20%
																	2011

15%


10%
10%
5%
5%
0%
0%

Olja Fjärrvärme Elvärme Gas Biobränsle

Figur 2.13 Energi för uppvärmning i småhus 1990, 2000 och 2011 (Energimyndigheten 2012c)

100%

90%

80%

70%

60%										1990
60%
50%
										2000

40%

										2011

30%


20%
20%
10%
10%
0%
0%

Olja Fjärrvärme Elvärme Gas Biobränsle

Figur 2.14 Energianvändning för uppvärmning i flerbostads- hus 1990, 2000 och 2011 (Energimyndigheten 2012a)

140

120

100

2	80
kWh/m	60		Småhus


	40		Flerbostadshus



			Lokaler
	20
	20
	0
	0
	1981-1990	1991-2000 2001-2011

Byggår

Figur 2.15 Energianvändning för uppvärmning i bostäder och lokaler byggda, 1981-1990, 1991-2000, 2001- 2011 (Energimyndigheten 2012a, b, c).

2.7.3 Tätortsstruktur

I Sverige pågår som i andra länder en inflyttning från landsbygd till tätorter. År 2010 bodde 85 procent av befolkningen i tätort. Tätortsarealen uppgick till 537 615 ha, vilket utgjorde 1,3 procent av Sveriges landareal (Statistiska centralbyrån, 2010).

Mellan 1960 och 2005 ökade tätortsarealen med 54 procent och tätortsbefolkningen ökade med 47 procent vilket innebär att mer mark per person togs i anspråk för bostäder, infrastruktur och service. Mellan 2005 och 2010 har befolkningstätheten i tät- orter, ökat från 1 446 till 1 491 invånare per km2.

Den genomsnittliga energieffektiviteten för nypro- ducerade småhus har förbättrats. I småhus byggda under perioden 2001-2011 används i genomsnitt 107 kWh/m2, vilket kan jämföras med 130 kWh/m2 i småhus byggda 1991-2000. I nya flerbostadshus används 126 kWh/m2, vilket är lika mycket som i flerbostadshus byggda under 1980- och 1990-talet, se Figur 2.15.

2.8Industri

Industrins3 förädlingsvärde stod för drygt 20 pro- cent av hela näringslivets förädlingsvärde år 2010, se Figur 2.16 (Statistiska centralbyrån, 2013e). För- ädlingsvärdet i metallvaru-, maskin och transport- medelsindustrin (C25-C30) stod för nära 40 pro- cent av hela industrins förädlingsvärde, byggindu- strin (F41-F43) för 25 procent och industrin för petroleum-, kemiska-, gummi- och plastprodukter

3 Motsvarande C10-C33 och F41-F43 enligt SNI2007, Svensk näringsgrensindelning

22 2. Nationella förhållanden

(C19-C22) för drygt 15 procent. Industrin i Sverige karakteriseras av att vara mer råvarubaserad än i många andra länder, den omfattande skogsindustrin (trävaror, papper och massa) samt järn- och stålin- dustrin som baseras på inhemska naturtillgångar, och har således en betydande inverkan på Sveriges utsläpp av växthusgaser.

10%

25%

16%

4% 2%

37%

Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri (C10-C12)

Trävaru-, massa, pappers- och grafisk industri, förlag (C16-C18)

Industri för petroleum-, kemiska-, gummi- och plastprodukter (C19-C22)

Ickemet. mineraliska prod. (C23)

Stål- och metallframställning (C24)

Metall-, maskin- och transport- medelsindustri (C25-C30)

Byggindustri (F41-F43)

Figur 2.16 Fördelning av industrins (C10-C33, F41-F43) förädlingsvärde, 2010. SNI inom parantes

(Statistiska centralbyrån, 2013f).

2.9Transporter

Inrikes transporter domineras av vägtransporter. Flera faktorer påverkar utsläppen av växthusgaser från trafik. Främst transportvolymen och vilken tek- nik som används. Transportarbetet för både person- och godstransporter har ökat sedan 1970 men visar på lite olika utveckling, se Figur 2.17 och 2.18. För godstransporterna står vägtrafik och sjöfart för un- gefär lika stora delar medan bantrafiken står för en mindre del. De senaste årens fluktuationer i den ekonomiska utvecklingen har påverkat transportar- betet för godstransporter i högre grad än person- transporter.

	120
	100
tonkm	80
tonkm				Vägtrafik
				Vägtrafik
miljarder	60			Järnväg
miljarder	40			Sjöfart
				Sjöfart
				Totalt
	20
	0	1970 1972	1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002	2004 2006 2008 2010
		1970 1972		2004 2006 2008 2010

Figur 2.18 Godstransportarbetets utveckling 1970-2011

(Trafikanalys, 2013)

Den snabba ökningen av personresandet har för växthusgasutsläppen kompenserats av energieffek tivare personbilar och ökad användning av förny bara drivmedel som gjort att utsläppen per person- kilometer har minskat. Även godstransporterna effektiviserades under 1990-talet men denna ut- veckling stannade av och under 2000-talet har gods- transporternas energianvändning och koldioxid utsläpp ökat med transportarbetet.

År 2011 stod bensin och diesel för 93 procent av vägtransporternas energianvändning, resten utgjor- des av biodrivmedel (Energimyndigheten 2012e), se Figur 2.19. Användningen av bensin har minskat sedan 2002 delvis på grund av inblandning av 5 pro- cent etanol i bränslet men också av ökad energi effektivitet och att av nybilsförsäljningen har diesel personbilarna tagit marknadsandelar från bensin bilarna. Fler dieselbilar och ökade godstransporter har medfört att dieselbränsleanvändningen istället ökar.

Användningen av biodrivmedel (biogas samt ren och låginblandad FAME, Etanol och HVO) uppgick år 2011 till 7,0 procent av vägtrafikens energi användning (Energimyndigheten, 2013). Ökningen

	160
	140
personkm	120
	100
	80
miljarder	80
	60
	40
	40
	20
	0							1991	1994	1997	2000	2003	2006	2009
	1970	1973	1976	1979	1982	1985	1988	1991	1994	1997	2000	2003	2006	2009

Summa vägtrafik Summa bantrafik Inrikes luftfart Färjor

Gång, cykel, moped Totalt

Figur 2.17 Persontransportarbetets utveckling 1970 – 2011

(Trafikanalys, 2013)

	100,0
	90,0
	80,0
	70,0
TWh	60,0
	50,0

	40,0
	30,0
	20,0
	10,0
	0,0
	1990	1992	1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006	2008	2010

Biodrivmedel*

Diesel (exkl. låginbl.) Bensin (exkl. låginbl.)

Figur 2.19 Vägtrafikens användning av bensin, diesel och biodrivmedel i Sverige (Energimyndigheten, 2012e)

2. Nationella förhållanden	23

har gått snabbt under 2000-talet. Inledningsvis genom låginblandning av etanol i bensin, därefter av en ökad försäljning av E85 till bränsleflexibla etanol bilar samt sedan 2005 av ökad inblandning av bio- diesel i dieselbränslet.

2.10 Avfall

Under 2010 genererades cirka 118 miljoner ton av- fall i Sverige (Naturvårdsverket, 2012). De största avfallsslagen var gruvavfall 89 miljoner ton, jord- och muddermassor 8 miljoner ton, metallavfall 2,5 miljoner ton, träavfall 2 miljoner ton, avfall från förbränning (askor) 1,5 miljoner ton och pappers- och pappavfall knappt 1,5 miljoner ton. Det inne- bär att 76 procent av avfallet genererades i gruvin- dustrin. Den totala mängden påverkas av den eko- nomiska utvecklingen med dess fluktuationer. Större mängder avfall innebär att allt mer måste omhän- dertas. Genom att materialet och energiinnehållet i avfallet utnyttjats i högre grad och tekniken för avfallshantering har förbättrats har emellertid den sammanlagda miljöpåverkan från avfallshante- ringen ändå minskat.

Till följd av nya samhällsmål med tillhörande styrmedel har deponeringen av avfall minskat kraf- tigt det senaste årtiondet och omfattar idag knappt 1 procent av hushållsavfallet (år 2001 var samma andel 21 procent), se Figur 2.20. Resten material återvinns, förbränns med energiåtervinning eller behandlas biologiskt (komposteras eller rötas). Inkluderas även industri- och verksamhetsavfall (ej gruvavfall) går 43 procent till materialåtervinning, 28 procent förbränns med energiåtervinning och 13 procent deponeras. Materialåtervinning inklu-

Insamlat hushållsavfall (Mton/år)
5
4,5	PRODUCENTANSVAR
4
3,5					Materialåtervinning
3,5
3
2,5				Biologisk behandling
2,5
2		Förbränning med energiutvinning
1,5		Förbränning med energiutvinning
1,5
1
0,5		Deponering
0		1997 1998 1999 2000	2001 2002 2003	2004		7			2011
1992 1993	1994 1995 1996				2005 2006	7	2008 2009	2010
1992 1993	1994 1995 1996				2005 2006	200	2008 2009	2010
	DEPONISKATT		DEPONIFÖRBUD		DEPONIFÖRBUD
	DEPONISKATT		BRÄNNBART		ORGANISKT
			BRÄNNBART		ORGANISKT

Figur 2.20 Utvecklingen av de behandlade mängderna hushållsavfall i Sverige 1992-2011 under påverkan av beslutade styrmedel.

derar skilda materialslag som metall, papper, plast och glas liksom användning av avfall för anlägg- ningsändamål.

År 2011 uppgick mängden behandlat hushålls- avfall i Sverige till drygt 4,3 miljoner ton enligt Avfall Sverige (2012). Sedan 2001 har mängden ökat med 11 procent. Ser man till hushållsavfall per invånare framgår mellan åren 2001 och 2011 en uppåttrend fram till 2007 med 493 kg, följd av tre års nedåttrend. Denna bröts i och med att varje invånare gav upphov till 459 kg hushålls- avfall år 2011, sannolikt mest en spegling av den förbättrade konjunkturen.

Materialåtervinningen av hushållsavfallet har ökat med 13 procent sedan år 2001. År 2011 återvanns 1,4 miljoner ton (33 procent) av hushållsavfallet, varav knappt 1,1 miljoner ton utgjordes av förpack- ningar och returpapper (tidningar).

Den biologiska behandlingen av avfall förutom avloppsslam ökar och hanteras av 26 komposterings- anläggningar och 21 samrötningsanläggningar. De sistnämnda tar framförallt emot matavfall, livs medelsavfall och slaktavfall och producerar mest biogas näst efter avloppsreningsverken. Mindre mängder matavfall tas även emot för rötning på av- loppsreningsverk. Vid rötning erhålls både biogas och biogödsel.Biogasen används främst som fordons bränsle eftersom det finns ett tilltagande efterfråge tryck med avseende på förnybara transportbränslen och den användningen dessutom ger mest miljö nytta. Av den producerade mängden biogödsel på 594 000 ton återfördes år 2011 mer än 90 procent till jordbruket.

År 2011 fanns det 30 förbränningsanläggningar utanför industrin för hushållsavfall. Dessa anlägg- ningar producerar både fjärrvärme och el. Hälften av uppvärmningsbehovet i Sveriges byggnadsbestånd täcks av fjärrvärme, och avfallsförbränningen svara- de 2011 för 9 600 GWh (18 procent) av den totalt tillförda värmeenergin och ytterligare 3 665 GWh tillförd elenergi.

Insamling av metangas sker från 46 aktiva och 11 nedlagda deponier. År 2011 insamlades 270 GWh deponigas (18 procent av den totala biogasenergin) som användes framförallt för uppvärmning men även för elproduktion och fordonsbränsle. En del deponi- gas facklas för att ytterligare minska utsläppen av metan, en betydligt starkare växthusgas än koldioxid.

Minskad avfallsdeponering och förbättrad insam- ling av deponigas är faktorer som har lett till sänkta växthusgasutsläpp från avfallssektorn. Ökad mate- rialåtervinning gör generellt att både energi och material sparas i produktionsledet, vilket bidrar

24 2. Nationella förhållanden

ytterligare till minskade utsläpp. Dessutom leder avfallsförbränning med energiutnyttjande till att användningen av fossila bränslen i el- och värmesek- torn begränsas.

2.11 Jordbruk

Arealen jordbruksmark i Sverige år 2012 var totalt 3,0 miljoner hektar vilket motsvarar ca 7 procent av Sveriges totala landareal. Jordbruksmarken inne fattar både åkermark och betesmark. Åkerarealen har minskat med cirka 8 procent sedan 1990. Utveck- lingen mot färre och större jordbruksföretag har på- gått under många decennier och så även 1990-2012.

Den dominerande användningen av åkermarken är odling av vall, grönfoder och spannmål. Sedan år 2000 har odling av vall och grönfoderväxter ökat på bekostnad av spannmålsodling, se Tabell 2.4.

Areal åkermark som ligger i träda skiftar mellan åren och år 2012 var den något lägre än 1990. Den totala vegetabilieproduktionen har minskat med cirka 15 procent sedan 1990, se Tabell 2.5.

År 2012 fanns det 1,5 miljoner nötkreatur, 0,6 mil- joner får och lamm samt 1,4 miljoner grisar, se Tabell 2.6. Antalet nötkreatur har kontinuerligt minskat sedan 1980-talet och med 13 procent i perioden 1990-2012. Det är antalet mjölkkor som minskat kraf- tigt medan kor för uppfödning av kalvar ökat. Får- och

Tabell 2.4 Jordbruksmarkens fördelning för företag med mer än 2 hektar åkermark (tusen hektar)

	1990	1995	2000	2005	2008	2009	2010	2011	2012
Vall och grönfoder	918	1 059	921	1 080	1 159	1 175	1 195	1 195	1 177
Spannmål	1 336	1 105	1 229	1 024	1 088	1 049	963	993	1 000
Träda	176	279	248	321	147	153	177	154	151
Raps och rybs	168	105	48	82	90	100	110	95	110
Potatis	36	35	33	30	27	27	27	28	25
Sockerbetor	50	58	56	49	37	40	38	40	39
Baljväxter	..	21	37	41	25	34	46	42	40
Övriga växtslag	..	46	55	42	52	59	67	63	56
Ospecificerad åkermark	..	..	80	32	8	7	11	10	10
Ej utnyttjad åkermark	46	60	..	2	0	0	..	..	..
Total areal åkermark	2 845	2 767	2 706	2 703	2 632	2 643	2 634	2 619	2 608
Betesmark och slåtteräng	332	425	..	513	458	436	452	447	441
Total areal jordbruksmark	3 176	3 192	..	3 216	3 089	3 080	3 085	3 066	3 049

Tabell 2.5 Vegetabilieproduktion i Sverige (ton)

	1990	2012	Förändring (ton)	Förändring, %
Vall och grönfoder	5 219 000	4 751 500	-467 500	-9
Spannmål	6 211 300	5 070 500	-1 140 800	-18
Raps och rybs	380 110	321 900	-58 210	-15
Potatis	1 186 100	805 400	-380 700	-32
Sockerbetor	2 775 500	2 485 600 (2011)	-289 900	-10
Total produktion vegetabilier	15 772 010	13 434 900	-2 337 110	-15

Tabell 2.6 Antal husdjur, tusental

	1990	1995	2000	2005	2008	2009	2010	2011	2012
Kor för mjölkproduktion	576	482	428	393	357	357	348	347	348
Kor för uppfödning av	75	157	167	177	196	192	197	196	193
kalvar
Summa kor	651	639	595	570	553	549	545	543	541
Kvigor, tjurar och stutar	543	596	589	527	513	502	513	495	479
Kalvar under 1 år	524	542	500	509	492	488	478	475	481
Summa nötkreatur	1 718	1 777	1 684	1 606	1 558	1 538	1 537	1 512	1 500
Tackor och baggar	161	195	198	222	252	254	273	297	297
Lamm	244	266	234	249	273	287	292	326	314
Summa får och lamm	405	461	432	471	525	541	565	623	611
Suggor och galtar	230	245	206	188	170	160	156	153	142
Slaktsvin	1 025	1 300	1 146	1 085	974	943	937	901	851
Smågrisar	1 009	768	566	538	465	426	427	429	370
Summa grisar	2 264	2 313	1 918	1 811	1 609	1 529	1 520	1 483	1 363
Hästar							363

2. Nationella förhållanden	25

Tabell 2.7 Animalieproduktion i Sverige (ton)

	1990	2012	Förändring (ton)	Förändring, %
Mjölk	3 432 000	2 861 000	-571 000	-17
Nötkött	143 780	125 300	-18 480	-13
Svinkött	289 150	233 000	-56 150	-19
Får, lamm	4 880	5 000	-280	+2

Tabell 2.8 Försäljning av mineralgödsel uttryckt som kvävenäring (tusen ton)

	1989/1990	1994/1995	1999/00	2004/05	2007/08	2008/09	2009/10	2010/11	2011/12
Kväve (N)	225	198	189,4	161,6	186,5	142,4	168	170	148,1

lammproduktionen har ökat och särskilt i perioden 2005-2012. Antalet grisar fortsätter att minska och har minskat med 40 procent sedan 1990.

Tack vare ökad produktivitet har mängden mjölk som produceras inte minskat i samma omfattning som antalet mjölkkor, se Tabell 2.7.

Total användning av mineralgödsel har minskat under lång tid och var 2011/2012 på den lägsta nivån sedan 1960-talet. På grund av stigande spannmålspri- ser kunde en viss uppgång noteras 2008-2010 då det blev lönsamt att öka gödselgivan. Men efter det har den långsiktiga trenden med minskande försäljning fortsatt, se Tabell 2.8. En orsak till minskningen är att odlingen av spannmål går ner. Därutöver påverkas försäljningen av förändringar i spannmåls- och mine- ralgödselpriserna. Resultatet för växthusgasutsläpp har blivit mindre lustgasavgång.

Sedan 1990 har det svenska jordbrukets åker- marksareal, antal nötkreatur och användning av mineral- och stallgödsel minskat och medfört mins- kade utsläpp av metan och lustgas.

2.12 Skogsbruk

Sveriges totala skogsmarksareal är 28,3 miljoner hektar, vilket motsvarar 69 procent av Sveriges landareal. Det är för denna areal som utsläpp och upptag av växthusgaser i skogen rapporteras. Skogs marken ägs till 50 procent av enskilda ägare, till 25 procent av privatägda aktiebolag, till 6 procent av övriga privata ägare samt till 19 procent av statsägda aktiebolag, staten och övriga allmänna ägare (Skogs- styrelsen, 2012).

Av skogsmarken är 7,1 miljoner hektar undantagen från skogsbruk, skyddad genom olika regleringar. 4,0 miljoner hektar av skogsmarken är improduktiv skogsmark utanför nationalpark, naturreservat, biotopskyddsområde och naturvårdsavtal. Arealen produktiv skogsmark4 är 23,2 miljoner hektar varav 0,8 miljoner hektar är formellt skyddade5, majori- teten i fjällnära skogar i nationalparker, naturreservat

4 Skogsmark med en produktionsförmåga på minst 1 m3 virke per hektar och år

5 Nationalpark, naturreservat, naturvårdsområde, biotopskyddsområde och naturvårdsavtal

och naturvårdsområden. Cirka 1,24 miljoner hektar av Sveriges produktiva skogsmark har frivilligt avsatts av markägaren och avsättningen rymmer höga natur- värden, kulturmiljövärden eller har betydelse för rekreation och friluftsliv (Skogsstyrelsen, 2012).

Skogsindustrins ökade efterfrågan på skoglig råvara har medfört att skogsavverkningen ökat kraftigt i perioden 1990-2011, se Figur 2.21. Avverkningen varierade kraftigt mellan olika år på grund av de båda stormarna Gudrun (2005) och Per (2007). Den kraf- tigaste stormen Gudrun fällde ungefär 80 procent av en normal årsavverkning i landet. Trots ökad avverk- ning har skogsmarkens totala virkesförråd från 1990 ökat från cirka 2,8 miljarder m3 till 3,3 miljarder m3 år 2009 (Sveriges Lantbruksuniversitet, 2012).

Den totala användningen av biobränslen exklu- sive avfall har ökat med 56 TWh mellan år 1990 och 2010 och står nu för 118 TWh. Arealen för- yngringsavverkning där avverkningsrester använ- des för energiändamål var liten vid 1990-talets början. Den har sedan vuxit successivt och upp- gick år 2010 till cirka 80 000 hektar. Återföring av aska görs i syfte att motverka den försurande och näringsutarmande verkan i marken som uttag av biomassa medför. År 2010 omfattade återföringen 10 158 hektar (Skogsstyrelsen, 2012).

Milj. m3sk

140
120
100
80
60
40
20
0
1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015

Figur 2.21 Beräknad årlig bruttoavverkning i Sverige

(Skogsstyrelsen, 2012)

26 2. Nationella förhållanden

2.13 Referenser till kapitel 2

Avfall Sverige (2012). Hushållsavfall i siffror, kommun- och länsstatistik 2011.

Rapport U2012:18.

Energimyndigheten (2012a) Energistatistik för flerbostadshus 2011, ES2012:05

Energimyndigheten (2012b) Energistatistik för lokaler 2011, ES2012:06

Energimyndigheten (2012c) Energistatistik för småhus 2011, ES2012:04

Energimyndigheten (2012d), Energiläget 2012.

Energimyndigheten (2012e). Transportsektorns energianvändning 2011, ES2012:01

Konjunkturinstitutet (2013). Konjunkturläget, augusti 2013. Hämtad från www september 2013, www.konj.se

Naturvårdsverket, 2012. Avfall i Sverige.

Rapport 6520.

Skogsstyrelsen (2012), Skogsstatistisk årsbok 2012

Statistiska centralbyrån (2010). Tätorter. Statistiskt meddelande MI 38 SM 1101.

Statistiska centralbyrån (2008), Markanvändningen i Sverige, femte upplagan. Stockholm.

Statistiska centralbyrån (2013a), befolkning. Hämtat från www (statistikdatabasen) maj 2013 www.scb.se

Statistiska centralbyrån (2013b), befolkningsfram- skrivningar, aktuell prognos. Hämtat från www (statistikdatabasen) maj 2013 www.scb.se

Statistiska centralbyrån (2013c), kalkylerat bostadsbestånd år 2012. Hämtat från www juni 2013, www.scb.se

Statistiska centralbyrån (2013d), Allmän fastighets- taxering 2012. Hämtat från www (statistikdata basen) juni 2013 www.scb.se

Statistiska centralbyrån (2013e), hushållens ekonomi. Hämtat från www (statistikdatabasen) juni 2013 www.scb.se

Statistiska centralbyrån (2013f), National räkenskaper detaljerade årsberäkningar 1950-2011, vissa data 1950-2012 (publ. 2013-09-13). Hämtat från www maj 2013 www.scb.se

Svensk Energi (2013). Nordisk elproduktion påver- kas av ”våtår” och ”torrår”. Information hämtat från www oktober 2013. www.svenskenergi.se

Sveriges Lantbruksuniversitet (2012), Skogsdata 2012

Trafikanalys (2013), Transportarbete. Hämtat från www maj 2013, www.trafa.se

Trafikverket (2013). Vägtrafikens klimatutsläpp minskade 2012, Pressmeddelande 20130307

Ågren, J. och Svensson, R. (2007) Postglacial Land Uplift Model and System Definition for the New Swedish Height System RH 2000.

Reports in Geodesy and Geographical Information Systems. LMV-Rapport 2007:4, Gävle.

2. Nationella förhållanden	27

3Utsläpp av växthusgaser 1990-2011

Informationen i detta kapitel är en samman fattning av 2013 års rapportering till FNs klimat- konvention och Kyotoprotokollet om inventering av utsläpp och upptag av växthusgaser (Natur- vårdsverket, 2013).

3.1Samlade utsläpp och upptag av växthusgaser

Sverige samlade utsläpp och upptag av växthus- gaser mellan år 1990 och 2011 fördelat på sekto- rer visas i Figur 3.1. År 2011 släppte Sverige ut 61,4 miljoner ton växthusgaser. Jämfört med 2010 är det en minskning på sex procent och jämfört med 1990 en minskning på 16 procent. Bortsett från höga utsläppsnivåer år 2010 visar trenden från 1998 på minskade utsläpp av växt- husgaser i Sverige. Utsläppsnivåerna har varierat mellan 59,3 miljoner ton år 2009 som lägst och 78,3 miljoner ton år 1996 som högst. Variationer mellan enskilda år beror till stor del på skiftningar i temperaturen och nederbörden samt på kon- junkturläget.

Nettosänkan för sektorn markanvändning, föränd- rad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) har varierat under perioden. År 2011 uppgick den till 35 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket mot- svarar 57 procent av de samlade utsläppen av växt- husgaser.

Fördelningen av växthusgaserna koldioxid, metan, lustgas och fluorerade växthusgaser, mätt i koldioxid ekvivalenter, visas i Figur 3.2. År 2011 utgjorde kol- dioxid 79 procent av växthusgaserna, motsvarande 48,7 miljoner ton. Huvuddelen av koldioxidutsläp- pen (88 procent) kommer från energisektorn. Ut- släppen av metan uppgick 2011 till 5,0 miljoner ton koldioxidekvivalenter (8 procent av utsläppen).

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

100
100
80
80
60
60
40
40
20
20
0
0	1990		1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001		2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
-20	1990		1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001		2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
-20
-40
-40
-60
-60		Energi												Industriprocesser



		Användning av lösningsmedel												Jordbruk


		Markanvändning (LULUCF)												Avfall

Figur 3.1 Samlade utsläpp av växthusgaser från olika sektorer.

Metanutsläppen kommer främst från jordbruk och avfall. Utsläppen av dikväveoxid var 6,7 miljoner ton vilket motsvarar 11 procent av utsläppen. Av dikväveoxidutsläppen kommer 73 procent från jordbrukssektorn. Utsläpp av fluorerade växthus gaser vilka redovisas under sektorn industriprocesser

11%

8%		CO2

		CH4

N20

79%

HFCs, PFCs, SF6

Figur 3.2 Utsläpp av växthusgaser 2011 (exkl. LULUCF per gas i koldioxidekvivalenter.

28 3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011

utgjorde två procent eller 1,1 miljoner ton kol dioxidekvivalenter av de samlade utsläppen av växt- husgaser.

3.2Utsläpp och upptag av växthusgaser från olika sektorer

År 2011 kom de största utsläppen från inrikes transporter (33 procent), industrier (26 procent varav 15 procent från förbränning och 11 procent från industriprocesser) energiindustri (el- och fjärrvärmeproduktion, raffinaderier och tillverk- ning av fasta bränslen) (17 procent) och jordbruk (13 procent), vilket visas i Figur 3.3.

0%	0%
3% 2%
13%		Inrikes transporter
		Inrikes transporter
		Industrins förbränning
		Industrins förbränning
	33%	Industriprocesser
		Industriprocesser
6%		Energiindustri
		Energiindustri
		Lokaler, hushåll, areella näringar
		Lokaler, hushåll, areella näringar
17%		Jodbruk
		Jodbruk
	15%	Avfall


11%		Diffusa utsläpp
		Diffusa utsläpp
		Användning av lösningsmedel
		Användning av lösningsmedel
		Militär
		Militär

Figur 3.3 Utsläpp av växthusgaser 2011

(exkl. markanvändning) per sektor.

Frånsett de senaste årens kraftiga variationer finns en tydlig trend att utsläppen minskar, se Figur 3.4 som visar de totala utsläppen nedbrutet per sek- tor. De största minskningarna i absoluta tal räknat har skett till följd av att oljeeldning för uppvärm- ning av bostäder och lokaler har ersatts med eldning

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

80
80
60
60
40
40
20
20
0
0	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
-20	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
-20
-40
-40		Inrikes transporter												Industrins förbränning



		Industriprocesser												Energiindustri


		Lokaler, hushåll, areella näringar												Jordbruk


		Avfall												Diffusa utsläpp


		Användning av lösningsmedel												Militär
		Användning av lösningsmedel												Militär
		Markanvändning (LULUCF)
		Markanvändning (LULUCF)

Figur 3.4 Utsläpp och upptag av växthusgaser

(inkl. markanvändning) per sektor.

av biobränsle. För sektorn energiindustrin har ut- släppen varierat mellan åren och någon tydlig trend kan inte utläsas. Industrins energianvändning visar på en minskning sedan 1997 och utsläppen från industriprocesser minskar svagt. Utsläpp i transport- sektorn har ökat 2011 jämfört med 1990. Jordbrukets utsläpp visar en minskande trend under perioden.

3.2.1 Energiindustri

Sektorn energiindustri, se Figur 3.5, omfattar el- och fjärrvärmeproduktion, raffinaderier och tillverkning av fasta bränslen. Energiindustrin i Sverige bygger till största delen på vattenkraft, kärnkraft och bio- bränslen. Fossila bränslen används som ett komple- ment, ofta som marginalbränsle vid kallt väder. Utsläppen av växthusgaser varierar därför kraftigt beroende på vädersituationen olika år. År 2011 upp- gick utsläppen av växthusgaser till 10,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket utgör 17 procent av de nationella utsläppen.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0	1991										2001			2004			2007
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
	Tillverkning av fasta bränslen												Raffinaderier
	Fjärrvärmeproduktion												Elproduktion

Figur 3.5 Utsläpp av växthusgaser från energiindustrin.

Produktion av fjärrvärme orsakar mest utsläpp av växthusgaser i den här sektorn (5,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2011). I takt med utbyggna- den av fjärrvärmesystemet har produktionen av fjärrvärme mer än dubblerats mellan 1990 och 2011. Expansionen har dock till största delen skett med biobränslen vilket medför att utsläppen av växthusgaser ligger kvar på ungefär samma nivå som 1990. Fossila bränslen används som ett kom- plement till biobränslen. Kalla vintrar (särskilt 1996 och 2010) ökar behovet av fjärrvärme vilket leder till högre utsläppsnivåer. Ovanligt varma vintrar (2000) sker motsatsen, ett lägre behov av fjärrvärme leder till minskade utsläpp av växthusga- ser. Variationer mellan åren kan därför vara drama- tiska, till exempel minskade utsläppen 16 procent år 2011 jämfört med 2010.

3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011	29

Utsläpp från elproduktion (2,9 miljoner ton kol- dioxidekvivalenter 2011) visar ett likartat möns- ter. Huvuddelen av elproduktionen i Sverige sker med vattenkraft och kärnkraft. Förbränning av fossila bränslen används som ett komplement när behovet av el är större än den vanliga produktio- nen. Detta är fallet till exempel kalla vinterdagar. De höga utsläppen 1996 berodde på en kall vin- ter i kombination med dålig tillgång till vatten- kraft på grund av en torr sommar. Sedan 1996 har möjligheterna att importera och exportera el för- bättrats kraftigt, och därför blir variationerna inte lika stora senare år. År 2010 ökade utsläppen på grund av kalla vintrar och minskad tillgång på kärnkraft. År 2011 minskade utsläppen igen p.g.a. god tillgång till vattenkraft, (något) ökad kärnkrafts- produktion och varmare väder.

Utsläpp från raffinaderier är relativt konstanta under perioden, ungefär 2 miljoner ton koldioxi- dekvivalenter. Utsläpp från tillverkning av fasta bränslen är en liten kategori om ungefär 0,3 miljo- ner ton koldioxidekvivalenter årligen.

3.2.2 Industrins förbränning

Utsläppen av växthusgaser från förbränning inom tillverkningsindustrin var 9,5 miljoner ton kol dioxidekvivalenter år 2011, se Figur 3.6, och mot-

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

16
14
12
10
8
6
4
2
0																					2011
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011

Alla industrier, arbetsmaskiner och arbetsfordon Övriga industrier

Tillverkning av mat, dryck och tobak Pappers- och massaindustri samt tryck Kemikalieindustri

Övrig metallindustri Järn- och stålindustri

Figur 3.6 Utsläpp av växthusgaser från industrins förbränning.

svarande 15 procent av de nationella utsläppen. Det är 21 procent lägre än 1990. Utsläppen har varie- rat uppåt och nedåt genom åren, främst på grund av konjunktursvängningar. Under de senare åren

(2002–2011) finns en nedåtgående trend, delvis på grund av övergång från olja till el och biobränsle.

Ett fåtal energiintensiva branscher står för en stor andel av utsläppen av växthusgaser i sektorn. Järn- och stålindustrin (16 procent av utsläppen), massa- och pappersindustrin (13 procent) och kemisk industri (13 procent) står för nästan lika stora andelar av utsläppen. Den heterogena under- sektorn ”övriga industrier” stod för 52 procent av utsläppen under 2011.

Industrin har under en längre tid minskat sin olje användning och ökat sin elanvändning. Biobränsle och el är nu de viktigaste energikällorna inom indu- strin. Utsläppen har från 2002 en nedåtgående trend, och en orsak är minskade utsläpp på grund av ersättning av fossila bränslen med biobränslen. Den största förändringen har skett inom massa- och pap- persindustrin där användningen av biobränslen är vanligast.

Under den senaste lågkonjunkturen minskade utsläppen markant, framförallt 2009. Under 2010 ökade utsläppen igen till följd av ökade produktions volymer och efterfrågan på energi. År 2011 ledde en minskad efterfrågan på energi och en mindre minskning av produktionen i vissa branscher till en utsläppsminskning jämfört med år 2010.

3.2.3 Transporter

År 2011 uppgick utsläppen av växthusgaser från in- rikes transporter till 20 miljoner ton koldioxidekvi- valenter vilket är en tredjedel av de nationella ut-

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

5
0										2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011

Arbetsmaskiner och arbetsfordon, ej branschfördelade

Inrikes sjöfart

Järnväg

Vägtrafik, personbilar

Vägtrafik, mopeder och MC

Vägtrafik, lätta lastbilar

Vägtrafik, tunga lastbilar och bussar

Inrikesflyg

Figur 3.7 Utsläpp av växthusgaser från transporter.

30 3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011

släppen av växthusgaser. Utsläppen har 2011 ökat 4 procent jämfört med 1990. Sedan 2005 har trenden dock varit svagt minskande utsläpp, se Figur 3.7.

Huvuddelen av utsläppen kommer från per- sonbilar (11,7 miljoner ton) och tunga fordon (6,7 miljoner ton). Utsläppen från personbilar har minskat med 9 procent jämfört med 1990 trots att trafiken har ökat. Det beror på att vi har mer en- ergieffektiva bilar och en ökad användning av bio- bränslen. Denna minskning motverkas av att utsläp- pen från tunga fordon ökat med 44 procent under samma period. Det ökade transportarbetet med tunga fordon beror bland annat på strukturomvand- lingen i samhället mot specialisering, centralisering och globalisering som innebär att gods transporteras allt längre sträckor.

Utsläpp av växthusgaser från inrikes flyg var 0,5 miljoner ton år 2011 vilket var 22 procent lägre än 1990 års nivå. Minskningen beror på effektivare flygplan och högre kabinfaktor, men även på att strängare säkerhetskrav gjort det mer komplicerat och tidskrävande att flyga, vilket minskar fördelar- na med inrikesflyget jämfört med tåg och vägtrafik.

För inrikes sjöfart beräknades utsläppen till 0,5 miljoner ton år 2011. Utsläppen har varierat under perioden i ett mönster som följer konjunk- turen. Någon trend kan inte utläsas.

Den svenska järnvägen drivs i stort sett med el, endast ett fåtal mindre linjer trafikeras med diesellok . Utsläppen har nästan halverats sedan 1990 och utgör nu endast 0,07 miljoner ton.

3.2.4 Lokaler, hushåll, jordbruk, skogsbruk och fiske

Utsläppen av växthusgaser i denna sektor kommer från främst stationär förbränning (uppvärmning i bo- städer, lokaler, jordbruk, skogsbruk och fiske) men även mobil förbränning (arbetsmaskiner, arbetsfor- don och fiskebåtar). År 2011 uppgick utsläppen till 3,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket motsvarar 6 procent av de nationella utsläppen.

Utsläppen har minskat 67 procent sedan 1990 främst på grund av att utsläpp från uppvärmning av bostäder och lokaler som har minskat, se Figur 3.8. Det finns flera orsaker till denna utveckling: övergången från uppvärmning med olja till fjärr- värme och el, ökad användning av värmepumpar och pelletspannor och åtgärder för att öka energi- effektiviteten. En annan bidragande faktor till den positiva utvecklingen är det milda väder som rått de flesta år sedan 1990.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

12
10
8
6
4
2
0
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998
	Lokaler					Hushåll


1999	2000		2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
		Jordbruk, skogsbruk, fiske

Figur 3.8 Utsläpp av växthusgaser från lokaler, hushåll, jord- bruk, skogsbruk och fiske.

Utsläppen från mobil förbränning är mycket låga, men ökande.

3.2.5 Militär

Utsläpp från militära transporter har minskat kraf- tigt sedan 1990, vilket hänger samman med för svarets omstrukturering under perioden. År 2011 uppgick utsläppen till 0,2 miljoner ton koldioxid ekvivalenter, se Figur 3.9.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

1,2
1,0
0,8
0,6
0,4
0,2
0,0	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999
	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999

Militära

2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
transporter

Figur 3.9 Utsläpp av växthusgaser från militära transporter.

3.2.6 Diffusa utsläpp

Diffusa utsläpp är en liten källa om en miljon koldi- oxidekvivalenter motsvarande 1,6 procent av de na- tionella utsläppen. Utsläppen kommer från till ex- empel raffinaderier, fackling inom järn och stålindu- strin samt hantering av bränslen vid exempelvis bensinstationer. Utsläppen ökade kraftigt 2006 vil- ket beror på att två anläggningar för produktion av vätgas togs i drift, detta framgår tydligt i Figur 3.10.

3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011	31

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

1,2
1,0
0,8
0,6
0,4
0,2
0,0	1991						1997				2001			2004	2005		2007				2011
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
	Fackling av gas från fasta bränslen												Diffusa utsläpp från olja
	Diffusa utsläpp från naturgas												Fackling av olja och naturgas

Figur 3.10 Diffusa utsläpp.

3.2.7 Industriprocesser

Utsläppen av växthusgaser från industriprocesser upp- gick till 6,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2011 motsvarande 11 procent av de nationella utsläppen. Utsläppen har ökat 5 procent sedan 1990, se Figur 3.11.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

Användning av fluorerade växthusgaser

Pappers- och massaproduktion, mat och dryck

Metallproduktion

Kemiindustri

Produktion av mineralprodukter

Figur 3.11 Utsläpp av växthusgaser från industriprocesser.

De största utsläppskällorna är produktion av järn och stål samt cement- och kalkindustrin. Övriga källor är användning av koks i masugnar, använd- ning av kalksten och dolomit i mineralindustrin samt användningen av kol för kopparproduktion. Ut- släpp av fluorerade växthusgaser redovisas också i denna sektor.

Utsläppen har varierat sedan 1990, till största delen beroende på variationer i produktionsvoly- mer kopplat till konjunktursvängningar. Frånsett 2009, när utsläppen minskade dramatiskt bero- ende på den ekonomiska krisen, syns en svag minskning av de totala utsläppen sedan 2004. Ut- vecklingen varierar för olika branscher. Utsläpp från mineralindustrin har ökat samtidigt som ut- släpp från kemiindustrin har minskat under peri-

oden. Utsläppen av de fluorerade växthusgaserna halocarboner och SF6 har ökat sedan 1992 men börjar stagnera omkring 2008.

3.2.8 Användning av lösningsmedel och produkter

År 2011 uppgick utsläppen avväxthusgaser från an- vändning av lösningsmedel och andra produkter till 0,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter motsvarande 0,5 procent av de nationella utsläppen. Jämfört med 1990 har utsläppen minskat med 11 procent, främst på grund av en övergång från oljebaserade till vatten- baserade målarfärger, se Figur 3.12.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter
.0,300,35
0,25
0,20
0,15
0,10
0,05
0,00	1991										2001			2004	2005		2007				2011
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011

Övrig användning av lösningsmedel och produkter

Bilindustri, färgtillverkning och gummiindustri

Avfettning och kemtvätt

Målning

Figur 3.12 Utsläpp av växthusgaser från användning av

lösningsmedel och andra produkter.

3.2.9 Jordbruk

Jordbruket är den största källan till utsläpp av metan och dikväveoxid. År 2011 uppgick sektorns utsläpp av dessa växthusgaser till 7,8 miljoner ton koldioxi- dekvivalenter vilket utgör 13 procent av de nationel- la utsläppen. De samlade utsläppen från jordbruk har minskat med 14 procent sedan 1990, se Figur 3.13.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

10
8
6
4
2
0				1994							2001			2004			2007				2011
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
	Kreaturs matsmältning								Gödselhantering							Jordbruksmark

Figur 3.13 Utsläpp av växthusgaser från jordbruk.

32 3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011

Kreaturens matsmältning (främst nötboskap) ger utsläpp av metan. Utsläppen har minskat 13 procent sedan 1990 och uppgick 2011 till 2,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Den vikti gaste orsaken till de minskade utsläppen är en minskad djurhållning; antalet kor har minskat 12 procent mellan 1990 och 2011.

Gödselhantering ger utsläpp av metan och dikvä- veoxid. Utsläppen har minskat 23 procent från 1,0 miljoner ton 1990 till 0,7 miljoner ton 2011. En orsak till detta är att användningen av mineralgöd- selmedel har minskat. Mängden stallgödsel minskar även, främst som en följd av det sjunkande antalet mjölkkor. Även antalet grisar har minskat.

Från jordbruksmarken kommer utsläpp av dikvä- veoxid vilka 2011 uppgick till 4,4 miljoner ton kol- dioxidekvivalenter, en minskning med 12 procent sedan 1990. Minskningen beror på att användningen

av såväl mineralgödsel som stallgödsel har minskat. De åtgärdsprogram som genomförts för att minska kväveförluster från jordbruket har också i viss mån reducerat de indirekta utsläppen av dikväveoxid från utlakat kväve och ammoniaknedfall. Även ut- byggnaden av flytgödselhantering för grisar och mjölkkor har reducerat utsläppen.

3.2.10 Markanvändning, Förändrad markanvänd- ning och Skogsbruk (LULUCF)

Sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk bidrar under perioden 1990–2011 till en årlig nettosänka genom att koldioxid från luften tas upp av vegetationen och binds in i biomassan. Nettosänkan har varierat mellan 27 och 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter, se Figur 3.14. År 2011 uppgick den till 35 miljoner ton koldioxidekvivalen- ter vilket motsvarar 57 procent av de nationella ut- släppen av växthusgaser. Sverige har ett system med rullande provtagning på permanenta provytor.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

0	1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
-10

-20

-30

-40

-50

Bebyggd mark	Jordbruksmark	Våtmark	Betesmark	Skogsmark

Figur 3.14 Utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning.

Osäkerheten är större i data för 2008-2011, än för resten av tidsserien, då alla provytor inte har inven- terats för dessa år.

Skogsmark är det markslag som står för huvudde- len av upptaget från markanvändning (39,3 miljo- ner ton koldioxidekvivalenter 2011). Den långsiktiga trenden pekar på en liten minskning av upptaget i sektorn. Detta beror främst på en ökad avverkning men även på två kraftiga stormar: Gudrun i början av 2005 och Per i början av 2007. Stormen Gudrun 2005 fällde en stor mängd timmer, 75 miljoner m3sk (Skogsstyrelsen, 2006).

Enligt Skogsstyrelsen varierade bruttoavverk- ningen mellan 64 miljoner m3sk och 96 miljoner m3sk under perioden 1990 till 2011, med undan- tag för 2005 då avverkningen inklusive stormfäll- ning uppskattades till 122 miljoner m3sk (Skogs- styrelsen, 2013).

Jordbruksmark är en nettokälla till växthusgaser då odling av organogena jordar medför utsläpp av växt- husgaser. Utsläppen har varierat mellan 1,3 - 2,7 mil- joner ton koldioxidekvivalenter under 1990-2011.

Betesmark, våtmark och bebyggd mark utgör nationellt sett mycket små arealer (och tillhörande kollagerförändringar) jämfört med skogsmark, vilket leder till högre osäkerhet i data. Kollager- förändringen i betesmark och våtmark är liten (sammantaget 0,06 miljoner ton koldioxidekvi- valenter 2011). Utsläppen från bebyggd mark upp- gick till 1,3 - 2,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter under perioden 1990-2011.

3.2.11 Avfall

Utsläpp av växthusgaser från avfallssektorn har halv- erats sedan 1990 och trenden är minskande, se Figur 3.15. År 2011 uppgick utsläppen till 1,7 miljoner ton vilket motsvarar ca 3 procent av de totala växthus- gasutsläppen.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

4,0
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0	1991			1994	1995		1997				2001			2004	2005		2007				2011
1990	1991	1992	1993	1994	1995	1996	1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011
	Deponier					Avlopp				Förbränning av farligt avfall

Figur 3.15 Utsläpp av växthusgaser från avfall.

3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011	33

Av avfallssektorns utsläpp 2011 utgör metanutsläp- pen från avfallsdeponier drygt två tredjedelar. Av- fallsdeponier är, näst efter djurhållning, den störs- ta källan för utsläpp av metangas då metan bildas när organiskt avfall bryts ner. Utsläppen av metan har minskat successivt sedan 1990-talets början dels på grund av att mängden avfall till deponi har mins- kat och dels som en följd av ökad insamling och om- händertagande av metangas från deponier. Mängden avfall till deponi har minskat främst på grund av förbud mot deponering av brännbart och organiskt material som infördes 2002 respektive 2005. Även producentansvar, kommunala avfallsplaner och av- fallsskatten har minskat mängden avfall.

Utsläppen från avloppsvatten har minskat med 10 procent sedan 1990 på grund av förbättrad slam hantering.

Utsläppen från förbränning av farligt avfall har ökat något under senare år jämfört med 1990-2002 på grund av en ökad förbränning av farligt avfall.

3.2.12 Internationell bunkring

Utsläppen av växthusgaser från utrikes sjöfart och flyg, så kallad internationell bunkring, bidrar till be- tydligt större utsläpp än vad den inhemska sjöfarten

och flyget gör. Utsläppen uppgick till 3,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter 1990. Sedan dess har ut- släppen ökat kraftigt och var som högst 2007. 2011 uppgick utsläppen till 8,3 miljoner ton vilket är hela 129 procent högre än utsläppen 1990, se Figur 3.16.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

Internationell bunkring - Flyg Militär verksamhet utomlands

2000

2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008
	Internationell bunkring

2009

2010

2011

Sjöfart

Figur 3.16 Utsläpp av växthusgaser från internationell bunkring.

Större delen av dessa utsläpp kommer från sjöfart, drygt 6,0 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2011, en ökning med 164 procent sedan år 1990. Utrikes godstransportarbete har ökat genom att mängden transporterat gods har ökat samt att globalisering av handeln och produktionssystemen medfört att gods

transporteras längre sträckor. En annan orsak är att de svenska raffinaderierna producerar lågsvavligt fartygsbränsle (eldningsolja 2‑5) som uppfyller stränga miljökrav. Detta har medfört att fler rede- rier har valt att bunkra i Sverige. Svängningarna i bunkrade volymer mellan olika år är även beroende av bränslepriset i Sverige jämfört med hamnar i andra länder.

Utsläppen av växthusgaser från flygets internatio- nella bunkring var 2,3 miljoner ton koldioxidekviva- lenter år 2011, vilket är 70 procent högre än år 1990. Trenden pekar mot ökande utsläpp, då utlands resorna ökar.

Svensk militär bunkrar i Sverige ytterst små mäng- der för verksamhet utomlands.

Utsläpp från internationell bunkring omfattas för närvarande inte av några internationella åtaganden om utsläppsminskningar. Från och med 2012 ingår flyget i EU:s system för utsläppshandel, även om utsläppen år 2012 i princip varit uteslutna från handelssystemet.

3.3Referenser till kapitel 3

Naturvårdsverket, 2013.

National Inventory Report Sweden 2013 Skogsstyrelsen, 2006, Skogsstatistisk årsbok 2006, s 23.

Skogsstyrelsen, 2013, officiell statistik, Tabell 7.9 Beräknad bruttoavverkning i hela landet http:// www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Statistik/ Amnesomraden/Avverkning-och-virkesmatning/ Tabeller--figurer/

34 3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011

3. Utsläpp av växthusgaser 1990 – 2011	35

4Styrmedel och åtgärder

4.1Den svenska klimatstrategin

4.1.1 Strategi och mål

För att ge en tydlig struktur för miljöarbetet i Sverige har riksdagen fattat beslut om ett antal miljökvalitetsmål. Ett av målen är ”Begränsad klimat påverkan”, vilket utgör basen för klimatarbetet i Sverige. Vidare kommer den nuvarande klimatpoli- tiken till uttryck i de två propositionerna ”En sam- manhållen klimat- och energipolitik” som antogs av riksdagen i juni 2009 (Prop 2008/09:162 och 163). I propositionen fastställs en innebörd för miljö kvalitetsmålet begränsad klimatpåverkan som ett temperaturmål och ett koncentrationsmål. Tempera turmålet innebär att ökningen av medeltempera- turen begränsas till högst 2 grader C jämfört med den förindustriella nivån. Ur detta härleds ett kon- centrationsmål som innebär att svensk klimatpolitik ska utformas så att den bidrar till att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären på lång sikt stabiliseras på nivån högst 400 ppm koldioxidekvivalenter. I propositionen fastställdes det nationella etappmålet för klimat som innebär en utsläppsminskning med 40 % år 2020 i jämförelse med 1990. Målet gäller för de verksamheter som inte omfattas av EU:s system

för handel med utsläppsrätter, se faktaruta 4.1. Vidare fastställs en prioritering om att Sverige år 2030 bör ha en fordonsflotta som är oberoende av fossila bränslen och visionen om att Sverige år 2050 inte har några nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären.

Detta innebär att utsläppen av växthusgaser år 2020 ska vara ca 20 miljoner ton koldioxidekviva- lenter lägre för den icke handlande sektorn i förhål- lande till 1990 års nivå. För att nå målet ska redan beslutade styrmedel och beslutade styrmedelsför- ändringar inom EU kompletteras med utvecklade ekonomiska styrmedel på skatteområdet och ut- släppsminskande åtgärder i andra länder, genom investeringar i utvecklingsländer eller insatser i andra EU-länder. Regeringen beräknar att insatserna i andra länder sker till en tredjedel av den samman- lagda minskningen, d.v.s. 40 miljoner ton över hela perioden. 2009 års klimat- och energipolitiska beslut innebär att Sverige antagit ett nationellt klimatmål till 2020 som går längre än den ansvars- fördelning som gäller mellan EU-länderna för EU:s gemensamma energi- och klimatpaket. Enligt den beslutade fördelningen av ansvaret för EU:s unilate- rala åtagande (om 20 % minskning av utsläppen mellan 1990 och 2020) ska Sverige minska utsläppen utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter ( EU ETS) med 17 % mellan 2005 och 2020. För de verksamheter som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter bestäms ambitionen för minskningen av utsläpp gemensamt på EU-nivå inom ramen för handelssystemets regler.

Riksdagen antog 2009 även två mål för effektivare energianvändning, ett till 2020 och ett till 2016, se faktaruta 4.3. Vidare har Riksdagen beslutat att Sveriges användning av förnybar energi ska öka till 50 % av den totala energianvändningen år 2020 (se faktaruta 4.2).

36 4. Styrmedel och åtgärder

Faktaruta 4.1 Utsläpp inom respektive utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter

Den europeiska utsläppshandeln, EU ETS (EU Emission Trading System), omfattar utsläpp av koldioxid från anläggningar för produktion av el och värme, raffinaderier, anläggningar som pro- ducerar och bearbetar järn, stål, glas och glasfiber, cement och keramik, samt anläggningar som producerar papper och pap- persmassa. Från 2012 inkluderas även utsläpp från flyg och från 2013 aluminiumindustri, produktion och bearbetning av icke- järnmetaller samt delar av kemiindustrin. Utvidgningen 2013 omfattar utöver koldioxid även aluminiumindustrins utsläpp av perfluorkolväten samt viss kemiindustris utsläpp av dikväveoxid. I Sverige utgjorde utsläppen från den handlande sektorn ca 33 % av de samlade utsläppen i landet under perioden 2008-2012.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

Utsläpp inom och utanför EU ETS 2011 (omfattning 2013 -2020)

EU	S		militära
EU	ET		militära
	ET
	ansporter	inkl
	ansporter
Tr

	bruk
rd
Jo	Arbetsmaskiner

inkl

fiske				och
			-
			el
	värmeproduktion
In	dustri	och		Bostäder
In				Bostäder

	lokaler	fallsdeponier	och
		fallsdeponier	ade växthusgaser
och		avloppsreningsverkuorer
och
	Av
		Fl

Lösningsmedel

	EU ETS		Utsläpp utanför EU ETS

Övriga utsläpp från verksamheter utanför systemet för handel med utsläppsrätter kommer från en rad olika källor. I Sverige står transportsektorn för den största andelen följt av utsläpp från jordbruk (metan och lustgas) samt från arbetsmaskiner. Utsläp- pen från vissa industribranscher, t.ex. verkstadsindustrin, är delvis med i utsläppshandeln, delvis utanför.

Tabellen nedan visar hur de svenska utsläppen utvecklats hittills mellan 2005 och 2011 samt prognos till 2020 och 2030 upp- delat på utsläpp som ingår respektive inte ingår i EU ETS samt utvecklingen av utsläppen från några av de sektorer som inte omfattas av handelssystemet. EU ETS omfattar de utsläpp som ingår perioden 2013-2020 (Regeringskansliet 2013).

Utsläpp inom respektive utanför handelssystemet (omfattning 2013-2020)

(Mt CO2-ekv.)	2005	2008	2009	2010	2011	2020	2030
Totala utsläpp	67,27	63,41	59,34	65,49	61,45	59,16	57,33
EU ETS	24,31	23,17	20,25	25,70	22,76	23,78	23,66
El- och värme-	4,99	4,44	5,76	7,61	5,41	4,52	4,31
produktion
Industri	18,66	18,14	13,99	17,61	16,82	18,63	18,76
Inrikes flyg	0,66	0,59	0,49	0,48	0,53	0,62	0,59
Ej EU ETS	42,96	40,23	39,09	39,78	38,69	35,38	33,67
Transporter	20,76	20,07	19,64	19,82	19,32	18,44	18,00
(inkl militära)
Jordbruk	7,95	7,91	7,68	7,79	7,77	7,28	7,23
Arbetsmaski-	3,63	3,90	3,94	4,01	4,12	3,65	3,48
ner inkl fiske
Industri och	3,49	3,06	2,74	3,11	2,86	2,79	2,69
el- och värme-
produktion
Bostäder och	3,56	2,10	2,01	2,08	1,78	1,43	0,93
lokaler
Avfallsdeponier	2,43	2,00	1,89	1,80	1,71	1,06	0,77
och avlopps
reningsverk
Fluorerade	0,83	0,90	0,92	0,89	0,85	0,45	0,29
växthusgaser
Lösningsmedel	0,30	0,29	0,27	0,29	0,29	0,28	0,28

Det svenska målet om ökad användning av förnybar energi till 2020 går även det något längre än Sve- riges motsvarande åtagande enligt EU:s ansvarsför- delning.

För att nå de energipolitiska målen har handlings- planer tagits fram för ökad energieffektivisering och för främjandet av förnybar energi(se faktaruta 4.2 och 4.3). Dessa handlingsplaner har Sverige också tagit fram för att visa hur landet avser uppfylla sina åta- ganden enligt EU:s förnybarhetsdirektiv och energi- tjänstedirektiv. Regeringen har tillsatt en utredning gällande fossiloberoende fordonflotta. I propositio- nen fastslogs också att en bred analys av framtida upptag och utsläpp av växthusgaser från skogsbruk samt möjligheten att öka upptaget av koldioxid bör göras. Utöver politik för klimat, förnybar energi och energieffektivitet, anger propositionerna politik inom området fossil energi, effektiva energimarkna- der, forskning och utveckling samt kärnkraft.

Sommaren 2011 lades regeringsuppdrag till Natur vårdsverket om att ta fram underlag till en svensk

färdplan som inriktas på hur visionen till 2050 kan uppnås. Underlaget redovisades i december 2012 och bereds nu i regeringskansliet.

Centrala riksdagsbeslut för den svenska klimat politiken redovisas i faktaruta 4.4

4.1.2 Uppföljning

Mål och styrmedel utvecklas successivt och nya styrmedelsförändringar kan även fortsättningsvis behöva införas och följas upp fortlöpande utifrån kunskap om klimatförändringar och möjligheter att vidta åtgärder. Uppföljning sker både på EU-nivå och på nationell nivå.

Sverige rapporterar enligt EU:s övervaknings mekanism (EU No 525/2013) vartannat år om imple menterade och planerade styrmedel och åtgärder för att nå klimatmålet 2020. På nationell nivå, bl.a. med anledning av åtagandena under Kyotoproto- kollet, har regelbundna utvärderingar av den natio- nella klimatpolitiken genomförts. En första översyn

4. Styrmedel och åtgärder	37

gjordes vid en kontrollstation som påbörjades 2004 (2006 års klimatpolitiska beslut), en andra översyn inleddes 2007 (2009 års klimatpolitiska beslut). I syfte att analysera utvecklingen i förhållande till målen liksom kunskapsläget ska en kontrollstation genomföras år 2015. Kontrollstationen omfattar inte politikens grundläggande inriktning men kan komma att leda till justeringar av styrmedel och instrument.

4.1.3 Organisation

På nationell nivå är Naturvårdsverket ansvarig för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan och för Sveriges löpande klimatrapportering till UNFCCC och EU. Naturvårdsverket har därmed i uppgift att se till att det årligen tas fram ny statistik över utsläppsutvecklingen i landet samt att det vart- annat år tas fram prognoser och redovisningar av styrmedelsinsatserna i den svenska klimatstrategin. Arbetet bedrivs i samarbete med ansvariga sektors- myndigheter. Energimyndigheten har ett brett sek- torsansvar för energitillförsel och energianvändning i samhället och ansvarar bland annat för de handlings planer som tas fram för fortsatt energieffektivisering och en ökad användning av förnybar energi samt för Sveriges arbete med flexibla mekanismer. Sida,Trafik verket, Transportstyrelsen, Skogsstyrelsen, Jord- bruksverket och Boverket har också centrala uppgifter i arbetet med att följa upp och utveckla den svenska klimatstrategin. Ingen specifik lagstiftning eller särskilda administrativa rutiner har införts för implementeringen av Kyotoprotokollet. Den befint liga svenska statliga förvaltningsorganisationen och utredningsväsendet har visat sig fungera väl även för att fullgöra landets åtaganden enligt Kyotoproto kollet.

4.1.4 Regionalt och lokalt klimatarbete

Länsstyrelserna har sedan 1998 i uppdrag att regio- nalt anpassa de nationella miljökvalitetsmålen. Samt- liga länsstyrelser har beslutat om regionala klimatmål. Sedan 2005 har de även ett uppdrag att utveckla re- gionala åtgärdsprogram för att nå miljökvalitetsmålen. Sedan 2008 har länsstyrelserna även fått i uppdrag att strategiskt samordna och leda det regionala arbetet med att förverkliga regeringens politik för energiom- ställning och minskad klimatpåverkan. De utvecklar och genomför regionala åtgärdsplaner i samverkan med andra aktörer. De stödjer näringslivets och kom- munernas klimat- och energiarbete. Länsstyrelserna hade år 2012, enligt en statusrapport, (Energimyndig- heten 2012a) kommit långt i att utveckla strategierna och alla hade kommit igång med åtgärdsarbetet.

Faktaruta 4.2 Sveriges förnybarhetsmål till 2020

EU har antagit ett bindande mål om att andelen förnybar energi ska vara 20 % av den totala energianvändningen år 2020. Ansvaret för att målet ska uppnås har fördelats mellan medlemsländerna. Enligt fördelningen är Sveriges andel 49 % år 2020. Sveriges riksdag har beslutat att andelen förnybar energi år 2020 ska vara minst 50 % av den totala energi användningen. Andelen förnybar energi i transportsektorn ska samtidigt vara minst 10 %. Målen ska, enligt Sveriges Natio- nella Handlingsplan för främjande av förnybar energi (Reger- ingskansliet 2010), nås genom tillämpning av generella styr- medel, satsning på forskning samt riktade insatser för bla. stöd till teknikutveckling och marknadsintroduktion av ännu ej kommersiellt gångbar teknik. Rapportering av utvecklingen ska ske till EU vartannat år (dir. 2009/28/EG). En kontrollsta- tion för det nationella målet ska genomföras 2015.

Faktaruta 4.3 Sveriges mål för energieffektivisering till 2020

EU har antagit ett mål om 20 % energieffektivisering till 2020. Målet är inte fördelat på de olika medlemsstaterna. Sverige har valt att formulera landets mål om ökad energieffektivitet till 2020 som ett mål om 20 % minskad energiintensitet mellan 2008 och 2020, vilket betyder att den tillförda energin per BNP-enhet i fasta priser ska minska under perioden. Detta mål kan både nås med åtgärder för effektivare energianvändning men också genom en fortsatt snabbare tillväxt i mindre energiinten- siva näringsgrenar jämfört med energiintensiv industri.

Sverige har även i enlighet med EU:s energitjänstedirektiv an- tagit vägledande mål om ökad energieffektivitet till 2010 res- pektive till 2016. Dessa mål avser effektivare slutanvändning av energi vilka som ett genomsnitt ska uppgå till 6,5 (år 2010) respektive 9 % (år 2016) av den genomsnittliga energian vändningen under perioden 2001-2005. Målen åtföljs av en handlingsplan, senast uppdaterad 2011, som visar hur åtgärder för att nå målen ska genomföras i Sverige (Regeringskansliet 2011). I regeringens proposition En sammanhållen energi- och klimatpolitik – Energi (Näringsdepartementet 2008) presente- ras ett femårigt energieffektiviseringsprogram under åren 2010- 2014. Programmet tillförs 300 miljoner kronor årligen under fem år och omfattar bl a:

•Förstärkt stöd till lokala och regionala informations- och rådgivningsinsatser

•Stöd för teknikupphandling och marknadsintroduktion

•Bidrag till energikartläggningar i små och medelstora företag

Ett nytt direktiv (2012/27/EU) om energieffektivitet trädde i kraft den 4 december 2012. Det nya direktivet ersätter energi tjänstedirektivet(2006/32/EG) och direktiv (2004/8/EG) om främjande av kraftvärme. Direktivet ska vara implementerat i svensk lagstiftning senast den 5 juni 2014. Dessförinnan, sam- ma år, ska en nationell handlingsplan för ökad energieffektivitet och en nationell strategi för energirenovering av bebyggelsen lämnas till EU-kommissionen. Enligt direktivet ska varje med- lemsstat vidta åtgärder som innebär årliga energibesparingar på 1,5 procent av den årliga slutanvändningen av energi fr.o.m. 2014 t.o.m. 2020.

38 4. Styrmedel och åtgärder

Faktaruta 4.4 Riksdagsbeslut av betydelse för klimatpolitiken i Sverige

•1988 antogs det första klimatpolitiska målet för Sverige.

Målet omfattade enbart koldioxid och innebar att utsläppen skulle stabiliseras på ”dagens nivå”.

•1991 gjordes ett tillägg till 1988-års mål. Det nya målet omfattade alla växthusgaser och alla sektorer.

•1993 antogs en nationell klimatstrategi i linje med

klimatkonventionens mål om att stabilisera utsläppen i industriländerna.

Det nya nationella målet angav att utsläppen av koldioxid från fossila bränslen skulle stabiliseras på 1990 års nivå år 2000.

•I riksdagens energipolitiska riktlinjer från år 1997 ingick en strategi för minskad klimatpåverkan från energianvändning och energiproduktion.

•I riksdagens transportpolitiska beslut från 1998 antogs bl.a. målet att utsläppen av koldioxid från transporter år 2010 ska ha stabiliserats på 1990 års nivå.

•1999 beslutade riksdagen om att införa ett system med 15 miljökvalitetsmål däribland ett mål som behandlar växthus effekten; miljömålet ”Begränsad klimatpåverkan”.

•2002 antogs propositionen ”Sveriges klimatstrategi”

med bl.a. klimatmål till 2010 och till 2050

•2002 beslutade riksdagen om en vidareutveckling av systemet med miljökvalitetsmål bland annat avseende olika aktörers ansvar för att nå målen.

•I 2002 års energipolitiska beslut ingick en för området relaterad klimatstrategi.

•I 2006 års klimatpolitiska beslut utvärderades och behölls det nationella målet till 2010

•2009 antogs propositionerna ”en sammanhållen klimat- och energipolitik” med bl.a. klimatmål, mål om ökad andel förnybar energi och energieffektivisering till 2020, en vision till 2050 och en ny uttolkning av klimatmålets övergripande formulering.

•Propositionerna om en sammanhållen klimat- och energi- politik angav även politik för fossil energi, effektiva energi- marknader samt forskning och utveckling. Riskdagen har sedan dess beslutat, till exempel, Prop. 2009/10:133, Höjt mål och vidareutveckling av elcertifikatsystemet; Prop. 2010/11:155, En ny lag om elcertifikat - enklare regler och en gemensam elcertifikatsmarknad; Prop. 2010/11:153, Stärkt konsumentroll för utvecklad elmarknad och uthålligt energisystem; Prop. 2010/11:70, Tredje inremarknadspa- ketet för el och naturgas; Prop. 2011/12:98, Timmätning för aktiva elkonsumenter; Prop. 2012/13:70, Prövning av nätkoncession; och Prop. 2012/13:21, Forskning och inno- vation för ett långsiktigt hållbart energisystem.

•Propositionerna om en sammanhållen klimat- och energipo- litik angav även politik för kärnkraft. Riksdagen antog senare Prop. 2009/10:172, Kärnkraften - förutsättningar för ge- nerationsskifte och Prop. 2009/10:173, Kärnkraften - ökat skadeståndsansvar. Dessa beslut upphävde tidigare beslut om avveckling av kärnkraft och gjorde det möjligt att ersätta permanent nedstängda reaktorer med nya på samma anlägg- ning, liksom att införa obegränsat ansvar för elproducenter för skador som uppkommer från kärnkraftsolyckor.

För att ytterligare utveckla det regionala klimat- och energiarbetet utsåg regeringen 2010 tre pilot- län för grön utveckling: Dalarnas, Skåne och Norr- bottens län. Syftet var att, genom att i pilotlänen testa verktyg och styrmedel för en grön omställ- ning, få fram goda exempel som kan stimulera det regionala klimat- och energiarbetet och bidra till en snabbare omställning.

Det finns även regionala energikontor, som tar ini- tiativ till och medverkar i omfattande projektverk- samhet kring energieffektivisering och förnybara energikällor med finansiering från Energimyndig heten, EU, länsstyrelser, regionförbund och andra organisationer.

På kommunal nivå sker ett omfattande arbete på frivillig väg. Detta tar sig olika former, t ex klimat- strategier för att minska utsläppen av växthusgaser. År 2010 gjordes en utvärdering av dåvarande stöd till kommunalt klimatstrategiarbete (Naturvårds- verket 2010). Då hade 88 procent av kommunerna som svarade eller 163 stycken kommuner, redan an- tagit eller skulle inom kort anta en klimatstrategi. Klimatstrategiarbetet hade resulterat i konkreta åtgärder i ca tre fjärdedelar av kommunerna. Utvär- deringen visade också att både förutsättningar och

möjligheter skiljde sig åt mellan olika kommuner. De kommuner som anslutit sig till det statliga energi- effektiviseringsstödet hade enligt en nyckeltalsrap- port (Sveriges kommuner och landsting 2012) bl a en kraftigt ökad andel förnybart drivmedel i kollek- tivtrafiken och viss minskad energianvändning i kommunalägda lokaler och bostäder.

4.2Styrmedel i den svenska klimatstrategin och deras effekter

4.2.1 Bakgrund

4. Styrmedel och åtgärder	39

än klimatmålet ska uppnås t.ex. mål inom energi politiken.

Bland styrmedlen har energi- och koldioxid skatterna varit centrala för att minska utsläppen i Sverige sedan 90-talets början. Dessa skatter har samtidigt kompletterats med andra styrmedel t.ex. teknikupphandling, information, differentierad for- donsskatt och investeringsbidrag. Även lagstiftning, tex. avseende förbud och planering, bidrar till utsläppsminskningar, främst inom avfallssektorn. På senare år har EU-gemensamma styrmedel, främst systemet för handel med utsläppsrätter fått en allt- mer betydelsefull roll i Sverige.

Samtidigt har även utformningen av samhälls planeringen i Sverige och andra styrmedel som tillämpats sedan lång tid tillbaka i hög grad satt ramarna för de senaste decenniernas utveckling. Särskilt viktiga är de investeringar som gjorts under tidigare decennier för att bygga ut fjärrvärmenät, kollektivtrafiksystem och koldioxidfri elproduktion.

Eftersom styrmedlen är många och ofta har införts för att uppfylla även andra mål än klimatmål kan det var svårt att i efterhand utvärdera den exakta måluppfyllelsen. Då flera styrmedel samspelar är det även svårt att särskilja effekten av ett enskilt styrmedel från effekten av de övriga. Det är dess- utom ofta komplicerat att skilja ut styrmedels effekter från effekterna av andra omvärldsföränd- ringar. Det är särskilt tydligt för utvecklingen under det senaste decenniet. Under denna period har flera styrmedel av betydelse för klimatstrate- gin införts eller skärpts i Sverige samtidigt som energipriserna ökat kraftigt. En tydlig slutsats är dock att energi- och koldioxidskatter har varit vik- tiga instrument för att uppnå energi- och klimat- politiska mål.

Ytterligare en svårighet vid utvärdering av styr- medel i Sverige är att de styrmedel som leder till en minskad elanvändning eller en ökad produktion av koldioxidfri el bara i begränsad utsträckning påver-

kar utsläppen av koldioxid inom Sveriges gränser eftersom elhandeln är nordisk/nordeuropeisk och dessutom, sedan 2005, även omfattas av EU ETS.

Det bör också framhållas att det i Sverige redan före 1990 fanns styrmedel i energisektorn som styrde i liknande riktning som i perioden efter 1990 genom att det tidigt gavs incitament för bioenergi- introduktion och till fjärrvärmeutbyggnad. Därför kan det inom energitillförselsektorn och sektorn bostäder och lokaler vara svårt att särskilja den till- kommande effekten av de styrmedel som införts efter 1990 i Sverige från de effekter som annars kunde ha uppstått om styrmedlen inte skärpts.

I figur 4.1 illustreras en sammantagen bedömning av effekten av de ekonomiska styrmedlen för det stationära energisystemet i Sverige. Energisystem- modellen MARKAL-NORDIC, där en jämförelse gjorts mellan ett scenario med 1990 års styrmedel och ett scenario med den verkliga styrmedelsut- vecklingen, ligger till grund för dessa resultat (se faktaruta 4.5). Sektorerna beskrivs mer i detalj i respektive sektorskapitel.

4.2.2 Sektorsövergripande styrmedel

Energi- och koldioxidskatter

Det svenska energiskattesystemet bygger på en kom- bination av koldioxidskatt, energiskatt på bränsle, effektskatt på kärnkraft och konsumtionsskatt på el. Skatt på energi har funnits under lång tid. Skatt på bensin och diesel infördes redan på 1920-talet, medan skatt på uppvärmningsbränslen och el har funnits sedan 1950-talet. En energiskatt betalas för fossila bränslen och baseras för uppvärmningsbränslen på energiinnehållet. År 2013 uppgick energiskatten för naturgas, kol och eldningsolja till belopp som mot- svarar 8,2 öre/kWh. Energiskatten på bensin (miljö- klass 1) motsvarar 34,6 öre/kWh och energiskatten på diesel (miljöklass 1) motsvarar 17,7 öre/kWh (Skatteverket 2013a). Koldioxidskatten infördes

Tabell 4.1 Befintliga styrmedel i svensk politik med betydelse för klimatstrategin. EU-styrmedel har markerats särskilt

Sektorsövergripande	Energitillförsel	Industri	Transport	Bostäder	Jordbruk	Avfall
• Handel med	• Handel med	• Handel med	• CO2-krav nya bilar	• Energideklaration	• Landsbygds	• Deponerings-
utsläppsrätter	utsläppsrätter	utsläppsrätter	• Energi- och	• Energi- och	programmet	förbud
• Energi- och	• Energi- och	• Energi- och	koldioxidskatter	koldioxidskatter	• Energi- och	• Insamling av
koldioxidskatter	koldioxidskatter	koldioxidskatter	• Skattebefrielse	• Eko-design	koldioxidskatter	metangas
• Miljöbalken	• Elcertifikat	• F-gas reglering	för biodrivmedel/	Direktiv och	• Stöd till biogas	• Återvinning
• Plan- och bygglagen	• Särskilda		kvotplikt	Energimärkning	• Rådgivning	• Producentan-
• Forskning och	insatser för		• CO2-differentierad	• Byggregler		svar
utveckling	vindkraft och		fordonsskatt	• Energirådgivning		• Kommunal
	solel		• Incitament för	• Teknikupphandling		avfallsplanering
			miljöbilar

•Miljöbilsdefinition

•Bilförmånsbeskattning

•Infrastrukturplanering

Källa: Report for Sweden on assessment of projected progress, 2013

40 4. Styrmedel och åtgärder

	20
	16
									El+FV
	12
CO	8								Bost &
CO	8								service
2
Mton									Industri
	4								Industri
	4								(exkl mottryck)
									(exkl mottryck)
	0								TOT
	0
	-4	1995	2000	2005	2010	2015	2020	2025	2030
	1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020	2025	2030

Figur 4.1 Skillnad i koldioxidutsläpp mellan ett scenario med 1990 års styrmedel och den verkliga styrmedelsutvecklingen.(Profu 2013)

1991 i samband med en större generell skattereform och har under årens lopp successivt höjts från 25 öre/kg koldioxid till 108 öre/kg år 2012 (Naturvårds- verket 2012a). Koldioxidskatten tas ut med ett skatte belopp per vikt- eller volymenhet bränsle, som har beräknats utifrån bränslets innehåll av fossilt kol. Detta innebär att biobränslen inte beskattas. Kol dioxidskattebasen kan sammanfattas som de fossila bränslen som omfattas av EU:s energiskattedirektiv, vilket innebär att torv inte omfattas av koldioxid skatten. Fram till 2015 gäller vissa koldioxidskatte- lättnader för naturgas och gasol som används i motor- drivna fordon, fartyg och luftfartyg (Skatteverket 2013a). Från och med 2015 gäller därför samma gene- rella koldioxidskattenivå för beräkning av koldioxid skattesatserna för samtliga fossila bränslen.

Från den 1 januari 2013 är kraftvärmeproduktion som omfattas av EU:s handelssystem helt undan tagen koldioxidskatt men har en energiskatt på 30 % av den generella energiskattenivån (Skatteverket 2013b). Samma regler gäller redan sedan den 1 januari 2011 för industrier som omfattas av handelssystemet och för värmeproduktion som används vid indu- striell tillverkning inom handelssystemet (Skatte verket 2013c). Syftet med förändringarna är att undvika överlappning i styrningen mellan handels- systemet och koldioxidskatt, och därmed bidra till att öka båda styrmedlens kostnadseffektivitet.

Den tillverkande industrin utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter samt jordbruk, skogsbruk och vattenbruk betalar 30 % av de gene rella energi- och koldioxidskattenivåerna (Skatte- verket 2013c). Värmeproduktion i en anläggning som ingår i EU:s handelssystem som inte används till industriell tillverkning betalar 94 % av den ge-

1 Vissa skattelättnader gäller för förbrukning inom tillverkningsindustrin, de areella näringarna samt inom kraftvärme. och fjärrvärmeproduktion.

nerella koldioxidskattenivån (Skatteverket 2013d). Därutöver finns särskilda regler för ytterligare nedsättning av koldioxidskatten för viss energi intensiv industri och för diesel som används inom areella näringarna.

Tabell 4.2 Allmänna energi- och koldioxidskatter från 1 jan

2013, exkl. moms

Uppvärmnings-	Energi-	CO2-	Total	Skatt
bränslen1	skatt	skatt	skatt	Öre/kWh
Eldningsolja MK1,	817	3 093	3 910	39,3
kr/m3
Kol, kr/ton	621	2 691	3 312	43,8
Gasol, kr/ton	1 050	3 254	4 304	33,7
Naturgas, kr/1000 m3	903	2 316	3 219	29,3
Råtallolja, kr/m3	3 910	-	3 910	39,9
Drivmedel
Bensin, blyfri, miljö-	3,13	2,50	5,63	62,3
klass 1, kr/l
Diesel, miljöklass	1,76	3,09	4,86	48,7
1, kr/l
Naturgas/metan,	-	1,853	1,85	16,8
kr/m3
Gasol, kr/kg	-	2,603	2,60	20,4
Elanvändning
El, norra Sverige,	19,4	-	19,4	19,4
öre/kWh
El, övriga Sverige,	29,3	-	29,3	29,3
öre/kWh
Industri
Elanvändning,	0,5		0,5	0,5
industriella
processer, öre/kWh

Källa: Skatteverket, Energimyndighetens bearbetning

Från och med den 1 februari 2013 befrias upp till och med 5 volymprocent hållbara biodrivmedel i bensin och dieselbränsle från hela koldioxidskatten och större delen av energiskatten (89 procent för biodrivmedel i bensin och 84 procent för biodriv medel i dieselbränsle). E85 och andra hållbara hög inblandade biodrivmedel och biodrivmedel utan fossilt innehåll befrias helt från koldioxidskatt och energiskatt för den biobaserade andelen.

Skatt betalas på elanvändningen och nivån beror på var i landet elen används och på hur den an- vänds. För användning av el i tillverkningsprocesser eller i jordbruk, skogsbruk eller vattenbruk i hela landet gäller för 2013 en skattesats på 0,5 öre/ kWh. För el som används av hushåll och service företag i norra Sverige är skattesatsen 19,4 öre/ kWh och i övriga Sverige är den 29,3 öre/kWh (Skatteverket.se 2013a).

Effekter av införda skatter

Styrningen mot lägre utsläpp i fjärrvärmeproduk- tionen samt för uppvärmning till bostäder inleddes redan före år 1990 bland annat eftersom biobräns-

4. Styrmedel och åtgärder	41

len redan då var befriade från energiskatt. Analyser med modellverktyget MARKAL-NORDIC (se fakta- ruta 4.5) visar på att energi- och koldioxidskatterna främst har bidragit till utsläppsminskningar i fjärr- värmesektorn samt inom sektorn bostäder och loka- ler. I sektorn bostäder och lokaler har både skatte utvecklingen och oljeprisökningar sedan 1990-talet gjort det lönsamt att byta ut olja och el som uppvärm- ningssystem (Profu 2013). En analys i MARKAL- NORDIC per sektor återfinns under respektive sektorskapitel.

EU:s system för handel med utsläppsrätter

Den 1 januari 2005 startade EU:s handelssystem för utsläppsrätter (EU Emissions Trading System, EU ETS). Utsläppshandelssystemet sätter ett tak på utsläppen inom EU för de sektorer som omfattas (omfattningen beskrivs i faktaruta 4.1). Den första handelsperioden pågick 2005-2007 och den andra sammanföll med Kyotoprotokollets första åtagande period, 2008-2012. Utsläppshandelssystemet är en viktig del i EU:s strategi för att reducera utsläppen inom unionen, med ett fastställt utsläppstak som årligen minskar till år 2020. Den årliga sänkningen av taket fortsätter även efter 2020 men kan ses över senast år 2025. Handelssystemet är centralt i Sveriges arbete att bidra till att uppnå EU’s klimat- mål för år 2020.

Utsläppen från svenska anläggningar i EU ETS motsvarade ca 33 procent av de totala utsläppen av växthusgaser i Sverige under perioden 2008-2012. Utsläppen kom till ca 80 procent från industri anläggningar och till 20 procent från el- och fjärr- värmeanläggningar. Den svenska fördelningen skil- jer sig avsevärt från genomsnittet för hela EU-ETS där utsläppen från energitillförselanläggningar är större (ca 60 procent) än utsläppen från industrian- läggningar (ca 40 procent). Under den första och andra handelsperioden har utsläppsrätter tilldelats till största delen gratis enligt olika regler som formulerats nationellt efter EU-gemensamma kri

terier. I Sverige gavs dock ingen gratis tilldelning till befintliga anläggningar inom el- och fjärrvärmesek- torn mellan 2008-2012. Sammanlagt var utsläpps taket för perioden 2008-2012 cirka 10 procent lägre än taket för 2005-2007.

Inför den tredje handelsperioden som sträcker sig mellan 2013-2020 har flera förändringar av syste- met genomförts. Utsläppstaket ska från år 2013 minskas linjärt med 1,74 procent per år med ut- gångspunkt från den genomsnittliga årliga nivån på taket under andra handelsperioden. Det ska resul- tera i minskningar på 21 procent inom EU ETS fram till år 2020 jämfört med år 2005. Fler sektorer har inkluderats och ca 50 procent av utsläppsrätterna kommer att tilldelas genom auktionering genom en gradvis avtrappning av den fria tilldelningen över perioden. Reglerna för den andel som tilldelas gratis har harmoniserats inom EU och baseras på specifika utsläpp per producerad enhet som fördelningsnyckel.

Hur stor andel utsläppsrätter som kommer att tilldelas gratis i ett enskilt medlemsland beror bl.a. på produktionsnivåer och mängden industrier utsatta för koldioxidläckage. I Sverige är det fram- för allt fjärrvärmesektorn och massa- och pap- persindustrin som i jämförelse med tidigare han- delsperioder får en större mängd gratis tilldelning genom de harmoniserade tilldelningsreglerna och på grund av låga specifika utsläpp, medan övriga sektorer får en lägre tilldelning.

Påverkan på utsläppen av koldioxid

Effekten av EU ETS på de globala utsläppen utgörs av skillnaden mellan den nivå som sätts på utsläpps taket jämfört med referensbanan dvs. den utsläpps- utveckling som annars antas skulle ha ägt rum.

Utsläppseffekten i ett enskilt land beror vid sidan av utsläppsrättspriset även på nationella förutsätt- ningar, t.ex. förekomsten av kompletterande styr- medel samt hur åtgärdskostnaderna och reduk- tionspotentialerna ser ut. Genom att ETS-systemet begränsar medlemsstaternas sammanlagda utsläpp

Faktaruta 4.5

För bedömning av effekterna av de ekonomiska styrmedlen för det stationära energisystemet i Sverige har vi använt oss av resultatet från beräkningar med energisystemmodellen MARKAL- NORDIC (Profu 2013). Med det stationära energisystemet avses produktion av el, fjärrvärme och processånga samt slutlig energi användning inom bostäder, service och industri.

1 Den verkliga styrmedelsutvecklingen från 1990 fram till 2013. Därefter antas att dagens styrmedel är i bruk till och med 2030.

2.”1990-scenario”, som under hela den studerade perioden (1990-2030) innehåller de styrmedel som tillämpades år 1990. I övrigt är detta beräkningsfall identiskt med (1).

En viss metodutveckling har skett för styrmedelsmodelleringen i bostads- och servicesektorn sedan förra nationalrapporten, genom att kalkylräntan höjts från 7 till 12 % för att bättre spegla ”trögheten” i omställningen. Uppskattningar har också gjorts av hur stor energieffektivisering i sektorn som kan kopplas till den förda styrmedelspolitiken (Profu 2011).

I modellering handlar det om att försöka fånga de viktigaste variablerna som kan tänkas påverka det utfall man är intresserad av att studera: därmed innebär all modellering med nödvändig- het en förenkling av verkligheten och därmed vissa osäkerheter.

42 4. Styrmedel och åtgärder

på EU-nivå blir nivåerna och fördelningen av ut- släpp på enskilda länder av underordnat intresse. Den ekonomiska konjunkturen, vädervariationer mellan olika år och energiprisernas utveckling har också mycket stor betydelse för utsläppsutveck- lingen på både kort och lång sikt. Om man tar hänsyn till att fler förbränningsanläggningar togs in i EU ETS år 2008 har de genomsnittliga utsläppen från svenska anläggningar i systemet 2008-2012 minskat med ca 10 procent i jämförelse med genom- snittet 2005-2007 (Naturvårdsverkets beräkningar 2013). Över 50 procent av de svenska verksamhets- utövarna svarar i intervjuundersökningar att han- delsystemet har påverkat företagen att minska sina koldioxidutsläpp (Energimyndigheten 2010a).

Det är främst i anläggningar inom energitillförsel- sektorn och inom massa- och pappersindustrin som åtgärder genomförts. Exempel på åtgärder som vid- tagits är ökad kapacitet i biobränsleanläggningar, investeringar i avfallspannor (industriavfall), åtgär- der för effektivare förbränning, ökad användning av fjärrvärme och konverteringar av oljepannor till biobränsleeldade pannor. Samtidigt har åtgärdspro- gram för att minska energianvändningen överlag genomförts inom företagen. Det bör noteras att även andra styrmedel kan ha påverkat denna utveck ling. Åtgärdsprogram för att effektivisera energi användningen genomförs också som en del av Pro- grammet för energieffektivisering i energiintensiv industri, PFE (avsnitt 4.2.5). Elcertifikatsystemet (avsnitt 4.2.3) har gett incitament till ökad bio- bränslebaserad kraftvärmeproduktion.

Av den modellberäkning som gjorts av de sam- mantagna effekterna av de ekonomiska styrmedlen i energisektorn i Sverige, se faktaruta 4.5, framgår att elcertifikatsystemet tillsammans med EU:s system för handel med utsläppsrätter och energi- och kol- dioxidskatterna väntas vara de viktigaste styrmed- len för att begränsa utsläppen från energitillförsel- sektorn framöver. För industrin bedöms handels- systemet vara det viktigaste styrmedlet. Priset på utsläppsrätter och antaganden om framtida priser har betydelse för styrmedlets effekt. (Profu 2013)

Miljöbalken och planlagstiftning

I Miljöbalken (1998:808), MB, vars övergripande mål är att främja hållbar utveckling, finns den övergri- pande lagstiftningen på miljöområdet samlad. Vid tillämpning av balken ska miljökvalitetsmålen vara vägledande. Balken innehåller bland annat allmänna hänsynsregler som ska iakttas vid alla verksamheter och åtgärder. Större miljöfarliga verksamheter om- fattas av tillståndsplikt. Den som vill ha tillstånd att

anlägga, driva eller ändra en miljöfarlig verksamhet har i uppgift att ta fram en miljökonsekvensbeskriv- ning (MKB), enligt bestämmelserna i 6 kap. MB. Syf- tet med en MKB är att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter den planerade verk- samheten eller åtgärden kan medföra bland annat på klimatet.

Utsläpp av växthusgaser ingår som en del av till- ståndsprövningen enligt miljöbalken. Från år 2005 är det dock inte längre tillåtet att utfärda utsläpps- gränsvärden för koldioxid eller att begränsa använd- ningen av fossila bränslen för anläggningar som om- fattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Åtgärder inom samhällsplaneringen påverkar ut- släppsutvecklingen främst på längre sikt och kan i det perspektivet vara av stor betydelse. Åtgärder inom fysisk planering regleras främst genom plan- och bygglagen, PBL. Många av dessa åtgärder samt större infrastrukturprojekt som regleras i väglagen och i lagen om byggande av järnväg omfattas också av vissa av miljöbalkens regler. Bebyggelseutveck lingens betydelse för energi- och transportbehovet har kommit att lyftas fram mer och mer,liksom beho- vet av en ökad samordning av infrastruktur-, trafik- och bebyggelseplaneringen (jfr SOU 2008:110 s.29, prop. 2008/09:162 s.130f, prop 2011/12:118 s.89ff, Boverket 2009).

Även i propositionen om en ny plan- och bygg- lag (Miljödepartementet 2009) framhölls att kommunernas samhällsplanering spelar en viktig roll i klimatarbetet och att den fysiska planeringen måste samordnas bättre med infrastrukturplane- ringen. I den tidigare plan- och bygglagen sakna- des uttryckliga krav på att hänsyn skulle tas till klimataspekter, förutom att planläggning och lokalisering skulle ske med hänsyn till risker för olyckor, översvämningar och erosion. I den nya PBL (2010:900), som trädde i kraft den 2 maj 2011, har nu lagts till ett krav på att miljö- och klimataspekter ska beaktas vid planläggning. Syftet med detta tillägg är, enligt propositionen, att främja goda miljöförhållanden dels genom anpassning till klimatförändringar, dels genom en minskad klimatpåverkan och därigenom bidra till miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan. I den nya PBL har också införts ett krav på att mellankommunala och regionala förhållanden ska beaktas vid planläggning. Även här kan man finna en koppling mellan transportfrågan och fysisk planering.

I infrastrukturpropositionen (Näringsdepartemen tet 2012a) gjordes bedömningen att utvecklingen av ett samhällsekonomiskt effektivt och långsiktigt

4. Styrmedel och åtgärder	43

hållbart transportsystem i ökad utsträckning bör samordnas med planering av markanvändning, bo- stadsförsörjning och övrig samhällsplanering samt insatser inom andra områden i samhället såsom till- växt inom näringsliv och arbetsmarknad m.m. Detta har också varit en förutsättning i arbetet med att, på regeringens uppdrag (Näringsdepartementet 2012d), på nationell respektive regional nivå ta fram trafikslagsövergripande planer för utveckling av transportsystemet perioden 2014-2025. Transport- systemet och tillhörande infrastruktur ska anpassas till de krav som en långsiktigt hållbar utveckling ställer, såväl ekonomiskt, miljömässigt som socialt. I ett förslag till ny nationell plan för transportsyste- met 2014-2025 , framtaget av Trafikverket på uppdrag av regeringen, anges bl.a. att Trafikverket medverkar i samhällsplaneringen för att integrera planering av transportsystemet och lokaliseringar av bebyggelse, verksamheter och service och att det arbetet är en förutsättning för långsiktigt hållbar tillgänglighet i attraktiva tätorter och regioner. Vidare anges att samverkan med andra aktörer i tidiga skeden ger möjlighet till långsiktigt effektiv resursanvändning; från samhällsplaneringens strategiska inriktning i till exempel regionala utvecklingsplaner och regio nala kollektivtrafikförsörjningsprogram, till kom- munala översiktsplaner och trafikstrategier (Trafik verket 2012a).

Länsstyrelser, vissa landsting och kommunala samverkansorgan som har till uppgift att svara för regionala utvecklingsfrågor i länet har i villkors beslut och regleringsbrev för 2013 fått i uppdrag att redogöra för och bedöma det ömsesidiga sam- bandet och samordningen mellan infrastruktur- och transportplanering, tillväxtarbetet i länen och kom- munernas översiktsplanering.

Regeringen har också tillsatt en parlamentarisk kommitté som bl.a. ska utvärdera systemet med regionplanering enligt 7 kap. plan- och bygglagen (2010:900) och hur detta förhåller sig till dels syste- men med regionala utvecklingsstrategier respektive länsplaner för transportinfrastruktur som regleras i lagen (2002:34) om samverkansorgan i länen och lagen (2010:630) om regionalt utvecklingsansvar i vissa län, dels regionala trafikförsörjningsprogram enligt lagen (2010:1065) om kollektivtrafik.

Sektorsövergripande investeringsbidrag

Regeringen tillsatte en delegation för hållbara stä- der för perioden 2009-2012. Syftet var att stimulera utvecklingen av attraktiva stadsmiljöer med mins- kad klimat- och miljöpåverkan samtidigt som socialt och ekonomiskt hållbara stadsmiljöer skapas. Dele-

gationen har samlat stat, näringsliv och kommuner i en nationell plattform för hållbar stadsutveckling. Delegationen har även fördelat ekonomiskt stöd till företag och kommuner. Stödprojekten ska fungera som förebilder för hållbart stadsbyggande och til - lämpad miljöteknik.

Det ekonomiska stödet har varit öppet för alla typer av aktörer och under åren 2009 till 2012 be- viljades totalt 357 miljoner kronor i statligt stöd till närmare hundra investerings- och planeringsprojekt. År 2014 ska samtliga investeringsprojekt vara avslu- tade och de sista planeringsprojekten avslutas år 2016. Erfarenheter från stödprojekten har aktivt spridits, såväl nationellt som internationellt.

Förordningen om stödet anger att stöd i första hand ska ges till de åtgärder som bedöms ha bäst förutsättningar att i förhållande till stödets storlek bidra till den största minskningen av utsläpp av växthusgaser, i sin helhet och i ett långsiktigt per- spektiv. Klimateffekterna har därför särskilt upp- märksammats i delegationens bedömning av ansök- ningarna.

Boverket utför en pågående oberoende gransk- ning av det stöd som beviljats under ramen för Delegationen för hållbara städer.

Klimatinformation

Naturvårdsverket har fram till 2010 haft särskilda an- slag från regeringen för att informera om klimat frågan. Informationsinsatserna har främst inriktats på att sprida och tillgängliggöra fakta i klimatfrågan, sär- skilt kunskap om klimatfrågans problem och lösning- ar samt sprida svenska erfarenheter internationellt.

Både Naturvårdsverket och SMHI har ett fortsatt informationsuppdrag från regeringen. SMHI har ett preciserat uppdrag att sammanställa och förmedla information om klimatförändringar.

Naturvårdsverket har mellan åren 2002 - 2009 genomfört en undersökning om allmänhetens kun- skap och inställning till klimatförändringen. Resul- tatet av 2009 års undersökning kan sammanfattas med att 100 procent av svenskarna känner spontant till eller har hört talas om klimatförändringen. Svenskarnas beredskap att minska sina egna utsläpp av växthusgaser ligger på en mycket hög nivå och allt fler har gjort något i sitt vardagsliv för att minska sin klimatpåverkan.(Naturvårdsverket 2009)

Information om åtgärdsmöjligheter i olika sekto- rer sprids via flera kanaler. Kampanjer om energi effektivisering har bedrivits nationellt i flera om- gångar men den mer kontinuerliga informationen bedrivs på lokal och regional nivå via landets klimat- och energirådgivare och regionala energikontor. De

44 4. Styrmedel och åtgärder

svarar kostnadsfritt på frågor om uppvärmning, energikostnader, energieffektivisering, transporter, klimatet och statliga bidrag på energiområdet.

Energimyndigheten gör en årlig utvärdering av arbetet med energi- och klimatrådgivning. I utvär- deringen bedöms allmänhetens kännedom om verk- samheten samt effekten i form av sparade kilowat- timmar. Bedömningen av effekten anses dock vara osäker delvis på grund av att de energibesparingar som uppstått inte till fullo kan antas vara ett resul- tat av kontakten med Energi- och klimatrådgivning- en utan även andra styrmedel och faktorer kan ha haft inverkan. (Energimyndigheten 2013a)

Inom de areella näringarna spelar rådgivning till markägare och brukare en stor roll. Skogsstyrelsen har under åren 2009-2011 fått speciella medel för att informera skogsägare och skogstjänstemän om klimatfrågan. Klimatinformation/rådgivning har för medlats via särskilda seminarier eller informations- dagar i olika delar av landet. Skogsstyrelsens webb- sida (Skogsstyrelsen 2013 d) och tidningen Skogseko har också varit viktiga kanaler.

Jordbruket påverkar miljön på många olika sätt. Jordbruksverket redovisar på en informativ webb sida både frågor som berör de globala aspekterna med klimatförändringar och frågor som berör den biologiska mångfalden och den enskilda jordbru karen.

Utförligare beskrivning av klimatinformation åter ges i kap 9.

Forskning och utveckling

Samhällets satsningar på klimatrelaterad forskning och utveckling syftar till att skapa bättre förutsätt- ningar för att nå de omfattande utsläppsminskningar som krävs på längre sikt.

Svensk klimatrelaterad forskning spänner över ett brett område från naturvetenskap till humaniora, men med en tyngdpunkt på teknisk och naturveten- skaplig forskning och utveckling.

Riksdagen har 2012 beslutat att förlänga och suc- cessivt förstärka insatserna för energiforskningen (Prop 2012/13:21), som till stor del är klimatrelate- rad forskning. Regeringen beslutade att nivån blir omkring 1,3 miljarder kronor under åren 2013-2015 och omkring 1,4 miljarder från och med 2016. Det övergripande målet är att insatserna inriktas så att de kan bidra till uppfyllande av uppställda energi- och klimatmål, den långsiktiga energi- och klimat- politiken samt energirelaterade miljöpolitiska mål. Energiforskningen är en central och integrerad del av energipolitiken som har synergier med styrmedel inom energipolitiken.

Det finns en koppling mellan insatser för innovatio- ner och ekonomiska styrmedel varvid de senare kan underlätta marknadsintroduktionen av den nya tek- niken, t ex miljöbilspremie.

Riksrevisionen granskade 2012 svensk klimat- forskning (Riksrevisionen 2012) och beräknade då att medlen har ökat och uppgick till nästan 2 miljar- der kronor år 2010, vilket är cirka 7 procent av sta- tens totala forskningsmedel. Huvuddelen gick till energiforskning. Undersökningen visar att svensk klimatforskning leder till en internationellt sett hög andel vetenskapliga artiklar, som också citeras ofta. Avseende patentansökningar ligger Sverige i topp i Norden, men det är svårt att bedöma om det är ökningen av medel som har lett till fler resultat.

4.2.3 El och fjärrvärmeproduktion

År 2011 var utsläppen av växthusgaser från el- och fjärrvärmeproduktion (inklusive restgaser från indu- strin) 8,3 miljoner ton, vilket är något högre än år 1990 (Naturvårdsverket 2013a). Utsläpp från el- och fjärrvärmeproduktion varierar dock med temperatur och nederbörd. Ett våtår är utsläppen oftast lägre och under torrår ökar utsläppen. Temperaturen påverkar uppvärmningsbehovet så att det under ett kallt år behövs både mer el och fjärrvärme. Utsläppen från sektorn har därför varierat mellan åren, med högre utsläpp under år med kalla vintrar, t.ex. 2011.

Produktionen av fjärrvärme ökade från 41 TWh år 1990 till 60,5 TWh år 2011 (Energimyndigheten 2012b). Samtidigt har utsläppen från fjärrvärmepro- duktionen varit relativt stabila, eftersom expansionen huvudsakligen har genomförts genom ökad använd ning av biobränslen.Användningen av olja och kol har samtidigt minskat. Koldioxidskatten bedöms vara en av de viktigaste faktorerna bakom denna utveck- ling. Låga utsläpp från elproduktion förklaras av att kärnkraft och vattenkraft står för en dominerande del av produktionen samtidigt som den tillkommande elproduktionen under senare år främst kommit från biokraftvärmeanläggningar och vindkraft.

Styrmedel i el- och fjärrvärmesektorn

Under 1990-talet spelade särskilt energi- och kol dioxidskatten en stor roll för sektorns utveckling. Koldioxidskatten slopades för kraftvärmeproduk- tion inom EU ETS den 1 januari 2013 medan värme- produktion i hetvattenpannor fortsatt beskattas. Under 2000-talet har styrmedlen i sektorn alltmer påverkats av EU:s gemensamma energi- och klimat- politik samtidigt som nya styrmedel har införts nationellt. Elcertifikatsystemet som infördes 2003 är av betydelse för utbyggnaden av ny förnybar

4. Styrmedel och åtgärder	45

elproduktion. Sedan 2005 omfattas de flesta för- bränningsanläggningar för el- och värmeproduktion av EU ETS, som utgör ett centralt styrmedel för sek- torn. Dessutom berörs sektorn av miljöbalkens regler samt stöd till teknikutveckling och marknadsintro- duktion av vindkraft.

Elcertifikatsystemet (Elcertifikatsystemet 2012, ET 2012:30)

Elcertifikatsystemet är ett marknadsbaserat stöd- system för utbyggnad av elproduktion från förny- bara energikällor samt torv som infördes i Sverige 2003. Systemet innebär att de elproducenter som godkänts för tilldelning av elcertifikat tilldelas ett certifikat för varje MWh förnybar el som produce- rats. Elcertifikaten säljs sedan till elanvändarna som enligt lag är skyldiga att köpa in elcertifikat mot- svarande en viss andel av sin användning (en kvot). Denna andel höjs successivt år från år fram till år 2020. (Energimyndigheten 2012 c) Elcertifikatsys- temet är ett centralt styrmedel i den svenska hand- lingsplanen för att nå Sveriges mål till 2020 enligt EU:s förnybarhetsdirektiv.

Från den 1 januari år 2012 har Sverige och Norge en gemensam elcertifikatmarknad. Ett gemensamt mål finns nu uppsatt att tillsammans öka den för- nybara elproduktionen med 26,4 TWh från år 2012 till och med år 2020. Under år 2011 och 2012 var elanvändarna ålagda att köpa elcertifikat motsvaran de 17,9 procent av sin elanvändning. Produktionen av förnybar el inom elcertifikatsystemet var år 2012 21,5 TWh. Vid årsskiftet 2012/2013 fasades 1 411 produktionsanläggningar ut ur elcertifikatsys- temet (Energimyndigheten, 2013b). Bakgrunden är att de anläggningar som var i drift startåret 2003 endast får tilldelning av elcertifikat till utgången av år 2012.

Effekter av de ekonomiska styrmedlen i el- och fjärrvärmesektorn

En beräkning med modellverktyget MARKAL- NORDIC (se faktaruta 4.5) visar att utsläppen från el- och fjärrvärmesektorn (inklusive från industriellt mottryck) kunde ha varit nära 14 miljoner ton högre år 2010 om styrmedlen hade legat kvar på 1990 års nivå (se tabell 4.3). Skillnaden i modellberäknade ut- släpp beror framförallt på en klart större kol användning i scenariot med 1990 års styrmedel än i scenariot med dagens styrmedelsnivåer.

El- och fjärrvärmeproduktion har sedan 1990 ut- märkts av en mycket stor expansion av förnybara bränslen och styrmedelspåverkan har under samma period ökat kraftigt för den del av fjärrvärmepro-

duktionen som sker i hetvattenpannor. För kraftvär- meproduktion ökade styrmedelstrycket fram till början av 2000-talet för att därefter minska. Bak- grund till det minskade skattetrycket var att ge kraftvärme som produktionsslag bättre förutsätt- ningar på marknaden (Energimyndigheten 2003). Koldioxidskatten för kraftvärmeproduktion inom EU ETS avskaffades den 1 januari 2013, vilket bidrar till en förstärkning av kostnadseffektiviteten i den klimatpolitiska styrningen i ett europeiskt perspektiv.

Vidare är, enligt modellresultatet, elcertifikat systemet en viktig orsak till att det sker en tydlig utfasning av fossila bränslen i scenariot med dagens styrmedel, genom att ge incitament till biobränsle- baserad kraftvärmeproduktion. Den elcertifikatsbe- rättigade elproduktionen i Sverige har ökat med drygt 13 TWh mellan åren 2002 och 2011. De första åren bestod ökningen mest av el från biobränslen i befintliga kraftvärmeanläggningar och kapacitetsut- byggnad i befintliga biobränsleanläggningar. Syste- met har dock även lett till att 1613 nya anläggningar har tagits i drift mellan 2003 och 2011, varav 1344 vindkraftverk. Tillsammans producerade dessa nya anläggningar ca 8,2 TWh el under år 2011 (Energi- myndigheten 2012c).

Känslighetsanalyser av modellens scenarier har visat att elcertifikatsystemet på motsvarande sätt ”håller emot” en utveckling mot fossilbränslebase- rad produktion om utsläppsrättspriset skulle bli 10 euro/ton år 2030 istället för de 40 euro/ton som har använts som ett utgångsläge. I ett sådant fall ökar sektorns utsläpp men endast i begränsad om- fattning. I en känslighetsanalys med lägre fossil- bränslepriser stimuleras utbyggnad av fossil el- och värmeproduktion både i ett scenario med styrme- del på dagens nivå och i ett scenario där styrmed- len ligger kvar på 1990 års nivå. Dagens styrmedels- nivåer är dock av stor betydelse för att bromsa ut släppsökningen och skillnaden i utsläppsnivå mellan de båda scenarierna blir därför ännu större än i ut- gångsläget, där fossilbränslepriserna är högre och i sig bidrar till utsläppsminskningar. Även i detta känslighetsfall spelar elcertifikatsystemet en stor roll eftersom det bidrar till att göra biokraftvärme konkurrenskraftigt. (Profu 2013).

Tabell 4.3 Beräknade samlade effekter på utsläppen från el- och fjärrvärmeproduktion i Sverige av de styrmedel som införts efter 1990, jämfört med ett scenario med 1990 års styrme- del (miljoner ton koldioxidekvivalenter per år) (Profu 2013)

2005	2010	2015	2020	2025	2030

11	14	16	16	16	15

46 4. Styrmedel och åtgärder

Ytterligare insatser för elsektorn

Vindkraft har vid sidan av elcertifikatsystemet om- fattats även av särskilda stöd för teknikutveckling och marknadsintroduktion i havs- och fjällområden, så kallade Pilotprojekt. De projekt som åren 2003- 2012 beviljats stöd bedöms generera omkring 1,44 TWh förnybar el per år (Energimyndigheten 2013c). Detta initiativ avslutas 2013.

Kunskapsprogrammet Vindval är ett initiativ till ett nätverksarbete med syfte att stärka plane- rings- och tillståndsprocesserna vid vindkraftsetable- ring, bland annat forskning om effekter på miljön, djur och människor. Energimyndigheten beslutade under 2012 om en ny samlad satsning om 4,6 miljo- ner kronor för bearbetning och kommunikation av Vindvals resultat.

Riksintresseområden för vindbruk täcker 2,2 pro- cent av Sveriges yta och inkluderar även områden i svensk ekonomisk zon. Att ett område har angi- vits som riksintresse för vindbruk innebär att det bedömts vara särskilt lämpat för elproduktion från vindkraft. Beslut om nya riksintressen för vindbruk togs i december 2013 (Energimyndigheten 2013d). Genom ett riksdagsbeslut år 2009 ställs krav på att det ska finnas en planeringsram för vindkraft mot- svarande 30 TWh år 2020, varav 10 TWh till havs. Planeringsramen innebär att det inom samhälls- planeringen ska skapas förutsättningar för en vind- kraftsutbyggnad motsvarande 30 TWh, men ramen utgör inte ett produktionsmål (Energimyndigheten 2013e). Planeringsramen ersätter det tidigare ut- byggnadsmålet på 10 TWh till 2015. År 2012 produ- cerades drygt 7 TWh vindkraft i Sverige, tio gånger så mycket som år 2003, då elcertifikatsystemet in- fördes (Energimyndigheten 2013f).

Lagen om ursprungsgarantier för el (SFS 2010:601) började gälla den 1 december 2010. Syftet med lagen är att slutkunden av el ska få kunskap om elens ur- sprung på ett tydligt sätt (Energimyndigheten 2013h).

Det tidigare solvärmestödet upphörde den 31 december 2011. Stödet ledde till att det tillkom sol- värme motsvarande en årlig produktion på ca 20,3 GWh.Den tillkomna solvärmeproduktionen har främst ersatt biobränsle, samt i mindre utsträckning direkt- verkande el och fjärrvärme (Boverket 2012). Efter att solvärmestödet upphörde är det istället möjligt att söka skattelättnader via så kallat ROT- avdrag för arbetskostnaderna vid installation av solvärme.

Sedan 2009 finns ett statligt stöd för installation av solceller. De anläggningar som har beviljats stöd och hittills hunnit byggas, bedöms kunna producera omkring 8,4 GWh förnybar el årligen (Informant 1, Energimyndigheten 2013). Regeringen har avsatt

ytterligare 210 miljoner kronor för stödet åren 2013-2016 (Energimyndigheten 2013g).

4.2.4 Bostäder och lokaler

Utsläppen av växthusgaser från enskild uppvärm- ning av bostäder och lokaler, dvs. inte fjärrvärme, har minskat kraftigt från knappt 9 miljoner ton koldioxidekvivalenter till omkring 1,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år mellan 1990 och 2011 (Naturvårdsverket 2013b). De direkta ut- släppen från sektorn motsvarar nu endast omkring tre procent av Sveriges totala utsläpp av växthus- gaser (Energimyndigheten 2012f).

Energianvändningen i sektorn uppgick år 2011 till cirka 40 % av Sveriges slutliga energianvänd- ning (Energimyndigheten 2012e). Användningen av energi för uppvärmning har haft en nedåtgående trend under 2000-talets första decennium. Där emot har elanvändning för hushålls- och driftel ökat (Energimyndigheten 2012f).

Styrmedel i sektorn bostäder och lokaler

Energi- och koldioxidskatter kan bedömas vara styrmedel som har bidragit mycket till att minska användningen av fossila bränslen i sektorn under de senaste decennierna. Den sammanlagda skatte nivån för fossilbränsleanvändning för uppvärmning i sektorn bostäder och lokaler har stadigt ökat sedan 1990, vilket innebär att det blivit betydligt dyrare att använda fossila bränslen än om 1990 års energi beskattning bibehållits (Profu 2013). Detta visas i figur 4.2.

Bostäder och service

600

	500
värme	400
(2010)/MWh	400
(2010)/MWh		Biobränsle
	300	Naturgas
SEK	200	Olja



	100
	0
	0
	1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020

Figur 4.2 Styrmedelsutvecklingen för lätt eldningsolja, bio- bränsle och naturgas inom bostäder och service mellan 1990 och 2012 samt modellantagande för 2015 (fasta priser i 2010 års prisnivå) (Profu 2013).

4. Styrmedel och åtgärder	47

Utöver koldioxid- och energiskatterna finns det ett antal styrmedel som riktar sig mot energianvänd- ningen i bostäder och lokaler. Några av de viktigare är byggregler, energideklarationer, ekodesigndirekti- vet, energimärkningsdirektivet och energieffektivi- seringsdirektivet. Därutöver tillkommer bland annat teknikupphandlingar, nätverksarbete och satsningar på information på lokal, regional och nationell nivå.

Beräkning av de samlade effekterna av de eko nomiska styrmedlen i sektorn bostäder och lokaler

Mellan tidigt 1990-tal och fram till idag har kol dioxid- och energiskatter bidragit till att fasa ut upp- värmning med olja och el. Analys av modellberäk- ningar med MARKAL-NORDIC visar att det finns drivkrafter att byta till andra uppvärmningsalterna- tiv både i scenariot med bibehållna styrmedel från 1990 och i scenariot med dagens styrmedelsnivåer, men drivkraften att byta bort befintlig oljevärme är störst i scenariot där skatterna har utvecklats och skärpts fram till dagens nivåer, se figur 4.3. Det är

1500

värme	1000	Elcertifikat
		CO2-skatt
		CO2-skatt
SEK/MWh		D&U
	500	Energiskatt
	500	Bränsle
	0


		Kapitalkostnad

	1500
värme	1000	Elcertifikat
		CO2-skatt
		CO2-skatt
SEK/MWh		D&U
	500	Energiskatt
	500	Bränsle
	0


		Kapitalkostnad
		Kapitalkostnad

Figur 4.3 Värmeproduktionskostnader i småhus för olika uppvärmningsalternativ i scenariot med dagens styrmedels- nivåer (övre diagram) och i scenariot med bibehållna styr- medelsnivåer från 1990 (undre diagram). (Profu 2013)

även rimligt att anta att utsläppsminskningen i sek- torn skulle ha gått långsammare om inte styrmedlen hade förändrats och skärpts sedan 1990. Andelen värmepumpar är också avsevärt högre i scenariot med dagens styrmedel, på grund av högre elpriser och högre elskatt som styr bort från övrig elvärme.

Till år 2030 visar modellens scenarier att upp- värmning baserad på fossila bränslen helt fasas ut från bostadssektorn med dagens styrmedel, medan fossila bränslen till en viss andel fortfarande skulle ha funnits kvar om styrmedlen hade förblivit vid 1990 års nivåer (Profu 2013).

Byggregler

Den tidigare lagen (SFS 1994:847) om tekniska egen- skapskrav på byggnadsverk upphävdes i maj 2011 vid införandet av den nya Plan- och bygglagen (PBL). Boverkets Byggregler (BBR) innehåller föreskrifter och allmänna råd för att uppfylla bland annat PBL och den nya Plan- och byggförordningen (Boverket 2011a). Byggnader ska vara utformade så att energi- användningen begränsas genom låga värmeförluster, lågt kylbehov, effektiv värme- och kylanvändning och effektiv elanvändning (Boverket 2011b). Den senaste skärpningen av energikraven i byggreglerna gäller från och med 1 januari 2012. Sedan hösten 2013 pågår en översyn av energikraven i byggreglerna. Dessutom blev Boverkets allmänna råd när det gäller energiprestanda införlivade i byggreglerna den 1 januari 2012. Om- och tillbyggnad omfattas i och med denna ändring också av byggreglerna, men kraven tillämpas normalt endast på den ändrade delen (Energimyndigheten 2012f).

Energideklarationer

EG-direktivet 2010/31/EU om byggnaders energi- prestanda har införts i svensk lagstiftning bland annat genom Plan- och bygglagen och lagen (SFS 2006:985) om energideklaration, som först trädde i kraft år 2006. Idag är ägare till flerbostadshus och lokaler enligt lag skyldiga att deklarera byggnadens energianvändning och vissa parametrar i inomhus- miljön. Syftet är att främja en effektiv energian- vändning och en god inomhusmiljö genom att fastig hetsägarna får en ökad kunskap om vilka åtgärder som är lönsamma att genomföra för att förbättra byggnadens energiprestanda. Sedan energideklara- tionerna infördes har över 430 000 byggnader regi strerats som energideklarerade hos Boverket (Bo- verket 2013). Från den 1 juli 2012 gäller ändrade bestämmelser som innebär bland annat att energi- deklarationen ska kunna visas upp och överlämnas vid försäljning och uthyrning.

48 4. Styrmedel och åtgärder

Ekodesign och energimärkning

Ekodesigndirektivet (2009/125/EG) har införts i svensk lagstiftning genom lag om ekodesign (SFS 2008:112). Lagkrav om ekodesign tas fram genom produktspecifika EU-förordningar som blir direkt gällande i medlemsstaterna. Direktivet leder till energibesparingar eftersom de minst energieffektiva produkterna förbjuds. Antalet produkter som om- fattas av direktivet ökar hela tiden, t.ex. har krav på luft-luftvärmepumpar och belysning tillkommit. Krav på el-, gas-, oljepannor och övriga värmepum- par har nyligen beslutats, men ännu inte trätt i kraft.

Obligatorisk energimärkning av vissa hushålls apparater har funnits inom EU sedan 1995, men 2011 fick den nytt utseende i samband med att energimärkning för TV-apparater infördes och märk- ningen för kylar, frysar, diskmaskiner och tvätt maskiner uppdaterades. Sverige arbetar aktivt med marknadskontroll både genom tillsyn hos återför- säljarna och genom laboratorietester av produkter. Nya produkter som får energimärkning under 2013 är t.ex. luft-luftvärmepumpar och LED-lampor. Kommissionen räknar med att de hittills beslutade ekodesign- och energimärkningskraven år 2020 kommer att kunna spara 484 TWh el per år inom EU. Besparingar från pannor och varmvattenberedare på 653 TWh primärenergi tillkommer, och innefat- tar el, olja och gas (Energimyndigheten 2013i). Eko- design- och energimärkningskraven kan för Sveriges del innebära besparingar på över 30 TWh år 2020 (Informant 2, Energimyndigheten 2013).

Teknikupphandling och nätverksarbete

En teknikupphandling är ett styrmedel som har som syfte att börja en marknadsomställning och sprida ny effektiv teknik; nya produkter, system eller pro- cesser. Teknikupphandlingar inom nätverk är ett arbetssätt som omfattar hela beslutsprocessen från förstudie och beställargrupp till kravspecifikation, spridning och vidareutveckling av ny energieffektiv teknik. De genomförs till exempel inom värme och reglering, ventilation och belysning (Energimyndig- heten 2013j). Det finns beställargrupper för bostä- der, BeBo, lokaler, BeLok och livsmedelshandel, BeLivs. Det finns också ett nätverk för offentlig sek- tor som hyr lokaler; HyLok (Energimyndigheten 2013f). De befintliga nätverksprojekten för bostä- der och lokaler har beräknats ge en ackumulerad energieffektivisering på 2 respektive 117 GWh. Den stora skillnaden i uppmätt effekt beror i huvudsak på typ av projekt och grad av uppföljning av nätver- kens aktiviteter (Energimyndigheten 2013k).

4.2.5Industriutsläpp från förbränning och processer (inklusive utsläpp av

fluorerade växthusgaser)

Industrins förbränningsutsläpp uppgick 2011 till ca 9,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket är ca 21 procent lägre än 1990 (12,1 miljoner ton). De huvudsakliga minskningarna har skett inom pap- pers- och massaindustrin.

Processutsläppen från industrin var 2011 ca 6,7 miljoner ton, en ökning med ca 5 % jämfört med 1990. Processutsläppen varierar mycket år från år bl.a. beroende på konjunktur.

Styrmedel i industrisektorn

De styrmedel som främst påverkar förbränningsut- släppen från industrin är EU:s system för handel med utsläppsrätter, energi- och koldioxidskatter, systemet med elcertifikat, programmet för energi- effektivisering i energiintensiv industri (PFE) samt miljöbalken.

Industrins processutsläpp omfattas i stort sett helt och hållet av handelssystemet sedan det utvid- gades inför den tredje handelsperioden 2013-2020. Processutsläppen regleras framförallt genom miljö- balkens krav på bästa möjliga teknik.

Utsläpp av fluorerade växthusgaser regleras även delvis genom EU:s förordning och direktiv om vissa utsläpp av fluorerade gaser.

Beräkning av de samlade effekterna av de ekonomiska styrmedlen i industrisektorn

Enligt beräkning med modellverktyget MARKAL- NORDIC hade effekten av de ekonomiska styrmed- len för de förbränningsrelaterade utsläppen i sek- torn varit något större eller åtminstone lika stor om 1990 års styrmedel hade behållits. Skillnaden i ut- släpp mellan scenariot med 1990 års styrmedel och scenariot med dagens styrmedel är genomgående liten.

Enligt beräkningarna blir effekten av de nuvaran- de styrmedlen större efter år 2020 än om vi behållit 1990 års styrmedel, förutsatt att priserna inom EU ETS är betydligt högre än idag (40 € år 2030). Skill- naderna är dock mycket små. Om priserna inom EU ETS bara skulle öka till 10 € år 2030 skulle effekten ligga på samma nivå som med 1990 års styrmedel. Det kan bli utsläppsminskningar jämfört med 1990- fallet om priserna ökar upp till 40 € år 2030, medan det inte blir några utsläppsminskningar med ett lägre pris, 10 €.

Programmet för energieffektivisering, PFE, samt F-gasförordningen omfattas inte av MARKAL – NORDIC-modellen.

4. Styrmedel och åtgärder	49

Höjd koldioxidskatt för industri utanför EU:s handelssystem samt energiskatt på fossila bränslen för uppvärmning inom industrin

Beskattningen av fossila bränslen som används inom den del av industrin som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter höjdes den 1 januari 2011 från 21 % till 30 % av den generella kol- dioxidskattenivån. En ytterligare höjning kommer att ske 2015, till 60 % av samma nivå. För fossila bränslen som förbrukas i industrianläggningar som omfattas av handelssystemet betalas ingen koldioxid- skatt.

Från den 1 januari 2011 tas energiskatten på fossila uppvärmningsbränslen ut efter energiinnehållet i respektive bränsle. Ändringen har medfört en bety- dande höjning av energiskatten på gasol, naturgas, kol och koks. För bränsle som förbrukas i tillverk- ningsprocessen i industriell verksamhet inom och ut- anför handelssystemet betalas 30 % av energiskatten.

När skattehöjningarna beslutades bedömdes de sammantaget leda till utsläppsminskningar på 0,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2015 och 2020 utöver prognos. Bedömningen omfattade både användning av bränslen för uppvärmning inom indu- strin utanför handelssystemet och samma användning inom jord-, skogs- och vattenbruk.

Programmet för energieffektivisering i energiintensiv industri (PFE)

Ett styrmedel för energieffektivisering inom indu- strin är Programmet för energieffektivisering i energi- intensiv industri (PFE). Programmet var femårigt och skapade möjlighet för företag att få befrielse från energiskatten på el som används i tillverknings processer. I utbyte åtog sig företagen att under de två första åren införa ett energiledningssystem och genomföra en energikartläggning för att analysera företagets möjligheter att vidta energieffektivise- ringsåtgärder. Företagen åtog sig också att under programtiden genomföra eleffektiviserande åtgär- der med en återbetalningstid som understeg tre år.

Den första programperioden pågick 2004-2009 och slutresultatet visar att de hundra deltagande energiintensiva industriföretagen åstadkom en el effektivisering på 1,45 TWh per år (Energimyndig- heten 2013l). Det är svårt att utvärdera effekten av PFE eftersom effektiviseringsåtgärdernas lönsam- het har förbättrats av att industrins elpriser har ökat betydligt sedan början av 2000-talet.

Lagen om PFE upphörde att gälla vid utgången av 2012, till följd av att EU:s nya riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd, 2008, innebär att det saknas förutsättningar att inleda nya programperioder

efter denna tidpunkt. Den upphävda lagen gäller dock för de företag som har godkänts att delta i pro- grammet före utgången av 2012. I dagsläget deltar fortfarande 94 företag som tillsammans står för 72 % av industrins energianvändning. De företag som deltar får avsluta den programperiod som pågår 2013-2017. I praktiken kommer dock omkring 90 % av de deltagande företagen och en ännu högre andel av deltagarnas totala energianvändning att försvinna ur systemet i juni 2014, när de som varit med från början avslutar sina programperioder (Informant 4, Energimyndigheten 2013o). Arbete pågår med att hitta styrmedel för att fortsatt stimulera den energi- intensiva industrins incitament att eleffektivisera (Näringsdepartementet 2013).

Utökad energirådgivning och bidrag till energikartläggningar i små och medelstora företag

Ett stöd för genomförande av energikartläggning i små och medelstora företag samt lantbruk infördes år 2010 och fortsätter minst till och med år 2014. Bidraget täcker 50 procent av kartläggningskostna- den upp till maximalt 30 000 kronor. Stödet gäller företag som använder mer än 500 MWh energi per år. Lantbruk med minst 100 djurenheter kan få stöd även om de har mindre energianvändning.

Sedan några år drivs i ökad utsträckning ett aktivt nätverksarbete gentemot både stora och små före- tag kring energianvändningsfrågor, bland annat för att maximera effekten av styrmedel som PFE och energikartläggningscheckar.

EU-Förordning om vissa fluorerade gaser samt miljöbalken

Utsläppen av fluorerade växthusgaser, F-gaser, har ökat kraftigt sedan 1990. Den största ökningen beror på att köldmedier som bryter ned ozonskik- tet har bytts ut mot fluorkolväten, som inte skadar ozonskiktet men som är mycket kraftiga växthus- gaser.

De totala utsläppen av F-gaser 2011 i Sverige var ca 1,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter vilket är en ökning med 0,6 miljoner ton sedan 1990 och minskning med 0,2 miljoner ton sedan 2007.

Inom industrin sker utsläpp av F-gaser både från processer (främst inom aluminiumindustrin) och från användning av köldmedier. Utsläppen av pro- cessrelaterade F-gaser har minskat från 0,5 till 0,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter mellan 1990 och 2011. Minskningen beror delvis på miljöbalkens krav på bästa teknik. Vid slutet av 2013 väntas EU besluta om ett BREF- dokument (Best Available Techniques reference document) för icke-järn

50 4. Styrmedel och åtgärder

metallindustri. Prestandakraven i dokumentet ska vara uppfyllda inom fyra år och kan leda till att ut- släppen från aluminiumproduktionen halveras.

Sedan 2006 regleras användningen av vissa F-gaser genom EU- förordningen nr 842/2006. Förordningen gäller framförallt användning av F-gaser i kyl-, luft- konditionerings- och värmepumpsutrustning, samt i brandskyddssystem.

Vid införandet av EU:s F-gas-lagstiftning i Sverige beräknades den leda till minskade utsläpp med ca 0,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter/år till 2020 jämfört med om lagstiftningen inte hade införts. De totala utsläppen av F-gaser har visserligen minskat hittills men huvuddelden av minskningen har skett inom industrin och inte i den användning som regleras av F-gas-förordningen.

Under hösten 2012 lämnade EU-kommissionen ett förslag på skärpning av F-gasförordningen med syfte att minska utsläppen med två tredjedelar 2030 jämfört med dagens nivå. I förslaget ingår även förbud mot användning i viss utrustning där det finns alternativ utan klimatpåverkan. Beslut väntas under 2014.

4.2.6 Transporter

Den svenska transportsektorns utsläpp av växthus- gaser utgjorde 2011 33 procent av Sverige totala rap- porterade utsläpp av växthusgaser och domineras till mer än 90 procent av vägtrafiksektorn. Utsläppen från den inrikes transportsektorn har ökat sedan 1990 och utsläppen av växthusgaser var som störst åren 2006-2007 då de var 12-13 procent större än 1990. Sedan dess har utsläppen minskat, framförallt från personbilar och utsläppen under 2012 var 2 procent högre än 1990. Mellan 2009 och 2012 mins- kade utsläppen från vägtrafiken med 5,6 procent (Naturvårdsverkets officiella statistik). Under samma period har andelen förnybar energi ökat från 5,4 procent (Energimyndigheten 2010b) till 8,1 procent (Energimyndigheten 2013m).

De minskade utsläppen sedan 2006 kan förklaras av att ett antal styrmedel införts såväl nationellt som inom EU som lett till energieffektivare fordon och ökad andel förnybar energi. Utan trafikökningen skulle utsläppen varit 15 procent lägre än 1990. Enligt den senaste prognosen (kap 5) fortsätter trans- portsektorns utsläpp att minska till år 2020 och 2030, men inte tillräckligt för att kunna nå regering- ens prioritering om en fossilobereoende fordonflotta 2030, vilket utgör en risk att visionen för 2050 inte uppnås (Trafikverket 2012b). Regeringen har bland annat därför tillsatt en utredning för att definiera regeringens prioritering om fossiloberoende fordons

		16
		14
		12
	Kr/liter	10
		8
		6
		6
		4
		2
		0
		1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012

Skatt bensin Pumppris bensin Skatt diesel Pumppris diesel

Figur 4.4 Försäljningspris och totala skatter (energi,- CO2- skatt och moms) för diesel och bensin 95 oktan (årsmedel). Löpande priser. Källa: Bearbetning av data från Svenska Petroleum & Biodrivmedel Institutet http://www.spbi.se/.

flotta 2030 och även visa på möjligheter att nå dit. Utredningen slutredovisades i slutet av 2013.

Generella styrmedel: Drivmedelsskatter

Bensin och diesel omfattas av både en energiskatt och en koldioxidskatt. Försäljningsvärdet belastas dessutom av mervärdesskatten. Koldioxidskatten på drivmedel infördes 1991 och har höjts i flera steg sedan dess. Höjningen och införandet av kol dioxidskatten har dock delvis kompenserats av en samtidig sänkning av energiskatten på drivmedel. Totalt sett har skatten på drivmedel ökat men under 2007 och 2008 har höjningar av den totala driv medelsskatten överskuggats av ökande produktpriser på bensin och diesel på grund av ökade priser på råolja. De ökade produktkostnaderna för bensin och diesel har dämpat transporttillväxten, stimu lerat till energieffektivare fordon samt underlättat introduktionen av biodrivmedel. I enlighet med 2009 års klimatpolitiska beslut har energiskatten på diesel höjts i två steg med totalt 40 öre/liter 2011 och 2013. Härutöver tillkommer den årliga indexomräkningen av energi- och koldioxidskatte- satserna på bränslen och elektricitet.

Stöd till forskning och demonstration

Stöd till forskning, utveckling och demonstration är ett viktigt komplement till prissättande styrmedel. Cirka 240 miljoner kronor per år har satsats de senaste åren på forskning, demonstration och pilotstöd av biodrivmedel. 2012 anslogs 1 240 miljoner kronor för 2013 – 2016 där satsningar på en fossiloberoende fordonsflotta är ett prioriterat område, bl.a. med ökade medel för teknikverifiering och demonstra- tion. De kommande åren kommer de riktade forsk- ningssatsningarna på fordonsteknik, med ett fokus på utveckling av el- och hybridfordonsteknik inom

4. Styrmedel och åtgärder	51

det svenska fordonsklustret samt på biodrivmedel etc. att totalt uppgå till ca 400 miljoner kronor om året. (Energimyndigheten 2013 n)

Riktade styrmedel: Förnybara drivmedel

Sedan länge har låginblandning av etanol i bensin och FAME i diesel skett i Sverige. Enligt EU:s bränsle kvalitetsdirektiv tillåter bränslespecifikationerna numera 10 procent etanol i bensin och 7 procent FAME2 i diesel. För att främja förnybar energi i väg- transportsektorn befrias från och med den 1 februari 2013 upp till och med 5 volymprocent hållbara bio- drivmedel i bensin och dieselbränsle från hela kol- dioxidskatten och större delen av energiskatten (89 procent för biodrivmedel i bensin och 84 procent för biodrivmedel i dieselbränsle). E85 och andra håll- bara höginblandade biodrivmedel och biodrivmedel utan fossilt innehåll befrias helt från koldioxidskatt och energiskatt för den biobaserade andelen. För hållbara hydrerade vegetabiliska och animaliska oljor och fetter, förkortas HVO, gäller befrielsen från koldioxidskatt och energiskatt upp till och med 15 volymprocent HVO i dieselbränsle sedan den 1 januari 2012. Systemet kommer att förändras inom kort då regeringen avser att den 1 maj 2014 införa en kvotplikt som ökar etanolinblandningen i bensin och FAME-inblandningen i diesel. Andelen biodriv medel i dieselbränsle ska då uppgå till sammanlagt minst 9,5 volymprocent av den kvotpliktiga volymen varav minst 3,5 volymprocent ska uppfyllas med särskilt anvisade biodrivmedel. Andelen biodriv medel i bensin ska vara minst 4,8 volymprocent av den kvotpliktiga volymen bensin. Denna andel ska öka till minst 7 volymprocent senast den 1 maj 2015. I samband med införandet av kvotplikten avses också energiskatten för hållbara biodrivmedel som ingår i bensin eller dieselbränsle tas ut med belopp som motsvarar energiskattesatsen för jämförbart fossilt drivmedel, omräknat efter energiinnehåll.

Kvotpliktssystemet är ett marknadsbaserat stöd- system, som syftar till att att säkerställa en viss mängd biodrivmedel på marknaden. Höginblandade biodrivmedel som E85 och biogas kommer att få fortsatt skattebefrielse även från energiskatten.

Alla större bensinstationer ska enligt den 2006 in- förda ”pumplagen” sälja minst ett förnybart driv medel. Knappt två tredjedelar av samtliga bensinsta- tioner omfattas av dessa krav.

De riktade styrmedlen för förnybara drivmedel bidrar till att förverkliga regeringens långsiktiga prioritering om en fossiloberoende fordonsflotta och minskar därmed transportsektorns klimatpå- verkan.

2 Fettsyrametylestrar vilket är en form av biodiesel.

Riktade styrmedel: Fordonsflottans sammansättning

Sverige använder fordonsskatt som ett styrmedel för att reducera koldioxidutsläpp från personbilar.

Under 2006 infördes en årlig koldioxidbaserad fordonsskatt för personbilar som är av fordonsår 2006 eller senare. Skatten omfattar även el- och hybridbilar och andra personbilar med specifika utsläppskrav (Euro 4). Sedan den 1 januari 2011 om- fattas även husbilar, lätta lastbilar och lätta bussar av den koldioxidbaserade fordonsskatten.

Den årliga fordonsskatten för dieseldrivna lätta fordon är generellt högre, som en följd till att skatten för dieselbränsle är lägre än för bensin. Den högre skatten för dessa fordon beräknas med en bränsle- faktor. Därutöver påförs ett miljötillägg på grund av att dieseldrivna fordon har högre utsläpp av kväve- oxider och partiklar.

Från den 1 juli 2009 är nya bilar med lägre utsläpp av koldioxid (miljöbilar enligt den gamla klassifice- ringen av fordon) undantagna från den årliga for- donsskatten under de första fem åren. Den 1 januari 2013 skärptes kraven för att omfattas av skattebe- frielsen och viktbaserade krav på koldioxidutsläpp infördes. Skattebefrielsen utökades till att även omfatta husbilar, lätta lastbilar och lätta bussar. Det innebär att personbilar, husbilar, lätta lastbilar och lätta bussar som tas i bruk första gången den 1 januari 2013 eller därefter är befriade från den årliga fordonsskatten de första fem åren, förutsatt att deras koldioxidutsläpp (enligt uppgift i vägtra- fikregistret) inte överskrider en maxnivå i förhål- lande till fordonets vikt (miljöbilar enligt den nya definitionen). Även tyngre fordon som är energi effektiva kan därmed omfattas av skattebefrielsen. Den 1 augusti 2007 infördes ekonomiska incitament i form av ett penningbidrag vid köp av sådana per- sonbilar som orsakar mindre skada för miljön. Denna miljöbilspremie upphörde att gälla den 1 juli 2009. I början av 2012 infördes en supermiljöbilspremie på högst 40 000 kr för en ny bil som uppfyller kraven om utsläpp av max 50 g CO2/km (supermiljöbilar).

Ungefär två tredjedelar av alla personbilar som säljs i Sverige köps av juridiska personer(Trafikverket 2013a). Många av dessa är s.k. förmånsbilar som används privat där förmånen att använda fordonet beskattas. Det förmånsvärde som ligger till grund för skatten som privatpersoner ska betala har sänkts för företagsbilar som är utrustade med gasmotor, hybridmotor eller elmotor, för att öka incitamen- ten att välja dessa bilar. Ett antal lokala fördelar kan också ges vid köp av en miljöbil, t.ex. gratis parke- ring i vissa kommuner. Utöver de svenska styrmed- len omfattas tillverkare som säljer bilar inom EU av

52 4. Styrmedel och åtgärder

EU-förordningarna nr 443/2009 och 510/2011 som sätter utsläppsnormer för nya personbilar och nya lätta nyttofordon som en del av gemenskapens sam- ordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon. Denna förordning ställer krav på att nya personbilar i genomsnitt inte ska släppa ut mer än 130 g och nya lätta nyttofordon inte mer än 175 g CO2/km år 2015 respektive 2017.

Effekter av styrmedel i transportsektorn

Trenden med ökande utsläpp från transportsektorn har sedan 2007 vänt i Sverige. Figur 4.5 visar de faktiska utsläppen från 1990 till 2011 med prognos till år 2020 samt en uppskattning av hur utsläpps utvecklingen hade sett ut och kunde komma att se ut till 2020 utan de skattehöjningar på drivmedel som genomförts sedan 1990. Effektberäkningen av drivmedelsskattehöjningarna har gjorts på den nomi- nella skattenivån då beslut att inflationsjustera drivmedelsskatterna togs 1994. Den sammantagna utsläppseffekten av skattehöjningarna på diesel och bensin sedan 1990 beräknas år 2010 uppgå till ca 2 miljoner ton CO2/år 2010 och också både för år 2015 och 2020 ha en effekt på ca 2 miljoner ton CO2/år lägre utsläpp jämfört med om 1990 års nominella skattenivå behållits. Den faktiska minsk- ningen från 2007 till idag kan i huvudsak tillskrivas annat än bränsleskatterna, såsom en ekonomisk ned- gång, stigande råoljepris samt införandet av andra styrmedel.

Transportsektorn är komplex med en rad av olika aktörer som påverkar transportbehoven, hur trans- porterna sker, fordonens och bränslenas egenska- per och i slutändan utsläppsnivåerna. Det finns som framgått ett betydande antal styrmedel i bruk i Sverige som avser att hantera de olika marknads imperfektioner eller barriärer och hinder som finns i omställningen av transportsektorn mot låga utsläpp.

200	189
	189	181
		181	174
			174	164
	160	159	154	164
160	160	159	154
160				146	151
				146	151		142
					140	136	142	138
						136		138
120
80
40
0	2006	2007	2008	2009	2010	2011		2012
	2006	2007	2008	2009	2010	2011		2012
			EU-27		Sverige

Figur 4.6 Genomsnittlig bränsleförbrukning för nya personbilar i Sverige resp EU-27 mellan 2006-2012

Källa: Trafikverket 2013b.

Det är i många fall inte möjligt att kartlägga den exakta effekten av vart och ett av styrmedlen.

De senaste åren har energieffektiviteten i den svenska personbilsparken ökat väsentligt. Det har gjort att de genomsnittliga utsläppen för nya bilar i Sverige var 138 g CO2/km år 2012 och genomsnittet för hela fordonsflottan var på 178 g CO2/km, se figur 4.6.En delorsak är att andelen dieseldrivna bilar, vilka är mer energieffektiva än bensinbilar, ökat kraftigt.

Det främsta styrmedlet bakom denna utveckling är EU´s CO2-krav på personbilar men även svenska styrmedel som den CO2-differentierade fordonsskat- ten och skattebefrielsen för miljöbilar (bl a bränsle snåla dieslar) är av betydelse. Andra fordonsspecifika styrmedel som det reducerade förmånsvärdet för tjänstebilar som är eldrivna eller bränsleflexibla samt lokala styrmedel som parkeringssubventioner har i huvudsak premierat fordon som är bränsleflexi- bla och inte styrt mot energieffektivitet.

Miljöbilar har tidigare bestått huvudsakligen av E85-bilar men försäljningen har alltmer övergått till att utgöras av bränslesnåla fordon, se Fig 4.7. Det är

	25 000
	20 000
/år	15 000
2	15 000
kton CO	10 000

5000

1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020
	Verkliga utsläpp och prognos			Utsläpp med 1990 skattenivå (nominellt)

Figur 4.5 Utsläpp av växthusgaser från vägtrafik

1990-2011 och prognos till år 2020 med beslutade drivmedelsskatter (nominella priser) jämfört med uppskattade utsläpp om drivmedelsskatten behållits på 1990 års nivå.3 (SPBI 2013) (Skatteverket 2013e)

3 Uppskattning med glidande elasticiteter från 0,3 till 0,7 för privata transporter och från 0,1 till 0,2 för kommersiell trafik. En förenklad metod har använts som troligen ger en viss överskattning av skatteeffekten.

100
90
80
70			El och laddhybrid
60			< 120g Hybrid
50			Gas
40			< 120g Bensin
30			< 120 g Diesel
20			E85
10
0
	jan-08 apr-08	jul-08 okt-08 jan-09 apr-09 jul-09 okt-09 jan-10 apr-10 jul-10 okt-10 jan-11 apr-11 jul-11 okt-11 jan-12 apr-12 jul-12 okt-12

Figur 4.7 Fördelning av nya miljöbilar (personbilar) på olika typer.

Källa: Johansson 2013

4. Styrmedel och åtgärder	53

inte bara styrmedel som styr detta utan även i hög grad sådant som rådande normer i samhället. Så har t ex efterfrågan på E85 (och E85-bilar) råkat ut för mycket kraftiga svängningar som delvis har styrts av hur media valt att beskriva drivmedlet.

Att det finns styrmedel för biodrivmedel är en förutsättning för all användning av dessa då de ännu är dyrare att producera än de fossila bränslena. Tillsammans resulterade användningen av verifierat hållbara biodrivmedel år 2011 i utsläppsminskningar på ca 0,94 Mton CO2 (Energimyndigheten 2012g).

TWWh
8
7
6
5								Biogas
								Biogas
4								Biodiesel
								Biodiesel
3								inkl HVO
3								Etanol
2								Etanol
2
1
0
2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012

Figur 4.8 Användningen av biodrivmedel i

Sverige från 2004 till 2012.

Källa: Energimyndigheten 2013

Andelen förnybar energi i transportsektorn (beräk- nat i enlighet med den metod som föreskrivs av för- nybarhetsdirektivet, och där bl a el till järnvägen ingår) uppgick under 2012 till 11,8 procent vilket är en ökning med 3,9 procentenheter jämfört med 2010. Andel biodrivmedel (beräknat utifrån energi innehåll) var 8,1 procent, en ökning med 2,4 pro- centenheter sedan 2010. Användningen av etanol har ökat något från 400 till 407 tusen m3 från 2010 till 2012. Biodiesel har ökat mycket starkt, från 225 till 404 tusen m3 under samma period, medan bio- gasen har ökat från 59 till 83 miljoner m3. (Energi- myndigheten 2013m)

Aktörerna i Sverige har strävat efter att bygga upp produktion av biodrivmedel med hög klimatnytta, då drivkraften bakom satsningar på biodrivmedel i Sverige i första hand har varit just klimatnyttan. Idag uppfyller hälften av all biodrivmedelsanvänd- ning i Sverige det krav om utsläppsminskning som börjar gälla år 2017 (Energimyndigheten 2012g).

Klimathänsyn i den långsiktiga infrastruktur planeringen

I den långsiktiga infrastrukturplaneringen ingår bl.a. drift och underhållsåtgärder, investeringar i ny infrastruktur, forskningsinsatser, riktade miljö- åtgärder i befintlig infrastruktur och mindre om- byggnadsåtgärder såsom t.ex. kollektivtrafikkörfält.

Problem och brister identifieras utifrån den s.k. fyrstegsprincipen och åtgärdas därefter. Fyrstegs- principen är en stegvis process för att åtgärda pro- blem och brister i transportsystemet och samtidigt hushålla med resurser.

Faktaruta 6 – Fyrstegsprincipen

•Tänk om

Det första steget handlar om att överväga åtgärder som kan påverka behovet av transporter och resor samt valet av trans- portsätt.

•Optimera

Det andra steget innebär att genomföra åtgärder som medför ett mer effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen.

•Bygg om

Det tredje steget innebär begränsade ombyggnationer.

•Bygg nytt

Det fjärde steget innebär nyinvesteringar och/eller större ombyggnadsåtgärder.

Trafikverket ansvarar för den långsiktiga planeringen för samtliga trafikslag. Detta möjliggör trafikslags övergripande åtgärder och samordningsvinster. Ett trafikslagsövergripande synsätt är centralt i den långsiktiga planeringen och bidrar bl.a. till möjlig- heter att ta hänsyn till miljö vid val av lösning. Plane- ringen sker i dialog med lokala och regionala plan- upprättare. Även enligt plan- och bygglagen (SFS 2010:900) finns ett tydligt krav på att miljö- och kli- mataspekter ska beaktas vid planläggning.

4.2.7 Avfall

Utsläppen av metan från deponier var ca 1,3 miljo- ner ton koldioxidekvivalenter 2011. De beräknas ha minskat med ca 57 % sedan 1990. Utsläppen från avfallsdeponier bedöms fortsätta minska kraftigt under den kommande 10-årsperioden, se kap 5. Utbyggnad av insamling och omhändertagande av metangas från deponier samt minskad deponering av organiskt material, i kombination med ökad åter- vinning av material och energiutvinning genom avfallsförbränning, har bidragit till utsläppsminsk- ningarna. Dessa åtgärder är en följd av en rad styr- medel på nationell nivå såväl som på EU-nivå.

Styrmedel i avfallssektorn

Deponiskatt, förbud mot deponering och kommunal avfallsplanering

År 2000 infördes en skatt på avfall som deponeras (SFS 1999:673) och därefter har förbud mot depo- nering av utsorterat brännbart (2002) och organiskt material (2005) införts (SFS 2001:512).Vissa dispenser

54 4. Styrmedel och åtgärder

från deponeringsförbuden har givits, men omfatt- ningen av dem är mycket små i förhållande till de totala avfallsmängderna. Deponeringen av hushålls- avfall uppgick till mindre än 1 % procent av den totala mängden hushållsavfall 2011. Övriga delar av hushållsavfallet gick 2011 till avfallsförbränning med energiutvinning (51 procent) eller material återvinning inklusive biologisk behandling (48 pro- cent). Huvuddelen av det organiska industriavfallet gick till förbränning med energiutvinning. Kravet på kommunal avfallsplanering (NFS 2006:6) som infördes 1991, har även bidragit till de utsläpps- minskningar som skett.

Sammantagen effekt av styrmedlen på avfallsområdet

I Sveriges tredje nationalrapport (2001) redovisades resultatet av en analys av den sammanlagda effekten av de styrmedel som påverkar avgången av metan från deponier. I bedömningen ingick de styrmedel som införts under 1990-talet och de styrmedel som då planerades införas under 2000-talets början och som sedermera infördes. Analysen visade att utsläp- pen i scenariot med dagens beslutade styrmedel skulle hamna ca 1,4 miljoner ton koldioxidekviva- lenter lägre än utsläppen vid scenariot med 1990-års styrmedel år 2010. År 2020 beräknades skillnaden uppgå till 1,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Resultatet bedöms fortfarande utgöra en rimlig bedömning.

Sammantaget bedöms deponeringsförbuden haft den största effekten på minskad deponering av orga niskt material, vilket leder till minskade framtida metanutsläpp. Efterfrågan på fjärrvärme har också styrt kraftigt från deponering till förbränning.

Samtidigt som utsläppen från deponierna har minskat har förbränningen av avfall i centraliserade anläggningar för fjärrvärme och elproduktion ökat. Förbränningen av hushållsavfall ger upphov till vissa utsläpp av växthusgaser på grund av att det delvis innehåller material av fossilt ursprung, främst plast. Förbränningen av avfall för produktion av värme och el leder dock till ytterligare utsläppsminskningar, utöver att metanavgången minskar vid deponierna, om den antas ersätta el och fjärrvärme som annars hade producerats med bränslen med ett högre inne- håll av fossilt kol, t.ex. kol och olja. Under 2011 ut- vanns 13,5 TWh värme och 2 TWh el från förbrän- ning av husållsavfall och liknande avfall i effektiva anläggningar med sträng luftföroreningskontroll. Effekten av den ökade avfallsförbränningen i Sverige sedan 1990 ingår i beräkningen av de samlade effek terna av de ekonomiska styrmedlen i energitillför- selsektorn i Sverige som redovisas i avsnitt 4.2.3.

4.2.8 Jordbruk och skogsbruk

Jordbruksproduktion orsakar utsläpp av växthus gaser via markanvändning, djurhållning (framförallt idisslande djur som nötkreatur och får) och gödsel- hantering samt genom användning av fossila bränslen.

Utsläppen av metan och lustgas från jordbruk utgör drygt 10 % av de totala utsläppen i Sverige. Det är främst utsläppen av lustgas som har minskat sedan 1990 men även utsläppen av metan minskar. Totalt har utsläppen av växthusgaser från jordbru- ket i Sverige har minskat med ca 14 % under perio- den 1990-2011.

Utsläppen av lustgas hänger samman med gödsel användningen. Utsläppen kommer från omvandling i marken av kväve i gödseln. Utsläppsminskningarna kan förklaras med att användningen av både mine- ralgödsel och stallgödsel har minskat. Stallgödselan- vändningen påverkas främst av att antalet mjölkkor minskat. Åtgärdsprogram som införts för att minska kväveförlusterna till vatten och luft inom jordbru- ket har också bidragit till utvecklingen, liksom över- gång till flytgödselhantering. Ytterligare en förkla- ring till att den totala användningen av gödsel har minskat är att åkerarealen har minskat.

Utsläppen av metan har minskat som följd av ett minskat antal mjölkkor trots att utsläppen av metan per ko räknat har ökat under perioden. Sam- tidigt som antalet kor, främst mjölkkor i det svenska jordbruket, har minskat har dock konsumtionen och importen av nötkött ökat.

Sektorn ”markanvändning, förändrad markanvänd ning och skogsbruk” (LULUCF) var en stor nettosänka för koldioxid under perioden 1990-2011. Under 2011 resulterade LULUCF-sektorn sammantaget i ett nettoupptag på ca 35 M ton CO2. Den helt domi- nerande kategorin i sektorn är Skogsmark somstår för ett nettoupptag på 39 M ton CO2. Jordbruks- mark står för utsläpp på ca 1.3 M ton CO2 medan kollagerförändringaen i betesmark är liten, 0,001 M ton CO2. Upptaget har hela tiden sedan 1990 varit större än avverkningen. Det totala virkesförrådet har ökat med ca 20%. Storleken på nettoupptagen av koldioxid från LULUCF styrs i stor utsträckning av förrådsförändringar i levande biomassa. Det är den årliga tillväxten i skogen (upptag av koldioxid) och avgång genom avverkning och självgallring (utsläpp av koldioxid) som ger upphov till förråds- förändringarna. Upptagen varierar ganska kraftigt mellan enskilda år, vilket i stor utsträckning beror på att avverkningen varierar med konjunkturen för träprodukter. I analogi med dessa svängningar i levande biomassa varierar också förrådsförändring- arna i dött organiskt material eftersom en ökande

4. Styrmedel och åtgärder	55

avverkning ökar antalet stubbar.Trenden är att både bruttotillväxten och avverkningen ökar. För närva- rande är den årliga tillväxten och avverkningen cirka 120 respektive 90 M m3sk(skogskubikmeter). Den minskande trenden i nettoupptag i levande biomassa beror främst på att avverkningsnivån ökat mer än tillväxten under hela den rapporterade perioden 1990-2011.

Energianvändningen inom areella näringar består främst i användning av diesel för jord- och skogs- brukets arbetsmaskiner. Denna användning har ökat svagt sedan 1990 medan tillväxten i de båda sektorer- nas produktionsvolymer varit större. Användningen av eldningsolja för uppvärmning av lokaler som an- vänds inom näringarna och för växthus minskar bl.a. som ett resultat av att den ersatts med biobränsle.

Styrmedel och åtgärder inom jordbrukssektorn

Det finns än så länge relativt få styrmedel som är direkt riktade mot att begränsa utsläppen av växt- husgaser i jordbrukssektorn i Sverige. Intresset för att minska sektorns klimatpåverkan har dock ökat och regeringen har tagit ett antal initiativ under senare tid för att begränsa användningen av fossila bränslen i sektorn och för att öka kunskapen om och stimulera till åtgärder som leder till minskade ut- släpp av växthusgaser från gödselhantering och från markanvändning.

Jordbruksverket har haft i uppdrag från rege ringen att ta fram ett förslag till handlingsprogram för att minska växtnäringsförlusterna och växthus- gasutsläpp från jordbruket. Våren 2010 redovisade Jordbruksverket sitt förslag till handlingsprogram. Det togs inget beslut av regeringen att genomföra programmet i sin helhet men det har resulterat i ytterligare regeringsuppdrag till Jordbruksverket, samt ökad satsning på bland annat klimat- och en- ergirådgivning till lantbruksföretag. Produktion och användning av förnybar energi är de åtgärder som av Jordbruksverket bedöms ha störst effekt inom perioden 2011-2016. Åtgärder för att minska jordbruksproduktionens klimatpåverkan i större omfattning på längre sikt kan vara effektivisering av användningen av insatsmaterial, mer rötning av stallgödsel, återföring av jordbruksmark med högt innehåll av organiskt material till våtmark, minskad användning av fossil energi och ökad inlagring av kol i jordburksmark.

EU:s gemensamma jordbrukspolitik

EU:s Gemensamma Jordbrukspolitik har stor be tydelse för jordbrukets omfattning, inriktning och lönsamhet i Sverige. År 2003 träffades en överens-

kommelse om en reformering av EU:s jordbruks politik, MTR (Mid Term Review). Den största föränd- ringen av att huvuddelen av direktstödet, som är en del av den gemensamma jordbrukspolitiken, frikopp- lades från produktionen. Sverige hade dock kvar en del stöd kopplade till produktion ända fram till 2012 då det sista kopplade stödet, handdjursbidraget, togs bort. Det svenska Landsbygdsprogrammet som gäller för perioden 2007-2013 är till hälften finansierat av EU-medel och till hälften av den svenska staten.

Programmet omfattar stöd för utveckling av landsbygden, miljöförbättringar och stöd för ökad konkurrenskraft inom jordbruk, skogsbruk, träd- gård, rennäring och livsmedelsförädling. Varje läns- styrelse har tagit fram en genomförandestrategi för landsbygdsprogrammets genomförande i länet och lägger fast länets prioriteringar inom bland annat investerings- och projektstöden i programmet.

Miljöersättningarna har utformats för att uppnå miljömål med syfte att bevara ett öppet odlings- landskap och den biologiska mångfalden, minska växtnäringsförlusterna till vatten bl.a. genom åter- skapande av våtmarker. De åtgärder som införs för att minska växtnäringsförlusterna kan i vissa fall även minska avgången av lustgas. Det gäller särskilt åtgärder som reducerar mängden tillgängligt kväve i mark och vatten. Lustgasavgången kan också minska beroende på val av gödselhantering men det finns också exempel på åtgärder som kan reducera kvä- veläckaget och vara gynnsamma för den biologiska mångfalden, men som samtidigt kan öka avgången av lustgas. Återskapande av våtmarker på dränerad torvmark kan minska avgången av växthusgaser.

Under 2008 beslöt regeringen att inom ramen för landsbygdsprogrammet införa ett investerings- stöd till biogasproduktion med totalt 200 miljoner kronor för perioden 2009–2013. Totalt har 159 mil- joner av dessa betalats ut till biogasinvesteringar. Detta har lett till att 30 stycken nya anläggningar för biogasproduktion är i drift och att ytterligare 20 är under projektering. I budgetpropositionen för 2014 föreslår regeringen att 240 miljoner kronor av- sätts för ett stöd för dubbel miljönytta med syfte att främja produktionen av förnybar energi under 2014-2023. Ersättningen för dubbel miljönytta är ett pilotprojekt som innebär att rötning av stall- gödsel stimuleras genom en ersättning med ca 20 öre/kWh producerad mängd råmetangas. Med ökad rötning av stallgödsel nås dubbla miljöfördelar både genom minskade utsläpp av växthusgaser och mins- kad övergödning av vattendrag och hav. Biogasen kan dessutom användas för produktion av el, värme eller som fordonsbränsle.

56 4. Styrmedel och åtgärder

Investeringsstöd ges även till odling av fleråriga energigrödor som bidrar till reducerade utsläpp av växthusgaser i andra sektorer och ökat kolinnehåll i marken. I dagsläget finns det ca 13 000 ha salix som är den fleråriga energigröda som har störst omfattning.

Även stöd till energiomställning och effektivise- ring av energianvändningen i växthus och jord- bruksbyggnader kan vara aktuella för bidrag från landsbygdsprogrammet.

Den Europeiska kommissionen genomförde 2007 en översyn av genomförandet av MTR, den s.k. hälso kontrollen. Översynen ledde till att ytterligare åt- gärder i landsbygdsprogrammet infördes i syfte att hantera utmaningar inom områdena klimat, vatten- hushållning och skydd av biologisk mångfald och inom mjölksektorn. Pengar från pelare 1 (direktstö- den) fördes över till budgeten för landsbygds utveckling för att möta de prioriterade områdena. I det svenska landsbygdsprogrammet tillfördes ytter ligare 500 miljoner svenska kronor till klimat- och energisatsningar för perioden 2010-2013. Jord- bruksverket har bedömt att effekten av dessa pengar är att de årliga svenska växthusgasutsläppen mins- kar med 500 000 ton koldioxidekvivalenter. Minsk- ningen sker främst genom att förnybar energi från jordbruket ersätter fossil energi och genom energi- effektivisering.

Förändringar av energi- och koldioxidbeskattningen för bränslen och drivmedel som används inom areella näringar

Koldioxidskatten på bränslen som förbrukas för uppvärmning inom industrin utanför handelssyste- met, jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverk- samheterna höjdes den 1 januari 2011 från 21 % till 30 % av den generella koldioxidskattenivån. En yt- terligare höjning kommer att ske 2015, till 60 % av generella koldioxidskattenivån.

Utöver den generellt nedsatta skattenivån, så kan företag i dagsläget även erhålla ytterligare ned- sättning av koldioxidskatten genom den så kalla- de 1,2-procenstregeln. Denna skattelättnad träder främst i kraft för företag inom växthusnäringen. Riksdagen har beslutat att denna skattelättnad ska tas bort 2015.

Tidigare har 2,38 kr av koldioxidskatten på diesel som används i jordbruksmaskiner återbetalats, men den nivån håller på att sänkas. 2011 sänktes den till 2,10 kr och 2013 till 1,70 kr. 2015 ska den sänkas till 0,90 kr.

Energiskatten på diesel har höjts i två steg de se- naste åren. 2011 höjdes den med 0,20 kr och 2013 med ytterligare 0,20 kr.

Styrmedel och åtgärder inom skogsbruket

Åtgärder inom skogsbruket som kan bidra till en minskad klimatpåverkan är:

•Att öka tillväxten av biomassa genom bruknings- metoder, t.ex. förbättrat förökningsmaterial, intensifierade återbeskogningsrutiner, samt att öka kolinlagringen i skogsmarken genom meto der så som förändringar i skogsbrukssystem samt avsättningar till reservat och liknande.

•Att avstå från brukningsmetoder som ökar emissionerna av växthusgaser och i övrigt anpassa skogsbruket för att minska risken för framtida utsläpp av växthusgaser från skogs- mark när klimatet förändras.

•Att öka mängden kol lagrat i avverkade träprodukter.

•Att ersätta fossil energi med bioenergi, bland annat från avverkningsrester.

•Att ersätta energiintensiva material med skogsråvara.

Det är framför allt åtgärder av de två förstnämnda slagen som påverkar inlagringen av kol i LULUCF- sektorn medan de tre sistnämnda åtgärderna kan bi- dra till att sänka utsläppen i andra sektorer. Skogs- skötselåtgärders effekter på kolinlagring redovisas inom regeringsuppdraget ”underlag till en färdplan för ett Sverige utan klimatutsläpp 2050” (Natur- vårdsverket 2012a).

Politik, Lagstiftning och skogscertifieringssystem

Skogspolitik

I svensk skogspolitik finns två övergripande jäm- ställda mål; ett produktionsmål och ett miljömål. Miljömålet lyder: Skogsmarkens naturgivna pro- duktionsförmåga ska bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation i skogen ska säkras. Skogen ska brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fort- leva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper ska skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden ska värnas. Produktionsmålet lyder: Skogen och skogsmarken ska utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning ska ge handlingsfri- het i fråga om användning av vad skogen producerar. Inom politiken framhålls skogens roll för klimatet liksom behovet av en ökad tillväxt i skogen.

4. Styrmedel och åtgärder	57

Satsningar från regeringen:

Som en del av satsningen Skogsriket har den statliga rådgivningen i skogsbruket stärkts i syfte att skapa effektiv och funktionell miljöhänsyn samt förbätt- rad skogsskötsel. För att genomföra satsningen ökas anslaget med 10 miljoner kronor per år 2012–2015 (Finansdepartementet 2011). Skogsstyrelsen har ge- nomfört satsningar på information kring skogsbruk och klimatförändringar med stöd av Landsbygds- programmet: ”Skogsbruk i ett förändrat klimat” (Skogsstyrelsen 2013a) och ”Skogsägaren och klima- tet” (Skogsstyrelsen 2013b). Dessutom har Skogs- styrelsen ett projekt som rör bioenergi från skogen som också är finansierat av Landsbygdsprogrammet (Skogsstyrelsen 2013c). Projektet som rör bioenergi från skogen syftar till att ge kunskap till skogsägare och yrkesverksamma inom skogsbruk för att bidra till ett ökat användande av skogen för bioenergi ändamål.

En annan satsning inom Skogsriket innebär ett treårigt program som ska bidra till Skogsrikets mål om att skapa förutsättningar för fler jobb på den svenska landsbygden. Programmet ska bidra till ut- veckling av hållbara skogsskötselmetoder för ökad produktion genom en systematisk och upprepad ansats av aktivt lärande. Metoderna ska utvecklas tillsammans med en effektiv och funktionell miljö- hänsyn. Exempel på åtgärder som kan analyseras är trädslagsval, bruk av förbättrat skogsodlingsmate- rial och genetisk variation, gallringsregimer, förkor- tade omloppstider, andra brukningsformer än trakt- hyggesbruk samt behovsanpassad gödsling. Skogens sociala värden ska beaktas i metodutvecklingen. För att genomföra satsningen ökas anslaget med totalt 60 miljoner kronor under perioden 2013-2015.

Lagstiftning

Skogsbrukets metoder regleras främst genom bestämmelser i Skogsvårdslagen och Miljöbal- ken. I dagsläget finns det inte några särskilda reg- ler med inriktning mot att främja ett ökat upptag av koldioxid. Däremot påverkar gällande bestäm- melser utvecklingen av upptag av koldioxid på olika sätt. Främst:

•Bestämmelser om skogsskötsel m.m. i Skogs- vårdslagen. Skogsvårdslagen kräver bl.a. att ny skog ska anläggas efter avverkning och ned- lagd jordbruksmark skall beskogas senast un- der tredje året efter nedläggningsåret. Dessa krav syftar till att säkerställa att markens vir- kesproducerande förmåga utnyttjas. Det är positivt ur ett klimatperspektiv eftersom kol dioxidupptag i biomassa i skog och produk-

tion av biomassa för substitution av fossila bränslen och energikrävande material främjas.

•Bestämmelser om markavvattning i Miljö- balken. Markavvattning är tillståndspliktig på centrala delarna av sydsvenska höglandet och norr om den biologiska Norrlandsgränsen. I övriga delar av landet och i de områden som är särskilt skyddade i enlighet med Ramsar- konventionen är den förbjuden. Ansökan om tillstånd till markavvattning prövas av länssty- relsen. Markavvattningen har minskat sedan 1990-talets början och sker nu i mycket liten omfattning.

•Bevarandearbete (områdesskydd, naturvårds- avtal och frivilliga avsättningar av mark) inne- bär förutom att den biologiska mångfalden be varas också att kolförrådet räknat som skogs- biomassa och markkol bevaras eller fortsätter att öka. Den svenska skog som används med huvudsakligt syfte att producera virke, pro- duktionsskogen, har en relativt låg medelålder och har därmed en hög kollagringsförmåga även lång tid efter genomförande av en beva- randeåtgärd såsom t.ex. naturreservat, bio- topskyddsområde eller naturvårdsavtal. I avsnitt 2.12 i denna rapport finns informa- tion om skogsmark som avsatts för bevaran- de av biologisk mångfald. Utöver detta finns

förslag på ytterligare avsättningar av skogs- mark som nämns ovan. Det finns även mål- sättningar för bevarande och skydd av områ- den som både innehåller våtmark och skogs- mark. Genom att dessa marker vanligen är undantagna från avverkning kommer deras lager av kol i biomassa och mark i de flesta fall att bli större än produktionsskogens kol- förråd. I gengäld förloras möjligheterna att producera virke och biomassa för att ersätta andra material (substitutionspotentialen) och för biobränsle.

Regeringen har tidigare framhållit att det är vik- tigt att nu analysera förutsättningarna för styr- medel och regleringar som kan komma i fråga för att skogsbruket ytterligare ska bidra till en kost- nadseffektiv måluppfyllelse av den svenska kli- matpolitiken. Analysen föreslogs omfatta studier av möjliga incitament för att öka inlagringen av kol i kolsänkor där så är lämpligt samt minimera utsläppen av växthusgaser från mark. De tänk bara åtgärderna skulle vara sådana att de inte står i konflikt med produktionsmålet och miljömålet för svenskt skogsbruk. Hur denna analys ska ge- nomföras bereds för närvarande av regeringen.

58 4. Styrmedel och åtgärder

Det finns också andra styrmedel som indirekt, genom att påverka efterfrågan på skogsråvara för energitillförsel och materialsubstitution, ock- så har en effekt på hur skogsbrukets bedrivs och därmed påverkat flöden av växthusgaser. Att bio- bränslen är undantagna från koldioxidskatt och energiskatt har ökat lönsamheten för biobränslen från skogen och starkt bidragit till de utsläpps- minskningar som skett inom t ex fjärrvärmesek- torn. Elcertifikatsystemet har snabbt ökat mäng- den förnybar energi, bl.a. biobränsle från skogen för elproduktion (se kap 4.2.3).

Sektorsansvar

Skogspolitiken bygger sedan början av 1990-talet på att markägaren har stor frihet att själv besluta om målsättningar med sitt skogsbruk och vilka åtgärder som ska vidtas, samtidigt som han eller hon har ett stort ansvar för att medverka till att de skogspoli- tiska målen nås inom ramen för sektorsansvaret.

En del av sektorsansvaret är de frivilliga tred- jeparts certifieringssystem som merparten av de svenska skogsbrukarna anslutit sig till. Det finns två system, Forest Stewardship Council (FSC) och Programme for the Endorsement of Forest Certifi- cation (PEFC). Båda bygger på att markägaren för- binder sig att följa riktlinjer för hållbart skogsbruk i sitt brukande. Den svenska lagstiftningen anger en gemensam norm för all skog som är i bruk vad det gäller krav på hänsyn till miljön. Certifieringen syftar till att ytterligare höja ambitionen när det gäller ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter i skogsbruket, och innehåller bestämmelser om fri- villig avsättning av skogsmark. I och med att många skogsbrukare anslutit sig till certifieringssystemen har också avsättningarna av mark ökat. I regel brukas inte denna mark alls, alternativt brukas den med det primära syftet att gynna den biologiska mångfalden.

Ett annat resultat av sektorsansvaret är de drygt 1 miljon hektar frivilliga avsättningar som skogs- bruket gjort – utan ersättning från staten. Dessa avsättningar kan också innebära ett bidrag till ökat upptag av koldioxid.

Svenska miljömål

Regeringen beslutade 2011 att ge Miljömålsbered- ningen i tilläggsuppdrag att ta fram ett förslag på en strategi för en långsiktigt hållbar markanvändning med syfte att nå generationsmålet och miljökvali- tetsmålen (Dir. 2011:91). Uppdraget delredovisa- des i juni 2013 med avseende på skydd och skötsel av områden samt utvecklad miljöhänsyn i skogs- bruket. Uppdraget ska slutredovisas i juni 2014.

I delredovisningen återfinns förslag på avsättning av ytterligare arealer som ska ha bevarande av bio- logisk mångfald som främsta mål samt förslag på hur miljöhänsynen i skogsbruket kan utvecklas. Förslagen har remissbehandlats och bereds för när- varande i regeringskansliet.

Implementering av artikel 3.3 och 3.4 i Kyotoprotokollet

För Kyotoprotokollets första åtagandeperiod 2008- 2012 har Sverige beslutat att utöver den obligato- riska bokföringen av utsläpp och upptag av växthus- gaser enligt artikel 3.3 även utnyttja delen skogs- bruk i artikel 3.4 för att beräkna utsläpp och upptag av växthusgaser från LULUCF. Sverige följer de kri- terier som gäller för skogsmark enligt FAOs defini- tion och IPCCs good practice guidelines. Metodi- ken och databasen för att beräkna förändringar av kolförråden utvecklas kontinuerligt. Insatser inom detta område har bl.a. redovisats av Sverige i den fjärde nationalrapporten (Naturvårdsverket 2006).

Enligt Kyotoprotokollet ska i nationalrapporten redovisas nationella legala eller administrativa ar- rangemang för att säkerställa att implementeringen av artikel 3.3 och 3.4 också bidrar till bevarande av biologisk mångfald och hushållning med naturre- surser. Sveriges gällande skogspolitik lägger stor vikt vid hushållning av skogen som naturresurs och beva- rande av biologisk mångfald. Enligt skogsvårdslagen ska skogen skötas och uttag av skog ska ske så att det bidrar till ett hållbart skogsbruk. Miljölagstift- ningen regler om naturreservat och biotopskydd ger ett långsiktigt formellt skydd för biologiskt värde- fulla skogsområden och enligt skogsvårdslagen ska skog skötas med åtgärder som är avpassade för krav på god miljö. Det har därför inte funnits behov av någon kompletterande lagstiftning för att bevara biologisk mångfald och hushålla med naturresurser till följd av implementeringen av artikel 3.3 och 3.4. Sverige har sedan 1990 årligen rapporterat en netto sänka från markanvändning (LULUCF) som markant överstigit den nettosänka om 2,13 Mton som Sverige maximalt får tillgodoräkna sig under Kyotoproto- kollets första åtagandeperiod.

För Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod 2013- 2020 har regelverket för att bokföra upptag och ut- släpp från LULUCF förändrats. Skogsbruk och för- ändringar i kolpoolen avverkade träprodukter är obligatoriskt att bokföra under den andra åtagande- perioden medan vissa andra aktiviteter är frivilliga. Det nya regelverket för skogsbruk innebär också att man bokför nettoutsläppsförändringar jämfört med en referensnivå baserad på en BAU-prognos och

4. Styrmedel och åtgärder	59

där Sverige maximalt får tillgodoräkna sig 2,5Mton CO2 per år under Kyotoprotokollets andra åtagan- deperiod. Sverige har inte beslutat huruvida ytter- ligare frivilliga aktiviteter under artikel 3.4 ska ingå i bokföringen för den andra åtagandeperioden.

och för att kunna sätta gränsvärden för utsläppen. Vidare har CAEP antagit ett nytt dokument med certifieringskrav för luftfartyg gällande utsläpp av koldioxid som utarbetats under delad ledning av svenska Transportstyrelsen och USA:s luftfartsmyn- dighet FAA. En ny standard, som också innehåller

4.2.9Transporter med sjöfart och luftfart inklu- gränsvärden för utsläpp av koldioxid från nyprodu- sive internationell bunkring i Sverige cerade flygplan i Chicagokonventionens bilaga 16,

Utsläppen från inrikes sjöfart och luftfart är mins- kande i Sverige och tillsammans utgjorde de 2011 enbart 5 % av de samlade utsläppen från inrikes transporter (cirka1 miljon ton koldioxidekvivalen- ter). Utsläppen från bunkring i Sverige av drivmedel för internationell sjöfart och luftfart är mer omfat- tande än den inrikes trafiken och uppgick till ca 8,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2011 (6 mil- joner ton för sjöfart och 2,3 miljoner ton för luft- fart). Utsläppen har haft en svagt minskade trend sedan Sveriges förra nationalrapport. Samtidigt har ökningen av utsläppen varit stor sett till en längre period, från 1990, då utsläpp från bunkring från in- ternationell sjöfart och luftfart stod för 3,61 miljo- ner ton koldioxidekvivalenter. Det är bunkring för sjöfart som ökar mest. Enligt bestämmelserna i Kyo- toprotokollet ska varje part till protokollet redovisa hur landet arbetar inom den internationella luft- fartsorganisationen, ICAO, respektive sjöfartsorga- nisationen, IMO, för att bidra till och/eller imple- mentera beslut i dessa organisationer som begrän- sar utsläppen av växthusgaser.

Från och med 1 januari 2012 deltar luftfarten i EU:s system för handel med utsläppsrätter. Ut- släppshandeln omfattar flygningar och flygoperatö- rer som landar på eller lyfter från en flygplats inom EU, oberoende av avreseland och slutdestination. I november 2012 beslutade EU-kommissionen att tillfälligt undanta flygningar till och från Europa i avvaktan på att ICAO arbetar fram förslag till ett globalt marknadsbaserat styrmedel för att begrän- sa luftfartens klimatpåverkan. Stoppet gäller dock längst till slutet av 2013.

Sverige och EU har inom ramen för ICAO verkat för att åtgärder ska vidtas för att begränsa flygets växthusgasutsläpp. Vid ICAO:s generalförsamlings- möte i september 2013 beslutades att man ska ut- veckla ett globalt marknadsbaserat styrmedel som ska beslutas 2016 och träda ikraft 2020. Arbetet med att ta fram förslag på hur styrmedlet ska vara utformat och fungera kommer att pågå fram till be- slutet 2016.

ICAO har i sin miljökommitté CAEP i början av 2013 fastställt en beräkningsmodell/mätmetod för att kunna jämföra olika flygplans koldioxidutsläpp

förutsätts att bli beslutad i CAEP i början av 2016 och föreslås träda i kraft 31 december 2017.

Sverige har varit ett av de drivande länderna i arbetet gällande att utveckla flera tekniska och ope- rationella krav inom IMO i syfte att minska växt- husgasutsläppen. År 2011 togs flera viktiga beslut inom området. Ett energieffektivitetsindex för fartyg (Energy Efficiency Design Index, EEDI), är obligatoriskt för flertalet nybyggda fartyg (ca 85 %) från och med 2013. Indexet är ett standardiserat sätt att beskriva fartygets energieffektivitet. EEDI kan jämföras med en baslinje som visar ett genom- snitt av dagens fartyg, och fartyg som kontrakteras efter 2013 måste vara minst lika energieffektiva som baslinjen. Ett obligatoriskt system har införts för att kartlägga energieffektiviteten på fartyg (Ship Energy Efficiency Management Plan, SEEMP). SEEMP ska användas i fartygens ledningssystem för energieffektivisering av befintliga och nya fartyg. Därutöver har ett frivilligt operativt energiindex (Energy Efficiency Operational Indicator, EEOI) introducerats som verktyg och jämförelseindex. Detta kan användas av befintliga fartyg. Sverige är också drivande inom IMO gällande diskussionerna kring att införa andra styrmedel, marknadsbaserade eller operationella, som syftar till att minska inter- nationell sjöfarts växthusgasutsläpp. Nämnas kan också att Sverige prioriterar IMO:s arbete med att begränsa utsläppen av kväveoxider och svavel högt. Dessa åtgärder är även gynnsamma ur klimat- synpunkt.

4.2.10Insatser för att undvika negativa bief- fekter (s.k. adverse effects) av införda styrmedel och åtgärder i landets klimat-

strategi

Enligt bestämmelserna i artikel 2 i Kyotoprotokol- let ska varje part med kvantifierade åtaganden en- ligt protokollet införa styrmedel och åtgärder för att uppnå de utsläppsminskningar de åtagit sig. De åtgärder som genomförs ska vara förenliga med övergripande mål om hållbar utveckling. Åtgärder som skulle innebära att samtliga växthusgaser som regleras i protokollet kan minska och omfattar alla samhällssektorer lyfts fram. Parterna under Kyo-

60 4. Styrmedel och åtgärder

toprotokollet ska sträva efter att införa styrmedel och åtgärder så att negativa bieffekter (s.k. ”adverse effects”) minimeras. Till sådana effekter räknas ne- gativa effekter av ett förändrat klimat, effekter på internationell handel och sociala, miljömässiga och ekonomiska effekter på andra parter, särskilt på ut- vecklingsländer.

Sveriges Politik för global utveckling (PGU) slår fast att alla politikområden måste samverka och agera samstämmigt för att Sverige effektivt ska bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. När beslut inom ett politikområde bedöms påverka målet om en rättvis och hållbar global utveckling ska en konsekvensanalys göras. Politikens två per- spektiv - rättighetsperspektivet och fattiga männis- kors perspektiv på utveckling - ska vara vägledande. Till exempel sker inom ramen för PGU samordning och samverkan via en referensgrupp för handelspo- litik på utrikesdepartementet. Referensgruppen, med företrädare för bl.a. näringsliv, Sida och civil- samhällets organisationer, möts regelbundet, vilket skapat förutsättningar för ett brett samråd om han- delspolitiken. Kunskapsuppbyggande aktiviteter genomförs också i olika former, till exempel har Sveriges regering tillsammans med EU-kommissio- nen, anordnat en konferens som tog upp frågan om minskad klimatpåverkan i livsmedelssektorn utan att begränsa målet om fri och öppen handel (2009). (Regeringen 2010)

I samband med beslut om styrmedel och åtgärder i Sverige och inom EU genomförs en konsekvens- analys, inklusive en miljökonsekvensanalys som un- derlag för beslutsfattandet. I en sådan analys ingår i den mån det är möjligt också att bedöma risken för ”adverse effects” i andra länder.

Kunskapsutveckling ska bidra till en hållbar global utveckling. Det finns därför också flera exempel på tvärvetenskapliga forskningsinsatser som har inrikt- ningen att öka kunskapen om effekter globalt (soci- alt, ekonomiskt och ekologiskt) av en storskalig in- troduktion av åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Sveriges inriktning mot en ökad bio- energianvändning har gjort att detta område priori- terats särskilt inom den systemvetenskapliga forsk- ningen i landet.

Resultat från forskningen har också redan påver- kat och kommer framgent att påverka policyutveck- lingen. De särskilda hållbarhetskriterier som tagits fram för biodrivmedel enligt EU:s förnybarhetsdi- rektiv är ett sådant exempel (Dir. 2009/28/EG).

Såväl positiva som negativa effekter måste beak- tas. Sverige bidrar till att en rad åtgärder genomförs som kan ha positiva effekter på utvecklingsländers

4 Beviljade anslag t.o.m. inklusive bemyndiganderam för perioden 2014-2022.

möjligheter att anpassa sig till klimatförändringar och att genomföra egna åtgärder för att minska sina utsläpp av växthusgaser. I kapitel 7 görs en redovis- ning av sådana insatser inom områdena tekniköver- föring, kunskapsuppbyggnad och stöd till anpass- ningsåtgärder.

Slutligen vill Sverige framhålla att den svens- ka klimatstrategin med sin breda inriktning med många olika typer av åtgärder och omfattande fler- talet samhällssektorer (såväl inom som utanför landet) samt alla växthusgaser som regleras i Kyoto- protokollet har en utformning som i grunden strä- var efter att begränsa (minimera) risken för ”adverse effects”.

4.3Arbetet med Kyotoprotokollets projektbaserade flexibla mekanismer

Sverige har ett aktivt program för att genomföra Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer, the Clean Development Mechanism(CDM) och Joint Implementation (JI). Det svenska CDM- och JI-programmet har haft som uppdrag att bidra till att utveckla CDM och JI och andra liknande mark- nadsbaserade mekanismer som effektiva klimatpo- litiska instrument, att bidra till kostnadseffektiva reduktioner av växthusgaser samt att bidra till håll- bar utveckling i värdländerna. Programmet har in- riktats dels mot medverkan i enskilda projekt, dels på deltagande i multilaterala CDM- och JI-fonder. De enskilda projekten ligger främst inom områdena förnybar energi och energieffektivisering. Fonder har valts utifrån fondens inriktning på projektty- per, bidrag till geografisk spridning på projekt samt Sveriges möjlighet att utöva inflytande på fondens arbete. Riksdagen har t.o.m. budgetår 2013 bevil- jat anslag4 för internationella klimatinsatser inom CDM och JI som ackumulerat uppgår till ca 2,5 mil- jarder kronor för perioden fram till 2022. Sverige har för närvarande tecknat avtal med 67 enskilda CDM-projekt och med 2 JI-projekt. Alla CDM-pro- jekt genomförs i utvecklingsländer och programmet prioriterar projekt i s.k. ”minst utvecklade länder” (MUL) och s.k. ”små ö-nationer stadda i utveckling” (SIDS) och i Afrika. I figur 4.9 visas hur den avtalade volymen utsläppsminskningsenheter från enskilda projekt fördelar sig över värdländer.

Som framgår av figur 4.9 genomförs 9 procent av de enskilda projekten i minst utvecklade länder och 3 procent i ö-nationer stadda i utveckling. Det kan jämföras med CDM-marknaden som helhet där endast 1,1 % av projekten återfinns i minst utveck-

4. Styrmedel och åtgärder	61

	Zambia	Brasilien Estland
Vietnam	3%	3%	1%
7%

Uruguay

Uganda

4% Indien

27%

Thailand

Tanzania

Sri Lanka

Indonesien

Rwanda 2%

Rumänien		Kina
2%		Kina
2%		8%
Peru		8%
Peru
4%		Laos
Nigeria		2%
Nigeria	Mauritius	Malaysia
5%		Malaysia
5%		1%
	8%	1%
	8%

Figur 4.9 Enskilda projekt – fördelning av utsläppsminskningsenheter per land.

lade länder och endast 0,5 % återfinns i små ö-natio- ner stadda i utveckling. Den kontrakterade mäng- den utsläppsminskningsenheter från Afrika utgör 30 % av den totala volymen kontrakterade utsläpps- minskningsenheter från enskilda projekt. Denna pro- centsats kan sättas i jämförelse med CDM-marknaden som helhet där enbart cirka 4 % av det totala antalet utsläppsminskningsenheter kommer från Afrika.

Sverige deltar i sju multinationella fonder

Deltagandet i multilaterala CDM- och JI-fonder innebär möjlighet till engagemang i projekt i fler regioner och projektkategorier. Fem av de sju CDM- och JI-fonderna Sverige deltar i (Prototype Car- bon Fund, Asia Pacific Caron Fund, Future Carbon Fund, Multilateral Carbon Credit Fund och Testing Ground Facility) beskrivs utförligt i Sveriges femte nationalrapport om klimatförändringar. Sedan 2009 har Sverige gått med i ytterligare två fonder; Um- brella Carbon Facility Tranche 2 (UCF T2) och Car- bon Partnership Facility (CPF).

Umbrella Carbon Facility Tranche 2 är en CDM- fond som administreras av Världsbanken. Fonden kommer att förvärva utsläppsminskningsenheter från perioden efter 2012. UCF T2 öppnades för del- tagande i juni 2010 och blev fulltecknad i februari 2011 då en fondvolym på 105 miljoner euro upp- nåddes, varav Sverige har bidragit med 10 miljoner euro. Fonden har fokuserat på projekt inom ener- gieffektivisering, förnybar energi samt insamling och destruktion av metangas. Fyra av fondens pro- jekt planeras att genomföras som program-CDM, en relativt ny projektform inom CDM. Program-CDM är större program som omfattar ett flertal mindre CDM-projekt i olika geografiska områden.

Carbon Partnership Facility är en innovativ CDM- fond för projekt efter 2012. Sverige och Norge gick gemensamt in i fonden 2010 och bidrog vardera med 20 miljoner euro till fondens totala kapital på 72 miljoner euro. Fonden fokuserar på storskaliga åt- gärdsprogram och investeringar, som program-CDM och sektorsövergripande program, vilka kan åstad- komma större utsläppsreduktioner på ett effektivt sätt. Fonden kan komma att dra nytta av andra nya klimatsamarbeten, som t.ex. Partnership for Market Readiness (PMR), ett initiativ vid Världsbanken fo- kuserat på kapacitetsuppbyggnad. De praktiska er- farenheterna från verksamheten inom fonden kan sedan tillföras de internationella klimatförhand- lingarna och utvecklingen av nya flexibla mekanis- mer.

De fram till och med 2012 kontrakterade projek- ten och fonderna förväntas enligt avtal generera utsläppsminskningar motsvarande cirka 19 miljo- ner ton koldioxidekvivalenter. Riksdagens ambition är att genom internationella klimatinsatser inom CDM- och JI-programmet åstadkomma utsläpps- minskningar motsvarande minst 40 miljoner ton koldioxidekvivalenter som ett bidrag till att nå det nationella delmålet till 2020. De av riksdagen totalt anslagna medlen inklusive bemyndigande ramen för perioden till och med 2013 förväntas räcka till förvärv av totalt cirka 27-29 miljoner ton utsläpps- minskningsenheter.

4.4Styrmedels och åtgärders kostnadseffektivitet i den svenska klimatstrategin

4.4.1 Styrmedels kostnadseffektivitet

Begreppet kostnadseffektivitet avser i det här sam- manhanget ett läge där ett givet mål nås till lägsta möjliga kostnad. För att kunna bedöma olika styr- medels och åtgärders kostnadseffektivitet behövs alltså ett mål och en uppskattning av styrmedlens kostnader. I fallet med en nationell målsättning vad gäller utsläppen av växthusgaser är det de samhälls- ekonomiska kostnaderna som är de relevanta, dvs den förändring i hushållens konsumtionsutrymme (i vid mening) som styrmedlet ger upphov till. För att erhålla en helhetsbedömning bör även effekter på framtida generationer beaktas i analysen.

De mål som styrmedlet i fråga ska uppfylla kan vara flera och det kan därför vara svårt att på ett rätt- visande sätt allokera kostnaderna för styrmedlet.

Styrmedlet kan till exempel, som är vanligt före-

62 4. Styrmedel och åtgärder

kommande i den svenska klimatstrategin, samtidigt syfta till att påverka flera miljömål men även till att bidra till att bredare energipolitiska, avfallspo- litiska och arbetsmarknadspolitiska målsättningar uppfylls.

Allmänt kan konstateras att generellt verkande styrmedel som koldioxidskatt och handel med ut- släppsrätter som ålägger företag och hushåll samma marginella kostnader för utsläpp har goda grund- förutsättningar för en hög kostnadseffektivitet ef- tersom de ger flexibilitet i valet av åtgärder, vilket resulterar i att åtgärder med låga kostnader vidtas. Den information som privata aktörer har om sina egna specifika möjligheter att minska utsläppen kan utnyttjas på ett effektivt sätt. Systemet för handel med utsläppsrätter har även fördelen att det omfat- tar flera länder och att utsläppsminskningar därmed kan uppnås till en lägre sammanlagd kostnad än vad som skulle ha varit fallet om samma utsläppsreduk- tion skulle ha uppnåtts enbart genom nationella åt- gärder. Man kan argumentera för att det finns två huvudskäl för att komplettera generellt verkande styrmedel med mer riktade styrmedel (Naturvårds- verket 2012b). Det första motivet hänger ihop med förekomsten av andra marknadsmisslyckanden än själva utsläppet av växthusgaser. Det är tex kun- skapsläckage från investeringar i FoU, andra hinder för ny teknik och infrastruktur samt olika typer av informationsmisslyckanden.

Det andra motivet är att det ibland finns fakto- rer som begränsar implementeringen av en effek- tiv politik. Detta kan innebära att istället för att införa ett träffsäkert styrmedel kan den näst bästa lösningen vara att införa flera trubbiga styrmedel. En anledning till detta kan vara att det träffsäkra styrmedlet inte bedöms politiskt genomförbart en annan anledning kan vara att styrmedlet leder till mycket höga transaktionskostnader.

Det finns således en risk att de generella syste- men, på grund av målkonflikter, inte kan konstru- eras på ett teoretiskt önskvärt sätt. Riktade styrme- del kan då bidra till att öka kunskapen om de åt- gärdsmöjligheter som finns. Detta innebär att det i vissa fall kan vara kostnadseffektivt att kombinera generella och riktade styrmedel. För att kostnadsef- fektivt lyckas begränsa nivåerna av växthusgaser i atmosfären krävs även internationellt samarbete på såväl kort som lång sikt. Utsläppsreducerande och teknikspridande åtgärder kan då i största möjliga utsträckning genomföras där kostnaden är lägre. Ex- empel på sådana internationella samarbeten är Kyo- toprotokollets flexibla mekanismer och EU:s system för handel med utsläppsrätter.

I den svenska klimatstrategin ingår både handel med utsläppsrätter och en koldioxidskatt men dessa om- fattar inte alla samhällssektorer och är inte heller likformigt utformade. När det gäller energiskatte- systemet så har skattesatserna differentierats mel- lan olika sektorer på grund av att vissa branscher är utsatta för internationell konkurrens och för att möjliggöra skattehöjningar för övriga sektorer av samhället. En sådan differentiering riskerar att leda till en minskad kostnadseffektivitet för systemet genom att olika aktörer möter olika kostnader för sina utsläpp. I en omvärld där inte samtliga länder möter utsläppsrestriktioner kan en differentiering av skatterna ändå, när effekter på den totala ekono- min vägs in, vara motiverad utifrån ett kostnads effektivitetsperspektiv.. För att långsiktiga klimatmål skall kunna nås behöver ett förändringstryck skapas, som leder till strukturella förändringar och att ny teknik utvecklas. En sådan utveckling är nödvändig för att skapa en hållbar tillväxt på lång sikt. Sverige har valt en balans mellan dessa två målsättningar genom att föra en nationell klimatpolitik, som dels innehåller styrmedel som medför att utsläpps- minskande åtgärder genomförs på hemmaplan och dels samarbete inom ramen för Kyotoprotokollets flexibla mekanismer och EU:s handelssystem.

4.4.2Kostnader för åtgärder som genomförts till följd av svenska klimatpolitiska styr- medel

Flera av de styrmedel som bidrar till minskade växt- husgasutsläpp syftar även till att andra samhällsmål ska uppnås. När styrmedlen dessutom samverkar i en sektor eller ett användningsområde är det kom- plext att särskilja styrmedlens enskilda effekter. Det är också osäkert att separera effekter av styr- medlet från andra omvärldsförändringar som påver- kar utvecklingen, t.ex. energipriser och spontan tek- nikutveckling samt att sätta prislappar på de trans- aktionskostnader som uppstår hos aktörerna och styrmedlens totala påverkan på samhällsekonomin.

En grov indikation på styrmedlens och den sam- lade klimatstrategins kostnadseffektivitet kan ändå ges av att effekter och kostnader uppskattas för de tekniska åtgärder som genomförs till följd av de styrmedel eller paket av styrmedel som införts.

I Figur 4.10 redovisas resultatet av en beräkning av åtgärdskostnader för ett urval av konverterings- och nyinvesteringsåtgärder inom el- och värmetill- försel som genomförts under perioden 1990-2010 i Sverige. För respektive åtgärd har en bedömning gjorts av vilken sammanlagd årlig utsläppsminsk-

4. Styrmedel och åtgärder	63

ning den lett till under perioden. Höjden av stapeln för respektive åtgärd visar beräknad åtgärdskostnad på Y-axeln och stapelns bredd visar uppskattad årlig utsläppsminskning av åtgärden på x-axeln. Åtgärds- kostnaderna har beräknats utan styrmedel som skat- ter och bidrag och med 4 procent kalkylränta, vilket speglar ett samhällsekonomiskt perspektiv och inte kostnadskalkylen för en investerare. Åtgärdskost- naderna i figuren överensstämmer alltså inte med kostnaden för de hushåll eller företag som genom- fört åtgärderna.

Resultatet påverkas till stor del av vilka bränsle- kostnader och därmed vilka differenser i pris mellan olika bränslen som antagits gälla under perioden. I beräkningarna ligger de antagna bränslekostnader- na nära genomsnittet 1990-2010. Under perioden har skillnaden i bränslepriser (relativpriserna) va- rierat mest mellan biobränslen och olja medan den varit tämligen stabil mellan kol och biobränslen (med undantag för ett år). Det gör att kostnaderna för åtgärder där kol ersätts har varierat ganska lite under perioden medan motsvarande åtgärdskostna- der där olja bytts ut har sjunkit kraftigt i takt med stigande oljepriser, t.o.m. till negativa nivåer (lön- samma åtgärder för samhället), eftersom biobräns- lepriserna inte ökat i samma omfattning. För åtgär- der inom elproduktion har alternativinvesteringen antagits vara kolkondens i Sverige (se avsnitt 4.2.3). Om man istället antar kolkraftvärme såsom alterna- tiv så vore effekten av åtgärderna 20 procent lägre och kostnaderna per kg CO2 därmed högre.

Diagrammet visar uppskattade historiska åtgärds- kostnader och är inte någon bedömning av framtida åtgärdskostnader. Felkällor och begränsningar finns i metoden och dataunderlaget. Effekterna av bränsle konverteringar kan vara överskattade eftersom de inte tar hänsyn till att det också skett energieffekti- viserande åtgärder vilket totalt reducerat energi användningen. Samtidigt finns det även ytterligare konverteringsåtgärder som inte kunnat beräknas p.g.a. begränsningar i statistiken. I beräkningarna har ett genomsnittligt energipris antagits för hela perioden, men åtgärderna kan mycket väl ha genom- förts först när el- och fossilbränslepriserna varit högre än genomsnittet eller prisrelationen mellan fossila och förnybara bränslen varit som mest gynnsamma. Exempelvis skedde en stor del av oljekonverteringen i bostadssektorn under 2000-talet då oljepriserna var höga. Värt att notera är att kostnaderna för åt- gärderna i de flesta fall ligger betydligt lägre än den nivå som gällt för koldioxidskatten under 2000 talet i Sverige. Koldioxidskatten har alltså haft en sådan nivå att den med marginal kunnat överbrygga:

•att hushållen och företagen kräver en större avkastning

•på sina investeringar (än staten),

•transaktionskostnader,

•andra marknadshinder.

Kostnaden för avfallskraftvärme blir särskilt låg i beräkningen p.g.a. av att driften av en avfallsför- bränningsanläggning genererar intäkter då en sär-

kr/kg koldioxid

Åtgärdskostnader för några typåtgärder

1,5

0,5

0
1	5	9	13	17	21	25	29	33	37	41	45	49	53	57	61	65	69	73	77	81	85	89	93	97	101	105	109	113	117	121	125	129	133	137	141	145	149	153	157	161	165	169	173	177	181	185

-2

Avfallskraftvärme

biotillElpanna-hetvattenpanna

-bioNykraftvärme 80 MW

Vindkraftpå land, 5 MW

fjärrvärme,tillOlja småhus

fjärrvärme,tillOlja flerbostadshus

biokraftvärme,Ny 10 MW tillOljafjärrvärme, lokaler

naturgaskraftvärmeNy

värmepump,tillEl småhus

Hetvattenpannafrån kol till flis

konvertKraftvärme,fr kol till flis

biobränsle,tillOlja småhus värmepump,tillOlja småhus värmepump,tillEl lokaler

-0,5

-1

-1,5

Kiloton koldioxid

Figur 4.10 Uppskattad samhällig kostnad och årlig utsläppsminskning för olika typåtgärder i el- och vär- metillförsel som genomförts i Sverige 1990-2010 (normalårskorrigerad)

64 4. Styrmedel och åtgärder

skild behandlingsavgift kan tas ut vid anläggning- arna.

Vilka styrmedel eller styrmedelskombinationer som har påverkat att åtgärderna har genomförts är svårt att precisera mer än att det från tidigare av- snitt framgår vilka styrmedel som är riktade till specifika sektorer.T ex kan åtgärder som innebär att bygga ny förnybar elproduktionskapacitet (vind- kraft, biokraftvärme) sannolikt ha stimulerats av elcertifikatsystemet, eftersom priserna på elcertifi- kat ökat över tiden, även om EU ETS också kan ha bidragit genom att i viss mån höja priset på el. Sär- skilda stöd för havsbaserad vindkraft har getts men vi saknar kostnadsuppskattningar för denna typ av åtgärd. Att ny avfallskraftvärme varit en mycket billig åtgärd har sannolikt sin grund i avfallsdeponi- förbudet och höga alternativa behandlingskostna- der för avfall vilka lett till att avfallsförbrännings- anläggningar kan ta betalt för att ta emot brännbart avfall.

Energi och koldioxidskatter bedöms ha varit be- tydelsefulla för att minska användningen av fossila bränslen i bostadssektorn eftersom skatterna gett kraftfulla incitament att konvertera till fossilfria bränslen.

4.4.3 Styrmedelsförändringar som lett till ökad kostnadseffektivitet

Riksdagen har beslutat enligt proposition 2009/ 10:41 (Finansdepartementet 2009) att i två steg minska den nedsättning av den generella koldioxid- skatten som industrin utanför handelssystemet samt jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksverk- samheterna erhållit. Regeringen bedömde 2009 att koldioxidskatten kunde höjas för de angivna näring- arna, utan att det i någon större utsträckning med- för att utsläpp av koldioxid och andra växtshusgaser flyttar på ett sådant sätt att de globala utsläppen inte minskar. Bedömningen grundades på att energi- kostnadernas andel av de totala kostnaderna gene- rellt är låg för företag utanför handelssystemet, med undantag för framför allt växthusnäringen. Genom denna förändring ökar kostnadseffektivite- ten i klimatpolitiken eftersom fler utsläpp möter samma pris. Konjunkturinstitutet (Konjunkturinsti- tutet 2012) konstaterar i sin analys att kostnads effektiviteten i skattesystemet på lång sikt ökar med dessa förändringar.

4.5Styrmedel tagna ur bruk

Jämfört med redovisningen i Sveriges femte natio- nalrapport har fyra styrmedel tagits ur bruk, se tabell 4.4.

Tabell 4.4 Styrmedel tagna ur bruk sedan fjärde nationalrapporten

Styrmedel	I första hand ersatt med
Delegationen för hållbara städer	–
Solvärmestödet	ROT-avdrag
Lagen om PFE	–
Miljöbilspremien	Undantag från fordonsskatt
	för nya miljöbilar

4. Styrmedel och åtgärder	65

4.6Summerande styrmedelstabell

						Bedömd reduktion i miljoner ton
		Primärt				CO2e per år jämfört med 1990
Namn på åtgärd/		berörd	Typ av	Status för	Administrerande	års styrmedel
Namn på åtgärd/		berörd	Typ av	Status för	Administrerande
styrmedel	Primärt syfte	växthusgas	styrmedel	styrmedlet	myndighet	2010	2015	2020	2030
			Sektorsövergripande styrmedel
Delegation för	Omställning till	Alla	Ekonomiskt	Avslutat	Boverket	E.B	E.B	E.B	E.B
hållbara städer	ekologisk hållbarhet			(2009-
	på lokal nivå			2012)
Miljöbalken	Ekologiskt hållbar	Alla	Lagstift-	Pågående	Naturvårdsverket	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
	utveckling		ning	(1999-
Ny plan- och bygglag	Främja en hållbar	Alla	Lagstift-	Pågående	Boverket	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
	samhällsutveckling		ning	(2011-
Klimat- och	Ökad kunskap om	Alla	Information	Pågående	Energimyndig-	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
energirådgivning	åtgärdsmöjligheter			(1998-	heten
Forskning och	Utveckling av teknik	Alla	Ekonomiskt	Pågående	Energimyndig-	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
utveckling	med mycket låg			(1990-	heten (främst)
	klimatpåverkan
			El- och fjärrvärmeproduktion
Energiskatt	Effektivisera energi-	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Skatteverket
	användningen			(1957-
Koldioxidskatt	Minska använd-	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Skatteverket
	ningen av fossila			(1991-
	bränslen
Elcertifikatsystemet	Öka tillförseln av	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Energimyndig-	14	16	16	15
	el från förnybara			(2003-	heten o Svenska	14	16	16	15
	energislag				Kraftnät
EU:s handel med	Minska	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Naturvårdsverket
utsläppsrätter	användningen av			(2005-	o Energimyndig-
	fossila bränslen				heten
	i den handlande
	sektorn
Särskilda stöd	Minska	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Energimyndig-	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
för vindkraft	användningen av			(2007-	heten
	fossila bränslen
Lagen om	Minska	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Energimyndig-	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
ursprungsgarantier	användningen av			(2010-)	heten o Svenska
för el	fossila bränslen				kraftnät
Statligt stöd för	Minska	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Energimyndig	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
installation av	användningen av			(2009-)	heten
solceller	fossila bränslen
			Bostäder och lokaler
Energiskatt	Fiskal och	Koldioxid	Ekonomisk	Pågående	Skatteverket
	effektivisera			1957
	energianvändningen
Koldioxidskatt	Minska	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Skatteverket
	användningen av			(1991-
	fossila bränslen
Byggregler - normer	Effektivare	Koldioxid	Lagstiftning	Pågående	Boverket	1,3	0,3	0,5	0,7
för energieffektivitet	energianvändning
Energideklarationer	Effektivare	Koldioxid	Lagstiftning	Pågående	Boverket
	energianvändning		-	(2009-
			information
Lag om Ekodesign	Effektivare	Koldioxid	Lagstiftning	Pågående	Energimyndig-
	energianvändning			(2010-	heten
Obligatorisk	Effektivare	Koldioxid	Information	Pågående	Energimyndig-
Energimärkning	energianvändning			(1995-	heten
Teknikupphandling	Effektivare energi-	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Energimyndig-	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
	användning och				heten
	ökad användning
	av förnybar energi
Solvärmestöd	Ökad användning av	Koldioxid	Ekonomiskt	Avslutat	Boverket	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
	förnybar energi			(2009-
				2011)

66 4. Styrmedel och åtgärder

						Bedömd reduktion i miljoner ton
		Primärt				CO2e per år jämfört med 1990
Namn på åtgärd/		berörd	Typ av	Status för	Administrerande	års styrmedel
Namn på åtgärd/		berörd	Typ av	Status för	Administrerande
styrmedel	Primärt syfte	växthusgas	styrmedel	styrmedlet	myndighet	2010	2015	2020	2030

Industriutsläpp från förbränning och processer (inklusive utsläpp av fluorerade växthusgaser)

Energiskatt	Fiskal och	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Skatteverket
	effektivisera			(57-
	energianvändningen
Koldioxidskatt	Minska använd-	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Skatteverket
	ningen av fossila			(91-
	bränslen
Elcertifikatsystemet	Öka tillförseln av	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Energimyndig-	-0,8	0	0,2	0,4
	el från förnybara			(2003-	heten o Svenska
	energislag				Kraftnät
EU:s system för	Minska användning-	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Naturvårdsverket
handel med utsläpps-	en av fossila bräns-			(2005-	o Energimyndig-
rätter	len i den handlande				heten
	sektorn
Sänkt nedsättning av	Minska använd-	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Skatteverket	–	0,4	0,4	–
koldioxidskatten för	ningen av fossila			(2011-)
industri utanför EU:s	bränslen
handelssystem och
energiskatt på fossila
bränslen för upvärm-
ning inom industrin
Program för energi	Minska	Koldioxid	Frivillig/	Pågående	Energimyndig-	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
effektivisering (PFE)	elanvändningen		förhandlad	2005-	heten
			överens-	2012
			kommelse
Miljöbalken	Ekologiskt	Alla	Lagstiftning	Pågående	Naturvårdsverket	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
	hållbar			(1999-
	utveckling
F-gasförordning inklu-	Ekologiskt hållbar	HFC	Lagstiftning	Pågående		0,2	0,5	0,7	E.B.
sive direktiv mobila	utveckling
klimatanläggningar

			Transport
CO2-krav för nya bilar	Minska koldioxid-	Koldioxid	Lagstiftning	Pågående	Transportstyrelsen	E.B	E.B	E.B	E.B
	utsläpp från lätta			(2015 and
	fordon			2017)
Stöd till forskning	Utveckling av	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Vinnova o	E.B	E.B	E.B	E.B
och demonstration	teknik för hållbar				Energi-
	tillväxt och minskat				myndigheten
	fossilberoende				(främst)
Drivmedelsskatter	Internalisera de	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Skatteverket	2	2	2	E.B
(Energi- och	externa effekterna
koldioxidskatter)	av vägtransporter
	inklusive utsläpp
	av växthusgaser
Höjd energiskatt	Internalisera de	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Skatteverket	E.B	E.B	E.B	E.B
på diesel	externa effekterna			2011
	av vägtransporter
	inklusive utsläpp
	av växthusgaser

4. Styrmedel och åtgärder	67

		Primärt
Namn på åtgärd/		berörd	Typ av	Status för	Administrerande
styrmedel	Primärt syfte	växthusgas	styrmedel	styrmedlet	myndighet
Riktade styrmedel	Öka användningen	Koldioxid	Ekonomiskt	Pågående	Skatteverket
för introduktion av	av förnybara driv-				(främst)
förnybara drivmedel	medel

Bedömd reduktion i miljoner ton CO2e per år jämfört med 1990 års styrmedel

2010	2015	2020	2030
1,8	2,6	3	E.B.

Avfallsområdet

Regler om kommunal	Öka återvinningen	Metangas	Lagstiftning	Pågående	Naturvårdsverket	1,4	1,7	1,9	E.B.
avfallsplanering,	av avfall och minska		och fiskala
regler om producent-	de totala avfalls-		styrmedel
ansvar för vissa varor,	mängderna
skatt på deponering
av avfall (2000),
förbud att deponera
utsorterat brännbart
avfall (2002) och
förbud att deponera
organiskt avfall
(2005)
			Jordbruk
Riktade	Begränsad	Dikväve-	Ekonomiskt	Pågående	Jordbruksverket	0,5	E.B.	E.B.	E.B.
miljöersättningar	klimatpåverkan,	oxid och		(2007-
inom landsbygds-	Ett rikt odlingsland-	metan		2013)
programmet	skap och minskad
	övergödning
	Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF)
Bestämmelser om	Att uppnå miljömål	Koldioxid	Lagstiftning	Pågående	Skogsstyrelsen	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
skogsskötsel m.m.	och produktionsmål
i Skogsvårdslagen	för skogen
Bestämmelser om	Biologisk	Koldioxid	Lagstiftning	Pågående	Länsstyrelserna	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
markavvattning i	mångfald	och metan
Miljöbalken
Bestämmelser	Biologisk	Koldioxid	Lagstiftning	Pågående	Naturvårdsverket	E.B.	E.B.	E.B.	E.B.
om naturreservat	mångfald				och länsstyrelserna
och biotopskydd i
Miljöbalken samt
naturvårdsavtal

68 4. Styrmedel och åtgärder

4.7 Referenser till kapitel 4

Delegationen för hållbara städer (2012).

Slutredovisning av Delegationen för hållbara städers verksamhet, Rapport M 2011:01 till Regeringen.

Boverket (2009). Planer som styrmedel för att minska samhällets klimatpåverkan. Rapport Boverket juni 2009. ISBN 978-91-86559-03-8

Boverket a (2011). Boverket informerar – om nya och ändrade författningar den 2 maj 2011. 2011:1. Utgivningsdag 2011-04-29.

Boverket b (2011). Regelsamling för byggande, BBR 2012, ISBN 978-91-86827-40-3

Boverket (2012). Utvärdering av solvärmebidraget och solvärmestödet. Rapport 2012:9.

ISBN pdf: 978-91-87131-21-9

Boverket, Statistik om energideklarationer, Trend Energideklarationer. Hämtat 2013-04-01,

www.boverket.se/Bygga--forvalta/Energideklaration/ Statistik/

Dir.2011:91, Tilläggsdirektiv till Miljömålsbe- redningen (M 2010:04), Strategi för en långsik- tigt hållbar markanvändning – med syfte att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen, Beslut vid regeringssammanträde den 13 oktober 2011

Dir. 2009/28/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, 29 april 2009

Energimyndigheten (2003).

Energiläget 2003. ET 20:2003

Energimyndigheten a (2010). Företagsstrategier för utsläppshandel och klimatåtaganden –

En enkätstudie av företagens agerande och attityder gentemot Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter. Eskilstuna: Energimyndigheten. Rapport ER 2010:24.

Energimyndigheten b (2010). Transportsektorns energianvändning 2009, ES 2010:04

Energimyndigheten a (2012), Statusrapport avseende länsstyrelsernas arbete och utveckling av de regionala energi- och klimatstrategierna

Eskilstuna: Statens energimyndighet. ER2012:19. ISSN 1403-1892

Energimyndigheten b (2012),

Energiläget i siffror 2012, statistikbilaga till Energiläget 2012.

Eskilstuna: Energimyndigheten. ET2012:34.

Energimyndigheten c (2012).

Elcertifikatsystemet 2012.

Eskilstuna: Energimyndigheten. ET2012:30.

Energimyndigheten e (2012), Energiläget 2012.

Eskilstuna: Energimyndigheten. ET2012:34.

Energimyndigheten f (2012). Färdplan 2050 – bostäder och lokaler. Energimyndighetens underlag till Naturvårdsverkets uppdrag för en färdplan för ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser år 2050.

Eskilstuna: Energimyndigheten. ER2012:28. ISSN 1403-1892

Energimyndigheten g (2012). Hållbara biodriv medel 2011. Informationsblad. ET 2012:25

Energimyndigheten a (2013).

Effekter av energi- och klimatrådgivningen 2011.

Rapport ER 2013:10. ISSN 1403-1892.

Energimyndigheten b (2013), Uppdaterad anlägg- ningslista efter utfasning, hämtad 2013-09-03, www.energimyndigheten.se/sv/Press/Nyheter/ Uppdaterad-anlaggningslista-efter-utfasning/

Energimyndigheten c (2013), Sammanställning vindpilotprojekt, hämtad 2013-09-03, www. energimyndigheten.se/Om-oss/Var-verksamhet/ Framjande-av-vindkraft/Riksintresse-vindbruk-/

Energimyndigheten d (2013), Revidering av riks intresse för vindbruk, hämtad 2013-09-03, www. energimyndigheten.se/sv/Om-oss/Var-verksamhet/ Framjande-av-vindkraft1/Riksintresse-vindbruk-/ Revidering-av-riksintresse-for-vindbruk-2011/

4. Styrmedel och åtgärder	69

Energimyndigheten e (2013), Planeringsram för år 2020, hämtad 2013-09-03, www.energimyndighe- ten.se/sv/Om-oss/Var-verksamhet/Framjande-av- vindkraft/Mal-och-forutsattningar-/Nytt-plane- ringsmal-for-2020/

Energimyndigheten f (2013).

Vindkraftsstatistik 2012.

Eskilstuna: Energimyndigheten.

ES2013:01. ISSN 1654-7543

Energimyndigheten g (2013), Stöd till solceller, hämtad 2013-09-03, www.energimyndigheten.se/ Hushall/Aktuella-bidrag-och-stod-du-kan-soka/ Stod-till-solceller/

Energimyndigheten h (2013), Ursprungsgarantier, hämtad 2013-09-03, www.energimyndigheten.se/ Foretag/ursprungsgarantier/

Energimyndigheten i (2013) Ekodesign och energimärkning, hämtad 2013-09-03, www.energimyndigheten.se/ekodesign

Energimyndigheten j (2013), Teknikupphandling, hämtad 2013-09-03, www.energimyndigheten.se/ sv/Foretag/Teknikupphandling1/

Energimyndigheten k (2013). Implementering av artikel 7 i energieffektiviseringsdirektivet – Energi myndighetens beräkningar och förslag. ER2013:04. Eskilstuna.

Energimyndigheten l (2013), PFE/Resultat och utvärdering, hämtad 2013-09-03, www.energimyndigheten.se/sv/Foretag/ Energieffektivisering-i-foretag/PFE/Resultat-och- utvardering/

Energimyndigheten m (2013). Transportsektorns energianvändning 2012, ES 2013:02

Förordning om deponering av avfall (SFS 2001:512)

Informant 1, Teknikavdelningen, Energimyndig- heten, Eskilstuna. E-mail 2013-03-13 om sam- manställning av solcellstödet.

Informant 2, Avdelningen för energieffektivisering, beräkning av potentiell besparing från ekodesign, Energimyndigheten. E-mail 2013-03-21.

Informant 3, Energimyndigheten n (2013).

Informant,4, Energimyndigheten o, Avdelningen för energieffektivisering, om andel företag och energianvändning som försvinner ur PFE i juni 2014. Telefonsamtal 2013-03-08

Johansson Håkan (2013) Minskade utsläpp av växthusgaser från vägtrafiken. Trafikverket PM, hämtad 2013 http://www.trafikverket.se/PageFiles/25435/pm_ vagtrafikens_utslapp_130902_ny.pdf

Konjunkturinstitutet (2012) Samhällsekonomiska effekter av energi- och koldioxidskatteförändringar som beslutades av riksdagen 2009. Fördjupnings- PM nr 10 2012

Lag om skatt på avfall (SFS 1999:673)

Miljöbalk (1998:808)

Naturvårdsverket (2006) Sweden’s Initial report under the Kyoto Protocol – Calculation of Assigned Amount. Swedish EPA. Rapport till UNFCCC December 2006.

Naturvårdsverket (2009). Allmänheten och klimat förändringen 2009 - Allmänhetens kunskap om och attityd till klimatförändringen,med fokus på egna åtgärder, konsumtionsbeteenden och företagens ansvar. Stockholm: Naturvårdsverket.

Rapport 6311. ISBN 978-91-620-6311-5.

Naturvårdsverket a. Utsläpp av växthusgaser år 2011, hämtad 2013, www.naturvardsverket.se

Naturvårdsverket (2010) Gör arbetet med klimat strategier någon skillnad? En utvärdering av lokalt klimatstrategiarbete Stockholm: Naturvårdsverket. ISBN 978-91-620-6358-0.pdf

Naturvårdsverket a (2012). Underlag till en färdplan för ett Sverige utan klimatutsläpp 2050.

Stockholm: Naturvårdsverket. Rapport 6537 ISBN 978-91-620-6537-9

Naturvårdsverket b (2012) Ett mål flera medel. Styrmedelskombinationer i klimatpolitiken.

Rapport 6491, ISBN 978-91-620-6491-4

Naturvårdsverket a (2013). Utsläpp av växthusgaser år 2011, hämtad 2013, www.naturvardsverket.se

70 4. Styrmedel och åtgärder

Naturvårdsverket b (2013). Underlag till Sveriges klimatrapportering till UNFCCC 2013.

NFS 2006:6 Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om innehållet i en kommunal avfallsplan och länsstyrelsens sammanställning

Näringsdepartementet, 2012 b. Proposition

2011/12:118 Planeringsssystem för infrastruktur

Näringsdepartementet c 2012. Proposition 2012/13:25 Investeringar för ett starkt och håll bart transportsystem

Näringsdepartementet (2013), Industrin ska kunna fortsätta spara energi, hämtad 2013-09-03, www.regeringen.se/sb/d/15709/a/201349

Plan- och bygglag (2010:900)

Profu (2013). Beräkningar med MARKAL- NORDIC inför Sveriges klimatrapportering

(NC6). Mölndal: Profu i Göteborg AB.

Profu (2011). Utvecklad modellutvärdering av CO2-utsläppen från bostäder och service.

Mölndal: Profu i Göteborg AB.

Prop. 2008/09:162 En sammanhållen klimat-

och energipolitik – Klimat. Miljödepartementet.

Prop. 2008/09:163 En sammanhållen klimat- och energipolitik – Energi. Näringsdepartementet.

Prop. 2009/10:170: En enklare plan- och bygglag. Miljödepartementet.

Prop. 2009/10:41 Vissa punktskattefrågor med anledning av budgetpropositionen för 2010. Finansdepartementet.

Prop. 2011/12:1 Budgetpropositionen för 2012, utgiftsområde 23, sid 59. Finansdepartementet. Prop. 2011/12:118: Planeringssystem för trans- portinfrastruktur. Näringsdepartementet.

Prop. 2012/13:21 Forskning och innovation för ett långsiktigt hållbart energisystem

Prop. 2012/13:25: Investeringar för ett starkt och hållbart transportsystem Näringsdeparte- mentet a.

Regeringen, Att möta globala utmaningar –skrivelse om samstämmighet för utveckling, skrivelse 2009/10:129, 2010-03-18 till Riksdagen

Regeringsbeslut 2012-12-20, N2012/6395/TE och delvis N2012/6434/TE (Näringsdeparte- mentet d): Uppdrag till Trafikverket att ta fram ett förslag till nationell trafikslagsövergripande plan för utveckling av transportsystement för perioden 2014-2025. (Rskr 2012/13:119).

Regeringskansliet (2010), Sveriges Nationella Handlingsplan för främjande av förnybar energi enligt Direktiv 2009/28/EG och Kommissionens beslut av den 30.6.2009

Regeringskansliet (2011), Sveriges andra natio- nella handlingsplan för energieffektivisering

Regeringskansliet (2013), Report for Sweden on assessment of projected progress In accordance with article 3.2 under Council Decision No 280/2004/ EC on a Mechanism for Monitoring Community Greenhouse Gas Emissions and for Implementing the Kyoto Protocol

Regulation (EU) No 525/2013 of the European Parliament and of the Council of 21 May 2013 on a mechanism for monitoring and reporting greenhouse gas emissions and for reporting other information at national and Union level relevant to climate change and repealing Decision No 280/2004/EC

Riksrevisionen (2012) Svensk klimatforskning – vad kostar den och vad har den gett? Stockholm: Riksrevisionen. RIR 2012:2. ISBN 978 91 7086 275 5

Skatteverket a (2013), Ändrade skatter på bränslen och el fr.o.m. 2013, hämtad 2013-09-03, www. skatteverket.se/download/18.2b543913a42158a cf800016263/1354780124382/ Skattesatser+2013+RA.pdf

Skatteverket b (2013), Ändrade bestämmelser för kraftvärmeanläggningar och vissa värmeleveranser, hämtad 2013-09-03, www.skatteverket.se/omoss/nyheter/2012/ nyheter/nyaskattereglerfranarsskiftet.5.2b54391 3a42158acf800024610.html

4. Styrmedel och åtgärder	71

Skatteverket c (2013), Förändringar avseende beskattning av bränsle och elektrisk kraft som träder i kraft den 1 januari 2011, hämtad 2013- 09-03, www.skatteverket.se/download/18.6fdde 64a12cc4eee23080006350/1292846720922/ Information_sammanst%C3%A4llning_%C3%A 4ndringar_2011.pdf

Skatteverket d (2013), Nedsatt koldioxidskatt för bränslen som förbrukas i anläggning som omfattas av handeln med utsläppsrätter, hämtad 2013-09-03, http://www.skatteverket.se/foretagorganisationer/ skatter/punktskatter/energiskatter/utslappsratter

.4.121b82f011a74172e5880006846.html

Skatteverket e (2013). Hämtad från www April 2013 http://www.skatteverket.se/foretagorganisationer/ skatter/punktskatter/allapunktskatter/energiskatter

.4.18e1b10334ebe8bc8000843.html

Skogsstyrelsen a (2013), Skogsbruk i ett förändrat klimat, hämtad från www 2013-09-05 http://www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/ Projekt/Landsbygdsprogrammet/Skogsbruk-i-ett- forandrat-klimat/

Skogsstyrelsen b (2013), Skogsägaren och klimatet, hämtad från www 2013-09-05 www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Projekt/ Landsbygdsprogrammet/Kunskap-for-dig-och-din- skog/

Skogsstyrelsen c (2013), Bioenergi från skogen, hämtad från www 2013-09-05 www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Projekt/ Landsbygdsprogrammet/Bioenergi-fran-skogen/

Skogsstyrelsen d (2013), Skog och klimat, hämtad från www 2013-11-27 http://www.skogsstyrelsen. se/Myndigheten/Skog-och-miljo/Skog-och-klimat1/

SOU 2008:110: Ett energieffektivare Sverige. Slutbetänkande av Energieffektiviseringsutred- ningen. ISBN 978-91-38-23103-6

SPBI 2013. Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet. Statistik hämtad från www 2013 http://spbi.se/

Sverige kommuner och landsting (2012) Nyckeltal energi och klimat 2012. ISBN 978-91-7164-895-2

Trafikverket b (2012). Trafikverkets miljörapport 2012, publikationsnummer 2013:061

Trafikverket a (TRV 2012/38626): Förslag till nationell plan för transportsystemet 2014-2025, remissversion 2013-06-14.

Trafikverket a (2013). Bilindex 2012 – Index över nya bilars klimatpåverkan

Publikationsnummer: 2013:053

Trafikverket b (2013). Trafikverket Bilindex– Index över nya bilars klimatpåverkan. Tidigare utgåvor av årliga rapporter. Sammanställning från årliga rapporterna utförd av Gugge Haglund, Trafikverket 2013.

72 4. Styrmedel och åtgärder

4. Styrmedel och åtgärder	73

5Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

Prognosen över utsläpp och upptag av växthusgaser som beskrivs i detta kapitel har tagits fram för den- na nationalrapport samt för Sveriges rapportering till EU (Miljödepartementet, 2013) i enlighet med de krav som ställs i EU-beslutet om övervakning av växthus- gaser1. Prognosens referensscenario baseras på befint- liga styrmedel som antagits av EU och Sveriges riks- dag2 samt en ekonomisk framtidsbedömning. Progno- sen är ett resultat av en rad antaganden som alla är behäftade med osäkerhet och kan främst ses som en konsekvensanalys av de antaganden som gjorts. Resul- tatet ska tolkas med detta i åtanke.

Metoden för att beräkna prognosen är främst uppbyggd för att göra en prognos på medellång eller lång sikt, vilket innebär att prognosen inte tar hänsyn till mer kortsiktiga variationer. För antagan- den och beräkningsförutsättningar samt metodik se bilaga 5. Utöver prognosen med befintliga styrmedel har två känslighetsalternativ beräknats samt en prog- nos som inkluderar planerade styrmedel, utöver de redan beslutade.

5.1Prognos för de totala utsläppen

De totala utsläppen av växthusgaser i Sverige, räknat i koldioxidekvivalenter, var 61,4 miljoner ton koldioxid ekvivalenter år 2011, exklusive utsläpp och upptag av växthusgaser från sektorn markanvändning, för-

100

0	1990 1991 1992	1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999	2000 2001 2002	2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011	2015	2020
-20	1990 1991 1992	1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999	2000 2001 2002	2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011	2015	2020
-20
-40
-60
		Totalt utsläpp		LULUCF	Kyotomål

Figur 5.1 Historiska och prognostiserade totala utsläpp av växthusgaser och Sveriges Kyotomål.

ändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF). Prognosresultatet, se Figur 5.1 och Tabell 5.1, pekar mot att de totala utsläppen av växthusgaser (exkl. LULUCF) kommer att minska långsamt under prog- nosperioden. År 2020 bedöms de totala utsläppen vara 19 procent lägre jämfört med 1990 och år 2030 bedöms de sjunka ytterligare till 21 procent lägre än 1990.

Sektorn markanvändning, förändrad markanvänd- ning och skogsbruk (LULUCF) har under perioden 1990-2011 bidragit till en nettosänka för Sverige och beräknas göra det även till 2030.

Tabell 5.1 Historiska och prognostiserade utsläpp och upptag av växthusgaser per sektor (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020	1990-2030
Energi	53,7	45,0	44,8	44,3	43,6	42,8	-17%	-20%
Industriprocesser	6,3	6,7	6,3	6,2	6,2	6,2	-2%	-2%
Användning av lösningsmedel	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	-6%	-11%
Jordbruk	9,0	7,8	7,5	7,3	7,3	7,2	-19%	-20%
Avfall	3,4	1,7	1,3	1,1	0,9	0,8	-69%	-77%
Totala utsläpp	72,8	61,5	60,3	59,2	58,2	57,3	-19%	-21%
Markanvändning (LULUCF)	-37,2	-35,2	-24,9	-23,0	-21,9	-23,9	-38%	-36%

	1 Beslut nr 280/2004/EG om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser inom		2 Till och med årsskiftet 2011/2012
	gemenskapen och för genomförande av Kyotoprotokollet (detta beslut upphävdes och ersattes
	år 2013 av EU-förordning nr 525/2013)
74		5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder
74

	25			Inrikes transporter
equivalent				Energiindustri
equivalent	20			Förbränning inom
	20

				industrin
2	15			Jordbruk
of CO				Industriprocesser
tonnes	10			Lokaler, hushåll,
	10

Million				areella näringar
Million	5			Diffusa utsläpp
	5			Diffusa utsläpp
				Avfall
	0		2030	Militär
	1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010	2020		Militär
	1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010	2020		Användning av
				Användning av
				lösningsmedel

Figur 5.2 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från olika sektorer.

5.2Prognos per gas

År 2011 bestod cirka 80 procent av de totala utsläp- pen av koldioxid medan lustgasutsläppen stod för 11 procent, metanutsläppen för 8 procent, och de fluo- rerade växthusgaserna för knappt 2 procent. Mellan 2011 och 2030 bedöms utsläppen av alla gaser minska. Sammansättningen av växthusgaser förändras under prognosperioden på så sätt att koldioxidutsläppens andel beräknas öka något. De historiska utsläppen och prognos per gas visas i Tabell 5.2.

5.3Prognos per sektor

Utsläppsprognosen bygger på många olika antagan- den och utvecklingen för växthusgasutsläppen skiljer sig åt mellan olika sektorer. Exempel på drivkrafter i några sektorer för utsläppsutvecklingen är den eko- nomiska utvecklingen, priser, befolkningstillväxt och styrmedel. Under perioden 2011 till 2030 bedöms till exempel utsläppen från inrikes transporter minska

medan utsläppen från energiindustrin bedöms ligga kvar på samma nivå. Förbränning inom industrin be- döms öka något fram till år 2020 varefter de minskar något. Övriga sektorer minskar något under prognos- perioden, se Figur 5.2.

5.3.1 Energiindustrin

Utsläpp från energiindustrin, det vill säga el- och fjärrvärmeproduktion, raffinaderier samt tillverkning av fasta bränslen bedöms var för sig ha olika utveck- ling under prognosperioden men totalt sett ligger ut- släppen på samma nivå under hela prognosperioden. Detta är ett resultat av att utsläppen från el- och fjärrvärmeproduktionen minskar något medan ut- släppen från raffinaderier ökar betydligt. Utsläppen från tillverkning av fasta bränslen ligger på ungefär samma nivå under prognosperioden. Det är främst utsläppen av metan som ökar, se Tabell 5.3.

El- och fjärrvärmeproduktion

Utsläppen av växthusgaser från el- och fjärrvärmepro- duktion bedöms minska något från 2011 till 2030, se Tabell 5.4. Utsläppen minskar trots en ökad produk- tion av framför allt el men även fjärrvärme i början av prognosperioden. Att utsläppen minskar trots en ökad produktion beror på en delvis förändrad sam- mansättning av insatt bränsle. En ökad användning av naturgas, bränslen från järn- och stålindustrin samt till viss del avfall bidrar till ökade utsläpp men ök- ningen dämpas av en ökad användning av biobränsle och vindkraft samt en minskad användning av olja, kol och torv. Användningen av biobränsle ökar framför allt i kraftvärmeverk, vilket gynnas av både elcerti fikatsystemet och EU:s system för handel med ut- släppsrätter. Mellan 2012 och 2020 antas elproduk- tionen öka mer än elanvändningen vilket innebär en prognostiserad nettoexport på cirka 23 TWh år 2020.

Tabell 5.2 Historiska och prognostiserade totala utsläpp av växthusgaser, exkl. LULUCF, fördelat per gas (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020	1990-2030
Koldioxid	57,0	48,7	48,6	48,3	47,6	47,0	-15%	-18%
Metan	6,9	5,6	4,4	4,0	3,8	3,7	-42%	-47%
Dikväveoxid	8,4	6,7	6,5	6,4	6,3	6,3	-24%	-24%
Fluorerade växthusgaser	0,5	1,1	0,7	0,5	0,4	0,3	-2%	-35%
Totala utsläpp	72,8	61,5	60,3	59,2	58,2	57,3	-19%	-21%
(exkl. LULUCF)

Tabell 5.3 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från energiindustrin (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020	1990-2030
Koldioxid	9,8	10,1	10,0	9,9	9,9	9,9	1%	1%
Metan	0,02	0,09	0,10	0,08	0,08	0,09	271%	286%
Dikväveoxid	0,3	0,4	0,4	0,4	0,4	0,4	24%	27%
Totala utsläpp	10,1	10,7	10,5	10,4	10,4	10,4	2%	3%

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder	75

Raffinaderier

Utsläppen från raffinaderier beräknas öka betydligt under hela prognosperioden, se Tabell 5.5. Ökningen beror dels på en antagen ökad produktion dels på ökade utsläpp vid tillverkning av produkter som upp- fyller högre kvalitetskrav. Utsläppen från raffinaderier redovisas även i sektorn diffusa utsläpp.

Tillverkning av fasta bränslen

Utsläppen av växthusgaser från tillverkning av fasta bränslen bedöms ligga kvar på samma nivå som de senaste åren fram till 2030, cirka 0,3 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

5.3.2 Utsläpp från industri

För att täcka in industrins utsläpp måste både process utsläpp och utsläpp från förbränning inom industrin beaktas, vilka redovisas i olika CRF-koder (Common Reporting Format) enligt UNFCCC:s rapporterings- riktlinjer. Utsläpp av växthusgaser från industripro- cesser kommer från materialen i processerna och utgör

30-40 procent av industrins totala utsläpp. Utsläpp från industriernas förbränning av fossila bränslen utgör resten.

Utsläppen från industrins förbränning varierar över åren, främst beroende på produktionsvolym och konjunktursvängningar. Ett fåtal energiintensiva branscher står för en stor del av utsläppen i sektorn. Järn- och stålindustrin, massa- och pappersindust rin och kemiindustrin står tillsammans för nästan hälften av sektorns utsläpp.

Den totala energianvändningen inom industrin be- räknas öka mellan 2011 och 2030 främst till följd av en antagen produktionsökning. Däremot bedöms utsläp- pen från industrins förbränning minska, se Tabell 5.6. Denna bedömning bygger framför allt på att utsläp- pen väntas minska från massa- och pappersindustrin, till följd av en omställning från fossila bränslen till en ökad biobränsleanvändning. Även utsläppen från kemi-, metall-, verkstads-, mineral- och livsmedels industrin minskar något. Däremot bedöms utsläppen från gruv- samt järn- och stålindustrin öka något.

Tabell 5.4 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från el- och fjärrvärmeproduktion (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020	1990-2030
Koldioxid	7,7	7,8	7,5	7,2	7,1	7,0	-5%	-17%
Metan	0,02	0,09	0,08	0,07	0,07	0,07	-7%	-19%
Dikväveoxid	0,3	0,4	0,4	0,4	0,4	0,4	232%	195%

Totala utsläpp	8,0	8,3	8,0	7,6	7,5	7,4	-5%	-17%
Elproduktion (TWh)	142	147	160	174	175	175	23%	23%
Fjärrvärmeproduktion (TWh)	41	56	57	59	58	57	42%	38%

Tabell 5.5 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från raffinaderier (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020 1990-2030
Koldioxid	1,8	2,0	2,2	2,4	2,5	2,6	34%	45%
Metan	0,001	0,001	0,001	0,001	0,001	0,001	29%	39%
Dikväveoxid	0,02	0,02	0,02	0,03	0,03	0,03	25%	35%
Totala utsläpp	1,8	2,0	2,2	2,4	2,5	2,6	34%	45%

Tabell 5.6 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från industrins förbränning (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020	1990-2030
Koldioxid	11,5	9,0	9,4	10,0	9,7	9,5	-13%	-17%
Metan	0,05	0,05	0,05	0,04	0,04	0,05	-5%	-1%
Dikväveoxid	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	-4%	-6%

Totala utsläpp	12,1	9,5	10,0	10,5	10,3	10,0	-13%	-17%
Energianvändning (TWh)	140	144	158	171	175	178	22 %	27%

Tabell 5.7 Historiska och prognostiserade utsläpp från industriprocesser (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020 1990-2030
Koldioxid	4,9	5,5	5,4	5,6	5,6	5,7	13%	16%
Metan	0,01	0,01	0,02	0,02	0,02	0,02	19%	25%
Lustgas	0,9	0,1	0,1	0,1	0,1	0,2	-84%	-83%
Fluorerade växthusgaser	0,5	1,1	0,7	0,5	0,4	0,3	-2%	-35%
Totala utsläpp	6,3	6,7	6,3	6,2	6,2	6,2	-2%	-2%

76 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

De processrelaterade utsläppen av koldioxid, metan och lustgas bedöms öka något under prognosperio den. Utsläppen av fluorerade växthusgaser har haft en ökande trend under perioden 1990-2009 var efter utsläppen minskar och bedöms fortsätta minska mellan 2011 och 2020 och 2030. Minskningen beror främst på de förbud som successivt träder i kraft inom EU för ett flertal användningsområden för fluorerade växthusgaser. Nettoeffekten för de processrelaterade utsläppen från industrin är att de minskar något fram till år 2030, se Tabell 5.7.

5.3.3 Lokaler, hushåll, jordbruk, skogsbruk och fiske

Utsläppen från lokaler, hushåll och areella näringar har minskat kraftigt under perioden 1990-2011 och väntas fortsätta att minska något till 2020 och 2030, se Tabell 5.8. Minskningen beror främst på att olja för uppvärm- ning och varmvatten i bostäder och lokaler ersätts med värmepumpar, biobränsle och fjärrvärme.

Utsläppen från energianvändning inom jordbruket bedöms minska mellan 2011 och 2020 till följd av en minskad användning av diesel till arbetsmaskiner och minskad oljeanvändning till växthus och andra lantbruksbyggnader. Utsläppen från arbetsmaskiner

inom skogsbruket bedöms ligga på en jämn nivå under prognosperioden.

5.3.4 Militär

Utsläpp från militära transporter har minskat mellan 1990 och 2011. Under prognosperioden bedöms utsläppen ligga kvar på ungefär samma nivå som de senaste åren, mellan 0,2 och 0,3 miljoner ton kol dioxidekvivalenter, se Tabell 5.9.

5.3.5 Diffusa utsläpp

Den större delen av utsläppen i denna sektor härrör från raffinaderier. De diffusa utsläppen beräknas ligga kvar på ungefär samma nivå under prognosperioden, d.v.s. ungefär 1,0 miljoner ton koldioxidekvivalenter, se Tabell 5.10.

5.3.6 Transporter

Utsläpp i transportsektorn har ökat 2011 jämfört med 1990. Sedan 2005 har trenden dock varit svagt minskande utsläpp. Minskningstakten bedöms klinga av men fortsätter enligt prognosen fram till 2030, se Tabell 5.11 och 5.12.

Huvuddelen av utsläppen kommer från person- bilar och tunga fordon. Minskningen av utsläppen

Tabell 5.8 Historiska och prognostiserade utsläpp från lokaler, hushåll och areella näringar (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020	1990-2030
Koldioxid	10,4	3,1	2,9	2,6	2,3	2,1	-75%	-80%
Metan	0,24	0,31	0,25	0,25	0,22	0,21	2%	-15%
Dikväveoxid	0,29	0,27	0,24	0,23	0,22	0,21	-20%	-27%
Totala utsläpp	10,9	3,7	3,3	3,1	2,8	2,5	-72%	-77%

Tabell 5.9 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från militär (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020	1990-2030
Koldioxid	0,8	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	-71%	-71%
Metan	0,001	0,00004	0,0002	0,0002	0,0002	0,0002	-81%	-81%
Dikväveoxid	0,02	0,002	0,005	0,005	0,005	0,005	-68%	-68%
Totala utsläpp	0,9	0,2	0,2	0,3	0,3	0,3	-71%	-71%

Tabell 5.10 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från diffusa utsläpp (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020 1990-2030
Koldioxid	0,3	0,9	0,9	0,9	0,9	0,9	189%	189%
Metan	0,08	0,1	0,1	0,1	0,1	0,1	25%	25%
Dikväveoxid	0,001	0,004	0,004	0,004	0,004	0,004	192%	192%
Totala utsläpp	0,4	1,0	1,0	1,0	1,0	1,0	157%	157%

Tabell 5.11 Historiska och prognostiserade utsläpp från inrikes transporter (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020	1990-2030
Koldioxid	18,9	19,8	19,6	18,9	18,7	18,4	0.1%	-3%
Metan	0,2	0,05	0,03	0,02	0,02	0,01	-90%	-90%
Dikväveoxid	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	-7%	9%

Totala utsläpp	19,1	20,0	19,8	19,1	18,9	18,7	-1%	-3%
Bensin (TWh)	49,8	34,5	30,3	23,2	20,2	17,2	-53%	-65%
Diesel (TWh)	16,5	36,2	39,6	43,7	45,8	47,9	165%	191%

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder	77

mellan 2011 och 2020 beror främst på en minskad användning av bensin och övergång till diesel och energieffektivare fordon. En viss övergång till bio- bränslen bidrar också till den avtagande trenden.

Utsläppen från inrikes flyg har minskat de senaste åren då en större andel av persontrafiken för kortare flygresor flyttas över till tåg. Denna trend bedöms fortsätta och utsläppen minskar till år 2020 och 2030. Utsläppen från inrikes sjöfart bedöms minska till 2020 och 2030. Järnvägstrafiken bedöms öka till 2020 och 2030, men utsläppen väntas inte öka då trafiken till stor del är eldriven.

5.3.7 Användning av lösningsmedel och andra produkter

Utsläppen av växthusgaser från användning av lös- ningsmedel och andra produkter har minskat något mellan 1990 och 2011. Till år 2020 och 2030 bedöms utsläppen ligga kvar på ungefär samma nivå som de senaste åren, knappt 0,3 miljoner ton koldioxidekvi- valenter, se Tabell 5.13.

5.3.8 Avfall

Utsläppen av metan från avfallsdeponier har minskat sedan 1990 till följd av att deponiförbud, kommunala

avfallsplaner och avfallsskatt bidrar till att mindre av- fallsmängder deponeras. Ytterligare minskning har skett genom metangasinsamling. Utsläppen bedöms fortsätta att minska till 2020 och till 2030, se Tabell 5.14, till följd av fortsatt minskade mängder avfall till deponier och metaninsamling.

Utsläppen av koldioxid från förbränning av far- ligt avfall och dikväveoxid från avloppshantering är små och bedöms ligga på samma nivå som 2011 och under prognosperioden.

5.3.9 Jordbruk

Sedan 1990 har utsläppen minskat från jordbruks- sektorn och utsläppen beräknas fortsätta att minska fram till 2020, se Tabell 5.15. Dikväveoxid står för en något större procentuell minskning än metan men också för en större andel av utsläppen.

Minskningen beror till stor del på ett minskat antal nötkreatur, vilket bidrar till lägre metanavgång från djurens matsmältning och minskade utsläpp av metan och dikväveoxid från stallgödsel. Utsläppen av dikväveoxid bedöms även minska som en följd av minskad spannmålsareal, minskad användning av mineralgödsel, reducerad kväveutlakning och över- gång till flytgödselhantering, se Tabell 5.16.

Tabell 5.12 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser från olika transportslag (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020 1990-2030
Vägtrafik	17,6	18,6	18,4	17,7	17,4	17,2	0%	-2%
Flyg	0,7	0,5	0,6	0,6	0,6	0,6	-8%	-13%
Sjöfart	0,6	0,5	0,5	0,5	0,5	0,5	-18%	-18%
Bantrafik	0,1	0,07	0,07	0,07	0,07	0,07	-35%	-35%
Övrigt*	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	0,3	8%	8%

* I övrigt ingår de arbetsmaskiner som inte används inom industrin, jordbruk och skogsbruk eller hushåll

Tabell 5.13 Historiska och prognostiserade utsläpp från användning av lösningsmedel och andra produkter uppdelat

(miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020	1990-2030
Koldioxid	0,24	0,16	0,16	0,16	0,15	0,15	-35%	-38%
Dikväveoxid	0,090	0,13	0,13	0,13	0,13	0,13	39%	39%
Totala utsläpp	0,33	0,29	0,29	0,28	0,28	0,28	-15%	-17%

Tabell 5.14 Historiska och prognostiserade utsläpp från avfallssektorn (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020 1990-2030
Koldioxid	0,04	0,06	0,05	0,05	0,05	0,05	25%	25%
Metan	3,2	1,5	1,1	0,8	0,7	0,6	-74%	-82%
Dikväveoxid	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	0,2	-22%	-22%
Totala utsläpp	3,4	1,7	1,3	1,1	0,9	0,8	-69%	-77%

Tabell 5.15 Historiska och prognostiserade utsläpp från jordbrukssektorn (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020	1990-2030
Metan	3,2	2,9	2,8	2,7	2,7	2,7	-15%	-15%
Dikväveoxid	5,8	4,9	4,7	4,6	4,6	4,5	-21%	-22%
Totala utsläpp	9,0	7,8	7,5	7,3	7,3	7,2	-19%	-20%

78 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

Ett minskat antal mjölkkor och en fortsatt minskad areal spannmålsodling till år 2020 och 2030 är ett resultat av en ökad produktivitet, produktionsnivån ligger på samma nivå år 2030 som idag. I scenariot har även utvecklingen av jordbrukspriser samt en fortsatt anpassning till den senaste reformen av EU:s jordbrukspolitik från 2005 med frikoppling av stödet från produktionen vägts in.

5.3.10 Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk

Sektorn markanvändning, förändrad markanvänd- ning och skogsbruk (LULUCF) bidrog under perioden 1990-2011 till en årlig nettosänka i Sverige. Under perioden har sänkan varierat, men trenden pekar mot en något minskande sänka från sektorn.

Nettoupptaget från LULUCF beror framför allt på upptaget av koldioxid i levande biomassa i skog som i sin tur påverkas av avverkning och tillväxt. Prognosen baseras på ett långsiktigt hållbart scena- rio där den årliga avverkningen är maximal i rela- tion till årlig tillväxt, dvs ingen överavverkning sker. Dessutom bedöms uttaget av skogsrester ökas som en följd av ökad efterfrågan på bioenergi. Till följd av en antagen klimatförändring förhöjs den årliga tillväxten med 2 procent perioden 2010 till 2020 och med 4 procent perioden 2020 till 2030. Dessa förutsättningar för scenariot resulterar i att netto- sänkan beräknas minska till 2025 men därefter öka till 2030, se Tabell 5.17.

5.3.11 Internationell bunkring

De totala utsläppen av växthusgaser från utrikes sjö- fart och flyg, så kallad internationell bunkring, har ökat mellan 1990 och 2011 och bedöms fortsätta att öka till 2020, dock inte i samma takt som tidigare, se Tabell 5.18. Utsläppsökningen till 2020 beror främst på att utsläppen ökar från internationell sjöfart på grund av en ökad godsexport.

Även utsläppen av växthusgaser från internatio- nellt flyg beräknas öka till 2020. Ökningen förkla- ras av att den privata konsumtionen förväntas öka vilket för med sig ett ökat resande.

5.4Känslighetsanalys

Två känslighetsalternativ har tagits fram för energi- sektorn, ett alternativ med lägre utsläpp (högre fos- silbränslepriser) och ett alternativ med högre utsläpp (högre ekonomisk tillväxt), se Tabell 5.19. I alterna- tivet med lägre utsläpp är priserna för fossila bräns- len cirka 30 procent högre än i huvudalternativet. Dessutom antas elpriset bli högre. I övrigt är förut- sättningarna identiska med dem som gäller för refe- rensscenariot, (se bilaga 5). I alternativet med högre utsläpp antas en högre BNP-utveckling och därmed även högre tillväxt i industrin och ökat transport arbete.

Resultatet visar att alternativet med högre fossil bränslepriser ger, som väntat, lägre utsläpp till 2030 än i referensscenariot. Med cirka 30 procent högre

Tabell 5.16 Historiska och prognostiserade utsläpp från jordbrukssektorn uppdelad på matsmältning, gödsel och mark

(miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020
Matsmältning	3,0	2,6	2,5	2,4	2,4	2,4	-18%
Gödselhantering	1,0	0,7	0,7	0,7	0,7	0,7	-27%
Mark	5,1	4,4	4,3	4,2	4,1	4,1	-18%
Totala utsläpp	9,0	7,8	7,5	7,3	7,3	7,2	-19%

Tabell 5.17 Historiska och prognostiserade utsläpp och upptag från LULUCF (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020	1990-2030
Skogsmark	-40,5	-39,3	-29,5	-27,4	-26,3	-28,3	-32%	-30%
Åkermark	2,4	1,3	2,0	1,8	1,8	1,8	-28%	-28%
Betesmark	-0,3	0,001	-0,07	-0,06	-0,06	-0,06	-80%	-81%
Våtmark	0,04	0,05	0,05	0,05	0,05	0,05	37%	37%
Bebyggelse	1,2	2,7	2,6	2,6	2,6	2,6	122%	122%
Totala utsläpp	-37,2	-35,2	-24,9	-23,0	-21,9	-23,9	-38%	-36%

Tabell 5.18 Historiska och prognostiserade utsläpp från internationell bunkring (miljoner ton koldioxidekvivalenter.)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020	1990-2030
Sjöfart	2,3	6,0	7,6	7,8	7,8	7,8	242%	245%
Flyg	1,4	2,3	2,3	2,4	2,5	2,6	76%	93%
Totala utsläpp	3,6	8,3	9,9	10,1	10,3	10,4	180%	188%

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder	79

fossilbränslepriser bedöms utsläppen minska ytter- ligare till 58,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter till år 2020, vilket är cirka 19 procent lägre än 1990 års utsläpp. Till år 2030 minskar utsläppen till 22 procent lägre än 1990 års utsläpp. De högre fossil- bränslepriserna ökar incitamenten att byta ut fos- sila bränslen och öka energieffektiviseringen. Inves- teringstakten för att fasa ut fossila bränslen inom industrin förväntas därför öka, liksom investeringar i energieffektivisering. I sektorn lokaler, hushåll och areella näringar bedöms alla bränslen minska utom biobränsle och fjärrvärme. Konverteringen från eld- ningsolja till andra uppvärmningssätt i lokaler, hus- håll och areella näringar påskyndas. Ett högre oljepris bedöms ha en dämpande effekt på persontransporter och för godstransporterna ökar effektiviseringstakten genom både förbättrad teknik och effektivare logistik. De högre fossilbränslepriserna leder till högre elpri- ser vilket gynnar vindkraft i detta scenario.

Scenariot med högre ekonomisk tillväxt i energi- och transportsektorn ger högre utsläpp än i refe- rensscenariot. Istället för en minskning med 19 pro- cent som i referensscenariot ger det en minskning på 18 procent till år 2020. Till år 2030 bedöms ut- släppen minska med 19 procent. En starkare ekono- misk tillväxt ger ökad produktion i industrin, vilket leder till ökad energianvändning och därmed högre utsläpp. Högre ekonomisk tillväxt ger även högre import och export och en ökad efterfrågan på såväl gods- som persontransporter.

5.5Prognos med ytterligare åtgärder

Nationella åtgärder för att minska utsläpp av växt- husgaser ses över kontinuerligt och uppdateras, al- ternativt att nya införs. En prognos med ytterligare åtgärder tas fram för att visa effekten av planerade styrmedel på växthusgasutsläppen. En fortsatt an- vändning av biobränslen anses viktig för att upp-

fylla etappmålet om Begränsad klimatpåverkan till år 2020, men ses också som en viktig komponent i energi- och klimatpolitiken i ett längre perspektiv samt i regeringens prioritering om en fossiloberoen- de fordonsflotta.

För att främja förnybar energi i vägtransportsek- torn befrias från och med den 1 februari 2013 upp till och med 5 volymprocent hållbara biodrivmedel i bensin och dieselbränsle från hela koldioxidskatten och större delen av energiskatten. E85 och andra hållbara höginblandade biodrivmedel och biodriv- medel utan fossilt innehåll befrias helt från koldioxidskatt och energiskatt för den biobaserade andelen. För hållbara hydrerade vegetabiliska och animaliska oljor och fetter, förkortas HVO, gäller be- frielsen från koldioxidskatt och energiskatt upp till och med 15 volymprocent HVO i dieselbränsle sedan den 1 januari 2012. Från och med 1 maj avser regeringen att införa ett kvotpliktssystem för lågin- blandade biodrivmedel (Prop 2011/12:100).

Beräkningarna visar att kvotpliktssystemet resul- terar i en sänkning av utsläppen med 0,4-0,6 miljo- ner ton koldioxidekvivalenter till år 2020 och 2030, se Tabell 5.20.

5.6Jämförelse med den femte

nationalrapporten

I Sveriges femte nationalrapport om klimatförändring- ar, NC5, (Miljödepartmentet, 2010) visade prognosen en minskning av de totala utsläppen av växthusgaser med 10 procent mellan 1990 och 2010 och en minsk- ning med 12 procent mellan 1990 och 2020. Prognosen som redovisas här i Sveriges sjätte nationalrapport om klimatförändringar (NC6) bygger delvis på andra anta- ganden och bedömningar baserat på de senaste årens utveckling, se Tabell 5.21. Den nya prognosen visar en minskning av de totala utsläppen av växthusgaser med 19 procent mellan 1990 och 2020 och en minskning

Tabell 5.19 Historiska och prognostiserade utsläpp av växthusgaser för olika känslighetsalternativ exkl. LULUCF (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020	1990-2030
Referensscenario	72,8	61,4	60,3	59,2	58,2	57,3	-19%	-21%
Alternativ lägre	72,8	61,4	60,1	58,7	57,7	56,8	-19%	-22%
utsläpp
Alternativ högre	72,8	61,4	60,7	60,0	59,5	59,1	-18%	-19%
utsläpp

Tabell 5.20 Historiska och prognostiserade totala utsläpp av växthusgaser i referensscenariot samt med ytterligare styrmedel exkl. LULUCF (miljoner ton koldioxidekvivalenter)

	1990	2011	2015	2020	2025	2030	1990-2020	1990-2030
Referensscenario	72,8	61,4	60,3	59,2	58,2	57,3	-19%	-21%
Med ytterligare	72,8	61,4	60,1	58,7	57,8	57,0	-19%	-22%
styrmedel

80 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

med 21 procent mellan 1990 och 2030. För en jäm förelse av den procentuella utsläpputvecklingen mellan 1990 och 2020 för de totala och sektorsvisa utsläppen visas i Figur 5.3.

40%

20%

Avfall

-20%

Energi

Transport

Industriprocesser

annan

Jordbruk

utsläpp

LULUCF

1990-2020 NC5

och

-40%

Lösningsmedel

produktanvändning

Totala

1990-2020 NC6

-60%

-80%

-100%

Figur 5.3 Procentuell utsläppsutveckling mellan 1990 och

2020 enligt prognoserna i NC5 och NC6, totalt och per sektor.

Prognosen för energisektorn exklusive transporter ger en större reduktion av utsläpp till 2020 jämfört med prognosen i NC5. Skillnaden beror framför allt på olika antaganden, till exempel om fossilbränsle priser och elcertifikat.

För transportsektorn visar den nya prognosen en liten sänkning i utsläpp till 2020, jämfört med den relativt stora ökning prognosen till NC5 visade. Skillnaden mellan de två prognosresultaten beror framförallt på antaganden om högre energieffekti- visering men även högre fossilbränslepriser i NC6 än i NC5.

Tabell 5.21 Några antaganden för prognoser i femte national- rapporten (NC5) och den sjätte nationalrapporten (NC6)

	NC5		NC6
	2005-2010 2010-2020 2010-2020 2020-2030
BNP	2,6	2,1	2,4	1,9
(årlig %
förändring)
	2010	2020	2020	2030
Råoljepris	90	90	112	128
(USD/fat)
Kolpris	96	96	104	110
(USD/ton)
Naturgaspris	9,2	9,2	10	12
(USD/Mbtu)
Handel med	30	30	16,5	36
utsläppsrät-
ter (Euro/ton
CO2)
Elcertifikat	17 TWh år		25 TWh år
(ny förnybar	2016		2020
el)
Kärnkraft	60 år		60 år
(ekonomisk
livslängd)

Prognosen för utsläpp från industriprocesser visar en sänkning av utsläppen till 2020 jämfört med den ökning som redovisades i NC5. Skillnaden beror på bland annat på att den nya prognosen bygger på andra antaganden och bedömningar baserat på de senaste årens utveckling.

Prognosen för jordbrukets utsläpp ger lägre reduk tion av utsläppen till 2020. Skillnaden beror på att en ny prognos med nya antaganden om bland annat produktions- och produktivitetsutveckling har tagits fram som visar på lägre minskningar av utsläppen till 2020.

För avfallssektorn visar prognosen en något mindre minskning av utsläppen till 2020. Skillnaden beror på att en ny prognos med nya antaganden har tagits fram.

Utsläppen från användning av lösningsmedel och andra produkter minskar lika mycket i prognosen för NC6 som i NC5.

Prognosen för sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk visar på en något lägre nettosänka jämfört med NC5. Skillnaden beror bland annat på att tidsserien över utsläpp och upptag av växthusgaser har reviderats och att en ny prognos har tagits fram.

5.7Utvärdering av de sammantagna

effekterna av politik och åtgärder

Detta avsnitt redovisar de samlade effekterna av de ekonomiska styrmedel som införts sedan 1990 och som är redovisade och kvantifierade i kapitel 4.Tabell 5.22 presenterar de sammantagna effekterna av de implementerade styrmedel som beräknats.

Tabell 5.22 Beräknade effekter av implementerade eko nomiska styrmedel uppdelat per sektor (miljoner ton koldioxid ekvivalenter/år) (sammanfattning av redovisning i kap 4)

Sektor	2015	2020
El- och fjärrvärme	16	16
Bostäder och lokaler	0,3	0,5
Industrin	0	0,2
Transporter	4,6	5
Avfall	1,7	1,9
Totalt	22,6	23,6

I Figur 5.4 visas en beräknad utsläppsbana utan styr- medel tillsammans med en kurva med historiska och prognostiserade utsläpp i Sverige till år 2020. De historiska och prognosticerade utsläppen inklude- rar effekterna av implementerade styrmedel sedan: 1990 samt befintliga och planerade styrmedel från

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder	81

år 2012. I beräkningen av utsläppen utan styrmedel ingår utöver effekten av de styrmedel som redovi- sats i kap 4 även effekten av de sektorsövergripande styrmedlen LIP och KLIMP, som har avslutats. Prog- nosen med styrmedel inkluderar styrmedel beslu- tade till år 2012 och kurvan med ytterligare styrme- del inkluderar planerade styrmedel som redovisats i avsnitt 5.5.

	100	Beräknade utsläpp utan styrmedel
	90	Beräknade utsläpp utan styrmedel
	90
(Mton)	80
	70
	60	Historiska och prognostiserade utsläpp med styrmedel
Utsläpp	50					Prognos med ytterligare styrmedel
	40					Prognos med ytterligare styrmedel
	40
	30
	20
	20
	10
	0	1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020
		1990	1995	2000	2005	2010	2015	2020

Historiska utsläpp	Prognos med styrmedel
Utsläpp utan styrmedel	Prognos med ytterligare styrmedel

Figur 5.4 Beräknade utsläpp utan implementerade styr medel och beräknade utsläpp med ytterligare planerade styrmedel jämfört med historiska utsläpp och prognosti serade utsläpp med införda styrmedel.

5.8Måluppfyllelse gentemot Sveriges åtagande enligt Kyotoprotokollets första åtagandeperiod

Enligt Sveriges åtagande under Kyotoprotokollets första åtagandeperiod 2008-2012 och EU:s börde- fördelning, får Sveriges utsläpp av växthusgaser exklusive LULUCF inte överstiga tilldelad mängd, vilket uppgick till 104 procent av basårsutsläppen i genomsnitt för åren 2008 till 2012, när tilldelningen av antal utsläppsrätter (AAU) gjordes. Basåret är 1990 för alla utsläpp utom för fluorerade växthus- gaser som har 1995 som basår. Basårets utsläpp var när tilldelad mängd fastställdes 72,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Detta innebär att den till delade mängden utsläpp för Sverige fastställdes till 75 miljoner ton per år, i genomsnitt för åren 2008 till 2012, om flexibiliteter inte räknas in. Av detta har ungefär 22,4 miljoner ton allokerats till EU:s system för handel med utsläppsrätter. Taket för ut- släppen utanför handelssystemet uppgår till 52,6 miljoner ton koldioxidekvivalenter som ett genom- snitt för 2008 till 2012.

Sveriges totala växthusgasutsläpp för 2008-2011 är rapporterade, dvs för de första fyra åren av den första åtagandeperioden under KP. För 2012 finns preliminära utsläpp som kan användas för att göra en preliminär beräkning av måluppfyllelse för första

åtagandeperioden. För utsläpp inom EU:s system för handel med utsläppsrätter finns rapporterade utsläpp för hela första åtagandeperioden. Genom- snittliga, preliminära, utsläpp utanför EU:s system för handel med utsläppsrätter för perioden 2008 till 2012 blir 41,5 miljoner ton koldioxidekvivalen- ter. En gapanalys till målet, 52,6 miljoner ton kol dioxidekvivalenter, görs för de utsläpp som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläpps- rätter. Den preliminära gapanalysen visar att ut- släppen understiger målet med 11,1 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Dessutom kan Sverige tillgodoräkna sig en kol- sänka om 2,13 miljoner ton koldioxidekvivalenter enligt artikel 3.3 och 3.4 i Kyotoprotokollet. Detta innebär att Sveriges utsläpp maximalt får uppgå till 77,13 miljoner ton koldioxidekvivalenter i genom- snitt för år 2008 till 2012 om transaktioner av AAU, CER mm inte beaktas. De totala utsläppen uppgår preliminärt i genomsnitt till 61,7 miljoner ton kol- dioxidekvivalenter vilket innebär att utsläppen understiger målet med 13,3 miljoner ton i genom- snitt, inklusive effekten av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Tabell 5.23 Uppföljning av Kyotomålet

Basårsutsläpp Kyoto	72,2 Mt
Kyotomål, basår till första åtagandeperioden	4 %
(2008-2012)
Kyotomål 2008-12 per år	75 Mt
Tilldelning EU ETS (2008-2012)	22,4 Mt
Preliminära utsläpp utanför EU ETS (2008-2012)	41,5 Mt
Tilldelning EU ETS + preliminära utsläpp utanför	63,9 Mt
EU ETS per år
Kolsänka enligt artikel 3.3 och 3.4	2,13 Mt
Utsläpp 2008-12 per år inkl kolsänka	61,7 Mt
Genomsnittligt överskott av AAU per år	13,3 Mt
Utsläpp 2008-12 inkl kolsänka relativt basårsutsläpp	-18 %

LULUCF har under perioden 1990-2011 bidragit till en årlig nettosänka i Sverige. Under perioden har sänkan varierat mellan 27 och 38 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är endast en del av den- na kolsänka som får bokföras mot Kyotoåtagandet. Artikel 3.3 i Kyotoprotokollet är obligatorisk att bokföra medan länder kan välja att bokföra aktivite- ter i artikel 3.4. Sverige har valt att bokföra den del av artikel 3.4 som berör skogsbruk.

Kyotoprotokollets artikel 3.3 beräknas för åtagan- deperioden ge ett nettoutsläpp för Sverige, efter- som utsläppen från avskogning är större än upptag i ny- och återbeskogade marker. En skattning visar att utsläppet skulle bli 0,6 miljoner ton per år,

82 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

men denna beräkning är mycket osäker. Sverige väntas totalt ha en nettosänka för artikel 3.4 från LULUCF, som är större än nettokällan i artikel 3.3. Det innebär att Sverige kan neutralisera utsläppen i artikel 3.3 och sedan tillgodogöra sig en kolsänka på maximalt 2,13 miljoner ton. Tabell 5.23 visar att Sveriges Kyotomålet kan nås med enbart nationella åtgärder, även utan att räkna med kolsänkan.

5.9Måluppfyllelse EU:s klimat- och energipaket

Enligt EU:s klimat och energipaket ska växthusagas- utsläppen från unionen minska fram till 2020 med 20 procent jämfört med 1990 års utsläpp. De ut- släpp från anläggningar som ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) minska med 21 procent mellan 2005 och 2020 för hela EU. För utsläpp som inte omfattas av EU ETS minska i enlig- het med ansträngningsfördelningsbeslutet, Effort Sharing Decision (ESD), 406/2009/EG. Detta beslut innebär för Sverige att utsläppen ska minska med 17 procent mellan år 2005 och 2020 i enlighet med en fastställd utsläppsbana, se Tabell 5.24.

Utsläppen från de svenska anläggningarna som ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter var 19,4 miljoner ton koldioxid år 2005. Om skat- tade utsläpp från de anläggningar som tillkommer under andra handelsperioden 2008-12 och utsläpp från inrikes flyg läggs till, beräknas utsläppen inom EU:s system för handel med utsläppsrätter till 21,8 miljoner ton år 2005. I prognosen har antagits ett pris på utsläppsrätter på 17 euro per ton till 2020 och 38 euro per ton år 2030 (2007 års fasta priser). Priset påverkar de sektorer som ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter i de modeller som har använts, tillsammans med andra priser och styr- medel. I prognosen beräknas utsläppen bli 23,8 mil joner ton år 2020 och 23,7 miljoner ton år 2030 (omfattning för den tredje handelsperioden, inklu sive utsläpp från flyg) från de anläggningar som ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter med de antaganden som gjorts.

Tilldelningen för EU:s system för handel med utsläppsrätter i Sverige för perioden 2008-2012 är hittills 22,4 miljoner ton per år. Ytterligare 0,2 mil- joner ton kan tilldelas för nya deltagare. Tilldelning för svenska anläggningar till 2020 är inte beslutad ännu. Eftersom utsläppsminskningar till följd av handelssystemet kan genomföras i Sverige eller i andra medlemsländer är det inte möjligt att beräkna effekten av handelsystemet på de svenska utsläppen.

Måluppfyllelse kan därför endast bedömas på EU- nivå.

Utsläppen från de icke handlande sektorerna (med omfattningen av EU ETS för den tredje handels perioden) var 45,5 miljoner ton koldioxidekvivalen- ter år 2005, se Tabell 5.24. I prognosen med befint- liga åtgärder beräknas dessa utsläppminskat till 35,4 miljoner ton år 2020. Enligt prognosen klarar Sverige sin ESD-målbana med marginal med ett överskott av utsläppsrättigheter motsvarande mellan en och tre miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. I progno- sen med ytterligare åtgärder ingår styrmedel inom transportsektorn som beräknas minska utsläppen ytterligare med 0,4 till 0,6 miljoner ton år 2020.

Sverige kan enligt EU-regelverket tillgodoräk- na sig krediter från internationella projekt för att uppfylla sitt åtagande. Årligen är det möjligt att utnyttja krediter motsvarande 3 procent av 2005 års utsläpp (Naturvårdsverket, 2013b), samt ytter- ligare motsvarande 1 procent av 2005 års utsläpp för krediter som uppfyller särskilda villkor. Årligen motsvarar det möjliga utnyttjandet av krediter 1,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Dessutom finns möjlighet att föra över utsläppsutrymmen mellan medlemsländer med upp till 5 procent av det årliga utsläppsutrymmet. Utöver detta kan Sverige vid underskott låna utsläppsutrymme från kommande år med upp till 5 procent av det årliga utsläppsut- rymmet. Vid överskott kan utsläppsutrymmet föras över till kommande år.

Enligt EU:s direktiv om energi från förnybara källor, ska andelen förnybar energi öka till 49 procent år 2020 i Sverige. I referensscenariot bedöms andelen förnybar energi uppgå till 50,6 procent. I scenariot med en högre ekonomisk tillväxt sjunker andelen till 50,1 procent vilket beror på att energianvändningen ökar. I scenariot med högre fossilbränslepris blir an- delen samma som i referensscenariot. De höga fossila priserna gynnar användningen av förnybara energi- källor och bidrar till energieffektivisering vilket gör att energianvändningen dämpas.

5.10Måluppfyllelse för Sveriges etappmål för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan

Det svenska etappmålet3 för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan innebär, enligt riks- dagens klimatpolitiska beslut i juni 2009 (prop 2008/09:162), att utsläppen som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter ska minska med 40 procent eller cirka 20 miljoner ton

3 http://www.miljomal.se/sv/Hur-nar-vi-malen/Begransad-klimatpaverkan/Utslapp-av-vaxthusgaser-till-ar-2020/

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder	83

mellan 1990 och 2020. En tredjedel, eller ungefär 6,7 miljoner ton, av denna minskning kan ske genom investeringar i utsläppsminskningar i andra länder.

Preliminära prognoser visar på att målet nås. En fördjupad utvärdering av måluppfyllelse sker i kontrollstation 2015.

5.11 Referenser till kapitel 5

Miljödepartementet, 2013. Report for Sweden on assessment of projected progress, March 2013, In accordance with article 3.2 under Council Deci- sion No 280/2004/EC on a Mechanism for Monito- ring Community Greenhouse Gas Emissions and for Implementing the Kyoto Protocol

Naturvårdsverket, 2013. National Inventory

Report, Sweden 2013.

Miljödepartementet, 2010. Sveriges femte natio- nalrapport om klimatförändringar – I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatför- ändringar, DS 2009:63

Tabell 5.24 Historiska och prognostiserade utsläpp från sektorer som inte ingår i EU ETS i Sverige samt ESD målbana 2013 till

2020 i miljoner ton koldioxidekvivalenter (baserat på Naturvårdsverket 2013 och EU ETS omfattning 2013-2020)

2005	2013	2014	2015	2016	2017	2018	2019	2020
Prognos för utsläpp som inte 45,5			37,2					35,4
omfattas av EU ETS
ESD målbana (2013-2020)	40,8	40,2	39,6	38,9	38,3	37,7	37,1	36,4

84 5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder

5. Prognoser och sammantagna effekter av styrmedel och åtgärder	85

6Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

6.1Inledning

Förändringar i klimatet får effekter på stora delar av det svenska samhället. Klimat- och sårbarhetsutred- ningen (SOU 2007:60) utvärderade klimateffekter och anpassningsbehov för samhällets sektorer. Efter utredningen har klimatanpassningsarbetet i Sverige stärkts genom bl.a. uppdragen som aviserades i pro- position En sammanhållen klimat- och energipolitik (Prop 2008/09:162) där regeringens övergripande politik för arbetet med klimatanpassning framgår.

Våren 2010 slutfördes en sammanställning av myn digheters uppdrag och aktiviteter inom klimat anpassning som presenterades i rapporten Klimatan passning i Sverige – en översikt (Rydell, Bengt, Nilsson, Carin, Alfredsson Cecilia och Lind, Erika (2010)). Under hösten 2012 utfördes en uppföljning av sam- manställningen. Uppdateringen presenterar vem som ansvarar för respektive aktivitet samt aktiviteternas status uppdelat i pågående och avslutade aktiviteter. Där så är möjligt presenteras aktiviteterna med till- hörande dokumentation (Klimatanpassningsporta- len, Roller och ansvar 2013).

Ansvaret för klimatanpassningsfrågan är uppdelat på flera myndigheter som genom sina respektive sek- torsansvar har en viktig roll i klimatanpassnings arbetet. Ett 30-tal myndigheter arbetar med före- byggande åtgärder, ökad kompetens och kunskap samt verkar för bättre beredskap vid störningar i viktiga samhällsfunktioner.

År 2012 fick SMHI i uppdrag att bygga upp ett Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning. Uppdraget var att; bilda ett kunskapscentrum för klimatanpassning som kan fungera som en nod där kunskapen samlas och utvecklas och förmedlas till olika delar av samhället. Centrumet ska framför allt samla in, sammanställa och tillgängliggöra kunskap som tas fram regionalt, nationellt och internatio-

nellt om klimatanpassning. Relevanta myndigheter kan bistå det föreslagna kunskapscentrumet, liksom länsstyrelserna som redan i dag har det regionala samordningsansvaret för klimatanpassningsfrågor (Prop 2011/12:1 Budgetpropositionen för 2012).

Länsstyrelserna har sedan 2009 regeringens upp- drag att samordna klimatanpassningsarbetet regio- nalt. De har hjälp i detta arbete av de nationella myndigheterna. Länsstyrelsernas verksamhetsområ- den omfattar bland annat naturvård och miljöskydd, social omvårdnad, kommunikationer, livsmedelskon- troll, djurskydd och allmänna veterinära frågor, lant- bruk, rennäring (i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län), fiske, jämställdhet mellan kvinnor och män, kulturmiljö, regional utveckling, hållbar samhällsplanering och boende, civilt försvar, krishan- tering i fredstid och räddningstjänst. Inom samtliga av dessa områden kan det vara relevant att beakta klimatanpassningsbehovet.

Kommunernas roll omfattar ett flertal viktiga verksamheter där klimatanpassning lämpligen sker. Kommunerna ansvarar bland annat för att det finns fungerande vatten- och avloppsanläggningar, energi- och avfallsanläggningar, sjukhus och vårdanläggningar samt skolor och omsorg. Kommunen är också myndig hetsutövare enligt olika lagstiftningar med ansvar för kontroll, tillsyn och lovgivning. Kommunen ansvarar exempelvis för miljöskydd och naturvård samt pröv- ning och tillsyn enligt miljöbalken. Kommunernas krisberedskap och räddningstjänst är viktiga funktio- ner för framtagandet av risk- och sårbarhetsanalyser i klimatanpassningsarbetet. De kommunala ansvars- områdena omfattar sektoriserade verksamhets planering, men de har också det totala ansvaret för granskning och godkännande inom den fysiska plane- ringen: översiktsplanering, detaljplanering samt vid bygglov.

86 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

6.2Sveriges klimat i förändring

För att kunna göra mer realistiska och omfattande sårbarhetsanalyser av klimatförändringar har en hel del nya studier av tänkbara regionala klimatföränd- ringar bedrivits på Rossby Centre, SMHI de senaste åren, främst med hjälp av den regionala klimat modellen RCA. I dag finns ett mer omfattande underlag jämfört med det som rapporterades i NC5. I de senaste regionala klimatscenarierna har data från nio olika globala klimatmodeller använts, dessa presenteras som en ensemble. En större regional klimatscenarioensemble underlättar kartläggningar av både osäkerheter och robusta drag i regionala klimatscenarier.

Den nya regionala klimatscenarioensemblen bygger på en ny version av den svenska regionala klimat modellen som använder de nya scenarierna för strål- ningsdrivning; främst RCP4.5 och RCP8.5. Samtliga simuleringar har tagit indata från den senaste gene- rationens globala klimatmodeller (CMIP5). Simule- ringar med flera globala klimatmodeller har använts som randdata. Eftersom klimatets lokala och regio nala variationer kan vara stora, innehåller den regio- nala klimatscenarioensemblen även beräkningar som utgår från olika simuleringar med ett och samma utsläppsscenario och global modell. En förteckning över dessa regionala klimatmodelleringar finns i Tabell 6.1.

I huvudsak bekräftar resultaten från den nya kli- matscenarioensemblen resultaten från det regionala scenariounderlag som presenterades i NC5 samt i vetenskapliga artiklar baserat på det materialet (Kjellström et al., 2011; Nikulin et al., 2011). Resul- taten visar framför allt en betydande uppvärmning och nederbördsförändring. Exempel på detta visas i Figur 6.1 och 6.2 som visar på ensemblestatistik från de nio RCP4.5-simuleringarna för slutet av seklet.

Temperaturförändringarna i Sverige är störst under vintermånaderna och då särskilt i landets nordligaste delar. Detta beror framförallt på att snö- täcket minskar i omfattning vilket ger en förstärkt uppvärmning eftersom mindre mängd vit snö på marken som reflekterar solstrålning ut mot rymden leder till att mer energi tas upp i marken. Dessutom blir värmeledningen från ett snöfritt underlag större jämfört med om det ligger ett isolerande snötäcke på marken.

Motsvarande förändringar för sommarnederbörd visas i Figur 6.2. En tydlig skillnad mellan ökning i Nordeuropa och minskning i Sydeuropa syns. Skilje linjen mellan ökning och minskning finns i närheten av Skandinavien under sommaren och flyttas i söderut

Tabell 6.1 Globala klimatmodeller från CMIP5 och scenarier för strålningsdrivning som alla använts för att ta fram rand- data för regionala klimatscenarier med RCA4. De regionala scenarierna har körts med 50km horisontell upplösning. För scenarier markerade med * finns ytterligare en simulering med 12,5 km upplösning.

AOGCM	Modelleringscenter	Strålnings-
		drivning (RCP)
CanESM2	Canadian Centre for Climate	4.5, 8.5
	Modelling and Analysis
CNRM-CM5	Centre National de Recher-	4.5, 8.5*
	ches Météorologiques / Centre
	Européen de
	Recherche et Formation Avan-
	cée en Calcul Scientifique
EC-EARTH	EC-EARTH consortium	2.6, 4.5, 8.5*
GFDL-ESM2M	NOAA Geophysical Fluid	4.5, 8.5
	Dynamics Laboratory
HadGEM2-ES	Met Office Hadley Centre	4.5, 8.5
IPSL-CM5A-MR	Institut Pierre-Simon Laplace	4.5, 8.5*
MIROC5	Atmosphere and Ocean	4.5, 8.5
	Research Institute (The
	University of Tokyo), National
	Institute for Environmental
	Studies, and Japan Agency
	for Marine-Earth Science
	and Technology
MPI-ESM-LR	Max Planck	4.5, 8.5*
	Institute for Meteorology
NorESM1-M	Norwegian Climate Centre	4.5, 8.5

under resten av året. Alla scenarierna visar på ökad nederbörd i hela landet men i en del fall med minsk- ningar längst i söder under sommaren. Som mest ökar nederbörden under vintern.

Figurerna 6.1 och 6.2 visar tydligt att RCA4 i stort följer de globala klimatmodellerna när det gäller den storskaliga klimatförändringen i Europa. Det finns också områden där resultaten skiljer sig åt. Exempelvis visar Figur 6.2 en tendens att RCA4 generellt ger mer ökning i nederbörden i Nordeu- ropa. De här skillnaderna beror på att processbe- skrivningarna skiljer sig åt dels mellan de globala modellerna men också mellan RCA4 och de globala modellerna. På grund av detta ger RCA4 ibland en mer likartad klimatförändringssignal i de olika kör- ningarna (se exempelvis nederbördsändringarna i delar av Östeuropa där spridningen är väsentligt mindre i RCA4-ensemblen jämfört med resultaten från de drivande GCMerna). Den regionala model- len har högre upplösning och ger en mer detaljerad beskrivning av klimatförändringssignalen vilket kan innebära att skillnaderna mellan olika körningar accentueras i vissa områden (se exempelvis neder- bördsändringarna i Alperna, Skandinaviska fjäll kedjan och över Island).

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder	87

Figur 6.1 Beräknad vintertemperatur (oC) (december, januari och februari) från 1971-2000 (längst till vänster), klimatför-

ändring från 1971-2000 till 2071-2100 (andra från vänster). De två bilderna längst till vänster motsvarar medelvärde i en ensemble med 9 simuleringar, den tredje bilden från vänster visar spridningen beräknad som en standardavvikelse mellan de nio simuleringarna och bilden längst till höger visar hur många modeller som visar på en ökad temperatur. De övre bilderna visar resultat från RCA4, de undre motsvarande resultat direkt från de drivande globala klimatmodellerna.

Figur 6.2. Beräknad sommarnederbörd (mm/mon) (juni, juli och augusti) från 1971-2000 (längst till vänster), klimatföränd- ring (%) från 1971-2000 till 2071-2100 (andra från vänster). De två bilderna längst till vänster motsvarar medelvärde i en ensemble med 9 simuleringar, den tredje bilden från vänster visar spridningen beräknat som en standardavvikelse mellan de nio simuleringarna och bilden längst till höger visar hur många modeller som visar på en ökad nederbörd. De övre bilderna visar resultat från RCA4, de undre motsvarande resultat direkt från de drivande globala klimatmodellerna.

88 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

Det utökade underlaget belyser även hur valet av global modell påverkar inte minst storleken av för- ändringarna (Figur 6.3). Studier baserade på under- laget som presenterades i NC5 har tidigare illustrerat att den naturliga variabilitetens roll är betydande i

det kortare tidsperspektivet (Kjellström et al., 2011). I ett längre tidsperspektiv har valet av utsläpps- scenario dominerande inverkan på storleken av klimatförändringarna.

Figur 6.3 Beräknade förändringar i årsnederbörd (%) mot beräknade förändringar i årsmedeltemperatur (oC) från 1971-2000 till 2011-2040 (grön), 2041-2070 (blå) och 2071-2100 (röd) för ett område i Nordeuropa. Resultat som underbyggs av de två scenarierna RCP4.5 och 8.5 är representerade. Vänstra figuren visar RCA4-ensemblen och den högra figuren visar resultatet baserat på de nio GCMerna.

6.2.1 Uppmätta förändringar av temperatur och nederbörd

Konstaterade förändringar i temperatur och neder- börd under de senaste åren i Sverige ansluter väl till den observerade globala uppvärmningen och ligger i linje med beräknade förändringar på grund av mänsk- lig klimatpåverkan. Trots att vi på sistone haft två förhållandevis kalla vintrar 2009/10 och 2010/11 är den övergripande bilden att temperaturerna ligger fortsatt högre än under referensperioden 1961-90. Mest slående är kanske de fortsatt stora nederbörds- överskotten under året och då främst under somma- ren. En illustrativ analys av hur klimatet kan utveck- las i Sveriges samtliga län under 2000-talet och hur det har utvecklats till och med 2012 har gjorts med hjälp av några scenarier och observationer. Ett exem- pel av detta visas i Figur 6.4.

De förändringar i temperatur och nederbörd som sker då klimatet förändras påverkar avrinningen till vattendragen. Det gäller både avseende totala mäng- den vatten men också hur den fördelas under året. I Figur 6.5 visas hur den totala vattentillgången föränd- ras enligt några scenarier (SMHI, Förändrad vatten- tillgång).

För norra Sverige och de sydvästra delarna av landet ses en ökad tillgång på vatten. För Skåne och de sydöstra delarna av landet pekar klimatscena- rierna på en minskad vattentillgång. Denna bild är samstämmig för de olika klimatscenarierna. Skillna- den mellan beräkningarna är främst kvantitativ det vill säga hur stor förändringen är.

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder	89

Figur 6.4 Exempel på klimatutveckling för Stockholms län. Beräknad förändring i vintertemperatur (övre diagrammet) och vinternederbörd (nedre diagrammet) för åren 1961-2100 jämfört med medelvärdet för 1961-1990. Staplarna visar his- toriska data som är framtagna från observationer, röda/gröna (blåa/gula) staplar visar värden över/ under medelvärdet för 1961-1990. Kurvorna är från nio RCA4 simuleringar av scenario RCP 4.5. Den tjocka svarta linjen är medelvärdet av alla nio simuleringarna och det grå fältet visar spridningen mellan de olika modellsimuleringarna taget som högsta respektive lägsta värde.

6.2.2 Vind

SMHIs klimatindikator ”geostrofisk vind” har för perioden 1951-2012 inte uppvisat några stora varia tioner. Framtida förändringar av vindförhållanden är mycket osäkra då globala modeller uppvisar stora skillnader i förändring av storskalig cirkulation över Nordatlanten/Europa. Ett gemensamt drag för de flesta scenarier är en minskning av vindhastigheten i Medelhavsområdet och en viss ökning i Nordsjö-

Figur 6.5 Kartorna visar den procentuella förändringen av
hur mycket vatten som sammanlagt rinner till vattendra-
gen under året. Till vänster visas förändringen i medeltal	2021-2050	2069-2098
för perioden 2021-2050 jämfört med 1963-1992 och till
höger motsvarande för perioden 2069-2098. De små kar-
torna illustrerar spridningen mellan klimatsimuleringarna
(25 % och 75 % percentiler). Det kan betraktas som ett
mått på analysens osäkerhet. Analysen baseras på observa-
tioner och beräkningar från SMHI samt en ensemble med
16 olika klimatscenarier (SRES) från den internationella
forskningen. Den hydrologiska HBV-modellen, uppsatt för
1001 delområden, har använts för att beräkna de vatten
föringar (flöden) som analysen baseras på.	25% percentil 75% percentil	25% percentil 75% percentil

90 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

området samt ökade vindhastigheter över de delar av Östersjön som blir isfria i ett framtida varmare klimat (Finska Viken, Bottenhavet och Bottenviken).

6.2.3 Variabilitet och extremer

Simulerade förändringar i extremer, till exempel förändringar i max- och minimitemperatur, är ofta mer uttalade än motsvarande förändringar i medel- värden.

Detta illustreras för minimitemperatur i Figur 6.6 där förändringen är nästan dubbelt så stor som motsvarande förändring av vintermedeltemperatur Figur 6.1.

Beräknade förändringar av extrema regn uppvisar en relativt splittrad bild med stora skillnader mellan olika klimatscenarier. Den sammantagna bilden visar dock på ökad extremnederbörd i ett framtida var- mare klimat. Detta medför en ökning av de översväm ningsrisker som är kopplade till dagvattensystem och annan direkt avrinning av regnvatten i stort sett i hela landet.

6.3Klimateffekter och sårbarhetsanalys

De flesta verksamheter i Sverige kommer att påver kas av ett förändrat klimat med stigande tempera- turer och förändrade nederbördsmönster. Risken för översvämning, skogsbränder, värmeböljor, ras, skred och erosion bedöms öka på många håll i landet och det är därför viktigt att åtgärder vidtas redan nu, bl.a. för bebyggelse, vägar, järnvägar, el- och tele- nät och VA-system. I den fysiska planeringen är det viktigt att ta hänsyn till klimatförändringarna för att inte ytterligare risker ska byggas in i samhället.

6.3.1 Infrastruktur

Den tekniska infrastrukturen som består av vägar, järnvägar, bebyggelse, bredband och VA-system på- verkas av klimatet. Infrastruktur består ofta av sys- tem och anläggningar som ska finnas under lång tid, därför är det viktigt att klimatförändringarna tas med redan i planeringsfasen och att klimatanpass- ning ingår som en naturlig del i planering av infra- struktursatsningar.

Figur 6.6. Beräknad 20-års extrem minimitemperatur (˚C) (december-januari-februari) från 1971-2000 (längst till vänster), scenarioresultat för klimatförändring (˚C) från 1971-2000 till 2071-2100 (andra från vänster). De två bilderna längst till vänster motsvarar medelvärdet i en ensemble med nio simuleringar, den tredje bilden från vänster visar spridningen beräknat som en standardavvikelse mellan de nio simuleringarna och bilden längst till höger visar hur många modeller som visar på högre minimitemperaturer. De övre bilderna visar resultat från RCA4, de undre motsvarande resultat direkt från de drivande globala klimatmodellerna.

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder	91

6.3.1.1 Kommunikationer

Den förväntade klimatförändringen kan medföra betydande konsekvenser för landets vägnät som ofta ligger nära vatten. Den förväntade ökningen av nederbörd och ökade flöden kommer att föra med sig översvämningar, bortspolning av vägar och vägban- kar samt skadade broar. Höga flöden innebär ökad risk för ras och skred något som ökar risken för väg skador. Vägnäten påverkas även av den förväntade ökningen av temperatur och den minskning i tjäl- djup som denna medför. Minskat tjäldjup medför en minskning av deformationer i vägöverbyggnad och vägbeläggning. Där tjälen utgör en grund till vägkon- struktionen kan dock ökat underhåll krävas. En högre temperatur och högre grundvattennivåer kan ge ökad spårbildning. Tillsammans ger dessa effekter att åtgärdsbehovet för vägnätet förskjuts från tjälrela- terade till att vara värme- och vattenbelastnings relaterade.

Konsekvenserna kommer även att bli betydande för landets järnvägar. En ökad och mer intensiv nederbörd innebär förändringar i effekter som över svämningar, genomspolning av bankkonstruktioner med risk för åtföljande ras och skred. Den förvän- tade temperaturökningen under sommaren ger ökad risk för solkurvor. Kraftigare vindar, framförallt i södra Sverige, kan innebära ökad risk för stormfäll- ning av skog och att kraftförsörjningen för järnvägs- nätet drabbas.

Klimatförändringarna kommer sannolikt inte att påverka sjöfarten och luftfarten i någon större ut- sträckning. Ett högre vattenstånd kan dock påverka hamnverksamheten negativt framförallt i de syd ligaste delarna av landet. En minskad förekomst av havsis innebär däremot att vintersjöfarten vid svenska hamnar underlättas, framförallt längs norrlands kusten.

Telekommunikationen med luftledningar och master kommer att påverkas av ett förändrat klimat. Det gäller framförallt ökad risk för stormfällning till följd av minskad tjälförekomst.

6.3.1.2 Bebyggelse

Bebyggelse har ofta placerats i områden vid sjöar och vattendrag men också nära kusten. Den strand- nära bebyggelse som redan i dag ofta utsätts för översvämningar riskerar att vara speciellt utsatt vid en förändring av klimatet. På grund av ökad neder- börd förväntas översvämningar bli vanligare framför allt i landets västra och sydvästra delar. Problem med översvämningar orsakade av skyfall förväntas öka i hela landet (Olsson, Jonas, Foster, Kean, (2013)). Det innebär att områden som idag inte är utsatta

för översvämningsrisk kan komma att drabbas i framtiden. På lång sikt kan problem orsakade av sti- gande havsnivå drabba kuststäder i södra Sverige (Bergström, Sten (2012)). Ett varmare och fuktigare klimat ökar risk för fukt och mögel på byggnader. Kulturhistorisk bebyggelse kan vara särskilt sårbar eftersom den är äldre och ofta lokaliserad till kust- nära områden. Stigande temperaturer kan påverka behovet av nerkylning av byggnader, vilket leder till ökad energiåtgång. I kombination med ökad fuktig- het ställer detta krav på förnyad byggteknik, mate- rial och placering av byggander.

6.3.1.3 Dricksvattenförsörjning och avloppsvattenhantering

Ett förändrat klimat kommer att påverka dricksvat- tenförsörjningen. Vattentillgångarna förväntas öka på många håll, utom i landets sydöstra delar där det istället finns risk för vattenbrist. I de delar av landet som förväntas få ökad nederbörd kan det leda till översvämningar som kan få konsekvenser för vatten försörjningen. I samband med översvämningar upp- ströms vattentäkter kan föroreningar föras ut i sjöar och vattendrag, vilket ökar risken för spridning av vattenburen smitta och virus. Ökad risk för över- svämningar, ras och skred kan innebära att föro reningar från förorenad mark och gamla deponier kan spridas. En ökad temperatur kommer att inne- bära en försämring av kvaliteten på råvattnet i vat- tentäkterna eftersom temperaturökning ger ökad utlakning av närsalter och humus. Detta leder i sin tur till brunfärgat vatten och ökad övergödning. Vattenledningar kan skadas i samband med skyfall som orsakar ras och skred. I Sveriges södra delar kan en höjning av havsnivån ge ökad risk för saltvatten inträngning i vattentäkter som ligger nära kusten.

Den förväntade ökningen av extrema regn ökar risken för att avloppsledningarna blir överbelastade vilket ökar risken för bakåtströmmande vatten och källaröversvämningar.Överbelastade avloppslednin gar kan också leda till omfattande bräddningar av reningsverk och avloppsvatten och därmed ökade miljö- och hälsorisker.

6.3.1.4 Tillförsel och användning av energi

Ett klimat med mildare vintrar medför att värmebe- hovet i bostäder och lokaler kommer att minska, något som bidrar till minskat värmebehov samt minskar toppbelastningen på elproduktion och elnät. Under sommarmånaderna kommer ett ökat behov av kyla att uppstå när temperaturerna ökar. Samman taget beräknas dock energibehovet minska vilket innebär kostnadsbesparingar.

92 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

Vattenkraftproduktionen kommer att gynnas genom ökad vattentillrinning och att en mer utjämnad års- rytm i vattenföringen förväntas. Vindkraftproduk- tionen kan gynnas genom att vindens energiinnehåll förväntas öka långsiktigt i Östersjöregionen. Alltför blåsiga förhållanden och isbeläggning kan dock ge problem för vindkraftproduktionen. Produktionen av bioenergi förväntas öka vid ett mildare klimat och längre växtsäsong.

Ändrade klimatförhållanden kan även få konse- kvenser för säkerheten inom energiförsörjnings sektorn. Inom vattenkraftsindustrin kan häftiga regn orsaka dammolyckor med omfattande konsekvenser för samhället.

6.3.2 Areella näringar och turism

De förväntade klimatförändringarna och den för- väntade förlängningen av växtsäsong kan medföra produktionsfördelar för skogs- och jordbruket. Till- växten i de svenska skogarna kommer troligen öka till följd av ett varmare klimat under kommande decennier, men ett varmare klimat ger även ökade risker för skador. Mildare vintrar kan ge hjortdjuren ökad överlevnad och därmed kan betestrycket på tall- och lövplantor öka. Många skadeinsekter och vissa skadesvampar kan få bättre förutsättningar.

En förlängd växtsäsong kan gynna rotröta efter- som den sprids bäst när avverkning sker under till- växtsäsongen. Stormfällningarna kan öka på grund av höga vattenstånd under vintrarna och utebliven tjäle. Tillsammans med längre somrar kan problem med granbarkborren öka. Risken för skogsbränder och vårfrost förväntas öka. Behovet av skogsbilvägar som klarar milda vintrar ökar.

Det blir viktigare att försöka sprida riskerna på fler trädslag än tidigare och motverka ”förgraning- en” som viltbetesproblemet redan idag bidrar till. Att skapa blandskogar kan ge ökad säkerhet efter- som de flesta skadeinsekter och flera skadesvampar är trädslagsspecifika. Det blir viktigt att öka hänsy- nen till miljön i skogen på olika sätt.

För jordbruket bedöms klimatförändringarnas posi tiva och negativa effekter i stort sett ta ut varandra. De högre koldioxidhalterna väntas höja avkastningen med cirka fem procent. Möjligheten att odla mer höstsådda grödor och till exempel att odla majs förväntas bli bättre. Samtidigt kan skördebetingel- serna försämras och risken för torka öka. Områden som är torra idag kan förväntas bli torrare och om- råden med hög nederbörd redan idag kan förväntas bli blötare.

Ett varmt klimat kan innebära stora förändringar för fisket eftersom vattentemperaturen är avgörande

för fiskarnas levnadsförhållanden. I Sverige finns både kallvattenarter och varmvattenarter.

Den förväntade uppvärmningen av Östersjön i kombination med en minskning av salthalten skulle kunna innebära att för fiskerinäringen viktiga fisk arter som exempelvis strömming, torsk och lax slås ut. Hur omfattande förändringarna blir beror på hur stora förändringarna blir. I sötvatten kommer förut- sättningarna försämras för kallvattenarter medan varmvattenarter kommer att gynnas. Konsekvenser- na för fisket på västkusten är inte lika tydliga.

I områden med rennäring förväntas vegetations- periodens längd och växtproduktionen under som- maren öka, den förväntade ökningen av temperatur och nederbörd kan dock förvärra insektsplågan för renarna.Vinterförhållandena blir mer instabila med isbildning och återkommande töperioder. Isbildning under snön gör det svårt för renarna att få föda och stödfodring måste ske. De minskade kalfjällsområdena kan leda till ökade intressekonflikter mellan ren näringen och andra näringar. Om förutsättningarna för rennäringen försämras så hotas också den samiska kulturen.

I ett förändrat klimat med varmare somrar för- bättras villkoren för sommarturismen. Framförallt kan badturism och friluftsliv nära hav och sjöar gynnas. Klimatförändringarna kan leda till att turist strömmar under de varmaste sommarmånaderna minskar till Medelhavsområdet och ökar till Skandi- navien. En viktig fråga för sommarturismens utveck- ling kommer att vara hur klimatförändringen påver- kar vattenkvalitet och algblomning i Skandinaviens sjöar och hav. För vinterturismen kommer säsongen för många skidorter i Sverige att minska.

6.3.3 Naturmiljön och biodiversitet

Klimatförändringarna förväntas leda till föränd- ringar för den biologiska mångfalden och ekosyste- men och därmed ekosystemens förmåga att leverera varor och tjänster. Klimatförändringarna kommer att påverka biologisk mångfald både direkt genom förändrad temperatur och nederbörd samt indirekt genom förändrad markanvändning. Ekosystem med en rik biologisk mångfald har bättre förmåga att stå emot störningar, det vill säga de är mer resilienta. Det betyder att ekosystem med bevarad biologisk mångfald i sig klarar av störningar som uppkommer på grund av ett förändrat klimat bättre.

När klimatet blir varmare flyttar klimatzoner och vegetationszoner norrut. Påverkan sker på växter och djurs reproduktion, fördelning och storlek hos populationer samt förekomst av skadeorganismer. Ovanliga arter kan försvinna medan nya arter kan

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder	93

etablera sig. Fjällområdena är särskilt känsliga för klimatförändringarna. Kalfjällsområdena i Sverige förväntas minska kraftigt när trädgränsen höjs. Under 1900-talet har trädgränsen höjts med cirka 100-150m i de svenska fjällen. Fjällbjörkskogen kom mer att minska i och med att snötäcket blir tunnare och mindre varaktigt. Däremot kommer trädarter som tall och gran att få en med dominerande ställ- ning längs fjällsluttningarna.

Havsvattentemperaturen i Östersjön kommer att öka.Den maximala isutbredningen kommer att minska men kommer att variera mellan olika år. SMHI har sedan år 2012 en klimatindikator som visar årlig maximal isutbredning, se Figur 6.7. Klimatindika- torn för årlig maximal isutbredning baseras på SMHIs dagliga analyser av issituationen i Östersjön. Området berör hela Östersjön och inkluderar Kattegatt.

Årlig maximal isutbredning i Östersjön 1957-2013

450

	400
	400
2)	350
2)	300
km3
(x10	250
Isutbredning	200
	150
	150
	100
	50
	0
	0
	1960	1965	1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	2005	2010

år

Figur 6.7 Årlig maximal isutbredning i Östersjön

1957-2012, där 2012 är preliminär. Den svarta kurvan visar ett utjämnat förlopp.

En global havsnivåhöjning medför en nivåhöjning även i Östersjön. På grund av landhöjning i Sverige kommer detta dock vara mest märkbart i södra Sve- rige. I Östersjön förväntas salthalten förändras på grund av ökad tillförsel av sötvatten från nederbörd och tillrinning från vattendrag samt till viss del ändrade förhållanden gällande vindriktning. Hur stor förändringen av salthalten kommer att bli är svårt att förutse eftersom osäkerheterna i vind- och nederbördsscenarier är stora. Förändrade förhållan- den i Östersjön kommer att medföra stora föränd- ringar för den biologiska mångfalden.

6.3.4 Människors hälsa

Ett förändrat klimat med extremt höga temperatu- rer under sommarmånaderna kan få direkta konse- kvenser för särskilt sårbara grupper. Det är framför

allt äldre personer och personer med hjärt-, kärl och lungsjukdomar som kan drabbas i samband med värmeböljor. Svenskarna bedöms vara mer känsliga för värmeböljor än många andra européer då vi inte är lika vana vid extrem värme.

När det blir varmare förlängs växtsäsongen vilket påverkar pollensäsongens längd och intensitet samt en eventuell förändring av utbredningen av pollen- producerande arter, en utveckling som kan leda till ökade pollenallergier. En positiv effekt av ett mil- dare vinterklimat är att antalet köldrelaterade besvär kan antas minska.

Ökade temperaturer på somrarna kan även öka risken för infektioner som sprids med mat och vatten. Risken för översvämningar kan också få direkta kon- sekvenser för människors hälsa genom att dricksvat- ten snabbt förorenas när avlopp svämmar över eller när vatten från förorenad mark når vattentäkter.

En förändring av ekosystemen och arters utbred- ningsområden kan medföra att nya sjukdomar kommer in i landet, framförallt vektorburna sjukdomar. Ett exempel på detta är fästingarna som sprider sjuk domarna borrelia och TBE. Fästingarnas utbrednings- område täcker idag nästan hela Sverige.

6.4Pågående och avslutade

klimatanpassningsaktiviteter

Sedan år 2005 har arbetet med klimatanpassning på olika sätt förstärkts i Sverige. Regeringen presente- rade i propositionen en sammanhållen klimat- och energipolitik (Prop 2008/09:162) övergripande för- slag till hur arbetet med klimatanpassning ska be- drivas vidare. På nationell nivå arbetar centrala myndigheter inom sina respektive sektoransvar med att bygga upp en god beredskap för att möta de ut- maningar som klimatförändringarna medför. Ett ur- val av aktiviter hos dessa myndigheter listas nedan:

•Boverket har tagit fram en webbaserad vägled- ning för kommunikation och information om den nya lagen, PBL Kunskapsbanken. Innehållet i PBL Kunskapsbanken gäller i första hand över- siktsplan, detaljplan, lov och byggande samt plangenomförande.

•SMHI samlar information om ett förändrat kli- mat på www.smhi.se. Där återfinns bland annat klimatscenarier på nationell nivå samt med in- delning i län, avrinningsområden och meteoro- logiska distrikt. Där finns också klimatindex och klimatindikatorer som uppdateras löpan- de, kunskapsbanksartiklar samt visualiseringar av klimatstatistik. Webbsidan tillhandahåller

94 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

även observationsdata för 150 meteorologiska stationer för perioden 1961-2011.

•Under 2012 lanserade SMHI ett nytt varnings- system för värmebölja.

•Statens veterinärmedicinska anstalt, Socialsty- relsen, Smittskyddsinstitutet, Jordbruksverket och Livsmedelsverket arbetar tillsammans för ökad kunskap, stärkt samverkan och organisa- tion mellan myndigheterna inom området kli- mat och smittsamma sjukdomar. Målet är att upprätthålla och vidareutveckla beredskapen för klimatrelaterade smittspridningsrisker och klimatkänsliga sjukdomar.

•Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har uppdraget att stödja kommuner och länsstyrelser med översiktliga stabilitets- och översvämningskarteringar. Karteringarna är viktiga underlag för klimatanpassningsarbete, samhällsplanering och riskhantering.

•Översvämningsdirektivet genomförs i Sverige genom en förordning om översvämningsrisker (SFS 2009:956). MSB är ansvarig myndighet och genomför arbetet i nära samarbete med läns- styrelserna. I arbetet ska bedömningar göras på klimatförändringarnas påverkan på förekoms ten av översvämningar.

•Inom energiområdet har energisektorns sårbar- het för extrema väderhändelser analyserats bl.a. med avseende på hur säkerheten för kraft- verksdammar, gruvdammar och risken för över- svämningar påverkas av klimatförändringarna. Efter stormarna 2005 och 2007 har arbetet med att ersätta luftledningar med nedgrävda kablar för eldistribution intensifierats.

•Väg- och järnvägsnätets risker för ras, skred, bortspolning och översvämning har kartlagts och vid behov åtgärdats. För järnvägsnätet på- går också ett omfattande trädsäkringsprojekt, där man avverkar träd för att öka säkerheten vid kraftig vind.

om klimatanpassning, information om hur klimatet förändras och vilken effekt detta har och kan komma att få på olika delar av samhället.

•MSB har regeringens uppdrag att i samverkan med berörda myndigheter och organisationer driva en nationell plattform för arbete med naturolyckor. Syftet är att öka samhällets för- måga att förebygga och hantera negativa konse- kvenser av naturhändelser i linje med Sveriges åtaganden enligt Hyogodeklarationen och Hyogo Framework for Action.

•Framtida klimatförändringar kan komma att medföra översvämningar kring Sveriges största sjö Vänern och längs Göta älv. Länsstyrelsen i Västra Götaland har kommit överens med Vattenfall om en ändring av tappningsstrategin för att förebygga risken för översvämningar kring Vänern och för ras och skred längs Göta älv. Med hjälp av en prognosmodell styrs tappningen av det aktuella vattenståndet och den beräknade tillrinningen.

•SGI har fått i uppdrag att ta fram ett förslag till hur genomförandet av klimatanpassnings- insatser som minskar skredriskerna i Göta älv- dalen ska samordnas. SGI skall även utreda hur samordningen med klimatanpassningsarbetet i Vänerregionen kan ske.

Klimatanpassningsproblematiken får allt större upp märksamhet i samhällsplaneringen, till exempel i det pågående planeringsarbetet för att öka avtappnings- förmågan från Mälaren i samband med ombyggna- tion av Slussen i Stockholm. Förväntade klimatför- ändringar kan här komma att innebära att stora om- råden runt Mälaren och delar av Stockholms innerstad översvämmas, och att behovet av att kunna reglera vattenflödet kommer att öka.

De flesta länsstyrelserna har arbetat fram rappor- ter, analyser och annat material kring klimatanpass-

•Till skogsägare och jordbrukare förmedlas kun- ning i sin region. Informationen finns samlad på skaper om konsekvenser av klimatförändring- respektive länsstyrelses webbplats och utgör en

arna och åtgärdsmöjligheter (se kap 9.4).

•Från 2012 drivs Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI, på uppdrag av regeringen. Det är en resurs för alla i Sverige som arbetar med att anpassa samhället till ett förändrat klimat. Centrumet sammanställer och sprider kunskap, beslutsunderlag och verk- tyg för klimatanpassningsarbetet och drivs i samverkan med andra myndigheter och aktörer. Centrumet driver bland annat portalen www. klimatanpassning.se. Portalen samlar nyheter

grund för kommunernas anpassningsarbete. För att stärka det lokala och regionala arbetet har regering- en gett länsstyrelserna i uppdrag att till halvårs skiftet 2014 utarbeta regionala handlingsplaner för klimatanpassning.

Ansvaret för det praktiska klimatanpassningsar- betet ligger oftast lokalt, på kommunal nivå. Det är kommunerna som är ansvariga för samhällsplane- ringen, beredskapsplanering och räddningstjänsten. Kommunerna är också huvudmän för den tekniska försörjningen. Många kommuner i Sverige arbetar

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder	95

med åtgärder för att dels minska sin exponering inom rådande klimatförhållanden dels kommande klimatförändringar. Från och med maj 2011 gäller den nya Plan- och Bygglagen. Den ersätter den förra Plan och Bygglagen (1987:10) och lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk (1994:847). I den nya lagen finns flera bestämmelser som har tillkommit som en följd av klimatproblematiken. Kommunens planering bör spela en viktig roll i klimatarbetet. Miljö- och klimataspekter ska beaktas i planering och annan prövning.

För bebyggda områden där risken för naturolyckor är särskilt stor finns möjlighet för kommuner att söka bidrag för förebyggande åtgärder från MSB. Detta för att kommunerna ska få ökade möjligheter att anpassa sig till de effekter som följer av ett för- ändrat klimat.

Konkreta anpassningsåtgärder har hittills fram förallt påbörjats bland kommuner som drabbats av extrema väderhändelser. Arbetet har framförallt handlat om åtgärder inom fysisk planering och byg- gande. En del kommuner tar fram en klimat- och sår- barhetsanalys vid utarbetande av nya översikts- planer. I en sådan analys identifieras samhällsviktiga anläggningar och funktioner, transportinfrastruktur, tekniska försörjningssystem, miljöfarlig verksamhet och förorenade markområden som kan vara i risk zonen för översvämning, skred, ras och erosion. Principförslag till åtgärder tas fram för utsatta om- råden. En del kommuner har även höjt miniminivån vid byggnation, genomfört invallningsåtgärder och investerat i pumpsystem mot översvämningar. Några kommuner har börjat arbeta med åtgärder inom VA- systemen för att undvika att bli drabbade av effek- terna av intensiva regn.

Sveriges kommuner är skyldiga att genomföra risk- och sårbarhetsanalyser som ett underlag för att han- tera extraordinära händelser och kriser enligt lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. I risk- och sårberhetsanalyserna ana- lyseras händelser som kommer att påverkas av ett förändrat klimat.

6.5Internationellt arbete

•Under 2013 lade den Europeiska kommissio- nen fram ett förslag till en anpassningsstrategi för EU. Det är ännu inte klargjort hur arbetet ska bedrivas i Sverige

•Europeiska miljöbyrån (EEA) driver, tillsam- mans med Europeiska kommissionen, webbpor- talen CLIMATE-ADAPT (www.climate-adapt.

eea.europa.eu). Den syftar till att stötta Euro- pa i arbetet med klimatanpassning och ger till- gång till data och information om förväntade klimatförändringar i Europa, sårbarhet, strate- gier och aktiviteter, fallstudier och möjliga anpassningsåtgärder, samt verktyg för att för- enkla planeringsarbetet

•Inom Norden bedrivs samarbete om de natio nella webbportalerna för klimatanpassning samt utveckling av klimattjänster

•På FN- nivå bedrivs delar av klimatanpassnings- arbetet inom UNISDR, FNs organ för katastrof- hantering och klimatanpassningsfrågor behand las även under klimatförhandlingarna inom FN:s ramkonvention om klimatförändringar, UNFCCC

•Sverige är aktivt inom ramen för Hyogo Frame work for Action som syftar till att reducera risker för och minska konsekvenserna av natur katastrofer.

•SMHI och flera andra svenska myndigheter del- tar i både forskningsarbeten och myndighets- samverkan i flera internationella projekt som framförallt syftar till att ta fram underlag för sårbarhetsanalyser som kan ligga till grund för anpassningsstrategier

•Rossby Centre är SMHIs klimatmodellerings- enhet och studerar klimatsystemets processer och beteende. Rossby Centre är aktiva inom ett antal internationella forskningsprojekt som finns listade på webbplatsen (SMHI, Forskning på Rossby Centre)

•Inom forskningsprojektet Baltadapt har en Mak- roregional anpassningsstrategi för Östersjö regionen tagits fram (www.baltadapt.eu)

•Europeiska nätverket CIRCLE-2 syftar till att dels identifiera vilken forskning som sker just nu inom klimatanpassning, klimatförändring- ens effekter och samhällets sårbarhet och dels peka på frågor där ytterligare forskning behövs. Det tredje syftet är att förbättra kunskaps- spridningen av de forskningsresultat som redan finns, vilket täcks in av delprojektet Share. (www.circle-era.eu)

•Mistra-SWECIA är ett större svenskt miljö- strategiskt forskningsprogram som handlar om klimatförändringar, ekonomi, klimateffekter och anpassning (www.mistra-swecia.se), med medverkande från SMHI, SEI, Stockholms uni- versitet och Lunds universitet.

96 6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder

6.6Referenser till kapitel 6

SOU 2007:60 Sverige inför klimatförändringarna

– hot och möjligheter (2007). Slutbetänkande av klimat- och sårbarhetsutredningen

Rydell, Bengt, Nilsson, Carin, Alfredsson Cecilia och Lind, Erika (2010). Klimatanpassning i Sverige

– en översikt. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Rapport MSB214 – augusti 2010. ISBN 978-91-7383-107-9

SMHI, Klimatanpassningsportalen, Roller och ansvar, hämtad från

www 2013-09-18, www.klimatanpassning.se/ Roller-och-ansvar/myndigheters-aktiviteter-inom- klimatanpassning-roller-och-ansvar-1.25837

Prop 2011/12:1 Budgetpropositionen för 2012

Olsson, Jonas, Foster, Kean, (2013) Norrköping: SMHI. Klimatologi, 6. ISSN1654-2258. Extrem korttidsnederbörd i klimatprojektioner för Sverige.

Bergström, Sten (2012) Norrköping: SMHI. Klima- tologi, 5. ISSN1654-2258. Framtidens havsnivåer i ett hundraårsperspektiv - kunskapssammanställning 2012

Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap

Kjellström, E., Nikulin, G., Hansson, U., Strandberg, G. and Ullerstig, A., 2011. 21st century changes in the European climate: uncertainties derived from an ensemble of regional climate model simula- tions. Tellus, 63A (1), 24-40. DOI: 10.1111/j.1600- 0870.2010.00475.x

Nikulin, G., Kjellström, E., Hansson, U., Jones, C., Strandberg, G. and Ullerstig, A., 2011. Evaluation and Future Projections of Temperature, Precipita- tion and Wind Extremes over Europe in an Ensem- ble of Regional Climate Simulations. Tellus, 63A(1), 41-55. DOI: 10.1111/j.1600-0870.2010.00466.x

Baltadapt, Baltadapt Strategy for adaptation to climate change in the Baltic Sea Region, hämtad från www 2013-09-19, www.baltadapt.eu/index.php?option=com_conte nt&view=article&id=93:strategy&catid=40&Item id=224

SMHI, Forskning på Rossby Centre,

hämtad från www 2013-09-19, www.smhi.se/ forskning/forskningsomraden/klimatforskning/ forskningsprojektpa-rossby-centre-1.312

Circle2, hämtad från www 2013-09-19, http://www.circle-era.eu/np4/home.html

SMHI, Förändrad vattentillgång, hämtad från www 2013-09-19, http://www.smhi.se/klimatdata/

klimatscenarier/klimatanalyser/forandrad-framtida- vattentillgang-1.22606

6. Sårbarhetsanalys, klimateffekter och anpassningsåtgärder	97

7Finansiering och tekniköverföring

7.1Inledning

Klimatförändringarna är en angelägen global utma- ning som kräver gemensamma insatser och ett brett program av åtgärder. Sverige har en lång historia av stöd till klimatarbete i utvecklingsländer inom en rad sektorer och med långsiktighet som grund. Ett stort antal svenska aktörer såsom departement, myndigheter, statligt ägda företag, enskilda organisa- tioner, universitet och den privata sektorn bidrar till samverkande insatser och verksamheter som teknik- utveckling, forskning och olika former av kunskaps- utveckling. Det finns ett antal olika former av sam- verkan, styrmedel och stöd. Klimatfinansiering be- höver komma från både offentliga och privata källor.

Att bekämpa klimatförändringarna i fattiga länder är nära kopplat till fattigdomsbekämpning och att uppnå utvecklingsmål såsom Milleniemålen. I detta sammanhang är det avgörande att främja synergier mellan åtgärderna för anpassning, utsläppsreduktion och fattigdomsbekämpning.

Klimatförändringarna har störst inverkan på männis- kor som lever i fattigdom, de människor som har sva- gast motståndskraft mot ett förändrat klimat. Svenskt klimatbistånd vägleds av principer som ägarskap, har- monisering och anpassning till ländernas egna system och processer, och arbetar för att integrera hänsyn till klimatförändringarna brett, t.ex. inom sektorer såsom energi, vatten, jordbruk och skogsbruk, livsmedels säkerhet, infrastruktur, hälsa och utbildning.

Det är viktigt att ytterligare utveckla och skala upp olika verktyg och finansiella instrument för att möta de negativa effekterna av klimatförändringarna och inte minst dess inverkan på låginkomstländer. Klimatfinansiering, från olika källor – offentliga och privata - är avgörande för att nå en utveckling som är koldioxidsnål och motståndskraftig mot klimatför- ändringarna.

7.2Politik och styrande principer

7.2.1Sveriges politik för global utveckling

Politiken för en global utveckling (PGU) beslutades av Sveriges riksdag 2003. PGU föregicks av en parla- mentarisk kommitté som hade ett brett mandat att utreda hur en svensk politik för global utveckling skulle utformas. Utredningen konstaterade att Sveri- ges bidrag till global utveckling och fattigdoms- bekämpning inte kan begränsas till enbart utveck- lingssamarbete. Det övergripande målet för PGU – att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling

– gäller därför för samtliga politikområden. Två perspektiv genomsyrar alla delar av politiken: rättig- hetsperspektivet och den fattiga människans per- spektiv.

År 2008 överlämnades en ny regeringsskrivelse om Sveriges politik för global utveckling1 till riks- dagen. I skrivelsen pekar regeringen ut de största ut- maningarna för att nå en rättvis och hållbar global utveckling, där Sverige har förutsättningar att bidra på ett effektivt sätt. Klimatförändringar och miljöpåverkan är en av de sex identifierade globala utmaningarna.

7.2.2Policy för miljö- och klimatfrågor inom

svenskt utvecklingssamarbetet

År 2010 antog regeringen en policy för miljö- och klimatfrågor inom svenskt utvecklingssamarbete 2010-20142. Policyn fastställer grundläggande prin- ciper och anger på ett övergripande plan regering- ens ställningsaganden inom utvecklingssamarbetet gällande miljö- och klimatfrågor. Det övergripande målen är: förbättrad miljö, hållbart nyttjande av naturresurser och stärkt motståndskraft mot miljö påverkan och klimatförändringarna i utvecklings- länder, samt begränsad klimatpåverkan. Den anger

1 Skr. 2007/08:89 http://www.regeringen.se/sb/d/10423

2 UD Promemoria, 23 sept 2010 http://www.regeringen.se/sb/d/5347/a/153708

98 7. Finansiering och tekniköverföring

att Sverige särskilt ska inrikta verksamheten på föl- jande områden:

–Förstärkt institutionell kapacitet inom offentlig förvaltning

–Förbättrad livsmedelstillgång och hållbart nyttjande av ekosystemtjänster

–Förbättrad vattenresurshantering, ökad tillgång till rent vatten och grundläggande sanitet

–Ökad tillgång till hållbara energialternativ

–Hållbar utveckling av städer

Policyn fastslår att miljö- och klimataspekter är en central utgångspunkt för allt utvecklingssamarbete och att samarbetet ska utgå ifrån och stödja sam- arbetsländernas prioriteringar, planer och program.

7.2.3 Parisdeklarationen, Accraagendan och Busanpartnerskapet

Principerna i Parisdeklarationen från 2005, Accra agendan från 2007 och Busanpartnerskapet 2011 är av grundläggande betydelse för det svenska utveck- lingssamarbetet. Nationellt ägarskap är avgörande för att säkra en långsiktig hållbarhet för initiativ på klimatområdet. För att säkra transparens och ge- mensamt ansvarstagande är det viktigt med samord- ning mellan externa aktörer och att utgångspunkten är utvecklingsländers nationella system och processer.

7.2.4 Ny och additionell finansiering

Enligt FN:s klimatkonvention ska höginkomstländerna tillhandahålla ny och additionell finansiering för att möta den överenskomna, fulla kostnaden som åsam- kas utvecklingsländerna för efterlevnad av sina åta- ganden. ”Ny och additionell finansiering” är ett be- grepp som används i många multilaterala samman- hang. I dagsläget finns ingen internationell enighet om hur begreppet ny och additionell ska definie- ras. En vanligt förekommande definition som många länder förordar är att klimatfinansiering ska vara additionell till det internationella biståndsmålet om 0,7 procent av BNI. Eftersom Sveriges bistånd i många år har överstigit 0,7 procents målet (det har uppgått till 1 procent av BNI), kan all klimatfinansie- ring ses som ny och additionell. Det totala svenska biståndet visas i Tabell 7.1.

Tabell 7.1 Sveriges totala bistånd i miljoner SEK och USD,

år 2009 till 2012

	2009	2010	2011	2012
Miljoner SEK	34 713	32 602	36 380	35 483
Miljoner USD	4 548	4 527	5 606	5 242

Alla växelkurser som används i denna rapport bygger på den årliga genomsnittliga dollarkursen för OECD DAC-medlemmar. För Sverige betyder det 1 USD = 7,6322 kronor (2009), 7,2022 kronor (2010), 6,4892 kronor (2011) och 6,7689 kronor (2012).

7.3Regeringens särskilda klimatsatsning

År 2008 lanserade regeringen en särskild klimatsats- ning för perioden 2009-2012 som uppgick till totalt 4 miljarder kronor och var inriktad på multilaterala och bilaterala klimatinitiativ inom ramen för bi- ståndet.

Utrikesdepartementet fördelade ungefär två tredje delar av medlen från klimatsatsningen, 2,9 miljarder kronor, via multilaterala organisationer. Dessa insat- ser riktades både mot anpassning och utsläpps- minskningar och betalades ut till multilaterala kli- matfonder och initiativ såsom Anpassningsfonden, Klimatkonventionens fond för de minst utvecklade länderna (LDCF) Klimatinvesteringsfonderna (CIF) ochFN:skontorförkatastrofriskreducering(UNISDR).

Omkring en tredjedel av medlen, 1,15 miljarder kronor, kanaliserades via Styrelsen för internatio- nellt utvecklingssamarbete (Sida) till bilaterala och regionala initiativ. Insatserna fokuserade på anpass- ningsåtgärder i de befintliga samarbetsländerna Bur- kina Faso, Mali, Bangladesh, Kambodja och Bolivia. Dessa länder är utsatta för en hög klimatarisk i kom- bination med hög sårbarhet. Sida bidrog även med stöd till regionalt samarbete i Afrika och Asien. Det totala finansieringsutfallet för perioden 2009- 2012 uppgick till 1,12 miljarder kronor, medan åter- stoden utbetalas under 2013.

Den särskilda klimatsatsningen utgjorde en del av Sveriges bidrag till s.k. fast start-finansiering, ett kol- lektivt åtagande som de utvecklade länderna gjorde vid COP 15 i Köpenhamn 2009. Sveriges totala bidrag under fast start-perioden uppgick till mer än 8 miljarder kronor för 2010-2012, vilket gör Sverige till en av de största per capita bidragsgivarna till snabbstartsinitativet.

7. Finansiering och tekniköverföring	99

Exempel på insatser inom den särskilda klimatsatsningen:

–Anpassningsfonden finansierar projekt och program för att hjälpa utvecklingsländer med anpassning till de negativa konsekven- serna av ett förändrat klimat. Sverige är en av de största bidrags- givarna och har som enda land årligen bidragit med 100 mil- joner kronor sedan 2010 då fonden blev operativ.

–Fonden för de minst utvecklade länderna (LDCF) etablerades för att hantera de minst utvecklade ländernas särskilda behov av klimatanpassning genom att finansiera förberedelserna och genomförande av s.k. nationella anpassningsprogram (NAPAs). Sverige är en av de största givarländerna till fonden.

–Stöd till organisationen Mangroves for the Future i ett flertal länder i Sydostasien har bidragit till rehabiliteringen av stora områden mangroveskog. Det har även bidragit till att öka medvetenheten om vikten av mangroveskog och lett till bättre förvaltning av kustzoner där lokala fiskesamhällen är involve- rade.

–Stöd till vattenreservoarprogram i Burkina Faso har minskat sårbarheten i mindre dammar som påverkas av klimatför- ändringar. Programmet har bidragit till förbättrad livsmed- elsäkerhet för mer än 1000 personer som lever i fattigdom genom att säkra 24 miljoner kubikmeter färskvatten för livsmedelsproduktion. Konstbevattnade jordlotter har förde- lats och grönsaksproduktion för lokala marknader har kom- mit igång. En handbok för integration av klimataspekter vid dammbyggen har tagits fram och medvetenheten bland olika aktörer har ökat.

–Stöd till Afrikanska unionen har bidragit till etableringen av ”African Risk Capacity”, en specialiserad myndighet för ka- tastrofriskhantering. Det är ett första steg för att etablera en innovativ afrikansk försäkringslösning för naturkatastrofer och extrema väderhändelser, som syftar till att förbättra livsmed- elssäkerhet i Afrika och minska beroendet av internationellt humanitärt bistånd.

–Stöd till ”Programa de Desarrollo AgropecuarioSustentable” i Bolivia har ökat böndernas motståndskraft till klimatföränd- ringar genom markvård, effektivare vattenanvändning, tillgång till konstbevattning och nya grödor. Diversifiering av produk- tionen har dessutom ökat hushållens inkomster.

–I Mali har stöd till Internationella naturvårdsunionen (IUCN) stärkt återuppbyggnad och hållbar skötsel av naturresurser i nio kommuner i det inre deltat av floden Niger. Projektet har ökat produktiva landområden, byggt upp en databas om det hydro- logiska systemet, förbättrat kvinnors och samhällens förmåga att anpassa sig till klimatförändringar, inklusive genom ökad medvetenhet, trädplanerting och diversifiering av inkomster.

7.4Multilateralt finansieringsstöd

Närmare hälften av det svenska utvecklingsbistån- det fördelas till internationella multilaterala bi- ståndsorganisationer och fonder.

Sverige bidrar med betydande belopp till finansie- ring i kärnstöd och har ett aktivt engagemang i ett antal multilaterala specialiserade organ, internatio- nella och regional organisationer, banker och institut för att påverka deras klimatarbete inom olika sekto- rer. Tabell 7.2 nedan visar exempel på svenska bidrag till multilaterala institutioner och program.Tabellen visar de totala bidragen varav en del avsätts till kli- matarbete. Exempelvis inom världsbankens interna- tionella utvecklingsfond (IDA)3 används uppskatt- ningsvis 16% av budgeten för projekt med minskad klimatpåverkan och klimatanpassning som sidoeffekt.

Tabell 7.2 Exempel på finansieringsbidrag till multilaterala institutioner och program (1)

	2009		2010		2011		2012
	mSEK	mUSD	mSEK	mUSD	mSEK	mUSD	mSEK	mUSD
Världsbankens internationella	2 389	313	2 014	280	2 306	355	2 368	350
utvecklingsfond – IDA (2)
Världsbankens	80	11	1 079	150	1 057	156	1 104	163
återuppbyggnads- och
utvecklingsbank – IBRD
International Finance	94	12	110	15	40	6,3	47	7
Corporation (IFC)
Afrikanska	700	92	644	89	808	125	927	137
utvecklingsbanken (AfDB) (2)
Asiatiska utvecklingsbanken	136	18	148	20	125	19	150	22
(ADB)
Europeiska Utvecklings- och	208	27	212	28	280	43	48	7
återuppbyggnads-banken
(EBRD)
Interamerikanska	100	13	0	0	11	2	10	2
utvecklingsbanken (IDB)
FN:s utvecklingsprogram	1 928	253	1 681	233	1 808	279	2 076	307
(UNDP)
FN:s miljöprogram (UNEP)	113	15	81	11	83	13	99	15

(1)Observera att visa delar av de klimatrelaterade bidragen även rapporteras mer specifikt i den bilaterala rapporteringen.

(2)Inkluderar det multilaterala skuldavskrivningsinitiativet.

3 World Bank’s International Development Association (IDA)

100 7. Finansiering och tekniköverföring

Den globala miljöfonden (GEF) är den finansiella mekanismen för ett antal viktiga miljökonventioner, inklusive FN:s klimatkonvention. Sverige bidrar specifikt till den GEF samt till ett antal andra mul- tilaterala organsiationer.

Tabell 7.3 visar Sveriges bidrag till GEF Trust Fund för perioden 2009-2012. För den femte påfyll- naden i GEF (2010) bidrog Sverige med totalt 1 045 miljoner kronor. Ungefär 30 procent av GEFs finan- siering avsätts till klimatprojekt.

Tabell 7.3 Finansieringsbidrag till Globala miljöfonden (GEF)

	2009	2010	2011	2012
Miljoner USD	30.6	47	39.3	30.2

Exempelvis bidrog Sverige med 400 miljoner kronor till fonden för de minst utvecklade länderna som fokuserar på klimatanpassning. Dessutom bidrar den svenska regeringen till ett antal specifika klimat program och -fonder som redovisas i Tabell 7.4. Flera av dessa ingick även i regeringens särskilda klimat- satsning 2009-2012. Under denna period kanalisera- des ungefär tre miljarder kronor via multilaterala initiativ som utformats för att stödja klimatan- passning och utsläppsminskning i utvecklingsländer. Exempelvis bidrog Sverige med nästan 400 mil- joner kronor i till fonden för de minst utvecklade länderna som fokuserar på klimatanapassning.

För Sverige är det viktigt att bistånd kommer de fattigaste länderna till del. Sverige anser att kli- matrelaterat stöd till dessa länder särskilt bör fo- kusera på anpassning till klimatförändringar samt riskreducering och följaktligen att minska fattiga människors sårbarhet. Sverige var dessutom det enda landet som under perioden 2010-2012 bidrog till Anpassningsfonden med årliga bidrag på 100 miljoner kronor. Anpassningsfondens fokus på anpassningsåtgärder i kombination med utvecklingsländernas nationella ägarskap har varit starka argument för fortsatt svenskt stöd.

Vid klimatkonferensen i Köpenhamn 2009 enades länderna om att etablera en ny grön klimatfond. Den gröna klimatfonden, som ännu är under ut- veckling, väntas bli en central aktör i den framtida arkitekturen för klimatfinansiering. Sverige har varit och är fortsatt en aktiv medlem i den gröna klimat- fondens styrelse och anser att det är centralt att fonden utformas på ett effektivt och ändamåls enligt sätt. År 2012 bidrog Sverige med 5 miljoner kronor till den gröna klimatfondens administrativa uppstartskostnader.

Dessutom bidrog Sverige med totalt 870 miljoner kronor till världsbankens klimatinvesteringsfonder

(CIF): 600 miljoner kronor till klimatteknikfonden (CTF), 170 miljoner kronor till programmet för småskalig, förnybar energi (SREP) samt 100 miljoner kronor till skogsinvesteringsprogrammet (FIP). CIF är utformade för att stödja pilotprojekt för utveck- ling med låga koldioxidutsläpp och klimatresiliens i utvecklingsländer, och är därmed inblandade i både utsläppsreduktions- och anpassningsprojekt.

Andra, icke konventionella kanaler som använts inom området utsläppsreduktioner (under 2012) har varit världsbankens program för market readi- ness som ger finansiering och tekniskt stöd till kapa- citetsuppbyggnad och testande av marknadsbasera- de instrument för utsläppsreduktion av växthusga- ser, liksom koalitionen för klimat och ren luft4 (CCAC) samt dess program för kortlivade klimatpå- verkande luftföroreningar. Dessa föroreningar, in- klusive metan, är i jämförelse med koldioxid kortli- vade i atmosfären men står ändå för en betydande andel av den pågående globala uppvärmningen.

Katastrofriskreducering är en nyckelkomponent för klimatanpassning och syftar till att minska de skador som orsakas av naturkatastrofer såsom över- svämningar, torka och cykloner.Totalt har 195 miljo- ner kronor avsatts via kanaler med tyngdpunkt på katastrofriskhantering och resiliens såsom FN- sekretariatet för ISDR-resolutionen5 (UNISDR) och Global facility for Disaster Reduction and Recovery (GFDRR).

Andra områden som är starkt kopplade till klimat anpassning är jordbruk och livsmedelssäkerhet. Sverige fäster därför stor vikt vid samverkan med internationella forskningsorgan såsom Consultative Group on International Agricultural Research (CGIAR) som mottog 150 miljoner kronor. Stöd har även givits till Internationella jordbruksutveck- lingsfondens (IFAD)6 program för anpassning för småjordbruk (ASAP), ett program som stöder små- jordbrukare att stärka deras motståndskraft.

Dessutom bidrar Sverige med kärnstöd till FN:s klimatkonvention i enlighet med en överenskom- men FN-fördelningsnyckel samt en ytterligare avgift för Kyotoprotokollet. Frivilliga bidrag ges även till fonden för deltagande och fonden för stöd- jande verksamhet, båda under FN:s klimatkonven- tion.

4 Climate and Clear Air Colation, CCAC

5 United Nations International Strategy for Disaster Reduction, UNISDR.

6 International Fund for Agricultural Development, IFAD.

7. Finansiering och tekniköverföring	101

Tabell 7.4 Finansieringsbidrag till multilaterala klimatfonder

	2009		2010		2011		2012
	mSEK	mUSD	mSEK	mUSD	mSEK	mUSD	mSEK	mUSD
FN:s klimatkonvention (UNFCCC)	8,7	1,0	4,5	0,6	5,6	0,9	2,8	0,4
Trust Funds
Anpassningsfonden	0	0	100	13,9	100	15.4	100	14,8
Fonden för de minst utvecklade	65	8,5	15	2,1	200	30,8	115	17,0
länderna (MUL)
Globala miljöfonden (GEF)7	70	9,2	197	27	76	11,7	61	9,1
GEF REDD+8	0	0	100	13,9	0	0	0	0
Gröna klimatfonden (GCF)	0	0	0	0	0	0	5	0,7
Clean Technology Fund (CTF)	300	39,3	200	27,8	100	15,4	0	0
Forest Investment programme (FIP)	0	0	0	0	100	15,4	0	0
Scaling Up Renewable Energy	0	0	0	0	0	0	170	25,1
Program (SREP)
IFAD-Anpassningsprogram för	0	0	0	0	0	0	30	4,4
småskaliga jordbruk (ASAP)
Partnership for Market Readiness	0	0	0	0	0	0	50	7,4
(PMR)
Världsbankens internationella	520	68,1	0	0	185	28,5	0	0
utvecklingsfond – IDA
Consultative Group on International	50	6,6	50	6,9	50	7,7	0	0
Agricultural Research (CGIAR)
International Strategy for Disaster	25	3,2	5	0,7	0	0	7,5	1,1
Reduction (ISDR)
Global Facility for Disaster Risk	0	0	35	5	40	6,2	0	0
Reduction (GFDRR)
FN:s livsmedelsprogram (WFP)	0	0	0	0	0	0	44	6,5
Sustainable Energy for all (SE4ALL)	0	0	0	0	0	0	20	3,0
UNDP- Bureau for Crisis Prevention	15	2	0	0	0	0	23,5	3,5
and Recovery
UNEP – Climate and Clean Air	0	0	0	0	0	0	10	1,5
Coalition
Nordiska utvecklingsfonden (NDF)	285	37	35	5	122	19	78	11
Övrigt klimatrelaterat stöd	5	0,7	5	0,7	6,1	0,9	1,8	0,3

7.5Bilateral finansiering

Ungefär hälften av det svenska utvecklingssamarbe- tet kanaliseras som bilateralt bistånd via Sida till utvecklingsländer och övergångsekonomier. Inom klimatområdet stöder Sida både specifika klimatin- satser och integrering på sektornivå, tekniköverfö- ring, kunskapsuppbyggnad och forskningssamarbete, och samarbetar därigenom med många statliga insti tutioner i utvecklingsländer, enskilda organisatio- ner, svenska myndigheter och kommuner, den privata sektorn, forskningsinstitutioner osv. Bistånd som kanaliseras via Sida (inklusive s.k. multi-bi stöd9) fördelas på nationell, regional och global nivå.

Insatserna inom det svenska bilateralt utveck- lingssamarbetet bygger på en strategi som tar sin utgångspunkt i utvecklingslandets egna strategiska prioriteringar och strategier för fattigdomsbekämp- ning. Lokalt ägarskap är avgörande för att säkra håll- barheten i insatserna.

7 Omfattar 30 procent av de ordinarie bidragen till GEF - vilket motsvarar andelen klimatinsatser inom ramen för GEFs budget - samt för 2010 ytterligare 135 mSEK inom ramen för klimatsatsningen.

8 Reducing Emissions from Deforestation and Forest Degradation, REDD

102 7. Finansiering och tekniköverföring

Tabell 7.5 visar en sammanfattning av det svenska klimatbiståndet som kanaliserades via Sida under perioden 2009-2012. Spårning har skett genom upp- följning av det specifika budgetanslaget för den sär- skilda klimatsatsningen, samt genom att använda de s.k. Rio-markörerna för utsläppsminskningar och klimatanpassning. Dessa markörer har utvecklats och förfinats inom OECD biståndskommitté (DAC) (ny metod sedan den förra nationalrapporten), och används av många biståndsgivare för att spåra offent- lig klimatfinansiering. Varje komponent markeras på en skala 0-2 av den handläggare som ansvarar för bidraget, där 2 motsvarar “huvudsyfte”, 1 motsvarar “delsyfte” och 0 motsvarar” ej syfte”.Vid en samman- ställning av de siffror som återges i tabell 7.5 och bilaga 6 har Sverige tagit med 100% av finansieringen för bidrag inom den särskilda klimatsatsningen och för andra bidrag där utsläppsminskningar och anpassning är ”huvudmål”, men endast 50% av finan-

9 Bilaterat stöd som hanteras av multilaterala organisationer

sieringen där utsläppsminskningar och/eller anpass- ning bara utgör ett ”delsyfte”. De redovisade beloppen motsvarar givet nettostöd, dvs utbetalt (dispersed) enligt OECD:s terminologi.

Tabell 7.5 Sammanställning av bilateralt/regional/global klimatfinansiering som kanaliseras via SIDA till icke-AnnexI- länder samt övergångsekonomier

(miljoner	Utsläpps-	Anpass-	Både utsläpps-	Totalt
USD)	minsk-	ning	minskningar och
	ningar		anpassning
2009	34	67	114	215
2010	42	104	128	274
2011	51	104	168	324
2012	44	150	164	358

Bilaga 6 visar ytterligare detaljer per land/region/ globalt av den bilaterala klimatfinansieringen under perioden 2009-2012. Endast länder/regioner där sam- arbete har skett har inkluderats och listan varierar därför från år till år. För att öka transparensen har även negativa siffror tagits med, eftersom de mot- svarar återbetalning av icke använda medel, t ex. när oro i ett område har försenat/förhindrat implemen- teringen av ett projekt/program, eller när ett pro- jekt/program har kunnat genomföras mer kostnads- effektivt än budgeterat. Sektorer redovisas i enlighet med klassificeringen som används inom OECD DAC Creditor Reporting System (CRS). Sektorer som är viktiga för utsläppsminskningar är t ex. energi och multi-sektor, såsom miljöpolitik och miljöförvalt- ning. Åtgärder som syftar till att förbättra klima- tanpassning omfattar även en hel del kapacitetsut- veckling avseende miljöpolicy och miljöförvaltning, men har också starkt fokus på sektorer såsom vatten och sanitet, samt jordbruk. Flertalet bidrag ger dock synergier och/eller har sektorövergripande fördelar för både utsläppsminskningar och klimatanpassning, särskilt inom jordbruk och multi-sektor – dessa re- dovisas därför separat i tabell 5 och bilaga 6. De en- skilda länder som har fått den största andelen av det bilaterala klimatbiståndet är t.ex. Mocambique, Ke- nya, Mali, Bolivia och Tanzania, vilka är länder som stod i focus i regeringens särskilda klimatsatsning och/eller länder där Sverige sedan länge haft ett ut- vecklingssamarbete, särskilt i viktiga sektorer såsom energi och vatten/sanitet.

7.5.1 Stöd genom enskilda organisationer

Samarbete med det civila samhället är viktigt när det gäller klimatfrågan eftersom dessa aktörer ofta foku- serar på den lokala nivån och arbetar direkt med de människor som är mest sårbara och lider mest till följd av klimatförändringarnas effekter. Det civila samhällets organisationer spelar också en viktig roll

när det gäller ökad medvetenhet och påverkansarbete kring klimat. Finansiering från Sida kanaliseras genom ett antal svenska organisationer såsom Natur skyddsföreningen, PLAN Sverige, Forum Syd och Kooperation Utan Gränser/We Effect, liksom även direkt till organisationer i utvecklingsländer såsom Pan African Climate Justice Alliance och Asia Pacific Forum on Women, Law and Development.

Sida har givit stöd till ”Joint Climate Initiative of Capacity Development” som Forum Syd och andra samarbetspartners genomför tillsammans med enskilda organisationer i Kambodja. Mer än 20 lokala enskilda organisationer har ökat sin kapacitet och kunskap om klimatförändring och katastrofriskreducering. Medvetenheten har ökat och klimataspekter har integrerats i de enskilda organisationernas strategiska planeroch program. Kvin- nor har varit nyckelaktörer inom många av pilotprojekten, t ex att i samarbete med lokala myndigheter utveckla katastrofhan- teringsplaner, att integrera klimatanpassning i lokala anpass- ningsplaner, samt förbättrade försörjningsmöjligheter genom klimatanpassat fiske och grönsaksodling.

Sida har givit stöd till Asia Pacific Forum on Women, Law and Development, en medlemsbaserad organisation med inriktning på kvinnors rättigheter och jämställdhet. Inom sitt klimaträtt viseprogram har de t.ex. genomfört forskningsprojekt som doku- menterar klimatförändringarnas effekter på landsbygdskvinnors rättigheter och försörjningsmöjligheter. Resultaten presentera- des vid COP17 tillsammans med kvinnor från landsbygden och ursprungsbefolkningar från Stillahavsregionen som deltog som officiella delegater i gendergruppen. År 2012 fattades ett be- slut under FN:s klimatkonvention UNFCCC att erkänna beho-

vet av en förbättrad genusbalans och ökat kvinnligt deltagande.

Sida stöder även globala enskilda organisationer och tankesmedjor som är mycket viktiga aktörer både på global, regional och nationell/lokal nivå. Orga- nisationer såsom Stockholm Environment Institute, International Institute for Environment and Deve- lopment samt World Resources Institute erhåller alla budgetstöd från Sida och spelar en aktiv roll i det normativa arbetet, liksom i den globala policy- forskningen gällande klimat.

Stockholm Environment Institute (SEI) är ett oberoende inter- nationellt forskningsinstitut. Här bedrivs forskning, utvecklas verktyg och bygger kapacitet. Deras arbete om klimatförändring- arna stödjer design, utveckling och genomförande av effektiva och rättvisa strategier för anpassning och utsläppsminskningar i utvecklingsländer och utvecklade länder. Det tar fram aktu- ella, trovärdiga och relevanta analyser som informerar politiker, förhandlare, finansiella institutioner, civila samhället, privata sektorn och andra parter som är inblandade i processen kring FN:s klimatkonvention. SEI undersöker både synergier och po- tentiell konkurrens mellan klimatpolitik och utveckling. Detta återspeglas i deras arbete om klimatstyrning och finansiering, klimatekonomi, koldioxidmarknader, klimaträttvisa, bioenergi, energieffektivitet samt sårbarhet och anpassning.

7. Finansiering och tekniköverföring	103

7.5.2 Stöd via svenska myndigheter till institutioner i utvecklingsländer

Sverige kanaliserar medel via flera svenska myndig- heter och universitet för att de ska kunna genomföra program och projektverksamheter i utvecklingslän- der med fokus på sina respektive expertområden. Viktiga myndigheter som är inblandade i kunskaps- uppbyggnad rörande klimat är exempelvis Natur- vårdsverkerket och SMHI.

Naturvårdsverket hanterar det svenska bidraget till det nordiska partnerskapet för ökade insatser för utsläppsminskningar ”Nordic Partnership Initiative on Up-scaled Mitigation Action”. Detta är ett initiativ som syftar till i) kapacitetsutveckling i Peru och Vietnam för att ge dem förutsättningar för att strukturera och genomföra nationella utsläppsminskningsåtgärder s.k. ”Natio- nally Appropriate Mitigation Actions” (NAMAs) inom avfalls- och cementsektorn ii) utveckla sätt att attrahera inhemsk och internationell klimatfinansiering; iii) bidra med lärdomar till de internationella klimatförhandlingarna samt; iv) uppmuntra andra parter att genomföra liknande åtgärder. Initiativet lanserades år 2011 och kommer att fortsätta till 2015.

SMHI har, tillsammans med andra samarbetsparter, genomfört ett internationellt träningsprogram med inriktning på utsläpps- minskningar och klimatanpassning. Omkring 450 deltagare (36% kvinnor) från 53 länder har genomgått kurser och fått verktyg för att identifiera sårbara sektorer i sina respektive län- der och för att utveckla projekt i sina egna länder med stöd från organisatörerna. Målgruppen var individer i ledande befatt- ningar inom offentlig förvaltning, nationellt eller lokalt, enskilda organisationer, universitet eller företag. Utvärderingar visar att deltagarna uppskattar kurserna mycket och att träningen har ökat deras kunskap om klimatförändringen. En stor majoritet av deltagarna ansåg även att innehållet är av stor betydelse för deras fortsatta arbete och ett stort antal viktiga kontakter med olika experter har etablerats.

7.5.3 Samarbete med privata sektorn

De viktigaste globala kapitalflödena är privata, och för att kunna hantera klimatförändringen är det av yttersta vikt att dessa flöden bidrar till utsläpps- minskningar och klimatanpassning.

Sida samverkar med näringslivet genom sitt pro- gram ”Innovationer mot fattigdom”10 som är utfor- mat för företag som är baserade eller verkar i ut- vecklingsländer. Programmet fungerar som en risk- spridningsmekanism för hållbara affärssatsningar (kommersiella företag eller marknadsorienterade organisationer) som har stor potential att minska fattigdomen. Många av projekten är inriktade på klimatsmarta lösningar.

I Indonesien, Indien, Kina, Vietnam, Namibia, Botswana and Sydafrika prioriterar Sida så kallade “partnerdrivet samarbete” vilket ofta sker i nära

10 Innovations Against Poverty.

samverkan med det privata näringslivet. Syftet är att utveckla hållbara relationer mellan svenska och utländska aktörer med gemensamma intressen. I praktiken innebär det att en aktör i Sverige och en aktör i partnerlandet inleder ett partnerskap som faller inom ramen för de strategiska mål som finns för det landet. Flera av dessa initiativ är inriktade på klimatfrågor.

Sedan 2009 har Sverige en förordning om finansie- ring av utvecklingslån och garantier för utvecklings- samarbete, och för perioden 2009-2013 har rege ringen beslutat om en strategi med särskilt fokus på miljölån. I utvecklingslån tillhandahåller Sida gåvomedel som ett komplement till lånefinansiering. De marknadsfinansierade lånen struktureras och beviljas av banker eller multinationella finansinsti- tut. Miljölånen är i första hand inriktade på energi effektivisering och förnybar energi; vatten-, av- lopps- och avfallshantering, samt transporter – alla högst relevanta ur klimatperspektiv. Lånen kan vara fristående eller kombineras med någon form av låne garanti för att kunna spela en katalytisk roll. Mer information om mobilisering av privat klimatfinan- siering redovisas i Sveriges första Biennial Report.

Det mesta av samarbetet med privata näringslivet innehåller en komponent av tekniköverföring. Exem- pel ges i tabell 7.6.

7.6Teknikutveckling och spridning

I september 2011 lanserade regeringen en nationell miljöteknikstrategi. Målet med strategin är att un- derlätta utvecklingen av nya, hållbara svenska lös- ningar för att möta utmaningar med klimatföränd- ringarna och miljöförstöring, och samtidigt främja nya affärsmöjligheter och sysselsättning. Insatser som genomförs på kort och lång sikt - från forskning och innovation till export – och syftar till att göra Sverige till ett grönt föregångsland. Regeringen har beslutat att investera 400 miljoner kronor i miljö- teknik under perioden 2011-2014.

Miljöteknikstrategin anger åtgärder för att främja den svenska miljötekniksektorn. Dessa inkluderar åtgärder för att intensifiera forskning och innova- tion, initiativ som syftar till att underlätta finansie- ring och affärsutveckling på ett tidigt kommersiellt skede, stöd och hjälp med marknadsanalys och ny- etableringar på exportmarknader för små och med- elstora företag, samt åtgärder för att förbättra sam- ordningen mellan myndigheter och andra aktörer som är relevanta för utvecklingen på miljöteknik- området.

104 7. Finansiering och tekniköverföring

För att genomföra strategin har ett antal myndig- heter utsetts som ska underlätta och ge bättre för- utsättningar så att den svenska miljötekniksektorn ska kunna växa. Dessa myndigheter är bland andra Energimyndigheten, Tillväxtverket samt Business Sweden. Business Sweden arbetar för att underlätta export genom svenska företag inom områden såsom avfallshantering, återvinning, bioenergi, solkraft, vindkraft och energieffektivitet.

Regeringen har undertecknat ett samarbetsav- tal avseende miljö- eller energiteknik med ett antal länder, såsom USA, Brasilien, Kina, Ryssland och Indien. 2011 utsåg regeringen en särskild samord- nare om ansvarar för samordning och utveckling av det bilaterala samarbetet med Kina, Ryssland och Indien inom miljö- och energiteknik, inklusive håll- bar stadsplanering. Exempelvis omfattar samarbe- tet mellan Sverige och Indien i energisektorn idag energieffektivitet och förnybar energi, huvudsakli- gen biogas. Ett bilateralt samarbete med Kina, med fokus på hållbar stadsutveckling, har pågått sedan april 2008.

År 2011 uppgick miljösektorns export av varor och tjänster till ett värde av 38,9 miljarder kronor vilket motsvarar 2,2 procent av Sveriges totala export, se tabell 7.6 nedan.

Tabell 7.6 Miljösektorns export, 2009 till 2011, miljarder kronor

	2009	2010	2011
Export (miljarder SEK)	39,6	36,8	38,9

Den största enskilda sektorn var avfallshantering och återvinning men många av de aktuella miljöteknik- lösningarna såsom fjärrvärme, biogas, underjordisk avfallstransport, geotermisk uppvärmning och kyl- ning har använts i Sverige i stor skala sedan många år.

Sverige anser att näringslivet har en viktig roll ifråga om teknikutveckling och spridning. Men, i syfte att skapa nödvändiga förutsättningar för pri- vata näringslivet att engagera sig i stöd till utveck- lingsländer, är det ofta nödvändigt att minska risker, och lån och garantier eller riskkrediter kan använ- das för detta syfte (se avsnitt 7.5.3 samt nedan).

Genom Swedfund investerar Sverige i tillväxt företag i utvecklingsländer. Swedfund mål är att bidra till internationellt utvecklingssamarbete genom att ge fattiga människor förutsättningar att förbättra sina liv och, samt att inom ramen för Sverige reformsamarbete i Östeuropa få till stånd stärkt demokrati, rättvis och hållbar utveckling och anpassning till EU och dess centrala värderingar.

Swedfund syftar att etablera hållbara och lön- samma företag på dessa marknader för att bidra

till fattigdomsbekämpning. En viktig del i arbetet är att säkra och bibehålla en framstående position avseende miljö och sociala hänsyn. Sedan 2009 har Swedfund administrerat Swedpartnership (tidigare StartSyd och StartÖst). Swedpartnership erbjuder små och mellanstora företag finansieringsstöd för investeringar inom kunskapsöverföring och utrust- ning vid etablering av nya företag i Afrika, Asien, Latinamerika och Östeuropa.

Från ett utvecklingsperspektiv handlar teknik om mer än den rent fysiska överföringen av hård- eller mjukvara; det handlar mer om att bygga upp kapa- citet i utvecklingsländerna för att ta emot, använda och utveckla teknik. Utvecklingssamarbete spelar en viktig roll i sammanhanget, och Sverige arbetar med teknik- och forskningssamarbete med betydan- de inslag av kapacitetsuppbyggnad med ett antal partnerländer. En sådan integrerad ansats är nöd- vändig för att utvecklingsländerna ska dra nytta av, samt även själva kunna bidra till, utvecklingen av hållbar tekniska lösningar som passar deras specifi- ka förutsättningar. Men det innebär också en utma- ning i att spåra och urskilja specifika bidrag till tek- niköverföring och/eller kapacitetsuppbyggnad

Tabell 7.7 Exempel på stöd med inslag av tekniköverföring

Projekt/program: Solar Home Systems (solenergisystem i hemmet)

Syfte: Elektrifiering på landsbygden med förnybar energi

Mottagarland:	Sektor:	Totalt stöd:	Period:
Bangladesh	Energi	65 miljoner	2009-2018
		SEK

Beskrivning:

Solar Home Systems är ett program för förnybar energi som ger landsbygdsbefolkningen i Bangladesh förnybar el från solpaneler. Programmet ska bygga upp ett kommersiellt hållbart system, men subventioner riktas till fattiga människor i syfte att möjliggöra den initiala investeringen. Minst 1,2 miljoner sådana solenergisystem har installerats vilket har förbättrat livskvaliteten för miljoner män- niskor på landsbygden. Det har även förbättrat produktiviteten och lönsamheten för lokala företag. Programmet drivs av Världsbanken, men finansieras av ett flertal partnerorganisationer (inklusive lokala organisationer för mikrofinansiering) och genomförs av lokala företag i partnerskap med lokala enskilda organisationer och partnerorgani- sationer.

Ange projektets framgångsfaktorer:

Innovativ finansiering och lokala partnerskap

Överförd teknik:

Solpaneler

7. Finansiering och tekniköverföring	105

Projekt/programtitel: Innovations Against Poverty/Waste 2 Energy (Innovationer mot fattigdom/avfall till energi)

Syfte:

Biogas som tillverkas från avfall ger låginkomstsamhällen en alterna- tiv, förnybar bränslekälla

Mottagarland:	Sektor:	Totalt stöd:	Period:
Uganda	Energi	20 000 Euro	2012-2013

Beskrivning:

Målet för företaget “Waste 2 Energy Ltd” är att utveckla kommer- siell biogasproduktion från kommunalt avfall från en tätbefolkad del av Kampala. Biogasen kommer att renas på konventionellt sätt och komprimeras till en säker, billig och förnybar energikälla för låginkomsthushåll. Sorterat organiskt avfall konverters och renas till biogas. Därefter marknadsförs biogasen och säljs till ett pris som lig- ger 20-30 procent lägre än jämförbara produkter. Biogasen kommer att nå potentiella kunder via ett distributionsnät.

Ange projektets framgångsfaktorer:

Innovativ finansiering och marknadsefterfrågan

Överförd teknik: Biogasteknik

Projekt/programtitel: Comprehensive Disaster Management Programme (CDMP) (Omfattande riskhanteringsprogram)

Syfte: Minska människors sårbarhet vid naturkatastrofer

Mottagarland:	Sektor:	Sidafinansiering:	Period:
Bangladesh	Olika sektorer/	50 miljoner SEK	2009-2014
	Kommunika-
	tion

CDMP har bidragit till att minska människors sårbarhet vid natur- katastrofer, inklusive de negativa effekterna av klimatförändring- arna. Programmet har fungerat på flera olika plan för att stärka det rättsliga ramverket för katastrofhantering, kapacitetsuppbyggnad och stärka samordningen mellan olika departement och myndighe- ter.. Det har även, bland annat, bidragit till ett förbättrat natio- nellt varningssystem (”early warning system”) vid väderrelaterade

katastrofer. Genom användning av mobiltelefoner och mobilisering av tiotusentals frivilliga kan numera 50 miljoner människor nås av detta varningssystem.

Ange projektets framgångsfaktorer:

Upplägg som program och lokalt ägarskap

Tekniköverföring: Information och kommunikationsteknologi

7.7Kapacitetsuppbyggnad

Kapacitetsuppbyggnad är en avgörande faktor för att möjliggöra för utvecklingsländer att kunna hantera ett förändrat klimat. Sverige anser att kunskapsupp- byggnad är en sektorsövergripande fråga, eftersom det krävs kompetens i utvecklingsländerna för att kunna ta emot ekonomiskt och teknikrelaterat stöd för klimatanpassning och utsläppsminskningar, samt för att säkra att sådant stöd är hållbart över tid. Nationell expertis och kunskap om klimatföränd- ringarna och dess konsekvenser är avgörande, liksom att stärka institutioner så att länder själva kommer att kunna integrera klimatfrågan i sin långsiktiga planering och genomföra sin egen nationella klimat- politik. Sverige har erfarit att de bästa resultaten nås när kapacitetsuppbyggnaden utgår från landets egna behov och prioriteringar, om den ägs och drivs nationellt, samt sker i partnerskap i en gemensam lärandeprocess. Det är därför viktigt att stärka de nationella systemen istället för att skapa nya.

I Kambodja har Sida gått ihop med EU, Danida och UNDP i ett gemensamt givarinitiativ för att stödja Kambodjas klimatallians (Cambodia Climate Change Alliance), ett omfattande program för att systematiskt ta itu med de utmaningar som följer med klimatförändringarna. Det övergripande målet är att stärka den nationella klimatkommitteens (som på uppdrag av regeringen samordnar och ger policystöd för samtliga aspekter av klimat- förändring) förmåga att fullfölja sitt uppdrag att motverka kli- matförändringarna och att möjliggöra för departement och civila samhället att genomföra prioriterade klimatåtgärder. De huvudsakliga resultaten fram till idag är: utveckling av Kambod- jas strategiska klimatplan (som lägger grunden för Kambodjas nationella anpassningsplan), förbättrad samordning mellan de- partementenssektoriella klimatplaner; 19 klimatprojekt av stat- liga aktörer och enskilda organisationer har godkänts, en fond har inrättats; Kambodjas förhandlingskapacitet i klimatfrågor av betydelse på nationell och internationell nivå har stärkts; en webbaserad plattform för kunskap och information har etable- rats, och en granskning av de offentliga utgifterna och institu- tionerna för klimat har genomförts för att stärka styrningen och leveransen av klimatfinansiering i linje med krav på övervakning, granskning och verifiering.

Kapacitetsuppbyggnad är i första hand en integre- rad del i de program och projekt som stöds av Sida. Den integrerande ansatsen är av avgörande bety- delse eftersom kompetens inte kan utvecklas i ett vakuum och alltid är kopplad till den aktuella verk- samheten. Det är viktigt att fråga: ”kapacitet för vad?”. Sverige anser att det är viktigt att ta ett bre- dare grepp ifråga om kapacitetsuppbyggnad när det gäller utbildning och forskning, men även att öka den institutionella kapaciteten genom olika former av samverkansstöd med nationella och lokala insti- tutioner. Dessutom anser Sverige det avgörande att bidra till kapacitetsuppbyggnad bland utvecklings- ländernas förhandlare i klimatförhandlingsproces- sen, för att bidra till en mer rättvis förhandlings situation och underlätta ömsesidig förståelse.

Sida stöder European Capacity Building Initiative (ecbi) för hållbar kapacitetsuppbyggnad för att främja de internationella klimatförhandlingarna. ecbi syftar bland annat till att främja en jämnare spelplan mellan olika delegationer som deltar i de internationella klimatförhandlingarna, samt att underlätta öm- sesidig förståelse och skapa förtroende både mellan europeiska länder och utvecklingsländer. Genom utbildningsseminarier för att främja förtroende, regionala utbildningsmöten, policyrap- porter, resestipendier för delegater från de minst utvecklade länderna i Afrika och Asien, en webb-sida för att höja medve- tenheten, mentorskap och uppmuntran har ecbi skapat en miljö för förhandlarna som bäddar för ärliga och öppna diskussioner om klimatfrågor. Närmare 700 förhandlare har deltagit i dessa aktiviteter, vilket har gett ny kompetens, kunskap och förtroende att spela en mer effektiv roll i klimatförhandlingarna. Initiativet har direkt inverkan på förhandlingarna

106 7. Finansiering och tekniköverföring

Sidas forskningssamarbete syftar till att stärka part- nerländers forskningskapacitet och till att främja forskning med inriktning mot utveckling. Detta omfattar stöd till samarbetsländer att skapa goda forskarmiljöer och utbildning av forskare samt att utveckla metoder för att planera och prioritera forskning. Att främja utvecklingsinriktad forskning innebär både ekonomiskt och vetenskapligt stöd till partnerländernas förmåga att identifiera nya kun- skapsområden som har betydelse för deras utveck- ling.

Samarbetet som bedrivs inom naturvetenskap och teknik, naturresurser och miljö är relevant ur kli- matsynpunkt. Dessutom ges ett bidrag till kapaci- tetsuppbyggnad exempelvis genom stöd för upp- byggnad av universitet och forskningsråd i utveck- lingsländer.

Western Indian Ocean Marine Science Association (WIOMSA) är en regional organisation som främjar utveckling inom utbildning, vetenskap och teknik inom alla delar av marina vetenskaper med inriktning på hållbar användning och skydd av marina miljöer. Sidas stöd till WIOMSA har lett till följande resultat: ökad kun- skap om konsekvenser av klimatförändringar på korallrev och mangroveskogar; klimatförändringarna har blivit en prioriterad fråga på den regionala agendan när det gäller hållbar skötsel av naturresurser i marina- och kustområden i den Indiska oceanen; en dialog om marina miljöer och kustzoner har etablerats mel- lan forskare och beslutsfattare; ökad kapacitet bland forskare och beslutsfattare i östra och södra Afrika att med nya modeller förutse klimatförändringar i marina områden och kustzoner.

Sverige främjar ofta kunskapsuppbyggnad genom att samverka med lokala samarbetsparter i utveck- lingsländer, men ibland används även kombinera- de studier hemma och utomlands för nyckelgrup- per såsom statstjänstemän, forskare, studenter, osv. Dessa tillvägagångssätt har visat sig framgångsrika genom att de ger kursdeltagare förutsättningar att stanna i sina respektive länder efter att studierna avslutats och på så sätt undvika att kunskapen för- loras genom kompetensflykt, s.k. ’brain drain’.

7.8Referenser till kapitel 7

Utrikesdepartementet, 2008. Skr. 2007/08:89 Sveriges politik för global utveckling

7. Finansiering och tekniköverföring	107

8Forskning och systematisk övervakning

8.1Politik för klimatforskning

Regeringens övergripande ambitioner för forskning och utveckling, som uttryckts i de senaste två forsk- ningspolitiska propositionerna, är att långsiktigt stärka konkurrenskraften och bidra till en hållbar tillväxt. Klimatpåverkan ses som en av mänsklig hetens stora utmaningar som inte kan hanteras framgångsrikt utan ny kunskap. Klimatfrågan tillhör tillsammans med bevarandet av biologisk mångfald, havsmiljö och giftfri miljö regeringens mest priori- terade miljöfrågor under perioden.

8.1.1 Nya stödformer

De av Regeringen 2004 inrättade nya stödformer till starka forskningsmiljöer vid universitet och hög- skolor (de så kallade Linnéstöden) förstärktes i den forskningspolitiska propositionen Ett lyft för forsk- ning och innovation (Prop 2008/09:50) gällande NC 6 rapporteringsperiod 2009-2012. Förutom stöd till starka forskningsmiljöer pekade regeringen också ut 24 strategiska forskningsområden bl.a. Klimat- modeller, Effekter på naturresurser, ekosystemtjäns- ter och biologisk mångfald och Havsmiljöforskning. Dessa ska ses tillsammans med tidigare utpekade teman för klimat och energi, förvaltning av natur- resurser och miljö, stads- och landsbygdsutveckling, miljöteknik och nya material samt livskvalitet för människor och miljö, som alla är centrala för en håll- bar utveckling. Markanvändning i ett nationellt och globalt perspektiv tillkom sent under perioden och nu finns en strategi för forsknings- och utvecklings- insatser för en biobaserad samhällsekonomi. Syftet är bland annat att minska klimatpåverkan och använd ningen av fossila råvaror.

1 Open access är en modell för att publicera vetenskaplig information på internet utan kostnad för läsaren

8.1.2 Kommande satsningar

Regeringens senaste proposition Forskning och innovation (Prop 2012/13:30) gällande 2013-2016 innehåller långsiktiga satsningar på spetsforskning, mer basresurser till universitet och högskolor och stora investeringar i life science, samt långsiktigt hållbara energisystem. Satsningar på forskning ska vara nyckeln till att Sverige ska vara framgångsrikt också i kommande generationer. Bland annat ska det ske genom ökad spridning av forskningsbaserad kunskap och open access1. Forskningsresultat ska leda till nya produkter och tjänster genom riktade satsningar inom några områden av särskild betydelse för näringslivet och samhället. Särskilt utpekas sats- ningarna: Forskning om skogsråvaror och biomassa – nya material och biobaserade produkter för en biobaserad samhällsekonomi samt Forskning om hållbart samhällsbyggande ut. Klimat är en viktig komponent i de utpekade områdena, vilka delvis bygger vidare på tidigare satsningar.

8.1.3 Forskningsinfrastruktur

En viktig del i att skapa förutsättningar för fram stående forskning är forskningsinfrastruktur, t.ex. European Spallation Source (ESS), MAX-LAB och andra centrala eller distribuerade forskningsanlägg- ningar, databaser, biobanker eller storskaliga beräk nings-, analys- och modelleringsresurser som instru ment för forskningen. Vetenskapsrådet har i uppdrag att finansiera nationell forskningsinfrastruktur (såsom Environment Climate Data Sweden, ECDS) och Sveriges medverkan i internationell infrastruktur. Universiteten och högskolorna har ett ansvar för lokal infrastruktur, t.ex. Life Watch, och utrustning. LifeWatch är ett EU-projekt som förväntas bidra med data om förändring av biodiversitet, vilket

108 8. Forskning och systematisk övervakning

bör kunna bidra till kunskapen om framförallt effek- ter av förändrat klimat. Artdatabanken vid Lant bruksuniversitet är samordnande i Sverige. ICOS, Integrated Carbon Observation System, är en ny europeisk forskningsinfrastruktur för studier av växt- husgaser i Europa och angränsande regioner. Svenska ICOS, som leds av Lunds universitet, syftar bland annat till att ta reda på hur Sveriges totala växthus- gasbudget ser ut. Projektet kommer att stärka svensk växthusgasrelaterad forskning. I Sverige blir det sex mätstationer för att mäta utbytet mellan ekosystem och atmosfären, se Figur 8.1. Resultaten kommer att ligga till grund för miljö och klimatarbete på nationell och regional nivå.

Figur 8.1. Mätsationer inom Svenska ICOS finns i områden med permafrost (Stordalen), våtmark (Degerö), skog av olika åldrar och produktivitet (Flakaliden, Norunda och Perstorp) samt åkermark (Lanna). Tre av dessa blir också atmosfär stationer.

Redan sedan länge etablerade och fortsatt viktiga plattformar för klimatforskning är isbrytaren Oden, forskningsstationerna i Abisko (där den nordligaste mätstationen i ICOS finns), Tarfala (drivs av Stock- holms universitet) och satelliten Odin (drivs av Rymd styrelsen). Polarforskningssekretariatet har under perioden fått nya och utvidgade uppgifter, bl.a. att ansvara för den vetenskapliga forskningsstationen i Abisko och ansvarar sedan tidigare för expeditioner

och forskningsverksamheten i Arktis och Antarktis. Rossby Center vid SMHI levererar fortsatt klimat scenarier till andra forskare och till samhället i stort, såväl nationellt som till EU och internationella orga nisationer som World Climate Research Programme (WCRP). Utredning görs nu om hur vi kan få tillgång till ett nytt havsgående forskningsfartyg för att kunna upprätthålla en forsknings- och undersökningsverk- samhet av hög kvalitet på havsmiljöområdet och för att kunna klara de åtaganden som Sverige har gente- mot EU och internationella konventioner. I forskning om havens försurning blir det ett viktigt instrument. Exempel på myndighetsgemensam infrastruktur är ett gemensamt arkiv med satellitdata, där infor- mation om vegetation och markförhållanden lagras. Samordning av geodata, där en ny höjddatabas till- kommit, kan få stor betydelse i det kommande arbe tet med Kyotoprotokollets andra åtagandefas där t.ex. återvätning av våtmarker diskuteras. Ett nytt Kunskapscentrum för klimatanpassning har etable- rats vid SMHI som bland annat har i uppdrag att till 2015 omformulera forskningsresultat till besluts

underlag.

8.2Nordisk samverkan

Det av nordiska statsministrarna 2007 beslutade s.k. Toppforskningsinitiativet, med fokus på spetsforsk- ning inom klimat, energi och miljö befinner sig nu i slutfasen. Sverige deltar i flera av projekten bland annat genom Linköpings universitet, Stockholm Environment Institute (SEI) och Chalmers i Nord- star (Nordic Centre of Excellence for Strategic Ada ptation Research) och Nordclad-net (Nordic Climate Change Adaptation Research Network), samordnat av SEI som bl.a. anordnat konferensen Nordic Adap- tation 2010 och 2012 som båda hade mer än 150 del- tagare vardera.

Svenska forskare deltar i andra nordiska satsningar, bl.a. har Försvarets Forskningsinstitut (FOI) delta- git i projektet Civilclim, finansierat av norska Vest- landsforsk, som studerat krishanteringssystemet med avseende på graden av klimatanpassning i tre olika städer i Europa.

8.3Europeisk samverkan

Sverige stödjer EU:s samarbete och deltar i många olika sammanhang med klimatanknytning, bl.a. med European Centre for Medium-Range Weather Fore- casts och deras jordsystemmodell (EC-Earth), Euro- pean Research Area-Networks (ERA-NET) och Joint Programming Initiative (JPI). Dessa syftar främst till

8. Forskning och systematisk övervakning	109

att utveckla det europeiska forskningssamarbetet, utbyta erfarenheter och ha gemensamma utlysningar av forskningsmedel. I EC-Earth konsortiet pågår ett nära samarbete mellan flera svenska universitet (Stockholm, Lund, Göteborg, Chalmers och Linkö- ping). Jordmodellen kommer att utvecklas för att kunna utvärderas och jämföras med andra globala modeller inom ramen för CMIP6 (Coupled Model Intercomparison Project, fas 6) som preliminärt genomförs 2014-2018. EC-Earth, lett av Rossby Centre, har nyligen givit ett bidrag till det interna- tionella CMIP5-projektet, som är det primära modellunderlaget för den femte IPCC-utvärderingen. Rossby Centre leder också ett europeiskt initiativ för framtida utveckling av högupplösta globala klimatmodeller inom EU:s sjunde ramprogram för utveckling inom forskning och teknik (FP7) is-ENES2 (Infrastructure for the European Network of Earth System Modelling).

Samarbete finns mellan Joint Research Centre (JRC) och forskare vid svenska myndigheter, orga- nisationer, universitet och högskolor på en rad om- råden som berör klimat (t.ex. inom utsläpp, mark- användning, skogliga ekosystem i Europa, förnybar energi och teknik med låga koldioxidutsläpp).

Sverige deltar i forskning om Östersjön, inte minst genom BONUS Joint Baltic Sea Research and Development Programme som finansieras av länderna runt Östersjön tillsammans med EU. Programmet är inte direkt klimatinriktat men innehåller både effekter av ett förändrat klimat och åtgärder för minskade utsläpp, särskilt från sjöfarten. Stockholms universitet, SMHI och Rossby Centre deltar också i EU-projektet BALTEX som fokuserar på hydrologi, klimat och vattenförvaltning i Östersjöområdets till rinningsområde.

8.4Global samverkan

Sverige och svenska forskare deltar i flera globala vetenskaps- och forskningsaktiviteter med klimat- perspektiv, t.ex. Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), World Climate Research Programme (WCRP), International Geosphere-Biosphere Pro- gramme (IGBP). Genom Sveriges deltagande i Inter- national Council for Science (ICSU) har vi drivit på arbetet att integrera ”global change” programmen till det globala initiativet ”Future Earth” som har ett fokus på integrering av samhällsvetenskaplig och na- turvetenskaplig forskning som ett led i att brygga över gapet mellan policy och praktik.

Med avsikt att på ett mera strategiskt och kraftfullt sätt relatera svenska forskningsinsatser inom global

utveckling har ett samarbete Swedish Secretariat for Environmental Earth System Sciences, SSEESS, eta- blerats mellan forskningsfinansiärerna (Formas, VR, Forte och VINNOVA och från och med 2012 även Sida) och Kungliga Vetenskapsakademin (KVA). SSEESS ska arbeta för att öka det svenska engage- manget i internationell tvärvetenskaplig forskning inom globala miljö- och resursfrågor, och samtidigt vara en pålitlig informationskälla för svenska besluts- fattare.

Inom ramen för Arktiska Rådet och Sveriges ord- förandeskap 2011-2013 finansierar Naturvårdsverket och Formas ett cirkumarktiskt projekt om tröskel effekter, Arctic Resilience Report (ARR). Projektet är ett samarbete mellan de Arktiska staterna och leds av Stockholm Environment Institute (SEI).

8.5Organisation

8.5.1 Forskningsfinansiärer

Staten och andra delar av den offentliga sektorn är de största finansiärerna av forskningen vid univer- sitet och högskolor. De viktigaste offentliga forsk- ningsfinansiärerna vid sidan av de direkta anslagen till universitet och högskolor från staten är forsk- ningsråd och några andra forskningsfinansieran- de myndigheter. Även forskningsstiftelser och EU, kommuner och landsting finansierar forskning. In- kluderas även den privata sektorn, så är det närings- livet som är den största finansiären av forskning och utveckling.

8.5.2 Utförare

Nästan två tredjedelar av den offentligt finansierade forskningen i Sverige utförs vid universitet och hög- skolor. Bland övriga offentliga forskningsutförare finns industriforskningsinstitut och vissa sektorsmyndig heter.

Samtliga universitet och högskolor har egna forsk- ningsresurser som förstärkts på senare tid (se sid 106). Förutom dessa finns några statliga institut samt industrinära branschinstitut som har offentligt finansierad forskning.

8.5.3 Finansiering

I takt med att forskningen ska bidra till hållbar utveckling krävs integrerade, tvärvetenskapliga ansatser. Det blir därför allt svårare att kategorisera satsningar under de rubriker som UNFCCC efter- frågar. Detta medför också att det är svårt att jäm- föra mellan olika års rapportering. Detta speglades inte minst i Riksrevisionens rapport (Riksrevisionen

110 8. Forskning och systematisk övervakning

2012) som kom fram till att minst 2 miljarder gått till klimatforskning år 2010, se Tabell 8.1, att jämföra med de 1,2 miljarder som angetts i Sveriges femte nationalrapport om klimatförändringar (NC5). En viktig skillnad, som också nämns, är dock att medel till fakulteter och statlig basfinansiering till univer- siteten inte ingick i Nationalrapporten, vilket de gjorde i Riksrevisionens undersökning. Cirka 25 pro- cent av de statliga medlen till klimatforskning år 2010 var basanslag vid universitet och högskolor. Stödet till klimatforskning utgjorde 7 procent av statens samlade medel till forskning och utveckling under 2010 och om även medel från EU, kommuner och landsting samt privata aktörer räknas in, upp- gick medlen till klimatforskning till minst 3,6 mil- jarder kronor år 2010, enligt Riksrevisionens rap- port. En ytterligare osäkerhet när det gäller att be- stämma klimatforskningens omfattning är att all klimatforskning inte är forskning eller utveckling enligt OECD:s definition. En del insatser som t.ex. Energimyndigheten finansierar från energiforsknings- anslaget handlar i stället om informationsspridning, utvärdering och standardisering. Den största posten i statsbudgeten för forskning och utveckling är enligt Statistiska centralbyråns statsbudgetanalys 2012 de direkta anslagen för forskning och forskarutbildning till universitet och högskolor. Dessa uppgår 2012 till 14,5 miljarder kronor. Av övriga anslag till forsk- ningsfinansiärer är de största posterna grundforsk- ning via Vetenskapsrådet med mer än 5,1 miljarder kronor (av vilket en delmängd är klimatrelaterat), energiforskning via Statens energimyndighet, 1,3 miljarder kronor, och för utvecklingsforsk- ningen 926 miljoner kronor 2012 via Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida). Ef- tersom Riksrevisionen nyligen granskat ungefär samma period som Sveriges sjätte nationalrapport om klimatförändringar (NC 6) omfattar, utgår vi här från deras siffror. Observera dock att siffrorna inte är jämförbara med NC 5.

Tabell 8.1 Statligt stöd till klimatforskning år 2010 enligt Riksrevisionens enkät till universitet, högskolor och privata företag. Belopp i miljoner kronor

	Miljoner	Varav
Klimatforskning år 2010	SEK	basanslag
Klimatprocesser och klimatmodeller	286	119
Klimateffekter, anpassning och	272	85
sårbarhet
Minskning av växthusgaser	1 393	296
Totalt	1 951	500

8.6Systematisk observation

Klimatobservationer omfattar systematisk insamling av data om meteorologi, hydrologi och oceanografi. Dessutom ingår övervakning av källor och sänkor för växthusgaser, samt klimatrelaterade effekter på eko- systemen, exempelvis vegetations- och markföränd- ringar.

Kraven ökar på mätningar som är relaterade till vegetation och markförhållanden, och några myndig- heter har därför skapat ett gemensamt arkiv med satellitdata (saccess.lantmateriet.se) (se avsnitt 8.1.3. Forskningsinfrastruktur). Årligen tillförs Sverige täckande multispektrala, optiska satellitdata till arkivet med 10-30 meters upplösning insamlade under vegetationsperioden. Arkivet hjälper använ- darna att studera förändringar i det svenska landska- pet och miljön under de senaste dryga tre decen- nierna.

Sverige har ett väl utbyggt miljöövervaknings system och de svenska mätseriernas längd är i många fall unika i världen.

8.6.1 Ansvariga organisationer

Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI), är förvaltningsmyndighet för meteorologiska, klimatologiska, hydrologiska och oceanografiska frå- gor. SMHI förser samhället med data, ansvarar för att förvalta och utveckla infrastrukturen och därigenom inhämta och förmedla kunskaper om landets meteo- rologiska, klimatologiska, hydrologiska och oceano- grafiska förhållanden. SMHI representerar, enligt sin instruktion, Sverige i World Meteorological Organi- sation (WMO), i European Centre for Medium Range Weather Forecasts (ECMWF) samt i European Organiation for the Exploitation of Meteorological satellites (EUMETSAT), där klimatövervakningen blivit en allt väsentligare del. SMHI samarbetar också med andra nordiska och europeiska vädertjänster i klimatrelaterade frågor.

SMHI är även Svensk representant i det av EU Kom missionen inrättade användarforumet för GMES (Global Monitoring for the Enviroment and Security) /Copernicus. År 2011 bildades dessutom en samver- kansgrupp som SMHI koordinerar. Samverkansgrup- pen består av tolv myndigheter som använder data från jordobservationer. Gruppens främsta uppgift är att definiera slutanvändarnas behov och krav som grund för svenska ståndpunkter om prioriteringarna inom GMES/Copernicus gällande områdena: klimat, atmosfär, hav, land och katastrofer samt inom säker- hetsområdet.

Naturvårdsverket ansvarar för samordning av miljö övervakningen. Miljöövervakningen bidrar till att följa

8. Forskning och systematisk övervakning	111

effekter av klimatförändringen inom alla biogeokemiska system, men också långsiktigt genom att följa utveckling- en av åtgärdernas effekter på ekosystem och samhälle. Den statligt finansierade miljöövervakningen är indelad i tio olika programområden: luft, skog, jordbruks- mark, fjäll, landskap, miljögiftssamordning och hälso- relaterad miljöövervakning. Den nya Havs- och Vat- tenmyndigheten har under perioden övertagit över- vakningen om kust och hav, sötvatten och våtmark.

Naturvårdsverket representerar Sverige i, EEA (som samordnar den Europeiska övervakningen) och FN:s miljöprogram.

Rymdstyrelsen representerar Sverige i det Euro peiska rymdorganet European Space Agency (ESA), EU:s sjunde ramprogram för forskning (FP7) tema rymd och i GMES/Copernicus Committee (GC). Rymdstyrelsen arbetar dessutom med bilaterala och multilaterala satellitprojekt där satelliten ODIN med stratosfärisk ozonövervakning är ett exempel.

8.7Program och finansiering av klimatrelaterad forskning inkl. internationellt samarbete

De största nya resurserna gick under perioden till energiforskning och utveckling av tekniker som minskar klimatpåverkan från energi- och transport- sektorerna, såsom vindkraft, andra generationens biodrivmedel och hybridfordon. Starkt kopplat till energifrågor är hållbart nyttjande av naturresurser när energiråvaror måste öka från jord- och skogs- brukssektorerna. Nedan följer ett axplock av stör- re eller mer strategiskt viktiga satsningar inom alla områden.

8.7.1 Klimatprocesser och klimatsystem, inklusive paleoklimatisk forskning

Viktiga projekt för klimatarbetet i denna kategori handlar om forskning och utveckling kring utbytet av växthusgaser på landskapsnivå, om sot och andra aerosoler - källor, processer, och effekter i klimat- systemet, från lokala till regionala och globala per- spektiv. Forskning om klimatsystemet pågår på flera universitet. Nytt sedan NC 5 är Bolin Center vid Stockholms universitet, som bildades genom sats- ningen på starka forskningsmiljöer. Centret, som är ett nav för inter- och multidisciplinär forskning inom geovetenskaperna vid Stockholms universi- tet, är en av grupperna som bidrar till EC-EARTH CMIP5 (the 5th Coupled Model Intercomparison Project).

8.7.2 Modellering och scenarier (inklusive GCMs)

Rossby center utvecklar regionala klimatmodeller (RCM) och globala klimatmodeller (GCM). När det gäller global klimatmodellering är verksamheten helt inriktad mot EC-EARTH modellen. Rossby center leder nu utvecklingen av den senaste versio- nen av EC-EARTH och har även det övergripande ansvaret för den tekniska och vetenskapliga utveck- lingen av denna version under de närmaste 3-5 åren. Genom de nya satsningarna på strategiska områden har ModElling the Regional and Global Earth sys- tem, MERGE, bildats. Det koordineras av Lunds Universitet och är ett samarbete mellan fem uni- versitet och Rossby Center. Fokus för gruppen är kopplingen mellan vegetation och de landbaserade ekosystemens interaktion med klimatsystemet också inkluderande kortlivade klimatpåverkande föro reningar. Rossby Centre, forskningsprogrammet Mistra Swecia, meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet (MISU) och Lunds universi- tet bidrar gemensamt till utveckling av den globala klimatmodellen EC-EARTH. Forskningsprogrammet Mistra-SWECIA arbetar bl.a. med regional klimat- modellering, såsom högupplösta klimatscenarier, klimateffekter och riskbedömningar samt klimat anpassning som en samhällsprocess, med ett fokus som bedöms ge ett viktigt underlag för beslut inom skogsbruket.

8.7.3 Effekter av klimatförändring

Forskning om effekter sker dels i in situ studier men bygger också till stor del på modeller. Forskning bedrivs inom flera områden, bl.a. om klimateffekter och luftkvalitet, påverkan på havet och hydrologiska risker och konsekvenser av framtida naturolyckor, som till exempel översvämning och torka. Forsk- ningen handlar om kortlivade klimatpåverkande gaser och partiklar (SLCP) och klimatförändringens effekter på framtida luftföroreningshalter och den omvända kopplingen hur luftföroreningar påverkar klimatet. SMHI har sedan 2011 i uppdrag att arbeta med samordning av SLCP-arbetet i Sverige. Natio- nella aktörer ska involveras i arbetet, och arbetet med förbättrade utsläppsinventeringar vad gäller sot och organiskt kol ska initieras i samråd med berörda myndigheter. Klimatforskningen är också nära kopplad till miljökvalitetsarbetet då t.ex. över- gödningen i Östersjön är starkt kopplad till föränd- ringar i klimatet. Inom de olika geografiska områ- dena är Arktis särskilt studerat på grund av dess känsliga miljö, framträdande roll i det globala kli- matsystemet och den förstärkta klimatförändrings-

112 8. Forskning och systematisk övervakning

signalen. Tvärvetenskaplig forskning är av betydelse vid studier av ekologiska och ekonomiska konse- kvenser av klimatförändringar. Klimatforskningen relaterar också till prognos och säkerhet då före- komst av extremhändelser, t ex i vattenstånd, kan komma att ändras i ett framtida klimat. Det är även ett ökat fokus på hydrologiska processer och s.k. tröskeleffekter (tipping points), men också storska- lig modellering av lokala effekter, t.ex. urbana frå- gor kring ökad risk för intensiv nederbörd. Klimat- relaterad påverkan på vattenkvalitet för ekosystem och dricksvatten (t.ex. havsmiljö, övergödning, sjöar och vattendrag) modelleras.

Också inom effektforskningen finns satsningar på strategiska miljöer. En sådan är Biodiversity and Eco- system Services in a Changing Climate, BECC. Forsk- ningen är interdisciplinär och ser till kopplingen mellan olika skalor och kopplar ihop ekologisk modellering med empiriska studier med policy och styrningsmekanismer.

Forskningsprogrammet Mistra Future Forests ut- värderar effekterna av klimatförändringarna på svenska skogar, baserat på nya klimatscenarier och modeller. Programmet analyserar också vilken strategi som är mest effektiv för att minska påverkan på kli- matet: att lagra kolet i skogen och skogsmarken eller att använda produkter från skogen för att ersätta fossilbaserade produkter.

MSB finansierar forskning genom öppna utlys- ningar om vilka effekter naturhändelser har på sam- hällets säkerhet och beredskap, för att kunna stärka förmågan att förebygga och hantera negativa hän- delser. MSB fördelar årligen cirka 120 miljoner kronor på forskningsprojekt för ökat samhällsskydd och beredskap.

kring förbättrad mätning, verifiering och uppföljning av åtgärder som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser i utvecklingsländer, kartläggning av emissionsbanor för kortlivade klimatpåverkande ämnen (sot) etc. Forskningsprogrammet stödjer även forskning kring länders nationella utsläppsminsk- ningsåtgärder (så kallade National Appropriate Miti- gation Actions, NAMA). Exempel på forskningspro- jekt “Orchestrating International Climate Policy”, ska utforska UNFCCCs möjligheter att ta en roll inom tre viktiga politiska områden: klimatfinansie- ring, REDD+2; och kortlivade gaser.Andra projekt rör energi och konsumtion med fokus på den klimat- drivna energiomställningen och energisäkerhet.

Flera program tar fram olika verktyg. Naturvårds- verkets forskningsprogram Climatools har avslutats under perioden och verktygen, som tagits fram i sam- arbete med brukare på kommunal och regional nivå finns nu tillgängliga på Klimatanpassningsportalen (se kap. 6) för användning för det lokala/regionala och sektoriella klimatanpassningsarbetet. I ett annat pro- jekt, Mistra Indigo, utvecklas verktyg och styrmedel för ett effektivare klimatarbete i världen. Utgångs- punkten är att detta snarast måste ske underifrån, dvs. oberoende av ett internationellt ramverk. Bland annat undersöks möjligheterna att knyta samman handelssystem för utsläpp av koldioxid i olika delar av världen. En annan frågeställning är de fördelnings- mässiga konsekvenserna av koldioxidskatter och andra klimatstyrmedel. Industrins roll och agerande är ett tredje område som ingår i programmet.

Forskningsprogrammet Mistra Future Forests ut- vecklar ekonomiska modeller för riskbedömningar i skogsbruket. Frågeställningar som hur olika klimat variabler ska hanteras i ett riskperspektiv och när är det värt att anpassa skogsbrukets strategier till ett

8.7.4Socioekonomiska analyser (inkl effekter framtida klimat ingår i programmet. I programmet av klimatförändringar, anpassningsbehov görs även analyser av hur klimat- och skogspolitiska

och skyddsåtgärdsmöjligheter)

Forskning till stöd för globala förhandlingar sker bl.a. inom Forskningsprogrammet Internationell klimat- politik, som stöds av Energimyndigheten. Stöd ges åt forskningsprojekt, syntesarbete, kvalificerade utred- ningsinsatser och omvärldsanalyser i syfte att ge underlag på det klimatpolitiska området. Under nu- varande programperiod (2011-2014) finansieras forsk ning som inriktar sig på bland annat områden som rör markanvändning; åtgärder för återbeskogning, bevarad och ökad kolsänka i skog och våtmarker och dess potential för minskade utsläpp av växthusgaser. Forskning bedrivs även kring utveckling av modeller för utsläppsreferensbanor, koldioxidkonvergens, utveckling av nya flexibla mekanismer, möjligheter

regelverk och strategier (såväl på nationell och inter- nationell nivå som på EU-nivå) påverkar den svenska skogsbrukssektorn och hur olika aktörer positionerar sig. Även forskningen inom Mistra-SWECIA inriktas bl.a på att öka förståelsen av hur samhällets aktörer ser på de risker och möjligheter som ett förändrat klimat innebär, och hur beslut om anpassning till dessa förändringar kommer till, med särskild inrikt- ning på svenskt skogsbruk och med fokus på de små skogsägarna. Markanvändningsscenarier och nya glo- bala samt regionalt nedbrutna klimatekonomiska modeller utvecklas som kan användas för att visa konsekvenserna av olika policyalternativ.

Forskningsprogrammet Mistra Arctic Futures utvärderar hur olika typer av störningar (stormar,

2 Reducing Emissions from Deforestation and Forest Degradation (REDD) är en satsning för att skapa finansiella värden för kolloagringen i skog. ”REDD+” går bortom avskogning och inkluderar bevarande, hållbart nyttjande och ökning av kolinlagringen.

8. Forskning och systematisk övervakning	113

översvämningar, insektsangrepp i skogsbruket) kan påverka de norra (arktiska) delarna av Sverige. Pro- jektet analyserar också hur politik och krisbered- skap utvecklats som svar på händelser som redan ägt rum, både i Sverige och som jämförelse i andra arktiska länder, och hur beredskapen kan stärkas.

8.7.5 Åtgärder för utsläppsbegränsning och anpassning till klimatförändringarna

Energimyndigheten stödjer forskning och innova- tion som bidrar till omställningen till ett långsiktigt hållbart energisystem inom ett antal Utvecklings- plattformar.

Forskningen inom transportsektorn handlar om introduktion av förnybara drivmedel och utveck- lingen av energieffektivare energiomvandlingssys- tem och fordon, i första hand för vägtrafiken. Ut- veckling av bränslebaserade energisystem och effek tiva kraftvärmetekniker baserade på biobränslen inriktas på utveckling av system med högre ångdata och material för att uppnå ett högre elutbyte och ökad bränsleflexibilitet. Verksamheten inom tema- området byggnaden som energisystem, syftar till att ta fram ny kunskap, produkter och tjänster som kan bidra till effektivare energianvändning och lägre energikostnader i bebyggelsen samt till ökad användning av uppvärmningssystem baserade på förnybar energi. Inom området energiintensiv in- dustri bidrar den forskningsinriktade verksamhe- ten till insatser för ökad energieffektivisering i in- dustrins processer inom programmet Mekmassa- initiativet där det primära målet är att bidra till att minska det totala behovet av elenergi vid fram- ställningen av produkter med innehåll av mekanisk och/eller kemimekanisk massa. Energisystemstu- dier syftar till att öka kunskaper om energisyste- mets funktion och förutsättningarna för att bygga miljömässigt,ekonomiskt och socialt uthålliga energi system. Analyser klarlägger hur olika delar av sys- temet påverkar varandra, där exempel på priorite- rade områden/verksamhet är: analys av energi-, miljö och klimatpolitiska mål och styrmedel och deras konsekvenser och analys av energimarknader- nas funktion och framtidsutmaningar. Arbetet sker främst inom programmet Allmänna energisystem- studier (AES) och Nordeuropeiska elperspektiv (NEPP) och det samfinansierade programmet LETS (Governing transitions toward Low-carbon Energy and Transport Systems). Vidare pågår beteendere- laterad energiforskning och forskning om stadsut- vecklingsfrågor. Prioriterade områden är vatten- kraft, vindkraft, solenergi, havsenergi och utveck- lingen av framtidens elnät som inkluderar smarta

nät. Den forskning och utveckling som bedrivs inom dessa fem utvecklingsområden är inriktade på att utveckla miljö- och kostnadseffektiv produk- tionsteknik som på ett fördelaktigt sätt kan inte- greras i kraftsystemet. Inom varje utvecklingsom- råde finns ett samarbete med näringslivet och med lärosäten vilket borgar för en behovsmotiverad forskning och utveckling. Detta bidrar i sin tur till att kompetensutvecklingen sker inom relevanta områden till gagn för näringslivet vilket skapar för- utsättningar för att forskningsresultat omsätts och nyttiggörs i kommersiella produkter. Forsknings- programmet el och bränsle från solen avser teknik för direkt omvandling av solenergi till el och bränsle.

Andra finansiärer bidrar till Forskning om Kollag- ring bl.a. projektet NORDICCS – The Nordic CCS Competence Centre, som utvärderar möjligheterna för storskalig kollagring, CCS, i Norden. Nätverket är brukarstyrt och ska se till hinder och möjligheter, inkluderande ökad kunskap och acceptans kring frågorna. Ett annat projekt, BASTOR 2 – Baltic Sea Storage of CO2, ska visa på möjligheter och förut- sättningar för koldioxidlagring i Östersjön, bl.a. hur stora områden som omfattas, läckage, legala aspekter osv.

En kolneutral framtid studeras i projektet NOR- STRAT (Nordic Energy Road Map 2050 - Strategic Choices towards Carbon Neutrality). Genom scena- rioanalys av ett integrerat framtida Nordiskt kraft- system till 2050, studeras dess effekter på el, trans- port/överföring och styrning för transformeringen. Projektet Combating Climate Change (3C) har fokuserat på privata sektorns möjligheter att bidra till klimatpolitikens genomförande. Försök gjordes att ta fram en metod för bättre förståelse av natio- nella förutsättningar för genomförandet av Köpen- hamsöverenskommelsen, politiska, tekniska och eko- nomiska aspekter som drivkrafter osv. för att ge väg- ledning i form av byggstenar för en bred internationell överenskommelse i projektet CompNat – Compara- bility of National Climate Policy Initiatives in a Frag- mented International Climate Regime. Ett nytt vik- tigt initiativ har tagits inom projektet GOVREP, att i samarbete med bl.a. juridiska forskare se på styrning av energisystem. Denna konstellation av forskare är en ny värdefull ansats.

8.7.6 Stöd till klimatrelaterad forskning i utvecklingsländer

Sida har varit den huvudsakliga finansiären av forsk- ningsprojekt som genomförts i utvecklingsländer. Sida finansierar huvudsakligen projekt till stöd för kapacitetsuppbyggnad i låginkomstländer. Under

114 8. Forskning och systematisk övervakning

2009 var det ett särskilt fokus på livsmedel. Klimat initiativet The Climate Change Initiative (CCI) finansieras med 1,15 miljarder svenska kronor för perioden 2009 till 2012 gällande huvudsakligen bilaterala och regionala initiativ för anpassning. Övergripande är att stärka uppbyggnad av forsk- ningskapacitet, ett regionalt kunskapsutbyte och se till att kunskap tas in på alla nivåer i samhället och även identifiera samarbetsmöjligheter. Sida bidrog med ca 1,4 miljarder kronor till UNFCCC-relaterade initiativ och kapacitetsbyggande program inom miljö- och klimatområdet.

Sida finansierar klimatrelaterad forskning i alla världsdelar och stödjer en mängd initiativ och nät- verk. Stödet omfattar bl.a. forskning om skog- och jordbruk samt fiske, livsmedel, ekosystemresiliens, sårbarhet och anpassning. Exempelvis. arbetar SMHI med modellering av vattentillgång under klimat- förändring, bland annat för Arktis, Afrika, Sydame- rika, Kina och Indien. Det gäller vattentillgång för livsmedelsproduktion men även för industri och energiframställning. Totalförsvarets forskningsins titut (FOI) leder ett internationellt samarbetspro- jekt om konflikter relaterade till naturtillgångar och klimatförändringar, med fokus på södra Afrika i området kring Zambezifloden. Målsättningen är att öka kunskapen kring vilka sårbarheter för kli- matet och klimatförändringen som finns inom om- rådet samt stärka system för tidig förvarning och kapaciteten för att förhindra och lösa sådana kon- flikter. Ett internationellt samarbetsprojekt avse- ende Vietnam (WARECOD) pågår inom klimatan- passning. Projektet finansieras av Sida i Hanoi och där används Climatools verktyg (se 8.7.4) och ut- vecklas. Forskningsprogrammet Mistra Urban Futu- res bedriver forskning om hållbar stadsutveckling i samarbete med, av Sida finansierade plattformar i Manchester, Kisumu, Shanghai och Kapstaden.

8.8Program och finansiering för systematisk övervakning inkl. internationellt samarbete

Den basala delen av systematisk observation omfat- tar mätningar inom meteorologi, hydrologi och oce- anografi. I Sverige finns övervakningssystem som har stor potential att bidra till systematisk och sam- manhängande insamling av information om föränd- ringar i landbaserade system.

Finansiering sker genom anslag till myndigheter, som lägger ut uppdrag. SMHI och Sveriges Lant-

bruksuniversitet (SLU) är största utförare. Natur- vårdsverket bidrar med ca 35 miljoner kronor och SMHI med storleksordningen 240 miljoner kronor fördelat på meteorologi (37 miljoner kronor), hydro- logi (14 miljoner kronor) och oceanografi (186 mil- joner kronor). Sverige bidrar dessutom med 60 miljoner kronor till European Organisation for the Exploitation of Meteorological Satellites (EU- METSAT) och SMHI bidrar till Europiska observa- tioner via EUMETNET3, såsom Aircraft Meteoro- logical Data Relay (AMDAR), Advanced Satellite Aviation-weather Products (ASAP) och Surface Marine programme of the Network of European Meteorological Services (SURFMAR) med 0,9 miljo- ner kronor.

8.8.1Nationella planer, program och stöd till mark- och rymdbaserad klimatövervakning respektive deltagande i internationellt

samarbete

Principerna för systematisk övervakning som fast- ställts inom Global Climate Observing System (GCOS) har påverkan på svenska systematiska obser- vationer. Insatser har gjorts för att oavbrutna obser- vationsserier av hög kvalitet bibehålls, genom att hantera automatisering med största noggrannhet när stationer omvandlas från bemannade till auto- matiska stationer.

I pågående utveckling av observationssystem i Sverige är en viktig aspekt att skapa synergi mellan meteorologi, hydrologi, oceanografi, klimat- och miljösystem. Betydelsen av äldre data för en djupare förståelse av klimatet och dess variationer har ökat som en följd av förbättrade metoder att utföra åter- analyser av olika variabler. Ett kontinuerligt arbete med att digitalisera äldre data pågår, men p.g.a. av mängden data tar detta många år att slutföra (t.ex. för meteorologiska data mer än hundra år med dagens takt).

8.8.2 Övervakning av förändring i kolbalans, biomassa och markanvändning

Förändringar av kolbalansen i skog och mark följs genom Riksinventeringen för Skog (RIS) som om- fattar Riksskogstaxeringen och Markinventeringen. Riksskogstaxeringen är en del av Sveriges officiella statistik och data finns från 1923. Inventeringen omfattar mer än 10 000 provytor som varje år in- venteras under barmarksäsongen. Fjärranalys har på senare år påtagligt bidragit till bättre kvalitet.

En Nationell inventering av Landskapet i Sverige (NILS) är ett program inom Naturvårdsverkets na- tionella miljöövervakning. NILS är kompletterande

3 EUMETNET består av 29 Europeiska nationella meteorologiska institut

8. Forskning och systematisk övervakning	115

där RIS saknas, t.ex. startade 2009 ett projekt i syfte att följa effekter av klimatförändringar med fokus på fjällvärlden. Bl.a. följs förskjutning av träd- och skogsgränsen. Det primära syftet är att över- vaka förutsättningarna för biologisk mångfald i ett landskapsperspektiv. Övervakningen sker genom flygbildstolkning och fältinventeringar, i ett nät av drygt 600 fasta provytor om 5x5 km2 över alla slags marktyper.

om satellitövervakning av skyddade tropiska skogar (World Heritage Tropical Forests) och kartering av olovlig avverkning.

8.8.7 Sveriges bidrag till satellitdata för klimatövervakning

Sverige bidrar, genom SMHI inom ramen för EU METSAT:s program (SAF – Satellite Application Facility) med utveckling av nya satellitprodukter för klimatövervakning på olika skalor. Sverige med-

8.8.3Deltagande i internationellt samarbete för verkar vidare genom Jason-2 och Jason-3 (uppskjut- systematisk klimatövervakning inkl. GCOS ning 2015) i övervakning av världshavens dynamik

Sverige bidrar till GCOS via SMHI med långsiktiga observationer och mätningar av temperatur, neder- börd, våghöjd, isläggning, glaciärvariationer m.fl. ”Väsentliga klimatvariabler” (Essential Climate Va- riables, ECV). För observationer med global, regio- nal och nationell täckning krävs också mätning från satellitbaserade system. Sverige bidrar här i ett fler- tal internationella program, t.ex. ESA Climate Change Initiative (CCI) bl.a. för att målsättningar- na skall uppfyllas i GCOS implementeringsplan ”Implementation Plan for the Global Observing System for Climate in Support of the UNFCCC”.

8.8.4 Atmosfärisk övervakning

SMHI bidrar med atmosfäriska data till WMO´s World Weather Watch (WWW) vilka rapporteras vidare till GCOS. Sverige bidrar även i samarbete med EUMETNET bland annat med data om vind och temperatur inhämtade på olika nivåer genom civilflyget och väderradar bidrar med vindinforma- tion och nederbörd. I ett nordiskt samarbete och tillsammans med EUMETNET mäts också fuktighet i atmosfären från GPS mätningar, t.ex. Lantmäte riets SWEPOS-nät.

8.8.5 Övervakning av havet

SMHI är värd för det europeiska EuroGOOS4- sekretariatet, och deltar bl.a. på europeisk skala i EuroGOOS för att öka åtkomst av data och för för- bättring av mätverksamhet t.ex. till European Marine Observation and Data Network (EMODNET), speci- ellt i kustzoner (SEPRISE). Liknande aktiviteter sker i Östersjön där bl.a. Baltic Operational Oceano- graphic System (BOOS) står för samordning och där bojar etablerats av bl.a. Sverige.

8.8.6 Övervakning av land

SMHI rapporterar vattenföringsdata till Global Ter- restrial Observing System (GTOS)/ Global Runoff Data Center (GRDC). Inom ramen för Rymdstyrel- sens nationella fjärranalysprogram stöds ett projekt

4 European Global Ocean Observing System

och för monitorering av havsytenivåer. Förhandlingar beträffande den efterföljande satelliten Jason-CS (uppskjutning 2019) har inletts med finansiering från EUMETSAT, Europeiska rymdorganisationen (European Space Agency, ESA), EU-kommissionen och National Oceanic and Atmospheric Adminis- tration (NOAA). Rymdstyrelsen medverkar i det europeiska rymdsamarbetet ESA i utvecklingen av nya generationer av meteorologisatelliter och andra fjärranalyssatelliter för studier av jorden och dess klimatsystem. Ett av de viktigaste forsknings- och utvecklingsbidragen från Sverige är förfinad karte- ring av moln och molnegenskaper (ECV) skapat ur data från kombinationen av operationella- och forskningssatelliter. Vidare bidrar Rymdstyrelsen tillsammans med ESA för att säkra den fortsatta driften av den svenskledda satelliten Odin. Forsk- ningssatelliter, bl.a. miljösatelliten ENVISAT har sedan 2001 bidragit och kommer att bidra ytterli- gare till förståelsen av klimatet. Sverige deltar även i ESA och det europeiska sydobservatoriet European Southern Observatory (ESO) som bidrar till till- gången på klimatrelevant övervakningsdata. Sverige anslöt sig år 2008 till ett nytt ESA-program för Glo- bal Monitoring of Essential Climate variables – ESA CCI. Programmet syftar till att tillvarata gamla, befintliga data som kan användas för att förbättra tillförlitligheten i klimatmodeller, te x genom åter- analyser. Beslut har nu tagits om en andra fas av ESA CCI, fr.o.m 2014.

Sverige bidrar till utvecklingen av en ny infrastruk- tur för globala observationssystem och fjärranalys baserade tjänster inom det europeiska programmet Global Monitoring for Environment and Security (GMES) eller Copernicus som det numera heter. GMES/Copernicus är EU:s bidrag till Global Earth Observation System of Systems (GEOSS). GMES/ Copernicus är därmed ett program som omfattar mål- sättningar i såväl implementeringsplanen för GCOS som motsvarande plan för GEOSS. Sverige bidrar därmed även på detta sätt indirekt till det interna-

116 8. Forskning och systematisk övervakning

tionella övervakningssystemet som efterfrågas i Klimatförhandlingarna.

8.9Referenser till kapitel 8

Riksrevisionens 2012. Svensk klimatforskning – vad kostar den och vad har den gett? RiR 2012:2

Prop 2004/05:80 Forskning för ett bättre liv.

Prop 2008/09:50 Ett lyft för forskning och innovation

Prop 2012/13:30 Forskning och innovation

8. Forskning och systematisk övervakning	117

9Utbildning och information

9.1Policy för utbildning och information till allmänheten

I Sverige är kommunikation om klimatets förändring och om klimatåtgärder en viktig del av arbetet för att minska de klimatpåverkande utsläppen.

Enligt gällande klimatpolitiska ställningstaganden, Prop2008/09:162 En sammanhållen klimat- och energipolitik, bedöms klimatfrågan kräva männi skors delaktighet och engagemang. Därför uppmunt- ras information till allmänheten om klimatfrågan samt att det finns tydlig och lättillgänglig informa- tion om produkters miljöprestanda i form av märk- ning. Tanken med detta är att konsumenter ska få underlag för att kunna göra informativa och aktiva val.

Svenska myndigheter som Naturvårdsverket, Energimyndigheten, SMHI och Trafikverket med flera, kommunicerar på regeringens uppdrag klimatfrå- gan inom sina respektive ansvarsområden. Samtliga

myndigheter har lång erfarenhet av att använda kunskapsöverföring och information som styrmedel.

Ideella organisationer och andra kunskapscentra, som exempelvis muséer och folkbildningsförbund bidrar också till kunskapsuppbyggnad och dialog i fråga om klimatförändringens problem och lösningar. Klimatförändringen, dess orsaker och effekter är i dag välkända begrepp för allmänheten.

9.2Massmedias rapportering om klimatfrågan

Mediernas nyhetsrapportering om klimatfrågan har minskat successivt under de senaste åren. Som Figur 9.1 nedan visar var 2007 ett rekordår i fråga om anta- let artiklar och frågan hade stort genomslag i media ända fram till klimatförhandlingarna i Köpenhamn 2009. Efter det har medias intresse för klimatfrågan sjunkit.

	1200
			Aftonbladet
	1000		Dagens Nyheter			IPCC’s 4th Assessment			983
	1000

			Svenska Dagbladet				Report
			Svenska Dagbladet			COP-13 Bali Roadmap
						COP-13 Bali Roadmap			G8+ Summit (Toyako)
									G8+ Summit (Toyako)
	800		Totalt						Low Carbon Green
									Growth COP-14
Articles	600
of	600
of									519
No.									519
No.									456
									456
	400			IPCC’s 3rd
				IPCC’s 3rd			Kyoto Protocol
				Assessment			Kyoto Protocol	298
				Assessment			effectuated	298
		Kyoto Protocol			Report		effectuated
					Report

	200	adopted							209
				104	128	89	95	139
		54	45	51		89	63
				51			63

	0
		1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010

Figur 9.1 Antal tidningsartiklar

(Aftonbladet, DN, SvD) om klimatförändring.

118 9. Utbildning och information

100%
90%
80%												Vetenskap och
												Vetenskap och
												teknik
70%												■ Politik
												■ Politik
60%												■ Ekonomi och
												energi
50%												■ Ekologi/
												meteorologi
40%												■ Kultur
30%												■ Civila samhället
30%
20%
10%
0%
0%
1997	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009

Figur 9.2 Aggregerad distribution

(spridning) av nyheter map ämnesområde.

Enligt en undersökning (Carson, 2012) genomförd av Stockholm Environment Institute är det sanno- likt så att större vetenskapliga och/eller politiska händelser betraktas högt i nyhetsvärderingen och därmed drar till sig medias uppmärksamhet.

Undersökningen visar också att fokus på privata sektorn och energifrågor var större före 2007 (Figur 9.2). En förklaring till detta skulle kunna vara den stora konsensus kring klimatfrågan som uppstod 2006-2007 bland annat i samband med lanseringen av Stern-rapporten – en genomgripande analys av kli matförändringens ekonomi”och uppmärksamheten kring Al Gores film En obekväm sanning. Att Sverige inte har någon nationell fossil bränsleutvinning att försvara och att de flesta större företag vid den här tiden redan erkänt klimatfrågan som en stor ut maning har inneburit att allmänhetens intresse gått från vad-frågor kring orsaker till klimatförändringar till hur-frågor om lösningar.

Ytterligare en slutsats kring medias rapportering om klimatfrågan är att mindre uppmärksamhet nu ges till synpunkter/åsikter som motsäger de slutsat- ser som presenterades i IPPCs 4:e utvärderingsrap- port, Den naturvetenskapliga grunden.

9.3Allmänhetens kunskap

Naturvårdsverket har regelbundet genomfört un- dersökningar om svenska folkets attityder och kunskap om klimatproblemet från 2002 till 2009. Syftet har bland annat varit att få en bild av svenska folkets beredskap och vilja till förändring för att minska utsläppen förknippade med den egna livs stilen och konsumtionen.

Enligt 2009 års undersökning är svenskarnas beredskap att minska sina egna utsläpp av växt husgaser på en fortsatt hög nivå, och man önskar

mer information om hur utsläppen kan reduceras Man är också i allt större utsträckning beredd att gå från ”ord till handling”.

9.4Kunskapscentra för klimatinformation

Naturvårdsverket

Naturvårdsverket arbetar på uppdrag av regering- en och är den myndighet i Sverige som har över- blick över hur miljön mår och hur miljöarbetet går. Naturvårdsverket har också uppgiften att samordna, följa upp och utvärdera arbetet med Sveriges miljömål och ska framför allt stödja an- dra aktörer i deras miljöarbete genom att utveck- la och förmedla kunskap, formulera krav och ambi- tionsnivåer samt följa upp och utvärdera. Myndig- heten har sedan februari 2013 en ny webbplats www.naturvardsverket.se med omfattande infor- mation om klimatfrågan.

Sedan 2001 har Naturvårdsverket arrangerat Kli- matforum, ett seminarium med olika teman som belyser klimatfrågan. Seminariet är en mötesplats för myndigheter, organisationer, kommuner, närings liv och politiker.

Energimyndigheten

Energimyndigheten är landets centrala myndighet för energifrågor och har som sådan ansvar för informa- tion och rådgivning för effektivare energianvändning riktad till såväl allmänhet som företag. På myndig- hetens webbplats www.energimyndigheten.se finns omfattande information om hushållens användning och vad som kan göras för att minska den. Vid sidan av energispartips för allmänheten finns även infor- mation på en särskild webbplats för skolan, www.

9. Utbildning och information	119

energikunskap.se, som vänder sig till både lärare och elever. Energimyndighetens Testlab testar olika pro- dukters energianvändning och funktion. Resultaten publiceras på webbplatsen.

Energimyndigheten driver, finansierar och deltar i en rad aktiviteter som utgår från den lokala eller regionala nivån. Det är exempelvis utvecklingspro- gram som Uthållig kommun, stöd för informations- och utbildningsprojekt, och stöd i olika former till kommunal energi- och klimatrådgivning och regio- nala energikontor. Energi- och klimatrådgivning finns i de flesta av landets kommuner och vänder sig till allmänheten, små och medelstora företag och organisationer.

Konsumentverket

Konsumentverket (KOV) är Sveriges centrala förvalt ningsmyndighet för konsumentfrågor, med huvud- ansvar att genomföra den statliga konsumentpoliti- ken. I verkets instruktion ingår ett samlat ansvar för konsumentrelaterade miljö- och hållbarhetsfrågor samt ett särskilt ansvar för miljömålsarbetet inom verksamhetsområdet. KOVs webbplats www.konsu- mentverket.se fungerar som en portal till egen och andra myndigheters konsumentinformation. Bland klimatrelaterade informationsinsatser riktade mot allmänheten märks bland annat information om kli- mat- och miljömärkningar som Svanen, Bra Miljöval och EU Ecolabel.

Konsumentverket har även en översikt ”Bilsvar” som redovisar bilars bränsleförbrukning och kol- dioxidutsläpp samt ekonomi och säkerhet.

Skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen har under åren 2009-2012 fått spe- ciella medel för att informera skogsägare och skogs- tjänstemän om klimatfrågan. Klimatinformation/ rådgivning har förmedlats via särskilda seminarier eller informationsdagar ute i distrikten. Skogsstyrel- sens webbplats www.skogsstyrelsen.se och tidning- en Skogseko har också varit viktiga kanaler.

Jordbruksverket

Jordbruket påverkar miljön på många olika sätt. Jord- bruksverket har en webbplats www.jordbruks verket.se som redovisar både frågor som berör de globala aspekterna av klimatförändringar och frågor som berör den biologiska mångfalden och den enskilde jordbrukaren.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) utvecklar och sprider information om väder,

vatten och klimat i syfte att ge samhällets funktioner, näringsliv och allmänhet kunskap och kvalificerat beslutsunderlag.

På webbplatsen www.smhi.se finns en stor mängd material (bland annat kartor) över olika klimat scenarier att ladda ner. Information om klimatför- ändringen finns samlat under temasidan ”Klimat i förändring” www.smhi.se/tema/Klimat-i-forandring. SMHI driver också sedan 2012 Nationellt kunskaps centrum för klimatanpassning som samlar in, sam- manställer och tillgängliggör kunskap om klimat anpassning. Centret bedrivs i bred samverkan med aktörer inom klimatanpassningsområdet.

Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning driver också Klimatanpassningsportalen, som är ett samarbete mellan tretton myndigheter. Webbplat- sen www.klimatanpassning.se är ett stöd för de som arbetar med att anpassa samhället till klimatför- ändringar.

Trafikverket

Trafikverket är en statlig myndighet med uppdrag att se till att vägtransportsystemet, järnvägstrafik, sjöfart och luftfart har god standard, att det är samhällsekonomiskt effektivt och tillgängligt för alla människor.

Myndigheten ansvarar för miljöfrågor som är knutna till det statliga väg- och järnvägsystemet. Trafikverket arbetar för att minska de klimatpåver- kande utsläppen genom att verka för attraktiva och tillgängliga städer med minskat bilberoende, energi- effektiva och trafikslagsövergripande godstransport- kedjor, energieffektivare väg- och järnvägsfordon med uthållig energiförsörjning samt energieffektiv infrastrukturhållning.

På webbplatsen www.trafikverket.se finns bland annat övergripande information om väg- och järn vägstransporternas miljöpåverkan samt om hur enskilda trafikanter genom till exempel val av trans- portsätt, sparsam körning och val av bränslesnåla fordon kan minska utsläppen.

FOI

Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) är ett forskningsinstitut inom försvar och säkerhet som hjälper samhället att anpassa sig till ett föränder- ligt klimat genom att utveckla metoder och verk- tyg. Institutet bedriver också forskning med syfte att förstå anpassningens villkor både i Sverige och utomlands.

Inom forskningsprogrammet Climatools som finan- sierats av Naturvårdsverket har anpassningsverktyg tagits fram i samverkan med bl.a. några kommuner.

120 9. Utbildning och information

Verktygen ska underlätta för samhällsplanerare och beslutsfattare att anpassa samhället till konsekven- serna av klimatförändringen. Forskare från FOI, Kungliga tekniska högskolan, Konjunkturinstitutet och Umeå universitet har deltagit i de olika projek- ten runt verktygen. Verktygen finns på webbplatsen www.climatools.se.

9.5Kompletterande kunskapscentra

Naturhistoriska riksmuseet

Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm är ett kunskapscentrum och mötesplats för allmänhet och experter med intresse för natur och miljö. Sedan 2004 visas här utställningen ”Uppdrag: kli- mat” med syftet att ge grundläggande kunskap om klimatfrågor och om vad som kan göras för att bromsa klimatets förändring.

Fakta varvas med upplevelser och har hittills setts av cirka 1,2 miljoner besökare. Museet har också ett studiematerial och en lärarhandledning kopplat till utställningen som vänder sig till både grundskola och gymnasium.

Utställningens innehåll har tagits fram i samar- bete med Stockholms Universitet, Naturvårds- verket, WWF och SMHI.

Folkbildningsförbund

Studiefrämjandet erbjuder rikstäckande studie- cirklar med målet att öka kunskapen om klimat- problemets innebörd och vad som kan göras för att vända utvecklingen åt rätt håll. Egna studie- material om hållbar utveckling bildar grund för en serie studiecirklar om allt från bygge av sol- fångare till lokalt anpassade kurser om hållbar ut- veckling. Studiefrämjandet har också utbildat kli- matambassadörer och klimathjältar som finns runt om i landet. De erbjuder sig att föreläsa eller hjälpa till att starta studiecirklar i t ex energi, konsumtion, levnadsstil, politik.

Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) driver på flera håll i landet s.k. Klimatskola som tar upp klimatför- ändringarnas orsaker, dess effekter globalt och i Sve- rige. Deltagarna får lära sig mer om hur sambanden klimat – miljö- hälsa ser ut och får lära sig att göra medvetna val för att minska miljöpåverkan.

Intresseorganisationer

Svenska intresseorganisationer tar aktiv del i sam- hällsdebatten om klimatfrågan genom att skapa arenor och mötesplatser för samtal, debatt och

handling. Internet är i detta sammanhang en vik- tig kanal för kunskapsöverföring och mobilisering av engagemang.

•Svenska naturskyddsföreningen (SNF) – www.snf.se

•Håll Sverige Rent – www.hsr.se

•Gröna bilister – www.gronabilister.se

•WWF – www.wwf.se

•Greenpeace – www.greenpeace.se

•Miljöförbundet jordens vänner – www.mjv.se

•PUSH Sverige – www.pushsverige.se

9.6Insatser och aktiviteter

9.6.1Education/Utbildning – aktiviteter riktade till skolan

I Sverige har förskolor, skolor och vuxenutbild- ningen ett tydligt uppdrag att bidra till en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling. Uppdraget formuleras i nationella styrdokument som skollag, läroplaner och kursplaner. Statliga Skol- verket ansvarar bl. a. för utmärkelsen Skola för håll bar utveckling (initierad 2005), en satsning som bi- dragit till ökad motivation och intresse för arbete med hållbar utveckling i grundskolan. Fördjupad undervisning om klimatfrågan är vanligt på gymna- sienivå.

Flera universitet och högskolor erbjuder kurser om klimatets naturvetenskapliga grund och/eller klimatrelaterade ämnen som energikunskap och skogliga frågor. Olika nätverk och kompetenscen- tra förekommer, vid universitet i Karlstad finns till exempel CCS, ett kompetenscentrum inom klimat och säkerhet med målet att samla kunskap och erfarenhet kring risker till följd av klimatets förändring.

Flera myndigheter och kunskapscentra erbjuder klimatinformation på Internet med sikte på elever i olika åldrar. Organisationen Håll Sverige Rent bistår ett ökande antal svenska skolor med mål och struktur för miljöarbetet genom utmärkelsen Grön Flagg. Klimatproblemet, energieffektivisering och hushållning med resurser behandlas inom det över- gripande målet om hållbar utveckling.

Frivilliga från Greenpeace, så kallade ”Green speakers”, föreläser efter förfrågan i skolor. Intres- set för föredrag har ökat och klimatfrågan, som är en nyckelfråga för Greenpeace, har fått mycket ut- rymme.

9. Utbildning och information	121

Bland riktade informationsinsatser till skolan märks:

•Skolmaterialet Energi runt Östersjön gör kopp- lingar mellan energi, miljö och klimat. Materia- let finns på svenska, engelska, estniska, lettiska, litauiska, polska och ryska. (Energimyndigheten)

•EU-projektet Active Learning riktades mot skol elever och lärare. Projekten syftade till att lära skolbarn på låg- och mellanstadiet att hushålla med energi på ett ansvarsfullt och hållbart sätt. Energimyndigheten och svenska skolor deltog i projektet 2007-2008.

•Projektet Skogen i skolan kopplar samman teori och praktik med syftet att öka kunskaperna om och intresset för skogen och alla dess värden, inklusive skogens betydelse för klimatet (Skogssty- relsen tillsammans med Sveriges skogliga intres senter).

•KNUT är ett nationellt skolutvecklingsprojekt, på regional nivå, som syftar till att öka barns och ungdomars intresse, kunskap och engagemang för energi-, klimat- & resursfrågor. Projektet vill bidra till en hållbar samhällsomställning och öka intresset för naturvetenskapliga och tekniska studier, (www.knutprojektet.se).

9.6.2 Training – utbildning, seminarier mm

Utbildning och kunskapsöverföring vid seminarier har en given plats i klimatarbetet vid såväl myndig- heter som företag. Miljö- och klimatutbildning in- går ofta som en del i företagens arbete med miljö- certifiering enligt internationell standard (ISO och EMAS). Näringslivets engagemang i klimatfrågan märks inte minst genom ett ökat antal nätverk där företag går samman och arrangerar seminarier om klimat och miljö som drivkraft i affärsutvecklingen. Klimat- och energiexperter från myndigheter och organisationer finns ofta bland föredragshållarna.

Internet används ofta för kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte mellan och inom myndighe- ter och organisationer. Exempel är Klimatanpass- ningsportalen, med fakta och vägledning för anpass- ning till ett varmare klimat. Portalen administreras

av Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning, som är inrättat vid SMHI, på regeringens uppdrag.

Utbildningar om hur miljö- och klimatkrav kan ställas vid upphandling genomförs av en rad aktö- rer på nationell, regional och lokal nivå.

SMHI erbjuder föreläsningar och skräddarsyd- da utbildningar om klimatförändringen till före- tag, kommuner och myndigheter. Här förklaras vetenskapen bakom klimatförändringen, dess or- saker och effekter med fokus på åhörarnas verk- samhet.

Flera stora konferenser med klimat- och energitema arrangeras varje år i Sverige. Klimatforum, som arran geras av Naturvårdsverket varje år och Energiutblick, som arrangeras av Energimyndigheten. Tidningen MiljöAktuellt arrangerar också seminariet Klimat anpassning Sverige tillsammans med en rad myndig heter. Konferenserna lockar tusentals åhörare och är populära mötesplatser för myndigheter, organisatio- ner, näringslivet och politiker.

9.6.3 Public awareness och aktiviteter riktade mot allmänheten

Flera myndigheter har målmedvetet byggt upp webbinformation för hushållen om klimatets för- ändring och vad som kan göras. En märkbar trend är att man diskuterar hållbarhet i större utsträckning och att konsumtion i allt högre grad kopplas till kli- matproblemet. Livsmedlens klimatpåverkan har exempelvis fått ökat genomslag men också varor och tjänster. En ökad mängd rapporter och informations- material har tillgängliggjorts som erbjuder råd och guider för hur de personliga utsläppen kan minska.

9.6.3.1ORSAKER/EFFEKTER/ANPASSNING

Klimatförändringarna kommer att påverka hela samhället och få effekter för olika ekosystem och samhällssektorer. Fästingen sprider sig norrut i lan- det, skidorter söker lösningar för att säkra tillgång- en till snö och kommuner planerar för att möta ris- ker för översvämningar, ras och skred. SMHI:s webbplats tillhandahåller dels allmän information om klimatets förändring, dels analyser om klimatets effekter regionalt och lokalt. Det finns även möjlig- het att ladda ner ett urval av scenariedata eller ta del av en uppsättning av klimatindikatorer (tempe- ratur, nederbörd, extrem nederbörd, havsvatten- stånd).

9.6.3.2TRANSPORTER

Utsläppskontroller är Bilprovningens viktigaste bidrag för att minska miljöpåverkan från fordonstra- fiken på våra vägar. Företaget arbetar också med att sprida goda miljöråd till fordonsägare. Ungefär en tredjedel av utsläppen i Sverige kommer från trans- porter via vägnätet och den största delen från per- sonbilar. Vid besiktningen utför Bilprovningen flera viktiga miljökontroller som avslöjar miljörelaterade fel hos närmare 5 procent av alla personbilar.

Konsumentverket producerar varje år broschyren

Bilar, bränsleförbrukning och vår miljö som innehål- ler tips om nya bilars bränsleförbrukning och kol dioxidutsläpp samt tips på hur bränsleförbrukningen och annan miljöpåverkan från bilen kan minska.

122 9. Utbildning och information

Gröna bilister (Swedish Association of Green Mo torists) driver på utvecklingen för miljöanpassade vägtransporter bland annat genom granskning av förekomsten av miljöbilar i kommuner. Organisa- tionen bistår också med råd och stöd vid inköp av miljöbilar, publicerar årligen en lista över miljöbästa bilar och uppmärksammar på olika sätt klimatini tiativ inom vägtransportsektorn.

9.6.3.3 UPPVÄRMNING/ENERGIANVÄNDNING

Den fleråriga kampanjen Bli energismart avslutades 2009. I kampanjen ingick utställningen ”Det energis- marta huset ” som besökt flera orter i Sverige. All- mänheten fick råd och tips på hur de kan spara energi hemma, och informationsmaterialet innehöll bland annat en energikalkyl som beräknar kostnader för investeringar som minskar energibehoven i små- hus. Kampanjen genomfördes i samarbete mellan Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Konsument- verket och Boverket.

De kommunala energi- och klimatrådgivarna är en viktig kanal till allmänheten. Här kan hushåll och företag få råd och stöd inför allt från byte av upp- värmningssystem, isolering och andra typer av energieffektivisering. Rådgivningsverksamheten finns i merparten av alla svenska kommuner och stöttas finansiellt av staten via Energimyndigheten.

Sverige deltar också, via WWF, i kampanjen Earth Hour. Som ett led i kampanjen har WWF bjudit in städer i utvalda länder att presentera inspirerande och trovärdiga planer för att kraftigt öka andelen för- nybar energi inom de närmsta decennierna. 12 svenska städer anmälde sig till utmaningen för att visa hur man planerar för att gynna klimatsmarta lösningar för bland annat boende, transporter och mat.

9.6.3.4 KONSUMTION/KLIMATMÄRKNING

Det internetbaserade verktyget Miljömätaren visar på ett lättfattligt sätt en persons miljöpåverkan. Här kan man också uppskatta vad ett förändrat beteende betyder för energianvändningen.

Information om mat som ger lägre klimatpåver- kan samt enkla sätt att snåla med el i köket sprids av en rad aktörer. Arbetet med att ta fram en klimat- märkning för livsmedel pågår i samarbete mellan staten och olika branschorgan.

IVL Svenska Miljöinstitutet har tagit fram ett webbaserat verktyg, Klimatkontot, där man kan mäta sina utsläpp. Genom att ge information och möjlighet att beräkna utsläpp av växthusgaser fung- erar Klimatkontot som ett verktyg i arbetet med att minska klimatpåverkan från individens konsumtion. Här finns också mer grundlig information om hur

man kan minska sina utsläpp och vilken påverkan styrmedel har på samhällets utsläpp av växthusgaser.

Miljöstyrningsrådet erbjuder en metod för klimat- deklarering av produkter enligt det internationella EPD-systemet (www.klimatdeklaration.se, mer om internationell EPD; www.environdec.com). Klimat- deklarationen tar ett helhetsgrepp på produkters kli- matpåverkan och kan användas av tillverkande före- tag, men också av upphandlare och konsumenter som vill göra klimatanpassade inköp.

9.6.4Public participation and public access to information – strategier och exempel på

allmänhetens möjlighet till delaktighet

I Sverige finns goda möjligheter att genom remiss- förfaranden och öppna möten/hearings, seminarier ställa frågor och lämna synpunkter på ett kunskaps- område eller politiskt förslag. Det vidtas även sär- skilda initiativ för att göra allmänheten mer delak- tig i klimatarbetet. Aktiviteterna sträcker sig från internetbaserade frågelådor till öppna samråd. Ide- ella organisationer etablerar ofta internetbaserade forum eller upprop där allmänheten uppmanas tycka till.

Landets kommunala energi- och klimatrådgi- vare svarar kostnadsfritt på frågor om uppvärm- ning, energikostnader, energieffektivisering, trans- porter, klimatet, statliga bidrag på energiområdet och mycket annat. Energi- och klimatrådgivningen vänder sig till allmänheten, små och medelstora fö- retag och organisationer.

Även myndigheter och organisationer på natio- nell nivå svarar löpande på muntliga och skriftliga frågor från allmänheten.

9.6.5International cooperation – insatser för att sprida svenska resultat utomlands

Mellan år 2007-2012 genomförde SMHI i samarbete med bland annat SWECO och Stockholm Environ- ment Institute informationsinsatser inom ramen för the International Training Programme Climate Change

– Mitigation and Adaptation. Utbildningen finansie- ras av Sida och hade som övergripande syfte att öka kunskapen om orsaker och effekter av klimatets för- ändring i utvecklingsländer. Målgruppen var perso- ner med ledande positioner inom förvaltning, na- tionell eller lokal, enskilda organisationer, universi- tet eller företag. Under perioden deltog cirka 440 deltagare från ett femtiotal länder i projektet som nu befinner sig i en avslutnings- och utvärderingsfas.

SMHI deltar också i UN ESCWA RICCAR-projek- tet (Regional initiative for the assessment of the

9. Utbildning och information	123

impact of climate change on water resources and socio-economic vulnerability in the Arab region) som finansieras av Sida mellan 2011-2013. Projektet identifierar både den socioekonomiska och miljö- mässiga sårbarheten orsakad av klimatförändringens inverkan på vattentillgången i regionen. Det svenska bidraget inkluderar regional klimatmodellering samt simulering av hydrologiska effekter.

Skogsstyrelsen inledde 2007 ett samarbete med skogsmyndigheter i amerikanska delstater i mellan- västern. Samarbetet omfattar aktiviteter inriktade på erfarenhets- och kunskapsutbyte kring möjlig heter och problem när det gäller skogens roll i klimat arbetet. Sedan maj 2008 leder Sverige via Skogssty- relsen också en utvecklingsprocess om bioenergi och klimat inom det pan-europeiska samarbets organet kring skogspolicyutveckling MCPFE (Minis- terial Conference on the Protection of Forests in Europe).

9.6.6Networking – nätverk som används för att sprida information och kommunicera klimatfrågan – i Sverige och utomlands

En rad nätverk med olika inriktning fokuserar klimatfrågan i Sverige.

Nationellt kunskapscentrum för klimatanpassning driver Klimatanpassningsportalen. Portalen är ett stöd för de som arbetar med att anpassa samhället till klimatförändringar samt övriga intresserade.

På lokal nivå är nätverksarbete inom program eller projekt en vanlig samarbetsform. Ett exempel är Energimyndighetens program Uthållig kommun som omfattar 37 utvalda kommuner i Sverige. Kom- munerna ska genom samverkan skapa, utveckla och sprida spjutspetsexempel med energifokus inom områdena fysisk planering och näringspolitik. De ska även utveckla sitt generella energi- och klimatarbete och därigenom vara föredömen för andra kommuner. Programmet är inne på sin tredje etapp. De kommu nala klimat- och energirådgivarna bildar även de ett nätverk och erbjuds regelbundet utbildning och information via Energimyndigheten.

Nätverket Klimatneutrala godstransporter är ett samarbetsprojekt mellan Göteborgs miljöveten- skapliga centrum vid Chalmers och Göteborgs universitet, Preem AB, Schenker AB, Volvo Last- vagnar AB och Trafikverket. Arbetet syftar till att minska utsläppen av koldioxid med målet att halv- era klimatpåverkan från godstransporter på väg till år 2020.

För livsmedelsproducenter finns nätverket Mat och miljö, ett nätverk med syftet att få ökad kunskap och

förståelse för produkternas klimatpåverkan och stärka sina positioner på marknaden. Deltagarna träf- fas regelbundet och drar nytta av varandras erfar enheter (SIK – Institutet för Livsmedel och Bioteknik AB).

Hagainitiativet är ett företagsnätverk som arbetar för att minska näringslivets utsläpp och lyfta klimat- frågan genom att visa att ambitiösa klimatstrategier ger affärsmässiga fördelar och ökad lönsamhet. I Hagainitiativet ingår: Axfood, Coca-Cola Enter- prises Sverige, Fortum Värme, JM, Lantmännen, Löfbergs, McDonald´s, Procter & Gamble Sverige, HKScan Sweden, Stena Recycling, Statoil Fuel & Retail Sverige samt Vasakronan.

9.7Referenser till kapitel 9

Carson (2012) ”All together now? Climate change in the Swedish mainstream Press” (under review)

124 9. Utbildning och information

9. Utbildning och information	125

Bilagor

Bilaga 1:

Akronymer och förkortningar

%Procent

°C	Grader Celsius
3C	Combating Climate Change
AAU	Assigned Amount Units
ABF	Arbetarnas Bildningsförbund
ADB	Asian Development Bank
AES	Allmänna energisystemstudier
AfDB	African Development Bank
AMDAR	Aircraft Meteorological Data Relay
AOGCM	Atmosphere-Ocean General Circulation Model
ARR	Arctic Resilience Report
ASAP	The Adaptation for Smallholder Agriculture
	Programme (kap 7)
ASAP	Advanced Satellite
	Aviation-weather Products (kap 8)
BASTOR 2	Baltic Sea Storage of CO2
BAU	Business as Usual
BBR	Boverkets byggregler
BECC	Biodiversity and Ecosystem Services in a
	Changing Climate
BNI	Bruttonationalinkomst
BNP	Bruttonationalprodukt
BOOS	Baltic Operational Oceanographic System
C	Tillverkning (SNI 2007)
CAEP	Committee on Aviation Environmental Protection
CCAC	Climate and Clean Air Coalition
CCI	The Climate Change Initiative
CCS	Carbon Capture and Storage
CCS	Kompetenscentrum inom klimat och säkerhet
	vid Karlstad Universitet
CDM	Clean Development Mechanism
CER	Certified Emission Reductions

CGIAR	Consultative Group on International Agricultural
	Research
CH4	Metan
CIF	Climate Investment Funds
CMIP5	Coupled Model Intercomparison Project, fas 5
CMIP6	Coupled Model Intercomparison Project, fas 6
CO2-ekv	Koldioxidekvivalenter
CompNat	Comparability of National Climate Policy
	Initiatives in a Fragmented International
	Climate Regime
COP	Conference of the Parties
CPF	Carbon Partnership Facility
CRF	Common Reporting Format
CRS	Creditor Reporting System
CTF	Clean Technology Fund
E85	Bränsleblandning med ca 85 % och 15 % etanol
EBRD	The European Bank for Reconstruction and
	Development
ECDS	Environment Climate Data Sweden
EC-Earth	European Centre for Medium-Range Weather
	Forecasts
ECMWF	European Centre for Medium
	Range Weather Forecast
ECV	Essential Climate Variables
EEA	Europeiska miljöbyrån
EEDI	Energy Efficiency Design Index
EEOI	Energy Efficiency Operational Indicator
EMAS	Eco Management and Audit Scheme
EMODNET	European Marine Observation and Data Network
ENVISAT	Environmental Satellite
EPD-systemet Systemet för miljövarudeklarationer
ERA-NET	European Research Area-Networks
ESA	European Space Agency

126	Bilaga 1

ESD	Effort Sharing Decision
ESO	European Southern Observatory
EU ETS	EU:s system för handel med utsläppsrätter
EU-METSAT	European Organisation for the Exploitation of
	Meteorological Satellites
EuroGOOS	European Global Ocean Observing System
F	Byggverksamhet (SNI 2007)
FAA	Federal Aviation Administration
FAME	Fatty Acid Methyl Ester
f-gaser	Fluorerade växthusgaser
FIP	Forest Investment Program
FN	Förenta Nationerna
FN/ECE	Economic Commission for Europe
FOI	Försvarets Forskningsinstitut
FoU	Forskning och Utveckling
Forte	Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och
	välfärd
FP7	EU:s sjunde ramprogram för utveckling inom
	forskning och teknik
FSC	Forest Stewardship Council
GC	GMES/Copernicus Committee
GCF	Green Climate Fund
GCM	Global Climate Model
GCOS	Global Climate Observing System
GEF	Global Environment Facility
GEOSS	Global Earth Observation System of Systems
GFDRR	Global Facility for Disaster Reduction and
	Recovery
GMES	Global Monitoring for Environment and Security
GOVREP	Governance for renewable electricity production
GPS	Global Positioning System
GRDC	Global Runoff Data Center
GTOS	Global Terrestrial Observing System
GWh	Gigawattimme
ha	Hektar
HVO	Hydrogenated vegetable oils
IBRD	International Bank for Reconstruction and
	Development
ICAO	International Civil Aviation Organization
ICOS	Integrated Carbon Observation System
ICSU	International Council for Science
IDA	International Development Association
IDB	Inter-American Development Bank
IFAD	International Fund for Agricultural Development
IFC	International Finance Corporation
IGBP	International Geosphere-Biosphere Programme

IMO	International Maritime Organization
IPCC	Intergovernmental Panel on Climate Change
ISDR	International Strategy for Disaster Reduction
is-ENES2	Infrastructure for the European Network of Earth
	System Modelling
ISO	International Organization for Standardization
IUCN	International Union for Conservation of Nature
IVL	Svenska Miljöinstitutet
JI	Joint Implementation
JPI	Joint Programming Initiative
JRC	Joint Research Centre
KLIMP	Klimatinvesteringsprogrammet
km2	Kvadratkilometer
KOV	Konsumentverket
KP	Kyoto Protocol
KVA	Kungliga Vetenskapsakademin
kWh	Kilowattimme
LETS	Governing transitions toward Low-carbon Energy
	and Transport Systems
LIP	Lokala investeringsprogrammen
LULUCF	Land Use, Land Use Change and Forestry
m2	Kvadratmeter
m3	Kubikmeter
m3sk	Skogskubikmeter
MB	Miljöbalken
MCPFE	Ministeriell Conference on the Protection of
	Forests in Europe
MERGE	ModElling the Regional and Global Earth system
MISU	Meteorologiska institutionen vid Stockholms
	Universitet
MKB	Miljökonsekvensbeskrivning
mm	Millimeter
MSB	Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap
MSEK	Miljoner svenska kronor
MTR	Mid Term review
MUL	Minst utvecklade länder
möh	Meter över havet
N2O	Dikväveoxid, lustgas
NAMAs	Nationally Appropriate Mitigation Actions
NAPAs	National Adaptation Programmes of Action
NC5	Femte nationalrapporten om klimatförändringar
NC6	Sjätte nationalrapporten om klimatförändringar
NDF	Nordic Development Fund
NEPP	North European Power Perspectives
NILS	Nationell inventering av Landskapet i Sverige

Bilaga 1	127

NOAA	National Oceanic and Atmospheric
	Administration
Nordclad-net	Nordic Climate Change Adaptation Research
	Network
NORDICCS	The Nordic CCS Competence Centre
Nord-star	Nordic Centre of Excellence for Strategic
	Adaptation Research
NORSTRAT	Nordic Energy Road Map 2050 – Strategic
	Choices	towards Carbon Neutrality
OECD DAC	OECD:s biståndskommitté
PBL	Plan- och bygglagen
PEFC	Programme for the Endorsement of Forest
	Certification
PFE	Programmet för energieffektivisering i energi
	intensiv industri
PGU	Sveriges Politik för global utveckling
PMR	Partnership for Market Readiness
ppm	Miljondel
RCA	Regional klimatmodell
RCM	Regional Climate Modelling
RCP	Representative Concentration Pathways
REDD+	Reducing Emissions from Deforestation and
	Forest Degradation
RIS	Riksinventeringen för Skog
RME	Rapsmetylester
SAF	Satellite Application Facility
SE4ALL	Sustainable Energy for all
SEEMP	Ship Energy Efficiency Management Plan
SEI	Stockholm Environment Institute
SEPRISE	Sustained, Efficient Production of Required
	information Services
SF6	Svavelhexafluorid
Sida	Styrelsen för internationellt utvecklings
	samarbete
SIDS	Små önationer stadda i utveckling
SGI	Statens Geotekniska Institut
SIK	Institutet för Livsmedel och Bioteknik AB
SLCP	Short-Lived Climate Pollutants
SMHI	Statens Metorologiska och Hydrologiska Institut
SNF	Svenska Naturskyddsföreningen
SNI	Svensk näringsgrensindelning
SREP	Scaling Up Renewable Energy Program
SSEESS	Swedish Secretariat for Environmental Earth
	System Sciences
SURFMAR	Network of European Meteorological Services
TBE	Tick Borne Encephalitis

TPES	Total Primary Energy Supply
TWh	Terawattimme
UCF T2	Umbrella Carbon Facility Tranche 2
UN ESCWA	Regional Initiative for the Assessment of the
RICCAR	Impact of Climate Change on Water Resources
	and Socio-Economic Vulnerability in the Arab
	Region
UNDP	United Nations Development Programme
UNEP	United Nations Environment Programme
UNFCCC	United Nations Framework Convention on
	Climate Change
UNISDR	The United Nations Office for Disaster Risk
	Reduction
USD	US dollar
VA	Vatten och avlopp
WARECOD	The Center for Water Resources Conservation
	and Development
WCRP	World Climate Research Programme
WFP	World Food Programme
WMO	World Meteorological Organisation
WWF	Världsnaturfonden
WWW	World Weather Watch

128	Bilaga 1

Bilaga 1	129

Bilaga 2:

Sammanfattande utsläppstabeller

130	Bilaga 2

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1990
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		19 688,47	6 939,96	8 449,04	4,15	376,82	107,49	35 565,93
1.	Energy	51 741,66	574,45	1 353,51				53 669,62
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		51 432,72	499,29	1 352,12				53 284,13
1.	Energy Industries	9 794,67	22,13	328,05				10 144,84
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 510,76	45,85	502,72				12 059,32
3.	Transport	18 896,17	187,27	217,63				19 301,08
4.	Other Sectors	10 385,02	243,19	287,49				10 915,69
5.	Other	846,10	0,85	16,24				863,19
B. Fugitive Emissions from Fuels		308,94	75,15	1,39				385,49
1.	Solid Fuels	5,18	0,00	0,07				5,25
2.	Oil and Natural Gas	303,76	75,15	1,32				380,23
2.	Industrial Processes	4 926,27	13,53	901,53	4,15	376,82	107,49	6 329,78
A. Mineral Products		1 721,76	NA	NA				1 721,76
B. Chemical Industry		126,05	7,66	835,30	NA	NA	NA	969,01
C. Metal Production		3 078,46	0,76	NA	NA	376,82	23,90	3 479,93
D. Other Production		NE	5,11	66,24				71,35
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					4,15	NA,NE,NO	83,59	87,74
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	242,27		90,22				332,49
4.	Agriculture		3 184,42	5 812,80				8 997,22
A. Enteric Fermentation			2 950,61					2 950,61
B. Manure Management			233,82	732,88				966,70
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	5 079,92				5 079,92
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-37 265,58	1,72	79,39				-37 184,46
A. Forest Land		-40 592,75	1,50	57,58				-40 533,67
B. Cropland		2 407,55	IE,NO	21,79				2 429,34
C. Grassland		-301,91	0,22	0,02				-301,67
D. Wetlands		39,60	NA	NA				39,60
E. Settlements		1 181,94	IE,NE	IE,NE				1 181,94
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6. Waste		43,85	3 165,83	211,58				3 421,27
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 874,22					2 874,22
B. Waste-water Handling			291,60	210,56				502,16
C. Waste Incineration		43,85	0,00	1,03				44,89
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		3 562,81	0,51	53,51				3 616,83
Aviation		1 334,94	0,20	16,93				1 352,07
Marine		2 227,87	0,31	36,57				2 264,75
Multilateral Operations		0,05	0,00	0,00				0,05
CO2 Emissions from Biomass		11 436,56						11 436,56
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					72 750,39
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					35 565,93

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2	131

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1991
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		19 032,17	6 927,66	8 335,61	8,45	380,25	108,51	34 792,65
1.	Energy	52 240,14	593,59	1 391,23				54 224,97
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		51 984,21	518,98	1 390,16				53 893,36
1.	Energy Industries	10 761,58	25,75	354,84				11 142,17
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 541,83	45,08	517,76				12 104,68
3.	Transport	18 449,23	195,08	213,18				18 857,49
4.	Other Sectors	10 163,39	252,15	284,81				10 700,35
5.	Other	1 068,18	0,92	19,57				1 088,67
B. Fugitive Emissions from Fuels		255,93	74,61	1,07				331,61
1.	Solid Fuels	5,03	0,00	0,07				5,10
2.	Oil and Natural Gas	250,90	74,61	1,00				326,51
2.	Industrial Processes	4 703,45	12,46	949,04	8,45	380,25	108,51	6 162,15
A. Mineral Products		1 588,44	NA	NA				1 588,44
B. Chemical Industry		129,05	6,28	878,24	NA	NA	NA	1 013,56
C. Metal Production		2 985,96	0,75	NA,NO	NA,NO	379,44	23,90	3 390,04
D. Other Production		NE	5,44	70,80				76,24
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					8,45	0,81	84,61	93,87
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	231,12		89,06				320,18
4.	Agriculture		3 110,38	5 640,59				8 750,97
A. Enteric Fermentation			2 879,34					2 879,34
B. Manure Management			231,04	712,61				943,65
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 927,98				4 927,98
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-38 194,75	1,61	60,89				-38 132,25
A. Forest Land		-41 697,05	1,38	33,60				-41 662,07
B. Cropland		2 264,45	IE,NO	27,27				2 291,72
C. Grassland		-83,76	0,22	0,02				-83,51
D. Wetlands		36,60	NA	NA				36,60
E. Settlements		1 285,01	IE,NE	IE,NE				1 285,01
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	52,20	3 209,62	204,81				3 466,64
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 918,01					2 918,01
B. Waste-water Handling			291,60	203,62				495,22
C. Waste Incineration		52,20	0,01	1,20				53,41
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		3 727,65	0,53	57,35				3 785,53
Aviation		1 087,92	0,16	14,46				1 102,54
Marine		2 639,73	0,37	42,88				2 682,99
Multilateral Operations		0,05	0,00	0,00				0,05
CO2 Emissions from Biomass		12 152,54						12 152,54
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					72 924,91
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					34 792,65

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

132	Bilaga 2

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1992
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		21 015,95	7 001,20	8 186,00	10,70	252,42	108,40	36 574,68
1.	Energy	52 333,37	591,28	1 382,01				54 306,66
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		52 039,53	515,99	1 380,76				53 936,28
1.	Energy Industries	11 362,93	22,68	363,30				11 748,90
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 531,08	52,18	496,14				11 079,40
3.	Transport	19 578,73	184,04	228,69				19 991,47
4.	Other Sectors	9 446,53	256,26	272,86				9 975,65
5.	Other	1 120,26	0,84	19,77				1 140,86
B. Fugitive Emissions from Fuels		293,84	75,29	1,25				370,38
1.	Solid Fuels	4,43	0,00	0,06				4,49
2.	Oil and Natural Gas	289,41	75,28	1,19				365,89
2.	Industrial Processes	4 402,57	12,45	916,24	10,70	252,42	108,40	5 702,78
A. Mineral Products		1 510,62	NA	NA				1 510,62
B. Chemical Industry		114,77	6,42	845,72	NA	NA	NA	966,91
C. Metal Production		2 777,18	0,62	NA,NO	NA,NO	251,61	23,90	3 053,31
D. Other Production		NE	5,42	70,51				75,93
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					10,70	0,81	84,50	96,01
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	218,72		107,57				326,29
4.	Agriculture		3 185,36	5 530,06				8 715,42
A. Enteric Fermentation			2 945,57					2 945,57
B. Manure Management			239,78	728,62				968,41
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 801,44				4 801,44
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5. Land Use, Land-Use Change and Forestry(1)		-35 997,02	1,62	52,25				-35 943,15
A. Forest Land		-39 486,23	1,40	23,67				-39 461,16
B. Cropland		2 076,13	IE,NO	28,55				2 104,68
C. Grassland		-69,98	0,22	0,02				-69,73
D. Wetlands		39,60	NA	NA				39,60
E. Settlements		1 443,46	IE,NE	IE,NE				1 443,46
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	58,33	3 210,49	197,88				3 466,69
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 918,88					2 918,88
B. Waste-water Handling			291,60	196,68				488,28
C. Waste Incineration		58,33	0,01	1,20				59,53
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		3 908,69	0,55	62,14				3 971,38
Aviation		899,49	0,13	13,14				912,76
Marine		3 009,20	0,43	49,00				3 058,63
Multilateral Operations		0,05	0,00	0,00				0,05
CO2 Emissions from Biomass		13 066,66						13 066,66
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					72 517,83
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					36 574,68

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2	133

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1993
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		24 694,99	6 995,62	8 249,38	33,86	290,97	96,66	40 361,48
1.	Energy	52 139,56	582,26	1 402,46				54 124,28
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		51 823,00	507,36	1 401,17				53 731,53
1.	Energy Industries	11 501,10	29,31	357,27				11 887,68
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 358,94	52,14	516,38				11 927,46
3.	Transport	18 678,00	163,24	240,87				19 082,11
4.	Other Sectors	9 406,96	262,01	273,25				9 942,23
5.	Other	877,99	0,66	13,40				892,05
B. Fugitive Emissions from Fuels		316,56	74,90	1,30				392,76
1.	Solid Fuels	4,58	0,00	0,06				4,65
2.	Oil and Natural Gas	311,97	74,90	1,23				388,11
2.	Industrial Processes	4 509,09	13,65	894,68	33,86	290,97	96,66	5 838,91
A. Mineral Products		1 521,89	NA	NA				1 521,89
B. Chemical Industry		118,82	7,37	822,19	NA	NA	NA	948,37
C. Metal Production		2 868,38	0,70	NA,NO	NA,NO	288,41	23,90	3 181,40
D. Other Production		NE	5,57	72,50				78,07
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					33,86	2,56	72,76	109,18
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	207,88		107,26				315,14
4.	Agriculture		3 285,82	5 592,46				8 878,28
A. Enteric Fermentation			3 030,60					3 030,60
B. Manure Management			255,22	664,14				919,36
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 928,31				4 928,31
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-32 209,55	1,67	54,69				-32 153,19
A. Forest Land		-36 024,11	1,45	21,02				-36 001,63
B. Cropland		2 222,55	IE,NO	33,64				2 256,19
C. Grassland		-116,06	0,22	0,02				-115,81
D. Wetlands		38,40	NA	NA				38,40
E. Settlements		1 669,66	IE,NE	IE,NE				1 669,66
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	48,02	3 112,22	197,83				3 358,07
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 820,61					2 820,61
B. Waste-water Handling			291,60	196,76				488,36
C. Waste Incineration		48,02	0,01	1,07				49,09
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		4 252,15	0,59	65,36				4 318,11
Aviation		1 229,76	0,17	16,23				1 246,16
Marine		3 022,39	0,43	49,13				3 071,95
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		14 206,28						14 206,28
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					72 514,67
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					40 361,48

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

134	Bilaga 2

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1994
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		27 144,26	6 917,88	8 296,18	76,97	311,73	100,20	42 847,22
1.	Energy	54 196,28	589,64	1 448,35				56 234,27
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		53 933,22	514,65	1 447,28				55 895,15
1.	Energy Industries	11 983,75	34,45	374,26				12 392,46
2.	Manufacturing Industries and Construction	12 434,29	58,28	552,89				13 045,45
3.	Transport	19 311,24	168,52	239,97				19 719,73
4.	Other Sectors	9 429,31	252,78	269,08				9 951,18
5.	Other	774,63	0,62	11,07				786,32
B. Fugitive Emissions from Fuels		263,06	74,99	1,07				339,12
1.	Solid Fuels	5,42	0,00	0,08				5,50
2.	Oil and Natural Gas	257,64	74,99	1,00				333,62
2.	Industrial Processes	4 914,93	14,56	867,34	76,97	311,73	100,20	6 285,73
A. Mineral Products		1 604,10	NA	NA				1 604,10
B. Chemical Industry		117,60	8,29	795,49	NA	NA	NA	921,37
C. Metal Production		3 193,23	0,75	NA,NO	NA,NO	308,05	26,29	3 528,32
D. Other Production		NE	5,53	71,85				77,38
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					76,97	3,68	73,91	154,56
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	197,12		95,79				292,91
4.	Agriculture		3 316,51	5 631,16				8 947,67
A. Enteric Fermentation			3 058,04					3 058,04
B. Manure Management			258,47	673,62				932,09
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 957,55				4 957,55
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-32 213,14	1,60	55,55				-32 155,99
A. Forest Land		-35 772,67	1,38	18,52				-35 752,76
B. Cropland		2 035,91	IE,NO	37,00				2 072,91
C. Grassland		-269,73	0,22	0,02				-269,49
D. Wetlands		42,00	NA	NA				42,00
E. Settlements		1 751,35	IE,NE	IE,NE				1 751,35
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	49,08	2 995,57	197,98				3 242,64
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 703,96					2 703,96
B. Waste-water Handling			291,60	196,83				488,44
C. Waste Incineration		49,08	0,01	1,15				50,24
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		4 910,27	0,68	75,18				4 986,14
Aviation		1 350,46	0,18	17,47				1 368,10
Marine		3 559,82	0,51	57,71				3 618,03
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		15 697,66						15 697,66
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					75 003,22
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					42 847,22

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2	135

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1995
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		27 232,31	6 829,07	8 131,58	132,12	343,43	126,68	42 795,20
1.	Energy	53 419,71	590,51	1 453,30				55 463,51
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		53 115,13	515,70	1 452,04				55 082,87
1.	Energy Industries	11 155,44	37,90	350,07				11 543,40
2.	Manufacturing Industries and Construction	13 011,47	56,76	568,17				13 636,39
3.	Transport	19 220,22	155,90	258,06				19 634,18
4.	Other Sectors	9 024,60	264,57	265,65				9 554,82
5.	Other	703,40	0,59	10,10				714,09
B. Fugitive Emissions from Fuels		304,58	74,81	1,25				380,64
1.	Solid Fuels	5,99	0,00	0,08				6,08
2.	Oil and Natural Gas	298,59	74,80	1,17				374,57
2.	Industrial Processes	5 224,54	14,93	802,45	132,12	343,43	126,68	6 644,15
A. Mineral Products		1 762,59	NA	NA				1 762,59
B. Chemical Industry		110,36	8,50	730,14	NA	NA	NA	849,01
C. Metal Production		3 351,59	0,86	NA,NO	NA,NO	334,65	26,29	3 713,38
D. Other Production		NE	5,57	72,31				77,87
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					132,12	8,78	100,39	241,29
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	184,86		123,69				308,55
4.	Agriculture		3 233,50	5 488,12				8 721,62
A. Enteric Fermentation			2 973,58					2 973,58
B. Manure Management			259,92	639,75				899,68
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 848,37				4 848,37
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-31 639,54	1,61	61,81				-31 576,11
A. Forest Land		-35 555,85	1,39	21,43				-35 533,03
B. Cropland		2 077,79	IE,NO	40,36				2 118,15
C. Grassland		-183,53	0,22	0,02				-183,28
D. Wetlands		46,20	NA	NA				46,20
E. Settlements		1 975,85	IE,NE	IE,NE				1 975,85
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	42,74	2 988,52	202,22				3 233,47
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 696,91					2 696,91
B. Waste-water Handling			291,60	201,10				492,70
C. Waste Incineration		42,74	0,01	1,12				43,87
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		4 937,26	0,77	75,16				5 013,19
Aviation		1 436,78	0,27	18,58				1 455,63
Marine		3 500,49	0,50	56,58				3 557,57
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		16 495,00						16 495,00
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					74 371,31
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					42 795,20

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

136	Bilaga 2

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1996
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		29 643,55	6 793,30	8 241,19	210,53	302,91	108,40	45 299,87
1.	Energy	57 494,62	607,69	1 619,48				59 721,79
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		57 204,62	530,89	1 618,54				59 354,05
1.	Energy Industries	15 488,74	52,39	529,25				16 070,38
2.	Manufacturing Industries and Construction	12 994,23	54,98	555,30				13 604,51
3.	Transport	18 966,13	151,42	255,25				19 372,80
4.	Other Sectors	9 109,84	271,61	269,33				9 650,79
5.	Other	645,68	0,48	9,40				655,57
B. Fugitive Emissions from Fuels		290,00	76,80	0,94				367,74
1.	Solid Fuels	5,90	0,00	0,08				5,98
2.	Oil and Natural Gas	284,10	76,80	0,86				361,76
2.	Industrial Processes	5 024,80	15,44	773,03	210,53	302,91	108,40	6 435,11
A. Mineral Products		1 693,82	NA	NA				1 693,82
B. Chemical Industry		116,68	9,12	701,82	NA	NA	NA	827,63
C. Metal Production		3 214,29	0,83	NA,NO	NA,NO	289,65	31,07	3 535,85
D. Other Production		NE	5,48	71,21				76,69
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					210,53	13,26	77,33	301,12
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	174,48		137,33				311,81
4.	Agriculture		3 203,08	5 455,48				8 658,57
A. Enteric Fermentation			2 938,59					2 938,59
B. Manure Management			264,50	638,28				902,77
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 817,21				4 817,21
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-33 099,48	1,72	62,16				-33 035,59
A. Forest Land		-37 645,50	1,50	19,43				-37 624,58
B. Cropland		2 401,37	IE,NO	42,71				2 444,08
C. Grassland		-73,57	0,22	0,02				-73,32
D. Wetlands		40,80	NA	NA				40,80
E. Settlements		2 177,42	IE,NE	IE,NE				2 177,42
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	49,12	2 965,37	193,70				3 208,18
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 673,76					2 673,76
B. Waste-water Handling			291,60	192,86				484,46
C. Waste Incineration		49,12	0,00	0,84				49,97
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		5 183,43	0,74	79,60				5 263,77
Aviation		1 475,28	0,21	19,38				1 494,87
Marine		3 708,15	0,53	60,22				3 768,90
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		18 057,66						18 057,66
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					78 335,46
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					45 299,87

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2	137

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1997
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		22 148,07	6 750,21	8 181,34	318,46	279,69	153,10	37 830,87
1.	Energy	52 548,93	574,15	1 457,40				54 580,48
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		52 262,97	493,84	1 456,33				54 213,14
1.	Energy Industries	10 791,22	43,73	363,79				11 198,74
2.	Manufacturing Industries and Construction	13 307,98	53,37	555,84				13 917,20
3.	Transport	19 218,34	138,04	265,78				19 622,15
4.	Other Sectors	8 359,98	258,20	262,49				8 880,67
5.	Other	585,46	0,50	8,42				594,39
B. Fugitive Emissions from Fuels		285,96	80,32	1,07				367,34
1.	Solid Fuels	5,72	0,00	0,08				5,79
2.	Oil and Natural Gas	280,24	80,31	0,99				361,55
2.	Industrial Processes	4 873,83	16,53	769,88	318,46	279,69	153,10	6 411,50
A. Mineral Products		1 621,90	NA	NA				1 621,90
B. Chemical Industry		104,36	9,81	693,68	NA	NA	NA	807,85
C. Metal Production		3 147,57	0,86	NA,NO	NA,NO	265,09	40,63	3 454,15
D. Other Production		NE	5,87	76,20				82,06
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					318,46	14,61	112,47	445,53
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	179,20		141,67				320,87
4.	Agriculture		3 211,53	5 563,98				8 775,51
A. Enteric Fermentation			2 948,03					2 948,03
B. Manure Management			263,51	665,51				929,01
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 898,47				4 898,47
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-35 504,49	8,79	62,83				-35 432,88
A. Forest Land		-39 288,77	8,43	16,04				-39 264,30
B. Cropland		1 927,71	IE,NO	46,75				1 974,46
C. Grassland		-148,88	0,36	0,04				-148,48
D. Wetlands		48,60	NA	NA				48,60
E. Settlements		1 956,84	IE,NE	IE,NE				1 956,84
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	50,60	2 939,20	185,59				3 175,39
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 647,59					2 647,59
B. Waste-water Handling			291,60	184,61				476,22
C. Waste Incineration		50,60	0,00	0,98				51,58
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		5 908,50	0,82	91,22				6 000,54
Aviation		1 560,09	0,21	20,58				1 580,87
Marine		4 348,41	0,62	70,64				4 419,67
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		16 811,49						16 811,49
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					73 263,75
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					37 830,87

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

138	Bilaga 2

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1998
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		23 673,47	6 580,07	8 202,72	391,76	271,86	99,38	39 219,26
1.	Energy	53 077,64	546,44	1 436,42				55 060,50
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		52 773,07	463,69	1 435,15				54 671,90
1.	Energy Industries	11 852,23	46,29	380,63				12 279,15
2.	Manufacturing Industries and Construction	12 634,04	53,20	541,20				13 228,44
3.	Transport	19 519,72	129,41	249,92				19 899,04
4.	Other Sectors	8 295,01	234,42	256,70				8 786,12
5.	Other	472,07	0,38	6,69				479,14
B. Fugitive Emissions from Fuels		304,58	82,75	1,28				388,60
1.	Solid Fuels	5,55	0,00	0,07				5,63
2.	Oil and Natural Gas	299,03	82,75	1,20				382,97
2.	Industrial Processes	4 965,78	16,53	853,12	391,76	271,86	99,38	6 598,43
A. Mineral Products		1 740,50	NA	NA				1 740,50
B. Chemical Industry		107,53	9,97	778,36	NA	NA	NA	895,87
C. Metal Production		3 117,76	0,80	NA,NO	NA,NO	258,15	38,24	3 414,95
D. Other Production		NE	5,76	74,76				80,52
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					391,76	13,71	61,14	466,61
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	173,52		144,15				317,67
4.	Agriculture		3 120,60	5 527,91				8 648,51
A. Enteric Fermentation			2 862,50					2 862,50
B. Manure Management			258,10	651,90				910,00
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 876,01				4 876,01
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-34 592,64	0,46	63,38				-34 528,81
A. Forest Land		-39 070,02	0,41	15,43				-39 054,18
B. Cropland		2 556,16	IE,NO	47,94				2 604,10
C. Grassland		-344,97	0,05	0,01				-344,92
D. Wetlands		40,20	NA	NA				40,20
E. Settlements		2 225,98	IE,NE	IE,NE				2 225,98
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	49,16	2 896,04	177,75				3 122,95
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 604,43					2 604,43
B. Waste-water Handling			291,60	176,76				468,36
C. Waste Incineration		49,16	0,00	0,99				50,16
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		6 690,20	0,95	103,65				6 794,80
Aviation		1 672,90	0,24	22,15				1 695,29
Marine		5 017,30	0,71	81,50				5 099,51
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		16 882,22						16 882,22
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					73 748,07
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					39 219,26

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2	139

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 1999
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		21 239,72	6 429,20	7 837,32	494,55	291,29	101,65	36 393,74
1.	Energy	50 167,05	536,71	1 368,51				52 072,27
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		49 862,08	451,15	1 367,32				51 680,55
1.	Energy Industries	10 116,71	47,56	346,08				10 510,35
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 657,19	50,31	499,46				12 206,96
3.	Transport	19 819,29	120,36	258,76				20 198,41
4.	Other Sectors	7 859,00	232,61	257,28				8 348,89
5.	Other	409,89	0,32	5,74				415,95
B. Fugitive Emissions from Fuels		304,96	85,57	1,19				391,72
1.	Solid Fuels	5,62	0,00	0,08				5,70
2.	Oil and Natural Gas	299,34	85,56	1,11				386,01
2.	Industrial Processes	4 945,51	15,08	766,32	494,55	291,29	101,65	6 614,39
A. Mineral Products		1 732,87	NA	NA				1 732,87
B. Chemical Industry		107,43	8,41	690,52	NA	NA	NA	806,36
C. Metal Production		3 105,20	0,83	NA,NO	NA,NO	282,97	38,24	3 427,24
D. Other Production		NE	5,84	75,80				81,64
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					494,55	8,32	63,41	566,28
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	164,38		134,54				298,92
4.	Agriculture		3 089,92	5 329,29				8 419,21
A. Enteric Fermentation			2 838,80					2 838,80
B. Manure Management			251,12	610,57				861,68
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 718,72				4 718,72
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-34 085,41	2,96	68,31				-34 014,14
A. Forest Land		-38 923,36	2,91	20,37				-38 900,08
B. Cropland		2 619,65	IE,NO	47,94				2 667,59
C. Grassland		-380,93	0,05	0,01				-380,87
D. Wetlands		58,20	NA	NA				58,20
E. Settlements		2 541,02	IE,NE	IE,NE				2 541,02
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	48,20	2 784,53	170,36				3 003,09
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 492,93					2 492,93
B. Waste-water Handling			291,60	169,36				460,97
C. Waste Incineration		48,20	0,00	0,99				49,20
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		6 788,09	0,95	103,49				6 892,52
Aviation		1 879,19	0,24	24,66				1 904,08
Marine		4 908,90	0,71	78,83				4 988,44
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		17 153,73						17 153,73
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					70 407,88
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					36 393,74

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

140	Bilaga 2

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2000
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		18 528,71	6 254,99	7 674,59	567,89	240,52	93,59	33 360,28
1.	Energy	48 794,40	522,38	1 266,78				50 583,57
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		48 438,71	431,19	1 264,95				50 134,86
1.	Energy Industries	8 619,65	46,00	309,29				8 974,94
2.	Manufacturing Industries and Construction	12 082,75	42,20	496,40				12 621,35
3.	Transport	19 571,67	109,20	193,84				19 874,71
4.	Other Sectors	7 770,47	233,59	259,75				8 263,81
5.	Other	394,18	0,20	5,67				400,05
B. Fugitive Emissions from Fuels		355,69	91,19	1,83				448,71
1.	Solid Fuels	5,53	0,00	0,07				5,61
2.	Oil and Natural Gas	350,15	91,19	1,76				443,10
2.	Industrial Processes	5 151,13	17,16	741,55	567,89	240,52	93,59	6 811,84
A. Mineral Products		1 879,13	NA	NA				1 879,13
B. Chemical Industry		114,11	9,89	657,16	NA	NA	NA	781,16
C. Metal Production		3 157,89	0,76	NA,NO	NA,NO	232,70	52,58	3 443,93
D. Other Production		NE	6,51	84,39				90,90
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					567,89	7,82	41,01	616,72
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	155,40		122,14				277,54
4.	Agriculture		3 006,43	5 306,67				8 313,10
A. Enteric Fermentation			2 763,80					2 763,80
B. Manure Management			242,63	598,05				840,68
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 708,62				4 708,62
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-35 616,66	2,95	72,27				-35 541,44
A. Forest Land		-39 422,26	2,84	20,00				-39 399,41
B. Cropland		1 560,99	IE,NO	52,26				1 613,25
C. Grassland		-190,67	0,10	0,01				-190,55
D. Wetlands		62,40	NA	NA				62,40
E. Settlements		2 372,88	IE,NE	IE,NE				2 372,88
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	44,44	2 706,06	165,19				2 915,69
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 414,46					2 414,46
B. Waste-water Handling			291,60	164,23				455,83
C. Waste Incineration		44,44	0,00	0,96				45,40
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		6 696,74	0,90	101,39				6 799,03
Aviation		1 926,23	0,21	25,31				1 951,74
Marine		4 770,51	0,70	76,09				4 847,29
Multilateral Operations		0,32	0,00	0,00				0,32
CO2 Emissions from Biomass		15 728,13						15 728,13
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					68 901,73
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					33 360,28

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2	141

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2001
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		19 332,06	6 213,54	7 493,28	614,70	235,61	111,49	34 000,67
1.	Energy	49 629,39	524,13	1 306,90				51 460,43
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		49 305,13	432,41	1 305,44				51 042,97
1.	Energy Industries	10 139,13	56,23	353,47				10 548,84
2.	Manufacturing Industries and Construction	12 150,83	54,39	518,97				12 724,18
3.	Transport	19 786,74	99,37	180,00				20 066,12
4.	Other Sectors	6 957,63	222,28	249,14				7 429,06
5.	Other	270,80	0,13	3,85				274,77
B. Fugitive Emissions from Fuels		324,26	91,73	1,46				417,45
1.	Solid Fuels	5,93	0,00	0,08				6,01
2.	Oil and Natural Gas	318,34	91,73	1,38				411,45
2.	Industrial Processes	5 250,87	17,38	579,59	614,70	235,61	111,49	6 809,64
A. Mineral Products		1 908,58	NA	NA				1 908,58
B. Chemical Industry		114,77	10,11	496,28	NA	NA	NA	621,16
C. Metal Production		3 227,52	0,84	NA,NO	NA,NO	227,18	55,50	3 511,02
D. Other Production		NE	6,43	83,32				89,75
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					614,70	8,43	55,99	679,12
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	150,13		118,42				268,55
4.	Agriculture		3 006,80	5 253,28				8 260,08
A. Enteric Fermentation			2 734,78					2 734,78
B. Manure Management			272,02	554,74				826,76
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 698,55				4 698,55
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-35 745,80	3,01	73,44				-35 669,35
A. Forest Land		-40 639,34	2,88	16,97				-40 619,48
B. Cropland		2 648,12	IE,NO	56,45				2 704,57
C. Grassland		-338,40	0,13	0,01				-338,26
D. Wetlands		63,00	NA	NA				63,00
E. Settlements		2 520,82	IE,NE	IE,NE				2 520,82
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	47,47	2 662,22	161,65				2 871,33
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 370,61					2 370,61
B. Waste-water Handling			291,60	160,58				452,19
C. Waste Incineration		47,47	0,01	1,06				48,54
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		6 525,44	0,86	98,43				6 624,74
Aviation		1 870,75	0,18	24,53				1 895,46
Marine		4 654,69	0,68	73,90				4 729,28
Multilateral Operations		0,76	0,00	0,01				0,77
CO2 Emissions from Biomass		18 861,35						18 861,35
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					69 670,03
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					34 000,67

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

142	Bilaga 2

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2002
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		20 246,99	6 033,13	7 384,88	665,82	260,91	103,85	34 695,59
1.	Energy	50 419,68	520,59	1 302,16				52 242,43
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		50 115,52	426,79	1 300,64				51 842,96
1.	Energy Industries	11 056,05	59,20	381,00				11 496,25
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 949,01	47,65	497,92				12 494,59
3.	Transport	20 361,38	91,11	170,19				20 622,68
4.	Other Sectors	6 429,73	228,69	247,05				6 905,47
5.	Other	319,35	0,14	4,48				323,96
B. Fugitive Emissions from Fuels		304,16	93,79	1,52				399,47
1.	Solid Fuels	6,12	0,00	0,08				6,20
2.	Oil and Natural Gas	298,04	93,79	1,43				393,26
2.	Industrial Processes	5 363,99	16,49	539,73	665,82	260,91	103,85	6 950,80
A. Mineral Products		1 910,71	NA	NA				1 910,71
B. Chemical Industry		116,05	9,26	457,38	NA	NA	NA	582,69
C. Metal Production		3 337,23	0,85	NA,NO	NA,NO	247,69	65,87	3 651,65
D. Other Production		NE	6,38	82,35				88,73
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					665,82	13,22	37,98	717,02
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	148,45		127,14				275,59
4.	Agriculture		2 985,56	5 185,28				8 170,84
A. Enteric Fermentation			2 716,21					2 716,21
B. Manure Management			269,35	554,28				823,63
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 631,00				4 631,00
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-35 745,85	4,86	70,67				-35 670,33
A. Forest Land		-40 565,11	4,54	11,97				-40 548,60
B. Cropland		2 149,17	IE,NO	58,67				2 207,84
C. Grassland		-30,63	0,32	0,03				-30,28
D. Wetlands		61,20	NA	NA				61,20
E. Settlements		2 639,52	IE,NE	IE,NE				2 639,52
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	60,73	2 505,62	159,92				2 726,27
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 214,01					2 214,01
B. Waste-water Handling			291,60	158,80				450,40
C. Waste Incineration		60,73	0,01	1,12				61,85
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		5 715,21	0,74	86,76				5 802,71
Aviation		1 611,26	0,14	21,36				1 632,76
Marine		4 103,95	0,60	65,40				4 169,95
Multilateral Operations		0,84	0,00	0,01				0,85
CO2 Emissions from Biomass		18 373,57						18 373,57
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					70 365,92
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					34 695,59

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2	143

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2003
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		23 937,66	5 888,34	7 346,89	709,89	258,30	68,88	38 209,95
1.	Energy	51 315,59	532,63	1 331,21				53 179,43
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		50 994,62	435,84	1 329,78				52 760,24
1.	Energy Industries	12 176,63	63,67	431,81				12 672,11
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 702,68	44,24	472,17				12 219,09
3.	Transport	20 671,07	83,75	165,51				20 920,33
4.	Other Sectors	6 144,28	244,06	256,18				6 644,52
5.	Other	299,96	0,12	4,12				304,19
B. Fugitive Emissions from Fuels		320,97	96,80	1,42				419,19
1.	Solid Fuels	5,00	0,00	0,07				5,07
2.	Oil and Natural Gas	315,97	96,80	1,36				414,13
2.	Industrial Processes	5 091,23	17,34	533,13	709,89	258,30	68,88	6 678,76
A. Mineral Products		1 829,46	NA	NA				1 829,46
B. Chemical Industry		115,74	9,86	445,73	NA	NA	NA	571,34
C. Metal Production		3 146,02	0,70	NA,NO	NA,NO	248,60	35,06	3 430,38
D. Other Production		NE	6,78	87,40				94,17
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					709,89	9,70	33,82	753,41
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	156,03		136,38				292,41
4.	Agriculture		2 952,93	5 107,41				8 060,33
A. Enteric Fermentation			2 666,39					2 666,39
B. Manure Management			286,53	523,82				810,35
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 583,59				4 583,59
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-32 669,93	6,05	76,75				-32 587,13
A. Forest Land		-37 839,39	5,65	14,22				-37 819,52
B. Cropland		2 160,30	IE,NO	62,49				2 222,79
C. Grassland		289,62	0,40	0,04				290,07
D. Wetlands		56,40	NA	NA				56,40
E. Settlements		2 663,14	IE,NE	IE,NE				2 663,14
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	44,75	2 379,39	162,01				2 586,15
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 087,77					2 087,77
B. Waste-water Handling			291,60	158,34				449,94
C. Waste Incineration		44,75	0,02	3,67				48,44
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		7 086,85	0,95	108,28				7 196,07
Aviation		1 566,46	0,13	20,73				1 587,31
Marine		5 520,40	0,81	87,55				5 608,76
Multilateral Operations		0,76	0,00	0,01				0,77
CO2 Emissions from Biomass		19 099,58						19 099,58
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					70 797,08
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					38 209,95

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

144	Bilaga 2

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2004
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		26 272,99	5 909,56	7 313,86	768,99	253,98	81,21	40 600,60
1.	Energy	50 132,25	533,11	1 295,11				51 960,47
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		49 822,46	433,01	1 293,76				51 549,24
1.	Energy Industries	11 263,73	65,18	408,74				11 737,66
2.	Manufacturing Industries and Construction	11 377,10	44,11	468,32				11 889,53
3.	Transport	21 019,95	77,38	158,93				21 256,26
4.	Other Sectors	5 882,88	246,24	254,06				6 383,18
5.	Other	278,79	0,10	3,71				282,61
B. Fugitive Emissions from Fuels		309,79	100,10	1,35				411,23
1.	Solid Fuels	7,30	0,00	0,10				7,41
2.	Oil and Natural Gas	302,48	100,09	1,25				403,83
2.	Industrial Processes	5 419,41	17,40	530,08	768,99	253,98	81,21	7 071,08
A. Mineral Products		1 918,26	NA	NA				1 918,26
B. Chemical Industry		123,04	9,98	444,30	NA	NA	NA	577,32
C. Metal Production		3 378,11	0,77	NA,NO	NA,NO	248,94	40,44	3 668,26
D. Other Production		NE	6,66	85,78				92,44
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					768,99	5,05	40,77	814,81
G. Other		NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
3.	Solvent and Other Product Use	164,85		146,18				311,03
4.	Agriculture		2 995,06	5 099,41				8 094,47
A. Enteric Fermentation			2 706,52					2 706,52
B. Manure Management			288,55	530,17				818,71
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 569,24				4 569,24
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-29 495,43	5,39	81,78				-29 408,26
A. Forest Land		-34 230,93	5,29	17,61				-34 208,03
B. Cropland		2 096,30	IE,NO	64,16				2 160,46
C. Grassland		-71,11	0,11	0,01				-70,99
D. Wetlands		48,00	NA	NA				48,00
E. Settlements		2 662,30	IE,NE	IE,NE				2 662,30
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	51,91	2 358,59	161,30				2 571,80
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	2 066,97					2 066,97
B. Waste-water Handling			291,60	157,20				448,80
C. Waste Incineration		51,91	0,02	4,10				56,03
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		8 274,56	1,12	125,38				8 401,06
Aviation		1 771,55	0,15	23,08				1 794,78
Marine		6 503,01	0,97	102,30				6 606,28
Multilateral Operations		0,76	0,00	0,01				0,77
CO2 Emissions from Biomass		19 233,49						19 233,49
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					70 008,86
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					40 600,60

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2	145

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2005
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		26 043,73	5 780,16	7 164,67	789,50	257,15	142,48	40 177,67
1.	Energy	47 776,39	549,05	1 278,56				49 604,01
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		47 461,58	448,57	1 277,08				49 187,23
1.	Energy Industries	10 370,35	71,65	402,04				10 844,05
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 825,81	43,22	465,58				11 334,61
3.	Transport	21 274,74	73,92	158,24				21 506,90
4.	Other Sectors	4 767,32	259,67	248,32				5 275,32
5.	Other	223,36	0,10	2,90				226,36
B. Fugitive Emissions from Fuels		314,81	100,48	1,48				416,77
1.	Solid Fuels	5,33	0,00	0,07				5,40
2.	Oil and Natural Gas	309,48	100,48	1,41				411,37
2.	Industrial Processes	5 236,29	16,10	534,33	789,50	257,15	142,48	6 975,84
A. Mineral Products		2 003,89	NA	NA				2 003,89
B. Chemical Industry		132,68	8,95	448,77	NA	NA	NA	590,40
C. Metal Production		3 099,72	0,51	NA,NO	NA,NO	255,38	99,86	3 455,47
D. Other Production		NE	6,64	85,55				92,20
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					789,50	1,76	42,63	833,89
G. Other		NO	NO	NO	NA,NO	NA,NO	NO	NA,NO
3.	Solvent and Other Product Use	166,33		136,46				302,79
4.	Agriculture		2 995,77	4 958,70				7 954,47
A. Enteric Fermentation			2 679,68					2 679,68
B. Manure Management			316,09	495,20				811,28
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 463,50				4 463,50
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-27 187,48	4,99	91,90				-27 090,60
A. Forest Land		-31 700,93	4,89	25,84				-31 670,20
B. Cropland		2 020,57	IE,NO	66,05				2 086,62
C. Grassland		-328,12	0,10	0,01				-328,00
D. Wetlands		61,80	NA	NA				61,80
E. Settlements		2 759,19	IE,NE	IE,NE				2 759,19
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	52,20	2 214,24	164,72				2 431,16
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	1 922,62					1 922,62
B. Waste-water Handling			291,60	159,61				451,21
C. Waste Incineration		52,20	0,02	5,11				57,33
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		8 575,38	1,15	130,73				8 707,26
Aviation		1 935,72	0,16	25,14				1 961,02
Marine		6 639,65	0,99	105,60				6 746,24
Multilateral Operations		1,78	0,00	0,01				1,79
CO2 Emissions from Biomass		20 656,23						20 656,23
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					67 268,27
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					40 177,67

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

146	Bilaga 2

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2006
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		18 750,18	5 711,05	7 191,12	817,90	245,32	111,31	32 826,88
1.	Energy	47 751,90	544,20	1 311,96				49 608,06
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		46 900,82	440,09	1 307,45				48 648,35
1.	Energy Industries	10 408,87	74,29	417,98				10 901,15
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 974,23	48,90	493,84				11 516,97
3.	Transport	21 086,73	69,33	154,75				21 310,80
4.	Other Sectors	4 189,37	247,47	237,56				4 674,40
5.	Other	241,62	0,09	3,32				245,03
B. Fugitive Emissions from Fuels		851,08	104,11	4,51				959,70
1.	Solid Fuels	5,22	0,00	0,07				5,29
2.	Oil and Natural Gas	845,86	104,11	4,44				954,41
2.	Industrial Processes	5 225,88	16,64	552,40	817,90	245,32	111,31	6 969,45
A. Mineral Products		2 151,60	NA	NA				2 151,60
B. Chemical Industry		116,07	9,60	466,08	NA	NA	NA	591,76
C. Metal Production		2 958,22	0,34	NA,NO	NA,NO	243,51	76,94	3 279,00
D. Other Production		NE	6,70	86,31				93,01
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					817,90	1,81	34,37	854,08
G. Other		NO	NO	NO	NA,NO	NA,NO	NO	NA,NO
3.	Solvent and Other Product Use	167,70		131,29				298,98
4.	Agriculture		2 997,30	4 934,30				7 931,60
A. Enteric Fermentation			2 685,15					2 685,15
B. Manure Management			312,15	494,77				806,92
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 439,53				4 439,53
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-34 444,20	12,21	94,86				-34 337,12
A. Forest Land		-38 388,54	12,10	28,43				-38 348,01
B. Cropland		1 344,70	IE,NO	66,42				1 411,12
C. Grassland		-141,17	0,12	0,01				-141,04
D. Wetlands		37,20	NA	NA				37,20
E. Settlements		2 703,61	IE,NE	IE,NE				2 703,61
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	48,90	2 140,70	166,32				2 355,91
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	1 846,70					1 846,70
B. Waste-water Handling			293,97	162,12				456,10
C. Waste Incineration		48,90	0,02	4,19				53,12
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		9 145,86	1,26	139,39				9 286,50
Aviation		2 006,28	0,19	26,10				2 032,57
Marine		7 139,58	1,07	113,29				7 253,93
Multilateral Operations		2,73	0,00	0,03				2,77
CO2 Emissions from Biomass		21 927,72						21 927,72
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					67 164,00
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					32 826,88

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2	147

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2007
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		20 609,37	5 473,58	6 929,72	838,35	247,60	151,49	34 250,11
1.	Energy	46 421,18	541,52	1 286,66				48 249,36
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		45 533,88	435,62	1 282,34				47 251,84
1.	Energy Industries	9 823,35	74,59	404,35				10 302,28
2.	Manufacturing Industries and Construction	10 433,34	46,87	478,16				10 958,37
3.	Transport	21 182,00	63,68	152,13				21 397,81
4.	Other Sectors	3 846,72	250,42	244,60				4 341,74
5.	Other	248,48	0,08	3,10				251,65
B. Fugitive Emissions from Fuels		887,30	105,90	4,32				997,51
1.	Solid Fuels	4,60	0,00	0,06				4,66
2.	Oil and Natural Gas	882,70	105,89	4,26				992,85
2.	Industrial Processes	5 329,80	15,94	338,49	838,35	247,60	151,49	6 921,67
A. Mineral Products		2 081,50	NA	NA				2 081,50
B. Chemical Industry		139,98	8,94	252,23	NA	NA	NA	401,14
C. Metal Production		3 108,32	0,31	NA,NO	NA,NO	245,80	113,17	3 467,61
D. Other Production		NE	6,69	86,27				92,96
E. Production of Halocarbons and SF6					NO	NO	NO	NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					838,35	1,80	38,32	878,46
G. Other		NO	NO	NO	NA,NO	NA,NO	NO	NA,NO
3.	Solvent and Other Product Use	166,50		114,93				281,43
4.	Agriculture		2 936,44	4 919,41				7 855,86
A. Enteric Fermentation			2 631,40					2 631,40
B. Manure Management			305,04	487,55				792,59
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 431,86				4 431,86
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-31 362,31	2,40	104,41				-31 255,50
A. Forest Land		-35 646,65	2,34	38,44				-35 605,87
B. Cropland		1 819,97	IE,NO	65,96				1 885,93
C. Grassland		-14,90	0,06	0,01				-14,83
D. Wetlands		61,80	NA	NA				61,80
E. Settlements		2 417,47	IE,NE	IE,NE				2 417,47
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	54,21	1 977,27	165,82				2 197,29
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	1 681,60					1 681,60
B. Waste-water Handling			295,65	161,56				457,21
C. Waste Incineration		54,21	0,02	4,25				58,48
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		9 552,30	1,30	144,15				9 697,76
Aviation		2 194,68	0,20	27,68				2 222,56
Marine		7 357,62	1,10	116,47				7 475,19
Multilateral Operations		1,96	0,00	0,02				1,98
CO2 Emissions from Biomass		22 139,91						22 139,91
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					65 505,60
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					34 250,11

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

148	Bilaga 2

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2008
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		17 044,02	5 283,10	7 077,01	866,62	225,05	83,87	30 579,67
1.	Energy	44 530,61	562,53	1 307,52				46 400,66
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		43 638,22	451,87	1 303,52				45 393,61
1.	Energy Industries	9 653,30	82,81	417,10				10 153,22
2.	Manufacturing Industries and Construction	9 831,02	47,02	478,16				10 356,20
3.	Transport	20 609,79	61,31	157,78				20 828,89
4.	Other Sectors	3 391,84	260,67	248,52				3 901,04
5.	Other	152,27	0,05	1,95				154,27
B. Fugitive Emissions from Fuels		892,39	110,66	4,00				1 007,05
1.	Solid Fuels	4,45	0,00	0,06				4,51
2.	Oil and Natural Gas	887,94	110,66	3,94				1 002,54
2.	Industrial Processes	5 253,66	15,59	359,52	866,62	225,05	83,87	6 804,30
A. Mineral Products		2 131,04	NA	NA				2 131,04
B. Chemical Industry		141,55	8,94	275,92	NA	NA	NA	426,41
C. Metal Production		2 981,08	0,15	NA,NO	NA,NO	223,22	47,83	3 252,28
D. Other Production		NE	6,49	83,59				90,09
E. Production of Halocarbons and SF6					NA,NO	NA,NO	NO	NA,NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					866,62	1,83	36,04	904,49
G. Other		NO	NO	NO	NA,NO	NA,NO	NO	NA,NO
3.	Solvent and Other Product Use	164,73		123,04				287,76
4.	Agriculture		2 917,04	4 996,62				7 913,66
A. Enteric Fermentation			2 614,34					2 614,34
B. Manure Management			302,70	487,35				790,05
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 509,27				4 509,27
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-32 961,51	13,27	121,94				-32 826,30
A. Forest Land		-37 517,63	13,16	50,34				-37 454,14
B. Cropland		1 835,40	IE,NO	71,59				1 906,99
C. Grassland		-218,96	0,11	0,01				-218,84
D. Wetlands		54,95	NA	NA				54,95
E. Settlements		2 884,73	IE,NE	IE,NE				2 884,73
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	56,53	1 774,67	168,38				1 999,58
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	1 474,97					1 474,97
B. Waste-water Handling			299,68	162,85				462,52
C. Waste Incineration		56,53	0,02	5,53				62,08
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		9 447,86	1,33	140,85				9 590,05
Aviation		2 456,84	0,28	30,50				2 487,62
Marine		6 991,02	1,05	110,35				7 102,43
Multilateral Operations		2,55	0,00	0,03				2,58
CO2 Emissions from Biomass		23 832,68						23 832,68
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					63 405,97
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					30 579,67

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2	149

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2009
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		13 508,08	5 172,44	6 919,38	868,52	35,33	80,53	26 584,29
1.	Energy	42 702,25	595,90	1 325,17				44 623,32
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		41 790,14	486,76	1 321,08				43 597,97
1.	Energy Industries	10 026,40	88,84	451,87				10 567,11
2.	Manufacturing Industries and Construction	8 144,87	46,65	449,10				8 640,62
3.	Transport	20 120,37	57,67	157,67				20 335,70
4.	Other Sectors	3 257,69	293,54	259,24				3 810,47
5.	Other	240,82	0,05	3,20				244,08
B. Fugitive Emissions from Fuels		912,11	109,14	4,09				1 025,35
1.	Solid Fuels	14,54	0,01	0,19				14,74
2.	Oil and Natural Gas	897,57	109,13	3,90				1 010,60
2.	Industrial Processes	3 596,28	12,11	392,79	868,52	35,33	80,53	4 985,56
A. Mineral Products		1 809,81	NA	NA				1 809,81
B. Chemical Industry		100,19	5,73	312,04	NA	NA	NA	417,96
C. Metal Production		1 686,27	0,11	NA,NO	NA,NO	33,47	29,22	1 749,07
D. Other Production		NE	6,27	80,75				87,02
E. Production of Halocarbons and SF6					NA,NO	NA,NO	NO	NA,NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					868,52	1,86	51,31	921,70
G. Other		NO	NO	NO	NA,NO	NA,NO	NO	NA,NO
3.	Solvent and Other Product Use	161,47		108,50				269,97
4.	Agriculture		2 891,94	4 813,32				7 705,26
A. Enteric Fermentation			2 597,33					2 597,33
B. Manure Management			294,61	454,65				749,26
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils( 3)			NO	4 358,67				4 358,67
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-33 010,36	2,63	116,31				-32 891,41
A. Forest Land		-37 285,75	2,53	45,88				-37 237,33
B. Cropland		1 942,18	IE,NO	70,42				2 012,61
C. Grassland		-146,41	0,10	0,01				-146,30
D. Wetlands		53,79	NA	NA				53,79
E. Settlements		2 425,82	IE,NE	IE,NE				2 425,82
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	58,44	1 669,87	163,29				1 891,59
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	1 372,08					1 372,08
B. Waste-water Handling			297,77	158,14				455,91
C. Waste Incineration		58,44	0,02	5,15				63,60
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		9 369,05	1,35	140,75				9 511,14
Aviation		2 088,05	0,24	26,11				2 114,40
Marine		7 280,99	1,11	114,64				7 396,74
Multilateral Operations		1,77	0,00	0,03				1,80
CO2 Emissions from Biomass		25 384,00						25 384,00
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					59 475,70
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					26 584,29

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

150	Bilaga 2

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2010
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		21 530,18	5 076,91	7 167,69	845,24	158,21	72,59	34 850,82
1.	Energy	46 830,98	594,90	1 445,68				48 871,57
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		45 944,04	484,41	1 441,69				47 870,14
1.	Energy Industries	12 460,27	100,92	529,22				13 090,42
2.	Manufacturing Industries and Construction	9 617,31	49,68	487,84				10 154,83
3.	Transport	20 307,44	55,80	163,31				20 526,55
4.	Other Sectors	3 385,26	277,96	259,07				3 922,29
5.	Other	173,76	0,05	2,25				176,05
B. Fugitive Emissions from Fuels		886,94	110,50	3,99				1 001,43
1.	Solid Fuels	5,01	0,00	0,07				5,08
2.	Oil and Natural Gas	881,93	110,49	3,93				996,35
2.	Industrial Processes	5 317,63	15,01	401,62	845,24	158,21	72,59	6 810,30
A. Mineral Products		2 050,42	NA	NA				2 050,42
B. Chemical Industry		130,77	8,41	318,95	NA	NA	NA	458,14
C. Metal Production		3 136,43	0,18	NA,NO	NA,NO	156,42	34,26	3 327,29
D. Other Production		NE	6,41	82,67				89,08
E. Production of Halocarbons and SF6					NA,NO	NA,NO	NO	NA,NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					845,24	1,79	38,32	885,36
G. Other		NO	NO	NO	NA,NO	NA,NO	NO	NA,NO
3.	Solvent and Other Product Use	163,68		125,26				288,93
4.	Agriculture		2 884,68	4 897,78				7 782,46
A. Enteric Fermentation			2 588,62					2 588,62
B. Manure Management			296,06	460,26				756,33
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 437,52				4 437,52
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-30 838,38	0,71	137,06				-30 700,61
A. Forest Land		-35 678,93	0,65	65,83				-35 612,45
B. Cropland		2 147,28	IE,NO	71,23				2 218,51
C. Grassland		-70,97	0,06	0,01				-70,90
D. Wetlands		53,79	NA	NA				53,79
E. Settlements		2 710,45	IE,NE	IE,NE				2 710,45
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	56,27	1 581,61	160,29				1 798,17
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	1 282,13					1 282,13
B. Waste-water Handling			299,46	155,61				455,07
C. Waste Incineration		56,27	0,02	4,68				60,97
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		8 820,57	1,23	133,74				8 955,54
Aviation		2 110,19	0,24	26,63				2 137,05
Marine		6 710,38	0,99	107,11				6 818,48
Multilateral Operations		2,32	0,00	0,03				2,35
CO2 Emissions from Biomass		27 300,34						27 300,34
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					65 551,42
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					34 850,82

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

Bilaga 2	151

(2) (3) (4)

(1)

SUMMARY REPORT FOR CO2 EQUIVALENT EMISSIONS								Inventory 2011
							Submission 2013 v2.1
								SWEDEN

GREENHOUSE GAS SOURCE AND		CO2 (1)	CH4	N2O	HFCs (2)	PFCs (2)	SF6 (2)	Total
SINK CATEGORIES				CO2 equivalent (Gg)
Total (Net Emissions) (1)		13 376,83	4 987,02	6 795,12	813,42	182,95	60,43	26 215,78
1.	Energy	43 042,21	599,75	1 372,76				45 014,72
A. Fuel Combustion (Sectoral Approach)		42 157,52	490,78	1 369,07				44 017,36
1.	Energy Industries	10 126,60	86,21	449,25				10 662,06
2.	Manufacturing Industries and Construction	8 983,26	47,29	483,96				9 514,50
3.	Transport	19 786,80	50,51	162,82				20 000,13
4.	Other Sectors	3 077,11	306,72	270,63				3 654,46
5.	Other	183,75	0,04	2,41				186,20
B. Fugitive Emissions from Fuels		884,70	108,98	3,69				997,36
1.	Solid Fuels	5,85	0,00	0,08				5,93
2.	Oil and Natural Gas	878,85	108,98	3,61				991,43
2.	Industrial Processes	5 460,12	14,31	129,33	813,42	182,95	60,43	6 660,58
A. Mineral Products		2 072,27	NA	NA				2 072,27
B. Chemical Industry		136,35	7,88	48,65	NA	NA	NA	192,87
C. Metal Production		3 251,51	0,18	NA,NO	NA,NO	180,50	26,26	3 458,44
D. Other Production		NE	6,26	80,68				86,94
E. Production of Halocarbons and SF6					NA,NO	NA,NO	NO	NA,NO
F. Consumption of Halocarbons and SF6 (2)					813,42	2,46	34,17	850,05
G. Other		NO	NO	NO	NA,NO	NA,NO	NO	NA,NO
3.	Solvent and Other Product Use	163,68		125,26				288,93
4.	Agriculture		2 878,81	4 891,82				7 770,64
A. Enteric Fermentation			2 577,73					2 577,73
B. Manure Management			301,08	446,39				747,47
C. Rice Cultivation			NO					NO
D. Agricultural Soils (3)			NO	4 445,44				4 445,44
E. Prescribed Burning of Savannas			NO	NO				NO
F. Field Burning of Agricultural Residues			NO	NO				NO
G. Other			NO	NO				NO
5.	Land Use, Land-Use Change and Forestry (1)	-35 348,86	2,13	115,07				-35 231,66
A. Forest Land		-39 301,34	2,06	43,67				-39 255,61
B. Cropland		1 246,74	IE,NO	71,39				1 318,13
C. Grassland		1,21	0,07	0,01				1,29
D. Wetlands		53,79	NA	NA				53,79
E. Settlements		2 650,73	IE,NE	IE,NE				2 650,73
F. Other Land		NA	NA	NA				NA
G. Other		NE	NE	NE				NE
6.	Waste	59,68	1 492,01	160,89				1 712,58
A. Solid Waste Disposal on Land		NO	1 192,53					1 192,53
B. Waste-water Handling			299,46	155,17				454,63
C. Waste Incineration		59,68	0,02	5,72				65,42
D. Other		NA	NA	NA				NA
7.	Other (as specified in Summary 1.A)	NO	NO	NO	NO	NO	NO	NO
Memo Items: (4)
International Bunkers		8 152,27	1,13	123,14				8 276,54
Aviation		2 273,83	0,27	28,66				2 302,76
Marine		5 878,44	0,86	94,48				5 973,78
Multilateral Operations		2,06	0,00	0,03				2,09
CO2 Emissions from Biomass		25 709,10						25 709,10
			Total CO2 Equivalent Emissions without Land Use, Land-Use Change and Forestry					61 447,45
			Total CO2 Equivalent Emissions with Land Use, Land-Use Change and Forestry					26 215,78

For CO2 from Land Use, Land-use Change and Forestry the net emissions/removals are to be reported.

For the purposes of reporting, the signs for removals are always negative (-) and for emissions positive (+).

Actual emissions should be included in the national totals. If no actual emissions were reported, potential emissions should be included.

Parties which previously reported CO2 from soils in the Agriculture sector should note this in the NIR.

See footnote 8 to table Summary 1.A.

152	Bilaga 2

Bilaga 2	153

Bilaga 3: Nationella systemet

I enlighet med Kyotoprotokollet och dess till hörande beslut 20/CP71, samt EU-beslut (280/2004 /EG) om en mekanism för övervakning av utsläpp av växthusgaser har Sverige byggt upp ett nationellt system för inventering och rapportering av utsläpp och upptag av växthusgaser. Det nationella systemet trädde i kraft den 1 januari 2006 och finns beskrivet i detalj i Sveriges årliga National Inventory Report som sänds till UNFCCC-sekretariatet. Beskrivningen av det nationella systemet är en sammanfattning av informationen i kapitel 1.2 – 1.3 i Sveriges National Inventory Report.

Juridisk uppbyggnad

Förordning (2005:626) om klimatrapportering utgör grunden för Sveriges nationella system och beskriver roller och ansvar för berörda myndigheter inom om-

rådet klimatrapportering. Genom denna förordning säkerställs tillräckliga resurser för rapporteringen.

I Sverige finns även lagstiftning som indirekt stödjer klimatrapporteringsarbetet genom att ge underlag för att beräkna utsläpp och upptag av växthusgaser. Miljörapporter lämnas enligt Miljö balken (1998:808) och lagen om den officiella statis- tiken (SFS 2001:99) innebär en skyldighet att lämna in årliga uppgifter. Därtill kommer myndigheternas skyldighet att följa sekretesslagen (1980:100) samt arkivera dokument enligt arkivlagen (1990:782).

Organisatorisk uppbyggnad

För att upprätta den årliga inventeringsrapporten och övriga rapporteringar finns ett samarbete mellan Miljödepartementet, Naturvårdsverket, myndig heter och konsulter. [Figur 1]

MYNDIGHETER

UNFCCC

Energimyndigheten

Trafikverket

Sjöfartsverket

NATURVÅRDS-

MILJÖ-

Trafikanalys

VERKET

DEPARTEMENTET

Försvarsmakten

Kemikalieinspektionen

SMHI

Jordbruksverket

KONSULTER

SLU

SMED

SCB

IVL, SMHI, SCB, SLU

Skogsstyrelsen

SIDA

Figur 1 Det svenska nationella systemet

1 UNFCCC, 2002. FCCC/CP/2001/13/Add. 3

154	Bilaga 3

Tabell 1. Myndigheters ansvar enligt Förordning (2005:626) om klimatrapportering

Sektor	Data och dokumentation	Nationell granskning	Övriga ansvarsområden
Energi	Energimyndigheten	Energimyndigheten	Energimyndigheten
	Trafikverket	Trafikanalys	ansvarar för dokumentation
	Transportstyrelsen		om flexibla mekanismer,
	Sjöfartsverket		projektioner samt
	Försvarsmakten		dokumentation om det
			nationella registret

Industriprocesser	Kemikalieinspektionen	Naturvårdsverket
	(fluorerade gaser)	Kemikalieinspektionen
		Kemikalieinspektionen
Lösningsmedel och	Kemikalieinspektionen	Kemikalieinspektionen
produktanvändning
Jordbruk	Jordbruksverket	Jordbruksverket
	Statistiska centralbyrån
Markanvändning,	Sveriges lantbruksuniversitet	Skogsstyrelsen
förändrad markanvändning	Statistiska centralbyrån	Jordbruksverket
och skogsbruk	Skogsstyrelsen
	Sveriges meteorologiska och
	hydrologiska institut (SMHI)
	Jordbruksverket
Avfall		Naturvårdsverket
Rapportering av insatser			Styrelsen för internationellt
som rör samarbete med			utvecklingssamarbete
utvecklingsländer			(Sida) ansvarar för
			dokumentation till
			Naturvårdsverket

Miljödepartementet har ansvar för det nationella systemet och för att Sverige rapporterar i överens- stämmelse med ställda internationella krav på kli- matområdet. Naturvårdsverket har på uppdrag av Miljödepartementet ansvaret för att ta fram under- lag till de rapporteringar som krävs. Därmed har Naturvårdsverket ansvaret för att samordna det nationella systemet för Sveriges klimatrapportering och upprätthålla det rapporteringssystem som behövs för rapporteringen. På uppdrag av Naturvårdsverket bearbetar konsulter (SMED2) underlag som kommer från de olika myndigheterna samt egenproducerad underlagsdata och genomför beräkningar av de svenska utsläppen och upptagen av växthusgaser. Olika myndigheter deltar i det nationella syste- met [Figur 1] och har ansvar för olika delar i inven- teringsprocessen [Tabell 1].

Kontaktinformation för ansvarig organisation

Miljödepartementet

Adress: SE 103 33 Stockholm, Sweden Telefon: +46 8 405 10 00 Kontaktperson: Ms. Nilla Thomson nilla.thomson@regeringskansliet.se

2 SMED=Ett konsortium kallat Svenska MiljöEmissionsData och i det ingår Statistiska centralbyrån (SCB), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), IVL Svenska Miljöinstitutet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

Inventeringen

Den svenska inventeringen följer de olika riktlin- jer för rapportering som utarbetats av IPCC och UNFCCC. Det nationella systemet ska säkerställa kvalitetsnivån på inventeringen, dvs. att invente- ringen är transparent, konsistent, jämförbar, full- ständig och korrekt. Det svenska kvalitetssyste- met bygger på den struktur som finns beskriven i UNFCCC beslut 20/CP7. Det finns ett kvalitets- system som följer principen plan-do-check-act.

Planering och utveckling

Prioriteringen av insatser ett givet år utgår från de rekommendationer som kommit via internationell och nationell granskning, resultat i key category- analys, osäkerhetsanalys, egna idéer från Naturvårds- verket och SMED till förbättringar samt nytillkom- na krav pga. exempelvis internationella beslut.

Utifrån dessa kriterier fattas beslut om utveck- lingsprojekt av Naturvårdsverket som utförs av SMED. Resultaten implementeras i inventeringen när de är färdiga.

Genomförande

Aktivitetsdata levereras från myndigheter till SMED som även hämtar aktivitetsdata från olika företag

Bilaga 3	155

och branschorganisationer samt miljörapporter. Emis sionsfaktorerna kan vara anläggningsspecifika, fram- tagna på nationell nivå eller standardfaktorer från IPCC. Metoderna för beräkning av utsläppen är i överensstämmelse med gällande krav och riktlinjer.

Kvalitetskontroll och kvalitetssäkring

Samtliga data genomgår grundläggande kvalitets kontroll (Tier 1) enligt vad som anges i IPCC Good Practice Guidance (2000), tabell 8.1. Vissa källor genomgår även ytterligare verifiering (Tier 2). All kvalitetskontroll dokumenteras av SMED i checklistor. Data kontrolleras även genom de kontroller som finns i rapporteringsverktyget CRF Reporter.

Kvalitetssäkring genomförs i form av en nationell oberoende granskning av myndigheter enligt för ordning (2005:626) (se ovan). Den nationella gransk- ningen omfattar metodval, emissionsfaktorer och aktivitetsdata. Granskarna identifierar även för bättringsmöjligheter för kommande rapporteringar. Granskningen dokumenteras i granskningsrapporter.

Rapporteringen granskas även av EU och UNFCCC årligen.

Slutförande, publicering och rapportering

Naturvårdsverket levererar underlag för rapporte ringen till Miljödepartementet i mitten av december. Samtidigt publiceras resultaten nationellt.3 Natur- vårdsverket rapporterar inventeringen till EU den 15 januari och till UNFCCC den 15 april.

Uppföljning och förbättring

Varje år samlas förslag till förbättringar från nationell och internationell granskning samt även förslag från SMED och Naturvårdsverket till en lista. Från denna lista görs en prioritering och utvecklingsarbeten genomförs till nästa års rapportering. Alla förslag som inte genomförs ett år star kvar på listan för överväganden kommande år.

Naturvårdsverket gör även en årlig uppföljning med de myndigheter som levererat indata för att säkerställa korrekta data även kommande rapporte- ringar.

Information om förändringar i det nationella systemet

Det nationella systemet har inte genomgått någon faktisk förändring sedan föregående nationalrap- port eller biennial rapport. På grund av en nationell omorganisation av myndigheter har vissa myndig heter som ingår i det nationella systemet omorgani- serats och bytt namn. Myndigheternas funktioner i det nationella systemet är dock de samma.

3 www.naturvardsverket.se

156	Bilaga 3

Bilaga 3	157

Bilaga 4: Nationella registret

Registeradministratör

Name: Titti Norlin	Country: Sweden
Adress: Box 310	Phone: +46 (0)16 544 22 73
Postcode: SE-631 04	Facsimile number: +46 (0)16 544 2099
City: Eskilstuna	E-mail: titti.norlin@energimyndigheten.se

Enligt EU:s handelsdirektiv är varje medlemsstat skyldig att upprätta och driva ett nationellt register

för bokföring av transaktioner av utsläppsrätter inom EU:s handelssystem – EU Emission Trading Scheme (EU ETS).

Den 16 oktober 2008 fullbordade alla register upprättade inom EU:s system för handel med ut- släppsrätter en direkt uppkoppling mot FN:s obero- ende transaktionsförteckning (ITL). Därmed möjlig- gjordes överföringar av internationella utsläppsenhe- ter (AssignedAmount Units) samt reduktionsenheter (Certified Emisson Reductions och Emission Reduc- tion Units) mellan register verksamma under Kyoto- protokollet.

Från och med 2012-06-20 använder EU en gemen sam konsoliderad IT-plattform för EU ETS, kallad Unionsregistret. Energimyndigheten är kontoförings myndighet hand har all administration för användare i den svenska delen av Unionsregistret. EU Kommis- sionen ansvarar för hosting samt utveckling av regis- termjukvaran.Alla register är lokaliserade på en kon- soliderad IT-plattform som delar samma infrastruk- tur teknik. Den valda arkitekturen implementerar metoder för att se till att de konsoliderade nationella registren är unikt identifierbara, skyddade och ska kunna skiljas från varandra. Samtliga nationella regis- ter inom EU är således identiska när det gäller under håll och grundläggande krav på säkerhet.

Funktionerna regleras i en särskild registerför ordning. Unionsregistret är anpassat i enlighet med FN:s samt Europeiska kommissionens tekniska stan- darder för datautbyte (UNFCCC Data Exchange Standard (DES ver 1.1.9 och Commission Registry

Regulation (KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 389/2013) och har utvecklade funktioner för ut- färdande, externa transaktioner, annullering, åter lösen och jämförelse (reconciliation) av data mot FN:s oberoende transaktionsförteckning (ITL).

Processerna utförs av endast tre behöriga handläg- gare på Energimyndigheten.Varje medlemslands regis teradministratör ansvarar för att arbetet utförs på ett korrekt sätt samt godkänner aktiviteterna i registret och ansvarar för support mot användarna i Unions registret. Registeradministratören är även kontakt- yta mot EU Kommissionen och dess helpdesk.

För att minimera risken för inkonsistenta data i Energimyndighetens respektive ITL (klimatkonven- tionens oberoende transaktionsförteckning/register) samt EUTLs register (EU KOMs transaktionslog/re- gister) sker en transaktion alltid enligt kraven i DES. En transaktion slutförs inte förrän alla registren har fått ett kvitto på att transaktionen är registrerad på respektive server. Om en transaktion som är initie- rad i den svenska delen av registret innehåller en av- vikelse kommer detta identifieras genom att ITL eller EUTL sänder ett meddelande med en felkod. Om en felkod skickas avslutas transaktionen i regist- ret. Ett felmeddelande presenteras för den som ini- tierade transaktionen. Om registret misslyckas med att avsluta transaktionen meddelar registeradminis- tratören detta till den centrala administratören i syfte att få direktiv för eventuella åtgärder. Varje medlemslands registeradministratör kan utföra ma- nuella korrigeringar på uppdrag av den centrala administratören hos ITL eller EUTL.

Det svenska registret publicerar den information som finns specificerad i registerförordningen Annex XVI på www.utslappshandel. se.

Det svenska registrets internetadress är https://ets-registry.webgate.ec.europa.eu/euregistry/ SE/index.xhtml

158	Bilaga 4

Bilaga 4	159

Bilaga 5: Prognosmetodik och

beräkningsförutsättningar

Metodik

Olika prognosmetoder används för olika sektorer. De metoder som har använts för att ta fram progno- serna i denna rapport beskrivs i detta avsnitt.

Prognoser för koldioxidutsläpp från energisek- torn är beräknade utifrån prognoser för energian- vändningen i energisektorn. Koldioxidutsläppen tas fram genom att förbrukningen av varje bränsle multipliceras med emissionsfaktorer. För progno- sen över metan och dikväveoxid från förbrännings- anläggningar i energisektorn har energiprognoserna utgjort underlag tillsammans med expertbedöm- ningar över framtida emissionsfaktorer.

I arbetet med att ta fram prognoser över utveck- lingen av energisystemet an-vänds olika modeller för respektive delsektor. Modellen MARKAL-Nord- ic an-vänds för att göra en prognos för hela energi- systemet exklusive transporter. MARKAL-Nordic har som indata efterfrågan i delsektorerna, skatter och övriga styrmedel, bränslepriser samt ekonomisk och teknisk utveckling. MARKAL är en dynamisk optimeringsmodell. Huvuddelen av de metoder och modeller som an-vänds för att prognostisera ut- vecklingen i energisystemet utgår från ett bottom-

up perspektiv. Arbetet sker i en iterativ process där modellresultat för olika delsektorer stäms av mot varandra, för att slutligen få en sammanvägd prog- nos för hela energi-systemet. Processen beskrivs i Figur B.5.1 Expertbedömningar är ett viktigt inslag i alla steg i processen.

En viktig utgångspunkt i arbetet över energisys- temets utveckling på kort och lång sikt är antagan- den om ekonomins utveckling såväl i Sverige som internationellt. De variabler som ingår i arbetet med en energiprognos är främst bedömningar över utvecklingen av bruttonationalprodukten, privat och offentlig konsumtion, disponibel inkomst samt utvecklingen inom näringslivet och industrin. För industrin ingår bedömningar av den ekonomiska ut- vecklingen på branschnivå.

Prognosen över den ekonomiska utvecklingen tas fram av Konjunkturinstitutet med en allmän jäm- viktsmodell, EMEC. Den ekonomiska tillväxten som EMEC-modellen genererar styrs dels av tillgången på produktionsfaktorer såsom arbetskraft och kapi- tal, dels av teknisk utveckling vilka är exogent givna i modellen. Energimyndighetens antaganden om energipriser används även de som indata i EMEC-

Figur B.5.1 Prognosprocessen för utsläpp från energisektorn. Modeller som används inom parenteser.

160	Bilaga 5

modellen. Fördelen med att använda denna typ av modell är att den innefattar hela ekonomin. Model- len kan därmed fånga upp de återverkningar som sker mellan sektorer vid t.ex. en skatteförändring eller införande av utsläppstak. Därmed fångas de totala samhällsekonomiska konsekvenserna upp på ett mer fullständigt sätt än i partiella modeller.

En annan viktig utgångspunkt för prognoser- na över energisystemets utveckling är utveckling- en av bränslepriserna. En modell används för om- vandling från internationella fossilpriser på råolja och kol till inhemska användarpriser till slutkund då råolja måste raffineras till färdiga drivmedel och uppvärmningsbränslen innan den kan använ- das på den svenska marknaden. Modellens resul- tat är inhemska framtida bränslepriser för eld- ningsolja 1 (lätt eldningsolja, villaolja), eldningsolja 5 (tung eldningsolja), kol, gasol, bensin och diesel för olika slags kunder. Gällande skatter och moms läggs sedan på respektive bränsle och kundkatego- ri. Bedömningen över de framtida naturgaspriserna bygger på det europeiska importpriset för naturgas. Biobränslepriserna tar sin grund i kostnadsstatistik från år 1995 till år 2007 samt analyser om framtida efterfrågan och utbud av biobränsle utifrån övriga prognosantaganden. Biobränsleprisernas utveckling antas, med undantag från priser på flytande biodriv- medel, vara beroende av efterfrågan i det svenska energisystemet.

Prognosen över använda bränslen för el- och fjärr värmeproduktion baseras på MARKAL-Nordic mo- dellen. Det framtida energibehovet är exogen data till modellen som genom sin optimeringsalgoritm räknar ut den mest kostnadseffektiva bränsle- och energimixen som tillgodoser energibehovet i hela det stationära energisystemet. MARKAL-Nordic representerar de övriga nordiska länderna (exkl. Island) och tillåter handel med el mellan grannlän- derna. Därmed optimeras inte endast det svenska energisystemet utan även det nordiska energisyste- met.

Prognosen över energianvändningen i sektorn bo städer och lokaler m.m. tas fram genom en samman- vägning av modellresultaten från DoS-modellen (Demand och Supply modell), MARKAL-Nordic och bedömningar av branschkunniga. DoS-modellen är en bottom-up modell som tar fram en prognos utifrån antaganden om bland annat el- och bränsle priser, ekonomisk utveckling, befolkningsutveck- ling, potentialer för olika uppvärmningssystem, in- vesteringskostnader för uppvärmningssystem, verk- ningsgrader och energieffektivisering. Styrkan med modellen är att den utifrån mycket detaljerad in-

formation om energianvändningen i sektorn och om utvecklingen av de för sektorn avgörande påver- kansfaktorerna ger en prognos över energianvänd- ningen som är konsistent med utvecklingen av dessa påverkansfaktorer.

Prognosen över industrins energianvändning utgår från en excelbaserad bottom-up modell, de ekono- miska förutsättningarna samt de antagna energipri- serna. Detta resultat stäms av genom kontakter med energiintensiva företag samt branschorganisationer. Hänsyn tas även till resultaten från energisystem- modellen MARKAL-Nordic vilken använder prog- nosen över industrins energianvändning som input.

Prognosen över koldioxidutsläpp från transport sektorn är beräknade utifrån prognosen över energi användningen i transportsektorn. Beräkningen av utsläppen av övriga växthusgaser tar sin utgångs- punkt i förändringen av transportarbetet, antal fordon i olika fordonstyper (t ex med katalysator) samt emissionsfaktorer. Transportsektorn har delats upp i fyra delsektorer: vägtrafik, luftfart, bantrafik och sjöfart. Prognosen för alla trafikslag har beräk- nats med utgångspunkt i dagens energianvändning.

Prognosen över bensinanvändningen har beräk- nats med en bottom-up modell som beräknar den totala bensinanvändningen utifrån ett antagande om personbilsflottans sammansättning. Som input till denna modell har Trafikverket bilparksprognos använts där nybilsförsäljning samt bränsleeffektivi- tet beräknas för varje prognosår. Denna modell har även använts för att prognostisera dieselpersonbi- larnas bränsleanvändning. Övrig dieselanvändning prognostiseras med hjälp av en ”top-down” efter frågemodell. I top-down modellen ingår antaganden om dieselpriset, olika industribranschers utveckling samt den tekniska utvecklingen.

Industriprocessernas koldioxidutsläpp har beräk- nats med hjälp av Excel-baserad trendanalys av his- toriska utsläpp och baserat på de tillväxtprognoser som används i sektorn industrins förbränning.

Utsläppen från deponier i avfallssektorn beräknas med en av IPCC framtagen modell som i vissa delar har modifierats för att bättre passa svenska förhål- landen. Resultaten från modellberäkningarna jäm- förs även med resultat från mätningar i fält. Me- toden utgår från uppgifter om deponerade avfalls- mängder från 1952, avfallets organiska innehåll, olika avfallsslags gaspotentialer och emissionsfaktorer.

I prognosberäkningarna för jordbrukssektorn har samma metod använts för beräkning av utsläpp som används när de historiska utsläppen redovisas. Emis- sionerna beräknas med hjälp av specifika emissions- faktorer och aktivitetsdata i form av uppgifter om

Bilaga 5	161

antal djur, gödselproduktion, stallperiod, gödsel hanteringsmetod och årliga balanser över kväve flödena till och från jordbruksmark. Prognosen för aktivitetsdata bygger på resultat från modellen SASM som baseras på antagande om produktivitet och framtida jordbrukspolitik.

Prognosen för nettoupptag i sektorn Markan vändning, Förändrad markanvändning och Skogs bruk tas fram med hjälp av beräkningssystemet Hugin som simulerar skogens framtida utveckling utifrån antaganden om hur den sköts och utnyttjas över en hundraårsperiod. I Hugin beräknas hållbar avverkning som medeltal per år för tioårsperioder (2005-2014, 2015-2024, osv.). Det totala kolförrå- det beräknas för det första året i varje sådan period. Nettoupptaget beräknas i prognosen som differen- sen mellan förrådet vid olika tidpunkter. Beräkning- arna omfattar biomassa i levande träd på skogsmark. För övriga ägoslag och kolpooler görs trendfram- skrivningar.

Beräkningsförutsättningar

BERÄKNINGSFÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ENERGISEKTORN

Generella beräkningsförutsättningar för energisektorn

Här redovisas de generella beräkningsförutsätt- ningar som gäller för hela energi- och transportsek- torn. Specifika förutsättningar för varje delsektor redovisas sedan för respektive sektor.

•Kärnkraftverken antas ha en ekonomisk livslängd på 60 år, vilket innebär att inga reaktorer avveck- las under prognosperioden.

•Inom EU:s handelssystem har ett pris på utsläpps- rätter på 17 euro per ton koldioxid antagits år 2020 och 38 euro per ton koldioxid år 2030 (2007 års priser)

•Utifrån gällande beslut om elcertifikatsystemet har antagits att systemet är i kraft under hela prognosperioden och kommer att leda till att 25 TWh ny förnybar elproduktion tillkommer år 2020 jämfört med 2002 års nivå. Denna nivå antas hålla fram till 2030.

•I övrigt antas gällande skatter och andra styr medel under 2012 kvarstå fram till 2030.

Konjunkturinstitutets bedömning av den ekonomiska utvecklingen

(Utveckling i %/år)	2010-2020	2020-2030

BNP	2,4	1,9

Privatkonsumtion	2,9	2,6

Export	5,0	3,3

Import	5,9	3,5

Energimyndighetens bedömningar av de fossila bränsleprisernas utveckling, 2007 års priser

	2007	2010	2020	2030

Råolja (USD/fat)	79	74	112	128

Kol (USD/ton)	82	94	104	110

Naturgas (USD/Mbtu)	8,3	7	10	12

Energimyndighetens bedömning av prisutveckling för biobränslen och avfall: (Priser i kr/MWh (2007års prisnivå)

	2007	2020	2030

Fasta skogsindustriella	95-121	155-171	205-221
biprodukter

Skogsflis	135-165	182-226	221-266

Energiskog	190	220	231

Förädlade trädbränslen	244	341	365

Returträ	64	93	107

Brännbart avfall	-150 till -80	-150 till -90	-150 till -103

Torv	112	110	128

Prognosen baseras på normalproduktion och för- ändringar till följd av framtida klimateffekter har inte beaktats.

BERÄKNINGSFÖRUTSÄTTNINGAR FÖR ENERGITILLFÖRSEL

Svenskt områdespris för el 2007 och för prognosåren 2020och 2030. Årsgenomsnitt, 2007 års prisnivå (öre/ kWh).

År	2007	2020	2030

Elpris	26	49	60

Elproduktion från vattenkraft (inkl. småskalig vat- tenkraft) och kärnkraft har antagits vara (TWh):

	2007	2010	2020	2030

Vattenkraftsproduktion	65,7	67,1	68,8	69

Kärnkraftsproduktion	64,3	55,6	72,6	72,6

•För raffinaderisektorn beräknas utsläppen öka till 2015 i enlighet med de utbyggnadsplaner som branschen har. För perioden 2015-2030 har anta- gits en utsläppsökning som ligger i nivå med den ekonomiska utvecklingen för petrokemisk indu- stri enligt Konjunkturinstitutets bedömning på 1,1 % tillväxt per år.

162	Bilaga 5

BERÄKNINGSFÖRUTSÄTTNINGAR FÖR INDUSTRINS FÖRBRÄNNING:

Prognosen över industrins förbränning baseras på antaganden om industrins branschvisa produktions- utveckling, omfattning på energieffektiviseringar samt utveckling av bränsle- och energipriser.

Årlig procentuell förändring av förädlingsvärdet för industribranscher mellan 2010-2020 och mellan 2020-2030 enligt bedömning av Konjunkturinstitu- tet:

	Årlig % utveckling	Årlig % utveckling
	2010-2020	2020-2030

Massa- och pappersindustri	2,2	1,7

Kemisk industri	3,1	2,3

Järn- och stålindustri	2,7	1,8

Jord- och stenindustri	1,8	1,3

Metallverk	2,6	2,3

Verkstadsindustri	3,4	2,5

Gruvor och mineralbrott	1,9	1,7

BERÄKNINGSFÖRUTSÄTTNINGAR FÖR BOSTÄDER OCH LOKALER

Prognosen över energianvändningen i bostäder och lokaler baseras bland annat på antaganden om tem- peraturförhållanden, befolkningsutveckling, bostads- och lokalbeståndet, energipriser, investeringskost- nader, teknikutveckling och ekonomisk utveckling.

•Antaganden om antal bostäder och lokaler samt befolkningsutveckling:

Antaganden om antal bostäder och lokaler samt befolkningsutveckling

	Enhet	2007	2020	2030

Småhus	stycken	1 760 000	1 877 000	1 967 000

Lägenheter	stycken	2 430 000	2 677 000	2 867 000

Lokaler	miljoner m2	159	162	168
Befolkning	miljoner	9,2	10,0	10,4

•Andelen småhus i nybyggnation bedöms vara en tredjedel och andelen flerbostadshus bedöms vara två tredjedelar. Småhusen antas installera främst elvärme inkl. värmepumpar medan fler bostadshusen främst antas installera fjärrvärme.

•Prognosen för bostäder och lokaler är norma- lårskorrigerad medan de historiska utsläppen är faktiska utsläpp. Detta innebär att eftersom de senaste åren har varit varmare än normalt blir prognosen något hög relativt den historiska tids- serien.

BERÄKNINGSFÖRUTSÄTTNINGAR FÖR TRANSPORTSEKTORN:

Prognosen för transporternas utveckling baseras på den ekonomiska utvecklingen och samhällsutveck- lingen i övrigt. Prognosen för persontransporter baseras också på antaganden om privat konsumtion och drivmedelspris. Prognosen för godstransporter påverkas främst av hur näringslivet utvecklas och baseras på industriproduktion, export och import, fördelat på olika branscher.

•Beräkningarna utgår från befintliga beslut om styrmedel och dessa styrmedel antas gälla under hela prognosperioden.

•I antagandena för vägtrafik finns antaganden om bränsleprisernas utveckling, den tekniska ut- vecklingen för fordon, effektivisering av bränsle användningen och introduktion av förnybara bränslen.

•Nybilsförsäljningen för prognosperioden har ta- gits fram genom en modell som baseras på bräns- lepris, historisk utveckling samt bedömning av framtida bilutbud. Den huvudsakliga trenden under perioden är att andelen dieselbilar samt bilar som kan köras med biodrivmedel ökar i fordonsparken medan bensinbilarna minskar.

Bränslepriser, SEK/liter, inkl. energi- och miljöskatter (exkl. moms) 2007 års prisnivå

Bränsle/år	2007	2020	2030

Bensin	8,49	10,83	11,30

Diesel	8,03	11,00	11,74

•Priset på etanol (E85) antas vara lägre än priset på bensin räknat i liter bensinekvivalent under den största delen av prognosperioden.

•I prognosen inkluderas endast drivmedel som finns på marknaden idag.

•Under prognosåren antas att 95 procent av all bensin innehåller 5 procent låginblandad etanol och att 95 procent av all diesel innehåller 5 pro- cent FAME.

•En viss effektivisering sker under prognosperio- den vad gäller användningen av flygbränsle.

•Andelen bränsleanvändning till inrikes flyg var knappt 22 procent år 2007. Andelen förväntas minska under prognosperioden, för att år 2020 uppgå till 17 procent.

Bilaga 5	163

Bilaga 6:

Bilateralt och regionalt finansiellt stöd 2009-2012 relaterat till implementeringen av klimatkonventionenoch Kyotoprotokollet

164	Bilaga 6

USD (exchange rate 1$=7.6322 SEK)				UTSLÄPPSMINSKNINGAR 2009
Land/Region/Globalt	TOTALT 2009	Energi	Transport	Skogsbruk	Jordbruk	Industri	Multi-	Övrigt
							Sektor
Albanien	2 622 487	0	0	1 875 651	0	0	0	0
Bangladesh	7 233 072	0	0	0	0	0	0	0
Bolivia	2 000 137	0	0	0	0	0	0	0
Brasilien	79 073	0	0	0	0	0	0	0
Burkina Faso	2 447 480	0	0	0	0	0	14 085	0
Chile	18 605	0	0	0	0	0	0	0
Colombia	68 919	0	0	0	0	0	0	0
Costa Rica	69 770	0	0	0	0	0	0	0
Ecuador	37 211	0	0	0	0	0	0	0
Egypten	25 550	0	0	0	0	0	0	0
Etopien	1 716 213	0	0	0	0	0	0	0
Filippinerna	79 073	0	0	0	0	0	0	0
Guatemala	30 070	0	0	0	0	0	0	0
Honduras	85 267	0	0	0	0	0	0	0
Indien	897 330	0	0	0	0	0	444 948	0

Indonesien	199 871	0	0	0	0	0	0	0
Irak	899 669	0	0	0	0	0	0	0
Kambodja	1 885 423	0	0	0	0	0	0	0
Kenya	10 813 896	0	0	0	0	0	0	0

Kina	9 630	0	0	0	0	0	0	0

Laos	3 140 172	0	0	0	0	0	0	0
Liberia	655 119	0	655 119	0	0	0	0	0
Makedonien	1 411 092	0	0	0	0	0	0	0
Malawi	22 602	0	0	0	0	0	0	0

Malaysia	141 866	0	0	0	0	0	0	0

Mali	13 853 345	0	0	0	0	0	0	0
Mocambique	31 069 110	2 709 483	0	0	0	0	0	733 733
Moldavien	266 269	266 269	0	0	0	0	0	0
Mongoliet	108 410	10 142	0	0	0	0	0	0

Nicaragua	262 048	0	0	0	0	0	0	0
Pakistan	25 943	0	0	0	0	0	0	0
Paraguay	2 326	0	0	0	0	0	0	0
Peru	44 188	0	0	0	0	0	0	0

Senegal	9 303	0	0	0	0	0	0	0

Serbien	1 320 076	0	0	0	0	0	129 088	0
Sri Lanka	701 699	0	0	0	0	0	0	701 699
Sudan	1 300 536	0	0	0	0	0	0	0
Sydafrika	102 176	0	0	0	0	0	0	46 360

Tanzania	2 396 481	2 361 596	0	0	0	0	0	0

Thailand	102 330	0	0	0	0	0	0	0
Turkiet	20 231	0	0	0	0	0	0	0
Uganda	1 309 875	1 219 174	0	0	0	0	0	0
Ukraina	42 833	0	0	0	0	0	0	0

Uruguay	48 839	0	0	0	0	0	0	0
Vietnam	9 143	0	0	0	0	0	0	0
Zambia	2 385 858	729 586	0	0	0	0	0	0
Reg Afrika	19 229 592	0	278 426	0	0	96 630	0	1 146 458
Reg Östra Afrika	6 156 949	0	0	0	0	0	143 849	0
Reg Viktoriasjön	181 648	0	0	0	0	0	0	0
Reg Västra Afrika	1 927 540	0	0	393 168	0	0	0	0
Reg Södra Afrika	5 461 293	0	0	0	0	0	0	393 071
Reg Asien	22 482 018	982 679	0	0	0	0	15 293 614	0
Reg Södra Asien	262 048	0	0	0	0	0	0	0
Reg Sydostasien	5 598 870	0	0	0	0	0	0	0
Reg Latinamerika	131 024	0	0	0	0	0	0	0
Reg Centralamerika	280 653	0	0	0	0	0	0	0
Reg Mellanöstern	2 122 636	0	0	0	0	0	0	0
Reg Centraleuropa &	336 947	0	0	0	0	0	123 506	0
Östeuropa (utanför EU)
Globalt	58 591 484	1 624 111	0	494 463	0	0	1 035 983	0
Summa	214 733 316	9 903 039	933 545	2 763 282	0	96 630	17 185 072	3 021 323

Bilaga 6	165

USD (exchange rate 1$=7.6322 SEK)			ANPASSNING 2009
Land/Region/Globalt	Vatten och	Jordbruk	Regering och	Multi-	Övrigt
	sanitet		civila samhället	Sektor
Albanien	0	0	0	0	91 717
Bangladesh	0	0	0	0	5 008 172
Bolivia	128 795	720 631	360 316	0	0
Brasilien	0	0	0	0	0
Burkina Faso	404 802	0	383 245	0	1 383 300
Chile	0	0	0	0	0
Colombia	0	0	0	0	0
Costa Rica	0	0	0	0	0
Ecuador	0	0	0	0	0
Egypten	0	0	0	0	0
Etopien	0	0	327 560	0	1 310 238
Filippinerna	0	0	0	0	0
Guatemala	0	0	0	0	0
Honduras	0	0	0	0	45 730
Indien	0	0	0	0	0
Indonesien	167 312	0	0	0	0
Irak	0	0	0	0	0

Kambodja	0	0	-96 443	0	0

Kenya	2 504 474	0	0	363 849	0
Kina	0	0	0	0	0
Laos	0	0	0	0	0
Liberia	0	0	0	0	0

Makedonien	0	1 411 092	0	0	0

Malawi	0	0	0	0	0
Malaysia	0	0	0	0	0
Mali	0	0	1 834 333	0	1 497 687
Mocambique	0	0	0	0	0

Moldavien	0	0	0	0	0
Mongoliet	0	0	0	0	0
Nicaragua	0	262 048	0	0	0
Pakistan	0	0	0	0	0

Paraguay	0	0	0	0	0

Peru	0	0	0	0	0
Senegal	0	0	0	0	0
Serbien	0	0	0	0	0
Sri Lanka	0	0	0	0	0

Sudan	0	0	982 679	218 288	99 569

Sydafrika	0	0	0	0	0
Tanzania	0	0	0	0	0
Thailand	0	0	0	0	0
Turkiet	0	0	0	0	0

Uganda	0	0	0	0	0
Ukraina	0	0	0	0	0
Uruguay	0	0	0	0	0
Vietnam	0	0	0	0	0

Zambia	0	0	0	0	0

Reg Afrika	3 734 179	1 299 293	0	19 644	3 174 707
Reg Östra Afrika	804 888	0	0	1 447 813	12 835
Reg Viktoriasjön	181 648	0	0	0	0
Reg Västra Afrika	214 495	0	0	0	1 319 877

Reg Södra Afrika	2 018 088	0	0	1 410 722	1 613

Reg Asien	0	0	131 024	3 202 004	131 024
Reg Södra Asien	0	0	0	0	0
Reg Sydostasien	0	0	0	1 480 300	3 819 344
Reg Latinamerika	0	0	0	0	0

Reg Centralamerika	0	0	0	262 048	0
Reg Mellanöstern	1 256 262	0	0	0	0
Reg Centraleuropa &	0	0	0	0	0
Östeuropa (utanför EU)
Globalt	8 616 105	9 192 397	0	606 430	2 851 380
Summa	20 031 048	12 885 460	3 922 713	9 011 098	20 747 194

166	Bilaga 6

USD (exchange rate 1$=7.6322 SEK)		BÅDE UTSLÄPPSMINSKNINGAR OCH ANPASSNING 2009
Land/Region/Globalt	Vatten och	Jordbruk	Regering och	Multi-	Övrigt
	sanitet		civila samhället	Sektor
Albanien	0	0	0	0	655 119
Bangladesh	0	0	5 896	0	2 219 004
Bolivia	0	0	0	0	790 396
Brasilien	0	0	66 822	0	12 251
Burkina Faso	0	0	0	0	262 048
Chile	0	0	15 723	0	2 883
Colombia	0	0	39 307	0	29 611
Costa Rica	0	0	58 961	0	10 809
Ecuador	0	0	31 446	0	5 765
Egypten	0	0	0	0	25 550
Etopien	0	0	29 480	0	48 935
Filippinerna	0	0	66 822	0	12 251
Guatemala	0	0	0	0	30 070
Honduras	0	0	33 411	0	6 125
Indien	0	0	49 134	393 939	9 310
Indonesien	0	0	27 515	0	5 044
Irak	0	0	0	0	899 669

Kambodja	0	0	0	0	1 981 866

Kenya	0	7 507 092	82 545	340 804	15 133
Kina	0	0	0	0	9 630
Laos	0	1 756 816	0	1 184 870	198 486
Liberia	0	0	0	0	0

Makedonien	0	0	0	0	0

Malawi	0	0	0	0	22 602
Malaysia	0	0	119 887	0	21 979
Mali	55 476	0	0	0	10 465 849
Mocambique	0	2 751 500	0	2 111 510	22 762 883

Moldavien	0	0	0	0	0
Mongoliet	0	0	0	98 268	0
Nicaragua	0	0	0	0	0
Pakistan	0	0	0	0	25 943

Paraguay	0	0	1 965	0	360

Peru	0	0	37 342	0	6 846
Senegal	0	0	7 861	0	1 441
Serbien	1 190 989	0	0	0	0
Sri Lanka	0	0	0	0	0

Sudan	0	0	0	0	0

Sydafrika	0	0	47 169	0	8 648
Tanzania	0	0	29 480	0	5 405
Thailand	0	0	86 476	0	15 854
Turkiet	0	0	20 231	0	0

Uganda	0	0	76 649	0	14 052
Ukraina	0	0	42 833	0	0
Uruguay	0	0	41 273	0	7 567
Vietnam	0	0	0	0	9 143

Zambia	0	0	0	0	1 656 272

Reg Afrika	0	0	0	1 378 506	8 101 749
Reg Östra Afrika	0	1 441 262	262 330	2 043 972	0
Reg Viktoriasjön	0	0	0	0	0
Reg Västra Afrika	0	0	0	0	0

Reg Södra Afrika	1 310 238	0	0	0	327 560

Reg Asien	0	0	0	1 726 239	1 015 435
Reg Södra Asien	0	0	0	262 048	0
Reg Sydostasien	0	0	0	266 470	32 756
Reg Latinamerika	0	0	0	131 024	0

Reg Centralamerika	0	0	15 723	0	2 883
Reg Mellanöstern	866 374	0	0	0	0
Reg Centraleuropa &	0	0	76 457	136 984	0
Östeuropa (utanför EU)
Globalt	478 237	2 447 854	994 471	20 847 438	9 402 615
Summa	3 901 314	15 904 525	2 367 208	30 922 071	61 137 795

Bilaga 6	167

USD (exchange rate 1$=7.2022 SEK)				UTSLÄPPSMINSKNINGAR 2010
Land/Region/Globalt	Totalt 2010	Energi	Transport	Skogsbruk	Jordbruk	Industri	Multi-	Övrigt
							Sektor

Afghanistan	4 234 817	0	0	0	0	0	0	0

Albanien	796 274	0	0	41 738	0	0	0	0

Bangladesh	14 522 278	0	0	0	0	0	0	0

Benin	694 232	0	0	0	0	0	0	694 232

Bolivia	6 872 010	0	0	0	0	0	0	0

Bosnien och Hercegovina	1 776 360	0	0	0	0	0	0	0

Botswana	30 907	0	0	0	0	0	0	0

Brasilien	92 333	0	0	0	0	0	0	0

Burkina Faso	5 515 820	0	0	0	0	0	13 851	0

Chile	12 149	0	0	0	0	0	0	0

Colombia	233 502	0	0	0	0	0	0	0

Costa Rica	84 557	0	0	0	0	0	0	0

Ecuador	43 737	0	0	0	0	0	0	0

Egypten	236 466	0	0	0	0	0	0	0

El Salvador	557 885	0	0	0	0	0	0	0

Etopien	3 460 748	0	0	0	0	0	0	0

Filippinerna	463 122	0	0	0	0	0	0	0

Georgien	138 846	0	0	0	0	0	0	138 846

Ghana	68 541	0	0	0	0	0	0	0

Guatemala	1 169 281	0	0	0	0	0	0	0

Haiti	1 201 022	0	0	0	0	0	0	0

Honduras	691 339	0	0	0	0	0	0	0

Indien	1 862 069	20 949	0	0	0	0	315 648	135 106

Indonesien	618 833	0	0	0	0	0	10 195	0

Irak	948 791	0	0	0	0	0	0	0

Kambodja	1 967 641	0	0	0	0	0	0	0

Kenya	12 033 152	0	0	0	0	0	0	0

Kina	334 485	0	0	0	0	0	0	0

Kongo, Demokratiska	826 184	0	0	131 951	0	0	0	0
Republiken

Korea, Demokratiska	23 285	0	0	0	0	0	0	0
Folkrepubliken

Kosovo	25 209	0	0	0	0	0	0	0

Laos	2 009 057	0	0	0	0	0	0	0

Liberia	2 429 813	0	2 429 813	0	0	0	0	0

Makedonien	1 938 820	0	0	0	555 386	0	0	0

Malawi	538 942	0	0	0	0	0	0	0

Malaysia	140 929	0	0	0	0	0	0	0

Mali	13 544 842	0	0	0	0	0	0	0

Mocambique	29 708 629	357 311	0	0	0	0	0	722 002

Moldavien	1 683 144	1 626 053	0	0	0	0	0	0

Mongoliet	42 378	42 378	0	0	0	0	0	0

Montenegro	7 831	0	0	0	0	0	0	0

Namibia	14 718	0	0	0	0	0	0	0

Nicaragua	456 086	0	0	0	0	0	0	0

Niger	2 603 371	0	0	0	0	0	0	0

Pakistan	238 179	0	0	0	0	0	0	0

Palestina	656 466	0	0	0	0	0	0	0

Paraguay	589 959	0	0	0	0	0	0	0

168	Bilaga 6

	ANPASSNING 2010				BÅDE UTSLÄPPSMINSKNINGAR OCH ANPASSNING 2010
Vatten och	Jordbruk	Regering	Multi-	Övrigt	Vatten och	Jordbruk	Regering	Multi-	Övrigt
sanitet		och civila	Sektor		sanitet		och civila	Sektor
		samhället					samhället
0	0	0	0	0	0	0	1 855 277	0	2 379 541

0	0	29 549	30 755	0	0	0	0	0	694 232

0	0	0	11 107 717	0	0	0	0	17 009	3 397 552

0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

843 492	2 117 409	713 374	572 246	74 702	0	0	0	0	2 550 787

0	0	19 982	20 797	0	1 735 581	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	30 907	0

0	0	0	0	0	0	0	0	92 333	0

1 247 305	2 082 697	424 870	3 209	347 116	0	0	0	8 308	1 388 465

0	0	0	0	0	0	0	0	12 149	0

0	0	0	0	0	0	0	197 055	36 447	0

0	0	13 022	20 329	7 470	0	0	0	43 737	0

0	0	0	0	0	0	0	0	43 737	0

0	0	0	0	0	0	0	236 466	0	0

0	0	177 965	277 827	102 093	0	0	0	0	0

0	277 693	381 828	0	2 776 929	0	0	0	24 298	0

0	0	134 559	210 064	77 192	0	0	0	41 307	0

0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	68 541	0	0

0	0	121 537	189 735	69 722	0	0	270 736	31 588	485 963

0	0	0	0	1 201 022	0	0	0	0	0

0	0	182 306	270 525	216 639	0	0	0	21 868	0

0	0	0	90 250	0	0	0	0	1 091 846	208 270

228 003	0	0	0	0	4 362	0	0	29 158	347 116

0	0	0	0	0	0	0	312 405	0	636 386

0	0	627 353	47 434	17 431	0	0	152 503	1 122 921	0

1 149 472	0	230 053	1 324 853	131 974	0	8 844 328	0	352 472	0

0	0	0	0	0	0	0	0	334 485	0

0	0	0	0	694 232	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	23 285	0

0	0	12 352	12 857	0	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	1 282 093	0	666 036	60 929

0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

0	342 086	0	1 041 348	0	0	0	0	0	0

0	0	108 515	169 407	62 252	0	0	198 768	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	140 929	0

0	0	0	2 390 957	1 617 561	0	0	208 270	226 544	9 101 511

0	808 132	91 153	142 302	52 292	0	2 846 353	0	1 206 850	23 482 237

0	0	27 975	29 116	0	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	7 831	0

0	0	0	0	0	0	0	0	4 304	10 413

0	0	134 559	210 064	77 192	0	0	34 270	0	0

0	0	0	0	2 603 371	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	238 179	0	0

0	0	156 262	243 945	89 643	0	0	0	166 616	0

0	0	186 647	291 379	107 073	0	0	0	4 860	0

Bilaga 6	169

USD (exchange rate 1$=7.2022 SEK)				UTSLÄPPSMINSKNINGAR 2010
Land/Region/Globalt	Totalt 2010	Energi	Transport	Skogsbruk	Jordbruk	Industri	Multi-	Övrigt
							Sektor

Serbien	1 557 666	0	0	0	0	0	0	18 042

Sri Lanka	1 627 824	0	0	0	0	0	0	1 178 795

Sudan	2 378 399	0	0	0	0	0	0	0

Sydafrika	249 059	0	0	0	0	0	0	0

Tanzania	6 652 309	4 136 726	0	0	0	0	0	0

Tchad	1 874 427	0	0	0	0	0	0	485 963

Thailand	60 745	0	0	0	0	0	0	0

Turkiet	7 146	0	0	0	0	0	0	0

Uganda	3 419 138	52 443	0	0	0	0	0	0

Ukraina	7 869 883	7 773 669	0	0	0	0	0	0

Uruguay	34 017	0	0	0	0	0	0	0

Vietnam	1 792 432	0	0	0	0	0	2 149	0

Zambia	5 608 151	157 898	0	0	0	0	0	0

Zimbabwe	136 070	0	0	0	0	0	0	0

Reg Afrika	9 148 370	0	295 049	0	0	0	1 388 465	506 790

Reg Östra Afrika	9 989 379	0	0	0	0	0	235 857	284 066

Reg Viktoriasjön	1 646 703	0	0	0	0	0	0	0

Reg Västra Afrika	2 338 987	0	0	125 693	0	0	0	0

Reg Södra Afrika	4 041 150	0	0	0	0	0	0	208 270

Reg Asien	5 187 538	1 110 772	0	0	0	0	14 172	0

Reg Södra Asien	423 482	0	0	0	0	0	0	0

Reg Sydostasien	6 419 713	0	0	0	0	0	0	0

Reg Latinamerika	138 846	0	0	0	0	0	0	0

Reg Centralamerika	1 562 603	0	0	0	0	0	0	0

Reg Sydamerika	24 298	0	0	0	0	0	0	0

Reg Mellanöstern	1 279 587	0	0	0	0	0	0	0

Reg Centraleuropa &	2 162 874	0	0	0	0	0	387 136	0
Östeuropa (icke EU)

Globalt	78 944 060	15 046 112	0	444 734	0	0	944 741	2 506

Summa	274 740 628	30 324 310	2 724 862	744 116	555 386	0	3 312 214	4 374 618

170	Bilaga 6

	ANPASSNING 2010				BÅDE UTSLÄPPSMINSKNINGAR OCH ANPASSNING 2010
Vatten och	Jordbruk	Regering	Multi-	Övrigt	Vatten och	Jordbruk	Regering	Multi-	Övrigt
sanitet		och civila	Sektor		sanitet		och civila	Sektor
		samhället					samhället
0	0	0	0	0	0	0	0	1 539 624	0

0	0	143 240	223 617	82 172	0	0	0	0	0

0	0	1 041 348	422 577	92 201	0	0	822 272	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	138 846	110 213

0	0	138 900	216 840	79 682	0	0	2 055 862	24 298	0

0	0	0	0	694 232	0	0	0	0	694 232

0	0	0	0	0	0	0	0	60 745	0

0	0	0	0	0	0	0	7 146	0	0

0	0	234 393	365 918	134 464	0	0	0	2 228 258	403 661

0	0	7 629	7 941	0	0	0	15 130	65 514	0

0	0	0	0	0	0	0	0	34 017	0

23 604	16 201	95 494	388 350	54 782	0	23 604	278 512	662 970	246 768

0	0	308 184	481 115	176 795	0	0	179 920	0	4 304 240

0	0	43 406	67 763	24 901	0	0	0	0	0

0	1 429 832	13 259	2 582 544	971 925	0	0	13 533	1 395 060	551 915

2 240 912	0	334 228	4 050 613	538 852	0	1 041 348	208 270	1 055 233	0

190 759	0	464 446	725 060	266 438	0	0	0	0	0

407 832	0	0	1 428 841	376 621	0	0	0	0	0

1 450 787	0	303 843	1 712 635	174 305	0	0	0	0	191 310

0	0	0	3 064 982	0	0	0	0	0	997 612

0	0	0	0	0	0	0	0	423 482	0

0	0	144 103	4 797 887	768 934	0	0	0	153 402	555 386

0	0	0	0	0	0	0	0	138 846	0

0	0	447 084	836 802	278 718	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	24 298	0

1 303 052	0	0	0	0	-23 465	0	0	0	0

0	0	23 615	24 579	0	0	0	27 007	1 700 538	0

5 998 763	9 910 009	0	77 304	9 587 289	406 440	5 737 830	241 217	23 294 083	7 253 032

15 083 981	16 984 058	7 517 034	40 172 484	24 628 218	2 122 918	19 775 556	7 621 338	38 747 766	60 051 769

Bilaga 6	171

USD (exchange rate 1$=6.4892)				UTSLÄPPSMINSKNINGAR 2011
Land/Region/ Globalt	Totalt 2011	Energi	Transport	Skogsbruk	Jordbruk	Industri		Multi-	Övrigt
								Sektor

Afghanistan	8 729 680	0	0	0	0		0	0	0

Albanien	1 823 482	0	0	21 569	0		0	0	0

Bangladesh	6 049 978	0	0	0	0		0	0	0

Bolivia	13 157 953	0	0	0	0		0	0	0

Bosnien och	86 578	0	0	0	0		0	0	0
Hercegovina

Botswana	329 690	0	19 494	0	0		0	0	0

Brasilien	181 029	0	0	0	0		0	0	0

Burkina Faso	12 610 268	0	0	0	0		0	0	0

Burundi	978 549	0	0	0	0		0	0	0

Chile	23 820	0	0	0	0		0	0	0

Colombia	596 870	0	0	0	0		0	0	0

Costa Rica	108 737	0	0	0	0		0	0	0

Ecuador	85 751	0	0	0	0		0	0	0

Egypten	-16 735	0	0	0	0		0	0	0

El Salvador	314 144	0	0	0	0		0	0	0

Etopien	1 272 569	0	0	0	0		0	0	0

Filippinerna	318 510	0	0	0	0		0	0	0

Georgien	154 102	0	0	0	0		0	0	154 102

Ghana	-4 851	0	0	0	0		0	0	0

Guatemala	2 568 840	0	0	0	0		0	0	1 001 664

Haiti	2 118 905	0	0	0	0		0	0	0

Honduras	434 073	0	0	0	0		0	0	0

Indien	1 962 868	0	0	0	0		0	67 358	517 843

Indonesien	1 572 695	0	0	0	0		0	154 102	0

Irak	548 804	0	0	0	0		0	0	0

Kambodja	2 964 726	0	0	0	0		0	0	0

Kenya	21 549 946	0	0	0	0		0	0	0

Kina	524 236	0	0	0	0		0	52 096	11 295

Kongo, Demokratiska	2 900 358	0	0	1 541 022	0		0	0	0
republiken

Korea, Demokratiska	595 375	0	0	0	0		0	0	0
Folkrepubliken

Kosovo	915 222	0	0	0	0		0	0	0

Laos	785 645	0	0	0	0		0	0	0

Liberia	1 232 818	0	1 232 818	0	0		0	0	0

Makedonien	932 208	0	0	0	847 562		0	0	0

Malawi	177 483	0	0	0	0		0	0	0

Malaysia	276 307	0	0	0	0		0	0	0

Mali	16 065 645	0	0	0	0		0	0	0

Mocambique	32 733 286	865 025	0	0	0		0	0	625 418

Moldavien	3 148 676	2 565 160	0	0	0		0	0	0

Mongoliet	3 862	3 862	0	0	0		0	0	0

Montenegro	11 135	0	0	0	0		0	0	0

Namibia	159 530	0	0	0	0		0	0	0

Nicaragua	239 079	0	0	0	0		0	5 817	0

Niger	770 511	0	0	0	0		0	0	0

172	Bilaga 6

	ANPASSNING 2011				BÅDE UTSLÄPPSMINSKNINGAR OCH ANPASSNING 2011
Vatten och	Jordbruk	Regering	Multi-	Övrigt	Vatten och	Jordbruk	Regering	Multi-	Övrigt
sanitet		och civila	Sektor		sanitet		och civila	Sektor
		samhället					samhället
0	0	0	0	68 066	0	0	3 216 322	0	5 445 292

0	0	62 735	65 296	0	33 704	0	0	1 640 178	0

0	0	0	1 695 124	0	0	0	0	33 347	4 321 506

2 803 429	4 623 066	460 374	113 160	41 583	0	0	0	0	5 116 342

0	0	42 423	44 155	0	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	193 464	0	0	86 701	30 032

0	0	0	0	0	0	0	0	181 029	0

2 338 957	7 341 706	683 443	462 307	0	0	0	0	62 591	1 721 264

0	0	0	0	978 549	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	23 820	0

0	0	539 358	0	0	0	0	-13 946	71 459	0

0	0	7 512	11 316	4 158	0	0	0	85 751	0

0	0	0	0	0	0	0	0	85 751	0

0	0	0	0	0	0	0	-16 735	0	0

0	0	102 662	154 652	56 830	0	0	0	0	0

0	426 850	385 256	0	0	0	0	385 256	47 639	27 569

0	0	77 623	116 932	42 969	0	0	0	80 987	0

0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	-4 851	0	0

0	0	70 111	105 616	38 811	0	0	-19 161	61 931	1 309 869

0	0	0	0	2 118 905	0	0	0	0	0

0	0	105 166	158 424	127 608	0	0	0	42 875	0

0	0	0	100 166	0	0	0	0	1 060 216	217 284

48 879	0	0	0	0	0	0	0	57 167	1 312 547

0	0	0	0	0	0	0	508 537	0	40 267

0	0	1 026 762	26 404	9 703	0	0	-10 793	1 912 650	0

1 545 066	520 075	132 710	4 371 417	4 234 222	0	8 792 625	0	258 707	1 695 124

0	0	0	0	0	0	0	0	460 846	0

0	0	588 825	0	770 511	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	595 375	0

0	0	26 225	27 296	0	0	0	0	861 700	0

0	0	0	0	0	0	772 813	0	12 833	0

0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

0	44 116	0	0	0	0	5 316	0	0	35 213

0	0	62 599	94 300	34 652	0	0	-14 067	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	276 307	0

938	0	154 102	1 263 638	900 586	0	0	539 358	1 253 069	11 953 955

0	485 456	274 810	79 212	320 929	0	770 511	0	1 855 220	27 456 705

0	0	59 393	61 817	0	0	0	0	462 307	0

0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	11 135	0

40 067	0	46 231	0	0	0	0	0	15 445	57 788

0	-1 836	77 623	116 932	42 969	0	0	-2 425	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	0	770 511

Bilaga 6	173

USD (exchange rate 1$=6.4892)				UTSLÄPPSMINSKNINGAR 2011
Land/Region/ Globalt	Totalt 2011	Energi	Transport	Skogsbruk	Jordbruk	Industri		Multi-	Övrigt
								Sektor

Palestina	460 756	0	0	0	0		0	0	0

Paraguay	338 995	0	0	0	0		0	0	0

Peru	52 403	0	0	0	0		0	0	0

Rwanda	770 511	0	0	0	0		0	0	0

Serbien	708 343	0	0	0	0		0	0	0

Somalia	3 082 044	0	0	0	0		0	0	0

Sri Lanka	3 658 801	0	0	0	0		0	0	3 374 422

Sudan	2 364 511	0	0	0	0		0	0	0

Sydafrika	445 212	0	0	0	0		0	0	0

Tanzania	11 353 536	7 741 809	0	0	0		0	0	0

Tchad	20 804	0	0	0	0		0	0	0

Thailand	119 098	0	0	0	0		0	0	0

Uganda	3 170 124	0	0	0	0		0	0	0

Ukraina	12 500 070	8 587 976	0	0	0		0	0	3 698 453

Uruguay	66 695	0	0	0	0		0	0	0

Vietnam	3 192 049	23 583	0	0	0		0	0	0

Zambia	7 285 269	0	0	0	0		0	0	0

Zimbabwe	770 080	0	0	0	0		0	0	0

Reg Afrika	13 339 891	8 840	327 467	0	0		0	1 544 103	770 511

Reg Östra Afrika	10 749 119	0	0	0	0		0	149 758	184 923

Reg Viktoriasjön	868 109	0	0	0	0		0	0	0

Reg Södra Afrika	2 402 814	0	0	0	0		0	0	230 659

Reg Västra Afrika	3 113 767	0	0	0	0		0	0	0

Reg Asien	14 446 879	1 540 204	0	0	0		0	7 705 726	0

Reg Södra Asien	585 588	0	0	0	0		0	0	0

Reg Sydostasien	7 857 196	0	0	0	0		0	0	161 191

Reg Latinamerika	167 786	0	0	0	0		0	0	0

Reg Sydamerika	47 639	0	0	0	0		0	0	0

Reg Centralamerika	788 031	0	0	0	0		0	0	0

Reg Västindien	-17 264	0	0	0	0		0	-17 264	0

Reg Mellanöstern	2 496 204	0	0	0	0		0	0	0

Reg Centraleuropa &	2 466 309	369 845	0	0	0		0	599 885	0
Östeuropa (utanför EU)

Globalt	72 830 012	2 701 822	0	1 023 569	0		0	427 459	505 205

Summa	324 476 883	24 408 126	1 579 779	2 586 160	847 562		0	10 689 040	11 235 686

174	Bilaga 6

	ANPASSNING 2011				BÅDE UTSLÄPPSMINSKNINGAR OCH ANPASSNING 2011
Vatten och	Jordbruk	Regering	Multi-	Övrigt	Vatten och	Jordbruk	Regering	Multi-	Övrigt
sanitet		och civila	Sektor		sanitet		och civila	Sektor
		samhället					samhället
0	0	90 142	135 792	49 899	0	0	0	184 923	0

0	0	107 670	162 196	59 602	0	0	0	9 528	0

0	0	0	0	0	0	0	0	52 403	0

0	0	0	0	0	0	0	0	770 511	0

0	0	0	0	0	-91 117	0	0	799 460	0

0	0	0	0	3 082 044	0	0	0	0	0

0	0	82 631	124 476	45 741	31 531	0	0	0	0

0	0	1 155 767	197 210	77 591	0	0	933 944	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	195 445	249 768

0	0	80 127	120 704	44 355	0	0	393 731	2 744 428	228 383

0	0	0	0	20 804	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	119 098	0

0	0	135 214	203 687	74 849	0	0	1 155 767	1 262 438	338 170

0	0	16 198	16 859	0	0	0	107 872	72 712	0

0	0	0	0	0	0	0	0	66 695	0

-3 881	0	55 087	319 601	468 150	0	0	233 068	1 668 830	427 610

0	0	177 781	267 811	468 258	0	0	-12 733	161 807	6 222 345

0	0	25 040	37 720	13 861	0	0	693 460	0	0

-35 244	314 158	99 050	4 415 028	1 316 644	0	0	0	2 484 898	2 094 435

2 141 831	0	192 805	3 242 922	1 185 445	0	1 155 767	0	2 495 669	0

48 271	0	267 923	403 603	148 312	0	0	0	0	0

783 213	0	175 277	801 858	97 026	0	0	0	0	314 781

115 736	0	0	1 502 496	1 495 534	0	0	0	0	0

0	0	0	4 468 964	0	0	0	0	269 679	462 307

0	0	0	0	0	0	0	0	585 588	0

0	0	75 119	6 060 054	689 162	0	0	0	503 367	368 304

0	0	0	13 684	0	0	0	0	154 102	0

0	0	0	0	0	0	0	0	47 639	0

0	0	257 907	387 356	142 768	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

1 614 677	0	0	0	0	881 526	0	0	0	0

0	0	50 137	52 183	0	0	0	0	1 394 260	0

8 646 294	1 232 731	0	64 224	9 975 186	547 438	12 399 063	-9 702	23 836 388	11 480 336

20 088 232	14 986 321	8 029 815	32 066 589	29 246 281	1 596 547	23 896 094	8 046 041	51 476 904	83 697 706

Bilaga 6	175

USD (exchange rate 1$= 6.7689 SEK)				UTSLÄPPSMINSKNINGAR 2012
Land/Region/Globalt	Totalt 2012	Energi	Transport	Skogsbryk	Jordbruk	Industri	Multi-	Övrigt
							Sektor

Afghanistan	7 680 547	0	0	0	0	0	0	0

Albanien	329 592	0	0	-1 034 689	0	0	0	0

Bangladesh	12 470 278	0	0	0	0	0	1 477 345	0

Benin	-869	0	0	0	0	0	0	-869

Bolivia	11 494 525	0	0	0	0	0	0	0

Bosnien och	2 948 996	0	0	0	0	0	0	0
Hercegovina

Botswana	1 155 442	0	0	0	0	0	0	0

Brasilien	208 007	0	0	0	0	0	0	0

Burkina Faso	4 690 240	0	0	0	0	0	0	0

Burundi	938 114	0	0	0	0	0	0	0

Centralafrikanska	480 403	0	0	0	0	0	0	480 403
Republiken

Chile	11 143	0	0	0	0	0	0	0

Colombia	59 431	0	0	0	0	0	0	0

Costa Rica	86 938	0	0	0	0	0	0	0

Ecuador	66 859	0	0	0	0	0	0	0

El Salvador	477 466	0	0	0	0	0	0	0

Etopien	4 328 336	0	0	0	0	0	0	0

Filippines	439 014	0	0	0	0	0	0	0

Georgien	3 528 311	0	0	0	0	0	0	1 903 232

Guatemala	1 086 568	0	0	0	0	0	0	-41 324

Haiti	1 329 610	0	0	0	0	0	0	0

Honduras	520 697	0	0	0	0	0	0	0

Indien	3 150 385	0	0	0	0	153 891	-21 121	87 281

Indonesien	2 173 485	0	0	0	0	0	0	21 820

Irak	1 238 507	0	0	0	0	0	0	517 617

Iran	368 760	0	0	0	0	0	0	368 760

Kambodja	4 830 328	0	0	0	0	0	0	0

Kenya	24 063 019	0	0	0	0	0	0	0

Kina	2 157 205	0	0	0	0	0	0	0

Kongo, Demokratiska	3 216 529	0	0	1 551 212	0	0	0	480 403
Republiken

Korea, Demokratiska	612 838	0	0	0	0	0	0	0
Folkrepubliken

Kosovo	3 002 650	0	0	0	0	0	0	0

Laos	48 214	0	0	0	0	0	0	0

Makedonien	115 409	0	0	0	73 867	0	0	0

Malawi	291 138	0	0	0	0	0	0	0

Malaysia	312 011	0	0	0	0	0	0	0

Mali	9 910 821	0	0	0	0	0	0	0

Mocambique	33 609 067	3 596 438	0	0	49 782	0	0	-3 669

Moldavien	4 010 930	3 678 826	0	0	0	0	0	0

Myanmar/Burma	592 046	0	0	0	0	0	0	592 046

Namibia	886 779	0	0	0	0	0	0	0

Nicaragua	361 043	0	0	0	0	0	32	0

Niger	411 041	0	0	0	0	0	0	0

Palestina	603 907	0	0	0	0	0	0	0

Paraguay	500 757	0	0	0	0	0	0	0

Peru	40 859	0	0	0	0	0	0	0

176	Bilaga 6

	ANPASSNING 2012				BÅDE UTSLÄPPSMINSKNINGAR OCH ANPASSNING 2012
Vatten och	Jordbruk	Regering	Multi-	Övrigt	Vatten och	Jordbruk	Regering	Multi-	Övrigt
sanitet		och civila	Sektor		sanitet		och civila	Sektor
		samhället					samhället
0	0	0	0	9 086	0	0	2 343 955	0	5 327 505

0	0	57 193	59 528	0	1 221 955	0	7 294	18 311	0

0	0	0	6 611 118	0	0	0	0	29 715	4 352 100

0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

4 722 929	4 432 035	613 335	229 793	57 130	0	0	0	0	1 439 303

0	0	38 676	40 254	0	2 733 088	0	0	25 640	111 338

73 867	0	0	569 530	82 083	164 344	0	0	257 368	8 251

0	0	0	0	0	0	0	0	208 007	0

3 282 536	131 105	369 336	565 386	0	0	0	0	46 408	295 469

0	0	0	0	938 114	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	11 143	0

0	0	0	0	0	0	0	0	59 431	0

0	0	10 796	18 428	5 713	0	0	0	52 002	0

0	0	0	0	0	0	0	0	66 859	0

0	0	147 544	251 845	78 078	0	0	0	0	0

0	185 374	110 801	0	2 733 679	0	0	1 224 194	74 288	0

0	0	111 558	190 419	59 034	0	0	0	78 003	0

0	0	0	0	0	1 625 079	0	0	0	0

0	0	100 762	171 991	53 321	0	0	0	63 145	738 672

0	0	0	0	1 329 610	0	0	0	0	0

0	0	151 143	257 987	59 565	0	0	0	52 002	0

0	0	0	798 243	172 199	147 734	0	77 561	1 245 181	489 414

72 944	0	0	374 683	0	0	0	77 561	1 122 980	503 497

0	0	0	0	0	0	0	720 889	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

0	0	1 091 612	707 803	13 330	0	0	0	3 017 582	0

7 646 443	12 287 927	190 728	1 129 309	1 135 071	0	-397 267	0	815 066	1 255 743

0	0	0	877 638	0	155 055	0	0	1 080 192	44 320

0	0	446 242	0	738 672	0	0	0	0	0

0	0	0	0	442 169	0	0	0	170 668	0

0	0	23 909	24 885	0	0	0	0	2 953 857	0

0	0	0	0	0	0	50 489	0	0	-2 274

0	0	0	0	0	0	18 291	0	0	23 250

0	0	89 966	153 564	47 608	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	312 011	0

0	4 092 245	1 203 223	1 625 079	886 407	0	0	517 071	713 553	873 243

0	156 949	380 837	128 994	561 336	0	738 672	0	3 631 562	24 368 166

0	0	54 146	56 356	0	0	0	0	221 602	0

0	0	0	0	0	0	0	0	0	0

265 922	0	217 431	301 317	0	0	0	0	6 082	96 027

0	0	111 558	190 419	59 034	0	0	0	0	0

0	0	0	0	411 041	0	0	0	0	0

0	0	129 551	221 132	68 556	0	0	0	184 668	0

0	0	154 742	264 130	81 886	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	40 859	0

Bilaga 6	177

USD (exchange rate 1$= 6.7689 SEK)				UTSLÄPPSMINSKNINGAR 2012
Land/Region/Globalt	Totalt 2012	Energi	Transport	Skogsbryk	Jordbruk	Industri	Multi-	Övrigt
							Sektor

Senegal	-3 714	0	0	0	0	0	0	0

Serbien	731 654	0	0	0	0	0	0	0

Somalia	1 181 935	0	0	0	0	0	0	443 189

Sri Lanka	2 314 388	0	0	0	0	0	0	1 890 988

Sudan	-15 244	0	0	0	0	0	0	0

Sydafrika	1 036 088	0	0	0	0	73 867	0	0

Syrien, Arabrepubliken	1 104 241	0	0	0	0	0	0	219 903

Tanzania	11 088 969	8 893 426	0	0	0	0	0	0

Tchad	738 746	0	0	0	0	0	0	0

Thailand	141 148	0	0	0	0	0	0	0

Turkiet	29 715	0	0	0	0	0	0	0

Uganda	2 758 421	79 509	0	0	0	0	0	0

Ukraina	9 857 698	9 499 728	0	0	0	0	0	0

Uruguay	118 861	0	0	0	0	0	0	0

Vietnam	4 208 893	295 469	0	0	0	0	0	0

Zambia	1 610 830	0	0	0	0	0	0	0

Zimbabwe	895 491	0	0	0	0	0	0	0

Reg Afrika	43 358 583	0	0	0	0	0	1 477 345	0

Reg Östra Afrika	14 024 621	0	0	0	0	0	0	336 571

Reg Viktoriasjön	1 246 071	0	0	0	0	0	0	0

Reg Södra Afrika	2 168 690	0	0	0	0	0	0	0

Reg Västra Afrika	858 215	0	0	125 204	0	0	0	0

Reg Asien	6 729 159	1 108 009	0	0	0	0	0	39 674

Reg Södra Asien	103 414	0	0	0	0	0	0	0

Reg Sydostasien	9 224 185	0	0	0	0	0	0	0

Reg Latinamerikan	6 822	0	0	0	0	0	0	0

Reg Centralamerika	1 199 488	0	0	0	0	0	0	0

Reg Sydamerika	59 431	0	0	0	0	0	0	0

Reg Mellanöstern	2 021 249	0	0	0	0	0	0	0

Reg Nordafrika	465 364	0	0	0	0	0	0	0

Reg Centraleuropa &	2 169 886	0	0	0	0	0	452 205	0
Östeuropa (icke EU)

Globalt	85 765 683	1 128 533	0	160 626	0	2 866 049	279 030	745 559

Summa	358 095 447	28 279 938	0	802 354	123 650	3 093 808	3 664 836	8 081 584

178	Bilaga 6

	ANPASSNING 2012				BÅDE UTSLÄPPSMINSKNINGAR OCH ANPASSNING 2012
Vatten och	Jordbruk	Regering	Multi-	Övrigt	Vatten och	Jordbruk	Regering	Multi-	Övrigt
sanitet		och civila	Sektor		sanitet		och civila	Sektor
		samhället					samhället
0	0	0	0	0	0	0	0	-3 714	0

0	0	0	0	0	0	0	0	731 654	0

0	0	0	0	738 746	0	0	0	0	0

0	0	118 755	202 704	62 843	39 098	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	-15 244	0	0

0	0	0	218 884	0	0	0	221 602	185 173	336 561

0	0	0	0	884 339	0	0	0	0	0

0	0	115 156	196 562	60 939	0	0	361 211	100 289	1 361 386

0	0	0	0	738 746	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	141 148	0

0	0	0	0	0	0	0	0	29 715	0

0	0	194 327	331 698	102 834	0	0	1 108 009	1 944 178	-1 002 133

0	0	14 767	15 370	0	0	0	195 748	132 084	0

0	0	0	0	0	0	0	0	118 861	0

0	0	79 170	725 052	226 853	0	0	0	2 364 538	517 809

0	0	255 503	436 121	135 207	0	0	494 911	192 055	97 033

0	0	35 986	61 425	19 043	0	0	779 036	0	0

25 114 864	50 299	160 232	2 552 418	453 344	4 432 035	0	738 672	5 941 756	2 437 619

4 505 902	0	277 095	6 234 621	2 067 353	0	0	0	12 141	590 938

0	0	385 054	657 253	203 763	0	0	0	0	0

1 353 504	0	251 905	429 978	133 303	0	0	0	0	0

0	0	0	0	733 011	0	0	0	0	0

0	590 938	0	3 893 744	0	0	0	0	1 248 356	-151 562

0	0	0	103 414	0	0	0	0	0	0

0	0	107 959	6 841 141	210 990	0	0	0	1 236 538	827 557

0	0	0	6 822	0	0	0	0	0	0

0	0	370 660	632 683	196 146	0	0	0	0	0

0	0	0	0	0	0	0	0	59 431	0

1 324 350	0	0	0	0	696 898	0	0	0	0

0	0	465 364	0	0	0	0	0	0	0

0	0	45 708	47 573	0	0	0	0	1 624 399	0

6 913 664	579 571	0	-27 443	6 927 130	1 265 510	32 423 802	0	22 221 696	10 281 955

55 276 925	22 506 443	8 682 729	39 379 851	23 917 315	12 480 796	32 833 987	8 852 469	54 838 484	55 280 282

Bilaga 6	179

Bilaga 7:

Information enligt artikel 7.2 i Kyotoprotokollet

Rapporterad information	NC6 avsnitt
Nationellt system för utsläppsinventering	Bilaga 3

Nationella registret	Bilaga 4

Supplementär användning av mekanismer relaterade till Art. 6, 12 och 17.	Kap 5.8

Styrmedel som medverkar till hållbar utveckling (Art 2)	Kap 4.2

Insatser i IMO och ICAO för att minska utsläpp från internationella transporter (Art 2)	Kap 4.2.9

Minimering av ”adverse effects” (Art.2)	Kap 4.2.10

Program och administrativa rutiner för implementering av Kyotoprotokollet	Kap 4.1

Åtgärder för implementering av Art. 3.3, 3.4 och samtidigt ta hänsyn till biologisk mångfald och hushållning med naturresurser	Kap 4.2.8

Information enligt Art 10
a. förbättra data för utsläppsinventering	Bilaga 3
b. aktiviteter för utsläppsbegränsning och anpassning	Kap 4.2, 4.3, 6.1, 6.4
c. aktiviteter för tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad	Kap 7.6, 7.7
d. samarbete inom forskning och systematisk övervakning	Kap. 8.2, 8.3, 8.4, 8.7
e. internationellt deltagande i information och utbildning	Kap 9.6.5

Finansiellt stöd (Art 11)	Kap 7.2.4, 7.4, 7.5

Genomförande av New Delhi program (Art. 6)	Kap 9.5

180	Bilaga 7

Departementsserien 2014

Kronologiskförteckning

1.Gröna boken

Riktlinjer för författningsskrivning. SB.

2.Patent- och marknadsdomstol. Ju.

3.Europeisk skyddsorder

–Samarbete om skydd för hotade och förföljda personer inom EU. Ju.

4.Våldsbejakande extremism i Sverige

–nuläge och tendenser. Ju.

5.Särskilt ömmande omständigheter. Ju.

6.Gårdstödet 2015–2020

–förslag till svenskt genomförande. L.

7.Minskat svartarbete i byggbranschen. Fi.

8.Den mörka och okända historien

Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet. A.

9.En samlad kunskapsstyrning för hälso- och sjukvård och socialtjänst. S.

10.En tydligare beredning av myndighets- föreskrifter. Fi.

11.Sveriges sjätte nationalrapport om klimatförändringar

I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar. + Engelsk översättning. M.

181

Departementsserien 2014

Systematiskförteckning

Statsrådsberedningen

Gröna boken

Riktlinjer för författningsskrivning. [1]

Justitiedepartementet

Patent- och marknadsdomstol. [2]

Europeisk skyddsorder

– Samarbete om skydd för hotade och förföljda personer inom EU. [3]

Våldsbejakande extremism i Sverige.

– nuläge och tendenser. [4] Särskilt ömmande omständigheter. [5]

Socialdepartementet

En samlad kunskapsstyrning för hälso- och sjukvård och socialtjänst. [9]

Finansdepartementet

Minskat svartarbete i byggbranschen. [7]

En tydligare beredning av myndighets- föreskrifter. [10]

Landsbygdsdepartementet

Gårdsstödet 2015–2020

– förslag till svenskt genomförande. [6]

Miljödepartementet

Sveriges sjätte nationalrapport om klimatförändringar

I enlighet med Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar. + Engelsk översättning.[11]

Arbetsmarknadsdepartementet

Den mörka och okända historien

Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet. [8]

182

106 47 Stockholm Tel 08-598 191 90 Fax 08-598 191 91 order.fritzes@nj.se www.fritzes.se

ISBN 978-91-38-24097-7

ISSN 0284-6012

0
1	5	9	13	17	21	25	29	33	37	41	45	49	53	57	61	65	69	73	77	81	85	89	93	97	101	105	109	113	117	121	125	129	133	137	141	145	149	153	157	161	165	169	173	177	181	185

0
1	5	9	13	17	21	25	29	33	37	41	45	49	53	57	61	65	69	73	77	81	85	89	93	97	101	105	109	113	117	121	125	129	133	137	141	145	149	153	157	161	165	169	173	177	181	185

0
1	5	9	13	17	21	25	29	33	37	41	45	49	53	57	61	65	69	73	77	81	85	89	93	97	101	105	109	113	117	121	125	129	133	137	141	145	149	153	157	161	165	169	173	177	181	185