Bilaga 9

Bilaga 9

Mäns maktpositioner i siffror

1

Bilaga 9		SOU 2014:6
Innehåll
1	Introduktion	................................................................. 5
2	Politiken ......................................................................	7

2.1Mäns och kvinnors valdeltagande liknar varandra men

	stora socioekonomiska m.m. skillnader ....................................	7
2.2	Män röstar mer höger (borgerligt) än kvinnor.........................	9
2.3	Män är något mer politiskt aktiva än kvinnor ..........................	9

2.4Riksdagen - ledamot 55 procent män, utskottsledamot

58. Partiledare 78 ......................................................................

11

2.5Regeringen – statsråd 46 procent män, statsminister

100. Statssekreterare 62. Statschef 100....................................

14

2.6Landstingen - fullmäktige 52 procent män, styrelse 53,

ordförande 55 ...........................................................................

16

2.7Kommunerna – fullmäktige 57 procent män, styrelse 59,

ordförande 71 ...........................................................................

17

2.8Sveriges kommuner och landsting – styrelse 48 procent

	män, vice ordförande 66, ordförande 100 ...............................	18
3	Samtliga chefer på arbetsmarknaden – 64 procent
	män ..........................................................................	19
4	Offentlig förvaltning ....................................................	24
4.1	Staten.........................................................................................	24

4.2Landstingen – anställd 21 procent män, chef 28, högre

ämbetsman och politiker 53.....................................................

33

4.3Kommunerna - anställd 22 procent män, chef 33, högre

ämbetsman och politiker 58.....................................................

34

4.4Sveriges kommuner och landsting – ledningsgrupp 50

procent män, VD 100 ...............................................................

35

2

SOU 2014:6		Bilaga 9
5	Privata sektorn ...........................................................	36
5.1	Anställd 61 procent män, chef 73, högsta chef 100 ...............	36
5.2	Börsföretag ...............................................................................	38
5.3	Aktiebolag ................................................................................	44
5.4	Andra uppgifter om företag ....................................................	46
6	Universitet och högskolor - forskande och
	undervisande personal 43 procent män, lektor 55,
	professor 76, rektor 62 ...............................................	47
7	Svenska kyrkan ..........................................................	50

7.1Medlem 48 procent män, kyrkomöte 54, kyrkostyrelse

67...............................................................................................

50

7.2Samtliga biskopar och präster 58 procent män,

	kyrkoherde 74, biskop 79, ärkebiskop 0.................................	51
8	Massmedier – 63 procent män ....................................	52
9	Fyra akademier – 70 procent män................................	53
10	Arbetsmarknadens parter ............................................	54
10.1	Arbetstagare .............................................................................	54
10.2	Arbetsgivare .............................................................................	56
11	Riksidrottsförbundet – medlem 59 procent män,
	styrelse 45, ordförande 0 ............................................	58
12	Ordenssällskap m.fl. ...................................................	59
12.1	För enbart män och med kungligt beskydd ...........................	59
12.2	För män och kvinnor och med kungligt beskydd..................	59
12.3	För enbart män, övriga ordenssällskap ...................................	60
12.4	Övriga .......................................................................................	60
		3

Bilaga 9		SOU 2014:6
13	Makteliten enligt LO ...................................................	61
14	Sveriges 100 mäktigaste enligt Fokus...........................	63
15	Attityder kring män och kvinnor som ledare ...................	64
15.1	Sverige och Norge ....................................................................	64
15.2	EU .............................................................................................	65
16	Eliten i Norge.............................................................	67
17	Summering och reflektioner.........................................	70
17.1	Mäns maktpositioner efter samhällsområde...........................	70
17.2	Mäns maktpositioner från 100 till 0 procent ..........................	73
17.3	Män, makten och utvecklingen ...............................................	76
Referenser.........................................................................		80
Internetkällor .....................................................................................		85

4

SOU 2014:6

Bilaga 9

1 Introduktion

Mäns och kvinnors makt har behandlats i ett flertal statliga utredningar.1

I denna rapport studerar vi mäns – och kvinnors – makt inom ett flertal områden. Vi gör det med den begränsningen att det huvudsakligen gäller den makt som låter sig mätas i form av antal, andelar och fördelning av maktpositioner.

Vi har alltså studerat mäns och kvinnors representation. I diskussioner om mäns – och kvinnors representation brukar representation beskrivas som en nödvändig förutsättning för makt, men om representationen blir mer jämn innebär det inte per automatik att båda grupperna får lika stor makt.

Den reella makten är alltså svårare och mer delikat att bedöma och kan ibland sammanfalla med den mätbara – men långt ifrån alltid.

Man kan fråga sig - vilka ska räknas som ”makthavare”. Är det fråga om 100, 1 000, 10 000 eller 100 000 personer i Sverige? Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 17.

Det vi har gjort är att välja ut ett stort antal av samhällets sektorer och inom dessa studerat könsfördelning på högre nivåer inom respektive sektor. Vi har också, så långt möjligt, relaterat detta till totala antalet anställda inom respektive sektor. I och med det kommer en stor del av hela Sveriges befolkning med i siffror men då endast som stora totaler. Fokus har dock varit på de högre nivåerna. I de fall det varit möjligt finns också jämförelser över tid.

Vi har inte, även om det hade varit mycket intressant, studerat makthavarnas utbildning, ekonomi, familjebakgrund, familjesituation, etc. Sådana data har vi endast vad gäller börsföretagen

1 Bl.a. SOU 1987:19, SOU 1990:44, SOU 1994:3, SOU 2003:16, SOU 2005:66 och SOU 2007:108. Därtill har frågan om börsbolags styrelser behandlats i Ds 2006:11. Anita Göransson, som var särskild utredare i SOU 2007:108, arbetar f.n. med en uppföljning av ett tidigare projekt från 2001 om makt och kön.

5

Bilaga 9

SOU 2014:6

(avsnitt 5.2.1). En sådan stor genomlysning har däremot gjorts i bl.a. den norska elitundersökningen vars resultat återges i avsnitt 16 i denna rapport.

Innan det vi funnit presenteras är det värt erinra om det mål för jämställdhetspolitiken som riksdagen beslutade hösten 2008:2

Målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.

Inom ramen för detta arbetar regeringen utifrån fyra delmål. Ett av dem är:

En jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet.

2 Prop. 2008/09:1, bet. 2008/09: AU1, rskr. 2008/09:115.

6

SOU 2014:6

Bilaga 9

2 Politiken

2.1 Mäns och kvinnors valdeltagande liknar varandra men stora socioekonomiska m.m. skillnader

I senaste allmänna riksdagsvalet 2010 deltog 84 procent av de manliga röstberättigade och 85 procent av de kvinnliga. Det totala antalet röstberättigade var 7 030 000 medborgare.3

Valdeltagandet har förändrats. Det hittills högsta valdeltagandet uppnåddes i riksdagsvalet 1976 då 92 procent av de röstberättigade deltog.4

Sverige har internationellt sett ett högt valdeltagande. Vid jämförelse inom Europa och de fram t.o.m. december 2012 senast hållna parlamentsvalen kom Sverige på 7:e plats. Malta kom på 1:a plats och 3 av de mellanliggande platserna innehades av länder med röstplikt.5

Vad gäller skillnader i valdeltagande i Sverige 2010 kan bl.a. konstateras

Män under 60 år hade lägre deltagande än kvinnor. I majoriteten av 5-årsintervall upp till 60 år skiljer det 3 procentenheter.6 (Under första halvan av 1900-talet röstade män i betydligt högre grad än kvinnor.7 Under de senaste decennierna finns dock totalt sett inga markanta skillnader mellan könen.)

Det skiljer 5 procentenheter mellan åldersgruppen med högst valdeltagande (65–74 år) jämfört med den med lägst deltagande (75 år och äldre).8

3 SCB 2010.

4 SCB 2012d s. 29.

5 SCB 2012d s. 24.

6 www.scb.se, Hitta statistik, Statistikdatabasen, Demokrati, Allmänna val, valdeltagandeundersökningen, Valdeltagande i riksdagsval.

7 SCB 2012d s. 7.

8 SCB 2012d s. 31.

7

Bilaga 9

SOU 2014:6

Liten skillnad råder mellan stad och landsbygd.9

Giftas valdeltagande ligger 10 procentenheter över ogiftas.10 Det finns mycket liten könsskillnad mellan de två grupperna.11

Tjänstemäns valdeltagande ligger 12 procentenheter över arbetares och mellan dessa ligger företagares. Största könsskillnaden finns inom gruppen arbetare där mäns valdeltagande ligger 3 procentenheter över kvinnors.12

SACO-medlemmars valdeltagande ligger 14 procentenheter över LO-medlemmars och mellan dessa ligger TCO- medlemmars. Största könsskillnaden finns inom gruppen LO- medlemmar där mäns valdeltagande ligger 3 procentenheter över kvinnors.13

Valdeltagandet för dem med eftergymnasial utbildning ligger 15 procentenheter över det för dem med förgymnasial utbildning. Det finns liten könsskillnad i var och en av de två grupperna.14

De som ligger i 5:e, högsta, inkomstkvintilen har 18 procentenheters högre valdeltagande än dem som ligger i 1:a, lägsta, inkomstkvintilen. Män röstar i något lägre grad än kvinnor i alla kvintiler.15

Inrikes föddas valdeltagande ligger 13 procentenheter över utrikes föddas. Utrikes födda män röstar i något lägre grad än utrikes födda kvinnor.16

I det senaste Europaparlamentsvalet 2009 deltog 46 procent av de röstberättigade. Skillnaden mellan könen var marginell.17

Vi ser således sammantaget vissa skillnader mellan könen men de påtagliga skillnaderna syns inte mellan könen utan när det gäller civilstånd, socioekonomi, utbildningsnivå, inkomst och inrikes/utrikes födda oavsett kön.

9 SCB 2012d.

10 Notera att det här rör sig om gifta. Sammanboende har vi inga data om.

11 SCB 2012d s. 47.

12 SCB 2012d s. 51.

13 SCB 2012d s. 52.

14 SCB 2012d s. 54.

15 SCB 2012d s. 55.

16 SCB 2012d s. 60.

17 SCB, Hitta statistik, Statistik efter ämne, Demokrati, Europaparlamentsval, Europaparlamentsvalet 2009, valdeltagandeundersökningen.

8

SOU 2014:6

Bilaga 9

2.2 Män röstar mer höger (borgerligt) än kvinnor

Fram till 1982 röstade män mer ”vänster” än kvinnor. Men, 1982 röstade för första gången män mer borgerligt än kvinnor. På 1990- talet framträder ett tydligt mönster där kvinnor prioriterar frågor om omsorg och omvårdnad, medan män tenderar att lägga större vikt vid frågor om ekonomi och arbetsliv. En liknande bild återkommer på 2000-talet. Bland högutbildade och yngre kvinnor finner vi en stark tendens att gå åt vänster politiskt.

2002 års valundersökning gav vid handen att kvinnor var mer positiva än män till offentlig sektor och sex timmars arbetsdag, medan männen prioriterade EMU och kärnkraft.

I 2010 års valundersökning konstaterades att sambandet mellan kön och partival var det starkaste samband som någonsin setts i svenska valundersökningar. Jämfört med män hade kvinnor en högre sannoliket att stödja Miljöpartiet och Socialdemokraterna och en klart lägre sannolikhet att stödja Moderaterna och Sverigedemokraterna.18

Skillnaden mellan hur män och kvinnor röstar har ökat under de senaste 10 åren och skillnaderna är extra tydliga i yngre grupper.19

2.3 Män är något mer politiskt aktiva än kvinnor

Av männen 16 år och äldre anser 45 procent att de deltar oftast i politiska diskussioner.20 Motsvarande siffra för kvinnor är 40 procent. Högst andel bland männen finns i åldersgruppen 25–34 år, lägst i åldersgruppen 85 år och äldre. Högst andel bland kvinnorna finns i åldersgrupperna 45–54 år respektive 25–34 år.

6 procent av männen är medlemmar i politiskt parti medan 5 procent av kvinnorna är det. Högst andel bland männen som är medlemmar finns i åldersgruppen 75–84 år, lägst i åldersgruppen 45–54 år. Högst andel bland kvinnorna finns i åldersgrupperna 65– 74 år respektive 25–34 år.

4 procent av såväl männen som kvinnorna har varit på möte med politiskt parti senaste året. Högst andel bland männen som varit på möte finns i åldersgruppen 16–24 år, lägst i åldersgruppen 45–54 år.

18 SCB 2011 s. 89.

19 I SCBs partisympatiundersökning november 2013 fick c 4,6 procent mansröster och 2,6 procent kvinnoröster; fp 4,3 respektive 5,8; kd 2,9 respektive 3,0; m 30,1 respektive 25,7; mp 6,5 respektive 11,8; s 34,1 respektive 39,3; sd 9,5 respektive 3,8 och v 6,4 respektive 6,6.

20 Sifferunderlaget för första delen av detta avsnitt, 2.3, är hämtat från SCB ULF.

9

Bilaga 9

SOU 2014:6

Högst andel bland kvinnorna finns i åldersgrupperna 55–64 år respektive 85 år och äldre.

1,4 procent av männen är aktiva i politiskt parti. Samma siffror gäller för kvinnor. Högst andel bland männen finns i åldersgruppen 55–64 år, lägst i åldersgruppen 35–44 år. Högst andel bland kvinnorna finns i åldersgrupperna 55–64 år respektive 25–34 år.

Någon stor skillnad mellan män med svensk respektive utländsk bakgrund21 finns inte med undantag för politiska diskussioner där män med svensk bakgrund anser sig delta mer. Kvinnor med utländsk bakgrund deltar i lägre grad än kvinnor med svensk bakgrund och de är också i lägre grad medlemmar i politiska partier.

Någon stor skillnad mellan män med olika utbildningsbakgrund finns inte med undantag för politiska diskussioner där män med eftergymnasial utbildning anser sig delta mer. Samma förhållanden råder för kvinnor. Dock, de anser sig delta i lägre omfattning än män.

Med avseende på socioekonomi gäller att högst andel bland männen som är medlemmar i ett politiskt parti har företagare och jordbrukare, lägst andel har bland lägre tjänstemän. Högst andel bland kvinnor har högre tjänstemän och lägst andel lägre tjänstemän. Kvinnliga högre tjänstemän har högsta andel bland alla grupper, oavsett kön. Det gäller medlemskap i politiskt parti, varit på möte och aktiva i politiskt parti. När det gäller deltagande i politiska diskussioner ligger dock deras siffra något lägre än männens högsta som är den för gruppen högre tjänstemän.

Män i storstäder och förortskommuner är den grupp bland männen som anser sig oftast delta i politiska diskussioner. Medlemskap, mötesdeltagande och aktivitet i politiskt parti är i övrigt högst för män i gruppen ”Övriga kommuner”, dvs. män utanför större städer, förortskommuner och pendlingskommuner. Samma förhållanden råder för kvinnor. Dock, alla deras andelar är lägre än männens.

Det finns undersökningar gjorda om ungas attityder.22 Bland resultaten kan nämnas:

En högre andel män än kvinnor uppger att de är intresserade av politik, 47 procent jämfört med 35 procent. Skillnaden mellan

21 Utrikes född eller inrikes född med 2 utrikes födda föräldrar.

22 Ungdomsstyrelsen 2013a s. 231 ff.

10

SOU 2014:6

Bilaga 9

män och kvinnor har ökat i detta avseende de senaste åren. (Åldersgrupp 20-25 år).

En lägre andel män än kvinnor vill vara med och påverka lokalt, 38 mot 45 procent. (Åldersgrupp 20–25 år).

Något färre män än kvinnor (79 procent respektive 81) röstar i nationella val. ((Åldersgrupp 22–29 år).

Politiska aktiviteter på Internet är vanligare bland män än kvinnor, 22 jämfört med 11 procent. ((Åldersgrupp 16-25 år).

Vi ser alltså, med reservation för det ibland påstådda förhållandet att män tenderar överskatta sig själva och sin förmåga, att män är mer politiskt aktiva. Det är generellt inte fråga om kraftiga skillnader mellan könen men de finns i stort sett genomgående. Denna observation sammanfaller för övrigt väl med gjorda mätningar av mäns och kvinnors politiska alienation.23

Måhända är det så att kvinnor har större förväntningar på politikerna än vad män har och att kvinnorna i något större utsträckning kan ”låta sig representeras”. Ett ”bevis”, om än svagt, för detta kan vara den relativt sett höga politiska aktiviteten för kvinnliga högre tjänstemän – en grupp som i särskilt hög grad kan tänkas anse sig ha goda resurser att själv tala för sina och samhällets intressen.

En annan aspekt, måhända uppburen av normer om tilltro till sig själv, är att när unga tillfrågas om varför de inte vill vara med och påverka lokalt unga män i åldern 16-25 år i mindre grad (15 procent) än unga kvinnor (27 procent) svarar ”Kan för lite om hur jag ska göra”.24

2.4 Riksdagen – ledamot 55 procent män, utskottsledamot 58. Partiledare 78

1919 röstade riksdagen första gången för allmän och lika rösträtt och valbarhet till riksdagen för kvinnor. 1921 röstade man för andra gången – det var fråga om en grundlagsändring.

Vid det första valet där kvinnor kunde delta, 1921, kom det in 5 kvinnor i riksdagen; 125 av 150 i första kammaren och 4 av 230 i

23 Oskarsson (2013).

24 Ungdomsstyrelsen 2013a s. 238

25 Kerstin Hesselgren.

11

Bilaga 9

SOU 2014:6

andra kammaren.26 Allt sedan dess har, med något undantag, andelen män i riksdagen minskat (figur 1).

Källa: Sveriges riksdag i SCB, Hitta statistik, Temaområden, Jämställdhet, Indikatorer, Riksdagens sammansättning efter val 1921–2010

Vi ser bl.a. att minskningen pågått sedan början av 30-talet och nu ligger andelen manliga riksdagsledamöter på närmare hälften. Efter valet 1991 minskade dock andelen kvinnor i riksdagen för första gången någonsin – från 38 till 33 procent.

Andelen män respektive kvinnor är inte densamma inom alla partier (tabell 1).

Källa: SCB AV i SCB 2012c s. 93.

26 URSS 2000 s. 106.

12

SOU 2014:6

Bilaga 9

Vi ser bl.a. att senaste valet resulterade i att andelen män bland riksdagsledamöterna blev 55 procent. Högst andel män bland sina ledamöter hade Sverigedemokraterna (85 procent) och lägst Vänsterpartiet (42 procent).

2006 blev andelen män 53 procent. Kristdemokraterna hade högst andel män (63 procent) och Vänsterpartiet lägst (36 procent).27

2002 blev andelen män 55 procent. Även då fick Kristdemokraterna högst andel män (70 procent) och Miljöpartiet lägst (41 procent).28

Av de manliga ledamöterna 2010 var 7 procent utrikes födda och av de kvinnliga 10 procent.29

De flesta av riksdagsledamöterna sitter också i ett utskott. I dessa är andelen män högre än i riksdagen, 58 procent. Skillnaden är dock stor mellan utskotten. Männen är i majoritet i 12 av de 15 utskotten, kvinnorna i 3 av dem - bostadsutskottet, socialutskottet samt utbildningsutskottet.30 Fördelningen har dock i stort blivit mer jämställd i utskotten; 2007 var andelen män 52 procent31, 1985 var andelen 72 procent och 1973 85 procent32.

Andelen manliga utskottsordföranden är 53 procent.33

I svenska parlamentet är, liksom i alla parlament inom EU, männen således överrepresenterade. Lägst andel män i de nationella parlamenten var det 2012 just i Sverige, 56 procent män – följt av Finland och Danmark. Högst andel var det på Malta och i Ungern med 91 procent. Genomsnittet var 65 procent.34

Bland parlamenten inom OECD-området hade Sverige lägsta andelen män såväl 2011 som 1995.35

Av World Economic Forum (WEF) rankas Sverige som nummer 2 i världen, efter Cuba, när det gäller jämn könsfördelning i parlament.36

I Europaparlamentet är könsfördelningen jämnare än i de nationella parlamenten, 65 procent män.37 Alla länder utom Belgien, Luxemburg, Malta och Tjeckien har lägre andel män i

27 SCB 2006.

28 SCB 2002.

29 Kammarkansliet, Sveriges riksdag i SCB 2012c s. 94.

30 Kammarkansliet, Sveriges riksdag i SCB 2012c s. 95.

31 SOU 2007:108 s. 76.

32 Kammarkansliet, Sveriges riksdag i SCB 2012c s. 95.

33 Sveriges riksdag oktober 2013.

34 SCB 2013b.

35 OECD 2012 Chapter 16 Figure Box 16.1C.

36 WEF 2012 s. 324.

37 SCB 2013b.

13

Bilaga 9

SOU 2014:6

Europaparlamentet än i sina nationella parlament. Finland är det enda landet som representeras av fler kvinnor än män, 8 kvinnor och 5 män. De 3 länder som har jämnast könsfördelning är Estland och Slovenien (50 procent män) samt Danmark tillsammans med Frankrike och Nederländerna (54 procent män). Sverige hade 55 procent män (2007 47 procent).38

Av de 9 svenska ledarna (språkrören) för i riksdagen representerade partier var 7 män (78 procent) 2012.39. 2007 var 62 procent män och 2002 75 procent.

Vi ser således att det svenska parlamentet i internationell jämförelse är i topp när det gäller jämställdhet. En starkt bidragande orsak till det var att flera partier efter valet 1991 tog beslut om ”varannan damernas”. Ett skäl till detta ställningstagande anses vara att efter detta val fanns hot om att bilda ett kvinnoparti om inte riksdagspartierna nominerade flera kvinnor. Från kvinnoförbunden sattes extra press på partierna genom att medlemmar deklarerade att om ett kvinnoparti blev verklighet så kunde de tänka sig att byta parti efter det valet.40

Vi ser dock att den manliga andelen ökar efterhand högre upp i den politiska hierarkin - riksdagsledamot, utskottsledamot, partiledare.

2.5 Regeringen – statsråd 46 procent män, statsminister 100. Statssekreterare 62. Statschef 100

Sverige har hittills endast haft manliga statsministrar. Detta kan t.ex. jämföras med Danmark, Finland, Island och Norge som alla har/har haft kvinnliga statsministrar.

Fram till 1947 hade Sverige inte haft något kvinnligt statsråd41 – att jämföra med t.ex. Finland som 1926 fick sitt första kvinnliga statsråd.42 Idag är 46 procent av statsråden och 62 procent av statssekreterarna män – en markant skillnad sedan 70-talet (tabell 2).

38 SOU 2007:108 s. 92.

39 Kammarkansliet, Sveriges riksdag i SCB 2012c s. 94.

40 Genus 2010.

41 Karin Koch blev det första kvinnliga statsrådet.

42 URSS 2000 s. 106.

14

SOU 2014:6

Bilaga 9

Källor: Regeringskansliet, årsböcker samt Regeringskansliet, Förvaltningsavdelningen i SCB, Hitta statistik, Temaområden, Jämställdhet, Indikatorer, Regering och regeringskansli efter position .

1 s-regering.

Vi ser bl.a. en relativt snabb utveckling i jämställd riktning när det gäller statsråd men en långsammare bland statssekreterarna. Där har regeringarna inte nått till det kvantitativa jämställdhetsmålet (intervallet 40–60).

Av WEF rankas Sverige som nummer 2 i världen, efter Norge, när det gäller könsfördelning bland ministrar i regeringen.43

Statschefers (statsöverhuvudens) maktbefogenheter varierar från stat till stat. Med start t.ex. vid förra sekelskiftet kan man konstatera att Sverige, där kungen är statschef, endast haft manliga statschefer. Samma är förhållandet i Norge - detta till skillnad från Danmark som f.n. har en drottning samt Finland och Island som haft kvinnliga presidenter.

Av WEF rankas Sverige, tillsammans med många andra länder, på sista och 58:e plats när det gäller antal år med kvinnlig statschef, räknat på de senaste 50 åren. De 3 första platserna innehas av Irland, Island och Indien.44

43 WEF 2012 s. 324.

44 WEF 2012 s. 324.

15

Bilaga 9

SOU 2014:6

2.6 Landstingen – fullmäktige 52 procent män, styrelse 53, ordförande 55

På regional politisk nivå, i landstingen, ser könsfördelningen ut på följande sätt (tabell 3):

Källor: SCB och SKL

Det senaste valet resulterade i att andelen män i fullmäktige blev 52 procent. Högst andel män bland sina ledamöter hade Sverigedemokraterna (74 procent), lägst andel Vänsterpartiet (47 procent).45

2006 var andelen män i fullmäktige 52 procent. Högst andel män hade Centerpartiet (56 procent), lägst andel Socialdemokraterna (49 procent).46

2002 var andelen män i fullmäktige 53 procent. Högst andel män hade Centerpartiet (65 procent), lägst andel Miljöpartiet (47 procent).47

Vi ser således bl.a. att landstingen klarar det kvantitativa jämställdhetsmålet. Dock gäller i någon mån, men svagt, samma förhållande som på nationell nivå – manliga andelen ökar efterhand uppåt i den politiska hierarkin.

45 SCB 2012a s. 49

46 SCB 2006 del 4 s. 17.

47 SCB 2002 s. 7.

16

SOU 2014:6

Bilaga 9

2.7 Kommunerna – fullmäktige 57 procent män, styrelse 59, ordförande 71

På lokal politisk nivå, i kommunerna, ser könsfördelningen ut på följande sätt (tabell 4):

Källa: SCB och SKL

Det senaste valet resulterade i att andelen män i fullmäktige blev 57 procent. Högst andel män fick Sverigedemokraterna (79 procent), lägst andel Miljöpartiet (51 procent).48

Personer i åldrarna 55–70 år är representerade i fullmäktige i högre grad än övriga åldersgrupper. I det åldersspannet är även könsskillnaden som störst – äldre män är något överrepresenterade.49.

När det gäller kön når inget parti upp till en lika hög andel kvinnor bland sina kommunpolitiker som andelen kvinnor i den röstberättigade befolkningen. Störst skillnad har Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna (cirka 15 procentenheter). Dock, om man beaktar såväl kön, utbildning och ålder liknar Sverigedemokraternas politiker mest sina väljare.50

2006 var andelen män i fullmäktige 58 procent. Högst andel män hade Moderaterna (64 procent), lägst andel Vänsterpartiet (51 procent).51

2002 var andelen män i fullmäktige 58 procent. Högst andel män hade Moderaterna (65 procent), lägst andel Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (53 procent vardera).52

48 SCB 2012a s. 45.

49 SCB 2012e 2012:772.

50 SCB 2013d s. 6 ff.

51 SCB 2006 del 4 s. 17.

52 SCB 2002 s. 7.

17

Bilaga 9

SOU 2014:6

92 av de 290 kommunerna har alltid haft manliga kommunstyrelseordföranden.53

Vi ser således bl.a. att kommunerna klarar det kvantitativa jämställdhetsmålet när det gäller fullmäktige och styrelsen, dock med sämre siffror än landstingen. Förhållandet att manliga andelen ökar efterhand uppåt i den politiska hierarkin är starkare i kommunerna än vad det är i riksdag och landsting. En viss förändring i jämställd riktning har skett över de 10 åren.

2.8 Sveriges kommuner och landsting – styrelse 48 procent män, vice ordförande 66, ordförande 100

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är en arbetsgivar- och intresseorganisation för kommuner, landsting och regioner i Sverige. Medlemmar i SKL är Sveriges 290 kommuner och 20 landsting inklusive regionerna Gotland, Halland, Skåne och Västra Götaland. Organisationen bildades 2006 då Landstingsförbundet och Kommunförbundet slogs ihop.

SKL är en politiskt ledd organisation. Högsta beslutande organ är kongressen. Mellan kongresserna leds organisationen av en styrelse. Dess sammansättning ser ut på följande sätt (tabell 5):

Källa: SKL

Vi ser här en jämställd styrelse. Dock råder här den tendens vi tidigare sett, ju högre maktposition desto större andel män.

53 Dagens Samhälle 2013.

18

SOU 2014:6

Bilaga 9

3 Samtliga chefer på arbetsmarknaden – 64 procent män

2012 var 64 procent av alla chefer på arbetsmarknaden män.54 Motsvarande siffra 2007 var 71 procent.55 Könsfördelningen skiljer sig dock mycket åt mellan olika sektorer (figur 2).

56

Källa: SCB, Hitta statistik, Statistik efter ämne, Arbetsmarknad, Yrkesregistret med yrkesstatistik, Andel kvinnor och män i chefspositioner

54 MI/SCB.

55 Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 14.

56 Yrke är klassificerat enligt Standard för svensk yrkesklassificering 1996 (SSYK 96).

19

Bilaga 9

SOU 2014:6

Vi kan här bl.a. se att endast staten hade en fördelning som uppfyller det kvantitativa jämställdhetsmålet. Högst andel män finns inom privat sektor och lägst inom landsting (se vidare avsnitt 4 och 3.2).

I förhållande till antalet sysselsatta inom respektive sektor är män överrepresenterade inom alla de fyra sektorerna.

Det finns en trend att andelen män bland cheferna minskar. Förhållandet har särskilt studerats (figur 3).

Högre ämbetsmän och politiker
	Kvinnor
Chefstjänstemän i intresseorganisationer	Män
Verkställande direktörer, verkschefer m.fl.
Drift- och verksamhetschefer
Chefer för särskilda funktioner
Chefer för mindre företag och enheter

-2 000	0	2 000	4 000	6 000	8 000	10 000 12 000
						Antal

Källa: SCB, Yrkesregistret

Författarens kommentar till detta är:57

Det totala antalet chefer ökade från cirka 50 000 till 80 000 under perioden 2001–2010, och andelen kvinnor i gruppen steg under samma period från 31 till 42 procent. Av figuren framgår att den största ökningen av antalet kvinnor skedde i gruppen drift- och verksamhetschefer … Det innebar att antalet kvinnor nästan tredubblades i gruppen, från 6 000 till 16 000, vilket inneburit att kvinnorna numera utgör en majoritet bland drifts- och verksamhetscheferna.

Och, författarens slutsats är:

… att männens dominans inom chefskategorin som helhet brutits men fortfarande råder stor obalans mellan kategorierna.

57 Löfström 2012 s. 69.

20

SOU 2014:6

Bilaga 9

Sverige har vid en internationell jämförelse en hög andel män med toppositioner. Regeringen pekar på att detta kan kopplas bl.a. till Sveriges jämförelsevis generösa familjepolitik, som dock i dess tillämpning av män och kvinnor ofta skapa ojämställda villkor på arbetsmarknaden:58

Det finns studier som pekar på ett samband mellan generös familjepolitik och färre kvinnor i toppositioner.59 Den lagstadgade rätten till föräldraledighet i samband med ett barns födelse och rätten till deltidsarbete under småbarnsåren utnyttjas till större del av kvinnor. Detta kan enligt studierna leda till att arbetsgivare förväntar sig att kvinnor ska göra längre förvärvsavbrott och detta påverkar kvinnors möjlighet att konkurrera. Detta kan medföra att kvinnor varken får de mest attraktiva tjänsterna eller samma karriärmöjligheter eller vidareutbildning i företaget.

Andra länder kan därför ha lägre andel män med toppositioner menar regeringen. Det finns också en koppling till föräldraförsäkringen vars avsikt är att göra det möjligt för kvinnor att i högre utsträckning både göra karriär och skaffa barn, till barnomsorgen men även till barnlöshet:

I ett land med kort eller ingen lagstadgad föräldraledighet är det enligt studierna en mindre förväntad skillnad på hur sysselsatta män och kvinnor beter sig på arbetsmarknaden. Det är då lättare för karriärorienterade kvinnor att nå de högsta chefsposterna. Samtidigt kan konstateras att utbyggnaden av den svenska föräldraförsäkringen skett parallellt med att andelen kvinnor på chefspositioner ökat inom såväl privat som offentlig sektor. Det kan också vara värt att notera en annan aspekt i sammanhanget: i USA är 42 procent av kvinnorna (41– 55 år) i toppositioner barnlösa, i Sverige är motsvarande siffra för kvinnor (46–55 år) 12 procent.60

Genomsnittet inom EU-28 skiljer sig inte påtagligt från det svenska. 2012 var det 66 procent. Högst andel män hade Cypern (85 procent) och lägst Lettland (55 procent).61

Situationen inom OECD-området skiljer sig inte påtagligt från den svenska.62 Fler än 2/3 av cheferna är män (figur 4).

58 Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 15.

59 Mandel och Semyonov 2006.

60 Hewlett 2002 samt Renstig och Henrekson 2004.

61 SCB 2013a s. 31.

62 OECD 2012 s. 156.

21

Bilaga 9

SOU 2014:6

63 64

Källa: OECD FD

Vi kan alltså konstatera att Sverige har något högre andel män som chefer än OECD-genomsnittet.

När det specifikt gäller den offentliga sektorn i Sverige kan vi se att andelen män minskat (tabell 6).

65

Källa: MI/SCB

Inom offentlig sektor utgjorde 2013 kvinnliga chefer 3 procent (2 procent 2003) av de kvinnligt anställda och manliga chefer 5 procent (4 procent 2003) av de manligt anställda.66

63 Länderna är arrangerade från vänster till höger i fallande ordning i förhållande till andelen kvinnor bland personalen som har ledningsansvar (managerial responsibilities).

64 Marsdata från USA.

65 Ny klassificering från 2008 för kommuner och landsting påverkar klassificeringen av chefer.

66 SCB 2013a s. 6.

22

SOU 2014:6

Bilaga 9

Vi ser således bl.a. av tabellen ovan att Sverige har en hög andel män som är chefer. Andelen minskar dock. Orsakerna till den relativt höga andelen män skulle enligt regeringen bl.a. kunna sökas i det ojämna uttaget av föräldrapenning och kvinnors deltidsarbete.

I kommande avsnitt ska vi bl.a. närmare studera fördelningen inom olika chefsnivåer.

23

Bilaga 9

SOU 2014:6

4 Offentlig förvaltning

4.1 Staten

4.1.1 Myndighetsstyrelse och insynsråd – ledamot 52 procent män, ordförande 59. Kommitté – ledamot 56 procent män, ordförande 66

Styrelser och insynsråd67 i statliga myndigheter utses av regeringen. Dessa funktioner är viktiga om än inte så betydelsefulla som i privata företag (tabell 7).

Källa: Budgetpropositioner

Vi ser alltså en successiv utveckling där det kvantitativa jämställdhetsmålet precis nåtts. Dock råder den tendens vi tidigare sett; högre andel ordföranden som är män än ledamöter som är män.

Genom kommittéväsendet skapas i många fall underlag för viktiga politiska ställningstaganden (tabell 8).

67 Rådgivande organ utan beslutsfunktion vid sidan av myndighetens chef. Ledamöterna utses av regeringen.

24

SOU 2014:6

Bilaga 9

68

Källor: SCB (2012c) s. 97 samt Kommittéberättelsen (2013)

Vi ser alltså även här en successiv utveckling där det kvantitativa jämställdhetsmålet nåtts för alla förutom ordföranden. Dock råder här den tendens vi tidigare sett; ju högre maktposition desto större andel män.

4.1.2 Staten – anställd 49 procent män, chef 56, högre ämbetsman och politiker 58

Det totala antalet anställda i staten 2012 uppgick till 240 000 personer som arbetade vid totalt 376 myndigheter.69 Fördelningen anställda och chefer ser ut på följande sätt (tabell 9):

68 2012 började en ny mätmetod tillämpas. De siffror som redovisas här följer dock, för att jämförelse med tidigare år ska kunna göras, den äldre mätmetoden.

69 Prop. 2013/14:1 UO 2 bil. s. 7, uppgifter från Arbetsgivarverket.

25

Bilaga 9

SOU 2014:6

70

71

Källor: MI/SCB

Vi ser alltså en successiv utveckling där det kvantitativa jämställdhetsmålet nåtts. Dock gäller att andelen män som är chefer är klart högre än andelen män som är anställda utom vad gäller för en grupp chefer. Och vi ser den tendens vi tidigare sett – en högre andel män i den högsta positionen.

4.1.2.1 Myndighetschefer – 54 procent män

Bland statens myndighetschefer var 2013 andelen män något lägre, 54 procent, än genomsnittet för manliga chefer i staten 2012. Myndighetscheferna ingår i de siffror som redovisats ovan (tabell 9) men särredovisas här (tabell 10).

70 Uppgifterna för 2002 är inte helt jämförbara med senare år p.g.a. ändrad yrkesklassificering inom staten.

71 Populationsavgränsningen är inte densamma som nämns i inledningen till detta avsnitt,

26

SOU 2014:6

Bilaga 9

1 Inklusive museichefer 2003 och 2007

2 Häri ingår myndighetschefer med andra eller unika titlar såsom ombudsmän, direktörer, ordföranden samt rikspolischef, riksåklagare etc.

Källor: Prop. 2013/14:1 UO 2 bil s. 17 samt prop. 2006/07 UO 2 bil s. 19.

Vi ser alltså här en påtaglig förändring mellan 2002 och 2013 där det kvantitativa jämställdhetsmålet nåtts förutom när det gäller en mindre grupp av chefer.

4.1.2.2 Regeringskansliet – anställd 40 procent män, handläggare 41, chef 56

Regeringskansliets personal har en viktig roll bl.a. när det gäller att bereda regeringens beslut. Vi studerar därför särskilt denna grupp även om den ingår i de siffror som redovisats för staten (tabell 9). Personalsammansättningen ser ut på följande sätt (tabell 11):

27

Bilaga 9

SOU 2014:6

Källor: Regeringskansliet, Förvaltningsavdelningen samt Regeringskansliet, årsböcker

Vi ser alltså även här en successiv utveckling där det kvantitativa jämställdhetsmålet nåtts för chefer. Dock råder här den tendens som vi tidigare sett, ju högre maktposition desto större andel män.

4.1.2.3 Domare – anställd 52 procent män, president 70 procent72, högsta domstolar 63 procent

Domare är av tradition ett manligt yrke där dock stora ändringar skett vilket bl.a. torde vara ett resultat av den ökande tillströmningen av kvinnliga studenter till juridiska utbildningar.

Domaryrket öppnades för kvinnor 1947. Högsta domstolen fick 1968 sin första kvinnliga domare73.

Vi studerar därför särskilt denna grupp även om den ingår i de siffror som redovisats för staten (tabell 9). Personalsammansättningen ser ut på följande sätt (tabell 12):

72 Samtliga presidenter i hovrätt och kammarrätt.

73 Ingrid Gärde Widemar.

28

SOU 2014:6

Bilaga 9

74

75

Källa: Domstolsverket.

Vi ser alltså en tämligen snabb utveckling där det kvantitativa jämställdhetsmålet nåtts vad gäller totala antalet domare. Vi ser dock den tendens vi tidigare sett – en högre andel män i de högsta positionerna, ett undantag är dock ordföranden i Högsta domstolen som fick sin första kvinnliga ordförande 201076.

I mitten av 80-talet kunde man konstatera att ”männen dominerar på båda sidor om skranket”.77 Det är inte lika självklart att kunna säga så idag.

74 Tidigare Regeringsrätten.

75 Tidigare länsrätt.

76 Marianne Lundius.

77 86 procent av alla som lagfördes för brott 1984 var män. 89 procent av alla domare var män. SCB 1986

29

Bilaga 9

SOU 2014:6

4.1.2.4 Åklagare – anställd 43 procent män, chefsåklagare 70, överåklagare 58, riksåklagare 100

Åklagare är av tradition också ett manligt yrke men i mindre grad än vad gäller domare.

Vi studerar därför särskilt denna grupp även om den ingår i de siffror som redovisats för staten (tabell 9). Personalsammansättningen ser ut på följande sätt (tabell 13).

78

79

Källa: Åklagarmyndigheten.

Vi ser alltså här en mer blandad bild. Det kvantitativa jämställdhetsmålet vad gäller totala antalet åklagare har nåtts sedan i vart fall 10 år. Vi ser dock den tendens vi tidigare sett – en högre andel män i de högre positionerna.

En utveckling har således skett sedan 1951 då Sverige fick sin första kvinnliga åklagare.

4.1.2.5 Polisen – polis 70 procent män, länspolismästare 89, rikspolischef 100

Polisyrket är av tradition också ett manligt yrke där dock stora ändringar skett sedan den första kvinnliga ordningspolisen utexaminerades 1958. Polissystrar hade dock funnits i Stockholm sedan 1908.80

78 Här ingår endast chefsåklagare som är kammarchefer och i förekommande fall rättschef och tillsynschef.

79 Här ingår assistentåklagare, kammaråklagare, vice kammarchefer, vice överklagare, vice riksåklagare.

80 URSS 2000 s. 71.

30

SOU 2014:6

Bilaga 9

Vi studerar därför särskilt denna grupp även om den ingår i de siffror som redovisats för staten (tabell 9). Personalsammansättningen ser ut på följande sätt (tabell 14).

81

82

Källa: Rikspolisstyrelsen.

Vi ser alltså en tämligen snabb utveckling när det gäller totala antalet poliser. Vi ser dock den tendens vi tidigare sett – i detta fall en klart högre andel män i de högre positionerna.

4.1.2.6 Försvaret – yrkesofficer 94 procent män, högre befäl 100

Officersyrket är av tradition ett mycket manlig yrke. 1989 öppnades det för kvinnor till samtliga tjänster inom försvarsmakten.

Vi studerar därför särskilt denna sektor även om den till del ingår i de siffror som redovisats för staten (tabell 9). Personalsammansättningen ser ut på följande sätt (tabell 15).

81 Siffrorna för andel män (länspolismästare) 2002, 2007 och 2013 samt totalt antal år 2013 är från november månad respektive år. Med ”länspolismästare” avses här de polischefer som i sin funktion är/var chef för en polismyndighet, oavsett om hen är/var anställd som länspolismästare eller ej, samt oavsett anställningstidens längd.

82 Siffrorna för andel män (inom Polisen) och för totalt antal år 2013 är från augusti 2013, övriga siffror är från december 2002 respektive december 2007.

31

Bilaga 9

SOU 2014:6

Källa: Försvaret.

Vi ser här alltså att 2013 är totalt 94 procent av yrkesofficerarna män. Lägsta andelen män fanns bland fänrikarna, 90 procent.

Vi ser en marginell förändring mellan de 2 mätåren.

4.1.2.7 Statliga företag – styrelseledamot 53 procent män, ordförande 63. Ledningsgrupp 62, VD 71

I statens företag dominerar männen i styrelserna (tabell 16).

83

84

Källa: Regeringen, Verksamhetsberättelser för företag med statligt ägande.

83 Avser 2012.

84 Avser 2012.

32

SOU 2014:6

Bilaga 9

4.2 Landstingen – anställd 21 procent män, chef 28, högre ämbetsman och politiker 53

85

Källor: MI/SCB

Vi ser här bl.a. att det råder en sned fördelning inom landstingen med en kraftig underrepresentation för män när det gäller könsfördelningen bland anställda och chefer i lägre positioner. En mer jämn könsmässig fördelning råder bland de högsta cheferna vilken dock inte motsvarar könsfördelningen bland de anställda.

I chefsgruppen kan vi notera att 2012 var 65 procent av landstingscheferna/direktörerna män.86 Siffran 2006 var 75 procent.87

I de landstingskommunala företagen var 2013 56 procent av styrelseledamöterna män.88

85 Uppgifterna för 2002 och 2007 är inte helt jämförbara med senare år p.g.a. ändrad yrkesklassificering inom landstingen.

86 SKL

87 SOU 2007:108 s. 114.

88 RUT enligt Dagens Arena 2012.

33

Bilaga 9

SOU 2014:6

4.3 Kommunerna – anställd 22 procent män, chef 33, högre ämbetsman och politiker 58

89

Källor: MI/SCB

Vi ser här bl.a. att det råder en sned fördelning inom kommunerna med en kraftig underrepresentation för män när det gäller könsfördelningen bland anställda samt drift- och verksamhetschefer. En mer jämn könsmässig fördelning råder bland de högsta cheferna vilken dock inte motsvarar könsfördelningen bland de anställda.

I chefsgruppen kan vi notera att 2012 var 69 procent av kommuncheferna/direktörerna alternativt kanslicheferna män.90 Siffran 2006 var 75 procent.91

2005 var 77 procent av cheferna inom kommunala företag män.92 I de kommunägda bostads- och energibolagens styrelser var 2013 74 procent män. Av ordförandena är 85 procent män.93 Här gäller alltså samma tendens som vi tidigare sett – en högre andel män som är ordförande jämfört med andelen ledamöter.

89 Uppgifterna för 2004 och 2007 är inte helt jämförbara med senare år p.g.a. ändrad yrkesklassificering inom kommuner.

90 SKL

91 SOU 2007:108 s. 46.

92 SOU 2007:108 s. 40.

93 RUT enligt Dagens Arena 2012.

34

SOU 2014:6

Bilaga 9

4.4 Sveriges kommuner och landsting – ledningsgrupp 50 procent män, VD 100

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) politiskt ledda organisation har vi berört ovan (avsnitt 1.7). Organisationens ledningsgrupp ser ut på följande sätt (tabell 19):94

Källa: SKL.

Vi ser här en jämställd ledningsgrupp. Dock råder här en tendens vi tidigare sett, högsta maktpositionen innehas av en man.

94 2006 när Landstingsförbundet och Kommunförbundet slogs ihop var siffrorna 44 procent män i Landstingsförbundets ledningsgrupp inklusive VD och 0 procent män när det gäller VD. Motsvarande siffror för Kommunförbundet var 60 respektive 100 procent. Källa: SKL.

35

Bilaga 9

SOU 2014:6

5 Privata sektorn

5.1 Anställd 61 procent män, chef 73, högsta chef 100

Det råder en tydlig mansdominans bland cheferna i den privata sektorn (tabell 20).

Källor: MI/SCB.

Vi ser här bl.a. att det råder en sned fördelning inom privat sektor med en kraftig överrepresentation för män när det gäller chefspositioner. Och vi ser samma tendens som vi tidigare sett – ju högre upp vi följer hierarkin desto högre andel män.

36

SOU 2014:6

Bilaga 9

Lägst andel manliga chefer fanns bland chefer för särskilda funktioner, i synnerhet bland ekonomichefer, personalchefer samt reklam- och PR-chefer.

Den höga andelen chefer som är män har kommenterats av regeringen som ser öppningar för framtiden:95

En förklaring som framförts till kvinnors underrepresentation i chefspositioner är utbildningsvalet. Andelen civilekonomer och civilingenjörer är tämligen hög bland de högre chefsbefattningarna i näringslivet. Eftersom arbetsgivarna har haft ett begränsat urval av kvinnor att rekrytera ur bland civilingenjörer och civilekonomer har detta varit en starkt begränsande faktor.96 Det har dock hänt en del med kvinnors utbildningsval och i de yngre åldersgrupperna utgör kvinnor nästan en tredjedel av civilingenjörerna.

95 Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 15.

96 Persson och Wadensjö 1998.

37

Bilaga 9

SOU 2014:6

5.2 Börsföretag

5.2.1 Styrelse – ledamot 79 procent män, ordförande 95

Dominansen av män i börsföretagens styrelser är tydlig (figur 5)97.

98 99

Källa: Fristedt m.fl., Styrelser och revisorer i Sveriges börsföretag 2013–2014, 2013 i prop. 2013/14:1 bilaga 3 s. 14

Vi ser alltså att andelen män minskade något sedan början av 2000- talet, men den positiva utvecklingen har stannat av de senaste åren.

38 av bolagen hade 2013 inte någon kvinna i styrelsen.100.

Av styrelseledamöterna, totalt 1 271 personer som delade på 1 662 uppdrag 2013 var, vilket i någon mån kan utläsas av figur 5, 79 procent män.101 2007 var motsvarande siffra 82 procent.102

97 Det finns åtminstone två sätt att mäta. Det ena de företag som är noterade på Stockholmsbörsen (I), det andra de företag som är noterade på Stockholmsbörsen och som har sitt säte i Sverige (II). När vi använder det första måttet markerar vi med (Mått I) i fotnot.

98 Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 14.

99 Mått I.

100 AllBright 2013a s. 3. Mätt enligt (I) 27 bolag (25, 2012).

101 AllBright 2013b s. 11

102 SOU 2007:108 s. 51. Avser ordinarie ledamöter.

38

SOU 2014:6

Bilaga 9

Männen i styrelserna hade i genomsnitt 1,3 uppdrag per person. Kvinnorna hade 1,4 uppdrag per person.103 Fördelningen bland dem som har flest uppdrag såg ut på följande sätt (tabell 21):

Källor: AllBright 2013b s. 11

Vi ser alltså att det är män som utgör s.k. styrelseproffs. Högsta antalet uppdrag innehades av 2 män med 7 uppdrag vardera. I nästa grupp finner vi 4 män och 2 kvinnor med 6 uppdrag vardera.104

Av börsföretagen hade 220 män som styrelseordföranden 2013.105 Det motsvarar 95 procent av företagen.106 Andelen företag som hade män som styrelseordförande var således massivt. En viss förändring har dock skett under åren, 2007 var motsvarande siffra 97 procent.107 1 man hade 5 ordförandeuppdrag, nästa nivå var 8 män som hade 3 uppdrag vardera.108

Siffrorna ovan kan kontrasteras mot dem som gäller statliga företag (avsnitt 4.1.2.7).

Homogeniteten hos dem, huvudsakligen män, som sitter i styrelserna har diskuterats i allmänna debatten. Denna har undersökts 2013 och det visar sig då finnas fog för homogenitetsresonemangen:109

19 av 20 styrelseledamöter hade en akademisk examen, kandidatexamen eller högre

3 av 4 styrelseledamöter var ekonomer eller ingenjörer

3 av 10 styrelseledamöter hade gått på Handelshögskolan i Stockholm

103 AllBright 2013b s. 11

104 AllBright 2013b s. 11.

105 Mått I.

106 Prop. 2013/14:1 bil. 3 s. 14.

107 SOU 2007:108 s. 51.

108 AllBright 2013b s. 13.

109 AllBright 2013a s. 3...

39

Bilaga 9

SOU 2014:6

7 av 10 ledamöter hade VD-erfarenhet

17 av 20 ledamöter var av svensk härkomst

3 av 10 nya valda ledamöter 2013 var kvinnor.

Ersättningen för ett styrelseuppdrag var 2013 för en man i genomsnitt 338 000 kr per år och för en kvinna 289 000 kronor. Detta hävdas bero på att största påverkan på ersättningsnivån har storlek på bolag och det förhållandet att männen oftare håller i ordförandeklubban.110

Även om siffror för bolagsstyrelserna i Sverige inte visar på jämställdhet var de ändå bland de bästa inom EU-27 2012. Inom EU var andelen män i styrelserna i de toppnoterade företagen 97 procent 2009.111 (I Sverige var 79 procent av ledamöterna i börsföretagen män 2013).

2012 var 84 procent av styrelseledamöterna i de 582 största börsföretagen inom EU-27 män (figur 6).

Källa: Europeiska kommissionen i SCB 2013b

110 AllBright 2013a s. 13.

111 Europaparlamentet 2009 s. 12.

40

SOU 2014:6

Bilaga 9

Vi ser alltså att Sverige ligger på 3:e plats, endast Finland och Lettland har högre siffror.

Bland ordförandena i nom EU-27 var 97 procent män, dvs. en siffra något högre än den svenska. I 15 av länderna fanns det ingen kvinna som är ordförande.

Andelen män i bolagsstyrelser minskade i genomsnitt med 4 procentenheter inom EU mellan oktober 2010 och oktober 2012. Utvecklingen har varit mycket ojämn mellan medlemsländerna. Störst minskning av andelen män i styrelserna finns i de länder som infört bindande bestämmelser. F.n. har 11 medlemsländer infört någon form av reglering för att förbättra könsfördelningen i företagen. Frankrike är ett av dessa länder och landet hade också den största minskningen under den perioden. Där minskade andelen män i bolagsstyrelser med 13 procentenheter till 75 procent (figur 7).112

Källa Europeiska kommissionen i SCB 2013b

112 SCB 2013b.

41

Bilaga 9

SOU 2014:6

Vi ser alltså att förändringstakten i Sverige är lägre eller lika med endast den i Rumänien, Slovakien, Ungern och Polen.

Europaparlamentet ställde sig i november 2013 bakom ett förslag till EU-direktiv om könskvotering. Förslaget går ut på att börsnoterade företag inom Europa ska tvingas införa insynsvänliga rekryteringar så att styrelseledamöterna till minst 40 procent består av män respektive kvinnor (f.n. är andelen män 82 procent). Målet ska enligt direktivet vara uppnått senast den 1 januari 2020. Nästa steg är att förslaget behandlas i ministerrådet.113

Inom OECD-området hade Norge, som 2003 införde en kvoteringslag, 2009 den lägsta andelen män när det gäller börsföretag, 62 procent. Den näst lägsta andelen hade Sverige med 81 procent och därefter kom Frankrike med 82 procent. Genomsnittet var 90 procent.114

5.2.2 Företagsledning – ledningsgrupp 84 procent män, VD 94 procent

Sedan 1990 har andelen män i företagsledningarna minskat något år från år (tabell 22).

115

116

Källor: AllBright 2013b s. 3 ff., SOU 2007:108 samt TCO 2013 s. 16

113 Frågan om kvotering i Sverige har behandlats bl.a. i Ds 2006:11.

114 OECD 2012 Chapter 15 Figure 15.1.

115 SOU 2007:108 s. 51.

116 TCO 2013 s.16.

42

SOU 2014:6

Bilaga 9

Källor: AllBright 2013a, AllBright 2013b samt TCO 2013 s. 16

När det gäller uppgifterna om ”Andel män i företagsledningar” är det värt notera att de största börsföretagen hade lägst andel män i företagsledningarna, 82 procent.117

86 företag saknade 2013 helt kvinnor i sina ledningsgrupper.

2012 var antalet företag 100.118

Vi ser alltså en svag utveckling när det gäller minskad andel män i företagsledningar. Andelen män som är VD är mycket hög. Andelen börsföretag med kvinnor i ledningen har dock ökat snabbt.

Andelen män i chefsställning i toppnoterade företag inom EU- 27 var 2009 97 procent.119

117 TCO 2013 s.16.

118 AllBright 2013b, s. 6.

119 Europaparlamentet 2009 s. 12.

43

Bilaga 9

SOU 2014:6

5.3 Aktiebolag

5.3.1 Styrelse – ledamöter 80 procent män, ordförande 84

Det finns skillnader i manlig och kvinnlig representation mellan börsföretag och samtliga aktiebolag (tabell 24).

Källor: SCB RAMS samt Bolagsverket.

Vi ser alltså att i förhållande till enbart börsföretagen är andelen manliga styrelseordföranden i samtliga aktiebolag lägre (84 procent 2011 för samtliga aktiebolag mot 95 procent 2013 för börsföretagen). När det gäller styrelseledamöter är dock bilden omvänd (80 procent mot 79 procent).

Medan andelen män som 2010 var styrelseordförande var ungefär lika, 90 procent, oavsett storleken på företag mätt i antal anställda minskade andelen successivt från 81 procent (företag med mindre än 50 anställda) till 73 (företag med mer än 500 anställda).120

Notabelt är f.ö. att männen i betydligt högre grad än kvinnor har ordinarie platser i styrelserna.

Utrikes födda skiljer ut sig på så sätt att de, i förhållande till totalsiffrorna inrikes och utrikes födda ovan, har 2 procentenheter lägre andel män som är styrelseordförande och 5 procentenheter lägre andel män som är styrelseledamöter.121

120 SCB RAMS samt Bolagsverket.

121 SCB RAMS samt Bolagsverket.

44

SOU 2014:6

Bilaga 9

5.3.2 Styrelser – män har flera uppdrag

Bland de styrelsemedlemmar som har 5 eller fler uppdrag är 87 procent män (tabell 25).

Källor: SCB RAMS samt Bolagsverket,

Vi ser att mellan de 2 år som ovan redovisas det inte finns någon påtaglig förändring när det gäller koncentrationen av styrelseuppdrag.

5.3.3 Företagsledning – VD 85 procent

Sedan 2004 har andelen män i företagsledande ställning minskat något (tabell 26).

122

Källa: SCB RAMS och Entreprenörskapsdatabasen

Vi ser här alltså en viss utveckling i jämställd riktning.

122 Den dagliga ledaren för företaget.

45

Bilaga 9

SOU 2014:6

5.4 Andra uppgifter om företag

5.4.1 Sveriges 500 största företag

Av Sveriges 500 största företag, baserat på koncerners omsättning, var det 2013 29 stycken (6 procent) som hade minst 30 procent kvinnor i sin styrelse och ledningsgrupp.123

5.4.2 Företag med 200 eller fler anställda - anställd 58 procent män, ledning 72, styrelse 77

Källa: SCB 2013a

Av alla privatägda företag hade 2013 80 procent (93 procent 2003) mansdominerade styrelser, dvs. styrelser med mer än 60 procent män. I 35 procent av företagen fanns endast män i styrelserna.124

Inom privat sektor utgjorde de kvinnliga cheferna 5 procent (4 procent 2002) av de kvinnliga anställda. Manliga cheferna utgjorde 8 (10 procent 2002) procent av de manliga anställda.125

83 procent av företagen ovan (75 procent 2002) bedrev organiserat jämställdhetsarbete.126

123 Veckans Affärer.

124 Detta avsnitt, 5.4.2 är baserat på SCB 2013a.

125 SCB 2013a s. 6.

126 SCB 2013a s. 19.

46

SOU 2014:6

Bilaga 9

6 Universitet och högskolor – forskande och undervisande personal 56 procent män, lektor 55, professor 77, rektor 62127

Andelen män har mellan 2002 och 2012 minskat inom samtliga anställningskategorier vid universitet och högskolor. Andelen män bland de nyanställda 2012 var lägre än bland dem som redan tidigare fanns inom de olika anställningskategorierna inom högskolan.

De tydligaste minskningarna har skett bland lektorer, professorer och bland de med så kallad meriteringsanställning (bl.a. forskarassistenter, biträdande lektorer och postdoktorer).128

För de centrala uppdragen och högre tjänsterna ser situationen ut på följande sätt (tabell 28):

127 Samtliga universitets- och högskolerektorer

128 UKÄ 2013.

47

Bilaga 9

SOU 2014:6

129	130	131
132	133	134

135

Källor: Petersson 2012, SCB, SOU 2007:108 samt UKÄ

Det kvantitativa jämställhetsmålet har nåtts för samtliga forskande och undervisande personal. Inom den gruppen har dock målet nåtts relativt snabbt för lektorer.

Andelen professorer som är män skiljer sig dock påtagligt från andelen män bland samtliga forskande och undervisande. Detta trots att 2012 andelen män bland de nyanställda var 65 procent gentemot 77 procent bland dem som tidigare var professorer.136 Detta indikeras av tabellen där vi ser en successivt något minskande andel män bland professorerna.

Andelen män bland professorerna inom EU 2010 låg nära den svenska siffran, 81 procent.

En utveckling har dock skett inom universitets- och högskolevärlden. Några märkesår:

1873 – Kvinnor fick tillträde till de svenska universiteten, dock inte till de juridiska och teologiska fakulteterna.137

1883 – Sverige och Norden fick sin första kvinnliga doktor138.

1889 - Sverige fick sin första kvinnliga professor139.

129 Avser 2000

130 Avser 2006.

131 Avser 2010

132 Avser 2000

133 Avser 2006

134 Avser 2010

135 I helårspersoner 58 900

136 UKÄ 2013.

137 URSS 2010 s. 36 och 97.

138 Ellen Fries vid Uppsala universitet. Källa: URSS 2002 s. 42.

48

SOU 2014:6

Bilaga 9

1897 – Sverige fick sin första kvinnliga doktor, tillika docent, i juridik140.

1909 – Sverige fick sin första kvinnliga teologie kandidat141

1937 – Sverige fick sin första ordinarie kvinnliga professor142 .

1965 - Lund fick sin första kvinnliga professor.143

1992 - Sverige och Europa fick sin första kvinnliga universitetsrektor144.

139 Sonja Kovalevsky som då blir professor i matematik vid privata Stockholms Högskola. Källa: URSS 2000 s. 37 och 82.

140 Elsa Eschelsson som fick dispens. Källa: URSS 2000 s. 97 f.

141 Emilia Fogelklou som fick dispens. Källa: URSS 2000 s. 97.

142 Nanna Swartz som då blir professor i medicin. Källa: URSS 2000 s. 107.

143 URSS 2000 s. 107.

144 Boel Flodgren.

49

Bilaga 9

SOU 2014:6

7 Svenska kyrkan

Den svenska kyrkan har gått från att vara en betydande religiös och världslig maktfaktor till att successivt bli mindre av en världslig makt.

Likväl har den inflytande i vårt samhälle.

7.1 Medlem 48 procent män, kyrkomöte 54, kyrkostyrelse 67

Utvecklingen i Svenska kyrkan vad gäller medlemmar och förtroendevalda ser ut på följande sätt (tabell 29).

145

Källor: Svenska kyrkan 2008, Svenska kyrkan 2012 samt Svenska kyrkan

Vi ser här ingen tydlig trend i jämställd riktning. Däremot kan noteras det som vi gjort så många gånger tidigare – ju högre upp i hierarkin desto högre andel män. Notabelt är också att ordförandeposterna innehas av män.

145 Totalt antal 2007 var 6 820 000 medlemmar.

50

SOU 2014:6

Bilaga 9

7.2 Samtliga biskopar och präster 58 procent män, kyrkoherde 74, biskop 79, ärkebiskop 0

Kyrkan har liksom flera av de verksamheter vi tidigare redovisat (domare, polis, åklagare etc.) gått från att vara en enkönad miljö till en tvåkönad dito. Den stora förändringen skedde 1960 när de första kvinnorna prästvigdes. Sedan dröjde det ända till 1997 då Sverige fick sin första kvinnliga biskop146.

Utvecklingen bland biskopar och präster ser ut på följande sätt (tabell 30).

Källor: Svenska kyrkan 2008 samt Svenska kyrkan 2012.

Vi ser här bl.a. en positiv utveckling för de flesta av kategorierna ovan. Dock ser vi, liksom tidigare, i stort att ju högre upp i hierarkin man kommer desto högre är andelen män. Ett påtagligt och historiskt undantag från detta gäller fr.o.m. 2014 på den högsta posten i och med att Svenska kyrkan fått en kvinnlig ärkebiskop (i rubriken har därför angivits 0 även om övriga uppgifter avser 2010)147.

146 Christina Odenberg.

147 Antje Jackelén.

51

Bilaga 9

SOU 2014:6

8 Massmedier – 63 procent män

När det gäller massmedier har vi inte haft tillgång till data från SCB e.d.

Vi använder oss därför av 3 andra källor.148

Enligt en av dessa källor149 hade 2007 män 57 procent av chefspositionerna inom public service/etermedier, 72 procent inom kommersiella medier, 84 procent inom morgontidningar, 85 procent inom A-pressen, 82 procent inom landsortspressen och 84 procent inom storstadspressen.

Enligt en annan källa150 hade 2009 66 procent av männen de styrande funktionerna (governance), 60 procent av posterna i högsta ledningen (top level management), 59 procent av posterna på senior managmentnivå och 51 procent av posterna på middle management-nivå. Totala andelen män, inklusive administrativ personal var 51 procent. Här kan vi alltså notera det som vi gjort så många gånger tidigare – ju högre upp i hierarkin desto högre andel män.

En tredje uppgift kommer från en LO-undersökning151. Enligt denna var 63 procent (10 av 16) i ”mediamakteliten” 2011 män. Motsvarande siffra 2007 var densamma och 2002 69 procent.

I brist på säkrare uppgifter152 använder vi 63 procent som siffra för ledande positioner inom massmedia.

148 I EIGE 2013 finns uppgifter om jämställdheten inom medieföretag inom EU. Den innehåller dock bara svenska företag så vi refererar inte till den rapporten här.

149 SOU 2007:108 s. 146.

150 IWMF 2011 s. 330 ff. Baserad på 9 nyhetsföretag – 6 tidningar, 2 Tv-stationer och 1 radiostation med totalt 2 300 anställda

151 LO 2013b. Se vidare avsnitt 13.

152 Nordicom arbetar med ett projekt där man bl.a. kartlägger vilken könsuppdelad statistik som finns tillgänglig för mediebranschen i Norden inom film, journalistik, reklam och dataspel. Data kommer att levereras till SCB våren 2014.

52

SOU 2014:6

Bilaga 9

9 Fyra akademier – 70 procent män

Representationen i Konstakademin, Musikaliska akademin, Samfunder de nio och Svenska akademin ser ut på följande sätt (tabell 31):

Källa: www.konstakademin.se/sv/konstakademien/ledamoter

www.musakad.se/omakademien/organisation/ledamoter.39.html

www.samfundetdenio.se/menu.htm

www.svenskaakademien.se/akademien/de_aderton

Vi ser alltså en manlig dominans i tre av de fyra akademierna. Vi ser också en svag tendens mot en minskande andel män.

53

Bilaga 9

SOU 2014:6

10 Arbetsmarknadens parter

10.1 Arbetstagare

8 procent av alla män och 7 procent av alla kvinnor i åldern 16–64 år var 2010–2011 aktiva i en facklig organisation.153 Här beskrivs könsfördelningen inom de 3 största organisationerna.

10.1.1 LO – medlem 54 procent män, kongress 56, styrelse 83, ordförande 100

154

155

Källor: LO, LOs hemsida, LO 2013a, LO i SCB, Hitta statistik, Temaområden, Jämställdhet, Indikatorer, Förtroendevalda i fackliga organisationer samt SOU 2007:108 s. 125 f

Vi ser alltså en utveckling mot kvantitativ jämställdhet i representantskap och kongress där andelarna också väl avspeglar andelen medlemmar. Vi ser inte samma utveckling vad gäller styrelse, förbundsordföranden och LO:s ordförande.

153 SCB ULF.

154 Ordförandeskifte 2012.

155 SOU 2007:108 s. 125. Avser 2007.

54

SOU 2014:6

Bilaga 9

Enligt LO beror könsfördelningen på att LO har annan struktur än TCO och SACO och att dessa organisationer har fler kvinnliga än manliga medlemmar156.

LO fick sin första kvinnliga ordförande 2000157.

10.1.2 TCO – medlem 39 procent män, kongress 43, styrelse 44, ordförande 0

158

Källor: SCB 2012c, TCO, TCO i SCB, Hitta statistik, Temaområden, Jämställdhet, Indikatorer,

Förtroendevalda i fackliga organisationer samt www.tco.se, Medlemsstatistik.

Vi ser alltså en utveckling mot kvantitativ jämställdhet där 40–60 nåtts.

I förhållande till könsfördelningen bland medlemmarna är männen något överrepresenterade vad gäller kongress och styrelse. Tendensen att män i ledande funktioner var starkt överrepresenterade på 70- och 80-talet är klart bruten.

TCO fick sin första kvinnliga ordförande 1994159.

156 I LO 2013 förs en diskussion om bl.a. maskulinitet och ledarskapskultur i facket.

157 Wanja Lundby-Wedin.

158 Aktiva medlemmar.

159 Inger Ohlson.

55

Bilaga 9

SOU 2014:6

10.1.3 Saco – medlem 47 procent män, kongress 57, styrelse 45, ordförande 100

160

161

Källa: SACO

Vi ser alltså en utveckling mot kvantitativ jämställdhet där 40-60 nåtts. Saco har den jämnaste könsfördelningen bland fackföreningarna.

Saco fick sin första kvinnliga ordförande 2001162.

10.2 Arbetsgivare

Stora arbetsgivarorganisationer i Sverige är Svenskt Näringsliv, Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivarverket och SKL. Här fokuserar vi på Svenskt Näringsliv.

160 Avser 2001.

161 Ej kongressår.

162 Anna Ekström.

56

SOU 2014:6

Bilaga 9

10.2.1 Svenskt Näringsliv – stämma 85 procent män, styrelse 77, arbetsutskott 71, ordförande 100

163

Källa: Svenskt Näringsliv

I Svenskt Näringsliv, som bildades 2001, ser vi alltså ett annorlunda förhållande än vad som är vanligt – könsfördelningen blir jämnare högre upp i hierarkin.

Svenskt Näringsliv fick sin första kvinnliga ordförande 2007164.

163 Ordförandeskifte.

164 Signhild Arnegård Hansen.

57

Bilaga 9

SOU 2014:6

11 Riksidrottsförbundet – medlem 59 procent män, styrelse 45, ordförande 0

Källa: Riksidrottsförbundet.

Vi ser alltså en blandad bild där styrelsen har en kvantitativ jämställdhet som följer medlemsantalet. I övrigt är målet inte nått men en utveckling i jämställd riktning sker.

RF fick sin första kvinnliga ordförande 2005167.

165 Avser 2013.

166 Avser 2013.

167 Kerstin Mattsson Wejber.

58

SOU 2014:6

Bilaga 9

12 Ordenssällskap m.fl.

Det finns ett stort antal ordenssällskap m.fl. i Sverige. Vissa av dem finns enbart i Sverige och andra finns i flera länder. Det är svårt att veta vilka maktpositioner de har, i vissa fall antalet medlemmar, etc. Eftersom deras medlemmar ofta tillhör de mer resursstarka grupperna i samhället kan man dock anta att de har en reellt sett viktig roll i det faktiska maktutövandet i samhället, då de erbjuder viktiga mötesplatser som ger tillfälle för maktskapande.

Vissa av dem har enbart män som medlemmar, andra har kungligt beskydd. Här nämns ett antal av dem i bokstavsordning inom respektive grupp.168

12.1 För enbart män och med kungligt beskydd

Coldinuorden, grundad 1755

Neptuniororden, grundad 1812

Par Bricole, grundad 1779, 4730 medlemmar

Svenska Frimurare Orden, grundad 1735, 15 000 medlemmar.

12.2 För män och kvinnor och med kungligt beskydd

Amarantherorden (Stora Amaranter Orden), grundad 1653

Götiska Förbundet, grundat 1815

Innocence Orden, grundad 1765

Odd Fellows (med kvinnoorganisation Rebecka), grundad 1884, Rebecka grundad 1967, 40 000 medlemmar

Svea Orden, grundad 1793.

168 Källor: Uttolkning av respektive organisations hemsida samt Wikipedia.

59

Bilaga 9

SOU 2014:6

12.3 För enbart män, övriga ordenssällskap

Ordenssällskapet W:6, grundat 1851, 6 500 medlemmar

Tempel Riddare Orden, grundad 1887

Timmermansorden, grundad 1761.

Därutöver finns bl.a. Johanniterorden som är en riddarorden med kungligt beskydd, grundad 1920, 360 medlemmar.

12.4 Övriga

Nya Sällskapet (Adelsklubben), grundat 1874, 400 medlemmar

Rotary, grundat 1926, 26 400 medlemmar. Organisationen, som har såväl manliga som kvinnliga medlemmar, är ” … en världsomspännande organisation för ledande personer inom affärsvärld och yrkesliv …”. Medlemmarna ”… i en rotaryklubb utgör ett tvärsnitt av det lokala affärs- och yrkeslivet”.169 170

Royal Bachelors Club, grundad 1769, 1 040 medlemmar

Sällskapet, grundat 1800, 2 000 medlemmar.

169 www.rotary.se

170 I en underlagsrapport till vår utredning, Känslan och platsens betydelse för mäns sociala organisering har Robert Hamrén behandlat de ideal vad gäller utseende, beteende och image som kan gälla inom Rotary.

60

SOU 2014:6

Bilaga 9

13 Makteliten enligt LO

LO gör i stort årligen undersökningar av det som av LO kallar makteliten. Den senast publicerade undersökningen presenterades 2013171 och avser främst inkomstutvecklingen. Resultatet har dock värde i vårt studium av mäns maktpositioner.

LO har delat upp makteliten i olika grupper och resultatet ser ut på följande sätt (tabell 37):

Källa: LO 2013b

171 LO 2013b.

172 Hovet, domstolarna, kyrkan, militären och utrikesförvaltningen.

61

Bilaga 9

SOU 2014:6

Vi ser här med avseende på jämställdhet

1950–1970, stillastående

1970–1980, stillastående med undantag för en 10-procentig rörelse när det gäller riksdag, universitets- och forskarvärlden och en något större inom media.

1980–1990, stillastående med undantag för riksdag och i viss mån kommuner och ”överhetssamhället”

1990–2002, utveckling huvudsakligen inom offentlig sektor inklusive politiken, media, arbetsmarknadens parter och folkrörelseorganisationer, dvs. sektorer med påtaglig aktiv insyn och demokratiska inslag

2002–, några förskjutningar men tendens till minskat tempo i jämställd riktning. Högre tempo dock när det gäller kommunala bolag och överhetssamhället.

De av LO valda grupperna har inom sig relativt få personer. Dock, de huvudsakliga tendenserna sammanfaller med de resultat vi tidigare visat.

62

SOU 2014:6

Bilaga 9

14 Sveriges 100 mäktigaste enligt Fokus

Tidningen Fokus gör bedömningar av vilka som är makthavare i Sverige. Redaktionen väljer ut 300 svenska makthavare från politik, näringsliv, vetenskap och kultur som den anser kan konkurrera om en plats på topp 100.173 Dessa makthavares inflytande mäts sedan i fyra olika kategorier: mediegenomslag, formell makt, informell makt och extraordinära faktorer. Resultatet från 2 år presenteras nedan (tabell 38):

Källor: Fokus 2008 samt Fokus 2013

Vi ser här en kraftig manlig dominans i toppen som sedan i stort vid de båda tillfällena avtar allt eftersom kretsen av personer antalsmässigt vidgas. Notabelt är dock att mäns andel ökat mellan de 2 åren.

173 Fokus 2007.

63

Bilaga 9

SOU 2014:6

15 Attityder kring män och kvinnor som ledare

15.1 Sverige och Norge

I en undersökning 2010174 ställdes frågor kring mäns och kvinnors chefskap. I det segment av respondenter som klassades som

”Förutsättningslöst positiva till jämställdhet” (35 procent av respondenterna) instämde 2 procent i påståendet att det är naturligare för män att vara chefer. I det segmentet var det ungefär hälften män och hälften kvinnor, en större andel än i andra segment förvärvsarbetade, en större andel arbetade i offentliga sektorn och relativt många var högskoleutbildade.

I det segment som klassades som ”Positiv till jämställdhet under vissa förutsättningar” (26 procent) instämde 36 procent (högst av alla segment) i påståendet att det är naturligare för män att vara chefer. Segmentet bestod i relativt hög grad av studerande, men också en hel del pensionärer. Det var en lägre andel av heltidsarbetande, de hade lägre inkomster än i andra grupper och färre än i andra segment hade egna barn.

I en attitydundersökning175 gjordes påståendet ”Män är bättre ledare än kvinnor”. På en skala 1–5 där 5 står för instämmer helt nåddes totalresultatet 1,8, dvs. en tämligen låg grad av instämmande. Värdet var högre för män än kvinnor och bland männen instämde män över 35 år mer än yngre män. Bland kvinnorna instämde i stort samma åldersgrupp, 35–54,minst. Bland de yngre är killarna i högre grad än tjejerna positivt inställda till påståendet att män är bättre ledare. Man kan av detta möjligen dra slutsatsen att män, även de yngre, tenderar överskatta sig själv alternativt kvinnor underskatta sig själv. Man kan också notera att de kvinnor som varit ute i arbetslivet en tid i lägst

174 TNS/Sifo 2010.

175 Ungdomsstyrelsen 2013b s. 48 ff.

64

SOU 2014:6

Bilaga 9

grad sluter an till påståendet om mäns suveränitet. Måhända har de fått en mer realistisk bild?

I samma undersökning gjordes också påståendet att man bör kvotera in kvinnor i till exempel företagsstyrelser och inom vissa mansdominerande yrken. Detta fick relativt hög anslutning. Medelvärdet för unga är 2,9, där medelvärdet bland killar var tydligt lägre jämfört med bland tjejer. Påståendet fick störst utsträckning stöd i den yngsta ålderskategorin 16–19 år och i minst utsträckning i gruppen 35–54 år.

I en omfattande norsk undersökning176 ställdes påståendet ”Menn er bedre politiske ledere enn kvinner”. 60 procent av männen var helt eller delvis oeniga med påståendet medan 80 procent av kvinnorna var det. Även här ser vi en tendens till mäns överskattning av sig själva.

15.2 EU

Eurobarometer har gjort undersökning av bland annat européers inställning till kvinnor och chefskap.177 Flera påståenden gjordes

1. ”Kvinnor är mindre intresserade än män av poster med ansvar”.

30 procent av respondenterna höll med (31 procent av de svenska), 66 procent höll inte med. I alla länder förutom Danmark (51 procent) höll majoriteten inte med. Kvinnor och personer i åldern 25–34 dominerade i gruppen ”höll inte med”.

2. ”Kvinnor är mindre villiga än män för att kämpa för en egen karriär”. 33 procent höll med (48 procent av de svenska, den näst högsta siffran bland alla länderna), 64 procent höll inte med. I alla länder förutom Finland (50 procent) höll majoriteten inte med.

3. ”Kvinnor har mindre frihet till följd av deras familjeansvar”. 76 procent höll med (75 procent av de svenska), 22 procent inte. I alla länder höll mer än 66 procent av respondenterna med om påståendet. Kvinnor hade högre siffror än män (79 respektive 72 procent).

4. ”Affärsvärlden domineras av män som inte har tillräckligt förtroende för kvinnor”. 74 procent höll med (80 procent av de svenska), 21 procent höll inte med. Kvinnor höll med i större omfattning än män (78 respektive 68 procent)

176 LOGG 2007.

177 EC 2010.

65

Bilaga 9

SOU 2014:6

5. ”Kvinnor har inte alltid de nödvändiga kvaliteter och kunskaper för att ta poster med ansvar”. 26 procent höll med (11 procent av de svenska, den lägsta siffran bland alla länderna), 71 procent höll inte med. Kvinnor höll inte med i högre omfattning än män (75 procent respektive 68 procent).

Eurobarometers summering av undersökningen är ”vi kan se att en majoritet av européerna inte tvivlar på talangen och förmågorna hos kvinnorna och att de tror att de är rättvist att kvinnor ska ha samma rättigheter till högstatusjobb. Européer är också övertygade att kvinnor har den nödvändiga ”driven” och önskan att nå sådana mål. Emellertid, det är brett accepterat att kvinnor hålls tillbaka från dessa ambitioner genom deras traditionella roll som familjevårdare.”178

Ur ett svenskt perspektiv är svaren på påstående 3, 4 och 5 föga förvånande. Det är däremot svaren på påstående 1 och i än större utsträckning svaren på påstående 2. Det är de nordiska länderna med högt kvinnligt arbetskraftsdeltagande som är de som kommer på plats 1 (Finland), plats 2 (Sverige) och plats 4 (Danmark) vad gäller att hålla med påstående 2.

178 EC 2010 s. 75.

66

SOU 2014:6

Bilaga 9

16 Eliten i Norge

I Norge gjordes 2001 en omfattande ledarskapsundersökning som kom att kallas elitundersökningen179. Resultaten, som torde ha viss relevans även för Sverige, visar bl.a. att de resursstarka i termer av utbildning och ekonomi dominerande bland eliten.180

I en samlebetraktning ble utvalget karakterisert som «middelaldrende hvite menn med overog middelklassebakgrunn» (Skjeie og Teigen 2003, side 58); så godt som samtlige hadde etnisk norsk bakgrunn; de hadde oftere vokst opp i Oslo og andre større byer, og kom bare unntaksvis fra små landbruksog fiskerikommuner i distriktene. Mest urban var næringslivseliten, og lederne innenfor justissektoren. Utdanningsnivået var mye høyere enn det vi finner i befolkningen ellers; svært mange av disse eliteposisjonene forutsetter også høyere utdanning. De dominerende utdanningstypene var jurist, sivilingeniør og siviløkonom.

Samma mönster gick också igenom vad gäller politikerna:

Men også blant politikerne, det vil si innenfor en sektor der det ikke stilles formelle utdanningskrav for topposisjonene, var utdanningsnivået mye høyere enn i befolkningen for øvrig. Det var i hovedsak ikke forskjeller mellom eliteutvalgets ganger så mange i eliteutvalget som i befolkningen hadde familiebakgrunn i det undersøkelsen klassifiserte som overklassen eller øvre middelklasse. Inntektsnivået var over tre ganger høyere i eliteutvalget enn i befolkningen, og næringslivslederne hadde i snitt fire ganger så høy inntekt som lederne i offentlig sektor.

Det fanns också skillnader mellan mäns och kvinnors ekonomiska resurser:

179 Undersökningen gjordes i regi av Makt- och demokratiutredningen. Urvalet var 1725 personer och intervjudata gav grund för att kartlägga bl.a. uppväxtplats, åldersfördelning, utbildning och klassbakgrund men inte etnisk bakgrund. Resultatet har bl.a. återgetts i NOU 2012:15. kapitel 8.4.2.

180 NOU 2012:15 kapitel 8.4.2.

67

Bilaga 9

SOU 2014:6

Det var gjennomgående kjønnsforskjeller i inntekt i eliteutvalget og totalt tjente mennene dobbelt så mye som kvinnene.

Man fann även andra könsskillnader när det gällde familjesituation:

I intervjuene ble det også spurt om familiesituasjon og omsorgsansvar. Ni av ti ledere i utvalget var gifte eller samboere. Relativt sett var det flere kvinner enn menn som levde alene, eventuelt sammen med barn. For de aller fleste topposisjonene var arbeidsdagen lang og svært mange hadde partnere som også jobbet mye. Forskjellene mellom kvinner og menn var likevel store med hensyn til fordelingen av arbeidsog omsorgstid i parforholdene. Blant dem med barn var det nærmere halvparten som fortsatt hadde hjemmeboende barn; halvparten av disse igjen hadde barn under 12 år. Blant menns partnere arbeidet om lag 60 prosent mer enn 30 timer i uka, mens deltidsandelen og andelen ikke yrkesaktive var omtrent like store. Blant kvinnenes partnere arbeidet de aller fleste enten fulltid eller også «mertid»; det vil si mer enn 45 timer per uke

2011 följdes elitundersökningen upp och man fann då positiva förändringar vad gäller relationen andel män och kvinnor inom olika sektorer. Störst var de inom kyrkan, polis- och rättsväsen, förvaltning samt forskning och högre utbildning (figur 8).

Källa: NOU 2012:15 kapitel 8, figur 8.12

Den slutsats som drogs i den norska utredningen om skillnaden mellan 2001 och 2010 handlade bl.a. om den fortsatta mansdominansen:181

181 NOU 2012:15 kapitel 8.4.3.

68

SOU 2014:6

Bilaga 9

Totalt har mannsdominansen krympet fra en mannsandel på 83 prosent til en mannsandel på 75 prosent over de siste ti årene. I dag er altså tre av fire toppledere menn. Mannsdominansen er med andre ord fortsatt formidabel, innenfor eliteutvalget som helhet. Mest påfallende er den endringen som har skjedd innenfor lederstrata som i all hovedsak tilhører offentlig sektor.

Och uppsummeringen och värderingen kom att fokusera på familjebakgrund och utbildning:182

Norske topposisjoner er sterkt klasseselekterte, i den forstand at det har vært en klar sammenheng mellom en privilegert sosial familiebakgrunn og rekruttering til disse lederposisjonene. Slik eliteutvalget er definert og avgrenset, omfatter det samtidig posisjoner som i stor utstrekning krever bestemte former for høyere utdanning. Norske topposisjoner er, i en samlebetraktning, ikke preget av mangfold, eller diversitet. I stedet tyder alt på at de stadig er dominert av middelaldrende menn med etnisk norsk bakgrunn.

Vi har vad gäller svenska förhållanden inte haft tillgång till data och resurser för att diskutera utbildning, ekonomi, familjebakgrund, familjesituation, etc. för dem med maktpositioner i Sverige183.

Dock, den norska elitens könsfördelning liknar till stora delar den svenska. Bl.a. till följd av detta skulle vi vara förvånade om inte mycket av det som karakteriserar män – och kvinnor – med makt i Norge också är giltigt i Sverige.

182 NOU 2012:15 kapitel 8.4.4.

183 Undersökningar av förhållandena i Sverige redovisas bl.a. i Ds 2005:12 och Göransson 2006.

69

Bilaga 9

SOU 2014:6

17 Summering och reflektioner

Vi har valt att summera de resultat vi funnit vad gäller mäns makt på två olika sätt, dels i form av diagram (avsnitt 17.1), dels i form av text (avsnitt 17.2). Diagrammen har vi gjort dels per samhällsområde (figur 9 a och b), dels i fallande ordning från 100 procent män till 0 procent män (figur 10 a och b). De två diagrammen är inte helt lätta att överskåda och för läsbarhets skull har vi delat dem i två delar vardera. Det skulle kanske vara möjligt att räkna fram ett index för att förenkla informationen i diagrammen men det har vi inte funnit möjligt att göra på ett rättvisande sätt.

Det förtjänas igen att påpekas att vi gjort ett urval av mer eller mindre viktiga maktpositioner i samhället, därmed långt ifrån alla. Vi bedömer dock att de vi valt, bl.a. när vi jämför med de urval som gjorts i ovan nämna tidigare svenska undersökningar är tillräckligt belysande för att ge en bild av maktfördelningen mellan män och kvinnor. De säger dock inget om fördelningen inom gruppen män respektive kvinnor. Vi återkommer till detta senare i avsnitt 17.3.

17.1 Mäns maktpositioner efter samhällsområde

Detta diagram, i två delar, åskådliggör könsfördelningen i den ordning vi presenterat samhällsområdena i denna rapport. För att ge en bild av eventuella förändringar som skett över cirka ett 10-årsintervall, när vi haft tillgång till sådana uppgifter, har en markering skett i varje liggande stapel. Staplarna inklusive ej ifyllda rutor markerar dagens läge. Jämställdhetsintervallet (40–60 procent) har markerats.

70

SOU 2014:6

Bilaga 9

71

Bilaga 9

SOU 2014:6

72

SOU 2014:6

Bilaga 9

17.2 Mäns maktpositioner från 100 till 0 procent

Detta diagram åskådliggör könsfördelningen i rangordning – från 100 procent män till 0 procent. Diagrammet är delat i 2 delar, del 1 i vilken andelen män är större än 60 procent, alltså utanför det s.k. jämställdhetsintervallet samt del 2 som omfattar jämställdhetsintervallet och där den manliga andelen är mindre än 40 procent.

73

Bilaga 9

SOU 2014:6

74

SOU 2014:6

Bilaga 9

75

Bilaga 9

SOU 2014:6

17.3 Män, makten och utvecklingen

Vår genomgång i denna rapport visar entydigt och odiskutabelt att det är ett kön som är klart överrepresenterat när det gäller maktpositioner än det andra inom de flesta samhällsområden. Det kan vara behövligt att först slå fast detta.

En inte helt oviktig fråga i sammanhanget är hur man ska se på det så kallade jämställdhetsintervallet. Om t.ex. en verksamhet har 80 procent män är då målet/förväntan att ledningen för den verksamheten ska ligga i jämställdhetsintervallet? Vi lämnar inte här något svar på den frågan utan försöker i det följande hantera båda förhållandena när frågeställningen är relevant, dvs. då totala antalet anställda inom verksamhetens ledning ligger utanför jämställdhetsintervallet.

De stora linjerna, utöver den manliga dominansen, är i huvudsak följande när vi i huvudsak studerar de högre nivåerna inom respektive verksamhet:

Det finns sammantaget vissa skillnader mellan könen när det gäller valdeltagande men de mer påtagliga skillnaderna syns när det gäller civilstånd, inkomst, socioekonomi, utbildningsnivå och inrikes/utrikes födda.

Vid en jämförelse internationellt ligger Sverige, baserat på vårt urval, generellt långt framme när det gäller jämställdhet i maktpositioner. Ett exempel på detta är inom politiken. Från denna huvudiakttagelse finns undantag. Det gäller bl.a. totala andelen män bland cheferna där Sverige har något högre andel än flera andra länder.

Det har hittills varit en generell utveckling i mer jämställd riktning över tid. Går vi t.ex. tillbaka till 1950-talet är den bitvis dramatiskt när det gäller t.ex. förekomsten av och andelen kvinnliga domare, åklagare, poliser, präster och statsråd.

Under den senaste 10-årsperioden har påtagliga framsteg gjorts inom t.ex. verksamheter som statliga företag, TCO och därutöver t.ex. statliga myndighetschefer. Utvecklingen vad gäller börsföretag är dock ett stort undantag.

Ett mycket vanligt mönster är att andelen män ökar successivt uppåt i hierarkin, må vara inom politiken, offentlig förvaltning eller näringsliv. Tydliga exempel på detta är kommunpolitiken och kommunförvaltningen, landstingsförvaltningen, privata

76

SOU 2014:6

Bilaga 9

sektorn generellt, Svenska kyrkan och LO. Undantag finns dock, t.ex. landstingens politiska ledning och Svenskt Näringsliv.

De absolut högsta posterna innehas vanligtvis av män. Exempel på detta är statsminister, statschef, riksåklagare, rikspolischef och överbefälhavare. Undantag finns dock, t.ex. ordföranden i Högsta domstolen, ärkebiskopen samt ordförandena i TCO och i Riksidrottsförbundet.

Samhällsområden som är klart ”medlemsstyrda”, som är mer demokratiska till sin natur och beroende av sina röster och ”medlemmar” har bättre könsmässig representativitet. Exempel på detta är politiken, rikspolitikens ”avläggare” statliga myndigheter, TCO och SACO. Dessa verksamheter är ofta föremål för aktiv insyn. Undantag finns dock, t.ex. LO.

På nationell nivå är det i flera fall mer jämställt än på regional och lokal. Exempel på detta är politiken och statlig förvaltning. Även här gäller att dessa verksamheter oftare är föremål för aktiv insyn, det finns helt enkelt ett ”tryck”. Undantag finns dock, t.ex. vad gäller de absolut högsta posterna på nationell nivå.

Inom respektive samhällsområde ser det i stort ut på följande sätt:

Politiken är jämförelsevis jämställd och i den kategorin skiljer landstingen ut sig som mest jämställda och kommuner som minst. I kommunpolitiken märks tydligast den hierarki vi tidigare nämnt – ju högre upp, desto större andel män.

I offentlig förvaltning skiljer sig staten ut som den mest jämställda. Siffror inom jämställdhetsintervallet har högsta chefer inom kommun och landsting men i förhållande till könsfördelningen bland de anställda är männen klart överrepresenterade (21 procent av de anställda och drygt 50 procent av de högre cheferna).

Domare, åklagare och polis utvecklas i jämställd riktning, särskilt åklagarväsendet.

Styrelserna i de statliga företagen kontrasterar starkt positivt i jämförelse med dem inom den privata sektorn.

Börsföretagen är mycket ojämställda även om man beaktar att det är en klart större andel män än kvinnor som arbetar inom dessa företag. Ojämställdheten gäller såväl styrelser som verk-

77

Bilaga 9

SOU 2014:6

ställande direktör. Så länge situationen fortsätter att se ut som den gör riskerar ojämställdheten, trots att det endast rör sig om nästan exakt 1 000 män, att befästa en bild av män som maktbevarande och föga jämställda – en bild som sannolikt är till påtaglig skada för bilden av män generellt.

Aktiebolagen är också ojämställda, dock i mindre omfattning än börsföretagen.

Universitet och högskolor ”släpar efter” när det gäller professorer

– 3 av 4 är män.

Svenska Kyrkan har gjort framsteg i jämställd riktning inte minst nu när kyrkan har en kvinnlig ärkebiskop.

Bland arbetstagarorganisationerna är TCO och SACO klart jämställda organisationer, särskilt SACO. LO är ett exempel på en organisation där andelen män ökar successivt uppåt i hierarkin.

Riksidrottsförbundet uppvisar en blandad bild men en utveckling i jämställd riktning sker.

Ordenssällskap m.fl. är organisationer som i många fall är enkönade och i många fall rekryterar män från samhällets högre skikt. Det kan därför antas att de erbjuder viktiga mötesplatser som ger tillfälle för maktskapande.

Det är nu inte vilka män som helst vi behandlat ovan – kanske i storleksordningen 10 000 när vi talar om styrelser, högre chefer etc.

I jämställdhetsdebatten figurerar inte sällan som en slags manlig modell den vite, heterosexuelle, framgångsrike mannen. Om vi antar, utifrån den diskussion vi fört ovan som enbart baserar sig på maktpositioner i siffror, att dessa i Sverige är 10 000 personer så skulle det motsvara 3 promille av männen i åldern 25–74 år. Givet denna volym, som är än mindre om vi använder oss av tidningen Fokus eller LO:s beräkningar, kan man verkligen diskutera om denne modellman är ett rimligt utgångsobjekt i en jämställdhetsdebatt.

Vi har inte resurser att här fördjupa oss i frågeställningen hur intressant den än kan vara.

Det finns utifrån den genomgång vi gjort ovan möjlighet för många fler fördjupningar och analyser, t.ex.

vad förklarar den generella utvecklingen inom olika områden

vad avviker från den och hur kan det förklaras

78

SOU 2014:6

Bilaga 9

familjebakgrund, ekonomi och utbildning, etc. för de män vi behandlat i denna rapport.

Det är frågor bland andra som söker sitt svar, svar som vi inom ramen för vår utredning inte haft möjlighet att ge även om det hade varit mycket intressant att få dem för att nå djupare förståelse om maktens mekanismer.

79

Bilaga 9

SOU 2014:6

Referenser

AllBright (2013a). Lika barn leka bäst – en kartläggning över homogeniteten i svenska börsbolagsstyrelser.

AllBright (2013b). Två steg framåt, ett steg bakåt, AllBrightrapporten 2013.

Bolagsverket Budgetpropositioner

Dagens Arena (2012). ”Undermålig jämställdhet i kommunala bolag”, 1 oktober 2012.

Dagens Samhälle (2013). ”Sveriges gubbkommuner”, 11 september 2013.

Domstolsverket

Ds 2005:12. Makten och mångfalden. Eliter och etnicitet i Sverige

(red. Anita Göransson). Rapport från Integrationspolitiska maktutredningens forskningsprogram. Stockholm: Fritzes.

Ds 2006:11. Könsfördelningen i bolagsstyrelser.

EC (2010). Gender Equality in the EU in 2009. Report, Special Eurobarometer 326, European Commission

EIGE (2013). Review of the implementation of the Beijing Platform for Action in the EU Member States: Women and the Media – Advancing gender equality in decision-making in media organisations. European Institute for Gender Equality. Luxemburg: Publications Office of the European Union.

Eurobarometer (2010). Eurobarometer februari 2010.

Europaparlamentet (2009). ”Meddelande till ledamöterna (03) 28 juli 2009”.

Europeiska kommissionen. Fokus (2007). 2–9 november 2007

80

SOU 2014:6

Bilaga 9

Fokus (2008). 14–21 november 2008. Fokus (2013). 22–28 november 2013.

Fristedt, Daniel; Larsson, Åsa och Sundqvist Sven-Ivan (2013).

Styrelser och revisorer i Sveriges börsföretag 2013–2014.

Försvaret

Genus (2010). ”Lång väg till varannan damernas”. I Genus 2/2010, Nationella sekretariatet för genusforskning.

Göransson, Anita (red.) (2006). Maktens kön. Kvinnor och män i den svenska makteliten på 2000-talet. Nora: Nya Doxa Bokförlag.

Hewlett, Sylvia Ann (2002). “Executive women and the myth of having it all”. I Harvard Business Review.

International Women´s Media Foundation (IWMF), (2011).

Global Report on the Status of Woman in the News Media.

Kommittéberättelsen (2013). Statsrådsberedningen LO

LO (2013a). Jämställd representation 2013 – om kvinnors och mäns inflytande och makt i LO.

LO (2013b). Makteliten – klyftorna består.

LOGG (2007). Livsløp generasjon og kjønn. (”LOGG er en sammenslåing av Nor-LAG 07-08 og Generations and Gender Survey fra 2007. Respondenter: Det var om lag 15 000 respondenter i LOGG, hvorav 4000 har deltatt i begge runder. NorLAGs panelutvalg var mellom 40–79 år ved første runde av datainnsamling. LOGG inkluderer et representativt utvalg av befolkningen 18 til 84 år.”) Refererad i NOU 2012:15

Löfström, Åsa (2012). Betygsgapet mellan flickor och pojkar: konsekvenser för framtidens arbetsmarknad. Framtidskommissionens rapport nr 11. Stockholm: Elanders.

Makt- och demokratiutredningen, Norge (2001). (Urvalet var 1725 personer och intervjudata gav grund för att kartlägga bl.a. uppväxtplats, åldersfördelning, utbildning och klassbakgrund men inte etnisk bakgrund.)

Mandel, Hadas och Semyonov, Moshe (2006). A welfare state paradox:

State Intervention and women’s employment opportunities in 22 countries. I American Journal of Sociology.

MI/SCB (2013); Löner och sysselsättning inom statlig sektor 2012.

Medlingsinstitutet och SCB

81

Bilaga 9

SOU 2014:6

MI/SCB. Lönestrukturstatistik, Medlingsinstitutet och SCB NOU 2012:15. Politikk for likestilling

OECD (2012). Closing the Gender Gap, Act Now

OECD (FD); OECD Family Database. 1 2 http://dx.doi.org/10.1787/888932675956

Ordenssällskaps m.fl. hemsidor

Oskarsson, Maria (2013). Specialbearbetning av ”Det (o)jämlika politiska medborgarskapet”. I Politisk alienation vs politisk integration. I Lycksalighetens ö, SOM-undersökningen 2010, SOM-rapport nr 52.

Persson, Inga och Wadensjö, Eskil (1998). Glastak och glasväggar?: Den könssegregerade arbetsmarknaden: rapport till Utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män. I SOU 1997:137.

Peterson, Helen (2011). Akademiskt ledarskap i balans? Kvinnor på ledande positioner i universitet och högskolor 1990-2012. Rapport från IDAS, Institutionen för Tema, Linköpings universitet.

Prop. 2006/07 UO 2 bil.

Prop. 2008/09:1, bet. 2008/09: AU1, rskr. 2008/09:115. Prop. 2013/14:1 bil. 2.

Prop. 2013/14:1 bil. 3. Ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män.

Prop. 2013/14:1 UO 2 bil. Statsförvaltningens utveckling.

Regeringen. Verksamhetsberättelser för företag med statligt ägande.

Regeringskansliet, Förvaltningsavdelningen. Regeringskansliet. Regeringskansliets årsböcker.

Renstig och Henrekson (2004). Perceived career impediments - a database, Women’s Business Research Institute

Riksidrottsförbundet Rikspolisstyrelsen

Riksdagens utredningstjänst (RUT) SACO

SCB (1986). Kvinno- och mansvärlden. Fakta om jämställdhet i Sverige 1986. Stockholm: Statistiska centralbyrån, 1986.

SCB (2002). Allmänna valen 2002.

82

SOU 2014:6 Bilaga 9

SCB (2006). Allmänna valen 2006.

SCB (2008). Integration – en beskrivning av läget i Sverige.

Integration: rapport 1.

SCB (2010). Allmänna valen 2010. SCB (2011). Åttapartivalet 2010.

SCB (2012a). Förtroendevalda i kommuner och landsting 2011.

Demokratistatistik rapport 12.

SCB (2012b). ”Högre och mer jämlikt valdeltagande”, pressmeddelande nummer 2012:934.

SCB (2012c). På tal om kvinnor och män 2012

SCB (2012d). Svensk valdeltagande under hundra år,

Demokratistatistik: Rapport 13

SCB (2012e). ”Äldre är inte längre underrepresenterade”, pressmeddelande nummer 2012:772

SCB (2013a). Kvinnor och män i näringslivet 2013. (Bygger bl.a. på enkätundersökning våren 2013 riktad till företag med 200 eller fler anställda).

SCB (2013b). ”Långt kvar till jämställt beslutsfattande i EU”.

SCB (2013c); Partisympatiundersökningen (PSU) november 2013.

SCB (2013d). ”SD-politikerna mest lika sina väljare”, publicerad i SCB Välfärd 4/2013.

SCB (2013e). Universitet och högskolor, personal vid universitet och högskolor 2012. UF 23 SM 1301.

SCB (AV). Allmänna val.

SCB (RAMS). Registerbaserad arbetsmarknadsstatistik SCB. Entreprenörskapsdatabasen.

SCB (ULF). Undersökning av levnadsförhållanden (ULF/SILC) 2012.

SCB (YR). Yrkesregister.

SOU 1987:19. Varannan damernas.

SOU 1990:44. Demokrati och makt i Sverige.

SOU 1994:3. Mäns föreställningar om kvinnor och chefskap. SOU 2003:16. Mansdominans i förändring.

SOU 2005:66. Makt att forma samhället och sitt eget liv. SOU 2007:108. Kön, makt och statistik.

83

Bilaga 9

SOU 2014:6

Svenska kyrkan

Svenska kyrkan (2008). Jämställdheten i Svenska kyrkan,

Kyrkostyrelsens skrivelse 2008:6.

Svenska kyrkan (2012). Jämställdheten i Svenska kyrkan,

Kyrkostyrelsens skrivelse 2012:4. Svenskt Näringsliv

Sveriges kommuner och landsting (SKL) Sveriges riksdag, Kammarkansliet

TCO

TCO (2013). Fler kvinnor leder – men få når toppen, TCO granskar 3/2013

TNS/Sifo (2010). (Beställd av Integrations- och jämställdhetsdepartementet, baserad på 1 823 nettointervjuer i åldersgruppen 15 år och äldre.)

Universitetskanslersämbetet (UKÄ)

UKÄ (2013). ”Allt fler kvinnor bland nyanställd högskolepersonal – på lång sikt kan de gå om männen”, pressmeddelande 16 september 2013

Ungdomsstyrelsen (2013a). Fokus 13. Unga och jämställdhet.

Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:4.

Ungdomsstyrelsen (2013b). Unga med attityd 2013. Ungdomsstyrelsens skrifter 2013:3. (Frågor skickades till 9 000 individer i åldersgruppen 16–29 respektive 35–74 år. Svarsfrekvens 57 procent.)

URSS (2000). Staten var en man …? Om kvinnor och män i statens tjänst. Utvecklingsrådet för den statliga sektorn

Veckans affärer

WEF (2012). The Global Gender Gap Report, World Economic Forum

Åklagarmyndigheten

84

SOU 2014:6

Bilaga 9

Internetkällor

www.konstakademin.se/sv/konstakademien/ledamoter

www.musakad.se/omakademien/organisation/ledamoter.39.htm

www.nordicgenderandmediaforum.se

www.rotary.se

www.samfundetdenio.se/menu.htm

www.scb.se, Hitta statistik, Statistik efter ämne, Arbetsmarknad, Yrkesregistret med yrkesstatistik, Andel kvinnor och män i chefspositioner

www.scb.se, Hitta statistik, Statistik efter ämne, Demokrati, Europaparlamentsval, Europaparlamentsvalet 2009, valdeltagandeundersökningen

www.scb.se, Hitta statistik, Statistikdatabasen, Demokrati, Allmänna val, valdeltagandeundersökningen, Valdeltagande i riksdagsval

www.svenskaakademien.se/akademien/de_aderton www.tco.se, medlemsstatistik

www.wikipedia.se

85