Nya bestÀmmelser om sÀkerhetsutredning av olyckor
SlutbetÀnkande av Utredningen om översyn av bestÀmmelserna om undersökning av olyckor
Stockholm 2014
SOU 2014:82
SOU och Ds kan köpas frÄn Fritzes kundtjÀnst.
BestÀllningsadress: Fritzes kundtjÀnst, 106 47 Stockholm
Ordertelefon:
Webbplats: fritzes.se
För remissutsÀndningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer pÄ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Svara pĂ„ remiss â hur och varför.
StatsrÄdsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad
En kort handledning för dem som ska svara pÄ remiss. HÀftet Àr gratis och kan laddas ner som pdf frÄn eller bestÀllas pÄ regeringen.se/remiss.
Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet.
Omslag: Elanders Sverige AB.
Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2014.
ISBN
ISSN
Till stadsrÄdet Anna Johansson
Regeringen beslutade den 13 juni 2013 att tillkalla en sÀrskild utredare med uppdrag att göra en samlad översyn av lagen (1990:712) om undersökning av olyckor och förordningen (1990:717) om under- sökning av olyckor samt sekretess vid sÄdana utredningar. Vidare skulle utredaren analysera Trafikverkets djupstudier av döds- olyckor i vÀgtrafiken, övervÀga om motsvarande studier behövs för dödsolyckor i spÄrbunden trafik samt analysera olycksregister för transportsektorn.
Samma dag förordnades f.d. sjösÀkerhetsdirektören Johan Franson som sÀrskild utredare.
Som experter förordnandes frÄn och med den 25 oktober 2013 sektionschefen à sa Anderzén, Trafikverket, stÀllföretrÀdande general- direktören Jonas BÀckstrand, Statens haverikommission, Strada- samordnaren Monica Frank, Transportstyrelsen, ÀmnesrÄdet Olof Hedberg, NÀringsdepartementet, sektionschefen Daniel Hellström, Transportstyrelsen, departementssekreteraren Annelie Stiglund, Försvarsdepartementet samt kanslirÄdet Catrin Tidström, NÀrings- departementet.
Annelie Stiglund entledigades frÄn uppdraget den 14 maj 2014. Samma dag förordnades departementssekreteraren Karolina Lemoine som expert.
Som sekreterare hos utredaren anstÀlldes frÄn och med den 2 september 2013 hovrÀttsassessorn, numera hovrÀttsrÄdet à sa Toll och frÄn och med den 1 januari 2014 rÄdmannen Lars Elfving.
Utredarens kommitté har antagit namnet Utredningen om översyn av bestÀmmelserna om undersökning av olyckor (N 2013:03).
Enligt direktiven skulle utredaren senast den 28 april 2014 lĂ€mna ett delbetĂ€nkande i frĂ„ga om analysen av Transportstyrelsens vĂ€g- trafikolycksregister. Ăvriga delar i utredarens uppdrag skulle redo- visas senast den 8 december 2014.
Utredaren, som valde att i delbetÀnkandet ocksÄ redovisa analysen av övriga olycksregister för transportsektorn samt av Trafikverkets djupstudier av vÀgtrafikolyckor och övervÀganden om motsvarande studier av dödsolyckor i spÄrbunden trafik, överlÀmnade den 23 april 2014 betÀnkandet Olycksregister och djupstudier pÄ transportomrÄdet
(SOU 2014:24).
HÀrmed överlÀmnas slutbetÀnkandet Nya bestÀmmelser om sÀker- hetsutredning av olyckor (SOU 2014:82).
Uppdraget Àr hÀrmed slutfört.
BĂ„stad i december 2014
Johan Franson |
/Ă sa Toll |
 |
/Lars Elfving |
InnehÄll
1.2Förslag till lag om Àndring i lagen (1938:121) om
hittegods ................................................................................... |
1.3Förslag till lag om Àndring i lagen (1990:1157) om
sÀkerhet vid tunnelbana och spÄrvÀg ...................................... |
|
1.4 Förslag till lag om Àndring i sjölagen (1994:1009)................. |
1.5Förslag till lag om Àndring i fartygssÀkerhetslagen
(2003:364) ................................................................................ |
|
1.6 Förslag till lag om Àndring i jÀrnvÀgslagen (2004:519) .......... |
1.7Förslag till lag om Àndring i offentlighets- och
5
InnehÄll |
SOU 2014:82 |
utlandsmyndigheterna............................................................. |
|
 |
|
jÀrnvÀgsförordningen (2004:526) ........................................... |
1.14Förslag till förordning om Àndring i förordningen (2007:860) med instruktion för Statens
6
SOU 2014:82 InnehÄll
4.3LSU och FSU ska mer tydligt riktas till Statens
haverikommissions verksamhet ............................................ |
|
4.4 LSU och FSU ska ges kapitelindelningar ............................. |
4.5Möjligheten att för enskilda fall besluta om en
sÀkerhetsutredning bör utvidgas ........................................... |
4.6Olyckor eller tillbud med mindre civila luftfartyg och
5.2Behöver vissa
7
InnehÄll SOU 2014:82
6.2GĂ€llande ordning vid internationella
6.4ĂvervĂ€ganden: Olyckor och tillbud med utlĂ€ndska
6.5ĂvervĂ€ganden: Olyckor och tillbud med svenska fartyg
8
SOU 2014:82 |
InnehÄll |
6.6SĂ€rskilt om svensk utredning av
7.2Statens haverikommissions möjlighet att besluta om
7.3Granskningen av RÀddningstjÀnstens insatser ska endast
7.4Statens haverikommission ska ges möjligheter att kunna
9
InnehÄll |
SOU 2014:82 |
8.3ĂvervĂ€ganden â en enhetligare reglering av
8.4ĂvervĂ€ganden â sĂ€kerhetsrekommendationers
mottagare ............................................................................... |
8.5ĂvervĂ€ganden â Ă„terrapporteringsskyldighet för
9.2TillÀmpningen av sekretessbestÀmmelser i verksamhet
som rör olycksundersökningar enligt LUO ........................ |
9.2.1En sĂ€rskild frĂ„ga â hur tillĂ€mpas sekretessbestĂ€mmelser i förordning (EU) nr
9.4Sekretess för uppgifter i Trafikverkets
olycksundersökningar ........................................................... |
|
9.4.1 Bakgrund..................................................................... |
10
SOU 2014:82 |
InnehÄll |
9.4.2 GĂ€llande sekretessregler ............................................. |
 |
|
olycksundersökningar i Trafikverkets verksamhet .............. |
9.6ĂvervĂ€ganden â sekretessbestĂ€mmelser i sĂ€kerhetsutredningar och vid rapportering om olyckor
och tillbud............................................................................... |
||
9.6.3Förslag till Àndrad bestÀmmelse om sekretess för uppgift som hÀnför sig till myndighets
9.7ĂvervĂ€ganden â sekretessbestĂ€mmelser i Trafikverkets
11
InnehÄll SOU 2014:82
12
13
Förkortningar
Chicagokonventionen |
Convention |
on |
International |
||||
 |
Civil Aviation, |
undertecknad i |
|||||
 |
Chicago den 7 december 1944 |
||||||
Direktiv 2004/49/EG |
Europaparlamentets och rÄdets |
||||||
 |
direktiv |
2004/49/EG |
av |
den |
|||
 |
29 april 2004 om sÀkerhet pÄ |
||||||
 |
gemenskapens |
jÀrnvÀgar |
och |
||||
 |
om Àndring av rÄdets direktiv |
||||||
 |
95/18/EG om tillstÄnd för jÀrn- |
||||||
 |
vÀgsföretag |
 |
och |
direktiv |
|||
 |
2001/14/EG |
om |
tilldelning av |
||||
 |
infrastrukturkapacitet, uttag av |
||||||
 |
avgifter för utnyttjande av jÀrn- |
||||||
 |
vÀgsinfrastruktur och utfÀrdande |
||||||
 |
av sÀkerhetsintyg (jÀrnvÀgssÀker- |
||||||
 |
hetsdirektivet) |
 |
 |
 |
 |
||
Direktiv 2009/18/EG |
Europaparlamentets och rÄdets |
||||||
 |
direktiv |
2009/18/EG |
av |
den |
|||
 |
23 april 2009 om grundlÀggande |
||||||
 |
principer |
för |
 |
utredning |
av |
||
 |
olyckor |
i |
sjötransportsektorn |
||||
 |
och om Àndring av rÄdets direk- |
||||||
 |
tiv 1999/35/EG och Europa- |
||||||
 |
parlamentets och rÄdets direktiv |
||||||
 |
2002/59/EG |
 |
 |
 |
 |
 |
|
FSU |
Förordning (2016:00) om sÀker- |
||||||
 |
hetsutredning |
 |
(utredningens |
||||
 |
förslag till ny förordning) |
 |
15
Förkortningar |
SOU 2014:82 |
FUO |
Förordning |
(1990:717) om |
||
 |
undersökning av olyckor |
 |
||
Förordning (EU) nr 996/2010 |
Europaparlamentets och rÄdets |
|||
 |
förordning (EU) nr 996/2010 |
|||
 |
av den 20 oktober 2010 om |
|||
 |
utredning och förebyggande av |
|||
 |
olyckor och tillbud inom civil |
|||
 |
luftfart och om upphÀvande av |
|||
 |
direktiv 94/56/EG |
 |
||
Förordning (EU) nr 376/2014 |
Europaparlamentets och rÄdets |
|||
 |
förordning (EU) nr 376/2014 |
|||
 |
av den 3 april 2014 om rap- |
|||
 |
portering, analys och uppfölj- |
|||
 |
ning av hÀndelser inom civil |
|||
 |
luftfart om Àndring av Europa- |
|||
 |
parlamentets och rÄdets för- |
|||
 |
ordning (EU) nr 996/2010 och |
|||
 |
om upphÀvande av Europa- |
|||
 |
parlamentets |
och |
rÄdets |
|
 |
direktiv |
2003/42/EG, |
kom- |
|
 |
missionens förordningar (EG) |
|||
 |
nr 1321/2007 och (EG) nr |
|||
 |
1330/2007 |
 |
 |
|
Den av Internationella sjöfarts- |
||||
olyckor |
organisationen den 16 maj 2008 |
|||
 |
antagna |
resolutionen |
MSC. |
|
 |
255(84) |
 |
 |
 |
LSU |
Lag (2016:00) om sÀkerhets- |
|||
 |
utredning (utredningens förslag |
|||
 |
till ny lag) |
 |
 |
|
LUO |
Lag (1990:712) om undersök- |
|||
 |
ning av olyckor |
 |
||
OSL |
Offentlighets- och sekretesslag |
|||
 |
(2009:400) |
 |
 |
16
SOU 2014:82 Förkortningar
OSF |
Offentlighets- och sekretess- |
 |
förordning (2009:641) |
UNCLOS |
United Nations Convention on |
 |
the Law of the Sea â Förenta |
 |
Nationernas havsrÀttskonven- |
 |
tion |
17
Sammanfattning
Uppdraget
Utredaren har, sÄvitt avser detta slutbetÀnkande, haft i uppdrag att göra en samlad översyn av lagen (1990:712) om undersökning av olyckor (LUO) och förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor (FUO) samt sekretess vid sÄdana undersökningar.
Syftet bakom översynen har varit att göra bestÀmmelserna mer systematiska, effektiva och ÀndamÄlsenliga och dÀrmed ge bÀttre förutsÀttningar för beslut om ÄtgÀrder som kan förebygga upp- repningar av olyckor eller tillbud, eller begrÀnsa effekten av sÄdana hÀndelser.
Utredaren har i delbetÀnkande (SOU 2014:24) analyserat frÄgor om Transportstyrelsens vÀgtrafikolycksregister, övriga register pÄ transportomrÄdet samt Trafikverkets djupstudier.
AllmÀnna övervÀganden
Utredaren har valt att föreslÄ sÄvÀl en ny lag om sÀkerhetsutredning (LSU) som en ny förordning om sÀkerhetsutredning (FSU). Mycket av Statens haverikommissions olycksutredande verksamhet bygger pÄ utredningskrav frÄn olika
För att ytterligare förtydliga lagstiftningen och markera Statens haverikommissions sÀrstÀllning som olycksutredande myndighet föreslÄs ocksÄ att Försvarsmakten och Transportstyrelsen ska tas
19
Sammanfattning |
SOU 2014:82 |
bort som sjÀlvstÀndiga olycksutredande myndigheter i LUO och FUO. Tidigare genomföranden av
Regeringens möjlighet att med stöd av LUO i enskilda fall besluta att en olycksundersökning ska genomföras, föreslÄs Àndras i förhÄllande till hur bemyndigandet för regeringens allmÀnna före- skriftsrÀtt pÄ omrÄdet Àr utformad. I LSU ska den intrÀffade hÀn- delsens art eller allvar eller motivering frÄn sÀkerhetssynpunkt för att göra en utredning inte lÀngre vara kriterier för regeringens beslut. Regeringen ska i stÀllet mer fritt i enskilda fall kunna besluta att Statens haverikommission t.ex. ska utreda eller delta i utred- ningar av hÀndelser med internationella inslag om en annan stat skulle hemstÀlla om ett sÄdant deltagande, eller om en intrÀffad hÀndelse geografiskt skulle falla utanför lagens utredningsreglering, men det ÀndÄ bedöms som viktigt att en svensk utredningsmyndig- het deltar i utredningen av hÀndelsen. SÀrskilda skÀl ska emellertid krÀvas för att regeringen ska kunna fatta sÄdana beslut i enskilda fall.
Utredaren har ocksÄ funnit att det bör förtydligas att de luft- fartyg som inte ska ha luftvÀrdighetsbevis och som undantas frÄn utredningsskyldighet, Àr sÄdana som enligt en internationell över- enskommelse som har bitrÀtts av Sverige inte ska ha luftvÀrdighets- bevis och att militÀra luftfartyg dÀrför inte omfattas av undantaget. Utredaren har emellertid ocksÄ funnit att Statens haverikom- mission inte bör ha en absolut utredningsskyldighet av olyckor eller tillbud med obemannade statsluftfartyg, varför sÄdana hÀn- delser endast bör utredas om en utredning Àr av betydelse frÄn sÀkerhetssynpunkt.
20
SOU 2014:82 |
Sammanfattning |
Statens haverikommissions befogenheter
Det föreslÄs att Statens haverikommission ges möjligheten att sjÀlv kunna besluta om avspÀrrning av omrÄden för olyckor eller tillbud. I dag tillkommer den möjligheten Polismyndigheten samt För- svarsmakten och Transportstyrelsen. Eftersom LSU tydligare ska riktas mot Statens haverikommissions utredningsverksamhet Àr det följdriktigt att ocksÄ avspÀrrningsmöjligheten görs tillgÀnglig för Statens haverikommission i stÀllet för de övriga nÀmnda myndig- heterna. I mÄnga fall kan Statens haverikommission ÀndÄ förlita sig pÄ att polisen inom ramen för sin egen verksamhet och med stöd av annan lagstiftning redan har hunnit spÀrra av ett olycksomrÄde, varvid ytterligare avspÀrrningsbeslut frÄn Statens haverikommission blir överflödiga. Om sÄ emellertid inte sker kan den tillkommande avspÀrrningsmöjligheten minimera risken för att viktiga föremÄl eller utredningsdata frÄn olycksplatsen försvinner eller förstörs. Polismyndigheten ska pÄ begÀran verkstÀlla Statens haverikom- missions avspÀrrningsbeslut.
För att Statens haverikommission ska kunna genomföra sina utredningar pÄ bÀsta sÀtt krÀvs tillgÄng till relevant information. Olika
Utredaren har i övrigt funnit att de ytterligare befogenheter för en sÀkerhetsutredning som finns tillgÀngliga för luftfartsutred- ningar som genomförs med stöd av förordningen (EU) nr 996/20101 inte Àr sÄdana att de bör göras allmÀnt tillÀmpliga i LSU.
1 Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 996/2010 av den 20 oktober 2010 om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart och om upphÀvande av direktiv 94/56/EG.
21
Sammanfattning |
SOU 2014:82 |
SÀkerhetsutredning av hÀndelser med internationella inslag
Regleringen avseende Statens haverikommissions utredningar av olyckor och tillbud med internationella inslag Àr, i vart fall avseende sjöfarts- och luftfartsutredningar, komplicerad. Utredaren har dÀr- för föreslagit en del förtydliganden av det nu gÀllande regelverket. Regleringen för den civila luftfarten och den civila sjöfarten bygger emellertid pÄ olika internationella rÀttsakter och grundprinciper varför ett fullstÀndigt enhetliggörande inte Àr möjligt.
I dag gÀller att Statens haverikommission har ett utrednings- ansvar för olyckor och tillbud med utlÀndska statsluftfartyg i Sverige, medan liknande hÀndelser med utlÀndska statsfartyg inte ska utredas. Statsfartyg och statsluftfartyg omfattas inte av inter- nationell eller
I konsekvens med denna bedömning har utredaren ocksÄ funnit att Sverige som en utgÄngspunkt ska utreda hÀndelser som intrÀffat i utlandet med svenska statsfartyg eller statsluftfartyg. Regleringen föreslÄs utformas som att hÀndelsen ska utredas om inte sÀrskilda skÀl föreligger mot det. SÄdana sÀrskilda skÀl kan t.ex. vara att det av sÀkerhetsskÀl inte gÄr att skicka svensk personal till olycks- omrÄdet eller att olyckan till större del berör annat land eller lÀnder och dÀrför bÀttre kan utredas av det landet eller de lÀnderna. Utredaren har ocksÄ funnit att det ska vara Statens haverikom-
22
SOU 2014:82 |
Sammanfattning |
mission som utreder Àven dessa hÀndelser i utlandet. Om det i enskilda fall kan bedömas att Försvarsmakten har större förutsÀtt- ningar att genomföra en sÀkerhetsutredning i utlandet kan emeller- tid Statens haverikommission delegera utredningsansvaret till För- svarsmakten, om inte nÄgra andra skÀl föreligger mot en sÄdan delegering.
SĂ€kerhetsutredningarnas omfattning
Statens haverikommission ska ges ett uttryckligt lagstöd för att sjÀlv kunna faststÀlla omfattningen av sina sÀkerhetsutredningar. Det har bl.a. framförts att Statens haverikommissions olycksunder- sökningar i vissa fall bedrivs med vÀl höga ambitioner och att en möjlighet att kunna minska ambitionsnivÄn för vissa utredningar dÀrmed skulle kunna lösgöra resurser för verksamheten i stort. Utredaren har funnit att regleringen bör fokusera pÄ att sÀker- hetsutredningarna inte ska göras mer omfattande Àn vad som Àr motiverat frÄn sÀkerhetssynpunkt eller pÄbjudet genom inter- nationella Ätaganden. Det Àr endast Statens haverikommission som sjÀlv i varje enskilt fall kan bedöma hur omfattande en sÀkerhets- utredning bör bli för att kunna bidra till att förhindra framtida olyckor, utan att samtidigt riskera att bli kostnadsineffektiv. Regle- ringen bedöms Àven positivt kunna pÄverka handlÀggningstiden för Statens haverikommissions utredningar.
Statens haverikommissions granskning av RÀddningstjÀnstens insatser ska av samma skÀl ocksÄ bara göras om det bedöms som relevant frÄn sÀkerhetssynpunkt.
Utöver den skyldighet som finns att utreda vissa enskilda olyckor och tillbud föreslÄs Statens haverikommission ocksÄ ges en mer allmÀn lagreglerad möjlighet att genomföra temautredningar. En temautredning Àr en undersökning som inte utgÄr frÄn en enskild olycka utan i stÀllet frÄn förekomsten av flera olyckor eller tillbud inom ett visst omrÄde. SÄdana temautredningar ska emeller- tid bara göras om de Àr motiverade frÄn sÀkerhetssynpunkt och ska i sÄ fall genomföras inom ramen för Statens haverikommissions befintliga budgetramar.
23
Sammanfattning |
SOU 2014:82 |
SĂ€kerhetsrekommendationer
BestÀmmelserna som gÀller sÀkerhetsrekommendationer föreslÄs förtydligas och enhetliggöras i LSU och FSU. I dag finns ingen egentlig definition av begreppet. En allmÀn definition föreslÄs dÀr- för om att en sÀkerhetsrekommendation Àr ett förslag till ÄtgÀrder som lÀmnas i avsikt att förebygga olyckor och tillbud eller att begrÀnsa effekten av sÄdana olyckor och tillbud. Det föreslÄs ocksÄ att sÀkerhetsrekommendationer ska utfÀrdas om det kan anses motiverat frÄn sÀkerhetssynpunkt.
I de flesta fall uppnÄs störst sÀkerhetshöjande effekt genom att Statens haverikommissions sÀkerhetsrekommendationer utfÀrdas till en tillsynmyndighet. Utredaren har emellertid funnit att det kan finnas enskilda fall dÀr Statens haverikommission bedömer att det Àr bÀttre att utfÀrda en sÀkerhetsrekommendation till nÄgon annan aktör Àn till tillsynsmyndigheten. Den befintliga regleringen i FUO om att sÀkerhetsrekommendationer inom sjöfarten kan lÀmnas till den som bÀst kan omsÀtta rekommendationen i praktiken, föreslÄs dÀrför gÀlla Àven för sÀkerhetsutredningar utanför sjöfartens omrÄde. Vid olyckor och tillbud inom jÀrnvÀgstrafiken kan pÄ grund av utformningen av direktivet 2004/49/EG2 sÀkerhetsrekom- mendationer emellertid endast lÀmnas till myndigheter och andra organ samt till andra stater. För de sÀkerhetsutredningar inom luft- farten som genomförs med stöd av förordningen (EU) nr 996/2010 finns ocksÄ sÀrskilda bestÀmmelser.
I konsekvens med att den sjörÀttsliga regleringen av sÀkerhets- rekommendationernas adressat föreslÄs göras mer allmÀnt tillÀmp- lig föreslÄs det Àven att FSU mer enhetligt ska ÄlÀgga myndigheter en Äterrapporteringsskyldighet för utfÀrdade sÀkerhetsrekom- mendationer. Enskilda aktörer föreslÄs emellertid inte fÄ en sÄdan Äterrapporteringsskyldighet.
2 Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om sÀkerhet pÄ gemenskapens jÀrnvÀgar och om Àndring av rÄdets direktiv 95/18/EG om tillstÄnd för jÀrnvÀgsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av jÀrnvÀgsinfrastruktur och utfÀrdande av sÀkerhetsintyg (jÀrnvÀgs- sÀkerhetsdirektivet).
24
SOU 2014:82 |
Sammanfattning |
Sekretess
Utredaren föreslÄr att bestÀmmelser om sekretess, som Àr enhetliga för alla typer av sÀkerhetsutredningar, ska införas i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL). SekretessbestÀmmelser föreslÄs ocksÄ införas i OSL till skydd för rapporteringsverksamheten avseende olyckor och tillbud. Vidare föreslÄs att gÀllande sekretess- bestÀmmelse i 7 § offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) ska utvidgas till att Àven gÀlla Trafikverkets olycksunder- sökningar i jÀrnvÀgstrafiken.
25
1 Författningsförslag
1.1Förslag till
lag om sÀkerhetsutredning
HÀrigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. AllmÀnna bestÀmmelser
1 § Denna lag innehÄller föreskrifter om sÀkerhetsutredningar av olyckor och tillbud till olyckor.
Med sÀkerhetsutredningar avses utredningar som görs i syfte att förebygga och begrÀnsa effekterna av olyckor och tillbud men inte i syfte att fördela skuld eller ansvar.
Lagens föreskrifter omfattar inte hÀndelser som orsakats av en avsiktlig handling eller underlÄtenhet i syfte att Ästadkomma skada pÄ mÀnniskor, egendom eller miljö.
2 § För sÀkerhetsutredningar av vissa olyckor och tillbud inom luftfarten gÀller Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 996/2010 av den 20 oktober 2010 om utredning och förebyg- gande av olyckor och tillbud inom civil luftfart och om upphÀvande av direktiv 94/56/EG.
1 Jfr Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om sÀkerhet pÄ gemenskapens jÀrnvÀgar och om Àndring av rÄdets direktiv 95/18/EG om tillstÄnd för jÀrnvÀgsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av jÀrnvÀgsinfrastruktur och utfÀrdande av sÀkerhetsintyg (jÀrnvÀgs- sÀkerhetsdirektivet), (EUT L 164, 30.4.2004, s. 44, Celex 32004L0049, rÀttade versioner i EUT L 220, 21.6.2004, s. 16, Celex 32004L0049R(01) och EUT L 221, 12.8.2010 s. 48, Celex 32009L0149R(01)) samt Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundlÀggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om Àndring av rÄdets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2002/59/EG (EUT L 131, 28.5.2009, s. 114, Celex 32009L0018).
27
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
3 § NÀr det i denna lag eller i föreskrifter beslutade med stöd av denna lag hÀnvisas till lÀnder inom Europeiska unionen ska dÀrmed innefattas Àven andra lÀnder som genom bindande avtal inom det författningsreglerade omrÄdet omfattas av bestÀmmelser som antagits inom ramen för samarbetet inom Europeiska unionen.
4 § En sÀkerhetsutredning ska göras av den myndighet som rege- ringen bestÀmmer (utredningsmyndigheten).
I 8 kap. 1 § finns bestÀmmelser om att utredningsmyndigheten kan överlÄta en sÀkerhetsutredning till nÄgon annan i vissa fall.
5 § En sÀkerhetsutredning ska
1.sÄ lÄngt som möjligt klarlÀgga sÄvÀl hÀndelseförloppet och orsaken till olyckan eller tillbudet som skador och effekter i övrigt,
2.ge underlag för beslut om ÄtgÀrder som har som mÄl att före- bygga liknande olyckor eller tillbud, eller att begrÀnsa effekten av sÄdana olyckor eller tillbud, och
3.om utredningsmyndigheten anser att det Àr motiverat frÄn sÀkerhetssynpunkt, ge underlag för en bedömning av de insatser som samhÀllets rÀddningstjÀnst har gjort i samband med olyckan eller tillbudet och för förbÀttringar av rÀddningstjÀnsten.
6 § Utredningsmyndigheten ska med beaktande av 5 § och vad som följer av Sveriges internationella Ätaganden bestÀmma omfattningen av sÀkerhetsutredningen med utgÄngspunkt i olyckans eller till- budets art och omfattning samt vad som bedöms motiverat frÄn sÀkerhetssynpunkt.
7 § Olyckor och tillbud ska utredas om de har intrÀffat i Sverige. SÀrskilda bestÀmmelser om sÀkerhetsutredning av olyckor och
tillbud med internationell anknytning finns i
8 § Utredningsmyndigheten fÄr Àven genomföra temautredningar om det Àr motiverat frÄn sÀkerhetssynpunkt.
Med temautredningar avses analyser av flera likartade hÀndelser eller annan information i syfte att ge underlag för sÄdana beslut och bedömningar som anges i 5 § 2 och 3.
28
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
2 kap. Luftfartsolyckor och tillbud inom luftfarten
Olyckor och tillbud som ska utredas
1 § En olycka som har intrÀffat vid anvÀndning av ett luftfartyg (luftfartsolycka) ska utredas om
1.nÄgon har avlidit eller blivit allvarligt skadad,
2.luftfartyget har fÄtt betydande skador,
3.egendom som inte transporterats med luftfartyget har fÄtt betydande skador,
4.omfattande skador har uppkommit i miljön,
5.luftfartyget Àr oÄtkomligt, eller
6.luftfartyget har försvunnit under flygning och inte har kunnat Äterfinnas.
2 § Ett tillbud till en luftfartsolycka ska utredas om tillbudet
1.inneburit allvarlig fara för att en olycka som avses i 1 § skulle intrÀffa,
2.tyder pÄ ett vÀsentligt fel hos luftfartyget, eller
3.tyder pÄ andra vÀsentliga brister i sÀkerhetshÀnseende.
3 § Olyckor och tillbud till olyckor som avses i
Olyckor och tillbud till olyckor som avses i
Olyckor och tillbud med internationell anknytning
4 § Olyckor och tillbud som har intrÀffat i Sverige och som rör utlÀndska statsluftfartyg ska endast utredas om det finns sÀrskilda skÀl för en sÄdan utredning.
29
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
5 § Olyckor och tillbud som har intrÀffat utanför Sveriges terri- torium och som rör ett svenskt luftfartyg ska utredas, om inte annat följer av en internationell överenskommelse som har bitrÀtts av Sverige.
6 § Olyckor och tillbud som har intrÀffat utanför Sveriges terri- torium och som rör svenska statsluftfartyg ska utredas om inte sÀrskilda skÀl föreligger mot det.
7 § Olyckor och tillbud som har intrÀffat utanför Sveriges terri- torium och som rör svenska luftfartyg med en maximal startmassa om högst 2 250 kg, vilka enligt en internationell överenskommelse som har bitrÀtts av Sverige inte ska ha luftvÀrdighetsbevis, ska endast utredas om det Àr av synnerlig vikt frÄn sÀkerhetssynpunkt och en utredning inte görs i den stat inom vars territorium olyckan eller tillbudet intrÀffade.
3 kap. Sjöolyckor och tillbud till sjöss
1 § Med sjöolyckor avses olyckor till följd av en hÀndelse eller en serie av hÀndelser som intrÀffar i direkt anslutning till driften av handelsfartyg, fiskefartyg eller statsfartyg.
Med tillbud till sjöss avses hÀndelser eller en serie av hÀndelser som inte utgör en mycket allvarlig sjöolycka, en allvarlig sjöolycka eller en annan sjöolycka enligt 3 §, 6 § eller 9 §, men som har utsatt eller, om hÀndelserna inte ÄtgÀrdats, skulle ha kunnat utsÀtta fartyget, personer ombord eller utanför fartyget, eller miljön för fara.
Olyckor och tillbud som ska utredas
2 § En sjöolycka ska utredas om olyckan utgör en mycket allvarlig sjöolycka eller en olycka som likstÀlls med en mycket allvarlig sjöolycka.
30
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
3 § Med en mycket allvarlig sjöolycka avses en olycka som innebÀr att:
1.en eller flera mÀnniskor har avlidit,
2.fartyget har försvunnit, eller
3.allvarlig skada har uppkommit i miljön. Med en mycket allvarlig sjöolycka likstÀlls att:
1.flera mÀnniskor har blivit allvarligt skadade,
2.fartyget eller egendom som inte transporterats med fartyget
har fÄtt omfattande skador, eller 3. fartyget har övergetts i sjön.
4 § Ett tillbud till sjöss ska utredas om tillbudet skulle ha kunnat leda till en mycket allvarlig sjöolycka eller en olycka som likstÀlls med en mycket allvarlig sjöolycka.
Olyckor och tillbud som fÄr utredas
5 § En allvarlig sjöolycka fÄr utredas.
6 § Med en allvarlig sjöolycka avses en olycka som inte utgör en mycket allvarlig sjöolycka och dÀr hÀndelser sÄsom brand, explosion, kollision, grundstötning, skada pÄ grund av hÄrt vÀder eller is, eller intrÀffad eller misstÀnkt skada pÄ fartygets skrov, innebÀr att
1.fartyget inte Àr i sÄdant skick att det uppfyller gÀllande sÀker- hetskrav, och detta innebÀr fara för att fartyget eller personer ombord skadas, eller det utgör ett oskÀligt hot mot miljön,
2.skada har uppkommit i miljön, eller
3.fartyget har rÄkat ut för ett haveri som medfört behov av bogsering eller assistans frÄn land.
Som allvarlig sjöolycka anses ocksÄ nÀr en eller flera mÀnniskor har försvunnit frÄn fartyget.
7 § Vid en allvarlig sjöolycka ska utredningsmyndigheten först göra en preliminÀr bedömning i syfte att ta stÀllning till om en sÀker- hetsutredning ska genomföras eller inte.
8 § Ăven en annan sjöolycka fĂ„r utredas.
31
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
9 § Med en annan sjöolycka avses en mindre allvarlig sjöolycka som inte utgör en mycket allvarlig sjöolycka, eller en allvarlig sjöolycka.
10 § Ett tillbud till sjöss fÄr utredas om tillbudet skulle ha kunnat leda till en allvarlig sjöolycka eller annan sjöolycka.
11 § Vid en preliminÀr bedömning av en allvarlig sjöolycka ska det beaktas hur allvarlig olyckan Àr, vilket slags fartyg och vilken last som berörs och i vilken mÄn en sÀkerhetsutrednings resultat kan förhindra framtida olyckor eller tillbud.
Detsamma gÀller vid en bedömning av om en sÀkerhetsutred- ning av en annan sjöolycka eller ett tillbud till sjöss ska genomföras eller inte.
Olyckor och tillbud med internationell anknytning
12 § Sjöolyckor och tillbud till sjöss som har intrÀffat utanför Sveriges sjöterritorium ska utredas om olyckan eller tillbudet berör ett fartyg som för svensk flagg eller Àr av annat vÀsentligt intresse för Sverige.
Med annat vÀsentligt intresse för Sverige avses:
1.att en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss medför att svensk miljö fÄr allvarliga skador,
2.att följden av en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss orsakar, eller hotar att orsaka, allvarlig skada för Sverige som stat, inne- fattande konstgjorda öar, installationer och konstruktioner som omfattas av svensk jurisdiktion,
3.att följden av en sjöolycka medfört att svenska medborgare har avlidit eller fÄtt allvarliga skador, eller
4.att en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss i annat fall bedöms vara av ett betydande svenskt intresse.
13 § En utredning ska ocksÄ göras nÀr ett utlÀndskt
32
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
Har en utredning enligt första stycket inletts ska den fortgÄ till dess berörda stater har enats om vilken stat som ska ansvara för utredningen.
14 § Sjöolyckor och tillbud till sjöss som har intrÀffat i Sverige och som rör utlÀndska statsfartyg ska endast utredas om det finns sÀrskilda skÀl för en sÄdan utredning.
15 § Sjölyckor och tillbud till sjöss som har intrÀffat utanför Sveriges sjöterritorium och som rör svenska statsfartyg ska utredas om inte sÀrskilda skÀl föreligger mot det.
16 § Varje sjöolycka eller tillbud till sjöss ska som huvudregel vara föremÄl för endast en sÀkerhetsutredning om den utförs av en med- lemsstat i Europeiska unionen.
Om ett tredje land leder en sÀkerhetsutredning, som berör svenska vÀsentliga intressen, kan utredningsmyndigheten besluta att inte genomföra en parallell utredning under förutsÀttning att den utredning som leds av det tredje landet genomförs i enlighet med den av Internationella sjöfartsorganisationen den 16 maj 2008 antagna resolutionen MSC.255(84)
4 kap. Olyckor och tillbud med spÄrbunden trafik
Olyckor och tillbud som ska utredas
1 § En olycka vid
1.minst en person har avlidit eller minst fem personer har blivit allvarligt skadade, eller
2.spÄrfordon, spÄranlÀggningar, egendom som inte transpor- terats med spÄrfordonet eller miljön har fÄtt sÄ omfattande skador att de sammanlagda kostnaderna uppskattas till ett belopp mot- svarande minst tvÄ miljoner euro.
33
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
2 § Ett tillbud till en olycka med spÄrbunden trafik ska utredas om tillbudet
1.inneburit allvarlig fara för att en olycka som avses i 1 § skulle intrÀffa,
2.tyder pÄ ett vÀsentligt fel hos spÄrfordonet eller spÄranlÀgg- ningen, eller
3.tyder pÄ andra vÀsentliga brister i sÀkerhetshÀnseende.
Olyckor och tillbud med internationell anknytning
3 § Om en olycka eller ett tillbud som berör spÄrfordon i inter- nationell trafik har intrÀffat pÄ eller nÀra den svenska grÀnsen, fÄr utredningsmyndigheten komma överens med motsvarande myndig- het i den andra berörda staten om vilken av dem som ska göra utredningen eller att de ska göra den tillsammans.
5 kap. VĂ€gtrafikolyckor och andra allvarliga olyckor
Olyckor och tillbud som ska utredas
1 § VÀgtrafikolyckor och andra allvarliga olyckor Àn sÄdana som avses i
1.flera mÀnniskor har avlidit,
2.flera mÀnniskor har blivit allvarligt skadade, eller
3.omfattande skador har uppkommit pÄ egendom eller i miljön.
2 § Tillbud till sÄdana olyckor som avses i 1 § ska utredas om
1.tillbudet inneburit allvarlig fara för att en olycka som avses i
1§ skulle intrÀffa, eller
2.tillbudet tyder pÄ andra vÀsentliga brister i sÀkerhetshÀn- seende.
3 § SÄdana utredningar som avses i
34
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
6 kap. SÀrskilda bestÀmmelser om sÀkerhetsutredningens genomförande
1 § Utredningsmyndigheten ska, i den mÄn det Àr praktiskt genom- förbart, underrÀtta dem som kan vara berörda av olyckan eller till- budet och ge dem tillfÀlle att yttra sig. Dessa har rÀtt att:
1.nÀrvara vid utredningen pÄ olycksplatsen och vid utrednings- arbetet i övrigt, om det kan ske utan men för utredningen,
2.regelbundet fÄ information om hur utredningen framskrider
samt
3.sÄ lÄngt det Àr praktiskt möjligt, ges tillfÀlle att lÀgga fram sina synpunkter.
2 § Vid tillÀmpning av 1 § ska utredningsmyndigheten iaktta de bestÀmmelser om medverkan vid sÀkerhetsutredningar som finns i internationella överenskommelser som har bitrÀtts av Sverige.
3 § Om en sÀkerhetsutredning genomförs av en olycka eller ett tillbud som Àven Àr föremÄl för en förundersökning enligt 23 kap. rÀttegÄngsbalken ska utredningsmyndigheten och förundersök- ningsledaren hÄlla varandra underrÀttade om arbetets gÄng.
SĂ€kerhetsrekommendationer
4 § Utredningsmyndigheten ska utfÀrda sÀkerhetsrekommenda- tioner om det Àr motiverat frÄn sÀkerhetssynpunkt.
En sÀkerhetsrekommendation fÄr riktas till den som bedöms bÀst kunna omsÀtta sÀkerhetsrekommendationen i praktiken. Vid sÀkerhetsutredning av en olycka eller tillbud till olycka inom jÀrn- vÀgstrafiken fÄr en sÀkerhetsrekommendation emellertid endast riktas till myndigheter och andra organ samt till andra stater.
5 § Med en sÀkerhetsrekommendation avses ett förslag till ÄtgÀrder, som pÄ grund av information som erhÄllits frÄn en sÀkerhetsutred- ning eller pÄ annat sÀtt, lÀmnas i avsikt att förebygga olyckor och tillbud eller att begrÀnsa effekten av sÄdana olyckor och tillbud eller, i förekommande fall, att genomföra förbÀttringar av sam- hÀllets rÀddningstjÀnst.
35
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
7 kap. Utredningsmyndighetens befogenheter m.m.
1 § Utredningsmyndigheten har rÀtt att:
1.fÄ tilltrÀde till platsen för olyckan eller tillbudet,
2.förbjuda tilltrÀde till det omrÄde dÀr olyckan eller tillbudet har intrÀffat samt besluta att omrÄdet ska vara avspÀrrat,
3.hÄlla förhör med den som antas kunna ge upplysningar av betydelse för utredningen,
4.ta med sig och granska handlingar eller föremÄl som kan antas vara av betydelse för utredningen,
5.fÄ omedelbar tillgÄng till resultat av tester och provtagningar som har utförts av andra med anledning av olyckan eller tillbudet, och
6.begÀra att vittnen eller sakkunniga hörs vid domstol eller att nÄgon förelÀggs att tillhandahÄlla handlingar eller föremÄl.
Vid tillÀmpning av första stycket 4 och 5 ska myndigheter pÄ begÀran lÀmna utredningsmyndigheten de uppgifter och upplys- ningar som utredningsmyndigheten behöver för sÀkerhetsutred- ningen.
En begÀran enligt första stycket 6 ska göras vid den tingsrÀtt inom vars omrÄde olyckan eller tillbudet har intrÀffat eller den berörda personen vistas. RÀtten ska hÄlla förhör eller meddela före- lÀggande, om det finns lagliga förutsÀttningar för ÄtgÀrden. DÀrvid gÀller bestÀmmelserna om bevisupptagning utom huvudförhand- ling.
2 § Polismyndigheten ska pÄ begÀran av utredningsmyndigheten verkstÀlla ett avspÀrrningsbeslut som meddelats enligt 1 § första stycket 2.
Polismyndigheten ska pÄ begÀran frÄn utredningsmyndigheten Àven i övrigt lÀmna den hjÀlp som behövs vid utredningen.
8 kap. Bemyndiganden
1 § Regeringen fÄr meddela föreskrifter om att utredningsmyndig- heten fÄr överlÄta Ät nÄgon annan att göra en sÀkerhetsutredning. En sÄdan överlÄtelse fÄr avse en enskild olycka, ett enskilt tillbud eller en viss typ av olyckor eller tillbud. Vad som i denna lag har
36
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
sagts om utredningsmyndigheten ska i sÄ fall gÀlla för annan svensk myndighet som har fÄtt utredningsansvaret överlÄtet till sig.
En sÀkerhetsutredning fÄr inte överlÄtas om det skulle rubba till- tron till utredningens objektivitet eller om det i övrigt finns sÀr- skilda skÀl för att utredningen ska göras av utredningsmyndig- heten.
2 § En sÀkerhetsutredning fÄr inte överlÄtas om den avser olyckor vid jÀrnvÀgsdrift eller tillbud till sÄdana olyckor.
En sÀkerhetsutredning av sjöolyckor eller tillbud till sjöss fÄr inte överlÄtas till nÄgon annan svensk myndighet. Detsamma gÀller sÄdana preliminÀra bedömningar om att inleda en sÀkerhetsutred- ning som ska göras enligt 3 kap. 7 §.
Andra stycket gÀller inte i frÄga om den militÀra sjöfarten.
3 § Utredningsmyndigheten fÄr överlÄta förvaltningsuppgifter som gÀller en sÀkerhetsutredning av en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss till ett utlÀndskt organ som fullgör utredningsskyldighet enligt Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundlÀggande principer för utredning av olyckor i sjö- transportsektorn och om Àndring av rÄdets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2002/59/EG eller enligt
Utredningsmyndigheten fÄr dock inte överlÄta förvaltnings- uppgifter avseende svenska statsfartyg eller förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning.
4 § Regeringen fÄr meddela föreskrifter om att en sÀkerhetsutred- ning ska göras ocksÄ nÀr en olycka eller ett olyckstillbud inte Àr av sÄdan art som anges i denna lag, men en utredning ÀndÄ bedöms vara pÄkallad frÄn sÀkerhetssynpunkt.
Regeringen fÄr Àven i övrigt i enskilda fall besluta att en sÀker- hetsutredning ska göras enligt denna lag, om det finns sÀrskilda skÀl.
5 § Regeringen fÄr i frÄga om kommunal rÀddningstjÀnst meddela föreskrifter om att kommunen ska underrÀtta utredningsmyndig- heten om en olycka eller ett tillbud som ska utredas enligt denna lag.
37
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestÀmmer fÄr meddela nÀrmare föreskrifter om utfÀrdande av sÀkerhetsrekom- mendationer.
7 § Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestÀmmer, fÄr meddela föreskrifter om rapportering om olyckor och tillbud.
9 kap. Ăvriga bestĂ€mmelser
Förbud att rubba egendom
1 § Om det har intrÀffat en olycka eller ett tillbud som utreds enligt denna lag fÄr egendom som kan antas vara av betydelse för utred- ningen inte rubbas utan stöd i lag eller tillstÄnd av utrednings- myndigheten.
Detta gÀller inte, om egendomen rubbas för att rÀdda mÀnnisko- liv eller om det i övrigt finns synnerliga skÀl för det.
Tillvaratagen egendom
2 § Den som har tagit till vara egendom som avses i 1 § första stycket ska genast anmÀla det till utredningsmyndigheten. Detsam- ma gÀller den som, efter en olycka eller ett tillbud som berör luft- farten, sjöfarten eller spÄrtrafiken och som utreds enligt denna lag, har tagit till vara egendom som har transporterats med, eller hör till det luftfartyg, fartyg eller spÄrfordon som berörs eller hör till den spÄranlÀggning som berörs. Om det behövs, fÄr utrednings- myndigheten ta hand om egendomen.
Ansvar
3 § Den som uppsÄtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 eller 2 §§, eller mot föreskrifter som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en myndighet har meddelat med stöd av 8 kap. 7 §, döms till böter.
Ansvar ska inte dömas ut enligt denna paragraf, om ansvar för gÀrningen kan dömas ut enligt brottsbalken eller enligt sjölagen (1994:1009).
I ringa fall ska inte dömas till straff.
38
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
Ăverklagande
4 § Beslut enligt 7 kap. 1 § 2 och 4 fÄr överklagas till allmÀn förvalt- ningsdomstol.
PrövningstillstÄnd krÀvs vid överklagande till kammarrÀtten.
1.Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2016.
2.Genom lagen upphÀvs lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.
3.Vid tillÀmpning av den nya lagen ska beslut som har fattats med stöd av den gamla lagen anses ha meddelats enligt den nya lagen.
39
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
1.2Förslag till
lag om Àndring i lagen (1938:121) om hittegods
HÀrigenom föreskrivs att 7 § lagen (1938:121) om hittegods ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
 |
Föreslagen lydelse |
 |
 |
7 § |
 |
|
BetrÀffande fynd |
som har |
BetrÀffande fynd |
som har |
samband med olycka eller hÀn- |
samband med olycka eller hÀn- |
||
delse som avses i lagen (1990:712) |
delse som avses i lagen (2016:00) |
||
om undersökning av olyckor skall |
om sÀkerhetsutredning ska iakttas |
||
iakttas vad som föreskrivs i 12 § |
vad som föreskrivs i 9 kap. 2 § |
||
nÀmnda lag. |
 |
nÀmnda lag. |
 |
I den mÄn i sÀrskilda författ- |
I den mÄn i sÀrskilda författ- |
||
ningar meddelats |
föreskrifter |
ningar meddelats |
föreskrifter |
angÄende sÄdant som tillvara- |
angÄende sÄdant som tillvara- |
||
tages Ă„ fortskaffningsmedel i all- |
tages Ă„ fortskaffningsmedel i all- |
||
mÀn trafik eller inom omrÄde |
mÀn trafik eller inom omrÄde |
||
som hör till företag för sÄdan |
som hör till företag för sÄdan |
||
trafik, skall vad sÄlunda stadgats |
trafik, ska vad sÄlunda stadgats |
||
lÀnda till efterrÀttelse. |
lÀnda till efterrÀttelse. |
Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2016.
40
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
1.3Förslag till
lag om Àndring i lagen (1990:1157) om sÀkerhet vid tunnelbana och spÄrvÀg
HÀrigenom föreskrivs att 24 § lagen (1990:1157) om sÀkerhet vid tunnelbana och spÄrvÀg ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
 |
Föreslagen lydelse |
 |
 |
|||
 |
 |
 |
24 § |
 |
 |
 |
|
Om det intrÀffar en olycka |
Om det intrÀffar en olycka |
||||||
vid anvÀndningen av ett fordon |
vid anvÀndningen av ett fordon |
||||||
pÄ en spÄranlÀggning och olyckan |
pÄ en spÄranlÀggning och olyckan |
||||||
medför att minst en person |
medför att minst en person |
||||||
avlider eller minst fem personer |
avlider eller minst fem personer |
||||||
blir allvarligt skadade eller att |
blir allvarligt skadade eller att |
||||||
fordonet, |
spÄranlÀggningen, |
fordonet, |
spÄranlÀggningen, |
||||
egendom som inte transporteras |
egendom som inte transporteras |
||||||
med fordonet eller miljön fÄr |
med fordonet eller miljön fÄr |
||||||
omfattande |
skador, skall |
den |
omfattande skador, ska den som |
||||
som driver verksamheten rappor- |
driver verksamheten rapportera |
||||||
tera det intrÀffade till tillsyns- |
det intrÀffade till tillsyns- |
||||||
myndigheten. Denne skall ocksÄ |
myndigheten. Denne ska |
ocksÄ |
|||||
rapportera, |
nÀr |
det funnits |
rapportera, |
nÀr |
det funnits |
||
nÄgon allvarlig fara för att en |
nÄgon allvarlig fara för att en |
||||||
sÄdan olycka skulle intrÀffa eller |
sÄdan olycka skulle intrÀffa eller |
||||||
nÀr nÄgot har hÀnt som tyder pÄ |
nÀr nÄgot har hÀnt som tyder pÄ |
||||||
ett vÀsentligt fel hos fordonet, |
ett vÀsentligt fel hos fordonet, |
||||||
spÄranlÀggningen eller trafikled- |
spÄranlÀggningen eller trafikled- |
||||||
ningen eller pÄ andra vÀsentliga |
ningen eller pÄ andra vÀsentliga |
||||||
brister i sÀkerhetshÀnseende. |
brister i sÀkerhetshÀnseende. |
||||||
Regeringen fÄr föreskriva att |
Regeringen fÄr föreskriva att |
||||||
rapportering |
av |
hÀndelser |
som |
rapportering |
av |
hÀndelser |
som |
Àr av betydelse för spÄrtrafikens |
Àr av betydelse för spÄrtrafikens |
||||||
sÀkerhet skall ske ocksÄ i andra |
sÀkerhet ska ske ocksÄ i andra |
||||||
fall Àn som anges i första stycket. |
fall Àn som anges i första stycket. |
||||||
Om undersökning frÄn sÀker- |
Om undersökning frÄn sÀker- |
||||||
hetssynpunkt |
av |
olyckor |
och |
hetssynpunkt |
av |
olyckor |
och |
andra hÀndelser som berör spÄr- |
andra hÀndelser som berör spÄr- |
41
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
trafiken finns bestÀmmelser i lagen (1990:712) om undersök- ning av olyckor.
trafiken finns bestÀmmelser i lagen (2016:00) om sÀkerhets- utredning.
Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2016.
42
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
1.4Förslag till
lag om Àndring i sjölagen (1994:1009)
HÀrigenom föreskrivs att 18 kap. 20 § sjölagen (1994:1009) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap.
20 §
Om undersökning frÄn sÀker- |
Om undersökning frÄn sÀker- |
hetssynpunkt av sjöolyckor och |
hetssynpunkt av sjöolyckor och |
andra hÀndelser som berör sjö- |
andra hÀndelser som berör sjö- |
farten finns bestÀmmelser i |
farten finns bestÀmmelser i lagen |
lagen (1990:712) om undersök- |
(2016:00) om sÀkerhetsutredning. |
ning av olyckor. |
 |
Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2016.
43
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
1.5Förslag till
lag om Àndring i fartygssÀkerhetslagen (2003:364)
HÀrigenom föreskrivs att 5 kap. 16 a § fartygssÀkerhetslagen (2003:364) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
5 kap.
16 a §
En lots eller en hamninnehavare som i samband med sin normala verksamhet uppmÀrksammar att ett fartyg har uppenbara av- vikelser, ska omedelbart rapportera detta till den myndighet som regeringen bestÀmmer, om avvikelserna
âkan inverka menligt pĂ„ fartygets sĂ€kra framförande, eller
âkan utgöra ett hot mot den marina miljön.
En hamninnehavare som i samband med sin normala verk-
samhet |
uppmÀrksammar |
en |
sÄdan |
hÀndelse som anges |
i |
6 kap. |
14 § första stycket sjö- |
lagen (1994:1009), ska omedel- bart rapportera detta till den myndighet som regeringen bestÀm- mer.
Med hamninnehavare avses den fysiska eller juridiska person som utövar det avgörande inflytandet över hamnens drift.
Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2016.
44
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
1.6Förslag till
lag om Àndring i jÀrnvÀgslagen (2004:519)
HÀrigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § jÀrnvÀgslagen (2004:519) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §
Om det intrÀffar en olycka vid anvÀndningen av ett jÀrnvÀgs- fordon, som medför att minst en person avlider eller minst fem personer blir allvarligt skadade eller att fordonet, jÀrnvÀgsinfra- strukturen, egendom som inte transporteras med fordonet eller miljön fÄr omfattande skador, Àr jÀrnvÀgsföretag och infrastruktur- förvaltare skyldiga att rapportera det intrÀffade till tillsynsmyndig- heten. JÀrnvÀgsföretag och förvaltare Àr ocksÄ skyldiga att rappor- tera nÀr det funnits allvarlig fara för en sÄdan olycka eller nÀr nÄgot har hÀnt som tyder pÄ ett vÀsentligt fel hos ett fordon eller hos infrastrukturen eller pÄ att det finns andra vÀsentliga brister i sÀker-
hetshÀnseende. |
 |
Om undersökning frÄn sÀker- |
Om undersökning frÄn sÀker- |
hetssynpunkt av jÀrnvÀgsolyckor |
hetssynpunkt av jÀrnvÀgsolyckor |
och andra hÀndelser som berör |
och andra hÀndelser som berör |
spÄrtrafiken finns bestÀmmelser |
spÄrtrafiken finns bestÀmmelser |
i lagen (1990:712) om under- |
i lagen (2016:00) om sÀkerhets- |
sökning av olyckor. |
utredning. |
Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2016.
45
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
1.7Förslag till
lag om Àndring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
HÀrigenom föreskrivs i frÄga om offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400)
dels att 17 kap. 4 b § samt rubriken före denna paragraf ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 17 kap. 4 c §, 29 kap. 13 b § och 32 kap. 7 a § med rubriker, av följande lydelse,
dels att rubriken nÀrmast före 32 kap. 8 § ska ha följande lydelse, dels att 29 kap. 10 § och 29 kap. 12 a § ska upphöra att gÀlla.
Nuvarande lydelse |
 |
Föreslagen lydelse |
 |
|
 |
17 kap. |
 |
 |
|
 |
4 b § |
 |
 |
|
Undersökningar av |
sjöolyckor |
SĂ€kerhetsutredningar av olyckor |
||
och tillbud m.m. |
 |
eller tillbud |
 |
|
Sekretess gÀller |
för uppgift |
Sekretess gÀller för |
uppgift |
|
som hÀnför sig till myndighets |
som hÀnför sig till myndighets |
|||
verksamhet som avser under- |
verksamhet som avser utred- |
|||
sökningar av sjöolyckor eller till- |
ningar av olyckor eller tillbud |
|||
bud till sjöss eller preliminÀra |
enligt lagen (2016:00) om sÀker- |
|||
bedömningar av allvarliga sjö- |
hetsutredning, eller motsvarande |
|||
olyckor enligt lagen |
(1990:712) |
Àldre bestÀmmelser, om det kan |
||
om undersökning av olyckor, om |
antas att syftet med en sÄdan |
|||
det kan antas att syftet med en |
utredning |
motverkas eller den |
||
sÄdan undersökning eller bedöm- |
framtida |
verksamheten |
skadas |
|
ning motverkas eller den fram- |
om uppgiften röjs. |
 |
||
tida verksamheten |
skadas om |
 |
 |
 |
uppgiften röjs. |
 |
 |
 |
 |
Sekretessen enligt första stycket gÀller Àven för uppgift som hÀnför sig till myndighets verksamhet för att bitrÀda verksamhet
som avses i första stycket. |
 |
Sekretessen gÀller inte för |
Sekretessen gÀller inte för |
uppgift som tagits in i en slutlig |
uppgift som tagits in i en slutlig |
46
SOU 2014:82 Författningsförslag
rapport om undersökning enligt |
rapport om utredning enligt |
lagen (1990:712) om undersök- |
lagen (2016:00) om sÀkerhets- |
ning av olyckor. |
utredning. |
För uppgift i en allmÀn handling gÀller sekretessen i högst fyrtio Är.
4 c §
Rapportering om olyckor eller tillbud
Sekretess gÀller för uppgift som hÀnför sig till myndighets verk- samhet som avser rapportering av
olyckor eller tillbud enligt |
 |
1. Europaparlamentets |
och |
rÄdets förordning (EU) |
nr |
376/2014 av den 3 april 2014 om rapportering, analys och uppfölj- ning av hÀndelser inom civil luft- fart om Àndring av Europaparla- mentets och rÄdets förordning (EU) nr 996/2010 och om upp- hÀvande av Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2003/42/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 1321/2007 och (EG) nr 1330/2007,
2. 5 kap. 8 § luftfartslagen (2010:500),
3. 6 kap. 14 § första eller andra stycket sjölagen (1994:1009),
4. 5 kap. 16 a § fartygssÀker- hetslagen (2003:364),
5. sÄdan rapportering som Äligger verksamhetsutövare i frÄga om olyckor och tillbud som avses i
4 kap. 1 |
och 2 §§ lagen |
(2016:00)om |
sÀkerhetsutredning |
vid drift av jÀrnvÀg, tunnelbana eller spÄrvÀg, eller
47
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
6. föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (2016:00) om sÀkerhetsutredning, eller mot- svarande Àldre bestÀmmelser, om det kan antas att syftet med verk- samheten motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.
Sekretessen enligt första stycket gÀller Àven för uppgift som hÀnför sig till myndighets verksamhet för att bitrÀda verksamhet som avses i första stycket.
För uppgift i en allmÀn hand- ling gÀller sekretessen i högst fyrtio Är.
29 kap.
10 §
Rapport om hÀndelse inom civil luftfart
Sekretess gÀller hos Rikspolis- styrelsen, Kustbevakningen, Statens haverikommission, Luft- fartsverket och Transportstyrelsen för uppgift som lÀmnats av en enskild i en rapport om hÀndelse inom civil luftfart enligt 10 kap. 8 § luftfartslagen (2010:500), om det kan antas att den enskilde eller nÄgon nÀrstÄende till denne lider men om uppgiften röjs.
För uppgift i en allmÀn hand- ling gÀller sekretessen i högst femtio Är.
48
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
12 a § Undersökningar av sjöolyckor och tillbud, m.m.
Sekretess gÀller för uppgift om en enskilds personliga eller eko- nomiska förhÄllanden som hÀnför sig till myndighets verksamhet som avser undersökningar av sjö- olyckor eller tillbud till sjöss eller preliminÀra bedömningar av all- varliga sjöolyckor enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor, om det inte stÄr klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller nÄgon nÀrstÄende till denne lider skada eller men.
Sekretessen enligt första stycket gÀller Àven för uppgift som hÀnför sig till myndighets verksamhet för att bitrÀda verksamhet som avses i första stycket.
Sekretessen gÀller inte för upp- gift som tagits in i en slutlig rapport om undersökning enligt lagen om undersökning av olyckor.
För uppgift i en allmÀn hand- ling gÀller sekretessen i högst femtio Är.
13 b §
Rapportering om olyckor eller tillbud
Sekretess gÀller för uppgift om enskilds personliga eller ekono- miska förhÄllanden som hÀnför sig till myndighets verksamhet
49
Författningsförslag SOU 2014:82
som avser rapportering av olyckor
eller tillbud enligt |
 |
1. Europaparlamentets |
och |
rÄdets förordning (EU) |
nr |
376/2014 av den 3 april 2014 om rapportering, analys och upp- följning av hÀndelser inom civil luftfart om Àndring av Europa- parlamentets och rÄdets förord- ning (EU) nr 996/2010 och om
upphÀvande |
av Europaparla- |
mentets och |
rÄdets direktiv |
2003/42/EG, |
kommissionens |
förordningar (EG) nr 1321/2007 och (EG) nr 1330/2007,
2. 5 kap. 8 § luftfartslagen (2010:500),
3. 6 kap. 14 § första eller andra stycket sjölagen (1994:1009),
4. 5 kap. 16 a § fartygssÀker- hetslagen (2003:364),
5. sÄdan rapportering som Äligger verksamhetsutövare i frÄga om olyckor och tillbud som avses i 4 kap. 1 och 2 §§ lagen (2016:00)om sÀkerhetsutredning vid drift av jÀrnvÀg, tunnelbana eller spÄrvÀg, eller
6. föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (2016:00) om sÀkerhetsutredning, eller mot- svarande Àldre bestÀmmelser, om det inte stÄr klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller nÄgon nÀrstÄende till denne lider skada eller men.
Sekretessen enligt första stycket gÀller Àven för uppgift som hÀnför sig till myndighets verksamhet för
50
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
att bitrÀda verksamhet som avses i första stycket.
För uppgift i en allmÀn hand- ling gÀller sekretessen i högst femtio Är.
 |
32 kap. |
 |
 |
7 a § |
 |
RĂ€ddningsinsatser, |
RĂ€ddningsinsatser, |
 |
undersökningar av |
olyckor och sÀkerhetsutredningar m.m. |
|
tillsyn |
 |
 |
 |
SĂ€kerhetsutredningar |
av olyckor |
 |
eller tillbud |
 |
 |
Sekretess gÀller för uppgift om |
|
 |
en enskilds personliga eller eko- |
|
 |
nomiska förhÄllanden som hÀnför |
|
 |
sig till myndighets |
verksamhet |
som avser utredningar av olyckor eller tillbud enligt lagen (2016:00) om sÀkerhetsutredning, eller mot- svarande Àldre bestÀmmelser, om det inte stÄr klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller nÄgon nÀrstÄende till denne lider skada eller men.
Sekretessen enligt första stycket gÀller Àven för uppgift som hÀnför sig till myndighets verksamhet för att bitrÀda verksamhet som avses i första stycket.
Sekretessen gÀller inte för upp- gift som tagits in i en slutlig rap- port om utredning enligt lagen (2016:00) om sÀkerhetsutred- ning.
För uppgift i en allmÀn hand- ling gÀller sekretessen i högst femtio Är.
51
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
8 §
RÀddningsinsatser och undersökningar av olyckor
Sekretess gÀller hos kommuner och statliga myndigheter för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhÄllanden, om det kan antas att den enskilde eller nÄgon nÀrstÄende till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i sÄdan verksamhet enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor som avser
1.utförande av rÀddningsinsatser,
2.undersökningar av olyckor, eller
3.tillsyn.
För uppgift i en allmÀn handling gÀller sekretessen i högst tjugo Är.
1.Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2016.
2.Ăverklagande av myndighets beslut som har fattats före ikrafttrĂ€dandet av denna lag ska efter ikrafttrĂ€dandet prövas med tillĂ€mpning av bestĂ€mmelserna i denna lag.
52
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
1.8Förslag till
lag om Àndring i luftfartslagen (2010:500)
HĂ€rigenom |
föreskrivs |
att |
10 kap. |
luftfartslagen |
|
(2010:500) ska ha följande lydelse. |
 |
 |
 |
||
Nuvarande lydelse |
 |
Föreslagen lydelse |
|||
 |
 |
10 kap. |
 |
 |
|
 |
 |
7 § |
 |
 |
|
BestÀmmelser om undersök- |
BestÀmmelser om undersök- |
||||
ning frÄn sÀkerhetssynpunkt av |
ning frÄn sÀkerhetssynpunkt av |
||||
luftfartsolyckor |
och tillbud |
till |
luftfartsolyckor |
och tillbud till |
|
sÄdana olyckor finns i lagen |
sÄdana olyckor finns i lagen |
||||
(1990:712) om undersökning av |
(2016:00) |
om |
sÀkerhetsutred- |
||
olyckor. |
 |
 |
ning. |
 |
 |
 |
 |
8 § |
 |
 |
I syfte att förbÀttra flygsÀkerheten ska hÀndelser inom luftfart rapporteras till behörig myndighet.
Med hÀndelse inom luftfart |
Med hÀndelse inom luftfart |
avses i denna lag driftsavbrott, |
avses i denna lag driftsavbrott, |
defekt, fel eller annan onormal |
defekt, fel eller annan onormal |
omstÀndighet som har inverkat |
omstÀndighet som har inverkat |
eller kan inverka pÄ flygsÀker- |
eller kan inverka pÄ flygsÀker- |
heten, men som inte lett till |
heten, men som inte lett till |
sÄdana luftfartsolyckor eller till- |
sÄdana luftfartsolyckor eller till- |
bud som avses i lagen (1990:712) |
bud som avses i lagen (2016:00) |
om undersökning av olyckor. |
om sÀkerhetsutredning. |
Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2016.
53
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
1.9Förslag till
förordning om sÀkerhetsutredning
HÀrigenom föreskrivs2 följande.
1 kap. AllmÀnna bestÀmmelser
1 § Denna förordning innehÄller bestÀmmelser som kompletterar lagen (2016:00) om sÀkerhetsutredning.
2 § En sÀkerhetsutredning av olyckor eller olyckstillbud enligt lagen (2016:00) om sÀkerhetsutredning ska göras av Statens haveri- kommission (utredningsmyndigheten).
Statens haverikommission ska representera Sverige vid en sÀker- hetsutredning av en olycka eller ett tillbud utanför Sveriges terri- torium om en svensk myndighet ska göra eller delta i en sÄdan utredning, sÄvida inte ansvaret för utredningen har överlÄtits till nÄgon annan svensk myndighet.
Har utredningsansvaret överlÄtits till en utlÀndsk myndighet eller deltar Statens haverikommission i en utredning av en olycka eller ett tillbud utanför Sveriges territorium, fullgör Statens haverikommission utredningsÄtgÀrder som behöver genomföras i Sverige.
3 § Olyckor eller tillbud som inte Àr av den art som anges i
2 Jfr Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om sÀkerhet pÄ gemenskapens jÀrnvÀgar och om Àndring av rÄdets direktiv 95/18/EG om tillstÄnd för jÀrnvÀgsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet,uttag av avgifter för utnyttjande av jÀrnvÀgsinfrastruktur och utfÀrdande av sÀkerhetsintyg (jÀrnvÀgssÀkerhetsdirektivet), (EUT L 164, 30.4.2004, s. 44, Celex 32004L0049, rÀttade versioner i EUT L 220, 21.6.2004, s. 16, Celex 32004L0049R(01) och EUT L 221, 12.8.2010 s. 48, Celex 32009L0149R(01)) samt Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundlÀggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om Àndring av rÄdets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2002/59/EG (EUT L 131, 28.5.2009, s. 114, Celex 32009L0018).
54
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
Inledande av en sÀkerhetsutredning
4 § En sÀkerhetsutredning ska inledas sÄ snart det Àr möjligt efter det att olyckan eller tillbudet intrÀffat.
En sÀkerhetsutredning av en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss ska dock inledas senast tvÄ mÄnader efter det att olyckan eller till- budet intrÀffat, eller kommit till Statens haverikommissions kÀnne- dom.
UnderrÀttelse om utredningen
5 § Statens haverikommission ska, om möjligt, se till att en under- rÀttelse om sÀkerhetsutredningen snarast sÀnds till dem som berörs av sÀkerhetsutredningen. I första hand ska underrÀttelser sÀndas till
1.den som har blivit skadad genom olyckan,
2.nÄgon efterlevande till den som har avlidit genom olyckan,
3.den kommunala organisationen för rÀddningstjÀnst,
4.i frÄga om luftfarts- eller sjöolycka, tredje man vars egendom har skadats genom olyckan samt luftfartygets eller fartygets Àgare, innehavare och försÀkringsgivare,
5.i frÄga om olycka med spÄrbunden trafik, tredje man vars egendom har skadats genom olyckan, spÄrfordonets eller spÄr- anlÀggningens Àgare, innehavare, försÀkringsgivare och tillverkare samt företrÀdare för personal och anvÀndare,
6.i frÄga om andra allvarliga olyckor, Àgaren eller innehavaren av sÄdan egendom som har skadats genom olyckan.
Har olyckan medfört omfattande skador i miljön, ska lÀns- styrelsen underrÀttas.
Den som ska underrÀttas om utredningen ska snarast möjligt fÄ meddelande om nÀr han eller hon första gÄngen fÄr nÀrvara vid utredningsarbetet.
6 § Om Statens haverikommission leder eller medverkar i en utred- ning med internationell anknytning, ska Statens haverikommission snarast underrÀtta Regeringskansliet om detta.
55
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
Tillsynsmyndigheternas medverkan
7 § Tillsynsmyndigheter ska stÀlla experter till Statens haveri- kommissions förfogande för utredningar av olyckor eller tillbud som berör myndigheternas ansvarsomrÄde, om detta inte Àventyrar myndigheternas möjlighet att fullgöra andra angelÀgna uppgifter.
Tillsynsmyndigheterna har rÀtt till insyn i Statens haveri- kommissions utredningar, om utredningen berör deras ansvars- omrÄden.
Tid för genomförande av sÀkerhetsutredningen
8 § Statens haverikommission ska slutföra en sÀkerhetsutredning snarast möjligt, och om möjligt inom tolv mÄnader frÄn dagen för olyckan eller tillbudet.
Utredningsrapporter och sÀkerhetsrekommendationer
9 § Statens haverikommission ska inom den tid som anges i 8 § upprÀtta en rapport med redogörelse för utredningen och utlÄtande i de avseenden som anges i 1 kap. 5 § lagen (2016:00) om sÀker- hetsutredning.
I rapporter som tas fram med anledning av olyckor eller tillbud ska berörda personers namn inte anges.
10 § Utredningsrapporten ska, om det Àr lÀmpligt, innehÄlla sÀker- hetsrekommendationer. En sÀkerhetsrekommendation ska formu- leras pÄ ett sÄdant sÀtt att den belyser sÀkerhetsbrister som behöver avhjÀlpas.
En sÀkerhetsrekommendation ska utformas pÄ ett sÄdant sÀtt att den inte ger upphov till en förmodan om skuld eller ansvar i sam- band med en olycka eller ett tillbud.
11 § Om Statens haverikommission under utredningens gÄng identifierar allvarliga sÀkerhetsbrister som omedelbart behöver ÄtgÀrdas, fÄr sÀkerhetsrekommendationer lÀmnas Àven innan utred- ningen har avslutats och rapporten fÀrdigstÀllts. Uppgift om en sÄdan sÀkerhetsrekommendation ska tas in i rapporten.
56
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
BetrÀffande sjöolyckor och tillbud till sjöss som inte berör svenska statsfartyg ska Statens haverikommission, om den anser att det krÀvs ett snabbt ingripande pÄ gemenskapsnivÄ för att före- bygga uppkomsten av nya olyckor, utan dröjsmÄl till Europeiska kommissionen anmÀla behovet av en förvarning.
12 § Tillsynsmyndigheten eller den myndighet vars ansvarsomrÄde olyckan eller tillbudet berör, den som en sÀkerhetsrekommenda- tion riktas till och den som enligt 5 § har underrÀttats om att en olycka eller ett tillbud utreds ska ges möjlighet att yttra sig över ett utkast till rapport.
13 § NÀr en sÀkerhetsutredning avslutas ska Statens haverikom- mission lÀmna rapporten till dem som anges i 12 §.
En rapport om en olycka eller ett tillbud som berör militÀr luft- eller sjöfart ska Àven lÀmnas till tillsynsmyndigheten för motsva- rande civil verksamhet.
14 § Statens haverikommission ska Àven lÀmna en rapport till:
1.myndigheter och organisationer som med stöd av 2 kap. 1 § har getts tillfÀlle att nÀrvara vid utredningen, om utredningen avser en luftfartsolycka eller ett tillbud till sÄdan olycka,
2.Europeiska kommissionen, om utredningen avser en sjö- olycka eller ett tillbud till sjöss som inte berör statsfartyg,
3.sÀkerhetsutredningsmyndigheten i en stat dÀr det berörda fartyget Àr registrerat, om utredningen avser en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss,
4.sÀkerhetsmyndigheten i den andra staten, om utredningen avser en olycka som rör ett danskt, finskt eller norskt fartyg eller luftfartyg, samt
5.Europeiska jÀrnvÀgsbyrÄn och berörda organ och parter i andra lÀnder, om utredningen avser en olycka eller ett tillbud som berör jÀrnvÀgstrafiken.
Rapporteringsskyldigheten enligt första stycket 2 gÀller sÄvÀl utredningsrapport som delrapport enligt 3 kap. 2 §.
57
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
Ă terupptagande av en utredning
15 § En sÀkerhetsutredning som har avslutats fÄr Äterupptas om det kommer fram nya omstÀndigheter som kan antas ha betydelse för utredningsresultatet.
Ă terrapportering
16 § De myndigheter eller offentliga organ till vilka en sÀkerhets- rekommendation riktas, ska underrÀtta Statens haverikommission om vilka ÄtgÀrder som vidtagits eller planeras att vidtas till följd av rekommendationen.
Statens haverikommissions rapport med sÀkerhetsrekommenda- tioner ska innehÄlla uppgift om den underrÀttelseskyldighet som gÀller enligt första stycket.
2 kap. Luftfartsolyckor och tillbud inom luftfarten
1 § I frÄga om underrÀttelser till utlÀndska myndigheter och inter- nationella organisationer om utredning av en olycka eller ett tillbud som berör ett luftfartyg samt sÄdana myndigheters och organisa- tioners medverkan vid utredningen, ska Statens haverikommission beakta sÄdana bestÀmmelser i Chicagokonvention om den civila luftfarten som Àr bindande för Sverige och, om det inte strider mot lag eller Àr olÀmpligt pÄ annat sÀtt, Àven andra bestÀmmelser i kon- ventionen.
3 kap. Sjöolyckor och tillbud till sjöss
Utredningens genomförande
1 § Om Statens haverikommission vid en preliminÀr bedömning enligt 3 kap. 7 § lagen (2016:00) om sÀkerhetsutredning beslutar att inte genomföra en utredning, ska Statens haverikommission ange skÀlen för sitt beslut och göra en anmÀlan till Europeiska kom- missionen i enlighet med artikel 17.3 i Europarlamentets och rÄdets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundlÀggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om
58
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
Àndring av rÄdets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2002/59/EG. Statens haverikommission ska Àven i övrigt angÄende sjöolyckor och tillbud till sjöss ansvara för inrapportering av de uppgifter till kommissionen som krÀvs enligt direktivet.
Första stycket gÀller inte i frÄga om statsfartyg.
Utredningsrapport
2 § Statens haverikommissions rapporter om sÀkerhetsutredningar som avser sjöolyckor eller tillbud till sjöss och som inte rör stats- fartyg ska upprÀttas i enlighet med en av Statens haverikommission framtagen mall. Den ska innehÄlla relevanta avsnitt av bilaga I till Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2009/18/EG.
Om en rapport inte Àr fÀrdigstÀlld inom den tid som anges i 1 kap. 8 § ska inom samma tid i stÀllet en delrapport offentliggöras.
Olyckor och tillbud med internationell anknytning
3 § Om en olycka eller ett tillbud som berör ett fartyg ska utredas enligt lagen (2016:00) om sÀkerhetsutredning, ska Statens haveri- kommission i frÄga om samarbete med utlÀndska myndigheter beakta den av Internationella sjöfartsorganisationen den 16 maj 2008 antagna resolutionen MSC.255(84)
4 § NÀr Statens haverikommission leder en utredning av en sjö- olycka eller ett tillbud till sjöss som inte berör ett svenskt stats- fartyg, ska en annan medlemsstat i Europeiska unionen med vÀsentligt intresse i olyckan eller tillbudet ha samma tillgÄng till vittnesmÄl och bevis som Statens haverikommission, samt ha rÀtt att fÄ sina stÄndpunkter beaktade av Statens haverikommission.
5 § Vid undersökning av sjöolyckor eller tillbud till sjöss som inbegriper fler Àn en medlemsstat i Europeiska unionen ska Statens haverikommission stÄ för sina kostnader. Om bistÄnd begÀrs frÄn en medlemsstat som inte Àr inblandad i undersökningen ska Statens
59
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
haverikommission komma överens med de inblandade medlems- staterna om fördelningen av de kostnader som detta medför.
6 § Statens haverikommission ska delta i den permanenta sam- arbetsstruktur som anges i artikel 10 i Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2009/18/EG.
SÀrskilda bestÀmmelser
7 § NÀr en sÀkerhetsutredning av en sjöolycka eller ett tillbud till sjöss genomförs ska Statens haverikommission följa de sÀrskilda bestÀmmelser för utredningens genomförande som Äterfinns i bilagan till kommissionens förordning (EU) nr 1286/2011 av den 9 december 2011 om antagande av en gemensam metod för utred- ning av sjöolyckor och tillbud till sjöss enligt artikel 5.4 i Europa- parlamentets och rÄdets direktiv 2009/18/EG.
4 kap Olyckor och tillbud med spÄrbunden trafik
Utredningens genomförande
1 § NÀr Statens haverikommission ska avgöra om ett tillbud till en olycka med spÄrbunden trafik enligt 4 kap. 2 § lagen (2016:00) om sÀkerhetsutredning eller en olycka eller ett tillbud enligt 1 kap. 3 § denna förordning som berör spÄrtrafiken ska utredas ska, utöver det som anges i dessa paragrafer, följande beaktas:
1.olyckans eller tillbudets omfattning,
2.om olyckan eller tillbudet utgör en del av en serie olyckor eller tillbud av betydelse för systemet som helhet,
3.olyckans eller tillbudets inverkan pÄ jÀrnvÀgssÀkerhet inom Europeiska ekonomiska samarbetsomrÄdet (EES) och Schweiz, samt
4.framstÀllningar frÄn infrastrukturförvaltare (spÄrinnehavare), jÀrnvÀgsföretag, Transportstyrelsen eller frÄn nÄgon annan stat inom EES eller Schweiz.
60
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
2 § Statens haverikommission ska inom en vecka frÄn det att ett beslut fattats om att inleda en utredning av en olycka med spÄr- bunden trafik eller ett tillbud till en sÄdan olycka, meddela Euro- peiska jÀrnvÀgsbyrÄn att en utredning har inletts. UnderrÀttelsen ska innefatta uppgifter om datum, tid och plats för olyckan eller tillbudet samt om vilken typ av olycka eller tillbud det Àr frÄga om och dess följder i frÄga om dödsfall, personskador och materiella skador.
Utredningsrapporter m.m.
3 § En rapport om en olycka med spÄrbunden trafik eller ett tillbud till en sÄdan olycka ska utformas pÄ ett sÀtt som lÀmpar sig för olyckans eller tillbudets typ och omfattning och för resultatets betydelse. Rapporten ska i sÄ stor utstrÀckning som möjligt struk- tureras i enlighet med vad som faststÀlls i bilaga V till Europaparla- mentets och rÄdets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om sÀkerhet pÄ gemenskapens jÀrnvÀgar och om Àndring av rÄdets direktiv 95/18/EG om tillstÄnd för jÀrnvÀgsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av jÀrnvÀgsinfrastruktur och utfÀrdande av sÀkerhetsintyg (jÀrnvÀgssÀkerhetsdirektivet).
4 § Statens haverikommission ska Ärligen, senast den 30 september, offentliggöra en Ärsrapport frÄn föregÄende kalenderÄr om olyckor och tillbud som berör spÄrtrafiken. Rapporten ska innehÄlla upp- gifter om genomförda utredningar, utfÀrdade sÀkerhetsrekom- mendationer och ÄtgÀrder som vidtagits med anledning av tidigare utfÀrdade rekommendationer.
Olyckor och tillbud med internationell anknytning
5 § Om Statens haverikommission genomför en utredning med tillÀmpning av 4 kap. 3 § lagen (2016:00) om sÀkerhetsutredning, ska motsvarande myndighet i annan berörd stat erbjudas att delta i utredningen och Àven ha rÀtt att ta del av alla resultat frÄn utred- ningen.
61
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
6 § Statens haverikommission fÄr, om den bedömer att det finns skÀl för det, delta i en utredning av en jÀrnvÀgsolycka eller ett till- bud till en sÄdan olycka som har intrÀffat i en annan stat inom EES eller i Schweiz om:
1.ett jÀrnvÀgsföretag som Àr etablerat i Sverige och har tillstÄnd att utföra trafik hÀr Àr berört av hÀndelsen och
2.ett erbjudande om deltagande har lÀmnats frÄn den andra staten.
7 § Det organ som ansvarar för utredningar av jÀrnvÀgsolyckor och tillbud till sÄdana olyckor i en annan stat inom EES eller i Schweiz ska erbjudas att delta i en utredning hÀr i Sverige om ett jÀrnvÀgs- företag som Àr etablerat och har tillstÄnd att utföra trafik i den andra staten Àr berört av olyckan eller tillbudet.
8 § Statens haverikommission fÄr vid utredningar av jÀrnvÀgs- olyckor och tillbud till sÄdana olyckor be om stöd frÄn motsva- rande myndigheter i andra stater inom EES eller Schweiz eller frÄn Europeiska jÀrnvÀgsbyrÄn i frÄga om sakkunskaper, inspektioner, analyser eller utvÀrderingar.
Statens haverikommission ska utbyta Äsikter och erfarenheter med de myndigheter som avses i första stycket, i syfte att utveckla gemensamma utredningsmetoder och utarbeta gemensamma prin- ciper för uppföljning av sÀkerhetsrekommendationer.
5 kap. UnderrÀttelse- och rapporteringsskyldighet
Polismyndigheten
1 § Om Polismyndigheten fÄr kÀnnedom om att det har intrÀffat en olycka ska Polismyndigheten omedelbart underrÀtta:
1. Transportstyrelsen, om olyckan Àr sÄdan som avses i 2 kap. 1 §, 3 kap. 3 § eller 4 kap. 1 § lagen (2016:00) om sÀkerhetsutred- ning, eller
2. Statens haverikommission, om olyckan Àr sÄdan som avses i 5 kap. 1 § lagen (2016:00) om sÀkerhetsutredning.
Om olyckan berör ett militÀrt fartyg eller luftfartyg, ska Polis- myndigheten omedelbart underrÀtta Försvarsmakten i stÀllet för Transportstyrelsen.
62
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
2 § Om Polismyndigheten fÄr kÀnnedom om att en olycka med ett fritidsfartyg har intrÀffat, ska myndigheten omedelbart underrÀtta Transportstyrelsen, om olyckan har medfört att nÄgon har avlidit eller fÄtt svÄr kroppsskada.
Statens haverikommission
3 § Statens haverikommission ska underrÀtta Polismyndigheten om olyckor som anges i 1 § och tillbud till sÄdana som Statens haveri- kommission utreder.
Försvarsmakten och Transportstyrelsen
4 § Om det har intrÀffat en olycka som avses i 1 § eller ett tillbud till en sÄdan olycka, ska Transportstyrelsen genast underrÀtta Statens haverikommission.
Om Statens haverikommission bestÀmmer det ska Transport- styrelsen underrÀtta Statens haverikommission om andra olyckor och tillbud som kan antas vara av betydelse för flygsÀkerheten, sjö- sÀkerheten eller sÀkerheten i spÄrtrafik.
5 § För hÀndelser som avser militÀra fartyg eller luftfartyg, ska vad som föreskrivs för Transportstyrelsen i 4 § i stÀllet gÀlla Försvars- makten.
6 § IntrÀffar det vid anvÀndningen av ett svenskt militÀrt fartyg eller luftfartyg inom en annan stats omrÄde en olycka som avses i 1 § första stycket ska Försvarsmakten genast underrÀtta chefen för Försvarsdepartementet.
7 § Transportstyrelsen ansvarar för den rapporteringsskyldighet gentemot Internationella civila luftfartsorganisationen som följer av bilaga 13 till Chicagokonventionen.
Transportstyrelsen ansvarar ocksÄ för den rapporteringsskyldig- het gentemot Internationella sjöfartsorganisationen som följer av bestÀmmelser om utredning av olyckor i internationella överens- kommelser som har bitrÀtts av Sverige.
63
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
8 § Om ett fartyg som för en annan stats flagga, har förlist, strandat eller annars förolyckats inom svenskt sjöterritorium, ska Transportstyrelsen utan dröjsmÄl underrÀtta den ansvariga myndig- heten i den staten.
Om den ansvariga myndigheten i den andra staten inte kan nÄs ska Transportstyrelsen i stÀllet underrÀtta det konsulat för den andra staten som Àr nÀrmast olycksplatsen eller, om det inte finns nÄgot konsulat för den andra staten i Sverige, statens beskickning.
Kommuner
9 § Kommunerna ska inom ramen för den kommunala rÀddnings- tjÀnsten i den utstrÀckning och pÄ det sÀtt Statens haverikom- mission bestÀmmer, underrÀtta Statens haverikommission om olyckor och tillbud som ska utredas enligt lagen (2016:00) om sÀkerhetsutredning.
Rapporteringsskyldighet
10 § Rapportering ska göras till Transportstyrelsen, enligt
1.Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 376/2014 av den 3 april om rapportering, analys och uppföljning av hÀndelser inom civil luftfart om Àndring av Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 996/2010 och om upphÀvande av Europaparla- mentets och rÄdets direktiv 2003/42/EG, kommissionens förord- ningar (EG) nr 1321/2007 och (EG) nr 1330/2007,
2.5 kap. 8 § luftfartslagen (2010:500),
3.6 kap. 14 § första eller andra stycket sjölagen (1994:1009),
samt
4.sÄdan rapportering som Äligger verksamhetsutövare i frÄga om olyckor och tillbud som avses i 4 kap. 1 och 2 §§ lagen (2016:00) om sÀkerhetsutredning vid drift av jÀrnvÀg, tunnelbana eller spÄr- vÀg.
En muntlig rapport enligt första stycket
Avser rapporteringen militÀr luftfart eller militÀr sjöfart, ska rapportering enligt första stycket 2 och 3 samt andra stycket i stÀllet göras till Försvarsmakten.
64
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
11 § Befattningshavare vid Kustbevakningen och Sjöfartsverket som uppmÀrksammar sÄdana hÀndelser som anges i 6 kap. 14 § första stycket sjölagen (1994:1009), ska rapportera dessa till Trans- portstyrelsen.
Om det intrÀffade avser ett militÀrt fartyg eller militÀrt luft- fartyg, ska rapporteringen enligt första stycket göras till Försvars- makten.
12 § BestÀmmelser om skyldighet för hamninnehavare att rappor- tera finns i 5 kap. 16 a § fartygssÀkerhetslagen (2003:364) och 6 kap. 13 § fartygssÀkerhetsförordningen (2003:438).
6 kap Bemyndiganden
1 § Statens haverikommission fĂ„r överlĂ„ta Ă„t nĂ„gon annan att göra en sĂ€kerhetsutredning. ĂverlĂ„telsen fĂ„r avse en enskild olycka, ett enskilt tillbud eller en viss typ av olyckor eller tillbud.
I 8 kap.
2 § Om en överlÄtelse har skett enligt 1 § till en svensk myndighet, ska Àven i tillÀmpliga delar bestÀmmelserna i 1 kap. 4 och 5 §§,
3 § Vid samarbete med ett annat land i en utredning av en olycka eller ett tillbud till sjöss fÄr Statens haverikommission ingÄ avtal med behörig myndighet i det landet angÄende villkor för hantering av utredningsmaterial och annan information som överlÀmnas frÄn Statens haverikommission till den behöriga myndigheten.
4 § Om en utredning enligt lagen (2016:00) om sÀkerhetsutredning ska ske i frÄga om en olycka eller ett tillbud som berör ett utlÀndskt fartyg, fÄr Statens haverikommission begÀra att Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen och Tullverket pÄ den plats dÀr fartyget befinner sig inte vidtar nÄgon ÄtgÀrd som frÀmjar fartygets avgÄng.
65
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
5 § Statens haverikommission fÄr begÀra att Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) lÀmnar hjÀlp med att skaffa upplysningar som Àr av betydelse för en utredning enligt lagen (2016:00) om sÀkerhetsutredning.
Redogörelse för uppgifter som har inhÀmtats frÄn personer som vistas utomlands och för andra ÄtgÀrder som har vidtagits med anledning av en begÀran enligt första stycket ska snarast tillstÀllas Statens haverikommission.
6 § Transportstyrelsen fÄr meddela föreskrifter om rapportering enligt 5 kap. 10 § och 11 § första stycket. BetrÀffande 5 kap. 10 § 2 och 3 gÀller rÀtten att meddela föreskrifter endast civil luftfart och civil sjöfart.
Transportstyrelsen fÄr, inom ramen för sitt ansvarsomrÄde, meddela föreskrifter om rapportering Àven avseende andra olyckor eller tillbud som har intrÀffat eller kan antas ha intrÀffat som kan vara av betydelse för flygsÀkerheten, sjösÀkerheten eller sÀkerheten i spÄrbunden trafik. Föreskrifterna fÄr omfatta
1.befÀlhavare pÄ ett svenskt civilt luftfartyg, handelsfartyg, fiskefartyg eller statsfartyg,
2.befÀlhavare pÄ ett utlÀndskt handelsfartyg eller fiskefartyg pÄ svenskt territorium,
3.den som driver verksamhet pÄ jÀrnvÀg, tunnelbana eller spÄr- vÀg, eller
4.befattningshavare vid Kustbevakningen eller Sjöfartsverket. Innan Transportstyrelsen meddelar föreskrifter enligt första
eller andra stycket ska den inhÀmta yttrande frÄn Statens haveri- kommission. I frÄga om föreskrifter om rapportering enligt andra stycket 4 samt 5 kap. 11 § första stycket ska samrÄd Àven ske med Kustbevakningen och Sjöfartsverket.
7 § Försvarsmakten fÄr meddela föreskrifter om rapportering enligt 5 kap. 10 § 2 och 3, sÄvitt avser militÀr luftfart och militÀr sjöfart, samt om rapportering enligt 5 kap. 11 § andra stycket.
Försvarsmakten fÄr, inom ramen för sitt ansvarsomrÄde, med- dela föreskrifter om rapportering Àven avseende andra olyckor eller tillbud som har intrÀffat eller kan antas ha intrÀffat och som kan vara av betydelse för den militÀra flygsÀkerheten eller den militÀra sjösÀkerheten.
66
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
Innan Försvarsmakten meddelar föreskrifter enligt första eller andra stycket ska den inhÀmta yttrande frÄn Statens haverikom- mission. I frÄga om föreskrifter om rapportering enligt 5 kap. 11 § andra stycket ska samrÄd Àven ske med Kustbevakningen och Sjöfartsverket.
7 kap. RÀtt till ersÀttning av allmÀnna medel
1 § I frÄga om rÀtt till ersÀttning av allmÀnna medel för den som har hörts inför Statens haverikommission gÀller kungörelsen (1969:590) om ersÀttning vid förundersökning i brottmÄl. Föreskrifterna om utredningsledaren gÀller dock i stÀllet Statens haverikommission.
1.Denna förordning trÀder i kraft den 1 januari 2016.
2.Genom förordningen upphÀvs förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor.
3.Vid tillÀmpning av den nya förordningen ska beslut som har fattats med stöd av den gamla förordningen anses ha meddelats enligt den nya förordningen.
67
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
1.10Förslag till
förordning om Àndring i sjöförklaringskungörelsen (1967:294)
HÀrigenom föreskrivs att 14 § sjöförklaringskungörelsen (1967:294) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
 |
 |
 |
Föreslagen lydelse |
 |
 |
||||
 |
 |
 |
 |
 |
14 § |
 |
 |
 |
 |
|
Sjöförklaring enligt |
18 kap. |
Sjöförklaring enligt |
18 kap. |
|||||||
6 § sjölagen (1994:1009) behöver |
6 § sjölagen (1994:1009) behöver |
|||||||||
inte Àga rum i fall dÄ Statens |
inte Àga rum i fall dÄ Statens |
|||||||||
haverikommission |
undersöker |
haverikommission |
undersöker |
|||||||
eller skall undersöka hÀndelsen |
eller ska undersöka hÀndelsen |
|||||||||
enligt |
lagen |
(1990:712) |
om |
enligt lagen (2016:00) om sÀker- |
||||||
undersökning av olyckor. |
 |
 |
hetsutredning. |
 |
 |
 |
||||
I fall som avses i första |
I fall som avses i första |
|||||||||
stycket |
fÄr Transportstyrelsen |
stycket |
fÄr Transportstyrelsen |
|||||||
inte förordna |
om |
sjöförklaring |
inte förordna |
om |
sjöförklaring |
|||||
enligt 18 kap. 7 § första stycket, |
enligt 18 kap. 7 § första stycket, |
|||||||||
18 kap. |
13 § |
tredje |
stycket, |
18 kap. |
13 § |
tredje |
stycket, |
|||
18 kap. |
16 § |
eller |
18 kap. |
18 § |
18 kap. |
16 § |
eller |
18 kap. 18 § |
||
andra stycket sjölagen, om de |
andra stycket sjölagen, om de |
|||||||||
omstÀndigheter som skall ut- |
omstÀndigheter som ska utredas |
|||||||||
redas uteslutande avser sjösÀker- |
uteslutande avser sjösÀkerheten. |
|||||||||
heten. |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Denna förordning trÀder i kraft den 1 januari 2016.
68
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
1.11Förslag till
förordning om Àndring i förordningen (1990:1165) om sÀkerhet vid tunnelbana och spÄrvÀg
HÀrigenom föreskrivs att 4 § förordningen (1990:1165) om sÀkerhet vid tunnelbana och spÄrvÀg ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
 |
 |
Föreslagen lydelse |
 |
 |
||
 |
 |
 |
4 § |
 |
 |
 |
|
Den som driver en verksam- |
Den som driver en verksam- |
||||||
het enligt lagen (1990:1157) om |
het enligt lagen (1990:1157) om |
||||||
sÀkerhet vid tunnelbana |
och |
sÀkerhet vid |
tunnelbana |
och |
|||
spÄrvÀg skall i den utstrÀckning |
spÄrvÀg ska i den utstrÀckning |
||||||
Transportstyrelsen |
föreskriver |
Transportstyrelsen |
föreskriver |
||||
rapportera olyckor och olycks- |
rapportera olyckor och olycks- |
||||||
tillbud till Transportstyrelsen. |
tillbud till Transportstyrelsen. |
||||||
Ytterligare |
föreskrifter |
om |
Ytterligare |
föreskrifter |
om |
||
verksamhetsutövares |
skyldighet |
verksamhetsutövares |
skyldighet |
||||
att rapportera |
olyckor |
och |
att rapportera olyckor |
och |
|||
olyckstillbud finns i förord- |
olyckstillbud finns i förord- |
||||||
ningen (1990:717) om undersök- |
ningen (2016:00) om sÀkerhets- |
||||||
ning av olyckor. |
 |
 |
 |
utredning. |
 |
 |
 |
Denna förordning trÀder i kraft den 1 januari 2016.
69
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
1.12Förslag till
förordning om Àndring i förordningen (1991:1379) om handlÀggning
av sjöfartsÀrenden vid utlandsmyndigheterna
HÀrigenom föreskrivs att 7 § förordningen (1991:1379) om handlÀggning av sjöfartsÀrenden vid utlandsmyndigheterna ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
 |
Föreslagen lydelse |
 |
||||
 |
 |
 |
7 § |
 |
 |
 |
|
En utlandsmyndighet som fÄr |
En |
utlandsmyndighet som fÄr |
|||||
kÀnnedom om en olycka som |
kÀnnedom om en olycka som |
||||||
berör ett svenskt fartyg skall |
berör ett svenskt fartyg ska |
||||||
omedelbart underrÀtta Utrikes- |
omedelbart underrÀtta Utrikes- |
||||||
departementet |
och |
Transport- |
departementet |
och |
Transport- |
||
styrelsen om hÀndelsen. |
styrelsen om hÀndelsen. |
||||||
Om fartyget strandat eller pÄ |
Om fartyget strandat eller pÄ |
||||||
annat sÀtt rÄkat i fara, skall ut- |
annat sÀtt rÄkat i fara, ska ut- |
||||||
landsmyndigheten |
omedelbart |
landsmyndigheten |
omedelbart |
||||
vidta ÄtgÀrder för att rÀdda de |
vidta ÄtgÀrder för att rÀdda de |
||||||
ombordvarande och pÄ begÀran |
ombordvarande och pÄ begÀran |
||||||
medverka till att fartyget bÀrgas. |
medverka till att fartyget bÀrgas. |
||||||
Utrikesdepartementet och Trans- |
Utrikesdepartementet och Trans- |
||||||
portstyrelsen |
skall |
underrÀttas |
portstyrelsen ska underrÀttas om |
||||
om vilka ÄtgÀrder som vidtagits. |
vilka ÄtgÀrder som vidtagits. En |
||||||
En |
utlandsmyndighet skall pÄ |
utlandsmyndighet ska pÄ an- |
|||||
anmodan av |
Regeringskansliet |
modan av |
Regeringskansliet |
||||
skaffa de upplysningar som Sta- |
skaffa de upplysningar som Sta- |
||||||
tens |
haverikommission begÀr |
tens |
haverikommission begÀr |
||||
med stöd av lagen (1990:712) om |
med stöd av lagen (2016:00) om |
||||||
undersökning av olyckor. |
sÀkerhetsutredning. |
 |
70
SOU 2014:82 |
Författningsförslag |
Ett honorÀrkonsulat som fÄr kÀnnedom om en olycka som berör ett svenskt fartyg skall omedelbart underrÀtta den över- ordnade utlandsmyndigheten och pÄ begÀran bitrÀda denna.
Ett honorÀrkonsulat som fÄr kÀnnedom om en olycka som berör ett svenskt fartyg ska omedelbart underrÀtta den över- ordnade utlandsmyndigheten och pÄ begÀran bitrÀda denna.
Denna förordning trÀder i kraft den 1 januari 2016.
71
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
1.13Förslag till
förordning om Àndring i jÀrnvÀgsförordningen (2004:526)
HÀrigenom föreskrivs att 2 kap.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
2 kap.
1 §
Transportstyrelsen ska övervaka jÀrnvÀgssystemens sÀkerhet. Transportstyrelsen fÄr meddela föreskrifter om sÀkerhet nÀr det gÀller
1.materiels beskaffenhet,
2.verksamheters organisation,
3.kunskapskrav för anstÀllda med arbetsuppgifter av betydelse för trafiksÀkerheten,
4.sÀkerhetsstyrningssystem och verksamhetsutövares övriga sÀkerhetsbestÀmmelser som behövs för att trygga en sÀker verksamhet enligt 2 kap. 5 § andra stycket jÀrnvÀgslagen (2004:519),
5.sÀkerhetsrapporter,
6.trafiksÀkerhet,
7.rapportering av olyckor, olyckstillbud och andra hÀndelser med betydelse för sÀkerheten utöver vad som anges i 2 kap. 6 § jÀrnvÀgslagen, samt
8.beredskapsplaner.
Transportstyrelsen fÄr meddela föreskrifter om undantag frÄn bestÀmmelserna om sÀkerhet i 2 kap.
Ytterligare föreskrifter om |
Ytterligare |
föreskrifter |
om |
verksamhetsutövarens skyldighet |
verksamhetsutövarens skyldighet |
||
att rapportera olyckor och |
att rapportera |
olyckor |
och |
olyckstillbud finns i förordningen |
olyckstillbud finns i förordningen |
||
(1990:717) om undersökning av |
(2016:00) om sÀkerhetsutredning. |
||
olyckor. |
 |
 |
 |
72
SOU 2014:82 Författningsförslag
 |
 |
 |
 |
 |
1 a § |
 |
 |
 |
 |
|
Transportstyrelsen ska enligt |
Transportstyrelsen ska enligt |
|||||||||
15 b § |
förordningen |
(1990:717) |
1 kap. |
16 § |
 |
förordningen |
||||
om undersökning |
av olyckor |
(2016:00) om sÀkerhetsutredning |
||||||||
Ă„rligen |
rapportera |
tillbaka |
till |
Ă„rligen |
rapportera |
tillbaka |
till |
|||
Statens haverikommission vilka |
Statens |
haverikommission vilka |
||||||||
ÄtgÀrder |
som |
vidtagits |
med |
ÄtgÀrder |
som |
vidtagits |
med |
|||
anledning |
av |
sÀkerhetsrekom- |
anledning av |
sÀkerhetsrekom- |
||||||
mendationer |
som |
riktats |
till |
mendationer som |
riktats |
till |
||||
styrelsen under det gÄngna Äret. |
styrelsen under det gÄngna Äret. |
Om en sÀkerhetsrekommendation utfÀrdats av en myndighet eller ett organ i ett annat land inom EES eller i Schweiz och riktats till Sverige enligt artikel 25.2 i Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om sÀkerhet pÄ gemen- skapens jÀrnvÀgar och om Àndring av rÄdets direktiv 95/18/EG om tillstÄnd för jÀrnvÀgsföretag och direktiv 2001/14/EG om till- delning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av jÀrnvÀgsinfrastruktur och utfÀrdande av sÀkerhetsintyg (jÀrn- vÀgssÀkerhetsdirektivet), ska Transportstyrelsen för svenskt vid- kommande handha Àrendet, vidta lÀmpliga ÄtgÀrder och rapportera tillbaka till den myndighet eller det organ som har utfÀrdat sÀkerhetsrekommendationen.
Denna förordning trÀder i kraft den 1 januari 2016.
73
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
1.14Förslag till
förordning om Àndring i förordningen (2007:860) med instruktion
för Statens haverikommission
HÀrigenom föreskrivs att 1, 5, 6, 7 och 9 §§ samt rubriken före 6 § i förordningen (2007:860) med instruktion för Statens haveri- kommission ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
||
 |
1 § |
 |
|
Statens |
haverikommission |
Statens |
haverikommission |
genomför undersökningar enligt |
genomför sÀkerhetsutredningar |
||
lagen (1990:712) om undersök- |
enligt lagen (2016:00) om sÀker- |
||
ning av olyckor och samarbetar |
hetsutredning |
och samarbetar |
|
med berörda |
sÀkerhetsmyndig- |
med berörda |
sÀkerhetsmyndig- |
heter i deras olycksförebygg- |
heter i deras olycksförebygg- |
||
ande verksamhet. |
ande verksamhet. |
Statens haverikommission Àr behörig myndighet för sÀkerhets- utredningar enligt Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 996/2010 av den 20 oktober 2010 om utredning och före- byggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart och om upp- hÀvande av direktiv 94/56/EG, med undantag för artikel 21.2.
5 § |
 |
|
För uppdrag att bitrÀda med |
För uppdrag att bitrÀda med |
|
sÄdana undersökningar och sÀker- |
sÄdana |
sÀkerhetsutredningar |
hetsutredningar som avses i 1 § |
som avses i 1 § fÄr haverikom- |
|
fÄr haverikommissionen anlita |
missionen |
anlita experter och |
experter och sakkunniga. |
sakkunniga. |
74
SOU 2014:82 Författningsförslag
HandlÀggningen av |
 |
 |
HandlÀggningen av |
||||
haverikommissionens |
 |
haverikommissionens |
|||||
undersökningar |
 |
 |
sÀkerhetsutredningar |
||||
 |
 |
 |
 |
 |
6 § |
 |
|
SĂ„dana |
undersökningar |
och |
SĂ„dana |
sÀkerhetsutredningar |
|||
sÀkerhetsutredningar som avses |
som avses i 1 § leds av myndig- |
||||||
i 1 § leds av myndighetschefen |
hetschefen eller av en haveri- |
||||||
eller av en haveriutredare som Àr |
utredare som Àr jurist och har |
||||||
jurist och har domarerfarenhet. |
domarerfarenhet. |
||||||
 |
 |
 |
 |
 |
7 § |
 |
|
NĂ€r haverikommissionen ska |
NĂ€r haverikommissionen ska |
||||||
genomföra en sÄdan undersök- |
genomföra en sÄdan sÀkerhets- |
||||||
ning |
eller |
 |
sÀkerhetsutredning |
utredning som avses i 1 § fÄr |
|||
som avses i 1 § fÄr den som leder |
den som leder sÀkerhetsutred- |
||||||
undersökningen eller |
sÀkerhets- |
ningen tillkalla de experter och |
|||||
utredningen tillkalla de experter |
sakkunniga som behövs. |
||||||
och sakkunniga som behövs. |
 |
 |
 |
||||
 |
 |
 |
 |
 |
9 § |
 |
|
Vid sÄdana |
 |
undersökningar |
och |
Vid sÄdana sÀkerhetsutredningar |
|||
sÀkerhetsutredningar som avses |
som avses i 1 § Àr haverikom- |
||||||
i 1 § |
Ă€r |
haverikommissionen |
missionen |
beslutför nÀr den |
|||
beslutför nÀr den som leder |
som leder sÀkerhetsutredningen |
||||||
undersökningen eller |
sÀkerhets- |
och minst en haveriutredare Àr |
|||||
utredningen |
och |
minst |
en |
nÀrvarande. |
 |
||
haveriutredare Àr nÀrvarande. |
 |
 |
 |
||||
Om det framkommer skilj- |
Om det framkommer skilj- |
||||||
aktiga meningar vid överlÀgg- |
aktiga meningar vid överlÀgg- |
||||||
ning i en sÄdan undersökning |
ning i en sÄdan sÀkerhetsutred- |
||||||
eller sÀkerhetsutredning tillÀmpas |
ning tillÀmpas föreskrifterna i 16 |
||||||
föreskrifterna i 16 kap rÀtte- |
kap rÀttegÄngsbalken om om- |
||||||
gÄngsbalken |
om omröstning i |
röstning i tvistemÄl. |
|||||
tvistemÄl. |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Denna förordning trÀder i kraft den 1 januari 2016.
75
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
1.15Förslag till
förordning om Àndring i offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641)
HÀrigenom föreskrivs i frÄga om offentlighets- och sekretess- förordningen (2009:641) att 7 § samt bilagan ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
7 §
Sekretess gÀller hos följande myndigheter avseende de under- sökningar som anges nedan för uppgifter som avser en enskilds personliga eller ekonomiska förhÄllanden och som kan hÀnföras till den enskilde. Föreskrifterna i 24 kap. 8 § första stycket tredje meningen och andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gÀller, om inte en lÀngre gÄende begrÀnsning i sekre- tessen anges i det följande.
Trafikverket â haveriunder- |
Trafikverket â olycksunder- |
 |
|||||
sökningar inom vÀgtrafikomrÄdet |
sökningar inom vÀgtrafik- och |
||||||
 |
 |
 |
jÀrnvÀgstrafikomrÄdet |
 |
 |
||
 |
 |
Bilaga |
 |
 |
 |
 |
|
 |
 |
Punkten 100 |
 |
 |
 |
 |
|
Sekretess |
gÀller |
hos Statens |
Sekretess gÀller |
hos |
Statens |
||
haverikommission |
i utredning |
haverikommission |
i utredning |
||||
enligt lagen |
(1990:712) om |
enligt lagen |
(2016:00) |
om |
|||
undersökning av olyckor och för- |
sÀkerhetsutredning |
och |
förord- |
||||
ordningen (1990:717) om under- |
ningen (2016:00) om sÀkerhets- |
||||||
sökning av olyckor eller enligt |
utredning eller enligt motsvar- |
||||||
motsvarande |
Ă€ldre |
föreskrifter, |
ande Àldre bestÀmmelser, sÀrskild |
||||
sÀrskild utredning som har till- |
utredning som har tillsatts av |
||||||
satts av regeringen för att utreda |
regeringen för att utreda en |
||||||
en sÄdan olycka som avses i 2 § |
sÄdan olycka som avses i 2 kap. |
||||||
samma lag samt tillsyn hos |
1 §, 3 kap.3 §, |
4 kap. |
1 § |
och |
|||
Statens haverikommission. |
5 kap. 1 § samma lag samt tillsyn |
||||||
 |
 |
 |
hos Statens haverikommission. |
76
SOU 2014:82 Författningsförslag
Sekretessen gÀller inte i Àren- |
Sekretessen gÀller inte i Àren- |
den som avses i 29 kap. 12 a och |
den som avses i 29 kap. 13 § |
13 §§ offentlighets- och sekre- |
offentlighets- och sekretess- |
tesslagen (2009:400). |
lagen (2009:400). |
 |
Sekretessen gÀller inte uppgift |
 |
som tas in i slutlig rapport om |
 |
utredning enligt lagen (2016:00) |
 |
om sÀkerhetsutredning. |
1.Denna förordning trÀder i kraft den 1 januari 2016.
2.Ăverklagande av myndighets beslut som har fattats före ikrafttrĂ€dandet av denna förordning ska efter ikrafttrĂ€dandet prövas med tillĂ€mpning av bestĂ€mmelserna i denna förordning.
77
Författningsförslag |
SOU 2014:82 |
1.16Förslag till
förordning om Àndring i luftfartsförordningen (2010:770)
HÀrigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § och 10 kap. 8 §, samt rubriken före 10 kap. 8 §, i luftfartsförordningen (2010:770) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
 |
Föreslagen lydelse |
 |
 |
 |
 |
||||
 |
 |
 |
5 kap. |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
 |
 |
 |
5 § |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
Det finns nÀrmare bestÀm- |
Det finns nÀrmare bestÀm- |
|||||||||
melser |
om |
rapportering |
enligt |
melser |
om |
rapportering |
enligt |
|||
5 kap. |
8 § |
första stycket |
luft- |
5 kap. |
8 § |
första |
stycket |
luft- |
||
fartslagen (2010:500) i förord- |
fartslagen (2010:500) i förord- |
|||||||||
ningen (1990:717) om undersök- |
ningen (2016:00) om sÀkerhets- |
|||||||||
ning av olyckor. |
 |
utredning. |
 |
 |
 |
 |
 |
|||
Undersökning av |
 |
Utredning av luftfartsolyckor |
||||||||
luftfartsolyckor och tillbud |
och tillbud |
 |
 |
 |
 |
 |
||||
 |
 |
 |
10 kap. |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
 |
 |
 |
8 § |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
Om |
undersökningar |
frÄn |
Om utredningar frÄn sÀker- |
|||||||
sÀkerhetssynpunkt av luftfarts- |
hetssynpunkt |
av |
luftfarts- |
|||||||
olyckor och tillbud till sÄdana |
olyckor och tillbud till sÄdana |
|||||||||
olyckor finns nÀrmare bestÀm- |
olyckor finns nÀrmare bestÀm- |
|||||||||
melser i lagen (1990:712) om |
melser i lagen (2016:00) om |
|||||||||
undersökning av olyckor och för- |
sÀkerhetsutredning |
och |
förord- |
|||||||
ordningen (1990:717) om under- |
ningen (2016:00) om sÀkerhets- |
|||||||||
sökning av olyckor. |
 |
utredning. |
 |
 |
 |
 |
 |
Denna förordning trÀder i kraft den 1 januari 2016.
78
2 Utredarens uppdrag och arbete
2.1Uppdraget
Utredaren har fÄtt i uppdrag att göra en översyn av bestÀmmelserna om undersökning av olyckor. Utredaren ska
ï·undersöka om en mer enhetlig reglering för alla olyckstyper kan och bör införas,
ï·Ă¶vervĂ€ga vilka befogenheter Statens haverikommission bör ha vid olycksundersökningar och om dessa i ökad utstrĂ€ckning bör vara enhetliga för alla olyckstyper,
ï·Ă¶vervĂ€ga om skillnaden nĂ€r det gĂ€ller undersökningsskyldighet av utlĂ€ndska statsluftfartyg och statsfartyg Ă€r Ă€ndamĂ„lsenlig,
ï·Ă¶vervĂ€ga i vilken utstrĂ€ckning Statens haverikommission ska vara skyldig att sjĂ€lvstĂ€ndigt utföra undersökningar utomlands,
ï·analysera möjligheterna att anpassa omfattningen av undersök- ningar av olyckor mot bakgrund av bestĂ€mmelserna i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor,
ï·Ă¶vervĂ€ga om en granskning av rĂ€ddningsinsatsen ska vara obligatorisk eller om det bör stĂ€llas upp kriterier för nĂ€r en sĂ„dan granskning ska ske,
ï·se över regleringen av Statens haverikommissions sĂ€kerhets- rekommendationer och lĂ€mna förslag till hur denna kan göras mer enhetlig, inklusive en tydlig reglering av till vilka mottagare sĂ€kerhetsrekommendationer kan riktas, samt
ï·se över regleringen av Ă„terrapporteringsskyldigheten för mot- tagare av dessa sĂ€kerhetsrekommendationer.
79
Utredarens uppdrag och arbete |
SOU 2014:82 |
Utredaren ska vidare övervÀga om det finns skÀl att införa en mer likartad sekretessordning för de olika delarna av tillÀmpnings- omrÄdet för lagen (1990:712) om undersökning av olyckor och om sekretessen för Trafikverkets verksamhet pÄ vÀgtrafikomrÄdet Àven borde omfatta spÄrbunden trafik.
Utredaren har ocksÄ fÄtt i uppdrag att analysera Trafikverkets djupstudier och de olycksregister som finns pÄ transportomrÄdet. DÀrvid ska utredaren
ï·analysera behovet av djupstudier vid samtliga vĂ€gtrafikolyckor som har medfört att nĂ„gon har avlidit och eventuellt lĂ€mna förslag till bestĂ€mmelser för genomförande av andra utredningar av vĂ€gtrafikolyckor Ă€n de som Statens haverikommission beslutar att genomföra,
ï·Ă¶vervĂ€ga om det finns behov av djupstudier av sĂ„dana olyckor med spĂ„rbundna fordon som medfört att nĂ„gon avlidit,
ï·redogöra nĂ€rmare för nuvarande verksamhet och register eller databaser över olyckor inom transportomrĂ„det och deras sam- hĂ€llsekonomiska nytta, samt
ï·Ă¶vervĂ€ga bestĂ€mmelserna om databas eller register för olycks- och incidentdata för de fyra trafikslagen. I det ingĂ„r att övervĂ€ga och föreslĂ„ hemvist för och finansiering av sĂ„dan verksamhet.
Enligt direktiven skulle utredaren senast den 28 april 2014 lĂ€mna ett delbetĂ€nkande i frĂ„ga om analysen av Transportstyrelsens vĂ€g- trafikolycksregister. Ăvriga delar i utredarens uppdrag skulle redo- visas senast den 8 december 2014.
I detta slutbetÀnkande redovisas uppdraget sÄvitt avser Statens haverikommissions verksamhet, översyn av lagen (1990:712) om undersökning av olyckor och förordningen (1990:717) om under- sökning av olyckor samt i frÄga om sekretess.
Utredaren skulle samrÄda med Statens haverikommission, Transportstyrelsen, Trafikverket, Trafikanalys, Myndigheten för samhÀllsskydd och beredskap, Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting. Vidare skulle utredaren samrÄda med andra myndigheter och organisa- tioner i den utstrÀckning som Àr nödvÀndig.
Regeringens direktiv (dir. 2013:65) Ă„terges i sin helhet i bilaga 1.
80
SOU 2014:82 |
Utredarens uppdrag och arbete |
2.2Utredarens arbete
Utredningens första sammantrÀde hölls den 16 oktober 2013. DÀrefter har utredningen sammantrÀtt vid 15 tillfÀllen. Sekreta- riatet har haft fortlöpande kontakt med experterna mellan samman- trÀdena.
Utredaren och sekretariatet har besökt myndigheter med ansvar för sÀkerhetsutredning i Finland och i Storbritannien.
Det samrĂ„d som utredaren Ă€r Ă„lagd att ha med ovan upprĂ€knade myndigheter har skett dels genom utredarens experter â som upp- manats att förankra sina stĂ„ndpunkter i respektive myndighet â dels vid besök hos Försvarsmakten, Rikspolisstyrelsen, Trafik- analys, Socialstyrelsen, samt Sveriges Kommuner och Landsting. Utredaren har ocksĂ„ samrĂ„tt med SWEDAC, Sjöfartsverket och Kustbevakningen samt deltagit vid sammantrĂ€de med Nationellt Forum för Olycksundersökning (NFO), som leds av Myndigheten för samhĂ€llsskydd och beredskap.
Arbetet har bedrivits i nÀra samarbete med experterna, bÄde vid de sammantrÀden som har hÄllits och vid kontakter dÀremellan.
Arbetet Àr hÀrmed avslutat.
81
3Beskrivning av den nuvarande regleringen
3.1Begreppet olycka m.m.
AllmÀnt kan begreppet olycka anvÀndas för att beskriva en rad olika företeelser, allt frÄn triviala vardagshÀndelser till omfattande kata- strofer. I ett olycksundersökande perspektiv brukar emellertid begreppet olycka definieras som en plötsligt intrÀffad hÀndelse som har medfört eller kan befaras medföra skador pÄ mÀnniskor, miljö eller egendom. Med olycksundersökning menas dÄ en systematisk kartlÀggning i efterhand av hur en enskild olycka har uppkommit.1 En hÀndelse som inte resulterar i en olycka, men som hade kunnat göra det under andra omstÀndigheter, brukar betecknas som ett tillbud.
En synonym till begreppet olycksundersökning Àr olycksutred- ning. Det finns ingen egentlig skillnad mellan de bÄda begreppen. I lagen (1990:712) om undersökning av olyckor (LUO) samt i förord- ningen (1990:717) om undersökning av olyckor (FUO) har begrep- pet undersökning av olyckor valts framför begreppet utredning av olyckor.2 I vissa sammanhang kan helt andra begrepp anvÀndas. I förordningen (EU) nr 996/20103 anvÀnds t.ex. begreppet sÀker- hetsutredning. I detta betÀnkande kommer begreppet sÀkerhets- utredning anvÀndas för att beteckna de förslag som lÀmnas till en ny lag om sÀkerhetsutredning (LSU) samt en ny förordning om
1Statskontoret, Statens haverikommissions verksamhet â inriktning, omfattning, finansie- ring, 2009:22, s. 17. Lagen (1990:712) om undersökning av olyckor innehĂ„ller bestĂ€mmelser om sĂ„vĂ€l undersökning av olyckor som tillbud.
2SÄ Àr ocksÄ fallet i t.ex. lagen (2003: 778) om skydd mot olyckor.
3Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 996/2010 av den 20 oktober 2010 om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart och om upphÀvande av direktiv 94/56/EG.
83
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SOU 2014:82 |
sÀkerhetsutredning (FSU). I övrigt kommer begreppen olycks- utredning eller olycksundersökning att anvÀndas. De personer som genomför en olycksundersökning kallas emellertid oftast för olycksutredare eller utredningsledare. Begreppet olycksundersökare anvÀnds normalt inte.
I LUO och FUO finns det inte nÄgon allmÀngiltig legaldefini- tion av begreppet olycka. I stÀllet anvÀnds olycksbegreppet tillsam- mans med ett antal upprÀknade kriterier för att beskriva vid vilka situationer olycksundersökningar ska genomföras. Kriterierna Àr olika för hÀndelser inom olika verksamhetsomrÄden. Kraven pÄ att undersöka en luftfartsolycka Àr t.ex. annorlunda Àn kraven pÄ att undersöka en sjöfartsolycka etc.
3.2Vikten av att utföra olycksundersökningar
I Sverige omkommer i genomsnitt
Denna strÀvan gÀller inte minst inom trafiksÀkerhetsomrÄdet dÀr riksdagen 1997 beslutade om den s.k. nollvisionen som ett lÄng- siktigt mÄl för trafiksÀkerheten pÄ vÀg.5 Med nollvisionen som mÄl blir omsorgen om mÀnniskors liv och hÀlsa ett grundlÀggande krav vid transportsystemens utformning och funktion och riskerna för mÀnskliga fel och misstag bör begrÀnsas sÄ att inga allvarliga olyckor eller skadefall uppstÄr.6
4MSB, SamhÀllets kostnader för olyckor, 2011. Siffrorna om antalet omkomna, svÄrt skadade och kostnaderna för samhÀllet till följd av olyckorna bygger pÄ rapportering av olyckor i Sverige under Är 2005 och i 2005 Ärs kostnader. För 2014 Ärs penningvÀrde borde den totala kostnaden i stÀllet uppgÄ till ungefÀr 67 miljarder kr.
5Prop. 1996/97:137, bet. 1997/98:TU4, rskr. 1997/98:11. MÄlet gÀllde först endast för vÀg- trafikomrÄdet men kom senare att omfatta samtliga trafikslag, prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10 samt rskr. 1997/98:266 och 267. Nollvisionen Àr bilden av en framtid dÀr mÀnniskor inte dödas eller skadas för livet i trafiken.
6Prop. 1997/98:56 s. 22 f.
84
SOU 2014:82 |
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
I den bilden utgör olycksundersökningar ett verktyg i ett syste- matiskt sÀkerhets- och kvalitetsarbete. NÀr större framsteg görs inom trafiksÀkerhetsomrÄden sÄ bygger de framstegen inte sÀllan pÄ erfarenheter som har kunnat utvinnas frÄn just genomförda olycksundersökningar efter intrÀffade haverier och incidenter.7 Att grundligt utreda olyckor och tillbud utgör dÀrför en mycket viktig del av sÀkerhetsarbetet inom transportomrÄdena, i syfte att kunna finna orsaker till olyckor och dÀrmed förhoppningsvis ocksÄ kunna förhindra liknande olyckor i framtiden.
3.3Utvecklingen av regleringen kring olycksundersökningar
Inom den internationella luftfarten insÄg man tidigt behovet av att etablera en internationell standard för hur luftfartsolyckor borde utredas. à r 1944 tillkom den s.k. Chicagokonventionen8 för den internationella civila lufttrafiken och som bl.a. ocksÄ kom att inter- nationellt reglera utredning av luftfartsolyckor. Att just luftfarten blev föremÄl för en tidig internationell reglering har troligtvis mÄnga olika orsaker. En av dessa orsaker tros ha varit att flygplan under Ären kommit att utvecklas till att bli sÄ tekniskt avancerade att internationella samarbeten i olika former mellan berörda stater och bolag blev en nödvÀndighet. Ett annat skÀl anses vara att olycksundersökningsbehovet blev globalt eftersom flygplan normalt tillverkas i större serier och dÀrför ocksÄ ser likadana ut över hela vÀrlden, varvid de potentiella olycksriskerna blir likadana över hela vÀrlden. Ett tredje skÀl till den tidiga internationella regleringen av luftfarten anses vara att den civila luftfarten i princip var helt eliminerad under andra vÀrldskriget och dÀrför efter kriget relativt fritt kunde regleras utan att tyngas av pÄgÄende regleringar eller konventioner.9
Sverige ratificerade Chicagokonventionen 1946 och under- kastade sig dÀrigenom bl.a. ett internationellt krav pÄ att undersöka
7Se t.ex. Malmberg,
8Convention on International Civil Aviation, undertecknad i Chicago den 7 december 1944.
9Se t.ex. Malmberg,
85
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SOU 2014:82 |
allvarliga luftfartsolyckor som intrÀffar inom svenskt territorium.10 Genom 1957 Ärs luftfartslag kom sedan att gÀlla att olyckor skulle undersökas av en haverikommission, som utsÄgs för varje enskilt fall. Chefen vid dÄvarande Kommunikationsdepartementet kunde dÄ utse en eller flera ledamöter i haverikommissionen eller, t.ex. vid större olyckor, förordna en sÀrskild undersökningskommission.11
I takt med en allt snabbare utveckling inom luftfarten och ökade krav pÄ utredningar av luftfartsolyckor sÄvÀl nationellt som inter- nationellt, kom den svenska organisationsformen med tillfÀlliga undersökningsorgan sÄ smÄningom att framstÄ som bristfÀllig och en reformering av reglerna blev dÀrför nödvÀndig.12 Regeringen föreslog dÀrför i början av 1978 att det borde tillskapas en perma- nent fristÄende myndighet med uppgift att utreda allvarligare civila och militÀra luftfartsolyckor. Myndigheten bildades samma Är under namnet Statens haverikommission. Statens haverikommission fick dÀrmed under sin första tid endast i uppdrag att utreda allvar- liga olyckor inom luftfarten. Uppdraget innebar att sÄvÀl militÀra som civila luftfartsolyckor skulle undersökas.
Sverige har sedan lÄng tid tillbaka Àven deltagit i det inter- nationella sjösÀkerhetsarbetet. I tiden efter 1967 Ärs sjölagsreform kunde allvarliga sjöolyckor utredas pÄ tre olika sÀtt. Allvarliga olyckor kunde dels utredas med stöd av sjölagen genom en sjöför- klaring vid en sjörÀttsdomstol eller, vid mer allvarliga olyckor, av en sÀrskild undersökningskommission (Sjöfartens haverikommission). Vissa olyckor utreddes av Sjöfartsinspektionen med stöd av före- skrifter i dess instruktion.13
à r 1982 utvecklades undersökningsarbetet av allvarliga trafik- olyckor till fler omrÄden. DÄ pÄbörjade en kommitté för undersök- ning av allvarliga olyckshÀndelser (mer kÀnd under namnet Statens katastrofkommission) sin verksamhet. Katastrofkommissionen fick i uppdrag att undersöka allvarliga olyckshÀndelser utanför luftfarts- och sjöfartsomrÄdena, dvs. bl.a. jÀrnvÀgsolyckor och vÀgtrafik- olyckor. Under denna tid kunde dÀrmed allvarliga trafikolyckor utredas av flera olika myndigheter, beroende pÄ olyckans typ och allvar.
10Ds K 1986:2 s. 83.
11Prop. 1977/78:88 s. 6.
12Prop. 1977/78:88 s. 6 f.
13Ds 1986:2 s. 75 och prop. 1989/90:104 s. 15 ff.
86
SOU 2014:82 |
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
I början av 1990 föreslog regeringen att en gemensam ordning borde införas för undersökningen av alla typer av allvarliga olyckor, oavsett om olyckan hade intrÀffat inom luftfarten, sjöfarten, jÀrn- vÀgstrafiken eller i nÄgon annan verksamhet. Regeringen ansÄg dÄ att det skulle vara mest lÀmpligt att Statens haverikommission övertog huvudansvaret för alla dessa olycksundersökningar. Statens haverikommissions ansvar kom dÀrigenom att vidgas till att om- fatta utredningar av allvarliga olyckor inom inte bara luftfarten utan Àven sjöfarten, den spÄrbundna trafiken och andra omrÄden (dÀri- bland vÀgtrafiken). Tidigare gÀllande föreskrifter om olycksutred- ningar i luftfartslagen och sjölagen togs dÄ bort, med undantag för bestÀmmelserna om sjöförklaring som alltjÀmt finns kvar i 18 kap. sjölagen (1994:1009). Regleringen av Statens haverikommissions undersökningsverksamhet överfördes dÄ i stÀllet till den nya LUO medan tillÀmpningsbestÀmmelserna fördes in i den nya FUO. Regleringen för undersökning av olyckor har i tiden dÀrefter kom- mit att kompletteras med framförallt
3.4Aktörer som undersöker olyckor
3.4.1Undersökning av olyckor allmÀnt
Utöver Statens haverikommission arbetar i dag mÄnga olika myn- digheter och organisationer med att ta till vara kunskap och erfarenheter frÄn olyckor. SÄdant arbete kan utföras genom sÄvÀl undersökningar av enskilda olyckor som genom mer övergripande studier av olyckor med ett större fokus pÄ trender och mönster. Utredningar kan t.ex. bli aktuella i en myndighets roll som till- synsmyndighet för ett visst sakomrÄde. Denna utveckling med allt fler olycksundersökande aktörer har bl.a. sin bakgrund i en över- gÄng till mer systematiska synsÀtt och ett utökat egenansvar inom mÄnga olika verksamheter, vilket i sin tur har gett verksamhets- utövare ett tydligare ansvar för det egna sÀkerhetsarbetet oavsett om det handlar om spÄrtrafik, brandskydd eller livsmedelsfram- stÀllning. Olyckor av olika slag utreds dÀrför i olika utstrÀckning av
14 Se mer nedan under 3.6.2 â 3.6.4 om dessa föreskrifter och instrument.
87
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SOU 2014:82 |
verksamhetsutövaren sjÀlv, branschorganisationer, försÀkrings- bolag, rÀttsliga myndigheter, tillsynsmyndigheter etc. Denna ut- veckling Àr positiv inte minst för det samlade utredningsarbetet efter olyckor och tillbud, eftersom ett ökat antal utredningsaktörer sÀtter ett större och tydligare fokus pÄ bl.a. nödvÀndiga sÀker- hetshöjande ÄtgÀrder efter intrÀffade hÀndelser. Alla dessa aktörer har emellertid olika uppdrag och undersöker dÀrför ocksÄ olyckor frÄn olika perspektiv. Statens haverikommission utmÀrker sig i den delen bl.a. genom att den Àr fristÄende frÄn sÄvÀl branscher, till- synsfunktioner som rÀttsliga instanser.
För att ge en översiktlig bild av hur komplext hela olycksutred- ningsomrÄdet i dag har blivit följer hÀr en upprÀkning av olika aktörer som kan förekomma i olika utredningssammanhang i anledning av intrÀffade olyckor.
88
SOU 2014:82 |
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
|
 |
 |
 |
15
16
UpprĂ€kningen Ă€r endast avsedd att ge en uppfattning om mĂ€ngden reglerade och oreglerade olycks- utredningar som kan genomföras men gör inte ansprĂ„k pĂ„ att vara heltĂ€ckande. Uppgifterna grundar sig i huvudsak pĂ„ MSB:s rapport Lagstiftning och annan reglering med anknytning till o lycksutred- ningar â kartlĂ€ggning och analys, 2012 samt Statskontorets publikation Statens haverikommissions verksamhet â inriktning, omfattning, finansieringâ, Statskontoret 2009:22.
3.4.2AllmÀnt om undersökningar av olyckor inom transportsektorn
LUO och FUO reglerar olycksundersökningar av alla typer av all- varligare olyckor inom samhÀllet, men hÀnför sig i praktiken till allra största del till olyckor inom transportsektorn. Under 2013 avsÄg t.ex. 96 procent av de olycksundersökningar som Statens haverikommission inledde olycksundersökningar inom transport- sektorn. De olycksundersökande aktörerna inom LUO och FUO kommer att beskrivas nÀrmare i avsnittet 3.4.3. Det kan emellertid vara intressant att först ge en kort överblick av Àven de aktörer som utanför LUO och FUO undersöker transportolyckor. Ett antal av de aktörer som har nÀmnts i tabell 3.1 visar sig dÄ ocksÄ utreda Àven
15Myndigheten för samhÀllsskydd och beredskap.
16Statens geotekniska institut.
89
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SOU 2014:82 |
transportolyckor i varierande omfattning och med olika syften. Till sammanstÀllningen nedan tillkommer ocksÄ polis och Äklagare som mer allmÀnt kan undersöka alla typer av olyckor och tillbud inom ramen för sina förundersökningar samt Försvarsmakten som kan undersöka militÀra luft- och sjöfartshÀndelser inom ramen för sin allmÀnna tillsynsverksamhet. Olycksundersökningsbilden för transportolyckorna utanför LUO och FUO ser annars över- gripande ut ungefÀr sÄ hÀr.
Luftfarten
För luftfarten gÀller enligt luftfartslagen att olyckor, tillbud och hÀndelser mÄste rapporteras i bl.a. syfte att undersökande myndig- heter ska kunna fÄ reda pÄ vad som har intrÀffat.17 Rapporteringen sker i första hand till Transportstyrelsen.18
En större mÀngd föreskrifter uppstÀller ocksÄ krav pÄ luftfarts- operatörer m.fl. att utreda hÀndelser som de har varit inblandade i. Regleringen sker företrÀdesvis inom ramen för
Sjöfarten
För sjöfartens del har de utredande aktörerna begrÀnsats genom
Rederier utför emellertid ocksÄ för egen del olycksundersök- ningar, i syfte att sÀkerstÀlla sÀkerheten till sjöss.20
175 kap. 8 § luftfartslagen (2010:500).
18Viss rapportering sker emellertid ocksÄ direkt till Statens haverikommission, se t.ex. Art. 9 i förordning (EU) nr 996/2010 avseende luftfartsolyckor samt 21 § första stycket FUO avseende vÀgtrafikolyckor.
19De bestĂ€mmelserna bygger i sin tur pĂ„ Chicagokonventionen, Bilaga 19 avseende âSafety Managementâ.
20Regleringen bygger hÀr pÄ
15februari 2006 om genomförande av Internationella sÀkerhetsorganisationskoden i gemen- skapen och upphÀvande av rÄdets förordning (EG) nr 2051/95 och pÄ den svenska regle-
90
SOU 2014:82 |
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SpÄrbunden trafik
För jÀrnvÀgens del gÀller att jÀrnvÀgsföretag och infrastruktur- förvaltare ska sÀkerstÀlla att olyckor, tillbud och andra avvikelser rapporteras. Deras sÀkerhetsstyrningssystem ska ocksÄ sÀkerstÀlla att olyckor bl.a. utreds och analyseras.21 Liknande bestÀmmelser finns för spÄrvÀg och tunnelbana.22 Företagen och infrastrukturför- valtarna mÄste ocksÄ rapportera till Transportstyrelsen sÄsom till- synsmyndighet nÀr det har funnits allvarlig fara för en olycka eller nÀr vÀsentliga brister kan misstÀnkas ha förekommit.
Trafikverket, som stor förvaltare av jÀrnvÀgsinfrastrukturen, genomför dÀrför en mÀngd olycksundersökningar varje Är.
VĂ€gtrafik
För vÀgtrafikomrÄdet gÀller att ett antal aktörer genomför olycks- undersökningar.
FörsÀkringsbolag och universitet Àr t.ex. generellt intresserade av sammanstÀllningar av trafikolyckor medan fordonstillverkare kan undersöka olyckor mer konkret dÀr deras egna modeller har varit inblandade, i syfte att kunna öka sÀkerheten hos fordonen.
VÀgsÀkerhetslagen (2010:1362) ÄlÀgger ocksÄ vÀghÄllaren att systematiskt och fortlöpande vidta de ÄtgÀrder som behövs för att förebygga allvarliga personskador till följd av anvÀndningen av vÀgarna samt att upprÀtta olycksrapporter för dödsolyckor som har intrÀffat pÄ vÀgar inom det transeuropeiska transportnÀtet.23 För allmÀnna vÀgar faller det ansvaret pÄ Trafikverket.
Trafikverket genomför ocksÄ djupstudier av alla dödsolyckor i vÀgtrafiken inom ramen för sitt uppdrag.24
ringen i 3 kap. 9 §, 7 kap. 2 § 4 p. fartygssÀkerhetslagen (2003:364), 2 kap. 6 § fartygssÀker- hetsförordningen (2003:438) samt Transportstyrelsens föreskrifter om sÀkerhetsorganisa- tion pÄ rederier och fartyg som inte omfattas av Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 336/2006 av den 15 februari 2006 om genomförande av Internationella sÀkerhets- organisationskoden i gemenskapen och upphÀvande av rÄdets förordning (EG) nr 3051/95, TSFS 2009:1.
217 § j JvSFS 2007:1 och 7 § 10 TSFS 2013:43.
226 § TSFS 2013:44.
239 och 10 §§.
242 § 6 p. förordning (2010:185) med instruktion för Trafikverket.
91
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SOU 2014:82 |
3.4.3Undersökning av olyckor med stöd av LUO och FUO
Det Àr emellertid inte utredarens uppdrag att göra en översyn av alla typer av olycksundersökningar som kan förekomma med stöd av olika typer av sektorslagar. Utredarens uppdrag Àr i stÀllet att bl.a. undersöka om en mer enhetlig reglering för alla olyckstyper kan och bör införas i LUO och FUO. För olycksundersökningar med stöd av just LUO och FUO och dÀrtill gÀllande
För olyckor som inte Àr av en sÄdan art att Statens haverikom- mission ska undersöka dem har i stÀllet Transportstyrelsen och Försvarsmakten Älagts ett undersökningsansvar. Detta betyder för transportsektorns del att det Àr Transportstyrelsen som ska svara för undersökningar av sÄdana olyckor inom vÀgtrafiken och den civila luftfarten medan Försvarsmakten ska svara för undersök- ningar av sÄdana olyckor som rör militÀr luft- och sjöfart. Avseende jÀrnvÀgstrafiken gÀller emellertid sedan 2007 efter genomförandet av direktiv 2004/49/EG27 att Statens haverikommission har ensamt ansvar för att utreda jÀrnvÀgsolyckor med stöd av föreskrifterna i LUO och FUO. Sedan 2011 gÀller samma förhÄllanden för den civila sjöfarten efter genomförande av direktiv 2009/18/EG28. För att Transportstyrelsen ska göra olycksundersökningar med stöd av LUO och FUO inom vÀgtrafiken eller luftfarten krÀvs dock att det framstÄr som motiverat frÄn sÀkerhetssynpunkt att undersök- ningen görs. Detsamma gÀller för Försvarsmakten avseende olycks- undersökningar som berör den militÀra luft- eller sjöfarten. Detta
25Den direkt tillÀmpliga
265 § första stycket LUO och 1 § FUO samt 1 § förordningen (2007:860) med instruktion för Statens haverikommission.
27Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om sÀkerhet pÄ gemenskapens jÀrnvÀgar och om Àndring av rÄdets direktiv 95/18/EG om tillstÄnd för jÀrn- vÀgsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av jÀrnvÀgsinfrastruktur och utfÀrdande av sÀkerhetsintyg (jÀrnvÀgs- sÀkerhetsdirektivet). Se Àven prop. 2006/07:45 s. 57.
28Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grund- lÀggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om Àndring av rÄdets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2002/59/EG. Se Àven prop. 2010/11:116, s. 59 ff.
92
SOU 2014:82 |
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
gÀller Àven för Statens haverikommissions undersökningar av olyckor och tillbud som inte berör vÀgtrafiken eller luftfarten och som inte Àr av den allvarliga art som anges i 2 och 2 a §§ LUO.29
Statens haverikommission har ocksÄ en möjlighet att genomföra en olycksundersökning pÄ Transportstyrelsens eller Försvars- maktens omrÄde, om det finns sÀrskilda skÀl.30 SÄ kan t.ex. vara fallet om det objektivt framstÄr som lÀmpligast att det Àr Statens haverikommission som genomför undersökningen, om undersök- ningen kan antas bli komplicerad och sÀrskilt resurskrÀvande eller om samma slags hÀndelser har intrÀffat vid upprepade tillfÀllen.31 Den juridiska bilden av föreskrifterna kring olycksundersökningar med stöd av LUO och FUO kan dÀrför Äterges pÄ följande sÀtt.
Statens haverikommission |
Allvarlig art |
Utlandet |
Annan aktör |
Annan aktör |
 |
|
Statens haveri- |
Transport- |
Försvarsmakten |
Ej allvarlig |
|
kommission |
styrelsen |
|||
(MilitÀr luft- och |
 |
|||
(Civil sjöfart och |
(Civil luftfart och |
 |
||
sjöfart) |
 |
|||
jÀrnvÀg) |
 |
|||
vÀgtrafik) |
 |
 |
||
 |
 |
 |
293 § FUO. Det bör i det hÀr sammanhanget noteras att de olyckor som Àr obligatoriska att utreda av Statens haverikommission oftast beskrivs som allvarliga olyckor eller olyckor av allvarlig art, vilket kan ge intrycket att de olyckor som inte Àr obligatoriska att utreda Àr mindre allvarliga. Det finns dock flera exempel pÄ olyckor inom transportomrÄdet som Àr minst lika allvarliga, exempelvis sett till antalet omkomna, som inte Àr obligatoriska att utreda. Det kan t.ex. röra sig om olyckor med ultralÀtt flyg och fritidsbÄtar eller olyckor inom vÀgtrafiken. AvgrÀnsningen i vad som Àr obligatoriskt har dÄ tagit hÀnsyn till andra aspekter Àn enbart allvarlighetsgraden i olyckan, exempelvis vilket vÀrde en utredning bedöms ha för samhÀllet i stort.
303 § tredje stycket FUO.
31Prop. 1989/90:104 s. 29 samt 37 f.
93
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SOU 2014:82 |
I figur 3.1 Ă„terges den juridiska bilden av de aktörer som utreder olyckor och tillbud enligt LUO och FUO. Bilden Ă€r förenklad. Med âallvarlig artâ avses att en olycka eller ett tillbud Ă€r av sĂ„dan art att en olycksundersökning Ă€r obligatorisk enligt LUO (kraven pĂ„ olyckans allvarsgrad varierar dĂ€r mellan de olika trafikslagen). För dessa typer av olyckor eller tillbud Ă€r det Statens haverikommission som gör olycksundersökningen. Med âej allvarlig artâ avses att en olycka eller ett tillbud inte Ă€r av sĂ„dan allvarlig art att en olycksundersökning Ă€r obligatorisk. I sĂ„dana fall Ă€r det antingen Statens haveri kom- mission, Transportstyrelsen eller Försvarsmakten som ska genomföra utredningen, beroende pĂ„ inom vilket omrĂ„de som olyckan eller tillbudet har intrĂ€ffat. Olyckan eller tillbudet ska dĂ„ emellertid endast undersökas om det kan anses motiverat frĂ„n sĂ€kerhetssynpunkt (jfr 3 § LUO och 3 § FUO). De vita pilarna symboliserar möjligheten att överlĂ„ta undersökningen till en annan aktör med stöd av
I praktiken genomför emellertid vare sig Transportstyrelsen eller Försvarsmakten i dag alls nĂ„gra olycksundersökningar med stöd av LUO och FUO. För Transportstyrelsens omrĂ„den gĂ€llde t.ex. tidigare att Luftfartsverket genomförde 13 olycksundersökningar inom den civila luftfarten med stöd av LUO och FUO under Ă„ren 1990 till 2004. Luftfartstyrelsen genomförde i tiden dĂ€refter Ă„tta olycksundersökningar inom den civila luftfarten med stöd av LUO och FUO under Ă„ren 2005 till 2008. Transportstyrelsen, som dĂ€refter övertog utredningsskyldigheten enligt LUO och FUO, har sedan 2009 inte genomfört nĂ„gra olycksundersökningar med stöd av LUO och FUO inom den civila luftfarten eller vĂ€gtrafiken. Transportstyrelsen hanterar i stĂ€llet olycksundersökningar och analysarbete för transportomrĂ„det inom ramen för sin tillsyns- verksamhet. För Försvarsmaktens del gĂ€ller att Försvarsmakten sedan 1992 endast har genomfört en olycksundersökning med stöd av LUO och FUO för den militĂ€ra luftfarten. Ăven dĂ€r gĂ€ller att Försvarsmakten i stĂ€llet utreder olyckor och tillbud med stöd av andra regler för den militĂ€ra verksamheten, sĂ„som Försvarsmaktens föreskrifter (FFS), Regler för militĂ€r luftfart (RML), Regler för militĂ€r sjöfart (RMS) eller order, snarare Ă€n med stöd av LUO och FUO.
Statens haverikommission, Transportstyrelsen och Försvars- makten har alla en möjlighet att delegera undersökningsuppdrag till
94
SOU 2014:82 |
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
nÄgon annan aktör att utföra.32 Statens haverikommission fÄr emellertid inte fatta beslut om utredningsdelegation för olyckor inom den spÄrbundna trafiken.33 För den civila sjöfarten gÀller ocksÄ att Statens haverikommission inte fÄr besluta om delegation till nÄgon annan svensk myndighet.34 SÄvitt har framkommit anvÀnds emellertid nu inte delegationsbefogenheterna alls, förutom sÄvitt avser möjligheten att i vissa sÀrskilda fall komma överens med en annan stats utredningsmyndighet om att den myndigheten ska utreda hÀndelsen. Statens haverikommission delegerade under Ären 2002 till 2010 tolv olycksundersökningar till Försvarsmakten (dÀrav avsÄg tvÄ olyckor markarenan, en olycka sjöarenan och nio olyckor luftarenan), men har i tiden dÀrefter beslutat att inte lÀngre överlÄta olycksundersökningar för vilka ett obligatoriskt undersök- ningsansvar föreligger till Försvarsmakten.35 NÄgra delegationer till Transportstyrelsen eller till annan aktör görs inte heller av Statens haverikommission i dag, förutom till utlÀndska myndigheter vid vissa typer av olycksundersökningar med starkt internationella inslag inom sjöfarten och luftfarten.
Hur ofta Statens haverikommission har anvÀnt sig av möjlig- heten i 3 § tredje stycket FUO för att undersöka olyckor och till- bud inom Transportstyrelsens eller Försvarsmaktens omrÄden i LUO och FUO Àr inte möjligt att avgöra utan att studera varje enskild undersökningsrapport, vilket inte har gjorts i detta betÀn- kande.
Den praktiska bilden av föreskrifterna kring olycksundersök- ningar med stöd av LUO/FUO kan dÀrför Äterges pÄ följande sÀtt.
325 § andra stycket LUO samt 2 respektive 4 §§ FUO.
332 a § FUO.
342 b § FUO.
35Statens haverikommissions beslut den 20 december 2011, Dnr A 195/11.
95
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SOU 2014:82 |
Statens haverikommission |
Allvarlig art |
 |
Utlandet |
Utlandet |
- |
|
Statens haveri- |
 |
Ej allvarlig |
|
kommission |
(Civil luftfart och |
||
(MilitÀr luft- och |
|||
(Civil sjöfart och |
vÀgtrafik) |
sjöfart) |
|
jÀrnvÀg) |
 |
 |
I figur 3.2 Äterges den praktiska bilden av de aktörer som utreder olyckor och tillbud enligt LUO och FUO. I praktiken genomförs i dag inga olycksundersökningar av Transportstyrelsen eller Försvarsmakten med LUO och FUO som stöd. Det innebÀr att i princip alla olycksundersökningar som görs med stöd av LUO och FUO, oavsett om de avser obligatoriska undersökningar av olyckor av allvarlig art eller under - sökningar av olyckor av mindre allvarlig art som bedömts motiverade att utföra frÄn sÀkerhetssynpunkt, genomförs av Statens haverikommission. De olycksundersökningar som i praktiken överlÄts till annan aktör att genomföra görs ocksÄ till endast utlÀndska myndigheter inom den civila sjöfarten och luft - farten.
3.4.4Antalet olycksundersökningar av Statens haverikommission
Det kan dÀrmed konstateras att det egentligen bara Àr Statens haverikommission som anvÀnder LUO och FUO till stöd för sin olycksundersökande verksamhet. Utredaren kommer i kapitel 4 att bl.a. Äterkomma till den hÀr diskrepansen mellan juridiska och faktiska förhÄllanden nÀr det kommer till att lÀmna förslag till en mer enhetlig reglering för alla olyckstyper.
Vad avser antalet olycksundersökningar som genomförs varje Är av Statens haverikommission sÄ varierar dessa mellan Är och trafik- slag (i den hÀr delen Äterges endast transportutredningar som stÄr för den allra största delen av de olycksundersökningar som Statens haverikommission genomför). Luftfarten Àr det omrÄde för vilket Statens haverikommission alltid har haft ett utredningsmandat. Det Àr ocksÄ alltjÀmt det omrÄde som Statens haverikommission genom-
96
SOU 2014:82 |
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
för flest utredningar inom, Àven om antalet undersökningar har reducerats de senaste Ären.
60 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
50 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
40 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Luftfart |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Sjöfart |
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
30 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
SpÄr |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
20 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
VĂ€g |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
10 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
MilitÀr |
0 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
2000 |
2002 |
2004 |
2006 |
2008 |
2010 |
2012 |
2013 |
I diagrammet Ă„terges de antal olycksundersökningar som Statens haverikommission har beslut at inleda under Ă„ren 2000 â 2013 inom omrĂ„dena civil luftfart, civil sjöfart, spĂ„rbunden trafik, vĂ€gtrafik samt militĂ€r verksamhet. I diagrammet Ă€r inte inkluderade de utlĂ€ndska olycksundersökningar som Statens haverikommission deltar i inom den civila luftfarten eller de olycksundersökningar inom den civila sjö - farten som leds av en annan stat.
3.5Genomförandet av en olycksundersökning
3.5.1Syftet med en olycksundersökning
Enligt LUO ska en utredning av en olycka eller ett tillbud till en olycka ha tre olika huvudsyften36. Dessa tre syften skulle kunna sammanfattas pÄ följande sÀtt:
ïŹKlarlĂ€ggande
ïŹBeslutsgrundande
ïŹInsatsbedömande
En undersöknings klarlÀggande syfte innebÀr att sÄvÀl olyckans hÀndelseförlopp och orsak som olyckans skador och effekter i övrigt mÄste utredas. Det beslutsgrundande syftet stÀller krav pÄ
36 6 § LUO.
97
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SOU 2014:82 |
att man med lÀrdom av den utredda olyckan ska kunna analysera de ÄtgÀrder som bör genomföras för att en upprepning av olyckan, eller i vart fall effekterna av olyckan, ska kunna förebyggas. Det insatsbedömande syftet riktar sig mer mot rÀddningstjÀnstens utförda arbete i anledning av en olycka och innebÀr att en bedöm- ning ska göras av om det kan föreslÄs nÄgra förbÀttringar för ett sÄdant framtida arbete.
3.5.2AllmÀnt om olycksmodeller och utredningsmetoder
En olycksutredning37 omfattar allt frÄn den initiala planeringen av hur olyckan ska utredas, fördelning och schemalÀggande av resurser, insamling och analys av data och information, rekommendationer utifrÄn analysen, och slutligen en uppföljning av de ÄtgÀrder som rekommendationerna har lett till.
En olycksutredning genomförs ocksÄ utifrÄn en viss olycks- modell och utredningsmetod. Det finns mÄnga olika typer av olycksmodeller och utredningsmetoder. En enklare olycksmodell Àr t.ex. den sekventiella olycksmodellen, dÀr en kausalitet tydligt presumeras mellan en olycka och en viss sekvens av hÀndelser i form av en hÀndelsekedja. För mer komplexa olycksförhÄllanden kan en epidemiologisk olycksmodell krÀvas, dÀr bl.a. Àven latenta för- hÄllanden och barriÀrer kan tas i beaktande i förhÄllande till olyckan och hÀndelser och pÄ sÄ vis tillsammans bilda ett hÀndelsetrÀd. För Ànnu mer komplicerade förhÄllanden kan en systemisk olycksmodell krÀvas, dÀr tonvikten pÄ analysen i stÀllet lÀggs pÄ hela systemet och dÀr en mÀngd interaktioner mellan samtliga organisatoriska komponenter beaktas. Olycksförloppet ses dÄ som ett samman- lÀnkat nÀt av hÀndelser pÄ olika nivÄer i systemet. Antalet tillgÀng- liga utredningsmetoder av olika slag Àr Ànnu större Àn antalet olycksmodeller38.
37Avsnittet bygger pĂ„ MSB:s publikation Riktlinjer för olycksutredning â Del av det syste- matiska sĂ€kerhets- och kvalitetsarbetet, 2009.
38HÀr kan t.ex. utredningsmetoder identifieras som AcciMap, AEB (Accident Evolution and Barrier Function Method), Avvikelseutredning, Change Analysis, CREAM (Cognitive Reliability and Error Analysis Method), DREAM (Driving Reliability and Error Analysis Method), HÀndelsetrÀdsanalys (Event Tree Analysis), MORT (Management Oversight Risk Tree),
98
SOU 2014:82 |
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
Ăven om de flesta modeller och metoder strĂ€var efter att beskriva vad som har hĂ€nt, varför det hĂ€nde och vad som kunde ha förebyggt att det hĂ€nde, sĂ„ fĂ„r valet av modell och metod Ă€ndĂ„ en pĂ„verkan pĂ„ slutresultatet. Det har dĂ€rför ansetts svĂ„rt att kunna rekommendera en enda specifik modell eller metod för utredningar som skulle passa för alla verksamheter.
3.5.3Statens haverikommissions olycksundersökningar
För att ge en relevant beskrivning av hur ett arbete med olycks- undersökningar med stöd av LUO och FUO gÄr till i praktiken Äterges hÀr som ett exempel Statens haverikommissions modell och metod för utredningar av luftfartsolyckor inom den civila luft- farten.39 Luftfarten Àr det transportomrÄde dÀr Statens haverikom- mission har utrett allvarliga olyckor och tillbud Ànda sedan 1978 och det Àr ocksÄ det transportomrÄde som ger upphov till flest utredningar.40 Det framstÄr dÀrför som mest lÀmpligt att Äterge just arbetet med luftfartsutredningar för att ge en praktisk bild av Statens haverikommissions arbete med olycksundersökningar. Lik- nande modeller och metoder för olycksundersökningarna finns emellertid Àven för övriga trafikslag.
För utredningar inom civil luftfart gÀller i huvudsak följande ordning:
1.AnmÀlan om en luftfartshÀndelse
2.Beslut om undersökning
3.TillsÀttande av utredningsgrupp
4.Ledning och planering
5.Faktainsamling
6.HaverisammantrÀde
7.Analys
8.Rapport
9.Rekommendationer
39Avsnittet bygger pĂ„ Statens haverikommission, Verksamhetshandbok â Processbeskriv- ning CivilflyghĂ€ndelse, faststĂ€lld den 24 augusti 2012.
40Av 25 olycksundersökningar som inleddes 2013 avsÄg 16 den civila luftfarten, Statens haverikommission, à rsredovisning RÀkenskapsÄret 2013.
99
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SOU 2014:82 |
HÀndelsen anmÀls
Statens haverikommission har en stÀndig beredskap att ta emot anmÀlningar och att kunna pÄbörja undersökningar av olyckor och allvarliga tillbud. Oftast kommer anmÀlningar om intrÀffade olyckor in frÄn Transportstyrelsen, men kan ocksÄ komma frÄn nÄgon annan kÀlla i Sverige eller frÄn utlandet. Statens haverikom- mission mÄste dÄ utifrÄn gÀllande regelverk göra en bedömning av om olyckan ska utredas av Statens haverikommission eller inte.
Beslut fattas
Beslut om huruvida olyckan ska utredas eller inte fattas av ord- föranden i beredskap och det ska normalt göras omgÄende. I vissa mer tveksamma fall kan emellertid ytterligare samrÄd behövas eller t.o.m. yttranden eller förstudie inhÀmtas. Om en utredning ska inledas ska intressenter underrÀttas och notifieras om beslutet. Transportstyrelsen, som tillsynsmyndighet för den civila luftfarten och EASA41 om utredningen genomförs enligt förordningen (EU) nr 996/2010 i stÀllet för enligt LUO, ska ocksÄ kontaktas och har rÀtt att utse en rÄdgivare som kan följa utredningen. I vissa utred- ningar med internationell prÀgel ska Àven samrÄdskontakter tas med berörd frÀmmande stat och ibland kan dÄ ocksÄ en ackredi- terad representant, dvs. en person utsedd av en frÀmmande stats haveriutredningsmyndighet, förvÀntas besöka olycksplatsen. För vissa utredningar dÀr den svenska beröringspunkten Àr mindre, förutom att olyckan t.ex. har intrÀffat i Sverige, kan Statens haveri- kommission ocksÄ besluta att överlÄta utredningen till en annan stats utredningsmyndighet.
41 EU:s centrala flygsÀkerhetsmyndighet European Aviation Safety Agency (Europeiska byrÄn för luftfartssÀkerhet).
100
SOU 2014:82 |
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
En utredningsgrupp tillsÀtts
NÀr ett beslut om att inleda en utredning har fattats mÄste utred- ningsgruppen tillsÀttas. Ordföranden har det övergripande ansvaret för utredningen. Förutom ordföranden ska emellertid ocksÄ en utredningsledare utses som ska sköta det dagliga utredningsarbetet. Vid större olyckor kan det i stÀllet bildas grupper av utredare som utreder olika sakomrÄden. DÀrutöver kan det till utrednings- gruppen ocksÄ vara kopplat olika typer av experter och rÄdgivare samt utifrÄn kommande ackrediterade representanter. Vid större olyckor kan ocksÄ hjÀlp behöva begÀras frÄn utlÀndska haveriutred- ningsmyndigheter samt Àven administrativ personal behöva ingÄ i utredningsgruppen.
Ordförande
Ăvrig/a utredare
Utrednings- |
Expert |
UtlÀndsk |
|
ledare |
expert |
||
 |
Administratör
Utredningens ledning bestĂ„r av ordföranden och utredningsledaren. Ăvriga utredare kan utses av ord - föranden efter ett internt samrĂ„d. En expert Ă€r inte en ledamot av haverikommissionen utan har till uppgift att bitrĂ€da kommissionen med sĂ€rskild kunskap, undersökningar eller bedömningar. En expert utses om den egna kompetensen eller resurserna inte rĂ€cker till för att genomföra undersökningen. En ackrediterad representant Ă€r utsedd av en stat för att delta i en utredning som utförs av en annan stat. En rĂ„dgivare kan utses av en stat för att bitrĂ€da dess ackrediterade representant och har ofta stor kun - skap om aktuell verksamhet eller materiel. En rĂ„dgivare kan ocksĂ„ vara utsedd av EASA eller Transport - styrelsen. Administrativ personal kan utses vid större olyckor med stort medieintresse.
Ledning och planering
NÀsta steg i utredningen blir att hantera utredningens ledning och planering. Ordföranden har det övergripande ansvaret för utred- ningen men det Àr utredningsledaren som projektledare, som ska
101
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SOU 2014:82 |
driva det dagliga arbetet framÄt. I ett tidigt skede ska det kallas till ett uppstartsmöte dÀr större delen av Statens haverikommissions personal medverkar i syfte att genom brainstorming kunna sam- manstÀlla en utredningsplan som Àr bÀst lÀmpad för just den aktu- ella utredningen. Till utredningsplanen ska det ocksÄ faststÀllas en tidplan och normalt ska utredningarna inte behöva ta lÀngre tid Àn nio mÄnader.42 Utredningsledaren ansvarar för planen och ska kontinuerligt följa upp att den Àr aktuell. Under utredningstiden ska sedan ett antal arbetsmöten hÄllas dÀr bl.a. utredningslÀget i förhÄllande till planen gÄs igenom.
Fakta insamlas
Det egentliga utredningsarbetet pÄbörjas sedan genom en fakta- insamling. Utredningsledaren avgör dÄ i samrÄd med ordföranden om och i vilken omfattning som olycksplatsen bör besökas och dokumenteras. För att sÀkerstÀlla en olyckplats mÄste samrÄd ske med polisen i ett tidigt skede. PÄ plats pÄ olycksplatsen sker doku- mentation genom bl.a. undersökning, fotografering och upprÀtt- ande av skisser. Materiella fynd mÀrks och olika typer av material och dokument kan behöva tas om hand. En viktig informations- kÀlla att ta om hand sÀkert och sÄ fort som möjligt Àr flygplanets CVR/FDR43. Intervjuer med besÀttning, passagerare och eventuella övriga vittnen tillhör ocksÄ en av de viktigaste delarna i utred- ningen. PÄ plats mÄste man dÀrför identifiera vilka nyckelpersoner som bör höras och i vilken prioriteringsordning. Utöver intervjuer behöver ocksÄ ytterligare fakta insamlas sÄsom t.ex. operatörens bakgrund, besÀttningens utbildning, luftfartygets modell och historik, data om flygningen och dess navigationsförutsÀttningar, flygplatsens status, radarutskrifter och vÀderförhÄllanden. En rad olika sÀrskilda undersökningar kan dÀrutöver ocksÄ bli aktuella och vilka av dessa som ska utföras fÄr avgöras frÄn fall till fall.
42Utredningstidens lÀngd varierar i praktiken kraftigt mellan de olika trafikslagen. Under Är 2013 var t.ex. den genomsnittliga handlÀggningstiden för Statens haverikommissions olycks- undersökningar inom civil luftfart drygt nio mÄnader, civil sjöfart drygt 16 mÄnader, spÄr- bunden trafik drygt 20 mÄnader, militÀr verksamhet drygt 29 mÄnader och annan verksamhet drygt 22 mÄnader. Andelen olycksundersökningar som slutförts inom tolv mÄnader ökade frÄn 46 procent Är 2012 till 62 procent Är 2013 (Statens haverikommissions Ärsredovisning rÀkenskapsÄret 2013).
43Cockpit Voice Recorder / Flight Data Recorder.
102
SOU 2014:82 |
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
HaverisammantrÀde hÄlls
Efter det att faktainsamlingen Àr klar hÄlls i normalfallet ett möte dÀr intressenter och andra berörda bjuds in (haverisammantrÀde). Ordföranden och utredningsledaren beslutar vilka berörda perso- ner eller organisationer som ska bjudas in. Vid mötet presenteras de fakta som utredningsgruppen har fÄtt fram, men man undviker i det hÀr skedet att dra nÄgra slutsatser eller analyser av faktainsam- lingen.
Fakta analyseras
DÀrefter gÄr utredningen in i analysskedet. Analysen Àr en utvÀrde- ring av insamlade fakta. MÄlet med analysen Àr att faststÀlla ett eller flera möjliga hÀndelseförlopp, identifiera farliga handlingar, farliga förhÄllanden, sÀkerhetsbrister eller problemomrÄden. Analysen ska ligga till grund för slutsatser, orsaker och rekommendationer. För att fÄ fram ett sannolikt hÀndelseförlopp kan man behöva lÀgga pussel av alla insamlade fakta. Det kan ocksÄ visa sig nödvÀndigt att samla in ytterligare fakta efter att analysprocessen har pÄbörjats, eller att skaffa sig referenser till liknande men Ànnu mer sÀkert bedrivna verksamheter. Att försöka identifiera farliga handlingar (unsafe acts) Àr viktigt, men Ànnu viktigare Àr att försöka identifiera farliga förhÄllanden (unsafe conditions). Det Àr de farliga förhÄllan- dena som leder till olyckor genom att möjliggöra de farliga hand- lingarna. Det Àr dÀrmed genom systemförbÀttringar som man oftast kan uppnÄ de riktigt stora sÀkerhetsvinsterna.
En rapport skrivs
Det Àr normalt utredningsledaren som har huvudansvaret för skriv- ningen av rapporten. I rapporten ska ges en sammanfattning, en faktadel, en analysdel, ett utlÄtande samt en orsaksformulering. Den preliminÀra rapporten kvalitetssÀkras sedan genom ett internt remissförfarande innan den remitteras externt till de som Àr berörda av den aktuella olyckan eller tillbudet. Den fÀrdiga slut- rapporten ska tillstÀllas bl.a. tillsynsmyndigheter och intressenter.
103
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SOU 2014:82 |
Rekommendationer lÀmnas
Om allvarliga sÀkerhetsbrister har upptÀckts ska Statens haveri- kommission lÀmna rekommendationer till berörda myndigheter. Rekommendationerna bör ange vilka sÀkerhetsproblem som mÄste lösas och ska vara inriktade pÄ t.ex. förÀndringar i system eller vedertagen praxis. Mottagaren av rekommendationen ska inom 90 dagar inkomma med ett svar till Statens haverikommission om vilka ÄtgÀrder som avses att vidtas med anledning av rekommenda- tionerna.44
3.6Relevanta regler
3.6.1En kort jÀmförelse av regleringen för olika olyckstyper
Utredaren har bl.a. i uppdrag att undersöka om en mer enhetlig reglering kan och bör införas för alla olyckstyper. Det Àr dÄ som en utgÄngspunkt viktigt att kunna bilda sig en uppfattning om omfatt- ningen av regleringen av olycksutredningarna för de olika olycks- typerna. Detta kan försöka göras genom en jÀmförelse av omfatt- ningen av regleringen för nÄgra centrala delar av olycksundersök- ningen inom de olika omrÄdena.
44 FrÄgan om Statens haverikommissions sÀkerhetsrekommendationer analyseras mer in- gÄende nedan under 8 kapitlet.
104
SOU 2014:82 |
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
30
25
20
15
10
5
0
Sjöfart |
Luftfart |
JÀrnvÀg |
VĂ€g/Ăvriga |
Utredaren har bl.a. i uppdrag att undersöka om en mer enhetlig reglering kan och bör införas för alla olyckstyper. I LUO finns i dag en hel del olika typer av bestÀmmelser för olika typer av olyckor. För att fÄ en bÀttre överblick av detta Äterges i diagram 3.2. hur mÄnga bestÀmmelser i LUO som specifikt riktar sig mot ett eller flera (men inte alla) olycksomrÄden. Antalet sÄdana bestÀmmelser Äterges genom diagrammets
VĂ€gtrafik och âĂvriga olycksomrĂ„denâ Ă€r egentligen tvĂ„ olika typer av olycksomrĂ„den, men regleras gemensamt i LUO och Ă„terges dĂ€rför ocksĂ„ gemensamt i diagrammet.
Av diagram 3.2 kan det bl.a. utlÀsas att sjöfarten Àr betydligt mer reglerad Àn de övriga utredningsomrÄdena. SjöfartsbestÀmmelserna i det tredje sjösÀkerhetspaketet genomfördes i svensk rÀtt 2011.45 Det konstaterades dÄ att förÀndringarna innebar omfattande Ànd- ringar av LUO och att lagstiftningen dÀrför var i behov av en mer allmÀn översyn.46 För vÀgtrafikens del, liksom övriga allvarliga olyckor, som utvisas som det minst reglerade omrÄdet i figuren, finns det ingen relevant reglering frÄn EU avseende olycksunder- sökningar. Att regleringsbilden dÀrför ser ut som den gör kan i sig inte sÀgas vara sÀrskilt förvÄnande, men utgör ÀndÄ en utgÄngs- punkt som mÄste tas i sÀrskilt beaktande nÀr det ska undersökas om en mer enhetlig reglering kan och bör införas för alla olycks- typer.
45Genomförandet med direkt beröring till LUO avsÄg direktiv 2009/18/EG.
46SOU 2010:23 s. 213 f.
105
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SOU 2014:82 |
3.6.2Regleringen för luftfarten47
Statens haverikommissions verksamhet avseende luftfartsolyckor styrs, förutom av LUO och FUO, Àven av sÄvÀl internationella konventioner som av
Chicagokonventionen
Chicagokonventionen undertecknades den 7 december 1944 och Sverige ratificerade konventionen tvÄ Är senare, i september 1946. Konventionen Àr skriven med utgÄngspunkt i att de underteck- nande staterna ska samarbeta för att uppnÄ en sÀker och vÀlordnad utveckling av den internationella civila luftfarten. Konventionen reglerar Àven olycksutredningar. Chicagokonventionen Àr av central betydelse för luftfartsomrÄdet och de svenska luftfarts- reglerna och regleringen kring hur luftfartsolyckor ska utredas bygger pÄ konventionen.
I konventionens artikel 26 regleras de anslutna staternas ansvar för utredning av flygolyckor. DÀr anges att en medlemsstat ska utreda flygolyckor inom sitt territorium om olyckan har medfört dödsfall, allvarliga personskador eller om det finns misstankar om allvarliga tekniska problem med flygplanet eller navigeringsutrust- ningen. Standarder och rekommenderade tillvÀgagÄngssÀtt för olycksutredningarna Äterfinns i bilaga 13 till konventionen.
Inom EU gÀller sedan den 2 december 2010 förordningen (EU) nr 996/2010 om utredning av flygolyckor. BestÀmmelserna i EU- förordningen Àr direkt tillÀmpliga som svensk lag. Regleringen i
I syfte att ytterligare förbÀttra flygsÀkerheten genom att sÀker- stÀlla att relevant sÀkerhetsinformation samlas in och sprids m.m.
47 För att inte bli alltför betungande beskrivs i det hÀr avsnittet den övergripande regleringen pÄ omrÄdet. Vidare görs en kort uppstÀllning av huvudregleringen för Statens haverikom- missions obligatoriska undersökningar av luftfartsolyckor.
106
SOU 2014:82 |
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
har EU Àven beslutat om förordning (EU) nr 376/201448. Den för- ordningen ska börja tillÀmpas frÄn och med den 15 november 2015.
Sammanfattning
Den samlade regleringen pÄ luftfartsomrÄdet, dÀr i dag alltsÄ Chicago- konventionen utgör grunden men förordningen (EU) nr 996/2010 samt LUO och FUO innehÄller de direkt tillÀmpliga bestÀmmel- serna, innebÀr i huvudsak att Statens haverikommission Àr skyldig att utreda olyckor dÀr nÄgot av följande kriterier Àr uppfyllda.
Krav pÄ omstÀndigheter runt olyckan:
ïŹOlyckan har intrĂ€ffat i Sverige, eller
ïŹOlyckan har intrĂ€ffat med ett svenskt luftfartyg i ett omrĂ„de utanför nĂ„gon stat som har bitrĂ€tt Chicagokonventionen, och
ïŹOlyckan rör ett luftfartyg som ska ha luftvĂ€rdighetsbevis eller har en totalvikt som Ă€r högre Ă€n 2 250 kg.
Krav pÄ olyckans allvarlighet:
ïŹNĂ„gon har avlidit eller blivit allvarligt skadad49,
ïŹLuftfartyget har blivit oĂ„tkomligt eller har försvunnit under flygning utan att kunna Ă„terfinnas,
ïŹLuftfartyget eller egendom som inte transporterats med luft- fartyget har fĂ„tt betydande skador, eller
ïŹOmfattande skador har uppkommit i miljön.
48 Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 376/2014 av den 3 april 2014 om rapportering, analys och uppföljning av hÀndelser inom civil luftfart om Àndring av Europa- parlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 996/2010 och om upphÀvande av Europa- parlamentets och rÄdets direktiv 2003/42/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 1321/2007 och (EG) nr 1330/2007.
49 Definitionen av allvarligt skadad enligt artikel 2.17 i förordningen (EU) nr 996/2010 Àr en skada som en person Ädragit sig vid en olycka och som a) krÀver sjukhusvistelse i mer Àn 48 timmar, med början inom sju dagar efter den dag som skadan uppkom, b) resulterar i en fraktur (undantaget okomplicerade brott pÄ fingrar, tÄr eller nÀsa), c) medför sÄr som förorsakar allvarlig blödning eller
107
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SOU 2014:82 |
3.6.3Regleringen för sjöfarten50
Statens haverikommissions verksamhet avseende sjöfartsolyckor styrs, förutom av LUO och FUO, Àven av sÄvÀl internationella konventioner som av
Den internationella sjöfartsorganisationen IMO51 har frÄn den 1 januari 2010 infört en kod med en internationell standard och rekommendationer för olycksutredningar vid sjöolyckor.52 Sverige Àr som medlem av IMO folkrÀttsligt förpliktad att följa den antagna
Riksdagen beslutade under vÄren 2011 om genomförandet av en rad
Sammanfattning
Den samlade regleringen pÄ sjöfartsomrÄdet dÀr alltsÄ LUO och FUO utgör de direkt tillÀmpliga bestÀmmelserna, med
50För att inte bli alltför betungande beskrivs i det hÀr avsnittet den övergripande regleringen pÄ omrÄdet. Vidare görs en kort uppstÀllning av huvudregleringen för Statens haverikom- missions obligatoriska undersökning av sjöfartsolyckor.
51International Maritime Organization
52Den av Internationella sjöfartsorganisationen den 16 maj 2008 antagna resolutionen MSC.255(84)
53I det tredje sjösÀkerhetspaketet, som antogs 2009, ingick totalt Ätta rÀttsakter, bl.a. direk- tiv 2009/18/EG.
108
SOU 2014:82 |
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
Krav pÄ omstÀndigheter kring olyckan:
ïŹOlyckan har intrĂ€ffat i Sverige och inte berört ett utlĂ€ndskt statsfartyg,
ïŹHar ett utlĂ€ndskt
ïĄolyckan har intrĂ€ffat inom Sveriges sjöterritorium, eller
ïĄom olyckan har intrĂ€ffat pĂ„ andra vatten men fartyget senast besökte Sverige.
ïŹHar olyckan intrĂ€ffat utomlands sĂ„ ska den undersökas om:
ïĄolyckan avser ett fartyg som för svensk flagg,
ïĄolyckan medför att svensk miljö fĂ„r allvarliga skador,
ïĄföljden av olyckan orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för Sverige som stat, innefattande konstgjorda öar, installationer och konstruktioner som omfattas av svensk jurisdiktion,
ïĄföljden av olyckan har medfört att svenska medborgare har avlidit eller fĂ„tt allvarliga skador, eller
ïĄolyckan i annat fall bedöms vara av betydande svenskt intresse.
109
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SOU 2014:82 |
För att olyckan ska vara obligatorisk att utreda krÀvs dessutom att:
ïŹOlyckan avser en hĂ€ndelse eller en serie av hĂ€ndelser som har intrĂ€ffat i direkt anslutning till driften av handelsfartyg, fiske- fartyg eller statsfartyg och
ïŹHĂ€ndelsen eller hĂ€ndelserna som har förorsakat olyckan fĂ„r inte ha orsakats av en handling eller underlĂ„tenhet i syfte att orsaka skada pĂ„ fartygets sĂ€kerhet, personer ombord eller utanför fartyget eller miljön.
Krav pÄ olyckans allvarlighet:
ïŹEn eller flera mĂ€nniskor har avlidit eller flera mĂ€nniskor har blivit allvarligt skadade,
ïŹFartyget har försvunnit, övergetts i sjön eller fĂ„tt omfattande skador,
ïŹEgendom som inte transporterats med fartyget har fĂ„tt om- fattande skador, eller
ïŹAllvarlig skada har uppkommit i miljön.
3.6.4Regleringen för den spÄrbundna trafiken54
Statens haverikommissions verksamhet avseende olyckor vid spÄr- bunden trafik styrs, förutom av LUO, Àven av
54 För att inte bli alltför betungande beskrivs i det hÀr avsnittet den övergripande regleringen pÄ omrÄdet. Vidare görs en kort uppstÀllning av huvudregleringen för Statens haverikom- missions obligatoriska undersökning av olyckor med spÄrbunden trafik.
110
SOU 2014:82 |
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
För den spÄrbundna trafiken finns inga internationella konven- tioner för olycksutredningar. LUO Àndrades emellertid den 1 juli 2007 med anledning av direktiv 2004/49/EG. Dessutom pÄgÄr för- handlingar om ett nytt jÀrnvÀgssÀkerhetsdirektiv.
Sammanfattning
Den samlade regleringen pÄ det spÄrbundna trafikomrÄdet dÀr alltsÄ LUO/FUO utgör de direkt tillÀmpliga bestÀmmelserna, med EU:s jÀrnvÀgssÀkerhetsdirektiv i grunden, innebÀr i huvudsak att Statens haverikommission Àr skyldig att utreda olyckor dÀr följande krite- rier Àr uppfyllda.
Krav pÄ omstÀndigheter kring olyckan:
ïŹOlyckan har intrĂ€ffat i Sverige,
ïŹEn olycka som berör spĂ„rfordon i internationell trafik har in- trĂ€ffat pĂ„ eller nĂ€ra den svenska grĂ€nsen och det överenskoms med motsvarande myndighet i annan berörd stat att Statens haverikommission ska utreda olyckan och
ïŹOlyckan utgörs av antingen kollisioner mellan spĂ„rfordon eller urspĂ„rningar eller av andra hĂ€ndelser med betydelse för sĂ€ker- heten.
Krav pÄ olyckans allvarlighet:
ïŹMinst en person har avlidit eller minst fem personer har blivit allvarligt skadade, eller
ïŹSpĂ„rfordon, spĂ„ranlĂ€ggningar, egendom som inte transpor- terats med spĂ„rfordonet eller miljön har fĂ„tt sĂ„ omfattande skador att de sammanlagda kostnaderna uppskattas till ett belopp motsvarande minst tvĂ„ miljoner euro.
111
Beskrivning av den nuvarande regleringen |
SOU 2014:82 |
3.6.5Regleringen för vÀgtrafiken och övriga allvarliga olyckor55
Statens haverikommissions verksamhet avseende vÀgtrafikolyckor och övriga allvarliga olyckor styrs enbart av regleringen i LUO och FUO.
Sammanfattning
Den samlade regleringen pÄ vÀgtrafikomrÄdet, liksom i frÄga om övriga allvarliga olyckor, dÀr alltsÄ LUO och FUO utgör de enda bestÀmmelserna innebÀr i huvudsak att Statens haverikommission Àr skyldig att utreda olyckor dÀr följande kriterier Àr uppfyllda.
Krav pÄ omstÀndigheter kring olyckan:
ïŹ Olyckan har intrĂ€ffat i Sverige.
Krav pÄ olyckans allvarlighet:56
ïŹFlera mĂ€nniskor har avlidit eller blivit allvarligt skadade, eller
ïŹOmfattande skador har uppkommit pĂ„ egendomen eller i miljön samt
ïŹEn undersökning av hĂ€ndelsen bedöms vara av betydelse ur sĂ€kerhetssynpunkt.
55För att inte bli alltför betungande beskrivs i det hÀr avsnittet den övergripande regleringen pÄ omrÄdet. Vidare görs en kort uppstÀllning av huvudregleringen för Statens haverikom- missions obligatoriska undersökning av vÀgtrafikolyckor och övriga allvarliga olyckor.
56En bakomliggande princip till Statens haverikommissions verksamhet anses vara att olycksundersökningarna frĂ€mst ska genomföras inom omrĂ„den dĂ€r den enskilda individen för sin sĂ€kerhet Ă€r beroende av myndigheter eller kommersiella organisationer och sjĂ€lv har begrĂ€nsade möjligheter att pĂ„verka sĂ€kerhetssituationen. T.ex. omfattar undersöknings- skyldigheten för sjöfarten och luftfarten inte de mindre fritidsbĂ„tarna eller luftfartygen. Statens haverikommission tillĂ€mpar dĂ€rför Ă€ven pĂ„ vĂ€gtrafikomrĂ„det vissa begrĂ€nsningar för sina undersökningar och undersöker normalt en vĂ€gtrafikolycka endast om den har intrĂ€ffat inom yrkesmĂ€ssig trafik. Se t.ex. Statskontorets rapport 2009:22, Statens haverikommissions verksamhet â inriktning, omfattning, finansiering, s. 89 f.
112
4 AllmÀnna övervÀganden
4.1Inledning
Utredaren har i uppdrag att bl.a. undersöka om en mer enhetlig reglering kan och bör införas för alla olyckstyper. Bakgrunden till uppdraget Àr att lagen (1990:712) om undersökning av olyckor (LUO) och förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor (FUO) sedan tillkomsten Är 1990 har Àndrats ett flertal gÄnger, bl.a. med anledning av Sveriges internationella Ätaganden. De mÄnga författningsÀndringarna har över tid resulterat i ett svÄröverskÄdligt och svÄrtillÀmpbart regelverk.
I de kommande kapitlen kommer mer specifika frÄgestÀllningar att utredas och bedömas. I detta kapitel undersöks i stÀllet mer allmÀnt vad som kan och bör göras för att LUO och FUO ska bli mer överskÄdliga och enklare att tillÀmpa samt hur lagens tillÀmp- ning i vissa fall bör begrÀnsas. Utredaren finner i den hÀr delen skÀl att föreslÄ att LUO och FUO ska:
ï·namnĂ€ndras,
ï·endast reglera Statens haverikommissions verksamhet,
ï·ges tydligare kapitelindelningar,
ï·ge utökade möjligheter att besluta om sĂ€kerhetsutredning i enskilda fall samt
ï·förtydliga och reglera vissa begrĂ€nsningar av skyldigheten att utreda luftfartsolyckor.
113
AllmÀnna övervÀganden |
SOU 2014:82 |
4.2LUO och FUO ska namnÀndras
Utredarens förslag: Begreppet olycksundersökning ska bytas mot begreppet sÀkerhetsutredning. Den nya lag som utredaren föreslÄr ska ersÀtta LUO ska dÀrför heta lagen om sÀkerhets- utredning (LSU). PÄ motsvarande sÀtt ska den förordning som föreslÄs ersÀtta FUO heta förordningen om sÀkerhetsutredning (FSU).
SkÀlen för utredarens förslag: LUO och FUO har haft samma namn sedan tillkomsten 1990. Namnen Àr enligt utredaren fullt logiska och begreppet olycksundersökning fÄr ocksÄ anses vara allmÀnt vedertaget. Enligt utredaren ska LUO och FUO emellertid ÀndÄ namnÀndras i samband med den översyn som nu görs.
För det första kan det konstateras att mycket av Statens haveri- kommissions olycksutredande verksamhet har sin ursprungliga grund i olycksutredningskrav frÄn olika
För det andra framstÄr ocksÄ begreppet sÀkerhetsutredning som en mer passande beskrivning av just Statens haverikommissions verksamhet. Statens haverikommission undersöker inte bara olyckor utan Àven tillbud till olyckor. En undersökning av ett tillbud till en olycka faller egentligen inte sprÄkligt in under begreppet olycks- undersökning, men vÀl under begreppet sÀkerhetsutredning. Det kan ocksÄ i vissa fall vara svÄrt att avgöra om en hÀndelse ska klassi- ficeras som en olycka eller som ett tillbud till en Ànnu allvarligare olycka. Genom att benÀmna den undersökning som Statens haveri- kommission gör som sÀkerhetsutredning framgÄr det pÄ ett bÀttre sÀtt att en utredning görs i syfte att höja sÀkerheten inför fram- tiden, oavsett om det Àr en olycka eller ett tillbud som utreds.
För det tredje utmÀrker begreppet olycksundersökning, i de fall dÀr Statens haverikommission utreder en olycka och inte ett till- bud, ingen egentlig definitionsmÀssig avgrÀnsning frÄn de mÄnga övriga olycksundersökningar som genomförs i Sverige. Som har
114
SOU 2014:82 |
AllmÀnna övervÀganden |
framgÄtt av bl.a. avsnitt 3.4 Àr Statens haverikommission inte ensam om att genomföra olycksundersökningar, utan ett flertal andra myndigheter och aktörer genomför olycksundersökningar i Sverige av olika anledningar. Syftet med Statens haverikommissions utred- ningar liksom Statens haverikommissions roll som den av rege- ringen utpekade oberoende olycksutredande myndigheten i Sverige skiljer sig emellertid frÄn alla andra sÄdana olycksundersökningar. En tydligare markering av Statens haverikommissions sÀrstÀllning i dessa sammanhang talar dÀrför för att den nya lagen och den nya förordningen inte ska ha samma namn som LUO och FUO. Detta gÀller inte minst dÄ utredaren Àven föreslÄr att LSU och FSU riktas endast mot Statens haverikommissions verksamhet, varvid skÀlen för att behÄlla det mer allmÀngiltiga och heltÀckande begreppet olycksundersökning blir Ànnu mindre.
Den nya lagen ska enligt utredarens uppfattning dÀrför kallas lagen om sÀkerhetsutredning och den nya förordningen ska heta för- ordningen om sÀkerhetsutredning.
4.3LSU och FSU ska mer tydligt riktas
till Statens haverikommissions verksamhet
Utredarens förslag: LSU och FSU ska mer tydligt riktas mot Statens haverikommission. BestÀmmelser som rör utrednings- verksamhet hos Transportstyrelsen och Försvarsmakten ska dÀr- för utmönstras frÄn lagstiftningen. Statens haverikommissions möjligheter att delegera utredningsansvar till nÄgon annan ska emellertid kvarstÄ.
SkÀlen för utredarens förslag: I dag omfattas inte bara Statens haverikommissions verksamhet av LUO och FUO utan Àven viss verksamhet hos andra myndigheter som Transportstyrelsen och Försvarsmakten. För dessa myndigheter har emellertid regleringen av utredningar enligt LUO och FUO förÀndrats under Ären. Trans- portstyrelsens möjligheter att genomföra olycksundersökningar inom jÀrnvÀgssektorn och inom sjöfarten har t.ex. helt tagits bort i samband med genomförandena av respektive
115
AllmÀnna övervÀganden |
SOU 2014:82 |
LUO och FUO. Försvarsmakten har under 20 Ärs tid endast initierat och genomfört en egen olycksundersökning baserad pÄ LUO (dvs. olycksutredning som inte har delegerats till Försvars- makten frÄn Statens Haverikommission). Utredaren finner dÀrmed att regleringen i 3 § FUO dÀr Transportstyrelsen och Försvars- makten utpekas som olycksutredande myndigheter i dag fÄr anses vara obsolet.
Ett annat principiellt skÀl som talar för att utmönstra bestÀm- melser om utredningsskyldighet för Transportstyrelsen och För- svarsmakten frÄn LSU och FSU Àr skillnaden i deras roller jÀmfört med Statens haverikommissions roll. SÄvÀl Transportstyrelsen som Försvarsmakten Àr tillsynsmyndigheter inom sina respektive ansvars- omrÄden. Statens haverikommission Àr i stÀllet en oberoende utre- dande myndighet. Kraven pÄ denna oberoende status för Statens haverikommission i förhÄllande till inte minst tillsynsmyndig- heterna Àr mycket starka i bl.a. relevanta
Ett tredje skÀl för att rikta regleringen i LSU och FSU enbart mot Statens haverikommission Àr att en sÄdan ÄtgÀrd kan bidra till ett ytterligare förtydligande av hela lagstiftningen. LUO och FUO har med tiden kommit att bli sÄvÀl svÄröverskÄdliga som svÄrtillÀmp- bara. Det faktum att det i dag Àr nÄgot otydligt vem den samlade regleringen egentligen riktar sig till samt avseende vilka omrÄ- den/trafikslag, bidrar enligt utredaren ocksÄ till svÄrigheterna med att förstÄ och tillÀmpa regelverket.
Sammantaget finner dÀrför utredaren skÀl att föreslÄ att bestÀm- melser om Transportstyrelsens och Försvarsmaktens olycksutre- dande verksamhet utmönstras ur LSU och FSU och att den redan avsevÀrt detaljerade lagstiftningen dÀrmed inte tyngs ytterligare genom att innefatta regleringar Àven för andra myndigheter.1
Det ska emellertid avslutningsvis tydligt pÄpekas att utredaren inte föreslÄr att Statens haverikommissions möjlighet att delegera
1 Detsamma ska gÀlla Àven för de regleringar som i dag inte aktivt anvÀnds av polisen, se dock mer om detta under 5 kap.
116
SOU 2014:82 |
AllmÀnna övervÀganden |
ett utredningsansvar till nÄgon annan ska tas bort. Det innebÀr att Transportstyrelsen eller Försvarsmakten (eller nÄgon annan myndig- het eller person) ÀndÄ kan komma att fÄ utredningsansvar enligt LSU och FSU, om Statens haverikommission i enskilda fall finner skÀl att delegera sitt utredningsansvar.
4.4LSU och FSU ska ges kapitelindelningar
Utredarens förslag: LSU och FSU ska delas in i kapitel.
SkÀlen för utredarens förslag: Ett skÀl till att LUO och FUO i dag framstÄr som otydliga Àr enligt utredaren att regelverken egentligen inte Àr kategoriskt systematiserade och att det dÀrför Àr svÄrt att hitta relevanta regleringar. Detta gÀller för sÄvÀl LUO som för FUO. FörhÄllandena uppmÀrksammades redan av Tredje SjösÀkerhetspaketet i sitt betÀnkande dÀr det bl.a. pÄpekades att genomförandet av
Ett bra sÀtt att systematisera regelverket Àr att dela in LSU och FSU i kapitel med avseende pÄ dels de regler som Àr allmÀnt tillÀmp- liga, dels de regler som endast gÀller för mer specifika situationer. Enligt gÀllande riktlinjer för författningsskrivning Àr det tillÄtet att dela in en ny grundförfattning i kapitel om det Àr lÀmpligt, vilket det oftast Àr om författningen Àr omfattande.3 Det kravet Àr enligt utredaren uppfyllt Àven för den nya LSU och FSU och nÄgot hinder finns dÀrför inte mot att kapitelindela föreskrifterna i stÀllet för att som i dag endast ha paragraferna löpande efter varandra.
2SOU 2010:23 s. 214. Tredje SjösÀkerhetspaketet konstaterade att det inte hade i uppdrag att genomföra en allmÀn översyn av LUO och FUO.
3Ds 2014:1, Gröna boken, Riktlinjer för författningsskrivning, s. 38.
117
AllmÀnna övervÀganden |
SOU 2014:82 |
4.5Möjligheten att för enskilda fall besluta om en sÀkerhetsutredning bör utvidgas
Utredarens förslag: Bemyndigandena i 3 § LUO för regeringen att sÄvÀl allmÀnt föreskriva om eller i enskilda fall besluta att en sÀkerhetsutredning ska göras Àven nÀr en olycka eller ett olycks- tillbud inte Àr sÄ allvarligt som anges i 2 §, ska sÀrskiljas frÄn varandra.
Bemyndigandet för regeringen att i enskilda fall besluta om en sÀkerhetsutredning ska dÀrvid inte göras beroende av vare sig hÀndelsens allvarliga art eller om en utredning anses pÄkallad frÄn sÀkerhetssynpunkt eller inte. Ett sÄdant regeringsbeslut ska i stÀllet kunna meddelas oavsett grund, under förutsÀttning av att sÀrskilda skÀl bedöms föreligga.
SkÀlen för utredarens förslag: I 3 § LUO Äterfinns i dag ett bemyndigande för regeringen att föreskriva eller i enskilda fall besluta att en olycksundersökning ska göras ocksÄ nÀr en olycka eller ett olyckstillbud inte Àr av sÄdan allvarlig art som anges i 2 §, men en olycksundersökning ÀndÄ Àr pÄkallad frÄn sÀkerhetssyn- punkt.
BestÀmmelsen utgör grund för den reglering om utrednings- skyldighet som föreskrivs i 3 § FUO. Förutom att Transport- styrelsen och Försvarsmakten bör tas bort som direkt utpekade olycksutredande myndigheter i 3 § FUO har utredaren emellertid i sak inga Àndringsförslag avseende den bestÀmmelsen. Det innebÀr att det i förordningen Àven fortsÀttningsvis bör anges att Statens haverikommission ska utreda Àven hÀndelser av mindre allvarlig art om det Àr motiverat frÄn sÀkerhetssynpunkt. Utredaren ser dÀrför inte heller nÄgra skÀl till att föreslÄ nÄgon Àndring avseende den generella föreskriftsrÀtt som regeringen har genom bemyndigandet i 3 § LUO.
Vad emellertid avser bemyndigandet i 3 § LUO för regeringen att i enskilda fall besluta om olycksundersökningar gör utredaren en annan bedömning. Bemyndigandet i denna del i 3 § LUO Àr liksom bemyndigandet för den generella föreskriftsrÀtten anknutet till dels olyckans eller olyckstillbudets allvarliga art, dels till att en olycks- undersökning ska bedömas vara pÄkallad frÄn sÀkerhetssynpunkt.
118
SOU 2014:82 |
AllmÀnna övervÀganden |
En sÄdan begrÀnsning av regeringens föreskriftsrÀtt Àr enligt utredaren alltsÄ logisk och principiellt riktig vad avser det generella förskriftsbemyndigandet. Ett bemyndigande att fatta beslut om en olycksundersökning i ett enskilt fall bör emellertid ges en mer allmÀn utformning och dÀrmed göra regeringens beslutsutrymme vidare. Statens haverikommission har, efter beslut av regeringen, utrett en bussolycka i MÄbÞdalen i Norge och deltagit i utred- ningen av en fartygsförlisning i Sydkorea. BÄda hÀndelserna var av den allvarliga art som avses i LUO. DÀremot intrÀffade bÄda hÀndelserna utanför det geografiska omrÄde dÀr Statens haverikom- mission normalt verkar.
Det Àr enligt utredaren av vikt att riksdagens bemyndigande till regeringen i 3 § LUO om att i enskilda fall kunna besluta att en olycksutredning ska inledas sÀrskiljs frÄn bemyndigandet att ut- fÀrda generella föreskrifter för sÄdana olycksutredningar. Kravet pÄ att olyckan Àr av mindre allvarlig art eller att en utredning ska vara pÄkallad frÄn sÀkerhetssynpunkt bör dÀrvid tas bort vad avser bemyndigandet till regeringen att i enskilda fall besluta om att en utredning ska inledas. Möjligheten att i enskilda fall besluta om att inleda en olycksutredning bör emellertid inte vara helt kravlös, men kan med fördel utformas pÄ sÄ sÀtt att regeringen bemyndigas att i enskilda fall besluta att en olycksutredning ska göras enligt LSU, om det finns sÀrskilda skÀl för det. SÄdana sÀrskilda skÀl kan t.ex. utgöras av att ett stort antal svenskar omkommer i en olycka utom- lands (MÄbÞdalsolyckan) eller att en frÀmmande stat begÀr bistÄnd frÄn Sverige med utredningen av en olycka. Om regeringen dÄ skulle bedöma att det finns skÀl att medge att Statens haverikom- mission utreder hÀndelsen, borde ett sÄdant beslut kunna fattas med stöd av bemyndigandet i LSU.
4.6Olyckor eller tillbud med mindre civila luftfartyg och militÀra obemannade luftfartyg
Utredningens förslag: Det undantag frÄn utredningsskyldighet som avser vissa mindre civila luftfartyg ska förtydligas. Vidare ska utredningsmyndigheten inte ha en absolut utrednings- skyldighet av militÀra obemannade luftfartyg.
119
AllmÀnna övervÀganden |
SOU 2014:82 |
SkÀlen för utredarens förslag: En begrÀnsning av skyldigheten att utreda luftfartsolyckor infördes Är 2006.4 Syftet med Àndringen var att inte ÄlÀgga Statens haverikommission en obligatorisk undersök- ningsskyldighet av olyckor med flygskÀrmar, hÀngglidare och lik- nande mindre luftfartyg. Olyckor och tillbud som rör sÄdana luft- fartyg ska dÀrför endast undersökas om en undersökning Àr av betydelse frÄn sÀkerhetssynpunkt. I de fall en sÄdan olycka eller tillbud intrÀffar utomlands ska en undersökning endast göras om det Àr av synnerlig vikt frÄn sÀkerhetssynpunkt och en undersök- ning inte görs i den stat inom vars territorium olyckan eller till- budet intrÀffade.
Undantaget utformades sÄ att det omfattade luftfartyg som inte ska ha luftvÀrdighetsbevis. Med formuleringen avsÄgs sÄdana luft- vÀrdighetsbevis som utfÀrdas med stöd av Chicagokonventionen om internationell civil luftfart. De luftfartygsolyckor som dÀr- igenom undantogs var sÄdana som Sverige inte enligt Chicago- konventionen Àr förpliktat att undersöka.
Vidare begrÀnsades undantaget till luftfartyg som har en total- vikt av högst 2 250 kg. Motivet för denna grÀns var att det bedömdes rimligt att olyckor och tillbud som intrÀffar med större luftfartyg undersöks av Statens haverikommission oavsett om de ska ha luftvÀrdighetsbevis eller inte.
Numera utfÀrdas luftvÀrdighetsbevis Àven för militÀra luftfartyg, dock inte med stöd av Chicagokonventionen. Utredaren anser dÀr- för att undantaget bör förtydligas pÄ sÄ sÀtt att det tydligt framgÄr att de luftfartyg som undantas Àr sÄdana som enligt en inter- nationell överenskommelse som har bitrÀtts av Sverige inte ska ha luftvÀrdighetsbevis. BetrÀffande viktgrÀnsen finns det inte skÀl att göra nÄgra Àndringar i sak. DÀremot bör termen totalvikt Àndras till det mer korrekta begreppet maximal startmassa.
MilitĂ€ra luftfartyg omfattas inte av det undantag som beskrivs ovan. Ăven smĂ„ militĂ€ra luftfartyg ingĂ„r i ett organiserat luftfarts- system med krav pĂ„ ett systematiskt sĂ€kerhetsarbete. MilitĂ€ra luft- fartsolyckor och tillbud till sĂ„dana bör dĂ€rför, Ă€ven i fortsĂ€ttningen utredas om de rör bemannade luftfartyg, oavsett luftfartygets stor- lek.
4 Se prop. 2005/06:12.
120
SOU 2014:82 |
AllmÀnna övervÀganden |
Det finns enligt utredaren emellertid inte skÀl att utrednings- myndigheten ska ha en absolut utredningsskyldighet om en olycka eller ett tillbud skulle intrÀffa med ett militÀrt obemannat luft- fartyg. Att ett obemannat luftfartyg skadas eller förstörs bör dÀrför inte vara en tillrÀcklig omstÀndighet för att en sÀkerhetsutredning mÄste genomföras. Vid olyckor eller tillbud med sÄdana luftfartyg bör utredningsmyndigheten i stÀllet göra en samlad bedömning av om en utredning Àr av betydelse frÄn sÀkerhetssynpunkt och om det t.ex. har förelegat risk för personskador eller skador pÄ egen- dom pÄ marken eller miljön. Utredaren föreslÄr dÀrför att olyckor och tillbud med obemannade statsluftfartyg endast ska utredas om en utredning Àr av betydelse frÄn sÀkerhetssynpunkt.
121
5Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar
5.1Inledning och bakgrund
Genom den nuvarande regleringen i lagen (1990:712) om under- sökning av olyckor (LUO) och förordningen (1990:717) om under- sökning av olyckor (FUO) samt med stöd av förordning (EU) nr 996/20101 har Statens haverikommission i dag vissa befogenheter för att kunna genomföra olycksundersökningar pÄ bÀsta sÀtt.
Utredaren har bl.a. i uppdrag att övervÀga vilka befogenheter som Statens haverikommission bör ha vid olycksundersökningar och om dessa i ökad utstrÀckning bör vara enhetliga för alla olycks- typer.
Statens haverikommission har i en tidigare skrivelse till Rege- ringskansliet hemstÀllt om att LUO tydliggörs avseende bl.a. de befogenheter som finns att tillgÄ för myndigheten och att Statens haverikommission t.ex. bör ges en uttrycklig rÀtt att spÀrra av ett omrÄde i syfte att kunna sÀkerstÀlla att en olycksundersökning kan ske.2 Statens haverikommission har ocksÄ konstaterat att förord- ningen (EU) nr 996/2010 möjliggör för Statens haverikommission att t.ex. begÀra obduktion av dödsoffer, omedelbart fÄ tillgÄng till obduktionsresultat, begÀra medicinska undersökningar av de perso- ner som Àr inblandade i luftfartygets handhavande samt att omedel- bart fÄ tillgÄng till tester som utförts pÄ sÄdana personer (t.ex.
1Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 996/2010 av den 20 oktober 2010 om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart och om upphÀvande av direktiv 94/56/EG.
2Statens haverikommissions skrivelse till Försvarsdepartementet den 19 juni 2012, dnr. Fö 2012/1293/RS.
123
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
alkoholutandningsprover). De befogenheter som följer av förord- ningen (EU) nr 996/2010 kan bara utövas vid utredning av civila luftfartsolyckor. Vid utredning av andra luftfartsolyckor eller olyckor inom andra trafikslag, har Statens haverikommission nÄgot mer begrÀnsade befogenheter enligt LUO.
Utredaren analyserar nedan i vilken mÄn de befogenheter som Statens haverikommission har enligt LUO överensstÀmmer med de krav som stÀlls i
DĂ€refter övervĂ€ger utredaren om Statens haverikommission Ă€r i behov av ytterligare befogenhetsbestĂ€mmelser, utöver de som Sverige enligt direktivet 2004/49/EG3 och direktivet 2009/18/EG4 Ă€r skyldigt att förse Statens haverikommission med. I det samman- hanget analyserar utredaren sĂ€rskilt frĂ„gan om avspĂ€rrning av en olycksplats. I dag har inte Statens haverikommission nĂ„gon sĂ„dan avspĂ€rrningsmöjlighet, vilket emellertid sĂ„vĂ€l Polismyndigheten som Försvarsmakten och Transportstyrelsen har. ĂvervĂ€ganden görs Ă€ven av om vissa av de befogenheter som finns vid civila luft- fartsutredningar genom förordningen (EU) nr 996/2010 bör in- föras Ă€ven i den nya lagen om sĂ€kerhetsutredning (LSU), för att göras mer allmĂ€nt tillĂ€mpliga vid olycksutredningar inom andra omrĂ„den Ă€n den civila luftfarten. De övervĂ€gandena görs i avsnitt 5.3.
3Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om sÀkerhet pÄ gemenskapens jÀrnvÀgar och om Àndring av rÄdets direktiv 95/18/EG om tillstÄnd för jÀrn- vÀgsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av av- gifter för utnyttjande av jÀrnvÀgsinfrastruktur och utfÀrdande av sÀkerhetsintyg (jÀrnvÀgs- sÀkerhetsdirektivet).
4Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grund- lÀggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om Àndring av rÄdets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2002/59/EG.
124
SOU 2014:82 |
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
5.2Behöver vissa
Utredarens förslag: Statens haverikommissions rÀtt att inom ramen för sin utredningsverksamhet kunna fÄ tillgÄng till rele- vant information frÄn andra myndigheter ska tydliggöras i den nya LSU. Tydliggörandet ska avse:
ï·rĂ€tten att fĂ„ omedelbar tillgĂ„ng till resultat av tester och provtagningar som har utförts av andra med anledning av en olycka eller tillbud samt
ï·informationsrĂ€ttens sekretessbrytande effekt.
5.2.1Inledning
BestÀmmelserna om befogenheter för Statens haverikommission, tillsynsmyndigheterna och Polismyndigheten vid olycksundersök- ningar Äterfinns i
I detta avsnitt görs först en genomgÄng av de krav som EU- rÀtten stÀller inom den spÄrbundna trafiken respektive sjöfarten. Direktivens befogenhetsregleringar Àr medlemsstaterna skyldiga att genomföra i sin nationella lagstiftning och de regleringarna utgör ocksÄ ett viktigt instrument för Statens haverikommissions möjlig- heter att kunna genomföra olycksutredningar pÄ ett optimalt sÀtt. Om det dÀrför skulle visa sig föreligga nÄgra otydligheter med lagstiftningen avseende dessa delar bör lagstiftningen förtydligas.
5Prop. 2006/07:45.
6Prop. 2010/11:116.
125
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
5.2.2GenomgÄng av relevanta befogenhetsregleringar
De befogenhetsregleringar som förutsattes för de olycksunder- sökande myndigheterna i direktivet 2004/49/EG respektive direk- tivet 2009/18/EG redovisas nedan. DÀrefter analyseras i vilka avseenden som det svenska genomförandet möjligen kan ha gett upphov till otydligheter och dÀrmed Àven praktiska problem för Statens haverikommissions olycksutredande verksamhet. Avslut- ningsvis lÀmnas förslag till hur dessa problem kan och bör rÀttas till.
Utredaren finner att de befogenheter som Statens haverikom- mission förutsÀtts ha enligt direktivet 2004/49/EG respektive direktivet 2009/18/EG lÀmpligen kan delas in i sju olika typer av kategorier:
ï·TilltrĂ€desrĂ€tt till en olycksplats
ï·RĂ€tt till bevismaterial m.m.
ï·RĂ€tt att fĂ„ tillgĂ„ng till obduktionsresultat
ï·RĂ€tt att fĂ„ tillgĂ„ng till resultat frĂ„n undersökningar av berörda personer
ï·RĂ€tt att hĂ„lla förhör
ï·RĂ€tt att fĂ„ tillgĂ„ng till annan information
ï·RĂ€tt till bistĂ„nd
TilltrÀdesrÀtt till en olycksplats
Enligt artikel 20.2.a i direktivet 2004/49/EG ska utredarna sÄ snart som möjligt beredas tilltrÀde till den plats dÀr olyckan eller till- budet Àgde rum och till berörd rullande materiel, dÀrtill hörande infrastruktur och installationer för trafikstyrning och signalering.
Enligt artikel 8.4.a i direktivet 2009/18/EG ska utredarna ha rÀtt att fÄ fri tillgÄng till alla relevanta omrÄden eller olycksplatser och alla fartyg, vrak eller strukturer, inklusive last, utrustning och vrak- delar.
126
SOU 2014:82 |
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
LUO och FUO
Med stöd av 9 § tredje stycket LUO har den myndighet som genomför olycksundersökningen enligt LUO (dvs. Statens haveri- kommission eller i förekommande fall Transportstyrelsen eller Försvarsmakten) rÀtt att fÄ tilltrÀde till platser för olyckor eller tillbud.7
RĂ€tt till bevismaterial m.m.
Enligt artikel 20.2.b i direktivet 2004/49/EG ska utredarna ha rÀtt att omedelbart erhÄlla en förteckning över bevisning och att sÀker- stÀlla ett kontrollerat bortförande av vrakdelar, infrastrukturanlÀgg- ningar eller komponenter för att undersöka eller analysera dessa. Enligt artikel 20.2.c i samma direktiv ska utredarna ocksÄ kunna fÄ tillgÄng till och möjlighet att anvÀnda innehÄllet i fÀrd- och ljud- registratorer och registrering av signal- och trafikstyrningssystem som finns ombord pÄ tÄg.
Enligt artikel 8.4.b i direktivet 2009/18/EG ska utredarna ha en rÀtt att sÀkerstÀlla omedelbart upptagande av bevismaterial och kontrollerad sökning efter och bortforsling av vrak, vrakdelar eller andra delar och Àmnen för undersökning eller analys. Enligt artikel 8.4.c i samma direktiv ska utredarna ocksÄ kunna krÀva en under- sökning av dessa föremÄl och fÄ fri tillgÄng till resultaten frÄn sÄdana undersökningar eller analyser. Enligt artikel 8.4.d i direk- tivet 2009/18/EG ska utredarna ocksÄ kunna fÄ fri tillgÄng till, kopiera och anvÀnda all relevant information och registrerade data, inklusive
7För luftfartsutredningar som genomförs med stöd av förordningen (EU) nr 996/2010 regleras tilltrÀdesrÀtten i artikel 8.2 i förordningen.
8Voyage Data Recorder (VDR) Ă€r ett fartygs âsvarta lĂ„daâ.
127
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
LUO och FUO
Med stöd av 9 § första stycket andra meningen i LUO har den myndighet som genomför en undersökning rÀtt att ta med sig och granska handlingar och föremÄl som kan antas vara av betydelse för utredaren.
TillgÄng till obduktionsresultat
Enligt artikel 20.2.d i direktivet 2004/49/EG ska utredarna ha rÀtt att fÄ tillgÄng till resultatet av undersökningen av offrens kroppar.
Enligt artikel 8.4.e i direktivet 2009/18/EG ska utredarna ha rÀtt att fÄ fri tillgÄng till resultaten frÄn undersökningen av dödsoffers kroppar eller frÄn prover frÄn dödsoffers kroppar.
LUO och FUO
I LUO och FUO Äterfinns ingen uttrycklig rÀtt för den myndighet som gör en olycksundersökning att fÄ fri tillgÄng till resultatet av undersökningar av eller prover frÄn dödsoffers kroppar. DÀremot tillgodoses de
TillgÄng till resultat frÄn undersökning av berörda personer
Enligt artikel 20.2.e i direktivet 2004/49/EG ska utredarna beredas tillgÄng till resultatet av undersökningen av ombordpersonal och annan jÀrnvÀgspersonal som Àr inblandad i olyckan eller tillbudet.
Enligt artikel 8.4.f i direktivet 2009/18/EG ska utredarna ha rÀtt att begÀra och fÄ fri tillgÄng till resultaten frÄn undersökningen av personer som var inblandade i driften av fartyget och varje annan relevant person, eller frÄn prover som tagits frÄn sÄdana personer.
128
SOU 2014:82 |
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
LUO och FUO
I LUO och FUO Äterfinns ingen uttrycklig rÀtt för den myndighet som gör en olycksundersökning att fÄ fri tillgÄng till resultatet av undersökningar av ombordpersonal eller andra personer som varit inblandade i olyckan eller tillbudet. DÀremot tillgodoses de EU- rÀttsliga kraven pÄ en sÄdan rÀtt i viss mÄn genom regleringen i 9 § första stycket andra meningen i LUO. Enligt den bestÀmmelsen har den myndighet som genomför utredningen rÀtt att ta med sig och granska handlingar eller föremÄl som kan antas vara av bety- delse för utredningen.
RÀtt att hÄlla förhör
Enligt artikel 20.2.f i direktivet 2004/49/EG ska utredarna beredas möjlighet att höra inblandad jÀrnvÀgspersonal och andra vittnen.
Enligt artikel 8.4.g i direktivet 2009/18/EG ska utredarna ha rÀtt att höra vittnen utan att personer vars intressen kan anses hindra sÀkerhetsutredningen Àr nÀrvarande.
LUO och FUO
Enligt 9 § första stycket första meningen LUO fÄr den myndighet som gör en olycksundersökning hÄlla förhör med den som antas kunna ge upplysningar av betydelse för utredningen. Myndigheten kan enligt 10 § LUO ocksÄ begÀra att vittnen eller sakkunniga ska höras vid domstol.
RĂ€tt till annan information
Enligt artikel 20.2.g i direktivet 2004/49/EG ska utredarna beredas tillgÄng till information eller dokumentation som innehas av infra- strukturförvaltare, berörda jÀrnvÀgsföretag och sÀkerhetsmyndig- heten.
129
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
Enligt artikel 8.4.h i direktivet 2009/18/EG ska utredarna ha rÀtt att fÄ besiktningsprotokoll och relevant information som innehas av flaggstaten, redare, klassificeringssÀllskap eller nÄgon annan rele- vant part som sjÀlv eller genom företrÀdare Àr etablerad i medlems- staten.
LUO och FUO
Enligt 9 § första stycket andra meningen i LUO har den myndighet som gör en olycksundersökning rÀtt att ta med sig och granska handlingar eller föremÄl som kan antas vara av betydelse för utred- ningen.
RÀtt till bistÄnd
Enligt artikel 8.4.i i direktivet 2009/18/EG ska utredarna ha rÀtt att begÀra bistÄnd frÄn respektive stats relevanta myndigheter, inklu- sive flagg- och hamnstaternas besiktningspersonal, kustbevakning, sjötrafikinformationstjÀnst, sjörÀddningstjÀnster, lotsar eller annan hamn- eller sjöfartspersonal.
LUO och FUO
Enligt 9 § andra stycket i LUO kan den myndighet som gör en olycksundersökning begÀra att Polismyndigheten lÀmnar den hjÀlp som behövs vid utredningen. Enligt 10 § LUO har den under- sökande myndigheten ocksÄ rÀtt att hos domstol begÀra att vittnen och andra sakkunniga ska höras vid domstolen eller att nÄgon ska förelÀggas att tillhandahÄlla handlingar eller föremÄl.
Det har Àven sedan gammalt varit en vedertagen och allmÀnt accepterad princip i Sverige att myndigheter ska bitrÀda och hjÀlpa varandra i möjligaste mÄn. Regeln Äterfinns i dag i 6 § förvalt- ningslagen (1986:223) och föreskriver att varje myndighet ska lÀmna andra myndigheter hjÀlp inom ramen för den egna verksam- heten. En liknande bestÀmmelse Äterfinns Àven i 6 kap. 5 § offent- lighets- och sekretesslagen (2009:400) och föreskriver att en
130
SOU 2014:82 |
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
myndighet pÄ begÀran av en annan myndighet ska lÀmna uppgift som den förfogar över, om inte uppgiften Àr sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gÄng.
5.2.3Analys och slutsats
Tidigare utveckling
NÀr direktivet 2004/49/EG skulle genomföras i svensk lag gjordes bl.a. följande bedömningar.9 Den svenska regleringen konstaterades vara betydligt mindre detaljerad Àn
NÀr direktivet 2009/18/EG skulle genomföras i svensk lag gjordes bl.a. följande bedömningar inför lagstiftningen.11 De redan gÀllande svenska bestÀmmelserna i LUO ansÄgs motsvara vad som krÀvdes enligt direktivets 2009/18/EG artiklar 8.4 a, b, c, g, h samt i. För genomförandet av direktivets 2009/18/EG artiklar 8.4
9Prop. 2006/07:45.
10Prop. 2006/07:45 s. 58 f. och 106.
11Prop. 2010/11:116.
12SOU 2010:23 s. 51 och 189.
131
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
I sitt remissvar avseende Tredje SjösÀkerhetspaketets slutbetÀn- kande lÀmnade Statens haverikommission ocksÄ vissa ytterligare synpunkter:13
Utredningen föreslÄr kompletterande bestÀmmelser bl.a. i 9 § LUO nÀr det gÀller SHK:s möjligheter att ta del av information som behövs för undersökningens genomförande. SHK delar utredningens uppfatt- ning om behovet av detta.
För att SHK ska kunna fullgöra sina uppgifter att utreda olyckor Àr det oundgÀngligen nödvÀndigt att myndigheten kan fÄ del av all in- formation som Àr av betydelse rörande en hÀndelse som utreds. Detta gÀller Àven information frÄn myndigheter, inklusive myndigheter och vÄrdinrÀttningar m.m. inom hÀlso- och sjukvÄrden.
Emellertid Àr det oklart om den föreslagna bestÀmmelsen i 9 § LUO har en sÄdan sekretessbrytande kraft att SHK har en ovillkorlig rÀtt att fÄ ut Àven sekretessbelagd information. Att SHK fÄr ta del av viss in- formation torde inte innebÀra nÄgon otvetydig skyldighet för en myndig- het att lÀmna ut denna om det anses att sekretess ska gÀlla.
Denna oklarhet har under senare tid skapat svÄrigheter dÄ sÄvÀl en polismyndighet som myndigheter inom hÀlso- och sjukvÄrden, under Äberopande av att SHK inte har nÄgon rÀtt att fÄ ut den efterfrÄgade informationen, vÀgrat att pÄ begÀran av SHK lÀmna ut sekretessbelagd medicinsk information rörande olycksoffer som SHK behövt för att kunna genomföra nödvÀndiga analyser i en utredning.
Statens haverikommission antydde dÀrmed att mer kraftfulla lag- stiftningsÄtgÀrder borde vidtas Àn vad Tredje SjösÀkerhetspaketet hade föreslagit.
I förarbetena till lagstiftningen gjorde emellertid regeringen en motsatt bedömning avseende kravet pĂ„ befogenhetsreglering jĂ€m- fört med vad som tidigare hade framförts av sĂ„vĂ€l Tredje SjösĂ€ker- hetspaketet som Statens haverikommission. Regeringen anförde i sina skĂ€l14 för propositionen till riksdagen bl.a. följande. 9 § LUO bör förtydligas sĂ„ att det stĂ„r klart att bestĂ€mmelsen har en sekre- tessbrytande effekt. Det tillĂ€gg till 9 § som Tredje SjösĂ€kerhets- paketet har föreslagit Ă€r emellertid inte nödvĂ€ndigt utan bestĂ€m- melsen fĂ„r dĂ€r, i enlighet med skĂ€len som anfördes för genom- förandet av det andra jĂ€rnvĂ€gspaketet, anses motsvara artikel 8.4 dâ f. Enligt 10 kap 28 § första stycket offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400)(OSL) hindrar inte sekretess att en uppgift lĂ€mnas
13Statens haverikommissions yttrande den 3 september 2010 till NĂ€ringsdepartementet, dnr. N 2010/3096/TE.
14Prop. 2010/11:116, s.
132
SOU 2014:82 |
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
till en annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning. Enligt generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL hindrar sekretess inte heller att uppgift lÀmnas till en annan myndighet om det Àr uppenbart att intresset av att uppgiften lÀmnas har företrÀde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Generalklausulen Àr emellertid inte tillÀmplig pÄ t.ex. hÀlso- och sjukvÄrdssekretess. Tredje SjösÀkerhetspaketet har dock inte nÀmnt bestÀmmelsen om överföring av sekretess till tillsynsverksamhet i 11 kap. 1 § OSL. Statens haverikommissions olycksundersökande verksamhet enligt LUO fÄr anses utgöra tillsyn i den mening det begreppet har enligt tryckfrihetsförordningen och OSL. BestÀmmelsen i 11 kap. 1 § OSL Àr tillÀmplig hos Statens haverikommission i dess verksamhet enligt LUO avseende alla transportslag. Detta innebÀr att om en uppgift lÀmnas över frÄn t.ex. hÀlso- och sjukvÄrden till Statens haverikommission ska Statens haverikommission tillÀmpa hÀlso- och sjukvÄrdsekretess (25 kap. 1 § OSL) pÄ uppgiften.
I syfte att förtydliga den sekretessbrytande effekten Ă€ndrades dĂ€rför stadgandet i 9 § LUO igen till att gĂ€lla att âMyndigheten har ocksĂ„ rĂ€tt att [utredarens kursivering] ta med sig och granska hand- lingar eller föremĂ„l som kan antas vara av sĂ„dan betydelse.â.
Bedömning
Utredaren instÀmmer i slutsatserna att befogenhetsregleringen i LUO i huvudsak fÄr anses motsvara vad som krÀvs enligt direktivet 2004/49/EG respektive direktivet 2009/18/EG.
Utredaren finner emellertid skÀl att mer i detalj analysera regle- ringen i LUO avseende möjligheten för Statens haverikommission att fÄ tillgÄng till relevant information till sina utredningar. Som har anförts ovan har Statens haverikommission tidigare uppgett att oklarheter kring 9 § LUO ibland har skapat svÄrigheter med att fÄ ut efterfrÄgad information frÄn t.ex. Polismyndigheten eller hÀlso- och sjukvÄrden. SÄdana problem mÄste enligt utredaren försöka lösas, dels eftersom det rent allmÀnt Àr viktigt att Statens haveri- kommissions verksamhet fungerar problemfritt, dels eftersom det inte bör rÄda nÄgon tvekan om att direktivens bestÀmmelser har blivit fullstÀndigt genomförda i den nationella lagstiftningen.
133
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
Av 9 § LUO framgÄr det bl.a. att den myndighet som gör en undersökning har rÀtt att ta med sig och granska handlingar eller föremÄl som kan antas vara av betydelse för undersökningen. Rege- ringen ansÄg inte att det fanns nÄgot behov av att Àndra bestÀm- melsen vid genomförandet av direktivet 2009/18/EG, mer Àn genom ett mindre förtydligande för att sÀkerstÀlla att bestÀmmelsen har en sekretessbrytande effekt. 9 § LUO omnÀmns numera ocksÄ i kommentaren till OSL som ett exempel pÄ en sekretessbrytande bestÀmmelse15. Andra exempel anges vara 13 kap. 6 § regerings- formen, 2 kap.
RÀtten till relevant information omnÀmns ocksÄ pÄ flera olika sÀtt i sÄvÀl direktivet 2004/49/EG som i direktivet 2009/18/EG, dÀr det bl.a. Äterfinns allmÀnna krav pÄ medlemsstaterna att underlÀtta olycksundersökningarnas genomförande. Av artikel 8.4 i direktivet 2009/18/EG framgÄr det emellertid ocksÄ konkret att medlems- staterna ska se till att utredarna erhÄller relevant information för att kunna utföra sÀkerhetsutredningen. För den skyldigheten kan det konstateras att det finns olika ordval i direktivets 2009/18/EG olika gÀllande sprÄkversioner. I den franska versionen av direktivet talar man t.ex. om att motta informationen (recoivent toute information) medan i de engelska och tyska versionerna uttrycks att utredarna ska bli försedda med informationen (be provided with any informa- tion respektive Informationen versorgt werden). Direktiven ÄlÀgger dÀrmed inte bara medlemsstaterna att lagstifta för att utredarna ska ha en rÀtt att erhÄlla viss information utan att ocksÄ lagstifta sÄ att utredarna rent faktiskt blir försedda med och kan motta in- formationen utan nÄgra hinder. Vid tolkningen av
Enligt utredaren medför det sagda att det Àr viktigt att sÀker- stÀlla att befogenhetsregleringen i LUO ocksÄ i realiteten kan tillÀmpas pÄ det sÀtt som har Äsyftats. Eftersom det har anmÀrkts
15 Lenbjerg, Geijer och Tansjö, Offentlighets- och sekretesslagen - En kommentar, s. 10:28:2.
134
SOU 2014:82 |
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
att befogenhetsregleringen i vissa fall inte medför att Statens haverikommission blir försedd med relevant information pÄ ett sÀtt som Àr förutsatt enligt
Av direktivet 2009/18/EG och direktivet 2004/49/EG följer att den utredande myndigheten ska ha rÀtt att fÄ tillgÄng till resultatet av undersökningen av dödsoffers kroppar eller frÄn prover frÄn dessa, liksom tillgÄng till resultat av undersökningen av personer som var berörda av olyckan eller tillbudet. Vid genomförandet av direktiven har detta ansetts tillgodosett genom regleringen i 9 § LUO om att den utredande myndigheten har rÀtt att ta med sig och granska handlingar eller föremÄl som kan antas vara av bety- delse för utredningen.
Utredaren anser att det Àven Àr lÀmpligt att i förtydligande syfte sÀrskilt ange i den nya LSU att den utredande myndigheten har rÀtt att fÄ omedelbar tillgÄng till resultatet av sÄdana tester och prov- tagningar som har utförts av andra med anledning av olyckan eller tillbudet.
16 Prop. 2010/11:116 s. 67.
135
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
5.3Bedömning avseende ytterligare befogenheter
5.3.1Inledning
Av kommittédirektiven framgÄr att utredaren ocksÄ ska övervÀga vilka befogenheter som Statens haverikommission i övrigt bör ha vid olycksundersökningar och om dessa i ökad utstrÀckning bör vara enhetliga för alla olyckstyper. Utredaren analyserar dÀrför i detta avsnitt om Statens haverikommission Àr i behov av ytterligare befogenheter för att kunna genomföra olycksundersökningar, utöver de som har redovisats i avsnitt 5.2.
Utredaren analyserar först frÄgan om avspÀrrning av en olycks- plats, vilket Àr en frÄga som enligt kommittédirektiven ska belysas sÀrskilt. DÀrefter analyseras om de befogenheter som Statens haveri- kommission har vid luftfartsutredningar med stöd av förordningen (EU) nr 996/2010 kan och bör gÀlla allmÀnt vid olycksundersök- ningar enligt LSU.
5.3.2AvspÀrrning av en olycksplats
Utredarens förslag: Statens haverikommission ska, i stÀllet för Polismyndigheten, Försvarsmakten och Transportstyrelsen, ges möjlighet att spÀrra av omrÄden för olyckor eller tillbud. Ett sÄdant beslut ska kunna meddelas sÄvÀl före det att ett beslut har fattats om att inleda en sÀkerhetsutredning som under sÀker- hetsutredningens genomförande.
SkÀlen för utredarens förslag: En rÀttslig möjlighet för en myndighet att kunna spÀrra av ett omrÄde Äterfinns i en rad olika typer av föreskrifter, inom olika omrÄden och med varierande syften. Polismyndigheten har t.ex. med stöd av 27 kap. 15 § rÀtte- gÄngsbalken en möjlighet att kunna spÀrra av ett omrÄde i syfte att sÀkerstÀlla en brottsutredning. Polismyndigheten har ocksÄ möjlig- het att spÀrra av ett omrÄde med stöd av 23 och 24 §§ polislagen (1984:387) i syfte att avvÀrja brott eller upprÀtthÄlla allmÀn ord- ning. Rör det sig i stÀllet om farliga situationer som har uppstÄtt genom olyckshÀndelser, t.ex. vid brÀnder eller naturkatastrofer, kan rÀddningstjÀnsten med stöd av 6 kap. 2 § lagen (2003:778) om
136
SOU 2014:82 |
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
skydd mot olyckor besluta att spÀrra av ett visst omrÄde. Polis- myndigheten ska i sÄ fall lÀmna den hjÀlp som behövs för ÄtgÀrden enligt 6 kap. 3 § samma lag. Med stöd av 3 kap. 11 § ordningslagen (1993:1617) kan ocksÄ en lÀnsstyrelse spÀrra av omrÄden om det skulle behövas för att skydda mÀnniskor mot fara för liv eller hÀlsa. Socialstyrelsen Àr ytterligare ett exempel pÄ en myndighet som har en möjlighet att spÀrra av omrÄden. Med stöd av 3 kap. 10 § smitt- skyddslagen (2004:168) har Socialstyrelsen rÀtt att spÀrra av ett omrÄde om en samhÀllsfarlig sjukdom har spritt sig eller misstÀnks ha spritt sig.
Ăven genom LUO ges befogenheter att kunna spĂ€rra av ett olycksomrĂ„de. BestĂ€mmelsen Ă„terfinns i 8 § andra stycket LUO. BestĂ€mmelsen gĂ€ller enbart för Polismyndigheten och â med stöd av regeringens subdelegation i 9 § FUO â tillsynsmyndigheterna Försvarsmakten och Transportstyrelsen. Regleringen Ă€r begrĂ€nsad i tid och gĂ€ller bara för tiden före det att ett beslut har fattats om att inleda en olycksundersökning.
Statens haverikommission bör kunna fatta beslut om avspÀrrning
Enligt utredaren mÄste det gÀlla som en allmÀn utgÄngspunkt att Statens haverikommission alltid ska kunna genomföra sina utred- ningar pÄ ett sÄ bevissÀkert sÀtt som möjligt. Statens haverikom- mission bör dÀrför redan av den anledningen ha befogenhet att kunna meddela beslut om avspÀrrningar om en olycka eller ett tillbud som den ska utreda har intrÀffat. Det framstÄr ocksÄ som nÄgot mÀrkligt att Statens haverikommission, som utpekad natio- nell olycksutredande myndighet, i dag inte har nÄgon befogenhet att spÀrra av en olycksplats men att t.ex. Försvarsmakten och Transportstyrelsen, som i praktiken inte utför nÄgra olycksunder- sökningar enligt LUO och FUO, har de befogenheterna. Det Àr förvisso sÄ att ett olycksomrÄde i praktiken mÄnga gÄnger om- gÄende blir avspÀrrat av Polismyndigheten inom ramen för Polis- myndighetens brottsutredande verksamhet. Under den tid som en sÄdan avspÀrrning finns föreligger det inget behov för Statens haverikommission att genomföra en egen avspÀrrning av omrÄdet. I en del fall utreder emellertid inte Polismyndigheten en olycka. I andra fall kan Polismyndigheten besluta att avsluta en förunder- sökning i ett tidigt skede eller i övrigt hÀva sin avspÀrrning.
137
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
I sÄdana fall uppstÄr det ett problem för Statens haverikommission eftersom nÄgot lagstöd för en ny eller fortsatt avspÀrrning dÄ inte finns. Polismyndighetens möjlighet att för sin egen verksamhet spÀrra av olycksomrÄden Àr dÀrmed ingen befogenhet som Statens haverikommission i alla sammanhang kan förlita sig pÄ.
I förordning (EU) nr 996/2010 Äterfinns reglering pÄ
Det finns dÀrför enligt utredaren starka skÀl frÄn
17Ingressens skÀl 20.
18Ingressens skÀl 21.
19Artikel 13.1.
20Artikel 11.1 samt 2.a och b.
138
SOU 2014:82 |
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
gÀnglig eller en beslutad avspÀrrning skulle hÀvas i ett för tidigt skede.
Beslut om avspÀrrning av omrÄden kan visserligen allmÀnt ses som en ingripande ÄtgÀrd genom att avspÀrrningen innebÀr att Àgaren till den fastighet dÀr olyckan har intrÀffat under en viss tid hindras frÄn att ha tillgÄng till sin egendom. För vissa sÀrskilda fall har avspÀrrningar t.o.m. ansetts mer likstÀllda med normgivning Àn med en myndighets förvaltningsbeslut.21 SÄdana speciella avspÀrr- ningsbeslut har emellertid avsett lÄngtgÄende och ingripande ÄtgÀrder med en direkt tillÀmplighet mot allmÀnheten, vilket inte skulle vara fallet med avspÀrrningsbeslut frÄn Statens haverikom- mission. En tydlig skillnad finns ocksÄ mellan ett beslut att spÀrra av t.ex. en vÀlfrekventerad byggnad respektive ett beslut att spÀrra av ett mer öppet markomrÄde. Om en byggnad eller ett rum som ofta frekventeras av privatpersoner eller allmÀnheten skulle spÀrras av skulle det medföra att folk hindras frÄn att betrÀda byggnaden eller rummet ifrÄga. En sÄdan avspÀrrning kan emellertid inte ses som ett typexempel pÄ en avspÀrrning med stöd av LUO. Att spÀrra av ett omrÄde utomhus medför i praktiken inte alls samma intrÄng i nÄgon enskild persons rÀttigheter. Som en jÀmförelse kan det konstateras att om t.ex. en brottsplats spÀrras av sÄ har det vid tidigare bedömningar inte ansetts utgöra nÄgon egentlig inskrÀnk- ning av enskildas grundlagsskyddade fri- och rÀttigheter, i vart fall inte sÄ lÀnge avspÀrrningen avser mindre omrÄden och Àr av mer kortvarig natur22. Utredaren anser dÀrför att en lagstadgad befogen- het för Statens haverikommission att kunna spÀrra av olycksomrÄden inte kan ses som en sÄ integritetsinskrÀnkande ÄtgÀrd att t.ex. rege- ringsformens bestÀmmelser om grundlÀggande fri- och rÀttigheter skulle kunna anses övertrÀdda och dÀrmed sÀtta hinder för ÄtgÀr- den. Vid den bedömningen bör det dessutom konstateras att det i LUO redan i dag finns möjligheter för Polismyndigheten och tillsynsmyndigheten att spÀrra av ett olycksomrÄde. Att lagstifta om att Statens haverikommission ska kunna besluta om en avspÀrr- ning medför dÀrför i praktiken inga nya eller tillkommande konse-
21T.ex. LagrÄdets bedömning i prop. 2003/04:158 s. 132 om avspÀrrningar vid samhÀllsfarliga sjukdomar. Regeringen bedömde emellertid i det fallet att Àven ett sÄ pass ingripande beslut som avspÀrrning trots allt borde kunna fattas genom förvaltningsbeslut och inte med nödvÀndighet i formen av en föreskrift.
22Prop. 1973: 90 s. 241, prop. 1983/84:111 s. 133 samt JO 1999/2000 s. 60.
139
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
kvenser för en enskild fastighetsÀgare eller nÄgon annan. Det bör ocksÄ pÄpekas att det redan av gÀllande bestÀmmelser i 11 § LUO följer att egendom som kan vara av betydelse för en undersökning av en olycka eller ett tillbud inte fÄr rubbas utan tillstÄnd av Polis- myndigheten eller den myndighet som undersöker olyckan eller tillbudet. Om Statens haverikommission ges en möjlighet att Àven spÀrra av ett omrÄde sÄ medför det dÀrför ingen större tillkom- mande inskrÀnkande effekt för allmÀnheten.
En lagstiftningsÄtgÀrd som möjliggör för Statens haverikom- mission att spÀrra av ett olycksomrÄde Àr dÀrför fullt proportio- nerlig i förhÄllande till det verkliga behov och ÀndamÄl som den Àr avsedd att tillgodose. Statens haverikommission bör dÀrför med stöd av LSU fÄ en befogenhet att besluta om avspÀrrning av en olycksplats.
Polismyndighetens, Försvarsmaktens och Transportstyrelsens möjligheter att med stöd av LUO besluta om avspÀrrning bör tas bort
I dag Àr det Polismyndigheten och tillsynsmyndigheterna, dvs. Transportstyrelsen och Försvarsmakten, som har rÀtt att besluta om avspÀrrningar av ett olycksomrÄde.23 Som har angetts i avsnitt 4.3 föreslÄr utredaren att Transportstyrelsen och Försvarsmakten tas bort frÄn FUO som uttryckligt angivna olycksutrednings- myndigheter. Som en konsekvens av den bedömningen bör Àven möjligheten att besluta om avspÀrrning av en olycksplats tas bort för Försvarsmakten och Transportstyrelsen.
Utredaren finner att Àven Polismyndighetens möjlighet att besluta om avspÀrrning med stöd av LUO bör tas bort. Enligt vad utredaren har erfarit anvÀnder Polismyndigheten annan lagstiftning Àn LUO som grund nÀr den t.ex. spÀrrar av olycksomrÄden. Som utredaren ser det bör LSU dÀrför utformas pÄ sÄ sÀtt att Polis- myndigheten tydligare ges en stödjande roll till Statens haveri- kommission snarare Àn en sjÀlvstÀndig och aktiv roll. En jÀmförelse kan dÄ t.ex. göras med 40 och 72 §§ vÀglagen (1971:948) dÀr det framgÄr att det Àr vÀghÄllningsmyndigheten som kan besluta om avspÀrrning av en anslutning till enskild vÀg och att Polismyndig- hetens roll sedan Àr att lÀmna bitrÀde för verkstÀllighet av avspÀrr-
23 8 § andra stycket LUO jÀmförd med 9 § samt 5 § och 3 § andra stycket 1 och 2 FUO.
140
SOU 2014:82 |
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
ningsbeslutet. Utredaren finner att en sÄdan ordning Àr bÀttre Àven för LSU:s del och att Polismyndighetens möjligheter att spÀrra av en olycksplats dÀrför bör tas bort i den nya LSU, men att Polis- myndigheten i stÀllet bör ges uppgiften att verkstÀlla Statens haverikommissions avspÀrrningsbeslut. Med en sÄdan ordning fattar alltsÄ Statens haverikommission ett beslut om avspÀrrning och inte Polismyndigheten. Det kan emellertid förutsÀttas att Statens haverikommission samrÄder med Polismyndigheten inför beslutet. Om Polismyndigheten t.ex. redan Àr pÄ plats och med stöd av bestÀmmelserna i rÀttegÄngsbalken har spÀrrat av omrÄdet för att genomföra en förundersökning, kanske Statens haverikom- mission inte har behov av att fatta nÄgot eget beslut om avspÀrr- ning. Om Statens haverikommission i ett annat fall beslutar att spÀrra av olycksomrÄdet med stöd av LSU sÄ behöver Polismyndig- heten i de flesta fall verkstÀlla det beslutet, Ätminstone inlednings- vis. Det kan nÀmligen förutsÀttas att polisen Àr först pÄ plats i sam- band med en intrÀffad olycka och att Statens haverikommission dÄ har ett behov av att Polismyndigheten bevakar omrÄdet och verk- stÀller avspÀrrningsbeslutet sÄ att t.ex. bevismaterial inte förvanskas. Om Polismyndigheten emellertid inte genomför nÄgon brotts- utredning pÄ plats, eller om en sÄdan brottsutredning har lagts ned, bör Statens haverikommission ta över ansvaret för sitt avspÀrr- ningsbeslut sÄ snart egen personal eller ett anlitat vaktbolag har kunnat komma pÄ plats.
Polismyndigheten bör dÄ inte heller, som i dag i 11 § LUO, vara utpekad myndighet tillsammans med Statens haverikommission att besluta om undantag till rubbandeförbud, eller vara den myndighet till vilken en anmÀlan enligt 12 § LUO ska göras om egendom för vilken rubbandeförbud gÀller har tagits om hand. I stÀllet bör Statens haverikommission i LSU vara ensam utpekad myndighet för dessa bestÀmmelser. Det innebÀr att endast Statens haverikom- mission ska kunna besluta om undantag frÄn rubbandeförbudet i LSU och att en anmÀlan ska göras till Statens haverikommission om egendom för vilken rubbandeförbud rÄder har tillvaratagits. Efter- som Polismyndigheten emellertid har en sjÀlvstÀndig rÀtt att ta till- vara egendom med stöd av bestÀmmelserna i rÀttegÄngsbalken, bör bestÀmmelserna om rubbandeförbud i LSU ocksÄ upplysa om att egendom Àven kan tas tillvara om det finns stöd i annan lag för en sÄdan ÄtgÀrd.
141
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
Tidpunkten för ett avspÀrrningsbeslut
I dag gÀller enligt 8 § andra stycket LUO att ett beslut om avspÀrr- ning fÄr fattas i avvaktan pÄ att en olycksutredning inleds. Utreda- ren har förstÄelse för att ett avspÀrrningsbeslut bör kunna fattas i tiden före det att ett beslut har fattats om att inleda sjÀlva utred- ningen. Utredaren kan emellertid inte se nÄgot bÀrande skÀl till var- för ett sÄdant beslut inte skulle kunna fattas Àven i tiden efter det att Statens haverikommission har beslutat att inleda en olycks- undersökning. Statens haverikommissions befogenhet att spÀrra av ett olycksomrÄde bör dÀrför inte, som Àr fallet i LUO i dag, begrÀnsas i tiden utan ett sÄdant beslut bör kunna fattas sÄvÀl före som efter att det beslutats om att inleda sÀkerhetsutredningen.
NÄgon tidsgrÀns för hur lÀnge ÄtgÀrden fÄr bestÄ bör inte gÀlla. AvspÀrrningen mÄste emellertid sjÀlvklart beslutas upphöra sÄ snart relevanta föremÄl och utredningsdata har kunnat sÀkerstÀllas.
5.3.3SÀrskilda befogenheter i förordningen (EU) nr 996/2010
Utredarens förslag: De befogenheter som Statens haverikom- mission har vid civila luftfartshÀndelser enligt förordningen (EU) nr 996/2010 Àr inte sÄdana att de bör föranleda utökade befogenheter i LSU.
Inledning
Vid utredning av olyckor och allvarliga tillbud inom den civila luftfarten innehÄller förordningen (EU) nr 996/2010 bestÀmmelser om vissa sÀrskilda befogenheter och rÀttigheter för den utredande myndigheten. Eftersom utredaren bl.a. har i uppdrag att övervÀga om en mer enhetlig reglering kan och bör införas för alla olycks- typer, bör det analyseras om befogenheterna enligt förordningen (EU) nr 996/2010 bör och kan införas Àven i LUO och dÀrmed omfatta ocksÄ andra typer av olycksundersökningar Àn inom just luftfarten. De befogenheter som Äterfinns i förordningen (EU) nr 996/2010 Àr följande.
142
SOU 2014:82 |
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
ï·Artikel 11.1 â utredningsledaren ska utan hinder av rĂ€ttsliga utredningar ha befogenhet att vidta nödvĂ€ndiga Ă„tgĂ€rder för att uppfylla det som krĂ€vs för sĂ€kerhetsutredningen,
ï·artikel 11.2.a och c â utredningsledaren har en sĂ€rskild rĂ€tt till obegrĂ€nsad tillgĂ„ng till olycksplatsen, luftfartyget samt fĂ€rd- registratorer och all annan relevant registrering,
ï·artikel 11.2.g â utredningsledaren har rĂ€tt att fĂ„ obehindrad till- gĂ„ng till alla relevanta uppgifter eller noteringar som innehas av luftfartygets Ă€gare m.fl.,
ï·artikel 11.2.b â utredningsledaren har en sĂ€rskild rĂ€tt att kunna sĂ€kerstĂ€lla en kontrollerad bevisförteckning och att kunna bort- forsla vrakdelar för undersökning eller analys,
ï·artikel 11.2.f â utredningsledaren har befogenhet att kalla och höra vittnen samt att begĂ€ra att information tas fram som Ă€r relevant för sĂ€kerhetsutredningen,
ï·artikel 11.2.d â utredningsledaren har befogenhet att begĂ€ra obduktion av dödsoffer samt att fĂ„ en omedelbar tillgĂ„ng till obduktionsresultaten samt
ï·artikel 11.2.e â utredningsledaren har befogenhet att begĂ€ra en medicinsk undersökning av de personer som har varit in- blandade i luftfartygets handhavande eller begĂ€ra att tester ut- förs pĂ„ prover som har tagits frĂ„n sĂ„dana personer samt att fĂ„ omedelbar tillgĂ„ng till provresultaten.
UtgÄngspunkter
Det kan först konstateras att de befogenheter som anges i artik- larna 11.2 a, b, c, f och g i förordningen (EU) nr 996/2010 Àr sÄdana som ryms inom de befogenheter som den olycksunder- sökande myndigheten redan har enligt 9 och 10 §§ LUO.
BetrÀffande det allmÀnna stadgandet i artikel 11.1 i förordningen (EU) nr 996/2010 om att utredningsledaren, utan hinder av rÀtts- liga utredningar, har befogenhet att vidta nödvÀndiga ÄtgÀrder för att uppfylla det som krÀvs för sÀkerhetsutredningen kan följande anföras.
143
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
Det Àr frÀmmande vid utformningen av svenska föreskrifter att reglera olika myndigheters företrÀde framför varandra i olika avseenden. Olika myndigheter har olika uppdrag och det föreligger enligt 6 § förvaltningslagen (1986:223) en allmÀn skyldighet för myndigheter att lÀmna hjÀlp till varandra inom ramen för den egna verksamheten. I frÄga om olycksutredningar kan det t.ex. finnas flera myndigheter som undersöker samma olycka men med olika utgÄngspunkter. I praktiken innebÀr detta att myndigheter kan behöva komma överens, antingen i enskilda fall eller genom gene- rella överenskommelser, om pÄ vilket sÀtt man ska samverka för att alla berörda myndigheter ska ges möjlighet att fullfölja sitt respek- tive uppdrag. NÀr Statens haverikommission undersöker en olycks- plats Àr det inte ovanligt att det samtidigt finns företrÀdare för polisen, rÀddningstjÀnsten och berörd tillsynsmyndighet pÄ plats. Enligt de uppgifter som utredaren har inhÀmtat fungerar normalt samverkan mellan de olika myndigheterna pÄ en olycksplats vÀl. Till detta kommer att det finns bestÀmmelser om sekretess i de olika myndigheternas verksamhet men Àven om uppgiftsskyldighet och överföring av sekretess.
De bestÀmmelser i LUO som reglerar Statens haverikom- missions befogenheter Àr sÄdana att Àven om en förundersökning av samma hÀndelse pÄgÄr samtidigt som Statens haverikommissions undersökning, bör det inte föreligga nÄgot hinder för myndigheten att t.ex. fÄ tillgÄng till olycksplatsen eller fÄ del av den information som krÀvs för att kunna genomföra olycksundersökningen. NÄgon sÀrskild bestÀmmelse av den innebörd som stadgandet i artikel 11.1 i förordningen (EU) nr 996/2010 har, behöver dÀrför inte införas i LSU.
Vad gÀller befogenheten att begÀra obduktion eller medicinska undersökningar med stöd av artiklarna 11.2.d och e i förordningen (EU) nr 996/2010 Äterfinns inte heller dessa i befogenhetsregle- ringen i LUO. Enligt utredaren skulle dessa befogenhetsregler i och för sig kunna vara av vÀrde för Statens haverikommission Àven vid olycksundersökningar inom sjöfarten, den spÄrbundna trafiken, vÀgtrafiken samt övriga olyckor. Det skulle ocksÄ göra LUO mer överskÄdlig om regleringen kunde enhetliggöras för alla olycks- typer. SkÀl kan dÀrför anföras för att införa dessa befogenheter att gÀlla generellt enligt LSU.
144
SOU 2014:82 |
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
Det mÄste emellertid understrykas att denna del av övervÀgan- dena avseende införande av befogenheter i grunden skiljer sig frÄn de övervÀganden som har gjorts i avsnittet 5.2. I avsnitt 5.2. behandlas de befogenheter som Sverige sÄsom
Vad först avser frÄgan om befogenheter att begÀra medicinsk undersökning av personer bör det undersökas hur ingripande sÄdana undersökningarna kan anses vara till sin karaktÀr. Begreppet medicinsk undersökning anvÀnds sÀllan i svenska författnings- texter, men förekommer t.ex. i körkortslagen (1998:488) och lagen (2006:351) om genetisk integritet. Begreppet definieras emellertid inte i de föreskrifterna. I en utredning om integritetsskydd i arbets- livet24 definierades begreppet medicinsk undersökning som en hÀlso- undersökning eller en medicinsk kontroll samt ett
Vad som emellertid kan konstateras Àr att det som i förord- ningen (EU) nr 996/2010 benÀmns medicinska undersökningar i mÄnga fall motsvarar det som i svensk rÀtt brukar kallas för kropps- besiktning. Alla former av
24SOU 2009:44, s. 316 f.
2528 kap. 12 § rÀttegÄngsbalken.
145
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
Den grundlÀggande friheten att inte bli pÄtvingad nÄgot kropps- ligt ingrepp, som t.ex. en blodprovstagning, kan dock med stöd av 2 kap. 20 § regeringsformen begrÀnsas genom lag. En sÄdan begrÀnsning i lag fÄr emellertid endast göras för att tillgodose Ànda- mÄl som Àr godtagbara i ett demokratiskt samhÀlle samt nöd- vÀndiga för sitt ÀndamÄl, 2 kap. 21 § regeringsformen. Om Statens haverikommissions möjligheter att kunna besluta om medicinska undersökningar dÀrför ska kunna utvidgas till att Àven omfatta andra trafikslag Àn den civila luftfarten, mÄste först syftet med en sÄdan reglering noga redovisas.26
Ăven i artikel 8 i den europeiska konventionen angĂ„ende skydd för de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna och de grundlĂ€ggande friheterna stĂ€lls tre krav pĂ„ genomförande av sĂ„dana typer av beslutsbefogen- heter:
ï·Regleringen ska ske genom lag,
ï·syftet ska omfattas av art. 8 i konventionen och
ï·Ă„tgĂ€rden ska vara proportionell och innebĂ€ra en rimlig balans.
Att regleringen ska ske genom lag utgör inte nÄgot problem för den nu aktuella frÄgan eftersom ÄtgÀrderna i sÄ fall skulle genom- föras just genom lag. Det skulle dock vara nödvÀndigt att lagen till sin utformning ger skydd mot godtycke och att den Àr utformad med erforderlig precision sÄ att inskrÀnkningarna Àr förutsebara i rimlig utstrÀckning.27
Syftets omfattning skulle inte heller utgöra nÄgot problem för den aktuella frÄgan. Ingrepp fÄr göras om det bl.a. Àr nödvÀndigt med hÀnsyn till skydd för hÀlsa.
Med att en Ă„tgĂ€rd mĂ„ste vara nödvĂ€ndig och proportionerlig avses inte att Ă„tgĂ€rden mĂ„ste vara âoundgĂ€ngligâ. Det krĂ€vs emel- lertid att det ska finnas ett angelĂ€get samhĂ€lleligt behov för Ă„tgĂ€rden och Ă„tgĂ€rden ska ocksĂ„ stĂ„ i rimlig proportion till syftet med Ă„tgĂ€rden. Stater har en viss frihet att sjĂ€lva avgöra vad som kan utgöra en inskrĂ€nkning eller inte, men Europadomstolen övervakar att genomförda Ă„tgĂ€rder Ă€r rimliga och korrekta.
26Se t.ex. SOU 1975:75 s. 202.
27MÀnskliga rÀttigheter i europeisk praxis, Hans Danelius, fjÀrde upplagan s. 351.
146
SOU 2014:82 |
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
Om man dÀrför i svensk lag skulle vilja göra vissa tvÄngsmedels- befogenheter mer allmÀnt tillÀmpliga bör regleringen tydligt av- grÀnsas sÄ att den inte kan bli godtyckligt genomförd, t.ex. genom att begreppet medicinsk undersökning klart definieras och/eller att beslutsbefogenheten görs subsidiÀr till andra myndigheters rÀtt att besluta om ÄtgÀrden. En reglering i LSU som skulle ge Statens haveri- kommission rÀtt att, vid alla typer av olycksunderökningar, begÀra att medicinska undersökningar utförs skulle dÀrför behöva vara tydligt avgrÀnsad med avseende pÄ ÄtgÀrd samt ha ett klart angivet syfte i förhÄllande till respektive trafikslag, sÄ att regleringen och ÄtgÀrden framstÄr som nödvÀndig för att tillgodose ett angelÀget behov. Regleringen skulle dÀrutöver behöva vara proportionerlig och rimlig.
Bedömning
SÄvitt utredaren har förstÄtt har Statens haverikommission i dag inga egentliga problem med t.ex. tillgÄngen till resultat frÄn av Polismyndigheten eller Kustbevakningen genomförda blod- eller alkoholutandningsprovtagningar. De förslag som utredningen lÀm- nar i avsnitt 5.2 bör ocksÄ helt eliminera eventuella kvarvarande sÄdana problem.
Om det emellertid skulle visa sig att nÄgon annan myndighet inom ramen för sin verksamhet inte har tagit nÄgra prover eller tester som skulle vara relevanta Àven för Statens haverikommissions del, skulle en viss informationsbrist kunna riskera att uppstÄ i Statens haverikommissions utredning, om inte Statens haverikom- mission sjÀlv kan besluta om provtagningen. SkÀl skulle dÀrför kunna anföras för att Statens haverikommission borde ges befogen- het att Àven sjÀlvstÀndigt kunna fatta beslut om sÄdana provtag- ningar, i syfte att utesluta en sÄdan risk. Det stÀlls emellertid stora krav pÄ lagreglering om kroppsliga ingrepp mot enskilda. SÄdana föreskrifter mÄste dÀrför vara sÄvÀl nödvÀndiga som rimliga och proportionella. Utredaren har inte uppmÀrksammats pÄ att det skulle vara en ofta Äterkommande problematik för Statens haveri- kommissions del att data frÄn relevanta provtagningar inte finns tillgÀngliga, varför behovet av en tillkommande befogenhetsregle- ring inte kan bedömas vara omfattande. Utredaren har inte heller
147
Statens haverikommissions befogenheter vid olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
uppmÀrksammats pÄ vilken eller vilka typer av medicinska under- sökningar som Statens haverikommission i sÄ fall konkret skulle vara i behov av att sjÀlvstÀndigt kunna besluta om. Detta skulle innebÀra att begreppet medicinsk undersökning inte skulle kunna definieras eller avgrÀnsas i en föreskrift. Det skulle i sin tur möjlig- göra för Statens haverikommission att kunna besluta om mÄnga olika typer av kroppsliga ingrepp mot enskilda. En sÄdan befogen- het skulle enligt utredaren bli alltför allmÀnt hÄllen och ingripande till sin natur. Det framstÄr dÀrför inte som vare sig nödvÀndigt, rimligt eller proportionellt att bemyndiga Statens haverikom- mission med en sÄdan vid möjlighet att besluta om kroppsliga ingrepp mot enskilda. Enligt utredaren blir dÀrför slutsatsen att Àven om det kan anföras allmÀnna skÀl för en generös reglering av de befogenheter som Statens haverikommission bör ha vid sina olycks- undersökningar, sÄ kan utredaren inte se tillrÀckligt konkreta skÀl för att föreslÄ att Statens haverikommission i LSU ges befogenhet att Àven sjÀlvstÀndigt besluta om medicinska undersökningar av perso- ner. Den befogenhet som följer av artikel 11.2.e i förordningen (EU) nr 996/2010 bör dÀrför inte göras allmÀnt tillÀmplig i LSU.
Utredaren finner av samma skÀl att en allmÀn befogenhet för Statens haverikommission att begÀra obduktion av dödsoffer inte heller bör föreslÄs i LSU. DÀrvid kan igen sÀrskilt pÄminnas att förslagen om förtydligande av sekretessbrytande bestÀmmelser i avsnitt 5.2 bör eliminera de kvarvarande problem som finns för Statens haverikommission att fÄ del av relevant information frÄn andra myndigheter, t.ex. information frÄn av andra myndigheter beslutade obduktioner med anledning av olyckor. Den befogenhet som följer av artikel 11.2.d i förordningen (EU) nr 996/2010 bör dÀrför inte heller göras allmÀnt tillÀmplig i LSU.
Utredarens stÀllningstaganden om att Statens haverikommission inte bör ges rÀtt att besluta om en obduktion eller medicinska undersökningar i större utstrÀckning Àn vad som följer av förord- ningen (EU) nr 996/2010 pÄverkar inte Statens haverikommissions rÀtt att fÄ tillgÄng till resultatet av sÄdana undersökningar nÀr de beslutats och genomförts av andra.
Utredaren har i övrigt inte funnit eller gjorts uppmÀrksammad pÄ behovet av övervÀganden avseende nÄgra andra typer av befogen- hetsregleringar för Statens haverikommission.
148
6Undersökning av olyckor med internationell anknytning
6.1Bakgrund
Statens haverikommissions undersökningsskyldighet enligt lagen (1990:712) om undersökning av olyckor (LUO) avser i första hand de allvarliga olyckor eller tillbud som intrÀffar i Sverige. Undersök- ningsskyldigheten Àr emellertid inte begrÀnsad vare sig till Sverige eller till t.ex. svenska fartyg eller luftfartyg, utan inbegriper Àven i varierande omfattning ocksÄ olyckor och tillbud med inter- nationella inslag. För olyckor eller tillbud med internationella inslag kan emellertid ett antal juridiska och praktiska problem av ganska komplicerad art uppstÄ. I detta kapitel föreslÄr utredaren lösningar för i vart fall nÄgra av dessa problem.
Statens haverikommissions uppdrag att undersöka vÀgtrafik- olyckor och andra allvarliga olyckor Àr geografiskt begrÀnsat till hÀndelser som intrÀffar i Sverige. SÄdana utredningar omfattas inte av nÄgra internationella regleringar. BetrÀffande luftfartsolyckor, sjöolyckor och jÀrnvÀgsolyckor finns det emellertid bestÀmmelser i internationella instrument som reglerar hur hÀndelser ska hanteras om de skulle innefatta internationella inslag.
BetrÀffande jÀrnvÀgsolyckor Àr regleringen relativt okompli- cerad. Av artikel 22 i direktivet 2004/49/EG1 följer en skyldighet för medlemsstaterna att undersöka olyckor och tillbud som in- trÀffar pÄ det egna territoriet. Om det inte gÄr att avgöra i vilken medlemsstat en hÀndelse har intrÀffat eller om den har intrÀffat pÄ
1 Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om sÀkerhet pÄ gemenskapens jÀrnvÀgar och om Àndring av rÄdets direktiv 95/18/EG om tillstÄnd för jÀrnvÀgsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av jÀrnvÀgsinfrastruktur och utfÀrdande av sÀkerhetsintyg (jÀrnvÀgssÀkerhetsdirektivet).
149
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
grĂ€nsen mellan tvĂ„ medlemsstater ska utredningsorganen frĂ„n de tvĂ„ medlemsstaterna komma överens om vem som ska utföra undersökningen. BestĂ€mmelsen har genomförts i Sverige genom 4 § fjĂ€rde stycket LUO. BestĂ€mmelsen har Ă€ven tillĂ€mpats i prak- tiken dĂ„ ett tillbud till urspĂ„rning intrĂ€ffade pĂ„ Ăresundsförbindel- sen mellan Sverige och Danmark.2
Vid utredning av luftfartsolyckor och sjöolyckor finns en hög grad av internationella inslag. Det finns Àven ett flertal bestÀm- melser i internationella instrument som reglerar den geografiska behörigheten att utföra olycksundersökningar inom dessa om- rÄden. Trots det finns det avgörande skillnader i regleringen av luft- fartsolyckor och sjöolyckor.
Utredaren ska enligt kommittĂ©direktiven bl.a. övervĂ€ga om skillnaden i undersökningsskyldighet av utlĂ€ndska statsfartyg respektive statsluftfartyg Ă€r Ă€ndamĂ„lsenlig. ĂvervĂ€ganden i den delen görs under avsnitt 6.4. Utredaren ska ocksĂ„ övervĂ€ga i vilken utstrĂ€ckning Statens haverikommission ska vara skyldig att sjĂ€lvstĂ€ndigt utföra undersökningar utomlands. ĂvervĂ€ganden i den delen görs i avsnitt 6.5. Utredaren gör i de bĂ„da avsnitten ocksĂ„ vissa mer allmĂ€nna övervĂ€ganden avseende Statens haverikom- missions olycksundersökningar i Sverige och i utlandet, som ett led i arbetet med att undersöka om en mer enhetlig reglering för alla olyckstyper kan och bör införas.
Det Àr emellertid först viktigt att undersöka hur bestÀmmel- serna för Statens haverikommissions olycksundersökningar i dag ser ut om en intrÀffad olycka eller tillbud skulle ha internationella inslag. Detta görs i nÀsta avsnitt genom en jÀmförelse av sÄdana olycksundersökningar med avseende pÄ respektive trafikslag.
6.2GÀllande ordning vid internationella olycksundersökningar
Om en allvarlig olycka eller tillbud skulle intrÀffa med nÄgon form av internationellt inslag (t.ex. ett utlÀndskt civilt fartyg i Sverige eller ett svenskt militÀrflygplan i utlandet) sÄ ser bestÀmmelserna för Statens haverikommissions undersökningsskyldighet olika ut
2 Statens haverikommissions rapport RJ 2013:03.
150
SOU 2014:82 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
beroende pÄ var olyckan har intrÀffat, inom vilket trafikslag hÀndel- sen har skett samt hur olika nationer Àr inblandade.
6.2.1Luftfartsolyckor
Olyckor eller tillbud i Sverige
PÄ luftfartsomrÄdet har Sverige bitrÀtt 1944 Ärs Chicago- konvention3 om den internationella civila luftfarten. Konventionen innehÄller bl.a. regler om upprÀttandet av FN:s luftfartsorgan ICAO (International Civil Aviation Organization). I bilaga 13 till Chicagokonventionen, som Àr tillÀmplig i större delen av vÀrldens stater, regleras undersökningar av olyckor och tillbud inom luft- farten. Bilaga 13 ligger i sin tur till grund för den inom EU gÀllande förordningen (EU) nr 996/20104.
Av kapitel 5 i bilaga 13 till Chicagokonventionen samt av artikel 5.1 i förordningen (EU) nr 996/2010 följer att huvudregeln inom den civila luftfarten Àr att luftfartsolyckor ska undersökas av myndigheten i den stat dÀr hÀndelsen har intrÀffat (State of Occurrence). Det innebÀr som huvudregel att svenska myndigheter ska utreda de luftfartsolyckor och tillbud inom luftfarten som intrÀffar pÄ svenskt territorium. Principen Äterfinns Àven som huvudregel i 4 § LUO. Enligt sÄvÀl artikel 6.2 i förordningen (EU) nr 996/2010 som 5 § andra stycket LUO jÀmfört med 2 § förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor (FUO) kan Sverige emellertid delegera en uppgift att genomföra en olycks- utredning till en annan myndighet. Detta görs ibland om det t.ex. skulle intrÀffa ett tillbud i Sverige med ett flygplan frÄn nÄgot annat land inom EU och bedömningen görs att Sverige har ett begrÀnsat intresse av den utredningen eller om myndigheterna i den stat dÀr flygplanet Àr registrerat har vÀsentligen lÀttare att genomföra utred- ningen, t.ex. dÀrför att det huvudsakliga materialet som behöver undersökas finns i det landet.
3Convention on International Civil Aviation, undertecknad i Chicago den 7 december 1944.
4Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 996/2010 av den 20 oktober 2010 om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart och om upphÀvande av direktiv 94/56/EG.
151
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
Olyckor eller tillbud utomlands
Enligt artikel 5.2 i förordningen (EU) nr 996/2010 ska Sverige utreda olyckor eller tillbud utomlands som har intrÀffat pÄ en plats som inte entydigt kan anses tillhöra nÄgon stats territorium, om luftfartyget Àr registrerat i Sverige. Enligt 4 § tredje stycket LUO gÀller vidare att olyckor eller tillbud som har intrÀffat utomlands ska utredas av en svensk utredningsmyndighet om de har berört ett svenskt luftfartyg och annat inte följer av en internationell överens- kommelse som har bitrÀtts av Sverige. Sverige har bitrÀtt Chicago- konventionen enligt vilken ansvaret för undersökning av en civil flygolycka har lagts pÄ den stat dÀr olyckan har intrÀffat. Detta innebÀr för den civila luftfarten att Statens haverikommission i princip inte utreder civila luftfartsolyckor som har intrÀffat utom- lands, sÄvida inte olyckan eller tillbudet har intrÀffat pÄ ett omrÄde som inte tillhör nÄgon annan stat som Àr ansluten till konven- tionen, eller om den stat dÀr olyckan eller tillbudet har intrÀffat har överlÄtit utredningen till Sverige.
Chicagokonventionens regelverk Àr begrÀnsat till civila luft- fartyg som ska ha luftvÀrdighetsbevis. Regler om luftvÀrdighet finns i konventionens bilaga 8 och stÀller bl.a. krav pÄ luftfartygs flygegenskaper samt att de ska vara konstruerade, byggda, ut- rustade och kontinuerligt underhÄllna pÄ visst sÀtt. LuftvÀrdighets- beviset möjliggör att luftfartyget tillÄts flyga mellan stater utan krav pÄ sÀrskilda tillstÄnd. Ett luftfartyg som inte uppfyller Chicagokonventionens krav kan i stÀllet ha ett nationellt utfÀrdat flygtillstÄnd. Det Àr t.ex. fallet med mindre amatörbyggda luft- fartyg. IntrÀffar det, utanför EU, en olycka med ett mindre svenskregistrerat luftfartyg som inte ska ha luftvÀrdighetsbevis enligt Chicagokonventionen, sÄ finns det alltsÄ inte nÄgon inter- nationell överenskommelse om undersökningsansvaret. Det följer dÄ emellertid av 4 § LUO att Statens haverikommission ska under- söka hÀndelsen.
Ăven förordningen (EU) nr 996/2010 föreskriver vissa undan- tag frĂ„n undersökningsskyldigheten i vad som normalt kallas för Annex II och som i sjĂ€lva verket utgör bilaga 2 till förordningen
152
SOU 2014:82 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
(EG) nr 216/20085. Dessa undantag rör bl.a. ultralÀtta luftfartyg, skÀrmflyg och experimentklassade luftfartyg. En konsekvens av undantagen Àr att den eventuella skyldigheten att undersöka olyckor med sÄdana luftfartyg beror pÄ nationell rÀtts utformning. För svensk rÀtt innebÀr 4 § LUO i princip att Statens haverikom- mission ska undersöka Àven sÄdana olyckor. Emellertid ska olyckor och tillbud med luftfartyg som vÀger mindre Àn 2 250 kg och som inte ska ha luftvÀrdighetsbevis undersökas endast om det Àr av syn- nerlig vikt frÄn sÀkerhetssynpunkt och en undersökning inte görs i den stat dÀr hÀndelsen intrÀffade.
Statsluftfartyg
Förordningen (EU) nr 996/2010 gÀller inte för olycksunder- sökningar inom statsluftfarten.6 Enligt 4 § tredje stycket LUO gÀller dock att olyckor eller tillbud med svenska luftfartyg utomlands ska undersökas, om inte annat följer av en internationell överenskommelse som har bitrÀtts av Sverige. LUO exkluderar dÀr- med inte statsluftfarten. Eftersom Chicagokonventionen, i likhet med förordningen (EU) nr 996/2010 inte gÀller för statsluftfart, medför regleringen i LUO att Statens haverikommission som utgÄngspunkt mÄste undersöka olyckor eller tillbud som intrÀffar med svenska statsluftfartyg i utlandet.
HÀnvisningen till en internationell överenskommelse som har bitrÀtts av Sverige Àr ursprungligen avsedd att syfta pÄ Chicago- konventionen. Formuleringen utesluter dock inte att det Àven kan upprÀttas andra internationella överenskommelser i frÄgan. Som exempel kan nÀmnas att det mellan Sverige och Storbritannien har trÀffats en sÀrskild överenskommelse avseende sÄdana frÄgor, ett s.k. Memorandum of Understanding (MoU). Den överenskom- melsen innebÀr att Chicagokonventionens regler om utrednings- ansvar ska tillÀmpas mellan Sverige och Storbritannien Àven för militÀr luftfart i samband med gemensam övningsverksamhet. En
5Europaparlamentets och rÄdets förordning (EG) nr 216/2008 av den 20 februari 2008 om faststÀllande av gemensamma bestÀmmelser pÄ det civila luftfartsomrÄdet och inrÀttande av en europeisk byrÄ för luftfartssÀkerhet, och om upphÀvande av rÄdets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG.
6Enligt artikel 3.3 i förordningen (EU) nr 996/2010 exkluderas olyckor och tillbud med luftfartyg som anvÀnds inom militÀren, tullen, polisen eller liknande.
153
Undersökning av olyckor med internationell anknytning SOU 2014:82
sÄdan överenskommelse innebÀr dÄ att LUO:s reglering blir subsidiÀr i förhÄllande till MoU:n.
Regleringen i 5 § andra stycket LUO och 2 § FUO gÀller Àven för statsluftfartens del. Statens haverikommission kan dÀrmed ocksÄ besluta att överlÄta olycksundersökningar avseende Àven statsluftfartyg till utlandet, men det torde frÀmst bli aktuellt vid tillbud med utlÀndska statsluftfartyg som intrÀffar i Sverige.
6.2.2Sjöolyckor
Olyckor eller tillbud i Sverige
För sjöfartens del gÀller enligt 4 § första stycket LUO precis som för luftfarten att de civila olyckor eller tillbud som har intrÀffat i Sverige, som utgÄngspunkt ska utredas av Sverige oavsett varifrÄn fartygen kommer.
Olyckor eller tillbud utanför Sverige
Sverige ska enligt 4 § andra stycket LUO utreda fartygsolyckor eller tillbud med fartyg som har intrÀffat utomlands, om olyckan eller tillbudet har berört ett fartyg som för svensk flagg eller Àr av annat vÀsentligt intresse för Sverige. Om ett utlÀndskt
Statsfartyg
För utlÀndska statsfartyg gÀller en vÀsentlig skillnad gentemot vad som gÀller för utlÀndska statsluftfartyg. En olycka eller ett tillbud som har intrÀffat med ett utlÀndskt statsfartyg i Sverige fÄr enligt 4 § första stycket andra meningen LUO nÀmligen inte utredas av svenska myndigheter. Om ett svenskt statsfartyg emellertid skulle drabbas av en olycka eller ett tillbud sÄ har Statens haverikom- mission en undersökningsskyldighet oavsett om olyckan eller till- budet har intrÀffat pÄ svenskt vatten eller utomlands.
154
SOU 2014:82 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
6.2.3Olyckor inom spÄrbunden trafik
Olyckor eller tillbud i Sverige
Ăven för den spĂ„rbundna trafiken gĂ€ller som huvudregel enligt 4 § första stycket LUO att olyckor eller tillbud som har intrĂ€ffat i Sverige ska utredas av Sverige.
Olyckor eller tillbud utomlands
Enligt 4 § fjÀrde stycket LUO gÀller att om en olycka eller ett till- bud som berör spÄrfordon i internationell trafik skulle intrÀffa pÄ eller nÀra den svenska grÀnsen, fÄr Sverige komma överens med den andra berörda staten om vilket land som ska göra undersökningen eller besluta att de ska göra undersökningen tillsammans.
6.2.4VĂ€gtrafikolyckor
Olyckor eller tillbud i Sverige
För olyckor och tillbud inom vÀgtrafiken gÀller enligt 4 § första stycket LUO att det Àr Sverige som ska undersöka sÄdana olyckor eller tillbud som har intrÀffat i Sverige.
Olyckor eller tillbud utomlands
För vÀgtrafikens del finns inga internationella bestÀmmelser av- seende olycksutredning, vilket innebÀr att Sverige mycket sÀllan utreder vÀgtrafikolyckor eller tillbud inom vÀgtrafiken som har intrÀffat utomlands. Vid den s.k. MÄbÞdalsolyckan 1988 gjordes ett undantag dÀr en svenskregistrerad buss under en skolresa kollide- rade med en tunnelvÀgg i Norge varvid 12 barn och 3 vuxna om- kom. Statens haverikommission genomförde dÄ en utredning av olyckan pÄ uppdrag av den svenska regeringen.7
7 Prop. 1992/93:161 s.
155
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
6.2.5Ăvriga olyckor
Med begreppet övriga olyckor förstÄs enligt LUO sÄdana olyckor som inte Àr en luftfartsolycka, sjöolycka, olycka med spÄrbunden trafik eller en vÀgtrafikolycka. En övrig olycka kan dÀrmed egent- ligen avse vad som helst som inte har med de nÀmnda trafikslagen att göra. Statens haverikommissions utredningar av sÄdana övriga olyckor kan dÀrför gÀlla sÄ vitt skilda saker som t.ex. utslÀpp av kemikalier, jordsked vid vÀgbyggen, lÀgenhetsbrÀnder, dammbrott eller dödsfall i sjukvÄrden.8
Ăvriga olyckor hanteras i LUO tillsammans med vĂ€gtrafik- olyckor (2 § första stycket fjĂ€rde punkten) eftersom samma regle- ring gĂ€ller för sĂ„vĂ€l vĂ€gtrafikolyckor som för övriga olyckor. Det Ă€r emellertid rent begreppsmĂ€ssigt frĂ„ga om tvĂ„ helt skilda olycks- typer.
Olyckor eller tillbud i Sverige
För olyckor och tillbud avseende övriga olyckor gÀller enligt 4 § första stycket LUO att det Àr Sverige som ska undersöka sÄdana olyckor eller tillbud som har intrÀffat i Sverige.
Olyckor eller tillbud utomlands
För kategorin övriga olyckor gÀller inga internationella bestÀm- melser. Detta innebÀr att Sverige inte utreder sÄdana övriga olyckor eller tillbud dÀrtill som har intrÀffat utomlands.
6.2.6SÀrskilt om militÀr verksamhet m.m.
Statens haverikommission Äterger i sina Ärsredovisningar olyckor inom den militÀra verksamheten i sÀrskilda avsnitt. I LUO finns det emellertid inte nÄgon sÀrreglering för den militÀra verksam- heten utan det som avgör vilken reglering i LUO som blir tillÀmplig vid en olycksundersökning inom militÀren blir i stÀllet i
8 Statens haverikommissions slutrapporter RO 2008:02, 2009:01, 2010:01, 2011:01 samt 2013:02.
156
SOU 2014:82 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
vilken specifik militĂ€r verksamhet som olyckan eller tillbudet har intrĂ€ffat. För militĂ€ra luftfartsolyckor eller olyckor inom den militĂ€ra sjöfarten gĂ€ller dĂ„ regler för statsluftfart och statsfartyg (se avsnitt 6.4). Ăvriga olyckor inom den militĂ€ra verksamheten hante- ras antingen enligt LUO:s reglering av vĂ€gtrafikolyckor eller enligt bestĂ€mmelserna om övriga olyckor (se 6.2.4 och 6.2.5).
Vad som nu har sagts om den militÀra verksamheten gÀller i tillÀmpliga delar Àven för Polismyndighetens och Kustbevak- ningens verksamheter.
6.3Ăversikt samt avgrĂ€nsningar
Nedan följer tvÄ översiktstabeller med syfte att försöka förtydliga de likheter och skillnader som finns mellan olycksundersökningar med internationella inslag. Tabell 6.2 presenterar ocksÄ översiktligt de större Àndringsförslag som utredaren redovisar i de kommande avsnitten.
Regleringen av olycksundersökningar vid vÀgtrafikolyckor/övriga olyckor eller olyckor inom den spÄrbundna trafiken med inter- nationella inslag Àr relativt enkel och med fÄ undantag. Den regle- ringen Äterges dÀrför först i den mindre tabellen 6.1 nedan.
157
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
I tabell 6.1 besvaras frĂ„gan om Statens haverikommission ska undersöka en intrĂ€ffad olycka eller till - bud med internationella inslag inom vĂ€gtrafiken/övriga olyckor (övriga olyckor = andra o lyckor Ă€n i vĂ€gtrafiken, den spĂ„rbundna trafiken, luftfarten eller i sjöfarten) eller inom den spĂ„rbundna trafiken. Regleringen kring utredning av vĂ€gtrafik/övriga olyckor Ă€r okomplicerad och innebĂ€r att Statens haveri- kommission ska utreda de allvarliga olyckor eller tillbud som har intrĂ€ffat i Sverige, men inte annars. BestĂ€mmelserna Ă€r egentligen identiskt utformade Ă€ven för den spĂ„rbundna trafiken, men med det viktiga undantaget att om en olycka eller ett tillbud dĂ€r har intrĂ€ffat pĂ„ eller nĂ€ra den svenska grĂ€nsen sĂ„ fĂ„r Statens haverikommission komma överens med berörd utlĂ€ndsk myndighet om vem som ska göra olycksundersökningen (4 § fjĂ€rde stycket LUO). OBS â Tabellen Ă„terger endast de nationella och geo- grafiska utgĂ„ngspunkterna för utredningsskyldigheten, Om övriga kriterier i LUO eller annan föreskrift Ă€r uppfyllda eller inte för att en olycksundersökning ska göras, Ă„terges dĂ€rmed inte.
Regleringen av olycksundersökning av luftfartsolyckor respektive sjöolyckor med internationella inslag Àr betydligt mer komplicerad. De bestÀmmelserna Àr emellertid av sÀrskild vikt för utredarens fortsatta övervÀganden. BestÀmmelserna om luftfart och sjöfart stÀlls dÀrför mot varandra i tabell 6.2 för att försöka tydliggöra vari skillnaderna bestÄr samt för att översiktligt peka pÄ inom vilka omrÄden vissa förÀndringar bör genomföras.
158
SOU 2014:82 |
 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
|||
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
I tabell 6.2 besvaras frĂ„gan om Statens haverikommission ska undersöka en intrĂ€ffad luftfarts- eller sjöolycka (eller tillbud) med internationella inslag. Med delegation menas att Statens haverikommission eller en utlĂ€ndsk myndighet överlĂ„ter Ă„t nĂ„gon annan att göra olycksundersökningen , vilket kan ske med stöd av artikel 6.2 i förordningen (EU) nr 996/2010 eller 5 § andra stycket LUO jĂ€mförd med 2 och 2 b §§ FUO. Delegationsmöjligheterna Ă€r i tabellen dock endast upptagna i de fĂ€lt dĂ€r de rent praktiskt kan antas komma till anvĂ€ndning, Ă€ven om delegationsmöjligheten i LUO/FUO formellt har en generell tillĂ€mpning. Med statslös yta menas att en olycka eller ett tillbud har intrĂ€ffat i ett omrĂ„de som inte tillhör nĂ„gon stat som har tilltrĂ€tt Chicagokonventionen. Med undantagsflyg menas de luftfartyg med en totalvikt av högst 2 250 kr och som inte ska ha luftvĂ€rdighetsbevis (4 § tredje stycket LUO). Med MoU menas ett sĂ„dant Memorandum of Understanding som Sverige har ingĂ„tt med Storbritannien med innebörden att Chicagokonventionen ska tillĂ€mpas Ă€ven för militĂ€ra luftfartyg. OBS â Tabellen Ă„terger endast de nationella och geografiska utgĂ„ngspunkterna för utredningsskyldigheten, Om övriga kriterier i LUO eller annan föreskrift Ă€r uppfyllda eller inte för att en olycksundersökning ska göras Ă„terges dĂ€r - med inte. De omrĂ„den inom vilka utredaren lĂ€mnar sina huvudsakliga förĂ€ndringsförslag markeras i tabellen genom grĂ„a zoner. Mer ingĂ„ende motiveringar till förslagen Ă„terges i avsnitten 6.4
159
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
Tabellerna 6.1 och 6.2 illustrerar det faktum att det Ă€r regleringen inom luftfarten och sjöfarten som ger upphov till otydligheter och problembilder för olycksundersökningar med internationella inslag. I de följande avsnitten 6.4 â 6.6 kommer dĂ€rför övervĂ€gan- den endast att göras för olycksundersökningar inom luftfarten och sjöfarten.
6.4ĂvervĂ€ganden: Olyckor och tillbud
med utlÀndska fartyg och luftfartyg i Sverige
Utredarens förslag: Regleringen för den civila luftfarten och den civila sjöfarten bygger pÄ olika internationella rÀttsakter och grundprinciper vad avser bl.a. olycksutredningsansvaret. Ett fullstÀndigt enhetliggörande i den nya lagen om sÀkerhetsutred- ning (LSU) för alla olyckstyper kan dÀrför inte genomföras.
Det ska anges tydligare i LSU att Sverige inte mÄste under- söka alla olyckor eller tillbud som sker i Sverige med utlÀndska civila fartyg. Statens haverikommissions möjlighet att överlÄta utredningsansvar till en annan utlÀndsk myndighet ska framgÄ redan av lag och inte enbart av förordning.
Det ska tydligare föreskrivas att huvudregeln Àr att andra stater utreder hÀndelser i Sverige med sina statsfartyg eller stats- luftfartyg, och att Sverige utreder hÀndelser med svenska stats- fartyg eller statsluftfartyg Àven om de intrÀffat utomlands.
Möjligheterna att delegera undersökningar till utlandet ska i förtydligande syfte flyttas frÄn förordningen till lagen.
6.4.1Inledning
Om en hÀndelse har intrÀffat med ett svenskt civilt fartyg/luft- fartyg eller ett svenskt statsfartyg/statsluftfartyg i Sverige sÄ ska Statens haverikommission undersöka hÀndelsen (under förutsÀtt- ning att övriga materiella kriterier för en olycksundersökning i LUO Àr uppfyllda). Det föreligger dÀr inga regleringsmÀssiga problem eller juridiska eller praktiska tveksamheter som bör för- anleda nÄgot Àndringsförslag i LSU.
160
SOU 2014:82 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
Det Àr först om en hÀndelse har intrÀffat med ett utlÀndskt civilt fartyg/luftfartyg eller ett utlÀndskt statsfartyg/statsluftfartyg som situationen blir mer komplicerad. Utredaren redogör nedan för skillnaden mellan civila fartyg/luftfartyg och statsfartyg/statsluft- fartyg och lÀmnar dÀrefter förslag pÄ vissa Àndringar som bör genomföras i LSU.
6.4.2Bakgrund
En historisk bakgrund â sjöfart
Kuststater har sedan lÄng tid tillbaka ansetts ha full suverÀnitet över sina respektive territorialhav, Àven om utlÀndska fartyg har rÀtt till s.k. oskadlig genomfart genom haven. Kuststaterna har dÀrför i kraft av suverÀniteten över sitt territorium en rÀtt att utreda sjö- olyckor och tillbud till sjöss som intrÀffar i deras territorialhav.
PÄ det fria havet Àr det emellertid den stat vars flagga fartyget för som utövar jurisdiktion över fartyget.9 Enligt artikel 94 i UNCLOS10 ska flaggstaterna dÀrför ocksÄ utreda vissa sjöolyckor eller navigeringsincidenter pÄ det fria havet.
I LUO Äterspeglas principen om kuststatens suverÀnitet i 4 §, eftersom Sverige som utgÄngspunkt ska utreda olyckor eller tillbud som har intrÀffat i Sverige. Om en hÀndelse berört ett utlÀndskt fartyg gÀllde emellertid tidigare i LUO att det krÀvdes sÀrskilda skÀl för att en svensk utredning skulle kunna fÄ genomföras samt att fartyget befann sig inom Sveriges sjöterritorium. I bedöm- ningen av om sÀrskilda skÀl fanns för en undersökning vÀgdes dÄ in om den utlÀndska staten hade begÀrt en utredning eller om det fanns nÄgot svenskt intresse för en utredning, sÄsom t.ex. fartygets Àgar- och driftförhÄllanden, eller sÀkerhetsskÀl.11
Vid genomförandet av direktivet 2009/18/EG12 avlÀgsnades begrÀnsningen i 4 § LUO om att det skulle krÀvas sÀrskilda skÀl för att fÄ undersöka utlÀndska fartyg, eftersom nÄgon sÄdan begrÀns-
9Se t.ex. prop. 1995/96:140 s. 31.
10United Nations Convention on the Law of the Sea; Förenta Nationernas havsrÀtts- konvention.
11Prop. 1989/90:104, s. 37.
12Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundlÀggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om Àndring av rÄdets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2002/59/EG.
161
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
ning inte ansÄgs följa av direktivet. I stÀllet infördes en begrÀnsning i förhÄllande till undersökningen av utlÀndska statsfartyg genom att LUO kom att förbjuda en utredning i Sverige av sÄdana utlÀndska statsfartyg.13
FörhĂ„llandena i dag â sjöfart
Enligt regleringen i 4 § första stycket LUO ska Sverige som kust- stat och dÀrmed Statens haverikommission som olycksutredande myndighet undersöka sjöolyckor och tillbud till sjöss som har intrÀffat i Sverige.
Av artikel 6.2 i
13Prop. 2010/11:116, s. 39. Motsvarande undantag för utlÀndska statsfartyg finns i dag Àven i t.ex. lagen (1980:424) om ÄtgÀrder mot förorening frÄn fartyg och i barlastvattenlagen (2009:1165).
14Den av Internationella sjöfartsorganisationen den 16 maj 2008 antagna resolutionen MSC.255(84).
162
SOU 2014:82 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
Tanken med regleringen kan dĂ€rför i dag sĂ€gas vara att flagg- och kuststaten/staterna â samt eventuell annan stat med vĂ€sentligt intresse i olyckan â ska komma överens om vem som ska utföra olycksundersökningen.
Av artikel 4.2 och 7.1 i direktivet 2009/18/EG följer dÀrför ocksÄ att medlemsstaterna ska kunna anförtro ledningen av en sjö- olycksundersökning Ät en annan medlemsstat. I svensk rÀtt Àr den bestÀmmelsen genomförd i 2 b § FUO dÀr det stadgas att Statens haverikommission fÄr överlÄta Ät annan Àn svensk myndighet att göra undersökningar av sjöolyckor eller tillbud till sjöss.
Det Àr sÄledes inte ovanligt förekommande att Statens haveri- kommission utreder hÀndelser med utlÀndskflaggade fartyg i Sverige. I vissa fall kan detta bero pÄ att olika nationella lagstift- ningar definierar olyckor pÄ olika sÀtt. Det förekommer t.ex. att vissa utlÀndska flaggstaters lagstiftning definierar en hÀndelse som en arbetsmiljöolycka (sÄ kan vara fallet med hÀndelser vid lastning) medan samma hÀndelse enligt svensk rÀtt anses ha intrÀffat i sam- band med driften av fartyget och dÀrmed klassificeras som en sjö- olycka. Flaggstaten kommer i sÄdana fall inte att initiera en sjö- olycksutredning. NÄgon annan överenskommelse Àn att Sverige som kuststat dÄ ska utreda hÀndelsen enligt LUO kommer dÄ inte heller att trÀffas. I flertalet fall kommer emellertid en överenskom- melse att trÀffas mellan Sverige som kuststat och en utlÀndsk flagg- stat om att flaggstaten och inte kuststaten ska sköta olycksunder- sökningen. Statens haverikommission ska dÄ enligt 8 c § FUO (och i enlighet med artikel 10 i
En historisk bakgrund â luftfart
I Sverige kom den första viktiga regleringen pÄ luftfartsomrÄdet genom 1922 Ärs luftfartsförordning. I den förordningen föreskrevs inte uttryckligen hur luftfartsolyckor skulle undersökas, men det ansÄgs att en sÄdan undersökningsskyldighet omfattades av den dÄ- varande Luftfartsstyrelsens allmÀnna Äligganden. Det var först med luftfartslagens tillkomst 1957 som det i en författning infördes sÀr- skilda regler om undersökning av luftfartsolyckor. Redan i 1957 Ärs luftfartslag framgick det av 11 kap.
163
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
eller tillbud till sÄdana olyckor skulle undersökas av en undersök- ningskommission. Vidare reglerades i 1 kap. 4 § att svensk lag skulle gÀlla för svenskt luftfartyg Àven vid luftfart utomlands, om det var förenligt med lagen i frÀmmande stat. Regleringen gÀllde emellertid endast för den civila luftfarten. För den militÀra luft- farten gÀllde endast ett fÄtal bestÀmmelser i 15 kap., vari olycks- undersökningsregleringen inte Äterfanns. Det angavs dÄ ocksÄ att utlÀndska statsfartyg och deras besÀttning i betydande utstrÀckning Ätnjuter exterritorialitet eller immunitet enligt allmÀnt erkÀnda folkrÀttsliga grundsatser.15 Enligt den tidiga svenska lagstiftningen reglerades dÀrmed inte olycksundersökningar i Sverige av utlÀndska statsluftfartyg. Före LUO:s tillkomst 1990 gÀllde för inhemska för- hÄllanden att endast allvarliga svenska militÀra luftfartsolyckor utreddes av Statens haverikommission medan militÀra sjöfarts- olyckor inte alls utreddes av Statens haverikommission utan nor- malt utreddes genom respektive militÀra eller civila myndigheters egen försorg.16
FörhĂ„llandena i dag â luftfart
Tillkomsten av LUO 1990 innebar en mer enhetlig reglering av olycksundersökningar. Det ansÄgs dÄ att syftet med en haveriutred- ning i samhÀllets regi borde vara detsamma inom sÄvÀl den civila sektorn som den militÀra. Det ansÄgs inte heller finnas nÄgot skÀl att ha en annan utredningsordning för den militÀra luftfarten eller sjöfarten Àn för den civila sektorn. Det bÀsta sÀttet att tillgodose denna principiella syn ansÄgs vara att lÀgga undersökningsansvaret för alla allvarliga olyckor pÄ Statens haverikommission och under- sökningsansvaret för icke allvarliga olyckor pÄ tillsynsmyndig- heterna. Genom att Àven överföra den tidigare luftfartlagens bestÀmmelser om undersökningsskyldighet för luftfartsolyckor till LUO, utan att lÀngre uttryckligen exkludera statsluftfarten, kom undersökningsskyldigheten dÀrmed att gÀlla Àven för statsluft- farten. Regleringen i LUO har dÀrefter varit oförÀndrad vad avser skyldigheten att undersöka olyckor med statsluftfartyg. För utlÀndska statsluftfartyg har dÀrmed under de senaste decennierna
15Prop. 1957:69 s. 195.
16Jfr prop. 1989/90:104 s. 18.
164
SOU 2014:82 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
inga sÀrskilda inskrÀnkningar gÀllt, till skillnad frÄn vad som har varit fallet för hÀndelser med utlÀndska statsfartyg.
Svenska bestÀmmelser om statsluftfarten Àr inte sÀrskilt om- fattande och har i mÄnga hÀnseenden Àven ansetts förÄldrade. Den svenska regleringen av statsluftfart bygger pÄ delegering av besluts- befogenheter och lagregleringen har dÀrför getts formen av en ram- lag. Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestÀmmer, har bemyndigats att nÀrmare utforma mer konkreta bestÀmmelser. För den militÀra luftfarten Àr det dÀrför Försvarsmakten som i sin tur har fÄtt bemyndigandet att utfÀrda nÀrmare föreskrifter, efter- som den militÀra luftfarten anses vara sÄ speciell, ha ett speciellt syfte och att Försvarsmakten Àr den myndighet som har de bÀsta kunskaperna om det militÀra omrÄdet. Statsluftfart som t.ex. bedrivs av Polismyndigheten och Kustbevakningen anses dock till sin karaktÀr vara mer lik den civila luftfarten Àn den militÀra. BestÀmmelserna för den civila luftfarten gÀller dÀrför till stor del Àven för sÄdan
Vad gÀller olycksundersökning av utlÀndska statsluftfartyg följer det av LUO att Statens haverikommission ska utreda olyckor och tillbud som intrÀffar i Sverige Àven med utlÀndska statsluft- fartyg (under förutsÀttning att olyckan eller tillbudet i övrigt upp- fyller kraven för utredning i LUO eller FUO). SÄ har ocksÄ tidi- gare skett efter den uppmÀrksammade olyckan med ett luftfartyg ur det norska luftförsvaret den 15 mars 2012 pÄ Kebnekaise. Den
17Prop. 2012/13:165, s. 23 f.
18Prop. 2012/13:165 s. 24.
165
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
olycksundersökningen tog mycket omfattande resurser i ansprÄk för Statens haverikommission och fick prioriteras framför andra pÄgÄende utredningar. Olyckans internationella karaktÀr innebar sÀrskilda utmaningar för Statens haverikommission.19
I Sverige bedrivs i dag statsluftfarten i huvudsak av Försvars- makten, Polismyndigheten, Kustbevakningen samt Sjöfartsverket nÀr det flyger för sjö- eller flygrÀddningsÀndamÄl, s.k.
6.4.3Vissa begrepp av betydelse nÀr det gÀller statsfartyg och statsluftfartyg
Definitioner
Statsfartyg
I direktivet 2009/18/EG nÀmns inte begreppet statsfartyg. Direk- tivet Àr emellertid inte tillÀmpligt pÄ vad som normalt kÀnnetecknar ett statsfartyg. I artikel 2.2.a i direktivet 2009/18/EG anges att direktivet inte ska tillÀmpas pÄ örlogsfartyg, trupptransportfartyg eller andra fartyg som Àgs eller drivs av en medlemsstat och som uteslutande utnyttjas för statliga och
I svensk rÀtt definieras begreppet statsfartyg i allt vÀsentligt pÄ samma sÀtt. I t.ex. 2 § andra punkten tilltrÀdesförordningen (1992:118) definieras ett statsfartyg som ett örlogsfartyg, forsk- ningsfartyg eller andra fartyg och svÀvare som Àgs eller brukas av en stat och nyttjas i
19Statens haverikommissions Ärsredovisning rÀkenskapsÄret 2012, s. 15.
20Ăven andra aktörer kan emellertid ocksĂ„ bedriva statsluftfart, som t.ex. Försvarets materielverks provflygningar och tester av luftfartyg som ska levereras till Försvarsmakten, eller Saab AB:s flygningar med militĂ€ra luftfartyg. AffĂ€rsverket svenska kraftnĂ€t kan ocksĂ„ förvĂ€ntas komma att bedriva statsluftfart i framtiden.
21Jfr Àven prop. 1989/90:104 s. 35 dÀr med statsfartyg avses t.ex. örlogsfartyg, isbrytare eller statliga forskningsfartyg.
166
SOU 2014:82 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
Statsluftfartyg
Den första grÀnsdragningen mellan civil luftfart och statsluftfart gjordes redan 1919 i Pariskonventionen22 om luftfartsreglering, vilket var samma Är som vÀrldens första reguljÀra passagerarflyg- ning genomfördes. Av artikel 30 i konventionen framgick att stats- luftfart utgjordes av militÀrt flyg eller allt flyg som exklusivt anvÀnds av staten sÄsom postflyg, tullflyg eller polisflyg. Den civila luftfarten kom dÀrmed att definieras med en negativ avgrÀnsning genom att den civila luftfarten ansÄgs utgöra all annan luftfart Àn statsluftfarten. Definitionen Äterkom sedan i Pariskonventionens eftertrÀdare, Chicagokonventionen 1944. Chicagokonventionen Àr inte tillÀmplig pÄ statsluftfart. Av artikel 3.b i Chicagokonven- tionen framgÄr att statsluftfart utgörs av flyg som anvÀnds inom militÀren, tullen och polisen. I förordningen (EU) nr 996/2010 nÀmns inte heller uttrycket statsluftfart men förordningen Àr inte tillÀmplig pÄ luftfartyg som anvÀnds inom militÀren, tullen, polisen eller liknande, vilket fÄr anses vara förordningens definition av just statsluftfart.23
I svensk rÀtt uttrycks definitioner av statsluftfart ocksÄ med liknande uttryck som i förordningen. I 14 kap. 1 § första punkten luftfartslagen (2010:500) definieras statsluftfart som militÀr luftfart och annan luftfart för statsÀndamÄl. I t.ex. 2 § femte punkten till- trÀdesförordningen (1992:118) definieras statsluftfartyg som mili- tÀra stridsflygplan, militÀra transportflygplan och andra luftfartyg som Àgs eller brukas av en stat och nyttjas i
Det grundlÀggande elementet för statsluftfart Àr dÀrmed att det utgörs av luftfart som utförs för ett statsÀndamÄl och utan nÄgot syfte att tjÀna pengar24.
I sammanhanget kan noteras att det i Sverige, liksom i mÄnga andra lÀnder, finns dubbla register för luftfartyg. Det finns ett militÀrt och ett civilt register. Medan Försvarsmaktens luftfartyg Àr registrerade i det militÀra registret Àr Kustbevakningens och Polis- myndighetens luftfartyg registrerade i det civila registret. Som
22Convention Relating to the Regulation of Aerial Navigation (Paris Convention), den
13oktober 1919.
23Artikel 3.3 i förordningen (EU) nr 996/2010.
24Jfr prop. 2012/13.165 s. 12 och 27.
167
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
framgÄr ovan Àr det dock ÀndamÄlet med luftfarten som avgör om det Àr frÄga om statsluftfart eller inte. Registreringen saknar i detta avseende sjÀlvstÀndig betydelse.
Immunitet
En etablerad immunitetsprincip i internationell sedvanerĂ€tt Ă€r att ett statsfartyg som huvudregel Ă„tnjuter en nĂ€rmast total frihet frĂ„n ingripande frĂ„n en annan stats sida. Enligt t.ex. lagen (2009:1514) om immunitet för stater och deras egendom föreligger det immu- nitet för en stats egendom (bilagan till lagen, artikel 5). Statsfartyg ses dĂ„ som en form av mobil statsegendom.25 Ăven om principen oftast Ă€r mer frekvent kopplad till statsfartyg (och principen dĂ€r t.ex. Ă€ven finns kodifierad för vad som ska gĂ€lla pĂ„ det fria havet i form av artiklarna 95 och 96 i UNCLOS) sĂ„ gĂ€ller principen Ă€ven för statsluftfartyg. I den svenska
6.4.4UtlÀndska statsfartyg
Utredarens förslag: Det ska alltjÀmt vara en huvudregel i LSU att Statens haverikommission inte undersöker olyckor eller till- bud i Sverige med utlÀndska statsfartyg. Regleringen ska emel- lertid inte utgöra ett absolut förbud, utan Statens haverikom- mission ska kunna utreda hÀndelser i Sverige som berör ut- lÀndska statsfartyg, om sÀrskilda skÀl finns för det.
SkÀlen för utredarens förslag: Enligt 4 § andra stycket LUO ska utlÀndska statsfartyg inte bli föremÄl för en svensk olycksunder- sökning. Det förbudet infördes i LUO vid genomförandet av det tredje sjösÀkerhetspaketet.27 I tiden dessförinnan gÀllde att alla
25Jfr t.ex. Bring och
265 § förordning (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid krÀnkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m.
27Prop. 2010/11:116.
168
SOU 2014:82 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
olyckor med utlÀndska fartyg kunde undersökas av Statens haveri- kommission om sÀrskilda skÀl fanns (samt om fartyget alltjÀmt befann sig inom Sveriges sjöterritorium). SÄdana sÀrskilda skÀl kunde t.ex. utgöras av att flaggstaten bad Sverige att genomföra olycksundersökningen eller att Sverige hade ett vÀsentligt intresse av att undersöka olyckan. Denna begrÀnsning att endast undersöka utlÀndska fartyg om det fanns sÀrskilda skÀl ansÄgs emellertid sedermera inte stÄ i överensstÀmmelse med direktivet 2009/18/EG och togs dÀrför bort. Det konstaterades ocksÄ i övervÀgandena att direktivet 2009/18/EG inte Àr tillÀmpligt pÄ statsfartyg men det ansÄgs föra för lÄngt att helt ta bort begrÀnsningen avseende alla utlÀndska fartyg. Lösningen blev att lÄta den undersöknings- skyldighet som gÀllde för svenska fartyg Àven gÀlla för utlÀndska civila fartyg medan utlÀndska statsfartyg undantogs.28 Utform- ningen av 4 § LUO blev dÀrför att undersökningsplikten avseende utlÀndska fartyg inte skulle gÀlla utlÀndska statsfartyg.
Utredaren ser i grunden inget skÀl att föreslÄ att utgÄngs- punkten för den hÀr regleringen bör Àndas. Enligt utredaren kan det emellertid i vissa fall vara ett hinder att det enligt LUO i dag Àr helt förbjudet för Statens haverikommission att undersöka ett ut- lÀndskt statsfartyg. Som tidigare har nÀmnts Àr direktivet 2009/18/EG inte tillÀmpligt pÄ den nationella regleringen av stats- fartyg. Om Sverige dÀrför skulle vÀlja att i LSU möjliggöra utred- ning Àven av utlÀndska statsfartyg i vissa sÀrskilda fall, strider en sÄdan reglering inte mot direktivet 2009/18/EG. Utredaren finner dÀrför skÀl att föreslÄ att bestÀmmelsen frÄn 4 § LUO ska utformas som en huvudregel, men att ett visst utrymme för undantag ska finnas. Regleringen kan lÀmpligen utformas pÄ samma sÀtt som gÀllde före genomförandet av direktivet 2009/18/EG, men nu endast med avseende pÄ utlÀndska statsfartyg. DÀrmed ska regle- ringen i LSU som motsvarar 4 § LUO omfatta Àven hÀndelser med utlÀndska statsfartyg i Sverige, om det bedöms att det finns sÀr- skilda skÀl för en sÄdan undersökning. För att finna sÄdana sÀr- skilda skÀl bör det i princip förutsÀttas att statsfartygets flaggstat av nÄgon anledning begÀr att Sverige genomför olycksundersökningen och att Statens haverikommission ocksÄ bedömer det som lÀmpligt att olycksundersökningen sker i Sverige. Statens haverikommission
28 Prop. 2010/11:116, s. 38 f.
169
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
bör emellertid ocksÄ sjÀlv kunna finna sÀrskilda skÀl för en utred- ning om Sverige har ett vÀsentligt intresse av att utreda en viss olycka, t.ex. om en större olycka med ett utlÀndskt statsfartyg skulle ha medfört att ett flertal svenska medborgare omkommit eller omfattande förstörelse skett av svensk egendom.
6.4.5UtlÀndska statsluftfartyg
Utredarens förslag: Den reglering som föreslÄs i avsnitt 6.4.4 ska vara enhetlig för sÄvÀl utlÀndska statsfartyg som för ut- lÀndska statsluftfartyg. Statens haverikommission ska dÀrför endast utreda hÀndelser i Sverige som berör utlÀndska statsluft- fartyg, om det finns sÀrskilda skÀl för en sÄdan utredning.
SkÀlen för utredarens förslag: UtlÀndska statsfartyg Àr i dag undantagna frÄn regleringen i 4 § första stycket första meningen LUO om att en olycksundersökning ska göras i Sverige om en olycka eller ett tillbud intrÀffar i Sverige.29 Undantaget för utlÀnd- ska statsfartyg i 4 § LUO omfattar emellertid inte utlÀndska stats- luftfartyg. Det Àr utredarens uppdrag att bl.a. övervÀga om den skillnaden framstÄr som ÀndamÄlsenlig eller inte. Utredaren har emellertid ocksÄ i uppdrag att undersöka om en mer enhetlig regle- ring kan och bör införas. Det ska dÀrför undersökas om LSU kan och bör reglera utlÀndska statsfartyg och statsluftfartyg pÄ ett mer enhetligt sÀtt. Eftersom statsluftfarten Àr undantagen frÄn sÄvÀl för- ordning (EU) nr 996/2010 som Chicagokonventionen kan Sverige utforma sin reglering i denna del utan pÄverkan frÄn nÄgra direkt tillÀmpliga internationella krav.
Mer enhetliga regler
Ett enhetligare, tydligare och enklare regelverk Àr alltid under- lÀttande för alla parter som ska anvÀnda sig av lagstiftning eller mÄste sÀtta sig in i den. Det bör presumeras att om det inte kan anföras nÄgra vÀgande skÀl för att statsluftfartyg och statsfartyg ska
29 Utredaren föreslÄr en förÀndring av den regleringen i avsnitt 6.4.4.
170
SOU 2014:82 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
behandlas pÄ olika sÀtt, sÄ bör de som en utgÄngspunkt i stÀllet behandlas pÄ ett mer enhetligt sÀtt. Utredaren kan inte se nÄgra egentliga skÀl för att reglera utredningsskyldigheten av utlÀndska statsfartyg respektive utlÀndska statsluftfartyg pÄ olika sÀtt. Detta talar dÀrför som utgÄngspunkt för att reglera utredningsskyldig- heten av utlÀndska statsluftfartyg pÄ samma sÀtt som utlÀndska statsfartyg.
Internationella och militÀra regelverk
Chicagokonventionen lĂ€gger grunden för regleringen av den inter- nationella lufttrafiken. Av konventionens artikel 3.a framgĂ„r att konventionen endast Ă€r tillĂ€mplig pĂ„ den civila luftfarten och dĂ€r- med inte pĂ„ statsluftfarten. Ăven av artikel 3.3 i förordningen (EU) nr 996/2010 framgĂ„r det som en utgĂ„ngspunkt att regleringen inte gĂ€ller vid sĂ€kerhetsutredningar av olyckor eller tillbud inom mili- tĂ€ren, tullen, polisen eller liknande.30 Som princip gĂ€ller dĂ€rför varken
I Försvarsmaktens regelverk, Regler för MilitÀr Luftfart RML V.1.D.42.1 och RML V.1.D.50.1, lÀggs i stÀllet utrednings- ansvaret för olyckor och tillbud i utlandet pÄ flygoperatören. Flyg- operatören mÄste dÄ antingen med stöd av generella avtal, t.ex. Memorandum of Understanding (MoU) eller genom avtal i en- skilda fall t.ex. genom diplomatiska kanaler försöka komma över- ens med frÀmmande makt om hur olycksundersökningen ska
30Detta följde ocksÄ indirekt av tidigare
31Det har Sverige t.ex. gjort med Storbritannien genom ett mellan lÀnderna sÀrskilt gÀllande bilateralt Memorandum of Understanding, MoU.
171
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
genomföras.32 Det kan enligt utredaren dÀrför konstateras att statsluftfarten i princip bedöms vara en nationell angelÀgenhet som bör regleras genom nationella bestÀmmelser.33 Det anförda talar mot att LSU som i dag bör reglera utlÀndsk statsluftfart pÄ ett för- pliktande sÀtt och talar i stÀllet för att den utlÀndska statsluftfarten, i likhet med vad som föreslÄs för utlÀndska statsfartyg, som en huvudregel inte bör utredas av Statens haverikommission.
Praktiska problem
Utredningar av utlĂ€ndska statsluftfartyg â och statsfartyg â kan vara förenade med en del praktiska problem som inte föreligger vid utredningar av civila fartyg/luftfartyg eller av svenska stats- fartyg/statsluftfartyg. Om Statens haverikommission ska utreda en olycka eller ett tillbud med ett utlĂ€ndskt statsluftfartyg sĂ„ kan pro- blem uppstĂ„ med att fĂ„ tillgĂ„ng till relevant information, sĂ€rskilt avseende t.ex. utlĂ€ndska militĂ€ra luftfartyg. PĂ„ grund av befintliga eller befarade sekretessproblem kan Statens haverikommission ocksĂ„ fĂ„ svĂ„rt att fĂ„ ta del av viktiga tekniska data. Det kan vidare vara svĂ„rare för Statens haverikommission att fĂ„ tillgĂ„ng till ut- lĂ€ndska tillbudsrapporter Ă€n svenska tillbudsrapporter. Detta talar för att Statens haverikommission inte ska ha en absolut utrednings- skyldighet av utlĂ€ndska statsluftfartyg.
Vissa hÀndelser med utlÀndska statsluftfartyg Àr inte motiverade frÄn sÀkerhetssynpunkt att utreda
Statsluftfarten bedrivs pÄ ett systematiskt sÀtt och som huvudregel kan det dÀrför sÀgas att viktiga generella slutsatser kan dras Àven frÄn olycksundersökningar inom den militÀra luftfarten och frÄn den övriga statsluftfarten. För sÄvÀl inhemska som utlÀndska stats- luftfartyg gÀller ocksÄ att om statsluftfartygen fÀrdas i det svenska
32Utanför Sverige hanteras i mÄnga fall frÄgor om internationella militÀra olycksutredningar enligt Stanag 3531 som Àr den standard som tillÀmpas av försvarsalliansen Nato. I grunden lÀgger Stanag utredningsskyldigheten pÄ State of Occurrence, men om det Àr fler Àn en stat som Àr inblandade i en olycka sÄ ska det i stÀllet vara State of Operator som utreder olyckan eller tillbudet.
33Jfr prop. 2012/13:165, s. 34.
172
SOU 2014:82 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
luftrummet sÄ fÀrdas de ocksÄ i det svenska luftfartssystemet. Det kan dÀrför Àven vid en olycksundersökning av utlÀndska statsluft- fartyg indirekt uppdagas att regleringen av eller verksamheten vid t.ex. svenska flygplatser eller flygledning har brister som mÄste ses över. SÄ var t.ex. fallet vid Kebnekaiseolyckan med ett norskt stats- luftfartyg dÀr, utöver det norska luftförsvaret, Àven sÄvÀl den svenska Rikspolisstyrelsen som Transportstyrelsen och Myndig- heten för samhÀllsskydd och beredskap blev föremÄl för rekom- mendationer frÄn Statens haverikommission.34 Det saknas dÀrför inte skÀl för Statens haverikommission att i vissa fall utreda hÀndel- ser Àven med utlÀndska statsluftfartyg i Sverige. I andra fall kan det emellertid förhÄlla sig annorlunda. Utredningar om tillbud i Sverige med utlÀndska militÀra luftfartyg, vars orsaker stÄr att finna i frÄgor om organisation eller utbildning inom den utlÀndska militÀra verk- samheten eller i utformningen av ett luftfartyg av en typ som inte anvÀnds civilt eller av den svenska Försvarsmakten, skulle förmod- ligen sÀllan resultera i nÄgra för svensk del mer vÀrdefulla slutsatser. I sÄdana fall kan en olycksutredning av Statens haverikommission helt sakna sÀkerhetsmÀssiga vÀrden för svensk del, vilket dÀrför talar emot en tvingande utredningsreglering.
Sammanfattande bedömning
Utredaren finner att det inte bör vara obligatoriskt för Statens haverikommission att utreda hÀndelser med utlÀndska statsluft- fartyg utan att regleringen i stÀllet bör likstÀllas med den reglering som föreslÄs gÀlla för utlÀndska statsfartyg. Som utgÄngspunkt bör dÀrför gÀlla att Statens haverikommission inte ska utreda hÀndelser med utlÀndska statsluftfartyg i Sverige, sÄvida det inte bedöms finnas sÀrskilda skÀl för att Statens haverikommission genomför en sÄdan olycksundersökning. Bedömningen av vad som kan utgöra sÀrskilda skÀl bör vara densamma som angetts för utredning av utlÀndska statsfartyg under avsnitt 6.4.4. men ocksÄ om olyckan eller tillbudet kan ha orsakats av t.ex. trafikledningen eller flyg- platsorganisationen i Sverige.
34 Statens haverikommissions slutrapport RM 2013:02.
173
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
6.4.6UtlÀndska civila fartyg
Utredarens förslag: Det ska anges tydligare i LSU att Sverige inte mÄste undersöka alla olyckor eller tillbud som sker i Sverige med utlÀndska civila fartyg. Statens haverikommissions möjlig- het att överlÄta utredningsansvar till en annan utlÀndsk myndig- het ska framgÄ redan av lag och inte enbart av förordning.
SkÀlen för utredarens förslag: För en olycksundersökning av ett utlÀndskt civilt fartyg finns det internationella bestÀmmelser i bl.a. direktivet 2009/18/EG, som under 2011 har genomförts i LUO. Det finns Àven regler för detta i
Detta innebĂ€r att den korta regleringen i 4 § LUO om att svensk utredningsmyndighet ska undersöka olyckor och tillbud som har intrĂ€ffat i Sverige inte i sig ger en rĂ€ttvisande eller full- stĂ€ndig bild av hur olyckor och tillbud inom sjöfarten med inter- nationella inslag kan och bör hanteras. Huvudregeln om staternas delade ansvar kommer i stĂ€llet till uttryck i FUO snarare Ă€n i LUO. Ăven om tillĂ€mpningen av LUO jĂ€mförd med regleringen i FUO i de flesta fall Ă€ndĂ„ kommer till samma resultat som ett direkt anvĂ€ndande av de internationella instrumenten skulle ha gjort, sĂ„ bör LSU Ă€ndras till att bĂ€ttre överensstĂ€mma med hur olycksutred- ningar hanteras i verkligheten. Detta görs lĂ€mpligen genom att möjligheten att anförtro ledningen av olycksundersökningar till en
174
SOU 2014:82 Undersökning av olyckor med internationell anknytning
annan medlemsstat Äterges tydligare och mer konkret i LSU snarare Àn som Àr fallet i dag, mer dolt i FUO.
6.4.7UtlÀndska civila luftfartyg
Utredarens förslag: Statens haverikommissions möjlighet att delegera utredningsansvar till annan utlÀndsk myndighet ska framgÄ redan av lag och inte enbart av förordning.
SkÀlen för utredarens förslag: Huvudregeln i 4 § LUO om att en undersökning ska göras i frÄga om olyckor och tillbud som har intrÀffat i Sverige stÀmmer vÀl överens med huvudregeln enligt Chicagokonventionen och förordning (EU) nr 996/2010. Möjlig- heten att delegera uppgiften att genomföra olycksundersökningen till nÄgon annan framgÄr i förordningen (EU) nr 996/2010 av artikel 6.2. I svensk rÀtt Äterfinns delegationsmöjligheten i 2 § FUO. Av förtydligande skÀl finner utredaren Àven hÀr att delegationsmöjlig- heten i de svenska föreskrifterna ska lyftas fram genom att de i LSU införs vid sidan av huvudregeln om regleringen av utrednings- ansvaret, i stÀllet för att som i dag Äterfinnas i FUO.
6.5ĂvervĂ€ganden: Olyckor och tillbud med svenska fartyg och luftfartyg i utlandet
Utredarens förslag: Statens haverikommission ska utreda hÀndelser som intrÀffar utomlands med svenska statsfartyg eller statsluftfartyg, om inte sÀrskilda skÀl talar emot en sÄdan utred- ning.
Regleringen kring utredning av olyckor och tillbud med svenska civila fartyg och luftfartyg i utlandet föreslÄs inte för- Àndras.
175
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
6.5.1Inledning
Regleringen av Statens haverikommissions utredningsskyldighet i utlandet Äterfinns för sjöfartens del i 4 § andra stycket LUO. Regleringen innebÀr att Statens haverikommission som en utgÄngs- punkt ska utreda hÀndelser i utlandet med fartyg som för svensk flagg, eller som Àr av annat vÀsentligt intresse för Sverige.
För luftfartens del Äterfinns regleringen i 4 § tredje stycket LUO och innebÀr som huvudregel att Statens haverikommission inte ska utreda hÀndelser med svenska civila luftfartyg i utlandet, men dÀremot med svenska statsluftfartyg.
6.5.2Svenska civila fartyg
Utredarens förslag: Utredaren bedömer att nÄgra Àndringar inte ska genomföras i LSU.
SkÀlen för utredarens förslag: I dessa delar följer LUO vÀl de internationella regelverk som gÀller och det finns enligt utredaren inte heller nÄgon anledning att föreslÄ förÀndringar i förtydligande syfte för detta omrÄde.
6.5.3Svenska civila luftfartyg
Utredarens förslag: Utredaren bedömer att nÄgra Àndringar inte ska genomföras i LSU.
SkÀlen för utredarens förslag: Regleringen i LUO följer vÀl de internationella instrumenten eftersom LUO gör undantag för internationella överenskommelser som Sverige har bitrÀtt, dvs. Chicagokonventionen. Eftersom Chicagokonventionen med sin State of
176
SOU 2014:82 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
överenskommelse reglerar frÄgan. Flertalet luftfartsolyckor utreds ocksÄ med stöd av regleringen i förordningen (EU) nr 996/2010.
6.5.4Svenska statsluftfartyg
Utredarens förslag: Statens haverikommission ska utreda hÀndelser som intrÀffar utomlands med svenska statsluftfartyg, om inte sÀrskilda skÀl talar emot en sÄdan utredning.
SkÀlen för utredarens förslag: Eftersom Chicagokonventionen inte gÀller för statsluftfarten innebÀr regleringen i 4 § tredje stycket LUO att Statens haverikommission som huvudregel mÄste utreda olyckor eller tillbud till olyckor som intrÀffar med ett svenskt stats- luftfartyg i utlandet. Detta Àr ocksÄ huvudsakligen i överensstÀm- melse med Försvarsmaktens regler för militÀr luftfart (RML) och bör enligt utredaren, i vart fall som utgÄngspunkt, inte innefatta nÄgon egentlig problembild. Det bör emellertid analyseras mer ingÄende om det under alla förhÄllanden bör vara Statens haveri- kommission som ska genomföra samtliga undersökningar i ut- landet eller om undersökningar i utlandet i vissa fall kan och bör undersökas av nÄgon annan myndighet. Det bör ocksÄ analyseras om regleringen i LUO om att Statens haverikommission ska utreda hÀndelser med svenska statsluftfartyg i utlandet ska vara undan- tagslös eller inte.
Ska det alltid vara Statens haverikommission som utreder hÀndelser i utlandet med svenska statsluftfartyg?
Sedan LUO:s tillkomst 1990 har det hÀnt mycket inom den mili- tÀra luftfarten vad avser bl.a. Försvarsmaktens deltagande i inter- nationella sammanhang; deltagande i Open Skies innebÀr ett hundratal överflygningar över frÀmmande stater per Är, flygövning- ar med
35 Cross Border Training.
177
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
partners och deltagande sker i internationella övningar sÄsom Red Flag. DÀrutöver deltar Sverige Àven i internationella insatser som IFOR, ISAF, OUP och Atalanta. Flygningar utförs dÄ ocksÄ i enlighet med Hostac Cross Operations varvid svenska militÀra helikoptrar genomför landningar pÄ utlÀndska örlogsfartyg, över vilka fartyg flaggstaten har suverÀnitet.
Sverige genomför sÄledes i dag militÀra flygningar över ett hundratal olika stater. Oftast sker detta i ordnade former och över stater som har kapacitet och tillförlitliga system för att genomföra olycksutredningar, men sÄ Àr inte alltid fallet.
Olycksundersökningar i ett insatsomrÄde kan vara förenat med mÄnga olika typer av svÄrigheter. I ett första skede mÄste det fast- stÀllas om det över huvud taget har varit frÄga om en olycka eller om det som har intrÀffat i stÀllet har varit en ren stridshÀndelse. DÀrefter mÄste personal förberedas för undersökningsuppgiften och den mÄste ocksÄ formellt kunna understÀllas en militÀr chef i omrÄdet, vilket sannolikt kommer att vara en utlÀndsk militÀr chef. Undersökningspersonalen mÄste sedan ocksÄ kunna samverka med förband pÄ plats. Det mÄste ocksÄ utredas om olyckan har skett vid en bas eller i terrÀngen, vilken luftfartstyp det Àr frÄga om samt hur logistiken ska hanteras. Tidsaspekten Àr kritisk eftersom det kan vara farligt att vistas i ett insatsomrÄde och denna fara ökar ju lÀngre tid som har gÄtt sedan olyckan eller tillbudet intrÀffade. Olycksutredare kan ocksÄ komma att utgöra militÀra mÄl varför hotbilder av fiender och Àven t.ex. farliga utrustningar i omrÄdet mÄste analyseras.
FörhÄllandena kan ibland vara svÄra för det svenska statsflyget, eftersom det kan intrÀffa att man mÄste flyga över farliga omrÄden. I dag fÄr dÀrför anses gÀlla att Statens haverikommission av sÄvÀl arbetsmiljömÀssiga som praktiska skÀl skulle kunna fÄ stora svÄrig- heter med att genomföra vissa typer av utredningar i utlandet, t.ex. avseende olyckor med svenska militÀra luftfartyg i utlÀndska insats- omrÄden.
Ett sÀtt att bemöta en sÄdan problematik kan vara att i den nya LSU och den nya förordningen om sÀkerhetsutredning (FSU) tyd- ligare reglera att Statens haverikommission, om den bedömer att en olycksundersökning av en militÀr olycka i utlandet Àr svÄr att genomföra, snarast ska överlÄta utredningsansvaret till Försvars- makten. Detta skulle kunna underlÀtta för Försvarsmakten vid
178
SOU 2014:82 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
militÀra olyckor eller tillbud dÀr kanske ett flertal nationer Àr invol- verade i ett insatsomrÄde och dÀr det Àr viktigt att snabbt fÄ till stÄnd militÀra överenskommelser om hur olycksundersökningen bÀst bör genomföras. Försvarsmakten kan genom den nuvarande regleringen i LUO vid en sÄdan militÀr hÀndelse kÀnna sig för- hindrad att agera för Sveriges rÀkning i förhÄllande till övriga in- blandade nationer, med anledning av Statens haverikommissions tydliga mandat som svensk utredande myndighet av allvarliga olyckor och tillbud. Om Statens haverikommission dÄ i LSU och FSU skulle ÄlÀggas att överlÄta utredningsansvaret till Försvars- makten, skulle Försvarsmakten snabbt fÄ ett tydligt mandat för det enskilda fallet att i samrÄd med utlÀndska militÀra myndigheter kunna genomföra olycksundersökningen pÄ det sÀtt som den bedömer Àr mest lÀmpat med hÀnsyn till omstÀndigheterna. En hÀnvisning till nationell lagstiftning som LSU skulle dÄ möjligen ocksÄ kunna förvÀntas verka underlÀttande i Försvarsmaktens kontakter med andra lÀnders militÀra myndigheter.
En sĂ„dan reglering skulle enligt utredaren emellertid kunna ge upphov till andra mer principiella betĂ€nkligheter. Ăven om För- svarsmakten i vissa fall skulle kunna se det som en fördel i kontak- terna med utlĂ€ndska militĂ€ra myndigheter att kunna hĂ€nvisa till LSU sĂ„som grunden för Försvarsmaktens agerande vid en militĂ€r olycka eller tillbud i utlandet, sĂ„ skulle den svenska regleringen i LSU Ă€ndĂ„ i sig inte fĂ„ nĂ„gon egentlig juridisk verkan i det utlĂ€ndska olycksomrĂ„det, t.ex. avseende vilka befogenheter som fĂ„r anvĂ€ndas. En reglering om överlĂ„telseskyldighet av utredningsansvaret enligt LSU skulle dĂ€rför vara till formell och teoretisk fördel för För- svarsmakten snarare Ă€n att ge tillgĂ„ng till ett mer praktiskt tillĂ€mp- bart regelverk för situationen i frĂ„ga. Att enbart av tĂ€nkbara procedurskĂ€l föreslĂ„ en Ă€ndrad lagstiftning kan enligt utredarens mening inte komma ifrĂ„ga.
Det ska vidare pÄpekas att Statens haverikommission i dag enligt 2 § andra stycket FUO inte fÄr överlÄta olycksundersökningar om det skulle kunna rubba tilltron till undersökningens objektivitet att utredningen inte görs av Statens haverikommission. Statens haveri- kommission har bl.a. av den anledningen, och mot bakgrund av hur tillsynsfunktionen inom Försvarsmakten Àr organiserad, beslutat
179
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
att inte till Försvarsmakten överlÄta nÄgra undersökningar för vilka ett obligatoriskt utredningsansvar enligt LUO föreligger.36 Detta talar ytterligare emot en reglering dÀr Statens haverikommission allmÀnt skulle ÄlÀggas att överlÄta utredningsansvaret till Försvars- makten om den inte skulle anse sig sjÀlv kunna genomföra under- sökningen.
Utredaren föreslÄr ocksÄ i övrigt vissa allmÀnna Àndringar i LUO och FUO i förtydligande syfte (se kapitel 4). Ett av dessa förslag Àr att helt inrikta den nya LSU och FSU mot Statens haveri- kommission och dess verksamhet och dÀrmed i huvudsak utrangera bestÀmmelser om olycksutredande verksamhet vid Transport- styrelsen och Försvarsmakten frÄn föreskrifterna i LSU och FSU. Att mot den bakgrunden ÀndÄ vÀlja att i LSU och FSU aktivt ut- peka Försvarsmakten som en aktör för olycksundersökningarna skulle strida mot syftet med att Ästadkomma övergripande förtyd- liganden i LSU och FSU.
Utredaren finner dÀrför inte skÀl att som nÄgon allmÀn princip i LSU eller FSU föreslÄ att det t.ex. bör vara Försvarsmakten i stÀllet för Statens haverikommission som bör genomföra vissa typer av olycksundersökningar i utlandet av svenska statsluftfartyg. Utreda- ren delar dÀrvid regeringens tidigare bedömning om att samma ordning av effektivitets- och kostnadsskÀl bör gÀlla för undersök- ning frÄn sÀkerhetssynpunkt av alla slags allvarliga olyckor, dvs. genom Statens haverikommissions försorg.37 Den tydliga utgÄngs- punkten i LUO om att Statens haverikommission ska utreda hÀndelser i utlandet med svenska statsluftfartyg, ska dÀrför kvarstÄ oförÀndrad. Det ska i det sammanhanget emellertid pÄpekas att den allmÀnna möjligheten för Statens haverikommission att överlÄta Ät nÄgon annan (dÀribland t.ex. Försvarsmakten) att göra en olycks- undersökning bör vara kvar i LSU och FSU. Om Statens haveri- kommission dÀrför i ett enskilt fall skulle finna att förutsÀttningar föreligger för att överlÄta en olycksundersökning av t.ex. ett mili- tÀrt luftfartyg i ett utlÀndskt stridsomrÄde till Försvarsmakten och Àven i övrigt bedömer att ett sÄdant överlÄtande skulle framstÄ som mest lÀmpligt, sÄ bör det Àven fortsÀttningsvis kunna ske.
36Statens haverikommissions beslut den 20 december 2011, dnr. A 195/11.
37Prop. 1989/90:104 s. 24 f.
180
SOU 2014:82 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
Bör Statens haverikommission undantagslöst utreda hÀndelser i utlandet med svenska statsluftfartyg?
Som redan har anförts kan Statens haverikommission i en del fall vid t.ex. svenska militÀra olyckor i utlandet bedöma att en olycks- undersökning Àr genomförbar, medan den kan bedöma andra sÄdana olyckor som praktiskt omöjliga att utreda. Det gÄr inte att nÀrmare allmÀnt redogöra för i vilka situationer en utredning kan göras respektive i vilka fall den inte kan göras. Det mÄste i stÀllet vara Statens haverikommission sjÀlv som i ett enskilt fall avgör om den anser sig kunna genomföra en utredning eller inte.
Faktum kvarstÄr emellertid att Statens haverikommission kan komma att stÀllas inför situationer dÀr en olycksutredning inte kan genomföras utomlands. Utredaren anser att det Àr en brist om det dÄ saknas utrymme för en sÄdan bedömning i LSU. En lÀmplig lösning pÄ det problemet Àr dÀrför att i LSU föreskriva att en utredning ska genomföras av hÀndelser utomlands med svenska statsluftfartyg, sÄvida det inte finns sÀrskilda skÀl dÀremot. PÄ sÄ vis fÄr Statens haverikommission en tydlig huvudregel om att utreda olyckan i frÄga men kan ocksÄ, om den finner att sÀrskilda skÀl föreligger, konstatera att en olycksutredning inte kan eller ska genomföras. SÄdana sÀrskilda skÀl kan t.ex. vara att det av sÀker- hetsskÀl inte gÄr att skicka svensk personal till olycksomrÄdet eller att olyckan till större del berör annat land eller andra lÀnder och dÀrför ocksÄ bÀttre utreds av det landet eller de lÀnderna.
Genom en sĂ„dan lösning med sĂ€rskilda skĂ€l som en ventil mot en olycksutredning blir ocksĂ„ utredarens övriga utredningsförslag mer principiellt konsekventa och enhetliga â utlĂ€ndska statsluft- fartyg som blir inblandade i en olycka eller ett tillbud i Sverige ska ju inte utredas av Statens haverikommission, om inte sĂ€rskilda skĂ€l finns för en sĂ„dan utredning (se avsnitt 6.4.5).
181
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
SOU 2014:82 |
6.5.5Svenska statsfartyg
Utredarens förslag: Statens haverikommission ska utreda hÀndel- ser som intrÀffar utomlands med svenska statsfartyg, om inte sÀrskilda skÀl talar emot en sÄdan utredning.
SkÀlen för utredarens förslag: Enligt 4 § andra stycket LUO ska en undersökning göras med stöd av LUO av en sjöolycka eller ett tillbud som har intrÀffat utomlands, om hÀndelsen berör ett fartyg som för svensk flagg eller Àr av annat vÀsentligt intresse för Sverige. Regleringen i 4 § LUO gÀller dÄ Àven för svenska statsfartyg i utlandet eftersom nÄgra undantag inte görs i föreskrifterna för statsfartygen.
Utredaren finner inga bÀrande skÀl till varför olyckor eller tillbud med svenska militÀra fartyg eller andra svenska statsfartyg bör regleras pÄ nÄgot annat sÀtt Àn vad som föreslÄs för svenska statsluftfartyg i avsnitt 6.5.4.
En reglering bör dÀrför införas i LSU om att Statens haverikom- mission ska utreda hÀndelser som intrÀffar utomlands med svenska statsfartyg, om inte sÀrskilda skÀl talar emot en sÄdan utredning.
6.6SĂ€rskilt om svensk utredning av
Utredarens förslag: BestÀmmelsen i 4 a § b LUO ska Àndras för att bÀttre överensstÀmma med direktivet 2009/18/EG.
SkÀlen för utredarens förslag: Av 4 a § LUO framgÄr det i dag att en olycksundersökning enligt LUO ska inledas om ett utlÀndskt
182
SOU 2014:82 |
Undersökning av olyckor med internationell anknytning |
Regleringen infördes 2002 genom införlivande av direktivet 1999/35/EG38 för att tillÀmpas pÄ
Statens haverikommission har pekat pÄ att regleringen i LUO inte överensstÀmmer med regleringen i direktivet eftersom bestÀm- melsen i LUO, till skillnad frÄn bestÀmmelsen i direktivet, inte tar hÀnsyn till att en olycksundersökning i första hand ska inledas av den medlemsstat pÄ vars territorialhav eller inre vatten en olycka eller tillbud har skett, oavsett om fartyget dessförinnan besökt nÄgot annat land eller inte.40 Om t.ex. en olycka skulle intrÀffa pÄ danskt territorialvatten med en tysk
Utredaren delar Statens haverikommissions bedömning om att LUO har kommit att fÄ en annan lydelse Àn vad som framgÄr av direktivet och dÀrmed i dag ÄlÀgger Statens haverikommission
38RÄdets direktiv 1999/35/EG av den 29 april om ett system med obligatoriska besiktningar för en sÀker drift av
39Prop. 2000/01:137 s. 57.
40Statens haverikomissions skrivelse till Försvarsdepartementet den 19 juni 2012, dnr Fö 2012/1293/RS.
183
Undersökning av olyckor med internationell anknytning SOU 2014:82
utredningsskyldighet i en vidare omfattning Àn vad som krÀvs enligt direktivet 2009/18/EG.
Utredaren kan inte av förarbetena till implementeringen av vare sig direktivet 1999/35/EG eller direktivet 2009/18/EG finna att nÄgonting tyder pÄ att denna skillnad har varit lagstiftarens mening. Utredaren drar dÀrför slutsatsen att utformningen av 4 a § b i LUO mÄste ha tillkommit genom ett förbiseende. DÄ det enligt utre- daren inte heller kan anföras nÄgra bÀrande skÀl till varför den felaktiga lydelsen ÀndÄ bör vara kvar, delar utredaren ocksÄ Statens haverikommissions bedömning om att bestÀmmelsen frÄn 4 a § b i LUO i den nya LSU bör anpassas för att uppnÄ en bÀttre överens- stÀmmelse med direktivet och dÀrför förtydligas i enlighet med artikel 7.4 i direktivet 2009/18/EG.
184
7Omfattningen av
Statens haverikommissions olycksundersökningar
7.1Bakgrund
Utredaren ska analysera möjligheterna att anpassa olycksunder- sökningarnas omfattning till undersökningsresultatens förvĂ€ntade nytta. ĂvervĂ€ganden i den delen görs i avsnitt 7.2.
Utredaren ska Ă€ven övervĂ€ga om en granskning av rĂ€ddnings- insatsen ska vara obligatorisk, eller om det bör stĂ€llas upp kriterier för nĂ€r en sĂ„dan granskning bör ske. ĂvervĂ€ganden i den delen görs i avsnitt 7.3.
Kommittédirektiven tar Àven upp frÄgan om temautredningar, dvs. utredningar som inte syftar till att utreda en specifik hÀndelse, och stÀller frÄgan om möjligheten att kunna genomföra sÄdana tema- utredningar krÀver Àndringar i den nya lagen om sÀkerhetsutredning (LSU). De frÄgorna bedöms i avsnitt 7.4.
7.2Statens haverikommissions möjlighet att besluta om sÀkerhetsutredningars omfattning
ska förtydligas
Utredarens förslag: Regleringen i LSU ska utformas pÄ sÄ sÀtt att Statens haverikommission ges uttryckligt lagstöd för att fast- stÀlla omfattningen av de sÀkerhetsutredningar och rapporter som görs, med hÀnsyn tagen till:
ï·att olycksundersökningarnas och rapporternas omfattning ska stĂ„ i överensstĂ€mmelse med internationella Ă„taganden samt
185
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
ï·att undersökningarnas omfattning ska stĂ„ i förhĂ„llande till de lĂ€rdomar som kan förvĂ€ntas dras av respektive olycksunder- sökning.
BestÀmmelser om olycksutredningars syfte och omfattning Äter- finns i 6 § lagen (1990:712) om undersökning av olyckor (LUO) dÀr det sÀgs att en olycksundersökning sÄ lÄngt möjligt ska klar- lÀgga sÄvÀl hÀndelseförloppet och orsaken till olyckan eller till- budet, som skador och effekter i övrigt. Regleringen Àr allmÀn och riktar sig dÀrför mot sÄvÀl större som mindre olyckor eller tillbud och avser hÀndelser inom alla typer av trafikslag, liksom olyckor i övrigt. 6 § LUO motsvarar i sin nuvarande utformning i allt vÀsentligt den reglering som beslutades av riksdagen redan 1990 nÀr LUO trÀdde i kraft.1 BestÀmmelserna i LUO sades i förarbetena Àven i sak överensstÀmma med de faktorer som dÄ skulle beaktas av Katastrofkommissionen i dess verksamhet.2 Regleringen överens- stÀmmer i delar ocksÄ med 11 kap. 7 § i 1957 Ärs luftfartslag, om att en undersökning av en luftfartsolyckshÀndelse skulle omfatta olyckshÀndelsen, dess orsaker samt uppkomna skador.
Vidare finns det vissa specialbestÀmmelser som kompletterar regleringen i 6 § LUO. I 13 d § förordningen (1990:717) om under- sökning av olyckor (FUO) anges att en rapport om en jÀrnvÀgs- olycka ska utformas pÄ ett sÀtt som lÀmpar sig för olyckans eller tillbudets typ och omfattning och för resultatets betydelse. BestÀmmelsen kommer frÄn artikel 23.1 i direktivet 2004/49/EG.3 I artikel 16.1 i förordningen (EU) nr 996/20104 anges att en sÀker- hetsutredning avseende olyckor eller tillbud inom civil luftfart ska redovisas i en rapport som ska utarbetas pÄ ett sÀtt som Àr lÀmpligt
1Prop. 1989/90:104. Efter Trafikutskottets förslag beslutade emellertid riksdagen 2007 vid genomförandet av det andra jÀrnvÀgspaketet att bl.a. beteckningen hÀndelse i 6 § skulle ersÀttas med olyckan eller tillbudet, bet. 2006/07:TU13, rskr. 2006/07:199.
2Prop. 1989/90:104 s. 38.
3Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om sÀkerhet pÄ gemenskapens jÀrnvÀgar och om Àndring av rÄdets direktiv 95/18/EG om tillstÄnd för jÀrnvÀgsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av jÀrnvÀgsinfrastruktur och utfÀrdande av sÀkerhetsintyg (jÀrnvÀgs- sÀkerhetsdirektivet).
4Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 996/2010 av den 20 oktober om utred- ning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart och om upphÀvande av direktiv 94/56/EG.
186
SOU 2014:82 |
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
i förhÄllande till olyckans eller det allvarliga tillbudets art och svÄrighetsgrad.
Varken LUO eller FUO innehÄller dock nÄgra uttryckliga bestÀmmelser om Statens haverikommissions möjligheter att av- grÀnsa eller begrÀnsa sina utredningar, Àven om det ligger i sakens natur att sÄdana beslut mÄste tas i varje utredning.
7.2.1En internationell jÀmförelse
Vid en internationell jÀmförelse med de lÀnder som utredaren har haft kontakt med framgÄr det att motsvarande olycksutredande myndigheter har uttryckliga möjligheter att anpassa olycksunder- sökningarnas omfattning i förhÄllande till olyckans eller tillbudets svÄrighetsgrad och undersökningens förvÀntade nytta.
I Finland framgÄr det t.ex. av 17 § i lagen om sÀkerhetsutred- ning av olyckor och vissa andra hÀndelser (20.5.2011/525) att det Àr Olycksutredningscentralen (Statens haverikommissions motsvarig- het i Finland) som beslutar om hur omfattande en sÀkerhetsutred- ning ska vara. Det Àr den utredare som leder olycksundersök- ningen, IIC (Investigator in Charge), som bestÀmmer utredningens omfattning. I tiden före 2011, nÀr bestÀmmelsen infördes, upp- levdes Àven i Finland att vissa olycksundersökningar kunde bli allt- för omfattande.
Ăven i Storbritannien kan den olycksutredande myndigheten sjĂ€lv avgöra olycksutredningens omfattning. Vid AAIB5 stödjer man sig pĂ„ förordningen (EU) nr 996/2010 för att besluta om omfattningen av olika utredningar. För mindre utredningar kan det t.o.m. rĂ€cka med att man skickar ett formulĂ€r till den berörda piloten och att pilotens svar pĂ„ frĂ„gorna i formulĂ€ret sedan utgör AAIB:s utredningsrapport6. SĂ„dana mindre utredningar gĂ„r mycket fort att genomföra och ska vara publicerade inom tre mĂ„nader frĂ„n det att hĂ€ndelsen intrĂ€ffade. Ăven för större utredningar försöker man behĂ„lla kontrollen över att utredningarna inte blir onödigt omfattande. Efter en viss utredningstid hĂ„ller man dĂ€rför ett större internt möte dĂ€r alla de fakta som sĂ„ lĂ„ngt har framkommit analy-
5Air Accident Investigation Branch.
6I sĂ„dana fall anges emellertid tydligt i rapporten genom en âdisclaimerâ att utredningen har genomförts i en begrĂ€nsad omfattning och att rapporten enbart utgörs av pilotens uppgifter.
187
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
seras. DÀrefter avgörs i vilka delar som utredningen ska fortgÄ respektive i vilka delar man anser sig inte behöva nÄgon fortsatt utredning.
Ăven vid MAIB7 upprĂ€ttas sĂ„vĂ€l större som mer summariska rapporter om intrĂ€ffade sjöolyckor eller tillbud till sjöss. För vissa utredningar mĂ„ste man först fĂ„ mer information innan man kan besluta om man alls ska undersöka hĂ€ndelsen eller, om hĂ€ndelsen ska undersökas, om undersökningen bör vara av större eller mindre omfattning. Efter det att viss inledande information har inhĂ€mtats hĂ„lls ett möte med hela MAIB varefter det beslutas om och hur utredningen ska fortgĂ„.
Slutsatsen kan dÀrmed dras att myndigheterna i de redovisade lÀnderna i större utstrÀckning Àn i Sverige har funnit möjligheter att sjÀlva avgöra omfattningen av sina utredningar och rapporter.
7.2.2SkÀl för en Àndrad reglering
Utredaren kan finna i vart fall följande tre skÀl till att Statens haverikommission bör ges uttryckligt lagstöd att avgöra vilken om- fattning som utredningar och rapporter bör ha.
Statens haverikommission fÄr större utrymme att disponera sina resurser
Statskontoret har i en tidigare rapport ifrÄgasatt om Statens haveri- kommission har tillrÀckliga resurser för sin verksamhet.8 Stats- kontoret noterade dÄ Àven att Statens haverikommissions olycks- undersökningar i vissa fall kan bedrivas med vÀl höga ambitioner och att en möjlighet att kunna minska ambitionsnivÄn för vissa utred- ningar skulle kunna lösgöra resurser för verksamheten i stort. Det finns dÀrmed ekonomiska skÀl som talar för att Statens haverikom- mission sjÀlv bör kunna besluta om omfattningen av sina utred- ningar och rapporter.
7Marine Accident Investigation Branch.
8Statskontorets rapport 2009:22, Statens haverikommissions verksamhet, s. 8.
188
SOU 2014:82 |
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
Möjligheterna att fÀrdigstÀlla utredningar inom uppsatta tidsmÄl pÄverkas positivt
Enligt 13 § FUO ska Statens haverikommission slutföra sina olycksundersökningar snarast möjligt och om möjligt inom tolv mÄnader frÄn dagen för olyckan eller tillbudet. De genomsnittliga tiderna för genomförande av Statens haverikommissions utred- ningar har emellertid de senaste Ären överstigit det uppsatta mÄlet om tolv mÄnader.9 Detta har ansetts kunna peka pÄ att vissa olycks- utredningar drivs med för höga ambitioner, eller att utredningarna har för smÄ resurser till sitt förfogande10. Att tidsramarna för genomförande av olycksundersökningar inte nÄs Àr allvarligt efter- som utredningsresultaten och dÀrtill hörande sÀkerhetsrekom- mendationer bör lÀmnas sÄ fort som möjligt efter det att en olycka eller ett tillbud har intrÀffat. Ett bemyndigande för Statens haveri- kommission att kunna besluta om omfattningen av sina utred- ningar och rapporter skulle dÀrmed kunna inverka positivt pÄ genomförandetiderna av olycksundersökningar, dels direkt pÄ den aktuella utredningen som med mindre omfattande utredningsarbete kan bli klar fortare, dels indirekt för övriga utredningar för vilka större utredningsresurser dÀrmed kan tillföras genom omallokering.
Rationaliseringsvinster kan göras om utredningsarbete av marginell nytta kan tas bort
Det framstĂ„r enligt utredaren rent allmĂ€nt som resursslösande och irrationellt att lĂ€gga ned omfattande utredningsresurser eller upp- rĂ€tta rapporter i en omfattning som i praktiken inte kan förvĂ€ntas komma att tillgodogöras fullt ut av tilltĂ€nkta lĂ€sare eller adressater. Ăven rationalitetsskĂ€l talar dĂ€rför för att Statens haverikommission sjĂ€lv ska kunna bestĂ€mma omfattningen av sina utredningar och rapporter.
9Utredningstidens lÀngd varierar i praktiken kraftigt mellan de olika trafikslagen. Under Är 2013 var t.ex. den genomsnittliga handlÀggningstiden för Statens haverikommissions olycksundersökningar inom civil luftfart drygt nio mÄnader, civil sjöfart drygt 16 mÄnader, spÄrbunden trafik drygt 20 mÄnader, militÀr verksamhet drygt 29 mÄnader och annan verk- samhet drygt 22 mÄnader. Andelen olycksundersökningar som slutförts inom tolv mÄnader ökade frÄn 46 procent Är 2012 till 62 procent Är 2013 (Statens haverikommissions Ärsredovis- ning rÀkenskapsÄret 2013).
10Statskontoret 2009:22, Statens haverikommissions verksamhet, s. 103.
189
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
7.2.3Möjligheter till en Àndrad reglering
FrÄgan blir dÄ om det finns nÄgra hinder mot att lagreglera att Statens haverikommission sjÀlv ska kunna besluta om omfattningen av sina utredningar och rapporter. Den frÄgan kommer att bedömas i tvÄ led, dels om det finns hinder i svensk rÀtt för en sÄdan ÄtgÀrd, dels om det finns internationella hinder för regleringen.
SkÀlen för nuvarande reglering i svensk rÀtt
Regleringen i 6 § LUO hÀrrör frÄn regleringen för den tidigare katastrofkommissionen som lades ned 1990 i samband med in- förandet av LUO. Katastrofkommissionen kallades först för Kom- mittén (Kn 1981:02) för undersökning av allvarliga olyckshÀndelser och hade som uppdrag att undersöka allvarliga olyckshÀndelser (utom luftfarts- och sjöolyckor) samt tillbud till sÄdana hÀndelser. Katastrofkommissionens arbete var just inriktat pÄ de frÄn sÀker- hetssynpunkt allvarligaste olyckshÀndelserna, t.ex. katastrofartade hotellbrÀnder, explosioner i industrianlÀggningar, jordskred, lÀckage av giftiga kemikalier ut i naturen etc.11 Vid överförandet av regle- ringen till LUO har kravet pÄ omfattningen av olycksundersök- ningar emellertid kommit att riktas mot alla Statens haverikom- missions utredningar, dvs. Àven mindre allvarliga olyckor eller till- bud. Att det ansÄgs viktigt att noggrant och utförligt utreda sÄdana allvarliga olyckshÀndelser som tidigare exemplifierades avseende katastrofkommissionens verksamhet Àr en sak. Att regleringen kommit att kvarstÄ oförÀndrad och gÀlla Àven för Statens haveri- kommissions utredningar av mindre allvarliga hÀndelser har, sÄvitt utredaren kan förstÄ, emellertid inte tydligt adresserats av lagstifta- ren. Utredaren ser dÀrför inte att en reglering dÀr Statens haveri- kommission ges möjlighet att sjÀlv kunna besluta vilken omfattning en utredning ska ha skulle strida mot nÄgra tidigare tydliga författningsmotiv. Det kan förvisso sÀgas att det rent kvalitativt alltid Àr bra om olycksutredningar Àr sÄ utförliga och noggranna som möjligt. Att snabbt och rationellt kunna genomföra olycks- utredningar Àr emellertid ocksÄ viktiga kvalitetsaspekter. Utredaren bedömer dÀrför att det inte finns nÄgra svenska författningsmÀssiga
11 Prop. 1989/90:104, s. 13, 20 och 25.
190
SOU 2014:82 |
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
hinder mot att ge Statens haverikommission möjligheten att sjÀlv kunna besluta vilken omfattning en utredning ska ha.
Krav enligt internationell rÀtt
I artikel 23.1 i direktivet 2004/49/EG Ă„terfinns en bestĂ€mmelse om att en utredning av en hĂ€ndelse pĂ„ jĂ€rnvĂ€g ska rapporteras pĂ„ ett sĂ€tt som lĂ€mpar sig för hĂ€ndelsens typ och omfattning och för resul- tatets betydelse. BestĂ€mmelsen Ă€r genomförd i svensk rĂ€tt genom en transformerande reglering i 13 d § FUO. Ăven om bestĂ€mmelsen verkar ge upphov till ett ganska stort utrymme för bedömning om hur en olycksundersökningsrapport ska redovisas, sĂ„ följer av artikel 23.2 i direktivet samt 13 d § i FUO att rapporten i sĂ„ stor utstrĂ€ckning som möjligt ska följa den rapportstruktur som fast- stĂ€llts i bilaga 5 till direktivet. Enligt bilaga 5 ska rapporten inledas med en sammanfattning av hĂ€ndelsen, var och nĂ€r den Ă€gde rum och dess följder. DĂ€rutöver ska Ă€ven anges orsaker och bidragande faktorer till hĂ€ndelsen, de viktigaste sĂ€kerhetsrekommendationerna och en uppgift om till vilka som rekommendationerna riktas, upp- gifter om direkta fakta om hĂ€ndelsen, en redovisning av utförda utredningar och undersökningar rörande exempelvis vittnesupp- gifter, uppgifter om företagens sĂ€kerhetsstyrningssystem och funk- tionen hos jĂ€rnvĂ€gsfordon och tekniska anlĂ€ggningar samt en analys och slutsats innefattande rekommendationer. Möjligheten att utforma kortare rapporter för hĂ€ndelser inom den spĂ„rbundna trafiken Ă€r dĂ€rmed genom hĂ€nvisningen till bilaga 5 trots allt nĂ„got begrĂ€nsade. BegrĂ€nsade möjligheter att skriva kortare rapporter pĂ„- verkar Ă€ven möjligheten att genomföra mindre omfattande utred- ningar. Med anledning av bestĂ€mmelsen i artikel 23.2 i direktivet och 13 d § FUO upplever Statens haverikommission dĂ€rför ocksĂ„ i dag att den har svĂ„rast att begrĂ€nsa omfattningen av sina olycks- undersökningar vid utredning av hĂ€ndelser inom den spĂ„rbundna trafiken.
För sjöfartens del gÀller enligt artikel 5.3 i direktivet 2009/18/EG12 att det ansvariga utredningsorganet i samarbete med
12 Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grund- lÀggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om Àndring av rÄdets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2002/59/EG.
191
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
motsvarande organ i övriga stater med vÀsentligt intresse, ska fast- stÀlla omfattningen av och de praktiska arrangemangen för sÀker- hetsutredningens genomförande, pÄ det sÀtt som anses lÀmpligast för att direktivets syften ska kunna uppnÄs och i syfte att förebygga framtida olyckor och tillbud. Enligt artikel 16.5 i
För hÀndelser inom den civila luftfarten framgÄr det av artikel 16.1 i förordningen (EU) nr 996/2010 att varje sÀkerhetsutredning ska redovisas i en rapport som ska utarbetas pÄ ett sÀtt som Àr lÀmpligt i förhÄllande till olyckans eller det allvarliga tillbudets art och svÄrighetsgrad. I förordningens artikel 5.3 samt i ingressen till förordningen under skÀl 13 framgÄr det ocksÄ att sÀkerhetsutred- ningarnas omfattning bör faststÀllas av den utredande myndigheten och bero pÄ de lÀrdomar som kan dras av dem för att förbÀttra flyg- sÀkerheten, sÀrskilt med hÀnsyn till en kostnadseffektiv anvÀndning av utredningsresurserna inom unionen. Regleringen gÀller utan genomförande i lag i Sverige för de obligatoriska luftfartsutred- ningarna.
Det kan dÀrför konstateras att hÀnsyn mÄste tas till olika inter- nationella instrument vid en förÀndrad reglering av omfattningen av Statens haverikommissions utredningar.
7.2.4Bedömning
SÄ lÀnge en nationell reglering inte stÄr i strid med uttryckliga bestÀmmelser i de internationella regleringarna eller
13 Den av Internationella sjöfartsorganisationen den 16 maj 2008 antagna resolutionen MSC. 255(84).
192
SOU 2014:82 |
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
sjÀlv fÄr avgöra omfattningen av sina utredningar och rapporter inte i strid med Sveriges internationella Ätaganden.
En viktig utgÄngspunkt för en bedömning av frÄgan om hur omfattande Statens haverikommissions olycksundersökningar bör vara mÄste enligt utredaren vara olycksundersökningarnas syfte. I artikel 1 i förordningen (EU) nr 996/2010 sÀgs avseende den civila luftfarten att syftet med sÀkerhetsutredningar enbart Àr att för- hindra framtida olyckor och tillbud. I definitionen av en utredning i kapitel 1 i bilaga 13 till Chicagokonventionen14 sÀgs ocksÄ att utredningens syfte Àr att förebygga olyckor. För sjöfarten sÀgs i artikel 1 till direktivet 2009/18/EG att syftet med bestÀmmelserna i direktiven bl.a. Àr att förbÀttra sjösÀkerheten och minska risken för framtida sjöolyckor. Detsamma upprepas i artikel 1.1 till IMO- koden dÀr det anges att olycksundersökningar av sjöolyckor eller tillbud till sjöss har som syfte att hindra sÄdana framtida sjöolyckor eller tillbud till sjöss. För den spÄrbundna trafiken nÀmns i artikel 3 n i direktivet 2004/49/EG att en utredning utförs i syfte att före- bygga olyckor och tillbud.
Ăven om de enskilda bestĂ€mmelserna om olycksundersökningar pĂ„ detaljnivĂ„ Ă€r olika utformade i de internationella regleringarna sĂ„ Ă€r det angivna syftet med utredningarna Ă€ndĂ„ detsamma för alla instrumenten, dvs. att förhindra framtida olyckor och tillbud. Detta innebĂ€r att om omfattningen av en olycksundersökning eller en rapportering av en intrĂ€ffad hĂ€ndelse i ett enskilt fall skulle bedömas riskera att vĂ€xa utan att samtidigt tillföra nĂ„got mot- svarande mervĂ€rde med avseende pĂ„ möjligheten att förhindra framtida olyckor, sĂ„ saknar det tillkommande arbetet egentligen mening i förhĂ„llande till regleringens syfte. OmvĂ€nt uttryckt sĂ„ kan enligt utredaren en nationell reglering som möjliggör för den utredande myndigheten att sjĂ€lv avgöra i vilken omfattning som en utredning eller rapportering ska genomföras inte anses stĂ„ i strid med internationell reglering, sĂ„ lĂ€nge bedömningen görs i intresset av att förhindra framtida olyckor och frĂ„n vad som kan anses moti- verat frĂ„n sĂ€kerhetssynpunkt (sĂ„vida inte nĂ„gon mer specifik bestĂ€mmelse uttrycker motsatsen).
14 Convention on International Civil Aviation, undertecknad i Chicago den 7 december 1944.
193
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
Att föreslÄ en reglering som ger möjlighet att begrÀnsa omfatt- ningen mÄste i stÀllet ses som resurseffektivt och ligger vÀl i linje med den reglering som har förordats i förordningen (EU) nr 996/2010, dÀr det i skÀl 13 till ingressen har anförts att sÀkerhets- utredningarnas omfattning, sÀrskilt med hÀnsyn till behovet av en kostnadseffektiv anvÀndning av utredningsresurserna inom unionen, bör bero pÄ de lÀrdomar som kan dras av dem för att förbÀttra flyg- sÀkerheten.
Som har anförts ovan Ă€r bestĂ€mmelserna för utredningsrappor- ter nĂ„got annorlunda utformade vad avser den spĂ„rbundna trafiken. Enligt artikel 23.2 i direktivet 2004/49/EG ska rapporter i sĂ„ stor utstrĂ€ckning som möjligt följa den rapporteringsstruktur som har faststĂ€llts i bilaga 5 till direktivet. NĂ„got utrymme för Statens haverikommission att besluta att utforma rapporter pĂ„ annat sĂ€tt finns dĂ„ inte för den spĂ„rbundna trafiken. Ăven för sjöfarten gĂ€ller enligt artikel 5.3 i direktivet 2009/18/EG att omfattningen av utredningen inte ska faststĂ€llas enbart av den olycksutredande myndigheten utan i samarbete med motsvarande organ i övriga stater med vĂ€sentligt intresse. BestĂ€mmelserna i dessa bĂ„da instru- ment mĂ„ste dĂ„ beaktas vid en bedömning av en utrednings omfatt- ning.
En reglering i LSU och FSU kan ÀndÄ lÀmpligen utformas med bestÀmmelserna i förordningen (EU) nr 996/2010 som förebild, men med pÄpekande om att bestÀmmelserna frÄn bl.a. direktivet 2004/49/EG och direktivet 2009/18/EG mÄste beaktas. Enligt utredaren bör regleringen dÀrför utformas pÄ sÄ sÀtt att omfatt- ningen av olycksundersökningar och rapporteringar ska faststÀllas av Statens haverikommission med hÀnsyn till de lÀrdomar som den kan förvÀntas dra och under förutsÀttning av att olycksundersök- ningarnas omfattning och rapportering i övrigt stÄr i överensstÀm- melse med internationella Ätaganden.
Enligt utredaren mÄste det vara den olycksundersökande myndig- heten sjÀlv som i varje enskilt fall bÀst kan bedöma hur omfattande en konkret olycksundersökning bör bli för att kunna bidra till att förhindra framtida olyckor, utan att samtidigt riskera att bli kost- nadsineffektiv.
194
SOU 2014:82 |
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
7.3Granskningen av RÀddningstjÀnstens insatser ska endast göras om det bedöms som relevant
Utredarens förslag: Granskningen av rÀddningsinsatsen ska inte vara obligatorisk i LSU.
Regleringen i LSU ska i stÀllet utformas pÄ sÄ sÀtt att Statens haverikommission sjÀlv fÄr faststÀlla nÀr och hur en granskning ska göras, med hÀnsyn tagen till:
ï·att granskningen ska stĂ„ i överensstĂ€mmelse med inter- nationella Ă„taganden samt
ï·att granskningen stĂ„r i förhĂ„llande till de lĂ€rdomar som kan förvĂ€ntas dras av respektive olycksundersökning.
7.3.1Bakgrund
Statens haverikommission har enligt 6 § tredje punkten LUO ett sÀrskilt uppdrag att ge underlag för en bedömning av de insatser som samhÀllets rÀddningstjÀnst har gjort i samband med en olycka eller ett tillbud.
Enligt kommittédirektiven ska utredaren övervÀga om gransk- ningen av rÀddningstjÀnsten ska vara obligatorisk eller om det bör stÀllas upp kriterier för nÀr en sÄdan granskning ska ske.
Det ska i det hÀr sammanhanget pÄpekas att det Àven finns andra myndigheter Àn Statens haverikommission som har ett ansvar för att undersöka om samhÀllets rÀddningstjÀnst fungerar pÄ ett effek- tivt sÀtt. Enligt 3 kap. 7 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor ansvarar kommunen för rÀddningstjÀnsten inom sitt omrÄde. Det finns emellertid Àven statliga myndigheter som har ansvar för rÀdd- ningstjÀnsten inom mer specifika omrÄden.15 Kommunen har enligt 3 kap. 10 § i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor ansvar för att en olycka undersöks nÀr en rÀddningstjÀnstinsats Àr avslutad, för att i skÀlig omfattning klarlÀgga orsakerna till olyckan, olycksför- loppet och hur en insats har genomförts. Undersökningarna syftar
15 T.ex. har vissa polismyndigheter ansvaret för fjÀllrÀddningstjÀnsten, Sjöfartsverket ansvaret för flyg- och sjörÀddningstjÀnst, Kustbevakningen ansvaret för miljörÀddningstjÀnst till sjöss samt lÀnsstyrelserna ansvaret för rÀddningstjÀnst vid utslÀpp av radioaktiva Àmnen frÄn kÀrntekniska anlÀggningar.
195
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
bl.a. till att ge underlag för bedömning av hur effektiv en viss rÀddningsinsats har varit. Om en olycka undersöks Àven av Statens haverikommission eller annan myndighet med stöd av LUO ska, i den mÄn kommunen har möjlighet att ta del av undersökningen, kommunens egen undersökning anpassas dÀrtill. Kommunen har Àven ett tillsynsansvar mot enskilda avseende efterlevnaden av lagen, medan lÀnsstyrelsen har tillsynsansvar över att kommunens verksamhet lever upp till de mÄl som uppstÀlls i lagen. Myndig- heten för samhÀllsskydd och beredskap har ansvar för att samordna och utveckla verksamheten inom rÀddningstjÀnsten.
7.3.2En internationell jÀmförelse
I Finland ska enligt 5 § i lagen om sÀkerhetsutredning av olyckor och vissa andra hÀndelser (20.5.2011/525) hÀndelseförloppet, orsaker och följder samt rÀddningsinsatserna och myndigheternas ÄtgÀrder klarlÀggas. Det anses viktigt att undersöka Àven rÀdd- ningsinsatser för att kunna förebygga nya olyckor och tillbud och avvÀrja skador. Omfattningen av en utredning beror emellertid alltid pÄ sÀrdragen i det fall det Àr frÄga om.16
I Storbritannien bedömer AAIB RĂ€ddningstjĂ€nstens insatser i den mĂ„n det Ă€r behövligt. Om t.ex. vissa mĂ€nniskor har omkommit i en olycka men inte andra sĂ„ anses det behövligt att utreda RĂ€dd- ningstjĂ€nstens insatser. Ăr det emellertid uppenbart att RĂ€dd- ningstjĂ€nsten inte hade kunnat göra nĂ„got sĂ„ görs inte heller nĂ„gon vidare bedömning i den frĂ„gan av AAIB.
Ăven MAIB bedömer RĂ€ddningstjĂ€nstens insatser om det finns skĂ€l för det. Om emellertid rĂ€ddningsinsatsen har fungerat bra sĂ„ utreds den inte vidare.
7.3.3Bedömning
Statens haverikommission har i dag en skyldighet enligt 6 § tredje punkten i LUO att ge underlag för en bedömning av de insatser som samhÀllets rÀddningstjÀnst har gjort i samband med en olycka eller ett tillbud. Vid en jÀmförelse med liknande undersökningar av
16 Regeringens proposition RP 204/2010 rd s. 31.
196
SOU 2014:82 |
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
rÀddningstjÀnstens insatser kan det konstateras att t.ex. kommu- nerna i sina olycksundersökningar enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, kan vara flexibla i hur de utformar sin under- sökning. Enligt 3 kap. 10 § ska undersökningen i skÀlig omfattning klarlÀgga bl.a. hur rÀddningsinsatsen har genomförts. I förarbetena till lagstiftningen uppgavs att analysen skulle bero pÄ hur svÄr eller omfattande rÀddningsinsatsen hade varit, men att undersökningen normalt sett inte behöver vara sÀrskilt komplicerad och att en anteckning i en rapport frÄn insatsen kunde vara tillrÀcklig i de enklaste fallen. De resurser som avsÀtts för att genomföra under- sökningen skulle enligt förarbetena vara rimliga.17
Utredaren kan inte se nÄgra bÀrande skÀl för att Statens haveri- kommissions undersökningar av rÀddningstjÀnstens insatser mÄste ha andra utgÄngspunkter Àn de nu nÀmnda eller de som har anförts i avsnitt 7.2. Statens haverikommission bör dÀrför inte lÀgga ned utredningsresurser pÄ granskningar av rÀddningstjÀnstens insatser om den inte kan bedöma att det skulle leda till sÀkerhetsförbÀtt- ringar och dÀrigenom bidra till att förhindra framtida olyckor eller tillbud, eller begrÀnsa effekterna av sÄdana olyckor eller tillbud.
I punkterna 2.1 samt 4.2 i bilaga 5 till direktivet 2004/49/EG uppstÀlls strukturer för hur utredningsrapporter för olyckor och tillbud inom den spÄrbundna trafiken bl.a. ska beskriva rÀddnings- tjÀnsternas insatser och analysera rÀddningstjÀnsternas effektivitet. Statens haverikommission ska enligt 13 d § i FUO i sÄ stor ut- strÀckning som möjligt utforma sina utredningsrapporter efter den i bilagan angivna strukturen. Det föreligger dÀrför inom den spÄr- bundna trafiken vissa internationella krav pÄ Statens haverikom- missions bedömning av rÀddningstjÀnstens insatser. Enligt vad utredaren kan bedöma föreligger det emellertid i övrigt inga inter- nationella krav pÄ Sverige avseende i vilken omfattning Statens haverikommission som olycksutredande myndighet mÄste bedöma rÀddningstjÀnstens insatser.
Slutsatsen blir dÄ att Statens haverikommissions undersökningar av rÀddningstjÀnstens insatser bör regleras frÄn samma utgÄngs- punkter som utredarens förslag i avsnitt 7.2 avseende sÀkerhets- utredningarnas omfattning.
17 Prop. 2002/03:119, s. 71 och 111.
197
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
7.4Statens haverikommission ska ges möjligheter att kunna genomföra temautredningar
Utredarens förslag: Statens haverikommission ska tydligare ges möjlighet att genomföra temautredningar, under förutsÀttning att beslut om att genomföra en temautredning stÄr i förhÄllande till de lÀrdomar som kan förvÀntas dras av den.
7.4.1Bakgrund
Statens haverikommissions utredningar avser i allt vÀsentligt en- skilda hÀndelser. Ett annat sÀtt att undersöka olyckor och tillbud Àr att genomföra s.k. temautredningar. En temautredning Àr en under- sökning som inte utgÄr frÄn en enskild olycka utan i stÀllet frÄn förekomsten av flera olyckor eller tillbud inom ett visst omrÄde. En temautredning utgör dÀrmed en mer samlad olycksstudie dÀr trender och mönster studeras utifrÄn data om ett större antal olyckor eller tillbud.
Statens haverikommission har i tvÄ skilda skrivelser till rege- ringen tidigare hemstÀllt om att fÄ möjlighet att kunna genomföra temautredningar.18 Statens haverikommission har ansett att det finns ett mervÀrde i att kunna utföra sÄdana temautredningar. Det skulle i vissa fall kunna vara vÀrdefullt att undersöka en viss före- teelse Àven om en koppling inte skulle finnas till en bestÀmd olycka. Det skulle ocksÄ kunna vara viktigt att utreda flera likartade tillbud som har intrÀffat och som indikerar ett systemfel, Àven om inget av tillbuden i sig Àr av sÄ allvarlig art att det finns skÀl för en enskild olycksutredning.
7.4.2GĂ€llande reglering
BestÀmmelser om temautredningar Äterfinns i dag i sÄvÀl vissa delar av den nationella lagstiftningen som i internationella instrument. I 2 och 2 a §§ LUO samt 3 § FUO finns bestÀmmelser om vilka
18 Statens haverikommission, begÀran om översyn av lagstiftningen om undersökning av olyckor, Dnr
198
SOU 2014:82 |
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
olyckor och tillbud som Statens haverikommission ska undersöka. BestÀmmelserna tar sikte pÄ enskilda hÀndelser och beroende pÄ inom vilken verksamhet hÀndelserna har intrÀffat ska vissa kriterier vara uppfyllda för att Statens haverikommission ska vara skyldig att inleda en utredning, eller ha möjlighet att inleda en utredning.
BetrÀffande jÀrnvÀgsolyckor följer det av 3 a § FUO att ett av de kriterier som Statens haverikommission ska beakta Àr om olyckan eller tillbudet utgör en del av en serie olyckor eller tillbud av bety- delse för systemet som helhet. BestÀmmelserna genomför i den delen artikel 19.2.b i direktivet 2004/49/EG.
BetrÀffande sjöolyckor kan det konstateras att utrednings- organet enligt artikel 8.3 i direktivet 2009/18/EG fÄr anförtros insamling och analys av data om sjösÀkerhet sÀrskilt i förebyggande syften, om dessa aktiviteter inte pÄverkar organets oberoende stÀll- ning, eller medför nÄgot ansvar i reglerings- förvaltnings- eller standardiseringsfrÄgor. Enligt artikel 15.2 i direktivet ska, i lÀmpliga fall, utredningsorganet eller EU- kommissionen utarbeta sÀkerhets- rekommendationer pÄ grundval av en abstrakt dataanalys och de övergripande resultaten av de sÀkerhetsutredningar som gjorts. Artikel 15 i direktivet, som adresserar frÄgan om sÀkerhetsrekom- mendationer, medförde införandet av 17 a § i FUO om att sÀker- hetsrekommendationer vid sjöolyckor eller tillbud till sjöss kan riktas till sÄvÀl en utlÀndsk myndighet som till de som bÀst kan om- sÀtta rekommendationen i praktiken.
BetrÀffande luftfartsolyckor anges i artikel 5.4 i förordningen (EU) nr 996/2010 att myndigheter för sÀkerhetsutredning i enlig- het med sin nationella lagstiftning fÄr besluta att utreda andra till- bud Àn de som Àr obligatoriska att utreda enligt
199
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
Ăven om regleringen av temautredningar Ă€r nĂ„got vagt och disparat utformad föreligger det i vissa delar sĂ„vĂ€l en möjlighet som en skyldighet för Statens haverikommission att genomföra tema- utredningar, om det bedöms motiverat frĂ„n sĂ€kerhetssynpunkt.
7.4.3En internationell jÀmförelse
I Finland har Olycksutredningscentralen sedan nÄgra Är tillbaka möjlighet att genomföra temautredningar, vilket görs helt pÄ eget initiativ. Temautredningarna kan fokusera pÄ vitt skilda omrÄden men berör ofta omstÀndigheter som har blivit sÀrskilt uppmÀrk- sammade i Finland. Ett exempel pÄ en sÄdan utredning Àr t.ex. orsakerna till varför barn dör i Finland. Under 15 Ärs tid har man genomfört cirka 20 temautredningar.
I Storbritannien har sÄvÀl AAIB som MAIB möjlighet att genomföra temautredningar. AAIB har Ànnu inte genomfört nÄgra sÄdana temautredningar, men har för avsikt att göra det snart inom omrÄden som Àr statistiskt överrepresenterade i olycks- eller till- budssammanhang. Man har t.ex. för avsikt att göra en översyn av flygplansevakueringar och av utlandsregistrerade helikoptrar. MAIB har genomfört temautredningar avseende olyckor och till- bud med fiskebÄtar samt olyckor med timmerlastning pÄ fartyg. Eftersom temautredningar anses vara sÀrskilt arbetskrÀvande har man emellertid pÄ MAIB genomfört fÀrre temautredningar pÄ senare Är.
7.4.4Bedömning
Utredarens förslag: Utöver den skyldighet som finns för Statens haverikommission att utreda vissa enskilda olyckor och tillbud ska Statens haverikommission ocksÄ ges en allmÀn lag- reglerad möjlighet att genomföra temautredningar. SÄdana temautredningar ska emellertid endast göras om de Àr moti- verade frÄn sÀkerhetssynpunkt och de ska genomföras inom Statens haverikommissions befintliga budgetramar.
200
SOU 2014:82 |
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
Utredaren delar Statens haverikommissions bedömning att det skulle skapa mervÀrden om Statens haverikommission ges en bredare möjlighet att genomföra temautredningar. Det Àr t.ex. sÀkerhets- frÀmjande om Statens haverikommission har möjlighet att tema- utreda hÀndelser som var för sig inte bedöms erforderliga att utreda19, men som ÀndÄ intrÀffar frekvent och samlat kan indikera ett allvarligt sÀkerhetshot eller ett allvarligt systemfel. Ett exempel pÄ sÄdana hÀndelser Àr den undersökning som Statens haverikom- mission nyligen genomfört med utgÄngspunkt i en olycka pÄ Hestra driftplats den 11 november 2012 avseende sÀkerhet vid arbete i spÄrmiljö. Utredningen avser tillbud som inte bedömts behöva utredas i sig, men som kan uppvisa en bild av större systemfel.
Som har anförts ovan föreligger det redan i dag en viss möjlighet och skyldighet för Statens haverikommission att genomföra tema- utredningar, om det bedöms motiverat frÄn sÀkerhetssynpunkt. Utredaren ser ingen anledning till att en sÄdan reglering endast ska gÀlla för vissa trafikslag. Det framstÄr dÀrför som lÀmpligt att för- tydliga och enhetliggöra lagstiftningen avseende temautredningar.
Analysen av den hÀr frÄgan Àr emellertid inte okomplicerad. Statskontoret har i en tidigare rapport20 om Statens haverikom- missions verksamhet gjort en annan bedömning Àn Statens haveri- kommission av vÀrdet av temautredningar. Statskontoret ansÄg att mer samlade studier i dag redan genomförs av andra myndigheter pÄ sÄvÀl övergripande nivÄ som pÄ sektorsnivÄer. Statskontoret menade att eftersom sÄdana olycksstudier till stor del skulle ha till syfte att identifiera aggregerade olyckstrender och mönster och dÀrifrÄn generera kunskap som kan underlÀtta ett framtagande av konkreta olycksreducerande ÄtgÀrder, sÄ skulle djupgÄende kun- skaper om enskilda sakomrÄden krÀvas. SÄdana djupgÄende kun- skaper ansÄgs mer naturligt finnas hos sakansvariga myndigheter i
19Det bör i det hÀr sammanhanget noteras att de olyckor som Àr obligatoriska att utreda av Statens haverikommission oftast beskrivs som allvarliga olyckor eller olyckor av allvarlig art, vilket kan ge intrycket att de olyckor som inte Àr obligatoriska att utreda Àr mindre allvarliga. Det finns dock flera exempel pÄ olyckor inom transportomrÄdet som Àr minst lika allvarliga, exempelvis sett till antalet omkomna, som inte Àr obligatoriska att utreda. Det kan t.ex. röra sig om olyckor med ultralÀtt flyg och fritidsbÄtar eller olyckor inom vÀgtrafiken. AvgrÀns- ningen i vad som Àr obligatoriskt har dÄ tagit hÀnsyn till andra aspekter Àn enbart allvarlig- hetsgraden i olyckan, exempelvis vilket vÀrde en utredning bedöms ha för samhÀllet i stort.
20Statskontorets rapport 2009:22, Statens haverikommissions verksamhet, s.
201
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
stÀllet för hos ett fristÄende organ som Statens haverikommission. Vidare menade Statskontoret att möjligheten att överföra kunskap och insikter frÄn olycksstudier till dem som i praktiken ansvarar för den berörda verksamheten ocksÄ Àr större om olycksstudierna bedrivs inom en sakansvarig myndighet, Àn av ett fristÄende obero- ende organ. Statskontoret bedömde dÀrför att det inte skulle ge nÄgot betydande mervÀrde att ge Statens haverikommission i upp- drag att bedriva mer samlade olycksstudier, som att studera trender och mönster utifrÄn data om ett stort antal olyckor.
Det Àr emellertid viktigt att klarlÀgga att de frÄgestÀllningarna i grunden skilde sig frÄn de som nu Àr aktuella. I Statskontorets rapport analyserades mer djupgÄende frÄgor om temautredningar och om Statens haverikommissions hela organisation borde förses med forsknings- och utvecklingsenheter, dÀr analyser skulle kunna göras och forskning följas samt om Statens haverikommissions uppdrag borde bli mindre renodlat. Sverige har valt att i allt vÀsent- ligt lÀgga uppgifter om insamling och analys av data av betydelse för t.ex. luftfart och sjöfart pÄ Transportstyrelsen som tillsyns- myndighet i stÀllet för pÄ Statens haverikommission. Med tanke pÄ den ansvars- och uppgiftsfördelning som finns mellan Statens haverikommission och respektive tillsynsmyndighet Àr det dÀrför inte heller lÀmpligt att Statens haverikommission genomför sÄdana typer av temautredningar. Utredaren delar dÀrför Statskontorets bedömning om att Statens haverikommission inte bör genomföra utredningar som uteslutande grundar sig pÄ statistiska uppgifter om olyckor och tillbud. SÄdana analyser ska Àven i framtiden göras av tillsynsmyndigheten.
Detta hindrar emellertid inte att Statens haverikommission ska kunna genomföra temautredningar av den typ som man t.ex. ny- ligen gjort avseende sÀkerhet för arbete i spÄrmiljö, eller som MAIB i England tidigare har genomfört avseende timmerlaster pÄ fartyg dÀr Ätta liknande olyckor och tillbud undersöktes och gemen- samma slutsatser sedan kunde dras.21 Statens haverikommission har förvisso inte samma helhetsbild över aggregerade olyckstrender och mönster som respektive tillsynsmyndighet normalt har. Statens haverikommission har dock en unik kompetens att genomföra djuplodande olycksundersökningar inom omrÄden som Àr tekniskt,
21 MAIB Safety Study No 1/2003, Timber Deck Cargo Study, August 2003.
202
SOU 2014:82 |
Omfattningen av Statens haverikommissions olycksundersökningar |
operativt eller organisatoriskt komplicerade. Att inte dra nytta av den kompetensen genom att möjliggöra genomförandet av nÄgot fler fall av temautredningar, vore enligt utredaren i nÄgon mÄn att hindra den totala utvecklingen av samhÀllets sÀkerhetsarbete efter intrÀffade olyckor och tillbud. En genomförd relevant temautred- ning kan nÀmligen leda fram till slutsatser som i sin tur skulle kunna medföra att framtida olyckor eller tillbud undviks. Det skulle i sig vara en viktig konsekvens för samhÀllet, men skulle dÀr- med ocksÄ kunna medföra att behov av framtida kostnadskrÀvande obligatoriska sÀkerhetsutredningar för sÄdana olyckor eller tillbud uteblir.
Utredaren finner dÀrför sammanfattningsvis att det finns skÀl för att ge Statens haverikommission bredare möjligheter att genomföra temautredningar, om det bedöms att en temautredning kan vara motiverad frÄn sÀkerhetssynpunkt. En sÄdan bedömning kan enligt utredaren inte anses stÄ i strid med den mer generella uppfattning som Statskontoret tidigare har uttryckt avseende temautredningar utförda av Statens haverikommission. Det föreslÄs inte att Statens haverikommission ska fÄ nÄgra ytterligare medel för att kunna utföra temautredningarna. Ett kriterium för att utföra temautred- ningarna blir dÀrmed att de kan rymmas inom befintlig budget och tillgÀngliga utredningsresurser. Det föreligger dÀrför inte nÄgra egentliga resursmÀssiga eller principiella skÀl mot ett sÄdant bemyndigande. Utredaren finner inte heller att Sveriges inter- nationella Ätaganden skulle hindra en sÄdan reglering. TvÀrtom fÄr relevanta
203
8 SĂ€kerhetsrekommendationer
8.1Inledning
Statens haverikommissions rapporter innehÄller normalt en eller flera sÀkerhetsrekommendationer. Regleringar som rör sÀkerhets- rekommendationer Äterfinns i sÄvÀl förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor (FUO) som i vissa
8.1.1Begreppet sÀkerhetsrekommendation
En sÀkerhetsrekommendation Àr ett förslag om att vidta ÄtgÀrder för att liknande olyckor eller tillbud ska kunna undvikas i fram- tiden. Det finns inte nÄgon egentlig definition av begreppet sÀker- hetsrekommendation i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor (LUO) eller FUO varför en gÀllande definition i stÀllet fÄr sökas i
1 Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 996/2010 av den 20 oktober 2010 om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart och om upphÀvande av direktiv 94/56/EG.
205
SĂ€kerhetsrekommendationer |
SOU 2014:82 |
ett förslag frÄn en myndighet för sÀkerhetsutredning som, pÄ grundval av information som erhÄllits frÄn en sÀkerhetsutredning eller andra kÀllor som t.ex. sÀkerhetsstudier, görs i avsikt att förebygga olyckor och tillbud.
I nÄgra andra
varje förslag som i syfte att förebygga haverier och tillbud lÀmnas av utredningsorganet i den stat som genomför den tekniska utredningen och som grundas pÄ den information som erhÄllits genom utred- ningen.
I artikel 3.7.a och b till direktivet 2009/18/EG3 definieras en sÀker- hetsrekommendation som:
a)ett förslag som utredningsorganet i den stat som genomför eller ansvarar för en sÀkerhetsutredning lÀmnar pÄ grundval av information som erhÄllits genom utredningen, eller i lÀmpliga fall,
b)ett förslag som kommissionen lÀmnar pÄ grundval av en abstrakt dataanalys och resultaten av utförda sÀkerhetsutredningar.
8.1.2SĂ€kerhetsrekommendationernas syfte
NÄgon bestÀmmelse om vad som Àr syftet med en sÀkerhetsrekom- mendation Äterfinns inte i LUO eller FUO. I 17 § tredje stycket FUO anges förvisso att en sÀkerhetsrekommendation ska utformas pÄ ett sÄdant sÀtt att den inte ger upphov till nÄgon förmodan om skuld eller ansvar i samband med en olycka eller tillbud. DÀrav kan emellertid endast slutsatsen dras att en sÀkerhetsrekommendation inte har nÄgot skuld- eller brottsutpekande syfte.
Syftet med en sÀkerhetsrekommendation Àr i stÀllet mer tydligt angivet i
2RÄdets direktiv 94/56/EG av den 21 november 1994 om grundlÀggande principer för utred- ning av flyghaverier och tillbud inom civil luftfart.
3Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grund- lÀggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om Àndring av rÄdets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2002/59/EG.
206
SOU 2014:82 |
SĂ€kerhetsrekommendationer |
tion som ett förslag frÄn en myndighet för sÀkerhetsutredning som, pÄ grundval av information som erhÄllits frÄn en sÀkerhetsutred- ning eller andra kÀllor som t.ex. sÀkerhetsstudier, görs i avsikt att förebygga olyckor och tillbud.
Att syftet med en sÀkerhetsrekommendation skulle vara nÄgot helt annat i svensk rÀtt genom de mer vaga formuleringar som Äter- finns i LUO och FOU, kan enligt utredaren inte antas. Det bör emellertid noteras att ett syfte med sjÀlva olycksundersökningen enligt 6 § andra punkten LUO Àr att ge underlag för beslut om ÄtgÀrder som har som mÄl att förebygga en upprepning av olyckan eller tillbudet eller att begrÀnsa effekten av sÄdana olyckor eller till- bud. Skrivningen Äterkommer Àven i 17 § andra stycket FUO avseende utfÀrdade ÄtgÀrdsförslag. Den definitionen bör dÀrför i svensk rÀtt Àven tas i beaktande vid angivandet av syfte för en sÀkerhetsrekommendation, pÄ sÄ sÀtt att en sÀkerhetsrekom- mendation inte bara syftar till att förebygga en upprepning av en olycka utan ocksÄ kan ha som syfte att begrÀnsa effekter av fram- tida olyckor eller tillbud.
Vidare kan det noteras att ett annat syfte med de undersök- ningar som Statens haverikommission genomför, enligt 6 § LUO, Àr att ge underlag för en bedömning av rÀddningsinsatsen och, om det finns skÀl för det, för förbÀttringar av rÀddningstjÀnsten. Det fÄr mot den bakgrunden anses stÄ klart att en sÀkerhetsrekom- mendation ocksÄ kan inriktas pÄ frÄgor som rör samhÀllets rÀdd- ningstjÀnst i samband med en olycka.
Det kan sammanfattningsvis sÀgas att syftet med en sÀkerhets- rekommendation Àr att förbÀttra sÀkerheten inför framtiden och att en sÀkerhetsrekommendation dÀrmed kan utgöra en viktig del i ett arbete med att försöka undvika liknande framtida olyckor eller till- bud och begrÀnsa effekterna av sÄdana olyckor eller tillbud.
207
SĂ€kerhetsrekommendationer |
SOU 2014:82 |
8.2Regleringen i dag
8.2.1Historik m.m.
En mer uttrycklig reglering av sÀkerhetsrekommendationer Äter- fanns redan i luftfartsförordningen frÄn 1986.4 I 120 § till den luft- fartsförordningen föreskrevs bl.a. att en utredningsrapport skulle innehÄlla de upplysningar som kan ha betydelse för bedömningen av om nÄgra ÄtgÀrder bör vidtas för att undvika liknande hÀndelser.
I dag föreskrivs i 6 § andra punkten i LUO att ett av syftena med en olycksundersökning Ă€r att ge underlag för beslut om Ă„tgĂ€r- der som kan förebygga en upprepning av olyckan eller tillbudet. I FUO framgĂ„r det i 17 § tredje stycket att en sĂ€kerhetsrekom- mendation ska utformas pĂ„ ett sĂ„dant sĂ€tt att den inte ger upphov till en förmodan om skuld eller ansvar i samband med en olycka eller tillbud. I 17 § andra stycket talas ocksĂ„ om att Statens haveri- kommission âföreslĂ„r att Ă„tgĂ€rder vidtas för att undvika liknande olyckor eller tillbud som den undersökningen avser eller för att begrĂ€nsa effekten av sĂ„dana olyckor eller tillbudâŠâ. Ăven detta torde avse en sĂ€kerhetsrekommendation Ă€ven om det inte uttrycks sĂ„ tydligt.
Ăven regleringen avseende mot vem sĂ€kerhetsrekommenda- tioner kan och bör riktas Ă€r nĂ„got otydligt utformad i LUO och FUO. Enligt 14 § FUO ska Statens haverikommission lĂ€mna rapport till tillsynsmyndigheten eller, i andra fall Ă€n som avses i 3 § andra stycket
4 SFS 1986:171. Statens haverikommission undersökte ursprungligen endast luftfartsolyckor. Det kan inte spÄras nÄgra egentliga skrivningar om vad som skulle kunna liknas vid sÀker- hetsrekommendationer tillbaka till den gamla luftfartslagen frÄn 1957, dÀr olycksunder- sökningar bl.a. reglerades i 11 kap. 7 §.
208
SOU 2014:82 |
SĂ€kerhetsrekommendationer |
anges i 3 § andra stycket
BestÀmmelserna Àr i övrigt inte enhetligt utformade för de olika trafikslagen.
8.2.2Luftfarten
Av artikel 17.1 i förordningen (EU) nr 996/2010 följer att sÀker- hetsutredningar av luftfartshÀndelser som genomförs med stöd av förordningen ska Ätföljas av de sÀkerhetsrekommendationer som anses nödvÀndiga för att förbÀttra flygsÀkerheten. För luftfarten gÀller ocksÄ enligt artikel 16.1 i förordningen (EU) nr 996/2010 att varje sÀkerhetsutredning ska redovisas i en rapport och att rappor- ten, om lÀmpligt, ska innehÄlla sÀkerhetsrekommendationer. Det Àr alltsÄ inte obligatoriskt för den utredande myndigheten att alltid utfÀrda en sÀkerhetsrekommendation vid olycksundersökningar inom luftfarten som utreds med stöd av förordningen (EU) nr 996/2010.
För luftfartshÀndelser som utreds med stöd av förordningen (EU) nr 996/2010 framgÄr det ocksÄ av artikel 17.1 i förordningen att en sÀkerhetsrekommendation fÄr riktas till lÀmpliga berörda myndigheter inklusive myndigheter i andra medlemsstater eller tredjelÀnder.
8.2.3Sjöfarten
För sjöfartens del finns det en hel del regleringar om sÀkerhets- rekommendationer och hur sÄdana rekommendationer ska ut- fÀrdas.
I artikel 2.11 i
5 Den av Internationella sjöfartsorganisationen den 16 maj 2008 antagna resolutionen MSC 255(84) för utredning av sjöolyckor.
209
SĂ€kerhetsrekommendationer |
SOU 2014:82 |
Av artikel 3.7 i direktivet 2009/18/EG framgĂ„r ocksĂ„ att en sĂ€kerhetsrekommendation ska lĂ€mnas pĂ„ grundval av information som har erhĂ„llits genom utredningen, eller i lĂ€mpliga fall ett förslag som utredningsmyndigheten lĂ€mnar pĂ„ grundval av en abstrakt dataanalys och resultaten av utförda sĂ€kerhetsutredningar. Av artikel 15.2 i det direktivet framgĂ„r vidare att sĂ€kerhetsrekom- mendationer i lĂ€mpliga fall ska utarbetas pĂ„ grundval av en abstrakt dataanalys och de övergripande resultaten av de sĂ€kerhetsutred- ningar som har gjorts. Ăven av 6 punkten i bilaga 1 till direktivet 2009/18/EG framgĂ„r att en sĂ€kerhetsrekommendation ska kunna hĂ€rledas frĂ„n analysen och slutsatserna. Enligt punkten 5 i bilagan till förordningen (EU) nr 1286/20116 ska alla sĂ€kerhetsrekom- mendationer grundas pĂ„ analysen i en sĂ€kerhetsutredning, men fĂ„r Ă€ven grundas pĂ„ sĂ€kerhetsutredningar eller pĂ„ forskning och analys av abstrakta data.
SÀkerhetsrekommendationerna fÄr enligt samma bilaga Àven formuleras i samarbete och samrÄd med berörda parter eftersom de ofta anses vÀl placerade för att utpeka och genomföra lÀmpliga sÀkerhetsÄtgÀrder. Det ska dock vara utredningsorganet med ansvar för utredningen som svarar för det slutliga beslutet om sÀkerhets- rekommendationernas innehÄll och mÄlgrupp.
I punkten 6 i bilagan till direktivet 2009/18/EG anges följande avseende utformningen av sÀkerhetsrekommendationer i utred- ningsrapporterna. En sÀkerhetsrekommendation ska avse specifika aspekter sÄsom lagstiftning, konstruktion, rutiner, inspektion, organisation, hÀlsa och sÀkerhet pÄ arbetsplatsen, utbildning repa- rationer, underhÄll, bistÄnd frÄn landbaserade organ och rÀddnings- insatser. Det anges ocksÄ i punkten 5.4 i bilagan till förordningen (EU) nr 1286/2011 att sÀkerhetsrekommendationerna för att kunna godtas och genomföras sÄ enkelt som möjligt av mÄlgruppen ska vara sÄvÀl nödvÀndiga, sannolikt verkningsfulla, genomförbara, relevanta, mÄlinriktade, klara, kortfattat och direkt formulerade samt formulerade sÄ att de kan tjÀna som grund för ÄtgÀrdsplaner och sÄ att de belyser den sÀkerhetsbrist som behöver avhjÀlpas.
6 Kommissionens förordning (EU) nr 1286/2011 av den 9 december 2011 om antagande av en gemensam metod för utredning av sjöolyckor och tillbud till sjöss enligt artikel 5.4 i Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2009/18/EG,
210
SOU 2014:82 |
SĂ€kerhetsrekommendationer |
Av 17 a § FUO framgĂ„r att om det bedöms lĂ€mpligt sĂ„ ska en sĂ€kerhetsrekommendation avseende sjöolyckor eller tillbud till sjöss (och som inte berör svenska statsfartyg) riktas till utlĂ€ndsk myndighet eller andra som bĂ€st kan omsĂ€tta rekommendationen i praktiken. BestĂ€mmelsen bygger dĂ€rmed pĂ„ punkten 6 i bilaga 1 till direktivet 2009/18/EG dĂ€r det framgĂ„r att sĂ€kerhetsrekommenda- tioner ska rikta sig till dem som bĂ€st kan omsĂ€tta dem i praktiken, exempelvis fartygsĂ€gare, redare, erkĂ€nda organisationer7, sjöfarts- myndigheter, sjötrafiksinformationstjĂ€nster, rĂ€ddningstjĂ€nster, inter- nationella sjöfartsorganisationer och europeiska institutioner. Ăven av punkten 5.1 i bilaga till förordningen (EU) nr 1286/2011 fram- gĂ„r att sĂ€kerhetsrekommendationer ska riktas till de organisationer eller personer som Ă€r bĂ€st placerade för att vidta korrigerande Ă„tgĂ€rder.
8.2.4Den spÄrbundna trafiken
Av 13 d § FUO framgÄr att en rapport om en jÀrnvÀgsolycka eller ett tillbud till en sÄdan olycka i tillÀmpliga fall ska innehÄlla sÀker- hetsrekommendationer. Regleringen bygger dÀrmed pÄ artikel 23.1 i direktiv 2004/49/EG8. I artikel 3.n i samma direktiv heter det i stÀllet att en utredning i förekommande fall ska leda fram till sÀker- hetsrekommendationer.
Av 13 d § FUO framgÄr vidare att rapporten ska riktas till till- synsmyndigheten och om det behövs till andra organ eller myndig- heter eller till en annan stat inom EES eller till Schweiz. Regle- ringen bygger dÀrmed pÄ artikel 25 till direktivet 2004/49/EG dÀr det bl.a. framgÄr att sÀkerhetsrekommendationer ska stÀllas till sÀkerhetsmyndigheten och, om sÄ behövs pÄ grund av rekom- mendationens art, till andra organ eller myndigheter i medlems- staten eller till andra medlemsstater.
7Dvs. av
8Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om sÀkerhet pÄ gemenskapens jÀrnvÀgar och om Àndring av rÄdets direktiv 95/18/EG om tillstÄnd för jÀrn- vÀgsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av jÀrnvÀgsinfrastruktur och utfÀrdande av sÀkerhetsintyg (jÀrnvÀgs- sÀkerhetsdirektivet).
211
SĂ€kerhetsrekommendationer |
SOU 2014:82 |
8.2.5VÀgtrafiken och övriga olyckor
För olycksundersökningar inom vÀgtrafiken eller av andra allvarliga olyckor finns det inga sÀrskilda regler avseende sÀkerhetsrekom- mendationer vare sig i svensk rÀtt eller i
8.2.6En internationell jÀmförelse
I Finland gÀller följande avseende utfÀrdande av sÀkerhetsrekom- mendationer vid sÀkerhetsutredningar. Olycksutredningscentralen ska ge sÀkerhetsrekommendationer samt följa hur de iakttas.9 Lagen föreskriver ocksÄ att en utredningsrapport frÄn sÀkerhets- utredningen ska innehÄlla sÀkerhetsrekommendationer om ÄtgÀrder som behövs för att öka den allmÀnna sÀkerheten.10 SÀkerhetsrekom- mendationerna fÄr stÀllas till sÄvÀl behöriga myndigheter som andra aktörer. I en utredningsrapport över en olycka i jÀrnvÀgstrafiken fÄr sÀkerhetsrekommendationer emellertid inte stÀllas till enskilda aktörer.11 Olycksutredningscentralen har inga egentliga befogen- heter att sÀkerstÀlla att rekommendationerna verkligen följs.
I Storbritannien gÀller följande avseende utfÀrdande av sÀker- hetsrekommendationer vid sÀkerhetsutredningar. Inom luftfarten gÀller att AAIB kan inkludera sÀkerhetsrekommendationer i en utredningsrapport om det bedöms som lÀmpligt.12 UtfÀrdade sÀker- hetsrekommendationer kan riktas mot sÄvÀl myndigheter som enskilda aktörer.13 AAIB kan dÀrmed ocksÄ rikta sina sÀkerhets- rekommendationer till t.ex. tillsynsmyndigheterna som sedan i sin tur kan rikta dem vidare till relevanta parter och sÀtta mer kraft bakom rekommendationerna för att fÄ dem verkstÀllda. Man anser inte att man agerar pÄ tillsynsmyndigheternas omrÄde om man t.ex. skulle rikta en sÀkerhetsrekommendation direkt mot ett flygbolag.
98 § i lagen om sĂ€kerhetsutredningar av olyckor och vissa andra hĂ€ndelser, 20.5.2011/525 â
â⊠ge sĂ€kerhetsrekommendationer och följa hur de iakttas.â
1027 § andra momentet samma lag.
1127 § andra och fjÀrde momenten samma lag.
12Artikel 11.3 i The Civil Aviation (Investigation of Air Accidents and Incidents) Regulations 1996, 1996 No. 2798 â ââŠwhere appropriate, contain safety recommendations.â
13Artikel 14.1 i The Civil Aviation (Investigation of Air Accidents and Incidents) Regulations 1996, 1996 No. 2798 â â⊠to be communicated to the undertakings or national authorities concerned âŠâ
212
SOU 2014:82 |
SĂ€kerhetsrekommendationer |
I stÀllet ser man det som att rekommendationen frÄn AAIB dÄ ocksÄ blir en rekommendation frÄn tillsynsmyndigheten, som flyg- bolaget dÀrmed har att förhÄlla sig till. Oftast har AAIB ocksÄ sam- rÄtt med tillsynsmyndigheterna innan man utfÀrdar en sÀkerhets- rekommendation.
Inom sjöfarten gĂ€ller en liknande reglering. MAIB kan nĂ€r som helst utfĂ€rda en sĂ€kerhetsrekommendation.14 MAIB kan ocksĂ„ rikta sina sĂ€kerhetsrekommendationer till vem som helst15. MAIB ut- pekar dĂ„ i sina sĂ€kerhetsrekommendationer endast vad det Ă€r som Ă€r fel, men inte hur felet bör Ă„tgĂ€rdas. Lösningen i den delen anses nĂ€mligen bĂ€st kunna utformas av den som sĂ€kerhetsrekommenda- tionen Ă€r riktad till. Innan MAIB utfĂ€rdar sĂ€kerhetsrekommenda- tioner har man ocksĂ„ haft ett möte med branschen dĂ€r man bl.a. har gĂ„tt igenom sakförhĂ„llandena och de fel som MAIB har upptĂ€ckt samt adresserat frĂ„gan hur dessa fel pĂ„ bĂ€sta sĂ€tt kan rĂ€ttas till. De utfĂ€rdade sĂ€kerhetsrekommendationerna blir dĂ€rmed inga egentliga nyheter för de bolag eller myndigheter som de riktas till. Det Ă€r emellertid viktigt att notera att en rekommendation enligt engelsk rĂ€tt endast Ă€r just en rekommendation och alltsĂ„ inte Ă€r bindande. Lagstiftaren skulle kunna gĂ„ in och utfĂ€rda en reglering kring ut- fĂ€rdade sĂ€kerhetsrekommendationer, t.ex. om man anser att bran- schen inte gör tillrĂ€ckligt för att komma till rĂ€tta med problema- tiken. Om en bransch eller ett företag emellertid inte sjĂ€lvmant tar sig an problemen och hanterar en sĂ€kerhetsrekommendation pĂ„ ett korrekt sĂ€tt sĂ„ kommer den i mĂ„nga fall att publikt bli ânamed and shamedâ vilket oftast Ă€r tillrĂ€ckligt för att sĂ€kerhetsrekommenda- tionen kommer att tas om hand frivilligt.
14Artikel 16.1 i The Merchant Shipping (Accident Reporting and Investigation) Regulations 2012, 2012 No. 1743 â â⊠may at any time make recommendations as to how future accidents may be prevented.â
15Artikel 16.2 i The Merchant Shipping (Accident Reporting and Investigation) Regulations 2012, 2012 No. 1743 â â⊠shall be addressed to those persons who, in the opinion of the
Chief Inspector, are most fitted to implement them.â
213
SĂ€kerhetsrekommendationer |
SOU 2014:82 |
8.3ĂvervĂ€ganden â en enhetligare reglering av sĂ€kerhetsrekommendationer
Den i Sverige gÀllande regleringen av sÀkerhetsrekommendationer vid olycksutredningar Àr inte enhetlig för alla olyckstyper. Regle- ringen i LUO och FUO Àr ocksÄ betydligt mindre utförligt ut- formad Àn olika
8.3.1Begreppet sÀkerhetsrekommendation ska definieras i LSU och FSU
Utredarens förslag: En mer allmÀnt gÀllande definition av begrep- pet sÀkerhetsrekommendation ska införas i den nya lagen om sÀkerhetsutredning (LSU). Definitionen ska bygga pÄ före- skrifter frÄn förekommande
SkÀlen för utredarens förslag: I dag finns det ingen definition av begreppet sÀkerhetsrekommendation i svenska föreskrifter avseende Statens haverikommissions olycksundersökningar. I 6 § andra punkten LUO anges endast att olycksundersökningen bl.a. syftar till att ge underlag för beslut om ÄtgÀrder som har som mÄl att före- bygga en upprepning av olyckan eller tillbudet, eller att begrÀnsa effekten av sÄdana olyckor eller tillbud. I FUO anges för en del fall nÀr och hur en sÀkerhetsrekommendation ska utfÀrdas.
Enligt utredaren Àr det en brist i sig att de svenska föreskrifterna inte tydligt förklarar vad en sÀkerhetsrekommendation egentligen Àr, nÀr den ska utfÀrdas och varför den ska utfÀrdas.
214
SOU 2014:82 |
SĂ€kerhetsrekommendationer |
Som har angetts ovan Äterfinns en definition av begreppet sÀker- hetsrekommendation i artikel 2.15 i förordningen (EU) nr 996/2010. Till skillnad frÄn de definitioner av begreppet som finns i direktiven 2004/49/EG samt 2009/18/EG Àr skrivningen i för- ordningen (EU) nr 996/2010 i dag direkt tillÀmplig i kraft av att vara en
Det ska i det hÀr sammanhanget Àven uppmÀrksammas att det i direktiven 2004/49/EG och 2009/18/EG ocksÄ anges att en sÀker- hetsrekommendation inte ska avgöra skuld- eller ansvarsfrÄgor. Det sÀgs i skÀl 26 i ingressen till direktiv 2009/18/EG att sÀkerhets- rekommendationer under inga omstÀndigheter ska avgöra ansvars- eller skuldfrÄgor eftersom den tekniska sÀkerhetsutredningens syfte endast Àr att förebygga olyckor och tillbud till sjöss. Detta upprepas i artikel 15.3 i direktivet samt anges Àven i artikel 19.4 samt 25.1 i direktivet 2004/49/EG. Detta sÀgs ocksÄ indirekt för luftfartens del i förordningen (EU) nr 996/2010 dÀr det i bl.a. skÀl 4 i ingressen sÀgs att det enda syftet med en sÀkerhetsutredning bör vara att för- hindra framtida olyckor och tillbud utan att skuld eller ansvar för- delas. En sÄdan formulering bör enligt utredaren dÀrför ocksÄ finnas med vid utformningen av de nya bestÀmmelserna om sÀker- hetsrekommendation.
En sÀkerhetsrekommendation definieras dÀrför lÀmpligen som ett förslag till ÄtgÀrder som pÄ grund av information som erhÄllits frÄn en sÀkerhetsutredning eller pÄ annat sÀtt, lÀmnas i avsikt att förebygga olyckor och tillbud, eller att begrÀnsa effekten av sÄdana olyckor och tillbud. I förekommande fall ska en sÀkerhetsrekom- mendation Àven kunna lÀmnas i avsikt att genomföra förbÀttringar av samhÀllets rÀddningstjÀnst. En sÀkerhetsrekommendationen ska ocksÄ formuleras sÄ att den belyser de sÀkerhetsbrister som behöver avhjÀlpas men ska inte ge upphov till nÄgon förmodan om skuld eller ansvar.
215
SĂ€kerhetsrekommendationer |
SOU 2014:82 |
8.3.2NÀr och hur ska sÀkerhetsrekommendationer utfÀrdas?
Utredarens förslag: Det ska tydliggöras att sÀkerhetsrekom- mendationer ska utfÀrdas om det kan anses motiverat frÄn sÀkerhetssynpunkt.
Det ska ocksÄ tydliggöras att sÀkerhetsrekommendationer Àven kan utfÀrdas vid temautredningar oavsett inom vilket trafik- slag eller verksamhetsomrÄde som temautredningen genomförs.
SkÀlen för utredarens förslag: Som har angetts ovan Àr Àven regle- ringen av nÀr och hur en sÀkerhetsrekommendation ska utfÀrdas relativt vagt och disparat uttryckt i LUO och FUO. Detta Àr enligt utredaren en brist som mÄste ÄtgÀrdas i den mÄn det Àr möjligt. För att dÀrför undersöka om det Àr möjligt att införa en mer allmÀn- giltig och enhetlig reglering i LSU och den nya förordningen (FSU) mÄste först
För sÄvÀl luftfarten som sjöfarten och den spÄrbundna trafiken anges att sÀkerhetsrekommendationer bara ska utfÀrdas i tillÀmp- liga fall. Detta ska enligt utredaren dÀrför ocksÄ förtydligas mer allmÀnt i LSU och FSU. FrÄgan Àr dÄ emellertid vilken formulering som med fördel kan anvÀndas i LSU och FSU. I
En annan frĂ„ga som ska tydliggöras i det hĂ€r sammanhanget Ă€r regleringen avseende de s.k. temautredningarna. Vad som har nĂ€mnts ovan avser i första hand regleringen av de sĂ€kerhetsrekommenda- tioner som utfĂ€rdas i enskilda olycksundersökningar. SĂ€kerhets- rekommendationer kan emellertid Ă€ven bygga pĂ„ forskning eller en mer allmĂ€n analys av data. Ăven i dessa delar Ă€r det inom sjöfarts- omrĂ„det som den mer utförliga regleringen Ă„terfinns. Enligt punkten 6 i bilaga 1 till direktivet 2009/18/EG ska utrednings-
216
SOU 2014:82 |
SĂ€kerhetsrekommendationer |
rapporterna i förekommande fall innehÄlla sÀkerhetsrekommenda- tioner som kan hÀrledas frÄn analysen och slutsatserna. Enligt punkten 5 i bilagan till förordningen (EU) nr 1286/2011 ska alla sÀkerhetsrekommendationer grundas pÄ analysen, men de fÄr ocksÄ grundas pÄ sÀkerhetsutredningar, forskning eller analys av abstrakta data. Utredaren har bedömt frÄgan om temautredningar mer in- gÄende i avsnitt 7.4 och en hÀnvisning kan dÀrför göras dit. Det bör enligt utredaren finnas en möjlighet att utfÀrda sÀkerhetsrekom- mendationer Àven pÄ grundval av genomförda temautredningar och det bör gÀlla oavsett inom vilket trafikslag eller verksamhetsomrÄde i övrigt som temautredningen görs.
Enligt utredaren kan slutligen Àven den utförliga reglering om sÀkerhetsrekommendationer som Äterfinns i sÄvÀl 5 punkten i bilagan till förordningen (EU) nr 1281/86 som punkten 6 i bilaga 1 till direktiv 2009/18/EG tjÀna som mer allmÀnna riktlinjer vid ut- fÀrdande av en sÀkerhetsrekommendation. Utredaren finner emel- lertid inte skÀl att föreslÄ en föreskrift om detta i FSU.
8.4ĂvervĂ€ganden â sĂ€kerhetsrekommendationers mottagare
Utredarens förslag: Regleringen i 17 a § FUO om att en sÀker- hetsrekommendation inom sjöfarten kan lÀmnas till den som bÀst kan omsÀtta rekommendationen i praktiken, ska omfatta Àven sÀkerhetsutredningar utanför sjöfartens omrÄde. Vid olyckor och tillbud inom jÀrnvÀgstrafiken ska emellertid sÀkerhetsrekom- mendationer endast lÀmnas till myndigheter och andra organ samt till andra stater.
SkÀlen för utredarens förslag: Utredaren ska enligt kommitté- direktiven i sin översyn av regleringen om sÀkerhetsrekommenda- tioner Àven lÀmna förslag pÄ en tydlig reglering av till vilka mot- tagare sÀkerhetsrekommendationer kan riktas. Det föreligger i dag en viss oklarhet avseende till vilka organ som Statens haverikom- mission fÄr rikta sÀkerhetsrekommendationer, eftersom regleringen i LUO och FUO i dessa delar Àr relativt sparsamt utformad. Enligt 14 § FUO ska Statens haverikommission lÀmna rapport till tillsyns- myndigheten eller, i andra fall Àn som avses i 3 § andra stycket
217
SĂ€kerhetsrekommendationer |
SOU 2014:82 |
den myndighet vars ansvarsomrÄde olyckan eller tillbudet berör. HÀnvisningen till andra fall Àn de som avses i 3 § andra stycket
I artikel 17.1 till förordningen (EU) 996/2010 Àr regleringen om sÀkerhetsrekommendationernas adressat mer tydligt utformad. Enligt förordningen ska sÀkerhetsrekommendationer endast lÀmnas till lÀmpliga berörda myndigheter, inklusive myndigheter i andra medlemsstater eller tredjelÀnder.
Enligt 17 a § i FUO ska Statens haverikommission vid sjö- olyckor och tillbud till sjöss som inte berör svenska statsfartyg, om det bedöms lÀmpligt, lÀmna en sÀkerhetsrekommendation till en utlÀndsk myndighet och andra som bÀst kan omsÀtta rekommenda- tionen i praktiken. Regleringen Äterfinns bl.a. i punkten 6 i bilaga 1 till direktivet 2009/18/EG, dÀr det stadgas att sÀkerhetsrekom- mendationer ska rikta sig till dem som bÀst kan omsÀtta dem i praktiken exempelvis fartygsÀgare, redare, erkÀnda organisationer, sjöfartsmyndigheter, sjötrafiksinformationstjÀnster, rÀddnings- tjÀnster, internationella sjöfartsorganisationer och europeiska in- stitutioner. Av punkten 5.1 i bilaga till förordningen (EU) nr 1286/2011 framgÄr ocksÄ att sÀkerhetsrekommendationer ska riktas till de organisationer eller personer som Àr bÀst placerade för att vidta korrigerande ÄtgÀrder. Inom sjöfarten Àr det dÀrmed inte bara tillÄtet utan Àven pÄbjudet att sÀkerhetsrekommendationer, nÀr det Àr lÀmpligt, riktas mot andra Àn tillsynsmyndigheten.16
För jÀrnvÀgstrafiken gÀller emellertid enligt 13 d § FUO att sÀkerhetsrekommendationer ska riktas till tillsynsmyndigheten och, om det behövs, till andra organ eller myndigheter eller till en annan stat inom EES eller till Schweiz. BestÀmmelsen bygger pÄ artikel 25 i direktivet 2004/49/EG dÀr det stadgas att en sÀker- hetsrekommendation ska stÀllas till sÀkerhetsmyndigheten och, om sÄ behövs pÄ grund av rekommendationens art, till andra organ eller myndigheter i medlemsstaten eller till andra medlemsstater.
16 För utredningar inom luftfarten som genomförs med stöd av förordningen (EU) nr 996/2010 gÀller enligt artikel 17.1 att sÀkerhetsrekommendationer ska stÀllas till lÀmpliga berörda myndigheter, inklusive myndigheter i andra medlemsstater eller tredje lÀnder.
218
SOU 2014:82 |
SĂ€kerhetsrekommendationer |
Tillsynsmyndigheten Àr dÀrmed en viktig adressat för sÀkerhets- rekommendationer. En tillsynsmyndighet har ocksÄ andra verktyg Àn Statens haverikommission att följa upp sÀkerhetsrekommenda- tioner och Àven att sÀkerstÀlla att rekommenderade ÄtgÀrder genomförs. Om Statens haverikommission utfÀrdar en sÀkerhets- rekommendation Àr det ocksÄ viktigt att en tillsynsmyndighet fÄr möjligheten att bedöma om det kan finnas motsvarande brister Àven hos andra verksamhetsutövare, för att i sÄ fall kunna vidta ÄtgÀrder Àven mot dem. Om en sÀkerhetsrekommendation utfÀrdas mot nÄgon annan Àn tillsynsmyndigheten kan den bedömningen riskera att försvÄras. I de flesta fall uppnÄs dÀrför störst sÀkerhets- höjande effekt genom att Statens haverikommissions sÀkerhets- rekommendationer utfÀrdas till en tillsynsmyndighet. Detta hindrar emellertid inte att Statens haverikommission i nÄgot fall ÀndÄ kan bedöma att det Àr bÀttre att utfÀrda en sÀkerhetsrekom- mendation mot nÄgon annan aktör Àn tillsynsmyndigheten. Statens haverikommission Àr en oberoende utredningsmyndighet vars verksamhet syftar till att förbÀttra sÀkerheten inte bara inom sjö- farten utan Àven för luftfarten, den spÄrbundna trafiken, vÀg- trafiken och vid övriga olyckor. Utredaren ser dÀrför inga egentliga fördelar med att möjligheten att rikta sÀkerhetsrekommendationer till den som bÀst kan omsÀtta dem i praktiken enbart Àr avgrÀnsad till utredningar inom sjöfarten. Om Statens haverikommission dÀr- för vid en olycksutredning utanför sjöfartsomrÄdet skulle bedöma att ett utfÀrdande av sÀkerhetsrekommendationer mot Àven t.ex. privata aktörer skulle kunna verka sÀkerhetsfrÀmjande, mÄste det i stÀllet ses som en brist om Statens haverikommission Àr förhindrad att utfÀrda sÄdana rekommendationer.
Vad avser utredningar inom jĂ€rnvĂ€gstrafiken sĂ„ mĂ„ste emellertid ett undantag tillföras regleringen i enlighet med direktivet 2004/49/EG. Enligt artikel 25 i direktivet kan sĂ€kerhetsrekom- mendationer med anledning av olyckor eller tillbud i jĂ€rnvĂ€gs- trafiken stĂ€llas till sĂ€kerhetsmyndigheten eller andra organ eller myndigheter i medlemsstaten eller till andra medlemsstater. Vad som avses med uttrycket âandra organâ framstĂ„ som oklart. Sanno- likt syftar uttrycket pĂ„ sĂ„dana organ, som kan vara privata aktörer, som utför certifieringar inom jĂ€rnvĂ€gssystemet. Vid en inter- nationell jĂ€mförelse kan det konstateras att i den finska lagstift- ningen regleras det sĂ€rskilt att sĂ€kerhetsrekommendationer i en
219
SĂ€kerhetsrekommendationer |
SOU 2014:82 |
utredningsrapport över en olycka i jĂ€rnvĂ€gstrafiken inte kan stĂ€llas till enskilda aktörer.17 Utredaren finner dĂ€rför att ett undantag för jĂ€rnvĂ€gstrafiken i LSU lĂ€mpligen upprĂ€ttas pĂ„ ett liknande sĂ€tt. Det undantaget baseras pĂ„ utformningen av direktivet 2004/49/EG och bör dĂ€rför endast avse jĂ€rnvĂ€gstrafik. Ăven om det mer allmĂ€nt finns skĂ€l att i lag- och förordningstext sĂ„ lĂ„ngt som Ă€r möjligt inbegripa jĂ€rnvĂ€gen i det bredare begreppet âspĂ„rbunden trafikâ finner utredaren hĂ€r ingen anledning att lĂ„ta undantaget gĂ€lla Ă€ven för tunnelbane- och spĂ„rvĂ€gstrafik. Undantaget bör dĂ€rför inte gĂ€lla i förhĂ„llande till all spĂ„rbunden trafik utan enbart i förhĂ„llande till jĂ€rnvĂ€gstrafiken.
Slutsatsen blir dÀrför att möjligheten i 17 a § i FUO att rikta en sÀkerhetsrekommendation mot den som bÀst kan omsÀtta rekom- mendationen i praktiken ska omfatta alla sÀkerhetsutredningar, för- utom de sÀkerhetsutredningar inom jÀrnvÀgstrafiken som bygger pÄ direktiv 2004/49/EG. För de sÀkerhetsutredningar inom luftfarten som genomförs med stöd av förordningen (EU) 996/2010 finns emellertid sÀrskilda bestÀmmelser i artikel 17 i den förordningen.
8.5ĂvervĂ€ganden â Ă„terrapporteringsskyldighet för sĂ€kerhetsrekommendationer
Utredarens förslag: Myndigheter ska i FSU ÄlÀggas en Äter- rapporteringsskyldighet för utfÀrdade sÀkerhetsrekommenda- tioner. Enskilda aktörer ska inte ÄlÀggas en sÄdan Äterrapporte- ringsskyldighet.
SkÀlen för utredarens förslag: Det föreligger i dag en viss oklarhet avseende skyldigheten att Äterrapportera till Statens haverikom- mission om vidtagna ÄtgÀrder med anledning av utfÀrdade sÀker- hetsrekommendationer.
Av 15 b § FUO följer att myndigheter till vilka sÀkerhetsrekom- mendationer enligt 13 § tredje stycket i FUO riktas, ska Äter- rapportera om de ÄtgÀrder som har vidtagits eller planerats till följd av rekommendationen. Paragrafen hÀnvisar alltsÄ till 13 § tredje
17 Lag om sÀkerhetsutredning av olyckor och vissa andra hÀndelser, 20.5.2011/525, 27 § fjÀrde momentet. JÀmför Àven proposition RP 204/2010 rd, s. 48.
220
SOU 2014:82 |
SĂ€kerhetsrekommendationer |
stycket i FUO, men nÄgot sÄdant stycke finns inte, varför regle- ringen egentligen blir meningslös i den delen. Detta bygger emel- lertid pÄ ett förbiseende i samband med en Àndring av FUO. Ett tredje stycke till 13 § i FUO tillkom den 7 juni 2007 i samband med genomförandet av det andra jÀrnvÀgspaketet. DÄ infördes ocksÄ 15 b § i FUO som en ny bestÀmmelse, med en hÀnvisning till 13 § tredje stycket i FUO. NÀr FUO Änyo Àndrades den 23 maj 2011 i samband med det tredje sjösÀkerhetspaketet flyttades 13 § tredje stycket till en ny 13 d § i FUO. NÄgon ÀndringshÀnvisning gjordes emellertid inte samtidigt i 15 b § i FUO. HÀnvisningen i 15 b § i FUO till 13 § tredje stycket borde dÀrför i dag rÀtteligen avse 13 d § i FUO. 13 d § i FUO riktar sig mot utredningar om jÀrnvÀgsolyckor och tillbud inom jÀrnvÀgstrafiken. I paragrafen klargörs bl.a. att en rapport i tillÀmpliga fall ska innehÄlla sÀkerhets- rekommendationer som ska riktas till tillsynsmyndigheten och, om det behövs, till andra organ eller myndigheter eller till en annan stat inom EES eller till Schweiz. Detta innebÀr att bestÀmmelsen i 15 b § om att de myndigheter i 13 § tredje stycket FUO som ska Äterrapportera till Statens haverikommission med anledning av ut- fÀrdade sÀkerhetsrekommendationer dÀrmed rÀtteligen ska avse till- synsmyndigheten, andra organ eller myndigheter eller annan stat inom EES eller Schweiz.
I övrigt följer i FUO en skyldighet för myndigheter att under- rÀtta Statens haverikommission om sin instÀllning till utfÀrdade sÀkerhetsrekommendationer av 17 § andra stycket. Det Àr dock nÄgot oklart vilken myndighet som dÀr avses, men texten skulle kunna avse samma myndighet som omnÀmns i första stycket till paragrafen, vilket stycke i sin tur hÀnvisar till 14 § första stycket. I sÄ fall borde termen myndighet i 17 § andra stycket avse tillsyns- myndigheten nÀr frÄga Àr om en olycka eller ett tillbud som under- söks med stöd av 3 § andra stycket
BetrÀffande luftfartshÀndelser som omfattas av förordningen (EU) nr 996/2010 anges i artikel 18.1 att mottagaren av en sÀker- hetsrekommendation ska bekrÀfta mottagandet och inom 90 dagar Àven underrÀtta Statens haverikommission eller dess utlÀndska motsvarighet om ÄtgÀrder som vidtagits eller planeras.
221
SĂ€kerhetsrekommendationer |
SOU 2014:82 |
Utredaren lĂ€mnar i avsnittet 8.4 förslag att enhetliggöra bestĂ€m- melserna om till vem Statens haverikommission kan rikta sĂ€ker- hetsrekommendationer och att dĂ€rvid utforma bestĂ€mmelserna efter förebild av vad som gĂ€ller vid sjöfartsutredningar. Det innebĂ€r att sĂ€kerhetsrekommendationer ska kunna riktas mot den som bĂ€st kan omsĂ€tta dem i praktiken. För sjöfartens del kan det dĂ„ emeller- tid konstateras att det svenska regelverket inte Ă„lĂ€gger t.ex. enskilda aktörer nĂ„gon Ă„terrapporteringsskyldighet. Ăven om Statens haverikommission alltsĂ„ i dag vid olycksundersökningar av sjö- olyckor och tillbud till sjöss kan rikta sĂ€kerhetsrekommendationer mot t.ex. fartygsĂ€gare och redare sĂ„ finns det samtidigt ingen för- fattningsreglerad Ă„terrapporteringsskyldighet för just de aktörerna. De enda som har en sĂ„dan Ă„terrapporteringsskyldighet enligt FUO Ă€r tillsynsmyndigheten eller den myndighet vars ansvarsomrĂ„de som olyckan eller tillbudet berör. Om regleringen i sjöfarten ska tjĂ€na som en mall för möjligheten att vid undersökningar inom andra trafikslag utfĂ€rda sĂ€kerhetsrekommendationer mot ett större antal adressater, sĂ„ borde i konsekvens dĂ€rmed en Ă„terrapporte- ringsskyldighet inte Ă„lĂ€ggas enskilda aktörer, eftersom nĂ„gon sĂ„dan Ă„terrapporteringsskyldighet i dag inte föreligger vid sjöfartsutred- ningarna.
Utredaren föreslÄr dÀrför att en Äterrapporteringsskyldighet för utfÀrdade sÀkerhetsrekommendationer ska ÄlÀggas myndigheter men inte enskilda aktörer.
222
9Sekretess i olycksundersökningar
Utredaren ska enligt direktiven övervÀga om det finns skÀl att införa en mer likartad sekretessordning för de olika delarna av tillÀmp- ningsomrÄdet för lagen (1990:712) om undersökning av olyckor (LUO). Utredaren ska Àven övervÀga om sekretessen i Trafikverkets utredningsverksamhet pÄ vÀgtrafikomrÄdet ocksÄ bör omfatta spÄr- bunden trafik. Det konstateras i direktiven (dir 2013:65) att rege- ringen i samband med genomförandet av direktiv 2009/18/EG1 uttalade i prop. 2010/11:116 s. 89 att det finns skÀl att övervÀga att införa en sekretessordning som Àr sÄ likartad som möjligt för de olika delarna av LUO:s tillÀmpningsomrÄde.
GrundlÀggande bestÀmmelser om sekretess vid olycksundersök- ningar enligt LUO och förordningen (1990:717) om undersökning av olyckor (FUO) finns i 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400) (OSL) samt 9 § offentlighets- och sekretessför- ordningen (2009:641) (OSF) och punkten 100 i den dÀrtill hörande bilagan. Dessa sekretessbestÀmmelser gÀller till skydd för vissa uppgifter om enskilda. NÄgra generella sekretessbestÀmmelser till skydd för olycksundersökningen som sÄdan finns inte.
Det finns dock flera andra sekretessbestÀmmelser i OSL som kan bli tillÀmpliga pÄ uppgifter i olycksundersökningar.
EU har beslutat om förordningar och direktiv som reglerar olycksundersökningar inom transportsektorn. Dessa rÀttsakter om- fattar, förutom reglering av hur olycksundersökningar ska genom- föras, Àven bestÀmmelser om sekretess. RÀttsakterna Àr inte gemen-
1 Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grund- lÀggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om Àndring av rÄdets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2002/59/EG.
223
Sekretess i olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
samma för hela transportsektorn utan avser olika trafikslag. SekretessbestÀmmelserna för de olika trafikslagen Àr inte enhetliga.
I frÄga om sekretess vid undersökning av olyckor i spÄrbunden trafik finns ingen sÀrskild nationell lagstiftning, och det direktiv som reglerar jÀrnvÀgssÀkerhet2 innehÄller inte heller nÄgra uttryck- liga sekretessbestÀmmelser. Av direktivet följer att utredningar ska genomföras med sÄ stor öppenhet som möjligt. DÀr anges bl.a. att berörda personer ska underrÀttas om utredningen och om hur den framskrider samt ges möjlighet att yttra sig över information i ut- kast till rapporter.
Ă
r 2011 trĂ€dde nya bestĂ€mmelser om sekretess vid sjöolycks- undersökningar i kraft i OSL. Ăndringarna föranleddes av genom- förandet i nationell lagstiftning av det s.k. Tredje sjösĂ€kerhets- paketet3 med direktiv 2009/18/EG och
Avseende civil luftfart finns sÀrskilda sekretessregler i förord- ningen (EU) nr 996/2010 om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart6. Det har inte införts nÄgra kompletterande bestÀmmelser i OSL eller i OSF i anledning av att förordningen trÀtt i kraft. Nyligen har en förordning om rapporte- ring, analys och uppföljning av hÀndelser inom civil luftfart beslutats, (EU) nr 376/20147. Förordningen, som ska tillÀmpas frÄn och med
2Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om sÀkerhet pÄ gemenskapens jÀrnvÀgar och om Àndring av rÄdets direktiv 95/18/EG om tillstÄnd för jÀrn- vÀgsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av jÀrnvÀgsinfrastruktur och utfÀrdande av sÀkerhetsintyg (jÀrnvÀgs- sÀkerhetsdirektivet).
3SOU 2010:23, Tredje sjösĂ€kerhetspaketet â Klassdirektivet, Klassförordningen, Olycks- utredningsdirektivet, IMO:s olycksutredningskod
4Den av Internationella sjöfartsorganisationen den 16 maj 2008 antagna resolutionen MSC.255(84).
5Förarbeten, se prop. 2010/11:116.
6Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 996/2010 av den 20 oktober 2010 om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart och om upphÀvande av direktiv 94/56/EG.
7Europaparlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 376/2014 av den 3 april 2014 om rapportering, analys och uppföljning av hÀndelser inom civil luftfart om Àndring av Europa- parlamentets och rÄdets förordning (EU) nr 996/2010 och om upphÀvande av Europaparla- mentets och rÄdets direktiv 2003/42/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 1321/2007 och (EG) nr 1330/2007.
224
SOU 2014:82 |
Sekretess i olycksundersökningar |
den 15 november 2015, innehÄller ocksÄ regler om sekretess i sam- band med myndigheters hantering av hÀndelserapportering. Den ersÀtter nu gÀllande direktiv 2003/42/EG om hÀndelserapporte- ring8, som föranledde Àndringar i luftfartslagen (2010:500), luft- fartsförordningen (2010:770) och i OSL nÀr det införlivades9.
För utredningar och faktabearbetning som utförs av Trafik- verket inom vÀgtrafikomrÄdet finns ett sekretesskydd för uppgifter som kan hÀnföras till den enskilde i 7 § OSF. Som utredaren konstaterat i delbetÀnkandet SOU 2014:24 Olycksregister och djup- studier pÄ transportomrÄdet, saknas motsvarande reglering till skydd för uppgifter om enskilda i Trafikverkets olycksundersökningar pÄ jÀrnvÀg.
I detta kapitel görs en genomgÄng av de sekretessbestÀmmelser som kan bli tillÀmpliga vid olycksundersökningar enligt LUO. Flera myndigheter kan vara involverade i samband med rapporte- ring av olyckor och tillbud samt olycksundersökning, men de med störst ansvar för dessa verksamhetsomrÄden Àr Statens haverikom- mission och Transportstyrelsen. En överblick av hur dessa myndig- heter tillÀmpar gÀllande sekretessreglering redovisas nedan. En beskrivning av sekretessregleringen i tvÄ lÀnder som utredaren besökt, Finland och Storbritannien, görs ocksÄ. Vidare följer en redogörelse för gÀllande sekretessbestÀmmelser till skydd för upp- gifter om enskilda i de olycksundersökningar som Trafikverket genomför av dödsolyckor pÄ vÀgnÀtet, och för Trafikverkets prak- tiska tillÀmpning av sekretessbestÀmmelser i sin olycksutredande verksamhet pÄ vÀg och jÀrnvÀg.
Kapitlet avslutas med utredarens övervÀganden och förslag till sekretessreglering pÄ omrÄdet.
8Europaparlamentets och rÄdets direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om rapportering av hÀndelser inom civil luftfart.
9Förarbeten, till sekretessbestÀmmelserna, se prop. 2006/07:110 och prop. 2009/10:95.
225
Sekretess i olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
9.1Nuvarande sekretessbestÀmmelser för uppgifter i olycksundersökningar
I detta avsnitt presenteras gÀllande sekretessregler som kan bli tillÀmpliga pÄ olycksundersökningar enligt LUO och FUO. SÀr- skilt beskrivs sekretessreglerna för undersökningar avseende trans- portsektorn, eftersom de utgör majoriteten av undersökningarna.
Statens haverikommission Àr ansvarig för att utreda olyckor som i LUO definieras som allvarliga olyckor samt tillbud till allvarliga olyckor. I 3 § FUO föreskrivs att olyckor som inte Àr av allvarligt slag ÀndÄ ska undersökas om det Àr pÄkallat frÄn sÀkerhetssynpunkt att en undersökning görs. I de fall som gÀller olyckor eller tillbud som rör vÀgtrafik samt civil luftfart Àr det Transportstyrelsen som ska göra dessa undersökningar av mindre allvarliga olyckor, medan Försvarsmakten utreder sÄdana mindre allvarliga tillbud och olyckor som berör den militÀra luft- eller sjöfarten. I praktiken genomför dock Transportstyrelsen i dag inte nÄgra sÄdana undersökningar. Försvarsmakten har sedan 1992 endast genomfört en olycksunder- sökning med stöd av LUO och FUO för den militÀra luftfarten. Det kan dock nÀmnas att Försvarsmakten i stÀllet utreder olyckor och tillbud med stöd av andra regler för den militÀra verksamheten.
Transportstyrelsen har till uppgift att svara för regelgivning, tillstÄndsprövning och tillsyn inom transportomrÄdet. Transport- styrelsen för Àven de register som behövs för att bedriva verksam- heten. Inom sitt tillsynsuppdrag har Transportstyrelsen fÄtt sÀr- skilda uppgifter att ta emot och hantera rapportering av olyckor. Till följd av detta har Transportstyrelsen skyldighet att underrÀtta polisen respektive Statens haverikommission om allvarliga olyckor eller tillbud, enligt
Transportstyrelsens verksamhet avseende rapporterings- och registerhantering har beskrivits i utredarens delbetÀnkande, SOU 2014:24, Olycksregister och djupstudier pÄ transportomrÄdet, avsnitt 3.2.
För en nÀrmare genomgÄng av den gÀllande regleringen av olycks- undersökningar hÀnvisas till kapitel 3.
Utredaren har valt att inte redogöra för grundlÀggande bestÀm- melser om sekretess i betÀnkandet. För en översiktlig beskrivning av offentlighetsprincipen och allmÀnna bestÀmmelser om sekretess sÄsom sekretessens föremÄl, rÀckvidd och styrka m.m. kan hÀnvisas till t.ex. prop. 2010/11:116 s.
226
SOU 2014:82 |
Sekretess i olycksundersökningar |
9.1.1Sekretess sÀrskilt för olycksundersökningar inom den civila luftfarten
Olycksundersökningar av civila luftfartshÀndelser regleras av inter- nationella instrument, sÄsom Chicagokonventionen10 och förord- ning (EU) nr 996/2010. EU har Àven reglerat s.k. hÀndelserappor- tering genom direktiv 2003/42/EG. I gÀllande
Sekretess enligt förordning (EU) nr 996/2010
Förordning (EU) nr 996/2010 reglerar olycksundersökningar inom den civila luftfarten. I förordningens ingress anges att
ï·(22) systemet för civil flygsĂ€kerhet bygger pĂ„ Ă„terkoppling och lĂ€rdomar frĂ„n olyckor och tillbud som krĂ€ver strikt tillĂ€mpning av regler om konfidentialitet för att sĂ€kerstĂ€lla den framtida till- gĂ„ngen till vĂ€rdefulla informationskĂ€llor, vilket innebĂ€r att kĂ€ns- lig sĂ€kerhetsinformation bör skyddas pĂ„ lĂ€mpligt sĂ€tt,
ï·(25) den information som en person ger inom ramen för sĂ€ker- hetsutredningar inte bör anvĂ€ndas mot denna person, och kon- stitutionella principer och nationell lagstiftning bör iakttas fullt ut,
ï·(26) medlemsstaterna bör ha möjlighet att begrĂ€nsa antalet fall dĂ€r ett beslut om offentliggörande av information som har in- hĂ€mtats under en sĂ€kerhetsutredning kan fattas utan att rĂ€tt- systemet pĂ„verkas,
10 The Convention on International Civil Aviation, Chicago 7 December 1944.
227
Sekretess i olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
ï·(30) uppgifterna i listor över personer som varit ombord pĂ„ ett luftfartyg bör skyddas frĂ„n obehörigt utnyttjande eller utlĂ€m- nande,
ï·(35) sanktioner framför allt bör göra det möjligt att bestraffa personer som i strid med förordningen lĂ€mnar ut information som skyddas av förordningen, obstruerar de Ă„tgĂ€rder som vidtas av en myndighet för sĂ€kerhetsutredning genom att hindra utredarna frĂ„n att utföra sitt arbete eller vĂ€gra att tillhandahĂ„lla anvĂ€ndbara registreringar, vĂ€sentlig information och viktiga doku- ment genom att gömma, förĂ€ndra eller förstöra dem, eller har kĂ€nnedom om att en olycka eller ett allvarligt tillbud har intrĂ€f- fat och inte underrĂ€ttar de relevanta myndigheterna om detta.
Skydd av kÀnslig sÀkerhetsinformation
Förordningens artikel 14.1 anger att följande uppgifter inte ska göras tillgÀngliga eller anvÀndas för andra ÀndamÄl Àn sÀkerhets- utredningen: a) alla utsagor som myndigheten för sÀkerhets- utredning har inhÀmtat frÄn personer under sÀkerhetsutredningens gÄng, b)uppgifter som röjer identiteten hos personer som har av- gett vittnesmÄl inom ramen för sÀkerhetsutredningen, c) informa- tion som samlats in av myndigheten för sÀkerhetsutredning och som Àr av sÀrskilt kÀnslig och privat natur, inklusive information om enskilda personers hÀlsa, d) arbetsmaterial som sedan framstÀlls under utredningens gÄng, t.ex. anteckningar, utkast, yttranden skrivna av utredarna, yttranden som gjorts i samband med analys av information, inklusive information frÄn fÀrdregistrator, e) informa- tion och bevis som tillhandahÄlls av utredare frÄn andra medlems- stater eller tredjelÀnder i enlighet med internationella standarder och rekommenderade förfaranden, om den myndigheten för sÀker- hetsutredning sÄ begÀr, f) utkast till preliminÀra rapporter, slut- rapporter eller preliminÀra utlÄtanden, g) röst- eller bildregistre- ringar i cockpit och transkriberingar av dessa, samt röstregistre- ringar frÄn flygkontrollenheter, samtidigt som det tillses att in- formation som inte Àr relevant för sÀkerhetsutredningen, i synner- het information av privat natur, skyddas pÄ lÀmpligt sÀtt utan att det pÄverkar tillÀmpningen av artikel 14.3.
228
SOU 2014:82 |
Sekretess i olycksundersökningar |
I artikel 14.2 anges att följande uppgifter inte fÄr lÀmnas ut eller anvÀndas för andra ÀndamÄl Àn sÀkerhetsutredning, eller för andra ÀndamÄl som syftar till att förbÀttra flygsÀkerheten: a) all kom- munikation mellan personer som har varit inblandade i luftfartygets handhavande, b) skriftliga eller elektroniska registreringar och transkriberingar av registreringar frÄn flygkontrollenheter, inklu- sive rapporter och resultat som tagits fram för interna ÀndamÄl, c) följebrev till sÀkerhetsrekommendationer frÄn myndigheten för sÀkerhetsutredning till mottagaren, om den myndighet för sÀker- hetsutredning som utfÀrdar rekommendationen sÄ begÀr, d) hÀn- delserapporter som lÀmnas in enligt direktiv 2003/42/EG.
Det anges vidare i artikeln att data frÄn fÀrdregistratorer inte fÄr lÀmnas ut eller anvÀndas för andra ÀndamÄl Àn sÀkerhetsutredning och luftvÀrdighets- eller underhÄllssyften, sÄvida inte sÄdana upp- gifter avidentifieras eller utlÀmnas enligt sÀkra förfaranden.
Det anges vidare i 14.3 att domstol eller behörig myndighet som ska besluta om utlÀmnande av handlingarna kan besluta att för- delarna med att lÀmna ut de uppgifter som avses i artikel 14.1 och 2 uppvÀger ogynnsamma följder för sÀkerhetsutredningen. Medlems- staterna fÄr besluta att begrÀnsa de fall dÀr ett sÄdant beslut om utlÀmnande fÄr fattas.
Det anges vidare att överföring av uppgifter till en annan med- lemsstat för andra ÀndamÄl Àn sÀkerhetsutredning, samt i frÄga om artikel 14.2, för andra ÀndamÄl Àn att förbÀttra flygsÀkerheten, fÄr tillÄtas i den mÄn den överförande medlemsstatens nationella lag- stiftning sÄ medger. Behandling eller utlÀmnande av uppgifter som tagits emot genom sÄdan överföring av myndigheterna i den motta- gande medlemsstaten fÄr endast tillÄtas efter samrÄd med den över- förande medlemsstaten och i enlighet med den mottagande med- lemsstatens nationella lagstiftning.
I punkten 4 anges att endast de uppgifter som Àr absolut nöd- vÀndiga för de syften som avses i punkt 3 fÄr lÀmnas ut.
Ăverföring av information
I artikel 15 Äterfinns bestÀmmelser om överföring av information. Enligt 15.1 ska anstÀllda vid den ansvariga myndigheten för sÀker- hetsutredning eller varje annan person som anlitas för att delta i
229
Sekretess i olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
eller bidra till sÀkerhetsutredningen vara bunden av tillÀmpliga regler om tystnadsplikt, vilken inbegriper skydd av anonymiteten för dem som Àr inblandade i en olycka eller ett tillbud, enligt tillÀmplig lagstiftning.
I 15.2 anges, att utan att det pÄverkar kraven i artiklarna 16 och 17, ska myndigheten för sÀkerhetsutredning överföra den informa- tion som den anser Àr relevant för att förebygga en olycka eller ett allvarligt tillbud till personer som ansvarar för tillverkning eller underhÄll av luftfartyg eller luftfartsutrustning samt till enskilda personer eller juridiska personer med ansvar för luftfartygs hand- havande eller för utbildning av personalen.
I 15.3 anges att, utan att det pÄverkar kraven i artiklarna 16 och 17, ska den ansvariga myndigheten för sÀkerhetsutredning och ackrediterade representanter lÀmna ut relevanta faktauppgifter som erhÄllits under sÀkerhetsutredningen till EASA och de nationella civila luftfartsmyndigheterna, med undantag för sÄdan information som avses i artikel 14.1 (kÀnslig sÀkerhetsinformation) eller som skulle ge upphov till en intressekonflikt. Den information som EASA och de nationella civila luftfartsmyndigheterna tar emot ska skyddas i enlighet med artikel 14 samt tillÀmpliga unionsrÀttsakter och nationell lagstiftning.
Den ansvariga myndigheten för sÀkerhetsutredning ska enligt 15.4 ha befogenhet att informera offren och deras anhöriga eller deras sammanslutningar, eller offentliggöra information om de fak- tiska iakttagelser som gjorts, sÀkerhetsutredningens fortskridande, eventuella preliminÀra rapporter eller slutsatser och/eller sÀker- hetsrekommendationer, under förutsÀttning att detta inte Àventyrar sÀkerhetsutredningens syften och att det sker i full överensstÀm- melse med tillÀmplig lagstiftning i frÄga om skydd av personupp- gifter.
Innan de uppgifter som avses i punkt 4 offentliggörs ska den ansvariga myndigheten för sÀkerhetsutredning informera offren och deras anhöriga eller deras organisationer pÄ ett sÀtt som inte Àventyrar sÀkerhetsutredningens syften.
230
SOU 2014:82 |
Sekretess i olycksundersökningar |
Utredningsrapport
I artikel 16.1 anges att varje sÀkerhetsutredning ska redovisas i en rapport som ska utarbetas pÄ ett sÀtt som Àr lÀmpligt i förhÄllande till olyckans eller det allvarliga tillbudets art och svÄrighetsgrad. I rapporten ska det anges att det enda syftet med sÀkerhetsutred- ningen Àr att förebygga framtida olyckor och tillbud utan att för- dela skuld eller ansvar. Rapporten ska, om lÀmpligt, innehÄlla sÀker- hetsrekommendationer.
I 16.2 anges att anonymiteten för varje enskild person som har varit inblandad i olyckan eller det allvarliga tillbudet ska skyddas i rapporten.
I 16.3 anges att om sÀkerhetsutredningar ger upphov till rapporter innan utredningen slutförs fÄr myndigheten för sÀker- hetsutredning, innan rapporterna offentliggörs, begÀra in kommen- tarer frÄn de berörda myndigheterna m.fl. Dessa ska vara bundna av de tillÀmpliga bestÀmmelserna om tystnadsplikt nÀr det gÀller sam- rÄdets innehÄll.
Enligt 16.4 ska, innan den slutliga rapporten offentliggörs, myndigheten för sÀkerhetsutredning begÀra in kommentarer frÄn de berörda myndigheterna, inbegripet frÄn EASA, och genom dessa myndigheter frÄn innehavaren av certifikatet för typkonstruktion samt den berörda tillverkaren och operatören som ska vara bundna av de tillÀmpliga bestÀmmelserna om tystnadsplikt nÀr det gÀller samrÄdets innehÄll. NÀr sÄdana kommentarer begÀrs ska myndig- heten för sÀkerhetsutredning följa internationella standarder och rekommenderade förfaranden.
Enligt 16.5 ska information som omfattas av artikel 14, dvs. kÀnslig information, bara tas med i en rapport om den Àr relevant för analysen av olyckan eller det allvarliga tillbudet. Information eller delar av information som inte Àr relevanta för analysen fÄr inte lÀmnas ut.
Sekretess till skydd för hÀndelserapporter
29 kap. 10 § OSL reglerar att sekretess gÀller hos bl.a. Statens haveri- kommission och Transportstyrelsen för uppgift som lÀmnats av en enskild i en rapport om en hÀndelse inom civil luftfart enligt 10 kap. 8 § luftfartslagen (2010:500), om det kan antas att den
231
Sekretess i olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
enskilde eller nÄgon annan nÀrstÄende till denne lider men om upp- giften röjs. Regleringen om hÀndelserapportering Àr ett genom- förande av direktiv 2003/42/EG i svensk rÀtt.
Sekretess enligt förordning (EU) nr 376/2014
Förordning (EU) nr 376/2014 Àr beslutad men börjar, som tidigare nÀmnts, inte gÀlla förrÀn den 15 november 2015.
MÄlet med förordningen Àr enligt artikel 1 att förbÀttra flyg- sÀkerheten genom att sÀkerstÀlla att relevant information om sÀker- heten inom den civila luftfarten rapporteras, samlas in, lagras, skyd- das, utbyts, sprids och analyseras. Definitionen av hÀndelse Àr enligt artikel 2 varje sÀkerhetsrelaterad hÀndelse som utgör en fara för, eller, om den inte ÄtgÀrdas eller korrigeras, kan utgöra en fara för ett luftfartyg, för personer som befinner sig i ett luftfartyg eller för andra personer och som sÀrskilt inbegriper olyckor eller allvarliga tillbud.
I förordningens artikel 15 regleras konfidentialitet och lÀmplig anvÀndning av information. Artikel 15.1 anger att nödvÀndiga ÄtgÀrder ska vidtas för att sÀkerstÀlla lÀmplig konfidentialitet för den hÀndelseinformation som erhÄlls enligt förordningens artiklar 4 (om obligatorisk rapportering), 5 (om frivillig rapportering) samt 10 (avseende spridning av information frÄn ett centralt europeiskt upplag, dvs. ett digitalt register). Enligt artikel 15.2 fÄr, utan att det pÄverkar tillÀmpningen av reglerna om skydd av sÀkerhets- information enligt artiklarna 12, 14 och 15 i förordning (EU) nr 996/2010, den information som hÀrrör frÄn hÀndelserapporten endast anvÀndas för det syfte för vilket den samlats in. Vidare anges i artikel 15.3 att bl.a. de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska, nÀr de fullgör sina skyldigheter enligt artikel 14, med avseende pÄ det europeiska centrala upplaget sÀkerstÀlla konfidentialiteten nÀr det gÀller informationen, och begrÀnsa informationens anvÀnd- ning till vad som Àr strikt nödvÀndigt för att de ska kunna fullgöra sina sÀkerhetsrelaterade skyldigheter, utan att faststÀlla skuld- eller ansvarsfrÄgan.
Vidare finns i artikel 16 bestÀmmelser om skydd av informa- tionskÀllan. HÀr regleras skydd av personuppgifter och för upp- giftslÀmnare och de personer som i övrigt omnÀmns i rapporterna.
232
SOU 2014:82 |
Sekretess i olycksundersökningar |
I ingressen till förordningen finns övervÀganden om grÀnsdrag- ningen mot bestÀmmelserna i förordning (EU) nr 996/2010. HÀr klargörs att förordningen syftar till att förebygga olyckor genom att underlÀtta genomförandet av snabba, effektiva och högkvali- tativa sÀkerhetsutredningar. Det konstateras vidare att förordning (EU) nr 376/2014 inte bör vara ett hinder för det förfarande för utredning av olyckor och tillbud som hanteras av nationella myndigheter för sÀkerhetsutredning i enlighet med förordning (EU) nr 996/2010. Vid en olycka eller ett allvarligt tillbud ska under- rÀttelsen om hÀndelsen ocksÄ omfattas av förordning (EU) nr 996/2010 (ingress, skÀl 3).
9.1.2Sekretess sÀrskilt för olycksundersökningar inom den civila sjöfarten
Till följd av införlivandet av direktivet 2009/18/EG och IMO- koden för utredning av olyckor i svensk lagstiftning har det införts ett antal bestÀmmelser i OSL som enbart tar sikte pÄ sjöolyckor. Vidare finns sekretesskydd för uppgifter som lÀmnas i samband med sjöförklaringar.
Sekretess i internationellt samarbete rörande civil sjöfart
Enligt 17 kap. 7 § OSL gÀller sekretess i en myndighets verksamhet som avser internationellt samarbete avseende civil sjötrafiköver- vakning, informationssystem för civil sjötrafik samt undersök- ningar av sjöolyckor eller tillbud till sjöss eller preliminÀra bedöm- ningar av allvarliga sjöolyckor för uppgift som lÀmnats av en annan stat eller en mellanfolklig organisation, om det kan antas att myndighetens arbete för en sÀkrare civil sjöfart motverkas om upp- giften röjs. Vidare gÀller sekretess för uppgift som lÀmnats av en medlemsstat i Europeiska unionen och som rör planer för mot- tagande av fartyg i behov av assistans eller genomförande av för- faranden som anges i sÄdana planer, om en medlemsstat begÀr det. För uppgift i en allmÀn handling gÀller sekretessen i högst fyrtio Är.
Bakgrunden till bestÀmmelsen Àr enligt förarbetena att det internationella sjösÀkerhetsarbetet bygger pÄ ömsesidigt förtroende mellan de stater som deltar i samarbetet. Om uppgifter som om-
233
Sekretess i olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
fattas av sekretess i utlandet blir offentliga i Sverige kan det finnas risk att andra stater blir ovilliga att lÀmna ut uppgifter hit. Det svenska arbetet för en sÀkrare civil sjöfart Àventyras dÀrmed och arbetet riskerar att uppnÄ lÀgre kvalitet Àn det annars skulle ha gjort. Vid tillÀmpningen av bestÀmmelsens skaderekvisit bör hÀn- syn tas till vilket sekretesskydd uppgifterna har hos den stat som har lÀmnat uppgiften och vilken effekt ett offentliggörande av upp- giften skulle kunna antas ha pÄ det framtida informationsutbytet.11
Sekretess till skydd för undersökning av sjöolyckor
Enligt 17 kap. 4 b § OSL gÀller sekretess för uppgift som hÀnför sig till myndighets verksamhet som avser undersökningar av sjö- olyckor eller tillbud till sjöss eller preliminÀra bedömningar av all- varliga sjöolyckor enligt LUO, om det kan antas att syftet med en sÄdan undersökning eller bedömning motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Enligt andra stycket gÀller sekretessen Àven för uppgift som hÀnför sig till myndighets verk- samhet för att bitrÀda verksamhet som avses i första stycket. För en uppgift som tagits in i en slutlig rapport om undersökning enligt LUO gÀller dock inte sekretess.
För uppgift i allmĂ€n handling gĂ€ller sekretessen i högst fyrtio Ă„r. Formuleringen i första stycket âuppgift som hĂ€nför sig tillâ innebĂ€r att sekretessen inte bara gĂ€ller hos Statens haverikom- mission utan Ă€ven hos andra myndigheter som kommissionen lĂ€mnar uppgiften till. Detta gĂ€ller Ă€ven om en mottagande myndig-
het lÀmnar uppgiften vidare till en tredje myndighet.12 BestÀmmelsen i andra stycket omfattar t.ex. uppgifter som andra
myndigheter fĂ„r avseende sjöolyckor och tillbud och som dessa myndigheter har skyldighet att i sin tur rapportera till Statens haverikommission. Ăven utkast som Statens haverikommission skickar ut för synpunkter och de synpunkter som den mottagande myndigheten lĂ€mnar avseende utkastet omfattas av bestĂ€mmelsen. Andra stycket blir ocksĂ„ tillĂ€mpligt om Statens haverikommission t.ex. begĂ€r ett utlĂ„tande av en offentliganstĂ€lld expert. I de fall Statens haverikommission anlitar en extern expert kan sekretess-
11Prop. 2009/10:231 s. 45 f. samt prop. 2010/11:116 s. 101 f. och 115 f.
12Prop. 2010/11:116 s. 92 och 115.
234
SOU 2014:82 |
Sekretess i olycksundersökningar |
belagda uppgifter lÀmnas ut till denne med ett sekretessförbehÄll enligt 10 kap. 14 § OSL.13 I praktiken anses dock externa experter i utredningar hos Haverikommissionen ofta omfattas av sekretessen i 2 kap. 1 § andra stycket samma lag. DÀr anges att ett förbud att röja eller utnyttja uppgifter enligt OSL gÀller för en person som fÄtt kÀnnedom om uppgiften genom att för det allmÀnnas rÀkning delta i en myndighets verksamhet pÄ grund av anstÀllning eller upp- drag hos myndigheten.
Sekretess till skydd för uppgifter om enskilda i sjöolyckor
Enligt 29 kap. 12 a § OSL gÀller sekretess för uppgift om en en- skilds personliga eller ekonomiska förhÄllanden som hÀnför sig till myndighets verksamhet som avser undersökningar av sjöolyckor eller tillbud till sjöss eller preliminÀra bedömningar av allvarliga sjö- olyckor enligt LUO, om det inte stÄr klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller nÄgon nÀrstÄende till denne lider skada eller men.
Sekretessen gÀller, enligt andra stycket, Àven för uppgift som hÀnför sig till myndighets verksamhet för att bitrÀda verksamhet som avses i första stycket. Sekretessen gÀller inte för uppgift som tagits in i en slutlig rapport om undersökning enligt lagen om undersökning av olyckor. För uppgift i en allmÀn handling gÀller sekretessen i högst femtio Är.
Regeringen motiverade valet av ett omvÀnt skaderekvisit, dvs. att det rÄder presumtion för sekretess, enligt följande. AllmÀn- intresset av insyn Àr normalt större nÀr det gÀller myndigheters verksamheter Àn nÀr det gÀller uppgifter om enskilda (jfr 18 kap. 1 § och 35 kap. 1 § OSL). I Statens haverikommissions under- sökande verksamhet kan det förekomma mÄnga kÀnsliga uppgifter om enskildas hÀlsa och andra personliga förhÄllanden, och ett av syftena med direktiv 2009/18/EG, Àr att undvika att uppgifter som rör vittnen anvÀnds för diskriminerande ÄtgÀrder och vedergÀllning mot vittnena.14
Begreppet personliga förhÄllanden innefattar bl.a. namn och kontaktuppgifter avseende enskilda fysiska personer, uppgifter om
13Prop. 2010/11:116 s. 91.
14Prop. 2010/11:116 s. 98.
235
Sekretess i olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
en enskilds hĂ€lsa och uppgifter som en enskild lĂ€mnar om sitt agerande i en viss situation, liksom det faktum att det Ă€r en viss person som har lĂ€mnat vissa uppgifter. För att en enskild ska lida skada eller men om uppgifter lĂ€mnas ut krĂ€vs dock att uppgifterna kan kopplas till en viss individ. Det innebĂ€r att man i allmĂ€nhet kan lĂ€mna ut avidentifierade uppgifter utan risk för att skada eller men uppkommer. I enstaka fall kan det dock tĂ€nkas att en avidenti- fiering inte Ă€r tillrĂ€cklig för att hindra att sambandet mellan upp- giften och individen spĂ„ras. Uppgifter som lĂ€mnas till Statens haveri- kommission och som indirekt kan avslöja en uppgiftslĂ€mnares identitet kan exempelvis avse olycksförloppet, att viss utrustning inte fungerat eller avse andras agerande, som bara en viss person eller befattningshavare kan ha iakttagit. Ăven sĂ„dana uppgifter kan alltsĂ„ hĂ„llas hemliga om de kan röja den enskildes identitet.15
Liksom i 17 kap. 4 b § OSL blir bestÀmmelsen i andra stycket tillÀmplig hos den bitrÀdande myndigheten bÄde pÄ uppgifter som myndigheten fÄr frÄn Statens haverikommission och pÄ uppgifter som den bitrÀdande myndigheten avser att lÀmna till Haveri- kommissionen. Detta innebÀr att bestÀmmelsen t.ex. kommer att omfatta uppgifter som andra myndigheter fÄr avseende sjöolyckor och tillbud och som dessa myndigheter har skyldighet att i sin tur rapportera till Statens haverikommission. BestÀmmelsen blir tillÀmplig bÄde pÄ utkast som Statens haverikommission skickar ut för synpunkter och pÄ de synpunkter som den mottagande myndig- heten avser att lÀmna avseende utkastet. BestÀmmelsen blir ocksÄ tillÀmplig om Statens haverikommission t.ex. begÀr ett utlÄtande av en offentliganstÀlld expert.16
Sekretess i sjöförklaringar m.m.
Enligt 18 kap. sjölagen (1994:1009) kan vissa domstolar efter anmÀlan frÄn en redare eller Transportstyrelsen hÄlla sjöförklaring. Sjöförklaring Àr en form av bevisupptagning.
29 kap. 13 § OSL ger möjlighet att i samband med sjöolyckor sekretessbelÀgga uppgifter om en kollision som hÀmtats in frÄn ett fartyg, tills övriga inblandade har kunnat höras. Detta omfattar
15Prop. 2010/11:116 s.
16Prop. 2010/11:116. s. 99.
236
SOU 2014:82 |
Sekretess i olycksundersökningar |
bÄde sjöförklaringar och undersökningar som sker med stöd av LUO hos t.ex. Statens haverikommission, Transportstyrelsen eller Försvarsmakten. För sekretess krÀvs att fartygets befÀlhavare eller redare begÀr det.
Ytterligare sekretessregler med viss anknytning till olycks- undersökningar finns i 29 kap. 11 § och 19 kap. 10 § OSL. I den första bestÀmmelsen ges möjlighet till sekretess för anmÀlan eller utsaga som en enskild lÀmnar i samband med tillsyn av Transport- styrelsen enligt 5 kap. fartygssÀkerhetslagen (2003:364). Olycks- undersökningar sker inte med stöd av den lagstiftningen sÄ nÄgon direkt koppling finns inte. DÀremot kan eventuellt uppgifter i ett tillsynsÀrende ha betydelse vid en senare olycksundersökning.
19 kap. 10 § OSL gÀller uppgifter i fartygsdagböcker och andra liknande handlingar pÄ ett fartyg som Àgs av eller Àr upplÄtet till staten eller en kommun och som har samband med en samman- stötning med ett annat fartyg. Syftet med bestÀmmelserna Àr att det allmÀnna inte pÄ grund av offentlighetsprincipens tillÀmplighet ska vara sÀmre stÀllt Àn en enskild, nÀr en fartygskollision har intrÀffat. BestÀmmelsen har tillkommit för att skydda det allmÀnnas ekono- miska intresse17.
9.1.3Ăvriga sekretessbestĂ€mmelser som kan fĂ„ tillĂ€mpning i olycksundersökningar enligt LUO
Statistiksekretess
Uppgifter om enskilda som finns hos en myndighet för att anvÀndas för statistiska ÀndamÄl omfattas av den sÀrskilda statistik- sekretess som finns reglerad i 24 kap. 8 § OSL. Detta gÀller sÄdan sÀrskild verksamhet hos en myndighet som avser framstÀllning av statistik, dvs. en mer allmÀnt utredande verksamhet utan anknyt- ning till nÄgot sÀrskilt Àrende. Den officiella statistikproduktionen regleras i lagen (2001:99) om den officiella statistiken och den dÀr- till hörande förordningen (2001:100) om den officiella statistiken. I en bilaga till förordningen regleras vilka myndigheter som Àr ansvariga för officiell statistik.
17 Prop. 1979/80:2 del A s.
237
Sekretess i olycksundersökningar |
SOU 2014:82 |
Sekretessen omfattar ocksÄ uppgifter hos myndigheter som bitrÀder andra myndigheter som framstÀller statistik genom att samla in uppgifter för de senares rÀkning. AnvÀnds uppgifterna hos dessa myndigheter i annan verksamhet Àn som nyss har sagts, Àr 24 kap. 8 § OSL inte tillÀmplig. Transportstyrelsen och Trafik- verket tillhandahÄller uppgifter Ät Trafikanalys som Àr ansvarig myndighet för att ta fram statistik pÄ transportomrÄdet. För de uppgifter som lÀmnas i det sammanhanget kan alltsÄ statistiksekre- tess bli tillÀmplig.18
Enligt huvudregeln Àr sekretessen absolut. Det görs dock undantag frÄn detta avseende uppgift som behövs för forsknings- eller statistikÀndamÄl, och uppgift som inte genom namn, annan identitetsbeteckning eller liknande förhÄllande Àr direkt hÀnförlig till den enskilde. För dessa uppgifter gÀller ett omvÀnt skade- rekvisit, dvs. uppgifterna fÄr lÀmnas ut, om det stÄr klart att upp- giften kan röjas utan att den enskilde eller nÄgon nÀrstÄende till denne lider skada eller men.
Sekretess i den brottsbekÀmpande verksamheten
Förundersökningssekretess, 18 kap. 1 § OSL, gÀller för uppgifter som hÀnför sig till förundersökning i brottmÄl eller till angelÀgen- het som avser anvÀndning av tvÄngsmedel i sÄdant mÄl eller i annan verksamhet för att förebygga brott, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda ÄtgÀrder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.
Av 2 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen följer att handlingar som framstÀllts av polisen i en förundersökning och som fortfarande finns hos polisen inte ska anses utgöra allmÀnna handlingar förrÀn förundersökningen avslutats eller, om handlingarna ingÄr i för- undersökningsprotokollet, detta har fÀrdigstÀllts.
18 kap. 1 § OSL Àr avsedd att skydda den pÄgÄende utredningen.
BestĂ€mmelsen innebĂ€r vidare att en uppgift som âhĂ€nför sig tillâ en förundersökning i brottmĂ„l omfattas av förundersökningssekretess Ă€ven om den överlĂ€mnats till nĂ„gon annan myndighet, t.ex. Statens haverikommission.19
18Lenberg, Geijer, Tansjö, Offentlighets- och sekretesslagen, En kommentar, s. 24:8:2.
19Lenberg, Geijer, Tansjö, Offentlighets- och sekretesslagen, En kommentar, s. 18:1:4.