sou 2014 70

Till statsrådet

Regeringen beslutade den 28 november 2013 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till de lagändringar som krävs i svensk rätt för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av det s.k. öppenhetsdirektivet (dir. 2013:109). I uppdraget ingick även att analysera och i förekommande fall lämna lagförslag till hur tillsynen över emittenters regelbundna finansiella rapportering (s.k. redovisningstillsyn) bör organiseras.

Samma dag förordnades dåvarande justitierådet Olle Stenman som särskild utredare. Som sakkunniga att biträda utredningen förordnades från och med den 13 januari 2014 kanslirådet Anders Ahlgren, Justitiedepartementet, juristen Andreas Blomquist, Nasdaq OMX Stockholm AB, juristen Josefine Gunnarsdottir, Aktiespararna, departementssekreteraren Elisabeth Helmenius, Finansdepartementet, kanslichefen Anna-Carin Holmqvist-Larsson, Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden, Head of SEB Group Compliance Gent Jansson, SEB, generalsekreteraren Nils Liliedahl, Sveriges Finansanalytikers förening, avdelningschefen Christina Ploom, Finansinspektionen, marknadsövervakningschefen Markus Ramström, Nordic Growth Market AB och juristen Anne Wigart, Svenskt Näringsliv. Samma dag förordnades ekonomen Andreas Lundell, Euroclear Sweden AB som expert. Från och med den 10 februari 2014 förordnades advokaten Erik Sjöman, Advokatsamfundet, som sakkunnig. Christina Ploom entledigades från sitt uppdrag från och med den 5 september 2014 och ersattes samma dag av enhetschefen Patrik Jacobsson, Finansinspektionen. Som sekreterare i utred- ningen anställdes från och med den 13 januari 2014 kammarrätts- assessorn Andreas Sundberg och från och med den 7 februari 2014 ekonomen Sofia Bildstein-Hagberg. Sammanfattningen av betänkan- det har översatts av Språktjänsten vid utrikesdepartementet.

Innehåll	SOU 2014:70
Särskilda yttranden ..........................................................	307
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2013:109 .............................................	313
Bilaga 2 Kommittédirektiv 2014:102 .............................................	327
Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU
(ändringsdirektivet)...........................................................	329
Bilaga 4 Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/109/EG (öppenhetsdirektivet)................................	345
Bilaga 5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG
(prospektdirektivet) ..........................................................	389
Bilaga 6 Jämförelsetabell över genomförandet av direktiv
2013/50/EU i svensk rätt ..................................................	439

Förkortningar

ABL	Aktiebolagslagen (2005:551)
Esma	European Securities and Markets Authority
Kommissionens	Kommissionens direktiv 2007/14/EG av
genomförandedirektiv	den 8 mars 2007 om tillämpningsföre-
	skrifter för vissa bestämmelser i direktiv
	2004/109/EG om harmonisering av insyns-
	kraven angående upplysningar om emitten-
	ter vars värdepapper är upptagna till
	handel på en reglerad marknad, EUT L 69,
	9.3.2007, s. 27–36 (Celex 32007L0014).
LHF	Lagen (1991:980) om handel med finansi-
	ella instrument
LVM	Lagen (2007:528) om värdepappers-
	marknaden
Marknadsmissbruks-	Europaparlamentets och rådets direktiv
direktivet	2003/6/EG av den 28 januari 2003 om
	insiderhandel och otillbörlig marknads-
	påverkan (marknadsmissbruk), EUT L 96,
	12.4.2003, s. 16–25 (Celex 32003L0006).
MiFID	Europaparlamentets och rådets direktiv
	2004/39/EG av den 21 april 2004 om
	marknader för finansiella instrument och
	om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG
	och 93/6/EEG och Europaparlamentets
	och rådets direktiv 2000/12/EG samt upp-
	hävande av rådets direktiv 93/22/EEG,
	EUT L 145, 30.4.2004, s. 1–44
	(Celex 32004L0039).

Sammanfattning

Inledning

Europaparlamentets och rådet antog i oktober 2013 ett direktiv om ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, det s.k. öppenhetsdirektivet. Öppenhetsdirektivet reglerar information som ska offentliggöras om de företag vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (emittenter) inom EES. Syftet med direktivet är att säkra en god tillgång till informa- tion på värdepappersmarknaden vilket är en förutsättning för såväl marknadseffektivitet som investerarskydd.

I öppenhetsdirektivet regleras tidsfrister för och innehållet i den finansiella information som regelbundet ska offentliggöras av emittenter (års- och koncernredovisningar samt delårsrapporter). I direktivet finns även bestämmelser om offentliggörande av för- ändringar i större värdepappersinnehav (flaggningsregler) samt vissa andra bestämmelser om information som ska lämnas av emittenter. Direktivet reglerar därutöver formerna för offentliggörande – spridning och språk – samt lagring av information. Efterlevnaden av direktivet ska övervakas av en behörig myndighet i enlighet med principen om hemlandstillsyn. Mer detaljerade regler kring vissa av direktivets bestämmelser anges i kommissionens direktiv 2007/14/EG med tillämpningsföreskrifter för öppenhetsdirektivet.

De nu aktuella förändringarna i öppenhetsdirektivet görs bl.a. i syfte att förenkla regelverket för i synnerhet små och medelstora företag och underlätta för dessa att finansiera sin verksamhet på värdepappersmarknaden. Andra viktiga motiv för de ändringar som nu görs är att förhindra s.k. dolda uppköp genom finansiella instru- ment som hittills inte omfattats av flaggningsskyldigheten samt att effektivisera regleringen genom utökade och skärpta sanktioner.

Sammanfattning

SOU 2014:70

Utgångspunkter för utredningens förslag

Öppenhetsdirektivet är genomfört i svensk rätt genom bestämmel- ser i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Utredningen före- slår att de lagändringar som behövs för att genomföra ändringarna i öppenhetsdirektivet i svensk rätt genomförs i de lagarna.

Den huvudsakliga utgångspunkten när öppenhetsdirektivet ursprungligen genomfördes i svensk rätt var att lägga regleringen på direktivets nivå. Endast på de områden där det fanns anledning att anta att det lagreglerade området inte skulle komma att bli föremål för kompletterande självreglering och en risk förelåg för standardsänkning på informationsgivningen valdes en strängare reglering än direktivets. Utredningen har inte funnit något skäl att anta ett annorlunda förhållningssätt än det som tidigare tillämpats. Utredningens lagförslag har således i huvudsak lagts på direktivets nivå. I den mån utredningen ansett att det är motiverat att bevara den nuvarande standarden på informationsgivningen och lagstift- ning bedömts vara det mest effektiva alternativet för att uppnå detta, har dock en striktare lagreglering föreslagits.

Nya bestämmelser om hemmedlemsstat

Regleringen i öppenhetsdirektivet bygger på principen om hemlands- tillsyn. Den innebär att för varje emittent ska regleringen i ett land inom EES tillämpas, oavsett om emittentens värdepapper är upp- tagna till handel på reglerade marknader i flera länder inom EES. Principen om hemlandstillsyn innebär också att det är den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten som ansvarar för övervakningen av att emittenten följer direktivets bestämmelser. För emittenter av aktier eller skuldebrev med ett nominellt belopp per styck som understiger 1 000 euro och som har sitt säte inom EES, är det land där emittenten har sitt säte hemmedlemsstat. Övriga emittenter ska välja hemmedlemsstat.

Öppenhetsdirektivets nya bestämmelser förtydligar regelverket om val av hemmedlemsstat för emittenter av aktier eller skuldebrev med ett nominellt belopp per styck som understiger 1 000 euro och som har sitt säte utanför EES. Det införs även en reglering som syftar till att fastställa vilket land som ska vara hemmedlemsstat i

SOU 2014:70

Sammanfattning

det fall en emittent som enligt direktivet ska välja hemmedlemsstat, underlåter att göra ett sådant val, samt bestämmelser om offentlig- görande av valet av hemmedlemsstat. Därutöver anpassas bestäm- melserna om hemmedlemsstat i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till handel eller tas upp till handel, (prospekt- direktivet), till den nya regleringen i öppenhetsdirektivet.

Till följd av öppenhetsdirektivets ändrade bestämmelser föreslår utredningen att en emittent av aktier eller skuldebrev med ett nominellt belopp som understiger 1 000 euro ska kunna välja Sverige som hemmedlemsstat om värdepapperen är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige. Vidare ska en emittent som valt Sverige som hemmedlemsstat kunna ändra detta val om emittentens värdepapper inte längre är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige. Utredningen föreslår också att Sverige ska vara hemmedlemsstat för emittenter som enligt öppenhets- direktivet ska välja hemmedlemsstat och vars överlåtbara värde- papper är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, om emittenten inom tre månader från den 26 november 2015, eller den dag emittentens värdepapper först togs upp till handel, inte valt att något annat land ska vara hemmedlemsstat. Valet av hemmedlems- stat ska enligt utredningens förslag till ändringar i lagen om värde- pappersmarknaden offentliggöras och anmälas till berörda behöriga myndigheter.

Ändrade informationskrav

Information om förändringar av större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

De bestämmelser som genomför öppenhetsdirektivets reglering av den information som ska lämnas vid förändringar i större värde- pappersinnehav (flaggningsregler) finns i lagen om handel med finansiella instrument. Sedan tidigare har de flaggningsregler som gäller enligt svensk rätt på vissa områden varit strängare än de som ställs upp i öppenhetsdirektivet. Utredningen föreslår på två områ- den att dessa strängare nationella regler ska slopas eller lindras. Det nuvarande kravet på sammanläggning av egna innehav med aktier som innehas av make eller sambo, omyndiga barn samt andra när-

Sammanfattning

SOU 2014:70

stående tas bort. Enligt utredningens förslag ska en flaggnings- anmälan ha kommit in till emittenten och Finansinspektionen utan dröjsmål men senast inom fyra handelsdagar efter den dag då anmälningsskyldigheten uppkommit. Utredningens motiv till att föreslå en förlängning av tidsfristen är att regelverket på detta område av konkurrensskäl bör harmoniseras med det som gäller i stora delar av övriga Europa. Vidare kommer flaggningsskyldig- heten till följd av ändringarna i direktivet utökas till att omfatta fler och mer komplicerade instrument, vilket också motiverar en för- längd tidsfrist för sammanläggning och beräkning av andelen av samtliga aktier i bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget. De väsentligt utökade sanktionsmöjligheter som införs till följd av direktivändringarna, (se vidare nedan), är ytterligare ett skäl för en förlängning av tidsfristen.

Den svenska regel som innebär att flaggning ska ske vid gränsen 90 procent av samtliga aktier i bolaget eller av röstetalet för samt- liga aktier i bolaget föreslår utredningen ska behållas, bl.a. till följd av kopplingen med aktiebolagslagens bestämmelser om majoritets- ägares inlösensskyldighet.

Genom ändringdirektivet införs en reglering som syftar till att förhindra dolda förvärvsstrategier genom transaktioner med vissa typer av finansiella instrument som hittills inte har omfattats av flaggningsskyldigheten. Det gäller exempelvis vissa typer av swap- avtal, återköpsavtal och finansiella kontrakt avseende prisdifferenser (cfd:er). Till följd av dessa direktivförändringar föreslår utredningen att bestämmelserna om flaggningsskyldighet även ska tillämpas på andra finansiella instrument än aktier som har en ekonomisk effekt liknande den av rätt att förvärva aktier, oavsett om det finansiella instrumentet ger rätt till fysisk avveckling eller inte. Utredningen föreslår att en särskild beräkningsregel införs i lag för beräkning av andelen av samtliga aktier i bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget som härrör från finansiella instrument som enbart ger rätt till kontantavveckling.

Till följd av ändringarna i öppenhetsdirektivet föreslås vidare att aktier som förvärvats i kursstabiliserande syfte undantas från flagg- ningsskyldigheten under vissa förutsättningar. Undantaget ska endast gälla under förutsättning att innehavaren ser till att rösträtterna som är knutna till aktierna inte utövas eller på annat sätt utnyttjas i förvaltningen av bolaget.

SOU 2014:70

Sammanfattning

Regelbunden finansiell information

Öppenhetsdirektivets krav på att emittenter ska offentliggöra regelbunden finansiell information har genomförts genom bestäm- melser i lagen om värdepappersmarknaden. Regleringen överens- stämmer i allt väsentligt med vad som gäller enligt öppenhets- direktivet. Svenska redovisningsregler innebär dock vissa utökade krav vad avser innehållet i års- och koncernredovisningar samt delårsrapporter.

Genom ändringarna i öppenhetsdirektivet tas kravet på kvartals- vis rapportering för emittenter av aktier genom antingen delårs- redogörelse eller kvartalsrapport bort. Möjligheten för medlems- staterna att införa nationella krav på tätare finansiell rapprotering än halvårsvis begränsas dessutom, i synnerhet vad avser små och medelstora emittenter. Som en konsekvens av ändringarna i öppen- hetsdirektivet föreslår utredningen att det nuvarande kravet i lagen om värdepappersmarknaden på att företag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad ska offentliggöra en delårs- redogörelse under räkenskapsårets första och andra halvår, alter- nativt en kvartalsrapport, tas bort. Kvartalsvis rapportering lämpar sig enligt utredningen bättre att reglera inom ramen för det regel- verk som respektive reglerad marknad ställer upp för de emittenter vars värdepapper är upptagna till handel.

Enligt öppenhetsdirektivet ska emittenter av aktier och skulde- brev offentliggöra en halvårsrapport. Direktivets ändrade bestäm- melser innebär att tidsfristen för att offentliggöra halvårsrapporten förlängs från två till tre månader. Utredningen föreslår dock att den nuvarande tidsfristen på två månader, som sedan länge är etablerad på den svenska marknaden och bedöms vara till fördel för investerarskyddet, ska behållas i svensk rätt.

Till följd av ändringar i EU:s redovisningsdirektiv kommer före- tag som är verksamma inom utvinningsindustrin eller inom avverk- ning av primärskog från och med det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2015 eller senare att omfattas av ett krav på att upprätta en årlig rapport om betalningar till myndig- heter. Om företagets värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad ska rapporten i enlighet med de ändringar i öppenhetsdirektivet som nu är aktuella också offentliggöras i enlighet med de bestämmelser om offentliggörande som direktivet

Sammanfattning

SOU 2014:70

ställer upp. Utredningen föreslår därför att emittenter som är verk- samma inom utvinningindustrin eller inom avverkning av primärskog ska offentliggöra en årlig rapport om vissa betalningar till myndigheter senast sex månader efter utgången av varje räkenskapsår.

Genom ändringarna i öppenhetsdirektivet införs en bestäm- melse som innebär att emittenter av aktier senast 2020 ska upprätta sin års- och koncernredovisning enligt ett gemensamt elektroniskt rapporteringsformat. Kravet är villkorat av att den europeiska värde- pappersmarknadstillsynsmyndigheten Esma (European Securities and Markets Authority) genomför en kostnads- och intäktsanalys. Närmare bestämmelser om vilket rapporteringsformat som ska användas kommer att meddelas i tekniska standarder som ska antas av kommissionen. Utredningen föreslår att ett lagkrav på ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat med ett uppskjutet ikraftträdande införs. Beslut om ikraftträdande bör fattas av regeringen efter det att Esma:s kostnads- och intäktsanalys är färdigställd. Bestämmelsen ska tidigast tillämpas i fråga om års- och koncernredovisningar som upprättas för räkenskapsår som avslutas den 31 december 2019.

Övriga informationskrav för emittenter samt tillgång till information

De ändringar som genomförs i öppenhetsdirektivet innebär att det nuvarande kravet på att en emittent ska offentliggöra information om nya låneemissioner tas bort. Till följd härav föreslår utred- ningen att den motsvarande svenska lagbestämmelsen i lagen om värdepappersmarknaden tas bort. Marknadens behov av informa- tion om låneemissioner tas enligt utredningens överväganden om hand av annan reglering.

Genom ändringarna i öppenhetsdirektivet slopas även ett tidig- are krav på att en emittent som föreslår ändringar i bolagsordning eller motsvarande ska informera den behöriga myndigheten och den reglerade marknaden om den föreslagna ändringen. Utred- ningen har inte funnit något skäl att behålla den motsvarande svenska bestämmelsen i lagen om värdepappersmarknaden och föreslår därför att även den utmönstras.

Flaggningsanmälningar, regelbunden finansiell information samt annan information som offentliggörs av emittenter i enlighet med

SOU 2014:70

Sammanfattning

öppenhetsdirektivet samt kurspåverkande information som offentlig- görs enligt den nationella reglering som bygger på Europaparla- mentets och rådets direktiv 2003/6/EG om insiderhandel och otill- börlig marknadspåverkan, (marknadsmissbruksdirektivet), ska lämnas till den behöriga myndigheten (Finansinspektionen) samtidigt som den offentliggörs. Finansinspektionen ansvarar för elektronisk lagring av informationen och att informationen är tillgänglig för allmänheten. Bestämmelser om offentliggörande och lagring av information enligt öppenhetsdirektivet finns i lagen om värde- pappersmarknaden samt myndighetsföreskrifter. Med anledning av ändringarna i öppenhetsdirektivet föreslår utredningen att det ska gå att få tillgång till Finansinspektionens lagringsfunktion genom en europeisk elektronisk åtkomstpunkt för information. Den elektroniska åtkomstpunkten ska etableras av Esma och den närmare regleringen kring detta kommer framgå av tekniska standarder som beslutas av kommissionen. Den europeiska åtkomstpunkten ska enligt direktivet upprättas senast den 1 januari 2018. I avvaktan på att de tekniska förutsättningarna för åtkomstpunkten är färdig- ställda föreslår utredningen att ikraftträdandet av bestämmelsen om elektronisk åtkomst skjuts upp till den dag regeringen bestämmer.

Nya sanktionsbestämmelser

Ändringarna i öppenhetsdirektivet innebär att den behöriga myndig- hetens sanktionsbefogenheter stärks. Vid överträdelser av bestäm- melserna om regelbunden finansiell information, flaggningsbestäm- melserna samt öppenhetsdirektivets krav på offentliggörande av förändringar i rättigheter som är knutna till värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska den behöriga myndigheten ha befogenhet att göra ett offentligt utlåtande om överträdelsen och vem som är ansvarig för den, besluta om ett före- läggande att den ansvarige ska upphöra med agerandet samt besluta om administrativa sanktionsavgifter. Utöver ovanstående befogen- heter ska medlemsstaterna se till att det enligt nationell rätt är möjligt att tillfälligt upphäva rösträtten till aktier vid överträdelser av flaggningsregelverket.

För att Finansinspektionen ska ha de sanktionsmöjligheter som föreskrivs i den nya lydelsen av öppenhetsdirektivet föreslår utred- ningen att inspektionens nuvarande befogenheter att besluta om

Sammanfattning

SOU 2014:70

vitesförelägganden och sanktionsavgifter utsträcks till att även omfatta bestämmelsen i lagen om värdepappersmarknaden om att emittenter ska offentliggöra information om ändringar i de rättig- heter som är knutna till de värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Dessa sanktionsmöjligheter föreslås också omfatta de av utredningen föreslagna nya bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden om att vissa emittenter ska offentliggöra en årlig rapport om betalningar till myndigheter samt att års- och koncernredovisningen ska upprättas med ett enhetligt elektroniskt rapporteringsformat. Utredningen föreslår också att Finansinspek- tionen, om det finns synnerliga skäl, så länge flaggningsskyldigheten inte fullgjorts får förbjuda den flaggningsskyldige att företräda aktier till den del innehavets andel av samtliga aktier i bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget uppnår eller överstiger ett flaggningspliktigt gränsvärde. Om det finns särskilda skäl, exem- pelvis för förvaltningen av bolaget, ska Finansinspektionen få ansöka om att tingsrätten förordnar en lämplig person att som förvaltare företräda de aktier som inte får företrädas av ägaren.

Enligt öppenhetsdirektivets ändrade bestämmelser ska alla beslut om sanktioner och åtgärder med anledning av öppenhetsdirektivets bestämmelser, inklusive information om överträdelsens typ och karaktär samt uppgifter om vem som är ansvarig för överträdelsen, utan dröjsmål offentliggöras av den behöriga myndigheten. Offentlig- görandet får senareläggas eller anonymiseras i vissa fall. Till följd av direktivets ändrade krav föreslår utredningen att det genom före- skrifter på förordningsnivå införs en skyldighet för Finansinspek- tionen att utan onödigt dröjsmål publicera beslut om sanktioner och sanktionsavgifter.

Sanktionsavgifter

Genom ändringarna i öppenhetsdirektivet blir medlemsstaterna ålagda att införa sanktionsavgifter som uppgår till en viss storlek. För att genomföra dessa ändringar föreslår utredningen att Finans- inspektionen ska ha befogenhet att besluta om sanktionsavgifter för juridiska personer upp till 88 774 000 kronor eller upp till fem procent av årsomsättningen. I det fall beloppet blir högre och kan beräknas ska sanktionsavgiften uppgå till ett belopp som motsvarar

SOU 2014:70

Sammanfattning

två gånger de vinster som erhållits eller de förluster som undvikits genom överträdelsen. För fysiska personer föreslår utredningen att Finansinspektionen ska kunna besluta om sanktioner upp till 17 755 000 kronor eller, i det fall beloppet blir högre och kan beräknas, upp till två gånger beloppet av de vinster som har erhållits eller de förluster som undvikits genom överträdelsen.

De beloppsgränser som anges i direktivet uppgår till väsentligt högre belopp än de gränser som gäller i fråga om särskild avgift och straffavgift i gällande rätt. Det finns omständigheter som talar för och omständigheter som talar emot att sanktionsavgifterna i vissa fall kan vara att jämställa med anklagelse om brott enligt Europa- konventionen. Om i något fall en sanktionsavgift skulle kunna anses innefatta en brottsanklagelse enligt Europakonventionen och samma gärning som ligger till grund för avgiften dessutom sam- tidigt omfattas av en bestämmelse i brottsbalken eller annan straff- rättslig lagstiftning får i det enskilda fallet göras en bedömning huruvida en sanktionsavgift kan påföras av Finansinspektionen, eller bör hanteras i straffprocessuell ordning.

Utökat ansvar för fysiska personer

Enligt de ändringar som införs i öppenhetsdirektivet ska, när en juridisk person bryter mot sina skyldigheter enligt direktivet, sank- tioner även kunna tillämpas mot medlemmarna i den juridiska personens administrativa organ, ledningsorgan eller tillsynsorgan samt mot andra personer som är ansvariga för överträdelsen. Utred- ningen föreslår därför att en enskild styrelseledamot, verkställande direktör, samt ersättare för någon av dessa personer, ska kunna påföras en sanktion eller administrativ sanktionsavgift om denne uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har fattat ett beslut, eller underlåtit att fatta ett beslut, som fått till följd att den juridiska personen har begått en allvarlig överträdelse av någon av de bestäm- melser som följer av öppenhetsdirektivet.

För att prövningen mot fysiska personer ska kunna hanteras så snabbt som möjligt föreslår utredningen att Finansinspektionen utreder frågan om ansvar för fysiska personer i samband med att frågan om bolagets ansvar utreds.

Sammanfattning

SOU 2014:70

Utredningen anser att en ordning med strikt ansvar inte är lämplig vid sanktioner mot ansvariga fysiska personer vid över- trädelser från bolagets sida. Sanktioner och sanktionsavgifter ska i dessa fall därför inte kunna beslutas om det inte föreligger uppsåt eller grov oaktsamhet (subjektiva rekvisit).

Handläggning av sanktionsärenden

Enligt utredningens förslag ska, i likhet med vad som tidigare gällt, Finansinspektionen handlägga och besluta i ärenden om sanktioner. Vad gäller prövningen av sanktioner mot ansvariga fysiska personer vid överträdelser från bolagets sida föreslår utredningen att det ska krävas subjektiva rekvisit (se ovan), vilket motiverar att prövningen sker i domstol. En ordning som innebär att Finansinspektionen måste väcka talan i domstol skulle dock enligt utredningen försena handläggningen och leda till att sanktionssystemet blir mindre effektivt. Utredningen föreslår därför en ordning där Finansinspek- tionen först utfärdar ett sanktionsföreläggande, som om det god- känns är att likställa med en lagakraftvunnen dom. Om förelägg- andet inte har godkänts inom utsatt tid får Finansinspektionen ansöka hos allmän förvaltningsdomstol om att sanktionen ska beslutas. En liknande ordning har föreslagits i fråga om sanktioner som ska beslutas av Finansinspektionen i enlighet med närliggande EU:rättsakter på finansmarknadsområdet. Utredningens förslag att ansökan ska ske hos allmän förvaltningsdomstol skiljer sig dock från vad som föreslagits av tidigare utredningar. Att förlägga pröv- ningen till allmän förvaltningsdomstol bedöms gynna bl.a. prejudikat- bildningen, rättssäkerheten och medföra processekonomiska för- delar för såväl den enskilde som för det allmänna.

Ikraftträdande

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 26 november 2015. De skärpta sanktionsbestämmelserna ska inte tillämpas i fråga om överträdelser som inträffat innan ikraftträdandet. Bestämmelserna om offentliggörande av en rapport om betalningar till myndigheter ska tillämpas för första gången på rapporter som upprättas för räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2015 eller senare.

Summary

Introduction

In October 2013, the European Parliament and Council adopted a directive on amendments to the Directive 2004/109/EC of the European Parliament and Council on the harmonisation of transparency requirements in relation to information about issuers whose securities are admitted to trading on a regulated market, the so called Transparency Directive. The Transparency Directive regulates which information should be published about companies whose securities are admitted to trading on a regulated market (issuers) within the EEA. The aim of the Directive is to secure good access to information in the securities market, which is a prerequisite for both market efficiency and investor protection.

The Transparency Directive regulates time limits for and the content of the financial information that must be published regularly by issuers (annual financial statements and consolidated financial statements, as well as interim management statements). The Directive also contains provisions concerning the publication of changes to major securities holdings (flagging rules) and certain other provisions concerning which information is to be filed by issuers. Furthermore, the Directive regulates the forms of publication – dissemination and language – and how information is to be stored. Compliance with the Directive is to be monitored by a competent authority in line with the principle of home country supervision. More detailed rules concerning some of the Directive’s provisions are stated in

Commission Directive 2007/14/EC on rules for the imple- mentation of the Transparency Directive.

The amendments now being made to the Transparency Directive are aimed at simplifying the regulatory framework for small and medium-sized enterprises in particular and making it easier for

Summary

SOU 2014:70

these enterprises to finance their activities in the securities market. Other important reasons for the amendments now being made are to prevent ‘hidden takeovers’ through financial instruments that have previously not been subject to the flagging requirement, and to make the regulations more effective through the use of extended and tougher sanctions.

Starting points for the Inquiry’s proposals

The Transparency Directive has been implemented in Swedish law through provisions in the Swedish Financial Instruments Trading Act (1991:980) and the Securities Market Act (2007:528). The Inquiry proposes that the legislative amendments needed to imple- ment the amendments to the Transparency Directive in Swedish law be made to the above-mentioned acts.

The main starting point when the Transparency Directive was originally implemented in Swedish law was to place the regulations on a par with the Directive. Regulations that were stricter than those contained in the Directive were chosen only in the areas where there was reason to assume that the regulated area would not be subject to supplementary self-regulation and where there was a risk of lower standards in the provision of information. The Inquiry has not found reason to assume an approach that is different to that pre- viously adopted. The Inquiry’s legislative proposals have thus mainly been kept on a par with the Directive. However, where the Inquiry considered it justified to maintain the current level of information provision and where legislation was considered to be the most effective option for achieving this, stricter regulations have been proposed.

New provisions on home Member State

The regulations contained in the Transparency Directive are based on the principle of home country supervision. This means that for every issuer the regulations in one EEA country apply, irrespective of whether the issuer’s securities are admitted to trading on regu- lated markets in more than one EEA country. The principle of home country supervision also means that the competent authority

SOU 2014:70

Summary

in the home Member State is responsible for checking that the issuer follows the provisions contained in the Directive. For issuers of debt securities with a denomination per unit of less than EUR 1 000 or of shares and that have their registered office in the EEA, the country in which the issuer has its registered office is the home Member State. Other issuers are to choose a home Member State.

The new provisions in the Transparency Directive clarify the regulatory framework concerning choice of home Member State for issuers of debt securities with a denomination per unit of less than EUR 1 000 or of shares and that have their registered office outside the EEA. A rule is also being introduced that aims to establish which country should be the home Member State in cases where an issuer that is required by the Directive to choose a home Member State neglects to make a choice. Provisions concerning the publication of choice of home Member State are also being introduced. In addition, the provisions concerning home Member State contained in Directive 2003/71/EC of the European Parlia- ment and of the Council on the prospectus to be published when securities are offered to the public or admitted to trading on a regulated market, (the Prospectus Directive), have been adapted to the new regulations contained in the Transparency Directive.

As a result of the amended provisions in the Transparency Directive, the Inquiry proposes that an issuer of debt securities with a denomination per unit of less than EUR 1 000 or of shares should be able to choose Sweden as home Member State if the securities have been admitted to trading on a regulated market in Sweden. Moreover, an issuer that has chosen Sweden as home

Member State should be able to alter this choice if the issuer’s securities are no longer admitted to trading on a regulated market in Sweden. The Inquiry also proposes that Sweden be home Member State for issuers that are required by the Transparency Directive to choose a home Member State and whose transferable securities have been admitted to trading on a regulated market in Sweden, if the issuer has not chosen another country as its home Member State within three months of 26 November 2015 or the day on which the issuer’s securities were first admitted to trading. Under the Inquiry’s proposals on amendments to the Securities

Market Act, the choice of home Member State should be published and reported to the relevant competent authorities.

Summary

SOU 2014:70

Changes to information requirements

Information on changes to major securities holdings (flagging rules)

The provisions implementing the regulations in the Transparency Directive concerning information to be filed when major changes occur to securities holdings (flagging rules) are contained in the Swedish Financial Instruments Trading Act. The flagging rules that already apply under Swedish law are stricter in some areas than the rules laid down in the Transparency Directive. The Inquiry proposes that these stricter national rules be abolished in two areas: firstly, the current requirement for the aggregation of a person’s own holdings of shares with those of their spouse or cohabiting partner, any minor children and other close relatives; and secondly, the time limit for submitting a flagging notification. The Inquiry proposes that a flagging notification should be received by the issuer and the Swedish Financial Supervisory Authority no later than four working days following the day on which the obligation to submit such a notification arose. The Inquiry’s reason for proposing an extension to the time limit is that the regulatory framework in this area should be harmonised, for competition reasons, with the rules in much of the rest of Europe. Moreover, as a result of the amend- ments to the Directive, the flagging requirement will be broadened to cover additional and more complicated instruments, which is another reason for extending the time limit for aggregating and calculating the proportion of all shares in the company or the number of voting rights for all shares in the company. The signi- ficantly increased penalty measures being introduced as a result of the amendments to the Directive (see below) are also a reason for extending the time limit.

The Inquiry proposes keeping the Swedish rule stating that flagging must occur at a ceiling of 90 per cent of all shares in the company or of voting rights for all shares in the company, partly because of the link with the provisions contained in the Swedish

Companies Act concerning majority owners’ buy-out obligation. The amending Directive introduces regulations aimed at preven-

ting hidden acquisition strategies through transactions with certain types of financial instruments that have not previously been covered by the flagging requirement. This applies, for example, to certain types of swap agreements, repurchase agreements and

SOU 2014:70

Summary

contracts for differences. As a result of these amendments to the Directive, the Inquiry proposes that the provisions on the flagging requirement apply not just to shares but also to other financial instruments that have an economic impact equivalent to the right to acquire shares, irrespective of whether or not the financial instrument confers a right to a physical settlement. The Inquiry proposes that a special calculation rule be introduced by law for the calculation of the proportion of all shares in the company or voting rights for all shares in the company that derive from financial instru- ments that only confer a right to a cash settlement.

As a result of the changes to the Transparency Directive, the Inquiry also proposes that shares acquired with the aim of stabilising prices be exempt from the flagging requirement under certain conditions. The exception should only apply on the proviso that the owner ensures that the voting rights attached to the shares are not exercised or used in any other way in the management of the company.

Periodic financial information

The Transparency Directive’s requirement that issuers must regularly publish financial information has been implemented through provisions contained in the Securities Market Act. These rules essen- tially match those contained in the Transparency Directive. How- ever, Swedish accounting regulations carry certain additional require- ments concerning the content of annual financial statements, consolidated financial statements and interim management state- ments.

The amendments to the Transparency Directive remove the requirement for quarterly reporting by issuers of shares via either interim management statements or quarterly reports. The possibility for Member States to introduce national requirements for more frequent financial reporting than biannually is also limited, particu- larly regarding small and medium-sized issuers. As a consequence of the amendments to the Transparency Directive, the Inquiry pro- poses removing the current requirement contained in the Securities Market Act stating that companies whose shares have been admitted to trading on a regulated market must publish an interim

Summary

SOU 2014:70

management statement during the first and second halves of the financial year, or a quarterly report. In the Inquiry’s view, reporting on a quarterly basis is better regulated within the framework of the regulations that each regulated market puts in place for the issuers whose securities have been admitted to trading.

Under the Transparency Directive, issuers of shares and debt securities must publish a biannual report. The amended provisions in the Directive extend the time limit for publishing the biannual report from two to three months. However, the Inquiry proposes retaining in Swedish law the current time limit of two months, which has long been established on the Swedish market and is considered to be advantageous for investor protection.

As a result of amendments to the EU’s Accounting Directive, companies operating in the extractive industry or in the logging of primary forests will be covered by the requirement to prepare an annual report on payments to governments starting from the first financial year that begins after 31 December 2015 or later. Under the current amendments to the Transparency Directive, if the company’s securities have been admitted to trading on a regulated market, the report must also be published in line with the provisions on publication laid down in the Directive. The Inquiry therefore proposes that issuers operating in the extractive industry or the logging of primary forests should publish an annual report on certain payments to governments no later than six months after the end of each financial year.

Through the amendments to the Transparency Directive, a provision is being introduced that requires issuers of shares, by 2020, to use a common electronic reporting format to prepare their annual financial statements and consolidated financial statements. The requirement is subject to the condition that ESMA carries out a cost- benefit analysis. More detailed provisions on the reporting format that is to be used will be communicated in technical standards to be adopted by the Commission. The Inquiry proposes the introduction of a legal requirement for a single electronic reporting format with a delayed entry-into-force date. A decision on entry into force should be taken by the Government once ESMA’s cost-benefit analysis is complete. The provision is to be applied at the earliest to annual financial statements and consolidated financial statements prepared for the financial year that ends on 31 December 2019.

SOU 2014:70

Summary

Other information requirements for issuers and access to information

With the amendments implemented in the Transparency Directive, the current requirement that an issuer must publish information about new loan issues has been removed. As a result, the Inquiry proposes that the corresponding provision in the Securities Market

Act be removed. In the Inquiry’s view, the market’s need for information about loan issues is met by other regulations.

The amendments to the Transparency Directive have also seen the removal of an earlier requirement stating that an issuer that proposes changes to the company’s articles of association or equi- valent must inform the competent authority and the regulated market about the proposed change. The Inquiry has not found cause to keep the equivalent Swedish provision in the Securities Market Act and proposes therefore that this also be eliminated.

Flagging notifications, periodic financial information and other information published by issuers in line with the Transparency Directive, and information affecting prices that is published in line with the national regulations based on Directive 2003/6/EC of the European Parliament and of the Council on insider dealing and market manipulation, (the Market Abuse Directive), must be filed with the competent authority (the Swedish Financial Supervisory Authority) at the same time as it is published. The Swedish Financial Supervisory Authority is responsible for the electronic storage of this information and for making the information available for the public. Provisions concerning the publication and storage of information under the Transparency Directive are contained in the Securities Market Act and in agency regulations. As a result of the amendments to the Transparency Directive, the Inquiry proposes that it be made possible to obtain access to the Swedish Financial

Supervisory Authority’s storage function through a European electronic access point for information. More detailed regulations concerning the electronic access point will be contained in technical standards adopted by the Commission. Under the Directive, the European access point is to be established by 1 January 2018. In anticipation of the completion of the technical conditions for the access point, the Inquiry proposes that the coming into force of the rule on electronic access is postponed until the day the Govern- ment decides.

Summary

SOU 2014:70

New sanction provisions

Amendments to the Transparency Directive have strengthened the sanctioning powers of the competent authority. In the event of breaches of the provisions on periodic financial information, flagging provisions and the Transparency Directive’s requirement concerning the publication of changes to rights attached to securities that have been admitted to trading on a regulated market, the competent authority is to have the power to make a public statement on the breach and who is responsible for it, to decide on an order requiring the party responsible to cease the conduct constituting the breach and to decide to impose administrative pecuniary sanctions. In addition to the above powers, the Member States must ensure that it is possible under national law to temporarily suspend voting rights for shares in the event of a breach of the flagging regulation.

In order for the Swedish Financial Supervisory Authority to have the sanctioning powers provided for in the new wording of the

Transparency Directive, the Inquiry proposes that the Authority’s current powers for deciding to issue financial penalty orders and pecuniary sanctions be expanded to cover the provision in the Securities Market Act stating that issuers must publish information on changes to the rights attached to securities that have been admitted to trading on a regulated market. It is also proposed that these sanctioning powers cover the new provisions in the Securities Market Act proposed by the Inquiry that certain issuers must publish an annual report on payments to governments and that annual financial statements and consolidated financial statements must be prepared using a single electronic reporting format. In addition, the Inquiry proposes that – if there are exceptional grounds and if the flagging requirement has not been met – the Swedish Financial Supervisory Authority should have the power to forbid the person or entity subject to the flagging requirement to represent shares to the extent that the proportion of ownership of all shares in the company or voting rights for all shares in the company is equal to or exceeds a value beyond which flagging notification is required. If there are special grounds, such as for the management of the company, the Swedish Financial Supervisory Authority is to have the possibility of applying to the district court for the latter to appoint

SOU 2014:70

Summary

an appropriate person to act as administrator to represent the shares that the owner is not permitted to represent.

Under the amended provisions in the Transparency Directive, all decisions on sanctions and measures relating to the provisions of the Transparency Directive – including information about the type and nature of the breach and the details of who was responsible for the breach – must be published without delay by the competent authority. Publication may be postponed or made anonymous in certain cases. As a result of the amended requirements in the Directive, the Inquiry proposes that regulations be introduced at ordinance level providing for an obligation on the part of the Swedish Financial Supervisory Authority to publish decisions on sanctions and pecuniary sanctions without unnecessary delay.

Pecuniary sanctions

Through the amendments to the Transparency Directive, the Member States are obliged to introduce pecuniary sanctions of a certain amount. To implement these changes, the Inquiry proposes that the Swedish Financial Supervisory Authority have the powers to impose pecuniary sanctions on legal persons of up to SEK 88 774 000 or up to five per cent of annual turnover. In cases in which the amount is higher and can be calculated, the pecuniary sanction is to be an amount that corresponds to twice the profits made or the losses avoided as a result of the breach. For natural persons, the Inquiry proposes that the Swedish Financial Supervisory Authority have the power to impose sanctions of up to SEK 17 755 000 or, in cases in which the amount is higher and can be calculated, up to twice the amount that corresponds to the profits made or the losses avoided as a result of the breach.

The maximum amounts stated in the Directive are considerably higher than the maximum amounts that apply concerning special charges and penalty charges under existing law. There are arguments both for and against the pecuniary sanctions being equivalent in certain cases to criminal charges under the European Convention on Human Rights. If in a specific case a pecuniary sanction could be regarded as being tantamount to criminal charges under the European Convention on Human Rights and the act that was the cause of the

Summary

SOU 2014:70

sanction is also covered by a provision in the Swedish Penal Code or other criminal legislation, an individual assessment may be made as to whether a pecuniary sanction may be imposed by the Swedish Financial Supervisory Authority or whether it should be dealt with in criminal law proceedings.

Broader liability for natural persons

Under the amendments introduced in the Transparency Directive, in situations when a legal entity is in breach of their obligations under the Directive, it shall be possible to apply sanctions to members of the legal entity’s administrative, management or supervisory bodies and to other individuals who are responsible for the breach. The Inquiry therefore proposes that it should be possible to impose pecuniary sanctions on an individual member of the board of directors, a managing director and substitutes for any of these individuals if this person intentionally or through gross negligence has taken a decision or failed to take a decision, with the result that the legal entity has committed a serious breach of one of the pro- visions contained in the Transparency Directive.

So that examinations regarding natural persons can be dealt with as quickly as possible, the Inquiry proposes that the Swedish Financial Supervisory Authority investigate the issue of liability on the part of natural persons in connection with an investigation into the responsibility of the company.

The Inquiry considers that a system of strict liability is not appropriate for sanctions against liable natural persons in the event of breaches on the part of the company. In such cases, therefore, it should not be possible to impose sanctions and pecuniary sanctions in the absence of intent or gross negligence (subjective requisites).

Processing of matters involving sanctions

The Inquiry proposes that the Swedish Financial Supervisory Authority process and take decisions on matters involving sanctions, as has previously been the case. As regards examinations concerning sanctions against liable natural persons in the event of breaches on the part of the company, the Inquiry proposes that a subjective

SOU 2014:70

Summary

requisite requirement be introduced (see above), which means that the examination would have to take place in a court of law. How- ever, the Inquiry considers that a system whereby the Swedish Financial Supervisory Authority is obliged to initiate legal pro- ceedings would delay processing and make the sanctions system less effective. The Inquiry therefore proposes a system whereby the Swedish Financial Supervisory Authority first issues a sanctions order which, if approved, is the equivalent of a final and non- appealable judgment. If the order is not approved within a set period of time, the Swedish Financial Supervisory Authority would be permitted to apply to a general administrative court for the sanction to be imposed. A similar system has been proposed with regard to sanctions that are to be imposed by the Swedish Financial Super- visory Authority in accordance with related EU legal instruments in the financial markets area. However, the Inquiry’s proposal that an application be made to a general administrative court differs from the proposals made by previous inquiries. It is considered that transferring the examination to a general administrative court would help to establish precedents, promote due process and save money in terms of legal costs for both individuals and the public.

Entry into force

It is proposed that the legislative amendments enter into force on 26 November 2015. The stricter sanctions provisions are not to be applied with regard to breaches that occurred before entry into force. The provisions on the publication of a report on payments to governments are to be applied for the first time with regard to reports prepared for the first financial year that begins after 31 December 2015 or later.

1 Författningsförslag

1.1Förslag till

lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980)1 om handel med finansiella instrument

dels att 1 kap. 1 §, 2 kap. 39 §, 4 kap. 2, 4, 5, 6, 10 och 22 §§, 6 kap. 3 a–e §§, 7 kap. 2 § och rubriken närmast före 6 kap. 3 a § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till 6 kap. 2 § ska lyda ”Föreläggande vid vite”, dels att det i lagen ska införas 12 nya paragrafer, 2 kap. 40 §,

4 kap. 5 a och 13 a §§ och 6 kap. 3 f–n §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §2

I denna lag betyder

–finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 1 lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

–överlåtbart värdepapper: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 2 lagen om värdepappersmarknaden,

–penningmarknadsinstrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket 3 lagen om värdepappersmarknaden,

–börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappers- marknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige,

1Senaste lydelse av rubriken till 6 kap. 2 § 2005:833.

2Senaste lydelse 2012:378.

Författningsförslag

SOU 2014:70

–reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden,

–EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

–anmält avvecklingssystem: det som anges i 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden,

–samverkande system: det som anges i 2 § lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden,

– prospektdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värde- papper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, senast ändrat genom Europa- parlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,

– prospektdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som ska offentliggöras när värde- papper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, senast ändrat genom Europa- parlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,

–prospektförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informa- tionen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvis- ning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser,

–emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

–aktierelaterat överlåtbart värdepapper:

1.aktie och överlåtbart värdepapper som kan jämställas med aktie, såsom interimsbevis, fondaktierätt och teckningsrätt, samt

2.överlåtbart värdepapper, såsom konvertibel där rätten att begära konvertering tillkommer emittenten och teckningsoption, som ger rätt att förvärva sådant värdepapper som avses i 1 genom konvertering eller utövande av annan rättighet som värdepapperet är bärare av, om värdepapperet utfärdats av emittenten av den aktie som rättigheten hänför sig till eller av ett bolag som ingår i samma koncern som den emittenten,

– kvalificerad investerare:

1.sådan kund som avses i 8 kap. 16 § lagen om värdepappers- marknaden, om inte denna kund har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund,

SOU 2014:70

Författningsförslag

2.sådan kund som avses i 8 kap. 17 § lagen om värdepappers- marknaden,

3.sådan enhet som avses i 8 kap. 19 § lagen om värdepappers- marknaden, om inte denna enhet har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, samt

4.sådan kund som avses i punkten 13 i ikraftträdande- och över- gångsbestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden,

– emissionsprogram: ett program för utgivning av icke aktie- relaterade överlåtbara värdepapper av likartad sort eller kategori, fortlöpande eller vid upprepade tillfällen under en särskilt angiven emissionsperiod,

– offentligt uppköpserbjudande: ett offentligt erbjudande till inne- havare av aktier som har getts ut av ett svenskt eller utländskt bolag att överlåta samtliga eller en del av dessa aktier till budgivaren,

– budgivare: den som lämnar ett offentligt uppköpserbjudande,

– målbolag: bolag till vars aktieägare ett offentligt uppköps- erbjudande lämnas,

– öppenhetsdirektivet:	– öppenhetsdirektivet:
Europaparlamentets och rådets	Europaparlamentets och rådets
direktiv 2004/109/EG av den	direktiv 2004/109/EG av den
15 december 2004 om harmoni-	15 december 2004 om harmoni-
sering av insynskraven angående	sering av insynskraven angående
upplysningar om emittenter vars	upplysningar om emittenter vars
värdepapper är upptagna till handel	värdepapper är upptagna till handel
på en reglerad marknad och om	på en reglerad marknad och om
ändring av direktiv 2001/34/EG,	ändring av direktiv 2001/34/EG,
senast ändrat genom Europa-	senast ändrat genom Europa-
parlamentets och rådets direktiv	parlamentets och rådets direktiv
2010/78/EU,	2013/50/EU,

– nyckelinformation: väsentlig och väl strukturerad information som ska lämnas till investerare med följande innehåll:

1.en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med emittenten och eventuell garant, innefattande tillgångar, skulder och finansiell ställning,

2.en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med investeringen i värdepapperet, innefattande eventuella rättigheter förenade med värdepapperet,

3.erbjudandets allmänna villkor, inklusive en uppskattning av de kostnader som emittenten eller erbjudaren tar ut av investeraren,

SOU 2014:70 Författningsförslag

2 kap.

39 §3

Sverige är hemmedlemsstat om emittenten inte har säte i en stat inom EES och ger ut andra överlåtbara värdepapper än sådana som

avses i 38 § första stycket, om
1. det är i Sverige som de över-	1. det är i Sverige som de över-
låtbara värdepapperen antingen	låtbara	värdepapperen antingen
kommer att erbjudas till allmän-	kommer att erbjudas till allmän-
heten första gången efter den	heten första gången efter den
31 december 2003 eller kommer	26 november 2013 eller kommer
att tas upp till handel på en	att tas upp till handel på en
reglerad marknad första gången	reglerad marknad första gången
efter det datumet, och	efter det datumet, och
2. emittenten, den som lämnar	2. emittenten, den som lämnar
erbjudandet eller den som ansöker	erbjudandet eller den som ansöker
om att de överlåtbara värde-	om att de överlåtbara värde-
papperen skall tas upp till handel	papperen ska tas upp till handel
på en reglerad marknad väljer	på en reglerad marknad väljer
Sverige som hemmedlemsstat.	Sverige som hemmedlemsstat.
Sverige är även hemmedlems-	Sverige är inte hemmedlems-
stat i fråga om sådana överlåtbara	stat för en emittent som avses i
värdepapper som avses i första	första stycket om emittenten ändrat
stycket när någon annan än	sitt val av hemmedlemsstat enligt
emittenten har valt en hem-	förutsättningarna i		1 kap. 8 §
medlemsstat inom EES som inte	andra	stycket lagen	(2007:528)
är Sverige och emittenten senare,	om värdepappersmarknaden.
under samma förutsättningar som

i första stycket, väljer Sverige som hemmedlemsstat.

40§

Utöver det fall som avses i

39 § är Sverige hemmedlemsstat för en emittent som inte har säte i en stat inom EES och ger ut andra överlåtbara värdepapper än sådana som avses i 38 § första stycket om

3 Senaste lydelse 2007:535.

Författningsförslag SOU 2014:70

	1. någon annan än emittenten
	har valt en hemmedlemsstat inom
	EES som inte är Sverige och
	emittenten senare, under samma
	förutsättningar som i 39 §, väljer
	Sverige som hemmedlemsstat, eller
	2. emittentens		överlåtbara
	värdepapper inte längre är upp-
	tagna till handel på en reglerad
	marknad i den stat emittenten
	tidigare valt som hemmedlemsstat
	och emittenten har valt att Sverige
	ska vara ny hemmedlemsstat i
	enlighet med	1 kap.	8 § lagen
	(2007:528)	om värdepappers-
	marknaden.
4 kap.
2 §4
Det som föreskrivs om aktier	Det som föreskrivs om aktier
i 1, 3–18 och 22 §§ skall också	i 1, 3–18 och 22 §§ ska också
tillämpas på	tillämpas på
1. depåbevis som medför rätt att rösta för de aktier som depå-
bevisen avser, och
2. finansiella instrument som	2. finansiella instrument som
ger rätt för innehavaren att för-	ger rätt för innehavaren att enligt
värva aktier som redan har getts	ett avtal förvärva aktier som redan
ut av sådana bolag som avses i 1 §	har getts ut av sådana bolag som
första eller andra stycket.	avses i 1 §	första	eller andra
	stycket.

3. finansiella instrument som hänför sig till aktier som avses i första stycket 2 och som har en ekonomisk effekt liknande den av rätt att förvärva aktier, oavsett om det finansiella instrumentet ger rätt till fysisk avveckling eller inte.

4 Senaste lydelse 2007:365.

SOU 2014:70

Författningsförslag

Om ett sådant finansiellt instrument som nämns i första stycket 2 förfaller, skall detta anses som en överlåtelse av det finansiella instrumentet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar föreskrifter om vilka finansi- ella instrument som avses i första stycket 2.

Om ett sådant finansiellt instrument som nämns i första stycket 2 eller 3 förfaller, ska detta anses som en överlåtelse av det finansiella instrumentet.

Vid tillämpningen av första stycket ska följande finansiella instrument, under förutsättning att de uppfyller villkoren i 2 eller 3, alltid omfattas av anmälnings- skyldighet

a)överlåtbara värdepapper

b)optioner

c)terminskontrakt

d)swappar

e)räntesäkringsavtal

f)finansiella kontrakt avseende prisdifferenser (cfd), samt

g)varje annat kontrakt eller avtal med liknande ekonomisk effekt som kan avvecklas fysiskt eller kontant.

4 §5

Vid tillämpningen av 5 § skall	Vid tillämpningen av 5 § ska
till den anmälningsskyldiges inne-	till den anmälningsskyldiges inne-
hav räknas aktier som denne	hav räknas aktier som denne
innehar i eget namn och för	innehar i eget namn och för
egen räkning eller i eget namn	egen räkning eller i eget namn
för någon annans räkning.	för någon annans räkning.
Till den anmälningsskyldiges	Till den anmälningsskyldiges
innehav skall även räknas sådana	innehav ska även räknas sådana
aktier som	aktier som

1. innehas av någon annan med vilken den anmälningsskyldige har träffat en överenskommelse att genom samordnat utövande av rösträtten inta en långsiktig gemensam hållning i fråga om bolagets förvaltning,

5 Senaste lydelse 2007:365.

Författningsförslag SOU 2014:70

2. innehas av någon annan	2. innehas av någon annan
för den anmälningsskyldiges räk-	för den anmälningsskyldiges räk-
ning, om den anmälningsskyl-	ning, om den anmälningsskyl-
dige kontrollerar hur rösträtt-	dige kontrollerar hur rösträtt-
erna för aktierna skall utövas	erna för aktierna ska utövas,
3. innehas av ett dotterföretag	3. innehas av ett företag som den
till den anmälningsskyldige,	anmälningsskyldige kontrollerar,

4.innehas av någon annan som enligt ett avtal med den anmäl- ningsskyldige för en begränsad tid och mot ersättning har överfört rätten att rösta för aktierna till den anmälningsskyldige,

5.den anmälningsskyldige har tagit emot som säkerhet, om den anmälningsskyldige kontrollerar hur rösträtterna för aktierna ut- övas och har förklarat sig ha för avsikt att utnyttja dem,

6.den anmälningsskyldige har en livslång dispositionsrätt till, om denne kontrollerar hur röst- rätterna för aktierna skall utövas,

7.har deponerats hos den anmälningsskyldige, om denne själv kontrollerar hur rösträtt- erna för aktierna skall utövas,

8.den anmälningsskyldige har fått fullmakt att utöva rösträtten för, om denne själv kontrollerar hur rösträtterna för aktierna skall utövas,

9.innehas av make eller sambo till den anmälningsskyldige,

10.innehas av omyndiga barn som står under den anmälnings- skyldiges vårdnad, och

11.innehas av andra närstå- ende till den anmälningsskyldige än sådana som avses i 9 och 10, om de har gemensamt hushåll med honom eller henne sedan minst ett år.

6.den anmälningsskyldige har en livslång dispositionsrätt till, om denne kontrollerar hur röst- rätterna för aktierna ska utövas,

7.har deponerats hos den anmälningsskyldige, om denne själv kontrollerar hur rösträtt- erna för aktierna ska utövas, och

8.den anmälningsskyldige har fått fullmakt att utöva rösträtten för, om denne själv kontrollerar hur rösträtterna för aktierna ska utövas.

SOU 2014:70 Författningsförslag

Sådana aktier som avses i andra			Sådana aktier som avses i andra
stycket 4–8 skall inte räknas in i			stycket 4–8 ska inte räknas in i
innehavet för den som inte längre			innehavet för den som inte längre
kontrollerar hur rösträtterna skall			kontrollerar hur rösträtterna ska
utövas.			utövas.
Sådana aktier som avses i
andra stycket 9–11 skall inte räk-
nas in i innehavet för den som inte
innehar några aktier enligt första
stycket eller andra stycket 1–8.
Med	dotterföretag	avses i
denna paragraf detsamma som i
1 kap. 11	och 12 §§ aktiebolags-
lagen (2005:551). Det som före-
skrivs där om moderbolag skall
även tillämpas på fysiska personer
och andra juridiska personer än
aktiebolag.
		5 §6
En ändring av ett innehav skall			En ändring av ett innehav ska
anmälas om ändringen		medför	anmälas om ändringen medför
att den andel av samtliga aktier i			att den andel av samtliga aktier i
bolaget eller av röstetalet för			bolaget eller av röstetalet för
samtliga aktier i bolaget som			samtliga aktier i bolaget som
innehavet motsvarar			innehavet motsvarar

1.uppnår eller överstiger någon av gränserna 5, 10, 15, 20, 25, 30, 50, 66 2/3 och 90 procent, eller

2.går ned under någon av gränserna i 1.

En beräkning enligt första stycket av antalet aktier eller röstetalet skall grundas på de uppgifter som bolaget har offent- liggjort enligt 9 § första stycket. Vid beräkningen skall även så- dana aktier som inte får företrä- das på en bolagsstämma beaktas.

En beräkning enligt första stycket av antalet aktier eller röstetalet ska grundas på de uppgifter som bolaget har offent- liggjort enligt 9 § första stycket. Vid beräkningen ska även så- dana aktier som inte får företrä- das på en bolagsstämma beaktas.

6 Senaste lydelse 2007:365.

Författningsförslag

SOU 2014:70

När ett finansiellt instrument som avses i 2 § första stycket 2 utnyttjas för förvärv av aktier, skall ändringen i innehavet anmälas till bolaget och Finans- inspektionen, om den andel av samtliga aktier i bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget som innehavet mot- svarar därigenom uppnår eller överstiger någon av gränserna i första stycket 1. Detta gäller även om innehavet av det finansi- ella instrumentet har anmälts enligt första stycket 1.

När ett finansiellt instrument som avses i 2 § första stycket 2 eller 3 utnyttjas för förvärv av aktier, ska ändringen i innehavet anmälas till bolaget och Finans- inspektionen, om den andel av samtliga aktier i bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget som innehavet mot- svarar därigenom uppnår eller överstiger någon av gränserna i första stycket 1. Detta gäller även om innehavet av det finansi- ella instrumentet har anmälts enligt första stycket 1.

5 a §

För finansiella instrument som ger rätt för innehavaren att för- värva aktier beräknas andelen av samtliga aktier i bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget med hänsyn till det totala nominella antalet underliggande aktier för instrumentet.

För finansiella instrument som endast ger möjlighet till kontant- avveckling beräknas andelen av samtliga aktier i bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget genom multiplicering av det nominella antalet underligg- ande aktier med instrumentets deltavärde. Endast långa positioner ska beaktas vid beräkningen. Från en lång position får inte göras av- drag för eventuella korta positioner som hör till samma emittent.

SOU 2014:70 Författningsförslag

	6 §7
Ett dotterföretag är befriat	Ett kontrollerat företag är befriat

från anmälningsskyldighet om från anmälningsskyldighet om

anmälan i stället görs av moder-	anmälan i stället görs av moder-
företaget eller, om detta i sin tur	företaget eller, om detta i sin tur
är ett dotterföretag, av dess eget	är ett kontrollerat företag, av dess
moderföretag	eget moderföretag
10 §8
En anmälan enligt 3 § skall ha	En anmälan enligt 3 § ska ha
kommit in till bolaget och Finans-	kommit in till bolaget och Finans-
inspektionen senast	inspektionen utan dröjsmål men
	senast
1. handelsdagen efter den dag	1. inom fyra handelsdagar efter
då den anmälningsskyldige har	den dag då den anmälningsskyl-
ingått avtal om förvärv eller över-	dige har ingått avtal om förvärv
låtelse av aktier eller någon annan	eller överlåtelse av aktier eller
ändring i aktieinnehavet har skett,	någon annan ändring i aktieinne-
	havet har skett,
2. i de fall som avses i 4 §	2. i de fall som avses i 4 §
andra stycket 1–8, handelsdagen	andra stycket 1–8, inom fyra
efter den dag då ändringen i	handelsdagar efter den dag då
aktieinnehavet har skett, eller	ändringen i aktieinnehavet har
	skett.
3. i de fall som avses i 4 §
andra stycket 9–11, handelsdagen
efter den dag då den anmälnings-
skyldige har fått vetskap om den
närståendes innehav eller ändringen
av det.
En anmälan enligt 9 § andra	En anmälan enligt 9 § andra
stycket skall ha kommit in till	stycket ska ha kommit in till
bolaget och Finansinspektionen	bolaget och Finansinspektionen
senast handelsdagen efter den dag	utan dröjsmål men senast inom
då bolaget har offentliggjort upp-	fyra handelsdagar efter den dag då
gifter om ökningen eller minsk-	bolaget har offentliggjort upp-

7Senaste lydelse 2007:365.

8Senaste lydelse 2007:365.

Författningsförslag

SOU 2014:70

ningen av antalet aktier eller röster enligt 9 § första stycket.

gifter om ökningen eller minsk- ningen av antalet aktier eller röster enligt 9 § första stycket.

13 a §

Vid tillämpningen av bestäm- melserna om anmälningsskyldig- het i 3 § och 9 § andra stycket ska aktier som förvärvats i stabilise- ringssyfte inte räknas med om röst- rätten för aktierna inte utnyttjas eller används på annat sätt för att ingripa i förvaltningen av bolaget.

22 §9

Bestämmelserna i 3–18, 20 och	Bestämmelserna i 3–18, 20 och
21 §§ ska, om inte annat framgår	21 §§ ska, om inte annat framgår
av 23 och 24 §§, tillämpas också i	av 23 och 24 §§, tillämpas också i
fråga om aktier som har getts ut	fråga om aktier som har getts ut
av ett aktiebolag som inte har	av ett aktiebolag som inte har
säte i en stat inom EES, om	säte i en stat inom EES, om
Sverige är hemmedlemsstat enligt	Sverige är hemmedlemsstat enligt
2 kap. 39 §.	1 kap. 8 § lagen (2007:528) om
	värdepappersmarknaden.
6 kap.
Särskild avgift10	Sanktionsavgift
3 a §11
Finansinspektionen ska besluta	Finansinspektionen ska besluta
att en särskild avgift ska tas ut av	att en sanktionsavgift ska tas ut
den som	av den som

1. trots att prospektskyldighet föreligger inte i rätt tid ansöker om godkännande av ett prospekt enligt 2 kap. 25 §,

9Senaste lydelse 2012:378.

10Senaste lydelse 2005:833.

11Senaste lydelse 2012:378.

SOU 2014:70

Författningsförslag

2.inte ansöker om godkännande av ett tillägg till ett prospekt enligt 2 kap. 34 §,

3.inte offentliggör ett prospekt enligt 2 kap. 28 och 29 §§ eller ett tillägg till ett prospekt enligt 2 kap. 34 §,

4.trots att det finns skyldighet att upprätta en erbjudande- handling inte ansöker om godkännande enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden,

5.inte offentliggör en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 9 §,

6.inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till aktie- bolaget och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 § andra stycket, eller

7.inte i rätt tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap. 9 § första stycket eller 18 §.

Den särskilda avgiften ska i de fall som avses i

1.första stycket 1–5 vara lägst 50 000 kronor och högst 10 miljoner kronor, och

2.första stycket 6 eller 7 vara

lägst 15 000 kronor och högst 5 miljoner kronor.

För en överträdelse som anges i första stycket 1–5 ska sanktions- avgiften fastställas till lägst 50 000 kronor och högst 10 miljoner kronor.

För en överträdelse som anges i första stycket 6 eller 7 ska sank- tionsavgiften fastställas till lägst 15 000 kronor och högst

1. för en fysisk person:

a)17 755 000 kronor eller om beloppet är högre,

b)två gånger beloppet av de vinster som erhållits genom regel- överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller två gånger beloppet av de förluster som undvikits genom regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa

2. för en juridisk person:

a)88 774 000 kronor eller om beloppet är högre fem procent av den juridiska personens totala års-

Författningsförslag

SOU 2014:70

omsättning enligt den senaste till- gängliga årsredovisningen eller om beloppet är högre,

b) två gånger beloppet av de vinster som erhållits genom regel- överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller två gånger beloppet av de förluster som undvikits genom regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.

Avgiften tillfaller staten.

3 b §12

Finansinspektionen får med-	Finansinspektionen får med-
dela ett beslut om en särskild	dela ett beslut om en sanktions-
avgift bara om den som inspek-	avgift bara om den som inspek-
tionen avser att ta ut avgiften av	tionen avser att ta ut avgiften av
har delgetts en upplysning om	har delgetts en upplysning om
att frågan om särskild avgift har	att frågan om sanktionsavgift har
tagits upp av inspektionen	tagits upp av inspektionen

1.inom sex månader från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 1–5,

2.eller inom två år från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 6 eller 7.

3 c §13

Om överträdelsen är ringa	Om överträdelsen är ringa
eller ursäktlig eller det annars	eller ursäktlig eller det annars
finns särskilda skäl, får en särskild	finns särskilda skäl, får en sank-
avgift efterges helt eller delvis.	tionsavgift efterges helt eller delvis.

12Senaste lydelse 2007:365.

13Senaste lydelse 2005:833.

Sanktionsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att ett beslut eller en dom om att ta ut avgiften vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift får verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i första stycket.

Om sanktionsavgift inte betalas inom den tid som anges i första stycket, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om in- drivning av statliga fordringar m.m.

SOU 2014:70

Författningsförslag

3 d §14

Särskild avgift skall betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar efter det att beslutet om den vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

Finansinspektionens beslut om särskild avgift får verkställas utan föregående dom eller utslag, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i första stycket.

Om särskild avgift inte betalas inom den tid som anges i första stycket, skall Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om in- drivning av statliga fordringar m.m.

			3 e §15
Särskilda	avgifter	som	har	Sanktionsavgifter som	har
beslutats enligt 3		a § första		beslutats faller bort i den ut-
stycket 1–5 faller bort i den				sträckning verkställighet	inte
utsträckning	verkställighet		inte	har skett inom fem år från det
har skett inom fem år från det				att beslutet vann laga kraft.
att beslutet vann laga kraft.

14Senaste lydelse 2005:833.

15Senaste lydelse 2007:365.

Författningsförslag SOU 2014:70

		skyldige inte godtar förvaltarens
		anspråk, fastställs ersättningen av
		tingsrätten.
	7 kap.
	2 §16
Regeringen får meddela föreskrifter om
1. vilken	ekonomisk brotts-	1. vilken	ekonomisk brotts-
lighet som	avses i 6 kap. 1 e §	lighet som	avses i 6 kap. 1 e §
första stycket, och		första stycket,
2. sådana avgifter för tillsyn		2. sådana avgifter för tillsyn
som avses i 6 kap. 4 §.		som avses i 6 kap. 4 §, och
		3. hur beslut om sanktioner
		och sanktionsavgifter ska offent-
		liggöras.

1.Denna lag träder i kraft den 26 november 2015.

2.Sanktioner och sanktionsavgifter får beslutas endast för över- trädelser som har skett efter ikraftträdandet.

16 Senaste lydelse 2007:365.

SOU 2014:70

Författningsförslag

1.2Förslag till

lag om ändring i lagen (2000:1087)

om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2000:1087) om anmäl- ningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument att 1 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §17

I denna lag förstås med

1.finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § första stycket

1lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

2.värdepappersinstitut: det som anges i 1 kap. 5 § 27 lagen om värdepappersmarknaden,

3.börs: det som anges i 1 kap. 5 § 3 lagen om värdepappers- marknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige,

4.aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som gett ut aktier vilka är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige,

5. moder- och	dotterföretag:	5. moder- och	dotterföretag:
det som anges i 1 kap. 11 och		det som anges i	1 kap. 11 och
12 §§ aktiebolagslagen (2005:551)		12 §§ aktiebolagslagen (2005:551)
om moderbolag och dotterföretag,		om moderbolag och dotterföretag,
varvid det som sägs om moder-		varvid det som sägs om moder-
bolag skall tillämpas även på andra		bolag ska tillämpas även på andra
juridiska personer än aktiebolag,		juridiska personer än aktiebolag,
6. ordinarie delårsrapport: del-		6. ordinarie delårsrapport: del-
årsrapport samt	förhandsmed-	årsrapport samt	förhandsmed-
delande om kommande årsbok-		delande om kommande årsbok-
slut (bokslutskommuniké) som		slut (bokslutskommuniké) som
ett aktiemarknadsbolag är skyl-		ett aktiemarknadsbolag är skyl-
digt att lämna enligt sitt note-		digt att lämna enligt sitt note-
ringsavtal med börsen eller, om		ringsavtal med börsen eller, om
sådana bestämmelser saknas i		sådana bestämmelser saknas i

17 Senaste lydelse 2007:558.

SOU 2014:70

Författningsförslag

1.3Förslag till

lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528)18 om värde- pappersmarknaden

dels att 1 kap. 16 §, 13 kap. 4 § och rubriken närmast före 25 kap. 23 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 5, 7–9, 10 §§, 11 kap. 6–8 §§, 15 kap. 6–8, 12 och 14 §§, 16 kap. 1, 2, 5–7, 10, 11 och 13 §§, 17 kap. 1 och 4 §§, 18 kap. 1–12 §§, 25 kap. 18–23 och 25–28 §§, rubriken till 18 kap. samt rubrikerna närmast före 11 kap. 6 §, 16 kap. 6 och 7 §§, 18 kap. 7 § och 25 kap. 18 och 19 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas 12 nya paragrafer, 1 kap. 9 a och 9 b §§, 16 kap. 4 a §, 25 kap. 30–38 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5 §19

I denna lag betyder

1.anknutet ombud: en fysisk eller juridisk person som har träffat avtal med ett svenskt värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepappersföretag som hör hemma inom EES om att för bara detta instituts eller företags räkning

a) marknadsföra investerings- eller sidotjänster,

b) ta emot eller vidarebefordra instruktioner eller order avse- ende investeringstjänster eller finansiella instrument,

c) placera finansiella instrument, eller

d) tillhandahålla investeringsrådgivning till kund avseende dessa instrument eller tjänster,

2.behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i särskilt angivna fall Bolagsverket och i övrigt en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över utländska värdepappersföretag

och företag som driver en reglerad marknad eller annan mot-

18Senaste lydelse av

1kap. 16 § 2008:11

13kap. 4 § 2013:579.

19Senaste lydelse 2014:985.

Författningsförslag

SOU 2014:70

svarande marknad eller som har behörighet att utöva tillsyn över emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad,

3.börs: ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk före- ning som har fått tillstånd enligt denna lag att driva en eller flera reglerade marknader,

4.clearingdeltagare: den som får delta i clearingverksamheten hos en clearingorganisation,

5.clearingorganisation: ett företag som har fått tillstånd enligt 19 kap. eller förordning (EU) nr 648/2012 att driva clearing- verksamhet,

6.clearingverksamhet: fortlöpande verksamhet som består i att a) på clearingdeltagarnas vägnar göra avräkningar i fråga om

deras förpliktelser att leverera finansiella instrument eller att betala i svensk eller utländsk valuta,

b)träda in som motpart till både köpare och säljare av finansiella instrument, eller

c)på annat väsentligt sätt ansvara för att förpliktelserna avveck- las genom överförande av likvid eller instrument,

7. direktivet om marknader för finansiella instrument: Europa- parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,

8. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

9. emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

10. filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, var- vid även ett utländskt värdepappersföretags etablering av flera drift- ställen i Sverige ska anses som en enda filial,

11. genomförandeförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumen- teringsskyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapporte- ring, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instru- ment till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet,

SOU 2014:70

Författningsförslag

12.handelsplattform: ett multilateralt handelssystem (Multila- teral Trading Facility, MTF) inom EES som drivs av ett värde- pappersinstitut eller en börs och som sammanför ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

13.hemland: det land där ett företag har fått tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i denna lag,

14.investeringstjänster och investeringsverksamheter: de tjänster och verksamheter som anges i 2 kap. 1 §,

15.kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag,

16.koncern: detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolags- lagen (2005:551), varvid det som sägs om moderbolag tillämpas även på andra juridiska personer än aktiebolag,

17.kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och utländskt bank- eller kreditföretag som driver bank- eller finansieringsrörelse från filial i Sverige,

18.kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, om innehavet beräknat på det sätt som anges i 5 a § repre- senterar 10 procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget,

19.professionell kund: en sådan kund som avses i 8 kap. 16 eller

17 §,

20.reglerad marknad: ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut,

21.sidotjänster: de tjänster som anges i 2 kap. 2 §,

22.sidoverksamheter:

a)för ett värdepappersbolag de verksamheter som anges i 2 kap. 3 och 4 §§,

b)för en börs de verksamheter som anges i 13 kap. 12 §, och

c) för en clearingorganisation de verksamheter som anges i 20 kap. 7 §,

Författningsförslag

SOU 2014:70

23.startkapital: det kapital som för värdepappersföretag avses i artikel 4.51 i förordning (EU) nr 575/2013,

24.systematisk internhandlare: värdepappersinstitut som på ett organiserat, frekvent och systematiskt sätt handlar för egen räkning genom att utföra kundorder utanför en reglerad marknad eller en handelsplattform,

25.utländskt värdepappersföretag: ett utländskt företag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse,

26.värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått till- stånd enligt denna lag att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

27.värdepappersinstitut: värdepappersbolag, svenska kredit- institut som har fått tillstånd enligt denna lag att driva värde- pappersrörelse och utländska företag som driver värdepappers- rörelse från filial i Sverige,

28.värdepappersrörelse: verksamhet som består i att yrkes- mässigt tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investerings- verksamhet, och

29. öppenhetsdirektivet:		29. öppenhetsdirektivet:
Europaparlamentets och rådets		Europaparlamentets och rådets
direktiv 2004/109/EG av	den	direktiv 2004/109/EG av	den
15 december 2004 om harmoni-		15 december 2004 om harmoni-
sering av insynskraven angående		sering av insynskraven angående
upplysningar om emittenter vars		upplysningar om emittenter vars
värdepapper är upptagna	till	värdepapper är upptagna	till
handel på en reglerad marknad		handel på en reglerad marknad
och om ändring av direktiv		och om ändring av direktiv
2001/34/EG, senast ändrat genom		2001/34/EG, senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets		Europaparlamentets och rådets
direktiv 2010/78/EU.		direktiv 2013/50/EU.

SOU 2014:70 Författningsförslag

7 §20

Sverige är hemmedlemsstat	Sverige är hemmedlemsstat
för en utgivare som har sitt säte	för en emittent som har sitt säte
här, om utgivaren	här, om emittenten

1.är ett aktiebolag som har gett ut aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad, eller

2.har gett ut sådana skuldebrev som avses i 18 kap. 2 § första stycket och som

a) vart och ett har ett nominellt värde som understiger motsvarande 1 000 euro, och

b) är upptagna till handel på en reglerad marknad.

8 §21
Sverige är hemmedlemsstat	Sverige är	hemmedlemsstat
för en utgivare som inte har säte	för en emittent som har gett ut
i en stat inom EES, om	sådana överlåtbara värdepapper
	som avses i 7 § 1 och 2 och som
	inte har säte i ett land inom EES,
	om
1. utgivaren har gett ut aktier	1. emittentens		överlåtbara
eller sådana skuldebrev som avses	värdepapper	är	upptagna till
i 18 kap. 2 § första stycket och	handel på en reglerad marknad i
vart och ett av skuldebreven har	Sverige, och
ett nominellt värde som under-
stiger motsvarande 1 000 euro, och
2. Sverige är hemmedlemsstat	2. emittenten har valt att Sverige
enligt 2 kap. 39 § lagen (1991:980)	ska vara hemmedlemsstat.
om handel med finansiella instru-
ment.

En emittent som avses i första stycket som har valt att Sverige ska vara hemmedlemsstat får ändra detta val om emittentens överlåt- bara värdepapper inte längre är upptagna till handel på en regle- rad marknad i Sverige.

20Senaste lydelse 2007:528.

21Senaste lydelse 2012:382.

Författningsförslag SOU 2014:70

9 §22
Sverige är hemmedlemsstat	Sverige är hemmedlemsstat
för en emittent i andra fall än	för en emittent av andra över-
som anges i 7 eller 8 §, om denne	låtbara värdepapper än sådana
har gett ut eller utfärdat överlåt-	som avses i 7 § 1 och 2 som är
bara värdepapper som är upp-	upptagna till handel på en regle-
tagna till handel på en reglerad	rad marknad om emittenten har
marknad och emittenten väljer	valt att Sverige ska vara hem-
att Sverige skall vara hemmedlems-	medlemsstat.
stat.
En emittent får välja att Sverige	En emittent som avses i första
skall vara hemmedlemsstat bara	stycket får välja att Sverige ska
om emittenten har sitt säte här	vara hemmedlemsstat bara om
eller om de överlåtbara värde-	emittenten har sitt säte här eller
papperen är upptagna till handel	om de överlåtbara värdepappe-

på en reglerad marknad i Sverige. ren är upptagna till handel på en

	reglerad marknad i Sverige.
En emittent som har valt att	En emittent som har valt att
Sverige skall vara hemmedlems-	Sverige ska vara hemmedlemsstat
stat får ändra detta val tidigast	får ändra detta val tidigast efter
efter tre år, om inte förutsätt-	tre år, om inte
ningarna i första stycket dessför-	1. förutsättningarna i första
innan har upphört att gälla.	stycket dessförinnan har upp-
	hört att gälla, eller
	2. emittentens överlåtbara värde-
	papper inte längre är upptagna till
	handel på en reglerad marknad i
	Sverige.
	9 a §
	Sverige är hemmedlemsstat för
	en emittent i andra fall än som
	anges	i 7–9 §§ om	emittentens
	överlåtbara värdepapper är upp-
	tagna till handel på en reglerad
	marknad i Sverige och emittenten
	inom	tre månader	från den

22 Senaste lydelse 2007:528.

Författningsförslag SOU 2014:70

		10 §23
Om Sverige är hemmedlems-				Om Sverige är hemmedlems-
stat för en emittent vars över-				stat för en emittent vars över-
låtbara värdepapper inte är upp-				låtbara värdepapper inte är upp-
tagna till handel på en reglerad				tagna till handel på en reglerad
marknad i Sverige efter ansökan				marknad i Sverige efter ansökan
av emittenten, men är upptagna				av emittenten, men är upptagna
till handel på en reglerad mark-				till handel på en reglerad mark-
nad i en annan stat inom EES				nad i ett annat land inom EES
efter	en sådan	ansökan, skall		efter	en sådan		ansökan, ska
15 kap. 6 § första stycket 3 om				15 kap. 6 § första stycket 3 om
kurspåverkande		information,		kurspåverkande			information,
15 kap. 8 § om		förändringar	i	15 kap. 8 §		om	förändringar	i
rättigheter och om nya emissioner				rättigheter och om nya emissioner
samt	följande bestämmelser		i	samt	följande bestämmelser			i
18 kap. tilllämpas av emittenten:				18 kap. tilllämpas av emittenten:
– 1 § om skyldighet att utse ett finansiellt institut,
– 2–6 §§ om utgivare av skulde-				– 2–6 §§		om	emittenter	av
brev, och				skuldebrev, och
– 7–12 §§ om		utgivare som		– 7–12 §§ om emittenter som
inte har säte i en stat inom EES.				inte har säte i ett land inom EES.

Av 16 kap. 1 § framgår att bestämmelserna i 16 kap. är tillämp- liga på sådana emittenter som anges i första stycket.

11 kap.

Utgivarens informationsplikt24	Emittentens informationsplikt
6 §25
En utgivare av sådana över-	En emittent av sådana över-
låtbara värdepapper enligt 1 kap.	låtbara värdepapper enligt 1 kap.
4 § första stycket 2 a eller b som	4 § första stycket 2 a eller b som
efter ansökan av utgivare hand-	efter ansökan av utgivare hand-
las på en handelsplattform skall	las på en handelsplattform ska

23Senaste lydelse 2007:528.

24Senaste lydelse 2007:528.

25Senaste lydelse 2007:528.

SOU 2014:70

Författningsförslag

1.fortlöpande informera det värdepappersinstitut som driver handelsplattformen om sin verksamhet,

2.i övrigt lämna institutet de upplysningar som det behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och andra för- fattningar, samt

3.offentliggöra de upplysningar om sin verksamhet och värde- papperen som är av betydelse för bedömning av kursvärdet på värdepapperen.

7 §26

Utgivaren får skjuta upp	Emittenten får	skjuta upp
offentliggörandet av sådan infor-	offentliggörandet av sådan infor-
mation som avses i 6 § 3, om	mation som avses i	6 § 3, om

1.det finns godtagbara skäl,

2.allmänheten inte riskerar att vilseledas, och

3. utgivaren

kan säkerställa

3. emittenten

kan säkerställa

att informationen inte röjs.

utgivaren

eller

någon

emittenten

eller

någon

som handlar för utgivarens räk-

som handlar för emittentens räk-

ning lämnar ut

informationen,

ning lämnar ut

informationen,

skall den omedelbart överlämnas

ska

den omedelbart överlämnas

till värdepappersinstitutet samt

till

värdepappersinstitutet samt

offentliggöras, om inte mottag-

aren av informationen omfattas

av tystnadsplikt enligt lag eller

avtal.

8 §27

Ett värdepappersinstitut som

driver en handelsplattform skall

driver

en handelsplattform

ska

fortlöpande kontrollera

att

fortlöpande kontrollera

att

utgivare av överlåtbara värde-

emittent av överlåtbara värde-

papper

enligt

6 §

fullgör

sin

papper

enligt

6 §

fullgör

sin

informationsskyldighet

enligt

informationsskyldighet

enligt

denna lag.

26Senaste lydelse 2007:528.

27Senaste lydelse 2007:528.

Författningsförslag SOU 2014:70

15 kap.

6 §28

Om överlåtbara värdepapper	Om överlåtbara värdepapper
enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a	enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a
eller b har tagits upp till handel	eller b har tagits upp till handel
på en reglerad marknad efter	på en reglerad marknad efter
ansökan av utgivaren eller om	ansökan av emittenten eller om
denne lämnat in en ansökan om	denne lämnat in en ansökan om
upptagande till handel, gäller	upptagande till handel, gäller
följande. Utgivaren skall	följande. Emittenten ska

1.fortlöpande informera börsen om sin verksamhet,

2.i övrigt lämna börsen de upplysningar som den behöver för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna lag och andra för- fattningar, och

3.offentliggöra de upplysningar om sin verksamhet och värde- papperen som är av betydelse för bedömning av kursvärdet på värdepapperen.

Om ett företag som har ett		Om ett företag som har ett
kvalificerat innehav i en börs har		kvalificerat innehav i en börs har
gett ut överlåtbara	värdepapper	gett ut överlåtbara	värdepapper
enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a		enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a
eller b som har tagits upp till		eller b som har tagits upp till
handel på en reglerad marknad		handel på en reglerad marknad
som drivs av börsen, skall börsen		som drivs av börsen, ska börsen
omedelbart vidarebefordra infor-		omedelbart vidarebefordra infor-
mation enligt första stycket till		mation enligt första stycket till
Finansinspektionen.		Finansinspektionen.
	7 §29
Utgivaren får	skjuta upp	Emittenten får	skjuta upp
offentliggörandet av sådan infor-		offentliggörandet av sådan infor-
mation som avses i 6 § första		mation som avses i 6 § första
stycket 3, om		stycket 3, om

1.det finns godtagbara skäl,

2.allmänheten inte riskerar att vilseledas, och

28Senaste lydelse 2007:528.

29Senaste lydelse 2007:528.

SOU 2014:70 Författningsförslag

3. utgivaren			kan		säkerställa			3. emittenten kan säkerställa
att informationen inte röjs.							att informationen inte röjs.
Om	utgivaren eller					någon		Om emittenten eller någon
som handlar för utgivarens räk-							som handlar för emittentens räk-
ning lämnar		ut	informationen,				ning lämnar		ut informationen,
skall den omedelbart överlämnas							ska	den omedelbart överlämnas
till börsen samt				offentliggöras,			till	börsen samt		offentliggöras,
om inte mottagaren av informa-							om inte mottagaren av informa-
tionen omfattas av tystnadsplikt							tionen omfattas av tystnadsplikt
enligt lag eller avtal.							enligt lag eller avtal.
						8 §30
En	emittent			av	överlåtbara			En emittent		av överlåtbara
värdepapper som efter ansökan							värdepapper som efter ansökan
av emittenten har tagits upp till							av emittenten har tagits upp till
handel på en reglerad marknad,							handel på en reglerad marknad,
skall omedelbart offentliggöra							ska omedelbart offentliggöra alla
1. alla förändringar i de rättig-							förändringar i de rättigheter som
heter som är knutna till värde-							är knutna till värdepapperen.
papperen, och
2. nya låneemissioner.
Nya	låneemissioner					behöver
dock inte offentliggöras av sådana
emittenter som avses i 16 kap. 2 §
1–3.
Om den som har gett ut								Om den som har gett ut
aktier som har tagits upp till							aktier som har tagits upp till
handel på en reglerad marknad							handel på en reglerad marknad
även har utfärdat derivatinstru-							även har utfärdat derivatinstru-
ment med aktierna som under-							ment med aktierna som under-
liggande tillgång, skall utgivaren							liggande tillgång,			ska utgivaren
omedelbart		även		offentliggöra			omedelbart		även	offentliggöra
förändringar i de rättigheter som							förändringar i de rättigheter som
är knutna till derivatinstrumenten.							är knutna till derivatinstrumenten.

30 Senaste lydelse 2007:528.

Författningsförslag SOU 2014:70

12 §31

Om en börs erbjuder inregi-	Om en börs erbjuder inregi-
strering vid en reglerad marknad	strering vid en reglerad marknad
får överlåtbara värdepapper enligt	får överlåtbara värdepapper enligt
1 kap. 4 § första stycket 2 a eller	1 kap. 4 § första stycket 2 a eller
b, som har tagits upp till handel	b, som har tagits upp till handel
på marknaden, inregistreras där	på marknaden, inregistreras där
efter ansökan av utgivaren.	efter ansökan av emittenten.

Inregistrering får ske bara om det med hänsyn till marknadsför- hållandena för de överlåtbara värdepapperen och omständigheterna i övrigt finns förutsättningar för en ändamålsenlig handel med dem.

		14 §32
En börs skall avslå en begäran			En börs ska avslå en begäran
om inregistrering eller besluta			om inregistrering eller besluta
om avregistrering av ett finansi-			om avregistrering av ett finansi-
ellt instrument, om instrumen-			ellt instrument, om instrumen-
tet inte uppfyller de krav som			tet inte uppfyller de krav som
gäller för inregistrering eller om			gäller för inregistrering eller om
utgivaren	allvarligt	åsidosätter	emittenten allvarligt åsidosätter
sina förpliktelser enligt denna			sina förpliktelser enligt denna
lag eller någon annan författning.			lag eller någon annan författning.
Avregistrering av ett		finansiellt	Avregistrering av ett finansiellt
instrument skall även ske på			instrument ska även ske på
begäran av utgivaren. Om det är			begäran av emittenten. Om det är
lämpligt	från allmän	synpunkt,	lämpligt från allmän synpunkt,
får avregistrering skjutas upp.			får avregistrering skjutas upp.
Avregistrering får inte beslutas			Avregistrering får inte beslutas
utan att utgivaren har fått tillfälle			utan att emittenten har fått till-
att yttra sig över det som har			fälle att yttra sig över det som
tillförts	ärendet genom någon		har tillförts ärendet genom någon
annan än utgivaren själv, om det			annan än emittenten själv, om det
inte är uppenbart obehövligt eller			inte är uppenbart obehövligt eller

om beslutet inte kan skjutas upp. om beslutet inte kan skjutas upp.

Beslut om avregistrering skall	Beslut om avregistrering ska
offentliggöras omedelbart.	offentliggöras omedelbart.

31Senaste lydelse 2007:528.

32Senaste lydelse 2007:528.

SOU 2014:70 Författningsförslag

16 kap.

1 §33

Bestämmelserna i detta kapitel gäller för en emittent som har Sverige som hemmedlemsstat och vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Särskilda bestämmelser om	Särskilda bestämmelser om
emittenter som inte har säte i en	emittenter som inte har säte i ett
stat inom EES finns i 11 och	land inom EES finns i 7 § andra
11 a §§.	stycket, 11 och 11 a §§.

En emittent som inte har Sverige som hemmedlemsstat ska, om emittentens överlåtbara värdepapper efter ansökan av emittenten är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, offentliggöra regelbunden finansiell information i enlighet med den offentliga reglering i emittentens hemmedlemsstat inom EES som följer av öppenhetsdirektivet.

2 §34

Bestämmelserna i detta kapitel	Bestämmelserna i detta kapitel
skall inte tillämpas om emittenten	ska inte tillämpas om emittenten
är	är

1.en stat,

2.ett landsting eller en kommun eller en motsvarande regional eller lokal myndighet i en stat,

3. en mellanstatlig organisa-	3. en mellanstatlig organisa-
tion i vilken en eller flera stater	tion i vilken ett eller flera länder
inom EES är medlemmar,	inom EES är medlemmar,
4. Europeiska centralbanken,	4. Europeiska centralbanken,
eller
5. en centralbank i en stat	5. en centralbank i ett land
inom EES.	inom EES, eller
	6. Europeiska finansiella stabi-
	liseringsfaciliteten eller andra meka-
	nismer som upprättats i syfte att
	upprätthålla finansiell stabilitet i
	Europeiska monetära unionen.

33Senaste lydelse 2009:572.

34Senaste lydelse 2007:528.

Författningsförslag SOU 2014:70

		4 a §
		En emittent ska upprätta års-
		och	koncernredovisningen				i	ett
		format som		möjliggör enhetlig
		elektronisk rapportering.
	5 §35
En utgivare av aktier eller av			En emittent av aktier eller av
obligationer eller andra överlåt-		obligationer eller andra överlåt-
bara skuldförbindelser som inte		bara skuldförbindelser som inte
är av sådant slag som anges i		är av sådant slag som anges i
18 kap. 2 § första stycket 1 skall		18 kap. 2 § första stycket 1 ska
offentliggöra	en delårsrapport	offentliggöra		en	delårsrapport
för räkenskapsårets första sex		för	räkenskapsårets			första		sex
månader (halvårsrapport). Halv-		månader (halvårsrapport). Halv-
årsrapporten skall offentliggöras		årsrapporten		ska	offentliggöras
så snart som möjligt och senast		så snart som möjligt och senast
två månader efter rapportperiod-		två månader efter rapportperiod-
ens utgång.		ens utgång.
Delårsredogörelse36		Rapport om		vissa		betalningar
		till myndigheter
	6 §37
En utgivare av aktier skall			Emittenter med verksamhet i
offentliggöra en delårsredogörelse		utvinningsindustrin				eller	inom
under räkenskapsårets första och		avverkning av primärskog						ska
andra halvår. Redogörelsen skall		senast sex månader efter utgången
offentliggöras	tidigast tio veckor	av varje räkenskapsår offentlig-
efter början och senast sex veckor		göra en rapport om betalningar
före slutet av halvåret.		till myndigheter. Emittenter som
		är moderföretag i en koncern ska

offentliggöra rapporten på koncern- nivå.

35Senaste lydelse 2007:528.

36Senaste lydelse 2007:528.

37Senaste lydelse 2007:528.

För emittenter som avses i 6 § som har sitt säte i Sverige finns bestämmelser om innehållet i rapporten om betalningar till myndigheter i lagen (201x:xx) om rapportering av vissa betalningar till myndigheter.

Emittenter som avses i 6 § som inte har säte i ett land inom EES får tillämpa sådana bestäm- melser om rapport om betalningar till myndigheter som finns i en offentlig reglering i ett land utan- för EES, om dessa bestämmelser motsvarar de krav som ställs på en sådan rapport i kapitel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/4/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, sam- manställda redovisningar och rapporter i vissa typer av företag,

SOU 2014:70

Författningsförslag

En delårsredogörelse skall inne- hålla information om perioden mellan halvårets början och dagen för redogörelsens offentliggörande. I redogörelsen skall det ingå upp- gifter om väsentliga händelser och transaktioner under perioden samt en allmän beskrivning av utgiv- arens och dess dotterföretags ställ- ning och resultat under perioden.

Med verksamhet i utvinnings- industrin respektive inom avverk- ning av primärskog avses sådan verksamhet som omfattas av 2 § 1 och 2 lagen (201x:xx) om rapporte- ring av vissa betalningar till myndigheter.

Kvartalsrapport38	Innehållet i en rapport om
	betalningar till myndigheter

7 §39

Det krävs ingen delårsredo- görelse enligt 6 § om utgivaren i stället offentliggör en delårsrapport för perioden från halvårets början och tre månader framåt (kvartals- rapport). Kvartalsrapporten skall offentliggöras så snart som möjligt och senast två månader efter rapportperiodens utgång.

38Senaste lydelse 2007:528.

39Senaste lydelse 2007:528.

Författningsförslag SOU 2014:70

			om ändring av Europaparlamentets
			och rådets direktiv 2006/43/EG
			och om upphävande av rådets
			direktiv			78/660/EEG		och
			83/349/EEG.
		10 §40
En halvårsrapport skall under-			En halvårsrapport ska under-
tecknas	med tillämpning av		tecknas		med tillämpning av
2 kap.	7 § årsredovisningslagen		2 kap.	7 §		årsredovisningslagen
(1995:1554).			(1995:1554).
De som undertecknar en halv-			De som undertecknar en halv-
årsrapport skall i anslutning till			årsrapport ska i anslutning till
underskrifterna ange sin befatt-			underskrifterna ange sin befatt-
ning hos utgivaren. De skall även			ning hos emittenten. De ska även
omedelbart före underskrifterna			omedelbart före underskrifterna
lämna en försäkran om att halv-			lämna en försäkran om att halv-
årsrapporten ger en rättvisande			årsrapporten ger en rättvisande
översikt av företagets och, i före-			översikt av företagets och, i före-
kommande fall, koncernens verk-			kommande fall, koncernens verk-
samhet,	ställning och	resultat	samhet,		ställning		och resultat
samt beskriver väsentliga risker			samt beskriver väsentliga risker
och osäkerhetsfaktorer som före-			och osäkerhetsfaktorer som före-
taget och de företag som ingår i			taget och de företag som ingår i
koncernen står inför.			koncernen står inför.
		11 §41
En emittent som inte har säte			En emittent som inte har säte
i en stat inom EES får tillämpa			i ett land inom EES får tillämpa
sådana bestämmelser om års-			sådana bestämmelser om års-
och koncernredovisning samt			och koncernredovisning					samt
halvårsrapport som finns i en			halvårsrapport som finns i en
offentlig reglering i en stat utan-			offentlig reglering i ett land
för EES, om dessa bestämmelser			utanför EES, om dessa bestäm-
motsvarar de krav som ställs på			melser motsvarar de krav som
sådan	regelbunden	finansiell	ställs	på		sådan	regelbunden

40Senaste lydelse 2007:528.

41Senaste lydelse 2013:579.

SOU 2014:70 Författningsförslag

information i öppenhetsdirekti-		finansiell information i öppen-
vet. Emittenten får även tillämpa		hetsdirektivet.
ett tredjelands bestämmelser om
kvartalsrapport, om dessa bestäm-
melser motsvarar de krav på så-
dan rapport som ställs i de bestäm-
melser om delårsrapport som anges
i 8 § och som skulle ha varit
tillämpliga om emittenten hade
haft sitt säte i Sverige.
En emittent som inte har säte		En emittent som inte har säte
i en stat inom EES får även		i ett land inom EES får även
tillämpa sådana bestämmelser om		tillämpa sådana bestämmelser om
koncernredovisning och halvårs-		koncernredovisning och halvårs-
rapport för koncernen som finns		rapport för koncernen som finns
i en offentlig reglering i en stat		i en offentlig reglering i ett land
utanför EES, om villkoren i		utanför EES, om villkoren i
artikel 1 i kommissionens beslut nr		artikel 1 i kommissionens beslut nr
961/2008/EG av den 12 december		961/2008/EG av den 12 december
2008	om tredjelandsemittenters	2008 om tredjelandsemittenters
användning av vissa tredjeländers		användning av vissa tredjeländers
redovisningsstandarder och inter-		redovisningsstandarder och inter-
nationella redovisningsstandarder		nationella redovisningsstandarder
vid upprättandet av sina koncern-		vid upprättandet av sina koncern-
redovisningar är uppfyllda.		redovisningar är uppfyllda.
Om ett tredjelands bestäm-		Om ett tredjelands bestäm-
melser enligt första stycket inte		melser enligt första stycket inte
anses likvärdiga eller om vill-		anses likvärdiga eller om vill-
koren enligt andra stycket inte		koren enligt andra stycket inte
är uppfyllda, ska emittenten upp-		är uppfyllda, ska emittenten upp-
rätta års- och koncernredovis-		rätta års- och koncernredovis-
ning,	halvårsrapport respektive	ning respektive halvårsrapport i
kvartalsrapport i enlighet med de		enlighet med de bestämmelser
bestämmelser som anges i 8 §		som anges i 8 § och som gäller
och som gäller för en emittent		för en emittent av motsvarande
av motsvarande slag.		slag.

Författningsförslag SOU 2014:70

13 §42
En börs skall övervaka att den	En börs ska övervaka att den

som har Sverige som hem- som har Sverige som hem- medlemsstat och som har gett ut medlemsstat och som har gett ut eller utfärdat överlåtbara värde- eller utfärdat överlåtbara värde- papper som efter ansökan av papper som efter ansökan av

emittenten är upptagna till handel				emittenten är upptagna till handel
på en reglerad marknad som drivs				på en reglerad marknad som drivs
av börsen, upprättar sådan regel-				av börsen, upprättar sådan regel-
bunden	finansiell	information		bunden	finansiell	information
som anges i 4, 5 och 7 §§ i				som anges i 4 och 5 §§ i enlighet
enlighet med de		bestämmelser		med de bestämmelser som gäller
som gäller för emittenten.				för emittenten.
			17 kap.
			1 §43
En	emittent av överlåtbara			En	emittent av överlåtbara
värdepapper som har Sverige som				värdepapper som har Sverige som
hemmedlemsstat,		skall	tillämpa	hemmedlemsstat,		ska	tillämpa
bestämmelserna i		detta	kapitel	bestämmelserna i		detta	kapitel
för sådan information som skall				för sådan information som ska
offentliggöras enligt 15 kap. 6 §				offentliggöras enligt 1 kap. 9 b §,
första stycket 3 och 8 §§ samt				15 kap. 6 § första stycket 3 och
16 kap.				8 § samt 16 kap.
En	emittent av överlåtbara			En	emittent av överlåtbara
värdepapper som inte har Sverige				värdepapper som inte har Sverige
som hemmedlemsstat skall, om				som hemmedlemsstat ska, om
värdepapperen är		upptagna till		värdepapperen är		upptagna till
handel på en reglerad marknad i				handel på en reglerad marknad i
Sverige, tillämpa de bestämmel-				Sverige, tillämpa de bestämmel-
ser som har meddelats med stöd				ser som har meddelats med stöd
av 5 § första stycket 2 för sådan				av 5 § första stycket 2 för sådan
information som skall offentlig-				information som ska offentlig-
göras enligt 15 kap. 6 § första				göras enligt 1 kap. 9 b §, 15 kap.
stycket 3 och 8 § samt 16 kap.				6 § första stycket 3 och 8 § samt
1 § tredje stycket. Om en sådan				16 kap. 1 § tredje stycket. Om

42Senaste lydelse 2007:528.

43Senaste lydelse 2007:528.

SOU 2014:70

Författningsförslag

emittents överlåtbara värdepapper inte är upptagna till handel på en reglerad marknad i emittentens hemmedlemsstat, skall emittenten dessutom tillämpa 2 §.

en sådan emittents överlåtbara värdepapper inte är upptagna till handel på en reglerad marknad i emittentens hemmedlemsstat, ska emittenten dessutom tillämpa 2 §.

		4 §44
Finansinspektionen skall se till			Finansinspektionen ska se till
att det finns en lagringsfunktion			att det finns en lagringsfunktion
där information som lämnas till			där information som lämnas till
inspektionen	enligt 3 §	lagras	inspektionen	enligt	3 §	lagras
elektroniskt.			elektroniskt.
Informationen skall vara lätt			Informationen ska vara lätt
tillgänglig för den som vill ta del			tillgänglig för den som vill ta del
av den.			av den. Det ska gå att få tillgång
			till informationen via en euro-
			peisk elektronisk åtkomstpunkt.
		18 kap.
Övriga krav på utgivare45			Övriga krav på emittenter
		1 §46
En utgivare av aktier som			En emittent av aktier som
efter ansökan av utgivaren är			efter ansökan av emittenten är
upptagna till handel på en regle-			upptagna till handel på en regle-
rad marknad i Sverige skall utse			rad marknad i Sverige ska utse
ett finansiellt	institut	genom	ett finansiellt	institut		genom
vilket aktieägarna skall		kunna	vilket aktieägarna		ska	kunna
utöva sina finansiella rättigheter.			utöva sina finansiella rättigheter.

44Senaste lydelse 2007:528.

45Senaste lydelse 2007:528.

46Senaste lydelse 2007:528.

En emittent av skuldebrev ska se till att alla innehavare av sådana skuldebrev som har getts ut samtidigt och på samma vill- kor behandlas lika när det gäller de rättigheter som är knutna till skuldebreven.

Författningsförslag

SOU 2014:70

2 §47

I 3–6 §§ avses med skuldebrev obligationer och andra över- låtbara skuldförbindelser, med undantag för sådana som

1.om de konverteras eller om de rättigheter som de medför utövas, ger rätt att förvärva aktier eller finansiella instrument som kan jämställas med aktier, eller

2.utgörs av penningmarknadsinstrument med kortare löptid än ett år.

Bestämmelserna i 3–6 §§ skall	Bestämmelserna i 3–6 §§ ska
tillämpas i fråga om skuldebrev	tillämpas i fråga om skuldebrev
som efter ansökan av utgivaren	som efter ansökan av emittenten
är upptagna till handel på en	är upptagna till handel på en
reglerad marknad i Sverige.	reglerad marknad i Sverige.
Bestämmelserna i 4–6 §§ skall	Bestämmelserna i 4–6 §§ ska
inte tillämpas i fråga om skulde-	inte tillämpas i fråga om skulde-
brev som har getts ut av en stat	brev som har getts ut av en stat
inom EES eller av ett landsting	inom EES eller av ett landsting
eller en kommun eller motsva-	eller en kommun eller motsva-
rande regional eller lokal myndig-	rande regional eller lokal myndig-
het inom EES.	het inom EES.
I 8 § finns bestämmelser om	I 8 § finns bestämmelser om
undantag från 3–6 §§ för vissa	undantag från 3–6 §§ för vissa
utgivare som inte har säte i en	emittenter som inte har säte i ett
stat inom EES.	land inom EES.

3 §48 En utgivare av skuldebrev skall

se till att alla innehavare av sådana skuldebrev som har getts ut samtidigt och på samma vill- kor behandlas lika när det gäller de rättigheter som är knutna till skuldebreven.

47Senaste lydelse 2007:528.

48Senaste lydelse 2007:528.

SOU 2014:70 Författningsförslag

	4 §49
En utgivare av skuldebrev får		En emittent av skuldebrev får
inte hindra innehavare av skulde-		inte hindra innehavare av skulde-
breven från att utöva sina rättig-		breven från att utöva sina rättig-
heter genom en fullmakt till		heter genom en fullmakt till
någon annan.		någon annan.
Om utgivaren av skulde-		Om emittenten av skulde-
breven inte har sitt säte i Sverige,		breven inte har sitt säte i Sverige,
gäller första stycket bara om		gäller första stycket bara om
lagstiftningen i den stat där		lagstiftningen i det land där
utgivaren har sin hemvist tillåter		emittenten har sin hemvist tillåter
en sådan fullmakt.		en sådan fullmakt.
	5 §50
Om en utgivare av skulde-		Om en emittent av skulde-
brev avser att hålla ett möte med		brev avser att hålla ett möte med
innehavare av skuldebreven, skall		innehavare av skuldebreven, ska
utgivaren		emittenten
1. informera skuldebrevsinne-		1. informera skuldebrevsinne-
havarna om plats, tid och dag-		havarna om plats, tid och dag-
ordning för mötet samt om vad		ordning för mötet samt om vad
som krävs för att en innehavare		som krävs för att en innehavare
skall ha rätt att delta i mötet, och		ska ha rätt att delta i mötet, och
2. tillhandahålla skuldebrevs-		2. tillhandahålla skuldebrevs-
innehavarna ett fullmaktsformulär.		innehavarna ett fullmaktsformulär.
Fullmaktsformuläret skall till-		Fullmaktsformuläret ska		till-
handahållas	tillsammans med	handahållas	tillsammans	med
kallelsen till mötet, om kallelsen		kallelsen till mötet, om kallelsen
sänds till skuldebrevsinnehavarna.		sänds till skuldebrevsinnehavarna.
Om kallelse sker på något annat		Om kallelse sker på något annat
sätt, skall	fullmaktsformuläret	sätt, ska	fullmaktsformuläret
tillhandahållas skuldebrevsinne-		tillhandahållas skuldebrevsinne-
havarna på begäran efter det att		havarna på begäran efter det att
mötet har tillkännagetts.		mötet har tillkännagetts.

49Senaste lydelse 2007:528.

50Senaste lydelse 2007:528.

Författningsförslag SOU 2014:70

					6 §51
En utgivare av skuldebrev skall						En emittent av skuldebrev ska
informera skuldebrevsinnehavarna						informera skuldebrevsinnehavarna
om utbetalning av ränta, utöv-						om utbetalning av ränta, utöv-
ande	av	rättigheter		avseende		ande	av	rättigheter		avseende
konvertering, utbyte,				teckning		konvertering, utbyte,				teckning
eller annullering och återbetal-						eller annullering och återbetal-
ning.						ning.
Utgivaren skall utse ett finansi-						Emittenten ska utse ett finansi-
ellt institut genom vilket skulde-						ellt institut genom vilket skulde-
brevsinnehavarna			skall		kunna	brevsinnehavarna			ska		kunna
utöva sina finansiella rättigheter.						utöva sina finansiella rättigheter.
Utgivare utan säte i en stat						Emittenter utan säte i ett land
inom EES52						inom EES
					7 §53
Bestämmelserna i 8–12 §§ är						Bestämmelserna i 8–12 §§ är
tillämpliga på den som har gett						tillämpliga på den som har gett
ut där angivna överlåtbara värde-						ut där angivna överlåtbara värde-
papper som är upptagna till						papper som är upptagna till
handel på en reglerad marknad i						handel på en reglerad marknad i
Sverige, om utgivaren inte har						Sverige, om emittenten inte har
säte i en stat inom EES och har						säte i ett land inom EES och har
Sverige som hemmedlemsstat.						Sverige som hemmedlemsstat.
					8 §54
För en utgivare av skuldebrev						För en emittent av skuldebrev
får	Finansinspektionen,				efter	får	Finansinspektionen,				efter
ansökan,		besluta	om	undantag		ansökan,		besluta	om	undantag
från	bestämmelserna			i	3–6 §§,	från	bestämmelserna			i	3–6 §§,
om utgivaren uppfyller de krav						om utgivaren uppfyller de krav
som uppställs i en offentlig						som uppställs i en offentlig
reglering i en stat utanför EES						reglering i ett land utanför EES
och som motsvarar dessa bestäm-						och som motsvarar dessa bestäm-

51Senaste lydelse 2007:528.

52Senaste lydelse 2007:528.

53Senaste lydelse 2007:528.

54Senaste lydelse 2012:197.

SOU 2014:70

Författningsförslag

melser. Finansinspektionen ska underrätta Europeiska värde- pappers- och marknadsmyndig- heten om de undantag som beviljas.

		9 §55
För en utgivare av aktier får			För en emittent av aktier får
Finansinspektionen, efter ansö-			Finansinspektionen, efter ansö-
kan, besluta om undantag från			kan, besluta om undantag från
bestämmelserna i 10–12 §§, om			bestämmelserna i 10–12 §§, om
utgivaren uppfyller de krav som			emittenten uppfyller de krav som
uppställs i en offentlig reglering			uppställs i en offentlig reglering
i en stat utanför EES och som			i ett land utanför EES och som
motsvarar dessa		bestämmelser.	motsvarar		dessa	bestämmelser.
Finansinspektionen ska under-			Finansinspektionen ska under-
rätta	Europeiska	värdepappers-	rätta	Europeiska		värdepappers-
och	marknadsmyndigheten om		och	marknadsmyndigheten om
de undantag som beviljas.			de undantag som beviljas.
		10 §56
En utgivare av aktier skall			En emittent av aktier ska
behandla alla aktieägare som inne-			behandla alla aktieägare som inne-
har aktier av samma slag lika.			har aktier av samma slag lika.
		11 §57
Inför en bolagsstämma skall			Inför		en bolagsstämma ska
en utgivare av aktier informera			en emittent av aktier informera
aktieägarna om			aktieägarna om

1.plats, tid och dagordning för stämman,

2.det totala antalet aktier och rösträtter, och

3.aktieägares rätt att delta i stämman.

55Senaste lydelse 2012:197.

56Senaste lydelse 2007:528.

57Senaste lydelse 2007:528.

Finansinspektionen får före- lägga en emittent att göra rätt- else om

1. emittenten inte har offent- liggjort information enligt 15 kap. 8 § eller regelbunden finansiell information enligt 16 kap. 4–6 §§,

Författningsförslag SOU 2014:70

12 §58

En utgivare av aktier får inte	En emittent av aktier får inte
hindra aktieägare från att utöva	hindra aktieägare från att utöva
sina rättigheter genom en full-	sina rättigheter genom en full-
makt till någon annan, om lag-	makt till någon annan, om lag-
stiftningen i den stat där utgiv-	stiftningen i det land där utgiv-
aren har sin hemvist tillåter att	aren har sin hemvist tillåter att
en sådan fullmakt används.	en sådan fullmakt används.
Om fullmakt får användas,	Om fullmakt får användas,
skall utgivaren inför en bolags-	ska emittenten inför en bolags-
stämma tillhandahålla ett full-	stämma tillhandahålla ett full-
maktsformulär till dem som har	maktsformulär till dem som har
rätt att rösta vid stämman.	rätt att rösta vid stämman.
25 kap.
Rättelse59	Föreläggande

18 §60 Finansinspektionen får före-

lägga en emittent att göra rätt- else om

1. emittenten inte har offent- liggjort regelbunden finansiell information enligt 16 kap. 4–7 §§,

2.information som har offentliggjorts är ofullständig eller innehåller väsentliga fel, eller

3.information inte har lämnats till Finansinspektionen enligt 17 kap. 3 §.

58Senaste lydelse 2007:528.

59Senaste lydelse 2007:528.

60Senaste lydelse 2007:528.

Finansinspektionen ska be- sluta att en sanktionsavgift ska tas ut av en emittent som inte offentliggör information enligt 15 kap. 8 § eller regelbunden finansiell information enligt 16 kap. 4–6 §§.

Sanktionsavgiften ska fastställas till lägst 50 000 kronor och högst

1. för en fysisk person:

a) 17 755 000 kronor eller om beloppet är högre,

b) två gånger beloppet av de vinster som erhållits genom regel- överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller två gånger beloppet av de förluster som undvikits genom regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa

2. för en juridisk person:

a) 88 774 000 kronor eller om beloppet är högre fem procent av den juridiska personens totala års- omsättning enligt den senaste till- gängliga årsredovisningen eller om beloppet är högre,

b) två gånger beloppet av de vinster som erhållits genom regel- överträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller två gånger beloppet av de förluster som undvikits genom regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa.

Författningsförslag

SOU 2014:70

Särskild avgift61

Sanktionsavgift

19 §62 Finansinspektionen skall be-

sluta att en särskild avgift skall tas ut av en emittent som inte offentliggör regelbunden finansi- ell information enligt 16 kap. 4–7 §§.

Den särskilda avgiften skall uppgå till lägst 50 000 kronor och högst 10 miljoner kronor.

Avgiften tillfaller staten.

61Senaste lydelse 2007:528.

62Senaste lydelse 2007:528.

Författningsförslag SOU 2014:70

20 §63

Finansinspektionen får besluta	Finansinspektionen får besluta
om en särskild avgift bara om	om en sanktionsavgift bara om
den som inspektionen avser att	den som inspektionen avser att
ta ut avgiften av, inom sex	ta ut avgiften av, inom sex
månader från det att överträdel-	månader från det att överträdel-
sen ägde rum, har delgetts en	sen ägde rum, har delgetts en
upplysning om att frågan om	upplysning om att frågan om
särskild avgift har tagits upp av	sanktionsavgift har tagits upp av
inspektionen.	inspektionen.
21 §64
Om överträdelsen är ringa	Om överträdelsen är ringa
eller ursäktlig eller om det annars	eller ursäktlig eller om det annars
finns särskilda skäl, får en särskild	finns särskilda skäl, får en sank-
avgift efterges helt eller delvis.	tionsavgift efterges helt eller delvis.
22 §65
Om den regelbundna finansi-	Om den regelbundna finansi-
ella informationen som anges i	ella informationen som anges i
16 kap. 4–7 §§ inte har upprätt-	16 kap. 4 och 5 §§ inte har upp-
ats i enlighet med de bestämmel-	rättats i enlighet med de bestäm-
ser som gäller för emittenten,	melser som gäller för emittenten,
ska Finansinspektionen meddela	ska Finansinspektionen meddela
emittenten av de överlåtbara värde-	emittenten av de överlåtbara värde-
papperen en erinran.	papperen en erinran.

En erinran ska inte beslutas om en överträdelse är ringa eller ursäktlig eller om en börs eller en reglerad marknad i ett annat land inom EES vidtar tillräckliga åtgärder mot emittenten.

63Senaste lydelse 2007:528.

64Senaste lydelse 2007:528.

65Senaste lydelse 2008:283.

SOU 2014:70 Författningsförslag

Straffavgift
					23 §66
Om en emittent har med-						Om en emittent har med-
delats beslut om erinran, får						delats beslut om erinran, får
Finansinspektionen			besluta		att	Finansinspektionen		besluta		att
emittenten skall betala en straff-						emittenten ska betala en sank-
avgift.						tionsavgift.
Straffavgiften		skall uppgå			till	Sanktionsavgiften		ska	utgå i
lägst	50 000 kronor		och högst			enlighet med bestämmelsen i 19 §
10 miljoner kronor.						andra stycket.
Avgiften tillfaller staten.
Verkställighet		av	beslut		om	Verkställighet	av	beslut		om
sanktionsavgift, särskild avgift,						sanktionsavgift och försenings-
straffavgift och förseningsavgift67						avgift
					25 §68
En	sanktionsavgift,			särskild		En sanktionsavgift eller för-
avgift, straffavgift eller försenings-						seningsavgift	ska	betalas		till
avgift ska betalas till Finans-						Finansinspektionen inom trettio
inspektionen inom trettio dagar						dagar efter det att ett beslut eller
efter det att beslutet om den har						en dom om att ta ut avgiften har
vunnit laga kraft eller den längre						vunnit laga kraft eller den längre
tid som anges i beslutet.						tid som anges i beslutet.
					26 §69
Finansinspektionens				beslut		Finansinspektionens			beslut
om sanktionsavgift, särskild avgift,						om sanktionsavgift eller förse-
straffavgift eller förseningsavgift						ningsavgift får verkställas enligt
får verkställas enligt utsöknings-						utsökningsbalkens		bestämmel-
balkens bestämmelser, om av-						ser, om avgiften inte har betalats
giften inte har betalats inom den						inom den tid som anges i 25 §.
tid som anges i 25 §.

66Senaste lydelse 2007:528.

67Senaste lydelse 2014:985.

68Senaste lydelse 2014:985.

69Senaste lydelse 2014:985.

Författningsförslag SOU 2014:70

				27 §70
Om	sanktionsavgiften,			den	Om sanktionsavgiften		eller
särskilda avgiften,			straffavgiften		förseningsavgiften	inte betalas
eller	förseningsavgiften			inte	inom den tid som anges i 25 §,
betalas inom den tid som anges i					ska Finansinspektionen		lämna
25 §,	ska	Finansinspektionen			den obetalda avgiften för indriv-
lämna den obetalda avgiften för					ning. Bestämmelser om indriv-
indrivning.		Bestämmelser		om	ning av statliga fordringar finns i
indrivning av statliga fordringar					lagen (1993:891) om indrivning
finns i lagen (1993:891) om					av statliga fordringar m.m.
indrivning av statliga fordringar
m.m.
				28 §71
En	sanktionsavgift, särskild				En sanktionsavgift eller för-
avgift, straffavgift, eller förse-					seningsavgift som har beslutats
ningsavgift		som har beslutats			faller bort i den utsträckning
faller bort i den utsträckning					verkställighet inte	har	skett
verkställighet inte			har	skett	inom fem år från det att beslutet
inom fem år från det att beslutet					vann laga kraft.
vann laga kraft.

Bestämmande av sanktioner och sanktionsavgifter

30 §

Vid valet av sanktion ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, skador som uppstått och graden av ansvar.

70Senaste lydelse 2014:985.

71Senaste lydelse 2014:985.

2Utredningens uppdrag och arbete

2.1Uppdraget

Utredningens uppdrag är att lämna förslag till de lagändringar som krävs för att i svensk rätt genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av det s.k. öppenhetsdirektivet1 (i det följande refererat till som ändringsdirektivet).2 Utredningen ska särskilt bedöma om mer långtgående krav i svensk rätt bör behållas, ändras, införas eller tas bort. Särskilt ska svenska företags intressen och kon- kurrenssituation beaktas.

Syftet med ändringsdirektivet är att förtydliga, förstärka och anpassa öppenhetsdirektivet till den utveckling som har skett på finansmarknaderna sedan direktivet trädde i kraft. Bland annat har det vidtagits åtgärder för att öka små och medelstora företags intresse för att ta upp sina värdepapper till handel på en reglerad marknad, förbättra informationen om ägarstrukturen i emittenter och göra tillämpningen av öppenhetsdirektivet mer effektiv.

Den mest betydelsefulla förändringen för de små och medel- stora företagen får nog anses vara att omfattningen av emittenters skyldighet att lämna regelbunden finansiell information begränsas. I uppdraget till utredningen lyfts särskilt fram uppgiften att analy-

1Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, EUT L 390, 31.12.2004, s. 38–57 (Celex 32004L0109).

2Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU av den 22 oktober 2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av kommissionens direktiv 2007/14/EG om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv 2004/109/EG, EUT L 294, 6.11.2013, s. 13–27 (Celex 32013L0050).

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2014:70

sera frågan om kravet på kvartalsvis rapportering ska behållas i lagstiftningen. Därutöver utvidgas skyldigheten för aktieägare och andra innehavare att anmäla ändrat innehav till att omfatta fler slag av finansiella instrument, vilket ytterligare begränsar möjligheten att bygga upp ett dolt faktiskt ägarinflytande. Vidare skärps sanktions- systemet i fråga om vilka administrativa åtgärder som ska kunna vidtas, sanktionsavgifternas höjd och kretsen som kan påföras dem. Slutligen finns ett stort antal materiella och administrativa bestäm- melser som utredningen har att ta ställning till.

Med utgångspunkt i kommittédirektivets formulering av upp- draget har utredningen formulerat en allmän vägledande princip som har varit avgörande för utredningens ställningstaganden när starka motstående intressen gjort sig gällande och ändringsdirektivets föreskrifter inte varit bindande. Principen innebär att svenska regler inte ska vara strängare än vad ändringsdirektivet föreskriver så länge inte mycket starka skäl talar för en svensk särlösning. Ett sådant skäl kan vara den svenska bolagsrättens utformning, se vidare avsnitt 3.5.

Ändringsdirektivet trädde i kraft den 26 november 2013 och ska vara genomfört i nationell rätt senast den 26 november 2015. De frågor som kräver lagändringar med anledning av genomförandet av ändringsdirektivet redovisas i detta delbetänkande.

I uppdraget ingår också att analysera och lämna lagförslag till hur tillsynen över emittenters regelbundna finansiella rapportering (den s.k. redovisningstillsynen) bör organiseras. För närvarande är tillsynen organiserad på så sätt att ansvaret delas mellan Finans- inspektionen och börsernas övervakningsfunktioner. De svenska börserna Nasdaq OMX Stockholm AB och Nordic Growth Market NGM AB har dock var för sig begärt att bli befriade från sitt ansvar för redovisningstillsynen. Utredningens överväganden i denna fråga, som inte är kopplade till ändringsdirektivet, ska enligt tilläggsdirek- tiv (dir. 2014:102) presenteras senast den 15 februari 2015.

Regeringens direktiv (dir. 2013:109) och tilläggsdirektiv (dir. 2014:102) finns intagna i betänkandet som bilagor.

SOU 2014:70

Utredningens uppdrag och arbete

2.2Utredningsarbetet

Utredningens första sammanträde hölls den 7 februari 2014. Där- efter har ytterligare sex sammanträden hållits. Även informella kontakter inom utredningen har förekommit i stor utsträckning.

Samråd har skett med andra utredningar som har i uppdrag att genomföra andra EU:rättsakter på finansmarknadsområdet. Sam- rådet har i huvudsak skett på sekretariatnivå. Det gäller främst 2012 års marknadsmissbruksutredning (Fi 2012:08) och 2013 års värde- pappersmarknadsutredning (Fi 2013:04). Utredningen har också haft kontakter angående genomförandet med myndigheter i övriga nordiska länder.

När det gäller pågående arbete inom regeringskansliet och inom EU har utredningen främst följt det genom löpande kontakter med regeringskansliets och Finansinspektionens representanter i utred- ningen.

Arbetet har, som framgått, bedrivits med aktivt deltagande av och i samråd med sakkunniga och expert. Det är därför naturligt att överväganden och förslag presenteras som utredningens gemen- samma. Två särskilda yttranden har nämligen lämnats.

Arbetet med att se över den s.k. redovisningstillsynen fortsätter i enlighet med utredningens uppdrag.

2.3Delbetänkandets disposition

Efter detta inledande kapitel innehåller återstående kapitel i betän- kandet en närmare redovisning av utredningens arbete med del- betänkandets delfrågor. I kapitel 3 lämnas en närmare redogörelse för öppenhetsdirektivets innehåll, hur det genomförts i svensk rätt samt för bakgrunden till de nu ändrade bestämmelserna. I kapitlet redo- görs även för utgångspunkterna för utredningens förslag. I kapitel 4 lämnas förslag till genomförande av de definitioner som ändrats i direktivet, bl.a. definitionen av hemmedlemsstat. I kapitel 5 behand- las utredningens förslag till ändrade bestämmelser om information om förändringar i större värdepappersinnehav och i kapitel 6 och 7 behandlas utredningens förslag till ändrade bestämmelser rörande den information som ska lämnas av emittenter, däribland frågan om kvartalsvis rapportering. Förslag till genomförande av öppenhets- direktivets ändrade sanktionsbestämmelser och frågan om beslut i

3 Bakgrund och utgångspunkter

3.1Inledning

Tillgång till korrekt, snabb och för alla aktörer samtidig informa- tion om de värdepapper som handlas på värdepappersmarknaden är en förutsättning för att investerare ska kunna fatta välgrundade investeringsbeslut och för förtroendet för marknadens funktion. Öppna och integrerade värdepappersmarknader med en god till- gång till information är även en förutsättning för effektiv prisbild- ning och därmed för att den kapitalallokering som sker på mark- naden ska fungera på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Till- gången till information om de värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad är därmed central för såväl investerar- skyddet som samhällsekonomin i stort. Att säkerställa tillgången till sådan information är också det övergripande syftet med Europa- parlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värde- papper är upptagna till handel på en reglerad marknad, det s.k. öppen- hetsdirektivet. Öppenhetsdirektivet reglerar bl.a. regelbunden finansi- ell information, dvs. års- och koncernredovisningar samt delårs- rapporter med upplysningar om emittentens finansiella ställning och resultat. En annan betydelsefull del av direktivets reglering rör information om förändringar i större värdepappersinnehav (flagg- ningsregler), vars syfte är att trygga genomlysningen av ägandeför- hållandena i de företag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Öppenhetsdirektivet är genomfört i svensk rätt genom bestämmelser i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, förkortad LHF samt lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden, förkortad LVM.

I syfte att lätta på de administrativa kraven för framför allt små och medelstora emittenter samt anpassa flaggningsreglerna till

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2014:70

utvecklingen på värdepappersmarknaden kom rådet och Europa- parlamentet under våren 2013 överens om ett direktiv om ändringar i öppenhetsdirektivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU (ändringsdirektivet). Ändringsdirektivet trädde i kraft den 26 november 2013 och ska vara genomfört i nationell rätt senast den 26 november 2015. I betänkandet lämnas förslag på genomförandet av öppenhetsdirektivets ändrade bestämmelser i svensk rätt.

En närmare redogörelse för öppenhetsdirektivets innehåll samt direktivets genomförande i svensk rätt lämnas i avsnitt 3.2. Där- efter beskrivs i avsnitt 3.3 de ändringar i direktivet som nu är aktu- ella och som är föremål för utredningens uppdrag. I detta inledande kapitel beskrivs vidare i avsnitt 3.4 vissa andra närliggande rättsakter på finansmarknadsområdet som har relevans för öppenhetsdirek- tivets genomförande i svensk rätt. Mot bakgrund av de utgångs- punkter som lagstiftaren hade vid implementeringen av öppenhets- direktivet, redovisas i avsnitt 3.5 de allmänna utgångspunkter som utredningen haft vid framtagandet av förslagen till genomförande av de bestämmelser i öppenhetsdirektivet som nu ändrats.

3.2Öppenhetsdirektivet och gällande svenska bestämmelser

Öppenhetsdirektivet tillhör de åtgärder som vidtogs för att skapa en integrerad marknad för finansiella tjänster i EU1 inom ramen för den s.k. handlingsplanen för finansiella tjänster. Åtgärderna i hand- lingsplanen har i synnerhet syftat till att skapa en harmonisering av regelverket på de finansiella marknaderna i Europa. Direktivet, som publicerades den 31 december 2004, reglerar information som ska offentliggöras av de företag vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Direktivet syftar till att förbättra såväl skyddet för investerarna som effektiviteten på värdepappersmark- naderna.

I direktivet regleras tidsfrister för och innehållet i regelbunden finansiell information (års- och koncernredovisningar samt delårs-

1 I den s.k. handlingsplanen för finansiella tjänster gavs ett stort antal förslag till åtgärder som skulle vara genomförda senast 2005, se kommissionens meddelande Att genomföra handlings- ramen för finansmarknaderna: En handlingsplan, KOM(1999) 232.

SOU 2014:70

Bakgrund och utgångspunkter

rapporter). På en övergripande nivå innebär bestämmelserna att emittenter ska offentliggöra en årsredovisning och i förekommande fall koncernredovisning senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång. Koncernredovisningen ska vara upprättad i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning 1606/2002 om tillämp- ning av internationella redovisningsstandarder (IAS-förordningen),2 dvs. i enlighet med de internationella redovisningsstandarder som är antagna för tillämpning i EU. Årsredovisningen ska vara upprättad i enlighet med nationella redovisningsregler. En halvårsrapport ska offentliggöras senast två månader efter halvårets utgång. För emit- tenter som är moderbolag i en koncern ska halvårsrapporten bl.a. innehålla delårsuppgifter för koncernen som upprättats i enlighet med den internationella redovisningsstandard som gäller för delårs- rapportering, IAS 34. Emittenter av aktier ska vidare offentliggöra en s.k. delårsredogörelse under räkenskapsårets första och andra halvår. Delårsredogörelsen ska innehålla uppgifter om väsentliga händelser under perioden samt en allmän redogörelse för emit- tentens finansiella ställning och resultat. Delårsredogörelse behöver inte upprättas om emittenten i stället offentliggör kvartalsrapport.

Öppenhetsdirektivets bestämmelser om information som ska lämnas om förändringar av större värdepappersinnehav (flaggnings- information) innebär att aktieägare ska underrätta emittenten när en aktieägare förvärvar eller avyttrar aktier på ett sådant sätt att aktieägarens rösträttsinnehav kommer att nå, överstiga eller under- stiga vissa tröskelvärden. Underrättelsen ska lämnas inom fyra handelsdagar från det att den som är anmälningsskyldig fått känne- dom om transaktionen. Informationen ska sedan enligt direktivet offentliggöras av emittenten senast tre handelsdagar efter under- rättelsen. Flaggningsskyldigheten innebär att rösträttsinnehav i vissa fall ska läggas samman med rösträttsinnehav som innehas av tredje part. Skyldigheten omfattar även finansiella instrument som innebär en rätt att förvärva aktier som medför rösträtter.

Öppenhetsdirektivet innehåller även ett krav på att emittenter ska behandla alla innehavare av värdepapper lika, bestämmelser om offentliggörande av information om förändringar i de rättigheter

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, EGT L 243, 11.9.2002, s. 1–4 (Celex 32002R1606).

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2014:70

som är knutna till värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad och om nya låneemissioner. Information som offentliggörs enligt direktivet ska samtidigt ges in till den behöriga myndigheten. Medlemsstaterna är även skyldiga att upprätthålla en lagringsfunktion för informationen där den ska vara lättillgänglig för alla som vill ta del av den.

Enligt direktivet ska varje medlemsstat utse en behörig myndig- het med uppgift att övervaka att direktivets bestämmelser efterlevs. Tillsynen ska organiseras enligt principen om hemlandstillsyn, vilket innebär att det för varje emittent ska finnas ett land inom EES som har huvudansvaret för tillsynen. Den behöriga myndigheten ska även ha möjlighet att ingripa och besluta om sanktioner mot de emitten- ter som inte följer direktivets bestämmelser. I Sverige är Finans- inspektionen behörig myndighet för tillsynen av de bestämmelser som genomförts i enlighet med direktivet.

Öppenhetsdirektivet är i sin ursprungliga utformning ett s.k. minimidirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna har möjlighet att införa strängare nationella krav än de som följer av direktivet. Möjlig- heten att införa strängare krav gäller dock enbart de emittenter som omfattas av medlemsstatens tillsynsansvar.

3.2.1Genomförandeåtgärder

Öppenhetsdirektivet är i likhet med många andra rättsakter på finans- marknadsområdet utformade i enlighet med den s.k. Lamfalussy- modellen.3 För att förkorta lagstiftningsprocessen och skapa mer flexibilitet delas lagstiftningsförfarandet som är utformat enligt Lamfalussymodellen in i fyra nivåer. Nivå I utgörs av rambestäm- melser som antas inom den normala ordningen för lagstiftningen inom EU med direktiv och förordningar som föreslås av kommis- sionen och antas av rådet och Europaparlamentet. På nivå II antar kommissionen genomförandeåtgärder som preciserar och närmare anger detaljerna för rambestämmelserna på nivå I. Nivå III utgörs av gemensamma riktlinjer och rekommendationer som tas fram av tillsynsmyndigheterna. På nivå IV ansvarar kommissionen för att säkerställa att medlemsstaterna genomfört lagstiftningen på ett lik- artat sätt. I antagandet av genomförandeåtgärder biträds kom-

3 Se bl.a. prop. 2006/07:115 s. 242 f.

SOU 2014:70 Bakgrund och utgångspunkter

missionen av den s.k. Europeiska värdepapperskommittéen (European Securities Committee, ESC) med representanter från medlems- staterna. Detta s.k. kommittéförfarande regleras i artikel 27 i öppen- hetsdirektivet.

På nivå II har kommissionen antagit ett direktiv med tillämp- ningsföreskrifter för öppenhetsdirektivet, Kommissionens direktiv 2007/14/EG om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv 2004/109/EG (kommissionens genomförandedirektiv).4 I det direktivet regleras bl.a. förfarandet vid val av hemmedlems- stat, typer av finansiella instrument som medför flaggningsskyldig- het, spridning av obligatorisk information, tillämpliga regelverk i fråga om emittenter med säte i tredjeland, m.m. Bestämmelserna i genomförandedirektivet är genomförda i svensk rätt genom Finans- inspektionens föreskrifter FFFS 2007:17 Verksamhet på marknads- platser. På nivå III har CESR (Committee of European Securities Regulators), det tidigare samarbetsorganet för tillsynsmyndigheterna på värdepappermarknadsområdet, antagit standarder för övervakning av finansiell information. Dessa standarder är inte formellt bindande för medlemsstaterna.5

Sedan antagandet av öppenhetsdirektivet har förfarandet för antagandet av genomförandeåtgärder på nivå II omförhandlats. I samband med antagandet av Lissabonfördraget gavs bl.a. Europa- parlamentet och rådet ökade befogenheter att återta kommission- ens bemyndigande att anta genomförandeåtgärder. Europaparla- mentet och rådet har även fått rätt att invända mot de genom- förandeåtgärder som antagits av kommissionen inom tre månader från antagandet (se artikel 27a och 27b i öppenhetsdirektivet). Europeiska Värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma (European Securities and Markets Authority) har ersatt den tidigare nivå III kommittéen CESR. Esma:s beslutande organ består av representanter från medlemsstaternas tillsynsmyndigheter.6

4Kommissionens direktiv 2007/14/EG av den 8 mars 2007 om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, EUT L 69, 9.3.2007, s. 27–36 (Celex 32007L0014).

5CESR/03-073 samt CESR/03-317c.

6Esma:s förfarande regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska Värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG om upp- hävande av kommissionens beslut 2009/77/EG, EUT L 331, 15.12.2010, s. 84–119 (Celex 32010R1095), den s.k. Esmaförordningen.

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2014:70

Den nya ordningen på nivå II gör skillnad på delegerade akter och genomförandeakter. I öppenhetsdirektivet har genomförande- åtgärderna på nivå II utformats som delegerade akter. Inom ramen för det nya förfarandet antas delegerade akter i vissa fall i form av tekniska standarder. Förslag till tekniska standarder utformas av Esma.7 Syftet med tekniska standarder är att åstadkomma en harmo- nisering av regelverket på de rent tekniska områden som inte om- fattar strategiska beslut eller policyval. Innehållet i dessa rättsakter ska enbart syfta till att fastställa villkoren för tillämpningen av lag- stiftningsakterna. Tekniska standarder är bindande för tillämpning i medlemsstaterna och genomförs inte i nationell rätt.

Esma har även möjlighet att anta riktlinjer och rekommenda- tioner (nivå III i den lagstiftningsmodell som beskrivits ovan). Dessa riktlinjer och rekommendationer är inte direkt bindande för medlemsstaterna. I Sverige har Finansinspektionen uttalat att rikt- linjer och rekommendationer från Esma ska anses ha samma rätts- liga status som allmänna råd från Finansinspektionen.8

3.3Ändringsdirektivet

De ändringar i öppenhetsdirektivet som genomförs genom ändrings- direktivet har sin bakgrund i en rapport från den 27 maj 2010 som kommissionen antog efter en översyn av tillämpningen av öppen- hetsdirektivet (se artikel 33 i öppenhetsdirektivet). I rapporten visade kommissionen på ett antal potentiella förändringar i regel- verket för att förenkla kraven och göra den europeiska värde- pappersmarknaden mer attraktiv som källa till finansering för små och medelstora emittenter. Ett annat potentiellt område för åtgär- der som lyftes fram i rapporten var bristande effektivitet i genom- lysningen av företagens ägarförhållanden på grund av nya typer av finansiella instrument som inte medför flaggningsskyldighet enligt direktivet.9 Behovet av att se över öppenhetsdirektivets bestäm-

7I enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

8Se Finansinspektionens promemoria Genomförande av de europeiska tillsynsmyndighet- ernas riktlinjer och rekommendationer, 2013-02-08, FI Dnr 12-12289.

9Report from the commission to the Council, the European Parliament Economic and Social Committee and the Committee of the Regions, Operation of Directive 2004/109/EC on the harmonisation of transparency requirements in relation to information about issuers whose securities are admitted to trading on a regulated market, SEC(2010)611, 20100527.

SOU 2014:70

Bakgrund och utgångspunkter

melser för att underlätta för små och medelstora emittenter togs vidare upp i ett meddelande från kommissionen från den 13 april 2011.10

3.3.1Ändringsdirektivets innehåll

De huvudsakliga förändringar i öppenhetsdirektivet som genom- förs genom ändringsdirektivet rör lättnader i kraven på regel- bunden finansiell information, de finansiella instrument som vid sidan av aktier ska omfattas av flaggningsskyldigheten, samt bestäm- melserna om hemmedlemsstat. Genom ändringsdirektivet införs även skärpta sanktionsbestämmelser som bl.a. innebär ökade möjlig- heter att besluta om administrativa sanktioner gentemot fysiska personer.

Det tidigare kravet på att emittenter av aktier ska offentliggöra delårsredogörelser alternativt kvartalsrapporter tas bort. Vidare begränsas rätten för medlemsstaterna att införa nationella krav på kvartalsvis rapportering. Därmed upphör den tidigare minimiregle- ringen på detta område. Därutöver utökas tidsfristen för offentlig- görande av halvårsrapport från två till tre månader. Här har dock medlemsstaterna fortsatt möjlighet att införa strängare nationella krav. Syftet med dessa förändringar i bestämmelserna om regel- bunden finansiell information är att minska den administrativa bördan för små och medelstora emittenter och att underlätta för små och medelstora företag att använda värdepappersmarknaden för sin finansiering.

Ett nytt krav på att emittenter som är verksamma inom utvin- ningsindustrin eller avverkning av primärskog årligen ska offent- liggöra en rapport om betalningar till myndigheter införs genom ändringsdirektivet. Samtidigt upphävs det tidigare kravet på att offentliggöra information om nya låneemissioner samt att lämna information om kommande förändringar i bolagsordningen.

Vad avser offentliggörande av information om förändringar av större värdepappersinnehav innebär ändringsdirektivet att tillämp-

10 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Rådet, Europeiska Ekonomiska och Sociala Kommittén och Regionkommittén, Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för den inre marknaden ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt”, SEK(2011) 467, 20110413.

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2014:70

ningsområdet för regelverket utökas till att även omfatta nya typer av finansiella instrument som har aktier som underliggande till- gång, exempelvis vissa typer swappar och finansiella kontrakt av- seende prisdifferenser (cfd:er).11 Bland de nya typer av finansiella instrument som ska medföra flaggningsskyldighet ingår även sådana instrument som inte ger rätt till fysisk avveckling. Syftet med förändringen är att förhindra s.k. dolda uppköpsstrategier och öka genomlysningen av andra ägarförändringar. Bestämmelserna om vilka innehav som ska läggas samman vid flaggningsanmälan full- harmoniseras genom ändringsdirektivet. Vissa nationella svenska bestämmelser om sammanläggning av innehav kommer därför att upphöra.

Genom ändringsdirektivet ändras några av de definitioner som anger tillämpningsområdet för öppenhetsdirektivet. Bland annat införs vissa förändringar av begreppet hemmedlemsstat. Defini- tionen av hemmedlemsstat ändras även i prospektdirektivet, då till- synsbestämmelserna i dessa båda direktiv i viss utsträckning är samordnade med varandra. Ändringarna gör det möjligt för sådana emittenter som ska välja hemmedlemsstat att ändra detta val i det fall emittentens överlåtbara värdepapper inte längre är upptagna till handel på en reglerad marknad i den hemmedlemsstat emittenten ursprungligen valt. Ändringarna täpper vidare till möjligheten för en emittent att undvika tillsyn genom att avstå från att välja hem- medlemsstat, vilket tidigare till viss del varit möjligt. Därutöver införs vissa bestämmelser om bl.a. offentliggörande av val av hem- medlemsstat. Dessa bestämmelser har tidigare legat i kommission- ens genomförandedirektiv.

Ändringsdirektivet innebär också vissa förändringar vad gäller tillsynsmyndigheternas befogenheter och skyldigheter. De behöriga myndigheterna ska ha tillgång till en viss uppsättning sanktioner och åtgärder. Möjligheten att besluta om sanktioner ska även om- fatta vissa fysiska personer som är ansvariga för en överträdelse från bolagets sida. Tillsynsmyndigheterna ska också kunna besluta om att upphäva de rösträtter som är kopplade till aktierna vid en överträdelse av flaggningsbestämmelserna. Enligt ändringsdirektivet är medlemsländerna slutligen skyldiga att upprätta en gemensam elektronisk åtkomstpunkt för obligatorisk information på unions-

11 En. contracts for differences.

100

SOU 2014:70

Bakgrund och utgångspunkter

nivå. I detta syfte införs en regel om att emittenter senast 2020 ska rapportera sin års- och i förekommande fall koncernredovisning i ett enhetligt elektroniskt format.

3.3.2Genomförandeåtgärder kopplade till ändringsdirektivet

Ändringsdirektivet ger Esma i uppdrag att ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn på ett antal områden. De tekniska standarderna ska antas av kommissionen i enlighet med artiklarna 10–14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (Esmaförordningen).12 Esma ska bl.a. ta fram förslag till tekniska standarder för den metod för beräkning av rösträtter som ska användas vid tillämpningen av flaggningsbestämmelserna. Esma ska även ta fram förslag till tekniska standarder för beräkning av sådana rösträtter i handelslagret som ska undantas från flaggnings- skyldighet. Ett utkast till tekniska standarder för beräkning av röst- rätter publicerades för konsultation den 14 mars 2014.13 Enligt direktivet ska ett slutgiltigt förslag på tekniska standarder i dessa delar överlämnas till kommissionen senast den 27 november 2014.

Esma ska även ta fram ett förslag till tekniska standarder för den gemensamma elektroniska åtkomstpunkt för obligatorisk informa- tion som ska upprättas på unionsnivå. Ett sådant förslag ska lämnas till kommissionen senast den 27 november 2015. Esma ska vidare ta fram förslag till tekniska standarder för det enhetliga elektroniska rapporteringsformat som ska användas för rapportering av års- och koncernredovisning. Ett sådant förslag ska överlämnas till kom- missionen senast den 31 december 2016.

Utöver tekniska standarder ger direktivet Esma i uppdrag att upprätta en vägledande förteckning över de finansiella instrument som utöver aktier ska omfattas av kravet på underrättelse av för- ändringar i rösträtter. Förteckningen ska vara vägledande och blir därmed inte formellt bindande för medlemsstaterna. Det utkast till

12Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska Värdepappers- och marknads- myndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG, EUT L 331, 15.12.2010, s. 84–119 (Celex 32010R1095).

13Consultation Paper On Draft Regulatory Technical Standards on major shareholdings and indicative list of financial instruments subject to notification requirements under the revised Transparency Directive, 20 March 2014, ESMA/2014/300.

101

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2014:70

tekniska standarder som publicerades i mars som nämns ovan om- fattar även ett utkast till indikativ lista på de finansiella instrument som utöver aktier ska omfattas av flaggningsbestämmelserna. I ändringsdirektivet ges kommissionen befogenhet att anta delege- rade akter för att närmare specificera innehållet i en flaggnings- anmälan, underrättelseperioden samt till vem underrättelsen ska göras. Kommissionen ska därutöver genom delegerade akter fast- ställa miniminormer som bl.a. anger tekniska krav för den centrala lagringsmekanismen för obligatorisk information.

Till följd av de ändringar som gjorts i öppenhetsdirektivet har vissa bestämmelser i kommissionens genomförandedirektiv upp- hävts. Vissa av dessa bestämmelser har införts i öppenhetsdirek- tivet.

3.4Kopplingar mellan öppenhetsdirektivet och annan harmoniserad lagstiftning på finansmarknadsområdet

Genomförandet av ändringsdirektivet i svensk rätt påverkas i viss utsträckning av kopplingar mellan öppenhetsdirektivet och andra harmoniserade rättsakter på värdepappersmarknadsområdet. Öppen- hetsdirektivet har bl.a. ett flertal beröringspunkter med Europa- parlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel (prospektdirektivet),14 som harmoniserar regel- verket inom EES vad gäller den information som ska lämnas av den som erbjuder värdepapper till allmänheten eller när värdepapper tas upp till handel på en reglerad marknad. Den myndighet som är behörig myndighet enligt öppenhetsdirektivet ska vara samstämmig med den myndighet som är behörig myndighet enligt prospekt- direktivet. Det finns även kopplingar mellan öppenhetsdirektivet och prospektdirektivet vad avser bestämmelserna om hem- medlemsstat, dvs. regleringen av vilken myndighet som ska ansvara för tillsynen av en viss emittent. Prospektreglerna skiljer sig dock

14 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, EUT L 345, 31.12.2003, s. 64–89 (Celex 32003L0071).

102

SOU 2014:70

Bakgrund och utgångspunkter

från bestämmelserna i öppenhetsdirektivet på så sätt att öppenhets- direktivet reglerar informationsregler för noterade företag, medan prospektreglerna även är tillämpliga för prospekt som upprättas i fråga om värdepapper som inte är upptagna till handel på en regle- rad marknad. Prospekttillsynen skiljer sig också från den tillsyn som bedrivs i enlighet med öppenhetsdirektivet. Tillsynen enligt öppenhetsdirektivet har karaktären av kontinuerlig övervakning av att informationsreglerna på värdepappersmarknaden efterlevs. I motsats till detta består den huvudsakliga delen av prospekttill- synen av en ex-ante granskning och godkännande av de prospekt som upprättas. Prospektdirektivet är infört i svensk rätt främst genom bestämmelser i LHF.

Ett annat direktiv som direkt anknyter till öppenhetsdirektivet är Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG om insider- handel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruks- direktivet),15 som innehåller bestämmelser om förbud mot insider- handel och otillbörlig marknadspåverkan. I marknadsmissbruks- direktivet finns även bestämmelser som syftar till att förebygga och underlätta upptäckt av marknadsmissbruk samt att understödja utredningen av sådant missbruk. Bland dessa bestämmelser finns regler om att emittenter omedelbart ska offentliggöra sådan in- formation som kan antas vara av kurspåverkande natur. Bestäm- melser om hur sådan information ska offentliggöras (språk och spridning) finns i öppenhetsdirektivet. Där finns även bestäm- melser om lagring av information som offentliggjorts enligt mark- nadsmissbruksdirektivet. Marknadsmissbruksdirektivet är genom- fört i svensk rätt genom bl.a. lagen (2005:337) om straff för mark- nadsmissbruk vid handel med finansiella instrument. Bestämmel- serna om offentliggörande av kurspåverkande information är genom- förda genom bestämmelser i LVM. Marknadsmissbruksdirektivet ersattes för en tid sedan av Europaparlamentets och rådets förord- ning (EU) nr 596/2014 om marknadsmissbruk16 samt Europaparla- mentets och rådets direktiv (EU) 2014/57/EU om straffrättsliga

15Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk), EUT L 96, 12.4.2003, s. 16–25 (Celex 32003L0006).

16Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparla- mentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, EUT L 173, 12.6.2014, s. 1–61 (Celex 32014R0596).

103

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2014:70

påföljder för marknadsmissbruk.17 Marknadsmissbruksförord- ningen är bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. De bestämmelser om offentliggörande av kurspåverkande information som tidigare fanns i marknadsmissbruksdirektivet har införts i för- ordningen. Förslag till genomförande i svensk rätt av de nya EU- reglerna på marknadsmissbruksområdet har nyligen lämnats av 2012 års marknadsmissbruksutredning i betänkandet Marknads- missbruk II.18 Vissa bestämmelser om administrativa sanktioner i de nya rättsakterna på marknadsmissbruksområdet är utformade på ett likartat sätt som de nya sanktionsbestämmelserna i öppenhets- direktivet. Det gäller exempelvis administrativa sanktioner mot fysiska personer.

Bestämmelser om auktorisation av och verksamheten på regle- rade marknader, samt rörelseregler för värdepappersbolag finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG om mark- nader för finansiella instrument, (MiFID).19 Direktivet innehåller bl.a. minimiregler för de funktioner reglerade marknader ska ha för att kontrollera att emittenterna fullgör sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten i fråga om offentliggörande av information. Reglerade marknader ska också vidta åtgärder för att underlätta in- hämtningen av informationen. Öppenhetsdirektivets definition av värdepapper sammanfaller med den definition av överlåtbara värde- papper som finns i MiFID. MiFID är huvudsakligen genomfört i svensk rätt genom bestämmelser i LVM.

MiFID har nyligen ersatts av ett nytt direktiv, det s.k. MiFID II, och en ny förordning om marknader för finansiella instrument, den s.k. MiFIR,20 har tillkommit. Även i denna reglering har bestämmelser om administrativa sanktioner för fysiska personer

17Europaparlamentets och rådets direktiv nr 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straff- rättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektiv), EUT L 173, 12.6.2014, s. 179–189 (Celex 32014L0057).

18SOU 2014:46.

19Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG, EUT L 145, 30.5.2004, s. 1–44 (Celex 32004L0039).

20Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och direktiv 2011/61/EU (omarbetning), EUT L 173 12.6.2014, s. 349–496 (Celex 32014L0065), respektive Europa- parlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, EUT L 173 12.6.2014, s. 84–148 (Celex 32014R0600).

104

SOU 2014:70

Bakgrund och utgångspunkter

införts som liknar de sanktionsbestämmelser som införts i öppen- hetsdirektivet. Regeringen har tillsatt en utredning, 2013 års värde- pappersmarknadsutredning (Fi 2013:04), som har till uppdrag att ta fram förslag till genomförande i svensk lagstiftning. Utredningens uppdrag ska vara slutfört senast den 31 oktober 2014.

Bestämmelser om administrativa sanktioner mot fysiska personer har även varit aktuellt med anledning av andra EU-rättsakter på finansmarknadsområdet, t.ex. förordningen och direktivet om till- synskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, ofta benämnda CRR respektive CRD IV.21 En proposition om genomförandet av dessa bestämmelser överlämnades nyligen till riksdagen.22 Proposi- tionen innehåller dock inte något förslag avseende administrativa sanktioner mot fysiska personer då frågan enligt regeringens bedöm- ning behöver beredas ytterligare (prop. 2013/14:228 s. 109). Förslag om förfarandet vid handläggning av sanktionsärenden gentemot fysiska personer har lämnats dels av utredningen om nya kapital- täckningsregler,23 dels i en separat promemoria som upprättats inom ramen för 2012 års marknadsmissbruksutredning och 2013 års värde- pappersmarknadsutredning.24 Ambitionen med den sistnämnda promemorian var att åstadkomma en enhetlig, rättssäker och effek- tiv reglering av sanktionerna på det finansiella området. Den regle- ring som föreslås i promemorian är därför utformad efter samma principer som föreslås beträffande reglerna om administrativa sanktioner i utredningen om marknadsmissbruk och som för när- varande övervägs i 2013 års värdepappersmarknadsutredning. Tanken är också att modellen ska användas när lagstiftningen inom andra delar av finansmarknadsområdet ändras.25 Det finns därmed

21Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kredit- institut och värdepappersföretag och kreditinstitutsdirektivet, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och kreditinstitutsdirektivet, EUT L 176, 27.6.2013, s. 1–337 (Celex 32013R0575), och Europa- parlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, EUT L 176, 27.6.2013, s. 338–436 (Celex 32013L0036).

22Prop. 2013/14:228 Förstärkta kapitaltäckningsregler.

23SOU 2013:65 Förstärkta kapitaltäckningsregler.

24Promemoria om sanktioner enligt CRD IV, ingiven till Finansdepartementet av 2013 års värdepappersmarknadsutredning och 2012 års marknadsmissbruksutredning (Dnr. Fi2014/1356/FMA/BF).

25SOU 2014:46 s. 91.

105

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2014:70

anledning att beakta förslagen även vid genomförande av änd- ringarna i öppenhetsdirektivet.

Slutligen finns det anledning att nämna den reglering som gäller på redovisningsområdet och som styr innehållet i delar av den regel- bundna finansiella information som ska offentliggöras enligt öppen- hetsdirektivet. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning 1606/2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandar- der (IAS-förordningen) ska företag vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad upprätta koncernredovisning enligt de internationella redovisningsstandarder (IFRS) som antagits av kommissionen. För emittenter som upprättar koncernredo- visning ska den årliga redovisning som ska offentliggöras enligt öppenhetsdirektivet bl.a. innehålla den koncernredovisning som upprättats enligt IAS-förordningen. En sådan emittent ska vidare upprätta halvårsrapport för koncernen i enlighet med den inter- nationella redovisningsstandard som reglerar innehållet i en delårs- rapport, IAS 34. Det finns även kopplingar mellan IAS-förord- ningen och öppenhetsdirektivets tillsynsbestämmelser. Av ett skäl till IAS-förordningen framgår att medlemsstaterna ska utöva tillsyn över att de antagna redovisningsstandarderna efterlevs. Bestämmel- serna om tillsyn av regelbunden finansiell information som upp- rättats av företag vars värdepapper är upptagna till handel på en regle- rad marknad finns i öppenhetsdirektivet. I övrigt kopplas öppen- hetsdirektivets krav på bl.a. innehållet i den finansiella information som ska offentliggöras till de direktiv som gäller på redovisnings- området.26 Dessa direktiv har i huvudsak genomförts i svensk rätt genom årsredovisningslagen (1995:1554). Direktiven på redovis- ningsområdet har nyligen ersatts med ett nytt direktiv.27 Förslag till genomförande av det direktivet i svensk rätt har lämnats av redo- visningsutredningen (Ju 2013:01) i delbetänkandet Genomförande av EU:s nya redovisningsdirektiv.28

26Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag, OJ L 222, 14.8.1978, s. 11–31, (Celex 31978L0660), samt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning, OJ L 193, 18.7.1983, s. 1–17 (Celex 31983L0349).

27Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparla- mentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, EUT L 182, 29.6.2013, s. 19–76 (Celex 32013L0034).

28SOU 2014:22.

106

SOU 2014:70

Bakgrund och utgångspunkter

3.5Utgångspunkter för utredningens förslag till genomförande av ändringsdirektivet

Öppenhetsdirektivet är i sin ursprungliga lydelse ett s.k. minimi- direktiv. Minimiregleringen innebär att det har varit möjligt att ställa strängare informationskrav i nationell rätt för de emittenter som har Sverige som hemmedlemsstat (se artikel 3 i öppenhets- direktivet). Det har också varit möjligt att införa strängare krav för aktieägare och andra flaggningsskyldiga fysiska och juridiska personer i fråga om innehav av rösträtter i de emittenter som har Sverige som hemmedlemsstat. Det har emellertid inte varit möjligt att ställa strängare krav än de som anges i direktivet i fråga om emittenter som har Sverige som värdmedlemsstat. De bestämmelser som gäller för emittenter som är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige kan därmed vara olika beroende på om Sverige är emittentens hemmedlemsstat eller om Sverige är värdmedlemsstat. Begreppet hemmedlemsstat förklaras vidare i avsnitt 4. Öppenhets- direktivet har inte begränsat möjligheten för reglerade marknader att genom avtal införa strängare bestämmelser för de emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på den reglerade mark- naden. Detta har gällt även i fråga om sådana emittenter som har Sverige som värdmedlemsstat. De svenska reglerade marknaderna har exempelvis tidigare haft strängare krav på kvartalsvis rapporte- ring för emittenter av aktier än vad som gällt enligt öppenhetsdirek- tivet. De reglerade marknadernas möjlighet att införa strängare regler genom avtal ändras inte genom ändringsdirektivets bestäm- melser.

Ändringsdirektivet innebär att minimiregleringen i fråga om vissa av direktivets bestämmelser begränsas eller upphör. Begräns- ningen av minimiregleringen gäller bestämmelserna om hur ofta en medlemsstat får ålägga en emittent att offentliggöra regelbunden finansiell information, där ändringsdirektivet innebär att krav på mer frekvent rapportering än halvårsvis endast får ställas om vissa kriterier är uppfyllda. Ändringsdirektivet ökar vidare graden av harmonisering vad avser flaggningsbestämmelserna. Bland annat har möjligheten att ställa nationella krav på sammanläggning av röst- rätter vid beräkning av om flaggningsskyldighet föreligger begränsats till de situationer som anges i direktivet.

107

Bakgrund och utgångspunkter

SOU 2014:70

Som nämnts inledningsvis är syftet med en reglering som säker- ställer tillgången till och spridningen av information på värdepappers- marknaden att säkerställa ett gott investerarskydd samt att upprätt- hålla marknadseffektiviteten. Att åstadkomma en god avvägning mellan investerarskydd och marknadseffektivitet var därmed en viktig utgångspunkt när öppenhetsdirektivet genomfördes i svensk rätt. En central fråga vid genomförandet av direktivet var i vilken mån möjligheten att införa en strängare lagreglering än den som direktivet föreskriver skulle utnyttjas, mot bakgrund av att det område som regleras i öppenhetsdirektivet i Sverige traditionellt har varit föremål för en omfattande självreglering genom bl.a. de regel- verk som börserna tillämpar för emittenter vars värdepapper är upp- tagna till handel. Före genomförandet av öppenhetsdirektivet i svensk rätt gällde exempelvis de flaggningsregler som utarbetats av Näringslivets börskommitté (NBK), ett privaträttsligt organ vars arbetsuppgifter numera har förlagts till självregleringsorganet Kolle- giet för svensk bolagsstyrning, som i vissa delar var striktare än de krav som ställdes i öppenhetsdirektivet. Dessutom ställde de note- ringsavtal som gällde för upptagande till handel på de svenska börserna striktare krav på regelbunden finansiell information.

För att inte försämra informationsgivningen på värdepappers- marknaden övervägde lagstiftaren vid genomförandet av öppen- hetsdirektivet att införa lagkrav på en nivå motsvarande den då gällande självregleringen. Ett annat alternativ som övervägdes vara att lagstifta på en nivå nära direktivets och helt överlåta till själv- regleringen att föreskriva ett striktare regelverk i den mån det ansågs lämpligt. Lagstiftaren valde dock ett förhållningssätt som innebar att den svenska lagstiftningen i huvudsak har anslutits till den nivå på kraven som ställs i direktivet.

På de områden där det funnits anledning att anta att det lag- reglerade området inte kommer att bli föremål för kompletterande självreglering och där man velat undvika en standardsänkning på informationsgivningen har en strängare reglering än direktivets genomförts i lag (prop. 2006/07:65 s. 87–89). Det gäller bl.a. flagg- ningsbestämmelserna där såväl kortare tidsfrister som fler flagg- ningsgränser än de som direktivet anger genomförts i svensk rätt. Sedan genomförandet av öppenhetsdirektivet i nationell rätt har den tidigare självregleringen på flaggningsområdet upphört. Vad avser regelbunden finansiell information har lagregleringen i stort

108

SOU 2014:70

Bakgrund och utgångspunkter

sett utformats på samma nivå som direktivets. De strängare krav som gällt sedan tidigare enligt noteringsavtalen har i princip kvar- stått fram till helt nyligen. Från och med 2014 har dock en av de svenska börserna, Nasdaq OMX Stockholm AB (Nasdaq OMX), tagit bort kravet på kvartalsrapport för emittenter av aktier, se vidare avsnitt 6.2.1.

På en övergripande nivå har utredningen, vid utformningen av de förslag som genomför ändringsdirektivet i svensk rätt, inte funnit någon anledning att avvika från det förhållningssätt lagstiftaren tidigare haft vid genomförandet av bestämmelserna i öppenhets- direktivet. En lagstiftning som nära ansluter sig till direktivets nivå innebär att konkurrenssituationen för svenska företag och regle- rade marknader inte hämmas. En sådan reglering ger även större spelrum för reglerade marknader och självregleringsorgan att ställa upp strängare krav i den mån det anses befogat. En fördel med att lämna utrymme för marknaden att bestämma nivån på informa- tionskraven är att regelverket blir mer flexibelt och lättare att anpassa till ändrade förutsättningar. Den ökade EU-harmonise- ringen av regelverken på värdepappersmarknadsområdet har emeller- tid inneburit att mycket av det som tidigare reglerats genom själv- reglering, numera har ersatts av lagkrav. Sedan genomförandet av öppenhetsdirektivet i svensk rätt har därmed inslaget av självregle- ring på den svenska marknaden minskat. Som nämnts ovan har bl.a. NBK:s flaggningsregler upphört att gälla och delvis ersatts av lag- krav.

Harmoniseringen och integreringen av värdepappersmarknaden i Europa har dessutom påverkat förutsättningarna för de reglerade marknaderna att införa strängare regler än de som gäller enligt gemenskapsrätten. De reglerade marknaderna konkurrerar i allt högre utsträckning med varandra om emittenter och kapital. Det kan därför finnas skäl för enskilda reglerade marknader att avstå från att ställa alltför administrativt betungande krav på de emittenter som vill ansluta sig till den reglerade marknaden. Det finns därför mindre skäl än tidigare att förlita sig på att standarden på informa- tionsgivningen på marknaden kommer att upprätthållas utan lag- reglering. Samtidigt talar den ökade integrationen av värdepappers- marknaderna mot nationella särregler som gör regelverket invecklat för emittenter, investerare och andra aktörer som bedriver gräns- överskridande verksamhet. I synnerhet flaggningsregelverket kan i

109

4Hemmedlemsstat och andra definitioner

4.1Inledning

Regleringen i öppenhetsdirektivets är kopplad till ett antal defini- tioner som avgränsar tillämpningsområdet för direktivets bestäm- melser och därmed för de lagregler som genomför direktivet i nationell rätt. Direktivets bestämmelser omfattar regelbundet åter- kommande och löpande information om emittenter som har gett ut värdepapper vilka redan är upptagna till handel på en reglerad marknad som är belägen eller som bedriver verksamhet inom EES. Definitionerna av begreppen emittent och reglerad marknad är därmed centrala för att identifiera vilka som är skyldiga att tillämpa direktivets bestämmelser. En reglerad marknad definieras i direkti- vet med hänvisning till MiFID. Definitionen är genomförd i svensk rätt genom 1 kap. 5 § 20 LVM där det framgår att en reglerad marknad är ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredje man – regelmässigt, inom syste- met och i enlighet med icke-skönsmässiga regler – så att detta leder till avslut. Öppenhetsdirektivets bestämmelser är således inte tillämp- liga i fråga om information om utgivare av värdepapper som handlas utanför en reglerad marknad (t.ex. en handelsplattform) eller på en marknad utanför EES.

Direktivets definition av hemmedlemsstat har betydelse för att avgöra vilket nationellt regelverk som genomför öppenhetsdirekti- vets bestämmelser som ska tillämpas av en specifik emittent. Vilket land som är hemmedlemsstat avgör även vilket land som ansvarar för att övervaka att en viss emittent följer direktivets bestämmelser.

En annan central definition är begreppet värdepapper, som definieras som överlåtbara värdepapper enligt definitionen i artikel

111

Hemmedlemsstat och andra definitioner

SOU 2014:70

4.1.18 i MiFID, med undantag för penningmarknadsinstrument med en löptid som understiger tolv månader. Definitionen av över- låtbara värdepapper i MiFID är genomförd i svensk rätt genom 1 kap. 4 § 2 LVM och omfattar sådana värdepapper utom betalnings- medel som kan bli föremål för handel på kapitalmarknaden. Exempel på sådana överlåtbara värdepapper framgår av punkterna 1–3 i den paragrafen och omfattar bl.a. aktier, obligationer och andra skuld- förbindelser, depåbevis för sådana värdepapper samt värdepapper som ger rätt att förvärva eller överlåta aktier, obligationer och andra skuldförbindelser eller som resulterar i kontantavveckling och beräk- nas utifrån kurser på överlåtbara värdepapper, valutor, räntor, m.m.

Genom ändringsdirektivet görs ändringar i några av de defini- tioner som anger tillämpningsområdet för öppenhetsdirektivets bestämmelser eller för de bestämmelser som genomför öppenhets- direktivet i nationell rätt. Det rör sig främst om definitionen av hem- medlemsstat, som ändras både i öppenhetsdirektivet och prospekt- direktivet. Definitionen av begreppet emittent, som har relevans för att avgöra vilka som är skyldiga att följa direktivets informations- krav, ändras också i viss utsträckning. Därutöver införs en ny defi- nition av begreppet formellt avtal. Att direktivets hänvisning till juridiska personer ska anses inbegripa vissa registrerade närings- livsorganisationer preciseras också genom ändringsdirektivet.

4.2Ändrad definition av hemmedlemsstat

Enligt öppenhetsdirektivet ska emittenter vars värdepapper är upp- tagna till handel på en reglerad marknad ha en s.k. hemmedlemsstat. Definitionen av hemmedlemsstat, som finns i artikel 2.1.i, avgör vilket land som ska ansvara för tillsynen över att emittenten följer direktivets bestämmelser. Vilket land som är emittentens hem- medlemsstat avgör även vilka nationella bestämmelser som genom- för öppenhetsdirektivet och som ska tillämpas av en viss emittent samt vilka flaggningsbestämmelser som är tillämpliga i fråga om en specifik aktie. En hemmedlemsstat kan i viss utsträckning välja att tillämpa strängare krav än vad som följer av öppenhetsdirektivet på de emittenter som omfattas av hemmedlemsstatens tillsyn.

Enligt öppenhetsdirektivet är hemmedlemsstaten för en emittent av aktier eller skuldebrev vars nominella belopp understiger 1 000

112

SOU 2014:70

Hemmedlemsstat och andra definitioner

euro, det land där emittenten har sitt säte om emittenten har sitt säte inom EES, eller det land som är hemmedlemsstat enligt prospekt- direktivet om emittenten har sitt säte utanför EES. För de emitten- ter som inte gett ut aktier eller skuldebrev med ett nominellt värde understigande 1 000 euro, är hemmedlemsstaten det land som emit- tenten själv väljer av det land emittenten har sitt säte och de länder där emittentens värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Valet ska gälla i minst tre år, såvida inte emittentens värde- papper upphör att vara upptagna till handel på någon reglerad marknad inom EES. Emittenten får endast välja en hemmedlems- stat. Den gällande definitionen av hemmedlemsstat enligt öppen- hetsdirektivet kan sammanfattas översiktligt genom följande något förenklade matris.

Öppenhetsdirektivets definition av hemmedlemsstat är i princip samstämmig med prospektdirektivets definition. I fråga om pro- spekt kan dock en emittent i vissa fall ha olika hemmedlemsstater för olika typer av emitterade värdepapper, medan det enligt öppen- hetsdirektivet bara kan finnas en enda hemmedlemsstat som har ansvar för tillsynen enligt det direktivet. Vid tillämpning av pro- spektreglerna är det den behöriga myndigheten i hemmedlems- staten som prövar frågan om godkännande av prospekt och som registrerar prospektet när det blivit godkänt. Den behöriga myndig- heten i hemmedlemsstaten prövar även frågor om tillägg till pro- spekt under prospektets giltighetstid. I prospektdirektivet defi- nieras begreppet hemmedlemsstat i artikel 2.1.m. I fråga om emit- tenter av aktier eller skuldebrev vars nominella belopp understiger 1 000 euro och som har sitt säte inom EES är hemmedlemsstaten den

113

SOU 2014:70 Hemmedlemsstat och andra definitioner

vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Av 4 kap. 22 § framgår att bestämmelserna även är tillämpliga i fråga om aktier utgivna av emittenter med säte utanför EES (tredjelands- emittenter) för vilka Sverige är hemmedlemsstat enligt definitionen i 2 kap. 39 §.

4.2.2Öppenhetsdirektivets och prospektdirektivets ändrade bestämmelser

Genom ändringsdirektivet införs vissa förändringar av begreppet hemmedlemsstat i såväl öppenhetsdirektivet som prospektdirektivet. Ändringarna innebär att den tidigare hänvisningen till prospekt- direktivet i fråga om hemmedlemsstat för tredjelandsemittenter som emitterat aktier eller skuldebrev med ett nominellt värde som understiger 1 000 euro per styck tas bort. I stället framgår det direkt av öppenhetsdirektivet att en sådan emittent ska välja hem- medlemsstat. Ändringarna i öppenhetsdirektivet gör det även möjligt för emittenter som enligt direktiven ska välja hemmedlems- stat att ändra detta val i det fall emittentens överlåtbara värde- papper inte längre är upptagna till handel på en reglerad marknad i det land emittenten ursprungligen valt som hemmedlemsstat. Änd- ringarna täpper vidare till möjligheten för en emittent att undvika tillsyn genom att avstå från att välja hemmedlemsstat, vilket tidi- gare i vissa fall varit möjligt. Därutöver införs krav på offentlig- görande av val av hemmedlemsstat samt krav på att anmäla valet till berörda behöriga myndigheter. Förfarandet för val av hemmed- lemsstat fanns tidigare reglerat i artikel 2 i kommissionens genom- förandedirektiv. Den bestämmelsen tas nu bort. Den ändrade defi- nitionen av hemmedlemsstat illustreras i den kursiverade texten i tabellen nedan.

115

Hemmedlemsstat och andra definitioner		SOU 2014:70

Ändringarna i prospektdirektivet innebär att ett val av ny hem- medlemsstat enligt öppenhetsdirektivet för tredjelandsemittenter av aktier eller skuldebrev med ett nominellt värde som understiger 1 000 euro per styck även ska gälla enligt prospektdirektivet. Genom denna anpassning samordnas bestämmelserna om tredje- landsemittenters val av hemmedlemsstat i öppenhetsdirektivet med prospektdirektivet i tillämpliga delar. Avsikten är att definitionen av hemmedlemsstat i öppenhetsdirektivet och prospektdirektivet i tillämpliga delar ska vara samstämmiga även med de nu aktuella för- ändringarna, se skäl 22 till ändringsdirektivet.

4.2.3Val av hemmedlemsstat för tredjelandsemittenter samt byte av hemmedlemsstat

Förslag: En emittent av aktier eller vissa skuldebrev som har ett nominellt värde som understiger motsvarande 1 000 euro per styck, som har säte utanför EES, ska kunna välja Sverige som hemmedlemsstat om emittentens överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige.

Sverige ska upphöra att vara hemmedlemsstat för en emittent som valt att Sverige ska vara hemmedlemsstat, om emittentens överlåtbara värdepapper inte längre är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige och emittenten väljer en annan hem- medlemsstat inom EES.

116

SOU 2014:70

Hemmedlemsstat och andra definitioner

Enligt definitionen i artikel 2.1.i i öppenhetsdirektivet är hemmed- lemsstaten för tredjelandsemittenter av aktier och skuldebrev vars nominella belopp understiger 1 000 euro, densamma som avses i artikel 2.1.m iii i prospektdirektivet För emittenter av andra värdepapper än aktier eller skuldebrev med ett nominellt värde understigande 1 000 euro per styck är hemmedlemsstaten det land som emittenten själv väljer av de länder där emittentens värde- papper är upptagna till handel på en reglerad marknad eller det land emittenten har sitt säte (i tillämpliga fall). Valet ska gälla i minst tre år, såvida inte emittentens värdepapper upphör att vara upptagna till handel på någon reglerad marknad inom EES.

Genom ändringsdirektivet ändras definitionen av hemmedlems- stat på så sätt att tredjelandsemittenter av aktier eller skuldebrev vars nominella värde understiger 1 000 euro per styck ska välja en hemmedlemsstat bland de medlemsstater där emittentens värde- papper är upptagana till handel på en reglerad marknad. Vidare införs en möjlighet för sådana emittenter som redan enligt direkti- vets befintliga bestämmelser ska välja hemmedlemsstat (emittenter av icke-aktierelaterade finansiella instrument med ett nominellt värde som uppgår till minst 1 000 euro per styck) att ändra detta val tidigare än efter tre år, i det fall emittentens värdepapper inte längre är upptagna till handel på en reglerad marknad i det land emittenten ursprungligen valt som hemmedlemsstat. En sådan emittent ska kunna ändra valet av hemmedlemsstat tidigare om emittentens aktier eller skuldebrev vars nominella värde understiger 1 000 euro per styck inom treårsperioden tas upp till handel på en reglerad marknad inom EES. Emittenten får välja en ny hemmed- lemsstat bland de värdmedlemsstater där emittentens värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och, i förekom- mande fall, det land inom EES där emittenten har sitt säte. Fram till dess att ett nytt val gjorts och valet anmälts på det sätt som direk- tivet föreskriver (se vidare nedan), ska den medlemsstat som emit- tenten ursprungligen valt vara hemmedlemsstat.

Av definitionen av hemmedlemsstat i 1 kap. 7–9 §§ LVM fram- går endast när Sverige är hemmedlemsstat. De svenska bestämmel- serna klargör således inte vilket land som är hemmedlemsstat för en emittent i de fall Sverige inte är hemmedlemsstat. Enligt 7 § är Sverige hemmedlemsstat för en emittent som har sitt säte i Sverige om emittenten är ett aktiebolag som har gett ut aktier eller skuldebrev

117

Hemmedlemsstat och andra definitioner

SOU 2014:70

med ett nominellt värde som understiger ett belopp som motsvarar 1 000 euro som är upptagna till handel på en reglerad marknad. (Med skuldebrev avses i detta sammanhang sådana som avses i 18 kap. 2 § första stycket LVM, dvs. obligationer och andra överlåt- bara skuldförbindelser med undantag för sådana som om de kon- verteras eller om de rättigheter som de medför utövas, ger rätt att förvärva aktier eller finansiella instrument som kan jämställas med aktier, eller utgörs av penningmarknadsinstrument med kortare löptid än ett år). Enligt 8 § är Sverige även hemmedlemsstat för en tredjelandsemittent om emittenten gett ut aktier eller skuldebrev som har ett nominellt värde understigande motsvarande 1 000 euro, om Sverige är hemmedlemsstat enligt 2 kap. 39 § LHF. Det innebär i huvudsak att Sverige är hemmedlemsstat om det är i Sverige som de överlåtbara värdepapperen för första gången erbjöds till allmän- heten eller togs upp till handel på en reglerad marknad och emit- tenten har valt Sverige som hemmedlemsstat.

Med anledning av ändringsdirektivet bör bestämmelsen i 8 § ändras så att det framgår direkt av LVM att en sådan emittent som omfattas av paragrafens tillämpningsområde ska välja hemmedlems- stat enligt den lagen. Det bör vidare framgå av paragrafen att valet av hemmedlemsstat kan ändras i det fall emittentens överlåtbara värdepapper inte längre är upptagna till handel på en reglerad mark- nad i Sverige. Ändringarna gör det möjligt för tredjelandsemittenter att både välja Sverige som ny hemmedlemsstat, och ändra valet av Sverige som hemmedlemsstat, i det fall förutsättningarna för ett sådant ändrat val är uppfyllda.

Som följd av den ändrade definitionen av hemmedlemsstat för tredjelandsemittenter av aktier bör även tillämpningsområdet för flaggningsreglerna i fråga om aktier som getts ut av ett aktiebolag som har sitt säte utanför EES i LHF anpassas. Det bör därför fram- gå av 4 kap. 22 § LHF att 4 kap. 3–18, 20 och 21 §§ den lagen ska tillämpas i fråga om aktier som getts ut av aktiebolag som inte har säte i en stat inom EES om Sverige är hemmedlemsstat enligt 1 kap. 8 § LVM.

Enligt 9 § är Sverige hemmedlemsstat för emittenter av andra värdepapper än aktier och skuldebrev vars nominella belopp under- stiger motsvarande 1 000 euro per styck, om emittenten väljer att Sverige ska vara hemmedlemsstat. En emittent får välja att Sverige ska vara hemmedlemsstat bara om emittenten har sitt säte i Sverige

118

SOU 2014:70

Hemmedlemsstat och andra definitioner

eller om emittentens värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige. Om Sverige har valts som hemmedlems- stat får valet ändras tidigast efter tre år, såvida inte emittentens värdepapper inte längre är upptagna till handel på någon reglerad marknad inom EES. Även denna bestämmelse bör ändras så att det blir möjligt för en emittent som valt Sverige som hemmedlemsstat att ändra detta val tidigare än efter tre år, i det fall emittentens värdepapper inte längre är upptagna till handel på en reglerad mark- nad i Sverige. Ett sådant ändrat val av hemmedlemsstat ska även kunna göras om emittentens aktier eller skuldebrev med ett nomi- nellt belopp som understiger 1 000 euro per styck under treårs- perioden upptas till handel på en reglerad marknad.

4.2.4Hemmedlemsstat i det fall en emittent underlåter att välja hemmedlemsstat

Förslag: Sverige ska vara hemmedlemsstat för emittenter vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige och som enligt öppenhetsdirektivet ska välja hemmedlemsstat, om emittenten inom tre månader från den 26 november 2015, eller från den dag emittentens överlåtbara värdepapper först togs upp till handel, inte valt att något annat land inom EES ska vara hemmedlemsstat.

Det nuvarande kravet på att överlåtbara värdepapper som getts ut eller utfärdats av någon som ska välja hemmedlemsstat enligt öppenhetsdirektivet, inte får tas upp till handel på en reglerad marknad i Sverige förrän emittenten har valt hemmedlemsstat tas bort.

Genom ändringsdirektivet införs bestämmelser om vad som ska gälla om en emittent som enligt direktivet ska välja hemmedlems- stat, låter bli att göra ett sådant val. Enligt den nya bestämmelsen ska hemmedlemsstaten för en emittent som låter bli att välja hem- medlemsstat inom tre månader från den dag då emittentens värde- papper för första gången tagits upp till handel på en reglerad mark- nad, vara det eller de länder inom EES där emittentens värdepapper är upptagna till handel. I det fall värdepapperen tagits upp till handel på reglerade marknader belägna i eller verksamma inom mer än ett

119

Hemmedlemsstat och andra definitioner

SOU 2014:70

land, ska samtliga dessa länder vara emittentens hemmedlemsstater. Detta gäller till dess att emittenten har valt en enda hemmedlems- stat och offentliggjort detta. För emittenter som redan är upptagna till handel på en reglerad marknad och som inte gjort något val av hemmedlemsstat, inleds tremånadersperioden den 27 november 2015. För de som gjort ett val innan denna tidpunkt finns ett undan- tag, se vidare nedan.

Skälet till den ändrade definitionen av hemmedlemsstat i denna del är att tredjelandsemittenter och emittenter av skuldebrev vars nominella värde överstiger motsvarande 1 000 euro per styck, tidig- are kunnat undvika tillsyn genom att avstå från att välja hemmed- lemsstat. Genom den ändrade bestämmelsen kommer en medlems- stat pekas ut som hemmedlemsstat för emittenter som avstår från att välja hemmedlemsstat. Om emittentens värdepapper är upp- tagna till handel i fler än en medlemsstat kommer alla dessa med- lemsstater bli hemmedlemsstater till dess att ett val gjorts. De behöriga myndigheterna i dessa medlemsstater kommer då alla att ha befogenheter att utöva tillsyn över emittenten i fråga. Avsikten med detta är att skapa incitament för emittenten att välja hemmed- lemsstat (se skäl 20 till ändringsdirektivet). Liknande regler sak- nades tidigare i öppenhetsdirektivet. Vid genomförandet av det direktivet i svensk rätt infördes dock ett krav på att en emittent som ska välja en stat inom EES som hemmedlemsstat måste ha gjort ett sådant val innan emittentens värdepapper får tas upp till handel på en reglerad marknad i Sverige (se prop. 2006/07:65 s. 100). Kravet är infört i 13 kap. 4 § LVM.

Bestämmelser om när Sverige ska vara hemmedlemsstat för emittenter som enligt direktivet ska välja hemmedlemsstat men inte gör ett sådant val bör införas så att detta framgår av defini- tionen av hemmedlemsstat i LVM. Det befintliga kravet på att en emittent som ska välja en stat inom EES som hemmedlemsstat måste ha gjort ett sådant val innan emittentens värdepapper får tas upp till handel på en reglerad marknad i Sverige bör slopas, då den ändrade definitionen av hemmedlemsstat i öppenhetsdirektivet innebär att det, med undantag för de tre månader som en emittent som ska välja hemmedlemsstat har på sig att göra detta val, inte kan uppstå någon situation där en emittent saknar hemmedlemsstat.

120

SOU 2014:70

Hemmedlemsstat och andra definitioner

4.2.5Offentliggörande av och meddelande till behöriga myndigheter om val av hemmedlemsstat

Förslag: En emittent ska offentliggöra valet av hemmedlemsstat enligt lagen om värdepappersmarknaden och anmäla valet till berörda behöriga myndigheter.

Genom ändringsdirektivet införs bestämmelser i artikel 2.1.i i öppenhetsdirektivet som anger att emittenter ska offentliggöra valet av hemmedlemsstat och meddela valet till behöriga myndig- heter. Valet ska offentliggöras i enlighet med bestämmelserna i artikel 20 (språk) och 21 (offentliggörande) i direktivet, dvs. på sam- ma sätt som gäller för annan obligatorisk information. Emittenten ska dessutom anmäla sitt val till den behöriga myndigheten i den med- lemsstat där emittenten har sitt säte (i tillämpliga fall), den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och de behöriga myndigheterna i alla värdmedlemsstater. Förfarandet vid val av hemmedlemsstat reglerades tidigare i artikel 2 i kommissionens genomförandedirek- tiv. Den bestämmelsen upphör att gälla.

Bestämmelser om offentliggörande av och lämnande av informa- tion till Finansinspektionen om val av hemmedlemsstat finns i tillämpningsföreskrifter från Finansinspektionen (se 10 kap. 1 a § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om verksamhet på marknadsplatser, FFFS 2007:17). Bestämmelserna bygger på ett bemyndigande i 1 kap. 16 § LVM.

Ändringsdirektivets krav på att valet av hemmedlemsstat ska offentliggöras och anmälas till behöriga myndigheter, som tidigare gällt enligt kommissionens genomförandedirektiv bör införas i lag. Därmed tydliggörs att det är först när ett val har offentliggjorts och anmälts till behöriga myndigheter som det är giltigt.

Bestämmelser om information som ska offentliggöras av emitten- ter finns i 17 kap. LVM. Dessa bestämmelser bör därmed även tillämpas i fråga om offentliggörande av information om val av hem- medlemstat. Enligt ändringsdirektivet ska även bestämmelserna om språk i artikel 20 i öppenhetsdirektivets tillämpas avseende infor- mation om val av hemmedlemsstat. Öppenhetsdirektivets bestäm- melser om språk har genomförts genom tillämpningsföreskrifter från Finansinspektionen, som meddelats i enlighet med bemyndi- gandet i 17 kap. 5 § 2 i LVM. Detta bör även omfatta den nu

121

Hemmedlemsstat och andra definitioner

SOU 2014:70

aktuella informationen om val av hemmedlemsstat. Det nuvarande bemyndigandet i 1 kap. 16 § LVM om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur en emittent ska offentliggöra valet av hemmedlemsstat bör därmed tas bort.

Emittenter som valt hemmedlemsstat före den 27 november 2015 och underrättat de behöriga myndigheterna om det valet, undantas från kravet på att offentliggöra valet av hemmedlemsstat. Emittenter vars värdepapper redan är upptagna till handel på en reglerad mark- nad inom EES och som redan valt hemmedlemsstat behöver där- med inte offentliggöra något nytt val. För övriga emittenter1 ska ett val göras och offentliggöras inom en tremånadersperiod som inleds den 27 november 2015. Valet av hemmedlemsstat ska således ha meddelats berörda medlemsstater och ha offentliggjorts senast den 26 februari 2016. Om inte detta slutförts innan dess blir de nya bestämmelserna om vilken medlemsstat som ska vara hemmedlems- stat för en emittent som inte valt hemmedlemsstat tillämpliga.

4.2.6Ändrad definition av hemmedlemsstat enligt prospektdirektivet

Förslag: Definitionen av hemmedlemsstat enligt lagen om handel med finansiella instrument anpassas till de nya reglerna om val av ny hemmedlemsstat för vissa emittenter.

Genom ändringsdirektivet görs även en anpassning av definitionen av hemmedlemsstat i artikel 2.1.m i prospektdirektivet. Ändringen i prospektdirektivet innebär att ett val av ny hemmedlemsstat enligt öppenhetsdirektivet som görs av tredjelandsemittenter av aktier eller skuldebrev med ett nominellt värde som understiger 1 000 euro per styck även ska gälla enligt prospektdirektivet. Genom denna anpassning samordnas bestämmelserna om tredjelandsemit- tenters val av hemmedlemsstat i öppenhetsdirektivet med pro- spektdirektivet i tillämpliga delar. Avsikten är, liksom tidigare, att

1 Det vill säga tredjelandsemittenter och emittenter som enbart gett ut skuldebrev med ett nominellt belopp som uppgår till eller överstiger motsvarande 1 000 euro, vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige och som inte valt hemmedlemsstat innan den 27 november 2015.

122

SOU 2014:70

Hemmedlemsstat och andra definitioner

definitionerna av hemmedlemsstat enligt de båda direktiven ska vara samstämmiga. Vad avser enskilda emissioner av skuldebrev med ett nominellt värde som överstiger 1 000 euro per styck kan dock en emittent välja en annan hemmedlemsstat enligt prospekt- direktivet än enligt öppenhetsdirektivet.

Bestämmelser om hemmedlemsstat enligt prospektdirektivet är genomförda i svensk rätt i 2 kap. 37–39 §§ LHF. Enligt 2 kap. 39 § är Sverige hemmedlemsstat för emittenter av aktier eller skuldebrev med ett nominellt värde som understiger motsvarande 1 000 euro per styck, och som inte har säte inom EES, om det är i Sverige som emittentens överlåtbara värdepapper kommer att erbjudas till all- mänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad för första gången. För att genomföra ändringsdirektivet bör bestämmelsen anpassas så att det framgår att Sverige inte längre ska vara hemmed- lemsstat för en sådan emittent om ett nytt val gjorts i enlighet med förutsättningarna i LVM (dvs. om emittentens överlåtbara värde- papper inte längre är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige). Det bör också framgå att Sverige ska vara hemmedlems- stat för en emittent som väljer Sverige som ny hemmedlemsstat i enlighet med förutsättningarna i LVM.

I fråga om emittenter av icke-aktierelaterade överlåtbara värde- papper som har ett nominellt värde som uppgår till minst 1 000 euro per styck, väljs hemmedlemsstat i fråga om en specifik emission av ett värdepapper, se artikel 2.1.m ii i prospektdirektivet samt 2 kap. 38 § LHF. Definitionen bedöms därför inte utgöra något hinder för ett val av ny hemmedlemsstat enligt öppenhetsdirektivet som görs av emittenter av icke-aktierelaterade överlåtbara värdepapper som har ett nominellt värde som vart och ett motsvarar minst 1 000 euro. Någon anpassning av definitionen av hemmedlemsstat enligt prospektdirektivet i detta avseende har inte heller gjorts.

123

Hemmedlemsstat och andra definitioner

SOU 2014:70

4.3Övriga definitioner

4.3.1Emittent

Bedömning: Den ändrade definitionen av begreppet emittent föranleder inte någon lagändring.

Genom ändringsdirektivet ändras definitionen av begreppet emit- tent i artikel 2.1.d i öppenhetsdirektivet till att även omfatta fysiska personer vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Bakgrunden till den ändrade definitionen är att det i vissa medlemsstater förekommer emittenter som inte är juridiska perso- ner.2 Det förtydligas också i definitionen att i den mån det före- kommer depåbevis som är upptagna till handel på en reglerad mark- nad är emittenten den som emitterat de värdepapper som depå- bevisen motsvarar, oavsett om dessa värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad eller ej.

Någon definition av begreppet emittent som motsvarar öppen- hetsdirektivets definition finns inte i svensk rätt. I den svenska lagstiftningen betyder begreppet emittent aktiebolaget om det är frågan om aktier och utgivaren eller utfärdaren av instrumentet om det är frågan om något annat finansiellt instrument (se 1 kap. 5 § 9 LVM samt 1 kap. 1 § LHF).3 Begreppet begränsas därmed inte till att enbart omfatta utgivare vars överlåtbara värdepapper är upp- tagna till handel på en reglerad marknad, utan omfattar även andra utgivare av överlåtbara värdepapper. Tillämpningsområdet för de bestämmelser i LVM och LHF som genomför bestämmelser i öppen- hetsdirektivet i svensk rätt avgränsas i stället på annat sätt.

Begreppet emittent, i den vida betydelse det används i den svenska lagstiftningen, utesluter inte enligt utredningens bedöm- ning fysiska personer i fråga om utgivare av andra finansiella instru- ment än aktier. De krav som ställs för upptagande av finansiella instrument till handel på en reglerad marknad i 15 kap. LVM samt

2Se kommissionens rapport om genomförandet av öppenhetsdirektivet, Impact assessment SEC (2011) 1279, s. 84.

3Att någon direktivkonform definition inte genomförts i svensk rätt förklaras bl.a. av att begreppet har olika innebörd i de olika EU-rättsakterna på värdepappersmarknadsområdet. som styr informationsgivning, jfr artikel 2.1h i prospektdirektivet samt artikel 3.1.21 i mark- nadsmissbruksförordningen.

124

SOU 2014:70

Hemmedlemsstat och andra definitioner

de svenska börsernas regelverk för emittenter utgör enligt utred- ningens bedömning inte heller något formellt hinder för att över- låtbara värdepapper som ges ut av fysiska personer tas upp till handel på en reglerad marknad. De långtgående krav som ställs för upptaganade till handel av överlåtbara värdepapper i såväl lagstift- ningen som i börsernas regelverk torde dock enligt utredningens bedömning indirekt innebära att denna situation inte uppstår i praktiken.

Vad avser förtydligandet i definitionen om depåbevis utgör detta enligt utredningens bedömning inte någon förändring i för- hållande till gällande rätt vad avser tillämpningsområdet för regle- ringen. Att det förekommer att depåbevis upptas till handel på en reglerad marknad utan att de aktier som depåbevisen avser är upp- tagna till handel på någon annan reglerad marknad uppmärksam- mades även vid det ursprungliga genomförandet av öppenhets- direktivet i svensk rätt. I samband med överväganden kring omfatt- ningen av flaggningsskyldigheten konstaterades bl.a. att med hän- syn till den möjlighet till rösträtt och de övriga rättigheter som depåbevisen ger är de skäl som ligger till grund för en flaggnings- skyldighet lika starka vid innehav av depåbevis som om det hade varit fråga om direktinnehav av aktier. Anmälningsskyldigheten omfattar därför även den situation då de aktier som depåbevisen avser inte är upptagna till handel på någon reglerad marknad, förut- satt att depåbevisen är upptagna på en sådan marknad och att de medför rätt att rösta för aktierna (se prop. 2006/07:65 s. 178).

Utredningens bedömning är sammanfattningsvis att den ändrade definitionen av begreppet emittent i öppenhetsdirektivet inte ger upphov till något behov av lagändring.

125

Hemmedlemsstat och andra definitioner

SOU 2014:70

4.3.2Juridiska personer och begreppet kontrollerat företag

Förslag: Vid tillämpning av flaggningsreglerna ska den anmäl- ningsskyldiges innehav räknas samman med sådana aktier som innehas av ett företag som den anmälningsskyldige kontrollerar. Ett kontrollerat företag ska vara befriat från anmälningsskyldig- het om anmälan i stället görs av moderföretaget eller, om detta i sin tur är ett kontrollerat företag, av dess eget moderföretag. En definition av begreppet kontrollerat företag införs i LHF.

Bedömning: I övrigt föranleder förtydligandet avseende begreppet juridisk person inte något behov av lagändring.

Enligt den nya punkten 2a i artikel 2 i öppenhetsdirektivet ska varje hänvisning till juridiska personer i direktivet anses inbegripa regi- strerade näringslivsorganisationer som saknar ställning som juri- disk person och truster. Vilka registrerade näringslivsorganisa- tioner som saknar ställning som juridisk person som avses i det för- tydligande som införts av begreppet juridisk person framgår inte av skälen till direktivet eller de rapporter som föregått ändrings- direktivet. Enligt utredningen saknas motsvarighet i den svenska associationsrätten till registrerade näringslivsorganisationer som samtidigt inte är juridiska personer. De svenska lagbestämmelser som genomför öppenhetsdirektivet är dock i vissa fall tillämpliga på utländska fysiska och juridiska personer, exempelvis i fråga om vilka som är flaggningsskyldiga. Förtydligandet i direktivet får därför betydelse även för tillämpningen av de svenska bestämmel- serna.

Begreppet juridisk person används i öppenhetsdirektivet i defi- nitionerna av begreppen emittent, aktieägare och kontrollerat före- tag (artikel 2.1.d, f, och i). Begreppet juridisk person används även i direktivet för att beteckna andra flaggningsskyldiga än aktieägare i artiklarna 10 och 13.

Några definitioner som motsvarar direktivets definitioner av emittent, aktieägare eller kontrollerat företag har inte genomförts i den svenska lagstiftningen. Tillämpningsområdet för öppenhets- direktivet anges i stället på annat sätt. I vilken utsträckning som det förtydligande som nu införs i öppenhetsdirektivet avseende begreppet juridisk person föranleder någon lagstiftningsåtgärd

126

SOU 2014:70

Hemmedlemsstat och andra definitioner

måste därför prövas mot bakgrund av tillämpningsområdet för de enskilda bestämmelser som genomför direktivet i svensk rätt.

Vad avser begreppet aktieägare och andra fysiska eller juridiska personer som är flaggningsskyldiga enligt artikel 9 eller artikel 13 i öppenhetsdirektivet, har tillämpningsområdet för flaggningsskyldig- heten som den är uttryckt i 4 kap. 3 § LHF i sig inte begränsats på ett sätt som utesluter att vare sig näringslivsorganisationer som saknar ställning som juridisk person eller truster kan vara anmäl- ningsskyldiga enligt lagen. Förtydligandet avseende begreppet juridisk person i öppenhetsdirektivet påkallar därmed inte någon lagändring i fråga om vem som är anmälningsskyldig. Förtydligan- det får dock betydelse för tillämpningsområdet för de svenska bestämmelser som genomför bestämmelserna om sammanläggning i artikel 10 samt bestämmelsen om undantag från flaggningsskyldig- heten i artikel 12.3 i öppenhetsdirektivet.

Enligt artikel 10.e i öppenhetsdirektivet ska sammanläggning ske med rösträtter som innehas av ett företag som den anmälnings- skyldiga fysiska eller juridiska personen kontrollerar.4 Begreppet kontrollerat företag definieras i artikel 2.1.f i öppenhetsdirektivet som ett företag där

1.en fysisk eller juridisk person förfogar över en majoritet av rösterna, eller

2.en fysisk eller juridisk person har rätt att utse eller avsätta en majoritet av ledamöterna i administrations-, lednings- eller kon- trollorganet och samtidigt är aktieägare eller ledamot i företaget, eller

3.en fysisk eller juridisk person är aktieägare eller ledamot och ensam kontrollerar en majoritet av aktieägarnas eller leda- möternas röster enligt överenskommelse med andra aktieägare eller ledamöter i företaget, eller

4.en fysisk eller juridisk person har befogenhet att utöva eller faktiskt utövar ett bestämmande inflytande eller kontroll.

4 Enligt artikel 10.e ska sammanläggning med ett kontrollerat företags aktieinnehav även ske med sådana rösträtter som får utnyttjas av det kontrollerade företaget i enlighet med artikel 10.a–d, dvs. genom avtalsförhållande etc. Vid genomförandet av öppenhetsdirektivet ansågs detta följa av att flera sammanläggningsregler kan bli tillämpliga samtidigt. Någon särskild bestämmelse som genomför direktivet i denna del infördes därför inte i svensk rätt (prop. 2006/07:65 s. 315–317).

127

Hemmedlemsstat och andra definitioner

SOU 2014:70

Enligt den bestämmelse som i svensk rätt motsvarar kravet på sam- manläggning med rösträtter som innehas av kontrollerade företag (artikel 10.e i öppenhetsdirektivet), ska den anmälningsskyldiges innehav räknas samman med aktier som innehas av ett dotterföre- tag till den anmälningsskyldige (4 kap. 4 § andra stycket 3 LHF). Med begreppet dotterföretag avses enligt paragrafens femte stycke detsamma som i 1 kap. 11 och 12 §§ aktiebolagslagen (2005:551), förkortad ABL. Definitionen av dotterföretag i ABL omfattar endast juridiska personer och är även på andra sätt snävare än definitionen av kontrollerat företag i direktivet.5

Vid genomförandet av öppenhetsdirektivet bedömdes direktivets definition av begreppet kontrollerat företag i allt väsentligt motsvara begreppet dotterföretag enligt svensk rätt (prop. 2006/07:65 s. 141–142). Med hänsyn till att ett moder-dotterföretagsför- hållande enligt öppenhetsdirektivet även kan omfatta andra moder- företag än aktiebolag, framgår av 4 kap. 4 § femte stycket LHF att det som föreskrivs om moderbolag i ABL även ska tillämpas på fysiska personer och andra juridiska personer än aktiebolag vid til- lämpning av sammanläggningsreglerna i LHF.

Ett kontrollerat företag såsom det definieras i öppenhetsdirek- tivet kan enligt utredningen bl.a. vara en utländsk näringslivs- organisation som saknar ställning som juridisk person eller en trust. Med anledning av förtydligandet av innebörden av begreppet juridisk person i direktivet bör därför tillämpningsområdet för bestämmelsen i 4 kap. 4 § andra stycket 3 breddas till att omfatta kontrollerade företag. En definition av begreppet kontrollerat före- tag som motsvarar definitionen i artikel 2.1.f i öppenhetsdirektivet bör därför införas i LHF. Med hänsyn till att definitionen av kon- trollerat företag enligt utredningen även omfattar de moder-dotter- företagsförhållanden som avses i den gällande bestämmelsen, bör båda begreppen inte användas jämsides. Kontrollerat företag bör därför ersätta begreppet dotterföretag i den i frågavarande bestäm- melsen.

Enligt artikel 12.3 i öppenhetsdirektivet ska ett företag undantas från anmälningsskyldighet om anmälan görs av moderföretaget eller, om moderföretaget själv är ett kontrollerat företag, av dess eget

5 Begreppet kontrollerat företag omfattar bl.a. även företag där en fysisk eller juridisk person har befogenhet att utöva ett faktiskt inflytande eller kontroll utan att vara aktieägare.

128

SOU 2014:70

Hemmedlemsstat och andra definitioner

moderföretag. Enligt motsvarande svenska bestämmelse i 4 kap. 6 § LHF ska ett dotterföretag befrias från anmälningsskyldighet om anmälan i stället görs av moderföretaget eller, om detta i sin tur är ett dotterföretag, av dess eget moderföretag. Utredningen föreslår att begreppet kontrollerat företag ska ersätta dotterföretag även i denna bestämmelse.

Tillämpningsområdet för övriga bestämmelser som genomför direktivet i svensk rätt riktas främst mot emittenter. Med hänsyn till den vida betydelse som begreppet emittent har i den svenska lagstiftningen, se avsnitt 4.3.1, påverkas enligt utredningen inte dessa bestämmelser av förtydligandet avseende begreppet juridisk person. Någon lagstiftningsåtgärd i denna del är därför inte på- kallad.

4.3.3Formellt avtal

Bedömning: Någon definition av formellt avtal tas inte in i lagen.

Genom ändringsdirektivet har en definition av formellt avtal lagts till i artikel 2.1.q i öppenhetsdirektivet. Enligt bestämmelsen är ett formellt avtal ett avtal som är bindande enligt nationell rätt. Bety- delsen av begreppet formellt avtal har tidigare angetts i artikel 11.1 i kommissionens genomförandedirektiv. Den bestämmelsen försvin- ner nu.

Begreppet formellt avtal används i artikel 13.1 första stycket a i öppenhetsdirektivet för att definiera vilka finansiella instrument förutom aktier som ska omfattas av flaggningsskyldighet. Någon särskild definition av begreppet formellt avtal bör enligt utred- ningens bedömning inte införas i LHF. I den aktuella lagbestäm- melse som genomför artikel 13.1 första stycket a i öppenhetsdirek- tivet i svensk rätt tydliggörs i stället att det är en avtalsenlig rätt att förvärva aktier som avses, se vidare avsnitt 5.2.5 samt författnings- kommentaren till 4 kap. 2 § LHF.

129

5Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

5.1Inledning

Flaggningsreglerna innebär att den som i ett aktiemarknadsbolag förvärvar aktier, eller vissa andra finansiella instrument med sådana aktier som underliggande tillgång, inom viss tid ska anmäla ändringar i sitt innehav, om ändringen medför att innehavet uppnår, över- stiger eller går ned under vissa gränsvärden. Ändringen av inne- havet ska anmälas till det berörda bolaget (emittenten) och Finans- inspektionen. Bestämmelserna om flaggning syftar till att säker- ställa ett gott investerarskydd genom en god genomlysning av ägar- förhållandena i bolagen. Sådana regler anses befrämja investerarnas förtroende för värdepappersmarknaden.

Enligt artikel 9.1 i öppenhetsdirektivet ska flaggning ske om något av gränsvärdena 5, 10, 15, 20, 25, 30, 50 respektive 75 procent av rösträtterna uppnås, överstigs eller understigs. I artikel 9.3 i direktivet anges att en hemmedlemsstat inte behöver tillämpa gräns- värdena 30 procent och 75 procent om staten i den nationella rätten tillämpar gränsvärden på en tredjedel respektive två tredjedelar.

Artikel 10 i öppenhetsdirektivet föreskriver att kraven på anmälan ska tillämpas även på den som kan förvärva, avyttra eller utöva röst- rätt i något av de i artikeln uppräknade fallen eller i en kombination av dem. Som exempel kan nämnas fall då flera aktieägare har träffat ett avtal som förpliktar dem att anta en bestående gemensam håll- ning i fråga om förvaltningen av bolaget på grundval av ett sam- ordnat utnyttjande av rösträtterna (artikel 10.a). En annan situation är då någon innehar aktier i eget namn men för annans räkning (artikel 10.g).

131

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

SOU 2014:70

I öppenhetsdirektivet föreskrivs vissa undantag från flaggnings- skyldigheten. Enligt artikel 9.5 i direktivet ska flaggningsreglerna inte tillämpas när en marknadsgarant, som handlar i egenskap av marknadsgarant, förvärvar eller avyttrar ett större innehav som uppgår till eller överstiger tröskelvärdet på 5 procent, under förut- sättning att marknadsgaranten varken ingriper i förvaltningen av den berörda emittenten eller utövar något inflytande över denne för att denne ska köpa sådana aktier eller stödja aktiepriset. Enligt artikel 9.6 i direktivet undantas även rösträtter i ett handelslager i ett kreditinstitut eller värdepappersföretag under förutsättning att rösträtterna i ett handelslager inte överstiger 5 procent och kredit- institutet eller värdepappersföretaget ser till att rösträtter kopplade till aktier i handelslagret inte utnyttjas eller används på annat sätt för att ingripa i förvaltningen av emittenten.

I artikel 12.1 i öppenhetsdirektivet finns bestämmelser om inne- hållet i en flaggningsanmälan. Vilka uppgifter en anmälan avseende andra flagningspliktiga instrument än aktier ska innehålla anges i artikel 11.3 i kommissionens genomförandedirektiv.

I artikel 12.2 i direktivet uppställs krav på att anmälan till emit- tenten och till den behöriga myndigheten ska göras så snart som möjligt men senast inom fyra handelsdagar efter den dag då den anmälningsskyldige fick reda på, eller med hänsyn till omstän- digheterna borde ha fått reda på, den transaktion som föranleder anmälningsskyldigheten eller fick reda på den bolagshändelse som medför att anmälningsskyldighet uppkommer utan att någon tran- saktion har vidtagits. Emittenten (alternativt den behöriga myndig- heten) ska därefter offentliggöra informationen i anmälan senast tre handelsdagar efter anmälan (artikel 12.6 och 12.7).

Enligt den nya artikel 13.1 i öppenhetsdirektivet ska flaggnings- skyldigheten gälla även för den som direkt eller indirekt innehar sådana finansiella instrument som ger innehavaren rätt att på eget initiativ, och enligt ett formellt avtal, förvärva aktier till vilka röst- rätt är kopplade och som har getts ut av en emittent vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. I artikel 11.1 i kom- missionens genomförandedirektiv anges vilka finansiella instrument som omfattas av anmälningsskyldigheten, förutsatt att de uppfyller de kvalifikationer som den nya artikel 13.1 i öppenhetsdirektivet uppställer. I samma artikel preciseras begreppen ”på eget initiativ” och ”formellt avtal”. Enligt artikel 11.2 i kommissionens genom-

132

SOU 2014:70

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

förandedirektiv ska en innehavare av finansiella instrument vid beräkningen av huruvida ett gränsvärde har uppnåtts eller över- skridits lägga samman alla sådana finansiella instrument som avser samma underliggande emittent.

5.1.1Regleringen i svensk rätt

De nuvarande bestämmelserna om anmälningsskyldighet i LHF infördes den 1 juli 2007, som ett led i implementeringen av öppen- hetsdirektivet i svensk rätt. De lagstadgade flaggningsbestämmelser som gällde dessförinnan var mindre långtgående och i praktiken tillämpades i stället en strängare självreglering i form av Närings- livets Börskommitté:s (NBK:s) flaggningsregler på den svenska marknaden. Vid genomförandet av öppenhetsdirektivet i svensk rätt skärptes de lagstadgade flaggningsbestämmelserna för att undvika en standardsänkning på informationsgivningen (prop. 2006/07:65 s. 160 f.). Därför föreskrivs enligt svensk rätt såväl kortare tids- frister som fler flaggningsgränser än vad direktivet uppställer.

Bestämmelserna om offentliggörande av aktieinnehav i 4 kap. LHF ska tillämpas i fråga om aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som getts ut av ett svenskt aktiebolag (4 kap. 1 §) eller i fråga om aktier som getts ut av aktiebolag som inte har säte i en stat inom EES, om Sverige är hemmedlemsstat enligt 2 kap. 39 § (4 kap. 22 §). Enligt huvudregeln i 4 kap. 3 § ska den som inne- har aktier (den anmälningsskyldige) under de förutsättningar som anges i 5 § skriftligen anmäla en ändring av innehavet till aktiebolaget och Finansinspektionen. Enligt 4 kap. 5 § ska en ändring av ett inne- hav anmälas om ändringen medför att den andel av samtliga aktier i bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget som inne- havet motsvarar uppnår, överstiger eller går ned under något av gräns- värdena 5, 10, 15, 20, 25, 30, 50, 66 2/3 och 90 procent. Sverige har valt att tillämpa gränsvärdet 66 2/3 i stället för 75 procent (se artikel 9.3 och prop. 2006/07:65 s. 168).

Om ett aktiebolag ökar eller minskar det totala antalet aktier eller röster i bolaget, ska bolaget den sista handelsdagen i den kalender- månad då ökningen eller minskningen har skett offentliggöra upp- gifter om ändringen (4 kap. 9 § första stycket). Aktieägare vars innehav uppnår, passerar eller understiger gränsvärdena till följd av

133

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

SOU 2014:70

en bolagshändelse som förändrar det totala antalet röster eller aktier i bolaget omfattas av anmälningsskyldigheten, s.k. passiv flagg- ningsskyldighet (4 kap. 9 § andra stycket). En sådan bolagshändelse kan till exempel vara en nyemission eller en minskning av aktie- kapitalet med indragning av aktier. Även en konvertering av tidi- gare utgivna konvertibla skuldebrev medför en sådan förändring som måste offentliggöras.

Enligt 4 kap. 4 § andra stycket ska till den anmälningsskyldiges innehav även räknas sådana aktier som innehas av någon annan än den anmälningsskyldige. Enligt bestämmelsen räknas till den anmäl- ningsskyldiges innehav bl.a. aktier som innehas av make eller sambo till den anmälningsskyldige, omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad eller aktier som innehas av andra när- stående till den anmälningsskyldige om de har gemensamt hushåll med honom eller henne sedan minst ett år.

Vid tillämpningen av bestämmelserna om flaggningsskyldighet i 4 kap. 3 § och 9 § andra stycket ska aktier som ingår i handelslagret hos ett svenskt eller utländskt kreditinstitut som driver finansierings- rörelse, ett värdepappersinstitut eller ett utländskt värdepappers- företag inte räknas med om aktierna motsvarar högst 5 procent av det totala antalet aktier eller röster i aktiebolaget och rösträtten för aktierna inte utnyttjas eller används på annat sätt för att ingripa i förvaltningen av bolaget (4 kap. 13 § ). Skyldigheten att enligt 3 § eller 9 § andra stycket anmäla att andelen av rösterna eller det totala antalet aktier har uppnått, överstigit eller gått ned under 5 procent gäller inte för en marknadsgarant om aktierna förvärvas eller av- yttras i denna egenskap och marknadsgaranten inte ingriper i för- valtningen av aktiebolaget eller utövar något inflytande över detta i syfte att bolaget ska köpa aktier utgivna av bolaget eller stödja aktie- priset (4 kap. 14 §).

En 4 kap. 10 § första stycket ska en anmälan ha kommit in till emittenten och Finansinspektionen senast handelsdagen efter den dag då anmälningsskyldigheten uppkom i enlighet med vissa i lagen närmare angivna situationer. Enligt andra stycket samma paragraf ska en anmälan efter en bolagshändelse enligt 9 § andra stycket ha kommit in till bolaget och Finansinspektionen senast handelsdagen efter den dag då bolaget har offentliggjort uppgifter om ökningen eller minskningen av antalet aktier eller röster.

134

SOU 2014:70

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

Vad som föreskrivs om aktier gäller även depåbevis som medför rätt att rösta för de aktier som depåbevisen avser och vissa andra finansiella instrument som ger innehavaren en rätt att förvärva redan utgivna underliggande aktier (4 kap. 2 § första stycket 1 och 2). Av bestämmelsen följer att innehavaren vid beräkningen av om anmälningsskyldighet har uppkommit ska lägga samman andra finansiella instrument än aktier med innehav av aktier utgivna av samma emittent som har gett ut de aktier som de finansiella instru- menten ger rätt att förvärva (samma prop. s. 182 och 313). Om ett sådant finansiellt instrument förfaller ska enligt 4 kap. 2 § andra stycket detta anses som en överlåtelse av det finansiella instrumentet. Enligt tredje stycket samma paragraf har regeringen eller den myndig- het regeringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om vilka instrument som avses i första stycket. Om ett finansiellt instrument utnyttjas genom att innehavaren förvärvar de underliggande aktierna ska även anmälan om detta göras om innehavet av aktier, sett för sig, föranleder anmälningsskyldighet (4 kap. 5 § tredje stycket).

Bestämmelser om innehållet i en flaggningsanmälan samt vilket språk anmälan ska vara upprättad på har genomförts i verkställighets- föreskrifter från Finansinspektionen, se Finansinspektionens före- skrifter FFFS 2007:17 om verksamhet på marknadsplatser.

5.1.2Öppenhetsdirektivets nya bestämmelser

Ändringsdirektivet innebär att flaggningsregelverket i öppenhets- direktivet ändras på flera områden.

Genom en ändring i artikel 9.6 i öppenhetsdirektivet blir det i svensk rätt redan införda undantaget från flaggningsskyldighet för aktier i handelslager hos ett kreditinstitut eller ett värdepappers- institut eller utländskt värdepappersföretag obligatoriskt för alla medlemsstater (4 kap. 13 §). Genom en ny artikel 9.6a i direktivet införs ett undantag från flaggningsskyldigheten för aktier som är förvärvade i stabiliseringssyfte. Undantaget gäller under förutsättning att innehavaren ser till att rösträtterna som är knutna till aktierna inte utövas eller på annat sätt används för att ingripa i emittentens för- valtning. Enligt den nya artikel 9.6b ska Esma i tekniska standarder ange den beräkningsmetod som ska användas för gränsvärdet på

135

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

SOU 2014:70

5 procent gällande undantagen för marknadsgaranter (artikel 9.5) och aktier i handelslager hos kreditinstitut m.fl. (artikel 9.6).

Den nya artikel 13.1 i öppenhetsdirektivet innebär vidare att tillämpningsområdet för flaggningsregelverket utökas till att om- fatta andra finansiella instrument än aktier som har en ekonomisk effekt liknande den av rätt att förvärva aktier, oavsett om det finan- siella instrumentet ger rätt till fysisk avveckling eller inte.

Genom den nya artikel 13.1a införs en s.k. deltajusterad beräk- ningsmetod för beräkning av rösträtter avseende instrument som enbart ger möjlighet till kontantavräkning. Enligt samma artikel ska Esma i tekniska standarder specificera de metoder som ska användas för att beräkna antalet rösträtter när det gäller finansiella instrument i en korg av aktier eller ett index samt metoderna för att fastställa deltavärdet vid beräkning av rösträtter avseende finansiella instrument som endast ger möjlighet till kontantavräkning.

Med anledning av den bredare bestämningen av vilka finansiella instrument som medför flaggningsskyldighet införs regler om inne- hållet i en flaggningsanmälan.

Enligt den nya artikel 13.1b i öppenhetsdirektivet kan överlåtbara värdepapper, optioner, terminskontrakt, swappar, räntesäkringsavtal, kontrakt avseende prisdifferenser (cfd:er) och varje annat kontrakt som kan avvecklas fysiskt eller kontant utgöra sådana finansiella instrument som omfattas av flaggningsskyldighet, under förutsätt- ning att de uppfyller villkoren i artikel 13.1 i direktivet. Esma ska med beaktande av den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna upprätta och regelbundet uppdatera en vägledande förteckning över andra finansiella instrument som också omfattas av direktivets krav på flaggningsskyldighet under förutsättning att de uppfyller villkoren i artikel 13.1 (artikel 13.1b). Enligt den nya artikel 13.4 i direktivet ska de undantag för flaggningsanmälan som ställs upp i artiklarna 9.4, 9.5, 9.6, 12.3, 12.4 och 12.5 gälla även för kraven på anmälan enligt artikel 13.

I den nya artikel 13a i öppenhetsdirektivet införs bestämmelser om sammanläggning av aktieinnehav med innehav av andra finansi- ella instrument vid beräkning av gränsvärden för anmälnings- skyldighet (artikel 13a.1). I svensk rätt finns som framkommit ett krav på att lägga samman aktieinnehav från en emittent med inne- hav av andra finansiella instrument som ger innehavaren rätt att för- värva aktier som är utgivna av samma emittent (4 kap. 2 §). Ändrings-

136

SOU 2014:70

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

direktivet medför att även finansiella instrument som enbart ger rätt till kontantavveckling omfattas av kravet på sammanläggning med aktier vid beräkning av om anmälningsskyldighet uppkommit. Enligt artikel 13a.1 andra stycket ska en flaggningsanmälan inne- hålla en uppdelning av det antal rösträtter som är knutna till aktier som innehas i enlighet med artiklarna 9 och 10 och rösträtter som är knutna till finansiella instrument i den mening som avses i artikel 13.

Som framgått ovan har Sverige i några avseenden infört sträng- are flaggningsregler i LHF än som följer av direktivets minimi- bestämmelser. Sverige har bl.a. infört ett ytterligare flaggnings- pliktigt gränsvärde (90 procent) samt en kortare tidsfrist för flagg- ningsanmälan till emittenten och Finansinspektionen. Av artikel 3 i öppenhetsdirektivet följer att medlemsstaterna nationellt kan til- lämpa en strängare tidsfrist och ha kompletterande gränsvärden. Minimiregleringen på dessa områden ändras inte genom ändrings- direktivet. I utredningens uppdrag ligger emellertid att ta ställning till om det är lämpligt att förlänga tidsfristen till fyra handelsdagar och ta bort gränsvärdet på 90 procent för att uppnå en högre grad av harmonisering.

På ett område har dock den tidigare minimiregleringen på flagg- ningsområdet ändrats på ett sådant sätt att det påverkar den sträng- are svenska regleringen. Genom ändringsdirektivet ändras artikel 3 i öppenhetsdirektivet på så sätt att det uppställs ett krav på full- harmonisering i fråga om i vilka fall skyldighet föreligger att göra flaggningsanmälan enligt artikel 10 och 13. Det innebär att kravet i svensk rätt på sammanläggning med sådana aktier som innehas av make eller sambo, omyndiga barn eller andra närstående till den anmälningsskyldige måste tas bort.

137

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

SOU 2014:70

5.2Genomförande av de nya flaggningsreglerna i svensk rätt

5.2.1Gränsvärdet 90 procent

Bedömning: Kravet i lag på flaggningsskyldighet vid gräns- värdet 90 procent av röstetalet eller antalet aktier i bolaget ska finnas kvar.

I 4 kap. 5 § första stycket LHF anges de gränsvärden som föran- leder anmälningsskyldighet till bolaget och Finansinspektionen. En ändring av ett innehav ska anmälas om ändringen medför att den andel av samtliga aktier i bolaget eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget som innehavet motsvarar

1.uppnår eller överstiger någon av gränserna 5, 10, 15, 20, 25, 30, 50, 66 2/3 och 90 procent, eller

2.går ned under någon av gränserna i 1.

I öppenhetsdirektivet anges att flaggning ska ske om något av gränsvärdena 5, 10, 15, 20, 25, 30, 50 respektive 75 procent av röst- rätterna uppnås, överstigs eller understigs (artikel 9.1). Den högsta nivån som enligt svensk lag föranleder flaggning, 90 procent, är således satt högre än vad som krävs enligt direktivet.

Öppenhetsdirektivet uppställer minimiregler i detta avseende och hemmedlemsstaten har möjlighet att fastställa såväl lägre som kompletterande gränsvärden. I utredningens uppdrag ligger att ta ställning till om det med hänsyn till investerarnas intresse är lämp- ligt att ta bort 90-procentgränsen för att uppnå en högre grad av harmonisering. Utredningen ska särskilt beakta att flaggnings- skyldigheten inte får utformas så att styrningen, organisationen och förvaltningen av emittenter belastas på ett sådant sätt att deras konkurrenssituation hämmas eller att intresset minskar för företag att ta upp sina värdepapper till handel på en reglerad marknad.1

Flera av de gränsvärden som anges har koppling till bestämmelser i annan lagstiftning. Som exempel kan nämnas att ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget kan påkalla att minoritetsrevisor

1 Se kommittédirektiven (Dir 2013:109) s. 6 ff.

138

SOU 2014:70

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

utses eller begära beslut om vinstutdelning (9 kap. 9 § samt 18 kap. 11 § ABL). Skyldigheten att lämna ett offentligt erbjudande om aktieförvärv uppkommer när någon har 30 procent av röstetalet i ett bolag (3 kap. 1 § lagen [2006:451] om offentliga uppköps- erbjudanden på aktiemarknaden). Vidare är till exempel bolags- stämmobeslut om ändring av bolagsordning eller beslut om god- kännande av fusionsplan giltiga om de har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolagsstämman (7 kap. 42 § och 23 kap. 17 § ABL).

Gränsvärdet på 90 procent infördes för att skapa offentlighet om att en rätt eller skyldighet till inlösen enligt 22 kap. 1 § ABL upp- kommit (prop. 2006/07:65 s. 169). Bestämmelsen ger en majoritets- aktieägare, som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i bolaget, en rätt att lösa in aktier som tillhör övriga aktieägare och en skyldighet att, på annan aktieägares begäran, lösa in dennes aktier. I 22 kap. 2 § tredje stycket ABL regleras frågan om vilken värderingstid- punkt som ska tillämpas när lösenbeloppet bestäms för en aktie som ska lösas in. Utgångspunkten är att värderingen ska grundas på förhållandena på den s.k. påkallandedagen. Detta är den dag då majoritetsaktieägaren hos bolagets styrelse begärde att tvisten ska lämnas till avgörande av skiljemän eller, om det är en minoritets- aktieägare som har begärt inlösen, den dag då denne lämnade ett sådant meddelande som avses i 19 § lagen (1999:116) om skiljeför- farande till majoritetsaktieägaren. Enligt utredningens mening finns det följaktligen av flera olika skäl ett intresse av att skapa offentlighet om att en rätt eller skyldighet till inlösen har uppkommit.

Flaggning till följd av att någon uppnår, passerar eller går ned under 90-procentgränsen är ovanligt och anmälningsskyldigheten kan i det avseendet inte anses särskilt betungande. Av den anled- ningen ser utredningen inte heller någon reell fara att en svensk särreglering ur ett konkurrensperspektiv skulle göra Sverige till ett mindre attraktivt noteringsland jämfört med länder som inte upp- ställer motsvarande gränsvärde. Det kan noteras att flera stora med- lemsstater som till exempel Frankrike, Italien, Spanien och Stor- britannien i dag uppställer ett krav på anmälningsskyldighet för gränsvärdet 90 procent.

Utredningen gör sammantaget bedömningen att behovet av att i lag säkerställa offentlighet om att en aktiebolagsrättslig inlösens-

139

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

SOU 2014:70

skyldighet har uppkommit är av sådan betydelse för marknaden och investerarna att det väger tyngre än de nackdelar som striktare nationella regler i detta avseende i övrigt kan innebära. Kravet i lag på anmälningsskyldighet när någon uppnår, passerar eller går ned under gränsvärdet 90 procent av röstetalet eller antalet aktier i bolaget bör därför finnas kvar.

5.2.2Flaggningsskyldighet för annans aktieinnehav

Förslag: Kravet i lag på flaggningsanmälan tas bort såvitt avser sådana aktier som innehas av

–make eller sambo,

–omyndiga barn, eller

–andra närstående.

I 4 kap. 4 § andra stycket punkterna 9–11 LHF anges situationer när fysiska personer ska räkna in vissa närståendes innehav i sina egna vid beräkning av om flaggningsskyldighet uppkommit. Det gäller skyldigheten att lägga samman det egna innehavet med sådana aktier som innehas av make eller sambo till den anmälningsskyldige (punkten 9), aktier som innehas av omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad (punkten 10) och aktier som inne- has av andra närstående till den anmälningsskyldige än som avses i 9 och 10, om de har gemensamt hushåll med den anmälningsskyldige sedan minst ett år (punkten 11). De angivna punkterna bygger på situationer som inte omfattas av sammanläggningsbestämmelserna i artikel 10 i öppenhetsdirektivet.

Artikel 3 i öppenhetsdirektivet ändras på så sätt att det inte längre är möjligt att ha mer långtgående regler än vad som följer av artikel 10. Gällande rätt måste därför ändras i enlighet härmed.

140

SOU 2014:70

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

5.2.3Undantag från flaggningsskyldigheten

Förslag: Från flaggningsskyldigheten undantas, under vissa för- utsättningar, aktier som förvärvats i stabiliseringssyfte.

Allmänt om undantagen

Öppenhetsdirektivet föreskriver vissa undantag från flaggnings- skyldigheten i det fall förvärv görs i annat syfte än att få ett ägar- inflytande över bolaget. Direktivet anger också i flera fall som en förutsättning för undantag att sådant inflytande inte kan utövas, eller rent faktiskt inte utövas. Gemensamt för undantagsfallen är dessutom att förvärven görs inom ramen för, och motiveras av, en verksamhet på värdepappersmarknaden som bedrivs av förvärvaren.

Av den nya artikel 13.4 i öppenhetsdirektivet följer att undan- tagen från flaggningsskyldighet även ska tillämpas på andra finansi- ella instrument än aktier. Bestämmelserna om flaggningsskyldighet för aktieinnehav är enligt svensk rätt tillämpliga även på innehav av vissa andra finansiella instrument än aktier (4 kap. 2 § första stycket LHF). Av gällande rätt följer därmed att undantagen från flaggnings- skyldighet i fråga om aktieinnehav även är tillämpliga på innehav av sådana andra finansiella instrument än aktier som omfattas av anmälningsskyldigheten (prop. 2006/07:65 s. 183). Någon lagstift- ningsåtgärd för att genomföra artikel 13.4 i direktivet är därmed inte nödvändig.

Aktier förvärvade i stabiliseringssyfte

På de flesta finansiella marknader förekommer vissa förfaranden som formellt skulle kunna omfattas av marknadsmissbruksdirektivets definition av otillbörlig marknadspåverkan, men som av ekono- miska skäl ändå anses som legitima eller önskvärda. Av den anled- ningen har det i artikel 8 i marknadsmissbruksdirektivet tagits in en undantagsbestämmelse för vissa situationer, nämligen bolags åter- köp av egna aktier och kursstabilisering i samband med exempelvis nyintroduktioner av aktier (s.k. safe harbourregler). En regel mot- svarande innehållet i artikel 8 i marknadsmissbruksdirektivet har införts i 9 § lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid

141

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

SOU 2014:70

handel med finansiella instrument.2 Kommissionen har antagit genomföranderegler till marknadsmissbruksdirektivet i form av förordning (EG) nr 2273/2003 om genomförande av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller undantag för återköpsprogram och stabilisering av finansiella instrument,3 där det anges ett antal regler som ett bolag respektive en emittent måste följa för att vara skyddad av undantagsregeln. Bland annat föreskrivs att stabilisering bara ska genomföras under en begränsad tidsperiod, närmare villkor om när en tidsperiod ska börja löpa, vilken information som måste offentliggöras av den som genomför stabilisering samt under vilka särskilda prisvillkor som stabilisering får genomföras (artiklarna 8–10).

Stabilisering kan enklast beskrivas som en form av kursvård bedriven av emittenten eller av denne anlitad mellanhand under en period då det råder en tillfällig obalans mellan tillgång och efter- frågan på de aktuella finansiella instrumenten. Vanligtvis förekom- mer detta i samband med en spridning av aktier, till exempel vid en börsintroduktion, där det finns risk för att ett tillfälligt säljtryck pressar ned kursen till en lägre nivå än vad som borde följa vid en normal värdering av aktierna (prop. 2004/05:142 s. 83 f.).

Ett undantag från kravet på flaggningsskyldighet gällande röst- rätter som är knutna till aktier som förvärvats i stabiliseringssyfte i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2273/2003 införs nu i den nya artikel 9.6a i öppenhetsdirektivet. Undantaget gäller under förutsättning att innehavaren ser till att rösträtterna som är knutna till aktierna inte utövas eller på annat sätt används för att ingripa i emittentens förvaltning. Eftersom undantaget från flagg- ningsskyldighet i artikel 9.6a i direktivet är obligatoriskt bör en regel med motsvarande innehåll införas i svensk lagstiftning.

2Marknadsmissbruksdirektivet ersattes nyligen av marknadsmissbruksförordningen samt ett direktiv med straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk. Förslag till genomförande av de nya EU-reglerna på marknadsmissbruksområdet har lämnats av 2012 års marknadsmissbruks- utredning i SOU 2014:46. Undantagsregeln i den föreslagna 8 § lagen om straff för marknads- missbruk vid handel med finansiella instrument motsvarar i sak nuvarande undantag i 9 §.

3Kommissionens förordning (EG) nr 2273/2003 av den 22 december 2003 om genomför- ande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller undantag för åter- köpsprogram och stabilisering av finansiella instrument, EUT L 336, 23.12.2003, s. 33–38, Celex (32003R2273).

142

SOU 2014:70

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

Marknadsgaranter och handelslager hos kreditinstitut m.fl.

Artikel 9.5 i öppenhetsdirektivet undantar under vissa förutsätt- ningar marknadsgaranter (market makers) från anmälningsskyldig- heten. En marknadsgarant har åtagit sig att köpa och sälja finansiella instrument till priser som garanten själv uppställer. En marknads- garants uppgift är att stödja att handel kan äga rum även när det inte finns tillräcklig likviditet i handeln med ett visst finansiellt instru- ment. För att kunna fullgöra denna uppgift kan marknadsgaranten behöva köpa eller sälja aktier i en sådan omfattning att ett gräns- värde över- eller underskrids. Marknadsgaranten undantas från skyldigheten att anmäla att innehavet har uppnått, överskridit eller gått ned under femprocentsgränsen. Som villkor för undantaget gäller att marknadsgaranten varken ingriper i bolagets förvaltning eller utövar något inflytande över bolaget i syfte att det ska köpa aktier utgivna av bolaget eller stödja aktiepriset. Artikel 9.5 i direk- tivet har genomförts i 4 kap. 14 § LHF.

Enligt den ändrade artikel 9.6 i öppenhetsdirektivet ska medlems- staterna för innehav i ett handelslager undanta kreditinstitut och värdepappersföretag. Undantaget gäller under förutsättning att detta innehav inte överstiger fem procent av det totala antalet aktier eller rösterna i bolaget och att kreditinstitutet eller värdepappers- företaget ser till att rösträtterna som är kopplade till aktierna inte utnyttjas eller på annat sätt används för att ingripa i förvaltningen av emittenten. Undantaget för innehav i ett handelslager, som tidi- gare var en möjlighet för medlemstaterna, blir genom ändrings- direktivet således obligatoriskt. Eftersom Sverige redan vid imple- menteringen av öppenhetsdirektivet genomförde undantaget i 4 kap. 13 § LHF behöver någon lagstiftningsåtgärd inte vidtas för att upp- fylla direktivets krav i detta avseende.

Enligt den nya artikel 9.6b i öppenhetsdirektivet ska Esma ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn som kommissionen ska anta. I de tekniska standarderna ska den beräkningsmetod som ska användas för det gränsvärde på 5 procent som avses i artiklarna 9.5 och 9.6 närmare preciseras. Beräkningsmetoden ska inbegripa om det rör sig om en företagskoncern samt beakta artiklarna 12.4 och 12.5 i direktivet.

143

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

SOU 2014:70

5.2.4Tidsfrister för flaggningsanmälan

Förslag: En flaggningsanmälan ska ha kommit in till emittenten och Finansinspektionen utan dröjsmål men senast inom fyra handelsdagar efter den dag då anmälningsskyldigheten uppkom.

Enligt 4 kap. 10 § första stycket LHF ska en anmälan enligt 3 § ha kommit in till bolaget och Finansinspektionen senast

1.handelsdagen efter den dag då den anmälningsskyldige har ingått avtal om förvärv eller överlåtelse av aktier eller någon annan ändring i aktieinnehavet har skett,

2.i de fall som avses i 4 § andra stycket 1–8, handelsdagen efter den dag då ändringen i aktieinnehavet har skett, eller

3.i de fall som avses i 4 § andra stycket 9–11, handelsdagen efter den dag då den anmälningsskyldige har fått vetskap om den närståendes innehav eller ändringen av det.

Enligt 4 kap. 10 § andra stycket LHF ska en anmälan enligt 9 § andra stycket ha kommit in till bolaget och Finansinspektionen senast handelsdagen efter den dag då bolaget har offentliggjort uppgifter om ökningen eller minskningen av antalet aktier eller röster enligt 9 § första stycket.

Enligt öppenhetsdirektivet ska en flaggningsanmälan ske genom att den flaggningsskyldige anmäler förändringen i innehav till emit- tenten. Att anmälan enligt 4 kap. 10 § LHF ska göras till såväl emittenten som Finansinspektionen är en svensk regel som genom- förts i syfte att förkorta tiden mellan flaggningsanmälan och offent- liggörande av informationen till övriga marknaden (prop. 2006/07:65 s. 194 ff.). Uppgifterna i en flaggningsanmälan ska enligt 4 kap. 11 § LHF offentliggöras av Finansinspektionen handelsdagen efter att den kommit in till inspektionen. Därmed har Sverige utnyttjat möjligheten i artikel 12.7 i direktivet att undanta emittenten från kravet på att offentliggöra uppgifterna i en flaggningsanmälan enligt artikel 12.6 i direktivet.

Punkten 1 i 4 kap. 10 § LHF avser situationer när den anmäl- ningsskyldige har förvärvat eller avyttrat aktier. Tidsfristen börjar löpa när avtal om förvärv eller överlåtelse har ingåtts. Om transak- tionen har gjorts på en reglerad marknad, innebär detta dagen för

144

SOU 2014:70

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

avslut och i annat fall dagen för avtalet om förvärv eller överlåtelse. Vid t.ex. en emission bör avtal om förvärv av aktier anses ha träffats den dag då den anmälningsskyldige får meddelande om att transak- tionen faktiskt har kommit till stånd, dvs. att fondaktierätter eller teckningsrätter lett till att aktier har överförts till den anmälnings- skyldiges konto.

Med att någon annan ändring av aktieinnehavet har skett avses situationer när förvärv eller överlåtelse sker utan något direkt avtal. Som exempel på fall som omfattas av bestämmelsen kan nämnas förvärv genom testamente.

Punkten 2 gäller för fall då det är fråga om sammanläggning med andra innehav än närståendes. I dessa fall börjar tidsfristen att löpa när anmälningsskyldigheten uppkommer enligt sammanläggnings- reglerna, till exempel när ett avtal om en bestående gemensam hållning i fråga om förvaltningen av bolaget ingås eller en fullmakt att rösta för aktierna lämnas.

Punkten 3 tar sikte på fall av sammanläggning med närståendes innehav.

Paragrafens andra stycke är tillämpligt på de fall då anmälnings- skyldigheten föranleds av att bolaget vidtagit någon åtgärd som ändrar andelen av röster eller aktier. Som exempel kan nämnas att ett bolag gör en nyemission i vilken en aktieägare inte deltar, och detta leder till att aktieägarens andel av aktierna eller rösterna i bolaget går ned under ett gränsvärde. Tidsfristen börjar löpa när bolaget offentliggör uppgifter om ändringen i antalet röster eller aktier (samma prop. s. 319 f.).

Enligt utredningens mening synes den nu ändrade lydelsen av inledningen till artikel 12.2 i öppenhetsdirektivet ha felöversatts i den svenska språkversionen av ändringsdirektivet. Enligt den språk- versionen ska ”Underrättelsen till emittenten göras så snart som möjligt, men senast inom fyra handelsdagar från och med den dag då aktieägaren, eller den fysiska eller juridiska person som avses i artikel 10,”. Direktivets nuvarande tidsgräns på fyra dagar räknas från och med dagen efter transaktionen skett, eller den anmälnings- skyldiga fått reda på transaktionen, och synes därmed ha förkortats med en dag. Den motsvarande engelska språkversionen av artikeln i ändringsdirektivet lyder emellertid: ”The notification to the issuer shall be effected promptly, but not later than four trading days after the date on which the shareholder, or the natural person or legal

145

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

SOU 2014:70

person referred to in Article 10,”. Någon motsvarande förkortning av tidsfristen har således inte införts i den engelska versionen av artikel 12.2. Av artikel 12.2 följer enligt utredningens tolkning av den engelska språkversionen att underrättelsen ska göras inom fyra handelsdagar efter den dag då anmälningsskyldigheten uppkom. Denna tolkning överensstämmer även med andra språkversioner av artikeln. Vidare har det nuvarande begreppet ”as soon as possible” ersatts i den engelska versionen med begreppet ”promptly”. Någon motsvarande ändring har inte gjorts i den svenska versionen av ändringsdirektivet. Även om sanktioner inträder först när man har passerat den senaste dagen som anges i lagtexten innebär direktivet en stark uppmaning att informationen ges in utan dröjsmål, jfr det engelska uttrycket ”promptly”. Även detta är enligt utredningens bedömning en felöversättning som bör korrigeras vid genomföran- det av bestämmelserna i den svenska lagtexten. Av artikel 12.2 följer därmed enligt utredningens bedömning att underrättelsen till emittenten och Finansinspektionen ska göras utan dröjsmål, men senast inom fyra handelsdagar efter den dag då anmälningsskyldig- heten uppkom.

Enligt artikel 3.1a i öppenhetsdirektivet finns en möjlighet för hemmedlemsstaten att tillämpa strängare krav än de som avses i artikel 12. Som framgått har Sverige infört en kortare tidsfrist för flaggningsanmälan både i förhållande till öppenhetsdirektivets ursprungliga och dess ändrade lydelse. I utredningens uppdrag ligger att ta ställning till om det med hänsyn till investerarnas intresse är lämpligt att Sverige behåller en kortare tidsfrist än vad som anges i direktivet. I sina ställningstaganden ska utredningen beakta att flagg- ningsskyldigheten inte får utformas så att styrningen, organisationen och förvaltningen av emittenter belastas på ett sådant sätt att deras konkurrenssituation hämmas eller att intresset minskar för företag att ta upp sina värdepapper till handel på en reglerad marknad.

När lagstiftningen infördes ansågs de tidsfrister som direktivet uppställer inte tillräckligt snäva för att passa den svenska aktie- marknaden. I propositionen anförde regeringen huvudsakligen att den då befintliga självregleringen i form av NBK:s flaggningsregler hade funnits länge, var väl etablerad och fick sägas återspegla vad som utgjorde god sed på den svenska aktiemarknaden. I proposi- tionen anfördes vidare att information om förvärv eller överlåtelse av större aktieinnehav typiskt sett var sådan information som var av

146

SOU 2014:70

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

stort intresse för marknaden och som därför borde spridas så snart som möjligt. Som exempel nämndes att en förhållandevis lång tidsfrist för flaggningsanmälan gjorde det lättare för en aktieägare att bygga upp ett större innehav utan att detta blev offentligt. En annan nackdel med en lång tidsfrist var att det fanns en risk för ryktesspridning på marknaden om det blev känt att en stor aktie- post i ett bolag överlåtits samtidigt som det dröjde innan uppgiften om vem som överlåtit eller förvärvat posten blev känd. Direktivets tidsfrister ansågs inte tillfredsställa detta behov av snabb informa- tionsspridning (prop. 2006/07:65 s. 195 f.).

Vad som vid genomförandet av öppenhetsdirektivet anfördes om behovet av snabb informationsspridning till marknaden gör sig alltjämt gällande. De uppenbara fördelar för investerare som följer av snabb informationsspridning om förvärv eller överlåtelse av större innehav behöver dock vägas mot vissa nackdelar som nu- varande ordning medför.

För att investerare med ett stort antal spridda innehav, exempel- vis finansiella institut och koncerner, ska ha möjlighet att fullfölja anmälningsskyldigheten på de olika marknader man agerar på krävs i regel avancerade rutiner och system. För sådana större investerare med spridda innehav består händelseförloppet bakom en flagg- ningsanmälan ofta av flera olika led med ett antal olika aktörer in- blandande, exempelvis dotterbolag och utländska filialer. Enskilda administrativa hanteringsmisstag eller tillfälliga tekniska störningar kan då relativt enkelt medföra svårigheter att uppfylla nuvarande tidsfrister och i värsta fall riskera att dessa inte kan hållas. Även med tekniskt väl utvecklade rapporteringssystem innebär transak- tionskedjorna ofta svårigheter för till exempel moderbolag att hinna flagga för det konsoliderade innehavet på koncernnivå inom föreskriven tid. En alltför snävt tilltagen tidsfrist för flaggnings- anmälan lämnar vidare ingen tid för manuella kontroller. Exempel finns på att en anmälan blivit felaktig och att informationen till marknaden i efterhand har behövts rättas. Att tidsfristen för anmälan är så kort att många flaggningspliktiga i praktiken saknar möjlighet att kontrollera innehållet i anmälan och att felaktig information därmed riskerar att komma ut på marknaden är en omständighet som enligt utredningens bedömning talar för att förlänga den nu- varande tidsfristen. Sammanläggningen av spridda innehav kom- pliceras ytterligare av förslaget att flaggningsplikten ska omfatta

147

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

SOU 2014:70

nya typer av finansiella instrument som kan kräva relativt kompli- cerade beräkningar (se vidare avsnitt 5.2.5).

Som framgår av avsnitt 8.3.2 innebär ändringsdirektivet att sanktionsavgifterna vid överträdelser av flaggningsreglerna kan uppgå till betydligt högre belopp än i dag. I vissa fall ska även admi- nistrativa åtgärder kunna riktas mot och sanktionsavgifter kunna påföras fysiska personer i bolagets styrelse eller ledning till följd av att en flaggningspliktig juridisk person inte fullgör sin anmälnings- skyldighet. Angivna förhållanden talar för att den nuvarande tids- frist som den anmälningsskyldige har på sig att fullgöra sin flagg- ningsplikt bör förlängas.

För en förlängning av tidsfristen för anmälan talar också att det i dag är fler medlemsstater som tillämpar tidsfrister i enlighet med de krav som öppenhetsdirektivet uppställer än som uppställer striktare krav. De nordiska länderna har visserligen infört en kortare tidsfrist men flera stora medlemsstater, exempelvis Frankrike, Tyskland och Spanien, har valt att inte införa kortare tidsfrister. Ur ett kon- kurrensperspektiv innebär den omständigheten att Sverige upp- ställer striktare krav en nackdel för svenska bolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Eftersom svenska bolag i stor utsträckning är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige kan den kortare tidfristen medföra att det blir mindre attraktivt att investera i aktier (och andra finansiella instru- ment som medför flaggningsplikt) på reglerade marknader i Sverige jämfört med reglerade marknader i medlemsstater som uppställer generösare tidsfrister och där till exempel risken att påföras sank- tionsavgift till följd av en överträdelse är mindre. Detta talar enligt utredningen för att tidsfristen för flaggningsanmälan inte bör skilja sig väsentligt från andra europeiska marknader.

Som anförts i utgångspunkterna i avsnitt 3.5 bör huvudprin- cipen vid genomförandet av ändringsdirektivet vara att inte införa strängare svenska bestämmelser än de som direktivet innehåller. Bara när det är särskilt motiverat bör avsteg göras från denna princip. De skäl som talar för en kortare tidsfrist är enligt utredningens bedöm- ning inte tillräckligt starka för att motivera att de svenska bestäm- melserna avviker från direktivet i detta avseende. Utredningen föreslår därför att nuvarande lagstiftning ändras så att tidsfristen för flaggningsanmälan överensstämmer med kravet enligt den nya lydelsen av artikel 12.2 i öppenhetsdirektivet. Enligt utredningen

148

SOU 2014:70

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

kan det dock finnas skäl att återigen ta upp frågan till prövning om den framtida utvecklingen skulle innebära att flertalet medlems- stater inför en kortare tidsfrist än vad direktivet föreskriver.

5.2.5Flaggningsskyldighet för andra finansiella instrument än aktier

Förslag: Bestämmelserna om flaggningsskyldighet ska även til- lämpas på andra finansiella instrument än aktier som har en ekonomisk effekt liknande den av rätt att förvärva aktier, oavsett om det finansiella instrumentet ger rätt till fysisk av- veckling eller inte.

En inte uttömmande lista över finansiella instrument som, om de ger rätt att förvärva aktier eller har en ekonomisk effekt liknande den av rätt att förvärva aktier, omfattas av flaggnings- skyldigheten införs i lag.

Regler för beräkning av antalet aktier och rösträtter avseende andra finansiella instrument än aktier som ger rätt för inne- havaren att förvärva aktier samt instrument som enbart ger rätt till kontantavveckling införs i lag.

Fler finansiella instrument omfattas av flaggningsskyldighet

Enligt den nya artikel 13.1 i öppenhetsdirektivet ska kraven på underrättelse tillämpas på en fysisk eller juridisk person som, direkt eller indirekt, innehar

a)finansiella instrument som vid förfall ger innehavaren, enligt ett formellt avtal, antingen en ovillkorlig rätt att förvärva eller en rätt att enligt eget gottfinnande förvärva redan emitterade aktier som medför rösträtter av en emittent vars aktier är upp- tagna till handel på en reglerad marknad,

b)finansiella instrument som inte omfattas av led a men som hänför sig till aktier som avses i det ledet och har en ekono- misk effekt liknande den av de finansiella instrument som avses i det ledet, vare sig dessa ger rätt till fysisk avveckling eller ej.

149

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

SOU 2014:70

Begreppet ”formellt avtal”, som används i artikel 13.1 första stycket a i öppenhetsdirektivet, har tidigare definierats i artikel 11.1 i kom- missionens genomförandedirektiv. Genom ändringsdirektivet införs i stället en definition i den nya artikel 2.1.q i öppenhetsdirektivet. Ett formellt avtal är enligt definitionen ett avtal som är bindande enligt tillämplig rätt. Avgörande för bedömningen om avtalet är bindande blir därmed lagstiftningen i det land som reglerar avtalet, inte nödvändigtvis lagstiftningen i det land där flaggningsskyldig- heten i övrigt prövas.

Artikel 13.1 första stycket a i öppenhetsdirektivet innebär ingen nyhet. Den begränsar anmälningsskyldigheten till andra finansiella instrument än aktier som ger innehavaren en rätt att på eget initiativ förvärva aktier som har getts ut av en emittent vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Sådana finansiella instrument omfattas av flaggningsskyldigheten i gällande rätt. Enligt 4 kap. 2 § 2 LHF ska vad som föreskrivs om anmälningsskyldig- heten avseende aktier även tillämpas på finansiella instrument som ger rätt för innehavaren att förvärva aktier som redan har getts ut. Kravet i lagtexten på att de finansiella instrumenten ska ge rätt för innehavaren att förvärva aktier innebär att instrumentet omfattas av anmälningsskyldighet endast om innehavaren vid löptidens utgång

(eller under löptiden om det är fråga om en ”amerikansk option”, dvs. en option som kan lösas när som helst under hela löptiden) antingen har en ovillkorlig rätt att förvärva de underliggande aktierna eller en diskretionär valmöjlighet att förvärva aktierna eller inte (prop. 2006/07:65 s. 312). Vid avveckling av instrumentet måste det således vara upp till innehavaren att avgöra om det ska ske en fysisk leverans av aktierna eller en kontantavveckling.

Enligt skälen till ändringsdirektivet har finansiell innovation lett till att nya kategorier av finansiella instrument har skapats som innebär att innehavarna exponeras ekonomiskt mot företag på ett liknande sätt som vid ett innehav av aktier eller rättigheter att för- värva aktier. Offentliggörande av information om innehav i sådana finansiella instrument omfattas inte av öppenhetsdirektivets flagg- ningsbestämmelser. Denna typ av instrument kan emellertid användas för att förvärva innehav i företag utan insyn från aktiemark- naden. Detta kan i sin tur leda till marknadsmissbruk och ge en missvisande bild av det ekonomiska ägandet i börsnoterade företag. För att se till att både emittenter och investerare har fullständig

150

SOU 2014:70

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

kunskap om hur företagens ägarförhållanden är strukturerade har de typer av finansiella instrument som omfattas av direktivets flagg- ningsskyldighet utökats till att omfatta alla instrument med en eko- nomisk effekt liknande den av aktieinnehav och rätt att förvärva aktier (se skäl 9).

För att dessa nya kategorier av finansiella instrument ska om- fattas av flaggningsskyldigheten införs nu artikel 13.1 första stycket b i öppenhetsdirektivet. Artikeln inbegriper finansiella instrument som inte omfattas av artikel 13.1 första stycket a men som hänför sig till aktier som avses i det ledet och har en ekonomisk effekt liknande den av de finansiella instrument som avses i det ledet, vare sig dessa ger rätt till fysisk avveckling eller ej. Exempel på instrument som inte omfattas av flaggningsskyldigheten i led a (dvs. instrument som inte ger rätt att enbart på innehavarens eget initiativ förvärva aktier som medför rösträtt) men som, beroende på kontrakts- villkoren, kan komma att omfattas av led b är utställda säljoptioner och ”pre-emption contractual rights”.4 Andra finansiella instru- ment som inte innebär någon formell rättighet för innehavaren att förvärva aktier men som ger en ekonomisk effekt liknande ett instrument som ger en sådan rättighet är s.k. aktieswappar och finansiella kontrakt avseende prisdifferenser (cfd:er).

Följande exempel kan användas för att illustrera egenskaperna av ett sådant instrument som medför flaggningsskyldighet enligt den nya bestämmelsen i artikel 13.1 första stycket b. En investerare säljer sina aktier i ett bolag till en motpart (exempelvis en bank) och köper samtidigt av banken ett finansiellt instrument vars värde samvarierar med värdet på aktierna. Instrumentet ger dock inte innehavaren någon rätt att förvärva de underliggande aktierna. För att säkra sin position behåller banken aktierna. Efter transaktionen flaggar banken för förvärvet av aktierna samtidigt som investeraren flaggar för försäljningen av sin aktiepost. När det finansiella instru- mentet därefter avvecklas köper investeraren de aktier banken hållit som säkerhet. Eftersom villkoren för det finansiella instrumentet inte ger innehavaren en formell rätt att förvärva de underliggande aktierna omfattas instrumentet inte av flaggningsplikten enligt

4 ESMA Consultation paper On Draft Regulatory Technical Standards on major share- holdings and indicative list of financial instruments subject to notification requirements under the revised Tranparency Directive, 21 March 2014, ESMA/2014/300 s. 39.

151

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

SOU 2014:70

artikel 13.1 första stycket a i öppenhetsdirektivet. Även om inne- havaren av det finansiella instrumentet inte har rätt att förvärva de underliggande aktierna ger det finansiella instrumentet en expone- ring mot upp- och/eller nedgångar i värdet av de underliggande aktierna och har således en ekonomisk effekt liknande den av aktier eller finansiella instrument som ger rätt att förvärva aktier. Ett sådant instrument omfattas då av anmälningsskyldighet i artikel 13.1 första stycket b.5 Avgörande för om ett finansiellt instrument ska omfattas av anmälningsskyldigheten är således inte det finansiella instrumentets benämning utan i stället om villkoren är utformade så att innehavaren genom instrumentet erhåller en ekonomisk exponering mot de underliggande aktierna eller inte. Finansiella instrument som ger en sådan ekonomisk exponering omfattas av anmälningsskyldigheten även när instrumentet exempelvis enbart ger rätt till kontantavveckling. När banken, i exemplet ovan, vid löptidens utgång vill sälja de underliggande aktierna som innehafts för att säkra bankens position, befinner sig innehavaren av det finansiella instrumentet ofta i en fördelaktig position att köpa dem. Innehavaren har vetskap om att aktierna med stor sannolikhet är tillgängliga under instrumentets löptid och att de kommer att säljas vid löptidens utgång.6

Eftersom det finansiella instrumentet i exemplet har aktier som underliggande tillgång kan det inte heller uteslutas att innehavaren fortsatt kan utöva ägarinflytande på samma sätt som när inne- havaren ägde de underliggande aktierna direkt och var flaggnings- skyldig för förändringar i innehavet. Om banken, för att vårda affärsrelationen, använder sina röster för de underliggande aktierna i enlighet med innehavarens instruktioner kan innehavaren ha ägar- kontroll i bolaget utan att detta kommer till marknadens känne- dom. Även om banker har som generell policy att inte rösta i enlig- het med innehavarens önskemål kan det inte uteslutas att det före- kommer sådana situationer i praktiken.7 Att innehavaren av det finansiella instrumentet utövar de facto kontroll över rösträtten för de underliggande aktierna kan inte undvikas genom att instrumen- tet omfattas av öppenhetsdirektivets krav på flaggning. Den nya

5Samma dokument s. 41.

6Samma dokument s. 40 f.

7Report from the commission staff working paper, Impact assessment, Com (2011) 683, SEC (2011) 1280, s. 17 ff.

152

SOU 2014:70

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

bestämmelsen innebär dock att innehavaren inte längre har möjlig- het att undgå offentlighet enbart genom att utforma villkoren för instrumentet så att det exempelvis endast ger rätt till kontant- avveckling.

Genom hänvisningen i artikel 13.1 första stycket b till aktier som avses i första stycket a begränsas fortfarande anmälnings- skyldigheten till finansiella instrument där de underliggande aktierna redan är utgivna samt upptagna till handel på en reglerad marknad.

Genom den bredare bestämningen av finansiella instrument i öppenhetsdirektivet blir ägarstrukturen bakom fler kategorier av finansiella instrument genomlyst och på så sätt minskar förutsätt- ningarna för att göra dolda förvärv i aktiemarknadsbolag eller för att via vissa finansiella instrument skapa sig otillbörliga fördelar i en uppköpssituation.

För att genomföra den nya artikel 13.1 första stycket b föreslår utredningen att LHF kompletteras med en bestämmelse som före- skriver flaggningsskyldighet för andra finansiella instrument än aktier som har en ekonomisk effekt liknande den av rätt att för- värva aktier, oavsett om det finansiella instrumentet ger rätt till fysisk avveckling eller inte.

I artikel 11.1 i kommissionens genomförandedirektiv finns en uppräkning av vilka typer av instrument som kan omfattas av begreppet finansiella instrument enligt artikel 13.1 i öppenhets- direktivet. Artikel 11.1 i kommissionens genomförandedirektiv upphör och i stället framgår av den nya artikel 13.1b i öppenhets- direktivet att följande ska anses utgöra finansiella instrument, under förutsättning att de uppfyller de ovan redovisade villkoren i artikel 13.1 första stycket a eller b;

a)överlåtbara värdepapper,

b)optioner,

c)terminskontrakt,

d)swappar,

e)räntesäkringsavtal,

f)cfd:er (contract for differences) och

g)varje annat kontrakt eller avtal med liknande ekonomisk effekt som kan avvecklas fysiskt eller kontant.

153

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

SOU 2014:70

Enligt artikel 13.1b andra stycket i öppenhetsdirektivet ska Esma med beaktande av den tekniska utvecklingen på finansmarknaderna upprätta och regelbundet uppdatera en vägledande förteckning över finansiella instrument som omfattas av krav på anmälnings- skyldighet i enlighet med artikel 13.1. Direktivet ger uttryck för att de finansiella instrument som anges i Esma:s förteckning ska om- fattas av flaggningsskyldigheten. Utredningen är dock av uppfatt- ningen att de finansiella instrument som anges förteckningen, precis som de finansiella instrument som anges i den nya bestäm- melsen i artikel 13.1b första stycket, inte per automatik omfattas av anmälningsskyldighet utan endast när de uppfyller villkoren i den nya artikel 13.1 första stycket a eller b. I konsekvens härmed faller ett finansiellt instrument som inte upptas i artikel 13.1b första stycket eller i Esma:s förteckning inte nödvändigtvis utanför öppenhetsdirektivets tillämpningsområde. Innehavaren av finansi- ella instrument har själva att bedöma huruvida dessa omfattas av flaggningsskyldigheten i enlighet med artikel 13.1 första stycket a eller b. Vid bedömningen bör innehavaren ytterst rådgöra med den behöriga myndigheten i den aktuella medlemsstaten för att säker- ställa att nationell lagstiftning efterföljs.8

För att öka tydligheten och främja förutsebarheten i tillämp- ningen av flaggningsbestämmelserna är det enligt utredningens mening rimligt att låta samtliga de i direktivet uppräknade typerna av finansiella instrumenten framgå av lag. En sådan lagreglering bör vara till fördel för både tillämpande myndighet och den som är flagg- ningsskyldig. Rena engelska uttryck bör enligt utredningen undvikas i svensk lagtext. Vad avser det finansiella instrument som i den svenska översättningen av ändringsdirektivet benämns cfd (contracts for differences), föreslår utredningen att det svenska uttrycket finansiella kontrakt avseende prisdifferenser (jfr 1 kap. 4 § 5 f LVM) används i lagtexten, och att den engelska förkortningen cfd anges inom parentes.

Med beaktande av ovanstående föreslår utredningen att den nuvarande bestämmelsen i 4 kap. 2 § tredje stycket LHF som ger regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer rätt att i verkställighetsföreskrifter precisera vilka finansiella instrument som ska omfattas av 4 kap. 2 § första stycket tas bort.

8 Samma dokument s. 44.

154

SOU 2014:70

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

Beräkningsmetod

Enligt den svenska lydelsen av den nya artikel 13.1a i öppenhets- direktivet ska antalet rösträtter beräknas med hänsyn till det totala nominella beloppet för det finansiella instrumentets underliggande aktier, utom när det finansiella instrumentet endast ger möjlighet till kontantavräkning, i vilket fall antalet rösträtter ska beräknas på grundval av deltajustering genom multiplicering av det nominella beloppet för underliggande aktier med instrumentets delta.9 Enligt utredningens tolkning har artikel 13.1a i öppenhetsdirektivet fel- översatts i den svenska språkversionen av ändringsdirektivet. Enligt utredningens tolkning av andra språkversioner av artikel 13.1a ska det nominella antalet underliggande aktier ligga till grund för beräk- ningen snarare än det nominella beloppet. Tolkningen att det är det nominella antalet underliggande aktier som ska multipliceras med instrumentets delta stöds även av att beräkningsregeln blir mer logiskt sammanhängande.

För att beräkna om flaggningsskyldighet uppkommit måste den anmälningsskyldige, i de fall där bolaget har emitterat aktier med olika röststyrka, beakta aktiernas röststyrka i beräkningen av hur många rösträtter som är knutna till det finansiella instrumentets underliggande aktie. Enligt den nya artikel 13.1a ska innehavaren av instrumentet vid beräkningen av rösträtter lägga samman alla finan- siella instrument som ger en exponering mot samma underliggande emittent. Endast långa positioner ska beaktas vid beräkningen. Från en lång position får inte göras avdrag med eventuella korta positioner mot samma emittent (nettning).

Att motpositioner inte ska beaktas vid beräkning av rösträtter gäller sedan tidigare enligt svensk rätt (prop. 2006/07:65 s. 181). Någon uttrycklig bestämmelse motsvarande den som nu införs i öppenhetsdirektivet har dock inte funnits. Exakt vad som avses med lång och kort position i den nya artikel 13.1a framgår inte, då någon definition av begreppen inte införts. I artikel 3.2 i Europa- parlamentets och rådets förordning EU nr 236/2012 om blankning

9 Deltavärdet är ett mått på hur det teoretiska priset på ett finansiellt instrument påverkas när priset på den underliggande aktien förändras. Deltavärdet representerar också sannolik- heten att ett derivatinstrument blir inlöst och därmed ger innehavaren kontroll över det nominella antalet aktier och rösträtter.

155

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

SOU 2014:70

och vissa aspekter av kreditswappar10 (blankningsförordningen) definieras en lång position i emitterat aktiekapital eller i emitterade statspapper som en position som uppkommer genom

a)innehav av en aktie som emitterats av ett företag eller ett skuld- instrument som emitterats av en statlig emittent,

b)en transaktion som skapar eller avser ett annat finansiellt instru- ment än ett instrument som avses i led a där en av effekterna av transaktionen är att ge den fysiska eller juridiska person som ingår den transaktionen en finansiell fördel om priset eller värdet på aktien eller skuldinstrumentet stiger.

En kort position definieras på motsvarande sätt som en position som ger innehavaren en finansiell fördel av att priset eller värdet på en aktie eller ett skuldinstrument sjunker. Begreppen används i motsvarande betydelse av kommissionen i en utredning som gjordes i samband med att förslagen till de nu aktuella förändring- arna i öppenhetsdirektivet togs fram.11

Begreppen lång och kort position i den nu aktuella bestämmel- sen kan dock tolkas som att de refererar till såväl innehav av aktier som innehav av andra finansiella instrument än aktier, exempelvis optioner. I fråga om innehav av optioner används begreppet lång position vanligen för att beteckna innehavarens position och begreppet kort position för att beteckna utställarens position. Det innebär att en lång position i säljoptioner ger en kort position i aktien och vice versa. Den definition av lång respektive kort position som används i blankningsförordningen och i kommissionens ovan- nämnda utredning är därmed svår att använda för optionsinnehav. Enligt utredningen bör dock begreppen lång och kort position i den ifrågavarande direktivbestämmelsen tolkas som att de syftar på långa och korta positioner i den underliggande aktien. Att korta positioner inte får avräknas från långa innebär därmed att expone- ringar där investeraren tjänar på prisuppgång i den underliggande aktien inte får kvittas mot exponeringar där investeraren tjänar på prisnedgång i samma aktie. En investerare som exempelvis innehar

10Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2012 av den 14 mars 2012 om blank- ning och vissa aspekter av kreditswappar, EUT L 86, 24.3.2012, s. 1–24, (Celex 32012R0236).

11Report from the commission staff working paper, Impact assessment, Com (2011) 683, SEC (2011)1280, s. 91.

156

SOU 2014:70

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

köpoptioner och som samtidigt ställt ut köpoptioner med samma villkor och samma underliggande aktie som de innehavda köp- optionerna, får därmed inte avräkna de utställda optionerna vid beräkningen av antalet rösträtter enligt artikel 13.1a, trots att investerarens riskposition är neutral. På motsvarande sätt innebär bruttoberäkningsförfarandet att innehavda säljoptioner inte kan avräknas mot innehavda köpoptioner med gemensam underliggande aktie vid beräkningen av rösträtter (trots att båda dessa positioner enligt ovanstående resonemang kan betraktas som långa positioner i köp- respektive säljoptioner).

Att motpositioner inte ska beaktas vid beräkning av rösträtter gäller som nämnts ovan sedan tidigare enligt svensk rätt. Det krav på bruttoberäkning som nu införs innebär inte någon förändring i detta avseende. Den nya bestämmelsen får dock ett vidare tillämp- ningsområde eftersom fler finansiella instrument än tidigare nu föreslås omfattas av flaggningsskyldighet.

Utredningen föreslår att de i öppenhetsdirektivet angivna beräk- ningsmetoderna för rösträtter ska framgå av lag. Närmare uppgifter om den metod som ska användas för att beräkna antalet rösträtter när det gäller finansiella instrument i en korg av aktier eller ett index och metoderna för att fastställa deltavärdet för beräkning av röst- rätter avseende finansiella instrument som endast ger möjlighet till kontantavräkning kommer att anges av Esma i de tekniska standarder för tillsyn som kommissionen ska anta i enlighet med artikel 13.1a tredje stycket i öppenhetsdirektivet.

Enligt det svenska flaggningsregelverket föreligger anmälnings- skyldighet för såväl andelen av samtliga aktier i bolaget som för röstandelen av samtliga aktier i bolaget. För att beräkna andelen av samtliga aktier i bolaget i fråga om kontantavräknade instrument bör samma beräkningsmetod användas som för beräkning av ande- len rösträtter för sådana instrument.

Sammanläggning av innehav

Enligt artikel 11.2 i kommissionens genomförandedirektiv ska en innehavare av finansiella instrument som avses i artikel 13.1 i öppenhetsdirektivet vid beräkningen av om ett gränsvärde har upp- nåtts eller överskridits lägga samman alla finansiella instrument

157

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

SOU 2014:70

som avser samma underliggande emittent. Något uttryckligt krav på att de finansiella instrumenten ska läggas samman med aktier som samma person innehar direkt eller indirekt uppställs inte (jfr prop. 2006/07:65 s. 182). Medlemsstaternas skiftande uppfattning i frågan har lett till en bristande harmonisering av lagstiftningen på området vilket kommissionen har identifierat som ett problem med öppenhetsdirektivet.12 Artikel 11.2 i kommissionens genomförande- direktiv upphör nu och genom den nya artikel 13a i öppenhets- direktivet införs ett krav på att den anmälningsskyldige ska lägga samman direkta och indirekta innehav av aktier med direkta och indirekta innehav av andra finansiella instrument än aktier, vid beräkning om anmälningsskyldighet har uppkommit.

Redan vid genomförandet av öppenhetsdirektivet i svensk rätt infördes en skyldighet att vid beräkningen av om flaggningsskyldig- het har uppkommit lägga samman andra finansiella instrument än aktier med innehav av aktier utgivna av samma emittent som har gett ut de aktier som de finansiella instrumenten ger rätt att förvärva. Detta följer av det faktum att finansiella instrument ska behandlas på samma sätt som aktier enligt 4 kap. 2 § första stycket LHF (samma prop. s. 182 och 313). Till följd av den bredare bestämningen av vilka finansiella instrument som medför flaggningsskyldighet som införs i den nya artikel 13.1 i öppenhetsdirektivet ska inne- havaren lägga samman finansiella instrument med innehav av aktier utgivna av samma emittent som har gett ut de aktier som de finansi- ella instrumenten avser. Någon lagstiftningsåtgärd för att genom- föra ändringsdirektivet i denna del krävs inte.

Genom den nya artikel 13a.2 i öppenhetsdirektivet införs en bestämmelse om att rösträtter, som är knutna till finansiella instru- ment som redan har anmälts i enlighet med artikel 13, ska anmälas igen när en fysisk eller juridisk person har förvärvat de under- liggande aktierna och ett sådant förvärv leder till att det antal röst- rätter som är knutna till de aktier som har emitterats av samma emittent uppnår eller överstiger någon av flaggningsgränserna. Av artikeln följer att om ett finansiellt instrument utnyttjas genom att innehavaren förvärvar de underliggande aktierna ska anmälan om detta göras om innehavet av aktier, sett för sig, föranleder anmäl- ningsskyldighet. I svensk rätt finns en regel med motsvarande inne-

12 Samma dokument s. 21.

158

SOU 2014:70

Krav på information om större värdepappersinnehav (flaggningsregler)

håll i 4 kap. 5 § tredje stycket LHF. Paragrafen bör justeras till följd av den bredare bestämningen av vilka finansiella instrument som medför flaggningsskyldighet som införs i den nya artikel 13.1 i direktivet.

Innehållet i flaggningsanmälan

Bestämmelser om innehållet i en flaggningsanmälan finns i artikel 12.1 i öppenhetsdirektivet och artikel 11.3 i kommissionens genom- förandedirektiv och har genomförts i föreskrifter från Finans- inspektionen, (se 10–12 §§ Finansinspektionens föreskrifter FFFS 2007:17 om verksamhet på marknadsplatser). Till följd av den bredare bestämningen av vilka finansiella instrument som medför flagg- ningsskyldighet som införs i den nya artikel 13.1 samt den nya artikel 13a om krav på sammanläggning av aktieinnehav med innehav av andra finansiella instrument än aktier som medför flaggnings- skyldighet, införs nya bestämmelser i öppenhetsdirektivet om vad en anmälan ska innehålla. Enligt den nya artikel 13.1 andra stycket ska underrättelsen innehålla en uppdelning per kategori av finansi- ella instrument som innehas i enlighet med första stycket a och finansiella instrument som innehas i enlighet med första stycket b, varvid skillnad ska göras mellan finansiella instrument som ger rätt till fysisk avveckling och finansiella instrument som ger rätt till kontantavräkning. Enligt den nya artikel 13a andra stycket ska en anmälan enligt första stycket innehålla en uppdelning av det antal rösträtter som är knutna till aktier som innehas i enlighet med artiklarna 9 och 10 och rösträtter som är knutna till andra finansi- ella instrument än aktier som ger rätt att förvärva aktier eller som har en ekonomisk effekt liknande den av rätt att förvärva aktier (i den mening som avses i artikel 13).

Även dessa bestämmelser om de uppgifter som ska lämnas i en anmälan bör genomföras i verkställighetsföreskrifter.

159

6Regelbunden finansiell information

6.1Inledning

Regelbunden finansiell information är sådan information som emit- tenter ska offentliggöra regelbundet inom vissa definierade tids- intervall, dvs. års- och koncernredovisning, halvårsrapport samt delårsredogörelse eller kvartalsrapport. Det primära syftet med reglerna om regelbunden finansiell rapportering i företag vars värdepapper är föremål för handel på värdepappersmarknaden är att tillgodose investerares och andra marknadsaktörers behov av finan- siell information och underlag för att fatta investeringsbeslut. Priser som baseras på en så fullständig och rättvis tillgång på infor- mation som möjligt främjar handeln och likviditeten, vilket i sin tur är till gagn för både investerare och de företag som använder värde- pappersmarknaden som källa till finansiering. Ett regelverk som säkerställer en god tillgång på finansiell information underlättar därmed en effektiv prisbildning och investerarnas förtroende för marknaden. I slutändan gynnas samhällsekonomin i stort av en effektiv och rationell fördelning av kapital på kapitalmarknaden. På motsvarande sätt kan skev och ofullständig tillgång till information om de företag vars värdepapper är föremål för handel på marknaden leda till att investerares förtroende för prisbildningen minskar och att såväl likviditet som marknadseffektivitet påverkas negativt.

Krav på regelbunden finansiell rapportering måste dock alltid vägas mot den administrativa börda det innebär för berörda företag att ta fram och tillhandahålla informationen. För betungande krav kan hämma möjligheten att utnyttja värdepappersmarknaden som källa till finansiering. Krav på överdrivet tät rapportering är inte heller meningsfullt, då det inte hinner inträffa så mycket mellan rapporttillfällena. I den mån något inträffar som inverkar på emitten-

161

Regelbunden finansiell information

SOU 2014:70

tens ställning eller resultat i en sådan utsträckning att priset på emittentens värdepapper kan förväntas påverkas, finns dessutom krav på omedelbart offentliggörande av s.k. kurspåverkande infor- mation i enlighet med den reglering som syftar till att förhindra insiderhandel och marknadsmissbruk (se 15 kap. 6 § 3 LVM).

Bestämmelserna om regelbunden finansiell information finns i artiklarna 4–8 i öppenhetsdirektivet. Enligt artikel 4.1 ska en emit- tent offentliggöra en års- och i förekommande fall koncernredo- visning senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång. Års- och koncernredovisning ska hållas tillgänglig för allmänheten i minst fem år. Bestämmelser om årsredovisningens innehåll, revision m.m. finns i artikel 4.2–5 i direktivet. Där framgår bl.a. att Europaparla- mentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder, (IAS-förordningen),1 är tillämplig i fråga om koncernredovisningen.

Bestämmelser om offentliggörande av halvårsrapport finns i artikel 5 i öppenhetsdirektivet. Enligt artikel 5.1 ska en emittent av aktier eller skuldebrev offentliggöra en halvårsrapport så snart som möjligt men senast två månader efter rapportperiodens utgång. Halvårsrapporten ska finnas tillgänglig för allmänheten i minst fem år. Bestämmelser om halvårsrapportens innehåll finns i artiklarna 5.2–4 och innebär i korthet att rapporten ska innehålla en kort- fattad sammanställning av räkenskaperna, delårsinformation samt en intygandemening från de huvudansvariga hos emittenten. Enligt artikel 5.5 ska det framgå av halvårsrapporten om den har granskats av en revisor eller inte. I förekommande fall ska revisionsberättelsen återges.

Enligt artikel 6.1 ska emittenter av aktier offentliggöra en redo- görelse under räkenskapsårets första halvår och ytterligare en sådan redogörelse under det andra halvåret. Redogörelsen ska läggas fram under en period mellan tio veckor efter början och sex veckor före slutet av det relevanta halvåret. Delårsredogörelsen ska innehålla en förklaring till alla väsentliga händelser och transaktioner som har ägt rum under den perioden och deras inverkan på emittentens och dess kontrollerade företags finansiella ställning. Redogörelsen ska även

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder EGT L 243, 11.9.2002, s. 1–4 (Celex 32002R1606).

162

SOU 2014:70

Regelbunden finansiell information

innehålla en allmän beskrivning av emittentens och dess kontrol- lerade företags finansiella ställning och resultat. Enligt artikel 6.2 behöver en emittent som enligt nationell lagstiftning, regelverket på den reglerade marknaden eller frivilligt offentliggör kvartals- rapport inte offentliggöra någon delårsredogörelse.

I artikel 8 i öppenhetsdirektivet finns vissa undantag från bestäm- melserna om regelbunden finansiell information. Bland annat är stater, myndigheter, och emittenter av skuldebrev vars nominella värde per enhet uppgår till minst 100 000 euro undantagna.

Bestämmelser om språk och tillgång till obligatorisk informa- tion finns i artiklarna 20 och 21 i öppenhetsdirektivet. Bestämmel- ser om spridning av information samt innehållskrav avseende regel- bunden finansiell rapportering för emittenter som har sitt säte i tredje land finns dessutom i kommissionens genomförandedirektiv (artiklarna 12–18).

6.1.1Regleringen i svensk rätt

Öppenhetsdirektivets bestämmelser om regelbunden finansiell information för emittenter är införda i 16 kap. LVM. Bestämmel- serna gäller för emittenter som har Sverige som hemmedlemsstat (se avsnitt 4.1), och vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. Stater, regionala och lokala myndig- heter, centralbanker och liknande är undantagna från kravet på regelbunden finansiell information (16 kap. 2 §). Bestämmelserna om regelbunden finansiell information ska inte heller tillämpas i fråga om fondandelar, penningmarknadsinstrument med kortare löptid än ett år, samt obligationer eller andra överlåtbara skuldförbindel- ser vars nominella värde överstiger motsvarande 100 000 euro per styck, med undantag för sådana som ger innehavaren rätt att kon- vertera till aktier (16 kap. 3 §).

Enligt 16 kap. 4 § LVM ska en emittent så snart som möjligt och senast fyra månader efter utgången av varje räkenskapsår offentlig- göra sin årsredovisning och i förekommande fall koncernredovis- ning. Års- och koncernredovisningarna ska vara granskade av revisor och revisionsberättelsen ska offentliggöras tillsammans med års- och koncernredovisningen. I fråga om innehållet i den års- och koncernredovisning som ska offentliggöras hänvisar LVM till års-

163

Regelbunden finansiell information

SOU 2014:70

redovisningslagen, lagen (1995:1559) om årsredovisning i kredit- institut och värdepappersbolag samt lagen (1995:1560) om årsredo- visning i försäkringsföretag, respektive IAS-förordningen (se 16 kap. 8 § LVM).

En halvårsrapport för räkenskapsårets första sex månader ska enligt 16 kap. 5 § offentliggöras så snart som möjligt men senast två månader efter rapportperiodens utgång. Undantagna från kravet på halvårsrapport är emittenter av konvertibla skuldebrev som inte är av sådant slag som anges i 18 kap. 2 § första stycket 1 LVM.2 Halv- årsrapporten ska offentliggöras så snart som möjligt och senast två månader efter rapportperiodens utgång. I fråga om halvårsrapportens innehåll hänvisar LVM till bestämmelserna om delårsrapport i års- redovisningslagarna samt IAS-förordningen (se 16 kap. 8 § LVM).

Enligt 16 kap. 6 § LVM ska emittenter av aktier offentliggöra en delårsredogörelse under räkenskapsårets första och andra halvår. Redogörelsen ska offentliggöras tidigast tio veckor efter början och senast sex veckor före slutet av halvåret. Redogörelsen ska inne- hålla information om väsentliga händelser och transaktioner under perioden samt en allmän beskrivning av emittentens ställning och resultat. En emittent som offentliggör kvartalsrapport behöver enligt 16 kap. 7 § inte offentliggöra delårsredogörelse. Kvartals- rapporten ska offentliggöras så snart som möjligt och senast två månader efter rapportperiodens utgång. I fråga om års- och koncern- redovisningens samt delårsrapporternas innehåll hänvisas till redo- visningslagstiftningen (16 kap. 8 §). Det innebär att alla delårs- rapporter (halvårsrapporter och kvartalsrapporter) omfattas av samma innehållskrav, med undantag från kravet på undertecknande som enligt 16 kap. 10 § LVM endast gäller i fråga om halvårs- rapporter. I korthet gäller att delårsrapporten för koncernen ska upprättas i enlighet med den internationella redovisningsstandar- den för delårsrapportering, IAS 34 Delårsrapportering. För koncer- nen ska delårsrapporten dessutom innehålla en beskrivning av väsentliga risk- och osäkerhetsfaktorer som de företag som ingår i koncernen står inför (9 kap. 5 § årsredovisningslagen). Därutöver ska delårsrapporten innehålla resultat- och balansräkningar i sammandrag,

2 Det vill säga obligationer och andra överlåtbara skuldförbindelser som om de konverteras eller om de rättigheter som de medför utövas, ger rätt att förvärva aktier eller finansiella instrument som kan jämställas med aktier (18 kap. 2 § första stycket 1 LVM).

164

SOU 2014:70

Regelbunden finansiell information

noter samt s.k. delårsinformation för moderbolaget (9 kap. 3 § års- redovisningslagen).

Regelbunden finansiell information ska offentliggöras i enlighet med bestämmelser i 17 kap. LVM, dvs. på samma sätt som all annan obligatorisk information, exempelvis sådan kurspåverkande infor- mation som ska offentliggöras enligt 15 kap. 6 § första stycket 3 samma lag. Samtidigt som informationen offentliggörs ska den ges in till Finansinspektionens lagringsfunktion, där informationen finns tillgänglig för allmänheten i minst fem år.

Bestämmelserna i kommissionens genomförandedirektiv om spridning av information, språk samt innehållet i de finansiella rapporter som ska offentliggöras av emittenter som har sitt säte i tredje land, har genomförts i svensk rätt genom bestämmelser i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2007:17) om verksamhet på marknadsplatser.

Utöver lagregleringen innehåller de regelverk som tillämpas för emittenter vars aktier eller skuldebrev är upptagna till handel på de svenska börserna Nasdaq OMX Stockholm AB (Nasdaq OMX) och Nordic Growth Market AB (NGM) krav på regelbunden finansiell information.

6.1.2Öppenhetsdirektivets nya bestämmelser

Genom ändringsdirektivet slopas kravet i artikel 6 i öppenhets- direktivet på att emittenter av aktier ska offentliggöra delårsrapport eller kvartalsrapport. Den tidigare minimiregleringen på detta område ändras dessutom och medlemsstaternas möjligheter att införa nationella krav på kvartalsvis rapportering begränsas (se den nya punkten 1a i artikel 3 i öppenhetsdirektivet).

Utöver det slopade kravet på kvartalsvis rapportering ändras vissa andra bestämmelser om regelbunden finansiell information. Enligt en ändring i artikel 5.1 förlängs nuvarande tidsfrist för att offentliggöra halvårsrapport från två till tre månader. Dessutom förlängs perioden som års- och koncernredovisning samt halvårs- rapport ska hållas tillgänglig för allmänheten från minst fem till minst tio år (artikel 4.1 respektive 5.1). Därutöver införs ett nytt krav på att års- och koncernredovisning senast 2020 ska upprättas i ett format som tillåter enhetlig elektronisk rapportering (artikel 4.7).

165

Regelbunden finansiell information

SOU 2014:70

Bestämmelsen är villkorad av att Esma ska genomföra en kostnads- och intäktsanalys.

Tillämpningsområdet för bestämmelserna om regelbunden finansi- ell information ändras genom att ett undantag från kravet på att offentliggöra års- och koncernredovisning samt halvårsrapport in- förs för den Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) samt för andra mekanismer som upprättats i syfte att upprätthålla finansiell stabilitet i Europeiska monetära unionen (artikel 8.1.a).

Slutligen införs i artikel 6 ett nytt krav på att emittenter som bedriver verksamhet inom utvinningsindustrin eller avverkning av primärskog ska offentliggöra en årlig rapport om betalningar till regeringar.

6.2Kvartalsvis rapportering

Som framgått ovan ändras öppenhetsdirektivet på så sätt att det nuvarande kravet på att en emittent av aktier ska offentliggöra en delårsredogörelse alternativt kvartalsrapport tas bort. Medlems- staternas möjlighet att införa nationella krav på kvartalsvis rapporte- ring begränsas dessutom. Enligt den nya artikel 3.1a i öppenhets- direktivet får en hemmedlemsstat endast ålägga en emittent att offentliggöra kompletterande regelbunden finansiell information oftare än på års- och halvårsbasis om följande villkor är uppfyllda:

Den kompletterande finansiella informationen utgör inte en oproportionell finansiell börda i den berörda medlemsstaten, särskilt för små och medelstora emittenter.

Innehållet i den kompletterande regelbundna finansiella informa- tionen som krävs måste stå i proportion till de faktorer som bidrar till investerarnas investeringsbeslut i den berörda medlems- staten.

Innan beslut om kompletterande finansiell information fattas ska en medlemsstat göra en bedömning av huruvida det ytterligare kravet kan leda till överdriven fokusering på emittenternas kort- siktiga resultat och huruvida kravet kan ha en negativ inverkan på små och medelstora företags tillträde till reglerade marknader.

166

SOU 2014:70

Regelbunden finansiell information

Dessa hänsyn behöver dock inte tas vid krav på kompletterande finansiell information av emittenter som är finansiella institut.

Med hänsyn till direktivförändringen har utredningen fått i upp- drag att analysera behovet av lagkrav på kvartalsvis rapportering för emittenter, eller vissa grupper av emittenter, mot bakgrund av möjlig- heten till självreglering. Den självreglering som finns på området utgörs av de regelverk för emittenter som gäller på de svenska börs- erna Nasdaq OMX samt NGM. En redogörelse för det närmare innehållet i dessa regelverk lämnas nedan. I den mån utredningen föreslår att det nuvarande lagkravet på kvartalsvis rapportering tas bort ska utredningen bedöma konsekvenserna av detta. Utred- ningen ska slutligen överväga om särskilda krav bör ställas på kvartalsvis rapportering för emittenter som är finansiella institut.

6.2.1Bestämmelser om delårsrapport i börsernas regelverk

Enligt de regelverk för emittenter som tillämpas av Nasdaq OMX och NGM ska emittenter av aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad som börserna driver offentliggöra finansiell information kvartalsvis.

Enligt det regelverk som gäller för emittenter av aktier på Nasdaq OMX3 ska bolag med primärnotering på Nasdaq OMX Stockholm offentliggöra bokslutskommuniké samt delårsrapporter kvartalsvis (punkt 3.2.1). Rapporterna ska offentliggöras senast inom två månader från utgången av rapportperioden (punkt 3.2.2). Enligt regelverket ska bokslutskommunikén och halvårsrapporten minst innehålla den information som framgår av den internationella redovisningsstandard som gäller för delårsrapportering (IAS 34 Delårsrapportering). Detta gällde tidigare även rapporterna för första och tredje kvartalen. Från och med 2014 har dock detta krav slopats. I stället gäller att rapporterna för första och tredje kvartalet minst ska innehålla den information som framgår av 16 kap. 6 § LVM, dvs. motsvarande krav som ställs på innehållet i en delårs- redogörelse (punkt 3.2.3).

I den problemanalys som Nasdaq OMX tagit fram i samband med det ändrade regelverket skriver börsen att investerare, och sär-

3 Nasdaq OMX, Regelverk för emittenter Nasdaq OMX Stockholm 1 januari 2014.

167

Regelbunden finansiell information

SOU 2014:70

skilt privatsparare, visserligen anser att kvartalsrapporterna behövs. Nasdaq OMX menar också att börsens uppfattning är att kvartals- vis rapportering är bra, särskilt ur likviditets- och insiderperspektiv. Motivet till att Nasdaq OMX trots detta tagit bort kravet på kvartalsrapport är bl.a. att lätta den administrativa bördan för små och medelstora emittenter.4 Nasdaq OMX är kritisk till att utveck- lingen i praxis har lett till en inofficiell standard för kvartals- rapportering – utöver det som följer av tvingande regler – som inneburit att rapporterna ökat i omfång Det leder i sin tur till att noterade bolag förväntas lägga oproportionellt stora resurser på rapporteringsarbete.

Enligt gällande regelverk för emittenter av aktier som är upp- tagna till handel på NGM Equity5 ska en bokslutskommuniké offentliggöras årligen och delårsrapporter kvartalsvis (punkt 4.2.1). Bokslutskommunikén och delårsrapporterna ska offentliggöras senast inom två månader från utgången av rapportperioden (punkt 4.2.2). Enligt punkt 4.2.3 ska bokslutskommunikén och delårsrapporterna minst innehålla den information som framgår av IAS 34 Delårs- rapportering. Enligt uppgift från NGM finns för närvarande inte någon avsikt att ta bort kravet på att kvartalsrapporterna för årets första och tredje kvartal ska upprättas i enlighet med IAS 34 Delårs- rapportering. Baserat på erfarenheterna av Nasdaq OMX:s slopade krav avser NGM dock att ta upp frågan till prövning framöver.

6.2.2Delårsrapportering utanför Sverige

Öppenhetsdirektivets krav på kvartalsvis rapportering för emittenter av aktier har genomförts på olika sätt inom EES, vad avser krav på innehåll, tidsfrister och vilka emittenter som omfattas. Enligt ett arbetsdokument från kommissionen med en sammanställning över de områden där olika medlemsstater valt att gå längre än öppenhets- direktivets krav, har de flesta medlemsstater valt att liksom Sverige lägga sig i linje med öppenhetsdirektivets krav och införa en val- möjlighet för emittenter av aktier att offentliggöra en delårsredogör-

4Ett förbättrat börsnoteringsklimat för Sveriges tillväxt, Problemanalys och förslag till åtgärder, Nasdaq OMX, september 2013.

5NGM Regler för bolag vars aktier är upptagna till handel på NGM Equity gällande från och med den 1 juli 2014, 4.2.1–4.2.3.

168

SOU 2014:70

Regelbunden finansiell information

else eller en kvartalsrapport.6 Bulgarien, Grekland, Litauen, Lettland och Rumänien har dock valt att införa ett krav på kvartalsrapport.

Vad avser innehållet i delårsredogörelsen har medlemsstaterna generellt sett valt att lägga sig på direktivets nivå. Frankrike har dock lagt till krav på att delårsredogörelsen även ska innehålla vissa beloppsuppgifter om omsättning. Innehållet i kvartalsrapporten regleras som tidigare nämnts inte i öppenhetsdirektivet.

Öppenhetsdirektivets krav på delårsredogörelse eller kvartals- rapport omfattar emittenter av aktier. Bulgarien och Litauen har utökat tillämpningsområdet för bestämmelsen genom att ställa krav på kvartalsrapport även för emittenter av skuldebrev. Österrike har utökat tillämpningsområdet genom att kravet på delårsredogörelse eller kvartalsrapport även omfattar emittenter av vissa andra värde- papper (bl.a. aktierelaterade certifikat och depåbevis).

Vad gäller tidsfristerna för att offentliggöra delårsredogörelse har medlemsstaterna i princip valt att lägga sig på direktivets nivå dvs. att delårsredogörelsen ska läggas fram under en period mellan tio veckor efter början och sex veckor före slutet av det relevanta halvåret. De flesta medlemsstater har valt att även genomföra en tidsfrist för den kvartalsrapport som kan offentliggöras i stället för delårsredogörelsen. Den valda tidsfristen varierar något men i många länder gäller samma tidfrist som för halvårsrapporten, dvs. två månader. Andra har tillämpat samma tidsintervaller som gäller för delårsredogörelsen.

Bestämmelserna om kvartalsvis rapportering utanför EU varierar. I en extern konsultrapport som tagits fram på kommissionens upp- drag har en genomgång av det nationella värdepappersregelverk som motsvarar öppenhetsdirektivets bestämmelser i några icke-EU länder (Kina, USA, Hongkong, Indien, Japan och Schweiz) genomförts.7 Där konstateras att alla dessa länder utom Schweiz har krav på kvartalsvis rapportering som innehåller kvantitativ information. I Hongkong och USA omfattar kravet även emittenter av skulde- brev.

6Commission staff working document, Report on more stringent national measures concerning Directive 2004/109/EC on the harmonisation of transparency requirements in relation to information about issuers whose securities are admitted to trading on a regulated market, SEC (2008) 3033 final, s. 30–32.

7Transparency Directive Assessment Report, Prepared for the European Commission Internal Market and Services DG Final Report, Mazars. December 2009.

169

Regelbunden finansiell information

SOU 2014:70

6.2.3Lagkravet på delårsredogörelse eller kvartalsrapport slopas

Förslag: Kravet på att emittenter av aktier ska offentliggöra del- årsredogörelse eller kvartalsrapport för räkenskapsårets första och tredje kvartal slopas.

Bedömning: Ett differentierat regelverk som innebär krav på kvartalsvis rapportering för vissa emittenter av aktier bör inte införas.

Kravet på delårsredogörelse eller kvartalsrapport i öppenhetsdirektivet tas bort

Det borttagna kravet på delårsredogörelse i öppenhetsdirektivet aktualiserar frågan om det nuvarande kravet i LVM på att emittenter av aktier som har Sverige som hemmedlemsstat ska offentliggöra delårsredogörelse eller kvartalsrapport kan och bör behållas i sin nuvarande form, ändras eller tas bort. I den mån det bedöms vara motiverat med ett bibehållet lagkrav på kvartalsvis rapportering måste ändringsdirektivets restriktioner för sådana nationella krav beaktas.

Skälen för ändringsdirektivets slopade krav på kvartalsvis rapportering

I skälen till ändringsdirektivet hänvisas till kommissionens rapport om tillämpningen av öppenhetsdirektivet8 samt kommissionens meddelande med åtgärder för att stimulera tillväxten och förtroen- det för den inre marknaden9 där det konstateras att den administra- tiva bördan för små och medelstora emittenter bör lättas. Skyldig-

8Rapport från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Tillämpningen av direktiv 2004/109/EG om harmonise- ring av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad, KOM (2010) 243.

9Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för den inre marknaden "Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt", KOM (2011) 206.

170

SOU 2014:70

Regelbunden finansiell information

heten att offentliggöra delårsredogörelser eller kvartalsrapporter bedöms utgöra en betydande börda som inte bidrar till investerar- skyddet. Enligt skälen uppmuntrar dessutom skyldigheten att offentliggöra delårsredogörelser eller kvartalsrapporter till kortsik- tiga investeringsstrategier. Ett syfte med att ta bort kravet på att rapportera kvartalsvis är att skapa incitament för ett mer långsiktigt synsätt (se skäl 4). Skälen för att ta bort kravet på kvartalsvis rapportering utvecklas ytterligare i kommissionens rapport samt kommissionens meddelande. I den konsekvensanalys som tagits fram av kommissionen med anledning av ändringsdirektivet hän- visas vidare till forskning som indikerar att kvartalsvis rapportering spär på kortsiktighet och spekulation på marknaden. Man menar att företagsledningar, genom att fokusera på externa krav på snabb måluppfyllelse och kortsiktiga incitamentsprogram, riskerar att försumma mer strategiskt beslutsfattande och långsiktigt värde- skapande. Detta bedöms som särskilt problematiskt i små och medel- stora företag.10

Närmare om innehållet i den kvartalsvisa rapporteringen och förutsättningarna för en nationell reglering

Enligt gällande rätt ska emittenter av aktier offentliggöra en delårs- redogörelse under räkenskapsårets första och andra halvår. Delårs- redogörelsen ska innehålla en redogörelse för väsentliga händelser och transaktioner under perioden samt en allmän redogörelse för emittentens ställning och resultat (16 kap. 6 § LVM). En emittent behöver således inte offentliggöra någon kvantitativ information eller beloppsuppgifter i en delårsredogörelse.

I praktiken offentliggör dock merparten av de emittenter av aktier som har Sverige som hemmedlemsstat en kvartalsrapport enligt 16 kap. 7 § LVM i stället för en delårsredogörelse. Detta gäller även efter det att Nasdaq OMX ersatt kravet på att delårs- rapporterna för det första och tredje kvartalen ska upprättas i enlig- het med IAS 34 Delårsrapportering med ett krav på att offentlig-

10 I fråga om vilka företag som i detta sammanhang ska anses utgöra små och medelstora företag refererar kommissionen till existerande nationella definitioner i de olika medlems- staterna, se vidare Report from the commission, Commission staff working paper, Impact Assessment, SEC (2011) 1279, s. 10.

171

Regelbunden finansiell information

SOU 2014:70

göra en delårsrapport med motsvarande innehåll som delårsredo- görelsen.11 De krav på innehåll för en sådan kvartalsrapport som offentliggörs i enlighet med 16 kap. 7 § LVM är betydligt mer långtgående än de krav på innehåll som gäller för delårsredogörel- sen. För delårsrapporter gäller enligt 16 kap. 8 § LVM bestämmel- serna om delårsrapport i redovisningslagstiftningen samt IAS- förordningen för de företag som upprättar koncernredovisning. Konsekvensen av detta är att innehållet i en kvartalsrapport som offentliggöras enligt 16 kap. 7 § LVM i princip ska motsvara inne- hållet i en halvårsrapport (med undantag för kravet på underteck- nande i 16 kap. 10 §). De bestämmelser som gäller enligt svensk rätt för halvårsrapportens innehåll går i sin tur utöver motsvarande bestämmelser i öppenhetsdirektivet (bl.a. ska en halvårsrapport som upprättas av ett företag som är moderbolag i en koncern enligt svensk rätt även innehålla resultat- och balansräkning i samman- drag för moderbolaget).12 I praktiken innebär den svenska lagregle- ringen att de kvartalsrapporter som offentliggörs av emittenter av aktier som har Sverige som hemmedlemsstat, oavsett om kvartals- rapporten offentliggörs frivilligt eller i enlighet med det regelverk som gäller på den reglerade marknad där emittentens värdepapper är upptagna till handel, omfattas av jämförelsevis långtgående inne- hållskrav. De kvartalsrapporter som offentliggörs på den svenska aktiemarknaden har dessutom kommit att växa i omfång under senare år, vilket kan förklaras med ökade såväl formella som infor- mella innehållskrav. Rapporterna innehåller vidare mycket informa- tion av ren formaliakaraktär som är av underordnad betydelse för investerare och andra intressenter. Rapporternas växande omfång har kritiserats av många och är ett av de skäl som föranlett Nasdaq OMX att från och med 2014 slopa kravet på kvartalsrapport för emittenter av aktier.

Utredningens slutsats är att de kvartalsrapporter som offentlig- görs enligt gällande regelverk är föremål för långtgående formella och informella innehållskrav. Ett eventuellt lagstadgat krav på kvar-

11Enligt uppgift från Nasdaq OMX har hittills endast tre emittenter av aktier valt att ersätta kvartalsrapporten med en delårsredogörelse.

12För delårsrapportens innehåll ska enligt 16 kap. 8 § LVM årsredovisningslagarna tillämpas. Enligt bestämmelserna om delårsrapport i 9 kap. årsredovisningslagen ska delårsrapporten för ett företag som omfattas av IAS-förordningen innehålla balans- och resultaträkning i sammandrag, noter och s.k. delårsinformation för moderbolaget.

172

SOU 2014:70

Regelbunden finansiell information

talsrapport för alla emittenter av aktier som har Sverige som hem- medlemsstat med ett motsvarande innehåll som i dag gäller enligt 16 kap. 8 § LVM skulle enligt utredningen vara alltför långtgående och bör därför inte införas.13 Enligt utredningen är det dessutom ytterst tveksamt om ett sådant krav är förenligt med ändrings- direktivets restriktioner.

Enligt utredningens bedömning skulle dock ett begränsat krav på att offentliggöra delårsinformation för räkenskapsårets första och tredje kvartal, beroende på hur det utformas, kunna vara möjligt att behålla oaktat ändringsdirektivets restriktioner. I synnerhet som det går att visa att kvartalsvis rapportering fungerat väl och varit standard på den svenska aktiemarknaden sedan lång tid tillbaka. Uppgifter om resultat och finansiell ställning utgör centrala under- lag för bland annat den interna verksamhetsstyrningen och tas där- med fram regelbundet internt av emittenterna. Att ta fram underlag till kvartalsvis rapportering av viss finansiell information kan därför inte betraktas som alltför betungande för de emittenter som berörs.

Ett lagstadgat krav på att lämna delårsinformation för räken- skapsårets första och tredje kvartal kan utformas med en begräns- ning avseende innehållet i den information som ska lämnas. Ett sådant lagstadgat krav skulle också kunna utformas som ett krav som endast omfattar vissa emittenter, för vilka marknadens behov av kvartalsvis information bedöms som särskilt stort. Alternativt skulle en lagreglering som begränsas i båda avseendena införas. Utredningens överväganden i fråga om dessa alternativ följer nedan.

Kvartalsrapportering med ett begränsat krav på innehåll

Ett eventuellt lagstadgat krav på att lämna delårsinformation för räkenskapsårets första och tredje kvartal med ett mer begränsat krav på innehåll än vad som gäller enligt nuvarande reglering väcker frågan om hur innehållskraven i så fall ska utformas. Det är enligt

13 Frågan om att införa ett sådant omfattande lagstadgat krav på kvartalsvis rapportering övervägdes redan i samband med genomförandet av öppenhetsdirektivet i svensk rätt. Som skäl mot att införa en sådan reglering anförde regeringen bl.a. att alltför betungande rapporteringskrav riskerar att inverka negativt på ett företags möjlighet att använda sig av värdepappersmarknaden för sin finansiering. Vidare ansåg regeringen att det borde lämnas ett visst utrymme för olika reglerade marknader att utforma och anpassa informationskraven på det sätt som är mest lämpligt för den krets av emittenter och investerare som man i första hand vänder sig till (prop. 2006/07:65 s. 138 f.).

173

	finansiell information.............................................................		185
	6.4.1 Tillämpningsområdet för bestämmelserna om
		regelbunden finansiell information............................	185
	6.4.2 Rapporternas tillgänglighet för allmänheten.............		186
	6.4.3	Enhetligt elektroniskt rapporteringsformat .............	187
6.5	Rapport om vissa betalningar till myndigheter ....................		189
7	Övriga informationskrav för emittenter och tillgång till
	information..............................................................		193
7.1	Inledning.................................................................................		193
	7.1.1 Regleringen i svensk rätt ............................................		195
	7.1.2	Öppenhetsdirektivets nya bestämmelser ..................	197
7.2	Offentliggörande av nya låneemissioner ..............................		198

7.3	Anmälan om förändring i bolagsordningen .........................		201
7.4	Europeisk elektronisk åtkomstpunkt för information .......		203
8	Utökade sanktionsmöjligheter ....................................		205
8.1	Inledning ................................................................................		205
	8.1.1 Regleringen i svensk rätt............................................		206
	8.1.2	Öppenhetsdirektivets nya bestämmelser..................	207
8.2	Genomförande av de nya sanktionerna i svensk rätt...........		210
	8.2.1 Föreläggande om att agerandet upphör ....................		211
	8.2.2 Tillfälligt upphävande av rösträtten för aktier..........		215
	8.2.3	Offentliggörande av beslut ........................................	217

rätt ..........................................................................................	219
8.3.1 Sanktionsavgifter........................................................	220
8.3.2 Närmare om sanktionsavgifternas storlek................	223
8.3.3 Sanktionsavgifter och anklagelse om brott enligt
artikel 6 i Europakonventionen .................................	225

sanktioner och sanktionsavgifter..........................................	228
8.4.1 Omständigheter hänförliga till själva
överträdelsen...............................................................	231
8.4.2 Omständigheter som inte är hänförliga till själva
överträdelsen...............................................................	232
8.5 Utökat ansvar för fysiska personer ......................................	234
8.5.1 Fysiska flaggningsskyldiga personer .........................	234
8.5.2 Fysiska personer i bolagets styrelse eller ledning
vid överträdelser från bolagets sida ...........................	235

	behöriga myndigheter ...........................................................	242
9	Beslut i sanktionsärenden .........................................	245
9.1	Inledning ................................................................................	245
9.2	Delegationsmöjligheter vid utövande av sanktioner ...........	246

Förkortningar.....................................................................	11
Sammanfattning ................................................................	13
Summary ..........................................................................	23
1 Författningsförslag......................................................	35

anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella
instrument ................................................................................	55

	värdepappersmarknaden ..........................................................	57
2	Utredningens uppdrag och arbete ................................	89
2.1	Uppdraget.................................................................................	89
2.2	Utredningsarbetet....................................................................	91
2.3	Delbetänkandets disposition...................................................	91
3	Bakgrund och utgångspunkter .....................................	93
3.1	Inledning...................................................................................	93
3.2	Öppenhetsdirektivet och gällande svenska bestämmelser ....	94
	3.2.1 Genomförandeåtgärder ................................................	96

3.3	Ändringsdirektivet ..................................................................		98
	3.3.1	Ändringsdirektivets innehåll .......................................	99
	3.3.2	Genomförandeåtgärder kopplade till
		ändringsdirektivet ......................................................	101
3.4	Kopplingar mellan öppenhetsdirektivet och annan
	harmoniserad lagstiftning på finansmarknadsområdet .......		102

	genomförande av ändringsdirektivet ....................................		107
4	Hemmedlemsstat och andra definitioner .....................		111
4.1	Inledning ................................................................................		111
4.2	Ändrad definition av hemmedlemsstat ................................		112
	4.2.1 Regleringen i svensk rätt............................................		114
	4.2.2	Öppenhetsdirektivets och prospektdirektivets
		ändrade bestämmelser ................................................	115
	4.2.3 Val av hemmedlemsstat för tredjelandsemittenter
		samt byte av hemmedlemsstat ...................................	116
	4.2.4 Hemmedlemsstat i det fall en emittent underlåter
		att välja hemmedlemsstat ...........................................	119
	4.2.5 Offentliggörande av och meddelande till behöriga
		myndigheter om val av hemmedlemsstat..................	121
	4.2.6 Ändrad definition av hemmedlemsstat enligt
		prospektdirektivet ......................................................	122
4.3	Övriga definitioner ................................................................		124
	4.3.1	Emittent ......................................................................	124
	4.3.2 Juridiska personer och begreppet kontrollerat
		företag .........................................................................	126
	4.3.3	Formellt avtal..............................................................	129
5	Krav på information om större värdepappersinnehav
	(flaggningsregler)......................................................		131
5.1	Inledning ................................................................................		131
	5.1.1 Regleringen i svensk rätt............................................		133
	5.1.2	Öppenhetsdirektivets nya bestämmelser..................	135

	rätt...........................................................................................		138
	5.2.1	Gränsvärdet 90 procent ..............................................	138
	5.2.2 Flaggningsskyldighet för annans aktieinnehav .........		140
	5.2.3	Undantag från flaggningsskyldigheten .....................	141
	5.2.4	Tidsfrister för flaggningsanmälan..............................	144
	5.2.5 Flaggningsskyldighet för andra finansiella
		instrument än aktier ...................................................	149
6	Regelbunden finansiell information ............................		161
6.1	Inledning.................................................................................		161
	6.1.1 Regleringen i svensk rätt ............................................		163
	6.1.2	Öppenhetsdirektivets nya bestämmelser ..................	165
6.2	Kvartalsvis rapportering ........................................................		166
	6.2.1 Bestämmelser om delårsrapport i börsernas
		regelverk ......................................................................	167
	6.2.2	Delårsrapportering utanför Sverige ...........................	168
	6.2.3 Lagkravet på delårsredogörelse eller
		kvartalsrapport slopas.................................................	170
	6.2.4 Kvartalsvis rapportering för finansiella institut ........		180
6.3	Tidsfrist för offentliggörande av halvårsrapport..................		181

SOU 2014:70		Innehåll
9.3 Utgångspunkter för utformningen av beslutsordningen ....		247
9.3.1	Beslutsordning inom andra rättsområden.................	247
9.3.2	Rättsäkerhetsgarantier................................................	251

	beslutsordningen....................................................................		252
9.5	Förfarandet vid beslut om sanktioner ..................................		254
	9.5.1	Juridiska personer .......................................................	254
	9.5.2	Fysiska flaggningsskyldiga personer .........................	256
	9.5.3 Fysiska personer i bolagets styrelse eller ledning
		vid överträdelser från bolagets sida ...........................	258
9.6	Särskilt om förfarandet med sanktionsföreläggande ...........		261

	preskription ............................................................................	262
10	Konsekvenser av utredningens förslag ........................	265
10.1	Inledning.................................................................................	265
10.2	Konsekvenser för enskilda och företag ................................	266
	10.2.1 Konsekvenser för emittenter .....................................	266
	10.2.2 Konsekvenser för börser ............................................	269
	10.2.3 Konsekvenser för investerare.....................................	270
10.3	Konsekvenser för staten ........................................................	272
	10.3.1 Konsekvenser för Finansinspektionen ......................	272
	10.3.2 Konsekvenser för domstolarna ..................................	275
10.4	Övriga konsekvenser .............................................................	275
11	Författningskommentar .............................................	277
11.1	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel
	med finansiella instrument ....................................................	277

instrument ..............................................................................	292
11.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden ........................................................	292