sou 2014 19

Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett samlat genomförande

Betänkande av Utredningen om genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet

Stockholm 2014

SOU 2014:19

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.

Omslag: Elanders Sverige AB.

Tryckt av Elanders Sverige AB.

Stockholm 2014

ISBN 978-91-38-24091-5

ISSN 0375-250X

Till statsrådet Jan Björklund

Regeringen beslutade den 23 maj 2013 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå hur det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet skulle genomföras i svensk rätt och för- valtning (dir. 2013:59). Till särskild utredare förordnades den 10 juni 2013 på halvtid, och från och med den 1 september 2013 på heltid, kanslirådet Sara Bratberg (Statsrådsberedningen).

Som utredningens experter förordnades	från	och med den
20 augusti 2013 ämnessakkunniga Ann	Lindh	(Utbildnings-

departementet), ämnesrådet Jonas Ragell (Näringsdepartementet), kanslirådet Maria Ramstedt (Utrikesdepartementet), departements- sekreteraren Martin Ratcovich (Försvarsdepartementet), departe- mentssekreteraren Anita Stawarz (Utbildningsdepartementet), ämnesrådet Catharina Stenborg Blom (Landsbygdsdepartementet) samt ämnesrådet Eva Willman (Socialdepartementet). Från och med den 1 oktober 2013 förordnades departementssekreteraren Andreas Dahlqvist (Försvarsdepartementet) att ersätta departements- sekreteraren Martin Ratcovich som expert i utredningen. Från och med den 1 mars 2014 förordnades departementssekreteraren Johanna Wockatz (Utbildningsdepartementet) samt ämnessakkunniga Ulrika Båth Bertram (Utbildningsdepartementet) att ersätta ämnes- sakkunniga Ann Lindh som experter i utredningen.

Som sekreterare i utredningen förordnades den 19 juli 2013 ämnesrådet Tomas Lindell (Kommerskollegium) samt den 1 september 2013 på halvtid, och från den 14 oktober 2013 på heltid, kanslirådet Maria Jonsson (Justitiedepartementet).

Utredningen genomförde den 25 oktober 2013 ett seminarium med ett stort antal inbjudna myndigheter och organisationer och har även i övrigt konsulterat berörda myndigheter. Utredningen har genomfört möten med företrädare för Universitets- och högskolerådet, Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Tillväxtverket, Statens skolverk, Elsäkerhetsverket, Statens jordbruksverk,

Länsstyrelsen i Stockholms län samt Europeiska kommissionen. Därutöver har utredningen träffat vissa yrkesförbund samt Sveriges Kommuner och Landsting. Utredningen har närvarat vid två konfe- renser om det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, den 2 oktober 2013 i Köpenhamn och den 12 februari 2014 i Bryssel.

Utredningen om genomförandet av det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet överlämnar härmed betänkandet Yrkes- kvalifikationsdirektivet – ett samlat genomförande, SOU 2014:19. Utredningens uppdrag är därmed avslutat.

Stockholm i april 2014

Sara Bratberg

/Tomas Lindell

Maria Jonsson

Innehåll

Sammanfattning ................................................................		17
Summary ..........................................................................		35
Del 1 Författningsförslag och bakgrund
1	Författningsförslag......................................................	57
1.1	Förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer .........	57

1.2Förslag till förordning om erkännande av

yrkeskvalifikationer .................................................................

1.3Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400)........................................................

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om

bevakningsföretag ....................................................................

1.5Förslag till förordning om ändring i förordningen

(1989:149) om bevakningsföretag ..........................................

1.6 Förslag till förordning om ändring i
fastighetsmäklarförordningen (2011:668)..............................	92

1.7Förslag till förordning om ändring i förordningen

(2003:789) om skydd mot olyckor .........................................

1.8Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen

(2010:659) ................................................................................

1.9 Förslag till förordning om ändring i
patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) ............................	99

Innehåll

SOU 2014:19

1.10Förslag till förordning om ändring i förordningen (1998:1518) om behörighet till vissa anställningar inom

	hälso- och sjukvården.............................................................	106
1.11	Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) ...	107
1.12	Förslag till lag om ändring i socialtjänstförordningen
	(2001:937)...............................................................................	109
1.13	Förslag till förordning om ändring i plan- och
	byggförordningen (2011:338) ...............................................	110
1.14	Förslag till förordning om ändring i
	försäkringsrörelseförordningen (2011:257) .........................	112
1.15	Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) ...............	113
1.16	Förslag till förordning om ändring i
	högskoleförordningen (1993:100) ........................................	116

1.17Förslag till förordning om ändring i förordningen (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare

och förskollärare.....................................................................	119
1.18 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om
verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård .....................	121

1.19Förslag till förordning om ändring i förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och

	sjukvård ...................................................................................	126
1.20	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet........................	132
1.21	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1998:978) om trafikskolor....................................................	133
1.22	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2006:1010) om växtskyddsmedel.........................................	135
1.23	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2000:338) om biocidprodukter ............................................	136
1.24	Förslag till förordning om ändring i
	elinstallatörsförordningen (1990:806) ..................................	137
6

SOU 2014:19		Innehåll
1.25	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2010:1053) om auktorisation av patentombud...................	138
1.26	Förslag till förordning om ändring i
	fordonsförordningen (2009:211) ..........................................	140
1.27	Förslag till förordning om ändring i
	taxitrafikförordningen (2012:238) ........................................	143
1.28	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2006:1592) om energideklaration för byggnader ...............	144
1.29	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare.......	145
1.30	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2009:606) med instruktion för
	Fastighetsmäklarinspektionen ..............................................	147
1.31	Förslag till förordning om ändring i
	handelskammarförordningen (1990:733) .............................	148

1.32Förslag till förordning om ändring i förordningen (2008:1002) med instruktion för Myndigheten för

	samhällsskydd och beredskap ...............................................	150
1.33	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2009:1243) med instruktion för Socialstyrelsen.................	151
1.34	Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om
	ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land
	inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ...............	153

1.35Förslag till förordning om ändring i förordningen (2012:811) med instruktion för Universitets- och

	högskolerådet .........................................................................	155
1.36	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2009:279) med instruktion för Myndigheten för
	yrkeshögskolan ......................................................................	157
1.37	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2011:268) om lärar- och förskollärarregister ......................	159

Innehåll	SOU 2014:19
2 Utgångspunkter	........................................................ 161

2.1Genomförande av direktiv efter Lissabonfördragets

ikraftträdande .........................................................................		161
2.1.1 Skärpta krav på genomförande ...................................		161
2.1.2	Genomförandeakter och delegerade akter ................	162
2.2 IMI – ett administrativt verktyg för EU-samarbete ............		165
2.2.1	Internal Market Information System (IMI)..............	165

2.3Konsekvenser av yrkeskvalifikationsdirektivets rättsliga

grund .......................................................................................		167
2.3.1 ..........................	Fri rörlighet och rätt att etablera sig	167
2.3.2	Anställning som är förenad med offentligt
..............................................................	maktutövande	169

2.4Erkännande av kvalifikationer i ett internationellt

	perspektiv................................................................................		170
	2.4.1	Bakgrund .....................................................................	170
	2.4.2 Övergripande överenskommelser och nätverk för
		erkännande av kvalifikationer.....................................	171
3	Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet...............		175
3.1	Bakgrund.................................................................................		175
3.2	Det ursprungliga direktivet....................................................		176
	3.2.1 Frihet att tillhandahålla tjänster .................................		177
	3.2.2	Etableringsfrihet..........................................................	178
	3.2.3	Övriga bestämmelser ..................................................	181
4	Det moderniserade direktivet .....................................		185
4.1	Bakgrund.................................................................................		185
4.2	Tillämpningsområde...............................................................		186
	4.2.1	Tredjelandsmedborgare ..............................................	186
4.3	Delegerade akter och genomförandeakter ............................		187
4.4	Fri rörlighet för tjänster.........................................................		188
	4.4.1	Förhandsunderrättelse ................................................	188
	4.4.2	Förhandskontroll av kvalifikationer ..........................	189

SOU 2014:19 Innehåll

4.5	Etableringsfrihet ....................................................................		190
	4.5.1	Kompensationsåtgärder..............................................	191
4.6	Behöriga myndigheters handläggning ..................................		193
4.7	Språkkunskaper ......................................................................		194
4.8	Praktikperioder ......................................................................		194
4.9	Partiellt tillträde .....................................................................		195
	4.9.1	Utgångspunkter vid handläggningen av ansökan
		om partiellt tillträde....................................................	196
	4.9.2	Konsekvenser av partiellt tillträde .............................	197
4.10	Europeiska yrkeskortet..........................................................		197
	4.10.1 Bakgrund .....................................................................		197
	4.10.2 Syfte och ikraftträdande .............................................		198
	4.10.3 Handläggningen av ansökan om yrkeskort...............		199
	4.10.4 Yrkeskort för etablering och tillfälliga tjänster
		med konsekvenser för folkhälsa och säkerhet ..........	201
	4.10.5 Yrkeskort för tillfälliga tjänster (förutom tjänster
		med konsekvenser för folkhälsa och säkerhet).........	203
4.11	Förändringar avseende de kunskaper, färdigheter och
	kompetenser som ligger till grund för det automatiska
	erkännandet ............................................................................		204
	4.11.1 Läkare ..........................................................................		204
	4.11.2 Sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och
		sjukvård .......................................................................	205
	4.11.3 Tandläkare ...................................................................		206
	4.11.4 Veterinär......................................................................		206
	4.11.5 Barnmorska .................................................................		207
	4.11.6 Apotekare....................................................................		208
	4.11.7 Arkitekter....................................................................		209
4.12	Fortbildning ...........................................................................		210
4.13	Övergripande åtgärder till stöd för ökad rörlighet ..............		210
	4.13.1 Förbättrat administrativt samarbete..........................		210
	4.13.2 Varningsmekanismen .................................................		211
	4.13.3 Tillgång till information och elektroniska
		förfaranden..................................................................	213
	4.13.4 Gemensamma utbildningsprinciper...........................		215

Innehåll SOU 2014:19

	4.13.5 Granskning av nationella krav och rapportering
		till kommissionen........................................................	219
5	Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till
	tjänstedirektivet........................................................		223
5.1	Förhållandet till tjänstedirektivet..........................................		223
	5.1.1	Likheter och skillnader ...............................................	223
	5.1.2	Tolkningsproblem.......................................................	224
	5.1.3	Reglerade yrken i tjänstedirektivet ............................	228
	5.1.4	Kontaktpunkter...........................................................	231
	5.1.5	Tillsyn vid tillfällig tjänsteverksamhet .......................	231
6	Yrkeskvalifikationsdirektivet och det svenska
	utbildningssystemet ..................................................		235
6.1	Utbildningar där minimikraven samordnats.........................		236
	6.1.1	Läkarutbildningen .......................................................	236
	6.1.2	Specialistläkarutbildning.............................................	237
	6.1.3	Särskild allmänläkarutbildning ...................................	238
	6.1.4	Sjuksköterskeutbildning .............................................	238
	6.1.5	Tandläkarutbildning....................................................	239
	6.1.6	Specialisttandläkarutbildning .....................................	240
	6.1.7	Veterinärutbildning.....................................................	241
	6.1.8	Barnmorskeutbildning ................................................	242
	6.1.9	Apotekarutbildning.....................................................	242
	6.1.10 Arkitektutbildning ......................................................		243
6.2	Reglerade utbildningar ...........................................................		243
	6.2.1 Reglerade utbildningar i gymnasieskolan ..................		244
	6.2.2 Reglerade utbildningar inom universitet och
		högskolor.....................................................................	245
	6.2.3 Reglerade utbildningar inom yrkeshögskolan...........		246

SOU 2014:19 Innehåll

Del 2 Överväganden och förslag
7	Reglerade yrken i Sverige ..........................................		249
7.1	Allmänt om definitionen av reglerat yrke ............................		249
	7.1.1	Olika sätt att reglera ett yrke .....................................	250
	7.1.2	Vad omfattas av begreppet yrkeskvalifikationer?.....	252
7.2	Reglerade yrken för vilka direktivet har genomförts...........		255
	7.2.1	Allmänt om kommissionens databas över
		reglerade yrken............................................................	255
	7.2.2	Yrken inom hälso- och sjukvården ............................	257
	7.2.3	Yrken inom djurens hälso- och sjukvård ..................	258
	7.2.4	Advokat .......................................................................	259
	7.2.5	Auktoriserad tolk och auktoriserad translator .........	260
	7.2.6	Besiktningstekniker ....................................................	261
	7.2.7	Brandskyddskontroll ..................................................	261
	7.2.8	Elinstallatör .................................................................	262
	7.2.9	Fastighetsmäklare .......................................................	263
	7.2.10	Lärare och förskollärare .............................................	263
	7.2.11	Auktoriserat patentombud ........................................	264
	7.2.12 Socialtjänstens verksamhet rörande barn och
		ungdom .......................................................................	265
	7.2.13 Trafiklärare och utbildningsledare.............................		265
	7.2.14 Väktare ........................................................................		266
	7.2.15 Skälen för utredningens förslag och bedömning ......		266

7.3Tillkommande yrken som omfattas av

yrkeskvalifikationsdirektivet .................................................		267
7.3.1	Arbete med asbest ......................................................	268
7.3.2	Arbete med härdplaster ..............................................	269
7.3.3	Dykeriarbete ...............................................................	270
7.3.4	Kontroll av lyftanordningar .......................................	271
7.3.5	Kontroll av trycksatta anordningar ...........................	271
7.3.6	Kranförare ...................................................................	272
7.3.7	Mast- och stolparbetare..............................................	274
7.3.8	Medicinska kontroller i arbetslivet ............................	274
7.3.9	Sprängarbas .................................................................	276
7.3.10 Arbete med byggnadsställningar högre än två
	meter............................................................................	277
7.3.11 Certifierad sakkunnig brandskydd ............................		279
7.3.12 Certifierad energiexpert .............................................		280
		11

Innehåll SOU 2014:19

	7.3.13	Certifierad sakkunnig funktionskontrollant .............	282
	7.3.14	Certifierad sakkunnig kulturvärden...........................	283
	7.3.15	Certifierad sakkunnig tillgänglighet ..........................	284
	7.3.16	Certifierad kontrollansvarig .......................................	285
	7.3.17 Kontroll av hissar och vissa andra motordrivna
		anordningar .................................................................	285
	7.3.18 Aktuarie .......................................................................		286
	7.3.19 Bergsguide ...................................................................		287
	7.3.20 Kontroll av tankar avsedda för transport av farligt
		gods ..............................................................................	288
	7.3.21 Kontroll av cisterner och rörledningar för
		brandfarliga vätskor ....................................................	289
	7.3.22 Rovdjursinventerare....................................................		290
	7.3.23 Naturvårdsvakt............................................................		291
	7.3.24 Kontroll av mekaniska anordningar i vissa
		kärntekniska anläggningar ..........................................	292
	7.3.25 Strålskyddsexpert ........................................................		293
	7.3.26 Lärare vid introduktionsutbildning för privat
		övningskörning behörighet B.....................................	294
	7.3.27 Lärare vid riskutbildning för behörigheterna A, A1
		och B ............................................................................	295
	7.3.28 Lärare vid utbildning av förare för mopeder med
		behörighet AM ............................................................	296
	7.3.29 Lärare vid utbildning av förare för mopeder,
		snöskotrar och terränghjulingar som kräver
		förarbevis .....................................................................	297
	7.3.30 Taxichaufför ................................................................		298
	7.3.31 Hantering av bekämpningsmedel i klass 1 AV..........		299
	7.3.32 Hantering av bekämpningsmedel i klass 1 L och 2
		L ...................................................................................	301
	7.3.33 Hantering av bekämpningsmedel i klass 1 So ...........		302
	7.3.34 Skälen för utredningens förslag..................................		304
8	Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m......................		307
8.1	Myndighetsstruktur ...............................................................		307
8.2	Författningsstruktur ..............................................................		317

SOU 2014:19 Innehåll

8.3	Allmänna bestämmelser.........................................................		321
	8.3.1 De nya författningarnas syfte och
		tillämpningsområde samt definitioner ......................	321
	8.3.2	Språkkunskaper...........................................................	329
	8.3.3	Erkännande av yrkespraktik.......................................	335
8.4	Tillfälligt tillhandahållande av tjänster..................................		337
8.5	Etablering ...............................................................................		346
	8.5.1 Erkännande enligt den generella ordningen..............		346
	8.5.2 Automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet ............		358
	8.5.3 Automatiskt erkännande på grundval av
		samordning av minimikraven för utbildning ............	359
	8.5.4 Automatiskt erkännande på grundval av
		gemensamma utbildningsprinciper............................	361
	8.5.5	Förfarandet .................................................................	363
8.6	Europeiskt yrkeskort .............................................................		376
8.7	Bemyndiganden och upplysningsbestämmelser...................		380
8.8	Sekretess .................................................................................		387
8.9	Överklagande m.m.................................................................		393
8.10	Avgifter...................................................................................		397
9	Administrativt samarbete och information ...................		399
9.1	Administrativt samarbete ......................................................		399
9.2	Informationsutbyte och varningar........................................		401
9.3	Informationssystemet för den inre marknaden (IMI) ........		413
9.4	Kontaktpunkten för tjänster .................................................		416
10	Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska
	yrkeskvalifikationer...................................................		425
10.1	Samordning av minimikraven för vissa utbildningar ...........		425
10.2	Fortbildning ...........................................................................		432
10.3	Yrkeskvalifikationer som förvärvats i Sverige ......................		435

Innehåll SOU 2014:19

11	Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad
	kunskap om direktivet ...............................................	441
11.1	Anmälningsförfarande - samordnade utbildningar ..............	441
11.2	Underrättelse – anpassningsperiod eller lämplighetsprov ...	444
11.3	Underrättelse - fortbildning ..................................................	448
11.4	Anmälningsförfarande – specialistläkarutbildning...............	449
11.5	Uppdatering - kommissionens databas.................................	451
11.6	Motiveringsskyldighet - nuvarande och tillkommande
	krav..........................................................................................	454
11.7	Rapportering – statistik och problembeskrivning................	459
11.8	Inrättande av ett råd för reglerade yrken ..............................	461
Del 3 Konsekvenser, ikraftträdanden och
	författningskommentarer
12	Konsekvenser av utredningens förslag .........................	467
12.1	Beskrivning av ärendet och vad som bör uppnås .................	467
	12.1.1 Bakgrund .....................................................................	467
	12.1.2 Nuläge..........................................................................	468
12.2	Utredningens huvudsakliga förslag.......................................	469
12.3	Konsekvenser för enskilda.....................................................	472
	12.3.1 Ekonomiska konsekvenser .........................................	473
12.4	Konsekvenser för företag och arbetsgivare ..........................	473
	12.4.1 Ekonomiska konsekvenser .........................................	475
12.5	Konsekvenser för det allmänna .............................................	477
	12.5.1 Existerande behöriga myndigheter ............................	477
	12.5.2 Tillkommande behöriga myndigheter .......................	479
	12.5.3 Myndigheter ansvariga för varningsmekanismen
	och information ..........................................................	479
	12.5.4 Universitets- och högskolerådet ................................	480
	12.5.5 Ekonomiska konsekvenser .........................................	481
12.6	Konkurrensförhållanden ........................................................	491
14

SOU 2014:19		Innehåll
12.7	Överensstämmelse med EU-rätten.......................................	492
12.8	Ikraftträdande och informationsinsatser..............................	493
13	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................	495
14	Författningskommentar .............................................	497
14.1	Förslaget till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer ....	497
14.2	Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och
	sekretesslagen .........................................................................	515
14.3	Förslaget till lag om ändring i lagen om
	bevakningsföretag ..................................................................	516
14.4	Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen ..........	518
14.5	Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen ...................	522
14.6	Förslaget till lag om ändring i skollagen...............................	524
14.7	Förslaget till lag om ändring i lagen om verksamhet
	inom djurens hälso- och sjukvård .........................................	527
14.8	Förslaget till lag om ändring i lagen om ersättning för
	kostnader till följd av vård i ett annat land inom
	Europeiska ekonomiska samarbetsområdet .........................	532
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2013:59...............................................		535
Bilaga 2 Jämförelsetabell ................................................................		541
Bilaga 3 Konsoliderad version av direktiv 2005/36/EG ....................		547
Bilaga 4 Skältext till ändringsdirektivet, 2013/55/EG .................		713

Sammanfattning

Utredningsuppdraget

I slutfasen av förhandlingen på EU-nivå om en modernisering av yrkeskvalifikationsdirektivet tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att föreslå hur direktivet skulle genomföras i svensk rätt och förvaltning. En översyn skulle göras av den aktuella lagstift- ningen för att åstadkomma ett fullständigt genomförande av direk- tivet och föreslå ändringar som underlättar tillämpningen. Syftet var att tydliggöra regelverket och få en horisontell översikt över lagstiftningen. Denna översyn skulle utgå från praktiska erfaren- heter från tillämpningen. Utredningen skulle även analysera hur yrkeskvalifikationsdirektivet förhåller sig till den närliggande regle- ringen i det s.k. tjänstedirektivet (2006/123/EG) samt föreslå åtgärder till hur kunskapen hos berörda myndigheter kan ökas. Ändringsdirektivet (2013/55/EU) trädde i kraft den 17 januari

2014 och	ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den
18 januari 2016.
Betänkandet är indelat i tre delar
I.	Författningsförslag och bakgrund

II. Överväganden och förslag

III. Konsekvensanalys och författningskommentarer

Del I Bakgrund

Yrkeskvalifikationsdirektivet

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet som antogs 2005 ersatte tre generella direktiv och tolv s.k. sektorsdirektiv som avsåg enskilda yrken. Direktivets rättsliga grund härstammar från för- dragets reglering om fri rörlighet. Fördragets regler om fri rörlighet för arbetstagare omfattar inte anställning i offentlig tjänst, varför

Sammanfattning

SOU 2014:19

samma begränsning gäller för yrkeskvalifikationsdirektivet. Enligt EU-domstolens praxis ska detta förstås som sådan verksamhet som är direkt och specifikt förenad med utövande av offentlig makt.

Yrkeskvalifikationsdirektivet har identifierats som en viktig pusselbit i ansträngningarna med att öka tillväxten och sysselsätt- ningen i Europa. Syftet med direktivet är att säkerställa att egen- företagare och anställda i EU kan utnyttja de rättigheter som för- draget ger dem att såväl etablera sig, tillfälligt erbjuda sina tjänster som att söka anställning i ett annat medlemsland, utan att behöva mötas av nationella yrkesregleringar som förbiser sådan erfarenhet och kompetens som förvärvats i annat land. Avsikten är att med- lemsländerna ska godta variationer som förekommer när det gäller utbildning och yrkesreglering.

Yrkesverksamma som är lagligen etablerade inom ett reglerat yrke i sitt ursprungsland och som tillfälligt vill förflytta sig till ett annat land har rätt att göra det, t.ex. för att göra yrkespraktik eller arbeta som vikarie. Om yrket inte är reglerat i ursprungsmedlems- staten, och den enskilde inte heller gått en utbildning som är regle- rad, krävs att den enskilde varit yrkesverksam under minst ett av de tio senaste åren. I vissa fall får de behöriga myndigheterna i det mottagande landet göra en närmare kontroll av att den enskilde är kompetent för uppgiften, nämligen om yrkesverksamheten kan få konsekvenser för patientsäkerhet eller säkerhet. Genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet klargörs närmare under vilka förutsättningar en förhandsunderrättelse får krävas och när en förhandskontroll av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer får göras, men också i vad mån behöriga myndigheter i berörda länder bör samarbeta.

Om den enskilde i stället vill etablera sig i ett annat land ska kvalifikationerna bedömas i enlighet med ett av olika förfaranden. I tre situationer ska tillträde beviljas automatiskt, nämligen i) om den enskilde omfattas av en sådan utbildning vars minimikrav samord- nats genom direktivet, ii) om yrkesverksamheten regleras genom krav på yrkeserfarenhet eller, i och med ändringsdirektivet, iii) om den enskilde fullföljt en utbildning som grundar sig på en gemen- sam utbildningsram eller med godkänt resultat genomfört ett gemensamt utbildningsprov. Om ingen av dessa ordningar är tillämpliga ska kvalifikationerna bedömas enligt den s.k. generella ordningen.

Den generella ordningen innebär förenklat att de behöriga myn- digheterna närmare ska kunna granska i vad mån de utländska

SOU 2014:19

Sammanfattning

kvalifikationerna motsvarar vad som krävs för att få utöva det reglerade yrket. Om kvalifikationerna avviker väsentligt från vad som krävs får myndigheten besluta att individen måste komplettera sin kompetens genom kompensationsåtgärder, antingen genom ett lämplighetsprov eller genom en anpassningsperiod. Sådana kompensationsåtgärder får endast avse kunskaps- och kompetens- områden som är grundläggande för att utöva yrket.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller ett antal förtydliganden, bl.a. avseende kontroll av språkkunskaper. Myndigheter kan endast vid konkret tvivel i det enskilda fallet besluta att kontrollera i vad mån språkkunskaperna är tillräckliga för att kunna utöva yrket. För yrken med konsekvenser för patientsäkerhet kan däremot mer regelmässiga kontroller göras. Kontroller av språkkunskaper får dock aldrig ske innan yrkes- kvalifikationerna har erkänts.

Genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet införs en möjlighet för enskilda att ansöka om ett s.k. europeiskt yrkes- kort, som trots sin benämning inte är ett fysiskt utan ett elektro- niskt dokument. Yrkeskortet, som kan utfärdas för såväl tillfälliga tjänster som för etablering, syftar till en smidigare erkännande- process, bl.a. genom att ersätta förekommande krav på förhands- underrättelse. I och med att det i första hand är ursprungslandets myndigheter som har ansvaret för att kontrollera i vad mån ansök- ningen är komplett och att intyg är äkta, kan den behöriga myndig- heten i den stat där den enskilde vill utöva sitt yrke förlita sig på denna myndighetskontroll och erkännandeprocessen snabbas där- med upp. Innan yrkeskort kan komma att utfärdas måste dock kommissionen besluta vilka yrkesverksamheter som yrkeskortet ska vara tillämpligt för.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller detaljerade förfaranderegler för myndigheternas handläggning av ärenden om såväl sedvanligt erkännande som yrkeskort. Genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet kompletteras hittillsvarande möjligheter att utbyta information om disciplinära åtgärder med en skyldighet att informera alla andra medlemsländer om en enskild konstaterats använda falska dokument eller om veterinärer, yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård eller de som undervisar barn (inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet) i något avseende begränsats i sin rätt att utöva yrket. En sådan varning ska skickas via informationssystemet IMI senast tre dagar efter att begränsningen beslutats.

Sammanfattning

SOU 2014:19

Vilka yrken som reglerats i de olika medlemsstaterna skiljer sig åt och det finns även skillnader i regleringsteknik. Direktivet kräver därför att medlemsländerna inom ramen för en utvärderingsprocess inventerar sina respektive yrkesregleringar för att säkerställa att inskränkningarna i EU-medborgarnas fria rörlighet är motiverade och inte mer ingripande än nödvändigt. Om medlemsländerna för- ändrar yrkesregleringarna efter det att direktivets genomförandetid gått ut, är de skyldiga att anmäla detta till kommissionen. Ändringsdirektivet kräver ökad öppenhet i ett flertal avseenden, för att underlätta tillämpning men också för att enskilda bättre ska kunna informera sig om vad som gäller.

Tjänstedirektivet

Direktivet om tjänster på den inre marknaden (2006/123/EG, tjänstedirektivet) antogs året efter det ursprungliga yrkeskvalifika- tionsdirektivet. Syftet med tjänstedirektivet är att underlätta fri rörlighet för tjänsteutövare i bred bemärkelse, dvs. utöver sådana krav som handlar om yrkeskvalifikationer. Inledningsvis uppstod en del oklarheter kring hur de båda regelverken skulle tillämpas och hur de undantag som förekom i tjänstedirektivet till förmån för yrkeskvalifikationsdirektivet skulle tolkas. Bland annat var det oklart i vilken utsträckning medlemsländerna var tvungna att utvärdera sina yrkesregleringar inom ramen för den utvärderings- process som tjänstedirektivet föreskrev.

I flera avseenden har de båda direktivens krav samordnats, t.ex. genom att samtliga förfaranden som kan krävas med anledning av yrkeskvalifikationsdirektivet på samma sätt som gäller för tjänste- direktivet ska kunna slutföras elektroniskt via den gemensamma kontaktpunkten för tjänster.

De myndigheter som utövar tillsyn över tjänsteverksamhet i Sverige behöver beakta såväl tjänstedirektivet som yrkeskvalifika- tionsdirektivet, då de båda regelverken är tänkta att komplettera varandra. I vissa avseenden finns regler i båda direktiven, t.ex. om vilken information som tjänstemottagarna ska ha tillgång till. Upp- står en konflikt mellan de båda regelverken, t.ex. när det gäller möjligheten att utöva tillsyn över tillfällig verksamhet, har yrkes- kvalifikationsdirektivet företräde.

SOU 2014:19

Sammanfattning

Det svenska utbildningssystemet

För att ge så goda förutsättningar som möjligt att anpassa utbildningar till omvärlds- och kunskapsutvecklingen är det svenska utbildnings- systemet decentraliserat. Högskoleutbildning ges vid 31 statliga universitet och högskolor (däribland Sveriges lantbruksuniversitet och Försvarshögskolan) samt vid 12 enskilda utbildningsanordnare. Det anges i lag och förordning vilka utbildningsanordnare som kan ges tillstånd att utfärda examina, samt på vilken nivå. Det är universitetens och högskolornas ansvar att besluta om det närmare innehållet i utbildningarna. Det finns 35 olika yrkesexamina i examensordningen i bilagan till högskole-förordningen, ytterligare 12 i bilagan till förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet och en i bilagan till förordningen för Försvarshögskolan. Dessa är bl.a. utbildningarna till läkare, sjuksköterska, tandläkare, arkitekt, barnmorska och veterinär, för vilka yrkeskvalifikationsdirektivet samordnat minimikraven för utbildning. I bilagorna till högskoleförordningen, förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet och förordningen för Försvarshögskolan finns för varje yrkesexamen angivet hur många högskolepoäng utbildningen omfattar samt en målbeskrivning av vilka mål och övriga krav som varje student ska uppnå för att få examen. Målen avser kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderings- förmåga och förhållningssätt. Även när det gäller utbildningarna till specialistläkare och specialisttandläkare samordnas minimikrav för utbildning genom yrkeskvalifikationsdirektivet. Dessa utbildningar regleras i Socialstyrelsens föreskrifter. Universitetskanslersämbetet kvalitetssäkrar högskoleutbildningen.

Om ett land som inte reglerar yrkesverksamheten har reglerat utbildningen, underlättar det yrkesverksammas möjligheter att kunna utöva denna yrkesverksamhet i ett annat land, där yrket är reglerat. Direktivet kräver att medlemsstaterna fastställer vilka utbildningar som är reglerade, oavsett om utbildningen bedrivs inom gymnasieskolan, vid universitet eller högskolor eller inom yrkeshögskolan. Inom den svenska yrkeshögskolan finns närmare 200 utbildningsanordnare och över 600 utbildningar.

Sammanfattning

SOU 2014:19

Del II Överväganden och förslag

Reglerade yrken i Sverige

Utredningen har närmare analyserat direktivets tillämpnings- område utifrån den definition som gäller för reglerade yrken. Av definitionen följer att all sådan yrkesverksamhet där det i för- fattning, direkt eller indirekt, ställs krav på att yrkesutövaren har vissa bestämda yrkeskvalifikationer omfattas. Med yrkeskvalifika- tioner avses såväl ett bevis över teoretiska eller faktiska kunskaper som yrkeserfarenhet. Om det finns en skyddad yrkestitel som endast får användas av den som har en viss yrkeskvalifikation är yrket alltid att anse som reglerat.

I Sverige har yrkesregleringarna anpassats till det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet i följande fall:

SOU 2014:19

Sammanfattning

Utredningen bedömer att yrkesverksamhet som brandskydds- kontrollant inte längre bör omfattas av genomförandeåtgärderna för yrkeskvalifikationsdirektivet eftersom yrkesverksamheten är förknippad med utövande av offentlig makt. Därutöver, och med utgångspunkt i direktivets definition av reglerade yrken, anser utredningen att även följande yrkesverksamheter ska anses omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivets tillämpningsområde:

Det är värt att poängtera att det i ovanstående fall är fråga om yrkesverksamheter som, på grund av de krav som ställs på yrkesut- övarna i fråga om yrkeskvalifikationer, bör betraktas som reglerade. Det handlar således inte om nya regleringar som införts i närtid. Utredningen har även gjort en bedömning avseende yrkesverksam- heterna naturvårdsvakt, rovdjursinventerare, mast- och stolparbete samt arbete med härdplaster, men har funnit att dessa verksamheter

Sammanfattning

SOU 2014:19

inte är att anse som reglerade, då det för utövande inte krävs bestämda yrkeskvalifikationer.

Erkännande av yrkeskvalifikationer

Utredningen anser att den nuvarande myndighetsstrukturen ska bibehållas. Myndigheter som kontrollerar tillträdet till ett visst reglerat yrke ska även fortsättningsvis handlägga ärenden som behörig myndighet enligt direktivet. På så vis kan myndigheterna få en komplett bild över yrkesutövare i Sverige, oberoende av var kvalifikationerna erhållits. För de yrken som hittills betraktas som reglerade har redan behöriga myndigheter enligt yrkeskvalifikationsdirektivet pekats ut. Därutöver bör de myndigheter som föreskriver vilka krav som ska ställas avseende de tillkommande yrkena utgöra behöriga myndigheter. I praktiken innebär det att följande myndigheter ska vara behöriga myndigheter enligt direktivet: Konsumentverket, Fastighetsmäklar- inspektionen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Socialstyrelsen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Boverket, Finans- inspektionen, Kammarkollegiet, Statens skolverk, Universitets- och högskolerådet, Statens jordbruksverk, Naturvårdsverket, Strålsäkerhets- myndigheten, Transportstyrelsen, Patentombudsnämnden, Elsäker- hetsverket samt Arbetsmiljöverket.

Utredningen föreslår att Universitets- och högskolerådet, som även är ENIC-NARIC kontor, ska bistå de behöriga myndigheterna i bedömningen av yrkesutövares utländska utbildning. De behöriga myndigheterna ska ersätta Universitets- och högskolerådet för de kostnader som detta föranleder. Den slutliga och sammantagna prövningen av en enskilds samtliga yrkeskvalifikationer ska alltid vara den behöriga myndighetens ansvar.

Eftersom det för vissa yrken ställs krav på viss kompetens trots att det saknas en obligatorisk förhandskontroll föreslår utredningen också att det införs en möjlighet för yrkesutövare med utländska kvalifikationer att få dem bedömda av den behöriga myndigheten. Därigenom underlättas förutsättningarna för yrkesutövare med utländska kvalifikationer att kunna söka anställning eller i övrigt undvika problem som annars kan komma att uppstå vid tillsynen över yrkesverksamheten.

Universitets- och högskolerådet är kontaktpunkt för yrkes- kvalifikationsdirektivet, en verksamhet som i och med ändringsdirek- tivet döps om till rådgivningscentrum. Syftet är bl.a. att ytterligare

SOU 2014:19

Sammanfattning

betona myndighetens roll att bistå enskilda som önskar utnyttja regelverket, men också att särskilja rådgivningscentrumens roll i förhållande till de gemensamma kontaktpunkter som inrättades i samband med genomförandet av tjänstedirektivet. Enligt utredningens bedömning bör Universitets- och högskolerådet även fortsättningsvis fullgöra rollen som rådgivningscentrum. Därutöver föreslår utred- ningen att Universitets- och högskolerådet även ska överta rollen som samordnare för direktivet från Utbildningsdepartementet. Enligt utredningens bedömning har rådet bäst förutsättningar att utföra de uppgifter som ligger i samordnarrollen, eftersom uppgifterna företrädelsevis rör den praktiska tillämpningen av direktivet. Givetvis ska Regeringskansliet även fortsättningsvis ansvara för policyarbetet och på sedvanligt vis agera i den utsträckning som kan komma att krävas i förhållande till kommissionen och andra medlemsstater.

Utredningen föreslår också att den metod som hittills använts för att genomföra det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet, där bestämmelserna införts i varje berörd sektorsförfattning, ska överges. De bestämmelser i direktivet som ska tillämpas likadant oavsett sektor ska i stället genomföras i en ny horisontell lag och förordning. Detta får till följd att bestämmelser som tidigare har införts i sektorsförfattning och som ersätts av bestämmelser i de nya författningarna ska upphävas. Däremot ska sektorsregleringen bestå och anpassas till den nya lagen och förordningen i de delar där direktivet tagit särskild hänsyn till vilken yrkesverksamhet det handlar om.

Av den föreslagna lagen framgår att yrkesutövare med utländska yrkeskvalifikationer ska likabehandlas med dem som har svenska yrkeskvalifikationer. Ett erkännande av utländska yrkeskvalifika- tioner ger således rätt att utöva yrket på samma villkor som gäller för dem som förvärvat kvalifikationerna i Sverige. Lagen ska gälla för såväl egenföretagare som anställda, men tillämpas subsidiärt i förhållande till bestämmelser som grundar sig på andra EU-rätts- akter än yrkeskvalifikationsdirektivet. Lagen omfattar heller inte yrken förknippade med offentlig makt. Det förtydligas att före- kommande krav på yrkesutövares kunskaper i det svenska språket inte får tillämpas på ett sätt som inskränker rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer eller europeiskt yrkeskort. Kontroller av språkkunskaper får endast göras vid befogad misstanke om att nödvändiga språkkunskaper saknas i det enskilda fallet och i så fall efter att kvalifikationerna erkänts på sedvanligt vis eller genom utfärdande av yrkeskort. Socialstyrelsen får meddela föreskrifter

Sammanfattning

SOU 2014:19

om mer regelmässiga kontroller av språkkunskaper för yrkes- utövare inom hälso- och sjukvården. Det införs även en principiell skyldighet i lagen att erkänna yrkespraktik som gjorts i en annan EES-stat eller Schweiz.

Genom lagen klargörs att yrkesutövare som är lagligen etable- rade i ett annat land har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster i Sverige. Om yrket i fråga inte är reglerat i etableringsstaten krävs ett års yrkeserfarenhet eller att yrkesutövaren gått en reglerad utbildning. Utredningen föreslår att skyldigheten att underrätta behörig myndighet på förhand behålls endast vad avser väktare och hälso- och sjukvårdspersonal, där det också finns möjlighet att kontrollera kvalifikationerna innan tjänsten får tillhandahållas.

Grundförutsättningarna för att få utländska yrkeskvalifikationer erkända i enlighet med den generella ordningen anges i den nya lagen. Yrkesutövare med sådant kompetensbevis eller bevis på for- mella kvalifikationer som krävs i ett annat medlemsland ska ges tillträde till ett reglerat yrke på samma villkor som om kvalifika- tionerna förvärvats i Sverige. Om yrket inte är reglerat i etable- ringsstaten får det krävas ett års yrkeserfarenhet eller att yrkesut- övaren gått en reglerad utbildning. Med formella kvalifikationer avses även sådana kvalifikationer som förvärvats i tredje land men erkänts av en medlemsstat som även kan intyga tre års yrkeserfa- renhet. Förutsättningarna för att besluta om kompensationsåtgär- der, för det fall en behörig myndighet kan konstatera väsentliga skillnader i sådan utbildning som kan anses vara grundläggande för att kunna utöva yrket, alternativt besluta om partiellt tillträde, anges närmare i den nya förordningen om erkännande av yrkes- kvalifikationer. Av förordningen framgår även att sökanden ska ges möjlighet att välja kompensationsåtgärd, dvs. anpassningsperiod eller lämplighetsprov, om inte annat föreskrivs.

Lagen återspeglar även de tre ordningar för automatiskt erkän- nande som yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller, även om det enligt utredningens bedömning i nuläget inte finns någon yrkesreglering som omfattas av automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet. Det framgår av lagen att när kommissionen fattat beslut om gemensamma utbildningsprinciper som Sverige omfattas av, ska en sökande som genomgått en utbildning som omfattas av en gemensam utbildnings- ram eller godkänts vid ett gemensamt utbildningsprov automatiskt godkännas för att utöva yrket i Sverige på samma villkor som gäller om kvalifikationerna inhämtats i Sverige. Den enda automatiska ordning som för närvarande är tillämplig innebär att yrkesutövare

SOU 2014:19

Sammanfattning

inom yrkena apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska, tandläkare eller veterinär ska erkännas automatiskt i de fall som anges i Socialstyrelsens respektive Statens jordbruksverks föreskrifter. Av patientsäkerhetsförordningen och förordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ska framgå att ansökan om legitimation utifrån bestämmelserna om automatiskt erkännande ska handläggas enligt förfarandebestämmelserna i den nya horisontella förordningen.

Den nya horisontella förordningen innehåller bestämmelser som beskriver förfarandet för erkännande av yrkeskvalifikationer vid etablering i Sverige, oavsett vilken ordning för erkännande som tillämpas. Prövningen av en ansökan om legitimation eller annat behörighetsbevis ska delas upp i två eller tre steg när yrkesutövaren förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i annat med- lemsland. Avsikten är att förtydliga att prövningen av yrkeskvalifi- kationerna ska ske separat från övriga eventuellt förekommande krav för utövande av yrket, t.ex. språkkrav. En ny procedur införs för sådan prövning av yrkeskvalifikationer som ska kunna ligga till grund för certifiering eller ackreditering, i den mån sådan regle- ringsteknik använts för vissa yrkesverksamheter. I det första steget ska det endast prövas om yrkeskvalifikationerna är tillräckliga för att kunna bevilja tillträde till yrket. Denna prövning ska ske i enlig- het med förfarandebestämmelserna i den nya förordningen, bl.a. avseende tidsfrister, och avslutas med ett beslut om yrkeskvalifi- kationerna. En ansökan ska ges in till den behöriga myndigheten eller elektroniskt via den gemensamma kontaktpunkten.

I den nya lagen och förordningen införs bestämmelser som ska göra det möjligt att utfärda yrkeskort när kommissionen fattat de beslut som krävs, bl.a. avseende för vilka yrken ett sådant yrkeskort ska utfärdas. Föreskrivande myndigheter bemyndigas att meddela närmare föreskrifter i den mån det behövs för att systemet ska kunna tas i bruk.

Den nya lagen innehåller uttryckliga bemyndiganden om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter avseende tillfälligt tillhandahållande av tjäns- ter, erkännande av yrkeskvalifikationer, europeiskt yrkeskort och språkkontroller avseende hälso- och sjukvårdspersonal. I den nya förordningen bemyndigas föreskrivande myndigheter att meddela verkställighetsföreskrifter samt föreskrifter om undantag från rät- ten att välja kompensationsåtgärd. Universitets- och högskolerådet bemyndigas att meddela föreskrifter om yrkeskort avseende i Sverige oreglerade yrken, gemensamma utbildningsprinciper och

Sammanfattning

SOU 2014:19

utfärdande av utbildningsbevis. Myndigheten för yrkeshögskolan bemyndigas att meddela föreskrifter om automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet. Kommerskollegium bemyndigas att meddela före- skrifter om informationsutbytet i IMI.

Det införs en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen om att sekretess ska gälla för en uppgift om en enskilds ekono- miska eller personliga förhållanden som hänför sig till ett ärende enligt horisontella lagen om yrkeskvalifikationer, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Beslut enligt den nya lagen och förordningen kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Om myndigheten inte fattat beslut inom den tidsfrist som anges för det aktuella ärendet, kan sökan- den göra en framställan hos myndigheten om att ärendet ska avgö- ras. Myndigheten ska då inom två veckor fatta beslut i ärendet i sak eller i ett särskilt beslut avslå sökandens framställan.

Administrativt samarbete och information

Behöriga myndigheter behöver samarbeta över nationsgränserna för att erkännandesystemet enligt direktivet ska fungera. Av ändringsdirektivet framgår nu uttryckligen att myndigheterna ska använda informationssystemet IMI för kommunikation sinsemel- lan. Utredningen föreslår att skyldigheten att samarbeta med behö- riga myndigheter och rådgivningscentrum i andra länder regleras i den nya förordningen. Universitets- och högskolerådet ska så långt möjligt bistå behöriga myndigheter och rådgivningscentrum i andra länder med information om yrken som inte är reglerade i Sverige.

Utbyte av information om disciplinära åtgärder regleras i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Utredningen föreslår att det av den nya förordningen ska framgå att de behöriga myndig- heterna är ansvariga för att utbyta information om disciplinära åtgärder med behöriga myndigheter i andra länder. De ska även åläggas att kontrollera sådan information som kommer från en myndighet i ett annat land avseende yrkesutövare med svenska yrkes- kvalifikationer och meddela vilka åtgärder som vidtas mot bakgrund av sådan information.

Genom ändringsdirektivet införs två nya varningsmekanismer, en avseende falska dokument och en avseende yrkesutövare som begränsats i sin rätt att utöva yrkesverksamhet inom reglerade hälso- och sjukvårdsyrken, inom reglerade yrken där barn undervisas

SOU 2014:19

Sammanfattning

(inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet) samt som veterinär. Kommissionen ska fatta beslut om hur varningsmekanismerna ska fungera innan dessa kan tas i bruk, och kan även komma att styra hur informationsflödet ska hanteras i medlemsstaterna. I avvaktan på närmare besked från kommissionen föreslår utredningen en struktur för hur varningsmekanismerna kan administreras nationellt. För att kunna följa direktivets krav om att samtliga medlemsländer ska varnas inom tre dagar efter att beslutet om begränsad rätt att utöva yrket fattats, föreslår utredningen att dessa varningar ska skickas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Lärarnas ansvarsnämnd respektive Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård. Samtliga varningar som mottas från andra länder ska inkomma till Universitets- och högskolerådet, som sedan ska sprida informationen till berörda myndigheter i Sverige. När det gäller varningsmekanismen för falska intyg föreslår utredningen att denna administreras av Universitets- och högskolerådet. Behöriga myndigheter som polisanmäler en enskild som har använt sig av falska intyg i samband med erkännande av yrkeskvalifikationer ska informera Universitets- och högskolerådet. Rådet ska även motta varningar om falska dokument från andra länder och sprida informationen vidare till berörda myndigheter i Sverige.

Den gemensamma kontaktpunkten för tjänster, som inrättades i samband med tjänstedirektivets genomförande, ska användas för information om reglerade yrken och reglerade utbildningar. För att Tillväxtverket, där kontaktpunkten inordnats, ska kunna fullgöra de skyldigheter som det moderniserade yrkeskvalifikationsdirek- tivet ställer ska de behöriga myndigheterna förse verket med nöd- vändig information och hålla den uppdaterad. Ansvaret för att förse Tillväxtverket med information om reglerade utbildningar ska för- delas mellan Statens skolverk, avseende gymnasieskolan, Univer- sitets- och högskolerådet, avseende universitet och högskolor, samt Myndigheten för yrkeshögskolan, avseende yrkeshögskolan. Till- växtverket ska även, liksom redan i dag avseende tjänstedirektivet, se till att samtliga krav, förfaranden och formaliteter som täcks av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet kan fullgöras elektroniskt och på distans via kontaktpunkten för tjänster. Av förordningen ska framgå att all information också bör finnas till- gänglig på engelska. Kommerskollegium ska även fortsättningsvis behålla sin roll som samordnare för kontaktpunkten.

Sammanfattning

SOU 2014:19

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

För att säkerställa att de svenska utbildningarna lever upp till det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets minimikrav föreslår utredningen att det införs ett förtydligande i bilagorna till högskole- förordningen respektive förordningen för Sveriges lantbruks- universitet om att utbildningsanordnare är skyldiga att utforma utbild- ningarna så att direktivets krav uppfylls. Till stöd för utbildnings- anordnarnas arbete bör Universitets- och högskolerådet sammanställa de krav som följer av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, samt även bevaka och informera om sådana uppdateringar avseende kunskaper och färdigheter som kan beslutas av kommissionen genom delegerade akter. Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ger nämligen kommissionen befogenhet att i flera avseenden fatta bindande beslut genom såväl genomförandeakter som delegerade akter. Eftersom själva avsikten med det delegerade beslutsfattandet är att unionens lagstiftning ska genomföras enhetligt, är det sannolikt att kommissionen avser fatta dessa beslut i form av förordningar, som inte ska genomföras av medlemsländerna utan är direkt tillämpliga.

I syfte att säkerställa att utövare av yrken som omfattas av automatiskt erkännande utifrån samordnade minimikrav på utbild- ningen, dvs. apotekare, barnmorskor, läkare, sjuksköterskor, tandlä- kare och veterinärer, ska kunna fortbilda sig föreslår utredningen att Socialstyrelsen och Statens jordbruksverk bemyndigas att meddela föreskrifter om fortbildning.

Svenska yrkesutövare kan i andra länder mötas av krav på att bifoga diverse intyg över examens- eller utbildningsbevis. I ljuset av att enskilda bör vända sig till det svenska rådgivningscentrumet om de får problem anser utredningen att samtliga intyg över svenska utbildningar, oavsett om utbildningen är reglerad eller inte, ska kunna utfärdas av Universitets- och högskolerådet. Myndigheten för yrkeshögskolans uppgift i detta hänseende ska därför upphöra. Däremot, när det gäller intyg över yrkeserfarenhet, ser utredningen inga skäl till att flytta denna verksamhet från de auktoriserade han- delskamrarna.

SOU 2014:19

Sammanfattning

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ställer krav på medlemsländernas rapportering och kontinuerliga information i ett flertal avseenden. För att säkerställa att efterfrågad information skickas till kommissionen i enlighet med direktivets krav, men också för att stärka rådgivningscentrumets tillika samordnarens roll, föreslår utredningen att samtliga återkommande krav på information fullgörs av Universitets- och högskolerådet. För att detta ska fungera åläggs behöriga myndigheter i förordningen att förse Universitets- och högskolerådet med efterfrågad information.

I samband med att genomförandeåtgärder anmäls till kommis- sionen ska kommissionen även få information om hur Sverige säker- ställer att yrkesverksamma som apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska, tandläkare eller veterinär har möjlighet att fortbilda sig. Senast vid denna tidpunkt ska också kommissionens databas om reglerade yrken uppdateras.

I syfte att förbättra kunskapen om regelverket, och erbjuda behöriga myndigheter en plattform för erfarenhetsutbyte, föreslår utredningen att det inrättas ett råd för reglerade yrken. Av den nya förordningen framgår att ordförandeskap och sekretariat bör inrättas hos rådgivningscentrumet tillika samordnaren, dvs. Universitets- och högskolerådet. Alla behöriga myndigheter samt Kommerskollegium bör ingå i rådet.

Del III Konsekvensanalys

Utredningens förslag påverkar enskilda yrkesutövare som önskar bedriva verksamhet såväl i Sverige som i annat land och oavsett om det sker inom ramen för en anställning eller som egenföretagare på kortare eller längre tid. Till övervägande del omfattas verksamhets- områdena redan i dag av den yrkesreglering som finns i sektors- författning. Genom att utredningen identifierat ytterligare yrkes- verksamheter som bör betraktas som reglerade yrken berörs yrkesutövare med utländska yrkeskvalifikationer inom dessa yrkes- grupper av utredningens förslag. Inom vissa verksamhetsområden tydliggörs rätten att tillfälligt utöva verksamhet utifrån de kvalifi- kationer den enskilde förvärvat i sitt etableringsland genom för- ändringar i skollagen, patientsäkerhetslagen och förordningen om

Sammanfattning

SOU 2014:19

behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården. För andra yrkesgrupper, fastighetsmäklare och yrkesverksamma inom djurens hälso- och sjukvård, föreslår utredningen att nu gällande krav på att underrätta den behöriga myndigheten på förhand tas bort. Däremot kvarstår krav på förhandsunderrättelse för enskilda inom hälso- och sjukvårdsyrken samt väktare, vars kvalifikationer även kan kontrolleras på förhand.

Yrkesverksammas rätt att i förekommande fall välja kompen- sationsåtgärd klargörs, liksom i vad mån språkkunskaper kan kontrolleras. Utredningen anser att behöriga myndigheter på för- hand måste identifiera vilka krav som är grundläggande för att få utöva yrkesverksamhet i Sverige så att enskilda på förhand ska kunna informera sig om detta, liksom att det ska vara tydligt vad som krävs i form av intyg för en fullständig ansökan. Behöriga myndigheter kan kräva en avgift för en ansökan om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer för att få legitimation eller annat behörighetsbevis, även inom hälso- och sjukvården. Enskildas möj- lighet att bevaka sina intressen under erkännandeprocessens gång tydliggörs bl.a. vad gäller rätten att överklaga.

Företag i egenskap av egenföretagare påverkas i motsvarande mån som enskilda av de förtydliganden utredningen föreslår. Några särskilda negativa konsekvenser torde dock inte uppstå för företag. Förslagen bidrar till att underlätta tillgången till relevant arbets- kraft genom att erkänna sådan kompetens som förvärvats i annat EU-land som likvärdig med den som förvärvats i Sverige. Effekti- vare handläggningsprocesser, bl.a. inom ramen för europeiska yrkeskort, torde bidra till smidigare rekryteringsprocesser för arbetsgivare. Det bör dock påpekas att de behöriga myndigheterna i Sverige inte alltid råder över handläggningstiden eftersom visst informationsutbyte med behöriga myndigheter i andra länder kan krävas i vissa fall. Företag som är verksamma som utbildningsan- ordnare inom hälso- och sjukvårdsområdet, eller som erbjuder utbildningar för veterinärer eller arkitekter, kan komma att påver- kas av de förtydliganden utredningen föreslår om att sådana utbild- ningar som samordnats genom yrkeskvalifikationsdirektivet även måste uppfylla direktivets krav.

När det gäller konsekvenser för det allmänna måste inledningsvis konstateras att behöriga myndigheter redan i dag tillämpar regelverket i enlighet med gällande sektorsförfattningar. Det faktum att reglerna samlas i ett övergripande, horisontellt regelverk påverkar inte myndig- heternas hittillsvarande skyldigheter att erkänna utländska yrkes-

SOU 2014:19

Sammanfattning

kvalifikationer. Detta gäller dock inte för de myndigheter som utredningen anser bör utses som tillkommande behöriga myndigheter mot bakgrund av att viss yrkesverksamhet får anses vara reglerad. Utredningen har inte kunnat identifiera hur många av de i dag yrkesverksamma inom dessa yrkesgrupper som har utländska yrkes- kvalifikationer, varför det är svårt att bedöma omfattningen av myndigheternas tillkommande bedömningsverksamhet. Det kan finnas anledning att följa utvecklingen inom detta område och om det visar sig att bedömningsverksamheten får en sådan omfattning att den inte ryms inom befintliga ramar bör det övervägas om en avgifts- finansiering även ska införas för något av de tillkommande yrkena. För majoriteten av de existerande behöriga myndigheterna, finns en möjlighet att avgiftsfinansiera ansökningar om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer. En existerande behörig myndighet har i vissa fall varit förhindrad att ta ut avgifter för bedömningen av utländska yrkeskvalifikationer, nämligen Socialstyrelsen. Utredningen kan inte se något skäl för detta och föreslår att även Socialstyrelsen ska kunna kräva en avgift för utfärdande av legitimation eller annat behörighetsbevis för enskilda med såväl svenska som utländska yrkeskvalifikationer.

Utredningen föreslår att behöriga myndigheter ska ersätta Uni- versitets- och högskolerådet för dess kostnader för att lämna ytt- randen över utländska utbildningsrelaterade yrkeskvalifikationer. I ett inledande skede behöver dock Universitets- och högskolerådet bygga upp verksamheten med hjälp av allmänna medel.

Utredningen föreslår också en finansiering genom allmänna medel för den ökade administration som varningssystemet kan komma att innebära för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd samt för Tillväxtverket med anledning av de uppgifter som till- kommer kring den gemensamma kontaktpunkten för tjänster. Universitets- och högskolerådet bör även få en ökad anslagsfinan- siering mot bakgrund av sådana uppgifter som stadigvarande till- kommer genom rollen som samordnare samt sekretariat för Rådet för reglerade yrken.

Det går inte att förutse vilka konsekvenser som kan komma att uppstå för det fall kommissionen beslutar att införa systemet med europeiska yrkeskort, och inte heller för det fall kommissionen beslutar om gemensamma utbildningsprinciper. Beroende på inom vilka yrkesverksamheter sådana beslut kan komma att fattas kan en förnyad analys behövas.

Summary

The Inquiry's Remit

In the final phase of EU-level negotiations concerning modernisa- tion of the Professional Qualifications Directive, the Government appointed a commission of inquiry to submit proposals on the implementation of the Directive into Swedish law and administra- tion. A review of current legislation would take place to ensure that the Directive is fully implemented and to propose changes that facilitate its application. The aim was to clarify the regulatory framework and obtain a horizontal overview of the legislation. This review would be based on practical experiences from the applica- tion. The Inquiry would also analyse how the Professional Qualifi- cations Directive relates to the associated regulations in the Ser- vices Directive (2006/123/EC) and propose measures to increase the knowledge of the authorities affected. The amending Directive (2013/55/EU) came into force on 17 January 2014 and must be implemented in the Member States no later than 18 January 2016.

This report is divided into three parts

I. Proposed statutes and background II. Considerations and proposals

III. Impact assessment and comments on the statutes

Part I Background

The Professional Qualifications Directive

The original Professional Qualifications Directive, adopted in

2005, replaced three general directives and twelve ‘sectoral direc- tives’ relating to individual professions. The legal basis of the Di-

Summary

SOU 2014:19

rective is derived from the Treaty's regulations concerning freedom of movement. The Treaty's rules on free movement for workers do not cover employment in the public service; the same limitation thus applies to the Professional Qualifications Directive. Accord- ing to the case law of the Court of Justice of the European Union, this is to be understood as activities that are directly and specifi- cally connected with the exercise of official authority.

The Professional Qualifications Directive has been identified as an important aspect of efforts to boost growth and employment in Europe. The Directive aims to ensure that self-employed and em- ployed persons in the EU are able to exercise the rights granted them by the Treaty to establish themselves, temporarily offer their services or to seek employment in another Member State without needing to come up against national professional regulations that disregard experience and expertise acquired in another country. Member States should thus accept variations that exist in terms of education and professional regulations.

Professionals who are legally established in a regulated profession in their country of origin and wish to move to another country temporarily, e.g. to undertake a professional traineeship or fill a temporary vacancy, are entitled to do so. If the profession is unregulated in the Member State of origin and the individual has also not undergone a regulated education or training, the individual is required to have been professionally active for at least one of the last ten years. In certain cases, the competent authorities in the host country may perform a closer check on whether the individual is competent for the task, that is, when their professional activities might have implications for patient safety or security. The mod- ernised Professional Qualifications Directive provides clarification of the conditions under which a declaration may be required in advance, and when a prior check of the individual's professional qualifications could be undertaken, but also the extent to which competent authorities in the countries concerned should cooperate.

If individuals instead want to establish themselves in another country, the qualifications will be assessed in accordance with one of the various procedures of the Directive. In three situations, ac- cess will be granted automatically, namely i) if the individual is covered by education or training the minimum requirements of which are coordinated through the Directive, ii) if the professional activities are regulated through requirements for professional expe-

SOU 2014:19

Summary

rience or, according to the revised Directive, iii) if the individual has completed training based on a common framework or has passed a common training test. If none of these systems are applicable, the qualifications will be assessed according to the general system.

Simply put, the general system involves the competent authori- ties examining in more detail the extent to which foreign qualifica- tions correspond to the requirements to practise the regulated profession. If the qualifications cover substantially different mat- ters from what is required, the authority may decide that individu- als must complement their knowledge by imposing compensation measures, either through an aptitude test or an adaptation period. Such compensation measures may only relate to areas of knowledge and expertise that are fundamental to the practice of the profession.

The modernised Professional Qualifications Directive contains a number of clarifications, e.g. concerning checks on language skills. Only in individual cases where there is substantial doubt may authorities decide to check the extent to which an individual's lan- guage skills are sufficient to allow them to practice their profes- sion. However, more regular checks may be undertaken in professions with patient safety implications. Nevertheless, checks on language skills may never take place prior to the recognition of professional qualifications.

The modernised Professional Qualifications Directive intro- duces the opportunity for individuals to apply for a European Professional Card, which, despite its name, is an electronic docu- ment rather than a physical card. The European Professional Card, which can be issued both for temporary services and for establish- ment, aims to make the recognition process smoother, in part by replacing existing advance declaration requirements. As the autho- rities in the country of origin have primary responsibility for checking that the application is complete and that certificates are authentic, the competent authority in the host country can trust that these checks have taken place and the recognition process can therefore be speeded up. Before it is possible to issue Professional Cards, the Commission must decide which professions the Profes- sional Card will apply to.

The modernised Professional Qualifications Directive contains detailed procedural rules for the authorities' processing of cases within the scope of both the customary system of recognition and

Summary

SOU 2014:19

the system of European Professional Cards. The modernised Professional Qualifications Directive complements hitherto existing opportunities to exchange information regarding disciplinary action with an obligation to inform all other Member States if an individual has been found to have used falsified documents. This obligation to inform also applies in cases where veterinary surgeons, healthcare professionals or those teaching children (including childcare and early childhood education) have in some respect been restricted in their right to practise their profession. Alerts of this kind, which are sent via the Internal Market Information System (IMI), must be sent within three days of the restriction decision.

Which professions are regulated varies between the different Member States, and there are also differences in regulatory tech- nique. For this reason, the Directive requires Member States to conduct an evaluation process that involves taking an inventory of their respective professional regulations to ensure that restrictions on the free movement of EU citizens are justified and not more far-reaching than is necessary. If Member States make changes to their professional regulations after the Directive's implementation period has expired, they are required to notify the Commission of this. The amending Directive requires greater transparency in sev- eral respects, both to facilitate application and to enable individuals to better inform themselves about applicable rules.

The Services Directive

The Directive on services in the internal market (2006/123/EC, the Services Directive) was adopted the year after the original Profes- sional Qualifications Directive. The Services Directive aims to fa- cilitate the free movement of service providers in a broad sense, i.e. in addition to those requirements dealing with professional qualifi- cations. Some initial uncertainties arose concerning how the two frameworks were to be applied and how the Services Directive's derogations in favour of the Professional Qualifications Directive would be interpreted. Among other things, it was unclear to what extent the Member States were compelled to evaluate their profes- sional regulations within the scope of the evaluation process pre- scribed by the Services Directive.

SOU 2014:19

Summary

In several respects, the requirements of the two directives have been coordinated, e.g. by enabling all procedures as may be re- quired with reference to the Professional Qualifications Directive to be completed electronically via the point of single contact for services, in the same way as for the Services Directive.

The authorities regulating service activities in Sweden need to take both the Services Directive and the Professional Qualifica- tions Directive into consideration as the two directives are in- tended to complement each other. In some respects, there are rules in both directives, e.g. concerning the information to which service recipients will have access. If a conflict arises between the two di- rectives, e.g. with regard to the supervision of temporary activities, the Professional Qualifications Directive takes precedence.

The Swedish education system

The Swedish education system is decentralised in order to provide the best possible conditions to enable education and training to adapt to changes in society and knowledge. Higher education is provided at 31 state universities and university colleges (including the Swedish University of Agricultural Sciences and the Swedish National Defence College) and by 12 private education providers. Legislation stipulates which institutions may be authorised to award degrees, and at which level. It is the responsibility of the universities and university colleges to decide on the detailed con- tent of their study programmes. There are 35 different professional qualifications in the Annex to the Higher Education Ordinance's System of Qualifications, an additional 12 in the Annex to the Or- dinance for the Swedish University of Agricultural Sciences and one in the Annex to the Ordinance for the Swedish National Defence College. These include study programmes for doctors, nurses, dentists, architects, midwives and veterinary surgeons for which the Professional Qualifications Directive has harmonised the minimum educational requirements. For each professional qualification, the Annexes to the Higher Education Ordinance, the Ordinance for the Swedish University of Agricultural Sciences and the Ordinance for the Swedish National Defence College state how many credits the study programme is worth, as well as the qualitative targets and other requirements that each student must achieve to be awarded the qualification. The targets relate to

Summary

SOU 2014:19

knowledge and understanding, skills and abilities, and judgement and approach. The Professional Qualifications Directive also harmonises the minimum educational requirements with respect to study programmes for specialist doctors and specialist dentists. These study programmes are regulated in Swedish National Board of Health and Welfare's regulations. The Swedish Higher Education Authority is responsible for assuring the quality of the higher education.

If a country that does not regulate a specific profession, regu- lates its education and training, this makes it easier for profession- als to pursue this profession in another country where that profes- sion is regulated. The Directive requires Member States to set out which study programmes are regulated, regardless of whether the programmes are conducted at upper secondary school, at university or university college, or at vocational college. The Swedish voca- tional college system has nearly 200 education providers and over 600 study programmes.

Part II Considerations and Proposals

Regulated professions in Sweden

The Inquiry has performed a more detailed analysis of the Di- rective's scope on the basis of the definition of regulated professions. The definition entails that this scope encompass all professions for which a statute, directly or indirectly, requires the professional to possess certain professional qualifications. The term professional qualifications refers both to evidence of theoreti- cal or factual knowledge and to professional experience. If there is a protected professional title that may only be used by those who hold a particular professional qualification, the profession is always considered to be regulated.

In Sweden, professional regulations have been adapted to the original Professional Qualifications Directive in the following cases:

SOU 2014:19	Summary

The Inquiry considers that the profession fire-prevention officer should no longer be covered by the obligations stemming from the Directive because of the activities which are directly and specifically connected with the exercise of official authority. In addition to the above, and based on the Directive's definition of regulated professions, the Inquiry also believes the following professional activities are to be considered to fall within the scope of the Professional Qualifications Directive:

Summary	SOU 2014:19

It is worth pointing out that these professional activities should be regarded as regulated because of the requirements the professionals have to meet in terms of professional qualifications. Consequently, this does not relate to new regulations that have been introduced recently. The Inquiry has also made an assessment regarding the professional activities of nature wardens, predator biologists, mast and pole work and work with thermosetting plastics, but has found that these activities are not to be considered regulated, as specific professional qualifications are not required for their pursuit.

Recognition of professional qualifications

The Inquiry is of the opinion that the current authority structure should be maintained. Authorities that control access to a given regulated profession should continue to process matters as the competent authority under the Directive. This will enable the au- thorities to gain a complete picture of professionals in Sweden,

SOU 2014:19

Summary

regardless of where their qualifications have been obtained. For the professions hitherto considered to be regulated, competent authorities have already been designated under the Professional Qualifications Directive. In addition, the authorities prescribing the requirements with regard to the additional professions should constitute competent authorities. In practice, this means that the following authorities will be competent authorities under the Directive: the Swedish Consumer Agency; the Swedish Estate Agents Inspectorate; the Swedish Civil Contingencies Agency; the Swedish National Board of Health and Welfare; the County Ad- ministrative Board of Stockholm; the Swedish National Board of Housing, Building and Planning; the Swedish Financial Supervisory Authority; the Swedish Legal, Financial and Administrative Ser- vices Agency; the Swedish National Agency for Education; the Swedish Council for Higher Education; the Swedish Board of Ag- riculture; the Swedish Environmental Protection Agency; the Swe- dish Radiation Safety Authority; the Swedish Transport Agency; the Swedish Patent Attorneys Board; the Swedish National Electri- cal Safety Board and the Swedish Work Environment Authority.

The Inquiry proposes that the Swedish Council for Higher Education, which is also an ENIC/NARIC office, should assist the competent authorities in assessing the foreign education of profes- sionals. The competent authorities will remunerate the Swedish Council for Higher Education for the costs associated with this. The final and overall examination of an individual's total profes- sional qualifications will always be the responsibility of the com- petent authority. The Inquiry proposes to introduce an oppor- tunity for professionals to have their knowledge and expertise assessed by the competent authority even in cases where there is no mandatory prior check of qualifications. This will make it easier for professionals with foreign qualifications to seek employment or allow them to avoid problems that might otherwise arise in the supervision of the professions.

The Swedish Council for Higher Education is the contact point for the Professional Qualifications Directive, a function that the revised Directive renames ‘assistance centre’. The aim of this, among other things, is to further emphasise the authority's role of assisting individuals wishing to make use of the regulatory frame- work and also to distinguish the assistance centre's role from that of the points of single contact established according to the Services Directive. The Inquiry's assessment is that the Swedish

Summary

SOU 2014:19

Council for Higher Education should continue to perform the role of assistance centre. In addition, the Inquiry proposes that the Swedish Council for Higher Education should also take on the role of coordinator of the Directive, currently held by the Ministry of Education and Research. The Inquiry's assessment is that the Council is best placed to carry out the duties of the coordinating role because the tasks particularly concern the practical application of the Directive. Of course, the Government Offices should retain responsibility for work related to policy and, as is customary, act to the extent that may be required in relation to the Commission and other Member States.

The Inquiry also proposes abandoning the hitherto existing method used to implement the original Professional Qualifications Directive, whereby the provisions were introduced in each sectoral statute. To the extent that the Directive contains provisions to be applied in the same way regardless of sector, these will be imple- mented in a new horizontal Act and Ordinance. The provisions previously introduced in sectoral statutes, which are being replaced by the provisions of the new statutes, will be repealed. However, the sectoral regulation will remain and be adapted to the new Act and Ordinance in those areas where the Directive has paid particu- lar regard to the professional activities concerned.

The proposed Act states that professionals with foreign profes- sional qualifications must be treated the same as those who have Swedish professional qualifications. Recognition of foreign profes- sional qualifications thus grants the right to practice the profession under the same conditions that apply to those who have acquired qualifications in Sweden. The Act will apply both to the self- employed and employed, but will be applied subordinately in rela- tion to provisions based on European legal instruments other than the Professional Qualifications Directive. The Act will also not cover professions associated with official authority. It is made clear that existing demands for language skills must not be applied in a manner that restricts the right of recognition of professional qualifications or the European Professional Card. Language checks may only be made in individual cases where there is a suspected lack of necessary language skills and, if so, following recognition of the qualifications in the customary manner or by means of a European Professional Card. The Swedish National Board of Health and Welfare may issue regulations concerning more regular checks of language skills for the healthcare professions. The Act

SOU 2014:19

Summary

also introduces a fundamental obligation to recognise professional traineeships undertaken in another EES-country or Switzerland.

The Act makes clear that professionals who are legally estab- lished in another country have the right to provide services on a temporary basis in Sweden. If the profession in question is not regulated in the Member State of establishment, there is a require- ment for one year's professional experience or for the professional to have undergone regulated education or training. The Inquiry proposes that the obligation to make an advance declaration to the competent authority should be retained only with respect to security guards and healthcare personnel, where there is also an opportunity to check the qualifications prior to the provision of the service.

The basic prerequisites for having foreign professional qualifi- cations recognised in accordance with the general system will be specified in the new Act. Professionals with such attestation of competence or evidence of formal qualifications as are required in another Member State shall be given access to a regulated profes- sion under the same conditions as if the qualifications had been acquired in Sweden. If the profession is not regulated in the Mem- ber State of establishment, a requirement of one year's professional experience or that the professional to have undergone regulated education or training may be imposed. The term formal qualifica- tions also encompasses such qualifications as have been obtained in a third country, but are recognised by a Member State that is also able to certify three years' professional experience. The prerequi- sites for deciding on compensation measures – in the case of a competent authority being able to identify substantial differences in such training as may be considered essential for practising the profession – or for deciding on partial access are detailed in the new Ordinance on the Recognition of Professional Qualifications. The Ordinance will also state that applicants are to be given the opportunity to choose compensation measure, i.e. adaptation period or aptitude test, unless otherwise prescribed.

The Act also reflects the three systems for automatic recogni- tion contained in the Professional Qualifications Directive, even though the Inquiry does not at present assess there to be any pro- fessional regulation that is covered by automatic recognition of professional experience. The Act states that once the Commission has decided on common training principles that cover Sweden, an applicant that has undergone training covered by a common train-

Summary

SOU 2014:19

ing framework, or has passed a common training test, is to be au- tomatically approved to practise the profession in Sweden under the same conditions as apply if the qualifications had been obtained in Sweden. The only automatic system that is currently applicable means that professionals in the professions of pharmacist, midwife, doctor, nurse, dentist or veterinary surgeon are to be automatically recognised in the cases specified in the regulations of the Swedish National Board of Health and Welfare or the Swedish Board of Agriculture. The Patient Safety Ordinance and the Animal Healthcare Ordinance will state that licence applications based on the provisions of automatic recognition are to be processed under the procedural provisions of the new horizontal Ordinance.

The new horizontal Ordinance contains provisions that describe the procedure for recognising professional qualifications when professionals establish themselves in Sweden, regardless of the recognition system applied. The examination of an application for a licence or other evidence of formal qualifications will be divided into two or three steps when the professional has acquired profes- sional qualifications or had them recognised in another Member State. The intention is to make it clear that the scrutiny of profes- sional qualifications will take place separately from any other re- quirements for practising the profession, e.g. language require- ments. A new procedure will be introduced for the examination of professional qualifications that will form the basis for certification or accreditation, to the extent that such a regulatory technique is used for certain professional activities. The first step will only ex- amine whether the professional qualifications are sufficient to be able to grant access to the profession. This examination is to be made in accordance with the procedural provisions of the new Ordinance, inter alia, with respect to deadlines, and concludes with a decision on professional qualifications. An application must be sent in to the competent authority or submitted electronically via the point of single contact.

The new Act and Ordinance introduce provisions that will make it possible to issue European Professional Cards once the Commission has made the necessary decisions, inter alia, with respect to the professions for which European Professional Cards will be issued. Regulatory authorities will be empowered to issue more detailed regulations to the extent necessary for the system to become operational.

SOU 2014:19

Summary

The new Act contains explicit powers that allow the Govern- ment or the authority appointed by the Government to issue regu- lations concerning the temporary provision of services, the recog- nition of professional qualifications, the European Professional Card and language checks for healthcare personnel. The new Ordi- nance empowers regulatory authorities to issue implementing reg- ulations and regulations on exemptions from the right to choose compensation measure. The Swedish Council for Higher Educa- tion is empowered to issue regulations on European Professional Cards regarding unregulated professions in Sweden, common training principles and the issuing of diplomas. The Swedish National Agency for Higher Vocational Education is empowered to issue regulations on the automatic recognition of professional experience. The Swedish National Board of Trade is empowered to issue regulations on the exchange of information via IMI.

A new provision is introduced in the Public Access to Infor- mation and Secrecy Act to the effect that secrecy shall apply for information concerning a private party’s financial or personal cir- cumstances relating to a matter under the horizontal Act on pro- fessional qualifications, if it can be assumed that disclosure of the information would cause damage or harm to the private party.

Decisions under the new Act and Ordinance may be appealed to an administrative court. If the authority has not made a decision within the time limit specified for the case in question, the appli- cant may lodge a request with the authority for the matter to be decided. The authority must then make a decision within two weeks on the substance of the case or reject the applicant's request in a specific decision.

Administrative cooperation and information

If the recognition system under the Directive is to function, com- petent authorities will need to cooperate over national borders. The amending Directive now states explicitly that the authorities will use the Internal Market Information System (IMI) for communi- cation among themselves. The Inquiry proposes that the obligation to cooperate with competent authorities and assistance centres in other countries be regulated in the new Ordinance. The Swedish Council for Higher Education will, as far as possible, assist com- petent authorities and assistance centres in other countries with

Summary

SOU 2014:19

information concerning professions that are not regulated in Swe- den.

The exchange of information on disciplinary action is regulated in the original Professional Qualifications Directive. The Inquiry proposes that the new Ordinance state that the competent author- ities are responsible for exchanging information on disciplinary action with competent authorities in other countries. They will also be obliged to verify information coming from an authority in an- other country regarding professionals with Swedish professional qualifications and provide notification of the measures taken in light of such information.

The amending Directive introduces two new alert mechanisms; one concerning falsified documents and one concerning profes- sionals who have been restricted in their right to practice regulated healthcare professions, regulated professions involving the teaching of children (including childcare and early childhood education) or as a veterinary surgeon. The Commission will decide how the alert mechanisms will function before these can become operational, and may also govern how the flow of information is to be handled in the Member States. Pending more detailed information from the Commission, the Inquiry proposes a structure for administration of the alert mechanisms nationally. In order to comply with the Directive's requirement that all Member States be alerted within three days of the decision to restrict the right to practise, the In- quiry proposes that these alerts be sent by the Medical Responsi- bility Board, the Teachers' Disciplinary Board and the Disciplinary Board for Animal Healthcare. All alerts received from other coun- tries will arrive with the Swedish Council for Higher Education, which will then disseminate the information to the relevant au- thorities in Sweden. With regard to the alert mechanism for falsi- fied certificates, the Inquiry proposes that this should be adminis- tered by the Swedish Council for Higher Education. Competent authorities that file a police report concerning an individual who has used falsified certificates in connection with the recognition of professional qualifications must inform the Swedish Council for Higher Education. The Council will also receive alerts about falsi- fied documents from other countries and forward this information to the relevant authorities in Sweden.

The point of single contact for services, established in conjunc- tion with the implementation of the Services Directive, will be used to provide information about regulated professions and regulated

SOU 2014:19

Summary

education and training. In order for the Swedish Agency for Eco- nomic and Regional Growth (Tillväxtverket), which is responsible for the contact point, to discharge the obligations imposed by the modernised Professional Qualifications Directive, the competent authorities are to provide that agency with the necessary infor- mation and keep it updated. Responsibility for providing Tillväxtverket with information on regulated education and train- ing will be divided between the Swedish National Agency for Edu- cation, with regard to upper secondary schools, the Swedish Coun- cil for Higher Education, with regard to universities and university colleges, and the Swedish National Agency for Higher Vocational Education, with regard to vocational colleges. As is already cur- rently the case with respect to the Services Directive, Tillväxtverket will also ensure that all the requirements, procedures and formali- ties covered by the modernised Professional Qualifications Di- rective can be completed electronically and remotely via the con- tact point for services. The Ordinance will state that all infor- mation should also be available in English. The Swedish National Board of Trade will continue to retain its role as coordinator for the contact point.

Measures to support professionals with Swedish professional qualifications

To ensure that Swedish study programmes live up to the minimum requirements of the modernised Professional Qualifications Directive, the Inquiry proposes the introduction of a clarification in the Annexes to the Higher Education Ordinance and the Ordinance for the Swedish University of Agricultural Sciences to the effect that education providers should design the programmes to comply with the Directive's requirements. To support the work of education providers, the Swedish Council for Higher Education should compile the requirements resulting from the modernised Professional Qualifications Directive and also monitor and provide information on such updates regarding knowledge and skills as may be adopted by the Commission through delegated acts. The modernised Professional Qualifications Directive namely grants the Commission power in several respects to make binding decisions through both implementing acts and delegated acts. Since the very intent of delegated decision-making is the uniform

Summary

SOU 2014:19

implementation of Union law, it is likely that the Commission intends to make these decisions in the form of regulations. These are not implemented by the Member States, but apply directly.

In order to ensure that those practising professions covered by automatic recognition on the basis of coordinated minimum train- ing requirements, i.e. pharmacists, midwives, doctors, nurses, den- tists and veterinary surgeons, will be able to undertake continuous professional development, the Inquiry proposes that the Swedish National Board of Health and Welfare and the Swedish Board of Agriculture be empowered to issue regulations on continuous professional development.

In other countries, Swedish professionals can be met with re- quirements to attach various documents as evidence of their quali- fications or education. In light of the fact that individuals should turn to the Swedish assistance centre if they have problems, the Inquiry believes that all certification of Swedish education and training, whether or not this is regulated, should be conducted by the Swedish Council for Higher Education. The Swedish National Agency for Higher Vocational Education's duty in this regard will therefore be discontinued. However, as regards the certification of professional experience, the Inquiry sees no reason to transfer this activity from the authorised chambers of commerce.

Reporting obligations and measures to increase knowledge about the Directive

The modernised Professional Qualifications Directive places re- quirements on Member States' reporting and continuous provision of information in a number of respects. To ensure that requested information is sent to the Commission in accordance with the Di- rective's requirements, but also to strengthen the role of the assis- tance centre and coordinator, the Inquiry proposes that all regular information requirements be discharged by the Swedish Council for Higher Education. To make this effective, the Ordinance will oblige competent authorities to supply the Swedish Council for Higher Education with requested information.

In connection with the reporting of implementing measures to the Commission, the Commission will also be provided with in- formation about how Sweden ensures that professionals such as pharmacists, midwives, doctors, nurses, dentists and veterinary

SOU 2014:19

Summary

surgeons have the opportunity to undertake continuous profes- sional development. The Commission's database on regulated pro- fessions must also be updated by this time, at the very latest.

In order to improve knowledge about the regulatory framework and offer competent authorities a platform to exchange their expe- riences, the Inquiry proposes the establishment of a Council for the Regulated Professions. The new Ordinance will state that the chair and secretariat should be established at the assistance centre and coordinator, i.e. the Swedish Council for Higher Education. All competent authorities and the Swedish National Board of Trade should be part of the Council.

Part III Impact Assessment

The Inquiry's proposals affect individual professionals wishing to pursue activities in both Sweden and other countries and regardless of whether this takes place in the course of employment or self- employment for a shorter or longer period. For the most part, the areas of activity are already covered by the professional regulation found in sectoral statutes. As the Inquiry has identified additional professional activities that should be considered regulated professions, professionals with foreign qualifications who are part of these professional groups are affected by the Inquiry's proposals. In certain areas of activity, amendments to the Education Act, the Patient Safety Act and the Ordinance on Qualification Require- ments for Certain Posts in Healthcare clarify the right to conduct activities on a temporary basis with reference to qualifications ac- quired in their country of establishment. For other professional groups, estate agents and animal healthcare professionals, the In- quiry proposes the removal of the current requirement to make an advance declaration to the competent authority. However, advance declaration requirements remain for individuals in healthcare pro- fessions and for security guards, whose qualifications can also be checked in advance.

The right of professionals, where applicable, to choose compen- sation measure is clarified, as is the extent to which language skills may be checked. The Inquiry believes that competent authorities must prospectively identify the requirements that are fundamental to the practise of professional activities in Sweden so that individu- als may inform themselves about this in advance. The Inquiry also

Summary

SOU 2014:19

believes it should be clear what is required in terms of certificates for an application to be complete. Competent authorities are al- ready entitled to demand a fee for applications for recognition of foreign professional qualifications to obtain a licence or other evi- dence of formal qualifications. Individuals' opportunity to protect their own interests in the course of the recognition process is made clear, inter alia, with regard to the right to appeal.

Businesses in the form of self-employed persons are affected in the same way as individuals by the clarifications proposed by the Inquiry. No specific adverse consequences should arise for businesses. The proposals will help to facilitate the availability of relevant labour by recognising expertise acquired in another EU country as equivalent to that which is acquired in Sweden. More efficient processing, inter alia, in the context of the European Professional Card, should contribute to smoother recruitment processes for employers. It should be noted that the competent authorities in Sweden are not always in control of processing times because some exchange of information with competent authorities in other countries may be required in certain cases. Companies that operate as education providers in the field of healthcare or that offer training for veterinary surgeons or architects may be affected by the clarifications proposed by the Inquiry; these clarifications mean that education or training coordinated through the Professional Qualifications Directive must also meet the Directive's requirements.

As regards implications for the public sector, it must first be established that competent authorities are already applying the regulatory framework in accordance with the applicable sectoral statutes. The fact that the regulations are collected together in an overarching, horizontal regulatory framework does not affect the authorities' hitherto existing obligations to recognise foreign pro- fessional qualifications. However, this does not apply to those au- thorities that the Inquiry believes should be appointed as additional competent authorities in light of the fact that certain professional activities may be considered to be regulated. The Inquiry has not been able to identify how many of those currently practising in these professional groups have foreign qualifications; it is thus difficult to assess the extent of the authorities' additional assessment activities. There may be reason to monitor developments in this area and if it becomes clear that the assessment activity cannot be handled with the current funding, it should be considered if fees should be introduced for some of the additional professions. For the majority of existing

SOU 2014:19

Summary

competent authorities, there is an opportunity to use fees to finance applications for recognition of foreign professional qualifications. Only one existing competent authority has in some cases been prevented from charging fees for the assessment of foreign professional qualifications, namely the Swedish National Board of Health and Welfare. The Inquiry can see no reason for this and proposes that the Swedish National Board of Health and Welfare also should be permitted to demand a fee for issuing a licence or other evidence of formal qualifications to individuals with both Swedish and foreign professional qualifications.

The Inquiry proposes that the competent authorities should compensate the Swedish Council for Higher Education for the costs it incurs when issuing a statement regarding foreign profes- sional qualifications related to education and training. However, at an initial stage, the Swedish Council for Higher Education will need to establish these operations using public funds.

The Inquiry also proposes public funding for the increased ad- ministration that the alert system may entail for the Medical Re- sponsibility Board and for the Swedish Agency for Economic and Regional Growth with reference to the additional tasks relating to the point of single contact for services. The Swedish Council for Higher Education should also receive increased appropriation funding in light of the permanent addition of tasks through its role as coordinator and its serving as secretariat for the Council for the Regulated Professions.

It is not possible to foresee the consequences that may arise if the Commission decides to introduce the European Professional Card system, or if the Commission decides on common principles for education and training. Depending on which professionals such decisions end up encompassing, a new analysis may be required.

Del ett

Författningsförslag

och bakgrund

1 Författningsförslag

1.1Förslag till

lag om erkännande av yrkeskvalifikationer

Härigenom föreskrivs1 följande.

Syfte och tillämpningsområde

1 § Genom denna lag genomförs vissa bestämmelser i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikations- direktivet), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

2 § Denna lag gäller för dem som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som anställd eller som egen företagare, och som har för- värvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz (ursprungsstaten).

I tillämpliga delar gäller denna lag även för dem som

1.har gjort yrkespraktik i en annan stat inom EES eller i Schweiz, eller

2.har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige eller fått dem erkända här i landet och vill utöva sitt yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz.

3 § Ett erkännande av yrkeskvalifikationer enligt denna lag eller innehav av ett giltigt europeiskt yrkeskort ger yrkesutövaren rätt till tillträde till samma yrke eller den jämförbara yrkesverksamhet som denne är behörig att utöva i ursprungsstaten och rätt att utöva

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Författningsförslag

SOU 2014:19

det yrket eller den verksamheten i Sverige, på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet.

4 § Denna lag gäller inte för yrken som är förenade med offentlig maktutövning.

Denna lag gäller inte heller för advokatyrket. Bestämmelser som i fråga om detta yrke genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i tillämpliga delar finns i rättegångsbalken.

5 § Denna lag gäller inte om det i en annan lag eller förordning finns avvikande bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifika- tioner som har förvärvats utanför Sverige, i den mån dessa bestäm- melser grundar sig på andra bindande rättsakter antagna inom Europeiska unionen än yrkeskvalifikationsdirektivet.

Definitioner

6 § I denna lag avses med

1.reglerat yrke: yrkesverksamhet där det genom lag, förordning eller andra föreskrifter, direkt eller indirekt, krävs bestämda yrkes- kvalifikationer för att få tillträde till eller utöva verksamheten eller använda en viss yrkestitel,

2.lagligen etablerad: uppfyller alla krav för att ha rätt att stadig- varande utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en stat inom EES eller i Schweiz,

3.yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis enligt artikel 11 punkt a i) i yrkeskvalifikationsdirektivet eller yrkeserfarenhet,

4.bevis på formella kvalifikationer: examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis som har utfärdats av en behörig myndighet avseende en yrkesutbildning som huvudsakligen har ägt rum inom EES eller i Schweiz. Som bevis på formella kvalifikationer ska också betraktas ett bevis på formella kvalifikationer som har utfärdats i tredjeland, om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz och beviset på formella kvalifikationer har erkänts av den staten,

SOU 2014:19

Författningsförslag

yrkesutövning som har fastställts i författning eller som övervakas eller har godkänts av en myndighet,

6.anpassningsperiod: utövande av ett reglerat yrke under en behörig yrkesutövares ansvar och som ska bedömas, eventuellt åtföljt av kompletterande utbildning,

7.lämplighetsprov: ett prov som gäller den sökandes yrkeskun- nighet, färdigheter och kompetens och som genomförs av en behö- rig myndighet i syfte att bedöma den sökandes förmåga att utöva ett reglerat yrke,

8.yrkespraktik: en period med yrkespraktik som sker under handledning, förutsatt att den utgör ett villkor för tillträde till ett reglerat yrke, och som kan äga rum under eller efter en avslutad utbildning som leder till ett examensbevis,

9.yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av det berörda yrket i en medlemsstat,

10.europeiskt yrkeskort: ett elektroniskt bevis för antingen att yrkesutövaren uppfyller alla nödvändiga villkor för att tillfälligt tillhandahålla tjänster i en stat inom EES eller i Schweiz eller erkännandet av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer för etablering i en sådan stat, och

11.livslångt lärande: all allmän utbildning, yrkesutbildning, icke- formell utbildning och informellt lärande som sker genom livet och leder till ökade kunskaper och färdigheter och ökad kompetens.

Yrkespraktik

7 § Om det för tillträde till ett reglerat yrke krävs att yrkesutövaren har gjort viss yrkespraktik, ska sådan praktik som gjorts i en annan stat inom EES eller i Schweiz godtas, under de förutsättningar som särskilt föreskrivs.

Tillfälligt tillhandahållande av tjänster

8 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att till- fälligt utöva sitt yrke i Sverige, om yrkesutövaren är lagligen etable- rad i en stat inom EES eller i Schweiz för att där utöva samma yrke

(etableringsstaten).

Om yrket inte är reglerat i etableringsstaten krävs att yrkes- utövaren har utövat yrket under minst ett år i en eller flera stater

Författningsförslag

SOU 2014:19

inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår tillhanda- hållandet av tjänsten i Sverige.

Kravet på yrkeserfarenhet i andra stycket gäller inte om utbild- ningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om förutsättningarna för tillfälligt tillhandahållande av tjänster, inklusive krav på förhandsunder- rättelse och förhandskontroll i enlighet med artikel 7 i yrkeskvalifi- kationsdirektivet.

10 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket som tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige står under samma tillsyn som andra utövare av yrket här i landet. En sådan yrkesutövare kan även bli föremål för samma disciplinära åtgärder avseende yrkesutövningen som andra utövare av yrket här i landet.

Etablering i Sverige

Den generella ordningen

11 § Bestämmelserna i 12 och 13 §§ gäller för alla reglerade yrken som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt 14, 16 eller 17 § samt för de yrkesutövare som inte uppfyller de villkor för automatiskt erkännande som anges i de föreskrifter som avses i 16– 20 §.

12 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att få tillträde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkes- kvalifikationer i Sverige, om yrkesutövaren innehar det kompe- tensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan stat inom EES eller i Schweiz för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium.

Tillträde till yrket och rätt att utöva det i Sverige, på samma vill- kor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, ska också beviljas om yrkesutövaren på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren har utövat yrket i en stat inom EES eller i Schweiz som inte reglerar

SOU 2014:19

Författningsförslag

detta yrke, om yrkesutövaren har ett eller flera kompetensbevis eller handlingar som intygar formella kvalifikationer.

Krav på yrkeserfarenhet enligt andra stycket får inte ställas om yrkesutövarens kompetensbevis avser en reglerad utbildning i ursprungsstaten.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifi- kationer enligt den generella ordningen, inklusive undantag från 12 § enligt artikel 13.4 i yrkeskvalifikationsdirektivet och genom krav på anpassningsperiod och lämplighetsprov.

Automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet

14 § Om det i författning ställs krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till yrkeskvalifikationsdirektivet, ska utövande av denna verksamhet i en annan stat inom EES eller i Schweiz beaktas vid bedömningen av om kraven är uppfyllda.

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av detta direktiv.

Automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

16 § Yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård eller tandläkare, ska erkännas automa- tiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslut- ning till patientsäkerhetslagen (2010:659).

17 § Yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet

Författningsförslag

SOU 2014:19

som veterinär, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i före- skrifter som har meddelats i anslutning till lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper

18 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att få tillträde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkes- kvalifikationer i Sverige, om yrkesutövaren innehar ett bevis på yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz på grundval av en gemensam utbildningsram som har fastställts i en delegerad akt, antagen av Europeiska kom- missionen enligt artikel 49a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om Sverige har infört den gemen- samma utbildningsramen.

19 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att få tillträde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskva- lifikationer i Sverige, om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer har godkänts i en annan stat inom EES eller i Schweiz vid ett gemen- samt utbildningsprov vars innehåll har fastställts i en delegerad akt, antagen av Europeiska kommissionen enligt artikel 49b i yrkes- kvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om det gemensamma utbildnings- provet anordnas även i Sverige.

20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet och de delegerade akter och genom- förandeakter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av detta direktiv.

SOU 2014:19

Författningsförslag

Europeiskt yrkeskort

21 § En yrkesutövare som avses i 2 § andra stycket 2 får begära att den behöriga myndigheten utfärdar ett europeiskt yrkeskort, förut- satt att Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter rörande detta yrke i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikations- direktivet.

Om yrkesutövaren avser att etablera sig i en annan stat inom EES eller i Schweiz ska den behöriga myndigheten endast förbereda ett utfärdande av ett europeiskt yrkeskort. Detsamma gäller om yrkesutövaren avser att i en sådan stat tillfälligt tillhandahålla tjänster inom ett yrke som har konsekvenser för säkerhet eller folkhälsa och som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt 14–20 §.

22 § Den behöriga myndigheten ska utfärda ett europeiskt yrkes- kort till en yrkesutövare som avser att etablera sig i Sverige och som innehar en yrkeskvalifikation som ska erkännas enligt denna lag. Detsamma gäller om yrkesutövaren avser att tillfälligt till- handahålla tjänster i Sverige inom ett yrke som har konsekvenser för säkerhet eller folkhälsa och som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt 14–20 §.

Första stycket gäller endast om Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter rörande detta yrke i enlighet med arti- kel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs om europeiskt yrkeskort.

Kunskaper i det svenska språket

24 § Föreskrifter om krav på yrkesutövares kunskaper i det svenska språket får inte tillämpas på ett sätt som inskränker rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer eller europeiskt yrkeskort enligt denna lag.

Om det av särskild anledning i det enskilda fallet kan antas att en yrkesutövare, vars yrkeskvalifikationer har erkänts enligt denna lag eller som innehar ett europeiskt yrkeskort, saknar för yrket nödvändiga kunskaper i det svenska språket, får den behöriga myn-

Författningsförslag

SOU 2014:19

digheten besluta att kontrollera kunskaperna innan tillträde till yrket beviljas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att kontroller av språkkunskaper för utövare av yrken inom hälso- och sjukvården får ske utan att kravet i andra stycket om särskild anledning i det enskilda fallet är upp- fyllt.

Sekretess

25 § Bestämmelser om sekretess finns i offentlighets- och sekre- tesslagen (2009:400).

Överklagande m.m.

26 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

27 § Beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltnings- domstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.2Förslag till

förordning om erkännande av yrkeskvalifikationer

Regeringen föreskriver2 följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna förordning kompletterar bestämmelserna i lagen (20xx:xx) om erkännande av yrkeskvalifikationer. Genom förord- ningen genomförs vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkän- nande av yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikationsdirektivet), i lydel- sen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

2 § Särskilda bestämmelser som syftar till att genomföra yrkes- kvalifikationsdirektivet finns också i andra författningar inom de sektorer där utövandet av ett visst yrke är reglerat.

3 § Denna förordning har samma syfte och tillämpningsområde som lagen (20xx:xx) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

4 § I denna förordning avses med

1.säkerhetsyrken eller hälso- och sjukvårdsyrken som inte erkänns automatiskt: yrken som har konsekvenser för säkerhet eller folk- hälsa och som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt 14– 20 § lagen (20xx:xx) om erkännande av yrkeskvalifikationer,

2.ECTS-poäng: poäng enligt det meritsystem för högre utbild- ning som används i det europeiska området för högre utbildning, och

3.IMI: informationssystemet för den inre marknaden.

De termer och uttryck som i övrigt används i denna förordning har samma innebörd som i lagen om erkännande av yrkeskvalifi- kationer.

2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Författningsförslag

SOU 2014:19

Tillfälligt tillhandahållande av tjänster

5 § Om inte annat särskilt föreskrivs ska en yrkesutövare som med stöd av 8 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer tillfälligt utövar sitt yrke i Sverige tillhandahålla sina tjänster under etableringsstatens yrkestitel.

6 § Föreskrifter om krav på förhandsunderrättelse samt förhands- kontroll av en yrkesutövares yrkeskvalifikationer i enlighet med artikel 7 i yrkeskvalifikationsdirektivet finns i fråga om

1.väktare, i lagen (1974:191) om bevakningsföretag och förord- ningen (1989:149) om bevakningsföretag m.m., och

2.yrken inom hälso- och sjukvården, i patientsäkerhetsförord- ningen (2010:1369).

Ett europeiskt yrkeskort ska i förekommande fall anses utgöra en sådan förhandsunderrättelse som avses i första stycket.

Bestämmelserna i 12 och 13 §§ om partiellt tillträde gäller även vid förhandskontroll enligt de föreskrifter som avses i första stycket, om den generella ordningen för erkännande av yrkeskvali- fikationer hade varit tillämplig vid etablering i det enskilda fallet.

Etablering i Sverige

Den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer

7 § Vid tillämpningen av 12 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer ska kvalifikationerna indelas i följande nivåer:

1.Ett kompetensbevis som utfärdats av behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten för

a)en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå och som visar att innehavaren har allmänna kunskaper,

b)en utbildning som inte ingår i ett utbildnings- eller examensbevis enligt 2–5,

c)ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning, eller

d)en treårig yrkeserfarenhet.

2.Bevis på avslutad gymnasieutbildning, omfattande

a)allmän utbildning som har kompletterats med en annan utbildning än den som avses i 3 eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning, eller

b)teknisk eller yrkesinriktad utbildning, som har kompletterats med utbildning som avses i a) eller med den prov-

SOU 2014:19

Författningsförslag

tjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning.

3.Examensbevis för

a)annan eftergymnasial utbildning på minst ett år än de som avses i 4 och 5 samt den yrkesutbildning som krävs därutöver, eller

b)reglerad utbildning, eller, i fråga om reglerade yrken, yrkesutbildning med särskild uppläggning som ger jämförbar nivå vad gäller yrkesskicklighet och förbereder den studerande för jämförbart ansvar och jämförbar verksamhet, förutsatt att examensbeviset åtföljs av ett utbildningsbevis från ursprungsstaten.

4.Examensbevis för utbildning på högskolenivå på minst tre och högst fyra år, eller ett motsvarande antal ECTS-poäng, och för yrkesutbildning som krävs därutöver.

5.Examensbevis för utbildning på högskolenivå på minst fyra år, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och för yrkesutbildning som krävs därutöver.

8 § Andra bevis på formella kvalifikationer än sådana som avses i 7 § ska jämställas med dessa, om de har utfärdats av en behörig myndighet i en annan stat inom EES eller i Schweiz och avser en avslutad utbildning eller annan yrkeskvalifikation som i den staten ger samma rätt till tillträde eller utövande av ett yrke.

9 § Trots vad som anges i 12 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer får den behöriga myndigheten besluta att yrkesutövaren saknar tillräckliga yrkeskvalifikationer samt vägra denne tillträde till och rätt att utöva yrket, om det för tillträde till yrket i Sverige krävs sådana kvalifikationer som avses i 7 § 5, men yrkesutövaren endast innehar sådana kvalifikationer som avses i 7 § 1.

10 § Trots vad som anges i 12 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer får den behöriga myndigheten besluta att yrkesutövaren måste genomgå en anpassningsperiod om högst tre år eller utföra ett lämplighetsprov, om

1.innehållet i yrkesutövarens utbildning avviker väsentligt från innehållet i den utbildning som krävs i Sverige, eller

2.yrket omfattar yrkesaktiviteter som i ursprungsstaten inte ingår i motsvarande yrke och som kräver kvalifikationer som

Författningsförslag

SOU 2014:19

väsentligen avviker från dem som yrkesutövarens kompetensbevis omfattar.

Bedömningen enligt första stycket 1 ska avse sådana kunskaps- och kompetensområden, uppnådda färdigheter och kompetenser som är grundläggande för utövandet av yrket och där innehållet i yrkesutövarens utbildning i betydande mån skiljer sig från den utbildning som krävs i Sverige.

Ett sådant krav på kompensationsåtgärder som avses i första stycket får inte ställas om den väsentliga avvikelsen kompenseras av kunskaper och färdigheter som yrkesutövaren har tillägnat sig genom yrkesverksamhet eller genom livslångt lärande och som har godkänts för detta ändamål av ett relevant organ.

11 § Om den behöriga myndigheten beslutar att kräva kompensa- tionsåtgärder enligt 10 § ska sökanden ges möjlighet att välja mellan att genomgå en anpassningsperiod eller att göra ett lämplig- hetsprov, om inte annat särskilt föreskrivs.

Rätten att välja kompensationsåtgärd gäller inte heller om det för tillträde till yrket i Sverige krävs sådana kvalifikationer som avses i 7 § 3, men yrkesutövaren endast innehar sådana kvalifikationer som avses i 7 § 1, eller om det för tillträde till yrket i Sverige krävs sådana kvalifikationer som avses i 7 § 4 eller 5, men yrkesutövaren endast innehar sådana kvalifikationer som avses i 7 § 2. Om det för tillträde till yrket i Sverige krävs sådana kvalifika- tioner som avses i 7 § 4, men yrkesutövaren endast innehar sådana kvalifikationer som avses i 7 § 1, får den behöriga myndigheten besluta att sökanden både ska genomgå en anpassningsperiod och göra ett lämplighetsprov.

Om sökanden ska göra ett lämplighetsprov ska den behöriga myndigheten se till att detta kan ske inom sex månader från tid- punkten för beslutet.

12 § I stället för att besluta om kompensationsåtgärder enligt 10 § ska den behöriga myndigheten besluta att godkänna den sökandes yrkeskvalifikationer för tillträde till och rätt att utöva en del av ett yrke (partiellt tillträde), om

1.yrkesutövaren är fullt kvalificerad att i ursprungsmedlems- staten utöva en del av den yrkesverksamhet för vilken tillträde söks,

2.skillnaderna mellan den yrkesverksamhet som avses i 1 och det reglerade yrket i Sverige är så stora att den sökande skulle

SOU 2014:19

Författningsförslag

behöva fullfölja hela det utbildningsprogram som föreskrivs för att få tillträde till det reglerade yrket, och

3. yrkesverksamheten objektivt kan särskiljas från andra verk- samheter som ingår i det reglerade yrket i Sverige.

Vid bedömningen enligt första stycket 3 ska den behöriga myn- digheten beakta om yrkesverksamheten kan utövas självständigt i ursprungsmedlemsstaten.

När partiellt tillträde till en yrkesverksamhet har beviljats, ska verksamheten bedrivas under ursprungsstatens yrkestitel. Yrkes- utövaren ska tydligt ange behörighetens räckvidd.

13 § Partiellt tillträde till en yrkesverksamhet får nekas av tving- ande hänsyn till allmänintresset, om det är nödvändigt och lämpligt för att uppnå det eftersträvade målet.

Gemensamma bestämmelser om förfarandet för erkännande av yrkeskvalifikationer

14 § Bestämmelserna i 15–22 §§ gäller för handläggningen av ären- den om erkännande av yrkeskvalifikationer enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer, oavsett vilken ordning för erkännande som ska tillämpas.

Bestämmelserna i 15–22 §§ ska inte tillämpas om yrkesutövaren har beviljats ett europeiskt yrkeskort för etablering inom yrket i Sverige.

15 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer, som vill etablera sig i Sverige för att här utöva ett reglerat yrke, ska hos den myndighet som är behörig för yrket i fråga ansöka om legitimation, auktori- sation, godkännande eller annat behörighetsbevis, om ett sådant krävs för utövande av yrket i Sverige.

En ansökan enligt första stycket ska handläggas enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och denna förord- ning i den del vissa yrkeskvalifikationer krävs för att ansökan ska kunna beviljas. Den behöriga myndighetens beslut om yrkeskvali- fikationerna ska läggas till grund för den fortsatta handläggningen av ansökningsärendet.

Författningsförslag

SOU 2014:19

16 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer, som vill etablera sig i Sverige för att här utöva ett yrke som är reglerat på så sätt att det för utövande av yrket krävs att yrkesutövaren certifieras av ett annat organ än den myndighet som är behörig för yrket i fråga, ska hos den behöriga myndigheten ansöka om prövning av yrkes- kvalifikationerna.

Den behöriga myndighetens beslut om yrkeskvalifikationerna ska godtas av certifieringsorganet.

17 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer, som vill etablera sig i Sverige för att här utöva ett yrke som är reglerat på så sätt att det ställs krav på att personalen ska inneha vissa kvalifikationer för att ett företag ska erhålla ackreditering, ska hos den myndighet som är behörig för yrket i fråga ansöka om prövning av yrkeskvalifika- tionerna. En sådan ansökan får även ges in av yrkesutövarens arbetsgivare.

Den behöriga myndighetens beslut om yrkeskvalifikationerna ska godtas av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll.

18 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer, som vill etablera sig i Sverige för att här utöva ett reglerat yrke som inte omfattas av 15– 17 §, får hos den myndighet som är behörig för yrket i fråga ansöka om prövning av yrkeskvalifikationerna. En sådan ansökan får även ges in av yrkesutövarens arbetsgivare.

Den behöriga myndighetens beslut om yrkeskvalifikationerna ska godtas av den myndighet som utövar tillsyn över yrkesutöva- rens verksamhet.

19 § En ansökan enligt 15–18 § får även ges in via den elektroniska förmedlingsfunktion som avses i 38 §.

20§ En ansökan enligt 15–19 § ska handläggas skyndsamt.

Inom en månad efter mottagandet av ansökan ska den behöriga

myndigheten bekräfta mottagandet och, om det saknas handlingar, uppmana sökanden att komma in med kompletterande underlag. Om sökanden trots anmodan inte kommer in med de handlingar som behövs för att ansökan ska kunna prövas, får myndigheten avvisa ansökan.

SOU 2014:19

Författningsförslag

Om det finns skäl att anta att en handling inte är äkta eller giltig eller att sökanden inte har rätt att utöva sitt yrke i en annan stat inom EES eller i Schweiz, ska den behöriga myndigheten inhämta de upplysningar som behövs hos den behöriga myndigheten i den berörda staten.

21 § Beslut om yrkeskvalifikationerna ska fattas inom tre månader från det att en fullständig ansökan har getts in. I ärenden som handläggs enligt 12 eller 14 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer får denna tidsfrist förlängas med en månad, om det finns särskilda skäl.

22 § I ärenden som handläggs enligt 12 § lagen (20xx:x) om erkän- nande av yrkeskvalifikationer ska den behöriga myndigheten höra Universitets- och högskolerådet avseende sökandens utländska utbildning innan frågan om yrkeskvalifikationerna avgörs, om det inte är obehövligt. Den behöriga myndigheten ska ersätta rådet för dess kostnader för att lämna yttrandet.

Europeiskt yrkeskort för yrkesutövare i Sverige

23 § En ansökan om utfärdande av ett europeiskt yrkeskort enligt 21 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer ska ske elektroniskt.

Av ansökan ska framgå om den avser ett europeiskt yrkeskort för tillfälligt tillhandahållande av tjänster eller för etablering samt i vilken stat tillhandahållandet eller etableringen avses ske (den mot- tagande staten). Vilka handlingar som ska ges in i samband med ansökan anges i de genomförandeakter rörande det aktuella yrket som Europeiska kommissionen antar i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

24 § En ansökan enligt 23 § ska handläggas skyndsamt.

Inom en vecka efter mottagandet av en ansökan ska den behö- riga myndigheten bekräfta mottagandet och, om det saknas hand- lingar, uppmana sökanden att komma in med kompletterande underlag. Om sökanden trots anmodan inte kommer in med de handlingar som behövs för att ansökan ska kunna prövas, får myn- digheten avvisa ansökan.

Författningsförslag

SOU 2014:19

Den behöriga myndigheten ska kontrollera om den sökande är lagligen etablerad i Sverige och om alla nödvändiga handlingar som har utfärdats i Sverige är giltiga och äkta. Om det finns skäl att anta att en handling inte är äkta eller giltig ska den behöriga myndig- heten kontakta relevant organ eller begära bestyrkta kopior av handlingarna från den sökande.

Yrkeskort för etablering eller för tillfälligt tillhandahållande av vissa tjänster

25 § Om en ansökan enligt 23 § avser ett europeiskt yrkeskort för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom ett säkerhetsyrke eller ett europeiskt yrkeskort för etablering, ska den behöriga myndig- heten inom en månad från utgången av den tidsfrist som avses i 24 § första stycket, eller från den senare tidpunkt då begärda kom- pletteringar har kommit in, besluta att vidarebefordra ansökan till den mottagande statens behöriga myndighet. Den behöriga myn- digheten ska samtidigt informera sökanden om hur långt handlägg- ningen av ärendet fortskridit.

Vad som anges i första stycket gäller också om en ansökan enligt 23 § avser ett europeiskt yrkeskort för tillfälligt tillhanda- hållande av tjänster inom ett hälso- och sjukvårdsyrke, om ansökan inte grundar sig på sådana yrkeskvalifikationer som enligt bilaga V till yrkeskvalifikationsdirektivet ska erkännas automatiskt. Om ansökan grundar sig på sådana yrkeskvalifikationer som ska erkän- nas automatiskt ska i stället 26 § tillämpas.

Yrkeskort för tillfälligt tillhandahållande av andra tjänster

26 § En ansökan enligt 23 § som avser ett europeiskt yrkeskort för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom ett hälso- och sjuk- vårdsyrke och som grundar sig på sådana yrkeskvalifikationer som enligt bilaga V till yrkeskvalifikationsdirektivet ska erkännas auto- matiskt, ska beviljas.

En ansökan enligt 23 § som avser ett europeiskt yrkeskort för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom andra yrken än säker- hetsyrken eller hälso- och sjukvårdsyrken, ska beviljas, om sökan- den är lagligen etablerad inom yrket i Sverige. Om yrket inte är

SOU 2014:19

Författningsförslag

reglerat i Sverige krävs att sökanden har utövat yrket under minst ett år eller genomgått en reglerad utbildning för yrket.

Om ansökan ska beviljas enligt första eller andra stycket, ska den behöriga myndigheten inom tre veckor från utgången av den tidsfrist som avses i 24 §, eller från den senare tidpunkt då begärda kompletteringar har kommit in, besluta att utfärda det europeiska yrkeskortet. Den behöriga myndigheten ska därefter utan dröjsmål vidarebefordra det europeiska yrkeskortet till den behöriga myn- digheten i den mottagande staten och informera sökanden om detta.

27 § Om en innehavare av ett europeiskt yrkeskort som har utfär- dats enligt 26 § vill tillhandahålla tjänster i andra stater än den som angavs i ansökan, får innehavaren ansöka om en sådan utökning.

Om innehavaren vill tillhandahålla tjänster under mer än 18 månader, ska innehavaren informera den behöriga myndigheten om detta.

Innehavaren ska också informera den behöriga myndigheten om väsentliga förändringar i den faktiska situation som har uppgetts i ärendet. Den behöriga myndigheten ska vid behov uppdatera det europeiska yrkeskortet och vidarebefordra detta till den berörda mottagande medlemsstaten.

Europeiskt yrkeskort för yrkesutövare som vill etablera sig eller tillhandahålla vissa tjänster i Sverige

28 § Om en sådan ansökan som avses i 22 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer om yrkeskort för etablering eller för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom säkerhetsyrken eller hälso- och sjukvårdsyrken som inte erkänns automatiskt har överförts från den stat där sökanden är etablerad till den behöriga myndigheten, ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål kon- trollera att ansökan är fullständig. Om det finns skäl får den behö- riga myndigheten begära ytterligare uppgifter. Vilka handlingar som ska ges in i samband med ansökan anges i de genomförande- akter rörande det aktuella yrket som Europeiska kommissionen antar i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

29 § Om en ansökan enligt 28 § om yrkeskort för etablering grun- dar sig på sådana yrkeskvalifikationer som omfattas av automatiskt

Författningsförslag

SOU 2014:19

erkännande enligt 14–20 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkes- kvalifikationer ska den behöriga myndigheten besluta om utfär- dande av det europeiska yrkeskortet inom en månad från den tid- punkt då ansökan togs emot.

30 § Om en ansökan enligt 28 § om yrkeskort för etablering grun- dar sig på andra yrkeskvalifikationer än dem som avses i 29 § eller om ansökan avser yrkeskort för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom säkerhetsyrken eller hälso- och sjukvårdsyrken som inte erkänns automatiskt, ska den behöriga myndigheten inom två månader besluta om utfärdande av det europeiska yrkeskortet eller, under de förutsättningar som anges i 10 §, att sökanden ska genomgå kompensationsåtgärder.

31 § De tidsfrister som anges i 29 och 30 §§ får vid behov förlängas med två veckor. Den behöriga myndigheten ska informera sökan- den om förlängningen och skälen för denna.

Om det är nödvändigt av hänsyn till folkhälsan eller tjänste- mottagarnas säkerhet får tidsfristen därefter förlängas med ytter- ligare två veckor.

32 § Den behöriga myndigheten får besluta att inte utfärda ett europeiskt yrkeskort, om de uppgifter som krävs inte har kommit in inom de tidsfrister som anges i 29–31 §§, trots att komplette- ringar har begärts enligt 28 §.

33 § Om den behöriga myndigheten inte har fattat något beslut inom de tidsfrister som anges i 29–31 §§ ska ansökan anses vara beviljad. Detsamma gäller om den behöriga myndigheten har beslutat om kompensationsåtgärder enligt 10 § men inte, enligt sökandens önskemål, kan anordna ett lämplighetsprov inom sex månader.

34 § Om den behöriga myndigheten beslutar att bevilja en ansökan enligt 29 eller 30 §, eller om ansökan enligt 33 § ska anses vara beviljad, ska det europeiska yrkeskortet automatiskt skickas till sökanden via IMI.

SOU 2014:19

Författningsförslag

Intyg om examens- och utbildningsbevis

35 § Universitets- och högskolerådet ska, på begäran av en yrkes- utövare som innehar ett svenskt examens- eller utbildningsbevis från en utbildning på grundskole- eller gymnasienivå, en utbildning på högskolenivå eller en annan eftergymnasial utbildning, utfärda det intyg som krävs för att examens- eller utbildningsbeviset ska godtas i en annan stat som ett bevis på formella kvalifikationer.

Bestämmelser om att auktoriserade handelskamrar får utfärda de intyg om faktiskt utövande av verksamhet som krävs för att styrka yrkeserfarenhet finns i handelskammarförordningen (1990:733).

Gemensam kontaktpunkt

36 § Tillväxtverket ansvarar för att det, genom den gemensamma kontaktpunkt som har upprättats enligt lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden och förordningen (2009:1078) om tjänster på den inre marknaden, tillhandahålls elektronisk infor- mation om reglerade yrken och utbildningar i Sverige samt en elektronisk förmedlingsfunktion, i enlighet med artikel 57 och 57a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Den information som tillhandahålls ska i lämplig utsträckning vara tillgänglig också på engelska.

Elektronisk information

37 § De behöriga myndigheterna ska till Tillväxtverket lämna den information som behövs för att Tillväxtverket ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt 36 § att tillhandahålla elektronisk information om reglerade yrken i Sverige.

Den information som behövs för att Tillväxtverket ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt 36 § att tillhandahålla elektronisk information om reglerade utbildningar i Sverige ska lämnas till Till- växtverket av

1.Statens skolverk, avseende utbildningar inom gymnasie- skolan,

2.Universitets- och högskolerådet, avseende högskoleutbild- ningar, och

3.Myndigheten för yrkeshögskolan, avseende utbildningar inom yrkeshögskolan.

Författningsförslag

SOU 2014:19

Elektronisk förmedlingsfunktion

38 § Den elektroniska förmedlingsfunktion som avses i 36 § ska göra det möjligt för yrkesutövare att kommunicera med behöriga myndigheter och i övrigt vidta de åtgärder som krävs enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och denna förord- ning, med undantag för kompensationsåtgärder enligt 10 §.

Varje behörig myndighet ska vara ansluten till förmedlings- funktionen.

Myndighetssamarbete

39 § De behöriga myndigheterna i Sverige ska bedriva ett nära sam- arbete med och lämna bistånd och upplysningar till de behöriga myndigheterna och rådgivningscentrumen i övriga stater inom EES och i Schweiz, i syfte att underlätta tillämpningen av yrkeskvalifi- kationsdirektivet.

Universitets- och högskolerådet ska lämna sådant bistånd som avses i första stycket i fråga om yrken som inte har reglerats i Sverige.

40 § Om den behöriga myndigheten får kännedom om att en yrkesutövare som utövar sitt yrke i Sverige med stöd av lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och denna förord- ning har blivit föremål för disciplinära eller andra åtgärder eller straffrättsliga påföljder som kan påverka utövandet av yrkesverk- samheten, ska den behöriga myndigheten informera den behöriga myndigheten i yrkesutövarens ursprungsstat.

En behörig myndighet som erhåller motsvarande uppgifter från en annan stat inom EES eller från Schweiz ska informera avsända- ren om vilka åtgärder som vidtas med anledning av uppgifterna.

41 § I patientsäkerhetslagen (2010:659) finns bestämmelser om underrättelseskyldighet för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd rörande beslut om att begränsa eller förbjuda en yrkesutövare inom hälso- och sjukvården att utöva sitt yrke.

I skollagen (2010:800) finns bestämmelser om underrättelse- skyldighet för Lärarnas ansvarsnämnd rörande beslut om att begränsa eller förbjuda en lärare eller förskollärare att utöva sitt yrke.

SOU 2014:19

Författningsförslag

I lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård finns bestämmelser om underrättelseskyldighet för Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård rörande beslut om att begränsa eller förbjuda en veterinär att utöva sitt yrke.

42 § Om en innehavare av ett europeiskt yrkeskort blir föremål för disciplinära eller andra åtgärder eller straffrättsliga påföljder som innebär en begränsning av eller ett förbud mot att utöva yrket i Sverige, ska den behöriga myndigheten uppdatera yrkesutövarens akt i IMI. Innehavaren av det europeiska yrkeskortet och de myndigheter som har tillgång till den berörda IMI-akten ska utan dröjsmål informeras om alla uppdateringar. Den behöriga myndig- heten ska radera uppgifterna i IMI-akten när de inte längre behövs.

43 § De behöriga myndigheterna ska se till att det sker utbyte av alla uppgifter som är nödvändiga för att en tjänstemottagares klagomål mot en yrkesutövare som tillfälligt tillhandahåller tjänster i en annan stat än i etableringsstaten ska kunna utredas på ett korrekt sätt. Tjänstemottagaren ska informeras om resultatet av klagomålet.

44 § Om en behörig myndighet gör en anmälan till polis- eller åklagarmyndighet om att en yrkesutövare har åberopat falska intyg i ett ärende enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och denna förordning, ska den behöriga myndigheten underrätta Universitets- och högskolerådet om att anmälan har gjorts.

Om en yrkesutövare döms till ansvar för en sådan gärning som avses i första stycket, ska Universitets- och högskolerådet besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om detta. Underrättelsen ska ske senast tre dagar efter den dag då domen har meddelats.

45 § IMI ska användas för utbyte av information mellan behöriga myndigheter och rådgivningscentrum i Sverige och i andra stater inom EES och i Schweiz enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och denna förordning.

Bestämmelser om IMI finns i förordningen (2009:1078) om tjänster på den inre marknaden och i föreskrifter meddelade med stöd av den förordningen samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om admi-

Författningsförslag

SOU 2014:19

nistrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG.

Anmälnings- och rapporteringsskyldighet till Europeiska kommissionen

46 § Universitets- och högskolerådet ska till Europeiska kom- missionen samt, vad gäller punkt 1, 2 och 4, till övriga stater inom EES och Schweiz

1.i enlighet med artikel 14.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet anmäla förslag till sådana särskilda föreskrifter som inskränker sökandens möjlighet enligt 11 § att välja mellan anpassningsperiod och lämplighetsprov,

2.i enlighet med artikel 21a i direktivet via IMI anmäla de bevis på formella kvalifikationer för arkitekter som utfärdas i Sverige,

3.i enlighet med artikel 21a i direktivet via IMI anmäla de bevis på formella kvalifikationer som utfärdas i Sverige och som ger behörighet att utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska, specialistläkare, specialisttandläkare, tand- läkare och veterinär,

4.i enlighet med artikel 25.3a i direktivet anmäla föreskrifter om partiell befrielse från vissa moment i specialistläkarutbildningen,

5.i enlighet med artikel 59.1 i direktivet löpande lämna upp- gifter om förändringar avseende reglerade yrken och utbildningar i Sverige,

6.i enlighet med artikel 59.6 i direktivet lämna en rapport vartannat år om de krav på yrkeskvalifikationer som under den senaste tvåårsperioden har tagits bort eller mildrats, och

7.i enlighet med artikel 60 i direktivet lämna en rapport vart- annat år om tillämpningen av det inrättade systemet för erkännande av yrkeskvalifikationer, statistik över de beslut som har fattats och de problem som tillämpningen för med sig.

Om en sådan förändring som avses i första stycket 6 innebär att ett nytt eller högre krav på yrkeskvalifikationer införs, ska upp- gifterna lämnas senast sex månader efter det att förändringen har införts.

Universitets- och högskolerådet ska hålla regeringen under- rättad om den information som lämnas till Europeiska kommissionen och till övriga stater enligt denna paragraf.

SOU 2014:19

Författningsförslag

47 § En myndighet som avser att meddela sådana särskilda före- skrifter som avses i 46 § första stycket 1 ska i god tid inhämta syn- punkter från Universitets- och högskolerådet samt därefter under- rätta rådet om det förslag den har utarbetat. Myndigheten ska även ange på vilka grunder begränsningen är nödvändig och proportion- erlig i förhållande till ett allmänt intresse.

En sådan föreskrift som avses i första stycket får inte tillämpas förrän tidigast tre månader efter det att Universitets- och hög- skolerådet har anmält förslaget till Europeiska kommissionen.

48 § Den information om bevis på formella kvalifikationer i fråga om specialistläkare och specialisttandläkare som behövs för att Universitets- och högskolerådet ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt 46 § första stycket 3 ska lämnas till rådet av Socialstyrelsen.

49 § Den information som behövs för att Universitets- och hög- skolerådet ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt 46 § första stycket 4 att anmäla föreskrifter om partiell befrielse från vissa moment i specialistläkarutbildningen ska lämnas till rådet av Social- styrelsen.

50 § Den information om förändringar avseende reglerade yrken och utbildningar som behövs för att Universitets- och högskole- rådet ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt 46 § första stycket 5 och 6 ska lämnas till rådet av de behöriga myndigheterna och de myndigheter som avses i 37 § andra stycket 1 och 3.

Om en sådan förändring som avses i första stycket innebär att ett nytt eller högre krav på yrkeskvalifikationer införs, ska den behöriga myndigheten ange skälen för att förändringen ska anses överensstämma med de principer som anges i artikel 59.2 i yrkes- kvalifikationsdirektivet.

Informationen enligt första stycket ska lämnas löpande. Om förändringen är av det slag som avses i andra stycket ska informa- tionen lämnas senast tre månader efter det att förändringen har införts.

51 § De behöriga myndigheterna ska på begäran av Universitets- och högskolerådet lämna den information om tillämpningen som behövs för att rådet ska kunna fullgöra sin skyldighet enligt 46 § första stycket 7.

Författningsförslag

SOU 2014:19

Rådet för reglerade yrken

52 § Vid Universitets- och högskolerådet finns ett råd för reglerade yrken.

Rådet ska organisera kontinuerligt erfarenhetsutbyte rörande tillämpningen av lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifika- tioner och denna förordning.

53 § Generaldirektören för Universitets- och högskolerådet är rådets ordförande.

Universitets- och högskolerådet ansvarar för sekretariatsfunk- tionen i rådet.

54 § De myndigheter som anges i 59 § samt Kommerskollegium ska vara representerade i rådet. Rådets ordförande utser represen- tanter för dessa myndigheter efter förslag från myndigheterna i fråga.

55 § Rådet ska samråda med representanter för andra myndigheter samt med företrädare för bransch- och arbetstagarorganisationer och andra intressenter i syfte att inhämta synpunkter av betydelse för erkännande av yrkeskvalifikationer.

56 § Rådet ska upprätta en arbetsordning.

Behöriga myndigheter m.m.

57 § Universitets- och högskolerådet är nationell samordnare enligt artikel 56.4 och rådgivningscentrum enligt artikel 57b i yrkeskvali- fikationsdirektivet.

Universitets- och högskolerådet fungerar även som mottagare av underrättelser enligt artikel 56a i direktivet från andra stater inom EES och Schweiz. Rådet ska så snart som möjligt vidare- befordra sådana underrättelser till de berörda behöriga myndig- heterna i Sverige.

58 § Kommerskollegium är samordnande myndighet för myndig- hetssamarbetet i IMI avseende yrkeskvalifikationsdirektivet.

SOU 2014:19

Författningsförslag

59 § Rollen som behörig myndighet enligt yrkeskvalifikations- direktivet fullgörs av

1.Konsumentverket, i fråga om bergsguider,

2.Fastighetsmäklarinspektionen, i fråga om fastighetsmäklare och hyresförmedlare,

3.Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, i fråga om yrkesverksamhet avseende kontroll av tankar avsedda för transport av farligt gods samt kontroll av cisterner och rörledningar för brandfarliga vätskor,

4.Socialstyrelsen, i fråga om yrken inom hälso- och sjukvården, yrkesverksamhet inom socialtjänsten rörande barn och ungdom samt yrkesverksamhet avseende hantering av bekämpningsmedel i klass 1 SO,

5.Länsstyrelsen i Stockholms län, i fråga om väktare,

6.Boverket, i fråga om energiexperter, sakkunniga inom brand- skydd, sakkunniga funktionskontrollanter, sakkunniga rörande kulturvärden, sakkunniga rörande tillgänglighet, kontrollansvariga samt yrkesverksamhet avseende kontroll av hissar och vissa motor- drivna anordningar,

7.Finansinspektionen i fråga om aktuarier,

8.Kammarkollegiet, i fråga om auktoriserade tolkar och aukto- riserade translatorer,

9.Statens skolverk, i fråga om lärare och förskollärare,

10.Universitets- och högskolerådet, i fråga om arkitekter, euro- peiskt yrkeskort för övriga yrken än dem som avses i 1–9 och 11– 17 samt när det gäller att utfärda intyg om examens- och utbild- ningsbevis enligt 35 §,

11.Statens jordbruksverk, i fråga om yrken inom djurens hälso- och sjukvård samt yrkesverksamhet avseende hantering av bekämpningsmedel i klass 1 L och 2 L,

12.Naturvårdsverket, i fråga om kvalitetssäkrare av rovdjurs- observationer,

13.Strålsäkerhetsmyndigheten, i fråga om yrkesverksamhet avseende kontroll av mekaniska anordningar i vissa kärntekniska anläggningar samt strålskyddsexperter,

14.Transportstyrelsen, i fråga om besiktningstekniker, taxi- förare, trafikskolepersonal samt lärare vid utbildning av förare och handledare,

15.Patentombudsnämnden, i fråga om auktoriserade patent- ombud,

16.Elsäkerhetsverket, i fråga om elinstallatörer, och

Författningsförslag

SOU 2014:19

17. Arbetsmiljöverket, i fråga om kranförare, företagsläkare, sprängarbasar och samt yrkesverksamhet som innefattar arbete med asbest, dykeriarbete, hantering av bekämpningsmedel i klass 1 AV, kontroll av lyftanordningar, arbete med byggnadsställningar högre än två meter och kontroll av trycksatta anordningar.

Bemyndiganden

60 § Följande myndigheter får meddela särskilda föreskrifter om undantag från rätten att välja kompensationsåtgärd enligt 11 § samt de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och denna förordning, i enlig- het med yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av detta:

1.Rikspolisstyrelsen, i fråga om väktare,

2.Konsumentverket, i fråga om bergsguider,

3.Fastighetsmäklarinspektionen, i fråga om fastighetsmäklare och hyresförmedlare,

4.Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, i fråga om yrkesverksamhet avseende kontroll av tankar avsedda för transport av farligt gods samt kontroll av cisterner och rörledningar för brandfarliga vätskor,

5.Socialstyrelsen, i fråga om yrken inom hälso- och sjukvården, yrkesverksamhet inom socialtjänsten rörande barn och ungdom samt yrkesverksamhet avseende hantering av bekämpningsmedel i klass 1 SO,

7.Finansinspektionen, i fråga om aktuarier,

8.Kammarkollegiet, i fråga om auktoriserade tolkar och aukto- riserade translatorer,

9.Statens skolverk, i fråga om lärare och förskollärare,

10.Universitets- och högskolerådet, i fråga om arkitekter,

11.Statens jordbruksverk, i fråga om yrken inom djurens hälso- och sjukvård samt yrkesverksamhet avseende hantering av bekämpningsmedel i klass 1 L och 2 L,

SOU 2014:19

Författningsförslag

12.Naturvårdsverket, i fråga om kvalitetssäkrare av rovdjurs- observationer,

13.Strålsäkerhetsmyndigheten, i fråga om yrkesverksamhet avseende kontroll av mekaniska anordningar i vissa kärntekniska anläggningar samt strålskyddsexperter,

14.Transportstyrelsen, i fråga om besiktningstekniker, taxi- förare, trafikskolepersonal samt lärare vid utbildning av förare och handledare,

15.Patentombudsnämnden, i fråga om auktoriserade patent- ombud,

16.Elsäkerhetsverket, i fråga om elinstallatörer, och

17.Arbetsmiljöverket, i fråga om kranförare, företagsläkare, sprängarbasar och ställningsbyggare samt yrkesverksamhet som innefattar arbete med asbest, dykeriarbete, hantering av bekämp- ningsmedel i klass 1 AV, kontroll av lyftanordningar och kontroll av trycksatta anordningar.

61 § Universitets- och högskolerådet får, i enlighet med yrkes- kvalifikationsdirektivet och de delegerade akter och genomförande- akter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av detta, meddela de föreskrifter som behövs om

1.europeiskt yrkeskort för andra yrken än dem som avses i 60 § 1–9 och 11–17,

2.automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbild- ningsprinciper, och

3.utfärdande av intyg om utbildningsbevis och andra handlingar enligt 35 §.

62 § Myndigheten för yrkeshögskolan får meddela de föreskrifter som behövs om automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet enligt 14 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer, i enlig- het med yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av detta.

63 § Kommerskollegium får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs om informationsutbyte via IMI.

Författningsförslag

SOU 2014:19

Överklagande m.m.

64 § Om den behöriga myndigheten inte inom den föreskrivna tidsfristen har avgjort ett ärende enligt lagen (20xx:x) om erkän- nande av yrkeskvalifikationer och denna förordning, får sökanden begära att så sker.

Myndigheten ska, inom två veckor från det att en sådan fram- ställan har gjorts, antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå framställningen.

65 § Beslut enligt denna förordning gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

66 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

1.Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

2.Vid handläggningen av ansökningar som har kommit in till den behöriga myndigheten före den 18 januari 2016, ska 22 § inte tillämpas.

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.3Förslag till

lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs3 att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 28 kap. 16 a §, samt närmast före 28 kap. 16 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

28 kap.

Erkännande av utländska yrkeskvalifikationer

16 a §

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som hänför sig till ärende enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretessen gäller inte beslut i

ärendet. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

3 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Författningsförslag

SOU 2014:19

1.4Förslag till

lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrivs4 att 3 b, 4 a och 16 §§ lagen (1974:191) om bevakningsföretag5 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 b §6

En enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige har, utan hinder av 3 §, auktorisation för

verksamheten om han eller hon
1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,
2. uppfyller de villkor för	2. uppfyller de	villkor	för
auktorisation av tillfällig verk-	tillfälligt tillhandahållande		av
samhet som gäller enligt före-	tjänster som gäller enligt dels
skrifter som har meddelats med	lagen (20xx:x) om erkännande av
stöd av denna lag, samt	yrkeskvalifikationer och de före-
	skrifter som har meddelats i
	anslutning till den lagen, dels de
	föreskrifter om förhandskontroll
	av yrkesutövarens	yrkeskvalifi-
	kationer som har meddelats med
	stöd av denna lag, samt

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1.är behörig att bedriva bevakningsverksamhet eller ut- bildning i en annan stat inom Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet eller i Schweiz, eller

2.under minst två år av de

4Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

5Lagen omtryckt 1989:148.

6Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

SOU 2014:19

Författningsförslag

senaste tio åren har bedrivit sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att ha auktorisation.

4 a §7

Den som hos ett auktoriserat bevakningsföretag tillfälligt arbe- tar i Sverige är, utan hinder av 4 §, godkänd för arbetet om han eller hon

1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,
2. uppfyller de	villkor för	2. uppfyller de	villkor	för
godkännande vid tillfälligt arbete		tillfälligt tillhandahållande		av
som gäller enligt	föreskrifter	tjänster som gäller enligt dels
som har meddelats med stöd av		lagen (20xx:x) om erkännande av
denna lag, samt		yrkeskvalifikationer och de före-
		skrifter som har meddelats i
		anslutning till den lagen, dels de
		föreskrifter om förhandskontroll
		av yrkesutövarens	yrkeskvalifi-
		kationer som har meddelats med
		stöd av denna lag, samt

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1.är behörig att arbeta i sådan verksamhet som omfattas av denna lag i en annan stat inom Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet eller i Schweiz, eller

2.under minst två år av de senaste tio åren har arbetat i sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där.

7 Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

Författningsförslag

SOU 2014:19

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att vara godkänd.

16 §8

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om auktorisation och godkännande samt om villkor för de verksamheter som omfattas av denna lag.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

8 Senaste lydelse 2009:311.

Om tidsfristen i andra stycket inte kan iakttas ska myndigheten inom samma tidsfrist informera yrkesutövaren om orsaken till förseningen. Orsaken till förse- ningen ska åtgärdas under påföl- jande månad. En underrättelse enligt första stycket ska lämnas inom två månader efter det att orsaken till förseningen har åtgärdats.

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.5Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1989:149) om bevakningsföretag

Regeringen föreskriver9 att 21–23 §§ förordningen (1989:149) om bevakningsföretag ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 §10

Auktorisations- eller godkännandemyndigheten ska skriftligen underrätta yrkesutövaren om huruvida förutsättningarna enligt 3 b § första stycket 1 och 2 respektive 4 a § första stycket 1 och 2 lagen (1974:191) om bevakningsföretag är uppfyllda.

Underrättelsen enligt första stycket ska lämnas inom en månad från det att myndigheten har mottagit en fullständig förhands- anmälan enligt 19 §.

Om det finns särskilda skäl, får underrättelsen lämnas inom två månader. I sådant fall ska myndigheten inom en månad informera yrkesutövaren om varför den tidsfrist som anges i andra stycket inte kan iakttas och när underrättelsen kommer att lämnas.

				22 §11
Om	auktorisations-		eller	Om	auktorisations-		eller
godkännandemyndigheten			vid	godkännandemyndigheten			vid
en förhandskontroll		bedömer		en förhandskontroll		bedömer
att det finns en väsentlig skill-				att det finns en väsentlig skill-
nad	mellan yrkesutövarens			nad	mellan yrkesutövarens
yrkeskvalifikationer		och	den	yrkeskvalifikationer		och	den

9Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

10Senaste lydelse 2009:312.

11Senaste lydelse 2009:312.

Författningsförslag SOU 2014:19

yrkesutbildning

som

krävs

yrkesutbildning

som

krävs i

Sverige för den verksamhet som

förhandsanmälan

avser

och

att

förhandsanmälan

avser

och

att

skillnaden är skadlig för folk-

hälsa eller säkerhet, ska myn-

hälsa eller säkerhet och inte kan

digheten inom en månad från det

kompenseras genom

yrkesutöva-

att den har underrättat yrkes-

rens

yrkeserfarenhet

eller

genom

utövaren

enligt

21 §

första

kunskap, färdigheter och kompe-

stycket ge personen tillfälle att

tenser som uppnåtts genom livs-

visa att han eller hon har den

långt lärande och formellt god-

kunskap

eller

kompetens

som

känts av ett relevant organ, ska

krävs.

myndigheten i den underrättelse

som avses i 21 § första stycket ge

personen möjlighet att genom ett

lämplighetsprov visa att han eller

hon har den kunskap eller kom-

petens som krävs.

Den verksamhet som för-

handsanmälan avser

ska

kunna

utövas inom en månad efter det

att

sådan

underrättelse

lämnats.

23 §12

auktorisations-

eller

auktorisations-

eller

godkännandemyndigheten

inte

godkännandemyndigheten

inte

har vidtagit de åtgärder som

anges i 21 och 22 §§, gäller inte

anges i 21 och 22 §§ inom de

kravet på att en person ska ha

tidsfrister som anges där, gäller

underrättats enligt 3 b § första

inte kravet på att en person ska

stycket 3 lagen (1974:191) om

underrättats

enligt

3 b §

bevakningsföretag

för

att

första

stycket

lagen

auktorisation

respektive

4 a §

(1974:191) om bevakningsföre-

första stycket 3 samma lag för

tag för att ha auktorisation

att vara godkänd. Vidare ska

respektive 4 a § första stycket 3

personen i sådant fall anses

samma lag för att vara godkänd.

uppfylla de villkor för auktori-

Vidare ska personen i sådant fall

sation av

tillfällig

verksamhet

anses uppfylla de villkor för

respektive villkor

för

godkän-

auktorisation av

tillfällig

verk-

12 Senaste lydelse 2009:312.

SOU 2014:19

Författningsförslag

nande vid tillfälligt arbete som anges i denna förordning eller i föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen.

samhet respektive villkor för godkännande vid tillfälligt arbete som anges i denna för- ordning eller i föreskrifter som meddelats med stöd av förord- ningen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

Författningsförslag

SOU 2014:19

1.6Förslag till

förordning om ändring i fastighetsmäklarförordningen (2011:668)

Regeringen föreskriver13 i fråga om fastighetsmäklarförord- ningen (2011:668)14

dels att 3–6 §§ och 17–19 §§ samt rubriken närmast före 3 § ska upphöra att gälla,

dels att 16 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som ansöker om full- ständig registrering ska anses uppfylla kravet på tillfreds- ställande utbildning i 6 § 3 fastig- hetsmäklarlagen (2011:666), om sökanden

1.innehar ett kompetensbevis som krävs i en EES-stat eller Schweiz för tillträde till och utövande av yrket fastighetsmäk- lare där och beviset har utfärdats i en sådan stat,

2.har utövat yrket fastighets- mäklare på heltid under minst två år under de senaste tio åren eller på deltid under motsvarande längre tid i en EES-stat eller Schweiz om yrket inte är reglerat

16 §

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående registrering, finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

13Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

14Senaste lydelse av 3, 4, 5, 18 och 19 §§ 2012:26.

SOU 2014:19

där och kan visa upp ett bevis på att han eller hon har genomgått en utbildning på lägst gymnasial nivå i en EES-stat eller Schweiz som förberett sökanden för utövande av yrket, eller

3. kan visa upp ett bevis på att han eller hon har genomgått en reglerad utbildning till fastig- hetsmäklare på lägst gymnasial nivå om minst ett år i en EES- stat eller Schweiz, om yrket inte är reglerat där.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

Författningsförslag

SOU 2014:19

1.7Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor

Regeringen föreskriver att 3 kap. 11, 11 a och 12 §§ förord- ningen (2003:789) om skydd mot olyckor15 ska upphöra att gälla den 18 januari 2016.

15 Senaste lydelse av 3 kap. 11 och 12 §§ 2008:1220. Senaste lydelse av 3 kap. 11 a § 2007:686.

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.8Förslag till

lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs16 i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659)

dels att 1 kap. 4 §, 4 kap. 4 och 5 §§, 9 kap. 4 § och 10 kap. 12 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 6 kap. 17 § ska lyda ”Bemyndi- ganden”,

dels att ska det i lagen ska införas två nya paragrafer, 6 kap. 18 § och 9 kap. 18 §, samt närmast före 9 kap. 18 § en ny rubrik av

följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag

1.den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjuk- vården,

2.personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrätt- ningar och som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter,

3.den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträ- der en legitimerad yrkesutövare,

4.apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar,

5.personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och upplysningar,

6.personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som för- medlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till vårdsökande, och

7. den som i annat fall enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag till- handahåller tjänster inom ett yrke inom hälso- och sjukvår- den under ett tillfälligt besök i

7. den som i annat fall, enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag och enligt lagen (20xx:x) om erkän- nande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats

16 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Författningsförslag

SOU 2014:19

Sverige utan att ha svensk legi-	i anslutning till den lagen, tillfäl-
timation för yrket.	ligt tillhandahåller tjänster inom
	ett yrke inom hälso- och sjuk-
	vården utan att ha svensk legi-
	timation för yrket.

Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legi- timerad yrkesutövare den som enligt särskilt förordnande har mot- svarande behörighet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen.

4 kap.

Behörig att utöva yrke som apotekare, barnmorska, läkare, receptarie och tandläkare är endast den som har legitimation för yrket eller som särskilt för- ordnats att utöva det.

4 §

Behörig att utöva yrke som apotekare, barnmorska, läkare, receptarie och tandläkare är endast den som

1. har legitimation för yrket,

2. särskilt har förordnats att utöva det, eller

3. har rätt att tillfälligt till- handahålla tjänster inom yrket i Sverige enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifika- tioner och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

5 §

En i 1 § angiven yrkestitel får användas endast av den som har legitimation för yrket eller genomgår föreskriven praktisk tjänst- göring.

Yrkestitlarna apotekare, barn- morska, läkare, sjuksköterska och tandläkare får även användas av den som enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifika- tioner och de föreskrifter som har

SOU 2014:19

Författningsförslag

meddelats i anslutning till den lagen har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster inom yrket i Sverige.

6kap.

18 §

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fort- bildning för hälso- och sjuk- vårdspersonal.

9 kap.

4 §

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 8 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig återkallelse av legitimation eller behörighet enligt 8 kap. 6 §, 7 § andra stycket, 9 § eller 11 §,

2. om	återkallelse			på	egen	2. om	återkallelse		på	egen
begäran	av	legitimation			eller	begäran	av	legitimation		eller
behörighet i fall när det inte						behörighet i fall när det inte
finns hinder		mot	återkallelse,			finns hinder mot återkallelse,
eller
3. om	återkallelse			av	legiti-	3. om	återkallelse		av	legiti-
mation enligt		8 kap.		7 §	tredje	mation enligt		8 kap.	7 §	tredje
stycket	när	den	legitimerade			stycket	när	den legitimerade
inte följt föreläggande om läkar-						inte följt föreläggande om läkar-
undersökning.						undersökning, eller
						4. om	underrättelse			enligt
						18 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Författningsförslag

SOU 2014:19

Informationsskyldighet

18§

Om ansvarsnämnden eller en

allmän förvaltningsdomstol enligt 8 kap. beslutar om återkallelse av legitimation eller om indragning eller begränsning av förskriv- ningsrätt, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. En sådan underrättelse ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvars- nämnden utan dröjsmål under- rätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informations- systemet för den inre marknaden (IMI).

10 kap.

12 §

Beslut i frågor som avses i

8 kap. gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Beslut i	frågor	som	avses i
8 kap. och	9 kap.	18 §	gäller

omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.9Förslag till

förordning om ändring i patientsäkerhetsförordningen (2010:1369)

Regeringen föreskriver17 i fråga om patientsäkerhetsförord- ningen (2010:1369)18

dels att 5 kap. 7, 13, 14, 17 och 19 §§ ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 5 kap. 10 § ska betecknas 5 kap. 11 § och nuvarande 5 kap. 11 § ska betecknas 5 kap. 10 §,

dels att de nya 5 kap. 10 § och 5 kap. 11 § ska ha följande lydelse, dels att 5 kap. 12, 15 och 21 §§, 6 kap. 1 §, 7 kap. 4 § och 8 kap.

1 § ska ha följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 5 kap. 15 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	5 kap.
		10 §
En yrkesutövare som avses i		En yrkesutövare som avses i
1, 2, 3, 5, 6, 7, 8 eller 9 §, vars		1, 2, 3, 4, 5, 6, 8 eller 9 §, vars
utbildnings-, examens- eller		utbildnings-, examens- eller
annat	behörighetsbevis inte	annat	behörighetsbevis inte
uppfyller kraven för legitima-		uppfyller kraven för legitima-
tion eller annat behörighets-		tion eller annat behörighets-
bevis, ska ändå få legitimation		bevis, ska ändå få legitimation
eller	annat behörighetsbevis i	eller	annat behörighetsbevis i
Sverige om han eller hon genom		Sverige om han eller hon genom
yrkeserfarenhet har förvärvat		yrkeserfarenhet har förvärvat
rättigheter till yrket och behörig		rättigheter till yrket och behörig
myndighet har intygat detta.		myndighet har intygat detta.
		11 §

Ärenden enligt 1–6 §§ och 8–

10 §§ ska handläggas enligt för- ordningen (20xx:x) om erkän- nande av yrkeskvalifikationer.

17Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

18Senaste lydelse av 5 kap. 7 § 2013:618.

Författningsförslag SOU 2014:19

yrkesutövare

har

yrkesutövare

har

ansökt

legitimation

eller

ansökt

legitimation

eller

annat behörighetsbevis enligt 1,

2, 3, 5, 6, 7, 8 eller 9 § men inte

2, 3, 4, 5, 6, 8, 9 eller 10 § men

uppfyller föreskrivna

krav,

ska

inte

uppfyller

föreskrivna

krav

Socialstyrelsen pröva

ansökan

för

automatiskt

erkännande

enligt

bestämmelserna

12 §

yrkeskvalifikationerna,

ska

eller 13 § 2.

Socialstyrelsen

pröva

ansökan

enligt

bestämmelserna

12 §

lagen (20xx:x) om erkännande av

yrkeskvalifikationer och de före-

skrifter som har meddelats i

anslutning till den lagen.

12 §19

arbetsterapeut,

audio-

ansökan

om legitimation

nom, biomedicinsk

analytiker,

eller

annat

behörighetsbevis

dietist,

fysioterapeut,

kiroprak-

Sverige

för

yrket arbetsterapeut,

tor, logoped, naprapat, optiker,

audionom,

biomedicinsk

analy-

ortopedingenjör,

psykolog,

tiker,

dietist,

fysioterapeut,

psykoterapeut, receptarie, rönt-

kiropraktor,

logoped,

naprapat,

gensjuksköterska,

sjukhusfysi-

optiker,

ortopedingenjör,

ker eller tandhygienist som har

psykolog, psykoterapeut, recep-

sin utbildning från ett annat

tarie,

röntgensjuksköterska,

EES-land än Sverige eller från

specialistsjuksköterska,

sjukhus-

Schweiz, ska efter ansökan få

fysiker

eller

tandhygienist

ska

legitimation eller annat behörig-

prövas enligt 12 § lagen (20xx:x)

hetsbevis i Sverige om

om erkännande av yrkes-

kvalifikationer och de föreskrifter

som har meddelats i anslutning

till den lagen, om sökandens

yrkeskvalifikationer

har

för-

värvats eller erkänts i ett annat

EES-land än Sverige eller i

Schweiz.

1. han eller hon har ett sådant utbildnings-, examens- eller behörighetsbevis över behörighets- givande utbildning som följer av

19 Senaste lydelse 2013:1154.

100

SOU 2014:19

Författningsförslag

EES-avtalet eller av avtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan, och

2. det yrke som han eller hon avser att utöva i Sverige och det yrke han eller hon är behörig för i ursprungsmedlemsstaten är jäm- förbara yrkesverksamheter.

15 §20

En yrkesutövare som avses i

1, 2, 3, 6, 8, eller 12 § och som för första gången avser att tem- porärt utöva sitt yrke i Sverige, ska skriftligen underrätta Social- styrelsen om detta.

Om yrkesutövaren ett senare

år har för avsikt att tillhanda- hålla temporära tjänster här, ska han eller hon på nytt underrätta Socialstyrelsen om detta.

En underrättelse enligt denna bestämmelse ska även anses innefatta en ansökan om tids- begränsad legitimation. Om yrkesutövaren uppfyller villkoren för legitimation enligt 1, 2, 3, 6, 8, 10, 11, 12, 13 eller 14 § ska han eller hon få en tidsbegränsad legitimation för yrket.

En yrkesutövare som avses i

1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, 10 eller 12 § och som för första gången avser att tillfälligt utöva sitt yrke i Sverige, ska skriftligen under- rätta Socialstyrelsen om detta.

Om yrkesutövaren ett senare

år har för avsikt att tillfälligt tillhandahålla tjänster här, ska han eller hon på nytt underrätta Socialstyrelsen om detta.

15 a §

Om en yrkesutövare som avses i 15 § inte uppfyller de krav för automatiskt erkännande som anges i 1, 2, 3, 4, 5, 6, 8, 9, eller 10 § eller om yrkesutövaren avser att utöva något av de yrken som

20 Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

101

Författningsförslag

SOU 2014:19

anges i 12 §, får Socialstyrelsen kontrollera yrkesutövarens kvali- fikationer innan tjänsterna erbjuds för första gången. En sådan förhandskontroll får dock endast ske om det är nödvändigt för att undvika att patienters hälsa skadas allvarligt.

21 §21

Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om

1.de utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis som avses i EES-avtalet och avtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan och som enligt 1–9 §§ ska ge legitimation eller bevis om specialistkompetens

iSverige,

2.legitimation eller annan

behörighet som avses i 1–13 §§ och 15 § tredje stycket samt om anpassningsperiod, lämplighets- prov och yrkesverksamhet, i den utsträckning sådana krav enligt EES-avtalet eller avtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å andra sidan får ställas på en sökande, och

3. vilka handlingar som ska bifogas en underrättelse enligt 15 §.

2. vilka handlingar som ska bifogas en underrättelse enligt 15 §,

3. förhandskontroll enligt

15 a §, och

4. krav på och kontroll av språkkunskaper för yrkesutövare som har förvärvat sina yrkeskva- lifikationer eller fått dem erkända i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz.

21 Senaste lydelse 2012:315.

102

SOU 2014:19

Författningsförslag

6 kap.

Den som har genomgått någon annan utbildning utom- lands än som avses i 5 kap. 1– 13 §§ ska efter ansökan få behö- righetsbevis för ett yrke inom hälso- och sjukvården, tandvår- den eller detaljhandeln med läkemedel för vilket det finns bestämmelser om legitimation eller annan behörighet i Sverige, om han eller hon

1 §

Den som har genomgått någon annan utbildning utom- lands än som avses i 5 kap. 1– 12 §§ ska efter ansökan få behö- righetsbevis för ett yrke inom hälso- och sjukvården, tandvår- den eller detaljhandeln med läkemedel för vilket det finns bestämmelser om legitimation eller annan behörighet i Sverige, om han eller hon

1.har genomgått den kompletterande utbildning och fullgjort den praktiska tjänstgöring som behövs för att kunskaperna och färdigheterna ska motsvara de svenska kraven,

2.har för yrket nödvändiga kunskaper i svenska författningar,

och

3.har för yrket nödvändiga kunskaper i svenska, danska eller norska språket.

7kap.

4 §

Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om skyldig- heter för hälso- och sjukvårdspersonalen som behövs till skydd för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa.

Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om fortbildning för apotekare, barnmorskor, läkare, sjuksköterskor och tandläkare.

8 kap.

1 §22

Nuvarande lydelse

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt patientsäkerhets- lagen (2010:659) eller enligt denna förordning i de fall som anges i

22 Senaste lydelse 2013:1154.

103

Författningsförslag

SOU 2014:19

tabellen.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller 10–14 §§ avgifts- förordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser ska tilläm- pas:

Legitimation
Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog
eller psykoterapeut	4
Apotekare, arbetsterapeut, audionom,
barnmorska, biomedicinsk analytiker,
dietist, fysioterapeut, logoped,
optiker, ortopedingenjör, receptarie,
röntgensjuksköterska, sjukhusfysiker,
sjuksköterska, tandhygienist eller
tandläkare	2
Bevis om specialistkompetens	4
Behörighetsbevis för den som har genomgått
utbildning utomlands, dock ej personal som
tidigare har meddelats motsvarande
behörighetsbevis i ett EES-land eller i
Schweiz
Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog eller
psykoterapeut	4
Apotekare, arbetsterapeut, audionom,
barnmorska, biomedicinsk analytiker,
dietist, fysioterapeut, logoped,
optiker, ortopedingenjör, receptarie,
röntgensjuksköterska, sjukhusfysiker,
sjuksköterska, specialistsjuksköterska,
tandhygienist eller tandläkare	2

Föreslagen lydelse

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt patientsäkerhets- lagen (2010:659) eller enligt denna förordning i de fall som anges i

104

SOU 2014:19

Författningsförslag

tabellen.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller 10–14 §§ avgifts- förordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser ska tilläm- pas:

Legitimation
Kiropraktor, läkare, naprapat, psykolog
eller psykoterapeut	4
Apotekare, arbetsterapeut, audionom,
barnmorska, biomedicinsk analytiker,
dietist, fysioterapeut, logoped,
optiker, ortopedingenjör, receptarie,
röntgensjuksköterska, sjukhusfysiker,
sjuksköterska, tandhygienist eller
tandläkare	2
Bevis om specialistkompetens	4
Behörighetsbevis för specialistsjuksköterska	2

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

105

Författningsförslag

SOU 2014:19

1.10Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1998:1518) om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården

Regeringen föreskriver23 att det i förordningen (1998:1518) om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården ska införas en ny paragraf, 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	6 a §
	Behörig	till	anställning inom
	landstingens hälso- och sjukvård
	är även den som, enligt lagen
	(20xx:x)	om	erkännande av
	yrkeskvalifikationer och de före-
	skrifter som har meddelats i
	anslutning till den lagen samt
	enligt	patientsäkerhetsförord-
	ningen (2010:1369) och de före-

skrifter som har meddelats med stöd av den förordningen, har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjäns- ter inom yrket utan att ha svensk legitimation.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

23 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

106

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.11Förslag till

lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs24 att 3 kap. 3 a och 3 b §§ socialtjänstlagen (2001:453) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 kap.
	3 a §25

Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom social-


tjänstens verksamhet rörande barn och ungdom.
Socialnämnden			ska använda		Socialnämnden			ska	använda
handläggare		som	har	avlagt	handläggare		som	har	avlagt
svensk	socionomexamen			eller	svensk	socionomexamen				eller
annan	relevant		examen på		annan	relevant		examen		på
grundnivå i högskolan eller som					grundnivå i högskolan eller som
har utländsk		utbildning		som	har utländsk		utbildning			som
erkänts	enligt		3 b §	andra	erkänts	enligt	3 b § första			eller
stycket för utförande av sådana					tredje stycket för utförande av
uppgifter inom			socialtjänsten		sådana uppgifter inom social-
rörande barn och ungdom som					tjänsten rörande barn och ung-
innefattar					dom som innefattar

1.bedömning av om utredning ska inledas,

2.utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra

åtgärder, eller

3.uppföljning av beslutade insatser.

Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självstän- digt utför arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.

3 b §26

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i

24Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

25Senaste lydelse 2013:1146. Träder i kraft den 1 juli 2014.

26Senaste lydelse 2013:1146. Träder i kraft den 1 juli 2014.

107

Författningsförslag

SOU 2014:19

						Schweiz	och	bestämmelser		om
						tillfälligt	tillhandahållande			av
						tjänster i Sverige finns i lagen
						(20xx:x)	om	erkännande		av
						yrkeskvalifikationer och de före-
						skrifter som har meddelats i
						anslutning till den lagen.
Socialnämnden			får	använda		Socialnämnden			får	även
handläggare		med		utländsk		använda handläggare med annan
utbildning för utförande av de						utländsk	utbildning		än sådan
uppgifter som		anges		i	3 a §	som avses i första stycket för
andra stycket, om utbildningen						utförande av de uppgifter som
ensam	eller tillsammans				med	anges i 3 a § andra stycket, om
yrkeslivserfarenhet			motsvarar			utbildningen ensam eller till-
svensk	socionomexamen				eller	sammans med yrkeslivserfaren-
annan	relevant		examen		på	het motsvarar svensk socionom-
grundnivå i högskolan.						examen	eller	annan relevant
						examen på grundnivå i högsko-
						lan.
Den myndighet som reger-						Den myndighet som reger-
ingen bestämmer får i enskilda						ingen bestämmer får i enskilda
fall bedöma om kraven enligt						fall bedöma om kraven enligt
första stycket är uppfyllda.						andra stycket är uppfyllda.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

108

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.12Förslag till

lag om ändring i socialtjänstförordningen (2001:937)

Regeringen föreskriver27 i fråga om socialtjänstförordningen (2001:937)

dels att 7 a kap. 2, 3 och 5 §§ ska upphöra att gälla, dels att 7 a kap. 4 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 a kap.

Den som har genomgått någon annan utbildning i tredje- land än som avses i 3 §, ska få bevis om behörighet enligt 1 § om

4 §28

Den som har genomgått en sådan utbildning som avses i

3 kap. 3 b § andra stycket social- tjänstlagen (2001:453), ska få bevis om behörighet enligt 1 § om

1.utbildningen till sin längd, nivå och till sitt innehåll motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen enligt före- skrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 3 §, och

2.han eller hon har för yrket nödvändiga kunskaper i svenska, danska eller norska språket och om svenska författningar.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

27Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

28Senaste lydelse 2014:63. Träder i kraft den 1 juli 2014.

109

Författningsförslag

SOU 2014:19

1.13Förslag till

förordning om ändring i plan- och byggförordningen (2011:338)

Regeringen föreskriver29 att 5 kap. 10 § och 7 kap. 4 § plan- och byggförordningen (2011:338) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				5 kap.
					10 §30
En besiktning enligt 8 eller					En besiktning enligt 8 eller
9 § ska utföras av någon vars					9 § ska utföras av någon vars
kompetens		för	uppgiften	har	kompetens för					uppgiften	har
styrkts genom			ackreditering		styrkts		genom			ackreditering
enligt lagen (2011:791) om ack-					enligt lagen (2011:791) om ack-
reditering och teknisk kontroll					reditering			och	teknisk kontroll
och	Europaparlamentets			och	och	Europaparlamentets					och
rådets	förordning (EG)			nr	rådets		förordning (EG)				nr
765/2008 om krav för ackredite-					765/2008 om krav för ackredite-
ring	och	marknadskontroll i			ring	och		marknadskontroll i
samband med saluföring av pro-					samband med saluföring av pro-
dukter och upphävande av för-					dukter och upphävande av för-
ordning (EEG) nr 339/93, eller					ordning (EEG) nr 339/93.
av någon som uppfyller motsva-
rande krav enligt bestämmelser i
ett annat land i Europeiska
unionen eller Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet.
					Bestämmelser om erkännande
					av yrkeskvalifikationer som						har
					förvärvats eller erkänts i ett annat
					EES-land än Sverige eller i
					Schweiz		och		bestämmelser		om
					tillfälligt			tillhandahållande			av
					tjänster i Sverige, utan föregående
					certifiering, finns i lagen (20xx:x)

29Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

30Senaste lydelse 2011:819.

110

SOU 2014:19

Författningsförslag

om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

7 kap.

Byggnadsnämnden ska godta certifierade kontrollansvariga och funktionskontrollanter samt utlåtanden från sakkunniga vars kompetens har styrkts genom certifiering. Nämnden ska även godta kontrollansvariga, funktionskontrollanter och utlå- tanden från sakkunniga som har styrkt sin kompetens på annat motsvarande sätt enligt bestäm- melser i ett annat land inom Europeiska unionen eller Euro- peiska ekonomiska samarbets- området.

4 §

Byggnadsnämnden ska godta certifierade kontrollansvariga och funktionskontrollanter samt utlåtanden från sakkunniga vars kompetens har styrkts genom certifiering.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående certifiering, finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

111

Författningsförslag

SOU 2014:19

1.14Förslag till

förordning om ändring i försäkringsrörelseförordningen (2011:257)

Regeringen föreskriver31 att det i försäkringsrörelseförord- ningen (2011:257) ska införas en ny paragraf, 7 kap. 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap.

3 a §

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de före- skrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

31 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

112

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.15Förslag till

lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs32 i fråga om skollagen (2010:800) dels att 2 kap. 13 § och 27 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 2 kap. 24 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

13 §33

Endast den som har legiti-	Undervisningen får bedrivas
mation som lärare eller förskol-	endast av den som
lärare och är behörig för viss
undervisning får bedriva under-
visningen.

1. har legitimation som lärare eller förskollärare och är behö- rig för viss undervisning, eller

2. enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifika- tioner och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen har rätt att tillfälligt till- handahålla tjänster som lärare eller förskollärare i Sverige.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som krävs för att vara behörig att bedriva viss undervisning i skolväsendet.

Regeringen får även meddela föreskrifter om undantag från kraven på legitimation och behörighet för sådana speciallärare och specialpedagoger som är anställda som lärare i grundsärskolan, spe- cialskolan, gymnasiesärskolan eller särskild utbildning för vuxna.

32Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

33Senaste lydelse 2013:823.

113

Författningsförslag

SOU 2014:19

24 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol beslutar att återkalla en legiti- mation, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. En sådan underrättelse ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvars- nämnden utan dröjsmål under- rätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första och ska ske via informations- systemet för den inre marknaden (IMI).

27 kap.

7 §34

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut

om föreläggande att		genomgå		läkarundersökning enligt 27 kap.
13 §.
2. om	återkallelse	på	egen	2. om	återkallelse	på	egen
begäran av legitimation, eller				begäran av legitimation,
3. om	återkallelse	av	legiti-	3. om	återkallelse	av	legiti-
mation när den legitimerade inte				mation när den legitimerade inte
följt föreläggande om läkar-				följt föreläggande om läkar-
undersökning.				undersökning, eller
				4. om	underrättelse		enligt

2 kap. 24 §.

34 Senaste lydelse 2011:189.

114

SOU 2014:19

Författningsförslag

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

115

Författningsförslag

SOU 2014:19

1.16Förslag till

förordning om ändring i högskoleförordningen (1993:100)

Regeringen föreskriver35 att bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Bilaga 236 (OBS UTDRAG)
Apotekarexamen	Apotekarexamen

Övrigt

För apotekarexamen skall studenten ha fullgjort sex månaders apotekspraktik.

För apotekarexamen skall också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskriv- ning.

Övrigt

För apotekarexamen ska stu- denten ha fullgjort sex månaders apotekspraktik.

För apotekarexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskriv- ning. Dessa krav ska motsvara de krav som följer av Europaparla- mentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkes- kvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU (yrkes- kvalifikationsdirektivet).

Arkitektexamen	Arkitektexamen
Övrigt	Övrigt

35Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

36Senaste lydelse 2013:924.

116

SOU 2014:19

Författningsförslag

För arkitektexamen skall också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskriv- ning.

För arkitektexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examens- beskrivning. Dessa krav ska motsvara de krav som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet.

Barnmorskeexamen	Barnmorskeexamen
Övrigt	Övrigt

För barnmorskeexamen skall också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskriv- ning.

För barnmorskeexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskriv- ning. Dessa krav ska motsvara de krav som följer av yrkeskvalifika- tionsdirektivet.

Läkarexamen	Läkarexamen
Övrigt	Övrigt

För läkarexamen skall också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning.

För läkarexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning. Dessa krav ska motsvara de krav som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet.

Sjuksköterskeexamen		Sjuksköterskeexamen
Övrigt		Övrigt
För	sjuksköterskeexamen	För sjuksköterskeexamen ska
skall också	de preciserade krav	också de preciserade krav gälla
		117

Författningsförslag

SOU 2014:19

gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskriv- ning.

som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examens- beskrivning. Dessa krav ska motsvara de krav som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet.

Tandläkarexamen	Tandläkarexamen
Övrigt	Övrigt

För tandläkarexamen skall också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskriv- ning.

För tandläkarexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskriv- ning. Dessa krav ska motsvara de krav som följer av yrkeskvalifika- tionsdirektivet.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

118

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.17Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare

Regeringen föreskriver37 att 3 kap. 1, 2 och 8 §§ förordningen (2011:326)om behörighet och legitimation för lärare och förskol- lärare ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				3 kap.
					1 §
Ett bevis över utländsk lärar-					Ett bevis över en utländsk
eller förskollärarutbildning som					lärar- eller förskollärarutbild-
ensam	eller	tillsammans		med	ning som inte har fullföljts eller
yrkeslivserfarenhet			eller	kom-	erkänts i något EES-land eller i
pletterande		insatser	motsvarar		Schweiz och som ensam eller
sådan	svensk utbildning			som	tillsammans med yrkeslivserfa-
anges i 2 kap. ger samma behö-					renhet eller kompletterande
righet som den svenska utbild-					insatser motsvarar sådan svensk
ningen.					utbildning som anges i 2 kap.
					ger samma behörighet som den
					svenska utbildningen.

Om läraren eller förskolläraren har ett annat modersmål än svenska, danska, färöiska, isländska eller norska ger den utländska utbildningen behörighet enligt första stycket endast om läraren eller förskolläraren har de kunskaper i svenska som behövs.

Statens skolverk får meddela närmare föreskrifter om villkoren för behörighet för lärare eller för- skollärare som har bevis över sådan utländsk lärar- eller för- skollärarutbildning som avses i första stycket.

37 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

119

Författningsförslag

SOU 2014:19

Statens skolverk får meddela närmare föreskrifter om villkoren för behörighet enligt 1 § för lärare eller förskollärare som har

1. ett sådant utbildnings-, examens- eller behörighetsbevis över behörighetsgivande utbild- ning som följer av

–EU-rätten,

–avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), eller

–avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlems- stater å ena sidan och Schweiz å andra sidan om fri rörlighet för personer, och

2. bevis över annan utländsk lärar- eller förskollärarutbildning än sådan som avses i 1.

2 §

Ligger ett bevis över utländsk lärar- eller förskol- lärarutbildning till grund för ansökan om legitimation ska Statens skolverk inhämta ett yttrande från Högskolverket innan ärendet avgörs.

8 §

Ligger ett sådant bevis över utländsk lärar- eller förskol- lärarutbildning som avses i 1 § till grund för ansökan om legi- timation ska Statens skolverk inhämta ett yttrande från Uni- versitets- och högskolerådet innan ärendet avgörs.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

120

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.18Förslag till

lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

Härigenom föreskrivs38 i fråga om lagen (2009:302) om verk- samhet inom djurens hälso- och sjukvård

dels att 3 kap. 9 § och rubriken närmast före 3 kap. 9 § ska upp- höra att gälla,

dels att 1 kap. 4 §, 3 kap. 3–6 §§, 7 kap. 3 § och 8 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 2 kap. 6 § och 7 kap. 16 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §39

Med djurhälsopersonal avses i denna lag personer som utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och som

1.har legitimation enligt 3 kap. 1 §,

2.har godkännande enligt 3 kap. 5 eller 6 §,

3. enligt föreskrifter som har	3. enligt	lagen	(20xx:x) om
meddelats med stöd av 3 kap. 9 §	erkännande	av	yrkeskvalifika-
tillhandahåller tjänster inom	tioner och de föreskrifter som
yrket under ett tillfälligt besök i	har meddelats i anslutning till
Sverige, eller	den lagen tillfälligt tillhanda-
	håller tjänster inom yrket i
	Sverige, eller

4. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 3 kap. 7 a § att utöva ett yrke inom djurens hälso- och sjukvård.

2kap.

6 §

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fortbild-

38Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

39Senaste lydelse 2012:465.

121

Författningsförslag

SOU 2014:19

ning för djurhälsopersonal.

3 kap.

3 §40

Behörig att utöva yrke som veterinär är endast den som har

1. legitimation för yrket enligt 1 §,
2. rätt till sådan yrkesutövning	2. tillfälligt	tillhandahåller
enligt föreskrifter meddelade med	tjänster inom yrket i Sverige
stöd av 9 §, eller	enligt lagen (20xx:x) om erkän-
	nande av yrkeskvalifikationer och
	de föreskrifter som har meddelats
	i anslutning till den lagen, eller

3. ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva veterinäryrket.

4 §41

En yrkestitel enligt 1 § (skyddad yrkestitel) får användas i verk- samhet inom djurens hälso- och sjukvård endast av den som

1. enligt nämnda paragraf har legitimation för yrket,

2. enligt föreskrifter med-	2. tillfälligt	tillhandahåller
delade med stöd av 9 § har rätt	tjänster som veterinär i Sverige
att utöva veterinäryrket, eller	enligt lagen (20xx:x) om erkän-
	nande av yrkeskvalifikationer och
	de föreskrifter som har meddelats
	i anslutning till den lagen, eller

3. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva yrke som veterinär eller djursjukskötare.

Den som saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel får inte heller använda en titel som kan förväxlas med en sådan.

5 §

Godkännande som hovslagare får meddelas efter ansökan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat

40Senaste lydelse 2012:465.

41Senaste lydelse 2012:465.

122

SOU 2014:19

Författningsförslag

EES-land än Sverige eller i

Schweiz finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Beteckningen godkänd hovslagare får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått god- kännande enligt första stycket.

6 §42

Den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen

(2010:659) får efter ansökan godkännas för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilka yrken som kan komma i fråga för godkännande enligt första stycket, och

2.vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

	Bestämmelser om erkännande
	av yrkeskvalifikationer			som	har
	förvärvats eller erkänts i ett annat
	EES-land än Sverige eller i
	Schweiz	och	bestämmelser		om
	tillfälligt	tillhandahållande			av
	tjänster i Sverige, utan föregående
	godkännande,		finns	i lagen
	(20xx:x)	om	erkännande		av
	yrkeskvalifikationer och de före-
	skrifter som har meddelats i
	anslutning till den lagen.
Regeringen eller den myn-	Regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestäm-	dighet som regeringen bestäm-
mer får även meddela föreskrif-	mer får meddela föreskrifter om
ter om godkännande för verk-	godkännande		för verksamhet
samhet inom djurens hälso- och	inom djurens hälso- och sjuk-
sjukvård för den som har	vård för den som har genomgått
genomgått utbildning utom-	utbildning utomlands			eller	har

42 Senaste lydelse 2010:678.

123

Författningsförslag

SOU 2014:19

lands eller har behörighet att behörighet att utöva yrket i ett utöva yrket i ett annat land. annat land och som inte omfattas av de föreskrifter som avses i

tredje stycket.

Beteckningen godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård använ- das endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

7 kap.

3 §

Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem

andra ledamöter.
Ordföranden får ensam fatta beslut
1. som innebär att ett ärende					1. som innebär att ett ärende
avgörs i sak, om det är uppen-					avgörs i sak, om det är uppen-
bart att ärendet inte kan leda till					bart att ärendet inte kan leda till
någon påföljd och om ärendet					någon påföljd och om ärendet
inte heller rör ansökan om att					inte heller rör ansökan om att
återfå	legitimation			eller annan	återfå	legitimation			eller	annan
behörighet, eller					behörighet,
2. som		inte	innefattar ett		2. som		inte	innefattar ett
slutligt avgörande i sak, dock					slutligt avgörande i sak, dock
inte beslut om föreläggande att					inte beslut om föreläggande att
genomgå		läkarundersökning			genomgå		läkarundersökning
enligt	6 kap. 7 §		första stycket		enligt	6 kap. 7 §		första		stycket
eller	om	tillfällig		indragning	eller	om	tillfällig		indragning
eller	begränsning		enligt 6 kap.		eller	begränsning		enligt		6 kap.
9 § eller om utdömande av vite					9 § eller om utdömande av vite
enligt 11 § andra stycket i detta					enligt 11 § andra stycket i detta
kapitel.					kapitel, eller
					3. om		underrättelse			enligt
					16 §.

Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

16 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol avse- ende en veterinär beslutar om återkallelse av legitimation eller

124

SOU 2014:19

Författningsförslag

annan behörighet enligt 6 kap. 6 § eller begränsning av förskriv- ningsrätt enligt 6 kap. 8 §, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndig- heterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. En sådan underrättelse ska ske senast tre dagar efter den dag då beslutet eller domen har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informations- systemet för den inre marknaden (IMI).

8kap.

9 §

Beslut i frågor som avses i	Beslut i frågor	som avses i
6 kap. 5–10 §§ gäller omedelbart	6 kap. 5–10 §§ och	7 kap. 16 §
om inte annat anges i beslutet.	gäller omedelbart om inte annat
	anges i beslutet.

Har en domstol efter överklagande beslutat om inhibition av ett beslut om prövotid, men därefter ändå fastställt beslutet, ska den tid under vilken beslutet varit inhiberat räknas av från prövotiden.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

125

Författningsförslag

SOU 2014:19

1.19Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

Regeringen föreskriver43 i fråga om förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

dels att 3 kap. 12, 13 och 19 §§ samt rubriken närmast före 3 kap. 13 § ska upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 2 § samt 3 kap. 1, 2, 5, 7, 9, 11, 15 och 16 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 3 kap.

1 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
2 kap.
	2 §
Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om
1. inskränkningar i rätten att	1. inskränkningar i rätten att
överlåta arbetsuppgifter enligt	överlåta arbetsuppgifter enligt
2 kap. 3 § lagen (2009:302) om	2 kap. 3 § lagen (2009:302) om
verksamhet inom djurens hälso-	verksamhet inom djurens hälso-
och sjukvård, och	och sjukvård,
2. de övriga skyldigheter för	2. de övriga skyldigheter för
djurhälsopersonalen som behövs	djurhälsopersonalen som behövs
för en god och säker vård.	för en god och säker vård, och
	3. fortbildning för veterinärer.

3 kap.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om legitimation för veterinärer med sådan utländsk utbildning eller auktorisation som omfattas av

1 §

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om legitimation för veterinärer med sådan utländsk utbildning eller auktorisation som omfattas av automatiskt erkännande enligt

43 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

126

SOU 2014:19 Författningsförslag

1. EU-rätten,				1. EU-rätten,
2. avtalet	om	Europeiska		2. avtalet			om		Europeiska
ekonomiska	samarbetsområdet			ekonomiska			samarbetsområdet
(EES-avtalet),				(EES-avtalet), eller
3. avtalet	mellan	Europeiska		3. avtalet			mellan Europeiska
gemenskapen och dess med-				gemenskapen och dess med-
lemsstater å ena sidan och				lemsstater å ena sidan och
Schweiz å andra sidan om fri				Schweiz å andra sidan om fri
rörlighet för personer, eller				rörlighet för personer.
4. överenskommelsen			om
gemensam	nordisk		arbets-
marknad för viss hälso- och
sjukvårdspersonal och veterinä-
rer av den 14 juni 1993 (SÖ
1994:2) ändrad genom avtal den
11 november 1998 (SÖ 2001:5).
				Jordbruksverket					får meddela
				föreskrifter		om		legitimation		för
				veterinärer		med		sådan utländsk
				utbildning			eller		auktorisation
				som omfattas av överenskom-
				melsen	om		gemensam nordisk
				arbetsmarknad för viss hälso-
				och sjukvårdspersonal och vete-
				rinärer av den 14 juni 1993 (SÖ
				1994:2) ändrad genom avtal den
				11 november 1998 (SÖ 2001:5).
				1 a §
				En ansökan				om	legitimation
				som har getts in av en veterinär
				med en sådan utbildning eller
				auktorisation som avses i före-
				skrifter som har meddelats med
				stöd av	1 §		första		stycket,	ska
				handläggas			enligt		förordningen
				(20xx:x)		om		erkännande		av
				yrkeskvalifikationer.
				Om	sökandens				utbildning
				eller auktorisation har förvärvats
				eller erkänts i en annan stat inom
										127

Författningsförslag

SOU 2014:19

EES eller i Schweiz, men inte omfattas av föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 § första stycket, ska ansökan om legiti- mation som veterinär prövas enligt 12 § lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifika- tioner och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

En sökande med annan ut- ländsk utbildning eller aukto- risation än vad som följer av 1 § ska få legitimation som veterinär om den sökande

2 §

En sökande med annan ut- ländsk utbildning eller auktori- sation än vad som följer av 1 eller 1 a § ska få legitimation som veterinär om den sökande

1.har genomgått den kompletterande utbildning och fullgjort den praktiska tjänstgöring som behövs för att kunskaperna och färdigheterna ska motsvara de svenska kraven,

2.har för yrket nödvändiga kunskaper om svenska författningar,

och

3.har för yrket nödvändiga kunskaper i svenska, danska eller norska språket.

Legitimation får meddelas trots att den sökande inte har genomgått föreskriven efterutbildning, om denne är mycket skick- lig och särskilt erfaren inom veterinäryrket.

Jordbruksverket får, efter samråd med Sveriges lantbruks- universitet, meddela närmare föreskrifter om utbildning och prak- tisk tjänstgöring som avses i första stycket 1.

	5 §44
En veterinär som har rätt att	En ansökan om att godkännas
kalla sig specialist efter föreskri-	som specialist i Sverige ska prövas
ven specialiseringstjänstgöring i	enligt lagen (20xx:x) om erkän-
ett annat EES-land eller i	nande av yrkeskvalifikationer och
Schweiz ska på ansökan godkän-	de föreskrifter som har meddelats
nas som specialist i Sverige, om	i anslutning till den lagen, om
veterinären har svensk legitima-	sökanden har genomgått speciali-

44 Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

128

SOU 2014:19 Författningsförslag

tion för yrket.	seringstjänstgöring i ett annat
	EES-land eller i Schweiz.

Jordbruksverket får meddela närmare föreskrifter om specia- listgodkännande för veterinärer som genomgått utländsk speciali- seringstjänstgöring.

Bevis om specialistkompetens får utfärdas endast för speciali- teter som är godkända i Sverige.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om legitimation för djursjukskötare med yrkeskva- lifikationer förvärvade i ett annat land.

Jordbruksverket får meddela

7 §

En ansökan om legitimation som djursjukskötare ska prövas enligt lagen (20xx:x) om erkän- nande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om sökandens yrkeskvalifikationer har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om legitimation för djursjukskötare med yrkeskva- lifikationer som har förvärvats i ett annat land och som inte omfattas av de föreskrifter som avses i första stycket.

9 §

En ansökan om godkännande som hovslagare ska prövas enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de före- skrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om sökandens yrkeskvalifikationer har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz.

Jordbruksverket får meddela

129

Författningsförslag

SOU 2014:19

föreskrifter om godkännande av hovslagare med yrkeskvalifi- kationer förvärvade i ett annat land.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för yrkes- utövare med yrkeskvalifika- tioner förvärvade i ett annat land.

föreskrifter om godkännande av hovslagare med yrkeskvalifi- kationer som har förvärvats i ett annat land och som inte omfattas av de föreskrifter som avses i första stycket.

11 §

En ansökan om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ska prövas enligt lagen (20xx:x) om erkän- nande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om sökandens yrkeskvalifikationer har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för yrkes- utövare med yrkeskvalifika- tioner som har förvärvats i ett annat land och som inte omfattas av de föreskrifter som avses i första stycket.

15 §

Jordbruksverket ska bekräfta mottagandet av ansökan inom en månad från mottagandet och underrätta sökanden om handlingar som saknas.

Ärenden		om legitimation				Ärenden	om legitimation
eller annan		behörighet			ska	eller annan	behörighet	ska
handläggas		skyndsamt.		Jord-		handläggas	skyndsamt.	Jord-
bruksverkets		beslut	ska	fattas		bruksverkets	beslut ska	fattas
inom tre månader från det att en						inom tre månader från det att en
fullständig	ansökan		givits		in.	fullständig ansökan givits in.
Om det finns särskilda skäl, får
tidsfristen	förlängas		med		en
130

SOU 2014:19

Författningsförslag

månad. Sökanden ska innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut informeras om skälen för att handläggningstiden förlängs.

I ärenden som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 § får tidsfristen förlängas med en månad, om det finns särskilda skäl. Sökanden ska innan den ursprungliga tidsfristen har gått ut informe- ras om skälen för att handlägg- ningstiden förlängs.

Den som ansöker om legiti- mation eller annan behörighet enligt föreskrifter meddelade med stöd av 1, 2, 7, 9 eller 11 § eller lämnar uppgifter enligt 13 § ska av Jordbruksverket upplysas om vilka svenska författningar som han eller hon behöver känna till och om vilka möjlig- heter han eller hon har att få de kunskaper i svenska språket som behövs för att kunna utöva yrket i Sverige.

16 §

Den som ansöker om legiti- mation eller annan behörighet enligt lagen (20xx:x) om erkän- nande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av 1, 2, 7, 9 eller 11 § eller lämnar uppgifter enligt 13 § ska av Jordbruksverket upplysas om vilka svenska författningar som han eller hon behöver känna till och om vilka möjlig- heter han eller hon har att få de kunskaper i svenska språket som behövs för att kunna utöva yrket i Sverige.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

131

Författningsförslag

SOU 2014:19

1.20Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet

Regeringen föreskriver45 att bilagan till förordningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Bilaga46 (OBS, UTDRAG)
Veterinärexamen	Veterinärexamen
Övrigt	Övrigt

För veterinärexamen skall också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskriv- ning.

För veterinärexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskriv- ning. Dessa krav ska motsvara de krav som följer av Europaparla- mentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkes- kvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

45Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

46Senaste lydelse 2012:470.

132

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.21Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1998:978) om trafikskolor

Regeringen föreskriver47 att 10 § förordningen (2008:978) om trafikskolor ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
				10 §48
En sökande som är medbor-				Bestämmelser om erkännande
gare i en annan stat inom				av yrkeskvalifikationer som			har
Europeiska ekonomiska sam-				förvärvats eller erkänts i en
arbetsområdet	(EES)		eller i	annan stat	inom	Europeiska
Schweiz, och som har behörighet				ekonomiska	samarbetsområdet
att arbeta	som	trafiklärare,		(EES) eller i Schweiz, och
utbildningsledare		eller	trafik-	bestämmelser om tillfälligt till-
skolechef i någon av dessa stater,				handahållande av		tjänster	i
kan efter ansökan få god-				Sverige, utan föregående god-
kännande för detta yrke.				kännande, finns i lagen (20xx:x)
				om erkännande av yrkeskvali-
				fikationer och de föreskrifter som
				har meddelats i anslutning till
				den lagen.

Transportstyrelsen skall vid prövningen beakta den utbild- ning eller yrkeserfarenhet som sökanden har skaffat sig i någon av dessa stater.

Transportstyrelsen skall med- dela ytterligare föreskrifter om godkännande samt om prövo- tider, lämplighetsprov och yrkes- verksamhet.

Transportstyrelsens beslut i

ärenden om godkännande skall

47Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

48Senaste lydelse 2008:1145. Ändringen innebär bl.a. att andra, tredje och fjärde stycket upphävs.

133

Författningsförslag

SOU 2014:19

fattas inom tre månader från ansökningsdagen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

134

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.22Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel

Regeringen föreskriver49 att 44 § förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

44 §

Ett växtskyddsmedel som hänförs till klass 1 eller 2 enligt 20 § får användas endast av den som uppfyller särskilda kunskapskrav.

Föreskrifter	om särskilda	Föreskrifter			om	särskilda
kunskapskrav får	förenas med	kunskapskrav		får	förenas		med
krav på att den som använder		krav på att den som använder
växtskyddsmedlet skall ha upp-		växtskyddsmedlet ska ha upp-
nått viss ålder.		nått viss ålder.
		Bestämmelser om erkännande
		av yrkeskvalifikationer				som	har
		förvärvats eller erkänts i ett annat
		EES-land än Sverige eller i
		Schweiz	och	bestämmelser			om
		tillfälligt	tillhandahållande				av
		tjänster i Sverige, utan föregående
		tillstånd,	finns	i	lagen	(20xx:x)

om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

49 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

135

Författningsförslag

SOU 2014:19

1.23Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2000:338) om biocidprodukter

Regeringen föreskriver50 att 46 § förordningen (2000:338) om biocidprodukter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

46 §51

En biocidprodukt som hänförs till klass 1 i 25 § får användas endast av någon som uppfyller särskilda kunskapskrav.

Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om att en biocidprodukt som hänförs till klass 2 i 25 § får användas endast av den som uppfyller särskilda kunskapskrav. Föreskrifterna får innebära krav på att användaren ska ha uppnått en viss ålder.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående tillstånd, finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

50Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

51Senaste lydelse 2008:258.

136

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.24Förslag till

förordning om ändring i elinstallatörsförordningen (1990:806)

Regeringen föreskriver52 att 9 § elinstallatörsförordningen (1990:806) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	9 §53

Elsäkerhetsverket prövar frågor om meddelande av behörighet att utföra elinstallationsarbete. Verket får meddela föreskrifter om


krav på utbildning och praktik för behörighet.
	Bestämmelser om erkännande
	av yrkeskvalifikationer		som	har
	förvärvats eller erkänts i ett annat
	EES-land än Sverige eller i
	Schweiz	och bestämmelser		om
	tillfälligt	tillhandahållande		av
	tjänster i Sverige, utan föregående
	meddelande av behörighet, finns i
	lagen (20xx:x) om erkännande av
	yrkeskvalifikationer och de före-
	skrifter som har meddelats i
	anslutning till den lagen.
För att täcka Elsäkerhets-	För att täcka Elsäkerhets-
verkets kostnader för handlägg-	verkets kostnader för handlägg-
ning av behörighetsärenden skall	ning av behörighetsärenden ska
en särskild avgift betalas till	en särskild avgift betalas till
verket för varje beslut om med-	verket för varje beslut om med-
delad behörighet. Verket med-	delad behörighet. Verket med-
delar, efter samråd med Eko-	delar, efter samråd med Eko-
nomistyrningsverket, närmare	nomistyrningsverket,		närmare
föreskrifter om avgiften.	föreskrifter om avgiften.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

52Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

53Senaste lydelse 1998:467.

137

Författningsförslag

SOU 2014:19

1.25Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2010:1053) om auktorisation av patentombud

Regeringen föreskriver54 i fråga om förordningen (2010:1053) om auktorisation av patentombud

dels att 8 och 9 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 5, 7 och 21 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
					5 §
En ansökan om auktorisation					En ansökan om auktorisation
eller	erkännande		av utländska		görs	hos	Patentombuds-
yrkeskvalifikationer enligt 7–9 §§					nämnden.
görs	hos	Patentombuds-
nämnden.
Ansökan ska vara undertecknad av sökanden.
					Kravet i andra stycket gäller
					inte om ansökan omfattas av
					lagen (20xx:x) om erkännande av
					yrkeskvalifikationer och de före-
					skrifter som har meddelats i
					anslutning till den lagen.
					7 §55
Den som vill arbeta som					Bestämmelser om erkännande
auktoriserat		patentombud		i	av yrkeskvalifikationer som har
Sverige får åberopa motsvarande					förvärvats eller erkänts i ett annat
utbildning och			yrkeserfarenhet		EES-land än Sverige eller i
från en annan stat (ursprungs-					Schweiz finns i lagen (20xx:x)
medlemsstaten)		inom EES		eller	om erkännande av yrkes-
från Schweiz.					kvalifikationer och de före-
					skrifter som har meddelats i
					anslutning till den lagen.
Patentombudsnämnden				är
behörig myndighet och får				fatta

54Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

55Ändringen innebär bl.a. att andra och tredje stycket upphävs.

138

SOU 2014:19

Författningsförslag

beslut om erkännande av yrkes- kvalifikationer enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkes- kvalifikationer.

Patentombudsnämndens beslut i ärenden om erkännande ska fattas inom tre månader från den dag då ansökan inkom till nämnden. Ett erkännande med- för att de delar av kraven för auktorisation som utgörs av den utbildning och yrkeserfarenhet som avses i 4 § ska anses upp- fyllda.

		21 §
Patentombudsnämnden	får	Patentombudsnämnden får
meddela ytterligare föreskrifter		meddela ytterligare föreskrifter
om teoretisk utbildning, yrkes-		om teoretisk utbildning, yrkes-
erfarenhet, kunskapsprov	för	erfarenhet och kunskapsprov för
auktorisation och om erkän-		auktorisation.
nande av utbildning och yrkes-
erfarenhet i enlighet med 7 §.

Patentombudsnämnden får meddela ytterligare föreskrifter även om auktorisation och registrering av patentombud.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

139

Författningsförslag

SOU 2014:19

1.26Förslag till

förordning om ändring i fordonsförordningen (2009:211)

Regeringen föreskriver56 i fråga om fordonsförordningen (2009:211)57

dels att 8 kap. 3 e, 3 f och 3 g §§ samt rubriken närmast före 8 kap. 3 e § ska upphöra att gälla,

dels att 8 kap. 3 b och 16 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap.

3 b §58

En besiktningstekniker enligt 1 kap. 3 § fordonslagen

(2002:574) som utför besiktningar enligt samma lag ska ha den utbildning och kompetens som krävs för att kunna utföra besikt- ningarna.

En sådan besiktningstekniker ska vidare vara certifierad av ett ackrediterat certifieringsorgan för personer enligt Europa- parlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll, eller av ett certi- fieringsorgan som ackrediterats i motsvarande ordning i något annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Certifiering meddelas på grundval av regler om utbildning och kompetens för certifiering av besiktningstekniker i denna förord- ning och i Transportstyrelsens föreskrifter som meddelats i anslut- ning till förordningen. Certifieringen får begränsas till att gälla vissa slag av fordon och besiktningsformer.

56Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

57Senaste lydelse av 8 kap. 3 e och 3 f §§ 2010:75. Senaste lydelse av 8 kap. 3 g § 2010:386.

58Senaste lydelse 2011:812.

140

SOU 2014:19

Författningsförslag

certifiering, finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

16 §59

Transportstyrelsen får meddela föreskrifter

1.om fordons beskaffenhet och utrustning,

2.om omfattningen av den kontroll som avses i denna förord-

ning,

3.om omfattningen av den kontroll av polisman som avses i

2 kap. 11 § fordonslagen (2002:574),

4.om den tekniska kompetensen och utrustningen samt kvalitetssäkringen hos besiktningsorgan och provningsorgan enligt fordonslagen samt sådana verkstäder som anges i 6 kap. 17 §,

5.om certifiering av en besiktningstekniker och den utbildning och kompetens som krävs för sådan certifiering,

6. om erkännande av utbild-
ning och yrkesverksamhet i enlig-
het med 3 e § tredje stycket,
7. om tekniska tjänster,					6. om tekniska tjänster,
8. om tillsynen över efterlev-					7. om tillsynen över efter-
naden	av fordonslagen,			denna	levnaden av fordonslagen, denna
förordning och föreskrifter som					förordning och föreskrifter som
har meddelats med stöd av					har meddelats med stöd av
denna förordning,					denna förordning,
9. om tillverkares tillhanda-					8. om tillverkares tillhanda-
hållande av information,					hållande av information,
10. om skyldighet för besikt-					9. om skyldighet för besikt-
ningsorgan		att	rapportera		ningsorgan		att	rapportera
genomförande och utfall av for-					genomförande och utfall av for-
donsbesiktningar och de upp-					donsbesiktningar och de upp-
gifter som i övrigt behövs för					gifter som i övrigt behövs för
fullgörande		av	tillsyn	enligt	fullgörande		av	tillsyn enligt
5 kap. 3 a § fordonslagen,					5 kap. 3 a § fordonslagen,
11. om avgifter för tillsyn					10. om avgifter för tillsyn
enligt	5 kap. 3 a–c §§ fordons-				enligt	5 kap. 3 a–c §§ fordons-
lagen	och	ärendehandläggning			lagen	och	ärendehandläggning

59 Senaste lydelse 2010:1616. Ändringen innebär att sjätte punkten upphävs.

141

Författningsförslag

SOU 2014:19

enligt den lagen och enligt före-	enligt den lagen och enligt före-
skrifter som har meddelats med	skrifter som har meddelats med
stöd av lagen,	stöd av lagen,
12. om besiktningsorganens	11. om besiktningsorganens
förande av protokoll och doku-	förande av protokoll och doku-
mentationsskyldighet i fråga om	mentationsskyldighet i fråga om
fordonsbesiktning,	fordonsbesiktning,
13. om sådan underrättelse-	12. om sådan underrättelse-
skyldighet för besiktningsorgan	skyldighet för besiktningsorgan
som avses i 4 kap. 5 § fordons-	som avses i 4 kap. 5 § fordons-
lagen,	lagen,
14. som i övrigt behövs för	13. som i övrigt behövs för
verkställigheten av fordonslagen	verkställigheten av fordonslagen
och av denna förordning.	och av denna förordning.

Transportstyrelsen får vidare meddela föreskrifter om att

1.vissa fordonsdelar eller fordonstillbehör får tas i bruk, saluföras eller användas endast om de är märkta enligt styrelsens föreskrifter eller är av en typ som har godkänts av styrelsen eller någon annan myndighet,

2.förfarandet med nationellt typgodkännande under en över- gångsperiod får tillämpas även för andra fordon än sådana som anges i 3 kap. 4 §, och

3.tekniska tjänster får vara etablerade i något land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

142

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.27Förslag till

förordning om ändring i taxitrafikförordningen (2012:238)

Regeringen föreskriver60 i fråga om taxitrafikförordningen (2012:238) att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 3 kap. 11 a §, samt närmast före 3 kap. 11 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

Erkännande av utländska yrkes- kvalifikationer

11 a §

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan svensk taxiförarlegitimation, finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de före- skrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

60 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

143

Författningsförslag

SOU 2014:19

1.28Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2006:1592) om energideklaration för byggnader

Regeringen föreskriver61 att 10 a § förordningen (2006:1592) om energideklaration för byggnader ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
				10 a §62
En person från ett annat land					Bestämmelser om erkännande
i Europeiska unionen eller i					av yrkeskvalifikationer som		har
Europeiska	ekonomiska			sam-	förvärvats eller erkänts i ett annat
arbetsområdet som ska			upprätta		EES-land än Sverige eller i
energideklarationer i Sverige ska					Schweiz	och bestämmelser	om
anses uppfylla kraven på särskild					tillfälligt	tillhandahållande	av
sakkunskap och oberoende enligt					tjänster i Sverige, utan föregående
lagen (2006:985) om energi-					certifiering, finns i lagen (20xx:x)
deklaration	för	byggnader,		om	om erkännande av yrkeskvalifi-
han eller hon uppfyller sådana					kationer och de föreskrifter som
krav enligt	bestämmelser			om	har meddelats i anslutning till
upprättande	av	energideklara-			den lagen.
tioner i det andra landet i
Europeiska	unionen		eller i
Europeiska	ekonomiska			sam-

arbetsområdet.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

61Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

62Senaste lydelse 2013:774.

144

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.29Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare

Regeringen föreskriver63 att 1 och 4 §§ förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §64

Tolkar och översättare får auktoriseras enligt denna förordning. Auktorisationen får avse ett eller flera främmande språk och det svenska teckenspråket.

Frågor om auktorisation av tolkar och översättare ska prövas av Kammarkollegiet.

Kammarkollegiet ska som behörig myndighet, i fråga om tolkar och översättare, fullgöra de uppgifter som följer av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkes- kvalifikationer, ändrat genom rådets direktiv 2006/100/EG.

4 §65

För att kunna bli auktoriserad ska en tolk eller översättare

1.ha fyllt arton år och inte ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller vara underkastad någon annan motsvarande inskränkning i en annan stat,

2.ha fullgjort de kunskapsprov som föreskrivs av Kammarkolle- giet, och

3.vara känd för redbarhet och även i övrigt vara lämplig som tolk eller översättare.

Villkoret i första stycket 2

Bestämmelser om erkännande

63Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

64Senaste lydelse 2007:718. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.

65Senaste lydelse 2012:142.

145

Författningsförslag

SOU 2014:19

gäller inte tolkar som visar upp kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av ett annat EES-land eller Schweiz för att få tillträde till eller utöva motsvarande yrke i det landet.

av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

146

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.30Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2009:606) med instruktion för Fastighetsmäklarinspektionen

Regeringen föreskriver66 att 3 § förordningen (2009:606) med instruktion för Fastighetsmäklarinspektionen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Fastighetsmäklarinspek- tionen ska vara behörig myndighet för fastighetsmäklar- yrket enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifi- kationer, ändrat genom rådets direktiv 2006/100/EG.

3 §67

Fastighetsmäklarinspek- tionen ska vara behörig myn- dighet för fastighetsmäklaryrket enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkän- nande av yrkeskvalifikationer.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

66Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

67Senaste lydelse 2012:25.

147

Författningsförslag

SOU 2014:19

1.31Förslag till

förordning om ändring i handelskammarförordningen (1990:733)

Regeringen föreskriver68 att 6 § handelskammarförordningen (1990:733) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §69

De auktoriserade handelskamrar som Kommerskollegium efter samråd med Tullverket utser får utfärda

1.sådana ursprungscertifikat som avses i artikel 11.2 i konven- tionen den 3 november 1923 (SÖ 1926:9) som rör förenkling av tullformaliteterna och i bilaga 12 till kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tull- kodex för gemenskapen,

2.efter Tullverkets godkännande, varucertifikat EUR.1 enligt de bestämmelser om förmånstull som avses i artikel 20.3 d och e i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättande av en tullkodex för gemenskapen,

3.sådana särskilda certifikat som rör införsel och leverans till

Sverige av en i tredje land tillverkad vara som kan behövas för att tillverkningslandet med hänsyn till där gällande exportrestriktioner ska medge utförsel av varan, och

4. de intyg om faktiskt utövande av verksamhet som krävs för att som egenföretagare eller anställd utöva sådan verk- samhet som avses i bilaga IV i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, ändrat genom rådets direktiv 2006/100/EG.

4. de intyg om faktiskt utövande av verksamhet som krävs för att styrka rätten att som egenföretagare eller anställd utöva yrkesverksamhet i ett annat land inom Europeiska samarbetsområdet eller i Schweiz med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifika-

68Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

69Senaste lydelse 2007:730.

148

SOU 2014:19

Författningsförslag

tioner, i lydelsen enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Uppdrag som avses i första stycket får endast meddelas en handelskammare som har tillräckliga personella och andra resurser för verksamhet med det särskilda slag av dokument som det är fråga om. Är förutsättningarna inte längre uppfyllda, ska uppdraget återkallas.

I fråga om certifikat som avses i första stycket 1 ska handels- kamrarna tillämpa rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och förordning (EEG) nr 2454/93.

Samråd med Tullverket enligt första stycket behöver inte ske i fråga om intyg som avses i första stycket 4.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

149

Författningsförslag

SOU 2014:19

1.32Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2008:1002) med instruktion för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Regeringen föreskriver70 att 17 § förordningen (2008:1002) med instruktion för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
						17 §
Myndigheten ska vara be-						Myndigheten ska vara be-
hörig	myndighet		enligt artikel			hörig myndighet enligt Europa-
56.3 i	Europaparlamentets				och	parlamentets och rådets direktiv
rådets	direktiv 2005/36/EG av					2005/36/EG av den 7 september
den	7 september			2005	om	2005 om erkännande av yrkes-
erkännande		av	yrkeskvalifika-			kvalifikationer,	i	de avseenden
tioner i fråga om det yrke som						som anges	i	förordningen
regleras i		3 kap.		10–12 §§		(2014:xx) om	erkännande av
förordningen		(2003:789)			om	yrkeskvalifikationer.

skydd mot olyckor.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

70 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

150

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.33Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2009:1243) med instruktion för Socialstyrelsen

Regeringen föreskriver71 att 8 § förordningen (2009:1243) med instruktion för Socialstyrelsen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 §72

Socialstyrelsen ska

1.vaka över verksamheterna när det gäller kvalitet och säkerhet samt den enskildes rättigheter,

2.samordna de statliga insatserna inom socialtjänst och hälso- och sjukvård när det gäller barn och ungdom,

3.bidra med underlag och expertkunskap för det arbete som regeringen bedriver nationellt och internationellt,

4. vara behörig myndighet för yrken inom hälso- och sjuk- vården enligt Europaparlamen- tets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkes- kvalifikationer, senast ändrat genom kommissionens förordning (EU) nr 213/2011,

4. vara behörig myndighet för yrken inom hälso- och sjuk- vården och socialtjänsten enligt Europaparlamentets och rådets

direktiv 2005/36/EG	av den
7 september 2005 om	erkänn-

ande av yrkeskvalifikationer,

5.inför beslut eller andra åtgärder som rör barn analysera kon- sekvenserna för barn och då ta särskild hänsyn till barns bästa,

6.medverka i totalförsvaret och i krisberedskap i enlighet med förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap samt samordna och övervaka planläggningen av den civila hälso- och sjukvårdens, smittskyddets och socialtjänstens beredskap,

7.samordna, följa och utveckla smittskyddet på nationell nivå,

8.samordna en beredskap mot allvarliga hälsohot enligt lagen

(2006:1570) om internationella hot mot människors hälsa,

9.fullgöra de uppgifter som ska utföras av en behörig hälso-

myndighet enligt Europaparlamentets och rådets beslut

71Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

72Senaste lydelse 2013:907.

151

Författningsförslag

SOU 2014:19

2119/98/EG av den 24 september 1998 om att bilda ett nätverk för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjuk- domar i gemenskapen, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 596/2009,

10.fullgöra de uppgifter som ska utföras av ett erkänt behörigt organ enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 851/2004 av den 21 april 2004 om inrättande av ett europeiskt cent- rum för förebyggande och kontroll av sjukdomar,

11.på regeringens uppdrag samordna förberedelserna för för- sörjningen med läkemedel och sjukvårdsmateriel inför höjd bered- skap, för att upprätthålla en katastrofmedicinsk beredskap och inför allvarliga utbrott av smittsamma sjukdomar,

12.se till att de regelverk och rutiner som myndigheten dispo- nerar över är kostnadseffektiva och enkla för medborgare och företag,

13.pröva frågor om statsbidrag,

14.bidra till genomförandet av Sveriges politik för global utveckling,

15.vara sammanhållande myndighet i fråga om 2002 års nor- diska hälsoberedskapsavtal och verka för att intentionerna i avtalet genomförs,

16.vara nationell kontaktpunkt för samordning av frågor som gäller genomförandet av artikel 5 i konventionen den 30 maj 2008 om klusterammunition, och

17.vara nationell kontaktpunkt enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård och fullgöra de uppgifter som en sådan kontaktpunkt har enligt artik- larna 6.1 i fråga om samråd, 6.2, 6.3 och 6.5 i direktivet samt enligt artikel 4 i kommissionens genomförandedirektiv 2012/52/EU av den 20 december 2012 om åtgärder för att underlätta erkännandet av recept som utfärdats i en annan medlemsstat.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

152

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.34Förslag till

lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Härigenom föreskrivs73 att 3 § lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

I denna lag avses med

1.vård: de åtgärder och produkter som omfattas av definition- erna i punkterna 2, 3 och 5–9,

2.hälso- och sjukvård: åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador samt sjuktransporter,

3.tandvård: åtgärder som avses i 1 § tandvårdslagen (1985:125),


4. hälso-	och	sjukvårds-		4. hälso-		och	sjukvårds-
personal: läkare, sjuksköterska				personal:	läkare, sjuksköterska
med ansvar för allmän hälso-				med ansvar för allmän hälso-
och sjukvård, tandläkare, barn-				och sjukvård, tandläkare, barn-
morska eller farmaceut i den				morska eller farmaceut i den
mening som avses i Europa-				mening som avses i Europa-
parlamentets och rådets direktiv				parlamentets och rådets direktiv
2005/36/EG av den 7 september				2005/36/EG av den 7 september
2005 om erkännande av yrkes-				2005 om erkännande av yrkes-
kvalifikationer,	senast		ändrat	kvalifikationer,		i lydelsen enligt
genom kommissionens förordning				Europaparlamentets			och	rådets
(EU) nr 213/2011 eller annan				direktiv	2013/55/EU,			eller
person som utövar yrkesverk-				annan person som utövar yrkes-
samhet inom hälso- och sjuk-				verksamhet inom hälso- och
vård som är begränsad till ett				sjukvård som är begränsad till
reglerat yrke enligt definitionen				ett reglerat yrke enligt defini-
i artikel 3.1 a i direktiv				tionen i artikel 3.1 a i direktiv
2005/36/EG,	eller	en	person	2005/36/EG,		eller	en	person
som anses som hälso- och sjuk-				som anses som hälso- och sjuk-

73 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

153

Författningsförslag

SOU 2014:19

vårdspersonal enligt den be-	vårdspersonal enligt den be-
handlande medlemsstatens lag-	handlande medlemsstatens lag-
stiftning,	stiftning,

5.läkemedel: sådana läkemedel som enligt läkemedelslagen

(1992:859) är avsedda att tillföras människor,

6.andra varor: sådana varor som avses i 18 och 20 §§ lagen

(2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.,

7.hjälpmedel: sådana hjälpmedel som avses i 3 b § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

8.förbrukningsartiklar: sådana förbrukningsartiklar som avses i

3 d § hälso- och sjukvårdslagen,

9.övriga vårdprodukter: produkter som inte omfattas av defi- nitionerna i punkterna 5–8 men som tillhandahålls vid hälso- och sjukvård eller tandvård och som en patient får vid vårdtillfället.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

154

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.35Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2012:811) med instruktion för Universitets- och högskolerådet

Regeringen föreskriver74 i fråga om förordningen (2012:811) med instruktion för Universitets- och högskolerådet

dels att 5 § ska ha följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas en ny paragraf, 17 a §, samt närmast före 17 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Myndigheten ska vara behö- rig myndighet för arkitektyrket enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifika- tioner, senast ändrat genom kommissionens förordning (EU) nr 623/2012, och vara kontakt- punkt enligt artikel 57 i samma direktiv.

5 §

Myndigheten ska vara behö- rig myndighet enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkes- kvalifikationer, i de avseenden som anges i förordningen (2014:xx) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Myndigheten ska också vara nationell samordnare och rådgiv- ningscentrum enligt artikel 56.4 respektive artikel 57b i samma direktiv.

Särskilda organ

17 a §

Vid myndigheten finns ett råd för reglerade yrken. Närmare bestämmelser om rådet finns i förordningen (2014:xx) om

74 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

155

Författningsförslag

SOU 2014:19

erkännande av yrkeskvalifika- tioner.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

156

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.36Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2009:279) med instruktion för Myndigheten för yrkeshögskolan

Regeringen föreskriver att 3 och 4 §§ förordningen (2009:279) med instruktion för Myndigheten för yrkeshögskolan ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §75

Myndigheten för yrkeshögskolan ska

1.besluta om vilka utbildningar som ska ingå i yrkeshögskolan enligt förordningen (2009:130) om yrkeshögskolan,

2.besluta om statsbidrag eller särskilda medel enligt förord- ningen om yrkeshögskolan,

3.på det sätt som anges i 6 kap. 1 § förordningen om yrkeshög- skolan svara för sådana försäkringar som anges där,

4.ha tillsyn över utbildningarna inom yrkeshögskolan,

5.främja utvecklingen av utbildningarna inom yrkeshögskolan och utbildningarnas kvalitet,

6.säkerställa att utbildningarna inom yrkeshögskolan och utbildningsanordnarnas kvalitetsarbete utvärderas,

7.följa upp utbildningarna inom yrkeshögskolan och utbild- ningsanordnarnas kvalitetsarbete samt resultaten av den utvärde- ring som avses i 6,

8.svara för ekonomisk uppföljning inom sitt ansvarsområde,

9.svara för ett register med uppgifter om studerande i utbild- ningar inom yrkeshögskolan och deras studieresultat, betyg och examina,

10.informera och sprida kunskap om yrkeshögskolan och det

samlade utbudet av utbildningar inom yrkeshögskolan,

11. vara	personuppgifts-	11. vara	personuppgifts-
ansvarig för behandling av per-		ansvarig för behandling av per-
sonuppgifter i sin verksamhet,		sonuppgifter	i sin verksamhet,
		och
12. vara	den nationella sam-	12. vara den nationella sam-
ordningspunkten för den euro-		ordningspunkten för den euro-

75 Ändringen innebär bl.a. att punkt 13 upphävs.

157

Författningsförslag

SOU 2014:19

peiska referensramen för kvali- fikationer för livslångt lärande, European Qualifications Frame- work (EQF), och

13. vara behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkän- nande av yrkeskvalifikationer, senast ändrat genom kommiss- ionens förordning (EG) nr 755/20082, när det gäller att utfärda utbildningsbevis och andra handlingar för utbild- ningar inom yrkeshögskolan.

Det som anges i första stycket 4–13 gäller även utbild- ning inom yrkeshögskolan som bedrivs som uppdragsutbild- ning.

peiska referensramen för kvali- fikationer för livslångt lärande, European Qualifications Frame- work (EQF).

Det som anges i första stycket 4–12 gäller även utbild- ning inom yrkeshögskolan som bedrivs som uppdragsutbild- ning.

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

158

SOU 2014:19

Författningsförslag

1.37Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2011:268) om lärar- och förskollärarregister

Regeringen föreskriver76 att 6 § förordningen (2011:268) om lärar- och förskollärarregister ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §77

Personuppgifterna i registret får, utöver det som anges i 5 §, behandlas om det behövs för att

1.handlägga ärenden om legitimation enligt 2 kap. 16 § skol- lagen (2010:800), enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 kap. 16 b § andra stycket skollagen eller enligt 27 kap. 4 § skollagen,

2.lämna uppgifter till

utländska myndigheter i enlighet
med	Europaparlamentets					och
rådets	direktiv		2005/36/EG			av
den 7 september 2005 om erkän-
nande	av	yrkeskvalifikationer,
senast ändrat genom kommiss-
ionens	förordning				(EG)	nr
279/2009,
3. utöva tillsyn av skolväsen-							2. utöva tillsyn av skolväsen-
det och dess personal, och							det och dess personal, och
4. kontrollera				identitet		och	3. kontrollera identitet och
behörighet		i	samband med				behörighet i samband	med
tjänstetillsättning				av	lärare	och	tjänstetillsättning av lärare	och
förskollärare.							förskollärare.

Personuppgifterna i registret får också behandlas för att fullgöra uppgiftslämnande som sker i överensstämmelse med lag eller förordning. I övrigt gäller 9 § första stycket d och andra stycket personuppgiftslagen (1998:204).

Denna förordning träder i kraft den 18 januari 2016.

76Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

77Senaste lydelse 2013:828. Ändringen innebär att andra punkten upphävs.

159

2 Utgångspunkter

2.1Genomförande av direktiv efter Lissabonfördragets ikraftträdande

2.1.1Skärpta krav på genomförande

Medlemsländerna är skyldiga att omsätta unionsrätt som antagits i form av ett direktiv till nationell rätt. I enlighet med fördragets kompetensfördelning är det de nationella myndigheterna som väljer hur direktivet ska genomföras för att ge direktivet full effekt1 men för att skapa rättssäkerhet och förutsebarhet krävs i allmänhet att direktiv genomförs genom bindande regler.2 För det fall Europeiska kommissionen (kommissionen) kan notera att genom- förandeåtgärder inte vidtagits inom den tidsfrist som anges i det berörda direktivet, eller om kommissionen är av uppfattningen att medlemsstaten tolkat direktivet felaktigt eller att genomförandet inte är fullständigt, kan den välja att öppna ett överträdelseför- farande mot medlemsstaten.3 Dessa förutsättningar gällde också vid den tidpunkt det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet skulle genomföras. Sedan dess har Lissabonfördraget trätt ikraft.4 Lissabonfördraget ger kommissionen möjlighet att kort efter att direktivets genomförandetid löpt ut initiera en process om ekonomiska sanktioner mot medlemsstater som inte genomfört

1Artikel 4.3 fördraget om Europeiska unionen (FEU).

2Enskilda ska ha möjlighet att identifiera sina rättigheter enligt direktivet och kunna göra dessa rättigheter gällande vid domstol, se t.ex. mål 252/85 kommissionen mot Frankrike, C- 361/88 kommissionen mot Tyskland.

3Detsamma gäller för det fall kommissionen anser att direktivet tillämpas felaktigt.

4Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, undertecknat i Lissabon den 13 december 2007. För information om det svenska genomförandet se prop. 2007/08:168 Lissabonfördraget. Konsoliderad version av fördraget återfinns på följande länk www.consilium.europa.eu/documents/treaty-of-lisbon?lang=sv

161

Utgångspunkter

SOU 2014:19

direktivet inom föreskriven tidsfrist.5 Ekonomiska sanktioner för medlemsstater som genomför direktiv för sent är avsedda att vara kännbara6 och det är förhållandevis enkelt för EU-domstolen att konstatera brott mot unionsrätten för medlemsstater som inte anmält genomförandeåtgärder i tid.

Något annat som förtydligats sedan förra genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet är i vilken utsträckning medlems- länderna är skyldiga att pedagogiskt redogöra för hur direktivet genomförts genom s.k. förklarande dokument (t.ex. jämförelse- tabeller). Enligt den politiska överenskommelse som antogs år 2011 förpliktar kommissionen sig till att i samband med att en enskild rättsakt presenteras, förklara varför det får anses nödvändigt och proportionerligt att begära att medlemsstaterna lämnar in en särskild redogörelse för hur rättsakten närmare genomförs.7 Om kommissionen kunnat motivera behovet av sådana redogörelser, åtar sig medlemsstaterna att utarbeta sådana redogörelser. En sådan skyldighet återfinns i ändringsdirektivet.8

2.1.2Genomförandeakter och delegerade akter

Fördragets utgångspunkt är att medlemsstaterna är ansvariga för att anta de genomförandeåtgärder som krävs nationellt för att säkerställa att EU-rättsakternas syfte uppnås.9 Men kommissionen kan under vissa förutsättningar, som framgår av fördraget och av den aktuella rättsakten, anta genomförandeakter.10 För att effektivisera beslutsfattandet inom EU, som numera omfattar 28 medlemsstater, infördes genom Lissabonfördraget ytterligare möjligheter att delegera beslutsfattande från Europeiska rådet (rådet) och Europaparlamentet till kommissionen. Förutom att

5Artikel 260.3 EUF, se även kommissionens meddelande om tillämpning av artikel 260.3 EUF.

6Sverige dömdes för första gången den 30 maj 2013 i mål om ekonomiska sanktioner för försent genomförande av det s.k. datalagringsdirektivet, mål C-270/11, kommissionen mot Sverige. Sverige dömdes att betala ett schablonbelopp om 3 000 000 euro. Kommissionen återkallade talan om löpande vite under processens gång. Det är dock värt att notera att denna dom inte grundar sig på det s.k. snabbspårsförfarandet i artikel 260.3.

7Gemensam politisk förklaring från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument, EUT C 369 2011.12.17.

8Skäl 38 till ändringsdirektivet.

9Artikel 291.1 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF).

10Artikel 291.2 FEUF.

162

SOU 2014:19 Utgångspunkter

modernisera kommittéförfarandet infördes en möjlighet för kommissionen att anta delegerade akter.11

Kommissionen kan anta genomförandeakter eller delegerade akter genom direktiv, som i förekommande fall sedvanligt ska genomföras av medlemsstaterna, genom förordningar, som är direkt tillämpliga i medlemsstaterna, eller genom beslut, som är direkt tillämpliga för dem beslutet riktar sig till.12 För att uppnå enhetlighet genom det delegerade beslutsfattandet torde det bli vanligt förekommande att kommissionen antar förordningar, som kan tillämpas utan nationella genomförandeåtgärder.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet föreskriver att kommissionen ges befogenhet att fatta beslut med delegerade akter eller genomförandeakter i ett flertal fall.13

2.1.2.1Genomförandeakter

För att kunna använda genomförandeakter på bekostnad av medlemsländernas huvudansvar för att genomföra rättsakter ska det finnas ett behov av att unionens lagstiftning genomförs enhetligt. Det finns två förfaranden för medlemsstaternas möjlighet att utöva kontroll över kommissionens beslutsfattande, det rådgivande förfarandet och granskningsförfarandet.14 När granskningsförfarandet används har medlemsländerna något större förutsättningar att påverka genomförandeakternas slutliga utformning än vad som är fallet vid det rådgivande förfarandet. Medlemsstaterna kontrollerar via genom- förandekommittén hur kommissionen hanterar den befogenhet den tilldelats i den grundläggande rättsakten. Kommissionen är tvungen

11Artikel 290 FEUF.

12Artikel 288 FEUF.

13Delegerade akter kan utarbetas för att på närmare angivet sätt uppdatera bilaga I, bilaga IV, bilaga V, uppdatera kunskaper och färdigheter som avses i artikel 21.6, anpassa utbildningsminimikraven för läkare och tandläkare med specialistkompetens, införande av nya specialistkompetenser i bilaga V samt fastställa villkor för tillämpning av gemensamma utbildningsprinciper. Genomförandeakter kan utarbetas för att närmare precisera bestämmelser för yrkeskortet, IMI-akten och varningsmekanismen, se skäl 33 i ändringsdirektivet. Kommissionen kan även genom genomförandeakter fatta beslut som angår enskilda eller flera medlemsländer t.ex. avseende uppdatering av bilaga I eller anordnande av gemensamma utbildningsprov, se skäl 34 i ändringsdirektivet. I de sistnämnda fallen ska kommittéförordningen inte tillämpas.

14För närmare information se Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlems- staternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter, s. 13 (kommittéförordningen).

163

Utgångspunkter

SOU 2014:19

att beakta eventuella invändningar från Europaparlamentet eller rådet, i den mån de anser att ett utkast till genomförandeakt går utöver de genomförandebefogenheter som anges i den grundläggande rätts- akten.

När det gäller kommissionens befogenhet att anta genom- förandeakter i enlighet med det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet är det granskningsförfarandet som ska användas.15 Däremot, för de beslut som kommissionen kan fatta mot enskilda medlemsstater eller en grupp av medlemsstater, ska reglerna i för- ordning 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (kommittéförordningen) däremot inte tillämpas.16

2.1.2.2Delegerade akter

Grundidén med delegerade akter är att lagstiftaren, dvs. rådet och Europaparlamentet, ska fokusera innehållet i rättsakten till de grundläggande inslagen och inte tynga lagstiftningen med för mycket detaljer. Lagstiftaren kan välja mellan att direkt i lagstift- ningsakten reglera en viss fråga, eller att delegera till kommissionen att i akter av allmän räckvidd reglera saken, förutsatt att det som ska fattas beslut om i den delegerade akten handlar om icke väsent- liga delar av den grundläggande rättsakten. Innehållet i de delege- rade akterna får följaktligen inte komplettera eller ändra väsentliga delar av rättsakten. När kommissionen får befogenheten att lag- stifta i lagstiftarens ställe, ska omfattningen av befogenheten, dvs. mål, innehåll och varaktighet, anges i den grundläggande rättsakten. Utifrån dessa kriterier kan det kontrolleras hur kommissionen förvaltar befogenheten.

Kommissionen har förpliktat sig att i sitt arbete med delegerade akter regelmässigt konsultera nationella experter t.ex. inom ramen för expertkommittéer.17 Dessa får dock ingen formell roll och kan endast verka rådgivande. Rådet och Europaparlamentet har också, oberoende av varandra, möjlighet att inom en angiven tidsfrist göra

15För att kunna anta ett utkast till genomförandeakt krävs att en kvalificerad majoritet av kommitténs ledamöter avger ett positivt yttrande.

16Se skäl 34 i ändringsdirektivet.

17Kommissionens meddelande om genomförandet av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, KOM (2009) 673 slutlig.

164

SOU 2014:19

Utgångspunkter

en formell invändning mot att en delegerad akt träder i kraft. För att kunna fatta ett beslut om att invända mot en delegerad akt krävs kvalificerad majoritet i rådet.

2.2IMI – ett administrativt verktyg för EU- samarbete

2.2.1Internal Market Information System (IMI)

IMI är ett webbaserat kommunikationsverktyg som skapats av kommissionen för att underlätta det administrativa samarbetet mellan myndigheter i de olika medlemsstaterna. Det utvecklades ursprungligen år 2008 som stöd för det administrativa samarbetet enligt yrkeskvalifikationsdirektivet. Sedan dess har användnings- området utökats till fler rättsakter. Det uppstod därigenom ett behov av att en gång för alla klargöra förhållandena mellan de olika IMI-aktörerna samt andra övergripande frågeställningar kring t.ex. hanteringen av personuppgifter. År 2012 trädde den s.k. IMI- förordningen18 i kraft. Av bilagan till IMI-förordningen framgår att IMI i dag, förutom för yrkeskvalifikationsdirektivet, används för tjänstedirektivet,19 direktivet om tillämpningen av patienträttig- heter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård,20 förordningen om yrkesmässig gränsöverskridande vägtransport av kontanter i euro21 och för kommissionens rekommendation om ”Solvit”.22 Där- utöver pågår det pilotprojekt för utstationeringsdirektivet23 och e- handelsdirektivet24 och ytterligare pilotprojekt kommer att inledas framöver.25

18Förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommis- sionens beslut 2008/49/EG.

19Direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden.

20Direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

21Förordning (EU) nr 1214/2011 av den 16 november 2011 om yrkesmässig gränsöver- skridande vägtransport av kontanter i euro mellan medlemsstaterna i euroområdet.

22Kommissionens rekommendation av den 7 december 2001 om principer för användning av ”Solvit” – problemlösningsnätverket för den inre marknaden.

23Direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster.

24Direktiv 2000/3/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informations- samhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden.

25Bl.a. för direktiv om lokförares behörighet, direktiv 2007/59/EG av den 23 oktober 2007 om behörighetsprövning av lokförare som framför lok och tåg på järnvägssystemet i gemenskapen.

165

Utgångspunkter

SOU 2014:19

Förordningen är direkt tillämplig i alla EU:s medlemsländer och i övriga stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Schweiz deltar emellertid inte i detta samarbete. För- ordningen har beaktat aspekter kring personuppgiftsskydd för alla de rättsakter systemet tillämpas för. IMI har utvecklats i enlighet med principen om inbyggda skyddsmekanismer för att skydda den personliga integriteten och beaktar de krav som finns i den unionsrättsliga dataskyddslagstiftningen.26 Genom de begräns- ningar som gäller för tillgång till personuppgifter som utväxlas i IMI bidrar systemet till skyddet av personuppgifter. Säkerheten i IMI anses betydligt högre än andra metoder för informations- utbyte, t.ex. post, telefon, fax eller e-post.27 All databehandling som kommissionen ansvarar för omfattas av förordningen om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter.28 Av IMI-förordningen framgår även att kommissionen är ansvarig för att trygga säkerheten för de personuppgifter som behandlas i IMI.29

För varje rättsakt som kopplas till IMI-systemet skapas en modul med förutbestämda frågor och svar som översätts till alla officiella språk. På så sätt kan de ansvariga myndigheterna kommunicera med varandra på sitt eget språk och frågorna över- sätts automatiskt. Dessutom skapas en databas med ansvariga myndigheter i staterna inom EES som gör det enkelt att hitta rätt myndighet i en annan stat.

I Sverige har Kommerskollegium utsetts till nationell samordnare av IMI-systemet.30 Det innebär att det är Kommerskollegium som registrerar de svenska myndigheter som ska använda systemet.31

26Direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

27Förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG, skäl 7.

28Förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemen- skapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter.

29Förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommis- sionens beslut 2008/49/EG, artikel 16 och 17.

309 § punkt 6 förordning (2012:990) med instruktion för Kommerskollegium.

31Det finns inga hinder för att registrera privaträttsliga organ i IMI-systemet.

166

SOU 2014:19

Utgångspunkter

Hittills har Sverige registrerat 44 myndigheter och totalt har 7 076 europeiska myndigheter registrerats.32

2.3Konsekvenser av yrkeskvalifikationsdirektivets rättsliga grund

2.3.1Fri rörlighet och rätt att etablera sig

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets rättsliga grund har uppdaterats i enlighet med Lissabonfördraget. Det framgår numera tydligt att direktiv som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis och samordning av medlemsländernas bestämmelser om att inleda och utöva för- värvsverksamhet som egenföretagare, ska fattas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, dvs. med kvalificerad majoritet.33

Rättslig grund för yrkeskvalifikationsdirektivet, som återfinns i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), är i sak oförändrad;

artikel 46 FEUF (f.d. artikel 40) om fri rörlighet för arbets- tagare

artikel 53.1 FEUF (f.d. artikel 47.1) om etableringsrätt för egen- företagare, samt

samt artikel 62 FEUF (f.d. artikel 55) om etableringsrätt för att få tillhandahålla tjänster.

Fri rörlighet på den inre marknaden är en av de grundläggande rättigheterna i EU. Medlemsländerna kan inskränka rättigheten endast om det finns uttryckligt stöd för det i fördraget, normalt till skydd för allmän ordning, hälsa eller säkerhet,34 eller om en inskränkning är berättigad av tvingande hänsyn av allmänt intresse.

32Statistics on the use of the Internal Market Information system, December 2012, se ec.europa.eu/internal_market/imi-net/docs/statistics_2012_en.pdf.

33Artikel 53.1 FEUF. I det tidigare fördraget angavs att direktiv som medförde en ändring av gällande principer inom yrkeslagstiftningen såvitt avser utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer skulle antas genom enhälligt beslut, artikel 47.2 andra meningen. Det bör tilläggas att det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet inte antogs med artikel 47.2 andra meningen som grund, utan nogsamt angav första och tredje meningarna i artikel 47.2 som innebar att beslut kunde fattas med kvalificerad majoritet.

34Se t.ex. artiklarna 45.3 och 52 FEUF. Dessa kan jämföras med den lite längre listan över godkända undantag i artikel 36 FEUF för den fria rörligheten för varor.

167

Utgångspunkter

SOU 2014:19

Doktrinen om tvingande hänsyn av allmänintresset har utvecklats av EU-domstolen. En inskränkning i rätten till fri rörlighet måste också, eftersom det är ett ingrepp i en grundläggande rättighet, vara utformad så att den hindrar den fria rörligheten så lite som möjligt för att uppfylla målsättningen med inskränkningen.

2.3.1.1Tvingande hänsyn av allmänt intresse

Medlemsländerna kan alltså undantagsvis göra undantag från grundläggande rättigheter såsom rätten till fri rörlighet om det finns skyddsvärda intressen som kan motivera inskränkningar. Normalt tolkar EU-domstolen möjligheterna till undantag restriktivt. Det finns ingen uttömmande uppräkning av vilka skyddsvärda intressen som kan berättiga inskränkningar utan enskilda omständigheter måste beaktas utifrån sitt skyddsvärde, bl.a. i ljuset av unionsrättens allmänna mål och rättsprinciper, och i relation till den inskränkning det innebär i den grundläggande rätten till fri rörlighet. EU-domstolen har till exempel godtagit hänsyn till effektiv skattekontroll,35 goda handels- seder och konsumentskydd,36 sparande av offentliga resurser,37 värnande om pressens mångfald,38 skyddande av den ekonomiska balansen i sociala trygghets – och socialförsäkringssystem,39 samt skydd för mänskliga rättigheter.40

I tjänstedirektivet41 (se kapitel 5), exemplifieras en lång rad intressen som enligt praxis omfattas av begreppet tvingande hänsyn till allmänintresset: allmän ordning,42 allmän säkerhet43 och folk- hälsa enligt artiklarna 46 och 55 i fördraget, upprätthållande av ordning i samhället, socialpolitiska mål, skydd av tjänstemot- tagarna, konsumentskydd, arbetarskydd, inbegripet arbetstagarnas

35C-250/95, Futura Participations, p 31.

36C-120/78, Cassis de Dijon, p. 8.

37C-238/82, Duphar, se bl.a. p. 16.

38C-368/95, Vereinigte Familiapress Zeitungsverlags- und vertriebs GmbH mot Bauer Verlag, se bl.a. p. 6.

39C-120/95, Decker mot Caisse de maladie des employés privés, se bl.a. p. 39.

40C-112/00, Schmidberger, se bl.a. p. 78.

41Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden.

42Begreppet allmän ordning förklaras i tjänstedirektivets skäl 41 enligt praxis omfatta skydd mot ett faktiskt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar något av samhällets grund- läggande intressen och kan särskilt inbegripa frågor som avser människans värdighet, skydd av minderåriga och utsatta vuxna samt djurskydd.

43Enligt tjänstedirektivets skäl 41 inbegriper begreppet allmän säkerhet även frågor om skydd för människors liv och hälsa.

168

SOU 2014:19

Utgångspunkter

sociala trygghet, djurskydd, bevarande av finansiell balans i socialförsäkringssystemen, bedrägeribekämpning, förebyggande av illojal konkurrens, miljöskydd och skydd av stadsmiljön, inklusive samhällsplanering, skydd av långivare, säkrad sund förvaltning av rättsväsendet, trafiksäkerhet, skydd av immaterialrätten, kultur- politiska mål, inbegripet skydd av yttrandefriheten med avseende på samhällets olika delar, särskilt sociala, kulturella, religiösa och filosofiska värderingar i samhället, behovet av att garantera en hög utbildningsnivå, upprätthållande av pressmångfald och främjande av det nationella språket, bevarande av det nationella historiska och konstnärliga kulturarvet samt politik för veterinära frågor.44

En omständighet av rent ekonomisk karaktär kan normalt sett inte utgöra tvingande hänsyn till allmänintresset och kan därmed inte heller motivera en begränsning av en grundläggande frihet i fördraget.45

Vad som utgör tvingande hänsyn till allmänintresset utvecklas fortlöpande i EU-domstolens rättspraxis, något som reflekteras i yrkeskvalifikationsdirektivets definition av tvingande hänsyn.46

2.3.2Anställning som är förenad med offentligt maktutövande

Fördragets fria rörlighet för arbetstagare omfattar inte anställning i offentlig tjänst.47 Det innebär i sin tur att harmoniseringsåtgärder som baseras på fördragets regler om fri rörlighet för arbetstagare inte heller kan omfatta anställning i offentlig tjänst.48

EU-domstolen fick tidigt anledning att ta ställning till hur långtgående undantaget för anställningar i offentlig tjänst får anses vara.49 EU-domstolen konstaterade att eftersom det är ett undantag till en grundläggande rättighet i fördraget, måste undantaget tolkas snävt. Endast sådan verksamhet som är direkt och specifikt förenad med utövande av offentlig makt kan undantas. Att undanta ett yrke i

44Skäl 40 i tjänstedirektivet.

45Jfr generaladvokatens förslag till avgörande i C-73/08, p. 90. Det finns dock exempel på rättsfall där ekonomiska hänsyn motiverat undantag, se t.ex. C-238/82 Duphar och C-72/83

Campus Oil.

46Artikel 3.l a) i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

47Artikel 45 FEUF, se även artikel 51 FEUF.

48Artikel 46 FEUF, som är en av tre rättsliga grunder för det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet.

49 Mål 2/74 Reyners.

169

Utgångspunkter

SOU 2014:19

sin helhet är godtagbart endast om verksamheten är så intimt förenad med yrket att verksamheten inte kan särskiljas från det normala yrkesutövandet.50 I efterföljande rättspraxis har EU- domstolen bekräftat denna tolkning av undantaget och bl.a. preciserat att en civilrättsligt reglerad allmän skyldighet att bidra till att upprätthålla ordning inte kan omfattas av undantaget för utövande av offentlig makt. Offentlig makt tar sig enligt EU- domstolen bl.a. uttryck i utövandet av tvångsmakt.51

2.4Erkännande av kvalifikationer i ett internationellt perspektiv

2.4.1Bakgrund

Historiskt sett har studenter, forskare och lärare flitigt förflyttat sig mellan lärosäten i Europa. I takt med en ökad nationalisering av utbildningssystemen har behovet av att kunna tillgodoräkna sig utbildning förvärvad i annat land ökat. Gradvis har perspektivet vidgats till att inte enbart handla om tillgodoräknande av utbildning för vidare studier i ett annat land utan även omfatta erkännande av utbildning för att kunna arbeta i ett annat land. Olika interna- tionella överenskommelser har utarbetats för att reglera principer och metoder för erkännande av såväl teoretisk som praktisk kompetens. Arbetet har i vissa avseenden skett parallellt, och i andra avseenden i samarbete mellan t.ex. Europarådet, Unesco och EU. Resultatet är präglat av att diskussionerna förts med varierande tonvikt på de olika utgångspunkter respektive initiativtagare haft för ögonen – behovet av rörlighet inom utbildningssektorn och/eller önskemålet att öka rörligheten på arbetsmarknaderna. Det faktum att EU saknar kompetens att reglera medlemsstaternas nationella utbildningssystem,52 men samtidigt har befogenhet att säkerställa rörlighet på den inre marknaden53 har också lett till att arbete bedrivits i olika fora såväl inom kommissionen, inom olika generaldirektorat, som i nationell förvaltning. Det innebär att mellanstatligt samarbete och frivillig koordinering av utbildnings- systemen möter rättsligt förpliktande krav på att erkänna

50Ibid punkterna 45–47.

51C-114/97, Kommissionen mot Spanien, punkterna 35-37.

52Artikel 6 FEUF.

53Artikel 4 FEUF.

170

SOU 2014:19

Utgångspunkter

kompetens förvärvad i annat EU-land i enlighet med bl.a. yrkes- kvalifikationsdirektivet.

2.4.2Övergripande överenskommelser och nätverk för erkännande av kvalifikationer

Bolognaprocessen

Bolognadeklarationen har undertecknats av 47 europeiska länder54 med målsättningen att öka jämförbarheten mellan de europeiska utbildningssystemen, och generellt leda till en ökad samordning av högre utbildning i Europa. Samarbetet sker på mellanstatlig grund, utan bindande förpliktelser. Konkret innehåller deklarationen en indelning av högre utbildning i nivåer; grundnivå (Bachelor), avancerad nivå (Master) och forskarnivå (PhD). För att underlätta jämförande av examina rekommenderas länderna att använda sig av det poäng- och betygssystem som utvecklats för överföring av studiemeriter (ECTS, se nedan).55

I Bolognadeklarationen fastställs ett antal mål för att skapa ett europeiskt område för högre utbildning (European Higher Educa- tion Area). Detta område etablerades vid ministermötet i Budapest-Wien 2010.

Lissabonkonventionen

Europarådet och Unescos s.k. Lissabonkonvention56 från 1997 har ratificerats av 53 länder57 och reglerar ömsesidigt akademiskt erkännande samt vad som krävs för att få använda en viss akade- misk titel. En konventionsstat kan endast neka att erkänna en annan konventionsstats utbildning om det föreligger större och betydelsefulla skillnader mellan utbildningarna. Konventionen är juridiskt bindande och har sedan 2001 beaktats i högskoleför- ordningen (1993:100). Lissabonkonventionen har sedan år 2003 varit en integrerad del av Bolognaprocessen.

54www.ehea.info/members.aspx

55ECTS har inarbetats i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, jfr avsnitt 4.11.

56Convention on the Recognition of Qualifications concerning Higher Education in the European Region, CETS No.: 165

57conventions.coe.int/Treaty/Commun/ChercheSig.asp?NT=165&CM=&DF=&CL=ENG

171

Utgångspunkter

SOU 2014:19

Verktyg för att beskriva meriter

Inom ramen för det europeiska utbytesprogrammet Erasmus58 utarbetades ett poäng- och betygssystem för överföring av studie- meriter (European Credit Transfer and Accumulation System, ECTS). Dokument för att närmare beskriva innehållet i de examina som utfärdas av högskoleinstitutionerna, ”Bilaga till examensbevis” (Diploma Supplement), har utarbetats av kommissionen, Europarådet och Unesco.

European Credit system for Vocational Education and Training (ECVET) är det europeiska meritöverföringssystemet för formell yrkesutbildning och beskriver på motsvarande sätt som ECTS utbildningsmoduler till innehåll och omfattning i form av lärande- resultat och poäng. Statens skolverk (Skolverket) har samordnings- ansvaret för ECVET i Sverige.59

Under år 2004 beslutade Europaparlamentet och rådet om en enhetlig ram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Euro- pass).60 Syftet med beslutet är tvådelat, både att öka förutsätt- ningarna för enskilda att presentera sina kvalifikationer på ett sätt så att arbetsgivaren förstår vilken kompetens de har, men också för att utbildningsanordnare ska kunna ta ställning till en sökandes meriter. Av beslutet framgår vilka dokument som ska ingå i den personliga, samordnade dokumentportföljen Europass.61 Samtliga dokument finns tillgängliga på webben och det finns en nationell kontaktpunkt utsedd i varje land.62 I Sverige är Universitets- och högskolerådet nationell kontaktpunkt.63

58European Region Action Scheme for the Mobility of University Students (ERASMUS) gör det möjligt för studenter på högskolenivå att förlägga en del av studierna i ett annat land i EU och ingår i EU:s program för livslångt lärande.

59Se 9 § förordning (2011:555) med instruktion för Statens skolverk.

60Europaparlamentet och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en

enhetlig ram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass).

61Bl.a. Europass meritförteckning (CV) samt Europass språkportfolio.

62europass.cedefop.europa.eu/sv/home

63Se 9 § förordning (2012:811) med instruktion för Universitets- och högskolerådet.

172

SOU 2014:19

Utgångspunkter

Nätverk mellan länder

För att kunna godta utbildningar från annat land krävs förtroende för och kännedom om utbildningssystemet i landet ifråga. Ett antal nätverk har inrättats i syfte att öka förståelse för utbildnings- systemen i andra länder.

Inom ramen för Lissabonkonventionen har ett nätverk inrättats bestående av nationella myndigheter och ett sekretariat (European Network of Information Centres, ENIC). Nätverket tillhandahåller generell information om utbildningsmöjligheter i andra länder, om olika utbildningssystem samt information om erkännande av utländska kvalifikationer.

NARIC-nätverket (National Academic Recognition Information Centres) skapades år 1984 på initiativ av kommissionen. Nätverket består av nationella kontaktpunkter i samtliga medlemsstater i EU, EES samt Turkiet och syftar till att stödja rörlighet bland studenter, lärare och forskare inom högre utbildning. Nätverket bistår främst med information och råd men flera kontor har även ett bredare uppdrag med bedömningsverksamhet av olika slag.

De båda nätverken ENIC och NARIC har ett nära samarbete och en gemensam webbsida med information om akademisk och professionell rörlighet.64 Universitets- och högskolerådet är Sveriges ENIC-NARIC kontor.65

År 1975 upprättades inom ramen för EU-samarbetet Cedefop (European Centre for the Development of Vocational Training) i syfte att stödja och underlätta genomförandet av europeiska strategier för yrkesmässig utbildning.66 Ett samarbete mellan Cedefop och kommissionen ledde till ett EU-nätverk av nationella referenscentrum för information om yrkesutbildning (ReferNet). På dess hemsida finns information som gör det möjligt att jämföra medlemsländernas arbete och inriktning kring yrkesutbildning.67 Skolverket är den svenska representanten i ReferNet.

I syfte att underlätta jämförelsen mellan nationella kvalifikations- system i Europa oavsett utbildningsnivå antog Europaparlamentet och

64enic-naric.net

65Universitets- och högskolerådet deltar även i ett informellt nätverk mellan de nordiska erkännandekontoren, Nordic National Recognition Information Centres (NORRIC). Olika projekt inom NORRIC syftar till informationsutbyte och utbyte av bästa praxis samt smidig student- och yrkesrörlighet i enlighet med de nordiska samarbetsavtalen (se www.norric.org).

66www.cedefop.europa.eu/EN/about-cedefop/mission.aspx.

67www.cedefop.europa.eu/EN/about-cedefop/networks/refernet/index.aspx

173

Utgångspunkter

SOU 2014:19

rådet år 2008 en rekommendation om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (EQF).68 Syftet med den euro- peiska referensramen är att främja livslångt lärande och förbättra anställbarhet, rörlighet och social integrering för arbetstagare och studerande inom EU. EQF består av åtta nivåer, omfattar alla typer av kvalifikationer från såväl utbildningssystemet som arbetslivet och är förenlig med den europeiska övergripande referensramen för examina inom högre utbildning (QF-EHEA) som utarbetats inom ramen för Bolognaprocessen. Med kvalifikation avses i detta sammanhang ett dokumenterat resultat av lärande i form av kunskaper, färdigheter och kompetenser, t.ex. utbildningsbevis, examina, certifikat eller diplom. Resultat av lärande är ett centralt begrepp i rekommendationen om EQF och kan utryckas som det en individ vet, förstår och kan göra när en lärandeprocess är avslutad. EQF ska fungera som ett översättnings- verktyg och därmed underlätta jämförelser mellan de kvalifikationer som utfärdas i olika medlemsstater. Detta bör ske genom att medlems- staterna utarbetar nationella referensramar vars nivåer på ett tydligt sätt refereras till motsvarande nivåer i den europeiska referensramen. I Sverige pågår arbetet med att utarbeta en nationell referensram. Avsikten är att den nationella referensramen ska finnas på plats från och med hösten 2014. Medlemsstaterna rekommenderas också att se till att alla nya bevis på kvalifikationer och Europassdokument som utfärdas av behöriga myndigheter ska innehålla en tydlig hänvisning till den relevanta nivån i den europeiska referensramen för kvalifikationer. I Sverige har Myndigheten för yrkeshögskolan till uppgift att samordna EQF och ansvara för implementeringen.69

68Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande.

69Se 9 § förordningen (2011:1162) med instruktion för Myndigheten för yrkeshögskolan, samt www.seqf.se.

174

3Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet

3.1Bakgrund

Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) är ett av unionens mål att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna. För medlems- staternas medborgare innebär detta bl.a. rätt att utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. I artikel 53.1 i FEUF föreskrivs att direktiv ska utfärdas som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis. I enlighet med detta har ett stort antal direktiv antagits under de senaste fyrtio åren, genom vilka olika ordningar för erkännande av yrkeskvalifikationer inom olika sektorer införts. Flertalet av dessa direktiv ersattes 2005 av Europaparlamentets och rådets direktiv (2005/36/EG) av den 7 september 2005 om erkännande av yrkes- kvalifikationer, det s.k. yrkeskvalifikationsdirektivet. Direktivet gäller även för staterna i EES samt för Schweiz.1 Sektorsspecifika rättsakter som reglerar erkännandet av yrkeskvalifikationer för ett visst yrke har företräde framför yrkeskvalifikationsdirektivet.2 Sådana rättsakter finns bland annat avseende revisorsyrket och advokatyrket.

I detta kapitel ges en översiktlig beskrivning av det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. De justeringar, tillägg och strykningar i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet som ändringsdirektivet innebär beskrivs i kapitel 4.

1Se bilaga VII till EES-avtalet samt bilaga III till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska Edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlig- het för personer.

2Artikel 2.3 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

175

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet

SOU 2014:19

3.2Det ursprungliga direktivet

Syftet med yrkeskvalifikationsdirektivet är att underlätta för dem som vill utöva ett så kallat reglerat yrke i ett annat EU- eller EES- land än det där yrkeskvalifikationer har förvärvats. Med reglerat yrke menas förenklat att det krävs en viss yrkeskvalifikation för att få utöva yrket, t.ex. en viss utbildning, yrkeserfarenhet eller ett genomfört prov (se närmare avsnitt 7.1).3 Direktivet gäller för alla medborgare inom samarbetsområdet och omfattar både egen- företagare och anställda som vill utöva ett reglerat yrke i en annan medlemsstat än den där de har förvärvat sina yrkeskvalifikationer.4 Medlemsländerna kan välja att erkänna sådana yrkeskvalifikationer som dess medborgare erhållit i länder utanför EU.5 Om med- borgaren, efter att ha varit yrkesverksam i minst tre år i det land som erkänt en sådan yrkeskvalifikation, vill förflytta sig inom unionen, ska sådana bevis på yrkeskvalifikationer som den behöriga myndigheten i landet intygat accepteras som bevis på formella kvalifikationer.6

I direktivet görs en åtskillnad mellan ”frihet att tillhandahålla tjänster” och ”etableringsfrihet”. Bestämmelserna i direktivet om frihet att tillhandahålla tjänster (avdelning II) tillämpas om tjänste- leverantören flyttar till den mottagande medlemsstaten för att där temporärt och tillfälligt utöva ett yrke, som anställd eller som egen- företagare. För de fall då yrkesutövaren mer stadigvarande vill utöva yrket i en annan medlemsstat än den där de förvärvat sina yrkeskvalifikationer tillämpas i stället direktivets bestämmelser om etableringsfrihet (avdelning III).

Begreppet etablering är, i den mening som avses i fördraget, ett mycket vittomfattande begrepp som innebär en möjlighet för med- borgare i EU att stadigvarande och kontinuerligt delta i det ekono- miska livet i en annan medlemsstat än ursprungsstaten och dra fördel av detta.7 Bedömningen av om ett tillhandahållande av tjänster är temporärt och tillfälligt ska även i yrkeskvalifikationsdirektivets mening bedömas från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens varaktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet.8 Enligt EU-

3Artikel 3.1 a) i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

4Artikel 2.1 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

5Artikel 2.2 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

6Artikel 3.3 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

7EU-domstolens dom den 30 november 1995 i mål C-55/94, Gebhard, p. 25.

8Artikel 5.2 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

176

SOU 2014:19

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet

domstolens praxis utesluter tjänstens tillfälliga karaktär inte en möjlighet för den som i fördragets mening tillhandahåller tjänster att i den mottagande staten förse sig med en viss infrastruktur, till exempel ett kontor, i den mån som detta är nödvändigt för att kunna fullgöra tjänsten.9

3.2.1Frihet att tillhandahålla tjänster

En EU-medborgare som är lagligt etablerad i en medlemsstat (etableringsmedlemsstaten) får enligt bestämmelserna i avdelning II i direktivet tillhandahålla tidsbegränsade och tillfälliga tjänster i en annan medlemsstat (den mottagande medlemsstaten) under sin ursprungliga yrkestitel,10 utan att behöva ansöka om erkännande av sina kvalifikationer. Tjänsteleverantören måste dock kunna styrka två års yrkeserfarenhet om yrket i fråga inte är reglerat i etable- ringsmedlemsstaten.11

Innan tjänsteleverantören för första gången tillhandahåller tjänster på den mottagande medlemsstatens territorium får den staten kräva att han eller hon på förhand skriftligen underrättar den mottagande medlemsstaten och till denna lämnar vissa uppgifter och handlingar. En sådan underrättelse ska därefter förnyas en gång om året.12 De handlingar som får krävas är uppgifter om försäk- ringsskydd rörande yrkesansvar, bevis på nationalitet, intyg som visar att yrkesutövaren är lagligt etablerad i en annan medlemsstat samt bevis på yrkeskvalifikationer.13

För vissa av de yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet får den mottagande medlemsstaten på förhand kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer, med beaktande av propor- tionalitetsprincipen. Om det föreligger en väsentlig skillnad mellan tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer och den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten, ska den behöriga myndig- heten i den mottagande medlemsstaten inom en viss tidsfrist ge tjänsteleverantören möjlighet att bevisa att han har förvärvat den kunskap eller kompetens som fattas, exempelvis genom ett lämplig-

9Gebhard, p. 27. Se även mål C-131/01, Kommissionen mot Italien, p. 22–23.

10Artikel 7.3 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

11Artikel 5.1b i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Kravet på yrkeserfarenhet ändras till ett år genom ändringsdirektivet, se avsnitt 4.4.

12Artikel 7.1 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

13Artikel 7 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

177

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet

SOU 2014:19

hetsprov. Vid utebliven reaktion från den behöriga myndigheten inom de tidsfrister som gäller för denna förhandskontroll får tjänsten tillhandahållas.14

Om tjänsterna levereras under en yrkestitel som gäller i etable- ringsmedlemsstaten eller på grundval av tjänsteleverantörens utbildningsbevis får den mottagande medlemsstaten kräva att tjänste- leverantören tillhandahåller tjänstemottagarna viss information, till exempel om momsregistreringsnummer och eventuell yrkesansvars- försäkring.15

3.2.2Etableringsfrihet

Som nämns ovan gäller direktivets regler om etableringsfrihet (avdelning III) då en yrkesutövare stadigvarande vill utöva yrket i den mottagande medlemsstaten. För dessa fall finns tre olika ordningar angivna. Dessa är den generella ordningen för erkän- nande av bevis på formella kvalifikationer (kapitel I), erkännande av yrkeserfarenhet (kapitel II) och erkännande på grundval av sam- ordning av minimikraven för utbildning (principen om automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer för särskilda yrken, kapitel III).

3.2.2.1Den generella ordningen

Den generella ordningen för erkännande av bevis på formella kvalifikationer tillämpas subsidiärt för alla som inte omfattas av reglerna för erkännande av yrkeserfarenhet eller principen om automatiskt erkännande av utbildningsbevis för särskilda yrken.16 Det är således denna ordning som tillämpas för alla reglerade yrken som inte omfattas av särskilda bestämmelser om erkännande och i somliga fall där den sökande inte uppfyller de villkor som fastställs för andra ordningar för erkännande.

Den generella ordningen baseras på principen om ömsesidigt erkännande, men hindrar inte den mottagande medlemsstaten från att kräva kompensationsåtgärder, om det föreligger väsentliga skill- nader mellan den utbildning som sökanden har förvärvat och den

14Artikel 7.4 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

15Artikel 9 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

16Artikel 10 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

178

SOU 2014:19

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet

som krävs i den mottagande medlemsstaten. Kompensationen kan ske i form av en anpassningsperiod, dvs. en provtjänstgöring, eller ett lämplighetsprov. Den sökande får, förutom i undantagsfall, själv välja den ena eller den andra åtgärden.17

I direktivet skiljer man mellan följande fem olika nivåer för yrkeskvalifikationer:18

Ett kompetensbevis som utfärdats av behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten för

-en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå och som visar att innehavaren har allmänna kunskaper,

-en utbildning som inte ingår i ett utbildnings- eller examens- bevis,

-ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning, eller

-en treårig yrkeserfarenhet.

Bevis på avslutad gymnasieutbildning, omfattande

-allmän utbildning som kompletterats med en yrkesutbildning eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs, eller

-teknisk eller yrkesinriktad utbildning som kompletterats med en allmän utbildning eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs.

Examensbevis för

-utbildning på eftergymnasial nivå på minst ett år, eller

-yrkesutbildning som ger jämförbar nivå vad gäller yrkes- skicklighet m.m.

Examensbevis för utbildning på högskolenivå på minst tre och högst fyra år.

Examensbevis för utbildning på högskolenivå på minst fyra år.

När det i den mottagande medlemsstaten finns ett reglerat tillträde till ett yrke eller till utövandet av det, det vill säga att det krävs bestämda yrkeskvalifikationer, ska den behöriga myndigheten i

17Artikel 14 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

18Artikel 11 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

179

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet

SOU 2014:19

denna medlemsstat ge en sökande rätt att utöva yrket på samma villkor som dem som gäller för landets egna medborgare. Den sökande måste emellertid inneha det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan medlemsstat för utövandet av yrket inom dess territorium. Detta bevis, som ska vara utfärdat av en behörig myndighet i den medlemsstaten, ska visa att innehavarens kvalifikationer minst motsvarar den nivå som ligger omedelbart under den som den mottagande medlemsstaten kräver.19

En sökande från en ursprungsmedlemsstat där yrket inte är reglerat måste, utöver att uppvisa kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer, kunna visa att han eller hon har utövat yrket på heltid under minst två år under de senaste tio åren för att kunna utöva det yrket i en mottagande medlemsstat som reglerar detta yrke.20

Som villkor för att erkänna utbildningsbevis får den mottagande medlemsstaten kräva att den sökande genomför kompensations- åtgärder (slutför en anpassningsperiod som inte överstiger tre år eller genomgår lämplighetsprov) i något av följande tre fall:21

När omfattningen av den utbildning som åberopas är minst ett år kortare än den som krävs i den mottagande medlemsstaten.22

När innehållet i sökandens utbildning väsentligt skiljer sig från de krav som ställs i den mottagande medlemsstaten.

När det reglerade yrket i den mottagande medlemsstaten omfattar en eller flera reglerade yrkesaktiviteter som inte ingår i motsvarande yrke i sökandens ursprungsmedlemsstat och kräver särskild utbildning vars innehåll väsentligt skiljer sig från den som ingår i den sökandes utbildning.

3.2.2.2Ordning för erkännande av yrkeserfarenhet

Om det för vissa verksamheter inom hantverk, industri och handel krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkes- mässig art omfattas dessa, på de villkor som anges i kapitel II, av

19Artikel 13 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

20Kravet på yrkeserfarenhet ändras till ett år genom ändringsdirektivet, se avsnitt 4.5.

21Artikel 14 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

22Bestämmelsen upphör genom ändringsdirektivet, se avsnitt 4.5.

180

SOU 2014:19

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet

automatiskt erkännande av kvalifikationer styrkta genom yrkes- erfarenhet.

För erkännande av yrkeserfarenhet beaktas yrkeserfarenhetens varaktighet och form (egenföretagare eller anställd). Hänsyn tas också till tidigare utbildning, vilket kan innebära att kortare yrkeserfarenhet krävs. All tidigare utbildning ska dock styrkas i ett nationellt erkänt bevis eller bedömas som fullgod av en behörig yrkesorganisation.23

3.2.2.3Ordning för erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

Den tredje ordningen innebär ett automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer att utöva yrkena läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, apotekare och arkitekt (kapitel III i direktivet).

För att säkerställa erkännandet fastställs i direktivet minimikrav för utbildningarna för vart och ett av dessa yrken, bl.a. minimi- kraven för utbildningstiden, se avsnitt 6.1. De examensbevis som överensstämmer med direktivet och som utfärdas av medlems- staterna räknas upp i bilaga V. De ger innehavaren möjlighet att utöva sitt yrke i alla medlemsstater, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina kvalifikationer i den mottagande medlemsstaten. Medlemsstaterna är vidare skyldiga att endast ge tillträde till och rätt att utöva verksamhet inom dessa yrken till yrkesutövare som innehar något av de bevis på formella kvalifika- tioner som anges i bilaga V.24

3.2.3Övriga bestämmelser

Direktivet innehåller detaljerade bestämmelser kring förfarandet för erkännande av yrkeskvalifikationer, särskilt i fråga om etable- ringsfrihet. Bland annat anges vilka handlingar och intyg som medlemsstaterna kan begära av sökanden och vilka uppgifter, och under vilka omständigheter, den mottagande medlemsstaten kan be

23Artiklarna 16–20 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

24Artikel 21 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

181

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet

SOU 2014:19

ursprungsmedlemsstaten att verifiera de uppgifter den erhållit från den sökande.25

Följande handlingar och intyg får begäras av den sökande som önskar få utöva ett reglerat yrke:

1.Intyg om medborgarskap,

2.kopia på de kompetens- eller examensbevis som ger rätt att utöva yrket i fråga samt, i förekommande fall, ett intyg om vederbörandes yrkeserfarenhet,

3.upplysningar om utbildningens innehåll om det är nödvändigt för att fastställa förekomsten av potentiella väsentliga olikheter i förhållande till den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten,

4.intyg om verksamhetens karaktär och varaktighet om det i den mottagande medlemsstaten ställs krav på yrkeserfarenhet,

5.handlingar som visar att den sökande har gott namn och rykte, att han eller hon inte försatts i konkurs eller temporärt blivit förbjuden att utöva yrket på grund av grav yrkesmässig för- summelse eller brottslig handling. I de fall ursprungsstaten inte utfärdar sådana handlingar ska det mottagande landet i stället godta försäkran under ed eller en försäkran på heder och sam- vete som lämnas av den berörda personen inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet,

6.bevis på fysisk och psykisk hälsa,

7.intyg från banker och försäkringsföretag angående sökandens ekonomiska ställning samt försäkringar som är förenade med yrkesansvar,

8.intyg som bekräftar att den sökande inte temporärt eller definitivt har förbjudits att utöva yrket eller har dömts för något brott, och

9.intyg från de behöriga myndigheterna som visar att examens- beviset uppfyller direktivets krav för automatiskt tillträde.

Om det är omöjligt för den sökande att lämna sådana uppgifter som avses i punkt 3 ovan får de behöriga myndigheterna i den mot-

25 Artikel 50 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

182

SOU 2014:19

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet

tagande medlemsstaten vända sig till kontaktpunkten,26 den behöriga myndigheten eller något annat relevant organ i ursprungs- medlemsstaten för att få tillgång till dessa uppgifter.

Endast om det finns skälig grund för tvivel får det mottagande landet begära att behöriga myndigheter i ursprungslandet

1.styrker äktheten i lämnade utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis,

2.intygar att den sökande uppfyller de minimikrav som krävs för automatiskt tillträde, och

3.i de fall ett examensbevis baseras på kurser i flera länder intygar att examen jämställs med en helt nationell examen.27

Överlämnade uppgifter ska behandlas konfidentiellt. Ett motiverat beslut med anledning av en ansökan om tillstånd att få utöva ett reglerat yrke ska enligt huvudregeln fattas senast inom tre månader efter det att den fullständiga ansökan kom in.28 Beslutet, liksom en underlåtenhet att meddela beslut inom föreskriven tid, kan enligt direktivet överklagas hos domstol.29

Personer som får sina yrkeskvalifikationer erkända ska ha nöd- vändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mottagande medlemsstaten.30

De behöriga myndigheterna ska bedriva ett nära samarbete och ge varandra ömsesidigt bistånd för att underlätta tillämpningen av direktivet. De ska garantera att de upplysningar som utbyts behandlas konfidentiellt.31 Det anges specifikt att de behöriga myndigheterna ska utbyta information, både vid tidsbegränsat tillhandahållande av tjänster och vid varaktig etablering i en annan medlemsstat, beträffande disciplinära eller andra allvarliga omständigheter som kan ha följder för utövandet av verksamheten.32

Varje medlemsstat ska utse en samordnare för dess behöriga myndigheter. Samordnare ska bl.a. ha till uppgift att främja en enhetlig tillämpning av direktivet.33 Medlemsstaterna ska dessutom

26Numera rådgivningscentrum, se avsnitt 8.1.

27Artikel 50 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

28Artikel 51 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

29Artikel 51.3 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

30Artikel 53 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Genom ändringsdirektivet förtydligas förutsättningarna för kontroll av språkkunskaperna, se avsnitt 4.7.

31Artikel 56.1 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

32Artikel 56.2 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

33Artikel 56.4 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

183

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet

SOU 2014:19

utse en kontaktpunkt, som ska ge medborgarna och andra kontaktpunkter all nödvändig information om erkännandet av yrkeskvalifikationer enligt direktivet och bistå medborgarna vid utövandet av deras rättigheter.34

34 Artikel 57 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

184

4 Det moderniserade direktivet

4.1Bakgrund

Rörligheten på arbetsmarknaden har lyfts fram som en nyckelfråga för Europas konkurrenskraft, bl.a. i inremarknadsakten,1 där en revision av yrkeskvalifikationsdirektivet nämns som en av tolv nyckelåtgärder. Europeiska rådet har vid flera tillfällen lyft fram att det är viktigt att göra framsteg inom erkännandet av kvalifikationer och minska antalet reglerade yrken. Kommissionen presenterade därför den 19 december 2011 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifika- tioner (ändringsdirektivet). Förhandlingar rörande kommissionens förslag inleddes i januari 2012 och avslutades under hösten 2013. Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet antogs den 20 november 2013 och trädde i kraft den 17 januari 2014. Direktivet ska vara genomfört den 18 januari 2016.

I skrivande stund har det ännu inte fattats några beslut om att även det moderniserade direktivet ska omfattas av EES-avtalet samt avtalet mellan EU och Schweiz. Det bör också noteras att Schweiz hittills inte deltagit i samarbetet kring informationssystemet för den inre marknaden (IMI), vilket torde vara en förutsättning för att det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska kunna fungera fullt ut.

1 Kommissionens meddelande Inremarknadsakten Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt”,

KOM (2011) 206 slutlig.

185

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

4.2Tillämpningsområde

Även det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller undantag för vissa sektorer och yrken2 i den mån det finns särskilda regler för erkännande av yrkeskvalifikationer i unionsrätten. Det anges uttryckligen att direktivet inte tillämpas för notarier utsedda av offentliga myndigheter.

4.2.1Tredjelandsmedborgare

De som är inte är medborgare i ett EU- eller EES-land brukar kallas tredjelandsmedborgare. Generellt sett omfattas enbart EU- och EES-medborgarna av unionsrätten men medborgare i Schweiz har i enlighet med ett särskilt avtal i princip samma rättigheter som EU-medborgare.3 Dessutom har ett antal rättsakter antagits under årens lopp för att underlätta EU-medborgarnas rörlighet genom att ge deras familjemedlemmar samma rättigheter oavsett medborgar- skap. I det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet påminns medlemsstaterna om att vissa tredjelandsmedborgare i enlighet med separata unionsrättsakter ska likabehandlas med EU-medborgare bl.a. ifråga om erkännande av examensbevis, utbildningsbevis och andra yrkeskvalifikationer.4 Det innebär i praktiken att tredje- landsmedborgares yrkeskvalifikationer under vissa förutsättningar ska bedömas på samma sätt som EU-medborgares. Till exempel kan tredjelandsmedborgare med en universitetsexamen eller minst fem års yrkeserfarenhet från och med 1 augusti 2013 under vissa förutsättningar ansöka om ett s.k. blåkort som ger dem uppehålls- och anställningstillstånd.5 Resultatet av pågående direktivsför- handlingar kan även komma att påverka hur behöriga myndigheter ska hantera laglig migration av tredjelandsmedborgare som önskar

2I det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet stadgas i skäl 41 att direktivet inte påverkar tillämpningen av artikel 39.4 och artikel 45 i fördraget, som bland annat rör notarius publicus. Inte heller ska särskilda rättsliga bestämmelser för erkännande av yrkeskvalifika- tioner åsidosättas genom yrkeskvalifikationsdirektivet avseende till exempel transport- området, försäkringsförmedlare och lagstadgade revisorer eller advokater, se skäl 42.

3Se bilaga VII till EES-avtalet samt bilaga III till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska Edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer.

4Se skäl 1 till ändringsdirektivet, bl.a. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier samt andra relevanta rättsakter om varaktig bosättning, flyktingar, innehavare av EU-blåkort och forskare.

5Se t.ex. 6a § utlänningslagen (2005:716).

186

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

forska, studera eller förflytta sig för att genomgå yrkespraktik i ett EU-land. 6

Enligt det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet kan tredje- landsmedborgare få sina yrkeskvalifikationer erkända i ett EU-land i enlighet med respektive lands nationella regelverk. Dessa regler kvarstår oförändrade i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirek- tivet. Det innebär att en yrkesverksam EU-medborgare som fått sina formella kvalifikationer från tredjeland erkända i en medlemsstat, ska likabehandlas i ett annat EU-land, förutsatt att han eller hon kan uppvisa ett intyg som utvisar tre års yrkes- erfarenhet i det land som erkände kvalifikationerna.7

4.3Delegerade akter och genomförandeakter

I det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet anges att kommissionen ges befogenhet att fatta beslut genom delegerade akter i ett flertal fall.8 Befogenheten gäller i fem år från den 17 januari 2014 och därefter för ytterligare fem år åt gången, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en förlängning tre månader innan femårsperioden löper ut.9 Europaparlamentet eller rådet kan när som helst återkalla delegeringen (utan att det påverkar delegerade akter som redan trätt i kraft).10 Delegerade akter kan endast träda i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet haft invändningar mot den delegerade akten inom två månader från det att den delgavs dem.

6 Se kommissionens meddelande med förslag till direktiv om villkoren för tredjelands- medborgares inresa och vistelse för forskning, studier, elevutbyte, avlönad och oavlönad yrkesutbildning, volontärarbete och au pair-arbete, KOM (2013) 151 slutlig.

7Artikel 3.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

8Kommissionen ges befogenhet att uppdatera följande bilagor genom delegerade akter: bilaga I, IV och V. Vad avser den sistnämnda bilagan V kan kommissionen även göra tillägg till vad som där anges t.ex. i form av specialiseringar. Kommissionen ges även befogenhet att anpassa minimilängd på utbildning, angiven i bilaga V, genom delegerad akt och uppdatera de kunskaper och färdigheter som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3, 44.3 samt

46.4.Vidare ska kommissionen i delegerad akt fastställa gemensamma utbildningsramar samt innehållet i gemensamt utbildningsprov, se vidare artikel 3.2 tredje stycket, artikel 20, artikel 21.6 andra stycket, artiklarna 21a.3 och 25.5, artikel 26 andra stycket, 31.2 andra stycket, 34.2 andra stycket, artiklarna 35.4 och 35.4a, 38.1 andra stycket, 40.1 andra stycket, 44.2 andra stycket och artiklarna 49a.3 och 49b.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

9Artikel 57c.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

10Artikel 57c.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

187

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

Kommissionen har även befogenhet att fatta beslut genom att anta genomförandeakter i flera fall.11 Granskningsförfarandet är tillämpligt i alla fall utom när kommissionen kan fatta beslut mot enskilda medlemsstater, eller en grupp medlemsstater.12

4.4Fri rörlighet för tjänster

En medlemsstat som ställer bestämda krav på yrkeskvalifikationer för att få utöva viss verksamhet kan inte förvägra yrkesverksamma rätten att tillfälligt verka i landet, även om han eller hon kommer från ett medlemsland där motsvarande yrke inte är reglerat, förutsatt att den yrkesverksamme utövat yrket ifråga under minst ett av de senaste tio åren, eller gått en reglerad utbildning.13 Ansökningar från en sökande som kommer från ett land som inte reglerar ett visst yrke men som har minst ett års yrkeserfarenhet eller gått en reglerad utbildning ska således behandlas på samma sätt som ansökningar från en sökande där yrket är reglerat.

4.4.1Förhandsunderrättelse

Medlemsstaternas rätt att genom förhandsunderrättelse kräva information om vilka tjänsteleverantörer som är tillfälligt verksamma i landet har preciserats i det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet.14 Utöver de handlingar som medlemsländerna sedan tidigare har möjlighet att kräva i samband med förhandsunderrättelsen kompletteras listan med följande dokument:

För yrkesverksamma i säkerhetsbranschen, hälso- och sjuk- vårdssektorn och för yrken som rör undervisning av barn

(inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet): ett intyg som bekräftar att yrkesutövaren inte temporärt eller definitivt

11Kommissionen kan anta genomförandeakter i enlighet med artiklarna 3.2, artiklarna 4a, 4b, 4c, 4d, artikel 14.2, artikel 21a.5, artikel 49a, artikel 49b, artikel 56a.8, och artikel 61 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet (se även skäl 33–34 i ändringsdirektivet).

12Det handlar om beslut i enlighet med artikel 3.2, artikel 14.2, artikel 21a.5, artikel 49a, artikel 49b, och artikel 61 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet (se även skäl 34 till ändringsdirektivet).

13Artikel 5.1b i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Denna reglering fanns i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet med den enda skillnaden att det då krävdes minst två års yrkeserfarenhet.

14Artikel 7 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

188

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

förbjudits att utöva yrket - förutsatt att egna medborgare måste uppvisa motsvarande intyg.

För yrken med konsekvenser för patientsäkerheten: intyg på språkkunskaper som behövs för att kunna utöva yrket.

För yrken som anmälts till kommissionen i enlighet med artikel 59.1a avseende de verksamheter som anges i bilaga IV kan intyg krävas om verksamhetens karaktär och varaktighet, utfärdat av behörig myndighet i etableringsmedlemsstaten.

Ytterligare uppgifter om tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer kan krävas i samband med förhandsunderrättelsen om

yrket är reglerat på ett annat sätt inom vissa delar av territoriet,

regleringen också gäller alla medborgare i medlemsstaten,

skillnaderna i regleringen motiveras av tvingande hänsyn av all- mänt intresse som rör folkhälsa eller tjänstemottagarnas säker- het, och

medlemsstaten inte kan få sådan information på annat sätt.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet stadgar att en förhandsunderrättelse ska ge leverantören rätt att utöva verksamhet på hela den berörda medlemsstatens territorium, dvs. delstater eller regioner kan inte kräva separata eller ytterligare underrättelser. För det fall underrättelse sker genom yrkeskortet (se nedan avsnitt 4.10) kan ingen ny underrättelse krävas under de påföljande arton månaderna. Ett yrkeskort ersätter även förhandsunderrättelser i samtliga medlemsländer som kortet utfärdats för.

4.4.2Förhandskontroll av kvalifikationer

Under vissa omständigheter får de behöriga myndigheterna i mot- tagarlandet göra en faktisk kontroll av en tillfällig tjänste- leverantörs yrkeskvalifikationer innan tjänsterna tillhandahålls för första gången. Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet klargör hur en sådan kontroll ska genomföras.15

För att öka förutsebarheten för den enskilde förtydligas skyldig- heterna för de behöriga myndigheterna i den mottagande medlems-

15 Artikel 7.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

189

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

staten att informera om i vad mån de avser göra en förhands- kontroll av yrkeskvalifikationerna och när ett beslut om detta är att vänta. Myndigheten ska inom en månad efter att samtliga handlingar inkommit meddela sökanden om att den beslutat att antingen tillåta den yrkesverksamme att verka i landet utan kontroll av kvalifikationerna, eller att kontrollen av kvalifikationerna lett till att tjänster kan tillhandahållas, eller att sökanden måste göra ett lämplighetsprov. Lämplighetsprov kan krävas när det föreligger väsentlig skillnad mellan den enskildes yrkeskvalifikationer och den utbildning som krävs i medlemsstaten och denna skillnad är skadlig för folkhälsa eller säkerhet och inte kan kompenseras genom sökandens yrkeserfarenhet eller kompetenser som uppnåtts genom livslångt lärande.

Den behöriga myndigheten kan förlänga tidsfristen om problem uppstår och ska inom en månad meddela orsaken till förseningen. Inom en månad efter att den informationen lämnats till den enskilde ska problemet lösas och beslut fattas senast två månader efter att problemet lösts. Under alla förhållanden ska tjänsten liksom tidigare kunna tillhandahållas inom en månad efter att ett beslut fattats, alternativt, om inget beslut fattas inom de tidsfrister som fastställts, när tidsfristerna löpt ut.

Om det finns skälig grund för tvivel får behörig myndighet i den mottagande medlemsstaten vända sig till etableringsmedlems- staten och begära information t.ex. om tjänstetillhandahållarens lagliga etablering och avsaknad av disciplinära åtgärder. Etablerings- medlemsstatens behöriga myndigheter ska även bistå med infor- mation om utbildningskurser i den mån mottagarlandet beslutat kontrollera den yrkesverksammes kvalifikationer, om det krävs för att kunna bedöma om det föreligger väsentliga skillnader som kan vara skadliga för folkhälsa eller säkerhet. Rådgivningscentrumen kan lämna motsvarande bistånd om yrket är oreglerat i landet.

4.5Etableringsfrihet

Den generella ordningen är liksom tidigare tillämplig om inte direktivets regler om automatiskt erkännande (kapitel III och numera även kapitel III a) eller erkännande av yrkeserfarenhet (kapitel II) är tillämpliga och om sökanden av en specifik och exceptionell anledning inte uppfyller villkoren i de kapitlen.16 I

16 Artikel 10 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

190

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

motsvarande mån som gäller för fri rörlighet för tjänster ska en yrkesutövare från ett land där ett yrke inte är reglerat ges tillträde att utöva tjänsteverksamhet i ett mottagande land, där yrket är reglerat, om den yrkesverksamme har utövat yrket under ett av de senaste tio åren och har kompetensbevis eller handlingar utfärdade av medlemsstaten där yrket inte är reglerat som intygar formella kvalifikationer. Om sökanden gått en reglerad utbildning, oavsett kvalifikationsnivå, gäller inte kravet om ett års yrkeserfarenhet. Det tidigare kravet i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet, att medlemsstaten ska intyga kvalifikationer som motsvarar den nivå som ligger omedelbart före den kvalifikationsnivå som den mottagande medlemsstaten kräver, har tagits bort.17 Det är därför inte längre möjligt för en mottagande medlemsstat att endast med hänvisning till den sökandes utbildningsnivå neka tillträde till ett reglerat yrke. I stället anges i direktivets skäl att principen om livslångt lärande ska vara vägledande.18 Ett undantag görs dock. Om det i den mottagande medlemsstaten krävs fyra års efter- gymnasial utbildning för tillträde till yrket och den sökande inte har en gymnasieexamen, får den mottagande medlemsstaten neka tillträde med hänvisning till nivån på utbildningen.19

4.5.1Kompensationsåtgärder

Huvudregeln vid prövning enligt den generella ordningen är att behöriga myndigheter ska godta sådana bevis på kvalifikationer som utfärdats av en behörig myndighet i ett annat medlemsland och ge yrkesutövaren tillträde till det reglerade yrket på samma villkor som gäller för de egna medborgarna.20 Kompensations- åtgärder i form av anpassningsperiod eller lämplighetsprov kan krävas om t.ex. utbildningarnas innehåll avviker väsentligt från de krav som ställs i den mottagande medlemsstaten.21

Den sökande ska liksom tidigare ha rätt att välja att genomgå ett lämplighetsprov eller en anpassningsperiod, om inte medlemsstaten i förväg, för ett visst yrke, anmält till kommissionen och övriga medlemsstater att ett undantag från valmöjligheten gjorts och varför detta anses nödvändigt. Undantag kan göras för yrken som

17Se artikel 13.2b i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

18Skäl 11 till ändringsdirektivet.

19Artikel 13.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

20Artikel 13 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

21Artikel 14 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

191

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

kräver kunskaper i nationell rätt om verksamheten består i att lämna råd i frågor som rör nationell rätt, samt i vissa särskilt angivna fall, för ett antal yrken som omfattas av det automatiska erkännandet.22 Genom ändringsdirektivet införs möjlighet för den mottagande medlemsstaten att göra ytterligare undantag från huvudregeln med valfrihet för sökanden om någon av följande situationer föreligger:

Om sökandens yrkeskvalifikation baserar sig på en allmän utbildning (enligt definitionen i artikel 11 a) och vad som krävs i mottagarlandet är en eftergymnasial utbildning eller en reglerad utbildning (i enlighet med definitionen i artikel 11 c).

Om sökandens yrkeskvalifikation baserar sig på en avslutad gymnasieutbildning (i enlighet med definitionen i artikel 11 b) och vad som krävs i mottagarlandet är en utbildning på efter- gymnasial nivå om minst tre eller fyra år (i enlighet med definitionen i artikel 11 d och e).

Mottagarlandet får kräva att sökanden genomgår både en anpassningsperiod och ett lämplighetsprov om sökandens yrkes- kvalifikationer baserar sig på en allmän utbildning enligt artikel 11 a och vad som krävs i mottagarlandet motsvarar yrkeskvalifikationer på en kvalifikationsnivå enligt artikel 11 d.23

Genom ändringsdirektivet ges kommissionen mandat att invända mot en medlemsstats avsikt att göra undantag från val- friheten genom att anta en genomförandeakt inom tre månader efter att alla nödvändiga uppgifter inkommit.

När behovet av eventuella kompensationsåtgärder ska bedömas bör systemen för att uppskatta teoretisk kunskap och praktiska färdigheter utgå från principerna om öppenhet och opartiskhet.24 Endast sådan yrkeserfarenhet eller kompetens förvärvad genom livslångt lärande som formellt har godkänts för detta ändamål av ett relevant organ, kan komma ifråga som kompensation för konsta- terade väsentliga skillnader.

Ändringsdirektivet tydliggör att beslut om kompensations- åtgärder ska motiveras. Den sökande ska i synnerhet få information om hur sökandens yrkeskvalifikationer klassificerats och i för- hållande till vad som krävs i den mottagande medlemsstaten, de ska

22Artikel 14.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

23Artikel 14.3 stycke 5 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

24Skäl 12 i ändringsdirektivet.

192

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

få en redogörelse för de identifierade väsentliga skillnaderna och varför dessa inte kan anses ha kompenserats av sökandens yrkes- erfarenhet eller livslångt lärande.

Medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet för den sökande att göra ett lämplighetsprov inom sex månader från det ursprungliga beslutet om att sökanden ska genomgå ett lämplighetsprov.

4.6Behöriga myndigheters handläggning

När det gäller de tidsfrister som anges för handläggning av ärenden om tillfällig verksamhet (i artikel 7.4) och för etablering (i artikel 50) förtydligas att tidsfristen börjar löpa i samband med att en sökande lämnat in ansökan, eller en handling som saknas, antingen till den gemensamma kontaktpunkten (se avsnitt 5.1.4) eller direkt till den behöriga myndigheten.25 En begäran om bestyrkt kopia, som kan krävas om det finns skälig grund för tvivel och om det är absolut nödvändigt, ska inte betraktas som en begäran om en handling som saknas. Vid ansökan som gäller etablering kan de behöriga myndigheterna kräva en bekräftelse av sina motsvarig- heter i annat land på att den sökande inte temporärt förbjudits att utöva yrket. Myndigheterna ska i övrigt tillämpa det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets regler om kompensationsåtgärder (se avsnitt 4.5.1), språkkunskaper (se avsnitt 4.7), partiellt tillträde (se avsnitt 4.9) samt praktikperioder (se avsnitt 4.8). Myndigheterna ska automatiskt godta kvalifikationer erhållna i enlighet med gemensamma utbildningsprinciper (se avsnitt 4.13.4). Det finns särskilda regler som gäller för erkännande som sker inom ramen för ett europeiskt yrkeskort (se avsnitt 4.10).

Behöriga myndigheter ska liksom tidigare bistå motsvarigheter i andra medlemsländer och utbyta information om disciplinära åtgärder. De ska för ändamålet använda IMI (för mer information om det administrativa samarbetet, se närmare avsnitt 4.13.1). Alla behöriga myndigheter ska samarbeta till fullo med rådgivnings- centrumen och på begäran lämna alla relevanta uppgifter om enskilda ärenden.

Behöriga myndigheter för de yrken vars minimikrav på utbild- ningen samordnats (se avsnitt 4.11), för sådana reglerade yrken som har konsekvenser för patientsäkerhet eller rör undervisning av

25 Artikel 57a.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

193

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

barn (inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet), ska informera motsvarande myndigheter i andra länder om yrkes- utövare som begränsats eller förbjudits utöva yrket (se avsnitt 4.13.2).

4.7Språkkunskaper

Kravet på yrkesutövare att inneha nödvändiga språkkunskaper har förtydligats i flera avseenden.26 Medlemsländerna ska säkerställa att kontrollen av nödvändiga språkkunskaper inte omfattar mer än ett officiellt språk i den mottagande medlemsstaten samt att de kontroller som utförs står i proportion till den verksamhet som ska utövas. Kontroller får endast genomföras om yrket har konsek- venser för patientsäkerhet eller om det i det enskilda fallet finns allvarliga eller konkreta tvivel på att den yrkesverksamme verkligen har tillräckliga språkkunskaper för att kunna utöva yrket. Det förtydligas även att en eventuell kontroll av språkkunskaperna ska ske efter det att kvalifikationerna bedömts, och innan yrkes- utövaren börjat utöva yrket i den mottagande medlemsstaten.

Yrkesutövaren ska ha möjlighet att överklaga kontroller av språkkunskaper i enlighet med nationell lagstiftning. Arbetsgivaren bör även fortsättningsvis spela en viktig roll vid kontroll av de språkkunskaper som behövs på respektive arbetsplats.27

När det gäller tillfällig verksamhet förtydligas att ett intyg28 över den sökandes språkkunskaper får krävas för yrken med konsek- venser för patientsäkerheten.

4.8Praktikperioder

För att underlätta de nyutexaminerades rörlighet införs helt nya regler om att yrkespraktik avslutad i ett medlemsland ska kunna erkännas vid en ansökan om tillträde till ett reglerat yrke i

26Artikel 53 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

27Skäl 26 till ändringsdirektivet.

28Vad som kvalificeras som intyg definieras inte i det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet men det ligger i sakens natur att inte enbart intyg utfärdade av svenska organ ska beaktas.

194

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

ursprungsmedlemsstaten.29 Även yrkespraktik fullgjord i tredjeland bör beaktas vid en begäran om tillträde till ett reglerat yrke.30

Yrkespraktik definieras som en period med praktik under handledning, som kan äga rum under eller efter avslutad utbildning, när sådan praktik krävs för tillträde till ett reglerat yrke. Erkän- nandet av förvärvad yrkespraktik ersätter inte eventuella krav på att den yrkesverksamme måste genomgå ett prov för att få tillträde till yrket.

De behöriga myndigheterna ska publicera riktlinjer för hur yrkespraktik förvärvad i annat land ska organiseras och erkännas, i synnerhet vad gäller handledarens roll i samband med yrkes- praktiken.31 Den person som övervakar praktiktjänstgöringen i en medlemsstat behöver ange tydliga inlärningsmål och tilldelade upp- gifter så att yrkespraktiken kan ligga till grund för erkännandet.32

En behörig myndighet i ursprungslandet ska erkänna yrkes- praktik förvärvad i annat medlemsland förutsatt att yrkespraktiken överensstämmer med de offentliggjorda riktlinjerna. Medlems- länderna får dock i nationell lagstiftning fastställa en rimlig begränsning när det gäller den del av yrkespraktiken som kan förvärvas utomlands.

4.9Partiellt tillträde

Principen om partiellt tillträde till ett yrke har utvecklats i rätts- praxis från EU-domstolen.33 Eftersom kommissionen i samband med utvärderingen av det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirek- tivet kunde konstatera att principen om partiellt tillträde inte tillämpades i medlemsstaterna innehåller det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet uttryckliga krav på att medlemsländerna säkerställer att partiellt tillträde kan beviljas, om förutsättningar för det finns.34

Syftet är att kunna ge yrkesverksamma en rätt att utöva ett yrke i ett annat land även om de verksamhetsområden som omfattas av

29Se bl.a. artikel 1, artikel 2, artikel 55a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Definitionen påverkar inte vad som sägs om yrkespraktik för arkitekter i artikel 46.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

30Skäl 27 i ändringsdirektivet.

31Artikel 55a.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

32Skäl 27 i ändringsdirektivet.

33Se bl.a. mål C-330/03 Collegios de ingenieros.

34Artikel 4f i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

195

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

yrket i det mottagande landet är bredare än i det land där den yrkesverksamme erhållit sina kvalifikationer.

Reglerna om partiellt tillträde gäller inte för de yrken som omfattas av automatiskt erkännande.

4.9.1Utgångspunkter vid handläggningen av ansökan om partiellt tillträde

Den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten ska från fall till fall pröva om partiellt tillträde kan beviljas. För detta krävs att

yrkesutövaren är fullt kvalificerad i ursprungsmedlemsstaten att utöva den yrkesverksamhet som partiellt tillträde söks för,

skillnaderna mellan yrkesverksamheten i ursprungsmedlems- staten och den mottagande medlemsstaten är så stora att sökanden måste fullfölja ett helt utbildningsprogram för att få tillträde till hela det reglerade yrket i den mottagande medlems- staten, och att

yrkesverksamheten objektivt kan särskiljas från andra verksam- heter som ingår i det reglerade yrket i den mottagande medlemsstaten.

Om ansökan gäller etablering, ska granskningen ske i enlighet med avdelning III, kapitel I och IV, dvs. enligt den generella ordningen. Om en ansökan istället gäller tillfällig yrkesverksamhet som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet, ska granskningen göras utifrån avdelning II.

Behörig myndighet kan neka partiellt tillträde om det står i överensstämmelse med det s.k. inremarknadstestet, dvs. är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset, proportionerligt och lämpligt för att uppnå skyddsintresset. Det förtydligas i skältexten att vad som kan anses vara tvingande hänsyn till allmän- intresset kan komma att vidareutvecklas i EU-domstolens praxis, men att det framför allt kan vara tillämpligt vid hälso- och sjuk- vårdsyrken som har konsekvenser för folkhälsa eller patient- säkerhet.35

35 Skäl 7 i ändringsdirektivet.

196

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

4.9.2Konsekvenser av partiellt tillträde

Beviljas partiellt tillträde ska yrkesverksamheten utövas under ursprungsmedlemsstatens yrkestitel. Den mottagande medlems- staten kan kräva att denna yrkestitel används på den mottagande medlemsstatens språk, och yrkesutövare är skyldiga att tydligt informera tjänstemottagare om yrkesverksamhetens räckvidd.

4.10Europeiska yrkeskortet

4.10.1Bakgrund

Redan i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet fanns en skältext som identifierade fördelarna med att yrkessammanslutningar eller yrkesorganisationer på europeisk nivå införde yrkeskort.36 Två sådana yrkeskort har också utarbetats EngineerING, för ingenjörer, HPRO-kortet, för yrken inom hälso- och sjukvården. Båda projekten syftar till att underlätta de yrkesverksammas möjligheter att verka oavsett nationsgränser och utbildningsort, och, i fallet med hälso- och sjukvårdsyrkena, att förbättra patientsäkerheten genom ett effektivare informationsutbyte mellan behöriga myndigheter.37 Projekten utvecklades utifrån informationssystem mellan de berörda (decentraliserade databaser i det ena fallet och sammankoppling av register i det andra).

I samband med utvärderingen av det ursprungliga yrkes- kvalifikationsdirektivet framkom att ett bekymmer med dessa yrkeskort var att de utfärdades av yrkessammanslutningar och inte av behöriga myndigheter, och att detta riskerade att underminera användningsområdet och tilltron till yrkeskorten.38 Inte heller gav yrkeskorten enskilda några rättigheter. Utifrån dessa synpunkter diskuterade en styrgrupp bestående av representanter från olika yrkesgrupper och behöriga myndigheter alternativa vägar för ett framtida yrkeskort. Fallstudier gjordes inom yrkena läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, ingenjör, fastighetsmäklare, apotekare

36Skäl 32 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

37Långt tidigare, och därmed oberoende av yrkeskvalifikationsdirektivet, utarbetades även ett identitetskort för advokater i syfte att underlätta möjligheterna att biträda klienter inför domstolar och andra offentliga institutioner.

38”Evaluation of the professional qualifications directive”, Kommissionens arbetspapper från

5juli 2011, sid 79.

197

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

och bergsguide.39 Detta arbete har legat till grund för regleringen i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

4.10.2Syfte och ikraftträdande

Det uttalade syftet med ett yrkeskort är att förenkla erkännande- processen och bidra till kostnads- och driftseffektiviseringar. Genom att kräva en ökad inblandning av den behöriga myndig- heten i det land sökanden kommer ifrån eller är etablerad i (ursprungsmedlemsstaten) förväntas yrkeskortet leda till en smidigare och snabbare process som gynnar fri rörlighet för yrkes- utövare.40

Yrkeskortet är ett elektroniskt bevis som styrker att innehavaren antingen uppfyller alla nödvändiga villkor för att tillfälligt tillhandahålla tjänster i en mottagande medlemsstat, eller att innehavarens yrkeskvalifikationer erkänts för en etablering i en mottagande medlemsstat. Utgångspunkten är att det ska vara frivilligt för den yrkesverksamme att antingen ansöka om ett yrkes- kort eller att använda sig av direktivets sedvanliga erkännande- process. För de behöriga myndigheterna å andra sidan ska det inte vara frivilligt, utan ett yrkeskort ska utfärdas på begäran av en yrkesverksam om förutsättningar för utfärdande föreligger. Inne- havaren av yrkeskortet ska komma i åtnjutande av alla de rättig- heter som direktivet föreskriver för yrkeskortet. De behöriga myndigheterna är skyldiga att kommunicera genom informations- systemet IMI.

För att yrkeskort överhuvudtaget ska kunna utfärdas måste kommissionen anta genomförandeakter om införande av det europeiska yrkeskortet för ett särskilt yrke. Kommissionen ska också anta de åtgärder som, med beaktande av särdragen för det berörda yrket, krävs för att garantera en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om yrkeskortet. För att kommissionen ska kunna införa yrkeskortet för ett visst yrke krävs att följande villkor är uppfyllda:

Rörligheten inom yrket är betydande, eller har potential för betydande rörlighet.

39 För mer information se kommissionens hemsida http://ec.europa.eu/internal_market/qualifications/policy_developments/european_professi onal_card/index_en.htm.

40 Skäl 4 i ändringsdirektivet.

198

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

Berörda aktörer har uttryckt tillräckligt intresse.

Det yrke, eller den utbildning som utformats för ett visst yrke, är reglerat i ett stort antal medlemsstater.

Kommissionens genomförandeakter ska bland annat innehålla bestämmelser om yrkeskortets utformning och förfarandet vid handläggning av en ansökan om yrkeskort. Kommissionen ska även anta genomförandeåtgärder avseende de tekniska specifikationerna för de uppgifter som finns i IMI-akten och de åtgärder som krävs för att säkerställa att uppgifterna behandlas konfidentiellt och är korrekta, villkoren och förfarandena för att utfärda yrkeskortet inklusive möjligheten att ladda ned kortet eller inge uppdateringar till IMI-akten.

4.10.3Handläggningen av ansökan om yrkeskort

Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter för behandling av IMI-akter och utfärdande av yrkeskort. Det nationella rådgivnings- centrumet kan också agera som behörig myndighet. Myndigheterna ska informera om yrkeskortet och dess fördelar till medborgare och potentiella sökanden och behandla ansökningar opartiskt och objektivt.

En sökande som vill få yrkeskort utfärdat vänder sig till behörig myndighet i det egna landet (etableringslandet) med sin ansökan. Ansökan ska kunna göras elektroniskt via en webbapplikation. En s.k. IMI-fil skapas automatiskt där de handlingar som krävs (i enlighet med kommissionens genomförandeakt, se ovan) ska laddas upp. Den behöriga myndigheten ska inom en vecka bekräfta mottagandet och informera om handlingar saknas. Ursprungs- medlemsstaten kontrollerar sedan att sökanden är lagligen etablerad och att alla nödvändiga handlingar är giltiga och äkta. Bestyrkta kopior av handlingarna får bara krävas om det finns skälig grund för tvivel. Så länge handlingarna är giltiga får vare sig ursprungsmedlemsstatens eller den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet begära att dokumenten lämnas över på nytt.

Såväl ursprungsmedlemsstaten och den mottagande medlems- staten har ansvar för att uppdatera IMI-filen för att gallra bort uppgifter som inte längre behövs, eller för att informera om beslut om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som innebär en begränsning eller ett förbud och som påverkar utövandet av den

199

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

verksamheten yrkeskortet utfärdats för. Innehavaren av yrkes- kortet och de behöriga myndigheter som har tillgång till IMI-akten ska informeras utan dröjsmål om alla uppdateringar (utan att detta påverkar skyldigheten att varna enligt artikel 56a). Innehållet i de uppdateringar som görs ska vara begränsat till

-yrkesutövarens identitet,

-det berörda yrket

-uppgifter om den nationella myndighet eller domstol som fattat beslutet

-begräsningens eller förbudets räckvidd och

-den period som begränsningen eller förbudet gäller.

Under handläggning och administration av yrkeskortet ska de behöriga myndigheterna beakta reglerna om skydd för person- uppgifter och behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation. De behöriga myndigheterna betraktas som registeransvariga i den betydelse som anges i direktiv 95/46/EG, men även kommissionen är register- ansvarig för den behandling som krävs enligt artikel 4 e punkterna 1–4.

De uppgifter som anges på det europeiska yrkeskortet ska begränsas till vad som krävs för att fastställa innehavarens rätt att utöva det yrke för vilket det utfärdats, särskilt förnamn, efternamn, födelsedatum och födelseort, yrke, formella kvalifikationer, tillämplig ordning, berörda behöriga myndigheter, kortnummer, säkerhetsdetaljer och referensuppgifter om giltig identitets- handling. Kommissionen ska i genomförandeakter fastställa regler om tillgång till IMI-akten samt tekniska metoder och förfaranden för kontroll.

Personuppgifter i IMI-akten kan behandlas så länge det behövs för erkännandeförfarandet i sig och erkännandet som behövs för sådan förhandsunderrättelse som kan krävas vid tillfällig tjänsteutövning med konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet (artikel 7). Innehavaren av ett yrkeskort kan när som helst vända sig till behöriga myndigheter och få veta vilken information som finns i IMI-akten, och även utan kostnad begära rättelse av felaktiga eller ofullständiga uppgifter, eller begära radering och blockering av IMI-akten. Innehavaren ska informeras om detta när yrkeskortet utfärdas, och automatiska påminnelser om denna möjlighet ska skickas vartannat år därefter via

200

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

IMI. Om en IMI-akt upprättats för etablering, eller för tillfälligt tillhandahållande av tjänster med konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet (artikel 7.4), och innehavaren begär att IMI-akten raderas, ska den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter förse innehavaren med ett bevis som styrker erkännandet av innehavarens yrkeskvalifikationer.

Arbetsgivare, kunder, patienter, offentliga myndigheter och andra berörda parter i den mottagande medlemsstaten ska kunna kontrollera äktheten och giltigheten av ett europeisk yrkeskort som kortinnehavaren uppvisar.

4.10.4Yrkeskort för etablering och tillfälliga tjänster med konsekvenser för folkhälsa och säkerhet

När en ansökan om yrkeskort kommit in till ursprungslandets behöriga myndighet ska myndigheten inom en vecka bekräfta mottagandet och informera sökanden om handlingar saknas. När eventuella kompletterande handlingar inkommit ska myndigheten inom en månad kontrollera handlingarnas äkthet och giltighet. Om inga kompletterande handlingar krävs räknas tidsfristen från och med att den första veckan, inom vilken myndigheten ska bekräfta att ansökan mottagits, löpt ut.

De åtgärder som ursprungsmedlemsstaten vidtar i detta skede ska ersätta alla ansökningar om erkännande av yrkeskvalifikationer som krävs enligt den mottagande medlemsstatens nationella lag- stiftning. Samtidigt ger yrkeskortet ingen automatisk rätt att utöva ett särskilt yrke om det finns registreringskrav eller andra kontroll- förfaranden i den mottagande medlemsstaten vid den tidpunkt då det europeiska yrkeskortet för yrket ifråga införs.

Därefter ska ursprungslandets behöriga myndighet överföra ansökan till den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet och samtidigt informera sökanden om hur långt handläggningen fortskridit.

Behörig myndighet i det mottagande medlemslandet ska besluta att utfärda yrkeskortet inom en månad från det att ansökan fördes över från ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet. Detta gäller om yrkeskortet utfärdas i enlighet med artikel 16 (krav på yrkeserfarenhet för verksamheter bilaga IV), artikel 21 (principen om automatiskt erkännande), artikel 49a (gemensamma utbild- ningsramar) och artikel 49 b (gemensamma utbildningsprov). Om

201

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

det finns skälig grund för tvivel får ytterligare uppgifter, eller bestyrkt kopia av en handling begäras. Ursprungsmedlemsstaten ska i sådana fall överföra sådan ytterligare information senast två veckor efter det att ansökan från det mottagande landets behöriga myndighet gjordes.

Om ansökan däremot handlar om tillfälligt tillhandahållande av yrken som har konsekvenser för folkhälsa och säkerhet och som inte omfattas av bestämmelserna om automatiskt erkännande (artikel 7.4), ska den mottagande medlemsstaten inom två månader från det att yrkeskortet överfördes från ursprungsmedlemsstaten besluta antingen att utfärda yrkeskortet eller att innehavaren ska genomgå kompensationsåtgärder. Ytterligare uppgifter, eller bestyrkt kopia av en handling, kan krävas om det finns skälig grund för tvivel. Ursprungsmedlemsstaten ska i förekommande fall besvara en sådan begäran senast två veckor från det att begäran inkom.

Ovanstående tidsfrister för beslut kan förlängas med två veckor (som kan upprepas en gång) om det är absolut nödvändigt, särskilt med tanke på folkhälsa eller tjänstemottagarnas säkerhet.

Den behöriga myndigheten kan vägra att utfärda ett yrkeskort om de uppgifter som krävs i enlighet med direktivet för att kunna besluta om ett yrkeskort inte lämnas. En sådan vägran ska vara motiverad.

Om den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet inte fattar något beslut inom de tidsfrister som anges i artikeln, eller inte lyckas anordna ett lämplighetsprov i enlighet med artikel 7.4 (yrken med konsekvenser för folkhälsa och säkerhet), ska yrkes- kortet anses vara utfärdat och automatiskt överföras till den som ansökt om yrkeskortet.

Beslut som ursprungsmedlemsstatens eller den mottagande medlemsstatens behöriga myndigheter fattar ska kunna överklagas i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning. Avsaknaden av ett beslut från ursprungslandets sida ska också kunna överklagas.

202

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

4.10.5Yrkeskort för tillfälliga tjänster (förutom tjänster med konsekvenser för folkhälsa och säkerhet)

När en ansökan inkommer om ett yrkeskort för att tillfälligt verka i ett annat land inom ett yrke som inte omfattas av artikel 7.4 ska ursprungslandets behöriga myndighet bekräfta mottagandet inom en vecka och informera om eventuella handlingar som saknas, samt inom tre veckor kontrollera ansökan och utfärda yrkeskortet. Om alla nödvändiga handlingar redan bifogats ska tidsfristen räknas från och med utgången av den första veckan efter det att ansökan mottogs och myndigheten bekräftade mottagandet. Däremot, om kompletterande handlingar behövs, ska tidsfristen börja löpa från det att dessa handlingar inkommit.

Efter att yrkeskortet beslutats ska ursprungsmedlemsstaten vidarebefordra yrkeskortet till den behöriga myndigheten i varje berörd mottagande medlemsstat och informera sökanden om detta. Den mottagande medlemsstaten kan inte under de påföljande arton månaderna kräva ytterligare förhandsunderrättelse.

Beslutet eller avsaknaden av beslut inom treveckorsperioden ska kunna överklagas enligt ursprungsmedlemslandets nationella lag- stiftning.

Om innehavaren av yrkeskortet vill verka i andra länder än de som kortet ursprungligen söktes för kan han eller hon ansöka om att utöka yrkeskortet. Innehavaren av yrkeskortet ska tillhandahålla information, dels om verksamheten beräknas pågå längre än vad som ursprungligen angivits, dels om väsentliga förändringar avseende den faktiska situation som beskrivs genom de handlingar den behöriga myndigheten har rätt att begära i enlighet med kommissionens genomförandeakter. Ursprungslandets behöriga myndighet är skyldig att vidarebefordra uppdaterat yrkeskort till berörda mottagande medlemsstater.

Ett yrkeskort ska vara giltigt på alla mottagande medlemsstaters hela territorium så länge som innehavaren behåller rätten att utöva verksamhet utifrån de handlingar och uppgifter som finns i IMI- akten. Dessutom ska yrkeskortet, om tillämpligt, utgöra den förhandsunderrättelse som kan krävas vid tillfällig verksamhet.

203

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

4.11Förändringar avseende de kunskaper, färdigheter och kompetenser som ligger till grund för det automatiska erkännandet

Generellt kan noteras att det genom ändringsdirektivet införs referenser till användandet av ECTS-poäng som alternativ till angivande av antal studieår för samtliga yrken vars minimikrav för utbildning har samordnats. En annan generell förändring för samtliga sektorsyrken jämfört med det ursprungliga yrkes- kvalifikationsdirektivet är befogenheten för kommissionen att anta delegerade akter (istället för genom kommittologiförfarande) om anpassning av bilaga V med hänsyn till vetenskaplig och teknisk utveckling. För vissa av yrkena har befogenheten på samma sätt som tidigare villkorats med att de ändringar som kommissionen vidtar inte får innebära någon ändring av viktiga principer i medlemsstaterna när det gäller utbildning och tillträdesvillkor inom yrkeslagstiftningen, utan måste respektera medlemsstaternas ansvar för utbildningssystemens organisation.

4.11.1Läkare

Den medicinska grundutbildningen ska omfatta sammanlagt minst fem års studier och bestå av minst 5500 timmars teoretisk och praktisk undervisning vid ett universitet.41 Kraven för tillträde till särskild allmänläkarutbildning har justerats i motsvarande mån till fullgjord medicinsk grundutbildning om minst fem års studier.

Det införs en möjlighet för medlemsländerna att göra undantag från vissa moment i specialistläkarutbildningen förutsatt att dessa moment redan fullgjorts under ett annat specialistutbildnings- program, och yrkesutövaren därigenom redan erhållit specialist- kvalifikationen.42 Undantagen, som ska tillämpas från fall till fall, får inte motsvara mer än halva minimilängden på den aktuella specialistläkarutbildningen. Införs sådana befrielser nationellt ska det anmälas till kommissionen och övriga medlemsstater.

Det finns särskilda regler för specialistläkare med kvalifikationer inhämtade i Spanien och Italien.43

41Artikel 24 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Tidigare angavs som krav att grundutbildningen skulle omfatta minst sex års studier eller 5500 timmars teoretisk och praktisk undervisning vid universitet.

42Artikel 25 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

43Artikel 27 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

204

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

4.11.2Sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

För att bli antagen till sjuksköterskeutbildning med ansvar för allmän hälso- och sjukvård krävs enligt det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet44 antingen

tolv års allmän skolutbildning eller genom intyg på godkänt inträdesprov som ger behörighet till universitet eller högskola med erkänd likvärdig nivå, eller

minst tio års allmän skolutbildning eller bevis på godkänt inträdesprov på motsvarande nivå som ger behörighet till yrkes- skola eller yrkesutbildningsprogram för sjuksköterskor.

Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska omfatta sammanlagt tre års utbildning, eller ett lik- värdigt antal ECTS-poäng, bestående av minst 4 600 timmars teoretisk och klinisk undervisning, varav den teoretiska undervis- ningen ska utgöra minst en tredjedel och den kliniska under- visningen minst hälften av den föreskrivna minimitiden för utbild- ningen.

Utöver att såsom tidigare precisera vad sjuksköterskeutbild- ningen ska leda till i fråga om kunskaper och färdigheter, anges även att de formella kvalifikationerna som utfärdas till en sjuk- sköterska som fullgjort utbildningen ska visa att yrkesutövaren – oavsett om utbildningen bedrivits vid universitet, högskola eller yrkesskola – kan tillämpa minst följande kunskaper:

Förmåga att göra en oberoende diagnos av vilka vårdinsatser som krävs genom att tillämpa sina teoretiska och kliniska kun- skaper och planera, organisera och utföra vårdinsatser vid behandling av en patient, på grundval av de kunskaper som förvärvats under yrkespraktiken.

Förmåga att arbeta effektivt tillsammans med andra aktörer inom hälso- och sjukvårdssektorn, bl.a. genom att delta i prak- tisk utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal.

Förmåga att tillhandahålla rådgivning till enskilda om en hälsosam livsstil och egenvård.

44 Artikel 31 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

205

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

Förmåga att omedelbart inleda oberoende livräddningsinsatser och vidta åtgärder i kris och nödsituationer.

Förmåga att ge oberoende rådgivning, instruktioner och stöd till personer i behov av vård och deras närstående

Förmåga att göra en oberoende kvalitetssäkring och utvärdering av vårdinsatserna.

Förmåga att kommunicera yrkesmässigt och uttömmande samt samarbeta med företrädare för andra yrken inom hälso- och sjukvårdssektorn.

Förmåga att analysera vårdkvaliteten i syfte att förbättra det egna yrkesutövandet som sjuksköterska.

Det finns särskilda regler för sjuksköterskor med kvalifikationer inhämtade i Polen och Rumänien.45

4.11.3Tandläkare

Den grundläggande tandläkarutbildningen ska liksom tidigare omfatta minst fem års studier, däremot har det förtydligats att utbildningen därigenom ska bestå av minst 5 000 timmars teoretisk och praktisk utbildning på heltid.46

Det finns särskilda regler för tandläkare med kvalifikationer inhämtade i Italien, Spanien, Österrike, Tjeckien, Slovakien och Rumänien.47

4.11.4Veterinär

Utbildningen för veterinärer ska liksom tidigare omfatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, eller därutöver ett likvärdigt antal ECTS-poäng.48

När det gäller de kunskaper och färdigheter som yrkesutövaren ska ha förvärvat genom utbildningen har dessa preciserats till att omfatta följande:

45Se artikel 33.3 samt artikel 33a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

46Artikel 34 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

47Artikel 37 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

48Artikel 38 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

206

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

Nödvändiga kliniska, epidemiologiska och analytiska färdigheter och kompetenser om förebyggande, diagnos och behandling av sjukdomar hos djur, inklusive anestesiologi, aseptisk kirurgi och smärtfri död, såväl hos enskilda djur som hos besättningar, samt särskilda kunskaper om de sjukdomar som kan överföras till människan.

Tillräckliga kunskaper, färdigheter och kompetenser om före- byggande medicin, inklusive kompetens för att hantera frågor och intyg.

Tillräckliga kunskaper om hygien och teknik vid produktion och framställning av samt handel med animaliska livsmedel (eller livsmedel med animaliskt ursprung avsedda för livsmedel) inklusive de färdigheter och kompetenser som krävs för att förstå och förklara god praxis på området.

Nödvändiga kunskaper, färdigheter och kompetenser för att på ett ansvarsfullt och förnuftigt sätt använda veterinärmedicinska läkemedel för att behandla djur och garantera en säker livsmedelskedja och miljöskydd.

Det finns särskilda regler för veterinärer med kvalifikationer inhämtade i Estland.49

4.11.5Barnmorska

När det gäller kraven för att bli antagen till barnmorskeutbildning finns de två alternativa vägarna kvar, dvs. antingen allmän skol- utbildning (utbildningsväg I), eller bevis på formella kvalifikationer för sjuksköterska (utbildningsväg II). Förändringen ligger i att det för utbildningsväg I nu krävs minst tolv års allmän skolutbildning, eller bevis på godkänt inträdesprov på motsvarande nivå till barnmorskeskola.50

När det gäller de kunskaper och färdigheter som yrkesutövaren ska ha förvärvat genom utbildningen har dessa kompletterats till att omfatta även följande:

Tillräckliga (istället för det tidigare; ingående) allmänmedicinska kunskaper – biologiska funktioner, anatomi och fysiologi.

49Artikel 39 i yrkeskvalifikationsdirektviet.

50Artikel 40 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Tidigare var kravet tio års allmän skolutbildning.

207

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

Tillräcklig klinisk erfarenhet som förvärvats vid godkända institutioner där barnmorskan självständigt och på eget ansvar i den utsträckning som är nödvändigt (med undantag av en patologisk situation) har kunnat bedriva mödravård, ansvara för förlossningen och dess konsekvenser, övervaka förlossnings- arbetet och födseln, vården efter förlossningen och neonatal återupplivning i väntan på en läkare.

Kravet på att den institution som utbildar barnmorskor ska vara ansvarig för samordning av teori och praktik under hela utbild- ningen har tagits bort.

För utbildningsväg II förtydligas att bevis om formella kvalifikationer ska erkännas automatiskt om utbildningen liksom tidigare bedrivs på heltid under minst tre år, eller motsvarar ett likvärdigt antal förvärvade ECTS-poäng bestående av minst 4 600 timmar och praktisk utbildning, varav minst en tredjedel av tiden ska vara klinisk undervisning.

Det införs en övergångslösning för barnmorskor som påbörjat utbildningen innan 18 januari 2016 och kravet för att bli antagen till utbildningen var tio år allmän skolutbildning (när det gäller utbild- ningsväg I), eller när den sökande fullgjort en utbildning till sjuk- sköterska innan barnmorskeutbildningen påbörjades (när det gäller utbildningsväg II).51

Det finns särskilda regler för barnmorskor med kvalifikationer inhämtade i Polen, Rumänien och Kroatien.52

4.11.6Apotekare

Av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet framgår att den föreskrivna praktikperioden om sex månader som krävs för apotekare kan genomföras under eller vid utgången av den teoretiska och praktiska undervisningen.53 När det gäller de kun- skaper och färdigheter som yrkesutövaren ska ha förvärvat genom utbildningen har dessa preciserats och kompletterats till att omfatta även följande:

51Artikel 43 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

52Artikel 43.4, 43a och 43b i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

53Artikel 44 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

208

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

Anskaffning, beredning, kontroll, lagring, utlämning och tillhandahållande av säkra och effektiva läkemedel av erforderlig kvalitet på apotek öppna för allmänheten.

Beredning, kontroll, lagring och tillhandahållande av säkra och effektiva läkemedel av erforderlig kvalitet på sjukhus.

Tillhandahållande av information och rådgivning om själva läkemedlen, inklusive lämplig användning.

Rapportering om farmaceutiska produkters biverkningar till de behöriga myndigheterna.

Individuell uppföljning av patienter under medicinering.

Bidrag till lokala eller nationella folkhälsokampanjer.

Det finns särskilda regler för apotekare med kvalifikationer inhämtade i Luxemburg.54

4.11.7Arkitekter

När det gäller utbildningen till arkitekt poängteras att arkitektur ska vara huvudkomponenten i den utbildning som ska omfatta antingen minst fem års studier avslutade med godkänd examen på universitetsnivå eller minst fyra års studier som avslutade med god- känd examen på universitetsnivå samt bevis på två års yrkespraktik, genomförd efter att de tre första studieåren avslutats.55 Sådan yrkespraktik, som kan genomföras i vilket medlemsland som helst, ska bedrivas under tillsyn av en person eller ett organ godkänd av ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet. Det är också ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet som utvärderar yrkespraktiken. I det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet klargörs även att de kunskaper och färdigheter som yrkesutövaren ska ha förvärvat genom utbildningen, och som är desamma som tidigare, är vad den teoretiska och praktiska arkitektutbildningen minst ska garantera att den studerande tillägnat sig.

Det finns särskilda regler för arkitekter med kvalifikationer inhämtade i Tyskland.56

54Artikel 45.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

55Artikel 46 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

56Artikel 49 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, som även innehåller över- gångsregler för kvalifikationer utfärdade i flertalet EU-länder, däribland Sverige.

209

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

4.12Fortbildning

Medlemsstaterna ska enligt det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet genom att uppmuntra fortbildning säkerställa att yrkes- verksamma inom de yrken som omfattas av automatiska erkännande utifrån samordnade minimikrav på utbildningen har möjlighet hålla sig à jour med utvecklingen inom yrket och kontinuerligt kan uppdatera sin kompetens.57 Fortbildningen bör omfatta tekniska, vetenskapliga, rättsliga och etiska framsteg och motivera yrkesutövarna att delta i livslångt lärande relevant för deras yrke.58 Medlemsstaterna är skyldiga att informera kommis- sionen om vilka åtgärder som vidtagits för att främja fortbildning för läkare, läkare med specialistkompetens, allmänläkare, sjuk- sköterskor, tandläkare, specialisttandläkare, veterinärer, barn- morskor, apotekare och arkitekter.

4.13Övergripande åtgärder till stöd för ökad rörlighet

4.13.1Förbättrat administrativt samarbete

Det anges uttryckligen i det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet att kommunikation mellan behöriga myndigheter, t.ex. när det gäller utbyte av information om disciplinära åtgärder, ska ske via IMI.59

För yrkeskortet klargörs ansvarsfördelningen mellan de behöriga myndigheterna såtillvida att det i första hand är ursprungsmedlems- statens behöriga myndighet som ska kontrollera sökandens kvalifika- tioner och dokument. Det innebär att när handlingarna översänds till mottagarlandet kan den behöriga myndigheten i mottagarlandet utgå från handlingarna utan att behöva göra en egen äkthetskontroll.

Även när det gäller den närmare granskning som en mottagande medlemsstats behöriga myndigheter kan vilja genomföra i samband med en förhandsunderrättelse inom ramen för fri rörlighet för tjänster, framgår det tydligt att det inte är den enskilde som ska förse den behöriga myndigheten i mottagarlandet med information, utan etableringsmedlemslandets behöriga myndighet.60 I den mån det saknas en behörig myndighet i etableringslandet, på grund av

57Artikel 22 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

58Skäl 15 i ändringsdirektivet.

59Se bl.a. artikel 50 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

60Artikel 8.1 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

210

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

att ett visst yrke inte är reglerat där, kan rådgivningscentrumen också lämna information i motsvarande mån. De uppgifter som kan begäras från ursprungsmedlemsstaten inom ramen för en sådan kontroll handlar liksom tidigare om t.ex. laglig etablering och frånvaro av disciplinära åtgärder, men har utökats till att även omfatta upplysningar om tjänsteleverantörens utbildningskurser i den mån som krävs för att kunna bedöma om det finns väsentliga skillnader som kan vara skadliga för folkhälsa eller säkerhet. På samma sätt ges de behöriga myndigheterna i mottagarlandet rätt att kräva en bekräftelse från de behöriga myndigheterna i annan medlemsstat på att en sökande som önskar etablera sig i mottagar- landet inte förbjudits att utöva yrket, ens temporärt. En sådan begäran måste grunda sig på att det finns skälig grund för tvivel.

Kontaktpunktens tidigare funktion byggs ut och döps om till rådgivningscentrum.61 Dessa rådgivningscentrum ska bistå såväl medborgare som rådgivningscentrum i andra medlemsländer med information och hjälp att utnyttja yrkeskvalifikationsdirektivets rättigheter. Rådgivningscentrumen är även skyldiga att på begäran informera kommissionen om ärenden som handläggs. Det tydlig- görs också att den kontaktpunkt som inrättades genom tjänste- direktivet ska tillhandahålla information av betydelse för den enskildes möjligheter att utöva reglerade yrken.62

4.13.2Varningsmekanismen

Genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet inrättas ett varningssystem mellan de behöriga myndigheterna i medlems- länderna som syftar till att varna för yrkesutövare som helt eller delvis begränsats eller förbjudits att utöva yrkesverksamhet, även tillfälligt, av nationella myndigheter eller domstolar.63

Det finns två typer av varningar. Den första rör beslut om att förbjuda eller begränsa rätten att utöva ett yrke. Den andra rör fall då domstol fastställt att en enskild använt falska dokument.

61Artikel 57b i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

62Artikel 57 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, se även avsnitt 5.4.1 nedan.

63Artikel 56a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

211

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

4.13.2.1Beslut om att förbjuda eller begränsa rätten att utöva ett yrke

Skyldigheten att skicka den första typen av varningar är avgränsad till att omfatta yrken som rör patientsäkerheten, undervisning av minderåriga samt veterinäryrket.64 När en yrkesutövare inom dessa yrkesverksamheter helt eller delvis har begränsats eller förbjudits, även temporärt, av nationella myndigheter eller domstolar att utöva yrket ska övriga medlemsstater varnas.65 Denna skyldighet gäller oavsett var yrkesutövaren har förvärvat sina yrkeskvalifikationer och omfattar således även yrkesutövare som förvärvat sina yrkes- kvalifikationer i det land där yrkesutövningen sker. Varningen ska skickas inom tre dagar efter beslutet om att begränsa eller förbjuda utövandet fattats.66 Varningarna ska skickas via IMI och innehålla följande information:

Yrkesutövarens identitet,

berört yrke,

uppgifter om den myndighet eller den domstol som fattat beslutet,

begränsningens eller förbudets räckvidd, och

den tidsperiod som begränsningen eller förbudet gäller.

4.13.2.2 Användning av falska dokument

Den andra typen av varning är inte begränsad till vissa yrkes- kategorier utan gäller alla yrken som omfattas av direktivet. När en yrkesutövare använt falska intyg för att ansöka om erkännande av yrkeskvalifikationer enligt bestämmelserna i direktivet ska den behöriga myndigheten varna alla andra länder. Varningen ska skickas senast tre dagar efter att en domstol fastställt att falska dokument använts.

64I direktivet pekas följande yrken ut specifikt: läkare, sjuksköterska, barnmorska, tand- läkare, apotekare och veterinär. Därutöver tillkommer alla reglerade yrken som har konsek- venser för patientsäkerheten eller rör undervisning av barn, inklusive barnomsorg och för- skoleverksamhet, förutsatt att yrket är reglerad i det land yrkesutövaren verkar.

65Artikel 56a.1 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

66Artikel 56a.1a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

212

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

4.13.2.3 Förfarandet

Vid samma tidpunkt som beslut fattats att skicka en varning till andra medlemsstater ska yrkesutövaren ifråga skriftligen informeras om beslutet. Yrkesutövaren ska dessutom i enlighet med nationell rätt kunna överklaga besluten eller ansöka om rättelse av dem och ha tillgång till gottgörelse för eventuell skada som vållas av att felaktiga varningar skickats till andra medlemsstater. I sådana fall ska besluten om varning antas med förbehållet att de är föremål för rättsliga förfaranden från yrkesutövarens sida.67

Uppgifter om varningar får behandlas inom IMI så länge de är giltiga och ska raderas inom tre dagar efter dagen för antagande av beslut om återkallelse av begränsning eller förbud, eller efter det att sådan inskränkning upphört att gälla. Behandling av person- uppgifter ska ske i enlighet med direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter samt enligt direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritets- skydd inom sektorn för elektronisk kommunikation.

Innan varningsmekanismen kan tas i bruk måste kommissionen anta genomförandeakter avseende bland annat återkallande och avslutande av varningar och åtgärder för att säkerställa bearbetning. Genomförandeakterna ska även innehålla bestämmelser om de myndigheter som är behöriga att skicka eller ta emot varningar.

4.13.3Tillgång till information och elektroniska förfaranden

En viktig förutsättning för enskilda som överväger att antingen söka praktik, jobb eller tillfälligt erbjuda sina tjänster i ett annat land än det egna är god tillgång på information om vilka krav och regler som gäller i det landet. Vid den gemensamma kontaktpunkt som inrättades genom tjänstedirektivet (se avsnitt 5.1.4) ska därför följande information finnas tillgänglig:68

Förteckning över samtliga reglerade yrken och kontaktuppgifter till de behöriga myndigheterna och rådgivningscentrumet.

67Artikel 56a.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

68Artikel 57 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

213

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

Förteckning över yrken där ett europeiskt yrkeskort finns tillgängligt samt information om behöriga myndigheter, kortets funktion samt relaterade avgifter.

Förteckning över vilka yrken medlemsstaten tillämpar möjlig- heten att kontrollera en yrkesutövares kvalifikationer vid tillfällig tjänsteverksamhet (artikel 7.4).

Förteckning över alla reglerade utbildningar och utbildningar med särskilt upplägg.

De krav som tillämpas för de reglerade yrkena vad gäller t.ex. handlingar som ska bifogas, avgifter som ska betalas, krav på förhandsunderrättelse och språkkrav.

Information om hur beslut som fattats av de behöriga myndigheterna i enlighet med direktivet kan överklagas.

Begäran om information som riktas till den gemensamma kontakt- punkten ska besvaras så snabbt som möjligt och informationen tillhandahållas på ett heltäckande sätt samt finnas tillgänglig på elektronisk väg. Informationen ska hållas uppdaterad och aktuell, och om möjligt finnas tillgänglig på andra officiella språk.

Samtliga krav, förfaranden och formaliteter – utom genom- förandet av lämplighetsprovet eller anpassningsperioden – som kan krävas mot bakgrund av det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet ska kunna slutföras enkelt, på avstånd och elektronisk väg via den gemensamma kontaktpunkten eller de relevanta behöriga myndigheterna. Om det är motiverat att begära avancerade elektroniska signaturer ska medlemsstaterna godta sådana signaturer som uppfyller kraven i kommissionens beslut 2009/767/EG69 och i övrigt vidta tekniska åtgärder för behandling av dokument i enlighet med kommissionens beslut 2011/130/EU.70

69Kommissionens beslut om åtgärder som underlättar användningen av förfaranden på elektronisk väg genom gemensamma kontaktpunkter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden.

70Kommissionens beslut om fastställande av minimikrav för behandling över gränserna av dokument som signerats elektroniskt av behöriga myndigheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden.

214

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

4.13.4Gemensamma utbildningsprinciper

Tanken med de gemensamma plattformar som fanns i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet var att göra nationella kompensationsåtgärder överflödiga och därigenom underlätta erkännandeprocessen.71 Eftersom systemet med gemensamma plattformar inte fungerat har regleringen utgått och i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ersatts av krav på automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer som uppnåtts på grundval av gemensamma utbildningsprinciper.72 De nationella samordnare som ska utses för direktivet ska kunna göra en bedömning av de eventuella effekter förslag till gemensamma utbildningsprinciper kan få för de nationella utbildningssystemen samt för de nationella regler som styr tillträde till reglerade yrken.73

4.13.4.1 Gemensamma utbildningsramar74

Med en gemensam utbildningsram avses en gemensam uppsättning minimikrav för kunskaper, färdigheter och kompetenser som behövs för att utöva ett specifikt yrke. En medlemsstat kan besluta att en gemensam utbildningsram kan ersätta nationella utbildnings- program. Medlemsstaterna är skyldiga att behandla en yrkesverk- sam som förvärvat sina kvalifikationer i enlighet med en gemensam utbildningsram på samma sätt som dem som förvärvat yrkeskvalifi- kationer i enlighet med nationella krav och ge dem samma rätt att utöva det reglerade yrket ifråga.

Yrkesorganisationer på unionsnivå såväl yrkesorganisationer som behöriga myndigheter på nationell nivå från minst en tredjedel av medlemsstaterna får föreslå en gemensam utbildningsram som uppfyller följande villkor:

Det gör det möjligt för fler yrkesutövare att arbeta i andra medlemsländer.

71Artikel 15 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Medlemsstater eller yrkessammanslutningar kunde lägga fram förslag till kommissionen på åtgärder som behövdes för att överbrygga sådana väsentliga skillnader som identifierats genom en jämförelse mellan utbildningarna i minst två tredjedelar av de medlemsländer där yrket reglerats. En sökande som uppfyllde de kriterier som fastställts i en sådan gemensam plattform skulle beviljas dispens från kompensationsåtgärder i en mottagande medlemsstat, dvs. de gemensamma plattformarna var inte något verktyg för automatiskt erkännande.

72Skäl 25 i ändringsdirektivet, samt artiklarna 49a och 49b i det moderniserade yrkeskvalifi- kationsdirektivet.

73Artikel 56.4 c i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

74Artikel 49a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

215

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

Yrket som omfattas av ramverket är reglerat, eller utbildningen som leder till yrket är reglerad, i minst en tredjedel av medlems- staterna.

Den gemensamma uppsättningen av kunskaper, färdigheter och kompetenser utgör en kombination av vad som krävs i utbild- ningssystem tillämpliga i minst en tredjedel av medlemsstaterna (oberoende av om man förvärvat dessa kunskaper inom ramen för en allmän utbildning vid universitet eller högskola, eller inom ramen för en yrkesutbildning).

Den gemensamma referensramen bygger på de nivåer som definieras i bilaga II i rekommendationen om kvalifikationer för livslångt lärande75 och täcks inte av en annan gemensam utbild- ningsram eller det automatiska erkännandet i direktivets avdel- ning III kapitel III.

Utbildningsramen har utarbetats i enlighet med ett öppet förfarande som inbegriper relevanta intressenter från medlems- stater där yrket inte är reglerat.

Utbildningsramen tillåter medborgare från samtliga medlems- stater att utnyttja den gemensamma utbildningsramen utan att först behöva vara medlemmar i eller registrerade hos en yrkesorganisation.

De gemensamma utbildningsramarna kan även avse specialiseringar av ett yrke förutsatt att specialiseringarna rör yrkesverksamhet där tillträdet till och utövandet av verksamheten regleras i de medlems- stater där yrket redan erkänns automatiskt, men inte specialiseringen i sig.

Ett medlemsland ska undantas från skyldigheten att införa den gemensamma utbildningsramen, och behöver därigenom inte auto- matiskt erkänna yrkeskvalifikationer som förvärvats enligt utbild- ningsramen, om ett av följande villkor är uppfyllda:

Ingen utbildningsinstitution i landet erbjuder sådan utbildning i det berörda yrket.

Införandet av den gemensamma utbildningsramen skulle ha negativa konsekvenser för hur landets utbildnings- och yrkes- utbildningssystem är uppbyggt.

75 Europaparlamentet och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande.

216

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

Väsentliga skillnader mellan utbildningsramen och den utbild- ning som krävs nationellt utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen, folkhälsan eller tjänstemottagarnas säker- het och miljöskyddet.

Kommissionen får inom tre månader begära förtydliganden från medlemsstaten om i vad mån villkoren för att inte tillämpa en gemensam utbildningsram kan anses vara uppfyllda. En sådan begäran måste besvaras inom tre månader.

Kommissionen fattar beslut om att fastställa en gemensam utbildningsram genom delegerade akter, och kan även anta dele- gerade akter för att ange nationella yrkeskvalifikationer och natio- nella yrkestitlar som omfattas av automatiskt erkännande i enlighet med den gemensamma utbildningsram som antagits.

Medlemsstaterna ska inom sex månader efter det att en dele- gerad akt om en gemensam utbildningsram antagits informera om de nationella kvalifikationerna och förekommande yrkestitlar som berörs av den gemensamma utbildningsramen samt i vad mån man önskar göra undantag från att tillämpa utbildningsramen och motiven till detta.

4.13.4.2 Gemensamma utbildningsprov76

Med ett gemensamt utbildningsprov avses ett standardiserat lämplighetsprov som finns tillgängligt i alla deltagande medlemsstater och som är reserverat för innehavare av en särskild yrkeskvalifikation. Medlemsstaterna ska godta sådana kvalifikationer som godkänts vid ett gemensamt utbildningsprov och ge innehavaren tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som dem som förvärvat yrkes- kvalifikationer i enlighet med nationella krav.

Yrkesorganisationer på unionsnivå såväl som yrkesorganisa- tioner eller behöriga myndigheter på nationell nivå från minst en tredjedel av medlemsstaterna får föreslå gemensamma utbildnings- prov som uppfyller följande villkor:

Det gör det möjlighet för fler yrkesutövare att arbeta i andra medlemsländer.

76 Artikel 49b i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

217

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

Yrket som omfattas av utbildningsprovet är reglerat, eller utbildningen som leder till yrket är reglerad, i minst en tredjedel av medlemsstaterna.

Det gemensamma utbildningsprovet har utarbetats i enlighet med ett öppet förfarande som inbegriper relevanta intressenter från medlemsstater där yrket inte är reglerat.

Medborgare från samtliga medlemsstater får delta i det gemensamma utbildningsprovet och medverka i den praktiska organiseringen av ett sådant prov i medlemsstaterna utan att först behöva vara medlemmar i eller registrerade hos en yrkesorganisation.

En medlemsstat ska undantas från skyldigheten att anordna ett gemensamt utbildningsprov och bevilja automatiskt erkännande om ett av följande villkor uppfylls:

Det berörda yrket är inte reglerat i landet.

Innehållet i det gemensamma utbildningsprovet minskar inte i tillräcklig utsträckning de allvarliga hot mot folkhälsa eller tjänstemottagarnas säkerhet som är relevanta i landet.

Innehållet i utbildningsprovet kommer göra yrket betydligt mindre attraktivt jämfört med de nationella kraven.

Kommissionen får inom tre månader begära förtydliganden från medlemsstaten om i vad mån villkoren för att inte tillämpa ett gemensamt utbildningsprov kan anses vara uppfyllda. En sådan begäran måste besvaras inom tre månader.

Kommissionen fattar genom delegerat akt beslut om att fast- ställa innehållet i ett gemensamt utbildningsprov och de krav som gäller för att göra och klara provet. Kommissionen får även anta en genomförandeakt för att ange de medlemsstater där utbildnings- provet ska anordnas, hur ofta det ska anordnas under ett kalenderår och övriga arrangemang som krävs för anordnandet av proven i medlemsstaterna.

Medlemsstaterna ska inom sex månader efter det att en delegerad akt om ett gemensamt utbildningsprov antagits informera om den tillgängliga kapaciteten för att anordna sådana prov, samt i vad mån man önskar göra undantag från att tillämpa det gemensamma utbildningsprovet och motiven till detta.

218

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

4.13.5Granskning av nationella krav och rapportering till kommissionen

4.13.5.1 Rapportering

Det är viktigt att på förhand kunna skaffa sig information om vad som gäller i ett annat land om man överväger att söka jobb där eller erbjuda sina tjänster som egenföretagare, men också om man står i begrepp att anlita en person som förvärvat kompetens i ett annat land. För att öka transparensen och säkerställa att de krav som upprätthålls för viss typ av verksamhet i medlemsländerna inte är mer långtgående än nödvändigt, krävs i det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivets artikel 59 en ingående inventering av situationen i de olika medlemsländerna (den s.k. transparens- artikeln).

Medlemsländerna ska lämna över följande information till kommissionen, senast den 18 januari 2016;

En förteckning över befintliga reglerade yrken där det även anges vilken verksamhet varje yrke omfattar.

En förteckning över reglerade utbildningar med särskilt upplägg.

En förteckning över yrken där man avser utöva en förhands- kontroll av yrkeskvalifikationerna innan tillfällig verksamhet får tillåtas samt en motivering av varför förhandskontrollen är nödvändig.

Alla ändringar av dessa förteckningar ska anmälas till kommissionen utan dröjsmål.

Medlemsstaterna ska via IMI anmäla till kommissionen de lagar och andra författningar som antas när det gäller utfärdande av bevis på formella kvalifikationer inom de yrken som omfattas av det automatiska erkännandet i kapitel III.77 Anmälan ska innehålla uppgifter om utbildningsprogrammens längd och innehåll.

Kommissionen ska genom delegerade akter uppdatera de titlar som medlemsstaterna antagit som bevis på formella kvalifikationer, och i tillämpliga fall, de organ som utfärdar bevis om formella kvalifikationer; de intyg som åtföljer dessa bevis samt motsvarande yrkestitlar återgivna i bilaga V, förutsatt att författningarna är i linje

77 Artikel 21a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Om lagarna och författ- ningarna reglerar bevis på formella kvalifikationer för arkitekter ska anmälan också göras till övriga medlemsstater.

219

Det moderniserade direktivet

SOU 2014:19

med villkoren i kapitel III (dvs. avseende automatiskt erkännande baserad på samordning av minimikrav för utbildning). Om kommissionen däremot anser att sådana anmälda författningar inte överensstämmer med villkoren, ska kommissionen genom en genomförandeakt förkasta de begärda ändringarna i bilaga V.

Vidare ska medlemsstaterna senast 18 januari 2016 underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtas för att uppmuntra fort- bildning för de yrken som omfattas av det automatiska erkännandet utifrån samordnade minimikrav på utbildning.78

4.13.5.2 Ömsesidig utvärdering av regelkrav

Enligt transparensartikeln ska medlemsländerna även granska de krav som begränsar tillträdet till eller utövandet av ett yrke till dem som innehar särskilda yrkeskvalifikationer,79 i syfte att kontrollera att de nationella kraven överensstämmer med principerna om icke- diskriminering och proportionalitet och är motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset. Efter att ha genomfört en sådan granskning80 ska medlemsländerna lämna uppgifter om de krav man avser behålla och en motivering om att de uppfyller det s.k. inremarknadstestet. Införs det nya krav, ska medlemsstaten lämna en motsvarande redogörelse till kommissionen senast sex månader efter att kraven införts.

Medlemsländerna ska senast den 18 januari 2016 och därefter fortlöpande vartannat år informera kommissionen om krav som mildras eller tagits bort för att dels kunna ligga till grund för en diskussion mellan medlemsländerna, dels som underlag till kom- missionens sammanfattande rapport som ska läggas fram till Europaparlamentet och rådet senast 18 januari 2017.

Vid sidan av denna inventering av reglerade yrken ska medlems- länderna vartannat år lämna en rapport om tillämpningen av det system som inrättas genom det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet.81 Rapporten ska innehålla statistik över beslut som fattats, inklusive beslut om partiellt tillträde, samt en beskrivning av de viktigaste problemen som uppstått vid tillämpningen av

78Artikel 22b i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

79Artikel 59.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Granskningen omfattar även användningen av yrkestitlar och vilken verksamhet som ryms inom ramen för en yrkestitel.

80För den ömsesidiga utvärderingen, se även kommissionens meddelande om utvärdering av nationella bestämmelser för utövande av vissa yrken, KOM (2013) 676 slutlig.

81Artikel 60 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

220

SOU 2014:19

Det moderniserade direktivet

direktivet. Utifrån denna information ska kommissionen senast den 18 januari 2019, och därefter vart femte år, publicera en rapport om genomförandet av direktivet. Den första rapporten ska fokusera på de nyheter det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet medför (bl.a. yrkeskortet, moderniseringen av vilka kunskaper, färdigheter och kompetenser som krävs för automatiskt erkännande utifrån de samordnade utbildningarna, de gemensamma utbildningsramarna och utbildningsproven).

221

5Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet

5.1Förhållandet till tjänstedirektivet

Av regeringens direktiv framgår att det ingår i utredningens uppdrag att analysera yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till den när- liggande regleringen och det administrativa samarbetet inom ramen för Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden (tjänstedirektivet).

5.1.1Likheter och skillnader

Tjänstedirektivet antogs året efter det ursprungliga yrkeskvalifika- tionsdirektivet med motsvarande syfte: att öka möjligheterna till fri rörlighet över nationsgränserna. Båda direktiven upprätthåller för- dragets utgångspunkt att medlemsländer inte kan ställa lika långtgående nationella krav på tjänster som tillhandahålls tillfälligt som på tjänsteutövare som väljer att etablera sig i landet.

Yrkeskvalifikationsdirektivets tillämpningsområde är både mer begränsat och mer omfattande än tjänstedirektivet. Å ena sidan handlar yrkeskvalifikationsdirektivet enbart om en aspekt i ett tillståndsförfarande – nämligen i vad mån vissa kvalifikationer krävs för att få utöva ett visst yrke – å andra sidan omfattar yrkeskvalifi- kationsdirektivet fler verksamheter än tjänstedirektivet, eftersom vissa sektorer helt undantagits från tjänstedirektivets tillämpnings- område. Också regleringstekniken skiljer sig åt, yrkeskvalifika- tionsdirektivet utgår huvudsakligen från principen om ömsesidigt erkännande medan tjänstedirektivet utgår från en samordning av vilka krav som nationellt kan tillåtas.

I tjänstedirektivet stadgas att yrkeskvalifikationsdirektivet ska ha företräde framför tjänstedirektivet. Detta framgår såväl i allmänna

223

Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet

SOU 2014:19

ordalag – för det fall en konflikt mellan direktiven uppstår1 – som inom ramen för specifika bestämmelser om tillståndsförfaranden,2 etableringskrav3 och tillfällig tjänsteutövning.4

5.1.2Tolkningsproblem

Under den ömsesidiga utvärdering som gjordes i samband med genomförandet av tjänstedirektivet blev det tydligt att medlems- länderna gjort olika tolkningar av det faktum att yrkeskvalifikations- direktivet getts företräde framför tjänstedirektivet. Vissa länder ansåg att de yrken som omfattades av yrkeskvalifikationsdirektivet därmed inte omfattades alls av tjänstedirektivet och dess krav på granskning och utvärdering av nationell reglering. Det var också oklart vilken typ av nya nationella krav som skulle anmälas till kommissionen i enlighet med tjänstedirektivet, om anmälningskravet även omfattade nya eller förändrade yrkesregleringar. I det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet stadgas uttryckligen att förändringar i regelverket för reglerade yrken ska anmälas till kommissionen.5

I detta avsnitt redogörs för tolkningsproblem avseende dels de särskilda undantag som gjorts i tjänstedirektivet till förmån för yrkeskvalifikationsdirektivets tillståndsförfarande, etableringskrav och tillfällig tjänsteutövning, dels vad gäller handläggningen av tillståndsärenden, dvs. regleringen av tidsfrister och krav på bifo- gade handlingar i respektive direktiv.

5.1.2.1Särskilda undantag från tjänstedirektivet

Tillståndsförfaranden och etableringskrav

I tjänstedirektivet stadgas att sådana aspekter av ett tillståndsför- farande som regleras direkt eller indirekt av andra unionsinstrument inte ska omfattas av tjänstedirektivets avsnitt om tillstånds-

1Artikel 3.1 d i tjänstedirektivet.

2Artikel 9.3 i tjänstedirektivet.

3Artikel 15.2 d i tjänstedirektivet.

4Artikel 17.6 i tjänstedirektivet.

5Artikel 59.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, med den skillnaden att anmälan enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska göras senast 6 månader efter att en förändring i regelverket införts, dvs. någon anmälningsskyldighet föreligger inte på förslagsstadiet.

224

SOU 2014:19

Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet

förfaranden.6 Givet formuleringen (aspekter av ett tillståndsförfarande) uppstod en diskussion om i vad mån tjänstedirektivet krävde att medlemsländerna utvärderade sina krav på att yrkesutövaren måste inneha vissa yrkeskvalifikationer för att kunna verka inom ett yrke eller tillhandahålla tjänster.

Därutöver kräver tjänstedirektivet en utvärdering av sådana nationella regler som innebär att endast vissa tjänsteleverantörer stadigvarande får starta tjänsteverksamhet på grund av verksam- hetens särskilda karaktär. Undantag från kravet på utvärdering görs för bl.a. områden som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet. Det diskuterades i vad mån detta innebar att området för yrkes- kvalifikationer skulle undantas från tjänstedirektivets tillämpnings- område i sin helhet,7 eller om krav på viss kompetens för tjänste- leverantörer som vill etablera sig stadigvarande i ett land inte omfattades av yrkeskvalifikationsdirektivet och följaktligen borde utvärderas enligt tjänstedirektivet.

I det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet har det klar- gjorts att medlemsländerna måste utvärdera och motivera varför vissa kvalifikationer krävs för tillträde till viss yrkesutövning.8 Det ska gå att skaffa sig kännedom om nationella krav för att kunna utöva visst yrke, och information ska finnas lätt tillgänglig elektro- niskt.9 I samband med att medlemsstaterna informerar kommis- sionen om vilka yrken som nationellt reglerats måste man även redogöra för vilket skyddsintresse som ligger till grund för regle- ringen, ange på vad sätt regleringen får anses lämplig och propor- tionerlig och säkerställa att alla direkt eller indirekt diskrimi- nerande krav undanröjts.10

Tillfälligt tjänstetillhandahållande

Tjänstedirektivets regler om tillfälligt tjänsteutövande ska inte gälla för sådana krav som innebär att ett yrke förbehålls en viss yrkes- kategori.11 Det uppstod en diskussion om i vad mån uttrycket yrkeskategori korresponderade med definitionen av yrkeskvalifika-

6Artikel 3.1 d i tjänstedirektivet.

7Jfr skäl 31 i tjänstedirektivet.

8Artikel 59.2 och 59.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

9Artikel 57a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

10Artikel 59.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

11Artikel 17.6 i tjänstedirektivet.

225

Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet

SOU 2014:19

tioner i yrkeskvalifikationsdirektivet, eller om också andra krav skulle kunna omfattas av undantaget.12

I yrkeskvalifikationsdirektivet finns särskilda regler för yrkes- utövares rätt att tillfälligt bedriva tjänsteverksamhet i ett annat medlemsland där yrket är reglerat.13 Andra nationella krav som kan träffa den tillfälliga verksamheten, i form av t.ex. krav på viss juridisk form för att bedriva viss typ av verksamhet, regleras inte i yrkeskvalifikationsdirektivet utan omfattas av tjänstedirektivets bestämmelser.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet förtydligar i vissa avseenden förutsättningarna för tillfällig tjänsteutövning, inklusive skyldigheten att lämna en förhandsunderrättelse för det fall medlemsländerna väljer att införa en sådan skyldighet.14 Dessutom krävs att medlemsstaterna redogör för sådan verksamhet som reserveras till yrkesverksamma med särskilda kvalifikationer och fastställer vilken verksamhet som varje yrke omfattar för att utvärdera i vad mån regleringen är proportionerlig och grundar sig på krav motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset.15 Yrkeskvalifikationsdirektivets reglering av tillfällig verksamhet överensstämmer i övrigt i stor utsträckning med tjänstedirektivet.

5.1.2.2Handläggning av ärenden om tillstånd

I såväl tjänstedirektivet som yrkeskvalifikationsdirektivet finns förfaranderegler för myndigheternas handläggning av tillstånds- ärenden.

Tidsfrister

Tjänstedirektivet innehåller inga krav på någon absolut tidsgräns för handläggning av tillståndsärenden utan överlämnar till medlemsländerna att specificera och offentliggöra vilka tidsfrister som ska gälla.16 Tjänstedirektivet föreskriver att tillstånd ska anses

12Jfr skäl 88 i tjänstedirektivet.

13Artiklarna 5.1 a–b, artikel 7 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

14Se artiklarna 5 samt 7 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

15Artikel 59 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

16Artikel 13 i tjänstedirektivet.

226

SOU 2014:19

Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet

beviljat om inget annat meddelats inom de tidsfrister som med- lemslandet meddelat, s.k. tyst beviljande.

Yrkeskvalifikationsdirektivet å sin sida stadgar att myndig- heternas handläggning av ärenden om erkännande av yrkes- kvalifikationer ska fullföljas inom tre månader (med möjlighet till förlängning under vissa omständigheter).17 Uteblivet beslut eller ett avslag på tillståndsansökan ska kunna överklagas enligt nationell rätt. Denna reglering finns kvar oförändrad i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.18 Tyst beviljande, för det fall den behöriga myndigheten inte reagerar inom de angivna tidsfristerna, aktualiseras i yrkeskvalifikationsdirektivet enbart i de fall medlems- staten utnyttjat möjligheten att på förhand kontrollera yrkes- utövares kvalifikationer innan en yrkesverksam för första gången tillhandahåller en tjänst tillfälligt i landet.19 Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller vissa förtydliganden när det gäller tyst beviljande samt vad som ska gälla i samband med förfarandet kring utfärdande av europeiska yrkeskort men har på det stora hela lämnats oförändrad.20 Det har införts en uttrycklig hänvisning till att tidsfristerna börjar löpa även om tjänsteleveran- tören vänder sig direkt till den gemensamma kontaktpunkt som upprättats enligt tjänstedirektivet.21

Vid genomförandet av tjänstedirektivet uppmärksammade regeringen att problem kan uppstå med olika handläggningsfrister för myndigheternas prövning av tillstånd.22 Eftersom tillståndet ofta är nära förknippat med erkännandet av yrkeskvalifikationerna ansågs det meningslöst att föreskriva andra – kortare – handläggningstider för de tillståndsförfaranden som faller under tjänstedirektivet. I praktiken innebär det att tillståndsförfaranden som innefattar en prövning av tjänsteutövarens yrkeskvalifikationer enbart ska prövas inom ramen för yrkeskvalifikationsdirektivets tidsfrister (dvs. 3 + 1 månad), samt utan möjlighet till tyst beviljande.

17Artikel 51 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

18Artikel 51.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

19Artikel 7.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

20Se närmare artikel 7.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

21Artikel 57a.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

22Prop. 2008/09:187 s 106.

227

Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet

SOU 2014:19

Krav på handlingar som bifogas ansökan

Enligt huvudregeln i tjänstedirektivet får medlemsländerna inte kräva att dokument till stöd för en tillståndsansökan ska bifogas i original, bestyrkt kopia eller auktoriserad översättning.23 Undantag från denna huvudregel görs för bl.a. yrkeskvalifikationsdirektivet och de krav som finns reglerade i dess artikel 7.2 och artikel 50. Tjänstedirektivet tillåter att medlemsländerna begär bestyrkta kopior för de dokument som bl.a. styrker nationalitet, yrkes- kvalifikationer och laglig etablering.

Av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet framgår att samtliga krav, förfaranden och formaliteter som kan krävas med stöd av direktivet ska kunna slutföras enkelt, på avstånd och elektronisk väg.24 Regleringen har inspirerats av tjänstedirektivet. Det poängteras att det inte ska hindra de behöriga myndigheterna från att i ett senare skede, om det finns skälig grund för tvivel och är absolut nödvändigt, begära bestyrkta kopior. Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet klargör därigenom att bestyrkta kopior inte kan krävas annat än undantagsvis.

5.1.3Reglerade yrken i tjänstedirektivet

Undantag för yrkeskvalifikationsdirektivet görs enbart för det fall tillämpningen kommer i konflikt med tjänstedirektivets bestäm- melser.25 Tjänstedirektivet är tillämpligt på de övriga aspekter som nationellt kringgärdar de reglerade yrkenas förutsättningar att verka.

Marknadsföring

Tjänstedirektivet kräver till exempel att medlemsstaterna upphäver alla totalförbud för marknadskommunikation från reglerade yrken.26 Medlemsländerna ska säkerställa att reklam uppfyller de yrkesetiska regler som kan vara motiverade mot bakgrund av yrkesverksamhetens särdrag, och de yrkesetiska reglerna måste överensstämma med

23Artikel 5 i tjänstedirektivet.

24Förutom lämplighetsprov eller anpassningsperioden, artikel 57a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

25Artikel 3.1 i tjänstedirektivet.

26Artikel 24 i tjänstedirektivet.

228

SOU 2014:19

Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet

unionsrätten; vara icke-diskriminerande, proportionerliga och motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset.

Inom ramen för det svenska genomförandet av tjänstedirektivet identifierades bestämmelser om marknadsföring av reglerade yrken endast för advokater. Regeringen gjorde bedömningen att inga lagstiftningsåtgärder krävdes för att genomföra tjänstedirektivet. De yrkesetiska regler som fanns bland de inventerade yrkes- organisationerna bedömdes inte heller stå i strid med tjänste- direktivet.27

Information till tjänstemottagare

Tjänstedirektivet kräver också att tjänstemottagare ska kunna få tillgång till viss information om tjänsteleverantörer som utövar reglerade yrken, bl.a. uppgift om yrkesorganisation eller liknande organ där tjänsteleverantören är registrerad, och information om yrkestitel och det land där den utfärdats.28 Tjänstemottagare som begär det ska också kunna få information om vilka regler som gäller för det reglerade yrket i etableringsmedlemsstaten samt informa- tion om tillämpliga uppförandekoder, och om den yrkesverksamme är medlem i en yrkes- eller branschorganisation som erbjuder tvist- lösning.29

Yrkeskvalifikationsdirektivet å andra sidan ställer krav på att viss information på begäran ska överlämnas till de behöriga myndig- heterna i mottagarlandet.30 Det kan t.ex. handla om uppgifter om tillämpliga tillståndssystem i etableringsmedlemsstaten, yrkestitel eller bevis på formella kvalifikationer, momsregistreringsnummer eller uppgifter om försäkringsskydd eller annat skydd för yrkes- ansvar. Yrkeskvalifikationsdirektivet kräver inte att ovanstående uppgifter inhämtas31 och den information behöriga myndigheter kan inhämta fyller också en annan funktion än tjänstedirektivet, där det i första hand handlar om att underlätta möjligheten för tjänste- mottagare att göra informerade val. Däremot är tjänsteleverantörer som utövar verksamhet efter ett partiellt erkännande av yrkes-

27Prop. 2008/09:187 s. 159–160.

28Artikel 22.1 i tjänstedirektivet.

29Artikel 22.3 i tjänstedirektivet.

30Artikel 9 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

31Däremot anges uttryckligen att yrkeskvalifikationsdirektivet inte förhindrar krav på obligatoriskt försäkringsskydd för reglerade yrken inom yrkesverksamheter med konsekvenser för folkhälsan eller patientsäkerheten, se skäl 9 i ändringsdirektivet.

229

Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet

SOU 2014:19

kvalifikationerna förpliktade att informera tjänstemottagare om räckvidden av deras behörighet.32

På samma tema, information till tjänstemottagare, innehåller tjänstedirektivet allmänna skrivningar om att medlemsstaterna ska medverka till att bl.a. yrkesorganisationer samarbetar på unionsnivå för att förbättra tjänsternas kvalité, särskilt genom att underlätta utvärderingen av tjänsteleverantörernas kompetens.33 När tjänste- direktivet genomfördes i svensk rätt gjorde regeringen bedöm- ningen att det fanns stor potential för frivilliga insatser för att stärka förtroendet för tjänsteleverantörerna genom t.ex. kvalitets- märkning av yrkesorganisationer, men att det krävs ett samarbete med näringslivet, kommissionen och andra medlemsstater för att utarbeta en långsiktig plan för hur kompetens låter sig jämföras.34

Begränsningar av verksamhetskombinationer

Tjänstedirektivet tillåter att nationella regler förhindrar att viss typ av tjänsteverksamhet utövas inom ramen för annan typ av tjänste- verksamhet, om det är motiverat med hänsyn till yrkesetiska regler för reglerade yrken, och om det är nödvändigt för att säkerställa opartisk- het och oberoende.35 I Sverige måste t.ex. revisorer underställa Revi- sorsnämnden frågan om revisorn kan utöva annan verksamhet än revisorsverksamhet. Motsvarande regleringar finns för advokater, fastighetsmäklare samt för certifierings- och ackrediteringsorgan. Samtliga regelverk syftar till att garantera opartiskhet och oberoende och i samband med tjänstedirektivets genomförande gjorde regeringen bedömningen att inga åtgärder behövdes till följd av tjänste- direktivet.36 Denna aspekt regleras endast i tjänstedirektivet.

32Artikel 4f.5 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

33Artikel 26.3 i tjänstedirektivet.

34Prop. 2008/09:187 sid 170–171.

35Artikel 25.1 a i tjänstedirektivet.

36Prop. 2008/09:187 sid 168.

230

SOU 2014:19

Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet

5.1.4Kontaktpunkter

Tjänstedirektivet införde relativt omfattande krav på att alla formaliteter och förfaranden som krävs för att få utöva tjänste- verksamhet skulle kunna fullgöras via gemensamma kontakt- punkter.37 En ansenlig mängd information, inklusive information om krav på upptagande i yrkesregister, ska finnas tillgänglig via kontaktpunkterna.38 Kontaktpunkterna ska bistå kontaktpunkter i andra länder, tjänsteleverantörer och tjänstemottagare.39

Yrkeskvalifikationsdirektivets kontaktpunkt syftade till att tillhandahålla information om erkännande av yrkeskvalifikationer samt bistå yrkesverksamma som vill få sina kvalifikationer från ett land erkända i ett annat.40

I det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet har kontakt- punktens roll modifierats och dess verksamhet döpts om till rådgivningscentrum.41 Rådgivningscentrumen ska bistå sina mot- svarigheter i andra länder och medborgare som vill utöva sina rättigheter enligt direktivet. Information om nationell lagstiftning och dess tillämpning avseende reglerade yrken, information om sociallagstiftning och, i förekommande fall, yrkesetiska regler ska finnas tillgängligt via rådgivningscentrumen. Genom uttrycklig hänvisning till den kontaktpunkt som upprättats genom tjänste- direktivet, med detaljerad lista över vilken information som ska finnas tillgänglig hos kontaktpunkten,42 kompletterar de båda direktiven varandra när det gäller den information som ska finnas tillgänglig.

5.1.5Tillsyn vid tillfällig tjänsteverksamhet

I tjänstedirektivet finns regler för hur tillsynen över tillfällig tjänste- verksamhet ska gå till.43 I praktiken kan svenska regler upprätthållas mot tillfälliga tjänstetillhandahållare endast om de införts till följd av regler som harmoniserats på EU-nivå eller om de kan motiveras utifrån allmän ordning, allmän säkerhet, folkhälsa eller miljöskydd. I

37Artikel 6 i tjänstedirektivet.

38Artikel 7 samt artikel 21 i tjänstedirektivet.

39Artiklarna 28–35 i tjänstedirektivet.

40Artikel 57 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

41Artikel 57b i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

42Artikel 57 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

43Artikel 31 i tjänstedirektivet.

231

Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet

SOU 2014:19

andra fall, t.ex. för att upprätthålla strängare nationella djurskydds- krav, omfattas tjänsteutövaren av etableringslandets regler och tillsyn.44

Även i yrkeskvalifikationsdirektivet finns regler om tillsyn över tillfälligt verksamma yrkesutövare.45 Det land där den yrkesverk- samme temporärt befinner sig ska kunna tillämpa de yrkesregler som har direkt och specifikt samband med konsumentskydd och konsumentsäkerhet, samt disciplinära bestämmelser tillämpliga för yrket.

En tjänstetillhandahållare som förflyttar sig till ett annat land för att där bedriva tillfällig verksamhet måste enligt artikel 5 i yrkeskvalifikationsdirektivet vara lagligen etablerad i en medlems- stat och behörig att utöva samma yrke alternativt, om yrket inte är reglerat i etableringsstaten, ha minst ett års yrkeserfarenhet eller gått en reglerad utbildning. En yrkesutövare som inte uppfyller dessa krav kan inte härleda en rätt att utöva tillfällig verksamhet i ett annat land från yrkeskvalifikationsdirektivet. Behöriga myndig- heter i det mottagande landet är givetvis oförhindrade att agera mot sådana yrkesutövare som saknar erforderliga kvalifikationer och därmed rätt till fri rörlighet.

Den information som en behörig myndighet kan inhämta från etableringslandets behöriga myndighet (dvs. om tjänsteleverantören är lagligen etablerad, följer god sed och inte ådragit sig några yrkesrelaterade disciplinära eller straffrättsliga påföljder) vid tillfällig tjänsteverksamhet kan enligt det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet inte längre inhämtas vid varje tillhandahållande av tjänster utan enbart om det finns skälig grund för tvivel.46

Vad som kan kontrolleras genom tillsyn i enlighet med yrkes- kvalifikationsdirektivet hänför sig således enbart till sådant som har direkt samband med yrkeskvalifikationerna och yrkesutövningen, medan förseelser i övrigt, t.ex. miljöfarlig verksamhet, faller under tjänstedirektivets tillämpningsområde.

44Prop. 2008/09:187, s. 117.

45Artikel 5.3 samt skäl 8 och, för etablering skäl 11, i det ursprungliga yrkeskvalifikations- direktivet.

46Artikel 8 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

232

SOU 2014:19

Yrkeskvalifikationsdirektivets förhållande till tjänstedirektivet

Varningsmekanismen

Genom tjänstedirektivet inrättades ett europeiskt nätverk av nationella myndigheter för att utbyta information om allvarliga eller specifika omständigheter inom ramen för en tjänsteverksam- het som kan åstadkomma allvarlig skada för människors hälsa eller säkerhet, eller för miljön.47 Syftet med denna varningsmekanism är att underlätta ett administrativt samarbete mellan myndigheter i tillsynsärenden.

I det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet införs en varningsmekanism där behöriga myndigheter ska informera om yrkesutövare som av nationella myndigheter eller domstolar helt eller delvis begränsats eller förbjudits utöva verksamhet inom ett antal angivna yrkesområden med konsekvenser för hälso- och sjuk- vård eller barnomsorg.48 Varningsmekanismen syftar till att varna för individer med konstaterat bristfällig yrkesskicklighet.

Till skillnad från vad som är fallet för den varningsmekanism som upprättas enligt tjänstedirektivet, krävs för yrkeskvalifikations- direktivets varningsmekanism en myndighets ställningstagande kring yrkesutövarens fortsatta befogenheter att utöva yrket. Tjänstetill- handahållare som verkar inom ett reglerat yrke kan omfattas av varningsmekanismerna i båda direktiven.

47Artikel 32 i tjänstedirektivet.

48Artikel 56a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

233

6Yrkeskvalifikationsdirektivet och det svenska utbildningssystemet

Yrkeskvalifikationsdirektivet föreskriver att behöriga myndigheter automatiskt ska erkänna kvalifikationer som en sökande förvärvat i annat land i de fall där direktivet samordnat utbildningskraven för yrket i fråga. Så är fallet i fråga om yrkena läkare, sjuksköterska, tand- läkare, veterinär, barnmorska, apotekare och arkitekt. För dessa yrken, som omfattas av det automatiska erkännandet, kan den behöriga myndigheten inte närmare jämföra de bakomliggande utbildningarna utan får godta att det finns nationella variationer. Det ömsesidiga erkännandet bygger på antagandet att varje land säkerställer att respektive utbildning lever upp till direktivets minimikrav.

Det svenska högskolesystemet är decentraliserat för att ge så goda förutsättningar som möjligt för att utbildningarna ska kunna justeras till omvärlds- och kunskapsutveckling.1

I högskolelagen (1992:1434) och i högskoleförordningen (1993:100) anges kraven för högre utbildning och i bilagor till högskoleförordningen, förordningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet och förordningen (2007:1164) för Försvars- högskolan anges krav för respektive examen. Kraven anger utbild- ningens omfattning och vilka mål och övriga krav som varje student ska uppnå för att få examen. Målen avser kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderingsförmåga och förhållningssätt. Målen i lagar och förordningar syftar till hög kvalitet och effektivitet men ansvaret för utbildningarnas utformning och genomförande har delegerats till lärosätena. Det är således universitetens och högskolornas ansvar att besluta om det närmare innehållet i utbildningarna. Vilka kurser som ingår och blandningen mellan teoretiska och verksamhetsförlagda kurser kan sålunda skilja sig mellan olika universitet och högskolor trots att utbildningarna leder

1 Prop. 2008/09:175 s. 83.

235

Yrkeskvalifikationsdirektivet och det svenska utbildningssystemet

SOU 2014:19

till samma examen. Universiteten och högskolorna är skyldiga att utarbeta kurs- och utbildningsplaner för sina utbildningsprogram och kurser, och av högskoleförordningen framgår vad dessa planer ska innehålla.2

Universitetskanslersämbetet beslutar om tillstånd att utfärda examina för statliga universitet och högskolor. Regeringen med- delar föreskrifter om vilka examina som får utfärdas vid Sveriges lantbruksuniversitet och vid Försvarshögskolan samt beslutar om tillstånd att utfärda examina för enskilda utbildningsanordnare. Universitetskanslersämbetet har ansvar för att kontinuerligt utvärdera högskoleutbildningarna.3 Utbildningar som inte upp- fyller kraven för examen får omdömet ’bristande kvalitet’. Om identifierade brister inte åtgärdas inom ett år riskerar lärosätet att förlora examenstillståndet. Fram till och med juni 2013 har det fattats beslut om 912 utbildningar. Av dessa har 22 procent fått omdömet bristande kvalitet.4

6.1Utbildningar där minimikraven samordnats

6.1.1Läkarutbildningen

Enligt artikel 24.1 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet krävs för tillträde till medicinsk grundutbildning en betygshandling som ger tillträde till universitet för studierna i fråga. Av 7 kap. högskoleförordningen framgår att det för tillträde till studier vid universitet krävs grundläggande behörighet samt den särskilda behörighet som kan vara föreskriven.

Enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska utbildningen sammanlagt omfatta minst fem års studier, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och ska bestå av minst 5 500 timmars teoretisk och praktisk undervisning vid universitet eller under tillsyn av ett universitet.5 Den svenska läkarutbildningen omfattar 330 högskolepoäng (330 ECTS-poäng) vilket motsvarar fem och ett halvt års studier.6 Antalet timmar är inte reglerat men ett läsår omfattar 40 veckors studier och om man utgår från att heltids-

26 kap. 13–17 §§ högskoleförordningen.

3Se 1 och 2 §§ förordningen (2012:810) med instruktion för Universitetskanslersämbetet.

4Prop. 2012/13:1 s. 164.

5Artikel 24.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

6Bilaga 2 till högskoleförordningen.

236

SOU 2014:19 Yrkeskvalifikationsdirektivet och det svenska utbildningssystemet

studier kräver 40 timmar per vecka omfattar läkarutbildningen 8 800 timmar.

Direktivet lägger även fast vilka kunskaper och färdigheter en läkarstudent ska ha förvärvat efter utbildningen. Ändrings- direktivet medför inga ändringar i detta avseende. I examens- ordningen i högskoleförordningen framgår vilka grundläggande kunskaper och färdigheter som krävs för en läkarexamen.

6.1.2Specialistläkarutbildning

Enligt artikel 25 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet krävs det för tillträde till specialistläkarutbildning att den sökande har genomgått medicinsk grundutbildning med godkända resultat och att specialistläkarutbildningen ska omfatta teoretisk och prak- tisk utbildning. Beroende på vilken inriktning specialiseringen avser ställer direktivet olika krav på utbildningens längd, men i inget fall överstiger kraven fem år.7 Utbildningen ska ske under kontroll av behöriga myndigheter eller organ samt bedrivas på heltid vid sär- skilda inrättningar som erkänts av de behöriga myndigheterna. Utbildningen förutsätter medverkan i all medicinsk verksamhet på den avdelning där utbildningen äger rum, inklusive jourtjänst- göring, så att den blivande specialistläkaren ägnar all sin yrkesverk- samhet åt denna praktiska och teoretiska utbildning under hela arbetsveckan och under hela året på de villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna.

Enligt patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) ska en legitimerad läkare som vill uppnå specialistkompetens genomgå vidareutbildning under minst fem år för att förvärva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som föreskrivits för den sökta specialistkompetensen. Specialistkompetensen ska förvärvas genom specialiseringstjänstgöring som läkare under handledning och genom deltagande i kompletterande utbildning.8 Av Socialstyrelsens före- skrifter framgår möjliga specialiseringar samt vilka kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som ska gälla för varje specialist- kompetens (målbeskrivningar).9

7Punkt 5.1.3 i bilaga V till det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

84 kap. patientsäkerhetsförordningen.

9Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:17) om läkarnas speciali- seringstjänstgöring.

237

Yrkeskvalifikationsdirektivet och det svenska utbildningssystemet

SOU 2014:19

6.1.3Särskild allmänläkarutbildning

Enligt artikel 28 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet krävs det för tillträde till särskild allmänläkarutbildning ett fullgjort program för medicinsk grundutbildning med godkända resultat. Sedan tidigare gäller att utbildningen ska ske på heltid och omfatta två eller tre års studier beroende på när beviset utfärdats. I direk- tivet anges vidare vilken typ av praktik som ska ingå samt inom vilken typ av vårdinrättningar utbildningen ska ske.

I Sverige fanns tidigare en speciell kompetensnivå för läkare som kallades Allmänpraktiserande läkare, eller Europaläkare, men denna kategori har avskaffats. Kommissionen ansåg att Sveriges system med två yrkeskvalifikationer inom allmänpraktik, allmänprakti- serande läkare (Europaläkare) och specialist i allmänmedicin, stod i strid med EU-rätten eftersom systemet hindrade den fria rörlig- heten på den inre marknaden.10 Sedan den 1 juli 2012 är det därför de krav som ställs för att bli specialist inom allmänmedicin som ska uppfylla direktivets krav på särskild allmänläkarutbildning.11

En person med särskild allmänläkarutbildning från en annan medlemsstat ska i Sverige automatiskt erkännas som specialist i allmänmedicin.

6.1.4Sjuksköterskeutbildning

För att bli antagen till utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska det enligt artikel 31.1 i det moder- niserade yrkeskvalifikationsdirektivet antingen krävas tolv års allmän skolutbildning som ger behörighet till universitet eller hög- skolor med en erkänd likvärdig nivå, eller minst tio års allmän skol- utbildning som ger behörighet till en yrkesskola eller ett yrkes- utbildningsprogram för sjuksköterskor. Till skillnad från de övriga yrkena för vilka utbildningskraven samordnats specificeras i direk- tivet att förkunskapskraven för att kunna antas till sjuksköterske- utbildningen är ett visst antal års skolutbildning istället för som t.ex. för läkare, en betygshandling som ger tillträde för studier.

Den svenska sjuksköterskeutbildningen är en högskoleutbild- ning som enligt direktivet ska kunna sökas efter tolv års allmän

10 Regeringens skrivelse 2011/12:105, Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 2011, s. 311 ff.

11 Den som har anställning i Sverige utifrån Europaläkarkompetens är efter den 1 juli 2012 även fortsättningsvis behörig för anställning.

238

SOU 2014:19

Yrkeskvalifikationsdirektivet och det svenska utbildningssystemet

skolutbildning. För att bli antagen till den svenska sjuksköterske- utbildningen krävs, precis som för all annan högskoleutbildning, grundläggande behörighet samt den särskilda behörighet som kan vara föreskriven.12

Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska enligt artikel 31 i det moderniserade yrkeskvalifi- kationsdirektivet omfatta sammanlagt tre års utbildning, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, bestående av minst 4 600 timmars teoretisk och klinisk undervisning. Den svenska sjuksköterske- utbildningen omfattar 180 högskolepoäng (180 ECTS-poäng), vilket motsvarar tre års studier.13 Antalet timmar är inte reglerat, men ett läsår omfattar 40 veckors studier och om man utgår från att heltidsstudier kräver 40 timmar per vecka omfattar sjuk- sköterskeutbildningen 4 800 timmar.

Direktivet reglerar även fördelningen mellan teoretisk och klinisk utbildning, vilka ämnen som ska ingå och vilka kunskaper och färdigheter examinerade sjuksköterskor ska inneha.14

6.1.5Tandläkarutbildning

Enligt artikel 34.1 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska det krävas att den sökande till grundläggande tandläkarutbildning innehar ett examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berättigar honom eller henne att bli antagen till den aktuella utbild- ningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat. För att bli antagen till den svenska tand- läkarutbildningen krävs, precis som för all annan högskoleutbildning, grundläggande behörighet samt den särskilda behörighet som kan vara föreskriven.15

Utbildningen till tandläkare ska enligt det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet omfatta minst fem års studier, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och ska bestå av minst 5 000 timmars teoretisk och praktisk utbildning. Den svenska tandläkarexamen omfattar 300 högskolepoäng (300 ECTS-poäng) vilket motsvarar fem års studier.16 Antalet timmar är inte reglerat men ett läsår

127 kap. 2 § högskoleförordningen.

13Bilaga 2 till högskoleförordningen.

14Se artikel 31 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet samt punkt 5.2.1 i bilaga V till direktivet.

157 kap. 2 § högskoleförordningen.

16Bilaga 2 till högskoleförordningen.

239

Yrkeskvalifikationsdirektivet och det svenska utbildningssystemet

SOU 2014:19

omfattar 40 veckors studier och om man utgår från att heltids- studier kräver 40 timmar per vecka omfattar tandläkarutbildningen 8 000 timmar.

Direktivet reglerar även vilka ämnen som ska ingå och vilka kunskaper och färdigheter examinerade tandläkare ska inneha.17

6.1.6Specialisttandläkarutbildning

Enligt artikel 35 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska det för att bli antagen till utbildning för specialisttandläkare krävas en fullgjord grundläggande tandläkarutbildning eller bevis på förvärvade rättigheter. I Sverige krävs det att man utövat allmän tandläkarpraktik under minst två år efter att ha fått legitimation som tandläkare för att kunna utbilda sig till specialisttandläkare.18

Utbildningen till specialisttandläkare ska omfatta teoretisk och praktisk utbildning vid universitet, behandlingscentrum för studier och forskning eller, i förekommande fall, annan vårdinrättning som godkänts av behöriga myndigheter eller organ i detta syfte.19 Utbildning till specialisttandläkare ska omfatta minst tre år, och ska bedrivas under tillsyn av behöriga myndigheter eller organ. Den ska innebära personlig medverkan och ansvarstagande av den blivande tandläkaren i verksamheten på avdelningen i fråga.20

Den svenska specialisttandläkarutbildningen är treårig och kompetensen förvärvas genom tjänstgöring som tandläkare under handledning vid en klinik som godkänts av Socialstyrelsen och genom deltagande i kompletterande utbildning.21 Av Social- styrelsens föreskrifter följer vilka kunskaper, färdigheter och för- hållningssätt som skall gälla för varje specialistkompetens (mål- beskrivningar).22

17Se artikel 34 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet samt punkt 5.3.1 i bilaga V till direktivet.

184 kap. 2 § patientsäkerhetsförordningen.

19Artikel 35.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

20Ibid.

214 kap. 2 § patientsäkerhetsförordningen samt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1993:4); Tandläkarnas specialiseringstjänstgöring.

22Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1993:4); Tandläkarnas speciali- seringstjänstgöring.

240

SOU 2014:19

Yrkeskvalifikationsdirektivet och det svenska utbildningssystemet

6.1.7Veterinärutbildning

Enligt artikel 38.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska det för att bli antagen till veterinärutbildningen krävas att den sökande innehar examensbevis eller bevis på formella kvalifika- tioner som berättigar honom eller henne att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som till- erkänts likvärdig ställning i en medlemsstat när det gäller denna utbildning. För att bli antagen till den svenska veterinärutbild- ningen krävs, precis som för all annan högskoleutbildning, grund- läggande behörighet samt den särskilda behörighet som kan vara föreskriven.23

Vidare ska utbildningen enligt artikel 38.1 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet omfatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, eller därutöver ett likvärdigt antal ECTS-poäng. Veterinärexamen ingår i den speciella examensordning som reglerar utbildningar vid Sveriges lantbruks- universitet.24 Där fastställs att den svenska veterinärutbildningen omfattar 330 högskolepoäng (330 ECTS-poäng) vilket motsvarar fem och ett halvt års studier på heltid. Direktivet reglerar även vilka ämnen som ska ingå och vilka kunskaper och färdigheter exami- nerade veterinärer ska inneha.25

237 kap. 2 § högskoleförordningen.

24Bilagan till förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet.

25Artikel 38.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet samt punkt 5.4.1 i bilaga V till direktivet.

241

Yrkeskvalifikationsdirektivet och det svenska utbildningssystemet

SOU 2014:19

6.1.8Barnmorskeutbildning

Enligt artikel 40.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet finns det två alternativa utbildningsvägar för barnmorskor. En för länder där barnmorskeutbildningen är en egen utbildning från grunden (utbildningsväg 1) och en för länder där barnmorske- utbildningen är en påbyggnadsutbildning för sjuksköterskor (utbildningsväg 2). I Sverige krävs det sjuksköterskeexamen för behörighet till barnmorskeutbildningen26 och Sverige tillämpar sålunda den senare utbildningsvägen.

För länder som tillämpar utbildningsväg 2 gäller att utbild- ningen ska omfatta minst 18 månaders studier på heltid.27 I Sverige är utbildningen till barnmorska på avancerad nivå i högskolan och leder till barnmorskeexamen som ligger till grund för legitimation som barnmorska. Den svenska barnmorskeutbildningen omfattar 90 högskolepoäng (90 ECTS-poäng), vilket motsvarar ett och ett halvt års heltidsstudier.28 Direktivet reglerar även vilka ämnen som ska ingå och vilka kunskaper och färdigheter examinerade barnmorskor ska inneha.29

6.1.9Apotekarutbildning

Enligt artikel 44.1 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska det för att bli antagen till apotekarutbildningen krävas att den sökande innehar examensbevis eller bevis på formella kvalifika- tioner som berättigar honom/henne att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat när det gäller denna utbildning. För att bli antagen till den svenska apotekarutbildningen krävs, precis som för all annan högskoleutbildning, grundläggande behörighet samt den särskilda behörighet som kan vara före- skriven.30

Vidare ska utbildningen enligt artikel 44.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet omfatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning. I högskole- förordningen fastställs att den svenska apotekarexamen omfattar

26Bilaga 2 till högskoleförordningen.

27Artikel 40.1.b i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

28Bilaga 2 till högskoleförordningen.

29Artikel 40.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet samt punkt 5.5.1 i bilaga V till direktivet.

307 kap. 2 § högskoleförordningen.

242

SOU 2014:19

Yrkeskvalifikationsdirektivet och det svenska utbildningssystemet

300 högskolepoäng (300 ECTS-poäng) vilket motsvarar fem års studier på heltid. Direktivet reglerar även fördelningen mellan teoretisk och praktisk undervisning och praktik på apotek, vilka ämnen som ska ingå och vilka kunskaper och färdigheter exami- nerade apotekare ska inneha.31

6.1.10Arkitektutbildning

För arkitektutbildningen fastställer det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet inget krav avseende behörighet till utbild- ningen.

Enligt artikel 46 i det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet ska arkitektutbildningen omfatta sammanlagt minst fem års studier på heltid vid universitet eller jämförbar läroanstalt eller minst fyra års studier på heltid vid universitet eller jämförbar läroanstalt jämte ett bevis på två års yrkespraktik. Enligt högskole- förordningen omfattar den svenska arkitektutbildningen 300 hög- skolepoäng (300 ECTS-poäng), vilket motsvarar fem års heltids- studier. Någon obligatorisk praktik är inte föreskriven och Sverige har sålunda valt den första utbildningsvägen. Direktivet reglerar även vilka färdigheter examinerade arkitekter ska inneha.32

6.2Reglerade utbildningar

För reglerade yrken som inte omfattas av det automatiska erkännandet utifrån samordnade utbildningskrav är behöriga myndigheter hänvisade till att bedöma utländska kvalifikationer i enlighet med den generella ordningen. Enligt den generella ord- ningen för erkännande av bevis på formella kvalifikationer ska tillträde till ett yrke och rätten att utöva det beviljas sökande som på heltid i ett år utövat yrket i fråga i en annan medlemsstat där yrket inte är reglerat. I de fall den sökande kan uppvisa ett bevis på formella kvalifikationer från en reglerad utbildning får krav på ett års utövande av yrket däremot inte ställas.33 För personer som har en examen från en reglerad utbildning i Sverige underlättas därigenom tillträdet till ett reglerat yrke i andra länder även om

31Artikel 44.2–3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet samt punkt 5.6.1 i bilaga V till direktivet.

32Artikel 46.2–3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

33Artikel 13.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

243

Yrkeskvalifikationsdirektivet och det svenska utbildningssystemet

SOU 2014:19

yrket inte reglerats i Sverige. För att underlätta tillämpningen av denna regel åläggs medlemsstaterna att i kontaktpunkten för tjänster lista samtliga nationella reglerade utbildningar.34 I kontakt- punkten för tjänster ska även alla utbildningar med speciellt upp- lägg listas. Med detta avses yrkesutbildningar kopplade till regle- rade yrken.35

Enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet är en reglerad utbildning all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletteras genom yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkes- utövning. Utformningen av och nivån på yrkesutbildningen, prov- tjänstgöringen eller yrkesutövningen ska fastställas i den berörda medlemsstatens lagar och andra författningar, eller övervakas eller godkännas av den för ändamålet utsedda myndigheten.36

6.2.1Reglerade utbildningar i gymnasieskolan

I gymnasieskolan37 finns det 18 nationella program varav tolv yrkesprogram och sex högskoleförberedande program. Samtliga program är treåriga. Regeringen har därutöver i propositionen Gymnasieingenjörsutbildning för konkurrenskraft och tillväxt föreslagit att det ska införas en vidareutbildning i form av ett fjärde tekniskt år i gymnasieskolan.38 Yrkesprogrammen ska utgöra grund för yrkesverksamhet och fortsatt yrkesutbildning. Inom de tolv yrkesprogrammen finns det i sin tur totalt 42 olika inriktningar. Vissa av dessa inriktningar leder till specifika yrken, såsom frisör eller plåtslagare, medan andra inriktningar, som husbyggnad, omfattar ett flertal olika yrkeskategorier.39

De ämnen och kurser som ska ingå i respektive nationellt program definieras i författning.40 För att få bedriva en utbildning som avviker från de nationella programmen måste Skolverket lämna tillstånd. Skolverket är skyldigt att samråda med Univer-

34Artikel 57.1.d i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, se även avsnitt 9.4.

35Artiklarna 57.1.d samt 11.1.c.ii i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

36Artikel 3.1.e i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

37Inom gymnasiesärskolan, som vänder sig till elever med en utvecklingsstörning, finns nio yrkesinriktade nationella program som pågår under fyra år.

38Prop.2013/14:188 Gymnasieingenjörsutbildning för konkurrenskraft och tillväxt.

39Bilaga 1 till gymnasieförordningen (2010:2039).

40Bilaga 3 till skollagen (2010:800), bilaga 1 till gymnasieförordningen, samt bemyndigande till Skolverket att meddela föreskrifter.

244

SOU 2014:19

Yrkeskvalifikationsdirektivet och det svenska utbildningssystemet

sitets- och högskolerådet och Myndigheten för yrkeshögskolan när det gäller utformningen av examensbevis.41

Det är Statens skolinspektion som ger tillstånd för fristående skolor att bedriva utbildning inom gymnasieskolan. Därutöver svarar myndigheten för kvalitetsgranskning av utbildningen. Statens skolinspektion kontrollerar genom sin tillsynsverksamhet att utbildningen som bedrivs av såväl fristående som kommunala huvudmän uppfyller de krav som följer av lagar och andra föreskrifter.42

6.2.2Reglerade utbildningar inom universitet och högskolor

Det anges i lag och förordning vilka utbildningsanordnare som kan ges tillstånd att utfärda examina, samt på vilken nivå. Universiteten har generellt tillstånd att utfärda högskoleexamen, kandidatexamen, magisterexamen, masterexamen, licentiatexamen och doktors- examen. Högskolor med statlig huvudman har generellt tillstånd att utfärda högskoleexamen, kandidatexamen och magisterexamen. De kan ansöka hos Universitetskanslersämbetet om tillstånd att utfärda masterexamen, licentiatexamen och doktorsexamen inom ett visst område. Enskilda utbildningsanordnare saknar generellt examenstillstånd. De måste alltid ansöka om examenstillstånd hos regeringen. För yrkesexamina och konstnärliga examina finns inga generella tillstånd. Alla utbildningsanordnare måste ansöka om dessa examenstillstånd. Vid ansökan tillsätts en bedömargrupp för att göra en bedömning av den tilltänkta utbildningen.

Högskoleutbildning ges vid 31 statliga universitet och högskolor (däribland Sveriges lantbruksuniversitet och Försvarshögskolan) samt vid 12 enskilda utbildningsanordnare med tillstånd att utfärda examen i enlighet med lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina.

Det finns totalt 35 yrkesexamina i bilaga 2 till högskoleförord- ningen (examensordningen). I bilagan till förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet finns ytterligare 12 yrkesexamina43 och i bilagan till förordningen för Försvarshögskolan ytterligare en.44 Av de yrkesexamina som ingår i bilaga 2 till högskoleförordningen är utbildningarna till läkare, sjuksköterska, tandläkare, apotekare, arkitekt och barnmorska sådana utbildningar där yrkeskvalifikations-

4128 § gymnasieförordningen.

422 kap. 1 § gymnasieförordningen samt 26 kap. 3 § 1 skollagen.

43Bilagan till förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet.

44Bilagan till förordningen (2007:1164) för Försvarshögskolan.

245

Yrkeskvalifikationsdirektivet och det svenska utbildningssystemet

SOU 2014:19

direktivet har samordnat minimikraven på utbildningens omfattning och innehåll. Detsamma gäller veterinärutbildningen som ingår i bilagan till förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet. Därutöver ställer yrkeskvalifikationsdirektivet minimikrav på utbildningens omfattning och innehåll för utbildningarna till specialistläkare och specialisttandläkare. Utbildningarna till specialistläkare och specialist- tandläkare regleras av Socialstyrelsens föreskrifter.

6.2.3Reglerade utbildningar inom yrkeshögskolan

Myndigheten för yrkeshögskolan analyserar arbetsmarknadens behov av yrkeshögskoleutbildningar och beslutar vilka utbildningar som ska ingå i yrkeshögskolan, samt beviljar statsbidrag till utbildnings- anordnarna. Yrkeshögskolan är sålunda behovsanpassad och vilka yrkesutbildningar som finns varierar beroende på förändringar i utvecklingen på arbetsmarknaden. Samtliga utbildningar är eftergymnasiala, avgiftsfria och berättigar till studiemedel från Centrala studiestödsnämnden. Från och med år 2014 finns förut- sättningar att bedriva yrkeshögskoleutbildning som finansieras med studerandeavgifter. Sådana utbildningar får inte statsbidrag, men kan berättiga de studerande till studiestöd. Utbildningarna kan leda till en yrkeshögskoleexamen efter minst ett år eller en kvalificerad yrkes- högskoleexamen efter minst två år. Utbildningsanordnare kan vara privata utbildningsföretag, kommuner, landsting och universitet och högskolor. Myndigheten för yrkeshögskolan granskar utbildningarnas kvalitet och resultat och utövar tillsyn över de utbildningsformer och utbildningar som ligger inom myndighetens ansvarsområde.45

Inom yrkeshögskolan finns det närmare 200 utbildnings- anordnare och över 600 utbildningar.46 Flera av dessa utbildningar gäller samma yrke men det betyder inte att utbildningarna är identiska. Bland utbildningarna finns även flera som anpassats för att uppfylla de kvalifikationskrav som uppställs för reglerade yrken, t.ex. utbildningarna till trafiklärare, hovslagare och anläggnings- dykare.

45Lagen (2009:128) om yrkeshögskolan samt förordningen (2009:130) om yrkeshögskolan.

46www.yrkeshogskolan.se, uppgift från november 2013.

246

Del två

Överväganden och förslag

7 Reglerade yrken i Sverige

7.1Allmänt om definitionen av reglerat yrke

Utredningens bedömning: Av yrkeskvalifikationsdirektivets definition av reglerat yrke följer att inte enbart sådan verk- samhet som utförs av en viss yrkesgrupp omfattas av direktivets tillämpningsområde. All sådan yrkesverksamhet där det, direkt eller indirekt, ställs krav på att yrkesutövaren innehar vissa bestämda kvalifikationer omfattas. Med kvalifikationer avses såväl ett bevis över teoretiska eller faktiska kunskaper som yrkeserfarenhet. Ett yrke är alltid att anse som reglerat för det fall det finns en skyddad yrkestitel som endast får användas av yrkesutövare med en viss kvalifikation.

Enligt artikel 3.1.a i yrkeskvalifikationsdirektivet utgör ett reglerat yrke:

en eller flera former av yrkesverksamhet där det genom lagar och andra författningar direkt eller indirekt krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten eller någon form av denna; i synnerhet ska användandet av en yrkestitel som genom bestämmelser i lagar och andra författningar enbart får användas av den som innehar en viss yrkeskvalifikation utgöra en form av utövande.

Enligt definitionen föreligger ett reglerat yrke om det för en eller flera former av yrkesverksamhet krävs bestämda yrkeskvalifika- tioner för tillträde till eller utövande av verksamheten eller någon form av denna. Begreppet ”yrkesverksamhet” är inte definierat i direktivet, men tillägget ”någon form av denna” indikerar att vad som avses inte endast är krav på kvalifikationer som gäller för en hel yrkesgrupp. Det vill säga, man kan inte utgå från vad som i vanligt tal avses med yrke i den meningen att endast sådana verk-

249

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

samheter som utförs av en klart avgränsad yrkesgrupp kan utgöra ett reglerat yrke i direktivets mening. Detta framgår även av definitionens sista led som föreskriver att skyddande av en yrkes- titel alltid ska anses utgöra en form av utövande om det för att använda titeln krävs vissa yrkeskvalifikationer. Ett exempel på detta är yrket auktoriserad tolk som är ett reglerat yrke i Sverige eftersom yrkestiteln är skyddad medan yrket tolk inte är reglerat eftersom det inte ställs några krav för att vara verksam inom detta yrke. Det kan också vara så att flera olika traditionella yrkesgrupper har de yrkeskvalifikationer som krävs för en viss verksamhet, till exempel kan såväl arkitekter som ingenjörer ha de yrkeskvalifikationer som krävs för att verka som kontrollansvarig enligt plan- och bygglagen (2010:900), se avsnitt 7.3.16.

Av direktivets definition följer även att kraven måste vara formulerade på ett visst sätt, dvs. direkt eller indirekt kräva vissa bestämda kunskaper eller kvalifikationer. Allmänna krav på yrkes- utövaren, t.ex. att han eller hon ska ha lämplig utbildning för yrket, eller känna till krav i författning kopplade till en viss yrkesutöv- ning, omfattas enligt utredningens bedömning inte eftersom kravet inte är preciserat närmare.

För att ett yrke ska kunna kategoriseras som oreglerat, och följaktligen heller inte ska omfattas av bestämmelserna i yrkes- kvalifikationsdirektivet, krävs det att lagstiftaren inte uppställer några krav på bestämda yrkeskvalifikationer för att få utöva yrkes- verksamheten eller någon form av denna. Det vill säga att vem som helst ska kunna utöva alla former av yrkesverksamheten, även de som saknar yrkeskvalifikationer.

7.1.1Olika sätt att reglera ett yrke

Av definitionen i artikel 3.1.a följer att det finns tre sätt att reglera ett yrke, genom att i lag eller författning kräva bestämda yrkes- kvalifikationer direkt eller indirekt samt genom att skydda yrkes- titeln.

250

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

7.1.1.1Direkt reglering

Med direkt reglering avses lagar, förordningar och föreskrifter som uttryckligen ställer krav på vissa bestämda yrkeskvalifikationer för att få utöva en yrkesverksamhet eller någon form av denna. Mot- satsvis gäller att personer som inte innehar dessa kvalifikationer är förbjudna att utöva yrket, eller som EU-domstolen uttrycker det:

Tillträdet till och utövandet av ett yrke ska anses vara direkt styrt av juridiska bestämmelser då det i värdmedlemsstatens lagar och andra författningar fastställs regler som har till följd att uttryckligen förbehålla denna yrkesutövning dem som uppfyller särskilda krav, och att förvägra dem som inte uppfyller dessa krav tillträde till densamma.1

7.1.1.2Indirekt reglering

För att fastställa om en indirekt reglering föreligger måste man se till vilka effekter krav i lagar, förordningar och förskrifter har för möjligheten att utöva en viss yrkesverksamhet eller form av denna. Även om det inte uttryckligen anges i en författning att det krävs bestämda yrkeskvalifikationer för att få utöva ett yrke kan för- fattningen få till effekt att det i praktiken blir olagligt att utöva yrket för personer som saknar viss kompetens. Så skulle exempelvis kunna vara fallet om en domstol eller myndighet i sin tillsyn eller genom allmänna råd tolkar en generell regel på ett sätt som innebär att personer som saknar kompetens bryter mot den generella regeln om de utövar yrket.

7.1.1.3Skyddad yrkestitel

Om det i lag, förordning eller föreskrift fastställs att endast personer med vissa yrkeskvalifikationer har rätt att använda en yrkestitel innebär det enligt ordalydelsen i artikel 3.1.a alltid att yrket ska anses vara reglerat. Det är det faktum att en yrkestitel skyddas som är det avgörande. Således anses yrket vara reglerat även om det är tillåtet för andra att utöva yrket så länge de inte använder den skyddade titeln.

1 Mål C-164/94, Aranitis, punkt 19. Detta mål rör dock det tidigare direktivet (89/48/EEG) om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier, men definitionen av ett reglerat yrke har inte ändrats i sak och domstolens tolkning är därför tillämplig även på det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

251

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

7.1.2Vad omfattas av begreppet yrkeskvalifikationer?

Med yrkeskvalifikationer avses enligt artikel 3.1.b

kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis enligt artikel 11 a i och/ eller yrkeserfarenhet.

Det finns sålunda tre olika typer av yrkeskvalifikationer.

7.1.2.1Bevis på formella kvalifikationer

Med bevis på formella kvalifikationer avses enligt artikel 3.1.c

examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis för en yrkesutbildning som huvudsakligen ägt rum i gemenskapen, utfärdat av en myndighet i en medlemsstat vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar.

Ett krav på bevis om formella kvalifikationer föreligger exempelvis om lagstiftaren hänvisar till en reglerad utbildning. Enligt yrkes- kvalifikationsdirektivet föreligger en reglerad utbildning om en utbildning särskilt utformats för ett visst yrke.2 Ett exempel på en sådan utbildning är förskollärarexamen. Att det föreligger reglerade utbildningar innebär dock inte med automatik att yrket är reglerat. Det är först när lagstiftaren kopplar ihop den reglerade utbild- ningen med rätten att utföra yrket som det föreligger ett reglerat yrke. Exempelvis är frisörutbildningen en reglerad utbildning men vem som helst kan arbeta som frisör och yrket är därför inte reglerat. Även hänvisningar till utbildningsbevis för utbildningar som inte är reglerade utgör krav på bevis om formella kvalifika- tioner. Direktivets definition av vad som ska anses utgöra en yrkes- kvalifikation är enligt sin ordalydelse begränsad till att endast omfatta krav på bevis på formella kvalifikationer. Enligt utred- ningens uppfattning kan definitionen emellertid inte bokstavs- tolkas, utan krav på genomgången utbildning ska likställas med ett krav på examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis. Det vill säga, det avgörande för om det ställs krav på en yrkeskvalifika- tion är inte hur kravet formulerats i författningen utan vilken effekt kravet får. Ett krav på en viss utbildning utgör i praktiken även ett krav på ett bevis. Utan ett utbildningsbevis från utbild-

2 Artikel 3.1.e. i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

252

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

ningsanordnaren kan yrkesutövaren nämligen inte visa att han eller hon genomgått utbildningen.

7.1.2.2Kompetensbevis

Med kompetensbevis avses enligt artikel 11.a.i

ett kompetensbevis som har utfärdats av en behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar på grundval av en utbildning som inte utgör en del av ett utbildnings- eller examensbevis enligt led b, c, d eller e eller ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning eller av att sökanden utövat yrket i en medlemsstat på heltid under tre år i följd eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren.

Med examensbevis enligt led b, c, d eller e avses examensbevis för grundskolan, gymnasiet eller eftergymnasial utbildning.

Det är till viss del oklart var gränsen går mellan bevis om for- mella kvalifikationer och kompetensbevis. Exempelvis skulle ett utbildningsbevis utfärdat av en myndighet som anordnar speciella utbildningar för vissa yrken kunna falla under båda definitionerna. Enligt utredningens uppfattning måste definitionen av kompetens- bevis ses i sitt sammanhang. Artikel 11 syftar först och främst till att dela in olika typer av yrkeskvalifikationer i nivåer. När delar av artikel 11 även används för att definiera vad som avses med yrkes- kvalifikationer får detta till följd att definitionerna i vissa fall över- lappar varandra. I den mån ett visst krav skulle kunna klassificeras både som ett bevis om formella kvalifikationer och ett kompetens- bevis är det emellertid av mindre betydelse då båda utgör yrkes- kvalifikationer.

Det faktum att det anges att kompetensbeviset ska ha utfärdats av en behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar skulle kunna tolkas som att kompetensbevis utfärdade av privaträttsliga organ inte utgör en yrkeskvalifikation i direktivets mening. Med behörig myndighet avses dock varje myndighet eller organ som medlems- staterna bemyndigat att utfärda eller ta emot utbildningsbevis och andra handlingar eller upplysningar, samt att ta emot ansökningar och fatta de beslut som avses i direktivet.3 Det innebär att även privat- rättsliga organ kan vara en behörig myndighet. Därutöver förutsätter

3 Se artikel 3.1.d. i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

253

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

andra delar av direktivet att det för varje reglerat yrke också utsetts en behörig myndighet. Bland annat kan en mottagande medlemsstat som ska godkänna kvalifikationer erhållna i en annan medlemsstat kräva att yrkeskvalifikationerna intygas av en behörig myndighet i ursprungs- landet.4 I ljuset av vad direktivet syftar till att uppnå får det anses uteslutet att det faktum att en medlemsstat inte utsett en behörig myndighet skulle vara avgörande för att fastställa om ett reglerat yrke föreligger. En sådan tolkning skulle nämligen innebära att en medlemsstat inte skulle behöva tillämpa direktivets regler, utan kunna förbehålla en viss yrkesverksamhet till dem som genomgått en utbildning anordnad av t.ex. ett branschorgan, bara genom att undvika att utse en behörig myndighet. Tvärtom bör direktivet tolkas på så sätt att om ett medlemsland ställer krav på att det för ett visst yrke krävs sådana kvalifikationer som privaträttsliga organ erbjuder genom utbildningar eller certifieringar så ska medlemslandet även utse en behörig myndighet för yrket i fråga, antingen genom att utse en myndighet eller genom att bemyndiga det privaträttsliga organet att utföra de uppgifter som enligt direktivet åligger den behöriga myndig- heten.

7.1.2.3Yrkeserfarenhet

Med yrkeserfarenhet avses enligt artikel 3.1.f

det faktiska och lagliga utövandet av det berörda yrket på heltid eller deltid under motsvarande tid i en medlemsstat.

Eftersom begreppet yrkeserfarenhet avgränsas till att omfatta lagligt utövande av det berörda yrket följer det av denna definition att ett krav på yrkeserfarenhet endast kan vara riktat mot personer som varit yrkesverksamma inom det relevanta yrket i ett annat land.

4 Se artikel 56.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

254

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

7.2Reglerade yrken för vilka direktivet har genomförts

Utredningens förslag: De bestämmelser som har införts i syfte att genomföra direktivet avseende yrkesverksamhet som inne- fattar brandskyddskontroll ska upphävas.

Utredningens bedömning: Övriga yrken för vilka genom- förandeåtgärder har vidtagits är reglerade i direktivets mening och bör därför omfattas av det samlade genomförandet.

7.2.1Allmänt om kommissionens databas över reglerade yrken

Av kommissionens databas över reglerade yrken5 framgår att Sverige har anmält att 85 yrken i Sverige omfattas av det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivets tillämpningsområde, se tabell nedan. 63 av dessa avser yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvårdssektorn. 12 av de anmälda yrkena avser pedagogisk personal inom det offentliga skolväsendet och förskolan. De resterande tio anmälda yrkena avser verksamhet inom andra sektorer. Databasen återspeglar emellertid inte på ett korrekt sätt de bedömningar som faktiskt har gjorts. I databasen finns nämligen yrken som inte har bedömts vara reglerade och som därmed inte har omfattats av några genomförande- åtgärder. På motsvarande sätt finns det yrken i Sverige som har bedömts vara reglerade och därför omfattats av genomförande- åtgärder, men som inte nämns i kommissionens databas över reglerade yrken. I avsnitten nedan beskrivs de yrken där regleringen har anpassats till det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet, oavsett om yrket har anmälts till kommissionens databas eller inte.

5 Kommissionens databas för reglerade yrken återfinns här: http://ec.europa.eu/internal_market/qualifications/regprof/index.cfm?fuseaction=home.ho me

255

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

6 Informationen är hämtad från kommissionens databas den 7 februari 2014.

256

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

7.2.2Yrken inom hälso- och sjukvården

41 av de 63 anmälda yrkena inom hälso- och sjukvårdssektorn är olika specialistläkarkompetenser, vilka i vissa fall omfattas av direktivets bestämmelser om automatiskt erkännande på grundval av sam- ordningen av minimikraven för utbildning. Yrkena sjuksköterska, tand- läkare (inklusive två olika specialistyrken), barnmorska och apotekare, vilka likaså omfattas av principen om automatiskt erkännande, är också anmälda till kommissionen. Anmälda är även yrkena arbets- terapeut, audionom, biomedicinsk analytiker, dietist, kiropraktor, logoped, naprapat, optiker, ortopedingenjör, psykolog, psykoterapeut, receptarie, röntgensjuksköterska, sjukgymnast, sjukhusfysiker och tand- hygienist. För dessa sistnämnda yrken gäller den generella ordningen för erkännande enligt yrkeskvalifikationsdirektivet. Direktivet är även

257

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

genomfört för yrket fysioterapeut, som också omfattas av den generella ordningen för erkännande.

Samtliga reglerade yrken inom hälso- och sjukvården är legitima- tionsyrken. Yrkestitlarna är skyddade och får således inte användas av någon som inte är legitimerad. En ansökan om legitimation prövas av Socialstyrelsen, vars beslut kan överklagas hos allmän förvaltnings- domstol. För att beviljas legitimation krävs att sökanden genomgått viss utbildning samt, för vissa yrken, fullgjort viss praktisk tjänst- göring. En legitimerad läkare, eller tandläkare som har genomgått viss vidareutbildning kan efter ansökan hos Socialstyrelsen få ett bevis om specialistkompetens, vilket berättigar till att använda en sådan titel. En legitimerad sjuksköterska som har genomgått viss vidareutbildning får använda en specialisttitel utan föregående prövning av Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen ska enligt förordningen (2006:196) om register över hälso- och sjukvårdspersonal föra ett register över hälso- och sjukvårdspersonal. Uppgiften att utöva tillsyn över hälso- och sjukvårdens personal har dock tilldelats Inspektionen för vård och omsorg.

Regleringen av yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården och bestämmelser som genomför det ursprungliga yrkeskvalifikations- direktivet på detta område finns i patientsäkerhetslagen (2010:659), patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) och Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården.

Socialstyrelsen är, enligt 8 § 4 p. förordningen (2009:1243) med instruktion för Socialstyrelsen, behörig myndighet enligt yrkes- kvalifikationsdirektivet för yrken inom hälso- och sjukvården.

7.2.3Yrken inom djurens hälso- och sjukvård

Yrkena veterinär och djursjukskötare är i Sverige legitimationsyrken. Beteckningen legitimerad får inom djurens hälso- och sjukvård bara användas av den som har fått legitimation. En ansökan om legitima- tion prövas av Statens jordbruksverk (Jordbruksverket), vars beslut kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. För att beviljas legitimation ska sökanden ha genomgått viss utbildning. En legitimerad veterinär som genomgått viss vidareutbildning kan efter ansökan godkännas som specialist. Även specialistbeteckningen är en skyddad yrkestitel.

258

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

Det finns inga särskilda kompetenskrav för att utöva hovslagar- yrket i Sverige. En hovslagare som kan uppvisa tillräcklig yrkes- erfarenhet och kompetens kan dock, efter ansökan hos Jordbruks- verket, godkännas som hovslagare. Yrket godkänd hovslagare är således ett reglerat yrke.

En legitimerad tandläkare, sjukgymnast eller sjuksköterska som har genomgått en tilläggsutbildning eller kan uppvisa tillräcklig yrkeserfarenhet och kompetens kan av Jordbruksverket godkännas för arbete inom djurens hälso- och sjukvård. Endast den som har beviljats ett sådant godkännande kan använda sig av titeln godkänd tandläkare/sjukgymnast/sjuksköterska inom djurens hälso- och sjukvård.

Yrket veterinär omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivets bestämmelser om automatiskt erkännande, på grundval av samordning av minimikraven för utbildning. För övriga reglerade yrken inom djurens hälso- och sjukvård gäller den generella ordningen för erkännande enligt yrkeskvalifikationsdirektivet. Regleringen av yrken inom djurens hälso- och sjukvård samt bestämmelser som genomför det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet i fråga om dessa yrken finns i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, i förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2009:83) om behörigheter för djurhälsopersonal. Jordbruksverket fullgör uppgiften som behörig myndighet enligt yrkeskvalifikationsdirektivet.

7.2.4Advokat

Advokat är i Sverige en skyddad yrkestitel, som enligt 8 kap. 1 och 10 §§ rättegångsbalken endast får användas av den som är antagen som ledamot av Sveriges advokatsamfund (Advokatsamfundet). Förutsätt- ningarna för att en ansökan om inträde i samfundet ska beviljas anges i 8 kap. 2 § rättegångsbalken och i Sveriges advokatsamfunds stadgar, vilka fastställs av regeringen. Den som vägrats inträde i eller uteslutits ur advokatsamfundet får enligt 8 kap. 8 § rättegångsbalken överklaga beslutet hos Högsta domstolen.

Frågan om erkännande av yrkeskvalifikationer för att få tillträde till och rätt att utöva advokatyrket är fortfarande föremål för särreglering inom EU genom rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att

259

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

tillhandahålla tjänster och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls. Yrkeskvalifikationsdirektivet är endast tillämpligt i fråga om erkännande av juristers yrkeskvalifikationer i syfte att omedelbart utöva yrket under yrkestiteln i den mottagande medlemsstaten.7 Detta innebär att yrkeskvalifikationsdirektivet bara har relevans i fråga om stadigvarande yrkesutövning i Sverige under den svenska advokattiteln, dvs. vid prövningen av en ansökan om inträde i samfundet.

Bestämmelser som genomför det ursprungliga yrkeskvalifikations- direktivet i tillämpliga delar för advokatyrket finns i 8 kap. 2 § rättegångsbalken och i Advokatsamfundets stadgar.

Enligt 8 kap. 3 § rättegångsbalken prövas en ansökan om inträde i eller registrering hos Advokatsamfundet av samfundets styrelse. Denna fungerar således som behörig myndighet för advokatyrket enligt yrkeskvalifikationsdirektivet. Det är också Advokatsamfundets styrelse som, tillsammans med samfundets disciplinnämnd, utövar tillsyn över advokatväsendet.8

7.2.5Auktoriserad tolk och auktoriserad translator

I Sverige kan vem som helst, oavsett kvalifikationer, arbeta som tolk eller översättare. Tolkar och översättare som fullgjort ett särskilt kunskapsprov och även uppfyller vissa krav rörande bland annat redbarhet kan dock, efter ansökan hos Kammarkollegiet, erhålla en tidsbegränsad auktorisation. Kammarkollegiets beslut kan enligt 22 a § förvaltningslagen (1986:223) överklagas hos allmän förvaltnings- domstol. Kammarkollegiet utövar även tillsyn över auktoriserade tolkars och translatorers verksamhet.

Regleringen av yrkena auktoriserad tolk och auktoriserad translator samt bestämmelser som syftar till att genomföra det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet i fråga om dessa yrken finns i förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare, i Kammar- kollegiets tolkföreskrifter (KAMFS 2004:1) och i Kammarkollegiets translatorföreskrifter (KAMFS 1994:2).

Kammarkollegiet är, enligt 8 § förordningen (2007:824) med instruktion för Kammarkollegiet, behörig myndighet enligt yrkes-

7Skäl 42 i det ursprungliga direktivet.

88 kap. 6 § rättegångsbalken.

260

SOU 2014:19 Reglerade yrken i Sverige

kvalifikationsdirektivet i fråga om auktoriserade tolkar och translatorer.

7.2.6Besiktningstekniker

Enligt 1 kap. 3 § fordonslagen (2002:574) är den som har anställning hos ett besiktningsorgan för att utföra besiktningar besiktnings- tekniker. En sådan yrkesutövare ska enligt samma lag ha den utbildning och kompetens som krävs för att kunna utföra besikt- ningarna samt, enligt 8 kap. 3 b § fordonsförordningen (2009:211), vara certifierad av ett ackrediterat certifieringsorgan för personer enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll, eller av ett certifieringsorgan som ackrediterats i motsvarande ordning i något annat land inom EES. Vilken utbildning och kompetens som krävs för certifiering anges i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om krav på utbildning och kompetens för certifiering av besiktnings- tekniker (TSFS 2010:90).

Bestämmelser som genomför det ursprungliga yrkeskvalifika- tionsdirektivet för yrket besiktningstekniker finns i fordonsförord- ningen. Transportstyrelsen är, enligt 8 kap. 3 e § samma förordning, behörig myndighet enligt direktivet.

7.2.7Brandskyddskontroll

Enligt 3 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor ska kommunen i brandförebyggande syfte ansvara för att vissa utrymmen och byggnadsdelar kontrolleras från brandskyddssynpunkt (brand- skyddskontroll). Den som utför sådan brandskyddskontroll har enligt 3 kap. 5 § samma lag rätt att få tillträde till den anläggning som berörs och att få nödvändiga upplysningar och handlingar. Kommunen får enligt 3 kap. 6 § samma lag ge den som utför brandskyddskontroll utan att vara tjänsteman hos kommunen befogenhet att på kommunens vägnar meddela nödvändiga förelägganden och förbud.

Behörig att utföra brandskyddskontroll är, enligt 10 § förord- ningen (2003:789) om skydd mot olyckor, den som genomgått särskild utbildning hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Ytterligare föreskrifter finns i Statens räddningsverks föreskrifter och allmänna råd (SRVFS 2005:9) om rengöring (sotning)

261

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

och brandskyddskontroll samt i Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 2008:5) om behörighetskrav för antagning till utbildning enligt förordningen (2003:477) om utbildning i skydd mot olyckor.

Yrkesverksamhet som innefattar brandskyddskontroll har bedömts utgöra ett sådant yrke som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivets tillämpningsområde. Direktivet har genomförts genom bestämmelser i förordningen om skydd mot olyckor samt genom Statens räddnings- verks föreskrifter (SRVFS 2007:3) om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är behörig myndighet enligt yrkeskvalifikationsdirektivet enligt 17 § förordningen (2008:1002) med instruktion för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

7.2.8Elinstallatör

Regelverket om behörigheten att utföra elektriska installationer är för närvarande föremål för en översyn av en särskild utredare (N2013:04, dir. 2013:81). Enligt gällande rätt, 6 § elinstallatörsförordningen (1990:806), får dock elinstallationsarbete endast utföras av elinstallatör eller av yrkesman under överinseende av elinstallatör hos vilken yrkes- mannen är anställd eller som är anställd i samma företag som yrkes- mannen. I 9 § samma förordning anges att det är Elsäkerhetsverket som prövar frågor om meddelande av behörighet att utföra elinstallations- arbete. För att beviljas behörighet att utföra elinstallatörsarbete måste sökanden uppfylla vissa krav på utbildning och praktik, vilka anges i Elsäkerhetsverkets föreskrifter (ELSÄK-FS 2007:2) om behörighet för elinstallatörer. Bestämmelser som genomför det ursprungliga yrkes- kvalifikationsdirektivet rörande denna yrkesverksamhet finns i 2 kap. samma föreskrifter.

Elsäkerhetsverket är, enligt 3 § förordningen (2007:1121) med instruktion för Elsäkerhetsverket, behörig myndighet enligt yrkes- kvalifikationsdirektivet för denna typ av yrkesverksamhet. Elsäker- hetsverket utövar även tillsyn över att förordningen och Elsäkerhets- verkets föreskrifter följs.

262

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

7.2.9Fastighetsmäklare

En fastighetsmäklare är enligt 1 § fastighetsmäklarlagen (2011:666) en fysisk person som bedriver yrkesmässig förmedling av fastigheter, delar av fastigheter, bostadsrätter, byggnader på annans mark, tomträtter, andelsrätter avseende lägenhet, arrenderätter eller hyresrätter. I 5 § samma lag anges att varje fastighetsmäklare, med vissa undantag, ska vara registrerad hos Fastighetsmäklarinspektionen. Den som förmedlar enbart hyresrätter kan registreras som hyresförmedlare. För att en fastighetsmäklare ska registreras krävs, enligt 6 § samma lag, bland annat att sökanden har tillfredsställande utbildning. Utbildningskravet förtydligas i fastighetsmäklarförordningen (2011:668) och i Fastighetsmäklarinspektionens föreskrifter (KAMFS 2013:3) om registrering som fastighetsmäklare. Särskilda bestämmelser gäller för dem som förmedlar enbart hyresrätter.

En ansökan om registrering som fastighetsmäklare prövas av Fastighetsmäklarinspektionen. Inspektionens beslut får, enligt 30 § fastighetsmäklarlagen, överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I 28 § samma lag anges att inspektionen även utövar tillsyn över de fastighetsmäklare som är registrerade.

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet har i fråga om fastighetsmäklaryrket genomförts genom bestämmelser i fastig- hetsmäklarförordningen, ovan nämnda myndighetsföreskrifter och Fastighetsmäklarinspektionens föreskrifter (KAMFS 2013:4) om underrättelse om tillfällig verksamhet som fastighetsmäklare. Inspektionen är behörig myndighet enligt yrkeskvalifikations- direktivet enligt 3 § förordningen (2009:606) med instruktion för Fastighetsmäklarinspektionen.

7.2.10Lärare och förskollärare

Genom det krav på lärarlegitimation för lärare och förskollärare som infördes år 2011 blev dessa yrken, med dess olika inriktningar, att betrakta som reglerade i yrkeskvalifikationsdirektivets mening. Enligt 2 kap. 13 § skollagen (2010:800) får endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning bedriva undervisningen. En ansökan om legitimation prövas av Skolverket, vars beslut får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol. Skolverket ska enligt förordningen (2011:268) om

263

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

lärar- och förskollärarregister föra ett register över legitimerade och tidigare legitimerade lärare och förskollärare.

Tillsyn över skolväsendet utövas av Statens skolinspektion. Lärarnas ansvarsnämnd prövar efter anmälan av Statens skolinspektion frågor om lärares och förskollärares fortsatta rätt att inneha legitimation och om varning ska meddelas.

Bestämmelser som genomför det ursprungliga yrkeskvalifikations- direktivet i fråga om lärare och förskollärare finns i skollagen, i förordningen (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskolelärare och i Skolverkets föreskrifter (SKOLFS 2011:36) om villkor för lärare och förskollärare med utländsk utbildning.

Skolverket är, enligt 12 § förordningen (2011:555) med instruktion för Statens skolverk, behörig myndighet enligt yrkeskvalifikations- direktivet i fråga om läraryrket och förskolläraryrket. Enligt 4 kap. 8 § förordningen om behörighet och legitimation för lärare och förskole- lärare ska Skolverket inhämta ett yttrande från Högskoleverket (numera Universitets- och högskolerådet) innan ett ärende om legitimation avgörs, om ett bevis över utländsk lärar- eller förskol- lärarutbildning ligger till grund för ansökan.

7.2.11Auktoriserat patentombud

Ett patentombud är en fysisk person som yrkesmässigt lämnar biträde i patenträttsliga angelägenheter. Om patentombudet upp- fyller vissa krav, bland annat rörande utbildning och yrkes- erfarenhet, kan denne auktoriseras och får därmed rätt att använda titeln auktoriserat patentombud. Förutsättningarna för auktorisation och bestämmelser som genomför det ursprungliga yrkeskvalifika- tionsdirektivet i fråga om detta yrke finns i lagen (2010:1052) om auktorisation av patentombud och förordningen (2010:1053) om auktorisation av patentombud. Det bör noteras att det i Sverige inte finns några krav på auktorisation för att få uppträda som patentombud. Regleringen innebär således endast ett titelskydd.

Enligt 3 § lagen om auktorisation av patentombud ska Patent- ombudsnämnden bland annat pröva frågor om auktorisation och utöva tillsyn över auktoriserade patentombud. Patentombudsnämndens beslut kan enligt 10 § samma lag överklagas hos allmän förvaltnings- domstol.

264

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

Enligt 7 § förordningen om auktorisation av patentombud är Patentombudsnämnden behörig myndighet enligt yrkeskvalifikations- direktivet för detta yrke.

7.2.12Socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdom

Genom en ändring i 3 kap. 3 a § socialtjänstlagen (2001:453) som träder i kraft den 1 juli 2014 ska socialnämnden använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant högskole- examen för utförande av vissa uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom. Någon myndighetskontroll i form av legitimering eller godkännande av yrkesutövarna föreskrivs inte. Ansvaret för att regleringen upprätthålls åvilar i stället arbetsgivaren.

Handläggare med utländsk utbildning får enligt 3 kap. 3 b § socialtjänstlagen också användas, om utbildningen ensam eller till- sammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk socionom- examen eller annan relevant högskoleexamen. Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma om dessa krav är uppfyllda.

Bestämmelser som syftar till att genomföra det ursprungliga yrkes- kvalifikationsdirektivet finns i socialtjänstförordningen (2001:937). Enligt 7 a kap. 1 § denna förordning ska Socialstyrelsen pröva ansökningar om bevis om behörighet för den som har en utländsk utbildning.

7.2.13Trafiklärare och utbildningsledare

En trafikskola, dvs. en skola som bedriver yrkesmässig utbildning av förare av fordon som kräver särskild behörighet, ska ha en godkänd trafikskolechef och en eller flera godkända utbildnings- ledare, som är ansvariga för utbildningsarbetet. Om det behövs med hänsyn till omfattningen av skolans verksamhet, ska det vid skolan också finnas en eller flera godkända trafiklärare.

För att godkännas som trafiklärare krävs att sökanden har genom- gått viss utbildning samt att denne uppfyller vissa allmänna lämplig- hetskrav. För godkännande som utbildningsledare krävs därutöver yrkeserfarenhet som trafiklärare. Prövningen görs av Transport- styrelsen, som även utövar tillsyn över trafikskolorna.

265

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

Transportstyrelsens beslut kan överklagas hos allmän förvaltnings- domstol.

Kvalifikationskraven för trafiklärare och utbildningsledare samt bestämmelser som genomför det ursprungliga yrkeskvalifikations- direktivet för dessa yrken finns i lagen (1998:493) om trafikskolor, förordningen (1998:978) om trafikskolor, Vägverkets föreskrifter (VVFS 2006:65) om trafikskolor och Vägverkets föreskrifter (VVFS 2007:304) om erkännande av yrkeskvalifikationer för god- kännande av trafiklärare och utbildningsledare.

Transportstyrelsen fullgör uppgiften som behörig myndighet enligt yrkeskvalifikationsdirektivet för yrkena trafiklärare och utbildningsledare.

7.2.14Väktare

Tillträdet och utövandet av väktaryrket, dvs. yrkesverksamhet som innebär bevakning av t.ex. fastigheter, personer och transporter, regleras i lagen (1974:191) om bevakningsföretag, förordningen (1989:149) om bevakningsföretag m.m. och i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (RPSFS 2012:18) till lagen (1974:191) och förordningen (1989:149) om bevakningsföretag. Bevaknings- företag får inte bedriva sådan verksamhet utan auktorisation och all personal hos ett auktoriserat bevakningsföretag ska vara godkänd. För behörighet att utföra bevakning krävs vidare att väktaren har genomgått viss utbildning. En ansökan om auktorisation eller god- kännande prövas av länsstyrelsen, vars beslut kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Det är också länsstyrelserna som utövar tillsyn över bevakningsföretagen.

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet har genomförts i ovan nämnda författningar. Länsstyrelsen i Stockholms län är enligt 26 § förordningen om bevakningsföretag m.m. behörig myndighet enligt yrkeskvalifikationsdirektivet i fråga om denna yrkesverksamhet.

7.2.15Skälen för utredningens förslag och bedömning

Den som utför brandskyddskontroll enligt lagen om skydd mot olyckor har rätt att få tillträde till den anläggning som berörs och att få nödvändiga upplysningar och handlingar. Kommunen får

266

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

också ge den som utför brandskyddskontroll, utan att vara tjänste- man hos kommunen, befogenhet att på kommunens vägnar med- dela nödvändiga förelägganden och förbud. Den som utför brand- skyddskontroll kan således anförtros vissa offentliga maktbefogen- heter. Som beskrivs i avsnitt 2.3.2 omfattas en sådan yrkesverk- samhet inte av yrkeskvalifikationsdirektivets tillämpningsområde. De bestämmelser som har införts i svensk rätt i syfte att genomföra direktivet avseende detta yrke bör därför upphöra.

Avseende övriga yrken för vilka genomförandeåtgärder har vid- tagits, gör utredningen bedömningen att de är reglerade i direktivets mening samt att de omfattas av direktivets tillämpningsområde. De ska således även i fortsättningen omfattas av implementerings- åtgärderna.

7.3Tillkommande yrken som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet

Utredningens förslag: Yrkeskvalifikationsdirektivet ska genomföras för ytterligare yrken som hittills inte ansetts utgöra reglerade yrken enligt definitionen i direktivet. De myndigheter som har meddelat föreskrifter avseende dessa yrken ska vara behöriga myndigheter enligt yrkeskvalifikationsdirektivet.

Utredningen har med utgångspunkt i ovanstående tolkning av direktivets definition, avsnitt 7.1, analyserat om det föreligger yrken utöver dem för vilka direktivet redan har genomförts, som omfattas av direktivets tillämpningsområde. Som utgångspunkt för denna analys har utredningen utgått från en sammanställning av information från departementen som inhämtats av Utbildningsdepartementet. Under arbetets gång har utredningen därutöver identifierat regleringar som det har funnits anledning att ta med i analysen. Utredningen har dock inte haft resurser att genomföra en total kartläggning av all sektors- reglering för att om möjligt identifiera ytterligare yrken som regleras.

267

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

7.3.1Arbete med asbest

Av Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2006:1) om asbest och allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna följer att den som leder och den som utför arbete med asbest eller asbesthaltigt material ska ha genomgått sådan utbildning om asbest som minst omfattar föreskrifternas avsnitt om asbestens egenskaper, hälso- effekter, förekomst, skyddsåtgärder, nödfallsåtgärder, handhavande av personlig skyddsutrustning, arbetsmetoder, kontrollåtgärder, avfallshantering, saneringsåtgärder samt bestämmelser om medi- cinska kontroller.9 För personer som ska leda arbetet samt personer som ska utföra rivningsarbete ska utbildningen även omfatta rivningsteknik med praktiska tillämpningsövningar.10

Av de allmänna råden framgår att arbetsmarknadens parter i samråd tagit fram olika program för utbildningar som uppfyller kraven i föreskrifterna samt att utbildningen genomförs av utbild- ningsgivare som godkänts av arbetsmarknadens parter.

För den som genomgått utbildning enligt de utbildningsplaner som upprättats av Byggindustrins Centrala Arbetsmiljöråd utfärdar Byggindustrins yrkesnämnd (BYN) ett utbildningsintyg. Kurs- deltagare registreras av BYN och informationen görs tillgänglig för dem som utövar tillsyn av arbetsmiljön vid hantering av asbest.11

7.3.1.1Bedömning

Arbete med asbest utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Av Arbetsmiljöverkets föreskrifter följer att den som leder och den som utför arbete med asbest eller asbesthaltigt material ska ha genomgått en utbildning med visst innehåll. Det följer indirekt av föreskrifterna samt de allmänna råden att en arbetstagare ska kunna uppvisa ett utbildningsintyg för att få utöva arbete med asbest. Därmed ställs det i föreskrifterna indirekt krav på en bestämd yrkeskvalifikation i form av ett kompetensbevis utfärdat på grundval av en utbildning som inte utgör en del av grundskolan, gymnasiet eller postgymnasial utbildning. Det faktum att Arbetsmiljöverket inte formellt utsett en viss utbildningsanordnare eller på förhand anger

919 § Arbetsmiljöverkets föreskrifter om asbest och allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.

10Ibid. 36 §.

11www.byn.se/byn/vagen-till-ditt-yrkesbevis/asbest/utbildningsbevis.asp

268

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

vilka utbildningar de anser uppfyller kraven i föreskrifterna saknar enligt utredningen betydelse vid bedömningen av om yrket är reglerat. Den avgörande faktorn är att det för att få utöva yrkesverksamheten krävs en bestämd yrkeskvalifikation. För att yrket ska kunna anses vara oreglerat krävs det att även personer utan de angivna yrkes- kvalifikationerna ska ha rätt att utöva yrket, vilket inte är fallet med arbete med asbest.

7.3.2Arbete med härdplaster

Av Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2005:18) om härdplaster samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna framgår att arbete i verksamhet som omfattas av föreskrifterna får ledas och utföras endast av personer som har genomgått särskild teoretisk och praktisk utbildning och har tillräckliga kunskaper om riskerna och om de skyddsåtgärder som behöver vidtas vid arbetet.12 I de allmänna råden anges att behovet av omfattning på utbildningen varierar beroende på vilken kemisk produkt det är fråga om, arbetets art och omfattning, tidigare kunskaper m.m. Utbildningen bör omfatta minst innehållet i föreskrifterna. Dessutom framgår att utbildning erbjuds av bland annat branschorganisationer, fackliga organisationer, företagshälsovården och produktleverantörer.

7.3.2.1Bedömning

Arbete med härdplast utgör inte ett reglerat yrke enligt defini- tionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Kravet på teoretisk kunskap som uppställs i föreskrifterna kan inte sägas utgöra ett krav på bestämda yrkeskvalifikationer då det är alltför allmänt formulerat och i stort endast kräver att utbildningen omfattar innehållet i Arbetsmiljöverkets föreskrift. Inte heller indirekt genom de allmänna råden ställs krav på bestämda yrkeskvalifikationer.

12 6 § Arbetsmiljöverkets föreskrifter om härdplaster samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.

269

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

7.3.3Dykeriarbete

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2010:16) om dykeriarbete anges att arbetstagare som utför dykeriarbete ska inneha olika certifikat beroende på vilken typ av dykning det rör sig om. Exempelvis anges att den som utför dykeriarbete i form av lättdykning ned till 30 meter ska ha ett dykarcertifikat minst i nivå med ett svenskt yrkesdykarcertifikat S 30.13 Yrkesdykarcertifikaten utfärdas av Försvarsmakten som också anordnar kurser och bedömer om andra utbildningar är likvärdiga med den svenska.14 Kraven för de olika certifikaten framgår av Försvarsmaktens krav för yrkesdykar- certifikat.15 För de som utför dykeriarbete som instruktör eller dykarledare inom fritidsdykning anges i Arbetsmiljöverkets föreskrift i stället att de ska ha ett utbildningsbevis minst i nivå med kraven i SS- EN 14153-3:2003. Konsumentverket har även tagit fram en bransch- överenskommelse om säkerhet vid fritidsdykning16 som bland annat hänvisar till flera EN-standarder samt anger att kraven i dessa standarder utgör minimikrav.

7.3.3.1Bedömning

Dykeriarbete utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkes- kvalifikationsdirektivet.

Även om Arbetsmiljöverkets förskrifter riktar sig till arbetsgivaren innebär kraven att endast personer med de kvalifikationer som krävs kan anställas för att utföra dykeriarbete. Därmed fastställs direkt i författning krav på bestämda yrkeskvalifikationer eftersom det krävs formella kvalifikationer för att vara yrkesverksam som dykarbetare, anläggningsdykare, instruktör och dykarledare vid fritidsdykning. Genom att Konsumentverkets branschöverenskommelser anses utgöra god sed vid fastställande av om en tjänst är säker enligt produktsäkerhetslagen (jämför avsnitt 7.3.19) medför detta att vissa typer av dykeriarbete regleras indirekt genom denna bransch- överenskommelse.

138 § Arbetsmiljöverkets föreskrifter om dykeriarbete.

14Förordningen (1986:687) om dykarcertifikat m.m.

15HKV 02 760:59389.

16Protokoll fört efter förhandlingar om säkerhet vid fritidsdykning i samband med dyk- tjänster, BÖ 2012:06.

270

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

7.3.4Kontroll av lyftanordningar

Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2003:6) om besiktning av lyftanordningar och vissa andra tekniska anordningar samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna ska den kontroll som följer av föreskrifterna utföras av organ ackrediterade av Swedac. Arbetsmiljöverkets föreskrifter hänvisar inte specifikt till Swedacs särskilda föreskrifter (STAFS 1999:5) för ackrediterade kontrollorgan Typ A (besiktningsorgan) för kontroll av lyftanord- ningar, transportanordningar m.m. men enligt Swedac är det bland annat kraven i dessa som används vid ackrediteringen av organ som ska utföra kontroller enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Av Swedacs föreskrifter följer att det för ackreditering krävs tills- vidareanställd personal med viss kompetens. Det ställs olika krav beroende på vilket verksamhetsområde ackrediteringen avser, men det krävs åtminstone teknisk utbildning på gymnasienivå och att den personliga kompetensen ska fastställas genom examination.

7.3.4.1Bedömning

Kontroll av lyftanordningar utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Kontroll av lyftanordningar får endast utföras av organ som ackrediterats av Swedac i enlighet med de krav som fastställs i Swedacs föreskrifter. En förutsättning för att ett företag ska kunna erhålla ackreditering är att tillsvidareanställd personal innehar bevis om formella kvalifikationer och det ställs därmed direkt i författning krav på bestämda yrkeskvalifikationer.

7.3.5Kontroll av trycksatta anordningar

Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2005:3) om besiktning av trycksatta anordningar samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna ska den kontroll som följer av föreskrifterna utföras av organ ackrediterade av Swedac. Arbetsmiljöverkets föreskrifter hänvisar inte specifikt till Swedacs särskilda föreskrifter (STAFS 1999:4) för ackrediterade kontrollorgan Typ A (besiktningsorgan) för kontroll av tryckbärande anordningar m.m. men enligt Swedac är det bland annat kraven i dessa som används vid ackrediteringen av organ som ska utföra kontroller enligt Arbetsmiljöverkets före-

271

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

skrifter. Av Swedacs föreskrifter följer att det för ackreditering krävs tillsvidareanställd personal med viss kompetens. Beroende på vilket verksamhetsområde ackreditering avser ställs olika krav, men det krävs åtminstone teknisk utbildning på gymnasienivå och att den personliga kompetensen ska fastställas genom examination.

7.3.5.1Bedömning

Kontroll av trycksatta anordningar utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Kontroll av trycksatta anordningar får endast utföras av organ som ackrediterats av Swedac i enlighet med de krav som fastställs i Swedacs föreskrifter. En förutsättning för att ett företag ska kunna erhålla ackreditering är att tillsvidareanställd personal innehar bevis om formella kvalifikationer och det ställs därmed direkt i författning krav på bestämda yrkeskvalifikationer.

7.3.6Kranförare

Av Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2006:6) om användning av lyftanordningar och lyftredskap samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna följer att en lyftanordning eller ett lyftredskap17 endast får användas av den som är väl förtrogen med arbetet och har teoretiska och praktiska kunskaper för säker användning. Kunskaperna ska omfatta aktuella arbetsmiljöregler och i relevanta delar bland annat lyftanordningens och lyftredskapets, uppbyggnad, drift, manövrering och egenskaper. En arbetsgivare som låter en arbetstagare eller inhyrd arbetskraft använda lyftanordningar eller lyftredskap ska ha dokumentation över dennes praktiska och teoretiska kunskaper med avseende på säker användning av utrust- ningen.18

Enligt de allmänna råden kan de kunskaper som behövs för att uppfylla kraven variera beroende på hur pass komplicerad lyft- anordningen och lyftredskapet är. För förare av mer komplicerade lyftanordningar, t.ex. torn- och mobilkranar, kan kraven anses

17Enligt 2 § Arbetsmiljöverkets föreskrifter om användning av lyftanordningar och lyft- redskap samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna avses med lyftanordning anordning för att lyfta eller sänka last och med lyftredskap avses komponenter eller utrustning som inte är monterade på lyftanordningen och som är placerade antingen mellan lyftanordningen och lasten eller på lasten för att ansluta den.

18Ibid. 29 §.

272

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

uppfyllda om föraren avlagt examen efter genomgången kvalitets- säkrad förarkurs med teori och körövningar. Exempel på sådan examen uppges vara sådan utbildning anordnad av Byggnadsindustrins yrkesnämnd som leder fram till yrkesbevis utfärdat av Regional yrkeskommitté. Utbildningar anordnade i Danmark, Norge, Island och Finland som ger ett kompetensbevis som godtas av respektive lands arbetarskyddsmyndighet är andra exempel på sådana examina.19 Svensk standard ger råd om innehåll för utbildning av kranförare och förare av mobila arbetsplattformar, samt för lastkopplare och signal- män. Av de allmänna råden framgår även att det mellan Sveriges Byggindustrier/Maskinentreprenörerna och Svenska Byggnads- arbetareförbundet/Facket för Service och Kommunikation (SEKO) har träffats kollektivavtal som innebär att kranförare inom dessa avtalsområden ska ha yrkesbevis.

7.3.6.1Bedömning

Kranförare av mer avancerade lyftanordningar utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

I föreskrifterna ställs inga uttryckliga krav på viss utbildning utan endast att arbetstagaren ska vara väl förtrogen med arbetet och ha teoretiska och praktiska kunskaper för säker användning samt att arbetsgivaren ska ha dokumentation över arbetstagarens praktiska och teoretiska kunskaper med avseende på säker använd- ning av utrustningen. Därmed ställs det inte direkt i författning krav på bestämda yrkeskvalifikationer eftersom det inte hänvisas till formella kvalifikationer eller kompetensbevis.

Det följer dock av de allmänna råden att föreskrifternas krav i praktiken innebär att det, åtminstone för förare av exempelvis torn- och mobilkranar, krävs utbildning. Som exempel på hur en yrkes- utövare kan uppfylla kompetenskravet anges examen från en kvalitetssäkrad förarkurs. För förare av mer avancerade lyftanord- ningar medför därför Arbetsmiljöverkets föreskrift en indirekt reglering av yrket kranförare då det för att utföra detta yrke krävs ett kompetensbevis utfärdat på grundval av en utbildning som inte utgör en del av grundskolan, gymnasiet eller eftergymnasial utbild-

19 År 2007 infördes ändringar i de svenska föreskrifterna som ett resultat av ett nordiskt samarbete som syftade till att få till stånd ett ömsesidigt erkännande av kranförarbevis inom Norden. Se Svar på fråga 2005/06:1152 om nordiskt samarbete om kompetensbevis för kran- förare, www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Svar-pa-skriftliga- fragor/nordiskt-samarbete-om-kompeten_GT121152.

273

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

ning. Det faktum att Arbetsmiljöverket inte formellt utsett en viss utbildningsanordnare saknar enligt utredningen betydelse vid bedömningen av om yrket är reglerat. Den avgörande faktorn är att det för att få utöva yrkesverksamheten krävs bestämda yrkeskvalifi- kationer. För att yrket ska kunna anses vara oreglerat krävs det att även personer utan dessa kvalifikationer ska ha rätt att utöva yrket, vilket inte är fallet för kranförare av mer avancerade lyftanord- ningar.

7.3.7Mast- och stolparbetare

Av Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 2000:6) om mast- och stolparbete samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna framgår att arbetstagare som anlitas till mast- eller stolparbete ska ha genomgått särskild teoretisk och praktisk utbildning för sådant arbete.20 Av de allmänna råden framgår att utbildningen bör omfatta minst två hela arbetsdagar samt vilka moment den normalt bör innehålla.

7.3.7.1Bedömning

Mast- och stolparbetare utgör inte ett reglerat yrke enligt defini- tionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Kravet på teoretisk kunskap som uppställs i föreskrifterna kan inte sägas utgöra ett krav på bestämda yrkeskvalifikationer då det är alltför allmänt formulerat. Inte heller indirekt genom de allmänna råden ställs krav yrkeskvalifikationer.

7.3.8Medicinska kontroller i arbetslivet

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2005:6) om medicinska kontroller i arbetslivet och allmänna råd om tillämpningen av före- skrifterna anges att arbetsgivare som ordnar med eller erbjuder medicinska kontroller ska förvissa sig om att utförande läkare har kompetens för uppdraget. Kompetens att genomföra läkarunder- sökning, där det krävs tjänstbarhetsbedömning, har legitimerad läkare med specialistkompetens i yrkesmedicin, yrkes- och miljö-

20 12 § Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om mast- och stolparbete samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.

274

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

medicin eller motsvarande, legitimerad läkare med specialist- kompetens inom företagshälsovård eller legitimerad läkare som med godkänt resultat genomgått Arbetslivsinstitutets företags- läkarutbildning eller jämförlig utbildning och som har minst mot- svarande två års heltidstjänstgöring inom civil företagshälsovård eller motsvarande inom försvarsmakten. Viss undersökning får även genomföras av legitimerad läkare som med godkänt resultat genomgått dykerimedicinsk utbildning som är kvalitetssäkrad mot standardkrav från EDTC och ECHM eller som har minst motsvarande två års heltidstjänstgöring inom hyperbarmedicin. Kompetens att genomföra tillämpliga läkarundersökningar av elever i grund- och gymnasieskolan har även legitimerad läkare med dokumenterad utbildning inom skolhälsovård och med minst motsvarande två års heltidstjänstgöring inom skolhälsovård. För övriga läkarundersökningar är legitimerad läkare behörig.21

7.3.8.1Bedömning

Läkare som utför vissa medicinska kontroller i arbetslivet utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

En legitimerad läkare får endast uppge att han eller hon har specialistkompetens om han eller hon faktiskt har det.22 Vissa av de möjliga specialiseringar som fastställts av Socialstyrelsen23 har anmälts till kommissionen som reglerade yrken i Sverige. Enligt Socialstyrelsen är det dock ovanligt att en viss specialistkompetens kopplas till en ensamrätt att utföra viss vård eller ger viss behörig- het. Genom Arbetsmiljöverkets föreskrifter begränsas vilka läkare som får utföra medicinska kontroller i arbetslivet till läkare som uppfyller bestämda krav på specialisering eller yrkeserfarenhet samt till läkare som genomgått Arbetslivsinstitutets utbildning. För läkare som vill jobba inom företagshälsovården ställs därmed direkt i författning krav på bestämda yrkeskvalifikationer bland annat i form av kompetensbevis utfärdat på grundval av en utbildning som inte utgör en del av grundskolan, gymnasiet eller eftergymnasial utbildning.

218 § Arbetsmiljöverkets föreskrifter om medicinska kontroller i arbetslivet och allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.

228 § andra stycket patientsäkerhetslagen.

23Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:17) om läkarnas specialiseringstjänstgöring.

275

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

7.3.9Sprängarbas

Av Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2007:1) om sprängarbete samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna framgår att en sprängarbas ska utses vid allt sprängarbete.24 Sprängarbasen ska ha dokumenterad teoretisk kunskap om sprängning samt minst ett års praktik från sprängarbete.25 Av de allmänna råden följer att sprängarbas kan erhålla teoretisk kunskap bl.a. genom av Rådet för sprängteknisk utbildning (RfSU) fastställd grundkurs i spräng- teknik. I de allmänna råden anges också exempel på ungefärlig omfattning av grundkurs i sprängarbete. Förutom de moment som bör ingå anges att ett skriftligt prov ska hållas, att antalet lektions- timmar bör uppgå till 48 samt att de teoretiska kunskaperna ska dokumenteras av utbildaren. Kunskapen kan också dokumenteras genom s.k. sprängkort som utfärdas av Sveriges Byggindustrier.

7.3.9.1Bedömning

Sprängarbas utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkes- kvalifikationsdirektivet.

Det följer direkt av författning att för att vara yrkesverksam som sprängarbas ska man ha dokumenterad teoretisk kunskap. Kravet på dokumenterade teoretiska kunskaper i kombination med de allmänna råden får till följd att det indirekt ställs krav på ett kompetensbevis utfärdat på grundval av en utbildning som inte utgör en del av grundskolan, gymnasiet eller eftergymnasial utbildning. Det faktum att Arbetsmiljöverket inte formellt utsett en viss utbildningsanordnare eller viss utbildning saknar enligt utredningen betydelse vid bedöm- ningen av om yrket är reglerat. Den avgörande faktorn är att det för att få utöva yrkesverksamheten krävs en bestämd yrkeskvalifikation. För att yrket ska kunna anses vara oreglerat krävs det att även personer utan denna yrkeskvalifikation ska ha rätt att utöva yrket, vilket inte är fallet med yrket sprängarbas.

244 § Arbetsmiljöverkets föreskrifter om sprängarbete samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.

25Ibid. 6 §.

276

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

7.3.10Arbete med byggnadsställningar högre än två meter

I Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter (AFS 1990:12) om ställningar samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna fastställs att innan arbetet med uppförande, användning eller ned- montering av en ställning påbörjas, ska en plan för dessa arbets- moment upprättas av en s.k. kompetent person. Denna kompetenta person ska ha tillräckliga kunskaper och erfarenhet om ställnings- byggnad för att kunna genomföra arbetet med planen på ett säkert sätt.26 Uppförande, väsentlig ändring och nedmontering av en ställning ska ledas av en kompetent person med tillräcklig kunskap och erfarenhet av sådant arbete som ska ha genomgått allmän eller särskild utbildning.27 De som utför arbetet ska ha fått särskild information respektive lämplig utbildning för det arbete som ska utföras och de särskilda risker detta kan medföra. För de som genomgått och godkänts i allmän eller särskild utbildning ska utbild- ningsbevis utfärdas. I föreskrifterna anges vidare vilka riskmoment som informationen respektive utbildningen ska behandla28 samt vilka som bör ingå.29 I de allmänna råden anges att Arbetsmiljöverket anser att det är lämpligt att utbildningen utarbetas av arbetsmarknadens parter i samråd med varandra och med Arbetsmiljöverket.

Delar av dessa krav härstammar från ett EU-direktiv som reglerar arbetstagares användning av arbetsutrustning.30 Till de krav som utgör ett införlivande av direktivet hör kraven på en kompe- tent person samt att personer som arbetar med ställningar ska ha genomgått specialutbildning. Även utbildningens omfattning följer till viss del av unionsrätten då den omfattning som krävs i 15 § även återfinns i direktivet. De krav på utbildningens omfattning som följer av bilaga 5 till föreskrifterna har dock ingen motsvarighet i direktivet. Inte heller kravet på utbildningsbevis härstammar från direktivet. Slutligen innehåller direktivet inte några bestämmelser rörande ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer.

2614 § Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om ställningar samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.

27Ibid. 15 §.

28Ibid. 15 §.

29Ibid. bilaga 5.

30Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/104/EG av den 16 september 2009 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet andra särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG), se speciellt bilaga II, stycke

277

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

7.3.10.1 Bedömning

Ställningsbyggare, s.k. kompetenta personer samt arbetstagare som monterar eller nedmonterar ställningar högre än två meter utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Direktivet om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbets- tagares användning av arbetsutrustning i arbetet innehåller visser- ligen ett krav på att vissa arbetsmoment vid montering och ned- montering av ställningar ska utföras av personer som är kompe- tenta respektive specialutbildade men direktivet fastställer inte hur kvalifikationer från andra länder ska hanteras. Av detta följer att undantaget i artikel 2.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet inte är tillämpligt.

Av Arbetsmiljöverkets föreskrifter följer att det för personer som planerar och leder arbetet samt för personer som bygger eller nedmonterar ställningar högre än två meter krävs att dessa ska ha genomgått utbildning samt erhållit kursbevis. I föreskrifterna anges dock inte vilka utbildningar som godtas, däremot anges vad dessa utbildningar ska innehålla samt dess tidsomfattning. På marknaden finns ett flertal privata utbildningsföretag som anordnar kurser som är utformade i enlighet med Arbetsmiljöverkets föreskrift.

Det faktum att man måste genomgått denna utbildning innebär att det ställs krav på bestämda yrkeskvalifikationer eftersom det är att anse som ett krav på kompetensbevis utfärdat på grundval av en utbildning som inte utgör en del av grundskolan, gymnasiet eller eftergymnasial utbildning.

Att Arbetsmiljöverket inte formellt utsett en viss utbildnings- anordnare eller viss utbildning saknar enligt utredningen betydelse vid bedömningen av om yrket är reglerat. Den avgörande faktorn är att det för att få utöva yrkesverksamheten krävs en bestämd yrkes- kvalifikation. För att yrket ska kunna anses vara oreglerat krävs det att även personer utan denna yrkeskvalifikation ska ha rätt att utöva yrket, vilket inte är fallet med yrket arbete med byggnads- ställningar högre än två meter.

278

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

7.3.11Certifierad sakkunnig brandskydd

Enligt plan- och bygglagen (2010:900) ska byggherren se till att det finns en plan för kontrollen av en bygg- eller rivningsåtgärd.31 Av kontrollplanen ska framgå om kontrollen ska utföras av någon som har särskild sakkunskap och erfarenhet i fråga om sådana åtgärder som kontrollen avser (sakkunnig).32 Vidare följer att en sakkunnig ska kunna styrka sin sakkunnighet med ett certifikat som har utfärdats av ett ackrediterat organ. Det är byggnadsnämnden som slutligt avgör om en viss kontroll kan utföras inom ramen för byggherrens egenkontroll eller om den ska utföras av en certifierad sakkunnig.

Av plan- och byggförordningen (2011:338) följer att en sak- kunnig ska ha den kunskap, erfarenhet och lämplighet som behövs för uppgiften och kunna styrka detta med ett intyg om certifiering. Certifieringen ska vara tidsbegränsad och avse ett visst slag av arbete.33

I Boverkets föreskrifter och allmänna råd (BFS 2011:17) om certifiering av sakkunniga inom brandskydd fastställs de krav på kompetens och utbildning som krävs för att en ansökan om certi- fiering ska godkännas. Bland annat uppställs krav på kunskap om det svenska regelverket, formell utbildning och yrkeserfarenhet.

7.3.11.1 Bedömning

Certifierad sakkunnig brandskydd utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

I de fall byggnadsnämnden kräver att den kontroll som följer av plan- och bygglagen ska utföras av en sakkunnig följer det direkt av författning att det för att utöva denna yrkesverksamhet krävs bestämda yrkeskvalifikationer. För att kunna certifieras som sak- kunnig för brandskydd krävs bevis om formella kvalifikationer.

3110 kap. 6 § plan- och bygglagen.

32Ibid. 10 kap. 8 § 2.

337 kap. 3 § plan- och byggförordningen.

279

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

7.3.12Certifierad energiexpert

Enligt lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader ska en oberoende expert i vissa fall utföra energideklarationer av byggnader.34 Enligt förordningen (2006:1592) om energideklaration för byggnader ska den oberoende expert som utses för att upprätta en energi- deklaration ha särskild sakkunskap om energianvändning och inom- husmiljö i byggnader.35 Experten ska vara certifierad för uppgiften av ett ackrediterat certifieringsorgan alternativt ska kontrollorganet i vilket experten är anställd, i fråga om det arbete som experten utför, ha minst en person i arbetsledande ställning som certifierats. Även experter som uppfyller de krav på oberoende och sakkunskap som enligt bestämmelser i ett annat land i EU eller inom EES tillämpas för motsvarande experter i det landet får utföra energideklarationer.

I Boverkets föreskrifter och allmänna råd (BFS 2007:5) för certifiering av energiexperter fastställs vilka krav som ska vara uppfyllda för att kunna erhålla en certifiering. Bland annat ställs krav på yrkeserfarenhet, relevant teknisk utbildning samt att man godkänts vid ett teoretiskt prov.

Systemet med energideklarationer för byggnader härrör från ett EU-direktiv.36 I direktivets artikel 17 anges att medlemsstaterna ska se till att certifieringen av energiprestanda för byggnader och inspektionen av värmesystem och luftkonditioneringssystem utförs på ett oberoende sätt av kvalificerade och/eller auktoriserade experter, oavsett om dessa arbetar som egenföretagare eller är anställda av offentliga organ eller privata företag. Vidare anges att experter ska auktoriseras med beaktande av deras kompetens. Direktivet innehåller inte några bestämmelser rörande ömsesidigt erkännande av yrkes- kvalifikationer.

7.3.12.1 Bedömning

Certifierad energiexpert utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

3412 § lagen om energideklaration för byggnader.

3510 § förordningen om energideklaration för byggnader.

36Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda.

280

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

Direktivet om byggnaders energiprestanda innehåller visserligen krav på att energideklarationer ska utföras av kvalificerade experter men fastställer inte vilka kvalifikationer som krävs och inte heller hur kvalifikationer från andra länder ska hanteras. Av detta följer att undantaget i artikel 2.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet inte är tillämpligt.

Kraven för certifiering som energiexpert innehåller flera olika typer av yrkeskvalifikationer i form av krav på formella kvalifikationer, samt krav på kompetensbevis i form av ett prov utan föregående utbildning.

Det är inte endast certifierade energiexperter som får utföra energideklarationer utan dessa får även utföras av en person som inte är certifierad om hon eller han är anställd av ett företag som ackrediterats för uppgiften och har en anställd i arbetsledande ställning som är certifierad. De krav som ställs på vissa yrkeskvalifikationer träffar sålunda inte alla som utför energideklarationer utan endast egenföretagare samt anställda i arbetsledande ställning på ett företag som ackrediterats för uppgiften. För att avgöra om detta sätt att reglera krav på yrkeskvalifikationer medför att ett yrke regleras i yrkeskvalifikationsdirektivets mening är det avgörande hur man avgränsar den relevanta yrkesverksamheten. Om man utgår från att den relevanta yrkesverksamheten omfattar utförandet av energi- deklarationer skulle man kunna hävda att den verksamheten inte regleras eftersom det inte ställs krav på bestämda kvalifikationer så länge en person är anställd av ett företag som uppfyller vissa krav. Om man i stället utgår ifrån att den relevanta yrkesverksamheten avgränsas till de funktioner som endast kan utföras av certifierade energi- experter, dvs. att vara den som på ett ackrediterat företag fungerar som arbetsledare eller egenföretagare som utför energideklarationer, så skulle yrket ”Certifierad energiexpert” utgöra ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det är utredningens uppfattning att certifierad energiexpert utgör ett reglerat yrke eftersom det oavsett hur man avgränsar den relevanta yrkesverksamheten direkt i författning ställs krav på att egenföretagare som vill utföra energideklarationer ska inneha vissa bestämda yrkeskvalifikationer.

281

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

7.3.13Certifierad sakkunnig funktionskontrollant

När det enligt plan- och bygglagen föreskrivs att funktionen hos ett ventilationssystem ska kontrolleras för att säkerställa ett till- fredsställande inomhusklimat i byggnader ska byggnadens ägare se till att kontrollen görs av en sakkunnig funktionskontrollant som är certifierad av någon som är ackrediterad för uppgiften.37 Enligt samma lag ska byggherren se till att det finns en plan för kontrollen av en bygg- eller rivningsåtgärd.38 Vidare följer att det av kontrollplanen ska framgå om kontrollen ska utföras av någon som har särskild sakkunskap och erfarenhet i fråga om sådana åtgärder som kontrollen avser (sakkunnig).39 En sakkunnig ska kunna styrka sin sakkunnighet med ett certifikat som har utfärdats av ett ackrediterat organ. Det är byggnadsnämnden som slutligt avgör om en viss kontroll kan utföras inom ramen för byggherrens egenkontroll eller om den ska utföras av en certifierad sakkunnig. Kontrollen av ventilationssystem utförs dels vid nybyggnation, dels som en återkommande kontroll för vissa typer av byggnader.

Av plan- och byggförordningen följer att funktionskontrollanten ska ha den kunskap, erfarenhet och lämplighet som behövs för uppgiften och kunna styrka detta med ett intyg om certifiering samt att certifieringen ska vara tidsbegränsad och avse ett visst slag av arbete.40

I Boverkets föreskrifter och allmänna råd (BFS 2011:16) om funktionskontroll av ventilationssystem och certifiering av sak- kunniga funktionskontrollanter fastställs de krav på kompetens och utbildning som krävs för att en ansökan om certifiering ska godkännas. Bland annat uppställs krav på kunskap om det svenska regelverket, formell utbildning och yrkeserfarenhet. De teoretiska kunskaperna ska kontrolleras genom ett skriftligt prov.

7.3.13.1 Bedömning

Certifierad sakkunnig funktionskontrollant utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

För den kontroll av ventilationssystem som ska utföras enligt plan- och bygglagen följer det direkt av författning att det för att

378 kap. 25 § plan- och bygglagen.

38Ibid. 10 kap. 6 §.

39Ibid. 10 kap. 8 § 2.

407 kap. 3 § plan- och byggförordningen.

282

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

utöva denna yrkesverksamhet krävs bestämda yrkeskvalifikationer eftersom det för att erhålla certifiering som sakkunnig funktions- kontrollant krävs såväl formella kvalifikationer som kompetens- bevis i form av ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning.

7.3.14Certifierad sakkunnig kulturvärden

Enligt plan- och bygglagen ska byggherren se till att det finns en plan för kontrollen av en bygg- eller rivningsåtgärd.41 Vidare följer att det av kontrollplanen ska framgå om kontrollen ska utföras av någon som har särskild sakkunskap och erfarenhet i fråga om sådana åtgärder som kontrollen avser (sakkunnig).42 En sakkunnig ska kunna styrka sin sakkunnighet med ett certifikat som har utfärdats av ett ackrediterat organ. Det är byggnadsnämnden som slutligt avgör om en viss kontroll kan utföras inom ramen för byggherrens egenkontroll eller om den ska utföras av en certifierad sakkunnig.

Av plan- och byggförordningen följer att en sakkunnig ska ha den kunskap, erfarenhet och lämplighet som behövs för uppgiften och kunna styrka detta med ett intyg om certifiering samt att certi- fieringen ska vara tidsbegränsad och avse ett visst slag av arbete.43

I Boverkets föreskrifter och allmänna råd (BFS 2011:15) om certifiering av sakkunniga avseende kulturvärden fastställs de krav på kompetens och utbildning som krävs för att en ansökan om certifiering ska godkännas. Bland annat uppställs krav på kunskap om svensk kulturhistoria, det svenska regelverket, formell utbildning och yrkeserfarenhet. De teoretiska kunskaperna ska kontrolleras genom ett skriftligt prov.

7.3.14.1 Bedömning

Certifierad sakkunnig kulturvärden utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

4110 kap. 6 § plan- och bygglagen.

42Ibid. 10 kap. 8 § 2.

437 kap. 3 § plan- och byggförordningen.

283

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

sakkunnig kulturvärden krävs såväl formella kvalifikationer som kompetensbevis i form av ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning.

7.3.15Certifierad sakkunnig tillgänglighet

Enligt plan- och bygglagen ska byggherren se till att det finns en plan för kontrollen av en bygg- eller rivningsåtgärd.44 Av kontroll- planen ska framgå om kontrollen ska utföras av någon som har särskild sakkunskap och erfarenhet i fråga om sådana åtgärder som kontrollen avser (sakkunnig).45 En sakkunnig ska kunna styrka sin sakkunnighet med ett certifikat som har utfärdats av ett ackredi- terat organ. Det är byggnadsnämnden som slutligt avgör om en viss kontroll kan utföras inom ramen för byggherrens egenkontroll eller om den ska utföras av en certifierad sakkunnig.

Av plan- och byggförordningen följer att en sakkunnig ska ha den kunskap, erfarenhet och lämplighet som behövs för uppgiften och kunna styrka detta med ett intyg om certifiering samt att certifieringen ska vara tidsbegränsad och avse ett visst slag av arbete.46

I Boverkets föreskrifter och allmänna råd (BFS 2011:18) om certifiering av sakkunniga av tillgänglighet fastställs de krav på kompe- tens och utbildning som krävs för att en ansökan om certifiering ska godkännas. Bland annat uppställs krav på kunskap om det svenska regelverket, formell utbildning och yrkeserfarenhet. De teoretiska kunskaperna ska kontrolleras genom ett skriftligt prov.

7.3.15.1 Bedömning

Certifierad sakkunnig tillgänglighet utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

I de fall byggnadsnämnden kräver att den kontroll som följer av plan- och bygglagen ska utföras av en sakkunnig följer det direkt av författning att det för att utöva denna yrkesverksamhet krävs bestämda yrkeskvalifikationer eftersom det för att erhålla certifiering som sakkunnig tillgänglighet krävs såväl formella kvalifikationer som

4410 kap. 6 § plan- och bygglagen.

45Ibid. 10 kap. 8 § 2.

467 kap. 3 § plan- och byggförordningen.

284

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

kompetensbevis i form av ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning.

7.3.16Certifierad kontrollansvarig

I plan- och bygglagen anges att det för varje bygg-, rivnings- och markåtgärd som en byggherre utför eller låter utföra ska det utses en kontrollansvarig. Den kontrollansvarige ska ha den kunskap, erfarenhet och lämplighet som behövs för uppgiften och ska styrka detta med ett bevis om certifiering.47 Certifieringen utförs av privaträttsliga organ som ackrediterats för uppgiften av Swedac. I Boverkets föreskrifter och allmänna råd (BFS 2011:14) om certifiering av kontrollansvariga fastställs de krav som ska vara upp- fyllda för att en ansökan om certifiering ska beviljas. Bland annat uppställs krav på formell utbildning, yrkeserfarenhet samt godkänt resultat vid skriftligt kunskapsprov.

7.3.16.1 Bedömning

Certifierad kontrollansvarig utgör ett reglerat yrke enligt defini- tionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

För att vara yrkesverksam som kontrollansvarig följer det direkt av författning att det krävs bestämda yrkeskvalifikationer eftersom det för att erhålla certifiering krävs såväl formella kvalifikationer som kompetensbevis i form av ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning.

7.3.17Kontroll av hissar och vissa andra motordrivna anordningar

Enligt plan- och byggförordningen ska kontroll av motordrivna anordningar i byggnadsverk utföras av någon vars kompetens för uppgiften har styrkts genom ackreditering.48 Enligt Boverkets föreskrifter och allmänna råd (BFS 2011:12) om hissar och vissa andra motordrivna anordningar49 ska de ackrediterade kontrollorgan som

4710 kap. 5 och 9 §§ plan- och bygglagen.

485 kap. 10 § plan- och byggförordningen.

493 kap. 2 § Boverkets föreskrifter och allmänna råd om hissar och vissa andra motordrivna anordningar.

285

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

utför kontrollen vara av typ A. Detta innebär att ackreditering sker enligt Swedacs särskilda föreskrifter (STAFS 1999:5) för ackrediterade kontrollorgan Typ A (besiktningsorgan) för kontroll av lyft- anordningar, transportanordningar m.m. Av denna föreskrift följer att det för ackreditering krävs tillsvidareanställd personal med viss kompetens. Beroende på vilket verksamhetsområde ackreditering avser ställs olika krav, men det krävs åtminstone teknisk utbildning på gymnasienivå, och den personliga kompetensen ska fastställas genom examination.

7.3.17.1 Bedömning

Kontroll av hissar och vissa andra motordrivna anordningar utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Kontroll av hissar och vissa andra motordrivna anordningar får endast utföras av organ som ackrediterats av Swedac i enlighet med de krav som fastställs i Swedacs föreskrifter. En förutsättning för att ett företag ska kunna erhålla ackreditering är att tillsvidareanställd personal innehar bevis om formella kvalifikationer och det ställs därmed direkt i författning krav på bestämda yrkeskvalifikationer.

7.3.18Aktuarie

Av försäkringsrörelselagen (2010:2043) följer att de försäkrings- tekniska utredningarna och beräkningarna i ett försäkringsföretag ska utföras under överinseende av en eller flera aktuarier med den insikt och erfarenhet i dessa frågor som fordras med hänsyn till omfattningen och arten av företagets verksamhet.50 I Finansinspek- tionens föreskrifter (FFFS 2011:19) om villkor för att en aktuarie ska få tjänstgöra på ett försäkringsföretag anges att en aktuarie ska

uppfylla de krav på utbildning som Svenska Aktuarieföreningen ställer på sina diplomerade medlemmar, eller

uppfylla de krav på utbildning som International Association of Actuaries ställer på sina medlemsföreningar, i fråga om den som ska bli diplomerad föreningsmedlem eller motsvarande, och

ha tillräckliga kunskaper i svenska språket för att förstå regel- verket om försäkring, samt

50 5 kap. 14 § första stycket försäkringsrörelselagen.

286

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

ha minst tre års erfarenhet, som ska kunna styrkas, av de arbets- uppgifter som ingår i tjänsten.

För att bli diplomerad medlem i Svenska aktuarieföreningen krävs det bland annat att den sökande har avlagt en högskoleexamen på minst kandidatnivå samt genomgått specifika högskolekurser.

7.3.18.1 Bedömning

Aktuarie utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifika- tionsdirektivet.

För att vara yrkesverksam som ansvarig aktuarie på ett svenskt försäkringsbolag följer det direkt av författning att det krävs bestämda yrkeskvalifikationer eftersom det i Finansinspektionens föreskrift, genom hänvisning till Svenska aktuarieföreningens krav för att bli diplomerad medlem, ställs krav på bevis om formella kvalifikationer.

7.3.19Bergsguide

För bergsguider saknas uttryckliga krav på yrkeskvalifikationer i lagstiftningen. Konsumentverket har dock tagit fram allmänna råd om glaciärsäkerhet.51 Enligt dessa råd ska den person som leder verksamheten vara behörig bergsguide. Med behörig bergsguide avses person som enligt UIAGM (Union Internationale des Associations de Guide de Montagne) är behörig att vara bergsguide eller annars bedöms ha motsvarande utbildning och erfarenhet. Enligt 7 § produktsäkerhetslagen (2004:451) ska varor och tjänster som tillhandahålls av näringsidkare vara säkra. Enligt 12 § i samma lag ska god sed på marknaden beaktas vid bedömningen av om en risk hos en tjänst ska anses vara godtagbar. Enligt Konsument- verket utgör deras allmänna råd god sed på marknaden för tjänster i glaciär eller motsvarande miljö.

51 Konsumentverkets allmänna råd (KOVFS 2008:5) om glaciärsäkerhet.

287

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

7.3.19.1 Bedömning

Bergsguide utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkes- kvalifikationsdirektivet.

Trots att det inte uttryckligen fastställs några krav på vissa yrkeskvalifikationer för yrket bergsguide i svensk författning, utan endast i ett allmänt råd, får de generella bestämmelserna i produkt- säkerhetslagen i kombination med att Konsumentverkets allmänna råd anses utgöra god sed, till följd att det för utövandet av yrket bergsguide indirekt ställs krav på bestämda yrkeskvalifikationer i författning. För att bli behörig bergsguide enligt UIAGM krävs det att man genomgått flera av UIAGM anordnade kurser. Krav på kompetensbevis utfärdat på grundval av en utbildning som inte utgör en del av grundskolan, gymnasiet eller eftergymnasial utbild- ning utgör yrkeskvalifikationer i direktivets mening.

Att den generella skrivningen i produktsäkerhetslagen indirekt reglerar yrket bergsguide framgår även av det faktum att Konsu- mentverket med hänvisning till produktsäkerhetslagen vid vite förbjudit ett finskt företag att tillhandahålla tjänster på glaciär eller högfjällsterräng eftersom företagets guider inte innehade de yrkes- kvalifikationer som framgår av verkets allmänna råd.52

7.3.20Kontroll av tankar avsedda för transport av farligt gods

Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter (MSBFS 2009:4) om ackreditering av organ som ska utföra kontroll av tankar avsedda för transport av farligt gods på land får kontroll av tankar enligt myndighetens föreskrifter om transport av farligt gods på land53 endast utföras av ackrediterat organ. Endast de företag som har tillsvidareanställd personal med viss kompetens kan erhålla en ackreditering. Beroende på vilket verksamhetsområde ackrediteringen avser ställs olika krav, men det krävs åtminstone teknisk utbildning på gymnasienivå eller motsvarande kunskaper. Inom kontrollorganet ska det finnas ett befogenhetssystem. Kompetensen inom organet ska fastställas genom examination.54

52Föreläggande från Konsumentverket daterat 2012-07-05, dnr 2011/2043.

53Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter (MSBFS 2012:6) om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR-S) och i Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter (MSBFS 2012:7) om transport av farligt gods på järnväg (RID- S).

54Bilaga 3, Myndighetens för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter om ackreditering av organ som ska utföra kontroll av tankar avsedda för transport av farligt gods på land.

288

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

7.3.20.1 Bedömning

Kontroll av tankar avsedda för transport av farligt gods utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Kontroll av tankar avsedda för transport av farligt gods får endast utföras av organ som ackrediterats av Swedac i enlighet med de krav som fastställs i Myndigheten för samhällsskydds före- skrifter. En förutsättning för att ett företag ska kunna erhålla ackreditering är att tillsvidareanställd personal innehar bevis om formella kvalifikationer och det ställs därmed direkt i författning krav på bestämda yrkeskvalifikationer.

Att även motsvarande kunskaper godtas innebär enligt utred- ningens bedömning inte att yrket ska klassificeras som oreglerat då föreskrifterna, oavsett detta, fastställer en nivå på de kvalifikationer som krävs. Den avgörande faktorn är att det för att få utöva yrkes- verksamheten krävs bestämda kvalifikationer. För att yrket ska kunna anses vara oreglerat krävs det att även personer som saknar dessa eller likvärdiga kvalifikationer ska ha rätt att utöva yrket, vilket inte är fallet med kontroll av tankar avsedda för transport av farligt gods.

7.3.21Kontroll av cisterner och rörledningar för brandfarliga vätskor

Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter (MSBFS 2011:8) om cisterner och rörledningar för brandfarliga vätskor ska den kontroll och certifiering som följer av föreskrifterna utföras av ackrediterade organ.55 För ackreditering krävs det att kontrollorganet har ett system för tilldelning av kontrollanternas behörigheter. Kompetensen ska fastställas genom kvalificering. Beroende på vilken typ av kontroll den enskilde ska utföra ställs olika krav. Exempelvis krävs det för konstruktionskontroll högskole- utbildning eller motsvarande kunskaper förvärvade på annat sätt, medan det för tillverkningskontroll är tillräckligt med ingenjörs- utbildning på gymnasienivå eller motsvarande kunskaper förvärvade på annat sätt.56

556 kap. 1 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter om cisterner och rörledningar för brandfarliga vätskor.

56Ibid. Bilaga 1.

289

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

7.3.21.1 Bedömning

Kontroll av cisterner och rörledningar för brandfarliga vätskor utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikations- direktivet.

Kontroll av cisterner och rörledningar för brandfarliga vätskor får endast utföras av organ som ackrediterats av Swedac i enlighet med de krav som fastställs i Myndigheten för samhällsskydds föreskrifter. En förutsättning för att kunna erhålla ackreditering är att kontroll- organets anställda innehar bevis om formella kvalifikationer och det ställs därmed direkt i författning krav på bestämda yrkeskvalifika- tioner.

Att även motsvarande kunskaper godtas innebär enligt utred- ningens bedömning inte att yrket ska klassificeras som oreglerat då föreskrifterna, oavsett detta, fastställer en nivå på de kvalifikationer som krävs. Den avgörande faktorn är att det för att få utöva yrkes- verksamheten krävs bestämda yrkeskvalifikationer. För att yrket ska kunna anses vara oreglerat krävs det att även personer utan dessa eller likvärdiga kvalifikationer ska ha rätt att utöva yrket, vilket inte är fallet med kontroll av cisterner och rörledningar för brandfarliga vätskor.

7.3.22Rovdjursinventerare

Av Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2007:10) om inventering av björn, varg, järv, lodjur och kungsörn framgår att inventeringen av dessa djur utförs av länsstyrelsen, samebyar och frivilligorganisationer. I 5 § andra stycket anges att länsstyrelsens egen personal, samebyarnas och organisationernas inventeringssamordnare samt personer som kvalitetssäkrar ska inneha relevanta kunskaper. I fjärde stycket anges att Naturvårdsverket ansvarar för grundutbildning och länsstyrelserna ansvarar för vidareutbildning av länsstyrelsernas personal och de personer som förordnas att kvalitetssäkra observationer. Av 6 § framgår att länsstyrelsen ska förordna en inventeringsansvarig för länet samt därutöver förordna den personal på myndigheten som ges behörighet att kvalitetssäkra observationer. Av 10 § följer att de personer som förordnas att kvalitetssäkra observationer eller fastställa antalet föryngringar ska ha genomgått relevant utbildning enligt 5 § fjärde stycket med godkänt resultat. Av de allmänna råden framgår slutligen att Viltskadecenter vid Sveriges

290

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

lantbruksuniversitet på Naturvårdsverkets uppdrag tillhandahåller grundutbildning för länsstyrelserna beträffande inventeringsverksam- heten samt ansvarar för kunskapsproven.

7.3.22.1 Bedömning

Inventeringssamordnare utgör inte ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Kvalitetssäkrare av rovdjursobservationer utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

För att vara verksam som inventeringssamordnare krävs endast relevanta kunskaper. Det specificeras inte närmare vilka dessa kun- skaper är och det ställs heller inga krav på viss utbildning eller yrkeserfarenhet. Det ställs sålunda inga krav på bestämda yrkes- kvalifikationer för att vara verksam som inventeringssamordnare och därmed föreligger inte heller ett reglerat yrke.

För att en person ska kunna förordnas som kvalitetssäkrare av rovdjursobservationer krävs däremot, förutom relevanta kunskaper, även att personen har genomgått en specifik utbildning. Kravet på genomgången utbildning hos Viltskadecenter utgör ett krav på en bestämd yrkeskvalifikation då det utgör ett krav på ett kompetens- bevis utfärdat på grundval av en utbildning som inte utgör en del av grundskolan, gymnasiet eller eftergymnasial utbildning.

7.3.23Naturvårdsvakt

Enligt 3 a § i terrängkörningslagen (1975:1313) ansvarar natur- vårdsvakter för att delar av lagen efterlevs och en naturvårdsvakt har rätt att avvisa den som utan att ha rätt till det kör i terräng med motordrivet fordon inom vissa områden. Enligt 17 § i terräng- körningsförordningen (1978:594) förordnas naturvårdsvakter av länsstyrelsen i enlighet med föreskrifter från Rikspolisstyrelsen. Enligt miljöbalken får en naturvårdsvakt avvisa personer som uppehåller sig där de på grund av bestämmelserna i miljöbalken inte har rätt att vistas. En naturvårdsvakt får även ta i beslag jakt- och fångstredskap, fortskaffningsmedel och andra föremål som kan antas ha betydelse för utredning av brottet, om vakten ertappar

291

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

någon på bar gärning, som bryter mot vissa förbud eller före- skrifter.57

Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (RPSFS 2000:29) om förordnande och utbildning av naturvårdsvakter får endast personer som genomgått utbildning till naturvårdsvakt hos länsstyrelsen förordnas. Enligt föreskrifterna ska skriftliga prov hållas och kursbevis utfärdas.

7.3.23.1 Bedömning

Naturvårdsvakt omfattas inte av bestämmelserna i yrkeskvalifikations- direktivet då de åtgärder en naturvårdsvakt kan vidta är förenade med utövandet av offentlig makt, se närmare avsnitt 2.3.2.

7.3.24Kontroll av mekaniska anordningar i vissa kärntekniska anläggningar

Enligt Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:13) om mekaniska anordningar i vissa kärntekniska anläggningar ska den kontroll som följer av föreskrifterna utföras av ackrediterade organ. Av de allmänna råd som hör till föreskrifterna följer att kravet på ackreditering innebär att organen ska ackrediteras enligt tillämpliga föreskrifter meddelade av Swedac. Av Swedacs föreskrift58 följer att det för ackreditering krävs tillsvidareanställd personal med viss kompetens. Beroende på vilket verksamhetsområde ackreditering avser ställs olika krav, men det krävs åtminstone teknisk utbildning på gymnasienivå och den personliga kompetensen ska fastställas genom examination.

7.3.24.1 Bedömning

Kontroll av mekaniska anordningar i vissa kärntekniska anläggningar utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikations- direktivet.

5726 kap. 23 § miljöbalken.

58Av Styrelsens för ackreditering och teknisk kontroll särskilda föreskrifter (STAFS 1999:4) för ackrediterade kontrollorgan Typ A (besiktningsorgan) för kontroll av tryckbärande anordningar m.m.

292

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

Kontroll av mekaniska anordningar i vissa kärntekniska anlägg- ningar får endast utföras av organ som ackrediterats av Swedac i enlighet med de krav som fastställs i Swedacs föreskrifter. En förutsättning för att ett företag ska kunna erhålla ackreditering är att tillsvidareanställd personal innehar bevis om formella kvalifika- tioner och det ställs därmed direkt i författning krav på bestämda yrkeskvalifikationer.

7.3.25Strålskyddsexpert

Enligt EU-direktivet om fastställande av grundläggande säkerhets- normer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning59 ska medlems- länderna vidta nödvändiga åtgärder för att på lämpligt sätt erkänna kompetensen för kvalificerade experter samt säkerställa att utbildning av sådana specialister anordnas.60 Enligt direktivet ska den som bedriver verksamhet med joniserande strålning ha en kvalificerad expert knuten till verksamheten som hjälp och rådgivare i strålskydds- arbetet. I kommissionens meddelande om genomförande av direktivet61 anges vilka minimikrav som bör ställas på de kvalificerade experterna samtidigt som det läggs fast att kompetensbehovet skiljer sig åt beroende på till vilken typ av verksamhet experten är knuten. I meddelandet framgår även att de existerande nationella kraven på dessa experter skiljer sig åt i så stor omfattning att kommissionen inte ansett det möjligt att fastställa harmoniserade krav.62

Enligt 20 § strålskyddslagen (1988:220) krävs det tillstånd för verksamhet med joniserande strålning. För flera olika typer av verk- samhet med joniserande strålning krävs att verksamheten har en strålskyddsexpert knuten till sig för att ett tillstånd från Strålsäkerhetsmyndigheten ska kunna meddelas.63 I de föreskrifter där det ställs krav på att en strålskyddsexpert ska vara knuten till verksamheten anges även att strålskyddsexperten ska uppfylla kraven i

59Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning.

60Ibid. artikel 38.3.

61Meddelande från kommissionen om genomförandet av rådets direktiv 96/29/Euratom om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmän- hetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning.

62Ibid. bilaga 1.

63Se till exempel 8 § Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:25) om radiografering och 5 § Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter (SSMFS 2008:28) om laboratorieverksamhet med radioaktiva ämnen i form av öppna strålkällor.

293

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

Strålsäkerhetsmyndighetens allmänna råd (SSMFS 2008:29) om kompetens hos strålskyddsexperter. I de allmänna råden fastställs att det krävs utbildning på akademisk nivå, med inriktning på fysik, teknik (civilingenjör), kemi eller biologi och med dokumenterad lämplig påbyggnad beroende på vilken typ av verksamhet experten ska vara knuten till. Bedömningen av strålskyddsexpertens kvalifikationer sker i samband med ansökan om tillstånd att bedriva verksamhet och det finns sålunda inget fristående ansökningsförfarande för enskilda som önskar få sin kompetens bedömd av Strålsäkerhetsmyndigheten.

7.3.25.1 Bedömning

Strålskyddsexpert utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Genom att i föreskrifter ange att de kompetenskrav som framgår av de allmänna råden måste vara uppfyllda av de strålskyddsexperter som är knutna till verksamheten för att kunna bevilja ett tillstånd ställs direkt i författning krav på bestämda yrkeskvalifikationer i form av bevis om formella kvalifikationer.

Yrkeskvalifikationsdirektivet ska inte tillämpas om det för ett visst reglerat yrke finns särskilda regler för erkännande av yrkes- kvalifikationer i ett separat instrument i unionslagstiftningen. Direktivet ålägger medlemsstaterna att se till att kvalificerade experter knyts till verksamheter med joniserande strålning men reglerar inte hur kvalifikationer från andra länder ska hanteras. Av detta följer att undantaget i artikel 2.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet inte är tillämpligt.

7.3.26Lärare vid introduktionsutbildning för privat övningskörning behörighet B

I Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2010:127) om introduktions- utbildning för privat övningskörning behörighet B anges att för att få tillstånd att bedriva introduktionsutbildning för blivande handledare och elever vid privat övningskörning ska den som söker, som kan vara antingen en fysisk eller juridisk person, bland annat lämna in hand- lingar som styrker kompetensen på den eller de lärare som ska

294

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

undervisa.64 För att få undervisa krävs det bland annat att läraren har dokumenterad pedagogisk utbildning omfattande minst ett halvår eller erfarenhet av undervisning under minst ett år, och tillräcklig kunskap, förståelse och förtrogenhet inom kursplanens ämnes- områden.65

7.3.26.1 Bedömning

Lärare vid introduktionsutbildning för privat övningskörning behörighet B utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkes- kvalifikationsdirektivet.

För att vara verksam som lärare vid introduktionsutbildning för privat övningskörning fastställs det direkt i författning att det krävs bestämda yrkeskvalifikationer då det krävs ett bevis om formella kvalifikationer.

7.3.27Lärare vid riskutbildning för behörigheterna A, A1 och B

I Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2009:26) om risk- utbildning för behörighet A och A1 och i Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2012:40) om riskutbildning för behörighet B anges att det för att få tillstånd att bedriva riskutbildning ska den sökande, som kan vara antingen en fysisk eller juridisk person, bland annat lämna in handlingar som styrker kompetensen på den eller de lärare som ska undervisa.

För lärare vid riskutbildning behörighet A, A1 och B krävs bland annat att denne har genomgått särskild lärarutbildning vars innehåll fastställs i föreskrifternas bilaga.66

641 kap. 2 § 4 Transportstyrelsens föreskrifter om introduktionsutbildning för privat övningskörning behörighet B.

65Ibid 2 kap. 4 § 4.

663 kap. 2–3 §§ Transportstyrelsens föreskrifter om riskutbildning för behörighet A och A1 samt 3 kap. 2–3 §§ Transportstyrelsens föreskrifter om riskutbildning för behörighet B.

295

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

7.3.27.1 Bedömning

Lärare vid riskutbildning för behörigheterna A, A1 och B utgör reglerade yrken enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

För att få vara verksam som lärare vid riskutbildning för behörig- heterna A, A1 och B ställs det direkt i författning krav på bestämda yrkeskvalifikationer då det krävs ett kompetensbevis utfärdat på grundval av en utbildning som inte utgör en del av grundskolan, gymnasiet eller eftergymnasial utbildning.

7.3.28Lärare vid utbildning av förare för mopeder med behörighet AM

I lagen (2009:121) om utbildning till förare av mopeder, snöskotrar och terränghjulingar anges att utbildning endast får bedrivas efter tillstånd av den myndighet som regeringen bestämmer. Myndig- heten får ge tillstånd till fysiska eller juridiska personer, som med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden samt omständigheterna i övrigt bedöms ha förutsättningar att bedriva en god utbildning.67 I förordningen (2009:186) om utbildning till förare av mopeder, snöskotrar och terränghjulingar anges att Transportstyrelsen lämnar tillstånd för verksamheten samt är bemyndigade att fastställa kompetenskrav för lärarna.

I Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2009:12)om utbildning av förare för behörighet AM anges att det för att få tillstånd att bedriva riskutbildning ska den sökande, som kan vara antingen en fysisk eller juridisk person, bland annat lämna in handlingar som styrker kompetensen på den eller de lärare som ska undervisa.68 För att få undervisa krävs det att läraren är godkänd som trafiklärare enligt 3 § lagen (1998:493) om trafikskolor eller har motsvarande kompetens. Detta krav innebär att lärare vid utbildning av förare för mopeder med behörighet AM ska ha genomgått en utbildning till trafiklärare inom yrkeshögskolan eller annan likvärdig utbild- ning och med hänsyn till sina personliga förhållanden anses lämplig som trafiklärare.69

672 § lagen om utbildning till förare av mopeder, snöskotrar och terränghjulingar.

682 kap. 2 § 4 Transportstyrelsens föreskrifter om utbildning av förare för behörighet AM.

693 § förordningen (1998:978) om trafikskolor.

296

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

7.3.28.1 Bedömning

Lärare vid utbildning av förare för mopeder med behörighet AM utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikations- direktivet.

För att vara verksam som lärare vid utbildning av förare för mopeder med behörighet AM ställs det direkt i författning krav på bestämda yrkeskvalifikationer då det krävs bevis om formella kvalifi- kationer. Trafiklärare är visserligen redan anmält som ett reglerat yrke men lärare vid utbildning av förare för mopeder med behörighet AM får anses utgöra ytterligare ett reglerat yrke trots att kompetenskravet är det samma som för att vara verksam som trafiklärare.

7.3.29Lärare vid utbildning av förare för mopeder, snöskotrar och terränghjulingar som kräver förarbevis

I lagen (2009:121) om utbildning till förare av mopeder, snöskotrar och terränghjulingar anges att tillstånd att bedriva utbildning endast får bedrivas efter tillstånd av den myndighet som regeringen bestämmer. Myndigheten får ge tillstånd till fysiska eller juridiska personer, som med hänsyn till sina personliga och ekonomiska förhållanden samt omständigheterna i övrigt bedöms ha förutsätt- ningar att bedriva en god utbildning.70 I förordningen (2009:186) om utbildning till förare av mopeder, snöskotrar och terräng- hjulingar anges att Transportstyrelsen lämnar tillstånd för verksam- heten samt är bemyndigade att fastställa kompetenskrav för lärarna.

I Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2009:14) om förarbevis för moped klass II, snöskoter och terränghjuling anges att det för att få tillstånd att bedriva utbildning till förare av mopeder, snöskotrar och terränghjulingar ska den sökande, som kan vara antingen en fysisk eller juridisk person, bland annat ska lämna in handlingar som styrker kompetensen på den eller de lärare som ska undervisa.71 För att vara verksam som lärare ska man ha dokumenterad pedagogisk utbildning omfattande minst ett halvår eller erfarenhet av undervisning under minst ett år.72

702 § lagen om utbildning till förare av mopeder, snöskotrar och terränghjulingar.

712 kap. 2 § 4 Transportstyrelsens föreskrifter om förarbevis för moped klass II, snöskoter och terränghjuling.

72Ibid. 3 kap. 4 § 5.

297

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

7.3.29.1 Bedömning

Lärare vid utbildning av förare för mopeder, snöskotrar och terränghjulingar som kräver förarbevis utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

För att vara verksam som lärare vid utbildning av förare för mopeder, snöskotrar och terränghjulingar som kräver förarbevis ställs det direkt i författning krav på bestämda yrkeskvalifikationer då det krävs bevis om formella kvalifikationer.

7.3.30Taxichaufför

Inom EU finns gemensamma regler för företag som bedriver yrkesmässig trafik73 men dessa gäller inte för persontransporter i fordon som är avsedda för färre än tio personer inklusive föraren. För persontransport i personbilar och mindre bussar finns det sålunda inga EU-regler.

För att vara verksam som taxiförare krävs en taxiförarlegitimation. Av 3 kap. 3 § 4–5 taxitrafiklagen (2012:211) följer att för taxi- förarlegitimation krävs bland annat att den sökande i fråga om yrkes- kunnande bedömts vara lämplig samt att man genomfört ett körprov. I 3 kap. 7 § taxitrafikförordningen (2012:238) anges att ett körprov ska pröva den sökandes förmåga att tillämpa kunskaper om bland annat fordonet, säkerhet, körförmåga och omdöme. Vidare anges att det är Transportstyrelsen som utformar skriftliga prov i yrkeskunnande samt att dessa prov ska anordnas av Trafikverket. Legitimationerna utfärdas av Transportstyrelsen.74 I Transport- styrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:32) om körprov för taxiförarlegitimation specificeras hur körprovet ska vara utformat. I Vägverkets föreskrifter (VVFS 2004:65) om yrkeskunnande för taxiförarlegitimation fastställs vilka områden provet ska omfatta. Dessa är kartläsning, körekonomi, miljö, säkerhet, bemötande, sjukdomar och funktionsnedsättningar, föraren, fordonskännedom, yrkestrafiklagstiftning och trafiklagstiftning.

73Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkes- mässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG.

749–10 och 12 §§ taxitrafikförordningen.

298

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

7.3.30.1 Bedömning

Taxiförare utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkes- kvalifikationsdirektivet.

För att vara yrkesverksam som taxiförare följer det direkt av författning att det krävs bestämda yrkeskvalifikationer då taxiförar- legitimationen utgör ett kompetensbevis som utfärdas på grundval av ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning.

7.3.31Hantering av bekämpningsmedel i klass 1 AV

Enligt förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel får ett växt- skyddsmedel som hänförs till klass 1 eller 2 endast användas av den som uppfyller särskilda kunskapskrav.75 Kunskapskraven uppställs av Jordbruksverket avseende användning som huvudsakligen berör jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsskötsel, av Socialstyrelsen avseende användning mot ohyra och skadedjur och av Arbetsmiljö- verket avseende all annan användning.76

Av 46 § förordningen (2000:338) om biocidprodukter följer att biocidprodukter som hänförs till klass 1 endast får användas av någon som uppfyller särskilda kunskapskrav. Kunskapskraven för biocidprodukter som hänförs till klass 1 fastställs av Socialstyrelsen när det är fråga om åtgärder mot ohyra och skadedjur och av Arbetsmiljöverket när det är fråga om annan verksamhet.77

I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1998:6) om bekämpningsmedel samt allmänna råd om tillämpningen av före- skrifterna regleras dels tillstånd för användning av bekämpningsmedel för behandling av trä, dels bekämpningsmedel för antifouling- behandling. När det gäller tillstånd för användning av bekämp- ningsmedel för trä anges att det på arbetsstället där bekämp- ningsmedlet ska användas ska finnas minst en person som genomgått en av Arbetsmiljöverket anordnad utbildning för aktuell bekämp- ningsmedelsanvändning och då erhållit ett av Arbetsmiljöverket utfärdat utbildningsbevis.78 När det gäller tillstånd för användning av bekämpningsmedel för antifoulingbehandling medges detta endast för arbete som utförs av personal som genomgått en av Arbetsmiljöverket

7544 § förordningen om växtskyddsmedel.

76Ibid. 47 §.

7747–48 §§ förordningen om biocidprodukter.

7812 § Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om bekämpningsmedel samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.

299

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

anordnad utbildning för den aktuella bekämpningsmedelsanvänd- ningen och då fått ett av Arbetsmiljöverket utfärdat utbildningsbevis.

När det gäller bekämpningsmedel fastställs i direktiv om upp- rättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel,79 att medlemsstaterna ska se till att alla yrkesmässiga användare, distributörer och rådgivare har tillgång till lämplig utbildning genom organ som utsetts av de behöriga myndigheterna. Det framgår även vilka ämnen som utbildningen minst ska omfatta. Direktivet innehåller inte några bestämmelser rörande ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer.

7.3.31.1 Bedömning

Hantering av bekämpningsmedel i klass 1 AV för behandling av trä och bekämpningsmedel för antifoulingbehandling utgör reglerade yrken enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

För all användning av bekämpningsmedel för antifouling- behandling krävs det bestämda yrkeskvalifikationer i form av kompe- tensbevis utfärdat på grundval av en utbildning som inte utgör en del av grundskolan, gymnasiet eller eftergymnasial utbildning.

För användning av bekämpningsmedel för behandling av trä gäller kravet på kompetensbevis endast för en person på företaget som ansöker om att få använda bekämpningsmedlet, dvs. även personer som saknar kvalifikationer kan använda medlet under förutsättning att någon av deras kollegor gått utbildningen. Avgränsar man yrkes- verksamheten till behandling av trä med bekämpningsmedel krävs det sålunda endast yrkeskvalifikationer av vissa arbetsledare och egen- företagare. För att avgöra om detta sätt att reglera krav på yrkes- kvalifikationer medför att ett yrke regleras i yrkeskvalifikations- direktivet mening är det avgörande hur man avgränsar den relevanta yrkesverksamheten. Om man utgår från att den relevanta yrkes- verksamheten omfattar behandling av trä med bekämpningsmedel skulle man kunna hävda att den verksamheten inte regleras eftersom det inte ställs krav på bestämda kvalifikationer så länge en person är anställd av ett företag som uppfyller vissa krav. Om man i stället utgår ifrån att den relevanta yrkesverksamheten avgränsas till den person som måste finnas på varje företag som utför behandling av trä med

79 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel.

300

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

bekämpningsmedel, så skulle yrket utgöra ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det är utredningens uppfattning att hantering av bekämpnings- medel i klass 1 AV för behandling av trä utgör ett reglerat yrke efter- som det oavsett hur man avgränsar den relevanta yrkesverksamheten direkt i författning ställs krav på att egenföretagare som vill utföra sådan behandling ska inneha bestämda yrkeskvalifikationer i form av kompetensbevis utfärdat på grundval av en utbildning som inte utgör en del av grundskolan, gymnasiet eller eftergymnasial utbildning.

Direktivet om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel innehåller visserligen minimikrav på den utbildning som ska krävas men fastställer inte hur kvalifikationer från andra länder ska hanteras. Av detta följer att undantaget i artikel 2.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet inte är tillämpligt.

7.3.32Hantering av bekämpningsmedel i klass 1 L och 2 L

Enligt förordningen om växtskyddsmedel får ett växtskyddsmedel som hänförs till klass 1 eller 2 endast användas av den som uppfyller särskilda kunskapskrav.80 Kunskapskraven uppställs av Jordbruksverket avseende användning som huvudsakligen berör jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsskötsel, av Socialstyrelsen avseende användning mot ohyra och skadedjur och av Arbetsmiljö- verket avseende all annan användning.81

I Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:76) om tillstånd och kunskapskrav för användning av växtskyddsmedel fastställs vilka grundläggande kunskapskrav som gäller inom verkets ansvarsområde. För att få tillstånd att använda klass 1-medel eller intyg om behörighet att använda klass 2-medel krävs att sökanden har fyllt 18 år och uppfyller kunskapskraven. Enligt föreskrifterna anses kunskapskraven vara uppfyllda av den som fullgjort utbildning, som beroende på inriktning, anordnats av länsstyrelsen eller Jordbruksverket.

När det gäller bekämpningsmedel fastställs i direktiv om upp- rättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel,82 att medlemsstaterna ska se till att

8044 § växtskyddsförordningen.

81Ibid. 47 §.

82Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel.

301

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

alla yrkesmässiga användare, distributörer och rådgivare har tillgång till lämplig utbildning genom organ som utsetts av de behöriga myndigheterna. Det framgår även vilka ämnen som utbildningen åtminstone ska omfatta. Direktivet innehåller inte några bestämmelser rörande ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer.

7.3.32.1 Bedömning

Hantering av bekämpningsmedel i klass 1 L och 2 L utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet.

För all användning av växtskyddsmedel i klass 1 L och 2 L krävs det bestämda yrkeskvalifikationer i form av kompetensbevis utfärdat på grundval av en utbildning som inte utgör en del av grundskolan, gymnasiet eller eftergymnasial utbildning.

7.3.33Hantering av bekämpningsmedel i klass 1 So

Enligt förordningen om växtskyddsmedel får ett växtskyddsmedel som hänförs till klass 1 eller 2 endast användas av den som uppfyller särskilda kunskapskrav.83 Kunskapskraven uppställs av Jordbruks- verket avseende användning som huvudsakligen berör jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsskötsel, av Socialstyrelsen avseende använd- ning mot ohyra och skadedjur och av Arbetsmiljöverket avseende all annan användning.84

Av förordningen om biocidprodukter följer att biocidprodukter som hänförs till klass 1 endast får användas av någon som uppfyller särskilda kunskapskrav.85 Kunskapskraven för biocidprodukter som hänförs till klass 1 fastställs av Socialstyrelsen när det är fråga om åtgärder mot ohyra och skadedjur och av Arbetsmiljöverket när det är fråga om annan verksamhet.86

8344 § växtskyddsförordningen.

84Ibid. 47 §.

8546 § biocidproduktförordningen.

86Ibid 47–48 §§.

302

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

I Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:5) om tillstånd för användning av vissa bekämpningsmedel fastställs vilka kunskaps- krav som gäller för bekämpningsmedel klass 1 So och klass 1 SoX. Enligt föreskrifterna krävs det yrkeserfarenhet samt att den sökande genomfört av styrelsen anordnad utbildning.

När det gäller bekämpningsmedel fastställs i direktiv om upp- rättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel,87 att medlemsstaterna ska se till att alla yrkesmässiga användare, distributörer och rådgivare har tillgång till lämplig utbildning genom organ som utsetts av de behöriga myndigheterna. Det framgår även vilka ämnen som utbildningen åtminstone ska omfatta. Direktivet innehåller inte några bestämmelser rörande ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer.

7.3.33.1 Bedömning

Hantering av växtskyddsmedel och biocider i klass 1 So och klass 1 SoX utgör reglerade yrken enligt definitionen i yrkeskvalifikations- direktivet.

För all användning av såväl växtskyddsmedel som biocider i klass 1 So och klass 1 SoX krävs det bestämda yrkeskvalifikationer i form av kompetensbevis utfärdat på grundval av en utbildning som inte utgör en del av grundskolan, gymnasiet eller eftergymnasial utbildning.

87 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel.

303

Reglerade yrken i Sverige

SOU 2014:19

7.3.34Skälen för utredningens förslag

Direktivets bestämmelser

Yrkeskvalifikationsdirektivets tillämpningsområde avgränsas genom definitionen av vad som ska anses utgöra ett reglerat yrke. Ett yrke blir reglerat när det krävs vissa bestämda yrkeskvalifikationer i form av utbildning som inte utgör en del av grundskolan, gymnasiet eller eftergymnasial utbildning, eller i form av yrkeserfarenhet. Direktivet gäller dock inte enligt artikel 2.3 om det för ett visst reglerat yrke finns andra särskilda regler för erkännande av yrkeskvalifikationer i ett separat instrument i unionslagstiftningen. Slutligen undantas yrken förknippande med utövandet av offentlig makt från direktivets tillämpningsområde.88

Gällande rätt

För de yrken som hittills bedömts utgöra reglerade yrken har lag- stiftningen anpassats i syfte att uppfylla direktivets krav och behöriga myndigheter utsetts, se ovan avsnitt 7.2.1. För de tillkommande yrken som utredningen anser utgör reglerade yrken i direktivets mening har någon anpassning till direktivet av naturliga skäl inte gjorts och det saknas formellt utsedda behöriga myndigheter.89

Överväganden

Med utgångspunkt i yrkeskvalifikationsdirektivets definition av vad som utgör ett reglerat yrke har utredningen identifierat ett flertal tillkommande yrken som utifrån hur regleringen ser ut för närvarande bedöms falla inom direktivets tillämpningsområde. Gemensamt för dessa yrken är att det ställs krav på att yrkesutövaren ska inneha bestämda yrkeskvalifikationer, i form av viss utbildning. Det är den inhämtade kunskapen som är avgörande, inte i vad mån detta manifesterats i ett särskilt yrkesbevis e dyl. Direktivet bör därför genomföras även för dessa yrken. Som framgår av avsnitt 8.2 nedan föreslår utredningen en ny horisontell reglering om erkännande av yrkeskvalifikationer. De tillkommande yrkena kommer automatiskt

88Se avsnitt 2.3.2.

89I vissa fall innehåller regleringarna dock klausuler om ömsesidigt erkännande avseende kvalifikationer från andra länder.

304

SOU 2014:19

Reglerade yrken i Sverige

att omfattas av såväl den nya lagen som förordningen i och med att direktivets definitioner återges i den horisontella lagen. I förordningen pekas behöriga myndigheter ut för respektive yrke. Ytterligare anpassningar kan givetvis bli nödvändiga i sektorsförfattningarna. I flertalet fall krävs sådana anpassningar endast i myndigheternas egna föreskrifter. För några av yrkena beskrivs dock kvalifikationskraven översiktligt även på förordningsnivå. I de fallen föreslår utredningen att en upplysningsbestämmelse införs, som hänvisar läsaren till den nya lagen och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den.90

Vid valet av behöriga myndigheter för tillkommande yrken har utredningen utgått från vilken myndighet som ansvarar för före- skrifterna som reglerar yrket. Det är utredningens uppfattning att följande yrken omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivets tillämp- ningsområde samt att angivna myndigheter ska utgöra behöriga myndigheter för dessa yrken:

90 Sådana upplysningsbestämmelser föreslås införas i försäkringsrörelseförordningen, plan- och byggförordningen, förordningen om växtskyddsmedel, förordningen om biocider, taxi- trafikförordningen och förordningen om energideklaration för byggnader.

305

Reglerade yrken i Sverige		SOU 2014:19

306

8Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

8.1Myndighetsstruktur

Utredningens förslag: Den myndighet som kontrollerar tillträdet till ett visst reglerat yrke ska också utgöra behörig myndighet enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Som behöriga myndigheter för de tillkommande yrken där tillträdet till yrket inte kontrolleras av en myndighet eller kontrolleras av Swedac, ska de myndigheter pekas ut som har bemyndigats att meddela föreskrifter rörande yrket. De behöriga myndigheterna för respektive reglerat yrke ska anges i den nya förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

De behöriga myndigheterna inom samtliga sektorer ska i ärenden som rör erkännande av yrkeskvalifikationer enligt den generella ordningen höra Universitets- och högskolerådet avseende sökandens utländska utbildningsrelaterade yrkeskvalifikationer, om det inte är obehövligt. De behöriga myndigheterna ska ersätta rådet för dess kostnader för att lämna yttrandet. Den slutliga prövningen av yrkesutövarens samlade yrkeskvalifikationer ska göras av den behöriga myndigheten.

Uppgiften som rådgivningscentrum och samordnare enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska fullgöras av Universitets- och högskolerådet.

307

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

Skälen för utredningens förslag

Behöriga myndigheter

Ansvaret för den praktiska tillämpningen av det ursprungliga yrkes- kvalifikationsdirektivet, det vill säga handläggningen av ärenden om erkännande av yrkeskvalifikationer, har hittills fördelats på ett flertal olika myndigheter. Principen för fördelningen av ansvar har varit att samtliga ärenden om tillträde till ett visst yrke ska handläggas av en och samma myndighet, oavsett om sökandenas yrkeskvalifikationer har förvärvats inom eller utanför Sverige.1 De berörda myndigheterna har därmed ett helhetsansvar inom sina respektive sektorer, vilket torde innebära fördelar såväl ur ett likabehandlingsperspektiv som i administrativt hänseende. Denna ordning ger till exempel myndig- heterna möjlighet att utnyttja samma stödfunktioner, processer och tekniska verktyg för samtliga ärenden om tillträde till ett yrke. Det är heller inte uteslutet att ordningen kan innebära fördelar ur sökandens perspektiv.

En nackdel med den valda ordningen är att samtliga myndigheter måste säkerställa en tillräcklig kompetens i fråga om direktivets innebörd och effekt. För de myndigheter som handlägger ett mycket litet antal ärenden enligt direktivet kan detta innebära praktiska svårigheter. Dessutom måste samtliga myndigheter antingen själva ha tillräcklig kompetens om såväl Sveriges som andra staters utbildnings- system eller upphandla tjänster i detta avseende. Det finns också en uppenbar risk för att olika myndigheter gör olika tolkningar av direktivets bestämmelser, inte minst med tanke på att genomförandet, se närmare om detta i avsnitt 8.2, inte har skett på ett helt enhetligt sätt i de olika sektorerna. Det finns alltså en risk för att den praktiska tillämpningen kommer att spreta, trots att enskilda ska tillförsäkras samma unionsrättsliga rättigheter oavsett verksamhetsområde.

Bristande kompetens om direktivet och inom utbildningsområdet hos behöriga myndigheter skulle kunna undvikas om en myndighet utpekades som behörig för samtliga yrken. Detta skulle dock innebära att den myndighet som i övrigt kontrollerar tillträdet till ett visst yrke skulle förlora sitt helhetsansvar och därmed sin överblick över yrkes- utövarna på den svenska marknaden. De nackdelar som detta skulle medföra torde enligt utredningens bedömning överväga fördelarna

1 Ett undantag är väktaryrket, där Länsstyrelsen i Stockholm utgör behörig myndighet för samtliga ärenden enligt direktivet, medan ärenden som rör sökanden med yrkes- kvalifikationer förvärvade i Sverige handläggs av flera länsstyrelser.

308

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

med en centralisering av ärendehandläggningen. En sådan genom- gripande reform av myndighetsstrukturen är således inte önskvärd. Utredningen föreslår därför ingen förändring av nuvarande ordning i fråga om uppgiften som behörig myndighet enligt direktivet. Den myndighet som kontrollerar tillträdet till ett visst yrke ska således även i fortsättningen utgöra behörig myndighet enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

De behöriga myndigheterna för respektive reglerat yrke bör enligt utredningens mening pekas ut i den nya horisontella för- ordningen, se avsnitt 8.2. På så vis ges en samlad översikt av reglerade yrken och behöriga myndigheter i Sverige. Av tydlighets- skäl kan det eventuellt också vara lämpligt att nämna ansvaret i respektive myndighets instruktion. Det skulle exempelvis kunna ske genom bestämmelser i dessa författningar om att myndigheten

”är behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i de avseenden som anges i förordningen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer”. Utredningen lämnar dock inga sådana författningsförslag.

Yrken reglerade genom certifieringsförfaranden

För besiktningstekniker och vissa av de tillkommande yrken som beskrivs i avsnitt 7.3 utförs kontrollen av om kvalifikationerna är uppfyllda inte av en myndighet utan av ackrediterade certifierings- organ.2

Även för dessa yrken anser utredningen att det bör vara en myndighet som ansvarar för att erkänna utländska kvalifikationer. Certifieringsorganen bör sedan vara bundna av den bedömning myndigheten gjort. Skälen till detta är att de ackrediterade certifieringsorganen kan, åtminstone potentiellt, utgöras av såväl svenska som utländska privaträttsliga organ samt att det kan förändras över tid vilka organ som är ackrediterade för att utföra dessa certifieringar. Utredningen kan därför inte se att någon annan lösning är praktiskt genomförbar. Som behöriga myndigheter enligt direktivet

2 Certifierad sakkunnig brandskydd, certifierad energiexpert, certifierad sakkunnig funktionskontrollant, certifierad sakkunnig kulturvärden, certifierad sakkunnig tillgänglighet, certifierad kontrollansvarig.

309

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

avseende denna typ av reglerade yrken bör de myndigheter pekas ut som har bemyndigats att meddela föreskrifter rörande respektive yrke.

Yrken reglerade genom krav på ackreditering

För sex av de tillkommande yrken3 som utredningen identifierat i avsnitt 7.3 ställs det, antingen direkt i sektorsmyndigheternas före- skrifter eller genom hänvisning till Swedacs föreskrifter, krav på att den tillsvidareanställda personalen ska ha vissa kvalifikationer för att ett företag ska kunna ackrediteras och få rätt att utföra vissa typer av tjänster. Ackrediteringen utförs av Swedac och även om det är företaget som ackrediteras, och inte de enskilda medarbetarna, ingår kontrollen av de enskilda medarbetarnas kvalifikationer i den bedöm- ning som ligger till grund för beslutet om företagets ackreditering.

Även för dessa yrken ska behöriga myndigheter som ska ansvara för erkännande av utländska yrkeskvalifikationer pekas ut. Givet hur situationen ser ut för närvarande skulle man kunna överväga att lägga ansvaret för att bedöma utländska kvalifikationer på Swedac. Enligt artikel 6.1 i förordningen (EG) nr 765/20084 är det dock förbjudet för nationella ackrediteringsorgan att konkurrera med organ för bedömning av överensstämmelse och en sådan uppgift skulle därför kunna anses stå i strid med unionsrätten. Utredningen anser även att fördelningen av ansvaret för att fullgöra de skyldig- heter som följer av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet för yrken som regleras genom krav på ackreditering bör följa samma mönster som gäller för övriga reglerade yrken i Sverige. De myndigheter som ansvarar för de aktuella yrkesregleringarna ska således även ansvara för att bedöma om en yrkesutövares utländska yrkeskvalifikationer är likvärdiga med vad som krävs för att företaget där personen är anställd ska kunna ackrediteras. Myndig- hetens bedömning av yrkesutövarens utländska kvalifikationer ska sedan godtas av Swedac vid bedömningen av om företaget uppfyller kraven för ackreditering. Det är viktigt att poängtera att den behöriga myndighetens bedömning är avgränsad till de krav som

3Kontroll av lyftanordningar, kontroll av trycksatta anordningar, kontroll av hissar och vissa andra motordrivna anordningar, kontroll av tankar avsedda för transport av farligt gods, kontroll av cisterner och rörledningar för brandfarliga vätskor och kontroll av mekaniska anordningar i vissa kärntekniska anläggningar.

4Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.

310

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

gäller yrkeskvalifikationer enligt definitionen i direktivet. Swedac ansvarar även fortsatt för att bedöma exempelvis den enskildes lämplighet för arbetsuppgifterna.

Med denna lösning skapas ett enhetligt system där ansvaret fördelas på ett konsekvent sätt oavsett vilken regleringsteknik som valts vid regleringen av yrket. Utredningen anser således att det även för dessa yrken bör vara de myndigheter som har bemyndigats att meddela föreskrifter rörande yrkena som ska fullgöra uppgiften som behörig myndighet enligt direktivet.

Yrken som endast reglerats genom kompetenskrav

Flera av de tillkommande yrken som utredningen identifierat i avsnitt 7.3 har det gemensamt att det helt saknas ett förfarande för ett godkännande på förhand av yrkesutövaren. Det vill säga, det ställs krav på vissa yrkeskvalifikationer, men det saknas krav på legitimation, auktorisation, godkännande eller annat behörighetsbevis för att få utöva yrket. Så är exempelvis fallet för flertalet yrken under Arbets- miljöverkets ansvarsområde, där det i stället är arbetsgivarens ansvar att endast anställa personal med en viss kompetens. Eftersom även denna typ av yrken är att betrakta som reglerade i yrkeskvalifika- tionsdirektivets mening, ska behöriga myndigheter utses. Enligt utredningens mening bör de myndigheter pekas ut som har bemyndigats att meddela föreskrifter rörande yrket.

Yttrande från Universitets- och högskolerådet

Som framgår ovan finns det ett behov av att på något sätt samordna förfarandet rörande erkännande av utländska utbildningsrelaterade yrkeskvalifikationer, i syfte att åstadkomma en mer enhetlig och korrekt tillämpning av direktivet. Därutöver leder en samordning av bedömningar av sådana utländska kvalifikationer till en effektivisering i så måtto att den kompetens som är nödvändig för dessa bedöm- ningar inte längre behöver finnas hos eller upphandlas av varje enskild behörig myndighet.

Utredningen gör bedömningen att detta kan ske genom att de behöriga myndigheterna åläggs en skyldighet att, om det inte är obehövligt, inhämta yttranden från en central myndighet om den generella ordningen för erkännande är tillämplig. Denna myndighet

311

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

kommer därmed att ha till uppgift att göra bedömningar om utländska utbildningsrelaterade yrkeskvalifikationer inom samtliga sektorer och oavsett utbildningsnivå. Det saknas däremot skäl för denna centrala myndighet att lämna synpunkter i fråga om andra aspekter än just sökandens utländska utbildning, till exempel rörande vandel eller i fråga om svensk utbildning. På samma sätt saknas det skäl att inhämta den centrala myndighetens yttrande om i vad mån sökandens yrkeserfarenhet kan väga upp eventuella brister i utbildning. Värderingen av yrkeserfarenhet i förhållande till den nationella yrkesregleringen utförs bäst av den behöriga myndigheten, som har närmare kännedom om yrkets innehåll och faktiska förutsättningar.

Bedömningen av i vilken utsträckning utländska utbildnings- relaterade yrkeskvalifikationer kan anses vara likvärdiga med dem som kan erhållas i Sverige, kräver en djupgående kunskap om och erfarenhet av såväl det svenska som andra staters utbildningssystem. Den centrala myndighet som ska höras bör därför ha ett nära samarbete med såväl svenska som utländska lärosäten och myndig- heter inom utbildningssektorn. Enligt utredningens mening uppfyller Universitets- och högskolerådet dessa krav och bör därför vara den myndighet som anförtros den horisontella uppgiften att lämna yttranden i ärenden om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer. Universitets- och högskolerådet har redan idag den funktionen i förhållande till Skolverket. I 4 kap. 8 § förordningen (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare anges nämligen att Skolverket ska inhämta ett yttrande från Högskoleverket (numera Universitets- och högskolerådet) innan ett legitimations- ärende avgörs, om ett bevis över utländsk lärar- eller förskollärar- utbildning ligger till grund för ansökan.5 Universitets- och högskole- rådet har också en expertfunktion när det gäller att bistå svenska universitet och högskolor i bedömningen av i vad mån utländska studenter kan tillgodoräkna sig sin utbildning för fortsatta studier i Sverige, se nedan.

Som nämns ovan bör skyldigheten att inhämta ett yttrande inte vara absolut, utan kunna underlåtas om det bedöms vara obehövligt. Detta bör framgå av den nya förordningen. Ett exempel på när det kan anses obehövligt att höra Universitets- och högskolerådet är om rådet

5 I praktiken har Universitets- och högskolerådet bedömt även utländsk yrkeserfarenhet, medan Skolverket bedömt eventuell svensk yrkeserfarenhet och förekommande svenska utbildningar.

312

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

redan har yttrat sig över den åberopade utbildningen i ett annat ärende om tillträde till samma yrke. Det är också obehövligt att höra Universitets- och högskolerådet då det redan prima facie är uppenbart att sökanden uppfyller kvalifikationskraven, t.ex. genom komplette- rande utbildning i Sverige. Bristande språkkunskaper eller vandel hos sökanden kan däremot inte utgöra skäl för att avstå att höra Univer- sitets- och högskolerådet, eftersom dessa aspekter inte får beaktas vid prövningen av yrkeskvalifikationer, se närmare avsnitt 8.5.5.

Skyldigheten för de behöriga myndigheterna att inhämta yttranden från Universitets- och högskolerådet avlastar de behöriga myndigheterna, som inte längre behöver upprätthålla egen kompe- tens alternativt upphandla motsvarande tjänst. Samtidigt åläggs Universitets- och högskolerådet en ny uppgift. Det är mot denna bakgrund rimligt att de behöriga myndigheterna ersätter Univer- sitets- och högskolerådet för dess kostnader för att lämna yttran- den. Detta bör framgå av den nya förordningen, se avsnitt 8.2.

Rådgivningscentrum

Rollen som kontaktpunkt enligt det ursprungliga yrkeskvalifikations- direktivet har tilldelats Universitets- och högskolerådet, som också är behörig myndighet för arkitektyrket. Kontaktpunktens uppdrag har genom ändringsdirektivet förtydligats och funktionen har döpts om till rådgivningscentrum.6 Rådgivningscentrumens funktion att bistå EU-medborgare som vill utnyttja direktivets rättigheter har förstärkts ytterligare.7 Det framgår numera också att de behöriga myndigheterna är skyldiga att samarbeta med rådgivningscentrumen och lämna alla relevanta uppgifter om enskilda ärenden till dem. På begäran från kommissionen ska rådgivningscentrumet lämna information om de ärenden som centrumet handlägger inom två månader efter det att begäran har tagits emot. Det förtydligas också att rådgivnings- centrumen ska samarbeta med de kontaktpunkter som inrättats genom tjänstedirektivet.8 Rådgivningscentrumen ska även liksom tidigare tillhandahålla viss information om nationell lagstiftning för de

6Därigenom söker man undvika den begreppsmässiga förvirring som annars kan uppstå i förhållande till den gemensamma kontaktpunkt som inrättats genom tjänstedirektivet, se närmare avsnitt 5.1.4.

7Rådgivningscentrumens verksamhet inriktas till personlig rådgivning och stöd till medborgarna för att se till att den löpande tillämpningen av inremarknadsreglerna följs upp på nationell nivå, se skäl 28.

8Se avsnitt 5.1.4.

313

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

reglerade yrkena och dess tillämpning, om sociallagstiftning och tillämpliga yrkesetiska regler.

Mot bakgrund av de uppgifter rådgivningscentrumet ska utföra, nämligen att informera och hjälpa medborgare att utöva sina rättigheter enligt direktivet, skulle ett alternativ kunna vara att lägga uppgiften som rådgivningscentrum på Kommerskollegium. Kommerskollegium har god kunskap om de regelverk som ska underlätta fri rörlighet på den inre marknaden och har ett övergripande ansvar för kontaktpunkten för tjänster samt med att bistå enskilda som söker ta tillvara sina rättigheter genom handelshinderdatabasen SOLVIT.9 Kommerskollegium deltar dock inte i de nätverk på europeisk och nationell nivå där utbildnings- nivåer och bedömningsfrågor diskuteras och har därigenom inte de bästa förutsättningarna att kunna bistå enskilda när konkreta situationer om kvalifikationernas likvärdighet uppstår eller intyg efterfrågas.

Såvitt utredningen erfar har nuvarande ordning, med Universitets- och högskolerådet som kontaktpunkt, fungerat bra. Universitets- och högskolerådet har genom de funktioner som samlats inom myndigheten god kännedom om utbildningssystemen i andra länder, och ingår i ett flertal internationella nätverk.10 Dessutom bistår Universitets- och högskolerådet svenska myndigheter och organisationer med kunskap om tillgodoräknande och erkännande av utländsk högre utbildning och har ett nära samarbete med myndig- heter som ansvarar för reglerade utbildningar, bl.a. Skolverket och Myndigheten för yrkeshögskolan. I ljuset av detta har Universitets- och högskoleverket goda förutsättningar att kunna bistå enskilda som önskar antingen ge sig ut i Europa med en svensk utbildning i bagaget, eller som önskar komma till Sverige och få sina utländska kvalifika- tioner erkända. Enligt utredningens uppfattning saknas det således skäl för att flytta dessa funktioner från Universitets- och högskolerådet. Ingenting hindrar heller myndigheten från att utnyttja den plattform för närmare samarbete som utredningen föreslår bör inrättas (se avsnitt 11.8), eller i övrigt konsultera myndigheter som t.ex. Kommerskollegium när det gäller inremarknadsaspekter inom ramen för sin rådgivningsverksamhet. Universitets- och högskolerådet

9SOLVIT är ett europeiskt nätverk som har till uppgift att på informell väg hjälpa företag och enskilda som hindrats av myndigheter när de försökt utnyttja den fria rörligheten på EU:s inre marknad.

10Se avsnitt 2.4.

314

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

har även förutsättningar att skaffa sig information om innehållet i de svenska utbildningar som sökanden stödjer sig på när denne vill utöva ett yrke i ett annat land än Sverige och har i praktiken kunnat utfärda sådana intyg som kan krävas i annat land avseende reglerad utbildning. Universitets- och högskolerådet bör således fullgöra uppgiften som rådgivningscentrum enligt det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet.

Nationell samordnare

Funktionen som nationell samordnare enligt direktivet fullgörs för närvarande av en person på Utbildningsdepartementet. I uppgiften ligger enligt ändringsdirektivet, förutom att främja en enhetlig tillämpning och inhämta relevanta uppgifter, även att säkerställa utbyte av information och bästa praxis om kompetensutveckling och om kompensationsåtgärder enligt artikel 14. Samordnarna ska även gå igenom förslag till gemensamma utbildningsprinciper.11

En av fördelarna med att samordnarrollen inordnats i Regerings- kansliet är att departementet, i och med de principer för gemensam beredning som gäller för EU-frågor inom Regeringskansliet, har möjlighet att följa hur det nationella regelverket för reglerade yrken utvecklar sig inom andra departements ansvarsområden samt initiera en dialog med departementen utifrån yrkeskvalifikationsdirektivet. Det finns också fördelar med att departementet har möjlighet att bevaka de diskussioner som förs mellan samordnarna på EU-nivå när det gäller hur direktivet bör tolkas, utarbetande av handledningar osv., eftersom eventuella diskussioner om felaktig tillämpning inom ramen för en överträdelseprocess förs med Regeringskansliet. I alla övriga medlemsländer utom Ungern ligger, såvitt det kan förstås, samordnar- rollen på departementsnivå.12

Till nackdelarna med den valda ordningen hör att de frågor som diskuteras mellan samordnarna på EU-nivå ofta rör den praktiska tillämpningen hos de behöriga myndigheterna, som i sin tur hittills tillämpat sektorsförfattningar utarbetade av de departement som ansvarar för respektive myndighet. Det har varit en utmaning för

11Artikel 56.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

12Det ser dock ut som att samordnarrollen i vissa fall delas mellan departement och kontaktpunkten, utan någon tydlig gränsdragning, se http://ec.europa.eu/transparency/regexpert/index.cfm?do=groupDetail.groupDetail&group ID=2061&NewSearch=1&NewSearch=1

315

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

Utbildningsdepartementet att effektivt kanalisera informationen regelbundet och till samtliga berörda. Inte heller har samordnaren till fullo uppfyllt direktivets krav om att inhämta alla uppgifter av betydelse för tillämpningen av direktivet, i och med att Social- styrelsen exempelvis uppmuntrats att på eget ansvar informera kommissionen om statistikuppgifter. I praktiken har Universitets- och högskolerådet fullföljt samordnarens uppgifter att informera om bl.a. tillträdesvillkor.

Enligt utredningens mening bör Universitets- och högskolerådet utses till nationell samordnare för det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet istället för Utbildningsdepartementet. I den svenska förvaltningsstrukturen har de självständiga myndigheterna goda möjligheter att administrera den praktiska tillämpningen av regelverken, utifrån de ramar som utarbetas av regeringen. Förutsätt- ningarna för att Utbildningsdepartementet kontinuerligt och nära ska kunna följa t.ex. den praktiska tillämpningen av ett direktiv, för att främja en enhetlig tillämpning hos de behöriga myndigheterna, torde vara sämre än för motsvarande departement i andra medlemsländer där statsförvaltningen i stort är mer centraliserad.

Det finns enligt utredningens mening inga särskilda skäl för att de uppgifter som ska fullgöras av samordnaren administreras av departementet. I stället kan myndigheten överlämna sådan informa- tion som har betydelse för t.ex. förslag till gemensamma utbild- ningsprinciper till departementet, som på sedvanligt sätt kan agera i förhållande till kommissionen när det gäller t.ex. önskemål om att undantas från tillämpningen av de gemensamma utbildnings- principerna. Detta förfarande skiljer sig inte från andra motsvarande situationer som uppstår inom ramen för tillämpningen av EU-direktiv när det gäller ansvarsfördelningen mellan myndigheter och departement. Utbildningsdepartementet, som horisontellt ansvarig för yrkeskvalifikationsdirektivet, ska givetvis delta i beredningen av underlag och förslag till åtgärder som knyter an till direktivets tillämpningsområde. I ljuset av de uppgifter i övrigt som utredningen anser bör samlas inom Universitets- och högskolerådet (se ovan och kapitel 11) är denna myndighet enligt utredningens uppfattning bäst lämpad att kunna fullgöra samordnarens åtaganden.

316

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

8.2Författningsstruktur

Utredningens förslag: Det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivets generella bestämmelser ska genomföras i svensk rätt genom en ny horisontell lag om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land eller i Schweiz. Denna lag ska kompletteras av en ny horisontell förordning, innehållande de generella bestämmelser som ska iakttas av samtliga behöriga myndigheter vid handläggningen av ärenden som har koppling till det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Gällande författningar inom de aktuella sektorerna ska anpassas till den horisontella regleringen. De bestämmelser i direktivet som endast berör vissa av de yrken som har reglerats ska genomföras genom föreskrifter inom respektive sektor.

Skälen för utredningens förslag

Den nuvarande regleringstekniken

Unionslagstiftningen om erkännande av yrkeskvalifikationer har hittills genomförts i svensk rätt genom sektorsspecifika författ- ningar. Det finns således ingen horisontell nationell reglering på detta område. Denna omständighet är sannolikt en naturlig följd av att harmoniseringen av erkännandet av yrkeskvalifikationer har skett gradvis, genom genomförandet av ett stort antal sektor- specifika rättsakter alltsedan 1992, då Sverige undertecknade EES- avtalet. När det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet antogs 2005 fanns det således redan en sektorsreglering på plats i svensk rätt. Genomförandet av det generella direktivet kunde därför i stora stycken ske genom enkla justeringar i denna sektorsreglering.

Det finns både för- och nackdelar med den regleringsteknik som hittills har använts. En av fördelarna är att den berörda behöriga myndigheten kan återfinna de relevanta bestämmelserna rörande handläggningen av ärenden om erkännande av utländska yrkes- kvalifikationer i samma regelverk, dvs. i samma lagar, förordningar och föreskrifter, som det som tillämpas vid handläggningen av rent nationella ärenden om tillträde till ett reglerat yrke. Denna omständighet skulle också kunna vara en fördel för den enskilde yrkesutövaren, i den mån denne söker information direkt i regel- verket för det aktuella yrket. Bestämmelserna i sig är dock inte

317

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

desamma eller identiska. De bestämmelser som rör erkännande av utländska yrkeskvalifikationer ska dessutom tolkas och tillämpas med beaktande av de bakomliggande EU-rättsakterna och unions- domstolarnas praxis, dvs. EU-konformt.

Den valda regleringstekniken, som innebär att ansvaret för genomförandet har ålegat flera departement inom Regeringskansliet, har medfört att genomförandet av direktivets generella bestämmelser har skett på olika sätt i de olika sektorerna. Exempelvis kan en och samma direktivbestämmelse ha genomförts på lagnivå i en sektor, i en annan på förordningsnivå och i en tredje genom myndighets- föreskrifter. Några bestämmelser, som noggrant har genomförts i vissa sektorer, avspeglas inte alls i andra sektorers regelverk. Vidare har normgivarna inom de respektive sektorerna gjort olika tolkningar av direktivtexten vid transformeringen, vilket innebär att den nationella regleringen också skiljer sig åt till sin ordalydelse, trots att den grundar sig på samma unionslagstiftning.

Omotiverade olikheter i sektorsregleringen medför risker och svårigheter och bör därför, enligt utredningens mening, undvikas. För de behöriga myndigheterna innebär den valda regleringstekniken att de inte fullt ut kan dra nytta av varandras erfarenheter när det gäller den praktiska tillämpningen av i grunden samma unionslagstiftning. Det finns också en uppenbar risk för diskrepanser mellan sektorerna när det gäller det faktiska förverkligandet av de rättigheter som direktivet syftar till att ge yrkesutövare med utländsk utbildning eller yrkeserfarenhet. Olikheter i den nationella regleringen torde således, enligt utredningens bedömning, försvåra utvecklingen av en enhetlig praxis.

Utredningen kan också konstatera att den valda regleringstekniken gör det mycket svårt att överblicka hur direktivet egentligen har genomförts i svensk rätt och i vilken mån det finns brister i genom- förandet. Den medför också att genomförandet av ändringsdirektivet försvåras, jämfört med om det ursprungliga direktivets generella bestämmelser hade genomförts på horisontell nivå.

Mot bakgrund av yrkeskvalifikationsdirektivets komplexitet och dess inbyggda otydligheter vore det vanskligt av utredningen att kritisera det nuvarande genomförandet i stort, inte minst med tanke på att det också finns skillnader i författningstraditioner mellan de olika sektorerna som kan ha påverkat implementerings- arbetet. Däremot finns det anledning för utredningen att noggrant

318

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

överväga om det sektorsvisa genomförandet ska bibehållas eller om en annan regleringsteknik bör väljas. Av kommissionens rapport13 över hur medlemsstaterna i EU genomfört det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet framgår att det endast är Sverige, Tyskland och Frankrike som har valt att genomföra direktivet enbart genom sektorsspecifika författningar. Alla övriga medlems- stater, utom Bulgarien, har i stället genomfört direktivet genom både horisontella och sektoriella författningsåtgärder.

Överväganden

Genom ändringsdirektivet införs ett antal möjligheter för kommissionen att genom antagandet av genomförandeakter införa nya rättigheter för yrkesutövare som vill utnyttja den fria rörligheten inom unionen. Det gäller bl.a. möjligheten att införa europeiska yrkeskort samt gemensamma utbildningsramar och -prov. Dessa nya företeelser förutsätter att kommissionen antar genomförandeakter om den närmare tillämpningen. Innan sådana genomförandeakter har antagits är det okänt för vilka yrken och utbildningar som dessa nya bestämmelser i direktivet ska gälla. Dessa delar av ändringsdirektivet går därför i nuläget inte att genomföra sektoriellt. Inte desto mindre ska det vid genomförandetidens utgång finnas ett system på plats i den nationella regleringen, som ska kunna tillämpas i den mån och på det sätt som kommissionen så småningom beslutar. I avsaknad av kännedom om de närmare detaljerna, såsom inom vilka sektorer yrkeskortet samt de gemensamma utbildningsramarna och -proven kan komma att aktualiseras, måste ramarna för dessa nya företeelser genomföras genom en sektorsövergripande, horisontell författning.

Som nämns ovan finns det också flera nackdelar, risker och svårigheter förknippade med ett sektoriellt genomförande av direktivets generella bestämmelser i övrigt. Enligt utredningens bedömning överstiger dessa brister fördelarna med den valda regleringstekniken. I syfte att säkerställa ett korrekt och enhetligt genomförande bör därför denna regleringsteknik överges i fråga om direktivets allmänna bestämmelser. De delar av direktivet som är av generell karaktär och inte endast tar sikte på en viss sektor bör i stället genomföras genom en sektorsövergripande, horisontell författning. Detta medför givetvis behov av justeringar i den befintliga sektors-

13 Commission Staff Working Document av den 22 oktober 2010, SEC(2010) 1292.

319

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

regleringen. Genom en horisontell reglering, tillämplig på alla yrken som är reglerade i direktivets mening, säkerställs också per automatik ett korrekt genomförande av direktivets materiella bestämmelser för det fall att nu oreglerade yrken skulle komma att bli föremål för reglering i framtiden.

Yrkeskvalifikationsdirektivet ger yrkesutövare med utländska yrkeskvalifikationer vissa rättigheter i medlemsstaterna i fråga om möjligheten att arbeta och bedriva näringsverksamhet inom reglerade yrken. Införlivandet av dessa rättigheter innebär att lättnader eller undantag måste göras i fråga om de krav på yrkeskvalifikationer som ställs i yrkesregleringen. Vidare innehåller direktivet förfaranderegler och andra bestämmelser som ålägger de behöriga myndigheterna vissa skyldigheter gentemot dels yrkesutövaren, dels de behöriga myndig- heterna i andra medlemsstater. De nationella författningsåtgärder som krävs för att genomföra direktivet är således av det slaget att de kan beslutas av regeringen, dels med stöd av de bemyndiganden som finns i de lagar som möjliggör yrkesregleringen i sig, dels med stöd av regeringens restkompetens. Med tanke på yrkeskvalifikations- direktivets breda tillämpningsområde anser dock utredningen att viss övergripande normgivning rörande de rättigheter för enskilda som direktivet ger bör ske genom lag. Merparten av direktivets generellt tillämpliga bestämmelser, som bland annat rör de närmare förutsätt- ningarna för erkännande och förfarandet hos de behöriga myndig- heterna, kan dock med fördel i stället genomföras i en horisontell författning på förordningsnivå, med stöd av bemyndiganden i den nya lagen och regeringens restkompetens. De direktivbestämmelser som inte är av generell karaktär, utan tar sikte på specifika sektorer, bör alltjämt genomföras sektorsvis, dels på förordningsnivå, dels på myndighetsnivå genom föreskrifter beslutade med stöd av bemyndigande av regeringen. I detta avseende bör alltså den sektoriella regleringstekniken bibehållas.

320

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

8.3Allmänna bestämmelser

8.3.1De nya författningarnas syfte och tillämpningsområde samt definitioner

Utredningens förslag: I den nya lagen och förordningen ska anges att vissa bestämmelser i det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet genomförs genom dessa författningar. I förordningen ska även upplysas om att det i andra författningar finns särskilda bestämmelser som syftar till att genomföra det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

De nya författningarna ska gälla för dem som vill utöva reglerade yrken i Sverige, som anställda eller som egenföre- tagare, och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz.

En yrkesutövare som har fått sina yrkeskvalifikationer erkända enligt den nya lagen eller som innehar ett giltigt yrkeskort ska likställas med en yrkesutövare som har svenska kvalifikationer och således ha rätt att utöva samma yrke eller jämförbar yrkes- verksamhet i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet. Ett erkännande av utländska kvalifikationer eller innehav av ett yrkeskort ska därmed inte automatiskt ge tillträde till och rätt att utöva yrket. Övriga krav och formaliteter ska också uppfyllas, i likhet med vad som gäller för yrkesutövare med svenska kvalifikationer.

De nya författningarna ska inte tillämpas om ett reglerat yrke är förknippat med utövandet av offentlig makt. Vidare ska författningarna inte gälla i fråga om advokatyrket. Författ- ningarna ska inte heller gälla om det i en annan lag eller förord- ning finns avvikande bestämmelser om erkännande av yrkes- kvalifikationer som har förvärvats utanför Sverige, i den mån dessa bestämmelser grundar sig på andra EU-rättsakter än yrkeskvalifikationsdirektivet.

321

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

Skälen för utredningens förslag

Direktivets bestämmelser

Syftet med yrkeskvalifikationsdirektivet är att underlätta för medborgare inom EU, EES eller Schweiz som vill utöva ett reglerat yrke, som anställd eller egenföretagare, i ett annat EU- eller EES- land än det där de förvärvat sina yrkeskvalifikationer. Direktivet syftar sålunda till att uppnå unionens mål om att avskaffa hindren för den fria rörligheten för personer och tjänster på den inre marknaden. Genom direktivet åläggs medlemsstaterna att ömse- sidigt erkänna yrkeskvalifikationer som erhållits eller godkänts i andra medlemsstater.

De skyldigheter och rättigheter som enligt det ursprungliga direktivet gäller för EU:s medlemsstater och dess medborgare ska också tillämpas gentemot Schweiz samt EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein och medborgare i dessa länder.14

Sektorsspecifika rättsakter som reglerar erkännandet av yrkes- kvalifikationer för ett visst yrke har företräde framför yrkes- kvalifikationsdirektivet.15 Sådana särbestämmelser gäller bland annat för advokatyrket. Reglerade yrken som är förenade med utövandet av offentlig makt omfattas inte av direktivets tillämpningsområde. Se vidare avsnitt 2.3.2.

Artikel 3.1 i direktivet innehåller definitioner av följande termer och uttryck; reglerat yrke, yrkeskvalifikationer, bevis på formella kvalifikationer, behörig myndighet, reglerad utbildning, yrkes- erfarenhet, anpassningsperiod, lämplighetsprov, företagsledare, yrkes- praktik, europeiskt yrkeskort, livslångt lärande, tvingande hänsyn av allmänt intresse samt meritpoäng inom ramen för det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS-poäng).

Gällande rätt

Det hittillsvarande genomförandet av direktivet har skett genom sektorsförfattning. Det bör noteras att det inom flertalet sektorer inte har gjorts någon begränsning i fråga om medborgarskap. Inom

14Se bilaga VII till EES-avtalet samt bilaga III till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska Edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer.

15Artikel 2.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

322

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

dessa sektorer gäller således rätten till erkännande av sådana yrkes- kvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en stat inom EES eller i Schweiz inte bara medborgare i dessa stater, utan också för tredjelandsmedborgare.

Överväganden

Utredningens förslag innebär att genomförandet av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet delas upp i flera delar. Till stor del sker genomförandet genom den nya horisontella lagen och förordningen. De delar av direktivets bestämmelser som endast berör vissa av de yrken som reglerats ska dock genomföras i respektive sektors- författning. Det ska framgå av såväl lagen som förordningen att de syftar till att genomföra delar av direktivet. Förordningen ska även innehålla en upplysningsbestämmelse av vilken framgår att vissa delar av direktivet genomförs i andra författningar där utövandet av ett specifikt yrke är reglerat.

Genom EES-avtalet samt genom EU:s bilaterala avtal med Schweiz ska det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivets bestämmelser tillämpas även gentemot Schweiz, Norge, Island och Liechtenstein. Detta innebär att svenska medborgare har rätt att få sina yrkes- kvalifikationer erkända även i dessa länder samt att svenska myndigheter ska likställa kvalifikationer erhållna i dessa länder med kvalifikationer från EU:s medlemsstater samt medborgare i dessa länder med medborgare i EU. Några beslut om att även det moderniserade direktivet ska gälla för EES-länderna och Schweiz har hittills inte fattats, men utredningen utgår i det följande från att så kommer att ske. Utredningen har därför valt att konsekvent, i såväl den nya lagen som förordningen, använda uttrycket ”i en stat inom

EES eller i Schweiz” i stället för exempelvis ”i en stat inom unionen”. Vid det hittillsvarande genomförandet av ursprungliga yrkes-

kvalifikationsdirektivet har det inom flertalet sektorer inte gjorts någon begränsning i fråga om krav på att yrkesutövaren ska ha visst medborgarskap. En yrkesutövare med yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat inom EES eller i Schweiz omfattas således enligt gällande författningar, inom exempelvis hälso- och sjukvården och det offentliga skolväsendet, av rätten att få yrkeskvalifikationerna erkända, även om yrkesutövaren är tredje- landsmedborgare. Trots att direktivet saknar bestämmelser kring detta, och än mindre kräver en så generös tillämpning, anser utred-

323

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

ningen att det saknas skäl att begränsa de nya författningarnas tillämpningsområde till att enbart gälla medborgare inom EES och i Schweiz. Utredningen föreslår därför att den nya lagen ska gälla för alla dem som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz.

Det bör framgå att lagen gäller både den som önskar utöva ett yrke som anställd och den som i stället vill utföra sina tjänster i egenskap av egenföretagare. Andra företag än enskilda firmor har inte några rättigheter enligt vare sig direktivet eller den nya lagen. Det är således den enskilde yrkesutövaren som ges rättigheter, oavsett om han eller hon utövar ett reglerat yrke i Sverige som egenföretagare eller som anställd.

Yrkeskvalifikationsdirektivets bestämmelser rör erkännande av yrkeskvalifikationer, det vill säga utbildning, kompetens och yrkes- erfarenhet. Genom ändringsdirektivet införs även uttryckliga regler om medlemsländernas möjlighet att göra språkkontroller (se närmare avsnitt 8.3.2). Direktivet syftar inte till att begränsa medlemsländernas möjligheter att ställa andra krav som inte rör utövarens yrkes- kvalifikationer.16 För många av de reglerade yrkena i Sverige finns också sådana andra krav, till exempel rörande vandel. Det är således inte alltid tillräckligt att sökandens yrkeskvalifikationer erkänns som likvärdiga, utan för att få utöva yrket kan även andra krav behöva vara uppfyllda. Detsamma gäller för den som har beviljats ett yrkeskort, som gäller för yrkesutövning i Sverige, se närmare avsnitt 8.6.

Mot denna bakgrund är det utredningens uppfattning att pröv- ningen av sökandens yrkeskvalifikationer ska utgöra en fristående del av den prövning som ska göras av en behörig myndighet i ett ärende som avser tillträde till ett reglerat yrke i Sverige på grundval av utländska kvalifikationer. Den nya lagens och förordningens materiella bestämmelser ska således endast beskriva förutsättningarna för erkännande av den utbildning, kompetens och yrkeserfarenhet som har förvärvats utanför Sverige. När ett beslut om att de utländska kvalifikationerna, tillsammans med eventuella kvalifikationer förvärvade i Sverige, motsvarar de som krävs av yrkesutövare med svenska kvalifikationer, ska den sökande därefter i alla avseenden behandlas som en sökande med svenska kvalifikationer. I de fall det ställs ytterligare krav för tillträde till ett yrke ska denna prövning

16 Tjänstedirektivet å andra sidan, innehåller regler som i vissa avseenden begränsar medlemsstaternas möjligheter att reglera tjänsteverksamhet, se närmare kapitel 5.

324

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

sålunda ske enligt det förfarande som gäller för sökande med svenska kvalifikationer, det vill säga i enlighet med respektive sektors- författning. Detsamma gäller den slutliga handläggningen av ett legitimations- eller auktorisationsärende.

Utredningen är medveten om att detta synsätt i vissa fall kommer att innebära en förändring jämfört med hur yrkeskvalifikations- direktivet hittills har tillämpats i praktiken. Bland annat innebär denna avgränsning att direktivets tidsfrister ska avse beslutet rörande yrkeskvalifikationerna och inte beslutet om utfärdande av exempelvis en legitimation. Det finns därför anledning att utveckla resonemanget som ligger till grund för synsättet att beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer ska särskiljas från beslut om tillträde till ett yrke.

I direktivet används genomgående formuleringen att ett erkännande av yrkeskvalifikationer ska ge yrkesutövaren tillträde till yrket och rätt att utöva det på samma villkor som gäller för landets egna medborgare.17

Syftet med yrkeskvalifikationsdirektivet är således att, genom att reglera erkännandet av utländska yrkeskvalifikationer, jämställa yrkesutövare som har förvärvat sina kvalifikationer inom landet med de yrkesutövare som har likvärdiga utländska kvalifikationer. Som anges ovan är syftet inte att generellt reglera rätten att utöva yrken. Under förutsättning att regleringen klarar inremarknadstestet18 har medlemsstaterna alltjämt inte bara rätt att själva bestämma vilka yrken de ska reglera och vilka krav på yrkeskvalifikationer som ska ställas, utan även om det ska ställas krav på tillstånd, legitimation, auktorisation, god vandel, viss ålder etc. Det som ömsesidigt ska erkännas enligt direktivet är endast kvalifikationerna, det vill säga yrkesutövarens utbildning, kompetens och yrkeserfarenhet. Hur bedömningen ska ske av om övriga krav är uppfyllda regleras inte i direktivet, förutom i ett enda avseende. Kontroller av om eventuella språkkrav är uppfyllda får nämligen endast ske efter det att ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer har fattats.19 Dock ska en sådan kontroll göras innan tillträde till ett yrke beviljas (jfr skäl 26 till ändringsdirektivet). För att sådana språk- kontroller över huvud taget ska kunna ske måste det därför enligt utredningens uppfattning göras en klar åtskillnad mellan erkännandet av kvalifikationerna och prövningen av om övriga förutsättningar för tillträde till yrket är uppfyllda. Utan en sådan uppdelning av förfarandet

17Se artikel 4.1, 13.1, 21.1, 21.3, 49a.1 och 49b.1 i det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet.

18Se artikel 59.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

19Artikel 53.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

325

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

kan språkontroller aldrig genomföras (närmare om språkkravet, se avsnitt 8.3.2).

Ett erkännande av utländska kvalifikationer, eller innehav av ett giltigt yrkeskort, ger sålunda inte automatiskt tillträde till och rätt att utöva yrket. Övriga krav och formaliteter ska också uppfyllas,20 och denna prövning ska ske enligt de förfaranden som gäller för yrkesutövare med svenska kvalifikationer. Det ska därför i lagens bestämmelser om tillämpningsområde tydligt framgå att ett erkännande av yrkeskvalifikationer enligt lagen eller innehav av ett giltigt yrkeskort ger yrkesutövaren tillträde till samma yrke eller den jämförbara yrkesverksamhet som denne är behörig att utöva i ursprungsstaten och rätt att utöva det yrket i Sverige, på samma villkor som om yrkeskvalifikationerna hade förvärvats här i landet.

Enligt artikel 4.2 i det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet förutsätter tillämpningen av bestämmelserna att det rör sig om jämförbara verksamheter. Rätten till tillträde avser således ett svenskt yrke som är jämförbart med det yrke som har utövats i hemlandet. Det är då inte avgörande vilken yrkestitel som används i Sverige respektive i hemlandet. I stället är det innehållet i den faktiska yrkesverksamheten som ska bedömas och jämföras.

Fördraget begränsar direktivets tillämpningsområde som därför inte omfattar reglerade yrken förknippade med utövandet av offentlig makt (se närmare avsnitt 2.3.2). Detta generella undantag bör uttryckligen framgå av den nya lagen.

I den mån det i andra bindande rättsakter antagna av EU läggs fast förfaranden för ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer har dessa rättsakter företräde framför bestämmelserna i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Motsvarande begränsning ska därför införas i den nya lagens tillämpningsområde.

I fråga om advokatyrket finns två särdirektiv som reglerar erkännande av yrkeskvalifikationer.21 Det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet är tillämpligt endast i den mån bestämmelser i särdirektiven saknas, vilket är fallet i fråga om erkännande av juristers yrkeskvalifikationer i syfte att omedelbart utöva yrket under yrkes-

20Särskilda regler gäller för det europeiska yrkeskortet där det i artikel 4a.5 anges att endast sådana övriga krav eller kontrollåtgärder kan upprätthållas som gäller i värdlandet innan europeiska yrkeskort för yrket i fråga införs.

21Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls.

326

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

titeln i den mottagande medlemsstaten.22 Detta innebär att det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet bara har relevans i fråga om stadigvarande yrkesutövning i Sverige under den svenska advokattiteln, dvs. vid prövningen av en ansökan om inträde i Sveriges advokatsamfund. Bestämmelserna i det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet om exempelvis tillfälligt tillhandahållande av tjänster och partiellt tillträde gäller således inte för advokater. Vidare kommer yrkeskort inte att införas för advokater, vilket framgår av skäl 4 till ändringsdirektivet. Enligt utredningens bedömning torde det knappast heller bli aktuellt med gemensamma utbildningsprinciper avseende advokatyrket. Mot denna bakgrund anser utredningen att de nya horisontella författningarna inte bör gälla i fråga om advokatyrket. För detta yrke bör således den sektoriella regleringstekniken bestå.

Utredningens uppdrag är emellertid att lämna förslag till ett fullständigt genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet. Detta innebär att även advokatyrket omfattas av uppdraget. Advokatyrket kommer därför att nämnas särskilt under respektive avsnitt, i de fall ändringsdirektivet föranleder genomförandeåtgärder även avseende detta yrke. Advokatsamfundet är inte en statlig myndighet utan ett privaträttsligt organ och det finns därmed ingen instruktion fastställd i förordning som styr samfundets verksamhet. Däremot fastställs samfundets stadgar av regeringen, efter hemställan från samfundet självt. De genomförandeåtgärder som med anledning av ändringsdirektivet krävs avseende advokatyrket rör administrativa skyldigheter för samfundet, och bör enligt utredningens bedömning kunna vidtas genom justeringar i stadgarna.

I syfte att säkerställa ett korrekt genomförande har utredningen valt att genomgående använda samma begrepp som i direktivet. I vissa fall har dock mindre språkliga anpassningar gjorts i definitionerna. Därutöver har utredningen avstått från att i den nya lagen ta med sådana begrepp som av olika skäl saknar relevans för svensk del samt lagt till definitioner. Definitionerna av begreppen reglerat yrke, yrkeskvalifikationer, bevis på formella kvalifikationer, yrkespraktik, yrkeserfarenhet, reglerad utbildning, europeiskt yrkeskort, livslångt lärande samt meritpoäng inom ramen för det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS-poäng) har endast ändrats språkligt.

Begreppet behörig myndighet definieras i direktivet som varje myndighet eller organ som medlemsstaterna bemyndigat att utfärda

22 Skäl 42 till det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

327

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

eller ta emot utbildningsbevis och andra handlingar eller upplys- ningar, samt att ta emot ansökningar och fatta de beslut som avses i detta direktiv. Med behörig myndighet avses sålunda inte bara de myndigheter som ansvarar för att ge tillstånd till yrkesutövare som vill utöva ett reglerat yrke utan även exempelvis utbildnings- anordnare som bemyndigats att utfärda yrkesexamen. Utredningen anser inte att det finns skäl att återge denna definition, eftersom det riskerar att förvilla mer än det klargör. I praktiken blir en myndighet behörig för en fråga så snart en uppgift eller funktion tilldelats myndigheten. Utredningen har därför valt att i förord- ningen peka ut de myndigheter som ska fungera som behöriga myndigheter för de yrken som reglerats i Sverige. Det är också dessa som Sverige bör anmäla till kommissionens databas för reglerade yrken. I författningarna görs även hänvisningar till behöriga myndigheter i andra länder. Dessa kommer dock att på motsvarande sätt anmälas till databasen av respektive land. Det vill säga, det är via databasen man får information om vilka myndig- heter som är behöriga. Det finns därför inte heller med avseende på de utländska behöriga myndigheterna anledning att i svensk författning ta med denna definition.

Anpassningsperiod definieras i direktivet som utövande av ett reglerat yrke i den mottagande medlemsstaten under en behörig yrkes- utövares ansvar, eventuellt åtföljt av kompletterande utbildning. Därutöver innehåller direktivets definition av anpassningsperiod skrivningar som enligt utredningen inte kan sägas utgöra en definition av begreppet utan snarare lägger fast skyldigheter för medlemsstaterna. I den nya lagen återges därför endast den del som kan sägas utgöra en definition.

På motsvarande sätt som för definitionen av begreppet anpass- ningsperiod ingår i direktivets definition av begreppet lämplighetsprov delar som enligt utredningen inte utgör en definition utan skyldig- heter för medlemsstaterna. Lagens definition av lämplighetsprov har även här renodlats till att avse ett prov som gäller den sökandes yrkeskunnighet, färdigheter och kompetens och som genomförs av en behörig myndighet i syfte att bedöma den sökandes förmåga att utöva ett reglerat yrke.

Direktivets definition av tvingande hänsyn av allmänt intresse har inte tagits med då utredningen anser att detta begrepp får anses vara så pass väletablerat att en definition är överflödig. Vilka skäl av allmänintresse som omfattas är inte heller statiskt utan kan potentiellt komma att förändras genom EU-domstolens framtida

328

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

domar. Även detta förhållande gör att det är svårt att i en definition avgränsa vad som avses med begreppet.

Direktivets definition av begreppet företagsledare har inte tagits med då detta begrepp inte används i de föreslagna författningarna.

Begreppet lagligen etablerad definieras inte i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Utredningen har dock valt att lägga till en definition av detta begrepp eftersom den betydelse det har inom ramen för direktivet inte överensstämmer med begreppets gängse betydelse. Enligt fördraget avses med etableringsfrihet en rätt att starta och utöva verksamhet som egenföretagare, samt rätten att bilda och driva företag.23 När direktivet anger att myndig- heterna i det mottagande medlemslandet har rätt att kontrollera om en tjänstetillhandahållare är lagligen etablerad i ursprungslandet avses dock inte endast egenföretagare utan även anställda.24 Med andra ord kan man enligt det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet vara lagligen etablerad trots att man endast är anställd i ett annat land. För att undvika missförstånd anser utredningen därför att det är nödvändigt att lägga till en definition i lagen som klargör att även anställda och inte endast egenföretagare kan vara lagligen etablerade.

Definitionen av säkerhetsyrken samt hälso- och sjukvårdsyrken som inte erkänns automatiskt återfinns inte heller i direktivet. Denna definition, som avser de yrkesgrupper som omfattas av artikel 7.4, förändrar inget i sak utan har endast lagts till i den nya förordningen i syfte att kunna förenkla skrivningarna i övriga paragrafer som rör denna typ av yrken.

8.3.2Språkkunskaper

Utredningens förslag: I den nya lagen ska anges att föreskrifter om krav på yrkesutövares kunskaper i det svenska språket inte får tillämpas på ett sätt som inskränker rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer eller europeiskt yrkeskort enligt denna lag.

Om det av särskild anledning i det enskilda fallet kan antas att en yrkesutövare, vars yrkeskvalifikationer har erkänts enligt den nya lagen eller som innehar ett europeiskt yrkeskort, saknar

23Artikel 49 andra stycket FEUF.

24Se s. 16 i kommissionens User guide, Directive 2005/36/EC, Everything you need to know about the recognition of professional qualifications.

329

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

nödvändiga kunskaper i det svenska språket ska den behöriga myndigheten få besluta att kontrollera kunskaperna innan tillträde till yrket beviljas. En sådan kontroll ska således få ske först efter att ett beslut om utfärdande av yrkeskort eller god- kännande av yrkeskvalifikationerna har fattats, men innan yrkes- utövaren har getts tillträde till yrket genom beslut om legitima- tion, godkännande eller annat behörighetsbevis.

Socialstyrelsen ska få meddela föreskrifter om kontroller av språkkunskaperna hos yrkesutövare inom hälso- och sjukvården utan att kravet på särskild anledning i det enskilda fallet är uppfyllt.

Skälen för utredningens förslag

Direktivets bestämmelser

I artikel 53 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet anges att yrkesutövare som får sina yrkeskvalifikationer erkända ska ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mottagande medlemsstaten. Denna bestämmelse har, såsom beskrivs ovan i avsnitt 4.7, förtydligats i flera avseenden genom ändrings- direktivet. Som anges i skäl 26 till ändringsdirektivet har det funnits ett behov av att klargöra de behöriga myndigheternas respektive arbetsgivarens roll i sammanhanget. Bland annat framgår av artikel 53.3 att sådana kontroller av språkkunskaperna som utförs eller övervakas av den behöriga myndigheten endast får förekomma avseende yrken som har konsekvenser för patientsäkerheten. För andra yrken krävs att det finns allvarliga och konkreta tvivel om huruvida yrkesutövarens språkkunskaper är tillräckliga för att en kontroll ska få genomföras. Vidare förtydligas i samma punkt att kontroller av språkkunskaper bara får ske efter det att ett europeiskt yrkeskort har utfärdats eller efter det att yrkeskvalifikationerna har erkänts. I skäl 26 till ändringsdirektivet anges att det är särskilt viktigt för yrken med konsekvenser för patientsäkerheten att språktester görs enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet innan yrkes- utövaren börjat utöva yrket i den mottagande medlemsstaten.

Slutligen anges i artikel 53.4 att alla kontroller av språk- kunskaper ska stå i proportion till den verksamhet som ska utövas samt att den berörda yrkesutövaren ska ha rätt att överklaga sådana kontroller enligt nationell lagstiftning.

330

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

Gällande rätt

Bestämmelsen om att yrkesutövare som får sina yrkeskvalifikationer erkända ska ha nödvändiga språkkunskaper återspeglas i flera av de sektorsförfattningar som genomför det ursprungliga yrkes- kvalifikationsdirektivet. Förutsättningarna för att den behöriga myndigheten ska få genomföra språkkontroller och den konkreta konsekvensen av att en yrkesutövare inte uppfyller språkkravet angavs emellertid inte i det ursprungliga direktivet och har följaktligen inte heller reglerats i svensk rätt.

Överväganden

De ändringar avseende språkkunskaper som har införts i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet syftar till att klargöra att nationella krav på språkkunskaper inte får påverka rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer. Detta innebär bland annat att en språkkontroll inte får ske under pågående handläggning av ett ärende om yrkeskort eller erkännande av yrkeskvalifikationer, utan först efter det att beslut om yrkeskort respektive erkännande har fattats, vilket har berett utredningen en hel del huvudbry under arbetets gång. Enligt gällande svensk rätt utgör nämligen erkännandet av yrkeskvalifika- tioner inte ett självständigt förfarande, som avslutas med ett beslut avseende just yrkeskvalifikationerna. I stället utgör detta förfarande en integrerad del av det förfarande som kan leda till full behörighet att utöva ett yrke, till exempel ett beslut om legitimation, auktorisation eller godkännande. Något fönster för att utföra språkkontroller, mellan erkännandet av yrkeskvalifikationerna och beslutet om behörighet att utöva yrket, finns således inte med den nu gällande ordningen.

Efter att ha tagit del av de behöriga myndigheternas hand- läggningsrutiner kan utredningen konstatera att myndigheterna har gjort helt olika tolkningar av det ursprungliga direktivet i fråga om innebörden av språkkravet. Som exempel kan nämnas att Social- styrelsen har funnit att yrkesutövarens språkkunskaper inte alls får beaktas av myndigheten i ett legitimationsärende, vilket innebär att det överlämnas till den potentiella arbetsgivaren att kontrollera och bedöma om kunskaperna är tillräckliga för utövandet av yrket. Skolverket å andra sidan, som har gjort en helt annan tolkning av direktivets språkkrav, gör över huvud taget ingen prövning av

331

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

sökandens yrkeskvalifikationer med mindre än att denne kan uppvisa ett intyg som styrker tillräckliga språkkunskaper. Om ett sådant intyg saknas avslår Skolverket ansökan redan på den grunden.

Ändringsdirektivets förtydligande om att en eventuell språk- kontroll inte får göras förrän efter det att ett europeiskt yrkeskort har utfärdats eller efter det att yrkeskvalifikationen har erkänts innebär enligt utredningens bedömning att bristande språkkunskaper inte befriar den behöriga myndigheten från att pröva yrkesutövarens ansökan och då göra en bedömning av yrkeskvalifikationerna i sig. Skolverkets handläggningsrutiner torde således inte vara förenliga med direktivets nya lydelse, utom när det gäller prövningen av ansökningar om legitimation som ger behörighet att undervisa i ämnet svenska. Undervisning i det svenska språket är nämligen en yrkesverksamhet som i sig kräver yrkeskvalifikationer avseende just kunskaper i svenska, vilket naturligtvis måste kontrolleras precis som andra yrkes- kvalifikationer.

Men inte heller Socialstyrelsens angreppssätt är helt tillfreds- ställande. Följden av att det inte ställs några språkkrav och att myndigheten inte alls beaktar språkkunskaperna i ett ärende om utfärdande av legitimation på grundval av utländska yrkeskvalifika- tioner blir nämligen att även en yrkesutövare som helt saknar nödvändiga kunskaper i nordiska språk kan erhålla legitimation och därmed bli behörig att utöva yrket i Sverige. Detta kan enligt utredningens mening ifrågasättas ur ett patientsäkerhetsperspektiv, inte minst med tanke på att ingenting hindrar en legitimerad yrkes- utövare från att bedriva sin verksamhet som egen företagare, det vill säga utan föregående godkännande av en arbetsgivare. Det betonas också i skäl 26 till ändringsdirektivet att det är särskilt viktigt för yrken med konsekvenser för patientsäkerheten att språktester görs enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirek- tivet innan yrkesutövaren börjat utöva yrket i den mottagande medlemsstaten.

Som beskrivs i avsnitt 8.3.1 och 8.5.5 innebär utredningens förslag att förfarandet för prövningen av en ansökan om rätt att utöva ett reglerat yrke delas upp i två eller tre steg, när yrkesutövaren har förvärvat sina yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz. I det första steget ska det prövas om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer är tillräckliga, och därmed ger sökanden samma rätt att utöva yrket som om yrkeskvalifikationerna hade förvärvats här i landet. Denna prövning, som ska ske i enlighet med den nya förordningens förfarandebestämmelser, avslutas med ett

332

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

beslut rörande yrkeskvalifikationerna. I ett andra steg får den behöriga myndigheten, om det av särskild anledning kan antas att yrkes- utövaren inte uppfyller de för yrket nödvändiga språkkunskaperna, besluta att kontrollera dessa kunskaper. Först därefter, i ett tredje steg, ska den behöriga myndigheten ta ställning till om i före- kommande fall övriga förutsättningar för beviljande av behörighet att utöva yrket är uppfyllda. Genom att på detta sätt dela upp förfarandet i flera steg skapas alltså ett sådant fönster som nu saknas, där myndig- heten kan genomföra språkkontroller i enlighet med ändrings- direktivets bestämmelser. Enligt utredningens uppfattning är det endast på detta sätt som direktivets allmänna språkkrav kan ges en praktisk betydelse, en reell effekt.

Utredningen föreslår mot denna bakgrund att det införs en bestämmelse i den nya lagen om att föreskrifter om krav på yrkes- utövares kunskaper i det svenska språket inte får tillämpas på ett sätt som inskränker rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer eller europeiskt yrkeskort enligt denna lag. Detta innebär att även om det i sektorsförfattning ställs krav på språkkunskaper för att tillträde till ett visst yrke ska beviljas, får sökandens brister i detta avseende inte beaktas vid prövningen av om yrkeskvalifikationerna ska erkännas eller yrkeskort utfärdas. Det måste dock i samman- hanget poängteras att bestämmelsen inte hindrar eller påverkar prövningen av krav på yrkeskvalifikationer som i sig avser just språkkunskaper, t.ex. avseende tolkar och lärare i ämnet svenska. Vidare bör det noteras att närmare kunskaper i svenska inte alls krävs för utövande av vissa reglerade yrken. För dessa yrken saknar den nya lagens bestämmelse praktisk relevans. Bestämmelsen fråntar inte heller arbetsgivaren dess frihet och ansvar att själv avgöra vilka språkkunskaper som krävs för anställning inom det aktuella yrket.

I samma paragraf bör det tydliggöras att behöriga myndigheter får besluta att utföra en kontroll av språkkunskaperna endast om det av särskild anledning i enskilda fallet kan antas att yrkesutövaren, vars yrkeskvalifikationer har erkänts eller som innehar ett yrkeskort, saknar för yrket nödvändiga kunskaper i det svenska språket. En sådan kontroll ska ske innan tillträde till yrket beviljas, dvs. innan beslut om exempelvis legitimation fattas. Formuleringen ”av särskild anledning i enskilda fallet kan antas” motsvarar direktivets rekvisit, ”allvarliga och konkreta tvivel”, men överensstämmer bättre än direktivets ordalydelse med det svenska författningsspråket. Den omständigheten att kontroll endast får ske om för yrket ”nödvändiga” språkkunskaper

333

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

saknas, innebär att de bestämmelser om språkkunskaper som återfinns i vissa sektorsförfattningar rörande reglerade yrken inte får tolkas och tillämpas på ett sätt som innebär att högre krav ställs än vad som är faktiskt är nödvändigt. Sådana krav på språkkunskaper måste alltså vara anpassade och proportionerliga i förhållande till det faktiska behov av sådana kunskaper som föreligger inom respektive yrke. Därmed genomförs även direktivets nya bestämmelse om att alla kontroller av språkkunskaper ska stå i proportion till den verksamhet som ska utövas.

Ett beslut om språkkontroll avser myndighetsutövning och ska utformas i enlighet med förvaltningslagens bestämmelser. Det kan därmed överklagas i samma ordning som ett beslut om att inte erkänna sökandens yrkeskvalifikationer, se närmare avsnitt 8.9.

Det går inte att utesluta att en eventuell kontroll av sökandens språkkunskaper förlänger den totala handläggningstiden rörande en ansökan om tillträde till ett yrke. I syfte att minimera denna tids- utdräkt bör de behöriga myndigheterna, avseende yrken där språkkrav är motiverade, kunna begära in ett intyg som styrker nödvändiga språkkunskaper redan i samband med ansökan. Avsaknaden av ett sådant intyg får visserligen inte beaktas i det första steget av myndig- hetens prövning, dvs. avseende yrkeskvalifikationerna eller i vad mån en ansökan kan anses vara komplett,25 men kan vara en indikation på att en kontroll av språkkunskaperna kan behöva ske därefter. Det kan också noteras att om sökanden genomgår en anpassningsperiod eller utför ett lämplighetsprov, torde myndigheten därigenom kunna få tillräckligt underlag för bedömningen av om språkkunskaperna är tillräckliga eller inte, eller i vart fall om det finns särskilda skäl att besluta om språkkontroll.

Som framgår ovan får enligt huvudregeln beslut om språk- kontroller endast fattas om det av särskild anledning i det enskilda fallet kan antas att yrkesutövaren inte uppfyller språkkravet. Direktivet ger emellertid medlemsstaterna en möjlighet att införa mer regelmässiga språkkontroller avseende yrken som har konsek- venser för patientsäkerheten. Enligt utredningens mening bör Sverige utnyttja denna möjlighet. Socialstyrelsen ska därför, i patientsäkerhetsförordningen, bemyndigas att meddela föreskrifter om dels krav på språkkunskaper, dels kontroller av språkkunskaper hos yrkesutövare inom hälso- och sjukvården som har förvärvat

25 Se närmare avsnitt 8.5.5.

334

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

eller fått sina yrkeskvalifikationer erkända i ett annat EES-land eller i Schweiz.

I förordningen (2011:326) om behörighet och legitimation för lärare och förskollärare och förordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård finns bestämmelser som innebär att kravet på nödvändiga kunskaper i det svenska språket ska anses vara uppfyllt om yrkesutövaren har för yrket nödvändiga kunskaper i andra nordiska språk. Utredningen konstaterar att det skulle kunna ifråga- sättas om denna ordning är förenlig med EU-rätten. Den frågan omfattas emellertid inte av utredningens uppdrag och har därför inte närmare analyserats.

8.3.3Erkännande av yrkespraktik

Utredningens förslag: Av den nya lagen ska framgå att om det för tillträde till ett reglerat yrke krävs att yrkesutövaren har gjort viss yrkespraktik, ska sådan praktik som har gjorts i en annan stat inom EES eller i Schweiz godtas, under de förutsättningar som särskilt föreskrivs.

Skälen för utredningens förslag

Direktivets bestämmelser

Yrkespraktik definieras i artikel 3.1.j i det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet som en period med yrkespraktik som sker under handledning, förutsatt att det utgör ett villkor för tillträde till ett reglerat yrke, och som kan äga rum under eller efter en avslutad utbildning som leder till ett examensbevis.

Enligt artikel 55a är den behöriga myndigheten i ursprungs- medlemsstaten under vissa förutsättningar tvungen att, vid behandling av en ansökan om tillstånd att få utöva ett reglerat yrke som kräver avslutad yrkespraktik, erkänna den yrkespraktik som har förvärvats i en annan medlemsstat samt beakta yrkespraktik genomförd i tredje land. Medlemsstaterna får dock i nationell lagstiftning fastställa en rimlig begränsning på den del av yrkespraktiken som kan förvärvas utomlands. En skriftlig beskrivning av inlärningsmål och tilldelade uppgifter bör enligt skäl 27 till ändringsdirektivet utarbetas av den som övervakar praktiktjänstgöringen.

335

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

Gällande rätt

I det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet användes begreppet yrkespraktik endast rörande kraven på omfattningen på de utbildningar som samordnades genom direktivet. Skyldigheten att erkänna yrkespraktik genomförd i andra länder införs genom ändringsdirektivet.

Överväganden

Skyldigheten att erkänna yrkespraktik gäller endast i förhållande till behöriga myndigheter vid ansökan om att få rätt att utöva ett reglerat yrke. Det finns således ingen skyldighet för utbildningsanordnare att erkänna yrkespraktik från andra länder. Den situation som avses är istället de fall då det förutom krav på viss examen ställs krav på yrkespraktik för få utöva yrket. För svensk del torde sålunda läkarnas allmäntjänstgöring omfattas av kravet. Socialstyrelsen har vittnat om tolkningsproblem när det gäller vad som avses med ursprungsland i situationer när en student genomgår en utbildning i ett land, exempelvis Polen, men fullgör yrkespraktiken i ett annat land, exempelvis Sverige. Genom ändringsdirektivet införs en principiell skyldighet för ursprungsmedlemsstaten att erkänna yrkespraktik fullgjord i ett annat land. En svensk student som fullgör yrkespraktik i annat land ska kunna tillgodoräkna sig praktiken om och när denne återvänder till Sverige för att ansöka om att utöva yrket här, förutsatt att praktiken följer offentliggjorda riktlinjer. Det finns inget som hindrar behöriga myndigheter från att beakta yrkespraktik som fullgjorts inom ramen för en oavslutad utbildning, eller i andra situa- tioner som kan uppstå vid utbildning och praktik i olika medlems- länder, men direktivet stannar vid att kräva att det enbart är den behöriga myndigheten i ursprungslandet som är skyldig att erkänna yrkespraktik från andra länder. Syftet med kravet är enligt skäl 27 till ändringsdirektivet att underlätta för nyutexaminerade att genomföra praktik i ett annat land men att därefter återvända till utbildnings- landet och då få tillträde till det reglerade yrket.

Eftersom krav på yrkespraktik endast föreligger avseende vissa av de yrken som reglerats i Sverige har utredningen valt att i lagen föra in den allmänna skyldigheten att erkänna yrkespraktik, men samtidigt tydliggöra att denna rätt förutsätter att det i särskilda föreskrifter anges under vilka förutsättningar detta ska ske. Sådana särskilda

336

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

föreskrifter kan i första hand förutses inom hälso- och sjukvårds- sektorn.

När det gäller nyutexaminerade från annat land som kommer till Sverige för att här fullfölja yrkespraktik ankommer det på den som övervakar den enskildes praktiktjänstgöring att beskriva vad yrkes- praktiken bestått av. Några författningsåtgärder i detta avseende krävs inte. I vilken utsträckning ursprungslandet kommer att kunna godta yrkespraktik fullföljd i Sverige kommer att framgå av riktlinjer som offentliggörs av den medlemsstaten.

8.4Tillfälligt tillhandahållande av tjänster

Utredningens förslag: Av den nya lagen ska framgå att en yrkes- utövare har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster i Sverige, om denne är lagligen etablerad i en stat inom EES eller i Schweiz för att där utöva samma yrke (etableringsstaten). Om yrket inte är reglerat i etableringsstaten ska krävas att yrkesutövaren har utövat yrket under minst ett år i en eller flera stater inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår tillhandahållandet av tjänsten i Sverige. Kravet på yrkeserfarenhet ska dock inte gälla om utbildningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

I den nya förordningen ska det anges att en yrkesutövare som tillfälligt utövar sitt yrke i Sverige ska tillhandahålla sina tjänster under etableringsstatens yrkestitel, om inte annat särskilt föreskrivs. Sådana särskilda föreskrifter ska införas i patientsäker- hetslagen och i lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och gälla för de yrken som erkänns automatiskt på grund- val av samordning av minimikraven för utbildning.

Skollagen ska ändras så att det framgår att undervisning får bedrivas av lärare eller förskollärare som med stöd av den nya lagen tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige. Patientsäkerhetslagen och förordningen om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården ska ändras på motsvarande sätt, så att det framgår att yrkesutövning respektive anställning får ske om yrkes- utövaren med stöd av den nya lagen tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige. Bestämmelsen i patientsäkerhetsförordningen om tidsbegränsad legitimation ska upphävas.

Väktare och hälso- och sjukvårdspersonal ska underrätta den behöriga myndigheten om sin avsikt att tillfälligt tillhandahålla tjänster i Sverige. Yrkeskort ska i förekommande fall anses utgöra

337

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

en sådan förhandsunderrättelse. För övriga yrkeskategorier ska förekommande krav på förhandsunderrättelse tas bort. Den behöriga myndigheten ska ha rätt att på förhand kontrollera yrkes- kvalifikationerna hos väktare samt sådan hälso- och sjukvårds- personal som inte omfattas av bestämmelserna om automatiskt erkännande. Regleringen avseende förhandsunderrättelse och förhandskontroll ska alltjämt ske på sektorsnivå och justeras i enlighet med ändringsdirektivet. En upplysningsbestämmelse om att det i andra författningar finns bestämmelser om förhands- underrättelse och -förhandskontroll ska införas i den nya förord- ningen. I den nya förordningen ska det även erinras om att bestämmelserna om partiellt tillträde gäller även vid förhands- kontroll av yrkeskvalifikationer, om den generella ordningen för erkännande hade varit tillämplig vid etablering.

I den nya lagen ska det även tydliggöras att en yrkesutövare som tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige står under samma tillsyn och kan bli föremål för samma disciplinära åtgärder som andra utövare av yrket här i landet.

Skälen för utredningens förslag

Direktivets bestämmelser

När det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet antogs ställdes ett uttryckligt krav på medlemsländerna att införa en tydlig distinktion mellan å ena sidan rätten att tillfälligt erbjuda tjänster i ett annat land än där man är etablerad och, å andra sidan, rätten att etablera sig i ett annat land. Artiklarna 5 och 6 i yrkeskvalifika- tionsdirektivet ger nämligen aktiva yrkesutövare, såväl egenföre- tagare som anställda,26 en vidsträckt rätt att tillfälligt tillhandahålla sina tjänster inom en annan stats territorium, utan hinder av de krav på yrkeskvalifikationer som den staten annars ställer för tillträde till och utövande av yrket. Artikel 7 i direktivet ger visser- ligen staterna möjlighet att kräva att en tjänsteleverantör som avser att utnyttja denna rättighet ska underrätta den behöriga myndig- heten i den mottagande staten. En förhandskontroll av yrkes- utövarens yrkeskvalifikationer får dock ske endast avseende yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet och bara i fråga

26 Begreppet etablering omfattar även anställdas situation, se ovan avsnitt 8.3.1.

338

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

om andra yrken än sådana som omfattas av ordningen för auto- matiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning.

Om det vid en sådan förhandskontroll som avses ovan fram- kommer att det föreligger en väsentlig skillnad mellan tjänste- leverantörens yrkeskvalifikationer och den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten, ska den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten inom en viss tidsfrist ge tjänste- leverantören möjlighet att bevisa att han har förvärvat den kunskap eller kompetens som saknas, exempelvis genom ett lämplighets- prov. Vid utebliven reaktion från den behöriga myndigheten inom de tidsfrister som gäller för denna förhandskontroll får tjänsten, enligt en bestämmelse om tyst beviljande (s.k. stupstocksregel) i artikel 7.4 fjärde stycket, tillhandahållas. Detta innebär i praktiken att den behöriga myndigheten inte behöver fatta något formellt beslut i de fall förhandskontrollen visar att tjänsteleverantörens kvalifikationer är tillräckliga. Konstruktionen medför emellertid också att den tjänsteleverantör, som egentligen borde ha behövt bevisa sin kompetens för att ens tillfälligt få utöva sitt yrke i den mottagande medlemsstaten, slipper göra detta, om ärendet hand- läggs alltför långsamt hos den behöriga myndigheten.

I artikel 5.3 anges bland annat att en tjänsteleverantör som förflyttar sig ska omfattas av de yrkesregler av yrkesmässig, yrkes- rättslig eller administrativ art som har direkt samband med yrkes- kvalifikationerna samt av de disciplinära bestämmelser som tillämpas i den mottagande medlemsstaten på personer som utövar samma yrke i den medlemsstaten.

Gällande rätt

Bestämmelserna i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet om förhandsunderrättelse och förhandskontroll inför ett tillfälligt tillhandahållande av tjänster har vad gäller flertalet reglerade yrken

339

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

föranlett vissa författningsåtgärder vid det svenska genomförandet.27 Möjligheten att kräva förhandsunderrättelse har utnyttjats i fråga om väktare, fastighetsmäklare, yrken inom hälso- och sjukvården samt yrken inom djurens hälso- och sjukvård. Bestämmelser om förhands- kontroll finns dock endast avseende väktare och yrken inom hälso- och sjukvården.

För övriga reglerade yrken har möjligheten att kräva förhands- underrättelse och genomföra förhandskontroll inte utnyttjats, vilket innebär att friheten att tillfälligt tillhandahålla tjänster i Sverige gäller fullt ut. För några av dessa yrken finns det emellertid inte några författningsbestämmelser som återspeglar den rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster i Sverige som direktivet ger. Detta gäller bland annat lärare och förskollärare, där det inte heller har införts något undantag från kravet i 2 kap. 13 § skollagen på legitimation för behörighet att bedriva undervisning.

För samtliga anmälda yrken inom hälso- och sjukvården gäller, enligt 15 kap. 5 § patientsäkerhetsförordningen, att en yrkesutövare som för första gången avser att temporärt utöva sitt yrke i Sverige skriftligen ska underrätta Socialstyrelsen om detta. Inom denna sektor gäller således ett krav på förhandsunderrättelse i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet. Om yrkesutövaren ett senare år har för avsikt att tillhandahålla temporära tjänster här, ska han eller hon på nytt underrätta Socialstyrelsen om detta.

I tredje stycket samma paragraf anges att en underrättelse enligt denna bestämmelse även ska anses innefatta en ansökan om tids- begränsad legitimation. Om yrkesutövaren uppfyller villkoren för legitimation enligt de övriga bestämmelserna i 5 kap. patientsäker- hetsförordningen om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer ska han eller hon få en tidsbegränsad legitimation för yrket. Ett sådant ärende ska enligt 5 kap. 17 § första stycket patientsäkerhets- förordningen handläggas skyndsamt.

Av 5 kap. 2 § i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården framgår att Socialstyrelsen ska utföra en förhandskontroll av en yrkesutövares yrkeskvalifikationer, om yrket i fråga regleras enligt den generella ordningen. I 5 kap. 3 § samma föreskrifter anges att yrkes- utövaren ska åläggas att göra ett lämplighetsprov för att styrka den

27 Vissa bestämmelser kring tillfälligt tillhandahållande av tjänster finns i regleringen rörande väktare, fastighetsmäklare, hälso- och sjukvårdspersonal, djurhälsopersonal, elinstallatörer, brandskyddskontrollanter och verksamhet inom socialtjänsten.

340

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

kunskap eller kompetens som krävs för en tidsbegränsad legitimation eller ett tidsbegränsat bevis om specialistkompetens, om Social- styrelsen vid en kontroll enligt 2 § finner att det föreligger en väsentlig skillnad mellan en yrkesutövares kvalifikationer och den yrkes- utbildning som krävs i Sverige.

Överväganden

Enligt huvudregeln i yrkeskvalifikationsdirektivet har behöriga yrkesutövare, såväl egenföretagare som anställda, en vidsträckt frihet att förflytta sig i Europa och temporärt tillhandahålla sina tjänster, utan att behöva ansöka om auktorisation eller dylikt i varje enskild stat. Denna rättighet, och förutsättningarna för att den ska gälla, bör tydligt framgå av den nya lagen.

Det bör noteras att bestämmelsen om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i praktiken inte kommer att aktualiseras för de yrken som endast är reglerade genom begränsningar av rätten att använda en viss yrkestitel, såsom i fråga om till exempel auktoriserad tolk och översättare, godkänd hovslagare och auktoriserat patentombud. Denna typ av yrkesreglering innebär nämligen inget hinder mot utövande av yrkesverksamheterna i fråga, så länge inte utövandet sker under de skyddade yrkestitlarna. Således har exempelvis tolkar, över- sättare, hovslagare och patentombud full rätt att utöva yrkesverk- samhet i Sverige, både tillfälligt och permanent, utan att förutsätt- ningarna i de nya författningarna är uppfyllda.

Enligt 2 kap. 13 § skollagen får undervisning endast bedrivas av den som har legitimation som lärare eller förskollärare. Som ovan nämns framgår det inte av skollagen att undervisning även får bedrivas av den som tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige, med stöd av den rättighet som yrkeskvalifikationsdirektivet ger. Det finns således en normkonflikt mellan skollagens behörighetskrav och yrkes- kvalifikationsdirektivet, när det gäller utländska tjänsteleverantörers möjlighet att temporärt utöva sitt yrke i Sverige. Skollagen bör därför ändras så att det tydligt framgår att undervisning även får bedrivas av den som tillfälligt tillhandahåller tjänster i enlighet med den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Begränsningar som liknar den nyss nämnda bestämmelsen i skol- lagen finns även i patientsäkerhetslagen och förordningen (1998:1518) om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården (se närmare nedan). Dessa författningar ska därför också ändras, så att det

341

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

framgår att yrkesutövning respektive anställning får ske om yrkes- utövaren med stöd av den nya lagen tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige.

Enligt artikel 7.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska tillfälligt tillhandahållande av tjänster som huvudregel ske under den yrkestitel som används i yrkesutövarens etableringsstat. Detta bör framgå av den nya förordningen. För de yrken som omfattas av bestämmelserna om samordning av minimikraven för utbildning ska dock tillhandahållandet ske under den yrkestitel som används i den mottagande staten. Således bör särskilda föreskrifter om rätt att utöva tillfällig verksamhet under yrkestitlarna apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska och tandläkare införas i patientsäkerhetslagen. En motsvarande bestämmelse om rätt att använda yrkestiteln veterinär ska införas i lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Tillsyn

Av artikel 5.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet följer att en yrkesutövare som tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige ska omfattas av den svenska yrkesregleringen, i den mån denna har ett direkt samband med yrkeskvalifikationerna. Vidare följer av artikel 5.3 att även tillfälliga tjänsteutövare ska omfattas av de disciplinära bestämmelser som gäller för utövare av yrket i Sverige. Såvitt utredningen förstår innebär detta att myndigheter kan utöva tillsyn över sådana yrkesutövare som tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige på samma sätt som över andra utövare av yrket här i landet, såvitt avser efterlevnaden av den svenska yrkesregleringen. Vidare bör yrkesutövare som tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige kunna bli föremål för samma disciplinära åtgärder som andra utövare av yrket här i landet. Det bör dock noteras att disciplinärt ansvar saknas inom den svenska hälso- och sjukvården. Följaktligen kan inga disciplinära åtgärder vidtas mot yrkesutövare som tillfälligt tillhandahåller tjänster inom denna sektor.

Eftersom artikel 5.3 i direktivet är generell och gäller för alla yrken bör den genomföras genom en bestämmelse i den nya lagen. För att inte skapa tvivel kring svenska myndigheters möjligheter att agera mot yrkesutövare som tillhandahåller tjänster helt utan stöd i yrkeskvalifikationsdirektivet, bör lagens bestämmelse utformas så att den gäller även om tillhandahållandet inte sker i enlighet med den nya lagens bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster.

342

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

Allmänt om förhandskontroll

Endast för vissa yrken, nämligen sådana yrken som har konsekvenser för säkerhet eller folkhälsa och som inte omfattas av ordningen för automatiskt erkännande, ger direktivet en möjlighet för staterna att införa kontroller av yrkeskvalifikationerna hos dem som avser att utnyttja rätten att tillfälligt tillhandahålla tjänster i en annan stat än den där yrkeskvalifikationerna har förvärvats. Denna möjlighet har vid genomförandet i Sverige utnyttjats fullt ut. För väktare och hälso- och sjukvårdspersonal finns det således bestämmelser om förhands- kontroll, vilket minskar risken för att yrkesutövare som har otillräckliga kvalifikationer erbjuder tjänster inom landet. Enligt utredningens mening bör denna ordning bestå, i syfte att värna den allmänna säkerheten och patientsäkerheten. Regleringen om förhands- kontroll bör alltjämt ligga i respektive sektorsförfattning, det vill säga i patientsäkerhetslagen respektive lagen om bevakningsföretag och de föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar. En upplys- ningsbestämmelse rörande detta bör införas i den nya förordningen.

Särskilt om förhandskontroll avseende hälso- och sjukvårdspersonal

Direktivets tämligen strikta förfarandebestämmelser rörande för- handskontroll avspeglas inte i patientsäkerhetsförordningens eller myndighetsföreskrifternas nuvarande bestämmelser. I denna del är således det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet inte fullständigt genomfört. För det fall att tidsfristerna skulle överskridas ska tjänsterna kunna tillhandahållas, i enlighet med direktivets bestäm- melse om tyst beviljande. I Sverige hindras dock ett sådant tillhanda- hållande av att legitimation, enligt 4 kap. 4 § patientsäkerhetslagen, är ett krav för behörighet att utöva flera yrken inom hälso- och sjukvårdssektorn. Något undantag från denna bestämmelse görs inte för yrkesutövare som enligt yrkeskvalifikationsdirektivet har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster. Inom vissa yrken är legitimation också ett krav för behörighet till anställning, se 6 § förordningen om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården m.m.28 Patientsäkerhetslagen och förordningen om behörighet till vissa

28 Landstingen och kommunerna kan under vissa förutsättningar ansöka om att genom särskilt förordnande få anställa viss sjukvårdspersonal utan legitimation. Liknande undantag finns för tandläkare. Enskilda kan dock inte ansöka om sådant förordnande. Se närmare Socialstyrelsens föreskrifter.

343

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

anställningar inom hälso- och sjukvården bör därför ändras, så att det framgår att yrkesutövning respektive anställning får ske även utan legitimation, om yrkesutövaren tillfälligt tillhandahåller tjänster med stöd av den nya lagen.

Det skulle vidare kunna ifrågasättas om den svenska ordningen, att en förhandsunderrättelse handläggs som en ansökan om tidsbegränsad legitimation, är förenlig med direktivets förbud mot förhandskontroll av yrkeskvalifikationer när det gäller sådana yrken som omfattas av direktivets bestämmelser om automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning. Det kan heller inte uteslutas att regelverket kring tidsbegränsad legitimation kan uppfattas som ett hinder mot ett tillfälligt tillhandahållande av tjänster, även om behörighetsreglerna ändras så att det tydligt framgår att legitimation inte är en förutsättning för yrkesutövning. Enligt uppgift från Socialstyrelsen har det hittills aldrig lämnats in någon förhands- underrättelse om tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom hälso- och sjukvården. Följaktligen har bestämmelserna om tidsbegränsad legitimation aldrig tillämpats. Utredningen kan mot denna bakgrund inte se några skäl till att behålla konstruktionen. Bestämmelsen i 15 kap. 5 § tredje stycket patientsäkerhetsförordningen bör därför upphävas och ersättas av bestämmelser som tydliggör förutsätt- ningarna för när en förhandskontroll av yrkesutövarens yrkes- kvalifikationer får ske.

Detaljerna kring prövningen av en ansökan om tidsbegränsad legitimation för hälso- och sjukvårdspersonal regleras i Social- styrelsens föreskrifter. Det saknas enligt utredningens mening skäl att ange detaljerna kring förhandskontroll på en högre normnivå. Det ankommer därför på Socialstyrelsen att ändra sina föreskrifter med anledning av att den tidsbegränsade legitimationen utmönstras, på ett sådant sätt så att det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets förfarandebestämmelser rörande förhandskontroll genomförs på ett korrekt sätt. Detta gäller inte minst bestämmelsen om tyst beviljande.

Särskilt om förhandskontroll avseende väktare

Den nuvarande regleringen rörande förhandskontroll i fråga om väktare återfinns delvis på förordningsnivå, i förordningen om bevakningsföretag m.m. Utredningen finner inte anledning att ifrågasätta detta val av normnivå, utan föreslår att förordningens bestämmelser justeras endast på det sätt som föranleds av ändrings-

344

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

direktivet. I övrigt ankommer det på Rikspolisstyrelsen att ändra sina föreskrifter så att det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets förfarandebestämmelser rörande förhandskontroll genomförs på ett korrekt sätt.

Förhandsunderrättelse

För att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra någon förhandskontroll, måste de få vetskap om att en yrkesutövare har för avsikt att tillfälligt tillhandahålla tjänster i Sverige. Skyldigheten att på förhand underrätta den behöriga myndigheten om sin avsikt bör således kvarstå i fråga om väktare och hälso- och sjukvårds- personal. Kravet på förhandsunderrättelse bör även fortsättningsvis gälla alla utövare av reglerade yrken inom hälso- och sjukvården och inte bara dem som omfattas av den generella ordningen och därmed av bestämmelserna om förhandskontroll.

Som nämns ovan har möjligheten att kräva förhandsunderrättelse även utnyttjats i fråga om fastighetsmäklare och yrken inom djurens hälso- och sjukvård, trots att någon förhandskontroll av dessa yrkes- utövares yrkeskvalifikationer inte får genomföras. Enligt utredningens mening kan värdet av denna reglering ifrågasättas. För det fall att en obehörig yrkesutövare, det vill säga en person som inte uppfyller direktivets förutsättningar för att tillfälligt få tillhandahålla tjänster i ett annat land, skulle verka i Sverige har ju tillsynsmyndigheten full rätt att ingripa oavsett om någon förhandsunderrättelse har lämnats eller inte, se ovan. Det förefaller dock osannolikt att en sådan obehörig yrkesutövare skulle lämna någon förhandsunderrättelse. Den behöriga myndigheten torde i en sådan situation endast kunna få vetskap om tillhandahållandet genom en anmälan av exempelvis en missnöjd tjänstemottagare. Enligt uppgift från Jordbruksverket och Fastighetsmäklarinspektionen förekommer det knappast heller att förhandsunderrättelser lämnas. Regleringen om förhandsunderrättelse i förordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och fastighetsmäklarförordningen framstår mot den bakgrunden som onödig och bör enligt utredningens mening utgå.

Som nämns ovan ska den nya förordningen förses med en upplys- ningsbestämmelse som erinrar om de bestämmelser om förhands- kontroll som finns i andra författningar. Denna upplysning bör även avse bestämmelser om förhandsunderrättelse samt ange att yrkeskort i förekommande fall ska anses utgöra en sådan förhandsunderrättelse.

345

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

I artikel 4f.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet anges att ansökningar som avser tillträde till en del av ett yrke för tillfälligt tillhandahållande av tjänster ska granskas enligt direktivets bestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster. Rätten till partiellt tillträde gäller emellertid inte för de yrkesutövare som omfattas av någon av ordningarna för automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer. Av detta följer att bestämmelserna om rätt till partiellt tillträde (se avsnitt 8.5.1.1) ska tillämpas även vid förhandskontroll av en yrkesutövares yrkeskvalifikationer, om den generella ordningen för erkännanden är tillämpning vid etablering inom yrket. Den nya förordningen bör förses med en bestämmelse som klargör detta.

8.5Etablering

8.5.1Erkännande enligt den generella ordningen

Utredningens förslag: Grundförutsättningarna för att en yrkes- utövare ska ha rätt att etablera sig i Sverige efter erkännande av yrkeskvalifikationerna enligt den generella ordningen ska framgå av den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Undantag från dessa bestämmelser ska regleras i den nya förordningen. I lagen ska således anges att yrkesutövare har rätt att, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkes- kvalifikationer i Sverige, få tillträde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, om yrkesutövaren innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan stat inom EES eller i Schweiz. Om yrket inte är reglerat i etablerings- staten får tillträde till yrket och rätt att utöva det i Sverige beviljas om yrkesutövaren har utövat yrket under minst ett år i en eller flera stater inom EES eller i Schweiz under de senaste tio åren och yrkesutövaren har ett eller flera kompetensbevis eller handlingar som intygar formella kvalifikationer. Kravet på yrkeserfarenhet får dock inte ställas om utbildningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

De befintliga bestämmelserna i lagar och förordningar rörande den generella ordningen ska utgå och ersättas av hänvis- ningsbestämmelser till den horisontella lagen och de föreskrifter som meddelas i anslutning till denna.

346

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

Det ska i såväl den nya lagen som i patientsäkerhetsförord- ningen och förordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård tydliggöras att prövningen ska ske enligt bestämmelserna om erkännande enligt den generella ordningen i den nya lagen och förordningen, om förutsättningarna för automatiskt erkännande inte är uppfyllda.

Utredningens bedömning: Myndighetsföreskrifterna inom respektive sektor bör anpassas till de nya författningarna.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

Den generella ordningen för erkännande av bevis på formella kvalifikationer regleras i artikel 10–13 i det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet. Enligt definitionen av formella kvalifikationer ingår även varje bevis på formella kvalifikationer som utfärdats i tredje land om ett medlemsland godtagit beviset i enlighet med artikel 2.2 och intygat tre års yrkeserfarenhet inom berört yrke.

Den generella ordningen tillämpas subsidiärt för alla som inte omfattas av reglerna om automatiskt erkännande av yrkeserfaren- het eller principen om automatiskt erkännande av utbildningsbevis för särskilda yrken.29

Det är således denna ordning som tillämpas för alla reglerade yrken som inte omfattas av särskilda bestämmelser om erkännande och i somliga fall där den sökande inte uppfyller de villkor som fastställs för andra ordningar för erkännande. Se vidare avsnitt 3.2.2.1 och 4.5.

Gällande rätt

Direktivets bestämmelser rörande den generella ordningen har för vissa reglerade yrken delvis införts på förordningsnivå. Till största delen återfinns dock dessa regler i myndigheternas föreskrifter.

29 Artikel 10 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

347

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

Överväganden

Den generella ordningen kan under vissa förutsättningar bli tillämplig för samtliga i Sverige reglerade yrken. De grundläggande förutsätt- ningarna för rätt till etablering i Sverige enligt den generella ordningen bör därför framgå av den föreslagna horisontella lagen. I lagen bör således anges att en yrkesutövare har rätt att, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, få tillträde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, om yrkesutövaren innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan stat inom EES eller i Schweiz. Om yrket inte är reglerat i etableringsstaten får krävas att yrkes- utövaren har utövat yrket under minst ett år i en eller flera stater inom EES eller i Schweiz under de senaste tio åren och att yrkesutövaren har ett eller flera kompetensbevis eller handlingar som intygar formella kvalifikationer. Kravet på yrkeserfarenhet får dock inte ställas om utbildningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

Utredningens förslag innebär att en ansökan om etablering i Sverige med stöd av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet alltid ska prövas enligt den horisontella lagen, om det är den generella ordningen som ska tillämpas. Detta innebär att sektorsförfattningarna måste anpassas. Till stor del blir detta en uppgift för de föreskrivande myndigheterna, som bör ändra sina föreskrifter. I den mån den generella ordningen regleras i bestämmelser på lag- eller förord- ningsnivå föreslår utredningen att dessa bestämmelser ska utgå och ersättas av bestämmelser som hänvisar till den horisontella lagen. Så är fallet i fråga om lagen om bevakningsföretag, fastighetsmäklar- förordningen, patientsäkerhetsförordningen, socialtjänstlagen och socialtjänstförordningen, förordningen om trafikskolor, förordningen om auktorisation av patentombud och förordningen om auktorisation av tolkar och översättare.

8.5.1.1Partiellt tillträde och kompensationsåtgärder

Utredningens förslag: Förutsättningarna för att en behörig myndighet ska kunna kräva kompensationsåtgärder samt när partiellt tillträde till ett yrke ska medges, ska anges i förord- ningen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Förordningen ska även innehålla bestämmelser om olika kvalifikationsnivåer och om bevis över formella kvalifikationer. Kompensations-

348

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

åtgärder ska inte få krävas med hänvisning enbart till avvikelser i fråga om utbildningens längd, utom i de fall då den sökandes utbildningsnivå understiger gymnasienivå samtidigt som det för tillträde till yrket i Sverige krävs minst fyra års eftergymnasial utbildning.

Utredningens bedömning: Den kunskap, färdighet och kompetens som är grundläggande för utövande av ett reglerat yrke bör framgå av föreskrifter.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

Partiellt tillträde och kompensationsåtgärder regleras i artikel 4f respektive artikel 14 i det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet.

Huvudregeln enligt direktivet är att behöriga myndigheter ska godta sådana bevis på kvalifikationer som utfärdats av en behörig myndighet i ett annat medlemsland och ge yrkesutövaren tillträde till det reglerade yrket på samma villkor som gäller för de egna medborgarna. Kompensationsåtgärder i form av anpassningsperiod eller lämplighetsprov kan dock krävas om t.ex. utbildningarnas innehåll avviker väsentligt från de krav som ställs i den mottagande medlemsstaten. Se vidare avsnitt 3.2.2.1 och 4.5.

Om skillnaderna mellan en lagligen utövad yrkesverksamhet i ursprungsmedlemsstaten och det reglerade yrket i den mottagande medlemsstaten är så stora att tillämpning av kompensationsåtgärder skulle innebära att den sökande måste fullfölja hela det utbildnings- program som föreskrivs i den mottagande medlemsstaten för att få tillträde till hela det reglerade yrket i den medlemsstaten, ska den mottagande medlemsstaten bevilja partiellt tillträde till yrket.30 Partiellt tillträde ska inte tillämpas för yrkesutövare som omfattas av automatiskt erkännande på grundval av yrkeserfarenhet (kapitel II), samordnade minimikrav på utbildningen (kapitel III) eller gemen- samma utbildningsprinciper (kapitel IIIa). Se vidare avsnitt 4.9.

30 Reglerna om partiellt tillträde ska även tillämpas avseende ordningen för erkännande av yrkeserfarenhet, men eftersom inga yrken som reglerats i Sverige omfattas av denna ordning, se avsnitt 8.5.2, har utredningen valt att avhandla det partiella tillträdet i detta avsnitt.

349

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

Gällande rätt

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivets bestämmelser om kompensationsåtgärder har genomförts genom föreskrifter inom respektive sektor.

Skyldigheten att i vissa fall tillåta partiellt tillträde till ett reglerat yrke reglerades inte uttryckligen i det ursprungliga yrkeskvalifika- tionsdirektivet. EU-domstolen har dock i sin praxis redan 2006 fastställt att medlemsstaterna är skyldiga att tillåta partiellt till- träde.31 Att denna praxis även gäller för yrkeskvalifikationsdirek- tivet framgår av senare domar.32 EU-domstolens praxis har inte föranlett några anpassningar av de författningar som reglerar yrken i Sverige. Enligt vad utredningen känner till har det inte heller förekommit att någon myndighet gett partiellt tillträde till ett reglerat yrke.

Överväganden

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets bestämmelser om olika kvalifikationsnivåer, när kompensationsåtgärder får krävas och när partiellt tillträde ska medges är tämligen detaljerade och bör därför genomföras i svensk rätt genom bestämmelser i den föreslagna förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Den generella möjlighet att kräva kompensationsåtgärder enbart med hänvisning till utbildningens längd, som fanns enligt det ursprungliga direktivet, har nu tagits bort. Inte heller när det gäller att fastställa om utbildningens innehåll avviker väsentligt ska utbild- ningens längd vara avgörande. I stället kräver direktivet att den behöriga myndigheten ska fastställa vilka kunskaps- och kompetens- områden, uppnådda färdigheter och kompetenser som är grund- läggande för utövandet av yrket. Dessa grundläggande kvalifikations- krav ska sedan jämföras med den sökandes utbildning och endast om dessa skiljer sig åt i betydande mån föreligger en väsentlig avvikelse. Detta bör framgå uttryckligen av den nya förordningen. Det faktum att utbildningarnas längd inte längre kan användas för att avgöra

31 Se mål C-330/03 Colegio, som gällde ett av de direktiv som föregick det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet, nämligen direktiv 89/48/EEG om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier.

32 Se mål C-575/11 Nasiopoulos.

350

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

väsentliga skillnader betyder inte att de olika kvalifikationsnivåerna saknar betydelse. De kan till exempel användas om de behöriga myndigheterna avser att inskränka den enskildes möjlighet att själv välja kompensationsåtgärd (se avsnitt 8.5.1.2). Kvalifikationsnivåerna ska därför återges i förordningen. I ett fall har medlemsstaterna också möjlighet att neka tillträde till yrket endast med hänvisning till utbild- ningens längd, nämligen om den sökandes utbildningsnivå understiger gymnasienivå samtidigt som det för tillträde till yrket i Sverige krävs minst fyra års eftergymnasial utbildning.

Ökat fokus på enskildas kunskaps- och kompetensområden, uppnådda färdigheter och kompetenser överensstämmer med principerna för livslångt lärande. I viss utsträckning ligger det i sakens natur att nationella krav på utbildningars nivå och omfattning därigenom kan få en minskad genomslagskraft som regleringsteknik sett. Den problematik som några behöriga myndigheter och yrkesorganisationer vittnat om, med enskilda som utnyttjar olikheter mellan medlemsländernas yrkesregleringar för att tillförskansa sig sådana fördelar som de nekats om de fullföljt hela utbildningen i ett och samma land alternativt varit yrkesverksamma inom ett och samma land, blir svårt att undvika med en regleringsteknik som fokuserar på den formella utbildningen. Till exempel innehåller den danska utbildningen till apotekstekniker, som inte är en högskoleutbildning, mycket praktik men mindre teori än som vad som krävs för att få utöva det reglerade yrket receptarie i Sverige (3 års universitets- utbildning). Apoteksteknikern i Danmark får i viss utsträckning utföra sådana arbetsuppgifter som i Sverige endast utförs av receptarier och apotekare, men under en legitimerad apotekares ansvar. Apotekstekniker utbildade i Danmark som erhåller svensk legitimation som receptarie blir därigenom behöriga att utöva receptarieyrket, trots att utbildningarna är olika. Dessutom görs ingen åtskillnad mellan vad receptarier och apotekare i Sverige är behöriga att utföra, varför apotekstekniker i praktiken kan komma att bli behöriga att utföra sådana sysslor som det normalt krävs en femårig apotekarutbildning för.33 En konsekvens av inriktningen att beakta enskildas faktiska kompetens i enlighet med livslångt lärande torde bli att medlemsländerna istället, i den mån det finns skyddsvärda intressen som motiverar en yrkesreglering, väljer en regleringsteknik

33 I flertalet andra medlemsländer finns inte receptarieyrket reglerat utan yrkesverksamheten ryms inom apotekaryrket.

351

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

som utgår från vilken faktisk kompetens som krävs för viss yrkes- verksamhet snarare än utbildningsnivån.

Utredningen kan konstatera att det inte är helt enkelt att avgöra var gränsen går mellan när en mottagande medlemsstat kan kräva kompensationsåtgärder och när man i stället är skyldig att bevilja partiellt tillträde till yrket. Dessutom kan det uppstå situationer då det är svårt att avgöra om rätten till erkännande överhuvudtaget gäller. Som nämns ovan förutsätter nämligen detta att yrkesverk- samheten i mottagarlandet är jämförbar med den som har utövats i hemlandet, se avsnitt 8.3.1.

Enligt bestämmelsen om partiellt tillträde är den mottagande medlemsstaten endast skyldig att ge partiellt tillträde då användandet av kompensationsåtgärder skulle medföra att den sökande skulle vara tvungen att gå igenom hela den utbildning som krävs för tillträde till yrket. Skyldigheten att ge partiellt tillträde är sålunda kopplat till kompensationsåtgärden anpassningsperiod och i det följande bortses därför från att den sökande även har rätt att välja lämplighetsprov som kompensationsåtgärd, se närmare avsnitt 8.5.1.2. Direktivet utgår enligt skäl 7 till ändringsdirektivet från antagandet att den enskilde själv föredrar partiellt tillträde framför kompensationsåtgärden anpassningsperiod, vilket inte nödvändigtvis måste vara fallet. Men oavsett om yrkesutövaren uttryckligen ansökt om partiellt tillträde eller inte ska myndigheten pröva om förutsättningarna för det är uppfyllda.

Syftet med det partiella tillträdet är att låta en yrkesutövare i vart fall utöva sådan verksamhet som han eller hon är fullt kvalifi- cerad för i sitt ursprungsland, i stället för att tvinga yrkesutövaren att behöva genomgå en så omfattande anpassningsperiod att det skulle motsvara en helt ny utbildning. Samtidigt är kompensation genom anpassningsperiod definierat som utövande av ett reglerat yrke i den mottagande medlemsstaten under en behörig yrkes- utövares ansvar, eventuellt åtföljt av kompletterande utbildning.34 En anpassningsperiod får dessutom inte överstiga tre år.

Åtminstone i teorin finns det situationer som inte omfattas av vare sig kravet på att erbjuda anpassningsperiod eller kravet på att tillåta partiellt tillträde. Så skulle exempelvis vara fallet om det för ett visst yrke krävs en fyraårig utbildning och den sökande endast har likvärdiga formella kvalifikationer motsvarande sex månader. I ett

34 Artikel 3.1.g) i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

352

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

sådant fall kan den mottagande medlemsstaten inte utforma en anpassningsperiod som understiger tre år. Den mottagande medlems- staten är inte heller skyldig att erbjuda partiellt tillträde eftersom den sökande, som har sex månaders utbildning i bagaget, inte behöver genomgå ett helt utbildningsprogram för att få tillträde till yrket. I praktiken torde dock en dylik situation knappast uppstå, eftersom så stora skillnader i kompetenskrav mellan olika stater inte torde förekomma rörande jämförbara yrken eller verksamheter.

Det är utredningens uppfattning att de behöriga myndigheterna bör tolka och tillämpa dessa regler utifrån dess syften. En yrkes- utövare från ett annat land bör därför endast då det är nödvändigt för att värna ett erkänt allmänintresse nekas tillträde till ett yrkes- område som reglerats i Sverige. Grundregeln är att en yrkesutövare som på grund av bristande kvalifikationer inte kan ges tillträde till ett yrke som reglerats i Sverige ska erbjudas antingen en anpass- ningsperiod eller ett lämplighetsprov. I de fall skillnaderna mellan det yrke som regleras i Sverige och den yrkesverksamhet som den sökande utövat i ursprungslandet är så stora att det inte är möjligt att erbjuda en anpassningsperiod som understiger tre år, eller då anpassningsperioden innehåller krav på genomgång av en hel utbildning alternativt omfattande kompletterande utbildning, ska den behöriga myndigheten ge partiellt tillträde om sökanden så önskar och övriga villkor för detta är uppfyllda. Det måste dock åter poängteras att om det yrke som har utövats i hemlandet inte alls är jämförbart med det yrke till vilket tillträde söks, är den nya lagen inte tillämplig (se avsnitt 8.3.1). I en sådan situation ska alltså ansökan avslås.

Partiellt tillträde ska inte tillämpas för yrkesutövare som omfattas av någon av ordningarna för automatiskt erkännande. Det innebär att yrkesutövare som av någon anledning inte kan få sina yrkeskvalifikationer automatiskt erkända, utan bedöms i enlighet med den generella ordningen, ska kunna komma ifråga för ett partiellt tillträde till sådan yrkesverksamhet som utövaren är fullt ut kvalificerad för i sitt ursprungsland och som objektivt kan särskiljas från vad som omfattas av det reglerade yrket. Det gäller även om yrket i sig omfattas av någon av ordningarna för automatiskt erkän- nande. Om förutsättningarna för partiellt tillträde är uppfyllda, men den behöriga myndigheten anser att tvingande hänsyn till allmänintresset motiverar att partiellt tillträde inte bör beviljas, får myndigheten neka partiellt tillträde, under förutsättning att allmän- intresset inte kan skyddas genom mindre ingripande åtgärder. Det

353

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

är enligt utredningens bedömning vanskligt att närmare ge sig in på hur denna prövning bör gå till. Det måste finnas skäl av hänsyn till allmänintresset som motiverar att tillträde till en verksamhet som objektivt kan särskiljas från ett reglerat yrke nekas en yrkesverksam som är fullt ut kvalificerad i ursprungslandet. Myndigheten ska också anse att det inte räcker med mindre ingripande åtgärder, som t.ex. att arbetet utförs under överinseende av en yrkesverksam som är fullt behörig att utöva det reglerade yrket i Sverige, för att uppnå målsättningen med allmänintresset. Behöriga myndigheter kan med fördel utnyttja den plattform för erfarenhetsutbyte som utred- ningen föreslår inrättas genom ett råd för reglerade yrken, se avsnitt 11.8. Även kommissionen kommer sannolikt att intressera sig för hur medlemsländerna tillämpar bestämmelsen om partiellt tillträde, då sådan statistik ska inrapporteras i enlighet med artikel 60.

Väsentliga skillnader

Som ovan nämnts markeras tydligt i ändringsdirektivet att utvecklingen går från att jämföra utbildningars formella nivå och längd till att i stället bedöma reell kompetens uppnådd i enlighet med livslångt lärande.35 Det förtydligas i direktivet att behöriga myndigheter vid jämförelsen mellan utbildningarna ska utgå från sådana kunskaps- och kompetensområden, uppnådda färdigheter och kompetenser som är grundläggande för utövande av yrket.36 Det vill säga, en fullständig överensstämmelse kan inte krävas.

Innan den behöriga myndigheten beslutar att en sökande ska genomgå en anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov måste myndigheten beakta i vad mån yrkesverksamhet eller livslångt lärande i ett medlemsland eller tredjeland, kan kompensera för de avvikelser som framkommer när utbildningarna jämförs.37 I praktiken förutsätter det att myndigheten har klart för sig vilka element i en utbildning som kan anses vara grundläggande för att kunna utöva yrket. I de fall det enda krav som ställs är en examen som återfinns i examensordningen framgår det av denna vilka de väsentliga kraven på utbildningen är. I vissa fall ställs dels krav på en examen som finns i examensordningen,

35Se t.ex. artikel 12 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet samt skäl 11 till ändringsdirektivet.

36Artikel 14.4 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

37Artikel 14.5 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

354

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

dels tillkommer i praktiken ytterligare krav. I sådana fall, samt för yrken där det ställs krav på utbildning som inte återfinns i examens- ordningen, måste det enligt utredningens bedömning i myndighets- föreskrifter närmare anges vilka grundläggande krav som ska gälla för yrket. Sådana föreskrifter, som givetvis inte får innehålla något som inskränker den rätt till erkännande som enskilda har enligt den horisontella förordningen, gör det möjligt för enskilda att på förhand få information om vilka grundläggande krav som gäller för att få utöva reglerad yrkesverksamhet i Sverige. Dessa krav kommer nämligen att ligga till grund dels för Universitets- och högskolerådets bedömning av de utländska utbildningskvalifikationerna (se ovan avsnitt 8.1), dels för den behöriga myndighetens samlade prövning av sökandens yrkes- kvalifikationer, vilken även innefattar t.ex. yrkeserfarenhet eller kompletterande svensk utbildning. Slutligen kommer en sådan sammanställning av grundläggande krav att kunna tjäna som utgångs- punkt när lämplighetsprov ska sättas samman, se nedan avsnitt 8.5.1.2.

8.5.1.2Rätt att välja kompensationsåtgärd

Utredningens förslag: En behörig myndighet som beslutar om kompensationsåtgärder ska enligt den nya förordningen ge sökanden möjlighet att välja mellan att genomgå en anpassnings- period eller att göra ett lämplighetsprov, om inte annat särskilt föreskrivs eller om sökandens kvalifikationer skiljer sig från kvalifikationskraven på visst angivet sätt. Om sökanden ska göra ett lämplighetsprov ska den behöriga myndigheten se till att detta kan ske inom sex månader.

De föreskrivande myndigheterna ska bemyndigas att meddela föreskrifter om undantag från rätten att välja kompensationsåtgärd.

Skälen för utredningens förslag

Direktivets bestämmelser

Enligt artikel 14.1–2 i direktivet får medlemsstaterna under vissa förutsättningar kräva att en sökande genomgår en anpassningsperiod eller gör ett lämplighetsprov. Huvudregeln är att den sökande ska ha rätt att välja om han eller hon vill genomgå en anpassningsperiod eller göra ett lämplighetsprov. Till denna huvudregel finns i artikel 14.3

355

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

undantag där medlemsländerna ges rätt att inskränka den enskildes valmöjlighet. I det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet har ytterligare undantagsmöjligheter införts, vilket sammanfattningsvis innebär att undantag från yrkesutövarens möjlighet att välja anpass- ningsperiod eller lämplighetsprov kan göras för yrken förknippade med rådgivning avseende nationell rätt samt för en rad sjukvårds- yrken. Undantag kan enligt artikel 14.3 fjärde och femte stycket även göras om sökandens utbildningsnivå och utbildningskraven skiljer sig åt enligt fastställda steg.

Gällande rätt

Yrkesutövarens rätt att välja kompensationsåtgärd regleras huvud- sakligen i de behöriga myndigheternas föreskrifter. I de fall val- möjligheten begränsats har detta dock i vissa fall skett i lag och förordning. Begränsningar i valmöjligheten finns avseende advokat- yrket,38 vissa sjukvårdsyrken39 och fastighetsmäklare.40

Överväganden

Enligt vad utredningen erfarit vid sina kontakter med behöriga myndigheter finns det ibland en diskrepans mellan vad som framgår av föreskrifter när det gäller sökandens möjlighet att välja kompensationsåtgärd och hur det fungerar i praktiken. Framförallt tycks detta bero på att de behöriga myndigheterna har svårt att ta fram personligt anpassade lämplighetsprov. Det framgår dock klart av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet att de behöriga myndigheterna, med vissa specifika undantag, är tvungna att ge sökanden möjlighet att välja mellan anpassningsperiod och ett personligt anpassat lämplighetsprov.

388 kap. 2 § tredje stycket första meningen rättegångsbalken.

394 kap. 8 § 3 Socialstyrelsens föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården.

4018 § fastighetsmäklarförordningen.

356

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

För att kunna ta fram personligt anpassade lämplighetsprov är det enligt utredningen nödvändigt att den behöriga myndigheten preciserar vilka kvalifikationer som är väsentliga för utövandet av yrket. Som framgår ovan är en sådan precisering också är nöd- vändig för att Universitets- och högskolerådet i första skedet, se avsnitt 8.1, ska kunna bedöma om en sökandes utländska kvalifika- tioner motsvarar vad som krävs i Sverige. Med utgångspunkt i preciseringen av vilka krav som är väsentliga för utövandet av yrket kan den behöriga myndigheten sedan utforma eller upphandla lämplighetsprov uppdelat i olika kompetensblock. En sökande kan därefter få välja mellan en anpassningsperiod eller att göra de block av provet som enligt Universitets- och högskolerådets och den behöriga myndighetens bedömning inte motsvaras av de utländska kvalifikationerna.

Även om direktivet under vissa förutsättningar medger att medlemsstaterna föreskriver om undantag från rätten att välja mellan anpassningsperiod och lämplighetsprov, anser utredningen att huvud- regeln bör föras in i den nya förordningen. Detsamma gäller de generella undantag som anges i artikel 14.3 fjärde och femte stycket, dvs. då sökandens utbildningsnivå och de nationella utbildningskraven skiljer sig åt enligt fastställda steg. Av förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer ska det således framgå att om en behörig myndighet har fattat beslut om kompensationsåtgärder ska den sökande ges möjlighet att välja mellan att genomgå en anpassnings- period och att göra ett lämplighetsprov, om inte annat föreskrivs eller om sökandens kvalifikationer skiljer sig från kvalifikationskraven på det sätt som anges i artikel 14.3 fjärde och femte stycket. Om särskilda föreskrifter behövs avseende ett visst yrke eller en viss sektor bör de kunna meddelas av de föreskrivande myndigheterna. Förordningen ska därför förses med ett bemyndigande rörande detta.

Slutligen framgår av direktivet att om sökanden ska göra ett lämplighetsprov ska den behöriga myndigheten se till att detta kan ske inom sex månader från tidpunkten för beslutet. Även denna tidsfrist bör anges i den nya förordningen.41

41 Om ett lämplighetsprov ska anordnas för att kontrollera tillfälliga tjänstetillhandahållare eller inom ramen för ansökan om ett yrkeskort gäller andra tidsfrister, jfr artikel 7.4 samt artikel 4d.5.

357

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

8.5.2Automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet

Utredningens förslag: Skyldigheten att i vissa fall automatiskt erkänna yrkeserfarenhet från ett annat land inom EES eller i Schweiz ska framgå av den nya lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter om automatiskt erkännande av yrkes- erfarenhet enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av direktivet.

Utredningens bedömning: För närvarande finns det inget yrke i Sverige som omfattas av direktivets bestämmelser om automa- tiskt erkännande av yrkeserfarenhet.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

Automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet regleras i artikel 16–19 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

Om det för vissa verksamheter inom hantverk, industri och handel krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art omfattas dessa, på de villkor som anges i kapitel II, av automatiskt erkännande av kvalifikationer styrkta genom yrkes- erfarenhet. De verksamheter som avses anges i bilaga IV till det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Se vidare avsnitt 3.2.2.2.

Gällande rätt

Det finns inte några yrken som regleras genom krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art.

Överväganden

Bland de yrken som listas i bilaga IV i direktivet är det endast besiktningstekniker som reglerats i Sverige. För detta yrke ställs dock inte enbart krav på kunskap och förmåga av allmän, affärs-

358

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

mässig eller yrkesmässig art, utan även krav på formell kompetens. Tillträde till detta yrke ska sålunda handläggas enligt den generella ordningen.

Utredningen bedömer därför att det i dagsläget inte föreligger något reglerat yrke i Sverige för vilket ordningen för automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet ska tillämpas. Därmed saknas anledning att vidta några genomförandeåtgärder avseende artikel 17 till 19 i direktivet. Den allmänna rätten till automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet, som anges i artikel 16, bör emellertid genomföras genom en bestämmelse i den nya lagen, så att denna täcker alla de ordningar som föreskrivs i direktivet. Vidare bör regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter om automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet. För det fall man väljer att framöver reglera ett yrke i Sverige genom att ställa krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art kan därmed de nödvändiga genomförandeåtgärderna ske i sektorsförfattning på lägre normnivå.

Även om inget yrke i Sverige i dagsläget bedöms vara reglerat i enlighet med ordningen för automatiskt erkännande av yrkes- erfarenhet kan det finnas behov för svenska yrkesutövare att kunna utverka sådana intyg som kan komma att krävas i annat medlems- land där yrkesverksamhet regleras i enlighet med denna ordning, se avsnitt 10.3.

8.5.3Automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

Utredningens förslag: I den horisontella lagen ska anges att yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska, tandläkare eller veterinär, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen respektive lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Det ska framgå av patientsäkerhetsförordningen och i för- ordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård att en ansökan om legitimation som omfattas av bestämmelserna om automatiskt erkännande ska handläggas enligt förfarande- bestämmelserna i den nya horisontella förordningen.

359

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

Skälen för utredningens förslag

Direktivets bestämmelser

Automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimi- kraven för utbildning regleras i artikel 21 och i bilaga V till det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

Medlemsstaterna ska automatiskt erkänna bevis på formella kvalifikationer att utöva yrkena läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, apotekare och arkitekt, om yrkesutövarens examensbevis återfinns i den uppräkning av nationella examina som återfinns i direktivets bilaga V. Dessa examensbevis ger sålunda innehavaren möjlighet att utöva sitt yrke i alla medlemsstater, på samma villkor som de som förvärvat sina kvalifikationer i den mottagande medlemsstaten. Direktivet kräver i bl.a. artikel 23 att behöriga myndigheter i vissa uttryckligen angivna fall godtar utbildningar som avviker från de samordnade minimikraven, t.ex. i enlighet med förvärvade rättig- heter. Sådana ansökningar ska dock behandlas i enlighet med den generella ordningen. Se vidare avsnitt 3.2.2.3 och 4.11.

Gällande rätt

Automatiskt erkännande av veterinärexamina regleras i Jordbruks- verkets föreskrifter.42 Automatiskt erkännande av övriga examina regleras i Socialstyrelsens föreskrifter.43 Arkitekt utgör inte ett reglerat yrke i Sverige och för detta yrke saknas därför regler om automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer från andra länder.

Överväganden

De yrken som berörs av det automatiska erkännandet är i många fall sådana där rörligheten över gränserna är omfattande. Vidare är reglerna som styr erkännandet av kvalifikationer inom dessa yrken en central del av direktivet. De utbildningar som samordnats genom direktivet berör dock endast två sektorer, hälso- och sjuk-

42Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2009:83) om behörigheter för djurhälsopersonal.

43Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården.

360

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

vården och djurens hälso- och sjukvård, och det finns därför inte anledning att ta in de materiella bestämmelserna om automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbild- ning i den horisontella lagstiftningen. Vilka utländska examina som omfattas av ordningen för automatiskt erkännande bör därför även i fortsättningen anges i Socialstyrelsens respektive Jordbruks- verkets föreskrifter.

I formell mening bör dock den nya lagen och förordningen även gälla för automatiska erkännanden. Med detta i åtanke, samt för att underlätta för läsaren, ska den horisontella lagen ange att yrkes- kvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska, tandläkare eller veterinär ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen respektive lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

En följd av att den nya lagen och förordningen ska gälla även vid prövningen av en ansökan som omfattas av den automatiska ord- ningen är att den nya förordningens förfarandebestämmelser blir direkt tillämpliga. Patientsäkerhetsförordningen och förordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ska förses med bestämmelser som tydliggör detta.

8.5.4Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper

Utredningens förslag: Det ska av den horisontella lagen framgå att för det fall kommissionen fattar beslut om gemensamma utbildningsramar eller utbildningsprov som Sverige omfattas av, ska en sökande som genomgått en sådan utbildning eller avlagt ett sådant prov automatiskt godkännas för att utöva yrket på samma villkor som en sökande som har inhämtat nödvändiga yrkeskvalifikationer i Sverige. Vidare ska regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter i enlighet med de delegerade akter och genomförandeakter som kommissionen antar på detta område.

361

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

Skälen för utredningens förslag

Direktivets bestämmelser

Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildnings- principer regleras i artikel 49a och 49b i det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet. Direktivet föreskriver att sådana minimikrav för kunskaper, färdigheter och kompetenser som behövs för att kunna utöva ett specifikt yrke ska kunna fastställas genom delegerade akter, så kallade gemensamma utbildningsramar, som deltagande medlems- länder ska kunna lägga till grund för automatiskt erkännande. På motsvarande sätt kan ett gemensamt utbildningsprov fastställas, och en sökande med godkänt resultat ska automatiskt erkännas för yrket på samma villkor som innehavare av kvalifikationer uppnådda i medlemsstaten i fråga. Se vidare avsnitt 4.13.4.

Gällande rätt

Bestämmelserna om gemensamma utbildningsprinciper införs genom ändringsdirektivet, varför det inte finns någon reglering rörande detta.

Överväganden

Det saknas ännu delegerade akter som fastställer gemensamma utbild- ningsramar eller gemensamma utbildningsprov. För ett fullständigt genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet krävs dock att direktivets grundläggande artiklar rörande automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper införs i nationell rätt redan nu. Avsaknaden av de delegerade akterna för med sig att detta genomförande måste villkoras med att det automatiska erkännandet endast ska tillämpas i de fall kommissionen antagit en delegerad akt och endast om Sverige omfattas av denna.

Enligt utredningens bedömning bör det av lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer framgå att yrkeskvalifikationer som har förvärvats utifrån gemensamma utbildningsramar eller ett gemensamt utbild- ningsprov som Sverige omfattas av ska erkännas automatiskt och därmed ge sökanden rätt att utöva yrket på samma villkor som om yrkeskvalifikationerna hade förvärvats i Sverige. Vidare bör regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigas att meddela ytterligare föreskrifter i enlighet med de delegerade akter och

362

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

genomförandeakter som kommissionen antar på detta område. Kommissionen har befogenhet att i genomförandeakt t.ex. föreskriva hur ofta gemensamma utbildningsprov ska anordnas under ett kalenderår.

Det finns möjligheter att undantas från skyldigheten att införa gemensamma utbildningsprinciper och automatiskt erkänna yrkes- kvalifikationer som förvärvats i enlighet med utbildningsprinciperna, se avsnitt 4.13.4. En medlemsstat ska, för det fall det anser att något av villkoren för att undantas är uppfyllda, i båda fallen meddela kommissionen detta inom sex månader efter att den delegerade akten beslutats. I den mån Sverige önskar utnyttja möjligheten till undantag är det sålunda viktigt att säkerställa att de närmare förfaranderegler som framgår av direktivet efterlevs. Enligt utredningen bör Universitets- och högskolerådet, i egenskap av nationell samordnare, ha en central roll i detta arbete. Det kan uppstå behov av att utarbeta ytterligare föreskrifter kring förfarandet. Universitets- och högskole- rådet bör därför bemyndigas att meddela sådana föreskrifter.

8.5.5Förfarandet

Utredningens förslag: Den nya förordningen ska innehålla bestämmelser som beskriver förfarandet kring erkännande av yrkeskvalifikationer inför etablering i Sverige, oavsett vilken ordning för erkännande som ska tillämpas.

Prövningen av en ansökan om legitimation eller annat behörig- hetsbevis ska delas upp i två eller tre steg, när yrkesutövaren har förvärvat sina yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz. I det första steget ska det endast prövas om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer är tillräckliga för att tillträde till yrket ska kunna beviljas. Denna prövning ska ske i enlighet med förfarandebestämmelserna i den nya förordningen och avslutas med ett beslut om yrkeskvalifikationerna.

Utredningens bedömning: Det bör framgå av verkställighets- föreskrifter vilka intyg som sökanden ska ge in för att en ansökan om tillträde till ett reglerat yrke ska anses vara komplett.

363

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

I artikel 51, som inte har ändrats genom ändringsdirektivet, finns bestämmelser om förfarandet för ömsesidigt erkännande av yrkes- kvalifikationer inför etablering i en ny stat. Dessa bestämmelser gäller oavsett vilken ordning för erkännande som ska tillämpas. Bland annat anges i artikel 51.2 att den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten ska behandla en ansökan om tillstånd att få utöva ett reglerat yrke snarast möjligt och under alla omständigheter fatta ett motiverat beslut inom tre månader efter det att den fullständiga ansökan inkom. Denna tidsfrist kan för- längas med en månad då ansökan ska prövas enligt den generella ordningen eller enligt ordningen för erkännande av yrkes- erfarenhet.

Av artikel 50 och bilaga VII i direktivet framgår vilka handlingar, intyg och vilka uppgifter som medlemsstaterna kan begära av sökanden, och under vilka omständigheter den mot- tagande medlemsstaten via IMI kan be ursprungsmedlemsstaten att verifiera de uppgifter den erhållit från den sökande, se avsnitt 3.2.3.

Gällande rätt

Direktivets tidsfrister har genomförts i de författningar som reglerar respektive yrke. Enligt nuvarande förfarandebestämmelser handläggs emellertid frågan om yrkeskvalifikationerna inte separat, utan som en integrerad del av handläggningen av ett ärende om tillträde till ett yrke, till exempel om legitimation. Något beslut som endast avser sökandens yrkeskvalifikationer fattas således inte enligt gällande ordning. De tidsfrister som har införts i respektive sektorsförfattning avser därmed inte bara prövningen av sökandens yrkeskvalifikationer, utan hela det förfarande som till exempel leder fram till ett beslut om legitimation.

364

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

Överväganden

En behörighetsprövning i flera steg

Som framgår av avsnitt 8.3.1 och 8.3.2 har utredningen kommit fram till att förfarandet för prövningen av en ansökan om rätt att utöva ett reglerat yrke måste delas upp i två eller tre steg, när yrkesutövaren har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz. Utan en sådan uppdelning är det nämligen inte möjligt att vid behov genomföra språkkontroller på ett sätt som är förenligt med direktivet. Denna uppdelning är främst av relevans för de yrken som är reglerade på så sätt att det för tillträde till yrket krävs att den behöriga myndigheten har beviljat yrkesutövaren legitimation, auktorisation, godkännande eller annat behörighetsbevis.

Utredningens förslag till uppdelning av förfarandet innebär att det i första steget endast ska prövas om yrkesutövarens yrkes- kvalifikationer är tillräckliga för att tillträde till yrket ska kunna beviljas. I sak innebär detta att de yrkeskvalifikationer som sökanden åberopar ska prövas mot de krav på sådana kvalifikationer som anges i den svenska yrkesregleringen. Sökandens utländska yrkes- kvalifikationer ska då prövas i enlighet med direktivets materiella bestämmelser om förutsättningarna för erkännande, vilka skiljer sig åt beroende på vilken ordning för erkännande som gäller för yrket i fråga. Enligt utredningens förslag ska dessa materiella förutsättningar framgå av bestämmelser i de nya horisontella författningarna vad gäller den generella ordningen för erkännande och i respektive sektors- författning i fråga om de yrken som omfattas av ordningen för automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för vissa utbildningar. Om de utländska yrkeskvalifikationer som ska erkännas enligt dessa materiella bestämmelser, tillsammans med eventuella yrkeskvalifikationer som förvärvats i Sverige samt relevant yrkeserfarenhet, uppnår kvalifikationskraven för tillträde till yrket, ska myndigheten i ett särskilt beslut godkänna sökandens yrkes- kvalifikationer. Om prövningen sker enligt den generella ordningen och denna visar att det finns väsentliga avvikelser ska myndigheten i stället besluta att sökanden ska vidta kompensationsåtgärder eller bevilja partiellt tillträde, om förutsättningar för det finns (se avsnitt 8.5.1.1). Om ansökan avser ett yrke där minst en fyraårig universitets- eller högskoleutbildning krävs, men sökanden endast kan uppvisa yrkeskvalifikationer som motsvarar exempelvis gymnasienivå ska

365

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m. SOU 2014:19

myndigheten besluta att sökanden saknar tillräckliga yrkes- kvalifikationer.

Prövningen i detta första steg ska enligt direktivet ske inom en viss tidsrymd och avslutas med ett överklagbart beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer. Utredningen anser att förfarandebestämmelserna kring denna prövning ska framgå av den nya förordningen. Således ska det i förordningen bland annat anges att en ansökan ska handläggas skyndsamt och att den behöriga myndigheten inom en månad från ansökningsdagen ska bekräfta mottagandet av ansökan och, i förekommande fall, uppmana sökanden att komma in med komplette- rande underlag. Om sökanden trots anmodan inte kommer in med de handlingar som behövs för att ansökan ska kunna prövas, får myndigheten avvisa ansökan. Vidare ska det framgå att den behöriga myndigheten ska följa upp misstankar om att en handling inte är äkta eller giltig, eller att sökanden inte har rätt att utöva sitt yrke i ursprungsstaten, genom att kontakta den behöriga myndigheten i den berörda staten. Det särskilda beslutet avseende sökandens yrkes- kvalifikationer ska fattas inom tre månader från det att en fullständig ansökan har getts in. I ärenden som handläggs enligt den generella ordningen eller enligt ordningen för automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet får dock tidsfristen förlängas med en månad, om det finns särskilda skäl. Sådana skäl ska enligt utredningens mening vara hänförliga till ansökan och de kvalifikationer som åberopas. Bristande rutiner eller resurser hos den behöriga myndigheten kan således inte utgöra godtagbara skäl för förlängd handläggningstid.

Som nämns i avsnitt 8.1 ska den behöriga myndigheten, i de fall den generella ordningen för erkännande är tillämplig, höra Universitets- och högskolerådet avseende sökandens utländska utbildning innan frågan om yrkeskvalifikationerna avgörs, om det inte är obehövligt. Även detta bör framgå av förordningens förfarande- avsnitt. Ett exempel på när det kan anses obehövligt att höra Universitets- och högskolerådet är om rådet redan har yttrat sig över den åberopade utbildningen i ett annat ärende om tillträde till samma yrke. Det är också obehövligt att höra Universitets- och högskole- rådet då det är uppenbart att sökanden uppfyller kvalifikationskraven, t.ex. genom kompletterande utbildning i Sverige. Bristande språk- kunskaper eller vandel hos sökanden kan däremot inte utgöra skäl för att avstå att höra Universitets- och högskolerådet, eftersom sådana faktorer över huvud taget inte får beaktas vid prövningens första steg. Frågan om huruvida sökandens yrkeskvalifikationer ska godkännas ska nämligen, som nämns ovan, bedömas och avgöras isolerat.

366

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

De ovan beskriva förfarandebestämmelserna ska tillämpas oavsett vilken ordning för erkännande som ska tillämpas. Bestämmelser som tydliggör detta bör införas i patientsäkerhetsförordningen och förordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, i anslutning till de materiella bestämmelser om automatiskt erkännande som finns där.

När prövningen enligt det första steget har avslutats och ett beslut om godkännande av yrkeskvalifikationerna har fattats får den behöriga myndigheten, i ett andra steg, besluta att kontrollera yrkesutövarens språkkunskaper, om det finns skäl att anta att yrkesutövaren inte uppfyller de för yrket nödvändiga kunskaperna. Förutsättningarna för att ett sådant beslut ska kunna fattas ska, som anges i avsnitt 8.3.2, framgå av den nya lagen och av före- skrifter som meddelas med stöd av patientsäkerhetsförordningen.

Först därefter, i ett tredje steg, ska den behöriga myndigheten ta ställning till i vad mån övriga förutsättningar, som i förekommande fall krävs för tillträde till yrket, är uppfyllda. Denna slutliga prövning ska enligt utredningens förslag inte ske enligt den nya lagen och förordningen, utan ska ske enligt de författningar som gäller för respektive yrke. Vid denna prövning ska dock den behöriga myndig- heten godta sitt eget tidigare beslut angående yrkeskvalifikationerna och lägga det till grund för den fortsatta handläggningen av ärendet. Detta ska uttryckligen anges i den nya förordningen. En begäran om behörighetsbevis kan således inte avslås med motiveringen att yrkes- utövaren saknar tillräckliga yrkeskvalifikationer, om myndigheten tidigare har beslutat att, utan krav på kompensationsåtgärder, godkänna sökandens yrkeskvalifikationer. Om myndigheten däremot har beslutat om kompensationsåtgärder som ännu inte har vidtagits eller om myndigheten beslutat om språkkontroll och denna har visat att sökanden saknar för yrket tillräckliga språkkunskaper, ska dock ansökan om behörighetsbevis avslås. Detsamma gäller givetvis om sökanden inte uppfyller övriga förutsättningar för att beviljas behörighet, till exempel i fråga om vandel.

Om ingen språkkontroll ska ske, kan med fördel beslutet rörande yrkeskvalifikationerna och beslutet om behörighetsbevis meddelas samtidigt, inom den föreskrivna tidsfristen. Det bör dock observeras att ett sådant samlat beslut inte får innehålla ett beslut om språkkontroll. Ett beslut om språkkontroll får inte heller meddelas efter det att beslut om behörighetsbevis har meddelats.

367

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

Särskilt om tidsfrister för prövningen

Flera behöriga myndigheter har vittnat om problem att uppfylla direktivets krav på tidsfrister för handläggning av ärenden enligt yrkeskvalifikationsdirektivet och Kommerskollegium har inom ramen för SOLVIT-verksamheten hanterat ett antal klagomål som bottnat i långa handläggningstider även för yrken som omfattas av det automatiska erkännandet. Ju fler som är inblandade i erkännande- processen, desto större utmaning är det att leva upp till direktivets tidsfrister. I viss utsträckning har hittillsvarande problem bottnat i svårigheter att inhämta den sakkunskap som kan behövas för att kunna bedöma de utländska kvalifikationerna (jfr avsnitt 8.1 där utredningen föreslår att Universitets- och högskolerådet ska bistå med denna bedömning). I andra fall kan problemen härledas till att utbildningsintyg och dylikt inte i tillräcklig utsträckning återger utbildningens innehåll eller sökandens kvalifikationer och att de svenska myndigheterna vid förfrågan till den behöriga myndigheten i ursprungslandet inte får svar inom rimlig tid, om ens alls. Den behöriga myndigheten kan i förekommande fall uppmana yrkes- utövaren att själv ta fram efterfrågad information, eller i likhet med vad som föreskrivs för hantering av yrkeskortet,44 överväga att informera sökanden om hur långt handläggningen av ansökan fortskridit och med hjälp av IMI-samordnaren agera för att den behöriga myndigheten förmås återkomma med ett svar (se nedan avsnitt 9.3). Den behöriga myndigheten i det mottagande landet kan även vända sig till rådgivningscentrumen för att söka få fram begärd information.

Enligt huvudregeln i artikel 51.2 ska ett beslut med anledning av en ansökan om ”tillstånd att få utöva ett reglerat yrke” fattas inom tre månader efter det att den fullständiga ansökan kom in. Artikelns formulering antyder att tidsfristen tar sikte på den fullständiga prövningen av till exempel ett legitimationsärende och inte bara den del av handläggningen som rör erkännandet av sökandens yrkes- kvalifikationer, det vill säga den fråga som regleras genom direktivet. Utredningen har dock stannat vid att tolka bestämmelserna om tidsfrister utifrån direktivets syfte och hur systemet förefaller vara tänkt att fungera.

Som anges ovan (avsnitt 8.3.1) innebär ett erkännande av yrkes- kvalifikationer inte automatiskt en rätt att utöva yrket. Ett erkännande

44 Artikel 4d.1–2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

368

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

av yrkeskvalifikationerna innebär i stället endast att yrkesutövaren ska ges tillträde till det yrke eller den del av ett yrke som denne är behörig att utöva i ursprungsstaten och rätt att utöva det yrket i Sverige på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkes- kvalifikationer här i landet. Den handläggning som sker därefter, till exempel vid prövning av vandel och andra eventuella förutsättningar för att behörighetsbevis ska kunna utfärdas, sker på samma sätt oavsett varifrån sökanden härrör eller var denne har förvärvat sina kvalifikationer. Den delen av prövningen regleras inte av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, omfattas inte av dess syften och kan därmed heller inte rimligen omfattas av direktivets tidsfrister. Utredningen har mot den bakgrunden konstaterat att direktivets tidsfrister måste avse den prövning som leder fram till ett beslut om erkännande av sökandens yrkeskvalifikationer.

Det faktum att det tredje och slutliga steget enligt utredningens förslag inte omfattas av den nya förordningens förfarande- bestämmelser och därmed inte heller av de tidsfrister som anges där, innebär emellertid inte att ansökningar om tillträde till ett yrke får ta hur lång tid som helst. Än mindre innebär det att denna del av prövningen får ta längre tid enbart på grund av att sökanden har utländska yrkeskvalifikationer. De behöriga myndigheterna ska hand- lägga dessa ansökningar, precis som alla andra ansökningar, under iakttagande av regeringsformens bestämmelse i 1 kap. 9 § om allas likhet inför lagen och i enlighet med förvaltningslagens bestämmelse i 7 § om att varje ärende där någon enskild är part ska handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Unionsrätten kräver dessutom en likabehandling av enskilda utan hänsyn till nationalitet. Icke-diskrimineringsprincipen innebär bl.a. att det måste råda en ’fullständig likhet i behandlingen av personer i andra medlemsstater som befinner sig i en situation som regleras av unions- rätten, och av medborgarna i medlemsstaten ifråga’.45 Den prövning som ska ske i det tredje steget torde dessutom i normalfallet vara av tämligen enkel karaktär och därmed sällan särskilt tidsödande. Utredningen gör därför bedömningen att uppdelningen av förfarandet saknar avgörande betydelse i fråga om handläggningstiden för ärendet som helhet.

45 Jfr bl.a. EU-domstolens resonemang i mål C-43/95 Data Delecta.

369

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

Intyg

Vilka handlingar och intyg en mottagande medlemsstat kan kräva i samband med en ansökan skiljer sig åt beroende på om yrkes- utövaren avser att endast tillfälligt utöva yrket eller avser att etablera sig i landet.46

En behörig myndighet har rätt att begära att en yrkesutövare som ansöker om tillträde till ett yrke förser den med de intyg som är nödvändiga för att kunna erkänna utländska yrkeskvalifikationer. Direktivet begränsar dock vilka typer av intyg som kan begäras. Det framgår även av direktivet att den behöriga myndigheten i mottagarlandet inte regelmässigt får kontrollera om de uppgifter som den sökande lämnat är korrekta. En sådan kontroll får endast ske om det finns skälig grund för tvivel.

Enligt utredningen är det viktigt att de behöriga myndigheterna ser över hur deras nuvarande krav och förfaranden förhåller sig till ovanstående. Detta är viktigt inte bara för att underlätta för de sökande, utan även för att inte bidra till att IMI-systemet överbelastas med förfrågningar, när det inte finns skäl att misstänka att någon av de uppgifter en sökande lämnat är oriktiga. Eftersom tidsgränsen börjar löpa först efter att en komplett ansökan kommit in är det för den sökande givetvis också viktigt att den behöriga myndigheten är tydlig med vilken information och vilka intyg som krävs för att ansökan ska anses vara komplett. Detta bör därför läggas fast genom sektorsspecifika verkställighetsföreskrifter, som får meddelas med stöd av förordningens bemyndigande.

Ett legitimationsärendes gång

I syfte att ytterligare förtydliga hur handläggningen av ett ärende som omfattas av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska gå till kan vi utgå från följande exempel.

Låt oss säga att en fransk sjuksköterska, utbildad i Frankrike, vill flytta till Sverige och börja verka här. Han ansöker därför om legitimation i enlighet med patientsäkerhetslagen och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. Enligt förordningen om yrkeskvalifikationer kan han även välja att lämna in sin ansökan

46 Av artikel 7 framgår vilka intyg som kan krävas i samband med en förhandsunderrättelse för tillfällig tjänsteverksamhet.

370

SOU 2014:19 Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

elektroniskt, via den gemensamma kontaktpunkten (se avsnitt 8.5.5.2).

När ansökan har kommit in till Socialstyrelsen kontrollerar myndigheten att ansökan är komplett och skickar en bekräftelse till sökanden om att ansökan har kommit in. Denna bekräftelse bör innehålla information om vilka handläggningstider som gäller för ärendet och att sökanden har rätt att begära myndighetens prövning om beslut inte har meddelats inom tidsfristen. Om handlingar saknas uppmanas sökanden samtidigt att komplettera sin ansökan. Om Socialstyrelsen finner skäl att tro att någon handling inte är korrekt kontaktas den behöriga myndigheten i Frankrike via IMI.

Eftersom sökanden åberopar ett examensbevis över en fransk sjuksköterskeutbildning utreder Socialstyrelsen därefter först om utbildningen i fråga är en sådan som ska erkännas automatiskt, i enlighet med patientsäkerhetsförordningen och Socialstyrelsens föreskrifter. Om så är fallet beslutar Socialstyrelsen, senast inom tre månader, att godkänna sökandens yrkeskvalifikationer.

Om utbildningen däremot inte omfattas av det automatiska erkännandet prövar Socialstyrelsen i stället sökandens yrkes- kvalifikationer enligt den generella ordningen. En bestämmelse som hänvisar myndigheten till den nya lagen och anslutande föreskrifter i en sådan situation bör finnas i patientsäkerhetsförordningen. Socialstyrelsen skickar då utan dröjsmål en remiss till Universitets- och högskolerådet, med begäran om ett yttrande över sökandens franska utbildning. När Universitets- och högskolerådets yttrande har lämnats ger Socialstyrelsen sökanden tillfälle att yttra sig över det, om det inte är uppenbart obehövligt.47 Universitets- och högskolerådets yttrande och sökandens eventuella svar tjänar sedan som vägledning för Socialstyrelsen i dess prövning av sökandens samtliga yrkes- kvalifikationer (dvs. även yrkeserfarenhet, svensk utbildning osv.). Socialstyrelsens prövning utmynnar sedermera, inom senast tre (eller fyra) månader efter det att den kompletta ansökan kom in, i ett beslut om

-att godkänna yrkeskvalifikationerna,

-att godkänna yrkeskvalifikationerna för partiellt tillträde till yrket, eller

-att sökanden måste vidta kompensationsåtgärder.

47 Jfr 17 § förvaltningslagen.

371

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

För det fall att Socialstyrelsen i detta skede beslutar att sökanden måste vidta kompensationsåtgärder för att få behörighet att utöva sjuksköterskeyrket, bör Socialstyrelsen samtidigt besluta att avslå ansökan om legitimation. Sökanden bör även upplysas om att en ny ansökan kan ges in när åtgärderna, anpassningsperiod eller lämplig- hetsprov, har vidtagits.

Om Socialstyrelsen däremot beslutar att godkänna sökandens yrkeskvalifikationer, men det finns skäl att anta att sökanden saknar de språkkunskaper som är nödvändiga för att arbeta som sjuk- sköterska i Sverige, beslutar Socialstyrelsen därefter att sökanden ska genomgå en språkkontroll. Detsamma gäller om Socialstyrelsen har meddelat föreskrifter om att en sådan kontroll alltid ska ske. Utred- ningen vill betona att det inte finns någonting som hindrar att beslut om godkännande av yrkeskvalifikationerna och beslut om språk- kontroll meddelas samtidigt. Myndigheten får däremot aldrig besluta om språkkontroll innan ett beslut rörande yrkeskvalifikationerna har meddelats.

När beslut att godkänna yrkeskvalifikationerna har fattats samt, i förekommande fall, en språkkontroll har utförts, gör Socialstyrelsen den slutliga prövningen av om samtliga förutsättningar är uppfyllda för att legitimation ska beviljas. Vid denna prövning, som sker i enlighet med patientsäkerhetslagen och anslutande föreskrifter, görs förstås ingen förnyad prövning av sökandens yrkeskvalifikationer. I stället godtar Socialstyrelsen sitt eget tidigare beslut rörande dessa.

Utredningen vill betona att det är fullt möjligt, och till och med önskvärt, att beslutet om utfärdande av legitimation meddelas samtidigt som beslutet rörande yrkeskvalifikationerna, förutsatt att ingen språkkontroll ska ske och att tidsfristen om tre (eller fyra) månader iakttas. Om en språkkontroll ska genomföras måste emellertid handläggningen av ärendet alltid delas upp i två eller tre steg. Beslut om språkkontroll får nämligen aldrig meddelas före beslutet om yrkeskvalifikationerna och beslut om legitimation får aldrig meddelas innan en sådan beslutad språkkontroll har genom- förts.

372

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

8.5.5.1En ny procedur avseende vissa typer av yrkesregleringar

Utredningens förslag: För yrken som är reglerade på annat sätt än genom krav på legitimation eller annat behörighetsbevis som utfärdats av den behöriga myndigheten, ska yrkesutövaren hos den behöriga myndigheten kunna ansöka om prövning av yrkes- kvalifikationerna. Även ett sådant ärende ska handläggas i enlighet med förfarandebestämmelserna i den nya förordningen och avslutas med ett beslut om yrkeskvalifikationerna.

Skälen för utredningens förslag

I avsnitt 7.3 finns en redogörelse över ett antal yrken som hittills inte ansetts omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivets krav, men som utredningen anser vara reglerade i direktivets mening. Flertalet av dessa tillkommande yrken är inte reglerade på så sätt att det krävs legitimation eller annat behörighetsbevis för att få tillträde till yrket. I vissa fall krävs i stället certifiering, på grundval av bland annat yrkesutövarens yrkeskvalifikationer, av ett annat organ än den behöriga myndigheten. I andra fall krävs att personalen hos ett företag besitter viss kompetens för att företaget ska erhålla en nödvändig ackreditering av Swedac. För en yrkesutövare med utländska kvalifikationer kan det vara svårt att få en fast anställning inom dessa yrken, utan att först ha fått sina kvalifikationer intygade av en myndighet. En sådan möjlighet bör därför införas.

För en tredje grupp av yrken görs ingen förhandskontroll alls av yrkesutövarnas kvalifikationer, men brister härvidlag kan ändå föranleda konsekvenser vid tillsynsmyndighetens kontroll av verksam- heten.48 Ansvaret för att kvalifikationskraven upprätthålls vilar alltså helt på arbetsgivaren. När det gäller yrkesutövare som har förvärvat sina kvalifikationer i Sverige kan arbetsgivaren tämligen enkelt kontrollera att kraven är uppfyllda, eftersom det finns utbildningar som överensstämmer med kraven. Motsvarande kontroll avseende yrkesutövare som har förvärvat sina kvalifikationer i ett annat land är däremot inte lika enkel att utföra. Eftersom en sådan kontroll

48 Av de yrken som hittills ansetts vara reglerade i yrkeskvalifikationsdirektivets mening är det endast socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdom som är reglerat på detta sätt.

373

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

förutsätter att man är väl insatt i vad som krävs för att erhålla såväl ett svenskt som ett utländskt utbildningsbevis, finns det en uppenbar risk för att arbetsgivaren avstår från att anställa en sökande med utländska kvalifikationer. Det finns därför behov av att göra det möjligt för yrkesutövare med kvalifikationer från andra länder att få sina kvalifikationer bedömda och erkända av en myndighet. En sådan myndighetsbedömning av utländska kvalifikationer bör inte vara tvingande, utan frivillig. Även yrkesutövarens arbetsgivare bör ha möjlighet att få till stånd en sådan prövning. Ett sådant frivilligt system för erkännande av utländska kvalifikationer underlättar möjligheten för sökanden med kvalifikationer förvärvade i ett annat land att få anställning i Sverige, utan att det uppstår någon otillbörlig diskriminering.

För att få till stånd en möjlighet till myndighetsprövning avseende utländska yrkeskvalifikationer för dessa typer av yrken krävs att det i den nya förordningen införs en ny procedur för erkännande i enlighet med direktivets krav. För de yrken där certifiering är ett krav, ska därför yrkesutövaren ansöka hos den behöriga myndigheten om prövning av yrkeskvalifikationerna. Myndighetens beslut ska därefter godtas av certifieringsorganet. För de yrken där det krävs att ett företags personal besitter en viss kompetens för att företaget ska erhålla ackreditering, ska ansökan om prövning av yrkes- kvalifikationerna ges in av antingen yrkesutövaren eller dennes arbetsgivare. Även i det fallet ska myndighetens beslut godtas av ackrediteringsorganet, dvs. av Swedac. Också för de yrken där ingen förhandskontroll görs vare sig av yrkesutövaren eller av dennes arbetsgivare, men krav på vissa kvalifikationer ändå ställs, ska yrkes- utövaren eller dennes arbetsgivare ha möjlighet att genom ansökan utverka ett beslut avseende yrkesutövarens yrkeskvalifikationer. Ett sådant beslut ska få till följd att tillsynsmyndigheten inte kan vidta några åtgärder mot verksamheten med motiveringen att kompetens- kraven för yrket inte är uppfyllda.

374

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

8.5.5.2Elektronisk ansökan

Utredningens förslag: En ansökan som helt eller delvis ska prövas enligt de nya författningarna ske ges in till den behöriga myndigheten eller elektroniskt via den gemensamma kontakt- punkten.

Kravet i förordningen om auktorisation av patentombud på att ansökan ska vara undertecknad ska ändras.

Skälen för utredningens förslag

Direktivets bestämmelser

Genom ändringsdirektivet införs en ny bestämmelse, artikel 57a, där det bland annat anges att medlemsstaterna ska sörja för att samtliga krav, förfaranden och formaliteter som täcks av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, utom vad gäller genomförande av kompensationsåtgärder, kan slutföras enkelt, på avstånd och elektronisk väg, via den gemensamma kontaktpunkten eller de behöriga myndigheterna.

Gällande rätt

Skyldigheten att kunna fullgöra förfaranden enligt yrkes- kvalifikationsdirektivet elektroniskt och på distans har tillkommit genom ändringsdirektivet. En motsvarande reglering i tjänste- direktivet har genomförts i 7 § förordningen om tjänster på den inre marknaden, som anger att Tillväxtverket ska tillhandahålla en elektronisk förmedlingsfunktion.

Överväganden

Av ändringsdirektivet följer att en ansökan om legitimation eller annat behörighetsbevis som grundar sig på utländska yrkeskvalifikationer, liksom en ansökan som enbart gäller just erkännande av yrkes- kvalifikationer, ska kunna ges in elektroniskt via den gemensamma kontaktpunkt som upprättats genom tjänstedirektivet. Denna möjlighet ska framgå av den nya förordningen.

375

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

I 5 § andra stycket förordningen om auktorisation av patent- ombud anges emellertid att en ansökan om auktorisation ska vara undertecknad av sökanden. Medlemsstaterna har enligt artikel 57a.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet rätt att kräva att en ansökan ska vara signerad med en avancerad elektronisk signatur, om det är motiverat.49 Medlemsstaterna har dock inte rätt att kräva att en ansökan via den elektroniska kontaktpunkten ska kompletteras med en fysiskt undertecknad ansökan. Då kravet på undertecknande i 5 § förordningen om auktorisation av patentombud får anses utgöra ett sådant otillåtet krav på en fysisk signatur bör bestämmelsen ändras. Av ett nytt stycke i 5 § förordningen om auktorisation av patentombud bör därför framgå att kravet på undertecknande inte gäller om ansökan omfattas av den nya lagen och förordningen. Några av de övriga sektorsförfattningarna anger i stället att ansökan ska vara skriftlig. Utredningen bedömer dock att ett sådant krav inte står i motsatsförhållande till en bestämmelse som ger sökanden rätt att ge in ansökan elektroniskt.

8.6Europeiskt yrkeskort

Utredningens förslag: Det ska införas bestämmelser i den nya lagen och förordningen som genomför det system för utfärdande av europeiska yrkeskort som inrättas genom direktivet. De rättigheter för yrkesutövare och skyldigheter för behöriga myndig- heter som förs in i författningarna gäller under förutsättning att kommissionen antagit genomförandeakter om yrkeskort avseende ett visst yrke. De föreskrivande myndigheterna ska bemyndigas att meddela de närmare föreskrifter om yrkeskort som kan komma att krävas.

Utredningens bedömning: Om kommissionen antar genom- förandeakter som innebär att systemet om utfärdande av yrkes- kort ska gälla för ett visst yrke, bör de ytterligare nationella författningsåtgärder som krävs kunna vidtas av de föreskrivande myndigheterna.

49 Se vidare avsnitt 4.13.3.

376

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

Yrkeskortet regleras i artikel 4.a–e i det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet, se avsnitt 4.10. Yrkeskortet är ett elektroniskt bevis som styrker att innehavaren antingen uppfyller alla nödvändiga villkor för att tillfälligt tillhandahålla tjänster i en mottagande medlemsstat, eller att innehavarens yrkeskvalifikationer erkänts för etablering i en mottagande medlemsstat. Utgångspunkten är att det ska vara frivilligt för den yrkesverksamme att antingen ansöka om ett yrkeskort eller använda sig av direktivets sedvanliga erkännande- process. Om den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet inte fattar något beslut inom de tidsfrister som anges i direktivet, ska yrkeskortet anses vara utfärdat och automatiskt överföras till den som ansökt om yrkeskortet.

Gällande rätt

Systemet med yrkeskort införs genom det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet.

Överväganden

Möjligheten att ansöka om yrkeskort är ett alternativt sätt för enskilda att få sina yrkeskvalifikationer erkända i ett annat land. Ett giltigt yrkeskort har nämligen samma verkan som ett erkännande av yrkeskvalifikationer, se avsnitt 8.3.1. Ansökan om yrkeskort görs antingen för tillfälligt tillhandahållande av tjänster eller för etablering i en annan stat. Beroende på varaktighet och karaktär på den yrkesverksamhet som den enskilde vill utöva gäller olika förfaranden.

För sådana yrkeskort som avser tillfällig verksamhet inom andra yrkesverksamheter än sådana som har konsekvenser för säkerhet

377

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

och folkhälsa, är det yrkesutövarens ursprungsstat som både mottar ansökan, prövar denna och utfärdar yrkeskortet. Detsamma gäller i fråga om yrkeskort för tillfällig verksamhet inom de hälso- och sjukvårdsyrken som omfattas av den automatiska ordningen för erkännande utifrån samordnade minimikrav på utbildningen, förutsatt att yrkesutövarens kvalifikationer är sådana som enligt bilaga V till direktivet ska erkännas automatiskt. Ursprungsstaten ska således pröva ansökan och utfärda yrkeskort

1.för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom ett hälso- och sjukvårdsyrke som erkänns automatiskt, förutsatt att yrkesutövarens yrkeskvalifikationer finns i bilaga V, och

2.för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom ett yrke som inte har med vare sig säkerhet eller hälso- och sjukvård att göra.

När det gäller yrkeskort för etablering eller för tillfälliga tjänster inom säkerhet eller hälso- och sjukvård (och som inte omfattas av automatiskt erkännande) lämnas ansökan till den behöriga myndig- heten i ursprungsstaten, men det är det mottagande landets myndighet som prövar ansökan och utfärdar yrkeskortet. Således ska ursprungsstaten till den mottagande staten vidarebefordra en ansökan som avser yrkeskort

1.för etablering, oavsett yrke,

2.för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom ett säkerhets- yrke,

3.för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom ett hälso- och sjukvårdsyrke som erkänns automatiskt, om sökandens yrkes- kvalifikationer inte återfinns i bilaga V, och

4.för tillfälligt tillhandahållande av tjänster inom ett annat hälso- och sjukvårdsyrke, dvs. ett yrke som inte alls omfattas av ordningen för automatiskt erkännande.

I de sistnämnda fallen är det alltså den mottagande staten som ska pröva ansökan och bevilja den om förutsättningarna är uppfyllda. Yrkeskortet ger i dessa fall heller ingen automatisk rätt att utöva yrket i fråga.50 Även andra förekommande krav för utövande av

50 Förutsatt att sådana övriga krav som ställs för etablering förelåg innan systemet med yrkeskort togs i bruk för berört yrke, se artikel 4a.5.

378

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

yrkesverksamheten måste alltså uppfyllas och kontrolleras. Vid etablering kan det dessutom krävas att legitimation eller annat behörighetsbevis utfärdas innan yrkesutövning får ske, förutsatt att ett sådant krav fanns redan innan yrkeskort infördes för yrket i fråga. Någon prövning av om andra krav än sådana som avser yrkeskvalifikationer är uppfyllda, t.ex. avseende språkkunskaper, får dock inte ske inom ramen för prövningen av ansökan om yrkeskort. Prövningen av i vad mån kvalifikationerna får anses vara likvärdiga dem som krävs i Sverige ska göras separat och avslutas innan andra förekommande krav prövas.

En fördel med yrkeskort, i jämförelse med den sedvanliga erkännandeprocessen, är att det är yrkesutövarens ursprungsstat som kontrollerar i vad mån ansökan är komplett och intygen är äkta. Myndigheten i den mottagande staten behöver därigenom inte kontrollera sådana intyg de som utgångspunkt har sämre förutsättningar att känna till. Den enskilde kan även antas ha lättare att kommunicera med sin ursprungsstats myndighet än med en myndighet i ett annat land.

Kommissionen har befogenhet att närmare reglera förfarandet kring yrkeskortet, t.ex. hur betalningar ska göras och behandlas. Eventuella avgifter som kan krävas för yrkeskortet ska enligt direktivet vara rimliga och proportionella, överensstämma med medlemsstaternas kostnader och får inte avskräcka aktörer från att ansöka om yrkeskort. Rimligtvis torde avgiften under alla för- hållanden inte kunna överstiga vad som krävs för erkännande i enlighet med den sedvanliga erkännandeprocessen i landet.

Enligt utredningens mening bör en ansökan om yrkeskort ske elektroniskt. Detta bör anges i den nya förordningen. Enligt artikel 4b.1 ska ursprungsmedlemsstaten göra det möjligt för en innehavare av en yrkeskvalifikation att ansöka om ett europeiskt yrkeskort genom ett online-verktyg, vilket ska tillhandahållas av kommissionen. Detta online-verktyg ska automatiskt skapa en IMI-akt för den sökande i fråga. Så snart kommissionen har presenterat detta online-verktyg bör därför detta verktyg göras allmänt tillgängligt via Universitets- och högskolerådets webbplats och via den gemensamma kontaktpunkt som administreras av Tillväxtverket.

För ett fullständigt genomförande av direktivet krävs att direktivets bestämmelser rörande yrkeskortet genomförs redan nu, trots att det ännu inte har fattats beslut om vilka yrken som eventuellt kan bli aktuella. Beslut i form av genomförandeakter är

379

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

en förutsättning för att systemet med yrkeskort ska kunna tillämpas. Utredningen förslår därför att direktivets bestämmelser om yrkeskort förs in i lagen och förordningen, men att dessa reglers tillämpning villkoras med att kommissionen antar genom- förandeakter för de yrken som ska omfattas av systemet.

Med denna lösning bedömer utredningen att om kommissionen antar genomförandeakter som innebär att systemet om utfärdande av yrkeskort ska börja tillämpas för ett visst yrke, kan de ytterligare författningsåtgärder som krävs vidtas av den myndighet som är behörig att meddela verkställighetsföreskrifter för yrket i fråga. Om yrkeskort skulle införas för ett yrke som inte är reglerat i Sverige, bör sådana föreskrifter få meddelas av Universitets- och högskolerådet. Möjligen kan det därutöver krävas förtydligande bestämmelser på förordningsnivå, liksom bestämmelser om avgifter. I avsaknad av genomförandeakter är det hur som helst inte möjligt för utredningen att föreslå några ytterligare åtgärder i dagsläget.

8.7Bemyndiganden och upplysningsbestämmelser

Utredningens förslag: Den nya lagen ska innehålla uttryckliga bemyndiganden om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter avseende tillfälligt tillhandahållande av tjänster, erkännande av yrkes- kvalifikationer, europeiskt yrkeskort och språkkontroller avseende hälso- och sjukvårdspersonal.

I den nya förordningen ska föreskrivande myndigheter bemyndigas att meddela verkställighetsföreskrifter samt före- skrifter om undantag från rätten att välja kompensationsåtgärd. Universitets- och högskolerådet ska bemyndigas att meddela föreskrifter om yrkeskort avseende i Sverige oreglerade yrken, gemensamma utbildningsprinciper och utfärdande av utbild- ningsbevis. Myndigheten för yrkeshögskolan ska bemyndigas att meddela föreskrifter om automatiskt erkännande av yrkes- erfarenhet. Kommerskollegium ska bemyndigas att meddela föreskrifter om informationsutbyte i IMI.

Såväl den nya lagen och förordningen som de berörda sektorsförfattningarna ska förses med upplysningsbestämmelser om att relevanta bestämmelser finns i andra författningar.

380

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

Skälen för utredningens förslag

Bemyndiganden i den nya lagen

Som framgår ovan, avsnitt 8.2, anser utredningen att viss över- gripande normgivning rörande de rättigheter för enskilda som direktivet ger bör ske genom lag, närmare bestämt i den nya horisontella lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Denna lag bör förses med uttryckliga bemyndiganden som tydliggör i vilka avseenden avvikande eller kompletterande bestämmelser kan finnas på lägre normnivå, även om sådana föreskrifter i och för sig hade kunnat meddelas med stöd av de bemyndiganden som redan finns i de lagar som möjliggör yrkesregleringen i sig. Även om den nya lagens bemyndiganden således skulle kunna anses utgöra onödiga dubbleringar, anser utredningen nämligen att fördelarna med tydlighet överväger ur ett användarperspektiv.

Utredningen föreslår därför att det i den nya lagen, i anslutning till att en viss fråga behandlas, anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

-tillfälligt tillhandahållande av tjänster, inklusive krav på för- handsunderrättelse och förhandskontroll,

-erkännande enligt den generella ordningen, inklusive undantag från lagens bestämmelser om rätt till erkännande,

-automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet,

-automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbild- ningsprinciper,

-erkännande av yrkeskvalifikationer genom europeiskt yrkeskort, och

-kontroller av språkkunskaper för hälso- och sjukvårdspersonal.

Utredningens förslag innebär att bemyndigandena avseende till- fälligt tillhandahållande av tjänster, erkännande enligt den generella ordningen och yrkeskort läggs till grund för bestämmelser i den nya förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer, vilken dock till övervägande delen behandlar frågor som ryms inom regeringens restkompetens. Bemyndigandet avseende automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet läggs till grund för en vidare- delegation i den nya förordningen, till förmån för Myndigheten för yrkeshögskolan. På motsvarade sätt ger bemyndigandet avseende

381

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

gemensamma utbildningsprinciper stöd åt den nya förordningens vidaredelegation till Universitets- och högskolerådet. Såvitt avser bemyndigandet att meddela föreskrifter om språkkontroll av hälso- och sjukvårdspersonal läggs detta, tillsammans med det befintliga bemyndigandet i patientsäkerhetslagen, till grund för en bestäm- melse i patientsäkerhetsförordningen om vidaredelegation till Socialstyrelsen.

Bemyndiganden i den nya förordningen

Vissa bestämmelser i den föreslagna förordningen är av det slaget att de lika väl hade kunnat meddelas på lägre normnivå, i form av myndighetsföreskrifter. Utredningen har dock valt att föreslå ett genomförande på förordningsnivå vad gäller merparten av de bestämmelser som enligt direktivet ska gälla för alla yrken, dels i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning, dels i syfte att under- lätta en smidig genomförandeprocess. Trots att förordningen av detta skäl är förhållandevis detaljerad kommer det ändå att finnas behov av vissa kompletterande föreskrifter.

Utredningen föreslår därför att den nya förordningen ska innehålla normgivningsbemyndiganden för de myndigheter som redan med stöd av yrkesregleringen har rätt att meddela föreskrifter kring ett visst yrke. Dessa föreskrivande myndigheter bör enligt utredningens mening ges rätt att meddela dels de föreskrifter som behövs för tillämpningen av den nya lagen och förordningen (verkställighetsföreskrifter), dels särskilda före- skrifter om undantag från rätten att välja kompensationsåtgärd. Som föreskrivande myndighet för arkitektyrket pekar utredningen ut Universitets- och högskolerådet, som sedan tidigare fullgör uppgiften som behörig myndighet för detta oreglerade yrke.

Möjligheten att meddela föreskrifter om undantag från huvud- regeln om rätt att välja kompensationsåtgärd beskrivs närmare i avsnitt 8.5.1.2. Det bör noteras att sådana förslag till föreskrifter omfattas av en särskild anmälningsprocedur, se avsnitt 11.2.

Behovet av verkställighetsföreskrifter för att det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska anses vara fullständigt genomfört torde enligt utredningens bedömning inte vara särskilt stort. Det finns dock vissa detaljer i direktivet som kan förtjäna närmare föreskrifter, anpassade till respektive yrke. Det gäller framför allt artikel 3.1 g) och h), som egentligen utgör definitioner av

382

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

begreppen anpassningsperiod och lämplighetsprov, men som i realiteten innehåller materiella bestämmelser som ställer krav på hur myndigheterna ska tillämpa direktivet.

För att förfarandet kring erkännande av yrkeskvalifikationer ska fungera i praktiken kan det säkerligen finnas behov av formella föreskrifter om hur ansökan ska gå till, vad den ska innehålla och hur den ska handläggas. I sådana fall kan verkställighetsföreskrifter meddelas med stöd av förordningens bemyndigande. Det finns i detta sammanhang skäl att beakta vad som anges i artikel 50.1, som hänvisar till bilaga VII till direktivet, angående vilka handlingar och intyg som får begäras i samband med en ansökan om tillträde till ett yrke. I fråga om väktare och hälso- och sjukvårdsyrken finns det även anledning att ta hänsyn till vad som anges i artikel 7 i direktivet om vilka handlingar som får krävas i samband med förhandsunderrättelse inför tillfälligt tillhandahållande av tjänster.

Om yrkeskort skulle införas, kommer det sannolikt att behövas vissa föreskrifter som kompletterar kommissionens genomförande- akter. Sådana föreskrifter torde enligt utredningens bedömning kunna meddelas i form av verkställighetsföreskrifter, med stöd av bemyndigandet i den nya förordningen. Givetvis kan det dock inte uteslutas att även andra föreskrifter kan komma att vara nöd- vändiga.

Universitets- och högskolerådet ska bemyndigas att meddela före- skrifter om yrkeskort avseende i Sverige oreglerade yrken, vilket sannolikt kommer att behövas för det fall att yrkeskort införs för sådana yrken. På motsvarande sätt ska Universitets- och högskole- rådet bemyndigas att meddela föreskrifter om gemensamma utbild- ningsprinciper, vilket kan komma att vara nödvändigt om kommissionen beslutar om sådana principer och Sverige väljer att delta. Universitets- och högskolerådet bör även bemyndigas att meddela föreskrifter om utfärdande av sådana intyg om utbildnings- bevis som en yrkesutövare behöver för att kunna få sin svenska utbildning erkänd utomlands.

Vidare anser utredningen att Myndigheten för yrkeshögskolan bör bemyndigas att meddela föreskrifter om automatiskt erkän- nande av yrkeserfarenhet. Behov av sådana föreskrifter aktualiseras emellertid endast om ett nu oreglerat yrke regleras, genom att det i författning införs krav på kunskap och förmåga av allmän, affärs- mässig eller yrkesmässig art.

Slutligen ska Kommerskollegium bemyndigas att meddela före- skrifter om informationsutbyte i IMI. Kommerskollegium har

383

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

visserligen redan i förordningen om tjänster på den inre marknaden bemyndigats att meddela föreskrifter om informationsutbyte i IMI. För att det inte ska råda något tvivel om att denna normgivningsmakt även täcker sådant informationsutbyte i IMI som sker som en följd av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, bör dock bemyndigandet upprepas i den nya förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer. För det fall att Kommerskollegium exempelvis anser att det behövs föreskrifter med anledning av bestämmelserna i artikel 4e.2–7 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, utöver dem i IMI-förordningen som redan gäller, kan således sådana före- skrifter meddelas. Föreskrifter med stöd av detta bemyndigande kan även komma att behövas med anledning av artikel 4b.4 i direktivet, beroende på hur kommissionens genomförandeakter utformas. Detsamma gäller vad som anges i artikel 56a.7–8 i direktivet, rörande hanteringen av varningar i IMI.

Upplysningsbestämmelser

Det finns ett stort antal författningar, inom många olika sektorer, som reglerar utövandet av yrkesverksamhet i Sverige. Detta faktum, tillsammans med yrkeskvalifikationsdirektivets sektors- övergripande men samtidigt mycket detaljerade karaktär, medför ofrånkomligen att regelverket kan uppfattas som komplext och svårtillgängligt. För den som i författningstext söker kunskap om möjligheterna att utöva yrken i Sverige är det inte tillräckligt att enbart ta del av den nya lagen och förordningen eller respektive sektorsförfattning. Tvärtom krävs en förståelse för det samband som finns mellan å ena sidan yrkesregleringen, som finns på sektorsnivå, och å andra sidan erkännanderegleringen, som föreslås finnas i de nya författningarna. Det är utredningens förhoppning att upplysningsbestämmelser, som erinrar om bestämmelser i andra författningar, kan bidra till en sådan förståelse.

Utöver de uttryckliga bemyndigandena föreslår utredningen därför att den nya lagen förses med upplysningsbestämmelser som indikerar att det i annan författning finns bestämmelser om

-erkännande av yrkeskvalifikationer avseende advokatyrket,

-erkännande av yrkeskvalifikationer som grundar sig på andra EU-rättsakter än yrkeskvalifikationsdirektivet,

384

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

-vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att utländsk yrkespraktik ska godtas,

-i vilka fall utländska yrkeskvalifikationer ska erkännas automatiskt på grundval av samordning av minimikraven för utbildning, och

-sekretess.

Upplysningen rörande advokatyrket föranleds av att detta yrke inte föreslås omfattas av den nya lagen och förordningen. I stället lämnas en upplysning om att bestämmelser som genomför direktivet avseende detta yrke finns i rättegångsbalken. Upplysningen rörande bestämmelser som grundar sig på andra EU-direktiv än yrkes- kvalifikationsdirektivet, har sin grund i att sådana särdirektiv har företräde framför yrkeskvalifikationsdirektivet.

Föreskrifter kring yrkespraktik torde enligt utredningens bedöm- ning framför allt aktualiseras inom hälso- och sjukvårdssektorn, exempelvis i fråga om läkarnas allmäntjänstgöring. Föreskrifter som anger vilka utländska utbildningar som ska erkännas automatiskt på grundval av samordning av minimikraven för utbildning finns redan rörande apotekare, barnmorskor, läkare, sjuksköterskor och tand- läkare i Socialstyrelsens föreskrifter. Motsvarande föreskrifter avseende veterinäryrket finns i Jordbruksverkets föreskrifter.

Bestämmelser om sekretess finns i offentlighets- och sekretess- lagen. Som framgår av avsnitt 8.8 föreslår utredningen att en ny sekretessbestämmelse införs till skydd för uppgifter om yrkesutövares personliga och ekonomiska förhållanden. Direktivets krav på sekretess till skydd för utländska myndigheters verksamhet bedöms dock, i samma avsnitt, vara uppfyllt genom 15 kap. 1 a § offentlighets- och sekretesslagen. Utöver de nämnda finns det givetvis även andra bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen som kan ha relevans för de myndigheter som berörs av den nya lagen.

Vidare föreslår utredningen att den nya förordningen förses med upplysningsbestämmelser som tydliggör att det i andra för- fattningar finns bestämmelser

-som syftar till att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet inom en viss sektor,

-som avviker från huvudregeln om att den som tillfälligt tillhanda- håller tjänster ska använda etableringsstatens yrkestitel,

-om förhandsunderrättelse och förhandskontroll inför tillfälligt tillhandahållande av tjänster,

385

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

-som avviker från huvudregeln om rätten att välja kompensa- tionsåtgärd,

-om att auktoriserade handelskamrar får utfärda vissa intyg,

-om ansvarsnämndernas skyldighet att underrätta övriga stater om beslut som begränsar eller förbjuder yrkesutövning,

-om IMI, och

-om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

De föreskrifter som dessa upplysningsbestämmelser avser finns endera i lag eller i annan författning, som har meddelats antingen med direkt stöd av bemyndigandena i den nya lagen eller med stöd av bemyndiganden i helt andra lagar. Endast föreskrifter om undan- tag från huvudregeln om rätten att välja kompensationsåtgärd får meddelas med stöd av ett bemyndigande i den nya förordningen. Utredningen har valt att föreslå en särskild upplysningsbestäm- melse rörande detta, i syfte att kompensera läsaren för det avstånd som råder till förordningens bemyndiganden.

Som redovisas i betänkandet, under respektive avsnitt, föreslår utredningen att vissa författningsbestämmelser i sektorsförfatt- ningarna ska upphävas, nämligen sådana bestämmelser som tidigare har införts i syfte att genomföra det ursprungliga yrkeskvalifikations- direktivet och som nu ersätts av bestämmelser i den nya lagen och förordningen. För att undvika risk för missförstånd föreslår utred- ningen att dessa sektorsförfattningar i stället förses med upplysnings- bestämmelser som påminner läsaren om att det, utöver den yrkes- reglering som finns på sektorsnivå, finns bestämmelser i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till denna lag. Placeringen och utformningen av dessa upplysningsbestämmelser har i största möjliga mån utformats med beaktande av den författningsstruktur som råder inom respektive område. Detta har fått till följd att upplysningsbestämmelserna endast i tre fall föreslås placeras på lagnivå, nämligen i lagen om bevaknings- företag, i socialtjänstlagen och i lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. Avseende flertalet yrken föreslår utredningen i stället att upplysningsbestämmelser införs på förordningsnivå. I några fall har utredningen gjort bedömningen att yrkesregleringen i sig enbart återfinns i myndighetsföreskrifter. Eftersom utredningen inte lämnar några konkreta förslag på denna normnivå föreslås heller inga upplysningsbestämmelser inom dessa sektorer.

386

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

8.8Sekretess

Utredningens förslag: Det ska införas en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) om att sekretess ska gälla för en uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som hänför sig till ett ärende enligt den nya lagen, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen ska inte gälla beslut i ärendet. För uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst femtio år. Den tystnadsplikt som följer av den nya sekretessbestämmelsen ska inte ha företräde framför meddelarfriheten.

En upplysningsbestämmelse som erinrar om att bestäm- melser om sekretess finns i offentlighets- och sekretesslagen ska tas in i den nya horisontella lagen.

Utredningens bedömning: Direktivets krav på konfidentiell behandling av de upplysningar som överlämnas till svenska myndigheter från utländska organ, inom ramen för det administrativa samarbetet mellan behöriga myndigheter i olika stater, uppfylls av sekretessbestämmelsen i 15 kap. 1 a § offentlighets- och sekretesslagen. Några särskilda författnings- åtgärder krävs således inte för att genomföra direktivet i denna del.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

För att en myndighet ska kunna pröva en ansökan om tillträde till ett reglerat yrke måste sökanden kunna visa upp att denne har de kvalifikationer som krävs. Om ansökan stödjer sig på utländska yrkeskvalifikationer kan medlemsstaterna, enligt artikel 50.1 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, begära att sökanden eller vissa organ i ursprungsmedlemsstaten ger in vissa handlingar och intyg. Enligt tredje stycket i samma artikel ska sådana över- lämnade uppgifter behandlas konfidentiellt. Denna sekretess- bestämmelse omfattas inte av ändringsdirektivet, utan kvarstår oförändrad.

Vidare anges i artikel 56.1 att de behöriga myndigheterna ska garantera konfidentiell behandling av de upplysningar som utväxlas inom ramen för det administrativa samarbete mellan behöriga

387

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

myndigheter som beskrivs i avsnitt 9.1. Även denna sekretess- bestämmelse fanns med redan i det ursprungliga direktivet och har inte ändrats.

Skyddet för uppgifter om enskilda personliga och ekonomiska förhållanden

Handlingar som ges in till svenska myndigheter omfattas av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om handlingsoffentlighet. En förutsättning för att en myndighet ska kunna hemlighålla en sådan handling, eller delar av den, är att sekretess gäller för upp- gifterna i handlingen enligt någon bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen.

Betyg, examensbevis och intyg om yrkeserfarenhet har i Sverige inte ansetts innehålla sådana känsliga uppgifter som motiverar ett generellt avsteg från den grundlagsfästa offentlighetsprincipen. Yrkeskvalifikationsdirektivets krav på konfidentiell behandling av de handlingar som åberopas vid en ansökan om erkännande av yrkeskvalifikationer har heller inte föranlett några författnings- åtgärder vid genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet. Följ- aktligen har allmänheten i normalfallet rätt att ta del av de hand- lingar som ges in till en myndighet i samband med en ansökan om legitimation, auktorisation eller godkännande. Det finns dock vissa undantag.

I 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen anges att sekretess gäller hos Socialstyrelsen i ärende om legitimation, särskilt förordnande att utöva yrke eller bevis om specialist- kompetens enligt 4 kap. 10 § patientsäkerhetslagen för uppgift om sökandens hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att denne eller någon närstående till denne lider betydande men om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller enligt 29 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen i ärende om prövning av någons lämplighet att ha taxiförarlegitimation enligt taxitrafiklagen (2012:211), körkort eller traktorkort. Liknande bestämmelser till skydd för uppgifter som sökandens hälsotillstånd och andra personliga förhållanden finns också rörande andra förfaranden för tillträde till viss yrkesverksamhet. I ärenden om godkännande av väktare gäller i stället sekretess enligt 30 kap. 21 § offentlighets- och sekretesslagen för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller

388

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

någon närstående till denne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte i något av fallen för uppgifter i beslut.

Skyddet för myndigheternas verksamhet och internationella relationer

Enligt 15 kap. 1 a § offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess för en uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt eller ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om uppgiften röjs. Denna sekretessbestämmelse är således bland annat tillämplig på uppgifter som har överlämnats från ett utländskt organ inom ramen för ett direktivstyrt myndighetssamarbete mellan EU:s medlemsstater. Sekretessen är dock inte absolut, utan gäller endast om ett utlämnande av uppgiften skulle riskera att försämra det samarbete som regleras av direktivet i fråga. Ett typiskt exempel på när en sådan situation föreligger, och skaderekvisitet därmed är uppfyllt, är när ett utlämnande skulle stå i strid med direktivets sekretessbestämmelser. Om andra stater inte skulle kunna förlita sig på att svenska myndigheter kan fullgöra sin skyldighet att i enlighet med till exempel ett EU-direktiv sekretessbelägga uppgifter som utbyts inom ramen för samarbetet, finns nämligen en uppenbar risk att dessa stater skulle bli mindre benägna att lämna uppgifter till Sverige. Detta skulle få negativa effekter för Sveriges möjligheter att delta i det internationella samarbetet.51

Överväganden

Som nämns ovan kräver det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet att svenska myndigheter ska kunna sekretessbelägga uppgifter som överlämnats från såväl enskilda yrkesutövare som utländska myndigheter. När det gäller sådana uppgifter som har överlämnats från utländska myndigheter finns redan en sekretess- bestämmelse som uppfyller direktivets krav, nämligen 15 kap. 1 a § offentlighets- och sekretesslagen. Någon författningsåtgärd för att

51 Se prop. 2012:13/195 s. 25.

389

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

genomföra kravet på konfidentiell behandling enligt artikel 56.1 behövs således inte. Detsamma gäller artikel 50.1, till den del som den bestämmelsen träffar uppgifter i handlingar och intyg som lämnas till svenska myndigheter från utländska organ.

När det däremot gäller uppgifter som har överlämnats till svenska myndigheter från enskilda yrkesutövare konstaterar utredningen att gällande rätt inte överensstämmer med direktivets krav. De befintliga sekretessbestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen som tar sikte på verksamhet rörande tillträde till reglerade yrken gäller endast inom vissa sektorer och endast för uppgifter om hälsotillstånd eller andra (liknande) personliga förhållanden. Dessa bestämmelser är dessutom försedda med raka kvalificerade skaderekvisit, vilket innebär en mycket stark presumtion för offentlighet. Vidare är ingen av de generella bestämmelserna i lagens femte avdelning om sekretess till följd av internationella avtal tillämplig i förfaranden som rör tillträde till reglerade yrken. För att fullt ut uppfylla det krav på sekretess för uppgifter som uppställs i artikel 50.1 måste således offentlighets- och sekretesslagen kompletteras med en ny sekretessbestämmelse.

De handlingar som får begäras in av den mottagande medlems- statens behöriga myndighet i ett ärende enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, och som ska behandlas konfidentiellt enligt artikel 50.1, är bland annat intyg om medborgarskap, avlagd examen, yrkeserfarenhet, hälsotillstånd, ekonomisk ställning och tecknad ansvarsförsäkring. Samtliga skyddsvärda uppgifter i dessa handlingar rör enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Den nya sekretessbestämmelsens föremål ska därför avgränsas till denna typ av uppgift. Detta kan jämföras med exempelvis 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen, som inte omfattar uppgifter som rör enskildas ekonomiska förhållanden.

Flera av de handlingar som får begäras in saknar relevans för den isolerade prövningen om erkännande av yrkeskvalifikationer, men kan likväl vara nödvändig för att myndigheten ska kunna besluta om legitimation, auktorisation eller liknande. Sekretessens räckvidd kan därför inte avgränsas till att enbart gälla uppgifter i ärenden om erkännande av yrkeskvalifikationer i dess snävaste bemärkelse. I stället bör sekretessen gälla uppgifter som hänför sig till ärenden om erkännande av yrkeskvalifikationer. På så sätt säkerställs sekretess- skyddet även för sådana uppgifter som med stöd av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet begärs in i exempelvis ett legitimations- ärende, men som inte avser den enskildes utbildning eller yrkes- erfarenhet och därmed inte läggs till grund för beslutet om

390

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

godkännande av dennes yrkeskvalifikationer. Formuleringen ”hänför sig till” medför vidare att sekretessen som huvudregel följer uppgiften, för det fall att den behöriga myndighet som begärt in handlingen lämnar den vidare till en annan myndighet, såsom vid en begäran om yttrande från Universitets- och högskolerådet.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet anger att över- lämnade uppgifter ska behandlas konfidentiellt. Det framgår således inte med vilken styrka sekretessen ska gälla eller att någon avvägning mellan motstående intressen ska göras. Enligt utredningens bedöm- ning ska dock detta inte tolkas som ett krav på att absolut sekretess ska råda för samtliga överlämnade uppgifter. Ett så långtgående krav på sekretess vore inte rimligt med tanke på uppgifternas ofta relativt harmlösa karaktär och allmänhetens stora intresse av insyn i myndig- heternas verksamhet. I stället anser utredningen att ett sedvanligt rakt skaderekvisit tillgodoser syftet med bestämmelsen. Ett rakt kvalificerat skaderekvisit, som i exempelvis 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen (”betydande men”), skulle dock inte ge det skydd som direktivet kräver. Sekretess bör därför gälla om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Om flera sekretessbestämmelser skulle vara tillämpliga på en viss uppgift och prövningen resulterar i att uppgiften inte är sekretessbelagd enligt en eller flera bestämmelser samtidigt som den är sekretessbelagd enligt den nya bestämmelsen, ska den senare bestämmelsen ha företräde. Detta följer av konkurrensbestämmelsen i 7 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen.

Direktivet anger inte vid vilken tidpunkt sekretessen ska upphöra att gälla. Utredningen ser dock inte skäl för att föreslå ett evigt sekretesskydd. Sekretess bör därför, i likhet med vad som gäller enligt de befintliga bestämmelserna om sekretess i legitimationsärenden, gälla i femtio år. Sekretessen ska inte gälla beslut i ärendet.

Den nya sekretessbestämmelsen är i första hand påkallad med hänsyn till behovet av skydd för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Den bör därför placeras i offentlig- hets- och sekretesslagens femte avdelning. Bestämmelsen bör enligt utredningens bedömning lämpligen införas i en ny paragraf i 28 kap., vilket är ett kapitel som samlar bestämmelser om sekretess till skydd för enskild när det gäller bland annat arbetsmarknaden. Den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer bör innehålla en upplysningsbestämmelse som erinrar om att bestämmelser om sekretess finns i offentlighets- och sekretesslagen.

391

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

Sekretess innebär enligt 3 kap. 1 § offentlighets- och sekretess- lagen såväl handlingssekretess som tystnadsplikt. Den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av 1 kap. 1 § tryck- frihetsförordningen och 1 kap. 1 och 2 §§ yttrandefrihetsgrund- lagen har dock som huvudregel företräde framför den tystnadsplikt som följer av en sekretessbestämmelse. Varje gång en ny sekretess- bestämmelse införs måste lagstiftaren överväga om den tystnads- plikt som följer av den föreslagna sekretessbestämmelsen i stället bör ha företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Utgångspunkten är att stor återhållsamhet ska iakttas vid prövningen av om undantag från rätten att meddela och offentlig- göra uppgifter bör göras i ett särskilt fall.52

Den nu föreslagna bestämmelsen är försedd med ett rakt skade- rekvisit, vilket innebär att det föreligger en presumtion för offentlighet. Mot denna bakgrund anser utredningen att den tystnads- plikt som följer av den nya bestämmelsen inte bör ha företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Någon inskränkning av meddelarfriheten föreslås således inte.

Slutligen bör det noteras att enligt 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. En motsvarande bestämmelse om att särskilda föreskrifter bryter sekretessen och gör det möjligt att överlämna uppgifter till utländska myndigheter och mellanstatliga organ, såsom kommissionen, finns i 8 kap. 3 § 1 offentlighets- och sekretesslagen. Den nya sekretess- bestämmelsen utgör således inget hinder mot det administrativa samarbete som ska ske enligt det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet och som behandlas i kapitel 9, eftersom utredningen där föreslår att de behöriga myndigheternas skyldighet att utbyta information ska anges i den nya horisontella förordningen.

52 Se prop. 1979/80:2 Del A s. 111 f.

392

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

8.9Överklagande m.m.

Utredningens förslag: Beslut enligt den nya lagen och för- ordningen ska gälla omedelbart, om inte annat anges i beslutet. Vidare ska beslut enligt den nya lagen och förordningen kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande hos kammarrätten.

Om myndigheten inte har fattat beslut inom den tidsfrist som anges för det aktuella ärendet, ska sökanden kunna göra en framställan hos myndigheten om att ärendet ska avgöras. Myndigheten ska då, inom två veckor, antingen fatta beslut i ärendet i sak eller avslå sökandens framställan. Ett beslut om att avslå en framställan om att ärendet ska avgöras ska vara över- klagbart i samma ordning som ett slutligt beslut i ärendet.

Skälen för utredningens förslag

Direktivets bestämmelser

Enligt artikel 51.3, som inte har ändrats genom ändringsdirektivet, ska ett beslut med anledning av en ansökan om att få utöva ett yrke, liksom en underlåtenhet att meddela ett sådant beslut inom föreskriven tid, kunna överklagas till domstol enligt nationell rätt. Direktivet ger således sökanden rätt att inte bara överklaga ett faktiskt beslut som gått honom emot, utan också att väcka en s.k. passivitetstalan.

Genom ändringsdirektivet införs motsvarande bestämmelser om rätt att överklaga beslut och uteblivna beslut rörande yrkeskort, artikel 4c.2 och 4d.7.

Gällande rätt

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivets krav på att beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer ska kunna överklagas till domstol har i vissa sektorslagar genomförts genom uttryckliga bestämmelser om att myndighetens beslut får överklagas hos förvaltningsdomstol. Andra sektorsförfattningar innehåller en hänvisning till förvalt- ningslagens bestämmelser om överklagande. I förvaltningslagen, som enligt 3 § gäller om inte en annan lag eller förordning innehåller någon

393

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

avvikande bestämmelse, anges i 22 § att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Förvaltningslagens bestämmelser om överklagande är därmed tillfyllest för att uppfylla direktivets krav på att myndighetens beslut ska kunna överklagas till domstol.

Förvaltningslagen ger däremot inte någon rätt att överklaga avsaknaden av ett beslut, det vill säga att föra talan mot den omständigheten att den behöriga myndigheten har underlåtit att fatta ett beslut. Någon sådan möjlighet till passivitetstalan har inte heller införts i någon av de sektorsförfattningar som reglerar erkännande av yrkeskvalifikationer. Artikel 51.3 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet har således inte fullt ut genomförts i svensk rätt.

Överväganden

Av tradition är det i svensk rätt ovanligt med fasta tidsfrister för handläggning av ärenden. Inom EU:s sekundärrätt är däremot sådan reglering relativt vanligt förekommande och är ofta, såsom i yrkeskvalifikationsdirektivet, kombinerad med någon slags dröjs- målsreglering, t.ex. om att ett uteblivet beslut ska kunna överklagas till domstol. Någon enkel och bra metod för att genomföra den typen av överklagandebestämmelser i svensk rätt har dock hittills inte utarbetats, vilket har kritiserats av bland annat Lagrådet.53

Långsam handläggning hos svenska myndigheter kan alltid angripas genom en anmälan till Justitieombudsmannen (JO) eller Justitiekanslern (JK), som efter utredning av ärendet kan yttra sig kritiskt om myndighetens dröjsmål och, i förekommande fall, väcka åtal om tjänstefel. JO:s och JK:s tillsyn torde ha effekt i såväl preventivt som reparativt hänseende när det gäller myndigheternas handläggningstider och fyller därmed i stort samma syfte som de EU-rättsliga dröjsmålsregleringarna. Men eftersom varken JO eller JK är domstolar, utgör möjligheten att framföra klagomål hos dessa organ inte en rätt att överklaga till domstol.

Vid genomförandet av EU-rättsakter på det finansiella området har bestämmelser om rätt att föra passivitetstalan genomförts genom en ny rättsfigur, nämligen rätt att begära förklaring av domstol att

53 Lagrådets yttrande över förslaget till lag om tjänster på den inre marknaden, prop. 2008/09:187 s. 274.

394

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

ärendet onödigt uppehålls.54 Om myndigheten inte fattar beslut i ärendet inom en viss tid efter att domstolen har lämnat en sådan förklaring, ska ansökan anses ha avslagits. Detta fiktiva beslut kan därefter överklagas till domstol i vanlig ordning.

Den konstruktion som har valts inom det finansiella området medför en risk för förskjutning av tyngdpunkten för sakpröv- ningen från myndigheten till domstolen. Om ett fingerat beslut överklagas, har ju ingen konkret sakprövning skett hos myndig- heten och domstolen blir därmed i praktiken första instans. I många fall torde dock domstolen inte ha förutsättningar att avgöra sakfrågan utan myndighetens föregående prövning och måste då återförvisa ärendet till myndigheten för förnyad handläggning. I en sådan situation kan knappast någon påskyndning av ärendet anses ha åstadkommits. Tvärtom är risken påtaglig för att processen har skapat ytterligare onödig tidsutdräkt.

I Förvaltningslagsutredningens betänkande, En ny förvaltningslag (SOU 2010:29), lämnas förslag till ett nytt remedium, som bland annat syftar till att tillmötesgå EU-rättens krav på skäliga handlägg- ningstider och ett effektivt rättsmedel mot långsam handläggning.55 Förslaget innebär att om ett ärende som har initierats av en enskild inte har avgjorts av myndigheten inom sex månader, kan sökanden begära att så sker. Myndigheten måste då inom fyra veckor antingen avgöra ärendet i sak eller i ett särskilt beslut, med motivering, avslå sökandens framställan om att ärendet ska avgöras. Om ett sådant särskilt beslut fattas kan det överklagas i samma ordning som ett beslut i själva sakfrågan.

Förvaltningsutredningens betänkande har remissbehandlats, men har ännu inte föranlett några lagstiftningsåtgärder. Förslagen är enligt uppgift alltjämt föremål för beredning inom Regeringskansliet.

Det nya rättsmedel som Förvaltningslagsutredningen föreslår innebär en rätt till domstolsprövning av dröjsmålet i sig, eller rättare sagt av huruvida de skäl för fördröjningen som myndigheten har redovisat är godtagbara. Domstolen ska alltså i detta skede inte befatta sig med själva sakfrågan. Därmed bibehålls fördelningen av uppgifter mellan förvaltningsmyndigheter och domstolar intakt. Vidare utgör prövningen en överprövning av ett skriftligt, motiverat beslut och kan

54Se t.ex. 14 kap. 2 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 26 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och 16 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

55SOU 2010:29 s. 253 f.

395

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

således följa samma förvaltningsprocessuella regler som andra domstolsförfaranden. Det nya rättsmedlet kräver därmed inga förändringar av den processrättsliga regleringen eller av domstolarnas arbetssätt.

Ett införande av Förvaltningsutredningens förslag rörande dröjsmålstalan innebär emellertid i viss mån en överlappning av JO:s och JK:s uppgifter i fråga om långsam handläggning hos myndig- heterna, vilket några remissinstanser har påpekat. Det kan vidare ifrågasättas om det nya rättsmedlet skulle få någon ytterligare påskyndande effekt och faktiskt leda till kortare handläggningstider. Det måste också konstateras att även en dröjsmålsprocess tarvar resurser, såväl hos myndigheten som hos domstolen.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets krav på att sökanden ska ha rätt att överklaga myndighetens underlåtenhet avser dels skyldigheten att överföra en ansökan om yrkeskort till den mottagande medlemsstaten, dels erkännande av yrkeskvalifika- tioner med anledning av en ansökan om att stadigvarande få utöva yrket i Sverige.56 Sverige är skyldigt att skapa en sådan rätt till passivitetstalan, oavsett om en sådan rätt kan antas få några positiva effekter på myndigheternas handläggningstider eller inte. Utred- ningen bedömer att ett genomförande av Förvaltningslagsutred- ningens förslag i princip skulle uppfylla denna skyldighet, förutom när det gäller den angivna tidsgränsen. Enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska beslut enligt huvudregeln fattas inom tre månader, med möjlighet till en månads förlängning i vissa fall. Så snart denna tidsfrist har löpt ut bör sökanden ha möjlighet att göra en framställan om att ärendet ska avgöras, om myndig- heten inte har fattat något beslut i ärendet. En bestämmelse om detta bör införas i den nya förordningen. Myndigheten ska därefter antingen fatta beslut i ärendet i sak eller i ett särskilt beslut avslå sökandens framställan. Utredningen anser att två veckor är en rimlig tidsfrist för myndighetens behandling av sådan framställan. Eftersom alla ärenden som rör erkännande av yrkeskvalifikationer ska handläggas enligt den nya förordningens förfarande- bestämmelser, oavsett vilken ordning för erkännande som tillämpas, kommer möjligheten till dröjsmålstalan att stå öppen för alla yrkesutövare som omfattas av den nya lagens tillämpnings-

56 Övriga beslut som ska fattas inom en viss tidsfrist omfattas av tvingande bestämmelser i direktivet om tyst beviljande. Behov av att överklaga underlåtenhet uppstår därmed inte.

396

SOU 2014:19

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

område, även för dem som prövas enligt ordningen för automatiskt erkännande.

Beslut enligt den nya lagen och förordningen ska gälla omedelbart, om inte annat anges i beslutet. Vidare ska alla beslut som fattas enligt den nya lagen och förordningen och som går den enskilde emot kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detta bör således gälla såväl beslut i sak som beslut om att avslå sökandens framställan om att ärendet ska avgöras. Prövningstillstånd bör krävas vid överklagande till kammarrätten. Det bör därför i den nya förordningen införas en hänvisning till 22 a § förvaltningslagen. Av tydlighetsskäl bör det även i den nya lagen anges att beslut enligt lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol samt att prövningstillstånd krävs vid över- klagande hos kammarrätten.

8.10Avgifter

Utredningens förslag: Patientsäkerhetsförordningen ska ändras så att avgift kan tas ut för prövning av en ansökan om legitimation eller annat behörighetsbevis, även om sökanden tidigare har meddelats motsvarande behörighetsbevis i en annan stat inom EES eller i Schweiz.

Utredningens bedömning: Avgiften för prövning av en ansökan om tillträde till ett visst yrke bör alltid vara densamma, oavsett var sökanden har förvärvat sina yrkeskvalifikationer.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

Det finns inga bestämmelser i det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet som närmare reglerar hur avgifter kan tas ut av de enskilda yrkesutövarna. Däremot framgår det av artikel 57.1 e), som införts genom ändringsdirektivet, att information ska finnas tillgänglig via kontaktpunkten i fråga om de avgifter som medborgarna ska betala i samband med förhandsunderrättelse enligt artikel 7, ansökan om erkännande för etablering enligt artikel 50 och 51 samt språkkontroll enligt artikel 53.

397

Erkännande av yrkeskvalifikationer m.m.

SOU 2014:19

Gällande rätt

Bestämmelser om avgifter för prövning av ansökan om legitimation eller andra behörighetsbevis som ger rätt att utöva de yrken som hittills betraktats som reglerade i direktivets mening finns i respektive sektorsförfattning. Av 8 kap. 1 § patientsäkerhetsförordningen framgår dock att avgift inte får tas ut av en yrkesutövare som tidigare har meddelats motsvarande behörighetsbevis i ett annat EES-land eller i Schweiz.

Överväganden

Av bestämmelsen i artikel 57.1 e) framgår att det förutsätts att medlemsstaterna tar ut avgifter av sökandena för prövningen av frågor som rör tillämpningen av direktivet. Enligt utredningens mening är det dock inte lämpligt att ta ut en särskild avgift av en sökande vars yrkeskvalifikationer har förvärvats utanför Sverige, eftersom detta skulle kunna innebära en otillbörlig diskriminering. I stället bör samma avgift tas ut av samtliga sökande rörande tillträde till ett visst yrke, oavsett var sökandens yrkeskvalifikationer har förvärvats. Så är också avgiftsregleringen utformad i fråga om de yrken som hittills har betraktats som reglerade i direktivets mening, utom vad gäller hälso- och sjukvårdssektorn. Av patientsäkerhetsförordningen framgår nämligen att avgift inte får tas ut om sökanden tidigare har meddelats motsvarande behörighetsbevis i ett annat EES-land eller i Schweiz. Utredningen kan inte se några rimliga skäl för detta undantag och anser därför att bestämmelsen bör justeras, så att Socialstyrelsen kan ta ut en avgift även för prövningen av sådana ansökningar. I fråga om övriga yrken krävs, såvitt utredningen erfar, inga ändringar i lag eller förordning rörande avgifter och utredningen lämnar därför inga sådana förslag.

398

9Administrativt samarbete och information

9.1Administrativt samarbete

Utredningens förslag: Skyldigheten för behöriga myndigheter att via IMI samarbeta med behöriga myndigheter och rådgivnings- centrum i andra länder ska regleras i den nya förordningen. Universitets- och högskolerådet ska så långt som möjligt bistå myndigheter och rådgivningscentrum i andra länder inom EES och Schweiz med information avseende yrken som inte är reglerade i Sverige.

Utredningens bedömning: Advokatsamfundets stadgar bör justeras så att det framgår att allt administrativt samarbete enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska ske via IMI.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlemsstaten ska enligt artikel 56.1 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet bedriva ett nära samarbete och ge varandra ömsesidigt bistånd för att underlätta tillämpningen av direktivet. Behöriga myndigheter är även skyldiga att bistå rådgiv- ningscentrumet i sitt eget land och rådgivningscentrum i andra länder. Vilka handlingar och intyg en mottagande medlemsstat kan kräva skiljer sig åt beroende på om yrkesutövaren avser att endast tillfälligt utöva yrket eller avser att etablera sig i landet.1 Om det

1 Se avsnitt 8.5.5.

399

Administrativt samarbete och information

SOU 2014:19

finns skälig grund för att betvivla att de uppgifter som lämnats av yrkesutövaren är riktiga har det mottagande landet dock, oavsett om det gäller tillfälligt tillhandahållande eller etablering, möjlighet att kontrollera vissa uppgifter med ursprungslandets behöriga myndigheter. Sådana kontroller och andra förfrågningar ska enligt artikel 56.2a, som införs genom ändringsdirektivet, ske via IMI.

Gällande rätt

Skyldigheten att ge ömsesidigt bistånd till andra myndigheter inom EES och Schweiz är i dag författningsreglerat inom vissa sektorer.

Överväganden

Möjligheten att begära information från andra EES-länder samt Schweiz är gemensam för samtliga reglerade yrken. Alla behöriga myndigheter för yrken som reglerats i Sverige är dessutom skyldiga att bistå myndigheter i andra länder med information. Av detta följer att rättigheter och skyldigheter kopplade till det administra- tiva samarbetet inte längre bör regleras sektorsvis utan i den före- slagna horisontella förordningen.

Eftersom antalet reglerade yrken är färre i Sverige än i många andra medlemsländer kan det antas att andra länder i viss utsträckning kommer att behöva information om yrkesutövare som verkar inom i Sverige oreglerade yrken. För att underlätta för dessa yrkesutövare anser utredningen att det i Universitets- och högskolerådets roll som svenskt rådgivningscentrum ligger en skyldighet att så långt som möjligt besvara frågor om oreglerade yrken. Universitets- och högskolerådet är redan i dag registrerad som behörig myndighet för det i Sverige oreglerade yrket arkitekt, för att kunna besvara frågor i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet.2

De svenska behöriga myndigheterna ska även åläggas en skyldighet att samarbeta med och ge bistånd till rådgivningscentrum i andra länder. Utredningen bedömer inte att det finns skäl att även ange att de svenska behöriga myndigheterna ska samarbeta med Universitets- och högskolerådet i dess roll som rådgivningscentrum, då svenska myndigheter redan har en skyldighet att samarbeta med varandra.3

2Arkitektyrket är ett av de yrken direktivet samordnat utbildningskraven för, se närmare avsnitt 4.11.7.

36 § förvaltningslagen.

400

SOU 2014:19

Administrativt samarbete och information

Myndigheterna bör beakta de tidsgränser som gäller för hand- läggning av ansökningar enligt det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet och följaktligen hantera förfrågningar från andra myndig- heter så effektivt som möjligt. Den direkt tillämpliga IMI-förord- ningen kräver att systemet tillämpas effektivt av IMI-aktörerna, se nedan avsnitt 9.3.

9.2Informationsutbyte och varningar

Utredningens förslag: Det ska anges i den nya förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer att en behörig myndig- het, som får kännedom om att disciplinära eller andra åtgärder eller straffrättsliga påföljder har vidtagits mot en person som utövar sitt yrke i Sverige med stöd av den nya lagen, är skyldig att via IMI informera de behöriga myndigheterna i yrkes- utövarens ursprungsland. De behöriga myndigheterna ska även åläggas att kontrollera och utvärdera motsvarande information som de erhåller från myndigheter i andra länder, rörande yrkes- utövare som förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, samt att informera avsändaren om vilka åtgärder de vidtar med anled- ning av informationen.

Bestämmelserna i patientsäkerhetsförordningen respektive förordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård om skyldigheten att i vissa fall informera myndigheter i andra länder ska upphöra att gälla.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ska ansvara för att skicka varningar till alla medlemsländer i de fall ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol beslutar att begränsa eller förbjuda yrkesverksamhet för utövare av ett reglerat yrke som rör patient- säkerheten. Lärarnas ansvarsnämnd ska ansvara för att skicka mot- svarande varningar avseende lärare och förskolelärare. Ansvars- nämnden för djurens hälso- och sjukvård ska ansvara för att skicka motsvarande varningar avseende veterinärer. Skyldigheten att skicka varningar ska framgå av patientsäkerhetslagen, skollagen respektive lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. En varning ska skickas senast tre dagar efter det att det beslut eller den dom som varningen avser har meddelats. Ett beslut om att skicka en varning ska kunna fattas av ansvarsnämndens ordförande ensam, ska gälla omedelbart och ska kunna överklagas i samma ordning som ansvarsnämndernas övriga beslut.

401

Administrativt samarbete och information

SOU 2014:19

Universitets- och högskolerådet ska ansvara för att skicka varningar avseende falska intyg. Det ska framgå av den nya förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer att en behörig myndighet som gör en anmälan till polis- eller åklagarmyndighet om att en yrkesutövare har åberopat falska intyg i ett ärende enligt den nya lagen och förordningen, är skyldig att informera Universitets- och högskolerådet.

Universitets- och högskolerådet ska ansvara för att via IMI ta emot samtliga varningar från andra länder, dvs. avseende såväl falska intyg som när en yrkesutövare har begränsats eller förbjudits att utöva yrket, samt för att sprida dessa varningar till berörda myndigheter i Sverige.

De behöriga myndigheterna ska enligt den nya förordningen se till att det informationsutbyte sker som behövs för att en tjänste- mottagares klagomål mot en yrkesutövare som tillfälligt tillhanda- håller tjänster ska kunna utredas.

Utredningens bedömning: Advokatsamfundets stadgar bör justeras så att skyldigheten att via IMI skicka varningar rörande falska dokument framgår.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

Medlemsstaterna är enligt artikel 56.2 skyldiga att utbyta information om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som vidtagits eller andra allvarliga, specifika omständigheter som kan få följder för utövandet av yrkesverksamheten. Myndigheterna i ursprungslandet är enligt samma punkt skyldiga att kontrollera dessa uppgifter och meddela den mottagande medlemsstaten vilka konsekvenser landet drar av de lämnande uppgifterna. Denna bestämmelse kvarstår oförändrad i sak. I det moderniserade direktivet kompletteras emellertid denna skyldighet med varningsmekanismer enligt artikel 56a, som under vissa förutsättningar ålägger de behöriga myndig- heterna att informera alla andra medlemsstater och kommissionen om yrkesutövare som inte längre har rätt att utöva sitt yrke eller som företett falska intyg, se vidare avsnitt 4.13.2. Såväl information enligt artikel 56.2 som varningar enligt artikel 56a ska skickas via IMI.

402

SOU 2014:19

Administrativt samarbete och information

Enligt artikel 8.2 i direktivet ska de behöriga myndigheterna se till att det sker utbyte av alla uppgifter som är nödvändiga för att en tjänstemottagares klagomål mot en tjänsteleverantör ska kunna utredas på ett korrekt sätt. Vidare anges att tjänstemottagaren ska informeras om resultatet av klagomålet.

Gällande rätt

Skyldigheten att i enlighet med artikel 56.2 informera ursprungslandet när vissa åtgärder vidtas mot en yrkesutövare med utländska kvalifikationer regleras i vissa sektorsförfattningar samt i Advokat- samfundets stadgar. Enligt patientsäkerhetsförordningen är Social- styrelsen skyldig att i vissa fall informera myndigheterna i ursprungs- landet. Informationsskyldigheten föreligger när en yrkesutövare med svensk legitimation eller annan behörighet döms för brott i sin yrkesutövning, meddelas prövotid, får sin legitimation återkallad, eller får sin rätt att förskriva läkemedel eller teknisk sprit indragen eller begränsad. Skyldigheten att informera andra länder gäller dock endast om den svenska legitimationen utfärdats på basis av yrkeskvalifika- tioner erhållna i andra länder än Sverige.4 På motsvarande sätt är Jordbruksverket skyldigt att informera myndigheterna i ursprungs- landet när en yrkesutövare som har behörighetsbevis för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård även i ett annat EES-land eller i Schweiz dömts för brott i sin yrkesutövning, meddelats disciplin- påföljd, föreskrivits prövotid, fått sin legitimation återkallad eller fått sin rätt att förskriva läkemedel eller alkohol inskränkt.5

Varningsmekanismer avseende yrkesutövare som inte längre fullt ut har rätt att bedriva yrkesverksamhet eller som har använt sig av falska intyg införs genom det moderniserade yrkeskvalifika- tionsdirektivet.

45 kap. 19 § patientsäkerhetsförordningen.

53 kap. 19 § förordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

403

Administrativt samarbete och information

SOU 2014:19

Överväganden

Bilateralt informationsutbyte om disciplinära åtgärder

Nu gällande skyldighet att i vissa fall utbyta information om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder överlappar i viss utsträckning den varningsskyldighet som införs genom det moder- niserade direktivet. Det finns dock några viktiga skillnader. Skyldigheten att informera om disciplinära åtgärder och straff- rättsliga påföljder gäller alla yrken som omfattas av direktivet, dvs. alla reglerade yrken. Skyldigheten gäller dock endast om en svensk myndighet vidtar åtgärder mot en yrkesutövare vars rätt att utöva yrket i Sverige kan härledas till yrkeskvalifikationsdirektivet. Det innebär att sådan information ska skickas endast när åtgärder vidtas mot en yrkesutövare med utländska kvalifikationer. Vidare ska informationen endast skickas till den behöriga myndigheten i yrkesutövarens ursprungsstat (och inte till alla medlemsländer).

Någon närmare beskrivning av vad som unionsrättsligt ska anses utgöra en disciplinåtgärd ges inte i direktivet, varför detta enligt utredningens uppfattning bör bedömas utifrån sitt syfte. Syftet med informationsutbytet torde vara att förhindra att tjänstemottagare eller patienter riskerar att utsättas för sådana yrkesutövare som i ett annat land konstaterats vara oskickliga. Sådan information som behöriga myndigheter ska utbyta ska således uppmärksamma myndigheten i ursprungslandet om i vad mån åtgärder vidtagits mot en yrkesutövare mot bakgrund av dennes bristfälliga yrkesutövande. Uttrycket disciplinära åtgärder i artikel 56.2 måste därför enligt utredningens bedömning ges en vid tolkning, och även innefatta sådana andra åtgärder mot yrkesutövare som enligt svensk terminologi inte är att betrakta som disciplinära, såsom t.ex. återkallelse av auktorisation. För vissa yrken omfattas emellertid information om sådana åtgärder, som innebär en begränsning i rätten att utöva vissa yrken, i stället av varningsmekanismen, se nedan.

Eftersom skyldigheten att informera om disciplinära åtgärder och straffrättsliga påföljder gäller för samtliga yrken bör denna skyldighet regleras i den horisontella förordningen. Behöriga myndigheter ska sålunda åläggas att via IMI informera myndigheterna i ursprungs- landet om de får kännedom om att disciplinära eller andra åtgärder eller straffrättsliga påföljder har vidtagits eller om andra allvarliga, specifika omständigheter som kan ha följder för den enskildes yrkes- utövande. Därutöver ska de behöriga myndigheterna åläggas att

404

SOU 2014:19

Administrativt samarbete och information

kontrollera och utvärdera motsvarande information som de mottar från myndigheter i andra länder när det gäller yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer samt att informera det land som har skickat uppgifterna om vilka åtgärder som vidtas med anledning av dessa.

Såvitt gäller advokatyrket framgår skyldigheten att informera om disciplinära åtgärder och straffrättsliga påföljder av Advokat- samfundets stadgar. Dessa stadgar bör dock justeras, så att det framgår att informationsskyldigheten ska fullgöras via IMI.

Eftersom Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Lärarnas ansvarsnämnd samt Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjuk- vård fattar beslut om åtgärder mot yrkesutövare inom de yrken där Socialstyrelsen,6 Skolverket respektive Jordbruksverket är behöriga myndigheter, skulle dessa nämnder, i likhet med den ordning som nedan förslås för varningsmekanismen, kunna ansvara för att skicka information om sådana åtgärder till behöriga myndigheter i andra länder. Utredningen har emellertid valt att låta Socialstyrelsen, Skolverket och Jordbruksverket ansvara för detta informations- förfarande även i fortsättningen. Skälen till detta är följande.

För det första förutsätter systemet en dialog mellan mottagar- landets och ursprungslandets myndigheter avseende vilka åtgärder ursprungslandet avser att vidta med anledning av informationen. För det andra har de tre nämnderna inte rätt att själva initiera ärenden och skulle därför vara tvungna att vidarebefordra informa- tionen till de instanser som kan föreslå att åtgärder vidtas innan en återkoppling till ursprungslandets behöriga myndighet skulle kunna ske. För det tredje finns inte samma strikta tidsgräns för hur snabbt informationen ska skickas som för varningsmekanismen, se nedan. De tre behöriga myndigheterna har därmed möjlighet att skaffa sig information om de beslut som nämnderna fattar och kan skicka informationen vidare till de behöriga myndigheterna i yrkesutövarens ursprungsland, utan att detta extra steg riskerar att bryta mot en tidsgräns. Dessutom torde uppgifter om straff- rättsliga påföljder, vilka beslutas av domstol, oftare och snabbare nå de behöriga myndigheterna än ansvarsnämnderna. Sammantaget anser utredningen därför att Socialstyrelsen, Skolverket och

6 Inom hälso- och sjukvården finns inte längre några disciplinpåföljder i form av varningar eller prickningar. Den åtgärd som vid sidan av indragen legitimation eller förskrivningsrätt kan vidtas gentemot sjukvårdspersonal är prövotid. Enligt utredningens bedömning finns det dock skäl att anta att myndigheterna i yrkesutövarens ursprungsland kan ha intresse av att bli informerade om sjukvårdpersonal som de godkänt eller legitimerat sätts under prövotid i Sverige.

405

Administrativt samarbete och information

SOU 2014:19

Jordbruksverket är bäst lämpade att ansvara för informations- skyldigheten enligt artikel 56.2 avseende utövare av de yrken som dessa myndigheter ansvarar för.

Bestämmelserna i patientsäkerhetsförordningen respektive för- ordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård om skyldighet för Socialstyrelsen respektive Jordbruksverket att i vissa fall underrätta andra medlemsländer bör upphöra, eftersom de ersätts av bestämmelsen om informationsskyldighet i den horison- tella förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Varningsmekanism rörande vissa yrken

Till skillnad från den ovan beskrivna informationsskyldigheten rörande disciplinåtgärder och straffrättsliga påföljder omfattar ändringsdirektivets varningsmekanism, rörande beslut som begränsar en yrkesutövares rätt att utöva yrket, endast vissa sektorer. De yrken som omfattas är de yrken vars utbildningskrav har samordnats (förutom arkitektyrket), andra reglerade yrken med konsekvenser för patientsäkerheten samt reglerade yrken som rör undervisning av barn, inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet. En varning ska skickas senast tre dagar efter att ett beslut har fattats om att helt eller delvis, tillfälligt eller permanent, begränsa eller förbjuda en yrkesutövare att utöva yrkesverksamhet. Skyldigheten gäller alla sådana beslut, även dem som rör yrkesutövare med enbart svenska kvalifikationer och som aldrig har utövat sitt yrke utanför Sverige. Vidare ska varningen skickas till alla stater som omfattas av det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet.

Det framgår av direktivet att varningarna ska skickas via IMI, men det är inte närmare fastställt hur medlemsstaterna ska organisera ansvaret för varningarna. Detta kommer att fastställas igenom- förandeakter eller indirekt genom det sätt på vilket kommissionen konstruerar IMI-modulen för varningssystemet. I avvaktan på ett klargörande kring detta kan paralleller dras till det liknande varnings- system som infördes genom tjänstedirektivet.7 För administration av tjänstedirektivets varningssystem ska medlemsländerna utse en samordnande myndighet som ansvarar för att ta emot varningar från andra länder samt sprida dessa vidare till berörda myndigheter i landet. Den samordnande myndigheten ansvarar även för att skicka alla varningar till övriga medlemsländer. Behöriga myndigheter som

7 Se avsnitt 5.1.5.

406

SOU 2014:19

Administrativt samarbete och information

ansvarar för en viss typ av tjänsteverksamhet kan endast föreslå att en varning ska skickas, och först efter att samordnaren kontrollerat om kriterierna för när en varning ska skickas är uppfyllda, skickas varningen vidare till övriga medlemsländer. I Sverige har Konsumentverket utsetts till varningssamordnare för tjänstedirektivet och all kommunikation mellan Konsumentverket och de behöriga svenska myndigheterna rörande varningar ska ske via IMI.

Det finns skäl som talar mot att kommissionen kommer att välja att det ska utses en samordnare för administration av varningar enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Till skillnad mot vad som gäller enligt tjänstedirektivet, där varningar ska skickas så snart som möjligt, ska varningar enligt det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet skickas inom tre dagar efter det att beslutet har fattats. Utredningen bedömer att denna tidsgräns blir mycket svår att upprätthålla om samtliga varningar måste passera och godkännas av en nationell varningssamordnare. För att säkerställa att varningar når relevant mottagare i alla länder kan det däremot finnas anledning för kommissionen att kräva att varje land utser en myndighet som ansvarar för att ta emot alla varningar från andra länder och att sprida dessa vidare till berörda behöriga myndigheter inom landet. I det följande utgår utredningen från att denna lösning kommer att väljas.

För att avgöra vem som bör ansvara för att skicka en varning om att en yrkesutövare har begränsats eller förbjudits att utföra verk- samhet är det nödvändigt att fastställa vilken instans som formellt kan fatta sådana beslut. Varningsmekanismen gäller för yrken som rör patientsäkerheten, undervisning av minderåriga samt veterinäryrket och endast i den mån yrkena är reglerade i landet.

För yrken inom hälso- och sjukvården kan Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd8 fatta beslut om t.ex. återkallelse av legitimation och begränsningar avseende förskrivningsrätt.9 Avseende veterinäryrket är det Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård10 som kan fatta sådana beslut.11 I fråga om läraryrkena är det Lärarnas ansvarsnämnd12

8Enligt förordningen (2011:582) med instruktion för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd är ansvarsnämnden en fristående myndighet, men Kammarkollegiet utför administrativa och handläggande funktioner åt myndigheten.

99 kap. 1 § patientsäkerhetslagen.

10Enligt 6 kap. 5 § andra stycket förordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård är Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård en fristående myndighet, men Jordbruksverket upplåter lokaler och ger administrativt stöd.

117 kap. 1 § lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

12Enligt 17 § förordningen (2011:555) med instruktion för Statens skolverk finns Lärarnas ansvarsnämnd på Skolverket, men är ett särskilt beslutsorgan som ansvarar för sina egna beslut.

407

Administrativt samarbete och information

SOU 2014:19

som kan fatta beslut om att dra in en lärares eller förskollärares legitimation.13 Ansvarsnämndernas beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.14

En legitimerad yrkesutövare som blir dömd till straffrättslig påföljd för brott kan alltså inte samtidigt, genom beslut av den allmänna domstolen, bli fråntagen sin legitimation. Däremot är domstolarna tvungna att underrätta vissa ansvariga myndigheter om en yrkes- utövare blir dömd för vissa typer av brott.15 Dessa myndigheter avgör sedan om de ska anmäla yrkesutövaren till den berörda ansvars- nämnden.

Med tanke på att direktivet föreskriver att en varning ska skickas redan inom tre dagar från det att beslutet har fattats anser utredningen att ansvaret för att skicka varningarna måste läggas på de tre ansvarsnämnderna. Alternativet, att ålägga de behöriga myndigheterna för respektive yrke att ha detta ansvar, skulle skapa ett extra steg som riskerar att försena varningarna.

Direktivet föreskriver även att medlemsstaterna ska säkerställa att den yrkesverksamme har möjlighet att överklaga ett beslut om att skicka en varning till de övriga medlemsländerna. Åtgärden att varna andra länder måste därför formaliseras i ett skriftligt beslut och kan inte, som myndighetssamverkan i övrigt, ske inom ramen för myndig- hetens faktiska handlande. Skyldigheten att fatta beslut om varning bör framgå av patientsäkerhetslagen, skollagen respektive lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. På så sätt omfattas beslutet att varna andra medlemsländer av den rätt att överklaga nämndernas beslut som följer av dessa lagar. Dessutom medför denna ordning att yrkesutövaren i enlighet med direktivets krav informeras om avsikten att skicka en varning.

Ett beslut om att en varning ska skickas bör kunna fattas av nämndens ordförande ensam. I de fall då det är ansvarsnämnden som fattar beslutet om att begränsa eller förbjuda utövandet av yrket, till exempel om återkallelse av legitimation, torde det dock falla sig naturligt att det i samma beslut anges att en varning ska skickas. Den tidsfrist om tre dagar inom vilken varningen ska skickas ska börja löpa den dag då nämndens återkallelsebeslut börjar gälla, vilket i normal-

1327 kap. 4 § skollagen.

1410 kap. 9 § patientsäkerhetslagen, 8 kap. 6 § lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och 28 kap. 4 § skollagen.

15Förordningen (2011:278) om underrättelse till Statens skolinspektion om domar i vissa brottmål, förordningen (1982:117) om underrättelse till Inspektionen för vård och omsorg och Socialstyrelsen om domar i vissa brottmål och förordningen (1997:176) om underrättelse till Statens jordbruksverk om domar i vissa brottmål.

408

SOU 2014:19

Administrativt samarbete och information

fallet är omedelbart. Således bör som regel även nämndens beslut om att en varning ska skickas gälla omedelbart.

I fall då en nämnd har beslutat att inte begränsa eller förbjuda utövande av yrket, det vill säga har beslutat att avslå en anmälan, kan beslutet överklagas till förvaltningsdomstol. Domstolens prövning av ett sådant överklagande kan utmynna i en dom om att utövande av yrket begränsas eller förbjuds. För att säkerställa att varningar skickas även i dessa fall har utredningen övervägt olika lösningar. En lösning skulle kunna vara att ålägga den myndighet som är part i över- klagandet en skyldighet att varna andra länder. Denna lösning skulle dock medföra att varningsskyldigheten skulle spridas ut på ett stort antal potentiella parter. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds beslut kan förutom av den enskilde själv överklagas av Inspektionen för vård och omsorg, JK och JO.16 Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvårds beslut får förutom av den enskilde själv överklagas av Jordbruksverket, Länsstyrelsen, JK och JO.17 Beslut från Lärarnas ansvarsnämnd får dock endast överklagas av den enskilde och av Skolinspektionen.18 Enligt utredningens uppfattning skulle det krävas alltför omfattande åtgärder för att reglera varningsskyldigheten för alla dessa potentiella parter. En så stor spridning av skyldigheten att varna skulle dessutom medföra en ökad risk för att varningsskyldigheten inte fullgörs i tid, alternativt helt glöms bort.

Utredningen anser därför att de tre nämnderna bör ansvara för att skicka varningar även när yrkesutövarens rätt att utöva yrket begränsas eller förbjuds efter överklagande till förvaltningsdomstol. Med denna lösning avgränsas ansvaret för att varna andra länder till tre parter i Sverige, vilket borgar för en enhetlig och korrekt tillämpning av varningsskyldigheten. Denna lösning innebär dock att de tre nämnderna måste bygga upp en rutin för att bevaka de beslut som överklagas så att de, så snart en dom har meddelats, kan fatta beslut om att en varning ska skickas. Som nämns ovan bör ett sådant beslut kunna fattas av nämndens ordförande ensam.

Av artikel 56a.5 framgår att de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater utan dröjsmål även ska underrättas när ett förbud eller en begränsning rörande yrkesutövningen upphör att gälla. En sådan underrättelse ska exempelvis skickas i de fall då ett beslut eller en dom om återkallelse inhiberas, upphävs eller ändras efter överklagande till högre instans. Denna bestämmelse är av stor vikt för att systemet ska

1610 kap. 11 § patientsäkerhetslagen.

178 kap. 7 § lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

1828 kap. 4 § skollagen.

409

Administrativt samarbete och information

SOU 2014:19

fungera och inte oriktigt peka ut enskilda såsom förhindrade att utöva sitt yrke. Något krav på överklagbarhet för en sådan underrättelse anges inte i direktivet och behövs inte heller av andra skäl, eftersom den sker till förmån för den enskilde. Den typen av underrättelse bör därför kunna ske inom ramen för myndighetens faktiska handlande och kräver således inte att ett formellt beslut fattas. Däremot förutsätter även denna skyldighet att ansvarsnämnderna bevakar de beslut som överklagas för att snabbt kunna meddela övriga medlems- stater eventuella förändringar till den enskildes favör.

Bestämmelser om ansvarsnämndernas skyldighet att underrätta andra stater bör införas i de författningar som reglerar ansvars- nämndernas verksamhet, närmare bestämt i 9 kap. patientsäker- hetslagen, 2 kap. skollagen och 7 kap. lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. Den nya förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer bör förses med en upplysningsbestämmelse som erinrar om dessa bestämmelser.

I direktivet fastställs även att det av varningen ska framgå om beslutet att skicka en varning är föremål för rättslig prövning. Utredningen har svårt att se hur detta krav ska kunna uppfyllas i praktiken, då varningen ska skickas senast tre dagar efter beslutet att begränsa eller förbjuda yrkesutövningen. Det troligaste är att IMI-modulen, som kommer att tas fram av kommissionen, möjlig- gör en komplettering för det fall att beslutet att skicka varningen överklagas.

De uppgifter som ska meddelas övriga medlemsstater ska begränsas till yrkesutövarens identitet, berört yrke, uppgifter om myndighet eller domstol som fattat beslutet att begränsa eller förbjuda vidare yrkesutövning, omfattningen av förbudet eller begränsningen samt den period förbudet eller begränsningen gäller.19 Kommissionen kan i genomförandeakter lägga fast ytterligare åtgärder för att t.ex. säkerställa bearbetning av information.

För det fall kommissionen beslutar att samtliga varningar från andra länder om indragen eller begränsad rätt att utföra yrket ska mottas av en samordnande myndighet i respektive land, är det utredningens uppfattning att Universitets- och högskolerådet är bäst lämpad att fungera som brevlåda i Sverige och vidarebefordra informationen till de myndigheter som bör känna till de utländska varningarna. Ett alternativ skulle kunna vara att Konsumentverket, i egenskap av samordnare för motsvarande varningsmekanismer inom

19 Artikel 56a.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

410

SOU 2014:19

Administrativt samarbete och information

varu- och tjänsteområdet, mottog utländska varningar om begränsad rätt att utöva yrket. Det faktum att en yrkesverksam inte längre är behörig att utöva yrket fullt ut kan givetvis ha betydelse för sådan tjänsteverksamhet som bedrivs i enlighet med tjänstedirektivet. Samtidigt faller hälso- och sjukvård utanför tjänstedirektivets tillämp- ningsområde och inte heller det offentliga skolväsendet bedömdes falla under tillämpningsområdet,20 varför varningsmekanismen enligt tjänstedirektivet inte heller omfattar någon av dessa yrkesgrupper. Konsumentverkets sedvanliga verksamhetsuppgifter ligger också långt ifrån regleringen för yrkesutövare inom hälso- och sjukvård.

Ett annat alternativ hade kunnat vara att utse Socialstyrelsen som central ingång för alla varningar från andra länder, eftersom en stor andel av varningarna kan tänkas avse Socialstyrelsens ansvars- område. I ljuset av att varningar inte enbart kommer att skickas inom yrken med konsekvenser för patientsäkerheten utan även för sådana yrkesgrupper som undervisar barn (inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet), torde det dock vara ett mindre lämpligt alternativ. Utredningens bedömning är därför att Universitets- och högskolerådet är bäst lämpad att motta dessa varningar, också i ljuset av den centrala roll rådet kommer att ha för tillämpningen av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet samt det upp- arbetade samarbetet med behöriga myndigheter genom bl.a. Rådet för reglerade yrken (se avsnitt 11.8).

Varningsmekanism rörande falska dokument

Skyldigheten enligt artikel 56a.3 att skicka den andra typen av varning, rörande falska intyg, är inte begränsad till ett fåtal yrken, utan gäller alla yrken som har reglerats i Sverige. Därmed är alla behöriga myndigheter berörda av denna varningsskyldighet. Varningar ska endast skickas om en domstol har fastställt att en enskild har använt falska intyg vid en ansökan om att få sina yrkeskvalifikationer erkända. Därmed undantas alla fall av urkunds- förfalskning av svenska utbildningsbevis och intyg från svenska myndigheter, då dessa bevis på yrkeskvalifikationer inte erkänns enligt bestämmelserna i direktivet. Undantagna är även fall då enskilda använt falska intyg från andra länder för att erhålla behörighet till utbildningar i Sverige eller för att få tillgodoräkna sig utländska kurser. Samma förfarande ska gälla för varningar om

20 Prop. 2008/09:187, sid 160.

411

Administrativt samarbete och information

SOU 2014:19

falska dokument som för varningsmekanismen om begränsningar i rätten att utöva yrket. En varning ska alltså skickas inom tre dagar efter att beslut fattats och den enskilde ska informeras om beslutet att skicka en varning.21

Flera steg måste uppfyllas för att det ska föreligga en skyldighet att varna andra länder när någon använt falska intyg. Den enskilde ska ha använt intyg från andra länder för att få sina yrkeskvalifikationer erkända enligt direktivet, den enskilde ska ha anmälts för förfalsk- ningsbrott och slutligen ska den enskilde ha åtalats och fällts i domstol. Det är sålunda inte tillräckligt att en behörig myndighet via IMI erhåller besked om att uppvisade intyg är falska och sedan nekar tillträde till det reglerade yrket.

Med tanke på den ansvarsfördelning22 som utredningen föreslår ska gälla mellan behöriga myndigheter och Universitets- och högskole- rådet, kommer det framför allt vara den sistnämnda myndigheten som upptäcker falska intyg. I sin roll som ENIC-NARIC har Universitets- och högskolerådet en upparbetad rutin för hur falska intyg ska hanteras och det faller sig naturligt att samma rutin används för bedömningar enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Men även behöriga myndigheter kan givetvis komma att upptäcka falska intyg. Eftersom antalet anmälningar till polis- och åklagar- myndighet som initieras av de behöriga myndigheterna torde vara få anser dock utredningen att ansvaret för att skicka denna typ av varningar ska ligga på Universitets- och högskolerådet. Men om en behörig myndighet polisanmäler en enskild för att ha använt falska intyg i samband med ett ärende rörande erkännande av yrkes- kvalifikationer, ska den behöriga myndigheten informera Universitets- och högskolerådet. Det åligger sedan rådet att bygga upp en rutin för att bevaka vilka av rådets och de behöriga myndigheternas polisanmälningar som leder till en fällande dom. Samtliga varningar ska sedan skickas via IMI av Universitets- och högskolerådet.

Universitets- och högskolerådet ska även ansvara för att fungera som brevlåda för samtliga varningar om falska intyg från andra länder. I denna funktion ingår att sprida varningar till de svenska myndigheter som berörs av informationen.

21Se närmare artikel 56a.5–7 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

22Se avsnitt 8.1.

412

SOU 2014:19

Administrativt samarbete och information

Klagomål mot yrkesutövare som tillfälligt tillhandahåller tjänster

Om en tjänstemottagare framför klagomål mot en yrkesutövare som tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige, kräver direktivet att de behöriga myndigheterna utbyter de uppgifter som behövs för att klagomålet ska kunna utredas på ett korrekt sätt. Vidare anges att tjänstemottagaren ska informeras om resultatet av klagomålet. Denna bestämmelse, som hör samman med möjligheterna för svenska myndigheter att utöva tillsyn över tillfälliga tjänsteutövare (se avsnitt 8.4), bör genomföras genom en särskild bestämmelse i den nya förordningen.

9.3Informationssystemet för den inre marknaden (IMI)

Utredningens förslag: Kommerskollegium ska bemyndigas att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs om informations- utbyte via IMI.

Utredningens bedömning: De myndigheter som enligt den nya förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer eller enligt sektorsförfattning ansvarar för sådana uppgifter som ska kom- municeras med andra medlemsstater eller kommissionen inom ramen för IMI, bör i samråd med Kommerskollegium utse användare med behörighet att skicka och besvara frågor eller varningar. Detsamma gäller Advokatsamfundet.

En behörig myndighet som erhåller en förfrågan via IMI som inte faller inom dess ansvarsområde bör vidarebefordra frågan till rätt behörig myndighet, eller till Universitets- och högskole- rådet om förfrågan rör ett yrke som inte reglerats i Sverige.

Kommerskollegium bör så långt möjligt bistå svenska myndigheter som inte erhåller svar från övriga länder.

413

Administrativt samarbete och information

SOU 2014:19

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

IMI ska enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet användas för utbyte av information i enlighet med ett flertal olika funktioner; för det europeiska yrkeskortet,23 för anmälnings- förfarandet avseende examenstitlar och utbildningar för vilka direktivet fastställer minimikrav,24 för att utbyta information om handlingar och formföreskrifter,25 för det generella administrativa samarbetet mellan behöriga myndigheter26 och för varnings- mekanismen.27 Att dessa artiklar omfattas framgår även av IMI- förordningens bilaga 2. Vilka myndigheter som ansvarar för respektive funktion framgår av avsnitt 8.1, 9.2 och 11.1.

Gällande rätt

Det följer av IMI-förordningen (se avsnitt 2.2) att medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter samt ange för vilka områden av den inre marknaden dessa är behöriga.28 I rollen som svensk IMI- samordnare29 åligger det Kommerskollegium att registrera de myndigheter som utsetts i IMI-systemet.

Kollegiet har även till uppgift att utbilda och stödja de svenska myndigheter som använder IMI. I denna uppgift ingår att övervaka systemet så att svenska myndigheter svarar på de förfrågningar som kommer in från andra länder.30 I dag är totalt tolv svenska behöriga myndigheter registrerade i IMI-modulen för yrkeskvalifikations- direktivet.31

23Artikel 4a–e i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

24Artikel 21a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

25Artikel 50 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

26Artikel 56.1–3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

27Artikel 56a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

28Artikel 9.2 i IMI-förordningen.

299 § 6 förordningen med instruktion för Kommerskollegium.

30Artikel 6.e–d i IMI-förordningen.

31Advokatsamfundet, Bolagsverket, Elsäkerhetsverket, Fastighetsmäklarinspektionen, Universitets- och högskolerådet, Jordbruksverket, Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Stockholms län, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Skolverket, Socialstyrelsen och Transportstyrelsen.

414

SOU 2014:19

Administrativt samarbete och information

Överväganden

För att IMI ska fungera krävs det att de myndigheter som ska använda systemet utser IMI-användare för alla de funktioner som de ansvarar för. Enligt utredningen bör därför de aktörer som ska använda IMI i samråd med Kommerskollegium utse och registrera åtminstone en, men helst flera IMI-användare.

Enligt den direkt tillämpliga IMI-förordningen ansvarar Sverige redan för att tillse att det administrativa samarbetet fungerar för de unionsrättsakter som omfattas av förordningen. I detta ansvar ligger att utse IMI-användare. I förordningen om tjänster på den inre marknaden åläggs de behöriga myndigheterna att utse IMI-användare. En motsvarande reglering i förordningen om erkännande av yrkes- kvalifikationer behövs enligt utredningens uppfattning inte. Kommerskollegium har i förordningen om tjänster på den inre marknaden bemyndigats att meddela föreskrifter om informations- utbyte i IMI. För att det inte ska råda något tvivel om att denna normgivningsmakt även täcker sådant informationsutbyte i IMI som sker som en följd av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, bör bemyndigandet upprepas i den nya förordningen om erkännande av yrkes-kvalifikationer. Om kollegiet anser att det finns behov av att närmare reglera IMI-användarnas skyldigheter kan således detta ske genom myndighetsföreskrifter.

Sverige har enligt IMI-förordningen en skyldighet att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att systemet tillämpas effektivt av IMI-aktörerna.32 De myndigheter som ska använda IMI bör därför så snart som möjligt vidarebefordra en förfrågan eller varning som inte faller inom dess ansvarsområde till rätt myndighet eller, om förfrågan rör ett yrke som inte reglerats i Sverige, till Universitets- och högskolerådet. I samma syfte bör Kommers- kollegium bistå behöriga myndigheter från ett annat land inom EES och Schweiz att hitta rätt myndighet i Sverige.

Kommerskollegium bör även bistå svenska myndigheter som inte erhåller svar från behöriga myndigheter i andra länder. Kommers- kollegium bör exempelvis kunna ta kontakt med den nationella IMI- samordnaren i det land som inte svarar inom rimlig tid och om inte detta hjälper kan kollegiet informera kommissionen. Detta är speciellt viktigt då de tidsgränser som det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet uppställer i vissa fall förutsätter att svenska behöriga myndigheter får svar så snabbt som möjligt.

32 Artikel 28 i IMI-förordningen.

415

Administrativt samarbete och information

SOU 2014:19

I de fall ursprungslandets myndighet inte förser den svenska myndigheten med information som är nödvändig för att kunna erkänna de kvalifikationer som åberopas av den sökande, bör den sökande ges möjlighet att själv ta fram informationen. Skulle det vara så att den sökande inte kan få fram all nödvändig information och att denna, trots påtryckningar från Kommerskollegium, inte erhålls från de behöriga myndigheterna i ursprungslandet torde den svenska myndigheten vara tvungen att fatta beslut baserat på den information man faktiskt erhållit.

9.4Kontaktpunkten för tjänster

Utredningens förslag: Tillväxtverket ska ansvara för att informa- tionen på kontaktpunkten för tjänster uppfyller det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets krav. För att Tillväxtverket ska kunna fullgöra denna uppgift ska behöriga myndigheter förse verket med nödvändig information och vid behov uppdatera denna. Ansvaret för att förse Tillväxtverket med information om reglerade utbildningar, samt att hålla denna information uppdaterad, ska läggas på Statens skolverk avseende gymnasieskolan, på Univer- sitets- och högskolerådet avseende högskoleutbildning och på Myndigheten för yrkeshögskolan avseende yrkeshögskolan.

Yrkesutövarna ska via kontaktpunkten för tjänster ha möjlig- het att kommunicera elektroniskt med behöriga myndigheter och i övrigt vidta de åtgärder som krävs enligt den nya lagen och förordningen. Den information som tillförs kontaktpunkten som en följd av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska så långt som möjligt även finnas tillgänglig på engelska. Kommerskollegiums samordningsroll avseende kontaktpunkten ska omfatta även de delar som tillkommer med anledning av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

Utredningens bedömning: Advokatsamfundets stadgar bör justeras så att det framgår att samfundet ska förse Tillväxtverket med nödvändig information rörande advokatyrket. Samfundet bör även förse Tillväxtverket med sådant underlag som krävs för att skapa elektroniska ansökningsformulär för inträde i samfundet.

416

SOU 2014:19

Administrativt samarbete och information

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

De gemensamma elektroniska kontaktpunkter som skapades genom tjänstedirektivet ska enligt artikel 57 utnyttjas även för att informera om reglerade yrken och reglerade utbildningar. I artikel 57a föreskrivs att samtliga krav, förfaranden och formaliteter som krävs för att få rätt att utöva ett reglerat yrke ska – utom genomförandet av lämplighets- provet eller anpassningsperioden – kunna slutföras enkelt, på avstånd och elektronisk väg via den gemensamma kontaktpunkten eller de relevanta behöriga myndigheterna. Det hindrar inte de behöriga myndigheterna från att begära bestyrkta kopior i ett senare skede, om det finns skälig grund för tvivel och är absolut nödvändigt. Se vidare avsnitt 4.13.3.

Gällande rätt

I det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet fanns av naturliga skäl ingen skyldighet att använda kontaktpunkten för tjänster för att informera om yrkeskvalifikationsdirektivet, reglerade yrken eller reglerade utbildningar.33 Istället hade yrkeskvalifikations- direktivets kontaktpunkter till uppgift att ge medborgarna och kontaktpunkter i andra länder information om erkännandet av yrkeskvalifikationer och information om nationell lagstiftning som reglerar yrken och utövandet av dessa.34

Ansvaret för den svenska kontaktpunkten för tjänster delas mellan en rad olika myndigheter. Tillväxtverket ansvarar för driften av kontaktpunkten, för att kontaktpunkten innehåller den information som tjänstedirektivet kräver samt för att ta fram nödvändiga tekniska lösningar för att uppfylla krav om exempelvis elektroniska ansök- ningar.35 Konsumentverket och Kommerskollegium ansvarar för att ge ytterligare information till konsumenter respektive näringsidkare.36 Kommerskollegium tillhandahåller en servicefunktion vid den gemen- samma kontaktpunkten som ska bistå tjänsteleverantörer och tjänste- mottagare med upplysningar om hur krav enligt tjänstedirektivet tolkas eller tillämpas.37 Kommerskollegium har även ansvar för att

33Kontaktpunkten för tjänster existerade inte när det ursprungliga direktivet trädde i kraft.

34Artikel 57 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

355 och 7 §§ förordningen om tjänster på den inre marknaden.

369 § förordningen om tjänster på den inre marknaden.

378 § förordningen om tjänster på den inre marknaden.

417

Administrativt samarbete och information

SOU 2014:19

samordna berörda myndigheters funktioner inom den gemensamma kontaktpunkten.38 Behöriga myndigheter ska lämna den information till Tillväxtverket som verket behöver för att uppfylla tjänste- direktivets krav på information.39 Den behöriga myndighet som lämnar information ansvarar för att informationen är korrekt och uppdaterad.40 Informationen ska i lämplig utsträckning också vara tillgänglig på engelska.41

Överväganden

Fördelning av ansvar

Vid genomförandet av tjänstedirektivet beslutades att Sverige skulle inrätta en kontaktpunkt samt att denna skulle integreras i den befintliga webbportalen verksamt.se. Utredningen kan konstatera att målgruppen för verksamt.se är företag. När den infrastruktur som byggdes upp och anpassades efter kraven i tjänstedirektivet nu ska utnyttjas för en unionsrättsakt med en bredare typ av målgrupp, kommer den svenska kontaktpunkten automatiskt att få en målgrupp som inte överensstämmer med den som gäller för övriga delar av verksamt.se. Den information och de förfaranden som ska läggas in i kontaktpunkten med anledning av det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet har egenföretagare, enskilda yrkesutövare och myndigheter i andra länder som målgrupp. Ur ett användarperspektiv kan detta få till följd att privatpersoner kan känna sig osäkra på om de hamnat rätt och ur ett informationsperspektiv kan det försvåra marknadsföringen av verksamt.se som en företagarportal.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet hänvisar till den kontaktpunkt som redan har inrättats genom tjänstedirektivet. Till denna kontaktpunkt ska ytterligare information tillföras. Utredningen har varken mandat eller resurser att med anledning av detta föreslå några genomgripande förändringar i det sätt på vilket Sverige valt att organisera och fördela ansvaret för kontaktpunkten för tjänster. Det följande resonemanget utgår därför från den i dag rådande situationen. Ansvaret för den information och de funk- tioner som nu ska läggas till på kontaktpunkten för tjänster för-

389 § 4 förordningen (2012:990) med instruktion för Kommerskollegium.

39Skyldigheten åligger statliga eller kommunala myndigheter eller andra organ som har till uppgift att pröva frågor om tillträde till och utövande av tjänsteverksamhet eller kontrollera sådan verksamhet.

406 § förordningen om tjänster på den inre marknaden.

415 § ibid.

418

SOU 2014:19

Administrativt samarbete och information

delas därmed i enlighet med den ordning som gäller för tjänste- direktivet.

Tillväxtverket bör sålunda ansvara för att den information som enligt artikel 57 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet görs tillgänglig på kontaktpunkten är fullständig. Detta bör framgå av den nya förordningen, liksom skyldigheten för övriga myndig- heter att till Tillväxtverket lämna den information som verket behöver för att kunna fullgöra sin uppgift.

För att Tillväxtverket ska kunna fullgöra denna skyldighet måste följande myndigheter förse Tillväxtverket med följande uppgifter och vid behov uppdatera informationen:

-Behöriga myndigheter ska förse Tillväxtverket med uppgifter om sina respektive yrken, länkar till mer information samt kontaktuppgifter.

-Behöriga myndigheter som utnyttjar möjligheten att kräva förhandsunderrättelse vid tillfälligt tillhandahållande – dvs. Socialstyrelsen och Länsstyrelsen i Stockholms län42 - ska förse Tillväxtverket med uppgifter om eventuella avgifter och vilka dokument som måste lämnas in i samband med förhands- underrättelsen.

-Behöriga myndigheter som utnyttjar möjligheten att kontrollera yrkeskvalifikationerna innan tjänsterna får tillhandahållas för första gången – dvs. Socialstyrelsen och Länsstyrelsen i Stockholms län43

– ska förse Tillväxtverket med uppgift om detta.

-Behöriga myndigheter ska förse Tillväxtverket med uppgifter om eventuella avgifter och vilka dokument som krävs för en komplett ansökan för att utöva yrket stadigvarande.

-I den mån Socialstyrelsen utarbetar föreskrifter om språkkrav för hälso- och sjukvårdsyrken44 ska Socialstyrelsen förse Till- växtverket med uppgift om detta samt vilka eventuella avgifter och dokument som krävs i anslutning till detta krav.

-Myndigheter som är behöriga att utfärda yrkeskort45 ska förse Tillväxtverket med uppgift om kortets funktion, inklusive alla relaterade avgifter som yrkesutövarna ska betala.

42Se närmare avsnitt 8.4.

43Se närmare avsnitt 8.4.

44Se närmare avsnitt 8.3.2.

45Se närmare avsnitt 8.6.

419

Administrativt samarbete och information

SOU 2014:19

-Universitets- och högskolerådet ska förse Tillväxtverket med en förteckning över samtliga reglerade högskoleutbildningar.

-Skolverket ska förse Tillväxtverket med en förteckning över samtliga reglerade utbildningar inom gymnasieskolan.

-Myndigheten för yrkeshögskolan ska förse Tillväxtverket med en förteckning över samtliga reglerade utbildningar inom yrkes- högskolan.

Den information som avses är inte särskilt omfattande, med ett undantag. När det gäller reglerade utbildningar inom yrkeshög- skolan finns det totalt cirka 600 utbildningar och Myndigheten för yrkeshögskolan har redan skapat en sökbar databas46 med information om alla utbildningar. Enligt det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet krävs det att kontaktpunkten ska innehålla en förteckning över samtliga reglerade utbildningar. För ett korrekt genomförande måste därför de ansvariga myndigheterna fastställa vilka utbildningar som är reglerade enligt definitionen i direktivet och förse Tillväxverket med information om detta. Enligt utred- ningen utesluter inte detta att den databas som Myndigheten för yrkeshögskolan har skapat blir tillgänglig på kontaktpunkten genom att informationen speglas där.

Enligt direktivet är det inte bara reglerade utbildningar som ska listas på kontaktpunkten, även yrkesutbildningar med särskilt upplägg ska framgå. Enligt direktivet47 är det flera förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en sådan utbildning ska föreligga. En yrkesutbildning med särskilt upplägg är en utbildning som trots att den inte är eftergymnasial leder till en motsvarande utbildningsnivå och en jämförbar nivå av yrkesskicklighet som en eftergymnasial utbildning. Denna utbildning ska dessutom vara kopplad till ett yrke som reglerats. I bilaga II i det moderniserade yrkeskvalifika- tionsdirektivet listas en rad sådana utbildningar för ett flertal länder. Bilaga II innehåller emellertid inte några svenska utbild- ningar. Enligt vad utredningen känner till finns det inte heller några svenska utbildningar som uppfyller dessa kriterier. Det saknas därför skäl att nämna yrkesutbildningar med särskilt upplägg i samband med den information som ska återfinns på kontakt- punkten.

46www.yrkeshogskolan.se

47Se artikel 11 c i–ii i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

420

SOU 2014:19

Administrativt samarbete och information

Skyldigheten i direktivet att tillhandahålla elektronisk information genom den gemensamma kontaktpunkten gäller även avseende advokatyrket. Advokatsamfundets stadgar bör därför justeras så att det framgår att samfundet till Tillväxtverket ska lämna den informa- tion som behövs för att Tillväxtverket ska kunna fullgöra sin skyldig- het enligt direktivet.

Utredningen anser att den samordningsroll som Kommers- kollegium i dag fullgör för kontaktpunkten för tjänster bör utvidgas till att även omfatta yrkeskvalifikationsdirektivet. Med så många inblandade myndigheter finns det all anledning att formellt utse en myndighet som samordnar arbetet. Alternativet, att dela upp samord- ningsansvaret och utse en samordnare för de delar av kontaktpunkten som rör tjänstedirektivet och en samordnare för de delar som rör yrkeskvalifikationsdirektivet, skulle enligt utredningen inte bli effektivt. Kollegiet bör i stället utvidga den samordningsgrupp man har knutit till sig så att denna framöver består av Tillväxtverket, Konsumentverket och Universitets- och högskolerådet. Därutöver kan kollegiet använda Rådet för reglerade yrken, se avsnitt 11.8, för att diskutera övergripande frågor med behöriga myndigheter. Däremot, när det gäller Kommerskollegiums roll som servicecenter med uppgift att bistå tjänsteleverantörer och tjänstemottagare med upplysningar om hur krav enligt tjänstedirektivet ska tolkas eller tillämpas, finns det anledning att även fortsättningsvis låta denna uppgift begränsas till tjänstedirektivet. Att besvara motsvarande frågor kopplade till yrkes- kvalifikationsdirektivet ligger inom de uppgifter som ska fullgöras av Universitets- och högskolerådet i dess roll som rådgivningscentrum, se avsnitt 8.1.

Elektroniska förfaranden

Den reglering som tillkommit genom ändringsdirektivet, dvs. möjligheten att elektroniskt fullgöra de formaliteter som kan krävas, har inspirerats av motsvarande reglering i tjänstedirektivet. En skillnad jämfört med kravet i tjänstedirektivet är möjligheten att välja om de elektroniska funktionerna ska finnas på kontakt- punkten eller hos de behöriga myndigheterna.48 Utredningen före- slår att även ansökningar och formaliteter med koppling till det

48 Jfr artikel 8 i tjänstedirektivet, där det anges att alla förfaranden och formaliteter för att få tillträde till och utöva en tjänsteverksamhet ska kunna fullgöras via kontaktpunkten.

421

Administrativt samarbete och information

SOU 2014:19

moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska kunna utföras via kontaktpunkten. Skälen till detta är följande.

Tillväxtverket har redan genom arbetet med ansökningar enligt tjänstedirektivet skapat en elektronisk förmedlingsfunktion som kan användas även för ansökningar enligt det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet. Av kostnadsskäl är det därför motiverat att, trots direktivets valmöjlighet, göra det obligatoriskt för behöriga myndigheter att förse Tillväxtverket med sådant underlag som krävs för att skapa elektroniska ansökningsformulär för respektive yrke. Detta förslag innebär inte att de behöriga myndigheter som redan i dag tar emot elektroniska ansökningar på sina webbplatser måste upphöra med detta, utan ansökningar kan i förekommande fall göras såväl via den egna webbplatsen som via kontaktpunkten. För flera yrken, vars reglering inte har anpassats till yrkeskvalifikations- direktivet krav, men som av utredningen har bedömts utgöra reglerade yrken (se avsnitt 7.3), saknas i dag tillstånds- och ansöknings- förfaranden helt och hållet. För de behöriga myndigheter som ansvarar för dessa yrken kommer anpassningen till yrkes- kvalifikationsdirektivet att underlättas om handlingar avseende utländska yrkeskvalifikationer kan skickas in via kontaktpunkten. Ytterligare skäl som talar för denna lösning är att det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ställer krav med avseende på vilka typer av elektroniska signaturer medlemsstaterna ska godta.49 Det innebär att de behöriga myndigheterna inte kan kräva att en ansökan signeras med ett svenskt bankID, utan även måste godta andra elektroniska signaturer. Genom att Tillväxtverket ansvarar för den elektroniska hanteringen behöver de behöriga myndigheter, som anser att det för en komplett ansökan krävs kvalificerade elektroniska signaturer, inte var för sig anpassa sina tekniska lösningar eller hålla sig uppdaterade om vilka ytterligare typer av elektroniska signaturer som kan tillkomma. Samma resonemang är giltigt avseende kravet på att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga tekniska åtgärder som krävs för att uppfylla minimikrav avseende dokument som har signerats av myndigheter i ursprungslandet. Tillväxtverket ska således åläggas att anpassa den elektroniska förmedlingsfunktion som har skapats för elektronisk hantering av ansökningar och formaliteter för tjänste- tillhandahållare, så att denna även kan användas för formaliteter kopplade till det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Enligt vad utredningen erfar har dock EU:s arbete med att få fram

49 Artikel 57a.3 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

422

SOU 2014:19

Administrativt samarbete och information

gemensamma krav för elektroniska signaturer som kan användas över gränserna ännu inte resulterat i en fungerande lösning. I praktiken innebär det att det i dagsläget inte går att uppfylla vare sig tjänste- direktivets eller det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets krav i detta hänseende. Enligt utredningen bör därför Tillväxtverket följa det arbete som pågår inom EU i denna fråga och, så snart en lösning har nåtts, anpassa kontaktpunkten för tjänster.

Samtliga behöriga myndigheter ska vara anslutna till den elektroniska förmedlingsfunktionen. Precis som för ansökningar kopplade till tjänstedirektivet gäller att Tillväxtverkets befattning med handlingar skickade för befordran genom den elektroniska förmedlingsfunktionen är begränsad till enbart vad som är nöd- vändigt för att kunna vidareförmedla handlingarna.50 Det är respektive behörig myndighet som ansvarar för handläggningen av ärenden som initieras via den elektroniska förmedlingsfunktionen.

Enligt utredningens mening bör även sådana ansökningar om inträde i Advokatsamfundet som grundar sig på utländska yrkes- kvalifikationer kunna lämnas in via den gemensamma kontakt- punkten. Samfundet bör därför förse Tillväxtverket med sådant underlag som krävs för att skapa elektroniska ansökningsformulär.

Den information och de förfaranden som enligt det moder- niserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska läggas till på kontakt- punkten är först och främst till för att underlätta för yrkes- verksamma som erhållit sina kvalifikationer i andra länder samt för behöriga myndigheter i övriga länder. I dag är hela verksamt.se, där kontaktpunkten utgör en del, tillgänglig på engelska. För att uppnå syftet med direktivets krav såväl som för att den tillkommande information ska utgöra en integrerad del av webbplatsens båda språkversioner, anser utredningen att den information som föran- leds av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet så långt som möjligt ska finnas på både svenska och engelska.

50 Se vidare Ds 2008:75 Genomförande av tjänstedirektivet, s. 121 ff.

423

10Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

10.1Samordning av minimikraven för vissa utbildningar

Utredningens förslag: För de utbildningar vars minimikrav samordnas genom direktivet ska det framgå av bilagorna till högskoleförordningen respektive förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet att utbildningsanordnarna är skyldiga att utforma sina utbildningar så att dessa uppfyller det modernise- rade yrkeskvalifikationsdirektivets krav.

Utredningens bedömning: För att underlätta för utbildnings- anordnarna att fullgöra denna skyldighet bör Universitets- och högskolerådet, för respektive utbildning, sammanställa de krav som följer av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Rådet bör också bevaka när det genom delegerade akter uppdateras vad som ska krävas av kunskaper och färdigheter för respektive utbildning samt uppmärksamma utbildningsanordnarna på detta.

Specialistläkares möjlighet att tillgodoräkna sig tidigare utbildning vid ansökan om en andra specialisering bör framgå av Socialstyrelsens föreskrifter.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

Förenklat kan man säga att det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet ställer tre olika typer av krav på de utbildningar som samordnas. För de flesta utbildningarna ställs krav avseende tillträdet till utbildningarna. Därutöver ställs krav på utbildningarnas omfattning

425

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

SOU 2014:19

i tid. Slutligen ställs krav rörande utbildningarnas upplägg och innehåll. Se vidare avsnitt 4.11.

Gällande rätt

För behörighet till samtliga kurser på universitet och högskolor krävs enligt högskoleförordningen allmän behörighet.1 För behörighet till barnmorskeutbildningen2 krävs sjuksköterskeexamen, medan det för specialiseringstjänstgöring som läkare3 eller tandläkare4 krävs fullgjord examen till sjuksköterska, läkare respektive tandläkare.

Utbildningars omfattning fastställs i examensordningen, som utgör en bilaga till högskoleförordningen, avseende utbildningarna till läkare, sjuksköterska, barnmorska, apotekare, tandläkare och arkitekt. I bilagan till förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet finns examensordningen avseende veterinärutbildningen. Omfattningen av specialiseringstjänstgöringen för tandläkare och läkare fastställs i patientsäkerhetsförordningen.

Utbildningarnas omfattning och mål är reglerade i examensbe- skrivningarna för respektive utbildning. För varje yrkesexamen finns det en examensbeskrivning som anger målet med utbild- ningen och på en övergripande nivå anger vilken kunskap och för- ståelse, färdigheter och förmåga, värderingsförmåga och förhåll- ningssätt studenten ska ha uppnått vid examen. På basis av denna ram fastställer sedan de enskilda universiteten och högskolorna var för sig utbildningens upplägg och innehåll. Därutöver framgår det av högskoleförordningen att det ska finnas kurs- och utbildnings- planer för varje kurs och utbildningsprogram och vad som ska anges i dessa planer. Innehåll och upplägg avseende specialiserings- tjänstgöringar fastställs i Socialstyrelsens föreskrifter.5

17 kap. högskoleförordningen.

2Bilaga 2 till högskoleförordningen.

34 kap. 1 § patientsäkerhetsförordningen.

44 kap. 2 § patientsäkerhetsförordningen.

5Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:17) om läkarnas speciali- seringstjänstgöring samt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1993:4); Tandläkarnas specialiseringstjänstgöring.

426

SOU 2014:19

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

Överväganden

Behörighet för tillträde till utbildningar

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet föreskriver med ett undantag att behörig till respektive samordnad utbildning är den som är att anse som behörig i enlighet med nationell rätt. Detta allmänna behörighetskrav gäller dock inte för utbildningen till sjuksköterska. För denna utbildning ska det enligt direktivet krävas minst tolv års allmän skolutbildning, styrkt genom examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis utfärdat av de behöriga myndigheterna eller organen i en medlemsstat eller genom intyg på godkänt inträdesprov som ger behörighet till universitet eller hög- skolor med en erkänd likvärdig nivå.

Enligt definitionen av grundläggande behörighet6 i högskoleför- ordningen, som är densamma oavsett vilken utbildning den enskilde önskar gå, finns det inget absolut krav på tolv års skolgång. Grundläggande behörighet har även personer som är behöriga för högre utbildning i de övriga nordiska länderna samt personer som av utbildningsanordnaren bedöms inneha reell kompetens. Utredningen har inte haft möjlighet att undersöka vad som krävs för behörighet i de övriga nordiska länderna och kan därför inte utesluta att personer som är behöriga i dessa länder i vissa fall inte studerat tolv år. Utredningen har inte heller analyserat hur vanligt det är att studerande blir antagna till sjuksköterskeutbildning med hänvisning till sin reella kompetens.

Oavsett hur det ser ut i praktiken finns det anledning att överväga om möjligheten att få behörighet till sjuksköterskeutbildningen via reell kompetens är i överensstämmelse med direktivet. Till att börja med står det klart att det vid en bokstavstolkning av direktivet framgår att det antingen ska krävas bevis för tolv års skolgång eller ett godkänt inträdesprov. Utredningen anser dock att man måste väga in kravets syfte. Genom att i direktivet kräva tolv års skolutbildning säkerställs att det för behörighet till sjuksköterskeutbildningen krävs en viss nivå på de förkunskaper studenterna ska ha inhämtat innan de påbörjar sjuksköterskeutbildningen. I förlängningen syftar därför kravet till att säkerställa att utexaminerade sjuksköterskor har en tillräckligt hög kvalifikationsnivå. När en utbildningsanordnare bedömer om en sökande som saknar formell behörighet ska antas med hänvisning till

6 7 kap. 5 § högskoleförordningen.

427

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

SOU 2014:19

sin reella kompetens handlar det om att avgöra om den sökande har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Det vill säga, nivån på kunskapskravet är inte lägre vid antagning med hänvisning till reell kompetens, däremot kan nivån ha uppnåtts på andra sätt än genom formell utbildning. Kravet på tolv års skolgång är inte heller absolut eftersom direktivet även godtar antagningsprov. Enligt utredningen talar detta för att möjligheten att bli antagen till sjuksköterske- utbildningen med hänvisning till reell kompetens får anses vara i överensstämmelse med direktivet.

Inte heller för övriga utbildningar som regleras av direktivet krävs en anpassning av behörighetskraven.

Krav på utbildningarnas omfattning

När det gäller utbildningarnas omfattning, dvs. hur många hög- skolepoäng, timmar eller år utbildningarna omfattar, anser utred- ningen att de svenska kraven uppfyller direktivets krav. Någon anpassning i detta avseende är sålunda inte nödvändig.

Krav på utbildningarnas upplägg och innehåll

Examensbeskrivningarna för respektive utbildning och Social- styrelsens föreskrifter om specialiseringstjänstgöringarna anger målet med utbildningen på en övergripande nivå. De utbildningar för vilka direktivet samordnar kraven är reglerade på samma sätt som övriga utbildningar i examensordningarna och yrkekvalifika- tionsdirektivets samtliga krav på dessa utbildningar framgår inte. Av detta kan man dra slutsatsen att i den mån det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet krävt ändringar i de svenska utbild- ningarna har ansvaret för dessa anpassningar till stor del vilat på de enskilda universiteten och högskolorna.7

Utredningen har inte haft möjlighet att analysera i vilken utsträckning universiteten och högskolorna har svarat upp mot detta ansvar. Vid en tidigare analys av utbildningarna till sjuksköterska och barnmorska konstaterades att utbildningarna i de flesta, men inte i alla, fall motsvarade de dåvarande direktivens krav.8 Utredningen känner

7Se även prop. 2008/09:175 Gränslös kunskap – högskolan i globaliseringens tid, s. 83.

8Högskolornas tillämpning av EG-direktiv i sjuksköterskeutbildningen och barnmorske- utbildningen, Högskoleverkets rapportserie 2000:16 R.

428

SOU 2014:19

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

inte till att det efter denna analys, som genomfördes år 2000, har förekommit någon kontroll för att verifiera att de svenska utbild- ningarna följer direktivets krav. Universitetskanslersämbetet granskar sedan 1 januari 2013 kvaliteten på högskoleutbildningarna i Sverige.

Grunden för det automatiska erkännandet ligger i att medlems- länderna kan lita på att utbildningarna i de olika länderna leder till samma minimikrav när det gäller kompetens och färdigheter. Mot bakgrund av att ett korrekt införlivande av direktivet i dag är beroende av att ett stort antal utbildningsanordnare på eget initiativ tolkar och anpassar sina utbildningar efter direktivets krav anser utredningen att bestämmelserna i direktivet behöver tydliggöras i respektive examens- beskrivning i högskoleförordningen. Dessutom saknas kunskap om i vilken omfattning en anpassning gjorts i praktiken. Det bör framgå av examensbeskrivningarna för dessa utbildningar att direktivet före- skriver att yrkesutövare under utbildningen ska ha förvärvat vissa kunskaper och färdigheter, vilket ställer krav på hur dessa utbildningar utformas. Ett ytterligare skäl som talar för att nöja sig med en hänvisning till relevanta delar av direktivet, i stället för att i examens- beskrivningarna återge direktivets krav, är att kommissionen via delegerade akter kan komma att uppdatera de kunskaper och färdig- heter som krävs för respektive utbildning.9 I så fall krävs med föreslagen lösning ingen förordningsändring.

Genom att i respektive examensbeskrivning i bilagorna till hög- skoleförordningen och förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet infoga en hänvisning till det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivets krav finns goda möjligheter för Universitetskanslers- ämbetet att fånga upp denna dimension inom ramen för kvalitets- granskningen.10

För att underlätta för utbildningsanordnarna bör Universitets- och högskolerådet, för respektive utbildning, sammanställa de krav som följer av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Uni- versitets- och högskolerådet bör dessutom bevaka och uppmärk- samma utbildningsanordnarna i de fall kommissionen genom dele- gerade akter uppdaterar de kunskaper och färdigheter som krävs för respektive utbildning.

Det kan noteras att direktivet i vissa fall innehåller tämligen detaljerade krav på utbildningarnas omfattning, t.ex. avseende kli- niska respektive teoretiska delar. Sjuksköterskeutbildningen ska

9Se artikel 21.6 andra stycket i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

102 § lagen om tillstånd att utfärda vissa examina.

429

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

SOU 2014:19

exempelvis omfatta sammanlagt tre års utbildning där den teore- tiska undervisningen ska utgöra minst en tredjedel och den kliniska undervisningen ska utgöra minst hälften av den föreskrivna mini- mitiden för utbildningen, dvs. minst 1,5 år. Inom ramen för myn- dighetens uppdrag kan det för Universitetskanslersämbetet finnas anledning att diskutera med såväl utbildningsanordnare som andra som berörs av regleringen hur detta och liknande krav lämpligen kan säkerställas. Enligt utredningens uppfattning borde det övervä- gas att ge Universitetskanslersämbetet ett särskilt uppdrag att när- mare granska i vad mån de utbildningar som erbjuds i Sverige och vars minimikrav samordnats genom direktivet även lever upp till direktivets krav.

För att bli specialistläkare i allmänmedicin i Sverige krävs fem års utbildning, så i denna del uppfylls direktivets krav med margi- nal. De övriga krav som ställs i direktivet avseende t.ex. yrkesprak- tik har inte återgivits i de författningar som anger gemensamma krav för alla specialistläkarutbildningar i Sverige. Socialstyrelsen har dock tagit fram målbeskrivningar för samtliga specialiseringar som i allmänna råd beskriver exempelvis utbildningsstrukturen för respektive specialisering.11 Den målbeskrivning som tillämpas för specialisering i allmänmedicin synes inte ha anpassats till direktivets krav för särskild allmänläkarutbildning. Bland annat återfinns inte kravet på att den praktiska utbildningen dels ska förmedlas under minst sex månader vid ett godkänt sjukhus med utrustning och avdelningar för allmänmedicin, dels under minst sex månader hos godkänd allmänpraktiserande läkare eller vid godkänd vårdcentral för primärvård.

När det gäller regleringen av utbildningarna till specialistläkare och specialisttandläkare bedömer utredningen att Socialstyrelsens föreskrifter,12 med ett undantag, uppfyller direktivets krav. Enligt artikel 25.3 a i ändringsdirektivet ska en medlemsstat som tillåter att en specialistläkare som ansöker om en andra specialisering får tillgodoräkna sig tidigare kurser, se till att denna s.k. partiella befri- else inte utgör mer än halva minimilängden på specialistläkar- utbildningen i fråga. I de målbeskrivningar som ansluter till Social-

11Läkarnas specialiseringstjänstgöring Föreskrifter och allmänna råd Målbeskrivningar 2008, som går att ladda ner via Socialstyrelsens webbplats, http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2008/2008-126-2.

12Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:17) om läkarnas speciali- seringstjänstgöring samt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1993:4); Tandläkarnas specialiseringstjänstgöring.

430

SOU 2014:19

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

styrelsens föreskrifter om specialiseringstjänstgöring ingår flera delar som är gemensamma för de olika specialiseringarna. Det finns dock ingen författning som ger en läkare som ansöker om en andra specialisering en rätt att tillgodoräkna sig vissa delar av sin tidigare utbildning. I Socialstyrelsens anvisning13 framgår emellertid att det är läkarens verksamhetschef och handläggare som ska bedöma vilka delar som kan tillgodoräknas. Enligt Socialstyrelsen innebär dagens system att en läkare kan få tillgodoräkna sig mer än halva utbild- ningslängden.

Som framgår av avsnitt 6.1.2 är den svenska specialistläkarut- bildningen fem år medan minimilängden på utbildningen för de specialiseringar som listas i punkt 5.1.3 i bilaga V i direktivet varie- rar. Det behöver därför klargöras om den maximala omfattningen av den partiella befrielsen begränsas av minimilängden på den svenska utbildningen eller minimilängden på utbildningen för respektive specialisering enligt direktivet. Enligt utredningen med- för en bokstavstolkning av direktivet att medlemsländerna endast har möjlighet att låta en läkare tillgodoräkna sig den tid som motsvarar hälften av minimitiden för utbildningen enligt direktivet. Utredningen anser dock att det finns starka skäl som talar för att denna bestämmelse ska tolkas motsatsvis. Det vill säga, medlems- länderna måste se till att läkarens utbildningstid uppgår till minst halva den utbildningstid som enligt direktivet gäller för speciali- seringen i fråga. Endast med denna tolkning behandlas medlems- länderna lika och en gemensam miniminivå uppnås. Som exempel kan man ta en specialisering som enligt direktivet kräver minst tre års utbildning. Om direktivet skulle tolkas som att det för denna utbildning endast är tillåtet att ge en partiell befrielse på max 1,5 år, skulle det för ett land som Sverige, som valt att kräva fem års speci- alistutbildning, innebära att en andra specialisering skulle omfatta minst 3,5 år. Det vill säga, minimiomfattningen på utbildningen skulle enligt direktivet vara 0,5 år längre vid en andra specialisering än vid en första specialisering.

I dag framgår möjligheten att få partiell befrielse endast av Soci- alstyrelsens anvisningar. Av direktivet följer att i den mån partiella befrielser medges, ska dessa framgå av medlemsstaternas lagstift- ning. Utredningen bedömer därför att artikel 25.3 a i direktivet kommer att kräva ändringar i Socialstyrelsens föreskrifter så att det

13 Anvisningar till ansökan om specialistkompetens för läkare med legitimation efter 1 juli 2006 (SOSFS 2008:17).

431

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

SOU 2014:19

av dessa framgår hur stor del av en tidigare utbildning en läkare kan tillgodoräkna sig.

Slutligen bör noteras att ett medlemsland som inför förändringar avseende de bevis på formella kvalifikationer inom yrken där minimikraven för utbildningarna samordnats måste anmäla detta till kommissionen, se nedan avsnitt 11.1. Detsamma gäller för förändringar rörande möjligheten till partiell befrielse, se avsnitt 11.4.

10.2Fortbildning

Utredningens förslag: Socialstyrelsen och Jordbruksverket ska bemyndigas att meddela föreskrifter som säkerställer att utövare av yrken som omfattas av automatiskt erkännande utifrån sam- ordnade utbildningskrav uppmuntras att hålla sig uppdaterade om utvecklingen inom yrket.

Skälen för utredningens förslag och bedömning:

Direktivets bestämmelser

Enligt artikel 22 b) i det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet ska medlemsstaterna, genom att uppmuntra fortbildning, säkerställa att yrkesutövare som omfattas av direktivets bestämmel- ser om automatiskt erkännande på grundval av samordnade mini- mikrav för utbildning kan uppdatera sina kunskaper, färdigheter och kompetenser så att yrkesinsatsen bibehålls på säker och effek- tiv nivå och för att hålla sig à jour med utvecklingen inom yrket. Fortbildningsinsatserna för dessa yrkesgrupper bör omfatta tek- niska, vetenskapliga, rättsliga och etiska framsteg inom respektive yrke.14 De åtgärder som vidtas ska enligt samma artikel anmälas till kommissionen senast den 18 januari 2016. Vidare ska medlemslän- dernas samordnare enligt artikel 56.4 d kontinuerligt utbyta information och bästa praxis för att optimera kompetensutveck- lingen.

14 Jfr skäl 15 i ändringsdirektivet.

432

SOU 2014:19

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

Gällande rätt

Uttryckliga krav på att yrkesverksamma kontinuerligt ska uppda- tera sin yrkeskompetens finns redan i författning för vissa av de reglerade yrkena i Sverige, dock inte för de yrken som omfattas av direktivets krav i artikel 22 b). För att få bedriva hälso- och sjuk- vård i Sverige finns övergripande krav på verksamheten såtillvida att det ska finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård skall kunna ges, 2 e § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Därutöver anges i 31 § samma lag att kvaliteten i verk- samheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras. Motsvarande reglering finns i 3 § och 16 § tandvårdslagen (1985:125). I Socialstyrelsens numera upphävda föreskrifter15 preciserades att vårdgivaren för såväl hälso- och sjukvård som tand- vård skulle utarbeta ledningssystem för kvalitet och patientsäker- het, vilka bl.a. skulle innehålla rutiner för personalens kompetens och kompetensutveckling. Någon motsvarande bestämmelse åter- finns emellertid inte i nu gällande föreskrifter.16

Enligt 6 kap. 1 § patientsäkerhetslagen ska hälso- och sjukvårds- personalen utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Motsvarande generella krav på att veteri- närer ska fullgöra sina arbetsuppgifter i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet finns i 2 kap. 3 § lagen om verk- samhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Överväganden

Ur ett patientsäkerhetsperspektiv är det givetvis angeläget att yrkes- utövare fortsätter att uppdatera sina kunskaper även efter examen. Det är också viktigt att de i Sverige verksamma yrkesutövarna har samma förutsättningar att genomföra och dokumentera kontinuerlig fort- bildning som kollegor i andra europeiska länder, dels för att Sverige ska kunna rekrytera och behålla kvalificerad arbetskraft, dels för att enskilda yrkesutövare ska kunna stå sig i konkurrensen på den europeiska marknaden.

15SOSFS 2005:12 Ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården.

16SOSFS 2011:9 Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete. Ett mer allmänt hållet resonemang om behovet av att planera för personalens kompetensutveckling återfinns i Socialstyrelsens handbok för hur dessa föreskrifter (2011:9) bör tillämpas.

433

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

SOU 2014:19

Det framgick redan av det ursprungliga direktivet att fortbild- ning ska syfta till säkra och effektiva yrkesinsatser.17 I det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet tydliggörs att med- lemsstaterna genom att uppmuntra fortbildning ska säkerställa att yrkesutövare som omfattas av det automatiska erkännandet utifrån samordnade utbildningskrav (läkare, sjuksköterskor, tandläkare, veterinärer, barnmorskor, apotekare och arkitekter) kan uppdatera sina kunskaper, färdigheter och kompetenser. Medlemsländerna ska även anmäla de åtgärder som vidtas till kommissionen, se när- mare avsnitt 11.3. Det bör noteras att det är ovidkommande för bedömningen av en yrkesutövares rätt att utöva yrket i vilken utsträckning yrkesutövaren faktiskt har uppdaterat sina kunskaper, färdigheter och kompetenser kontinuerligt efter fullgjord utbild- ning. Det är upp till medlemsländerna att, i enlighet med de specifika förfaranden som gäller i respektive land, säkerställa att det finns förutsättningar att fortbilda sig. En möjlighet skulle därför kunna vara att överlämna till arbetsmarknadens parter att, i enlighet med den svenska modellen, närmare reglera krav på fortbildning i kollektivavtal tillämpliga för respektive yrkesgrupp. Enligt vad utredningen erfar tycks dock befintliga kollektivavtal endast generellt och indirekt reglera fortbildningsfrågor, genom att ange att individuella kompetensutvecklingsplaner ska utarbetas för medarbetarna. Det torde enligt utredningens bedömning inte vara tillräckligt för att uppfylla direktivets krav. Dessutom, för att samtliga yrkesutövare ska omfattas oavsett verksamhetsform, bör det enligt utredningens bedömning meddelas föreskrifter som säkerställer att de berörda yrkesgrupperna kontinuerligt och på ett strukturerat sätt kan tillgodogöra sig nya rön etc. genom kompe- tensutveckling. Dessa föreskrifter bör lämpligen utarbetas i samråd med representanter för arbetsmarknadens parter. Uttryckliga bemyndiganden som ger Socialstyrelsen och Jordbruksverket möjlighet att meddela föreskrifter om fortbildning bör därför infö- ras i patientsäkerhetslagen och -förordningen respektive lagen och förordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Arkitektyrket, som omfattas av direktivets automatiska erkän- nande utifrån samordnade utbildningskrav, är inte reglerat i

17 Enligt tidigare lydelse av artikel 22 b): ”Genom fortbildning ska det, enligt varje medlemsstats specifika förfaranden, säkerställas att de som har avslutat sina studier kan hålla sig à jour med utvecklingen inom yrket i den mån som är nödvändig för att yrkesinsatserna ska bibehållas på säker och effektiv nivå.”

434

SOU 2014:19

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

Sverige. Arkitekternas intresseorganisation Sveriges Arkitekter, som enligt egen uppgift organiserar över 90 % av dem som kan bli medlemmar, har utarbetat ett etiskt program som medlemmarna förbundit sig att följa. Av programmet framgår att arkitekten har ett ansvar för att vidga och fördjupa sina yrkeskunskaper. Allmänna krav på kompetensutveckling i syfte att tillmötesgå företagens behov av kompetens återfinns i kollektivavtal i såväl privat sektor som inom kommunal och statlig sektor.18 Sveriges Arkitekter till- handahåller även ett professionaliseringsprogram som bedöms kunna motsvara det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets krav på teknisk, vetenskaplig, regelmässig och etisk utveckling.19 Enligt utredningens bedömning torde det svårligen kunna krävas en närmare reglering av arkitekternas fortbildning mot bakgrund av att yrket som sådant är oreglerat.

Förutom att medlemsländerna ska anmäla vilka åtgärder som vidtas med anledning av artikel 22 b) (se nedan avsnitt 11.3), är tanken att medlemsländerna kontinuerligt ska utbyta information och bästa praxis för kompetensutveckling. Den nationella samord- naren ska enligt artikel 56.4 d delta i dessa diskussioner på EU-nivå. Som framgår av avsnitt 8.1 ovan föreslår utredningen att Universi- tets- och högskolerådet utses till nationell samordnare. Givet att svenska professionsförbund i dag tar ett stort ansvar för yrkesut- övarnas fortbildning är det angeläget att Universitets- och hög- skolerådet etablerar ett nära samarbete med förbunden i de frågor och den utsträckning som behövs för att kunna fullgöra denna uppgift. Rådet för reglerade yrken, se nedan avsnitt 11.8, skulle kunna utgöra en lämplig plattform för samverkan.

10.3Yrkeskvalifikationer som förvärvats i Sverige

Utredningens förslag: Universitets- och högskolerådet ska på begäran av yrkesutövare utbildade i Sverige utfärda de intyg som krävs för att yrkesutövarens examens- eller utbildningsbevis formellt ska godtas enligt yrkeskvalifikationsdirektivet i en annan stat. Sådana intyg ska utfärdas av Universitets- och hög- skolerådet oavsett om yrkesutövarens utbildning avser gymna-

18http://www.arkitekt.se/s10408/f16629

19http://www.arkitekt.se/professionalisering

435

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

SOU 2014:19

sieskolan, yrkeshögskolan eller universitet och högskolor, och oavsett om utbildningen är reglerad eller inte. Denna skyldighet ska framgå av förordningen. Myndigheten för yrkeshögskolans uppgift i detta hänseende ska därför upphöra.

Handelskammarförordningen ska ändras så att handelskam- maren kan utfärda intyg om yrkeserfarenhet i Sverige, under förutsättning att intyget krävs i anslutning till yrkeskvalifika- tionsdirektivet.

Utredningens bedömning: Universitets- och högskolerådet bör i sin roll som rådgivningscentrum informera om att yrkes- utövare kan vända sig till auktoriserade handelskammare för att erhålla intyg om yrkeserfarenhet.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

Det framgår av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet att enskilda kan avkrävas diverse intyg utfärdade av behörig myndighet för att kunna få sina kvalifikationer bedömda i annat land och i förlängningen rätt att utöva verksamhet, se t.ex. artikel 13. Ett intyg över att en yrkesutövare är fullt kvalificerad i ursprungslandet kan t.ex. krävas för att kunna bedöma i vad mån partiellt tillträde enligt artikel 4 f kan bli aktuellt, se ovan avsnitt 8.5.1.1. Yrkes- utövare som är verksamma inom ett yrke som inte är reglerat i ursprungsstaten ska kunna visa att hon eller han har den yrkeserfa- renhet som krävs, se artikel 5.1 b samt artikel 13.2. Detsamma gäller för de yrken som omfattas av artikel 16. Att ett mottagande land kan kräva att vissa intyg ska vara utfärdade en behörig myn- dighet eller behörigt organ framgår av artikel 50.1 samt bilaga VII.

Gällande rätt

I dag är det endast Myndigheten för yrkeshögskolan som har ett formellt uppdrag20 att förse studerande i den svenska yrkeshögsko- lan med intyg. Även Universitets- och högskolerådet har, utan

20 8 § förordningen med instruktion för Myndigheten för yrkeshögskolan.

436

SOU 2014:19

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

uttalat uppdrag men i sin roll som kontaktpunkt för direktivet, utfärdat intyg om examen från universitet och högskolor.

Enligt 6 § i handelskammarförordningen (1990:733) får auktori- serade handelskammare som Kommerskollegium efter samråd med Tullverket utsett utfärda de intyg om faktiskt utövande av verksamhet som krävs för att som egenföretagare eller anställd utöva sådan verksamhet som avses i bilaga IV i yrkeskvalifikations-direktivet. Ett sådant uppdrag får endast meddelas en handelskammare som har tillräckliga personella och andra resurser för verksamhet med det särskilda slag av dokument som det är fråga om. Enligt Kommerskollegiums föreskrifter (KFS 1991:10) om auktoriserad handelskammares verksamhet med vissa dokument för handels- ändamål ska handelskammare som meddelats sådant uppdrag underrätta Kommerskollegium och Tullverket om vilka personer som utses som ansvariga för verksamheten liksom om de personer som har rätt att företräda handelskammaren vid utfärdandet av de dokument verksamheten omfattar.

Överväganden

Utbildningsintyg

Utredningen anser att det finns anledning att så långt som möjligt underlätta för personer utbildade i Sverige att kunna dra nytta av sina yrkeskvalifikationer. I vissa fall är det inte tillräckligt att visa upp ett examensbevis från en svensk utbildning när man söker till- träde till ett reglerat yrke i ett annat land. Vissa länder inom EU kräver att examensbevisets äkthet intygas av en statlig myndighet i utbildningslandet. Detta gäller även utbildningar som inte är regle- rade i Sverige. När det gäller examensbevis från utbildningar som samordnats genom direktivet ges mottagande medlemsstater rätt att kräva att behöriga myndigheter i ursprungslandet intygar att examen omfattas av direktivet.21 Det finns därmed ett behov av att utse en myndighet som ansvarar för att utfärda dessa intyg. Detta blir särskilt viktigt i ett land som Sverige, som i många fall inte reglerar yrket utan endast utbildningen.

21 Se artikel 50.1 tredje stycket i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet i kombination med bilaga VII punkt 2. Observera att hänvisningen till avsnitt III är felaktig, det ska vara avdelning III.

437

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

SOU 2014:19

Ett sätt att fördela och tydliggöra ansvaret för att utfärda dessa intyg vore att i instruktionerna för Skolverket och Universitets- och högskolerådet ge dessa myndigheter i uppdrag att utfärda intyg åt studenter från gymnasieskolan respektive universitet och hög- skolor. En bättre lösning vore dock att samla ansvaret för intygen hos en myndighet. Den gemensamma nämnaren för dessa intyg är nämligen att behovet uppstår när en enskild vill utnyttja sina rättig- heter enligt yrkeskvalifikationsdirektivet. Eftersom rådgivnings- centrumet22 ska inrättas för att bland annat ge stöd till medborgare som vill utnyttja sina rättigheter enligt direktivet faller det sig naturligt att det är hit enskilda kommer att vända sig i de fall en myndighet i mottagarlandet kräver ett intyg från en statlig myn- dighet. Ansvaret för att utfärda dessa intyg bör således ligga på Universitets- och högskolerådet. Denna lösning medför att Uni- versitets- och högskolerådet i vissa fall måste vända sig till Myn- digheten för yrkeshögskolan respektive Skolverket för att verifiera uppgifter. Utredningen anser emellertid att den ökade administ- ration detta kan leda till för myndigheterna i fråga kan godtas, då lösningen förstärker Universitets- och högskolerådets roll som rådgivningscentrum och det underlättar för enskilda, som endast behöver vända till en myndighet oavsett utbildningsnivå.

Intyg över yrkeserfarenhet

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ger goda förut- sättningar för yrkesutövare med minst ett års yrkeserfarenhet att flytta från ett land där yrket är oreglerat till ett land där yrket är reglerat, för att arbeta där.23 Man måste dock kunna visa att man har en yrkeserfarenhet som uppgår till minst ett år under den senaste tioårsperioden. Även när en medlemsstat för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV kräver kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkes- mässig art kan en yrkesutövare från Sverige behöva ett intyg på att han eller hon utövat yrket.

I syfte att underlätta för i Sverige verksamma yrkesutövare bedömer utredningen att det finns ett fortsatt behov för yrkesverk- samma att kunna vända sig till handelskammaren för att få intyg

22Ersätter kontaktpunkten, se avsnitt 4.13.1.

23Artikel 7.5.1 b samt artikel 13.2 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

438

SOU 2014:19

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

över yrkeserfarenhet. Detta är av särskilt stor betydelse för ett land som Sverige, med relativt få reglerade yrken. Eftersom enskilda kan ha ett behov av att kunna få intyg även för yrken som faller under den generella ordningen anser utredningen att handelskammarens roll i detta hänseende inte bör begränsas till intyg för de yrken som avses i bilaga IV. Handelskammarförordningen ska därför ändras så att handelskammaren kan utfärda intyg om yrkeserfarenhet under förutsättning att intyget krävs för att yrkeserfarenheten ska godtas i andra länder. Till grund för sådana intyg bör anställningsintyg, utdrag från bolagsregister, inkomstuppgifter från Skatteverket eller liknande handlingar kunna godtas.

Via kontakter med Kommerskollegium och Stockholms han- delskammare har utredningen informerats om att endast ett fåtal intyg om yrkeserfarenhet har utfärdats under senare år. Enligt Kommerskollegium har dock samtliga auktoriserade handelskam- mare getts rätt att utfärda dessa intyg. Den förändring av handels- kammarförordningen som nu föreslås ger Kommerskollegium möjlighet att uppmärksamma handelskammarna om denna uppgift. Universitets- och högskolerådet bör i sin roll som rådgivnings- centrum informera yrkesutövare om vart de kan vända sig.

Ett alternativ till att låta denna uppgift även fortsättningsvis fullgöras av handelskammaren skulle vara att Universitets- och högskolerådet, i egenskap av rådgivningscentrum, skulle kunna utfärda även dessa intyg. I enlighet med utredningens förslag att avgränsa Universitets- och högskolerådets roll att bistå vid bedöm- ning av utländska yrkeskvalifikationer till sådana kvalifikationer som härrör från utländsk utbildning, och inte utländsk yrkeserfa- renhet, är rådet dock mindre lämpat att utfärda dessa intyg. Ytterli- gare ett alternativ skulle kunna vara att bygga ut det uppdrag Myn- digheten för yrkeshögskolan redan har, att samordna en nationell struktur för validering,24 till att även bistå enskilda med intyg över yrkeserfarenhet. Utgångspunkten för arbetet med såväl validering som livslångt lärande är dock i första hand att översätta vad reell kompetens och kunskap erhållen genom yrkesverksamhet får anses motsvara i faktiska kunskaper och färdigheter. Det kan givetvis vara av stort intresse för såväl potentiella arbetsgivare som behöriga myndigheter i annat land att få kännedom om, men torde ändå vara av en annan karaktär än sådana intyg som behöriga myndigheter

24 Se avsnitt 2.4.2.

439

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

SOU 2014:19

kan komma att efterfråga när det gäller faktisk yrkeserfarenhet och omfattningen av densamma. Utredningen ser därför inga effektivi- tetsvinster i att förändra den nu gällande ordningen där handels- kammare kan utfärda de intyg över yrkeserfarenhet som kan krävas inom ramen för yrkeskvalifikationsdirektivet.

440

11Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

11.1Anmälningsförfarande - samordnade utbildningar

Utredningens förslag: Av den nya förordningen ska framgå att Universitets- och högskolerådet, via IMI, ska fullgöra anmäl- ningsplikten som följer av artikel 21a i det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet samt att Socialstyrelsen ska vara skyldigt att förse rådet med information om alla förändringar av bestämmelserna om specialiseringar för läkare och tandläkare.

Utredningens bedömning: Senast i samband med genomförandet av det nya direktivet bör direktivets bilaga V gås igenom och uppdaterad information anmälas till kommissionen.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

I det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet fanns det ett anmälningsförfarande kopplat till samordningen av minimikraven för utbildningarna.1 Enligt detta förfarande skulle medlemsstaterna anmäla de lagar och andra författningar som de antog när det gällde utfärdande av bevis på formella kvalifikationer till kommissionen. Kommissionen skulle sedan publicera denna information i Europeiska

1 Artikel 21.7 i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

441

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

SOU 2014:19

unionens officiella tidning. Denna reglering återfinns numera i artikel 21a och har i vissa avseenden förändrats. Medlemsstaterna ska anmäla de lagar och andra författningar som de antar när det gäller utfärdande av bevis på formella kvalifikationer inom de yrken för vilka direktivet samordnat utbildningskraven. En sådan anmälan ska innehålla information om utbildningsprogrammets längd och innehåll. Anmälan till kommissionen ska ske via IMI.

Om kommissionen anser att de nationella utbildningsprogrammen uppfyller de samordnade minimikraven kan den genom delegerade akter anpassa bilaga V så att denna återspeglar de förändringar som genomförts på nationell nivå. I de fall kommissionen anser att de anmälda författningarna inte är i överensstämmelse med direktivets krav ska den anta genomförandeakter för att förkasta den begärda förändringen av bilaga V.

Gällande rätt

Ansvaret för anmälningsskyldigheten enligt det ursprungliga yrkes- kvalifikationsdirektivet har inte formaliserats och enligt vad utredningen känner till har någon anmälan inte heller gjorts.

Överväganden

Det faktum att anmälningar ska göras via IMI förutsätter att ansvaret för detta förfarande fastställs så att Kommerskollegium vet vem som ska registreras i den IMI-modul som kommer att skapas. En annan nyhet är att kommissionen ges behörighet att via delegerade akter, på basis av de uppgifter medlemsstaterna anmäler, införa ändringar i de examenstitlar som listas i bilaga V i det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet.

Systemet för automatiskt erkännande på grundval av harmoniserade minimikrav för utbildning bygger på att den mottagande medlemsstaten kan verifiera att den examen en sökande har återfinns i listorna med nationella examenstitlar i bilaga V. För en sökande med en examen som inte återfinns i bilaga V finns det inga garantier att tillträde till yrket beviljas automatiskt.

För att yrkesutövare utbildade i Sverige ska kunna utnyttja direktivets regler om automatiskt tillträde i annat land är det sålunda av vikt att bilaga V uppdateras när ändringar görs avseende de yrken

442

SOU 2014:19

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

som omfattas. Utredningen kan också konstatera att detta behov inte endast föreligger med avseende på eventuella framtida förändringar. Exempelvis har ändringar som inte återspeglas i bilaga V redan genomförts för specialistläkare.

De bevis på formella kvalifikationer som omfattas av anmälnings- plikten regleras i examensordningen avseende läkare, sjuksköterska, tandläkare, apotekare, arkitekt och barnmorska.2 Utbildningarna till specialistläkare och specialisttandläkare regleras i förordningen om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. samt i Socialstyrelsens föreskrifter.3 Veterinärutbildningen ingår i examens- ordningen för Sveriges lantbruksuniversitet.4 Anmälningspliktiga förändringar kan sålunda komma att beslutas av regeringen eller av Socialstyrelsen.

Av effektivitetsskäl, men också för att anmälningsskyldigheten inte ska försummas, finns det enligt utredningens mening anledning att samla ansvaret för anmälningsförfarandet hos en myndighet. Universitets- och högskolerådet kommer som rådgivningscentrum och samordnare enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet att få en central roll vid tillämpningen av direktivet. Genom att samordna så många funktioner som möjligt torde också rådets uppgift som rådgivningscentrum att underlättas, varför denna anmälnings- skyldighet bör utföras av rådet.

När det gäller förändringar avseende utbildningarna till läkare, sjuksköterska, tandläkare, apotekare, arkitekt, barnmorska och veterinär bedömer utredningen att Universitets- och högskolerådet självt är bäst lämpat att bevaka om förändringar införs i examens- ordningarna. För dessa utbildningar finns det således inte anledning att ålägga någon annan en skyldighet att informera rådet när förändringar införs. I fråga om specialiseringarna för läkare och tandläkare, som delvis regleras genom Socialstyrelsens föreskrifter, är dock situationen en annan, vilket motiverar att Socialstyrelsen bör förse rådet med information om förändringar.

Utredningen anser att samtliga anmälnings- och informations- förfaranden som är kopplade till det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet ska framgå av den föreslagna förordningen. Av

2Bilaga 2 till högskoleförordningen.

3Förordningen om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. samt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:17) om läkarnas specialiseringstjänstgöring, Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1993:4); Tandläkarnas specialiseringstjänstgöring.

4Bilagan till förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet.

443

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

SOU 2014:19

denna ska därför framgå att Universitets- och högskolerådet, via IMI, ska fullgöra anmälningsplikten som följer av artikel 21a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Vidare ska framgå att Socialstyrelsen är skyldigt att förse rådet med information om alla förändringar av bestämmelserna om specialiseringar för läkare och tandläkare. Av artikel 21a.1 andra stycket följer att anmälningar avseende förändringar i arkitektutbildningen ska skickas till kommissionen och övriga medlemsländer. Förändringar avseende övriga utbildningar ska däremot endast skickas till kommissionen. Även detta ska framgå av förordningen.

Senast i samband med genomförandet av det nya direktivet bör direktivets bilaga V gås igenom och uppdaterad information anmälas till kommissionen.

11.2Underrättelse – anpassningsperiod eller lämplighetsprov

Utredningens förslag: I den nya förordningen ska anges att behöriga myndigheter, som avser att genom särskilda föreskrifter begränsa möjligheten att välja kompensationsåtgärd, ska motivera varför begränsningen är nödvändig och proportionerlig för att skydda ett allmänt intresse samt samråda med Universitets- och högskolerådet. Universitets- och högskolerådet ska därefter underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om de särskilda föreskrifterna, i enlighet med artikel 14.2 andra stycket i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

Utredningens bedömning: Universitets- och högskolerådet ska i samband med en sådan underrättelse till kommissionen informera Utbildningsdepartementet samt det departement som ansvarar för yrket i fråga.

444

SOU 2014:19

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

Enligt artikel 14.1–2 i direktivet får medlemsstaterna under vissa förutsättningar kräva att en sökande genomgår en anpassningsperiod eller genomför ett lämplighetsprov, se avsnitt 8.5.1.2. Denna reglering fanns redan i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Huvud- regeln är att den sökande ska ha rätt att välja om han eller hon vill genomgå en anpassningsperiod eller göra ett lämplighetsprov. Från denna huvudregel finns i artikel 14.3 undantag, där medlemsländerna ges rätt att genom föreskrifter inskränka den enskildes valmöjlighet, bl.a. för yrken förknippade med rådgivning avseende nationell rätt samt för en rad sjukvårdsyrken. Undantag kan, enligt ändrings- direktivet, även göras om nivån på utbildningarna skiljer sig åt enligt vissa fastställda steg.

Om en medlemsstat anser att det för ett bestämt yrke är nödvändigt att begränsa yrkesutövarens valmöjlighet ska den i förväg underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen och lägga fram dokument som visar att undantaget är berättigat. Om kommissionen anser att den planerade åtgärden strider mot unionsrätten ska den inom tre månader anta en genomförandeakt, där medlemsstaten i fråga uppmanas att avstå från att vidta den planerade åtgärden. Har kommissionen inte reagerat inom denna tidsfrist får undantaget tillämpas. Enligt den nya lydelsen ska kommissionen anta en genomförandeakt som blir rättsligt tvingande för den medlemsstat till vilken den avges.

I skäl 15 i det ursprungliga direktivet anges att varje undantag från enskildas rätt att välja mellan lämplighetsprov och anpass- ningsperiod i varje enskilt fall bör vara motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset.

Gällande rätt

I enlighet med det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet har begränsningar avseende enskildas rätt att välja kompensationsåtgärd införts för advokatyrket,5 vissa sjukvårdsyrken6 och fastighets-

58 kap. 2 § tredje stycket första meningen rättegångsbalken.

64 kap. 8 § punkt 3 Socialstyrelsens föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården.

445

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet SOU 2014:19

mäklare.7 Såvitt utredningen erfar har någon anmälan till kommissionen inte gjorts.

Möjligheten att införa begränsningar med hänsyn till att utbild- ningsnivåerna skiljer sig åt har tillkommit genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

Överväganden

I vissa fall ges medlemsländerna en uttrycklig rätt att begränsa en yrkesutövares rätt att välja kompensationsåtgärd. Enligt artikel 14.3 föreligger en sådan rätt för yrken som kräver exakta kunskaper om nationell rätt, under vissa förutsättningar för olika sjukvårdsyrken samt när den utbildningsnivå den sökande har ligger ett visst antal nivåer lägre än den nivå som krävs för yrket i mottagarlandet, jfr avsnitt 8.5.1.2. För de yrken där det av författning framgår att yrkesutövaren inte har rätt att välja mellan anpassningsperiod och lämplighetsprov, anser utredningen att de begränsningar som gjorts avseende advokatyrket, fastighetsmäklaryrket och sjukvårdsyrkena faller under undantaget i artikel 14.3.

Utredningen har övervägt om det finns behov av att föra in skyldigheten att underrätta kommissionen om undantag från artikel 14.2 i förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Valmöjligheten kommer sannolikt inte att ytterligare inskränkas i särskilt många fall, om ens några. Enligt utredningens bedömning bör underrättelseskyldigheten trots det anges i förordningen. Risken för att denna skyldighet försummas är enligt utredningens uppfattning annars stor. Eftersom underrättelsen ska ske på förslagsstadiet finns det inte heller förutsättningar för att på ett enkelt sätt rätta till uteblivna underrättelser i efterhand. Ytterligare skäl som talar för att föra in skyldigheten i förordningen är att kommissionen i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ges rätt att anta en genomförandeakt som ålägger ett medlemsland att avstå från att genomföra en föreslagen åtgärd. Det finns därför anledning att skapa en förutsebar procedur som gör det möjligt för regeringen att hålla sig informerad om vilka åtgärder enskilda myndigheter avser att vidta.

Utredningen anser därför att förordningen ska innehålla en skyldighet för de behöriga myndigheterna att samråda med

7 18 § fastighetsmäklarförordningen.

446

SOU 2014:19

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

Universitets- och högskolerådet innan kommissionen och de andra medlemsstaterna underrättas i enlighet med artikel 14.2 andra stycket, samt att underrättelsen ska skickas från den behöriga myndigheten till Universitets- och högskolerådet som sedan ska vidarebefordra denna till kommissionen och de andra medlems- staterna. Universitets- och högskolerådet ska i samband med underrättelsen informera Utbildningsdepartementet samt det departement som ansvarar för yrket i fråga.

Utredningen har analyserat i vad mån även sådana inskränkningar som medlemsländerna har rätt att göra enligt artikel 14.3 bör anmälas till kommissionen och övriga medlemsstater. Av direktivet följer att medlemsstaterna i tre situationer med avvikelse från principen enligt vilken sökanden har rätt att välja,8 har rätt att kräva antingen en anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov, och i ett fall både anpassningsperiod och lämplighetsprov. Av direktivets ordalydelse följer därför att rätten till avvikelse enligt artikel 14.3 endast tar sikte på principen att den sökande har rätt att välja kompensationsåtgärd och inte på skyldigheten att enligt artikel 14.2 anmäla begränsningar av denna valmöjlighet. Enligt direktivets ordalydelse är således en begränsning av valet av kompensationsåtgärd för ett yrke som exempelvis kräver exakta kunskaper i nationell rätt inte undantaget från anmälningsplikten i artikel 14.2 andra stycket. Utredningens bedömning är ändå att anmälningsplikten bör begränsas till de fall som inte följer av artikel 14.3. Syftet med anmälningsförfarandet tycks nämligen vara att ge kommissionen möjlighet att kontrollera att medlemsstaterna inte inför begränsningar i strid med direktivet. För de yrken och situationer som följer av artikel 14.3 har lagstiftaren redan gjort bedömningen att det finns godtagbara skäl att begränsa valmöjligheten. En anmälan avseende någon av dessa situationer kan därför inte ifrågasättas av kommissionen. Därmed är det utredningens uppfattning att sådana anmälningar skulle sakna syfte. Hade anmälningsförfarandet haft ett upplysningssyfte gentemot enskilda hade tolkningen blivit en annan.

Utredningen vill i detta sammanhang även peka på att det finns likheter mellan det system som följer av artikel 14.2 och den informationsprocedur som tillämpas för nya nationella förslag till

8 Artikel 14.3 första och fjärde stycket i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

447

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

SOU 2014:19

tekniska regler.9 Även om anmälningsskyldigheten för tekniska regler är föremål för betydligt mer omfattande reglering innehåller båda procedurerna en skyldighet att anmäla nationella åtgärder på förslags- stadiet samt en skyldighet att under en period avvakta med antagandet för att kommissionen ska kunna kontrollera att medlemsstatens förslag inte strider mot EU-rätten. Den ordning som föreslås ovan liknar den som införts med anledning av informationsproceduren för tekniska regler.10

11.3Underrättelse - fortbildning

Utredningens bedömning: Kommissionen bör, i samband med att Sverige anmäler genomförandet av direktivet, underrättas om sådana åtgärder som vidtagits för att säkerställa vissa yrkes- utövares fortbildning.

Skälen för utredningens bedömning

Direktivets bestämmelser

Enligt artikel 22 b) i det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet ska medlemsstaterna senast den 18 januari 2016 under- rätta kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att yrkes- utövare, inom yrken vars utbildning samordnats genom direktivet, ska kunna uppdatera sina kunskaper, färdigheter och kompetenser.

Gällande rätt

Underrättelseskyldigheten införs genom det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet.

9 Se Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster.

10 Se förordningen (1994:2029) om tekniska regler.

448

SOU 2014:19

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

Överväganden

I enlighet med förslaget i avsnitt 10.2 bemyndigas Jordbruksverket och Socialstyrelsen att meddela föreskrifter som säkerställer att utövare av yrken som omfattas av ordningen för automatiskt erkännande på grundval av samordnade minimikrav för utbildning kan hålla sig uppdaterade om utvecklingen inom yrket.

Skyldigheten att underrätta kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att säkerställa kompetensutveckling sammanfaller tids- mässigt med skyldigheten att genomföra direktivet och ska endast genomföras vid detta tillfälle. Det förefaller sålunda naturligt att underrättelsen sker i samband med att Sverige anmäler genomförandet av direktivet. Medlemsländerna ska därefter i enlighet med artikel 56.4 kontinuerligt utbyta information om bästa praxis för att optimera kompetensutvecklingen, se närmare om samordnarens roll i avsnitt 8.1.

11.4Anmälningsförfarande – specialistläkarutbildning

Utredningens förslag: Socialstyrelsen ska informera Universitets- och högskolerådet om förändringar i regelverket som styr möjlig- heten för specialistläkare att tillgodoräkna sig tidigare utbildning vid ansökan om en andra specialisering. Universitets- och hög- skolerådet ska anmäla dessa författningsändringar till de övriga medlemsstaterna och kommissionen i enlighet med artikel 25.3a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

Utredningens bedömning: En anpassning av dagens krav utgör en del i det svenska införlivandet av direktivet och anmälnings- förfarandet kommer därför endast att omfatta eventuella framtida förändringar.

449

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

SOU 2014:19

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

Enligt artikel 25.3a i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska medlemsstater som tillåter att en specialistläkare som ansöker om en andra specialisering tillgodoräknar sig tidigare kurser anmäla den författning som reglerar detta till kommissionen och övriga medlems- stater.

Gällande rätt

Anmälningsskyldigheten införs genom det moderniserade yrkes- kvalifikationsdirektivet.

Läkarnas specialistutbildning regleras i patientsäkerhetsförord- ningen och i Socialstyrelsens föreskrifter. Enligt det nuvarande regelverket fastställs ingen övre gräns för hur stor del av sin tidigare specialiseringsutbildning en läkare kan få tillgodoräkna sig. Det är upp till verksamhetschefen och läkarens handledare att bedöma hur mycket som kan tillgodoräknas i varje enskilt fall, se vidare avsnitt 10.1.

Överväganden

Som framgår av avsnitt 10.1 anser utredningen att den reglering som styr möjligheten för specialistläkare att få tillgodoräkna sig tidigare kurser vid en andra specialisering ska anpassas för att uppfylla direktivets krav.

Om denna anpassning sker inom ramen för genomförandet av direktivet bör anmälningsplikten anses ha fullgjorts när Sverige anmäler genomförandet till kommissionen. För eventuella framtida förändringar i regelverket som styr den partiella befrielsen anser utredningen att även denna anmälningsplikt bör samordnas till en central myndighet med ett övergripande ansvar för regelverket om erkännande av yrkeskvalifikationer. Ett samlat ansvar för att uppdatera de förutsättningar som gäller i Sverige ökar förutsättningarna för att någon anmälningsskyldighet inte förbises. Utredningen föreslår därför att även denna skyldighet att informera kommissionen bör fullgöras av Universitets- och högskolerådet. Av förordningen bör framgå att Socialstyrelsen ska informera rådet om förändringar i detta hänseende

450

SOU 2014:19 Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

samt att Universitets- och högskolerådet ska anmäla dessa förändringar till kommissionen och medlemsstaterna.

11.5Uppdatering - kommissionens databas

Utredningens förslag: Av förordningen ska framgå att Universitets- och högskolerådet utan dröjsmål ska informera kommissionen om förändringar avseende befintliga reglerade yrken och vilken verksamhet varje yrke omfattar. Behöriga myndigheter ska enligt förordningen vara skyldiga att informera Universitets- och högskolerådet om sådana förändringar inom sina respektive ansvarsområden. Universitets- och högskolerådet ska vartannat år sammanställa en rapport till kommissionen över vilka regleringar som tagits bort samt vilka krav som mildrats.

Utredningens bedömning: Advokatsamfundet bör ansvara för att Universitets- och högskolerådet får del av den information som behövs för att rådet ska kunna fullgöra rapporterings- skyldigheten i fråga om advokatyrket.

Universitets- och högskolerådet bör bereda andra länders rapporter och sammanställa de synpunkter som inkommer. Innan dessa synpunkter skickas till kommissionen bör de ha varit föremål för gemensam beredning inom Regeringskansliet.

Senast i samband med genomförandet av direktivet bör en komplett förteckning över befintliga reglerade yrken, inklusive information om vilken verksamhet som varje yrke omfattar, delges kommissionen. Vid samma tidpunkt bör en rapport över vilka regleringar som tagits bort eller mildrats översändas till kommissionen.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

Enligt artikel 59.1 i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska medlemsstaterna senast den 18 januari 2016 förse kommissionen med en förteckning över befintliga reglerade yrken och fastställa den verksamhet som varje yrke omfattar, samt en förteckning över reglerade utbildningar med särskilt upplägg som avses i artikel 11 c ii.

451

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

SOU 2014:19

Därutöver ska samtliga förändringar avseende reglerade yrken och reglerade utbildningar med särskilt upplägg meddelas kommissionen utan dröjsmål, se vidare avsnitt 4.13.5. Kommissionen ska föra in dessa uppgifter i databasen11 över reglerade yrken.

Enligt artikel 59.5 ska medlemsstaterna senast den 18 januari 2016 och därefter vartannat år lämna en rapport till kommissionen om de krav som tagits bort eller mildrats.

Gällande rätt

Kommissionens databas för reglerade yrken existerar redan nu, men något formellt krav på att kommissionen skulle inrätta denna fanns inte i det ursprungliga direktivet. Det har inte heller funnits något formellt krav på medlemsstaterna att förse kommissionen med uppdaterade uppgifter.

I praktiken har dock uppgifter lämnats till kommissionen av de nationella samordnarna. I Sverige har Utbildningsdepartementet i sin roll som samordnare begärt in information från de behöriga myndigheterna och sedan bett Universitets- och högskolerådet att samordna underlaget och överlämna informationen för publicering i kommissionens databas. Ansvarsfördelningen och upplysnings- skyldigheten mellan myndigheterna har inte närmare formaliserats.

Överväganden

Utredningen kan konstatera att uppgifterna om svenska förhållanden i kommissionens databas vare sig är fullständiga eller uppdaterade och att det är oklart hur direktivets skyldighet att överlämna information till kommissionen kan uppfyllas med nuvarande ansvarsfördelning.

I enlighet med förslaget att utse Universitets- och högskole- rådet till samordnare, se avsnitt 8.1, anser utredningen att ansvaret för att informera kommissionen om förändringar avseende reglerade yrken bör fullgöras av rådet. Det finns också kopplingar mellan anmälningsplikten rörande de uppgifter som ska föras in i bilaga V, se avsnitt 11.1, och de uppgifter som framgår av kommissionens databas. Också av denna anledning finns det skäl

11 http://ec.europa.eu/internal_market/qualifications/regprof/index.cfm?action=homepage

452

SOU 2014:19

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

att samla ansvaret för uppdateringar av databasen hos Universitets- och högskolerådet.

För att Universitets- och högskolerådet ska kunna fullgöra denna uppgift krävs det att behöriga myndigheter informerar rådet när förändringar införs. Så länge ett yrke inte har avreglerats finns det alltid en behörig myndighet som kan informera rådet, oavsett om förändringar i regleringen sker genom lag, förordning eller myndighetsföreskrift. I de fall då ett tidigare reglerat yrke avregleras, bör den behöriga myndigheten kunna informera rådet innan förändringen träder i kraft. Det ska därför framgå av förordningen att behöriga myndigheter är skyldiga att informera rådet om förändringar samt att Universitets- och högskolerådet är skyldigt att utan dröjsmål skicka informationen vidare till kommissionen. Av förordningen ska också framgå att Universitets- och högskolerådet vartannat år, utifrån den information det erhållit enligt ovan, ska sammanställa en rapport över vilka yrken som avreglerats och vilka krav som mildrats. Denna rapport ska skickas till kommissionen.

Informationsskyldigheten enligt artikel 59.1 och 59.6 omfattar även advokatyrket. Advokatsamfundet bör därför ansvara för att förse Universitets- och högskolerådet med information om eventuella förändringar avseende detta yrke, dels för vidarebefordran till kommissionen, dels för att rådet vartannat år ska kunna sammanställa en fullständig rapport.

När det gäller utbildningar med särskilt upplägg bedömer utredningen att några sådana inte förekommer i Sverige, se mer om detta i avsnitt 9.4.

Av artikel 59.6 framgår att kommissionen kommer att skicka ut de nationella rapporterna till övriga medlemsstater. Dessa har sedan sex månader på sig att inkomma med synpunkter. Enligt utredningens uppfattning bör det ankomma på Universitets- och högskolerådet att bereda dessa rapporter med de behöriga myndigheterna, Kommerskollegium, yrkesorganisationer och andra berörda samt att underställa Utbildningsdepartementet utkast till svenska synpunkter för sedvanlig gemensam beredning inom Regeringskansliet, innan synpunkterna överlämnas till kommissionen.

En komplett förteckning över befintliga reglerade yrken, inklusive information om vilken verksamhet som varje yrke omfattar, bör delges kommissionen senast i samband med genomförandet av direktivet. Information om yrken som avreglerats eller krav som mildras ska också tillställas kommissionen i samband med genom- förandet. På så sätt kan de brister som finns i databasen rättas till och

453

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

SOU 2014:19

information om de tillkommande yrken som utredningen identifierat tillföras. Universitets- och högskolerådet ansvarar sedan för att informera kommissionen om eventuella framtida förändringar, se avsnitt 11.6.

11.6Motiveringsskyldighet - nuvarande och tillkommande krav

Utredningens förslag: Om det meddelas föreskrifter som innebär att nya eller högre krav på yrkeskvalifikationer ställs för tillträde till ett yrke, ska den behöriga myndigheten, i samband med att Universitets- och högskolerådet underrättas om förändringen, vara skyldig att ange på vilket sätt de nya kraven överensstämmer med inremarknadstestet. Information om en sådan förändring ska lämnas till Universitets- och högskolerådet inom tre månader efter det att förändringen införts. Rådet ska inom sex månader efter det att förändringen införts vidarebefordra informationen till kommissionen.

Utredningens bedömning: I samband med genomförandet av direktivet ska kommissionen tillställas en sammanställning över de krav avseende reglerade yrken som Sverige avser att behålla, en förteckning över vilka yrken där det krävs förhandstillstånd enligt artikel 7.4 samt en motivering till varje reglering.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

Artikel 59 innehåller detaljerade bestämmelser om den utvärderings- process som ska genomföras på EU-nivå i syfte att säkerställa att yrken regleras av en berättigad anledning och på ett proportionerligt sätt.12 I artikel 59.3 återfinns en redogörelse för det s.k. inremarknads- testet. Enligt artikel 59.5 i direktivet ska medlemsstaterna senast den 18 januari 2016 informera kommissionen om vilka regleringar man avser att behålla samt ange skälen till varför man anser att kraven

12 För mer information om utvärderingsprocessen se kommissionens meddelande om utvärdering av nationella bestämmelser för utövande av vissa yrken, KOM (2013) 676 slutlig.

454

SOU 2014:19

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

överensstämmer med inremarknadstestet i artikel 59.3. Efter denna tidpunkt ska medlemsstaterna informera kommissionen inom sex månader efter det att ytterligare krav införts samt motivera varför dessa får anses överensstämma med artikel 59.3.

I artikel 59.2 anges att medlemsstaterna senast den 18 januari 2016 dessutom ska lämna över en förteckning över yrken för vilka en förhandskontroll av kvalifikationer är nödvändig enligt artikel 7.4. För varje yrke som tas upp i en sådan förteckning ska medlemsstaterna lämna en särskild motivering till kommissionen.

Gällande rätt

Informations- och motiveringsskyldigheten avseende nationella yrkes- regleringar införs genom det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet.

Liknande informationsskyldigheter när det gäller nationell rättsutveckling återfinns i sådana rättsakter som syftar till att säker- ställa fri rörlighet för varor13 och tjänster.14 Myndigheter, inklusive departement, som har för avsikt att utarbeta nya nationella föreskrifter som kan inverka på varor eller tjänsters fria rörlighet är skyldiga att informera Kommerskollegium, som i sin tur anmäler informationen till kommissionen.15 Kommerskollegium bistår med synpunkter och råd innan föreskrifterna beslutats.

Överväganden

Till skillnad från motsvarande informationsskyldigheter avseende sådana nationella krav som träffar fri rörlighet för varor eller tjänster behöver medlemsländerna inte informera om tillkommande yrkes- regler innan regelförändringarna beslutats.16 Däremot krävs en redogörelse för i vad mån regelförändringarna lever upp till det s.k.

13 Direktiv 98/34/EG om ett informationsförfarande för tekniska föreskrifter och standarder.

14Artikel 15.7 och 39 i tjänstedirektivet.

15Se förordningen om tekniska regler och förordningen om tjänster på den inre marknaden, Kommerskollegiums verkställighetsföreskrifter KFS 2008:1 samt Statsrådsberedningens cirkulär 8, Riktlinjer om informationsförfaranden vid framtagande av nya regler inom varu- och tjänsteområdet – direktiven 98/34/EG och 2006/123/EG.

16Tillkommande krav och skäl för att införa dem ska överlämnas till kommissionen inom sex månader efter att de införts.

455

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

SOU 2014:19

inremarknadstestet. Det betyder att den instans som inför kravet även måste informera om bakgrunden till det ändrade regelverket och skälen för att förändringarna får anses uppfylla det s.k. inremarknads- testet. I praktiken ställer detta stora krav på att åtgärderna analyserats nogsamt redan på förslagsstadiet och beretts med samtliga berörda aktörer i enlighet med gällande rutiner för t.ex. gemensam beredning av EU-frågor inom Regeringskansliet.

I artikel 59.3 redogörs för det s.k. inremarknadstestet. Medlems- länderna ska undersöka i vad mån de yrkesregleringar som redan finns, eller som landet överväger att införa, uppfyller de villkor som utgör en förutsättning för alla nationella regleringar som riskerar att leda till hinder på den europeiska inre marknaden. Bestämmelsen innebär att de nationella reglerna

-inte får diskriminera i förhållande till medborgarskap eller bosätt- ningsort,17

-måste vara berättigade av ett allmänintresse, och

-måste vara lämpliga för att uppnå målsättningen och får inte vara onödigt långtgående.

Utredningen kan konstatera att detta är förutsättningar som framgår av fördraget18 och av EU-domstolens omfångsrika rättspraxis19 och därför gäller oavsett om de återgivits i direktivet eller inte. Samtidigt är det uppenbart att lagstiftaren har önskat tydliggöra utgångspunkterna för medlemsstaternas utvärdering av existerande och framtida regleringar genom att uttryckligen lyfta in principerna i direktivet. Det understryker behovet av omsorgsfull diskussion mellan berörda, såväl inom som utom Regeringskansliet och föreskrivande myndigheter, när det gäller motiven för att ett yrke reglerats eller avses regleras samt valet av lämplig regleringsteknik för att uppnå eftersträvad målsättning och en väl avvägd reglering. Kommissionen har alltid möjlighet att inleda ett överträdelseförfarande mot en medlemsstat som inte i vederbörlig ordning kunnat redogöra för nationella regleringar som skapar hinder för den fria rörligheten på den inre marknaden.20 Det är

17Jfr artikel 61 FEUF.

18Se bl.a. artikel 18, 45, 49, 52, 56 och 62 FEUF.

19Se bl.a. mål C-55/94, Gebhard, C-262/02 kommissionen mot Frankrike, samt C-475/11 Kostas Konstantinides, som f.ö. rör tillämpningen av det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

20Jfr t.ex. Europaläkarfallet, se Regeringens skrivelse 2011/12:105, Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 2011, s. 311 ff. samt avsnitt 2.1.1.

456

SOU 2014:19

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

slutligen EU-domstolen som avgör i vad mån det behövs ekonomiska sanktioner mot en felande medlemsstat.

Tillkommande krav avseende redan reglerade yrken samt reglering av tidigare oreglerade yrken kan införas både i lag som beslutas av riksdagen, i förordning som beslutas av regeringen med stöd av ett bemyndigande i lag och i myndighetsföreskrifter som beslutas med stöd av ett bemyndigande som kan härledas från riksdagen. Utredningen kan dock konstatera att vissa yrkesregleringar som har införts på myndighetsföreskriftsnivå endast har stöd i allmänt hållna bemyndiganden, som inte gör det helt enkelt att förutse sådana ingrepp i enskildas förhållanden som en yrkesreglering faktiskt utgör. Detta förekommer exempelvis inom ramen för skyddet av arbets- tagare, där Arbetsmiljöverket reglerat ett flertal yrken på basis av ett allmänt bemyndigande att säkerställa skyddet för arbetstagare.

Direktivets allmänna syfte och ändamål är att underlätta den fria rörligheten inom unionen. Som framgår av kommittédirektiven anser regeringen att reglering av yrken kan leda till hinder för yrkesutövares marknadstillträde och regeringen har därför under förhandlingen av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet varit positiv till åtgärder som kan bidra till att minska antalet reglerade yrken i Europa. Mot denna bakgrund torde ett ökat antal yrkesregleringar i Sverige vara mindre önskvärt.

Utredningen kan konstatera att oavsett på vilken normnivå en yrkesreglering sker, måste den överensstämma med EU-rätten. Detta följer av principen om EU-rättens företräde framför nationell rätt. Yrkesreglering som innebär att den fria rörligheten inom unionen begränsas får således inte ske om det inte är motiverat med hänsyn till allmänintresset.21 Regleringen ska vidare vara proportionerlig och får således inte inskränka den fria rörligheten mer än vad som än nödvändigt för att uppnå det eftersträvade syftet. Det är mot denna bakgrund utredningens uppfattning att den instans som föreslår ett nytt krav på yrkeskvalifikationer måste ansvara för att motivera att, och på vilket sätt, kravet uppfyller inremarknadstestet.

Utredningen har övervägt olika alternativ när det gäller ansvaret för anmälningsskyldigheten. Ett alternativ vore att låta Kommers- kollegium ansvara för informationsproceduren. Som ansvarig för de anmälningsprocedurer som har införts avseende tjänster och varor har kollegiet redan upparbetade rutiner för att administrera anmälningar

21 Artikel 45 och 52 FEUF.

457

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

SOU 2014:19

liknande dem som ska ske enligt yrkeskvalifikationsdirektivet. Genom att flera horisontella inremarknadsfunktioner redan faller under kollegiets ansvar har kollegiet dessutom byggt upp en stor kompetens när det gäller att tillämpa och tolka det regelverk som styr den fria rörligheten på den inre marknaden. Kollegiet skulle därför, åtminstone initialt, ha mycket goda förutsättningar att kunna ge andra myndigheter EU-rättsligt stöd när nya regleringar övervägs och ska motiveras enligt inremarknadstestet.

Det finns dock fördelar med att samla så många av direktivets administrativa funktioner som möjligt till en myndighet, i syfte att skapa goda förutsättningar att känna ansvar för och överblicka hela regelverket. Utredningen föreslår därför att informationsskyldig- heten även i detta avseende fullgörs av Universitets- och högskole- rådet. Det torde inte komma att handla om en större mängd anmälningar och för det fall andra myndigheter eller Universitets- och högskolerådet ser behov av att närmare resonera kring inremarknadstestet kan de alltid utnyttja Kommerskollegiets EU- helpdesk, som inrättats i syfte att underlätta för andra myndigheter vid tillämpningen av reglerna som styr den inre marknaden.

För att Universitets- och högskolerådet ska kunna fullgöra denna uppgift krävs det att behöriga myndigheter som lägger till krav för redan existerande reglerade yrken eller som reglerar tidigare oreglerade yrken åläggs att motivera de nya kraven samt att informera rådet. Det är vidare utredningens uppfattning att de behöriga myndigheterna även bör ansvara för att förse Universitets- och högskolerådet med information om åtgärder som införs genom lag eller förordning. De behöriga myndigheterna är sannolikt väl informerade om sådana förändringar som planeras inom Regeringskansliet, eftersom myndig- heterna i de flesta fall är involverade i det arbete som ligger till grund för sådana förslag. Som nämnts ovan bör ingen ny reglering införas utan att föregås av en noggrann EU-rättslig utvärdering, inklusive en uttrycklig och närmare redogörelse för i vilken utsträckning förut- sättningarna för att reglera yrkesverksamheten uppfyller inre- marknadstestet. De behöriga myndigheterna torde därför kunna förse Universitets- och högskolerådet med en sådan motivering som krävs för att anmäla yrkesregleringen till kommissionen, även avseende sådana åtgärder som beslutas genom lag eller förordning. Myndig- heternas skyldighet att informera Universitets- och högskolerådet ska framgå av förordningen.

Enligt direktivet ska de förändringar som införs anmälas till kommissionen senast sex månader efter det att de införts. Enligt

458

SOU 2014:19

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

utredningen bör Universitets- och högskolerådet ges möjlighet att lämna synpunkter på den motivering som ska medfölja anmälan och det finns därför anledning att ålägga de behöriga myndig- heterna att informera rådet senast tre månader efter det att en förändring införts. Universitets- och högskolerådet har då ytterligare tre månader till förfogande för att utforma anmälan och tillsammans med den behöriga myndigheten inhämta synpunkter från exempelvis Kommerskollegium.

En sammanställning över de krav Sverige avser att behålla samt en motivering till varje reglering bör tas fram och delges kommissionen i samband med genomförandet av direktivet. Detsamma gäller förteck- ningen över yrken för vilka en förhandskontroll av kvalifikationer är nödvändig enligt artikel 7.4.

11.7Rapportering – statistik och problembeskrivning

Utredningens förslag: Universitets- och högskolerådet ska enligt den nya förordningen ansvara för att vartannat år rapportera in sådana uppgifter som hänför sig till tillämpningen av regelverket, inklusive statistik, till kommissionen. Samtliga behöriga myndig- heter ska på begäran förse rådet med de uppgifter som ska rapporteras enligt artikel 60 i direktivet.

Utredningens bedömning: Vissa behöriga myndigheter kan komma att behöva anpassa sina IT-system så att de uppgifter som ska rapporteras in blir sökbara.

Advokatsamfundet bör ansvara för att förse Universitets- och högskolerådet med de uppgifter som behövs avseende advokat- yrket.

Skälen för utredningens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

Enligt artikel 60 i direktivet ska medlemsstaterna vartannat år lämna en rapport till kommissionen över tillämpningen av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Utöver allmänna kommentarer ska rapporten innehålla en statistisk översikt över de beslut som fattats samt en beskrivning av de viktigaste problemen som uppstått vid

459

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

SOU 2014:19

tillämpningen av regelverket. Rapporten ska innehålla utförlig information om antalet och typer av beslut som fattats i enlighet med direktivet, inklusive de typer av beslut om partiellt tillträde som fattats av de behöriga myndigheterna.

Gällande rätt

Skyldigheten att vartannat år skicka en rapport förelåg även enligt det ursprungliga direktivet, men i det moderniserade direktivet utvidgas och preciseras omfattningen.

Som framgår av avsnitt 8.1 om nationell samordnare har ansvaret för rapporteringen inte formaliserats, men den har i praktiken utförts av Universitets- och högskolerådet, samt av Socialstyrelsen med avseende på de yrken som Socialstyrelsen ansvarar för.

Överväganden

Kommissionen kan initiera en överträdelseprocess mot medlems- länder som inte iakttar skyldigheter att rapportera i enlighet med vad som krävs i ett EU-direktiv. Enligt vad utredningen förstått finns det brister i hur rapporteringsskyldigheten hittills har fullgjorts. Exempelvis förefaller det vara så att vissa av de uppgifter som skickats in av Socialstyrelsen inte har kunnat föras in i kommissionens databas. Databasen ger således sken av att Sverige inte godkänt en enda läkare eller sjuksköterska sedan det ursprungliga direktivet trädde i kraft. Enligt utredningen talar detta för att ansvaret för att förse kommissionen med information om tillämpningen bör formaliseras i förordning. Det faller sig naturligt att denna uppgift hanteras av den nationella samordnaren, som enligt artikel 56.4 ska inhämta alla uppgifter av betydelse för tillämpning av direktivet. Utredningen föreslår att Universitets- och högskolerådet ska vara nationell sam- ordnare för direktivet, samt rådgivningscentrum med ansvar att bistå enskilda och underlätta tillämpningen av regelverket. Genom att samordna så många funktioner som möjligt och därigenom fokusera kunskapen om regelverket till en myndighet torde även Universitets- och högskolerådets uppgift som rådgivningscentrum underlättas. Universitets- och högskolerådet bör således ansvara för den rapportering som ska ske enligt artikel 60.

460

SOU 2014:19

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

För att Universitets- och högskolerådet ska kunna fullgöra denna uppgift krävs det att behöriga myndigheter förser rådet med de uppgifter som ska ingå i rapporten. De behöriga myndigheterna ska därför i förordningen åläggas att förse Universitets- och högskolerådet med efterfrågad statistik.22 Det kan i detta samman- hang noteras att införandet av denna uttryckliga skyldighet förut- sätter att de behöriga myndigheterna ser över tillgängliga IT- och ärendehanteringssystem så att det går att särskilja de efterfrågade ärendena och överföra dem i ett användarvänligt format.

Rapporteringsskyldigheten enligt artikel 60 gäller även advokat- yrket. Advokatsamfundet bör därför förse Universitets- och högskolerådet med de uppgifter som behövs avseende detta yrke.

11.8Inrättande av ett råd för reglerade yrken

Utredningens förslag: Ett råd för reglerade yrken ska inrättas i syfte att öka kunskapen och utbyta information om regelverket för yrkeskvalifikationer. Rådet för reglerade yrken ska vara placerat vid Universitets- och högskolerådet, som ska ansvara för ordförandeskap och sekretariat. Den nya förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer ska innehålla bestämmelser om rådets syfte, sammansättning och arbetsformer.

Skälen för utredningens förslag

Direktivets bestämmelser

De nationella samordnarna ska enligt artikel 56.4 främja en enhetlig tillämpning av direktivet. Däremot finns inget krav på särskilda samarbetsformer, såsom t.ex. inrättandet av ett råd för reglerade yrken. Utredningen ska dock enligt kommittédirektiven lämna förslag på åtgärder som ökar kunskapen om yrkeskvalifikations- direktivet, i synnerhet hos de behöriga myndigheterna.

22 Det kan i detta sammanhang vara värt att notera att det är beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer, alternativt beslut om kompensationsåtgärder, partiellt erkännande eller avslag med hänsyn till erkännandet av yrkeskvalifikationerna som avses, inte antalet de facto utfärdade legitimationer.

461

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

SOU 2014:19

Gällande rätt

Myndigheter ska enligt 6 § förvaltningslagen samverka med varandra inom ramen för den egna verksamheten. Något närmare kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan behöriga myndigheter som tillämpar yrkeskvalifikationsdirektivet har inte formaliserats. Som bakgrund till utredningens förslag finns det dock anledning att kort redogöra för hur man har valt att möta ett liknande behov av utbyte mellan myndigheter som utövar marknadskontroll av varor.

I Sverige har ett stort antal myndigheter ansvar för att säkerställa att endast sådana produkter som uppfyller lagstiftningens krav saluförs. Detta sker genom marknadskontroll, dvs. myndigheterna utövar tillsyn över att de produkter som finns på den nationella marknaden överens- stämmer med gällande produktkrav, såväl avseende produktegenskaper som att de är märkta och kontrollerade på föreskrivet sätt. Produkt- kraven, som kan härstamma från harmoniserade regler på EU-nivå eller vara rent nationella, finns i sektorslagstiftning. Det finns även två horisontella EU-förordningar om ömsesidigt erkännande av nationella krav som ställs på varor23 och om effektiv marknadskontroll.24 Vid sidan av det nationella regelverk som syftar till att säkerställa att vissa varor uppfyller vissa bestämda krav, ska myndigheterna alltså även tillämpa den EU-förordning som syftar till att säkerställa att medlemsländerna tillämpar principen om ömsesidigt erkännande av varandras nationella regelverk. Marknadskontrollerande myndigheter har därigenom det gemensamt att de, oavsett vilken produktkategori de arbetar med, ska tillämpa principerna i ett gemensamt regelverk. Det finns sålunda ett mervärde i att utbyta information sinsemellan.

Nationell samordning av marknadskontroll sker framför allt inom ramen för Marknadskontrollrådet, som i dag består av representanter från 17 myndigheter.25 Marknadskontrollrådet har inrättats för att erbjuda ett forum för de statliga marknadskontrollmyndigheterna samt Tullverket och Kommerskollegium att utbyta erfarenheter och samordna tillämpningen av unionsrättsliga och nationella regelverk för produkter. Den samordnande myndigheten för marknadskontroll,

23Förordning 764/2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i annan medlemsstat.

24Förordning 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter.

25Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Energimyndigheten, Kemikalieinspektionen, Kommerskollegium, Konsumentverket, Läkemedelsverket, Myndigheten för radio och tv, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Post- och telestyrelsen, Skatteverket, Socialstyrelsen, Swedac, Transportstyrelsen och Tullverket.

462

SOU 2014:19

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

Swedac, ansvarar för ordförandeskaps- och sekretariatsfunktionen i Marknadskontrollrådet. Rådets uppgifter, funktion och samman- sättning regleras i förordning (2005:893) om marknadskontroll av varor.26

En effektiv marknadskontroll förutsätter ett nära samarbete med marknadskontrollmyndigheter i andra medlemsländer. ICSMS (Information and Communication System for Market Surveillance) är ett europeiskt informationsutbytessystem för marknadskontroll som ägs av kommissionen. Varje marknadskontrollerande myndighet administrerar själv den information som lämnas i ICSMS, men Swedac fungerar som administrerande myndighet och kontaktpunkt och ger råd och stöd till marknadskontrollmyndigheter om användningen av systemet. Därutöver har det inrättats ett varningssystem på unions- nivå för farliga varor, Rapex, där en samordnande myndighet (i Sverige, Konsumentverket) anmäler till kommissionen i vad mån marknadskontrollmyndigheterna27 beslutat om åtgärder enligt produktsäkerhetslagstiftningen. De marknadskontrollerande myndig- heterna är skyldiga att tillhandahålla den information som krävs för att Konsumentverket ska kunna fullfölja uppgiften att ansvara för systemet.

Marknadskontrollrådet träffas 4–5 gånger per år men har däremellan ett löpande samarbete, bl.a. inom ramen för skyldigheten att upprätta och genomföra årliga marknadskontrollplaner. Till vartannat möte inbjuds även näringslivs- och konsument- organisationer. För Marknadskontrollrådet har en särskild hemsida upprättats.28

Överväganden

Yrkeskvalifikationsdirektivet omfattar ett stort antal yrkesverk- samheter och behöriga myndigheter. Direktivet omfattar såväl sektorsspecifika regler som förfaranderegler och andra generella bestämmelser som är desamma oavsett yrkesområde. Mot denna

26Ny lag och förordning har föreslagits, men de delar som handlar om Marknads- kontrollrådet föreslås föras över till det nya regelverket i stort sett oförändrade, se prop. 2013/14:49. Ett förtydligande föreslås avseende vilka myndigheter som är marknads- kontrollerande myndigheter, och därmed behöriga att fatta ingripandebeslut mot enskilda, i syfte att skapa ökad rättsäkerhet.

27Som kan vara såväl statliga som kommunala myndigheter i den mån de vidtar åtgärder på grund av att en vara kan vara farlig för konsumenters hälsa eller säkerhet.

28http://www.marknadskontroll.se/

463

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

SOU 2014:19

bakgrund, samt med beaktande av behovet av att övergripande diskutera tillämpningsfrågor och utbyta bästa praxis inom ramen för den horisontella lagen och förordningen om erkännande av yrkes- kvalifikationer, finns det behov av ett gemensamt forum för de behöriga myndigheterna. Utvecklingen av regelverk för reglerade yrken kan också diskuteras inom ramen för ett sådant forum, för att säkerställa en allsidig analys av lämpligheten i att yrken regleras på ett visst sätt, se avsnitt 11.6.

Enligt utredningens bedömning bör ett råd inrättas, bestående av de behöriga myndigheter som tillämpar regelverket för yrkes- kvalifikationer. Som en naturlig följd av att Universitets- och högskolerådet föreslås tilldelas uppgifterna som samordnare och rådgivningscentrum, bedömer utredningen att ordförandeskap och sekretariat för Rådet för reglerade yrken bör inrättas vid Universitets- och högskolerådet, vars generaldirektör bör fungera som det nya rådets ordförande. Avsikten är att erbjuda ett forum för att diskutera hur direktivet bör tillämpas, praktiska frågeställningar och informationsutbyte om tillämpningsproblem eller förändringar i regelverken. Inom ramen för rådets verksamhet kan behöriga myndig- heter även utbyta information och bästa praxis om kompensations- åtgärder och fortbildning. Rådet bör upprätta en arbetsordning som närmare reglerar arbetet. Det finns inga hinder mot att rådet inbjuder övriga aktörer som t.ex. professionsförbunden till möten där fortbild- ningsfrågor diskuteras, eller andra myndigheter med verksamhets- ansvar29 som angränsar till regelverket för yrkeskvalifikationer. Deltagande i rådets verksamhet bör däremot utgöra en skyldighet för de behöriga myndigheterna. Utöver de behöriga myndigheterna bör även Kommerskollegium, som övergripande inremarknadsmyndighet, samordnare för kontaktpunkten för tjänstedirektivet, ansvarig för att stödja medborgares möjligheter att utnyttja sina unionsrättsliga rättig- heter inom ramen för SOLVIT samt administratör av IMI, ingå i Rådet för reglerade yrken. Rådets ordförande bör utse representanter för dessa myndigheter efter förslag från myndigheterna i fråga.

29 T.ex. Universitetskanslersämbetet eller Myndigheten för yrkeshögskolan.

464

Del tre

Konsekvenser, ikraftträdande och författningskommentarer

12Konsekvenser av utredningens förslag

12.1Beskrivning av ärendet och vad som bör uppnås

Regeringen tillsatte utredningen om genomförandet av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet för att få underlag till hur direktivet bör genomföras i svensk rätt och förvaltning. Målsättningen för utredningens arbete har, i enlighet med regeringens direktiv, varit att lämna förslag som syftar till att åstadkomma ett korrekt och fullständigt genomförande av yrkeskvalifikationsdirektivet samt i övrigt föreslå förändringar som kan främja en enhetlig tillämpning.

12.1.1Bakgrund

Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) är ett av unionens mål att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna. För medlemsstaternas medborgare innebär detta bl.a. rätt att utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. I artikel 53.1 i FEUF föreskrivs att direktiv ska utfärdas som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbild- nings- och andra behörighetsbevis. I enlighet med detta har ett stort antal direktiv antagits under de senaste fyrtio åren och olika ordningar för erkännande av yrkeskvalifikationer införts inom olika sektorer. Flertalet av dessa direktiv ersattes 2005 av Europaparlamentets och rådets direktiv (2005/36/EG) av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, det s.k. yrkeskvalifikations- direktivet.

Rörligheten på arbetsmarknaden har på senare tid lyfts fram som en nyckelfråga för Europas konkurrenskraft, bl.a. i april 2011 i den s.k. inremarknadsakten, där revisionen av yrkeskvalifikations-

467

Konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2014:19

direktivet nämns som en av tolv nyckelåtgärder. Europeiska rådet har vid flera tillfällen lyft fram att det är viktigt att göra framsteg inom erkännandet av kvalifikationer och minska antalet reglerade yrken. Kommissionen presenterade därför den 19 december 2011 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer (ändringsdirektivet) i syfte att modernisera yrkeskvalifikations- direktivet. Förhandlingar rörande kommissionens förslag inleddes i januari 2012 och avslutades under hösten 2013. Ändringsdirektivet antogs den 20 november 2013 och trädde i kraft den 17 januari 2014. Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska vara genomfört senast den 18 januari 2016.

12.1.2Nuläge

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet från år 2005 genom- fördes sektorsvis i de författningar som närmare reglerade yrkes- utövning av viss verksamhet. Följande yrkesregleringar har anpassats till det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet:

468

SOU 2014:19

Konsekvenser av utredningens förslag

Det innebär att direktivets krav avseende t.ex. myndigheternas handläggning, som ska vara likartad oavsett vilket yrke det handlar om, återfinns i sektorsförfattning. Regleringen har inom de olika sektorerna införts på olika normnivå (lag, förordning eller myndig- hetsföreskrift) och med varierande utformning och omfattning.

12.2Utredningens huvudsakliga förslag

Inledningsvis identifierar utredningen ytterligare ett antal yrkes- verksamheter som i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivets definition får anses utgöra reglerade yrken:

469

Konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2014:19

Enligt utredningens bedömning ska dessa verksamheter, vid sidan av dem som redan sedan tidigare identifierats, omfattas av yrkes- kvalifikationsdirektivets krav. De behöriga myndigheter som föreskriver vilka krav som ska gälla för att få utöva verksamhet bör följaktligen betraktas som behöriga myndigheter i direktivets mening. Det är värt att poängtera att utredningen saknat resurser att företa en fullständig inventering av yrkesregleringar i Sverige, varför det inte kan uteslutas att det kan finnas ytterligare yrkes- verksamheter som borde omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet. Avseende yrkesverksamhet i form av brandskyddskontroll, som hittills ansetts utgöra ett reglerat yrke, har dock utredningen gjort en motsatt bedömning. Enligt utredningens bedömning ska brand- skyddskontrollanterna fortsättningsvis inte betraktas som en yrkesgrupp som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivets krav, eftersom verksamheten får anses falla inom undantaget för anställning som är förenad med offentligt maktutövande.

För att omhänderta de förändringar och förtydliganden som införs genom ändringsdirektivet föreslår utredningen att det införs en ny horisontell lag och förordning om erkännande av yrkeskvalifikationer. Bestämmelserna om europeiskt yrkeskort och gemensamma utbild- ningsprinciper kan under alla förhållanden inte genomföras på annat vis, eftersom det i avvaktan på att kommissionen fattar de nödvändiga besluten är oklart för vilka sektorer dessa nya företeelser ska gälla. Dessutom torde en horisontell reglering leda till ett mer enhetligt och fullständigt genomförande av direktivet i de delar som är gemen- samma oavsett sektor. I den utsträckning direktivet tagit särskild hänsyn till behov inom en viss sektor, föreslås dock att regleringen även fortsättningsvis ska ske i sektorsförfattning. I betänkandet redogörs för vad som bör framgå av den nya lagen och förordningen samt vilka följdändringar som krävs i sektorsförfattningen. Förslagen syftar till att på ett heltäckande sätt genomföra det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

En annan strukturell nyhet som föreslås i betänkandet är att de behöriga myndigheterna ska vända sig till Universitets- och hög- skolerådet för att få bistånd med att bedöma utländska utbildnings- relaterade yrkeskvalifikationer. Den behöriga myndigheten för respektive yrke föreslås dock behålla huvudansvaret för i vad mån den enskilde ska ges rätt att utöva yrket i fråga.

Utredningen föreslår även att det ska införas en tydlig åtskillnad i de behöriga myndigheternas handläggning av ärenden om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer, i syfte att klargöra att en bedömning

470

SOU 2014:19

Konsekvenser av utredningens förslag

av andra krav som kan förekomma för att få utöva ett visst yrke, t.ex. rörande språkkunskaper, inte får göras förrän efter det att bedöm- ningen av i vad mån yrkeskvalifikationerna får anses vara likvärdiga har avslutats.

Något som inte följer uttryckligen av direktivet, men som syftar till att underlätta möjligheten för enskilda med utländska yrkes- kvalifikationer att få anställning i sådan yrkesverksamhet som regleras utan förhandsgodkännande från en myndighet, är att det föreslås en möjlighet för den enskilde att få sina utländska yrkeskvalifikationer bedömda av den behöriga myndigheten. Denna möjlighet till närmare information om vad de utländska yrkeskvalifikationerna motsvarar ska även kunna utnyttjas av yrkesutövarens arbetsgivare.

Det förtydligas även att enskilda med svenska yrkeskvalifika- tioner ska kunna vända sig till Universitets- och högskolerådet och handelskamrarna för att få sådana intyg över yrkeskvalifikationer respektive yrkeserfarenhet utfärdade som kan krävas i annat land enligt yrkeskvalifikationsdirektivet.

Det administrativa förfarandet för att få utländska yrkeskvalifika- tioner erkända existerar i grova drag alltsedan det ursprungliga yrkes- kvalifikationsdirektivet genomfördes i Sverige. Det moderniserade direktivet syftar till att klargöra sådant som varit oklart eller som konstaterats fungera dåligt. På motsvarande sätt söker utredningen genom förslagen förbättra t.ex. handläggningsprocessen hos behöriga myndigheter och tydliggöra för enskilda vilka rättigheter och skyldig- heter som ankommer på dem. I vad mån handläggningstiderna kommer att kunna förkortas väsentligt är svårt att sia om. Det kan konstateras att flera klagomål handlat om långa handläggningstider och bristfälliga rutiner för att ens kunna beräkna när handläggnings- tiden börjar löpa. Direktivet, och den nya förordningen, reflekterar de tidsfrister som ska gälla för myndigheternas handläggning. Som utgångspunkt ska beslut om utländska yrkeskvalifikationer kunna fattas inom tre månader från det att en komplett ansökan inkommit, men tidsfristen kan förlängas under specifika omständigheter. Särskilda regler gäller för yrkeskortet. I vissa fall kan en havererad ansökningsprocess rörande yrkeskort leda till ett s.k. tyst beviljande av ansökan.

471

Konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2014:19

12.3Konsekvenser för enskilda

De förslag som utredningen redovisar påverkar enskilda yrkesutövare som önskar bedriva verksamhet såväl i Sverige som i annat land och oavsett om det sker inom ramen för en anställning eller som egenföretagare på kortare eller längre tid. Den föreslagna horisontella lagen och förordningen reglerar i ett svep ett mycket stort antal yrkesverksamma inom vitt skilda verksamhetsområden. Till en övervägande del omfattas emellertid verksamhetsområdena redan i dag av den reglering som finns på plats i sektorsförfattning. När det gäller de tillkommande yrkesverksamheter som utredningen har identifierat är situationen däremot annorlunda. För yrkesverksamma med svenska yrkeskvalifikationer innebär dock förändringen inte någonting nytt. Däremot kan yrkesutövare med utländska yrkeskvalifikationer utnyttja det faktum att det av den föreslagna lagen och förordningen framgår att behöriga myndigheter måste beakta den kompetens som inhämtats i annat land än Sverige. Det införs även en möjlighet för yrkesutövare att få sina yrkeskvalifikationer bedömda av behörig myndighet, för att därigenom underlätta anställning och företag- samhet i Sverige.

Genom ändringsdirektivet, och utredningens förslag, införs även möjligheten för enskilda att enkelt, på avstånd och elektronisk väg kunna slutföra samtliga krav, förfaranden och formaliteter som krävs för att få utöva ett reglerat yrke (utom kompensations- åtgärder) via den gemensamma kontaktpunkten för tjänster som administreras av Tillväxtverket.

Vilka yrkesverksamheter som slutligen kommer att omfattas av regelverket om erkännande av yrkeskvalifikationer går i dagsläget inte att förutse. Kommissionen har ännu inte fattat beslut om vilka yrkes- verksamheter som är aktuella för framtagande av gemensamma utbildningsprinciper eller för det europeiska yrkeskortet. Syftet med yrkeskortet är dock att underlätta för enskilda, som i huvudsak enbart behöver kommunicera med den behöriga myndigheten i etablerings- landet, och att effektivisera erkännandeprocessen.

I sak återspeglar de förändringar som utredningen föreslår det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets närmare innebörd. I den mån det ger konsekvenser för enskilda, t.ex. avseende myndigheternas möjligheter att kontrollera språkkunskaper, är det en följd av att direktivet måste genomföras i Sverige. Införandet av varnings- mekanismerna, för sådana yrkesutövare som begränsats i sin rätt att utöva yrket i fråga samt för dem som använt falska dokument i

472

SOU 2014:19

Konsekvenser av utredningens förslag

erkännandeprocessen, får givetvis konsekvenser för enskilda yrkes- utövare och tjänstemottagare. Systemet syftar dock även till att säkerställa att enskilda inte felaktigt anmäls i varningsmekanismerna. Utredningen har inte lagt några förslag utöver vad direktivet kräver som innebär någon nackdel för enskilda yrkesutövare. Däremot föreslår utredningen vissa lättnader för enskilda genom att den skyldighet att på förhand underrätta behöriga myndigheter innan verksamhet utövas tillfälligt i Sverige som fastighetsmäklare eller yrkesutövare inom djurens hälso- och sjukvård tas bort.

Under alla förhållanden torde det bli tydligare för enskilda vad som gäller för yrket i fråga i Sverige och vilka krav som kan komma att ställas på dem vid ansökningsförfarandet. Förslagen innebär också ett tydliggörande av vilka rättigheter enskilda har att få till stånd en prövning och att överklaga beslut.

12.3.1Ekonomiska konsekvenser

Enligt utredningens bedömning finns inget i direktivet som hindrar att behöriga myndigheter finansierar sin bedömningsverksamhet genom uttag av avgifter, så länge dessa står i proportion till myndighetens kostnader. Utredningens förslag innebär heller ingen förändring i detta avseende. Avgifter kan således även fortsättningsvis tas ut av enskilda i samband med ansökan om legitimation eller annat behörighetsbevis också i de fall ett godkännande av kvalifikationerna krävs innan tillträde till yrkesverksamheten kan medges. Skulle en sådan ansökan resultera i ett beslut om kompensationsåtgärder får den enskilde, precis som tidigare, erlägga ny avgift i samband med att ny ansökan om behörighet inges, på samma sätt som är fallet när enskilda med svenska kvalifikationer ansöker om rätt att utöva yrket utan att uppfylla kraven för att beviljas behörighet. Avgifter kan även förekomma för lämplighetsprov.

12.4Konsekvenser för företag och arbetsgivare

Genom lagen klargörs att arbetsgivare har möjlighet att anställa yrkes- utövare med utländska yrkeskvalifikationer för en kortare tid och utifrån den behörighet som yrkesutövaren har i sitt etableringsland. Följdändringar i förtydligande syfte införs i skollagen, patientsäker-

473

Konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2014:19

hetslagen och förordningen om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården.

De reglerade yrken i Sverige som omfattas av automatiskt erkännande mot bakgrund av samordnade minimikrav på utbild- ning är läkare, specialistläkare, sjuksköterska, tandläkare, specialist- tandläkare, veterinär, barnmorska samt apotekare. För dessa yrken ska en närmare bedömning av yrkeskvalifikationerna inte behövas. Däremot förtydligas förutsättningarna för att den behöriga myndigheten ska ha möjlighet att kontrollera att yrkesutövaren har tillräckliga kunskaper i svenska språket för att kunna utöva yrket. För de yrken inom hälso- och sjukvården som inte omfattas av den automatiska ordningen utifrån samordnade minimikrav på utbild- ningen gäller den generella ordningen för erkännande. Denna ordning gäller också för alla andra reglerade yrken som inte faller under någon av ordningarna för automatiskt erkännande.

I vissa fall råder inte de behöriga myndigheterna i Sverige ensamt över den tid det tar att handlägga en ansökan, eftersom det kan krävas visst informationsutbyte med behöriga myndigheter i annat land. Men genom att inrätta en fast struktur för bistånd med att bedöma utländska utbildningsrelaterade yrkeskvalifikationer och tydliggöra förfarandet för de behöriga myndigheternas hand- läggning torde erkännandeprocessen kunna effektiviseras. Kortare handläggningstider hos de behöriga myndigheterna kan förbättra företagens tillgång till anställningsbar personal.

När en sådan regleringsteknik används som innebär att det krävs vissa bestämda yrkeskvalifikationer för att få utöva yrket, men det inte sker någon förhandsprövning av yrkesutövarnas kvalifikationer, åvilar i praktiken ansvaret för den enskildes kompetens på arbets- eller uppdragsgivaren. Utredningen föreslår för dessa typer av yrken att det införs en möjlighet för såväl enskilda som arbetsgivare att hos de behöriga myndigheterna få hjälp med att bedöma i vad mån de utländska yrkeskvalifikationerna är likvärdiga med vad som krävs i Sverige. På så vis underlättas t.ex. arbetsgivares rekrytering av anställda med utländska yrkeskvalifikationer, när det för att få utöva viss yrkesverksamhet t.ex. genom ackreditering krävs att de anställda har vissa kvalifikationer. Det är också ett sätt att undvika problem som annars kan uppstå vid tillsyn av yrkesverksamheten.

Även om det inte uttryckligen följer av förslagen i betänkandet innebär det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets förtydligade krav på fortbildning för läkare, specialistläkare, sjuksköterska, tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska samt apotekare

474

SOU 2014:19

Konsekvenser av utredningens förslag

att någon form av reglering krävs för att uppfylla direktivets krav. Statens jordbruksverk och Socialstyrelsen bemyndigas att meddela föreskrifter som ger dessa yrkesgrupper möjlighet att fortbilda sig. Dessa föreskrifter bör tas fram i samråd med arbetsmarknadens parter.

Det europeiska yrkeskortet, den dag systemet kommer att kunna ianspråktas, innebär ett alternativt sätt för den enskilde att få sina kvalifikationer erkända. Yrkeskortet innebär således i sig inte en automatisk rätt för den enskilde att utöva yrkesverksamhet ifråga. Enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet kan kommissionen i genomförandeakter närmare reglera hur t.ex. arbetsgivare och andra ska kunna få uppdaterad information om en enskild yrkesutövares yrkeskort, i vad mån förändringar införts efter dess utfärdande etc..

Sådana företag som är verksamma som utbildningsanordnare i Sverige påverkas endast i den mån de verkar inom hälso- och sjuk- vårdsområdet, eller med att erbjuda utbildningar för veterinärer och arkitekter. För dessa utbildningar införs i bilagorna till högskole- förordningen respektive förordningen för Sveriges lantbruks- universitet ett krav på att utbildningarna minst ska uppfylla direktivets krav. Det bör åligga Universitets- och högskolerådet att hålla sig informerad om vad direktivet kräver i detta avseende och på lämpligt sätt informera berörda.

12.4.1Ekonomiska konsekvenser

Såvitt utredningen kan bedöma torde inte företag eller arbetsgivare drabbas av negativa ekonomiska konsekvenser av ändringsdirektivets genomförande i svensk rätt och förvaltning. I den utsträckning yrkes- utövaren är en egenföretagare som önskar utnyttja möjligheten att verka på den inre marknaden uppstår givetvis såväl administration som kostnad för erkännandeprocessen, företrädesvis i det mottagande landet. När det gäller kostnaden för EU-medborgare med utländska yrkeskvalifikationer som vill få erkännande i Sverige, hänvisas i sektorsförfattningarna till avgiftsförordningen. Dessa kostnader uppstår till övervägande del redan i dag, då majoriteten av behöriga myndigheter tar ut en avgift för prövningen av en ansökan om behörighetsbevis. Detta gäller dock inte för hälso- och sjukvårds- yrkena, där Socialstyrelsen i vissa fall varit förhindrad att ta ut avgift från sökanden med utländska yrkeskvalifikationer. Utredningen föreslår att denna reglering tas bort så att en avgift även kan tas ut av

475

Konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2014:19

dessa yrkesgrupper och oavsett om yrkeskvalifikationerna erhållits i Sverige eller i annat land. Därigenom uppstår ingen diskriminering. Kommissionen kan, för administrationen av yrkeskortet, i genom- förandeakter komma att gå närmare in på fördelningen mellan sådana kostnader som uppstår hos behöriga myndigheter i olika medlems- länder.

Förslagen avser att bidra till att ge arbetsgivare och företag förbättrade möjligheter att rekrytera kunnig personal oavsett var den yrkesverksamme inhämtat sina yrkeskvalifikationer. Företag i betydelsen egenföretagare ska kunna dra nytta av ändringsdirektivets förtydliganden, bl.a. vad gäller tillgång till information om vad som gäller i respektive land via den gemensamma kontaktpunkten för tjänster. Utredningens klargörande om rätten att kunna erhålla sådana intyg som kan krävas för verksamhet i annat land syftar också till att underlätta rörligheten på den inre marknaden och egenföretagarnas möjlighet att erbjuda verksamhet på nya marknader.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet anger minimikrav på vissa utbildningar, nämligen läkare, specialistläkare, sjuksköterska, tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, apotekare samt arkitekt. Sådana utbildningar ska erkännas automatiskt för verksamhet i andra länder. För att systemet ska fungera, och förtroendet bestå, krävs att ländernas utbildningar uppfyller minimikraven. Det går inte att utesluta att ökade kostnader kan komma att uppstå för utbild- ningsanordnare som genom direktivet och förtydliganden i författning åläggs att tillhandahålla utbildning med visst innehåll, t.ex. viss andel klinisk utbildning. I vad mån sådana kostnader kommer att uppstå, och omfattningen av kostnaderna, saknar utredningen förutsättningar att kunna uppskatta. Under alla förhållanden är det en konsekvens av direktivets utformning och närmare innebörd som Sverige är skyldig att leva upp till. Samma resonemang gör sig gällande avseende de eventuella kostnader som kan komma att uppstå till följd av att medlemsländerna ska säkerställa att yrkesutövare inom samma yrken, dvs. läkare, specialistläkare, sjuksköterska, tandläkare, specialist- tandläkare, veterinär, barnmorska, apotekare och arkitekt, ska kunna uppdatera sina yrkeskunskaper genom fortbildning. Det kan konstateras att det handlar om stora yrkesgrupper och utredningen har inte haft möjlighet att analysera omfattningen av den nuvarande fortbildningen inom dessa grupper. I avsaknad av en sådan analys har utredningen inte heller kunnat bedöma vilka kostnader som kan uppstå till följd av direktivets bestämmelser i dessa delar. Utredningen bedömer att föreskrifter i denna del bör utarbetas i samråd med

476

SOU 2014:19

Konsekvenser av utredningens förslag

arbetsmarknadens parter för att säkerställa att även ekonomiska aspekter kan belysas. Det är även värt att poängtera att medlems- staternas utbyte av bästa praxis för fortbildning är tänkt att vara en kontinuerlig process.

12.5Konsekvenser för det allmänna

12.5.1Existerande behöriga myndigheter

Behöriga myndigheter enligt det ursprungliga yrkeskvalifikations- direktivet är Sveriges advokatsamfund, Socialstyrelsen, Kammar- kollegiet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Elsäker- hetsverket, Fastighetsmäklarinspektionen, Skolverket, Patentombuds- nämnden, Transportstyrelsen, Statens jordbruksverk och Läns- styrelsen i Stockholm län. Universitets- och högskolerådet är behörig myndighet för det oreglerade yrket arkitekter.

Inledningsvis måste påpekas att det ursprungliga yrkes- kvalifikationsdirektivet redan införlivats i svensk rätt och förvalt- ning och att utredningens förslag i många fall endast överför bestämmelser från sektorsförfattning till en horisontell reglering samt i övrigt endast innebär sådana förtydliganden av det gällande regelverket som följer av ändringsdirektivet. I andra avseenden går det inte att förutse hur ändringsdirektivet kan komma att påverka förvaltningen, eftersom det t.ex. är oklart i vad mån gemensamma utbildningsprinciper kommer att utarbetas, och för vilka yrkes- verksamheter. Det har inte heller fattats beslut om för vilka yrkes- verksamheter europeiska yrkeskort kan komma att införas, och det är oklart om det kommer att avse i Sverige reglerade yrkesverksam- heter eller inte.

Utredningens förslag tydliggör dock en del skyldigheter som följer av det ursprungliga direktivet, t.ex. enskildas rätt att tillfälligt utöva viss yrkesverksamhet i Sverige och enskildas rätt att välja kompensationsåtgärd, men också avseende myndigheternas inrapportering av statistik och dylikt. Behöriga myndigheter åläggs i varierande utsträckning att förse dels Universitets- och högskolerådet, dels Tillväxtverket med information av visst slag. När det gäller systemet med förhandsunderrättelse vid tillfälliga tjänster föreslår utredningen att detta krav behålls endast för de yrken där en närmare kontroll av den enskildes kvalifikationer också kan göras (hälso- och sjukvårdsyrken samt väktare, vilket berör Socialstyrelsen samt

477

Konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2014:19

Länsstyrelsen i Stockholm). Förslaget innebär att yrkesverksamma som tillfälligt avser verka i Sverige som fastighetsmäklare eller inom djurens hälso- och sjukvård inte längre behöver underrätta Fastighetsmäklarinspektionen respektive Statens jordbruksverk innan verksamhet inleds. Några sådana förhandsanmälningar har hittills knappast förekommit, varför konsekvenserna av denna förändring får antas vara försumbara.

Några förslag förtjänar att lyftas fram särskilt då det får konsekvenser för de behöriga myndigheternas handläggning av ärenden om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer. Dels införs en skyldighet för de behöriga myndigheterna att, om det inte är obehövligt, inhämta yttrande från Universitets- och högskolerådet när det gäller bedömningen av utländska utbildningsrelaterade yrkes- kvalifikationer (i den mån yrkeskvalifikationerna inte kan erkännas i enlighet med någon av de automatiska ordningarna för erkännande). Syftet med förslaget är att införa en fast struktur dit de behöriga myndigheterna kan vända sig för att få ett yttrande över utländska utbildningskvalifikationer. Dessutom tydliggörs att vad den behöriga myndigheten ska bedöma inom den föreskrivna tidsfristen är enbart om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer är tillräckliga. I den utsträckning andra krav ställs för att yrket ska få utövas, t.ex. god vandel eller tillräckliga språkkunskaper, ska detta vara föremål för en prövning i ett andra steg. Denna åtskillnad mellan olika delar i en erkännandeprocess som mynnar ut i rätten att utöva yrket i Sverige införs till följd av ändringsdirektivets tydliga krav på att språk- kunskaper får kontrolleras först efter att de utländska yrkes- kvalifikationerna bedömts. När yrkeskvalifikationerna prövats ska ansökan i övrigt handläggas på samma vis som om ansökan baserat sig på yrkeskvalifikationer förvärvade i Sverige, och inom motsvarande tidsrymd.

Övriga nyheter som utredningen föreslår följer av ändrings- direktivet, t.ex. skyldigheten att erkänna yrkespraktik förvärvad i annat land.

De behöriga myndigheterna bör i författning föreskriva vilka krav som är grundläggande för att få utöva yrkesverksamhet i Sverige så att enskilda kan informera sig, Universitets- och hög- skolerådet få vägledning i vad den utländska utbildningen måste innehålla och den behöriga myndigheten själv vet vilka element som kan ingå i lämplighetsproven. Det är upp till den behöriga myndigheten att antingen utforma prov eller upphandla detta från utbildningsanordnare. Under alla förhållanden krävs tillgängliga

478

SOU 2014:19

Konsekvenser av utredningens förslag

och på förhand formulerade anvisningar om vad som är väsentligt för utövande av verksamhet i Sverige.

Genom att direktivet föreslås genomföras i en horisontell reglering, där sådana krav som är tillämpliga för alla behöriga myndig- heter oavsett verksamhetsområde samlas, finns skäl för de behöriga myndigheterna att utbyta erfarenheter om regelverket. Samordnaren tillika rådgivningscentrumet har också intresse av att ett forum för berörda inrättas. Utredningen föreslår därför att det ska inrättas ett råd för reglerade yrken, som ska administreras av Universitets- och högskolerådet. Behöriga myndigheter och Kommerskollegium föreslås ingå detta råd.

12.5.2Tillkommande behöriga myndigheter

Utredningen anser att ytterligare yrkesverksamheter i Sverige omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivets definition av reglerade yrken. Det är värt att poängtera att det inte handlar om yrken som reglerats nyligen, utan om yrken där regelverket ställer krav på vissa yrkeskvalifikationer utan att regleringen anpassats till det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Det förtjänar också att påpekas att utredningen saknat möjligheten att företa en fullständig inventering av yrkesverksamheters reglering i Sverige.

En konsekvens av utredningens ställningstagande blir att ytterligare myndigheter blir att betrakta som behöriga myndigheter. Detta gäller Arbetsmiljöverket, Boverket, Finansinspektionen, Konsumentverket, Naturvårdsverket och Strålsäkerhetsmyndigheten. För dessa myndigheter, som hittills inte tillämpat ett regelverk anpassat till yrkeskvalifikationsdirektivet, innebär utredningens förslag nya uppgifter och en ökad administration.

12.5.3Myndigheter ansvariga för varningsmekanismen och information

Genom ändringsdirektivet införs en skyldighet för medlemsstaterna att varna andra stater för yrkesutövare som begränsats i sin rätt att utöva reglerad yrkesverksamhet som veterinär, inom hälso- och sjukvården eller inom yrken där barn undervisas (inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet). Sådana varningar, som även ska skickas avseende yrkesutövare med enbart svenska yrkes-

479

Konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2014:19

kvalifikationer, ska skickas till alla medlemsländer inom tre dagar efter att beslut fattats. Kommissionen kan genom delegerade akter lägga fast närmare riktlinjer för hur varningsmekanismen ska fungera. I avvaktan på närmare riktlinjer, som kan beslutas genom direkt tillämpliga rättsakter, föreslår utredningen att varningsskyldigheten ska fullgöras av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Lärarnas ansvarsnämnd och Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård. En annan lösning kommer i konflikt med direktivets krav på att en varning ska skickas inom tre dagar. Dessa myndigheter måste således utarbeta en rutin för att bevaka sådana ärenden som handlar om yrkesutövares rätt att fullt ut bedriva viss yrkesverksamhet. Systemet med varningar kräver bl.a. kontinuerlig uppföljning av ärenden som överklagas.

Den gemensamma kontaktpunkten för tjänster som inrättades genom tjänstedirektivet har i Sverige lokaliserats till Tillväxtverket. Genom ändringsdirektivet klargörs att information om reglerade yrken och reglerade utbildningar ska finnas på den gemensamma kontaktpunkten för tjänster. Ändringsdirektivet kräver också, på samma sätt som tjänstedirektivet, att samtliga krav, förfaranden och formaliteter som krävs för att få utöva ett reglerat yrke (utom kompensationsåtgärder) ska kunna slutföras enkelt, på avstånd och elektronisk väg via den gemensamma kontaktpunkten. Det ställs alltså nya krav på vilken information som Tillväxtverket ska tillhandahålla via verksamt.se. Vidare krävs att användningen av den elektroniska förmedlingsfunktionen utökas till att omfatta verk- samhet enligt det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Det faktum att information om reglerade utbildningar även ska finnas på den gemensamma kontaktpunkten leder till en skyldighet för Skolverket, Universitets- och högskolerådet samt Myndigheten för yrkeshögskolan att förse Tillväxtverket med sådan information.

12.5.4Universitets- och högskolerådet

Utredningen föreslår en förtydligad och i flera fall utökad roll för Universitets- och högskolerådet. Utöver att fullgöra rollen som rådgivningscentrum och behörig myndighet för det oreglerade yrket arkitekter, föreslår utredningen att rådet ska bistå behöriga myndigheter i bedömningen av utländska utbildningsrelaterade kvalifikationer, fullgöra rollen som samordnare, administrera ett nyinrättat råd för reglerade yrken samt ansvara för ett fungerande

480

SOU 2014:19

Konsekvenser av utredningens förslag

informationsflöde i förhållande till kommissionen och de övriga medlemsstaterna. Det förtydligas att Universitets- och högskole- rådet i så stor utsträckning som möjligt ska lämna information till behöriga myndigheter eller rådgivningscentrum i andra länder om oreglerade yrken i Sverige samt förse yrkesutövare med sådana intyg som kan krävas i annat land över fullgjorda utbildningar i Sverige. I den mån yrkeskort kommer att aktualiseras för yrken som inte är reglerade i Sverige ska Universitets- och högskolerådet ansvara för att administrera dessa. Rådet bemyndigas även att meddela föreskrifter om yrkeskort avseende i Sverige oreglerade yrken, gemensamma utbildningsprinciper och utfärdande av intyg om utbildningsbevis.

12.5.5Ekonomiska konsekvenser

Existerande behöriga myndigheter

Skyldigheten för de behöriga myndigheterna att tillämpa yrkes- kvalifikationsdirektivet framgår i dag av respektive sektorsförfattning och belastar därigenom respektive utgiftsområde. I allt väsentligt förändras inte förutsättningarna för myndigheternas tillämpning. Förtydliganden införs avseende möjligheten att utöva tillfällig verksamhet i Sverige, vilket bl.a. berör Socialstyrelsen och Skolverket. Krav på förhandsunderrättelse för tillfälliga tjänster tas bort avseende verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och fastighetsmäklare, vilket berör Jordbruksverket och Fastighetsmäklarinspektionen. I praktiken torde dock det sistnämnda förslaget inte innebära någon större skillnad, då de berörda myndigheterna endast mottagit ett fåtal förhandsunderrättelser. Förhandsunderrättelser kan leda till en närmare granskning av yrkesutövarens kvalifikationer. En sådan närmare granskning får bestridas med allmänna medel, på samma sätt som hittills varit fallet. Däremot har samtliga myndigheter utom Socialstyrelsen redan i dag en generell möjlighet att ta ut avgift från enskilda för ansökningar om legitimation och andra behörighetsbevis. Utredningen ser ingen anledning till att inte Socialstyrelsen alltid ska kunna ta ut en motsvarande avgift från enskilda med utländska yrkes- kvalifikationer, på samma sätt som en avgift kan tas ut från enskilda med svenska yrkeskvalifikationer. Det saknas skäl för att Social- styrelsens verksamhet i detta avseende, till skillnad från övriga reglerade verksamheter, ska bekostas av allmänna medel. Utredningen

481

Konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2014:19

föreslår därmed att även Socialstyrelsen ska kunna ta ut en avgift. Socialstyrelsens kostnader för att med allmänna medel handlägga ärenden om bedömning av utländska yrkeskvalifikationer kommer på så vis att minska. De avgifter som kan komma att bli aktuella för handläggning av eventuella yrkeskort ska i motsvarande mån vara rimliga och proportionella, och reflektera de kostnader som uppstår för förfarandet. Här kan kommissionen komma att i genomförande- akter förtydliga bl.a. hur betalning för yrkeskort ska erläggas.

Behöriga myndigheter tillämpar direktivet och bedömer utländska yrkeskvalifikationer antingen genom att inhämta hjälp utifrån eller genom att ha byggt upp kompetens inom myndigheten för att bedöma utländska yrkeskvalifikationers motsvarighet med vad som krävs i Sverige. I så motto måste således resurser för denna verksamhet avsättas redan i dag. Majoriteten av behöriga myndigheter torde finansiera verksamheten genom avgiftsuttagen medan Socialstyrelsens utnyttjande av allmänna medel bör minska genom den föreslagna möjligheten att ta en avgift för bedömningsverksamheten.

Utredningen föreslår att alla behöriga myndigheter ska vända sig till Universitets- och högskolerådet när det gäller bedömningen av utländska kvalifikationer som hänför sig till utbildning, oavsett nivå. Utredningens förslag innebär därigenom att den avgift som de behöriga myndigheterna kan ta ut från yrkesutövarna även bör täcka sådana kostnader som uppstår genom att Universitets- och högskole- rådet hörs. Det måste då beaktas att resurser för bedömnings- verksamheten avsätts inom respektive myndighet redan i dag. Enligt utredningens uppfattning leder förslaget till ett effektivt utnyttjande av den kompetens Universitets- och högskolerådet upparbetat när det gäller att bedöma utländska utbildningar inom ramen för vidare studier i Sverige. Förfarandet är tänkt att basera sig på ett avgifts- system där Universitets- och högskolerådet beräknar uppskattad kostnad för hanteringen och debiterar de myndigheter som underställer rådet en förfrågan om bedömning. På så vis bidrar de behöriga myndigheterna med resurser i samma utsträckning som de utnyttjar rådets kompetens. Alternativet, att föreskriva en generell transferering av resurser mellan de inblandade myndigheterna, kan leda till överkompensation från de myndigheter med ett mycket litet antal ärenden i förhållande till de myndigheter som i större utsträckning kan behöva inhämta yttranden. Ett sådant alternativ kompliceras ytterligare av att kostnaden för myndigheternas bedöm- ningsverksamhet tycks variera beroende på vilken typ av yrkes- verksamhet det är frågan om. I vart fall varierar avgifterna för sådana

482

SOU 2014:19

Konsekvenser av utredningens förslag

behörighetsbevis som krävs för att utöva reglerade yrken, även inom en och samma myndighet. Enligt utredningens bedömning bör ett avgiftsfinansierat system, administrerat av en myndighet som redan i dag administrerar avgiftssystem, ge utrymme för flexibilitet avseende avgifternas storlek bland annat mot bakgrund av variationer i antalet ärenden. Förslaget att behöriga myndigheter ska inhämta Univer- sitets- och högskolerådets yttrande över utbildningsrelaterade yrkes- kvalifikationer torde således innebära en effektivisering av de behöriga myndigheternas handläggning, bl.a. eftersom de får en klart utpekad instans att vända sig till för att värdera utländska utbildningar och därigenom inte längre behöver vare sig upprätthålla eller bygga upp en egen kompetens, eller upphandla sådan kompetens när behov uppstår. Att samla hanteringen av bedömningen av utländska utbildnings- relaterade kvalifikationer till en instans torde möjliggöra ett mer effektivt utnyttjande av befintliga resurser än vad som är fallet med dagens lösning, där samtliga behöriga myndigheter, med undantag för Skolverket, var för sig har denna uppgift. Utredningen bedömer därför att det föreslagna systemet med en centralisering av bedömning av utländska utbildningsrelaterade kvalifikationer totalt sett innebär en lägre kostnad än vad som är fallet med dagens decentraliserade system samt att de administrativa kostnader som uppstår som en följd av att medel ska överföras från de behöriga myndigheterna till Universitets- och högskolerådet ryms inom denna besparing. Behöriga myndigheter kan med denna lösning koncentrera befintliga resurser till de övriga villkor som kan gälla för att tillerkännas rätt att utöva ett reglerat yrke i Sverige. I den mån myndigheterna arrangerar eller uppdrar åt annan att anordna lämplighetsprov kan en skälig avgift för verksamheten inhämtas.

Skyldigheten att förse kommissionen med statistik finns redan i dag, men genom betänkandet förtydligas vilka uppgifter myndig- heterna ska förse Universitets- och högskolerådet med. Det torde i vissa fall kräva en översyn över befintliga ärendehanteringssystem för att underlätta framtagande av efterfrågad statistik.

De behöriga myndigheterna åläggs en skyldighet att delta i det informations- och erfarenhetsutbyte som föreslås ske inom ramen för Rådet för reglerade yrken. I enlighet med direktivets krav ska de behöriga myndigheterna samarbeta med rådgivningscentrumet, dvs. Universitets- och högskolerådet. Detta erfarenhets- och infor- mationsutbyte syftar i praktiken till att underlätta myndigheternas tillämpning och tolkning av systemet och får anses rymmas inom befintliga ramar.

483

Konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2014:19

De behöriga myndigheterna ska förse Tillväxtverket med olika typer av information om sina yrken. Bland annat ska de lista vilka handlingar som krävs för en komplett ansökan och bistå Tillväxtverket vid utformande av elektroniska ansökningsformulär. Utredningen bedömer att denna information i många fall redan finns tillgänglig på respektive myndighets webbplats och att det i den mån information eller ansökningshandlingar behöver kompletteras så kan de kostnader som uppstår rymmas inom befintliga ramar.

Tillkommande behöriga myndigheter

På samma sätt som för de existerande behöriga myndigheterna följer det av yrkeskvalifikationsdirektivet att direktivet måste tillämpas för sådan yrkesverksamhet som är att anse som reglerad. Utredningen anser att ett antal ytterligare yrkesverksamheter är att betrakta som reglerade i yrkeskvalifikationsdirektivets mening, och därmed att tillkommande myndigheter är att anse som behöriga och därigenom skyldiga att tillämpa direktivets regelverk. Hos myndigheter som hittills inte betraktats som behöriga myndigheter enligt yrkeskvalifikationsdirektivet kan en kostnad komma att uppstå till följd av utredningens förslag om att de ska omfattas av regelverket. Det är oklart i vad mån de yrkesverksamheter som utredningen identifierat som reglerade, t.ex. rovdjursinventerare eller sakkunnig kulturvärden, kommer att leda till något större inflöde av ansökningar om erkännande av utländska kvalifikationer. För vissa av de tillkommande yrken som identifierats finns det uppgifter om hur många yrkesutövare som är verksamma i Sverige i dag, men det saknas uppgifter om hur många av dessa som har utländska kvalifikationer.

För vissa av de tillkommande yrkena finns det inget system för förhandsgodkännande av yrkeskvalifikationerna. Genom utred- ningens förslag införs för dessa yrken en rätt för yrkesutövaren eller dennes arbetsgivare att trots det kunna begära den behöriga myndighetens prövning av om de utländska kvalifikationerna upp- fyller de svenska kraven.

För yrken som reglerats genom att det ställs krav på certifiering eller genom att det ställs krav på den tillsvidareanställda perso- nalens kvalifikationer för att företaget de jobbar på ska kunna ackrediteras, så har de behöriga myndigheterna i dag inga större löpande kostnader i anslutning till kontrollen av om yrkesutövarna

484

SOU 2014:19

Konsekvenser av utredningens förslag

uppfyller kraven. Kontrollen av om t.ex. kompetenskraven är upp- fyllda utförs av certifieringsorgan och Swedac som tar ut avgifter från de enskilda yrkesutövarna som vill bli certifierade respektive från företaget som ansöker om ackreditering. Enligt utredningens förslag kommer de behöriga myndigheterna för dessa yrken dock att tvingas delta aktivt i processen. Det är nämligen de behöriga myndigheterna som ska bedöma hur de utländska kvalifikationerna ska värderas. Skulle dessa behöriga myndigheter finansiera denna nya uppgift genom att ta ut en avgift från alla yrkesutövare som har utländska kvalifikationer skulle dessa yrkesutövare behöva betala två avgifter, en för att få sina kvalifikationer erkända och en avgift till för att erhålla certifieringen. Utredningen anser att det vore olyckligt om just dessa yrkesgrupper skulle drabbas av dubbla avgifter för att få tillträde till yrket. Utredningen anser därför att de behöriga myndigheter som ansvarar för yrken reglerade på detta sätt bör bedöma utländska kvalifikationer utan att ta ut en avgift. Eftersom utredningen inte har kunnat identifiera hur många av de yrkesutövare som är verksamma i Sverige i dag inom berörda yrkesverksamheter som har utländska yrkeskvalifikationer är det svårt att uppskatta hur många ansökningar till de behöriga myndig- heterna som kan komma att handla om en prövning av utländska yrkeskvalifikationer. Det finns anledning att följa utvecklingen inom detta område och om det visar sig att bedömningsverksam- heten får en sådan omfattning att den inte ryms inom befintliga ramar bör det övervägas om en avgiftsfinansiering även ska införas för något av de tillkommande yrkena.

Den ökade administration som kan bli följden av att myndig- heterna blir behöriga enligt yrkeskvalifikationsdirektivet, bl.a. avseende statistikrapportering, uppdatering av information till Tillväxtverket, och deltagande i Rådet för reglerade yrken, torde enligt utredningens bedömning rymmas inom befintliga ramar.

Myndigheter ansvariga för varningsmekanismen och information

En nyhet i det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet är införande av varningsmekanismer. Utredningens förslag när det gäller införande av varningssystemet för veterinärer och yrkes- verksamma inom hälso- och sjukvård respektive undervisning av barn (inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet) kommer att

485

Konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2014:19

leda till att de berörda ansvarsnämnderna måste upparbeta en rutin för att bevaka ärenden fortlöpande och uppdatera information i IMI. IMI utvecklas och tillhandahålls av kommissionen. Kommers- kollegium erbjuder stöd avseende systemets användning. I prak- tiken innebär proceduren att ansvarsnämnderna ska aktivera en varning avseende ett redan fattat beslut (och eventuella föränd- ringar avseende beslutet) i en för ändamålet upprättad modul i IMI.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd har under 2012 fattat beslut om återkallande av legitimation eller begränsning/återkallande av förskrivningsrätt i knappt 70 fall.1 Lärarnas ansvarsnämnd har hittills endast återkallat en legitimation och även Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård återkallade endast en legitimation år 2012. För Lärarnas ansvarsnämnd samt för Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård får den nya uppgiften anses kunna rymmas inom befintliga ramar, eftersom det rör sig om så få fall. För Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd medför den högre ärendemängden, i kombination med att varningarna ska skickas inom tre dagar efter det att ett beslut fattats, att utredningen bedömer att Hälso- och sjuk- vårdens ansvarsnämnd bör erhålla ytterligare medel för att kunna hantera den administration varningssystemet medför. Den IMI-modul som ska användas för dessa varningar har ännu inte tagits fram och det är oklart exakt hur omfattande information som måste läggas in i varje ärende. Det är därför svårt att bedöma exakt hur mycket merarbete varningsmekanismen kommer att innebära för nämnden. Baserat på den information som finns i dag uppskattar utredningen att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd bör tillföras medel motsvarande 0,25 årsarbetskrafter för att täcka de ökade kostnader varningsmekanismen för med sig.

Utredningen bedömer att de utbildningsinsatser som Kommerskollegium, i sin roll som nationell IMI-samordnare, kan komma att behöva genomföra avseende de nya behöriga myndig- heterna och ansvarsnämnderna ryms inom befintliga ramar.

Tillväxverket kommer att behöva tillföra en stor mängd information till den gemensamma kontaktpunkten för tjänster. Denna ska bland annat innehålla information om samtliga reglerade yrken, kontaktuppgifter till behöriga myndigheter och information om samtliga reglerade utbildningar. Tillväxtverket kommer att få

1 Verksamhetsredogörelse 2012, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

486

SOU 2014:19

Konsekvenser av utredningens förslag

denna information från de behöriga myndigheterna och de tre myndigheterna med ansvar för reglerade utbildningar.

Därutöver ska den befintliga elektroniska förmedlingsfunktionen även kunna användas för att ansöka om tillträde till de yrken som reglerats i Sverige. Tillväxtverket själva bedömer att den tillkommande informationen kan läggas till i den befintliga strukturen. Även om Tillväxverket inte själva kommer att vara tvungna att ta fram informa- tionen så medför ändå uppgiften att all information ska struktureras och rent faktiskt tillföras kontaktpunkten. För att denna information ska kunna hållas uppdaterad uppkommer även en löpande kostnad. Efter kontakter med Tillväxverket bedömer utredningen att uppstarts- kostnaderna motsvarar 0,5 årsarbetskrafter, vilket verket bör tillföras under år 2015. För den löpande förvaltningen därefter bör verkets anslag ökas med medel motsvarande 0,25 årsarbetskrafter.

Sammantaget bedömer utredningen att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd respektive Tillväxtverket bör tillföras 0,25 årsarbets- krafter vardera för den ökade administration som uppstår till följd av utredningens förslag och direktivets nya krav. Under år 2015 bör dock anslagsökningen till Tillväxtverket i stället uppgå till mot- svarande 0,5 årsarbetskraft. De relativt sett blygsamma kostnader som uppstår till följd av direktivets genomförande i detta avseende bör kunna rymmas genom omprioriteringar av de medel som står till regeringens förfogande inom området.

Universitets- och högskolerådet

Universitets- och högskolerådet är kontaktpunkt enligt det ursprung- liga yrkeskvalifikationsdirektivet, en verksamhet som genom ändringsdirektivet döps om till rådgivningscentrum. Utredningen förtydligar att sådana ansvarsområden som redan i dag får anses följa av uppgiften som rådgivningscentrum, nämligen att bistå utländska myndigheter med information om oreglerade yrken och enskilda med sådana intyg som kan krävas i annat land över svenska utbildningar, ska utföras av Universitets- och högskolerådet. Såvitt utredningen erfar har rådet utfört dessa uppgifter såsom kontaktpunkt. På det stora hela innebär utredningens förslag att ansvaret för de uppgifter som Universitets- och högskolerådet redan i dag utför formaliseras, bl.a. vad gäller inrapportering av statistik. I andra avseenden innebär utredningens förslag att helt nya uppgifter tillkommer.

487

Konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2014:19

Bedömningar avseende utländska yrkeskvalifikationer

Universitets- och högskolerådet föreslås bistå samtliga behöriga myndigheter i bedömningen av utländska kvalifikationer som härrör från studier i någon form. Konkret kommer denna uppgift att bestå i att utifrån de väsentliga kraven för ett visst yrke bedöma om de utländska kvalifikationerna motsvarar dessa krav. Det är de behöriga myndigheterna som ansvarar för att fastställa vilka de väsentliga kraven är för respektive yrkesverksamhet.

Utredningen föreslår att denna verksamhet finansieras genom ett avgiftssystem. Genom att sätta en prislapp på verksamheten blir det transparent och lättare för de behöriga myndigheterna att uppskatta, utifrån statistik över ärendeantal, vilka avgifter som kan komma att behöva erläggas. Alternativet, att generellt föra över resurser från samtliga behöriga myndigheter som i dag ansvarar för att bedöma utländska utbildningars likvärdighet till Universitets- och högskole- rådet, torde bli svårt att administrera. Ett sådant alternativ skulle även minska flexibiliteten när det gäller att anpassa avgifternas storlek till ändrade förutsättningar som t.ex. antal ansökningar. Kostnaden för ansökningar om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer varierar sannolikt mellan de olika behöriga myndigheterna och över tid, utifrån omfattning och verksamhetsområde. Myndigheter med ett mycket litet antal ansökningar om erkännande av utländska yrkes- kvalifikationer behöver heller inte bidra ekonomiskt i större omfattning än det faktiska antalet förfrågningar motiverar. Myndig- heten ska årligen följa upp och ompröva avgifternas storlek samt i samband därmed samråda med Ekonomistyrningsverket om avgiften. Ekonomistyrningsverket redovisar årligen utvecklingen över statliga avgifter, bl.a. sådana interna avgifter mellan statliga myndigheter. Genom en ekonomiadministrativ värdering av samtliga myndigheter bedömer Ekonomistyrningsverket hur väl myndigheterna lever upp till de ekonomiadministrativa kraven.

Utredningen kan konstatera att denna nya uppgift medför att Universitets- och högskolerådet måste bygga upp en organisation som kan hantera dessa ärenden. Initialt krävs bland annat att ärendehanteringssystemet anpassas, ytterligare personal rekryteras, arbetsrutiner tas fram samt att administrativa förfaranden för att hantera avgifterna skapas. De uppgifter Universitets- och hög- skolerådet utför inom ramen för högskoleprovet är till viss del avgiftsfinansierade, varför Universitets- och högskolerådet redan i

488

SOU 2014:19

Konsekvenser av utredningens förslag

dag har erfarenhet av att administrera avgiftssystem, något som kan underlätta detta arbete.

Därutöver anser utredningen att det är av stor vikt att Universitets- och högskolerådet har resurser för att delta aktivt i de behöriga myndigheternas arbete med att fastställa vilka krav som är väsentliga för respektive yrke. Det är nämligen viktigt att dessa väsentliga krav formuleras på ett sätt som underlättar Universitets- och högskole- rådets framtida arbete så långt som möjligt. Att kunna delta aktivt i framtagandet av dessa föreskrifter utgör även en viktig del av rådets kompetensuppbyggnad. Allt detta arbete måste genomföras innan det nya systemet kan börja tillämpas och kan därför inte finansieras genom avgifter från de behöriga myndigheterna.

För att Universitets- och högskolerådet ska kunna anpassa sin organisation behöver rådet dessutom samråda med de behöriga myndigheterna för att få en ungefärlig uppfattning om omfatt- ningen av de yttranden respektive behörig myndighet kan komma att begära. För att en sådan uppskattning ska vara möjlig är det enligt utredningen inte tillräckligt att titta på den statistik över ärenden som de behöriga myndigheterna hittills rapporterat in till Universitets- och högskolerådet, eftersom de behöriga myndig- heterna inte kommer att begära ett yttrande från Universitets- och högskolerådet då det är obehövligt. När det gäller de tillkommande yrken som utredningen identifierat kan det även vara så att de behöriga myndigheterna inte själva har någon uppfattning om hur vanligt det är att yrkesutövare med utländska kvalifikationer är verksamma i Sverige. På basis av detta arbete kan Universitets- och högskolerådet anpassa sina personella resurser för att kunna möta den ökade ärendemängden. En helårsarbetskraft vid Avdelningen för bedömning av utländsk utbildning handlägger ca 400 ärenden per år2 vilket, när ärendemängden uppskattats, kan ge en upp- fattning om såväl behovet av resursförstärkning som för beräk- ningen av avgiften som tas ut av de behöriga myndigheterna.

Utredningen kan även konstatera att det för vissa av de yrken som är reglerade inte ställs krav på utbildning från gymnasiet eller universitet, utan i stället ställs krav på kurser och utbildningar som tillhandahålls av internationella organisationer eller privata utbild- ningsanordnare. För dessa yrkesverksamheter kan det krävas speciella åtgärder.

2 Universitets- och högskolerådet, Bedömning av utländsk utbildning för personer som saknar dokumentation, 2013‐10‐25, dnr. 1.1.1‐3686‐2013.

489

Konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2014:19

Sammantaget medför detta att ett visst arbete måste genomföras av Universitets- och högskolerådet innan det nya systemet kan tas i bruk. För att kunna tillämpa systemet i samband med att direktivet ska vara genomfört, senast den 18 januari 2016, bör därför medel avsättas redan år 2015. Utredningen bedömer att Universitets- och högskolerådets kostnader för att förbereda och bygga upp nöd- vändig kompetens för uppgiften att bedöma utländska formella kvalifikationer kommer att uppgå till 3 miljoner. För att säkerställa att den nya organisationen kan upprätthållas och fungera från den dag direktivet ska vara genomfört, utan att vara helt beroende av avgifter från de behöriga myndigheterna, anser utredningen även att det finns anledning att under en övergångsperiod utöka Universitets- och högskolerådets anslag med medel motsvarande en årsarbetskraft under 2016–2017. Därefter bedömer utredningen att systemet inarbetats och att avgifterna kan finansiera hela denna verksamhet.

Utredningens förslag i detta avseende syftar till att åstadkomma en ökad effektivitet när det gäller prövningen av utländska utbildnings- relaterade yrkeskvalifikationer, något som kommer samtliga behöriga myndigheter, inom vitt skilda utgiftsområden, till gagn. Den kostnad som initialt uppstår för det allmänna torde kunna rymmas genom omprioriteringar av de medel som står till regeringens förfogande.

Övriga tillkommande uppgifter

När det gäller det utökade ansvar som Universitets- och högskole- rådet föreslås få som nationell samordnare och som ansvarigt för sekretariat för Rådet för reglerade yrken, men även den funktion som tillkommer rådet genom varningsmekanismerna, bedömer utredningen att myndigheten bör få en anslagsökning. För de uppgifter som består av att utföra en del administrativa förfaranden i förhållande till kommissionen, bör det poängteras att detta i praktiken inte torde handla om särskilt omfattande eller frekventa anmälningar. Vidare ska myndigheten använda IMI-systemet för informationsöverföringen. Det går inte heller att uttala sig om behovet av att rådet utarbetar författningsåtgärder till följd av t.ex. yrkeskortet, kommer att realiseras.

Inom ramen för samordnarrollen kommer ett visst antal möten att äga rum, som sedvanligt måste förberedas i samråd med regeringen. I

490

SOU 2014:19

Konsekvenser av utredningens förslag

stor utsträckning deltar myndigheten redan i dag i den verksamhet som ankommer på samordnaren.

När det gäller kostnader för sekretariatet för Rådet för reglerade yrken kan en jämförelse göras med de uppgifter som ankommer på Swedac när det gäller marknadskontroll. Swedac uppskattar att kostnaderna för administration av Marknadskontrollrådets sekretariat uppgår till 1–2 årsarbetskrafter, inbegripet sådan närliggande verk- samhet som myndigheten bedriver utan tydlig gräns mellan myndig- hetens sedvanliga uppgifter och sekretariatsfunktionen. Därtill kommer kostnader för administration av Marknadskontrollrådets webbplats, som myndigheten uppskattar till ca 200 000 kr/år.

Utredningen bedömer att Universitets- och högskolerådet, för de föreslagna tillkommande uppgifterna som nationell samordnare, administration av varningssystemen och ansvarig för sekretariatet för Rådet för reglerade yrken, bör tillföras medel motsvarande en årsarbetskraft.

Sammantaget bör således Universitets- och högskolerådet tillföras 3 miljoner under år 2015 för att organisera verksamheten med att yttra sig över utländska utbildningsrelaterade yrkeskvalifikationer, samt ytterligare anslag under år 2016–2017 motsvarande en årsarbetskraft innan systemet fullt ut kan finansieras med avgifter från de behöriga myndigheterna. Därutöver anser utredningen att Universitets- och högskolerådets anslag bör utökas med en årsarbetskraft för admi- nistration av rollen som nationell samordnare, sekretariat för Rådet för reglerade yrken samt för administration av varningsmekanismen. Utredningen anser att de ökade kostnader som uppkommer är förhållandevis blygsamma och bör kunna rymmas genom ompriori- teringar av de medel som står till regeringens förfogande inom området.

12.6Konkurrensförhållanden

Yrkeskvalifikationsdirektivet ger förutsättningar för en ökad dynamik på den inre marknaden och därigenom även förbättrad tillväxt. Genom att arbetsgivare ska kunna få tillgång till och rekrytera kunnig personal oavsett var de erhållit sina yrkeskvalifikationer ökar tillgången på arbetskraft. Enskilda yrkesutövare, anställda som egenföretagare, kan flytta dit där jobb finns. Riktigt så enkelt är det givetvis inte eftersom kvalifikationerna måste bedömas motsvara vad som krävs i respektive land, i den mån yrket är reglerat, vill säga. I synnerhet inom hälso- och

491

Konsekvenser av utredningens förslag

SOU 2014:19

sjukvårdssektorn kan också krävas vissa språkkunskaper. Men den underliggande principen och målsättningarna med regelverket är just så enkel. Yrkesutövare med utländska yrkeskvalifikationer kan konkurrera på lika villkor med dem som erhållit sina yrkeskvalifi- kationer enbart i Sverige. Tjänstemottagare kan få tillgång till ett bredare tjänsteutbud och nischade tjänster. I den mån ambitionerna med yrkeskvalifikationsdirektivet realiseras är det en följd av mål- sättningen med hela regelverket. Genom att ålägga myndigheterna att följa utvecklingen bl.a. genom att statistik och eventuella tillämpnings- problem regelbundet ska rapporteras till Universitets- och högskole- rådet kommer det också att kunna kontrolleras i vad mån de förväntade effekterna infrias.

12.7Överensstämmelse med EU-rätten

Utredningen lämnar förslag som syftar till att fullständigt och korrekt genomföra det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet. Utred- ningen har dock inte företagit någon helhetsöversyn av i vad mån befintliga sektorsförfattningar överensstämmer med unionsrätten i största allmänhet.

Utredningen lämnar förslag till förtydliganden och åtgärder som på nationell nivå syftar till att främja tillämpningen av regelverket, t.ex. inrättandet av ett råd för reglerade yrken. Utredningen föreslår att det införs en möjlighet för enskilda med utländska kvalifikationer förvärvade eller erkända i ett annat EU-land att, i den mån det för utövande av ett reglerat yrke inte krävs legitima- tion, auktorisation, godkännande, certifiering eller annat behörig- hetsbevis, få dessa bedömda av en behörig myndighet. En mot- svarande möjlighet införs för arbetsgivare som önskar få potentiella arbetstagares kvalifikationer bedömda. Detta förfarande följer inte uttryckligen av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, men torde underlätta för enskilda med utländska kvalifikationer att konkurrera på lika villkor som enskilda med enbart svenska kvalifi- kationer. Det är ett frivilligt förfarande som enligt utredningen inte kan anses komma i konflikt med unionsrätten.

492

SOU 2014:19

Konsekvenser av utredningens förslag

12.8Ikraftträdande och informationsinsatser

Medlemsstaterna är skyldiga att genomföra det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet senast den 18 januari 2016. Utöver nödvändiga lag- och förordningsändringar måste även behöriga myndigheter utarbeta de föreskrifter som krävs för ett fullständigt genomförande av direktivet inom samma tidsperiod. Utredningen föreslår att den nya lagen och förordningen ska träda i kraft den 18 januari 2016.

Enligt utredningens uppfattning ter det sig lämpligt att behöriga myndigheter informerar respektive yrkesgrupp om de förändringar som föranleds av direktivets genomförande. Förslaget om ett nyinrättat råd för reglerade yrken erbjuder en plattform för diskussion och närmare samarbete mellan de behöriga myndigheterna även avseende t.ex. behov och omfattning av informationsinsatser. Utred- ningen ser inget behov av särskilda informationsinsatser mot bakgrund av förslagen i föreliggande betänkande (jfr 6 § 6 förord- ningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning).

493

13Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Utredningens förslag: Den nya lagen och förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer ska träda i kraft den 18 januari 2016. Bestämmelsen i den nya förordningen om att Universitets- och högskolerådet ska höras avseende sökandens utländska utbildning innan frågan om yrkeskvalifikationerna avgörs, ska inte tillämpas på de ansökningar som har kommit in före ikraftträdandet.

De föreslagna ändringsförfattningarna ska träda i kraft den 18 januari 2016.

Skälen för utredningens förslag

Medlemsstaterna är skyldiga att genomföra det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet senast den 18 januari 2016. Den nya lagen och förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer samt de föreslagna ändringsförfattningarna bör därför träda i kraft denna dag. Detsamma bör för övrigt gälla även i fråga om de ändrings- föreskrifter och nya föreskrifter som föreskrivande myndigheter kommer att meddela som en följd av lag- och förordningsändringarna och det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet.

De pågående ärenden som har inletts före den 18 januari 2016 ska avslutas i enlighet med de nya bestämmelserna. Därmed säkerställs ett korrekt genomförande av direktivet i rätt tid. Enligt utredningens bedömning bör övergångsbestämmelser om oförändrad handlägg- ningsordning för redan inkomna ärenden inte införas, eftersom genomförandet då skulle kunna ifrågasättas. I ett avseende finns det dock möjlighet och skäl att införa en sådan övergångsbestämmelse, nämligen vad gäller bestämmelsen i den nya förordningen om att

495

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

SOU 2014:19

Universitets- och högskolerådet ska höras avseende sökandens utländska utbildning innan frågan om yrkeskvalifikationerna avgörs. Enligt utredningens mening bör denna bestämmelse inte tillämpas på ärenden som har inkommit till den behöriga myndigheten före ikraftträdandet, eftersom det skulle kunna onödigt fördröja besluts- fattandet i de fall handläggningen av ärendet är långt framskriden. En sådan övergångsbestämmelse står inte heller i strid med skyldigheten att genomföra direktivet senast den 18 januari 2016, eftersom frågan rör fördelningen av arbetsuppgifter mellan svenska myndigheter och inte motsvaras av någon tvingande bestämmelse i direktivet.

496

14 Författningskommentar

14.1Förslaget till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer

Syfte och tillämpningsområde

1 §

Genom denna lag genomförs vissa bestämmelser i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikations- direktivet), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

I paragrafen anges att lagen genomför vissa bestämmelser i yrkes- kvalifikationsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.1.

2 §

Denna lag gäller för dem som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som anställd eller som egen företagare, och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz (ursprungsstaten).

I tillämpliga delar gäller denna lag även för dem som

1.har gjort yrkespraktik i en annan stat inom EES eller i Schweiz, eller

2.har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige eller fått dem erkända här i landet och vill utöva sitt yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz.

Paragrafen anger lagens räckvidd i fråga om vilka personer som lagen gäller. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.1.

497

Författningskommentar

SOU 2014:19

Första stycket, som motsvarar delar av artikel 2.1 i yrkeskvalifi- kationsdirektivet, anger att lagen gäller för dem som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som anställda eller som egna företagare, och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz. Till skillnad från i direktivet görs i paragrafen ingen begränsning i fråga om medborgarskap.

Andra stycket första punkten anger att lagen i tillämpliga delar även gäller för dem som har gjort yrkespraktik i en annan stat inom EES eller i Schweiz. Enligt andra stycket andra punkten gäller lagen i tillämpliga delar även för dem som har förvärvat yrkeskvalifika- tioner i Sverige och som vill utöva sitt yrke i någon annan stat där yrkeskvalifikationsdirektivet gäller. Således gäller 21 § om euro- peiskt yrkeskort även för dessa yrkesutövare.

3 §

Ett erkännande av yrkeskvalifikationer enligt denna lag eller inne- hav av ett giltigt europeiskt yrkeskort ger yrkesutövaren rätt till tillträde till samma yrke eller den jämförbara yrkesverksamhet som denne är behörig att utöva i ursprungsstaten och rätt att utöva det yrket eller den verksamheten i Sverige, på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet.

I paragrafen anges vilken verkan ett erkännande av yrkeskvalifika- tioner enligt denna lag eller ett yrkeskort har. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.1.

Paragrafen, som delvis motsvarar artikel 4 i yrkeskvalifikations- direktivet, tydliggör att ett erkännande av yrkeskvalifikationer eller ett yrkeskort inte ger en automatisk rätt till tillträde till ett yrke eller rätt att utöva det i Sverige. Ett erkännande av yrkeskvalifika- tionerna eller innehav av yrkeskort innebär således inget undantag från förekommande krav på legitimation eller annat behörighets- bevis för att få utöva ett visst yrke. Ett erkännande eller yrkeskort innebär inte heller något undantag från att förekommande krav som inte rör yrkeskvalifikationerna, till exempel rörande vandel, ska uppfyllas. Däremot ger ett erkännande enligt lagen, liksom ett yrkeskort, innehavaren rätt att få tillträde till yrket och rätt att utöva detta på samma villkor som de som gäller för de utövare som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige. Vidare avser rätten till tillträde och utövande ”samma yrke” som yrkesutövaren är

498

SOU 2014:19

Författningskommentar

behörig att utöva i hemlandet. Detta innebär att rätten avser den yrkesverksamhet i Sverige som är jämförbar med det yrke som utövats i hemlandet. Yrkestiteln är därvid inte avgörande, utan i stället är det innehållet i den faktiska yrkesverksamheten som ska bedömas och jämföras.

4 §

Denna lag gäller inte för yrken som är förenade med offentlig maktutövning.

Denna lag gäller inte heller för advokatyrket. Bestämmelser som i fråga om detta yrke genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i tillämpliga delar finns i rättegångsbalken.

I paragrafen anges att lagen inte gäller för vissa yrken. Övervägan- dena finns i avsnitt 8.3.1 och 8.7.

Av första stycket, som har sin grund i artikel 45 i FEUF, framgår att lagen inte gäller för yrken som är förenade med offentlig makt- utövning. Undantaget gäller endast sådan verksamhet som är direkt och specifikt förenad med utövande av offentlig makt och som är så intimt förenad med yrket att verksamheten inte kan särskiljas från det normala yrkesutövandet.

I andra stycket tydliggörs att lagen inte heller gäller för advokat- yrket. Vidare anges att bestämmelser som genomför yrkeskvalifika- tionsdirektivet i tillämpliga delar, dvs. i de delar som inte täcks av särskilda EU-direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer rörande advokater, finns i rättegångsbalken.

5 §

Denna lag gäller inte om det i en annan lag eller förordning finns avvikande bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats utanför Sverige, i den mån dessa bestämmelser grundar sig på andra bindande rättsakter antagna inom Europeiska unionen än yrkeskvalifikationsdirektivet.

Paragrafen, som motsvarar artikel 2.3 i yrkeskvalifikationsdirek- tivet, anger att lagen är subsidiär i förhållande till andra författ- ningar som innehåller bestämmelser om erkännande av utländska

499

Författningskommentar

SOU 2014:19

yrkeskvalifikationer, om dessa bestämmelser grundar sig på andra EU-rättsakter än yrkeskvalifikationsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.1 och 8.7.

Definitioner

6 §

I denna lag avses med

2.lagligen etablerad: uppfyller alla krav för att ha rätt att stadig- varande utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en stat inom EES eller i Schweiz,

3.yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på

formella kvalifikationer, ett kompetensbevis enligt artikel 11 punkt a i) i yrkeskvalifikationsdirektivet eller yrkeserfarenhet,

5.reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletteras genom sådan yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkesutövning som har fastställts i författning eller som övervakas eller har godkänts av en myndighet,

6.anpassningsperiod: utövande av ett reglerat yrke under en behörig yrkesutövares ansvar och som ska bedömas, eventuellt åtföljt av kompletterande utbildning,

7.lämplighetsprov: ett prov som gäller den sökandes yrkeskun- nighet, färdigheter och kompetens och som genomförs av en behörig myndighet i syfte att bedöma den sökandes förmåga att utöva ett reglerat yrke,

500

SOU 2014:19

Författningskommentar

9.yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av det berörda yrket i en medlemsstat,

I paragrafen definieras vissa termer och uttryck som används i lagen. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.1.

Yrkespraktik

7 §

Om det för tillträde till ett reglerat yrke krävs att yrkesutövaren har gjort viss yrkespraktik, ska sådan praktik som gjorts i en annan stat inom EES eller i Schweiz godtas, under de förutsättningar som särskilt föreskrivs.

I paragrafen anges att utländsk yrkespraktik ska godtas, under de förutsättningar som särskilt föreskrivs. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.3 och 8.7.

Bestämmelsen, som motsvarar artikel 55a i yrkeskvalifikations- direktivet, innebär att förekommande krav på yrkespraktik för att tillträde till ett yrke ska kunna medges inte automatiskt får exklu- dera yrkesutövare som har gjort sådan yrkespraktik i en annan stat inom EES eller i Schweiz. I bestämmelsen lämnas en upplysning om att föreskrifter som anger förutsättningarna för att sådan utländsk yrkespraktik ska godtas finns i annan författning.

501

Författningskommentar

SOU 2014:19

Tillfälligt tillhandahållande av tjänster

8 §

En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att tillfälligt utöva sitt yrke i Sverige, om yrkesutövaren är lagligen etablerad i en stat inom EES eller i Schweiz för att där utöva samma yrke (etable- ringsstaten).

Om yrket inte är reglerat i etableringsstaten krävs att yrkesutö- varen har utövat yrket under minst ett år i en eller flera stater inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår tillhandahållandet av tjänsten i Sverige.

Kravet på yrkeserfarenhet i andra stycket gäller inte om utbild- ningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

I paragrafen anges de grundläggande förutsättningarna för att en yrkesutövare ska ha rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster inom sitt yrke i Sverige, utan föregående anmälan eller tillstånd. Undan- tag från denna bestämmelse får enligt 9 § göras genom föreskrift på lägre normnivå. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

Bestämmelsen motsvarar artikel 5 i yrkeskvalifikationsdirek- tivet. Enligt huvudregeln i första stycket har en yrkesutövare, som är lagligen etablerad i en annan stat inom EES eller i Schweiz för att där utöva ett yrke, rätt att tillfälligt utöva samma yrke här i landet. Tjänsterna kan tillhandahållas både inom ramen för en anställning och av en enskild näringsidkare. Yrkesutövaren behöver enligt denna huvudregel inte anmäla sin avsikt att utöva yrket i Sverige och behöver inte ansöka om och beviljas legitimation eller annat behörighetsbevis. Bestämmelsen är emellertid endast tillämplig vid ”tillfälligt” tillhandahållande av tjänster. För de fall då yrkes- utövaren mer stadigvarande vill utöva yrket tillämpas i stället lagens bestämmelser om etablering i Sverige. Bedömningen av om ett till- handahållande av tjänster är tillfälligt ska bedömas från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens varaktighet, frekvens, periodi- citet och kontinuitet. Tjänstens tillfälliga karaktär utesluter inte att yrkesutövaren förser sig med en viss infrastruktur, till exempel ett kontor, i den mån detta är nödvändigt för att kunna fullgöra tjänsten.

Om en yrkesutövare tillfälligt vill tillhandahålla sina tjänster i Sverige inom ett yrke som är reglerat här, men som inte är reglerat i yrkesutövarens etableringsstat, gäller enligt andra stycket att yrkes-

502

SOU 2014:19

Författningskommentar

utövaren ska ha utövat yrket under minst ett år i en eller flera stater inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår tillhandahål- landet av tjänsten i Sverige. I denna situation krävs alltså att yrkes- utövaren har en viss yrkeserfarenhet.

Av tredje stycket framgår att det krav på yrkeserfarenhet som anges i andra stycket inte gäller, om utbildningen för yrket är regle- rad i etableringsstaten. Vad som avses med begreppet reglerad utbildning anges i 6 § 5.

9 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om förutsättningarna för tillfälligt tillhandahållande av tjänster, inklusive krav på förhandsunder- rättelse och förhandskontroll i enlighet med artikel 7 i yrkeskvalifi- kationsdirektivet.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om förut- sättningarna för tillfälligt tillhandahållande av tjänster, vilket inklu- derar föreskrifter om undantag från 8 § i form av krav på förhands- underrättelse och förhandskontroll. Övervägandena finns i avsnitt 8.4 och 8.7.

10 §

En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket som tillfälligt till- handahåller tjänster i Sverige står under samma tillsyn som andra utövare av yrket här i landet. En sådan yrkesutövare kan även bli föremål för samma disciplinära åtgärder avseende yrkesutövningen som andra utövare av yrket här i landet.

Paragrafen, som har sin grund i artikel 5.3 i yrkeskvalifikations- direktivet, reglerar rätten för svenska myndigheter att utöva tillsyn över och möjligheten att vidta disciplinära åtgärder mot yrkesutövare som tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

Bestämmelsen innebär att yrkesutövare som tillfälligt tillhanda- håller tjänster i Sverige står under samma tillsyn som etablerade

503

Författningskommentar

SOU 2014:19

utövare av yrket här i landet, såvitt avser efterlevnaden av den svenska yrkesregleringen. Detta gäller oavsett om tillhandahållan- det sker med stöd av den nya lagens bestämmelser eller inte. Vidare anges i bestämmelsen att sådana yrkesutövare kan bli föremål för samma disciplinära åtgärder som andra utövare av yrket. Det bör noteras att disciplinärt ansvar saknas inom den svenska hälso- och sjukvården. För denna sektor saknar således den andra meningen i paragrafen relevans.

Etablering i Sverige

Den generella ordningen

11 §

Bestämmelserna i 12 och 13 §§ gäller för alla reglerade yrken som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt 14, 16 eller 17 § samt för de yrkesutövare som inte uppfyller de villkor för automa- tiskt erkännande som anges i de föreskrifter som avses i 16–20 §.

Paragrafen anger i vilka fall den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer ska tillämpas. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.1.

Innebörden av bestämmelsen, som har sin grund i artikel 10 i yrkeskvalifikationsdirektivet, är att den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer ska tillämpas för alla yrken som inte omfattas av någon av ordningarna för automatiskt erkännande samt i de fall förutsättningarna inte är uppfyllda för automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbild- ning eller gemensamma utbildningsprinciper. Den generella ordningen ska således tillämpas även ifråga om tillträde till exempelvis läkaryrket, om yrkesutövaren har genomgått en läkarutbildning som inte uppfyller minimikraven enligt yrkeskvalifikationsdirektivet och därmed inte listas i bilaga V till direktivet, förutsatt att inte heller direktivets regler om förvärvade rättigheter är tillämpliga.

504

SOU 2014:19

Författningskommentar

12 §

En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att få tillträde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, om yrkesutövaren innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan stat inom EES eller i Schweiz för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium.

Tillträde till yrket och rätt att utöva det i Sverige, på samma vill- kor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, ska också beviljas om yrkesutövaren på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren har utö- vat yrket i en stat inom EES eller i Schweiz som inte reglerar detta yrke, om yrkesutövaren har ett eller flera kompetensbevis eller handlingar som intygar formella kvalifikationer.

Krav på yrkeserfarenhet enligt andra stycket får inte ställas om yrkesutövarens kompetensbevis avser en reglerad utbildning i ursprungsstaten.

I paragrafen anges de grundläggande förutsättningarna för erkännande av yrkeskvalifikationer enligt den generella ordningen. Undantag från denna bestämmelse får enligt 13 § göras genom föreskrift på lägre normnivå. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.1.

Bestämmelsen motsvarar artikel 13.1–2 i yrkeskvalifikations- direktivet. I huvudregeln i första stycket anges att en yrkesutövare som har de yrkeskvalifikationer som krävs för tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke inom en annan stats territorium, har rätt att få tillträde till och rätt att utöva samma yrke i Sverige, på samma villkor som om yrkeskvalifikationerna hade förvärvats i Sverige. Om yrkesutövarens utbildning motsvarar de krav på yrkeskvalifikationer som ställs i ursprungsstaten för utövande av ett visst yrke, ska alltså utbildningen godtas som tillräcklig även i Sverige för utövande av samma yrke. Behörighet att utöva yrket i ursprungsstaten ger däremot inte någon automatisk rätt till till- träde till yrket eller rätt att utöva det i Sverige. Förekommande krav i Sverige på exempelvis god vandel, legitimation eller annat behörighetsbevis ska också vara uppfyllda, jfr kommentaren till 3 §.

Om en yrkesutövare vill etablera sig i Sverige inom ett yrke som är reglerat här, men som inte är reglerat i ursprungsstaten, gäller enligt andra stycket samma rätt, om yrkesutövaren har utövat yrket

505

Författningskommentar

SOU 2014:19

under minst ett år under de tio år som föregår tillhandahållandet av tjänsten i Sverige. I denna situation får alltså krävas att yrkesutöva- ren har en viss yrkeserfarenhet. Dessutom krävs att yrkesutövaren har ett eller flera kompetensbevis eller handlingar som intygar for- mella kvalifikationer.

Av tredje stycket framgår att det krav på yrkeserfarenhet som anges i andra stycket inte får ställas, om yrkesutövarens kompe- tensbevis avser en utbildning som är reglerad i ursprungsstaten. Vad som avses med begreppet reglerad utbildning anges i 6 § 5.

13 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifika- tioner enligt den generella ordningen, inklusive undantag från 12 § enligt artikel 13.4 i yrkeskvalifikationsdirektivet och genom krav på anpassningsperiod och lämplighetsprov.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om erkän- nande av yrkeskvalifikationer enligt den generella ordningen, vilket inkluderar föreskrifter om undantag från 12 §. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.1 och 8.7.

Automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet

14 §

Om det i författning ställs krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till yrkeskvalifi- kationsdirektivet, ska utövande av denna verksamhet i en annan stat inom EES eller i Schweiz beaktas vid bedömningen av om kraven är uppfyllda.

I paragrafen, som motsvarar artikel 16 i yrkeskvalifikationsdirek- tivet, regleras ordningen för automatiskt erkännande av yrkeser- farenhet. Bestämmelsen aktualiseras om ett yrke skulle komma att regleras i Sverige genom krav på kunskap och förmåga av allmän,

506

SOU 2014:19

Författningskommentar

affärsmässig eller yrkesmässig art. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.2.

15 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av detta direktiv.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer att meddela föreskrifter om automatiskt erkän- nande av yrkeserfarenhet. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.2 och 8.7.

Automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

16 §

Yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård eller tandläkare, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen (2010:659).

Paragrafen reglerar det automatiska erkännandet av vissa yrkes- utbildningar avseende hälso- och sjukvård. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.3 och 8.7.

I bestämmelsen, som har sin grund i artikel 21.1 i yrkeskvalifi- kationsdirektivet, anges att yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, sjuk- sköterska eller tandläkare, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsä- kerhetslagen. De materiella förutsättningarna för erkännande, dvs. vilka utländska utbildningar som omfattas av denna ordning, fram- går således av sektorsförfattning. Prövningen av om yrkesutövarens

507

Författningskommentar

SOU 2014:19

kvalifikationer ska erkännas ska dock i formell mening ske enligt denna lag, i enlighet med de förfarandebestämmelser som meddelas i anslutande föreskrifter.

17 §

Yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet som veterinär, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen (2009:302) om verksam- het inom djurens hälso- och sjukvård.

Paragrafen reglerar det automatiska erkännandet av vissa utländska veterinärutbildningar. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.3 och 8.7.

I bestämmelsen, som har sin grund i artikel 21.1 i yrkeskvalifi- kationsdirektivet, anges att yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet som veterinär, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. De materi- ella förutsättningarna för erkännande, dvs. vilka utländska utbild- ningar som omfattas av denna ordning, framgår således av sektors- författning. Prövningen av om yrkesutövarens kvalifikationer ska erkännas ska dock i formell mening ske enligt denna lag, i enlighet med de förfarandebestämmelser som meddelas i anslutande föreskrifter.

Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper

18 §

En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att få till- träde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifika- tioner i Sverige, om yrkesutövaren innehar ett bevis på yrkeskvali- fikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz på grundval av en gemensam utbildningsram som har fast- ställts i en delegerad akt, antagen av Europeiska kommissionen enligt artikel 49a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

508

SOU 2014:19

Författningskommentar

Första stycket gäller endast om Sverige har infört den gemen- samma utbildningsramen.

Paragrafen reglerar det automatiska erkännandet av yrkeskvalifi- kationer som har förvärvats på grundval av gemensamma utbild- ningsramar. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.4.

Bestämmelsen, som har sin grund i artikel 49a i yrkeskvalifika- tionsdirektivet, aktualiseras om kommissionen i en delegerad akt fastställer en gemensam utbildningsram avseende ett specifikt yrke och Sverige inför denna utbildningsram.

19 §

En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att få till- träde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifika- tioner i Sverige, om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer har god- känts i en annan stat inom EES eller i Schweiz vid ett gemensamt utbildningsprov vars innehåll har fastställts i en delegerad akt, antagen av Europeiska kommissionen enligt artikel 49b i yrkes- kvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om det gemensamma utbildnings- provet anordnas även i Sverige.

Paragrafen reglerar det automatiska erkännandet av yrkeskvalifi- kationer som har förvärvats på grundval av gemensamma utbild- ningsprov. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.4.

Bestämmelsen, som har sin grund i artikel 49b i yrkeskvalifi- kationsdirektivet, aktualiseras om kommissionen i en delegerad akt fastställer innehållet i ett gemensamt utbildningsprov och Sverige anordnar detta prov.

20 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet och de delegerade akter och genom-

509

Författningskommentar

SOU 2014:19

förandeakter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av detta direktiv.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer att meddela föreskrifter om automatiskt erkän- nande av på grundval av gemensamma utbildningsprinciper. Över- vägandena finns i avsnitt 8.5.4 och 8.7.

Europeiskt yrkeskort

21 §

En yrkesutövare som avses i 2 § andra stycket 2 får begära att den behöriga myndigheten utfärdar ett europeiskt yrkeskort, förutsatt att Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter rörande detta yrke i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikations- direktivet.

I paragrafen regleras rätten till yrkeskort för yrkesutövare som är etablerade i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.

Av första stycket framgår att en yrkesutövare som har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige eller fått dem erkända här får begära att den behöriga myndigheten utfärdar ett yrkeskort, förutsatt att kommissionen har antagit genomförandeakter om yrkeskort rörande detta yrke. Bestämmelsen, som har sin grund i artikel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet, aktualiseras således inte om sådana genomförandeakter saknas.

Av andra stycket framgår att myndigheten inte ska utfärda ett yrkeskort, utan endast förbereda utfärdandet av ett yrkeskort, om yrkesutövaren avser att etablera sig i en annan stat eller där tillhan- dahålla tjänster inom ett säkerhetsyrke eller ett hälso- och sjuk- vårdsyrke som inte erkänns automatiskt.

510

SOU 2014:19

Författningskommentar

22 §

Den behöriga myndigheten ska utfärda ett europeiskt yrkeskort till en yrkesutövare som avser att etablera sig i Sverige och som inne- har en yrkeskvalifikation som ska erkännas enligt denna lag. Det- samma gäller om yrkesutövaren avser att tillfälligt tillhandahålla tjänster i Sverige inom ett yrke som har konsekvenser för säkerhet eller folkhälsa och som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt 14–20 §.

Första stycket gäller endast om Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter rörande detta yrke i enlighet med arti- kel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

I paragrafen regleras rätten till yrkeskort för yrkesutövare som inte har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige eller fått dem erkända här. Övervägandena finns i avsnitt 8.6.

Bestämmelsen har sin grund i artikel 4d i yrkeskvalifikations- direktivet. I första stycket regleras den behöriga myndighetens skyldighet att utfärda ett yrkeskort med anledning av en begäran som har överförts från yrkesutövarens ursprungsstat.

Av andra stycket framgår att bestämmelsen endast aktualiseras om kommissionen har antagit genomförandeakter om yrkeskort rörande ett specifikt yrke.

23 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs om europeiskt yrkeskort.

I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer att meddela föreskrifter om yrkeskort. Övervä- gandena finns i avsnitt 8.6 och 8.7.

511

Författningskommentar

SOU 2014:19

Kunskaper i det svenska språket

24 §

Föreskrifter om krav på yrkesutövares kunskaper i det svenska språket får inte tillämpas på ett sätt som inskränker rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer eller europeiskt yrkeskort enligt denna lag.

Paragrafen avser språkkrav och anger förutsättningarna för att behöriga myndigheter ska få genomföra språkkontroller. Över- vägandena finns i avsnitt 8.3.2.

Bestämmelsen har sin grund i artikel 53 i yrkeskvalifikations- direktivet. I första stycket anges att föreskrifter om krav på yrkes- utövares kunskaper i det svenska språket inte får tillämpas på ett sätt som inskränker rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer eller europeiskt yrkeskort enligt denna lag. Detta innebär att även om det i sektorsförfattning ställs krav på språkkunskaper för att tillträde till ett visst yrke ska beviljas, får sökandens brister i detta avseende inte beaktas vid prövningen av om yrkeskvalifikationerna ska erkännas eller yrkeskort utfärdas. Det måste dock i samman- hanget poängteras att bestämmelsen inte hindrar eller påverkar prövningen av krav på yrkeskvalifikationer som i sig avser just språkkunskaper, t.ex. avseende tolkar och lärare i ämnet svenska. Vidare bör det noteras att krav på kunskaper i svenska inte alls ställs för tillträde till alla reglerade yrken. Inom de sektorer där sådana krav inte ställs saknar denna bestämmelse relevans.

I andra stycket begränsas myndigheternas möjligheter att genomföra språkkontroller till sådana situationer då det av särskild anledning i det enskilda fallet kan antas att en yrkesutövare saknar tillräckliga språkkunskaper. Uttrycket ”för yrket nödvändiga kun-

512

SOU 2014:19

Författningskommentar

skaper” innebär att krav på språkkunskaper måste vara anpassade och proportionerliga i förhållande till det faktiska behov av sådana kunskaper som föreligger inom respektive yrke. Därmed tydliggörs att de bestämmelser om språkkunskaper som återfinns i vissa sektorförfattningar rörande reglerade yrken inte får tolkas och tillämpas på ett sätt som innebär att högre krav ställs än vad som är faktiskt är nödvändigt. Språkkontroller får således, enligt denna huvudregel, inte ske regelmässigt eller slentrianmässigt, utan endast om det under handläggningen av ärendet har framkommit särskilda omständigheter som tyder på att yrkesutövaren inte uppfyller språkkravet, till exempel om sökanden trots anmodan inte har gett in något intyg som styrker nödvändiga språkkunskaper. Det fram- går vidare av bestämmelsen att en myndighet, om förutsättningarna

är uppfyllda, ”får besluta” att kontrollera kunskaperna. En språk- kontroll får således inte genomföras enbart inom ramen för myn- dighetens faktiska handlande, utan ska först manifesteras i ett skriftligt, överklagbart beslut. Slutligen anges i bestämmelsen att ett sådant beslut får fattas först när yrkesutövaren ”har erhållit” ett yrkeskort eller dennes yrkeskvalifikationer ”har erkänts”. Ett beslut om språkkontroll får således inte fattas innan frågan om yrkeskort respektive yrkeskvalifikationerna har avgjorts, se även första stycket. Det finns däremot ingenting som hindrar att ett beslut om språkkontroll meddelas samtidigt som beslutet om yrkeskort eller beslutet rörande yrkeskvalifikationerna.

I tredje stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att kontroller av språkkunskaper för utövare av yrken inom hälso- och sjukvården får ske utan att kravet i 7 § andra stycket om särskild anledning i det enskilda fallet är uppfyllt. Bestämmelsen tydliggör att det i patientsäkerhetsförordningen och Socialstyrelsens föreskrifter kan finnas undantag från förbudet i andra stycket mot mer regelmässiga språkkontroller, jfr artikel 53.3 första meningen i yrkeskvalifika- tionsdirektivet. Sådana föreskrifter får dock inte stå i strid med vad som anges i första stycket. Ett beslut om språkkontroll får således inte heller med stöd av sådana föreskrifter fattas innan frågan om sökandens yrkeskvalifikationer har avgjorts.

513

Författningskommentar

SOU 2014:19

Sekretess

25 §

Bestämmelser om sekretess finns i offentlighets- och sekretess- lagen (2009:400).

I paragrafen lämnas en upplysning om att bestämmelser om sekre- tess finns i offentlighets- och sekretesslagen. Övervägandena finns i avsnitt 8.7 och 8.8.

Överklagande m.m.

26 §

Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Paragrafen anger när beslut enligt lagen börjar gälla. Övervägan- dena finns i avsnitt 8.9.

27 §

Beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdom- stol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen reglerar rätten att överklaga beslut. Övervägandena finns i avsnitt 8.9.

514

SOU 2014:19

Författningskommentar

14.2Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen

28 kap.

Erkännande av utländska yrkeskvalifikationer

16 a §

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds ekonomiska eller per- sonliga förhållanden som hänför sig till ärende enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretessen gäller inte beslut i ärendet. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Paragrafen, som är ny, reglerar sekretess för vissa uppgifter som hänför sig till ärenden enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.

Av första stycket framgår att sekretess gäller under vissa omstän- digheter för uppgifter om enskildas ekonomiska eller personliga förhållanden som hänför sig till ärende enligt lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Uttrycket ”hänför sig till” innebär att sekretessen inte endast gäller i det ärende om erkännande och hos den myndighet där uppgifterna har samlats in. Bestämmelsen är tillämplig även i andra sammanhang där uppgifterna därefter före- kommer, t.ex. i ärenden om legitimation eller annat behörighets- bevis eller hos en annan myndighet dit uppgifterna överlämnats. Sekretessen gäller med ett rakt skaderekvisit, nämligen endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Detta innebär en presumtion för offentlighet.

Av andra stycket framgår att sekretessen inte gäller beslut i ären- det. Vidare framgår att sekretesstiden är högst femtio år.

515

Författningskommentar

SOU 2014:19

14.3Förslaget till lag om ändring i lagen om bevakningsföretag

3 b §

En enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige har, utan hinder av 3 §, auktorisation för verksamheten om han eller hon

1.har gett in en fullständig förhandsanmälan,

2.uppfyller de villkor för tillfälligt tillhandahållande av tjänster som gäller enligt dels lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifi- kationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, dels de föreskrifter om förhandskontroll av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer som har meddelats med stöd av denna lag, samt

3.har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att ha auktorisation.

Paragrafen innehåller bestämmelser i fråga om auktorisation för vissa bevaknings- och utbildningsföretag som bedriver tillfällig verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

Ändringen i första stycket andra punkten innebär inte någon för- ändring i sak, utan är en följd av att andra stycket upphör och ersätts av bestämmelser i lagen om erkännande av yrkeskvalifika- tioner och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

4 a §

Den som hos ett auktoriserat bevakningsföretag tillfälligt arbetar i Sverige är, utan hinder av 4 §, godkänd för arbetet om han eller hon

1.har gett in en fullständig förhandsanmälan,

516

SOU 2014:19

Författningskommentar

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att vara godkänd.

Paragrafen innehåller bestämmelser i fråga om godkännande av vissa personer som i Sverige arbetar tillfälligt hos auktoriserade bevakningsföretag. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

16 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om auktorisation och godkännande samt om villkor för de verksamheter som omfattas av denna lag.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har för- värvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Paragrafen innehåller ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare före- skrifter om auktorisation och godkännande. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.1.

I ett nytt andra stycke lämnas en upplysning om att bestämmel- ser om erkännande av vissa utländska yrkeskvalifikationer finns i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

517

Författningskommentar

SOU 2014:19

14.4Förslaget till lag om ändring i patientsäkerhetslagen

1 kap.

4 §

Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag

1.den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjuk- vården,

2.personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrätt- ningar och som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter,

3.den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträ- der en legitimerad yrkesutövare,

4.apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar,

5.personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och upplysningar,

6.personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som för- medlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till vårdsökande, och

7.den som i annat fall, enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag och enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, tillfälligt tillhandahåller tjänster inom ett yrke inom hälso- och sjukvården utan att ha svensk legitimation för yrket.

Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legi- timerad yrkesutövare den som enligt särskilt förordnande har mot- svarande behörighet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen.

Paragrafen definierar vilka som omfattas av termen hälso- och sjukvårdspersonal. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

Ändringen i första stycket sjunde punkten innebär inte någon för- ändring i sak, utan är en följd av att vissa bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i patientsäkerhetsförordningen upphör och ersätts av bestämmelser i lagen om erkännande av yrkes- kvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

518

SOU 2014:19

Författningskommentar

4 kap.

4 §

Behörig att utöva yrke som apotekare, barnmorska, läkare, recep- tarie och tandläkare är endast den som

1.har legitimation för yrket,

2.särskilt har förordnats att utöva det, eller

3.har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster inom yrket i Sverige enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Paragrafen reglerar ensamrätt till vissa yrken. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

Ändringen utgör ett förtydligande av att även de som enligt yrkeskvalifikationsdirektivet har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster inom yrket har behörighet att utöva yrket. Vidare delas bestämmelsen upp i punkter.

5 §

En i 1 § angiven yrkestitel får användas endast av den som har legi- timation för yrket eller genomgår föreskriven praktisk tjänstgöring.

Yrkestitlarna apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska och tandläkare får även användas av den som enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har med- delats i anslutning till den lagen har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster inom yrket i Sverige.

Paragrafen anger förutsättningarna för att få använda en skyddad yrkestitel. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

I ett nytt andra stycke, som motsvaras av artikel 7.3 sista meningen i yrkeskvalifikationsdirektivet, anges att även de som enligt yrkeskvalifikationsdirektivet har rätt att tillfälligt tillhanda- hålla tjänster inom vissa yrken får använda de skyddade yrkestit- larna. De yrkestitlar som nämns avser yrken som omfattas av den automatiska ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer på grundval av samordning av minimikraven för utbildning.

519

Författningskommentar

SOU 2014:19

6 kap.

18 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om fortbildning för hälso- och sjukvårdspersonal.

Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter om fortbildning för hälso- och sjukvårdspersonal. Övervä- gandena finns i avsnitt 10.2.

9 kap.

4 §

Ordföranden får ensam fatta beslut

1.som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 8 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig återkallelse av legitimation eller behörighet enligt 8 kap. 6 §, 7 § andra stycket, 9 § eller 11 §,

2.om återkallelse på egen begäran av legitimation eller behörig- het i fall när det inte finns hinder mot återkallelse,

3.om återkallelse av legitimation enligt 8 kap. 7 § tredje stycket när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning, eller

4.om underrättelse enligt 18 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Paragrafen reglerar när ansvarsnämndens ordförande får fatta beslut ensam. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

I en ny fjärde punkt i första stycket anges att beslut om att ansvarsnämnden ska skicka en underrättelse enligt 18 § får fattas av ordföranden ensam.

520

SOU 2014:19

Författningskommentar

Informationsskyldighet

18 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol enligt 8 kap. beslutar om återkallelse av legitimation eller om indragning eller begränsning av förskrivningsrätt, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. En sådan underrättelse ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som under- rättelsen avser har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

Paragrafen, som är ny, reglerar skyldigheten för ansvarsnämnden att underrätta andra stater inom EES och Schweiz om beslut som innebär att en yrkesutövare har begränsats eller förbjudits att utöva verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

Bestämmelsen har sin grund i artikel 56a i yrkeskvalifikationsdi- rektivet. Enligt första stycket första meningen ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om ansvarsnämnden eller en allmän för- valtningsdomstol beslutar om återkallelse av legitimation eller om indragning eller begränsning av förskrivningsrätt. Med ”de behö- riga myndigheterna” avses de myndigheter som staterna har anmält som behöriga att ta emot varningar enligt yrkeskvalifikationsdirek- tivet. Skyldigheten att underrätta övriga stater omfattar alla beslut som innebär att en legitimation återkallas eller att en yrkesutövares förskrivningsrätt dras in eller begränsas, oavsett var den berörda yrkesutövaren har förvärvat sina yrkeskvalifikationer. Skyldigheten gäller också oavsett om beslutet eller domen avser en tidsbegränsad eller en permanent åtgärd. Den omständigheten att skyldigheten omfattar inte bara ansvarsnämndens egna beslut, utan även beslut av allmänna förvaltningsdomstolar, innebär att ansvarsnämnden noggrant måste bevaka alla överklagade ärenden.

I första stycket andra meningen anges att underrättelsen ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats. Ansvarsnämnden får således inte invänta att beslutet eller domen vinner laga kraft.

521

Författningskommentar

SOU 2014:19

Enligt första stycket tredje meningen ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om det beslut eller den dom som föranlett en varning senare skulle upphöra att gälla. Detta gäller inte bara i den situation då en domstol efter överklagande ändrar ett beslut till yrkesutövarens fördel, utan även i det fall då en domstol genom inhibition förordnar rörande saken och beslutar att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla. De övriga staterna ska således alltid ha tillgång till aktuella uppgifter rörande yrkesutövarens fak- tiska rätt att utöva sitt yrke. Även detta kräver att ansvarsnämnden noggrant bevakar alla överklagade ärenden, till dess målet har avgjorts slutligt och domen har vunnit laga kraft.

I andra stycket anges att underrättelse enligt första stycket ska ske via IMI. Ansvarsnämnden måste således ansluta sig till detta system.

10 kap.

12 §

Beslut i frågor som avses i 8 kap. och 9 kap. 18 § gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Paragrafen anger att vissa av ansvarsnämndens beslut gäller ome- delbart. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

Ändringen innebär att även ansvarsnämndens beslut om under- rättelse enligt 9 kap. 18 § gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

14.5Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

3 kap.

3 a §

Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom social- tjänstens verksamhet rörande barn och ungdom.

Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högs-

522

SOU 2014:19

Författningskommentar

kolan eller som har utländsk utbildning som erkänts enligt 3 b § första eller tredje stycket för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom som innefattar

1.bedömning av om utredning ska inledas,

2.utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller

3.uppföljning av beslutade insatser.

Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självstän- digt utför arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.

Paragrafen reglerar bl.a. lägsta utbildningsnivå för dem som utför vissa uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.1.

Ändringen i andra stycket föranleds av att det i 3 b § införs ett nytt första stycke.

3 b §

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvär- vats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige finns i lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de före- skrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Socialnämnden får även använda handläggare med annan utländsk utbildning än sådan som avses i första stycket för utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket, om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i hög- skolan.

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma om kraven enligt andra stycket är uppfyllda.

Paragrafen reglerar erkännande av utländska yrkeskvalifikationer som ger behörighet att utföra vissa uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.1 och 8.7.

I ett nytt första stycke lämnas en upplysning om att bestämmelser om erkännande av vissa utländska yrkeskvalifikationer och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige finns

523

Författningskommentar

SOU 2014:19

i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen. En ansökan om ett sådant erkännande, i form av ett bevis om behörighet enligt 7 a kap. 1 § socialtjänstlagen, ska handläggas enligt 18 § förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer och kan således ges in till Social- styrelsen även av den socialnämnd som vill använda yrkesutövaren i fråga.

Ändringen i andra och tredje stycket är en följd av ändringen i första stycket.

14.6Förslaget till lag om ändring i skollagen

2 kap.

13 §

Undervisningen får bedrivas endast av den som

1.har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning, eller

2.enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster som lärare eller förskollärare i Sverige.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som krävs för att vara behörig att bedriva viss undervisning i skolväsendet.

Paragrafen reglerar vilka som får bedriva undervisning inom skolvä- sendet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

Ändringen i inledningen till första stycket är av språklig karaktär. Dessutom delas första stycket upp i två punkter, varav den första punkten motsvarar tidigare lydelse av första stycket. Innehållet i den andra punkten är nytt och utgör ett förtydligande om att undervisning även får bedrivas av den som enligt yrkeskvalifika- tionsdirektivet har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster som lärare eller förskollärare i Sverige.

524

SOU 2014:19

Författningskommentar

24 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol beslutar att återkalla en legitimation, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. En sådan underrättelse ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndig- heterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första och ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

Bestämmelsen har sin grund i artikel 56a i yrkeskvalifikationsdi- rektivet. Enligt första stycket första meningen ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om ansvarsnämnden eller en allmän för- valtningsdomstol beslutar om återkallelse av legitimation. Med ”de behöriga myndigheterna” avses de myndigheter som staterna har anmält som behöriga att ta emot varningar enligt yrkeskvalifika- tionsdirektivet. Skyldigheten att underrätta övriga stater omfattar alla beslut som innebär att en legitimation återkallas, oavsett var den berörda yrkesutövaren har förvärvat sina yrkeskvalifikationer. Skyldigheten gäller också oavsett om beslutet eller domen avser en tidsbegränsad eller en permanent åtgärd. Den omständigheten att skyldigheten omfattar inte bara ansvarsnämndens egna beslut, utan även beslut av allmänna förvaltningsdomstolar, innebär att ansvars- nämnden noggrant måste bevaka alla överklagade ärenden.

525

Författningskommentar

SOU 2014:19

yrkesutövarens fördel, utan även i det fall då en domstol genom inhibition förordnar rörande saken och beslutar att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla. De övriga staterna ska således alltid ha tillgång till aktuella uppgifter rörande yrkesutövarens fak- tiska rätt att utöva sitt yrke. Även detta kräver att ansvarsnämnden noggrant bevakar alla överklagade ärenden, till dess målet har avgjorts slutligt och domen har vunnit laga kraft.

I andra stycket anges att underrättelse enligt första stycket ska ske via IMI. Ansvarsnämnden måste således ansluta sig till detta system.

27 kap.

7 §

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 27 kap.

13§,

2.om återkallelse på egen begäran av legitimation,

3.om återkallelse av legitimation när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning, eller

4.om underrättelse enligt 2 kap. 24 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Paragrafen reglerar när ansvarsnämndens ordförande får fatta beslut ensam. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

I en ny fjärde punkt i första stycket anges att beslut om att ansvarsnämnden ska skicka en underrättelse enligt 2 kap. 24 § får fattas av ordföranden ensam.

526

SOU 2014:19

Författningskommentar

14.7Förslaget till lag om ändring i lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

1 kap.

4 §

Med djurhälsopersonal avses i denna lag personer som utövar verk- samhet inom djurens hälso- och sjukvård och som

1.har legitimation enligt 3 kap. 1 §,

2.har godkännande enligt 3 kap. 5 eller 6 §,

3.enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen tillfälligt tillhandahåller tjänster inom yrket i Sverige, eller

4.har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 3 kap. 7 a § att utöva ett yrke inom djurens hälso- och sjukvård.

Paragrafen definierar vilka som omfattas av termen djurhälso- personal. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

Ändringen i första stycket tredje punkten innebär inte någon för- ändring i sak, utan är en följd av att vissa bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i förordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård upphör och ersätts av bestämmelser i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

2 kap.

6 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om fortbildning för djurhälsopersonal.

Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela före- skrifter om fortbildning för djurhälsopersonal. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

527

Författningskommentar

SOU 2014:19

3 kap.

3 §

Behörig att utöva yrke som veterinär är endast den som har 1. legitimation för yrket enligt 1 §,

2. tillfälligt tillhandahåller tjänster inom yrket i Sverige enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, eller

3. ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva veterinäryrket.

Paragrafen reglerar rätten att utöva veterinäryrket. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

Ändringen i andra punkten innebär inte någon förändring i sak, utan är en följd av att vissa bestämmelser om tillfälligt tillhanda- hållande av tjänster i förordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård upphör och ersätts av bestämmelser i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

4 §

En yrkestitel enligt 1 § (skyddad yrkestitel) får användas i verk- samhet inom djurens hälso- och sjukvård endast av den som

1.enligt nämnda paragraf har legitimation för yrket,

2.tillfälligt tillhandahåller tjänster som veterinär i Sverige enligt lagen (20xx:x) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de före- skrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, eller

3.har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva yrke som veterinär eller djursjukskötare.

Den som saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel får inte heller använda en titel som kan förväxlas med en sådan.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för att få använda en skyddad yrkestitel. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.

Ändringen i första stycket andra punkten innebär inte någon för- ändring i sak, utan är en följd av att vissa bestämmelser om tillfäl- ligt tillhandahållande av tjänster i förordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård upphör och ersätts av bestäm-

528

SOU 2014:19

Författningskommentar

melser i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de före- skrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

5 §

Godkännande som hovslagare får meddelas efter ansökan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Beteckningen godkänd hovslagare får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått god- kännande enligt första stycket.

Paragrafen reglerar yrket godkänd hovslagare. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.1.

I ett nytt tredje stycke lämnas en upplysning om att bestämmel- ser om erkännande av vissa utländska yrkeskvalifikationer finns i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

6 §

Den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) får efter ansökan godkännas för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilka yrken som kan komma i fråga för godkännande enligt första stycket, och

2.vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har för- värvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående godkännande, finns i lagen (20xx:x) om erkännande

529

Författningskommentar

SOU 2014:19

av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslut- ning till den lagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom dju- rens hälso- och sjukvård för den som har genomgått utbildning utomlands eller har behörighet att utöva yrket i ett annat land och som inte omfattas av de föreskrifter som avses i tredje stycket.

Beteckningen godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård använ- das endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

Paragrafen reglerar godkännande inom djurens hälso- och sjukvård av vissa yrken. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.1.

I ett nytt tredje stycke lämnas en upplysning om att bestäm- melser om erkännande av vissa utländska yrkeskvalifikationer och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående godkännande, finns i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslut- ning till den lagen.

Ändringen i fjärde stycket begränsar bemyndigandet till att avse föreskrifter om godkännande för den som inte omfattas av lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

7 kap.

3 §

Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra ledamöter.

Ordföranden får ensam fatta beslut

1.som innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå legitimation eller annan behörig- het,

2.som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak, dock inte

beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 6 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig indragning eller begräns- ning enligt 6 kap. 9 § eller om utdömande av vite enligt 11 § andra stycket i detta kapitel, eller

530

SOU 2014:19

Författningskommentar

3. om underrättelse enligt 16 §.

Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Paragrafen reglerar bland annat när ansvarsnämndens ordförande får fatta beslut ensam. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

I en ny tredje punkt i andra stycket anges att beslut om att ansvarsnämnden ska skicka en underrättelse enligt 16 § får fattas av ordföranden ensam.

16 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol avseende en veterinär beslutar om återkallelse av legitimation eller annan behörig- het enligt 6 kap. 6 § eller begränsning av förskrivningsrätt enligt 6 kap. 8 §, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndig- heterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. En sådan underrättelse ska ske senast tre dagar efter den dag då beslutet eller domen har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

Paragrafen, som är ny, reglerar skyldigheten för ansvarsnämnden att underrätta andra stater inom EES och Schweiz om beslut som innebär att en veterinär har begränsats eller förbjudits att utöva verksamhet i Sverige. Övervägandena finns i avsnitt 9.2.

531

Författningskommentar

SOU 2014:19

ningsrätt begränsas, oavsett var den berörda veterinären har förvär- vat sina yrkeskvalifikationer. Skyldigheten gäller också oavsett om beslutet eller domen avser en tidsbegränsad eller en permanent åtgärd. Den omständigheten att skyldigheten omfattar inte bara ansvarsnämndens egna beslut, utan även beslut av allmänna förvalt- ningsdomstolar, innebär att ansvarsnämnden noggrant måste bevaka alla överklagade ärenden.

Enligt första stycket tredje meningen ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om det beslut eller den dom som föranlett en varning senare skulle upphöra att gälla. Detta gäller inte bara i den situation då en domstol efter överklagande ändrar ett beslut till veterinärens fördel, utan även i det fall då en domstol genom inhi- bition förordnar rörande saken och beslutar att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla. De övriga staterna ska således alltid ha tillgång till aktuella uppgifter rörande veterinärens faktiska rätt att utöva sitt yrke. Även detta kräver att ansvarsnämnden nog- grant bevakar alla överklagade ärenden, till dess målet har avgjorts slutligt och domen har vunnit laga kraft.

I andra stycket anges att underrättelse enligt första stycket ska ske via IMI. Ansvarsnämnden måste således ansluta sig till detta system.

14.8Förslaget till lag om ändring i lagen om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

3 §

I denna lag avses med

1.vård: de åtgärder och produkter som omfattas av definitio- nerna i punkterna 2, 3 och 5–9,

2.hälso- och sjukvård: åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador samt sjuktransporter,

3.tandvård: åtgärder som avses i 1 § tandvårdslagen (1985:125),

532

SOU 2014:19

Författningskommentar

4.hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU, eller annan person som utövar yrkesverk- samhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjukvårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lagstiftning,

5.läkemedel: sådana läkemedel som enligt läkemedelslagen (1992:859) är avsedda att tillföras människor,

6.andra varor: sådana varor som avses i 18 och 20 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.,

7.hjälpmedel: sådana hjälpmedel som avses i 3 b § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

8.förbrukningsartiklar: sådana förbrukningsartiklar som avses i 3 d § hälso- och sjukvårdslagen,

Paragrafen definierar vissa termer och uttryck som används i lagen. Ändringen i fjärde punkten föranleds av att yrkeskvalifikations- direktivet har ändrats genom direktiv 2013/55/EU.

533

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2013:59

Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet

Beslut vid regeringssammanträde den 23 maj 2013

Sammanfattning

En särskild utredare ska lämna förslag till hur det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska genomföras i svensk rätt och förvaltning. Direktivet syftar till att underlätta tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke i Europeiska ekonomiska samarbetsrådet (EES). Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet förhandlas för närvarande i rådet och väntas bli antaget inom den närmaste tiden. I uppdraget ingår att analysera hur direktivet förhåller sig till svensk rätt, bedöma behovet av författningsändringar och andra åtgärder. Utredaren ska föreslå författningsändringar och andra åtgärder som behövs för att säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet.

Utredaren ska följa de förhandlingar om förslagen till ändring av yrkeskvalifikationsdirektivet som pågår inom Europeiska unionen (EU) och i sitt förslag utgå från det innehåll som direktivet får när det antas av Europaparlamentet och rådet.

Uppdraget ska redovisas senast den 11 april 2014.

Yrkeskvalifikationsdirektivet

Enligt EU-fördragen är ett av unionens mål att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna. För medlemsstaternas medborgare innebär detta bl.a. rätt att utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än

535

Bilaga 1

SOU 2014:19

den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. I artikel 53.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs dessutom att direktiv ska utfärdas som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis. Under de senaste fyrtio åren har 15 sådana direktiv antagits och genom dem har olika ordningar för erkännande har införts. År 2005 antogs ett nytt direktiv, Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikations-direktivet), som konsoliderade och moderniserade reglerna för erkännandet av yrkes- kvalifikationer. Därmed upphörde de tidigare antagna direktiven på området att gälla.

Yrkeskvalifikationsdirektivet syftar till att underlätta för den som vill arbeta inom ett så kallat reglerat yrke i ett annat EES-land. Med reglerat yrke menas att det genom en lag eller andra författningar krävs bestämda yrkeskvalifikationer för att få utöva yrket, t.ex. examensbevis, auktorisation, legitimation eller motsvarande. Den som vill arbeta i ett annat EES-land inom ett reglerat yrke som omfattas av direktivets bestämmelser ska ansöka om erkännande av sina yrkes- kvalifikationer hos den behöriga myndigheten för yrket i det land där den sökande vill utöva yrket. Erkännandet gäller således samma yrke som yrkesutövaren har behörighet till i sitt hemland. I samtliga medlemsstater finns det en s.k. kontaktpunkt som informerar om direktivet och kan hänvisa till rätt behörig myndighet för yrket. Reglerna omfattar alla medborgare i EES som vill utöva ett reglerat yrke som egenföretagare eller anställd i en annan medlemsstat än ursprungsmedlemsstaten. De gäller således inte för juridiska personer.

Direktivets bestämmelser har i Sverige införlivats genom de författningar som reglerar respektive yrke. För närvarande är ett fyrtiotal yrken reglerade i Sverige, varav drygt tjugo inom hälso- och sjukvårdens områden. Det innebär att författningar inom ansvarsområden för flertalet departement och tiotalet myndigheter berörs av direktivet.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet

För att ytterligare främja rörligheten inom EU:s inre marknad har kommissionen föreslagit att systemet för erkännande av yrkes- kvalifikationer ska reformeras. Rörligheten på arbetsmarknaden har lyfts fram som en nyckelfråga för Europas konkurrenskraft i dels kommissionens meddelande Europa 2020, dels inremarknadsakten,

536

SOU 2014:19

Bilaga 1

där revideringen av direktivet är en av tolv nyckelåtgärder. Europeiska rådet har vid flera tillfällen lyft fram att det är viktigt att göra framsteg inom erkännandet av kvalifikationer och minska antalet reglerade yrken.

Kommissionen presenterade därför den 19 december 2011 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer (det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet). Förslaget innehåller horisontella åtgärder som europeiska yrkeskortet, varnings- mekanismen för hälso- och sjukvårdsyrken, nationella kontaktpunkter för tjänster, partiellt tillträde, gemensamma utbildningsprinciper och transparensartikeln som syftar till att ge en större öppenhet och insyn i direktivets omfattning. De rör även lagstiftningen för bland annat läkare, sjuksköterskor, veterinärer, apotekare och arkitekter. Förhandlingen av kommissionens förslag till det moderniserade direktivet startade i januari 2012. Det irländska ordförandeskapet har som ambition att under våren 2013 avsluta förhandlingarna. Därefter väntar en genomförandeperiod på sannolikt två år.

Regeringens utgångspunkter i förhandlingen

Regeringen välkomnar initiativet till en modernisering av yrkes- kvalifikationsdirektivet och de ansträngningar som görs för att underlätta rörligheten inom EU. Möjligheten för arbetstagare och egenföretagare att röra sig inom EU är en nyckelfråga för att tillgodose tillgången på kompetens. Regeringen ser det moderniserade yrkeskvalifikations- direktivet som en prioriterad fråga då direktivet kan bidra till ökad tillväxt och sysselsättning på den inre marknaden. Sverige är ett land med få reglerade yrken och en väl fungerande arbetsmarknad. Däremot uppkommer utmaningar för en svensk yrkesutövare som vill arbeta i medlemsstater där hans eller hennes yrke är reglerat. Regeringen anser att antalet reglerade yrken i EU bör minska då de kan utgöra ett hinder för yrkesutövares marknads- tillträde. Regeringen är mycket positiv till förslag om ökad öppenhet och insyn som i förlängningen kan bidra till färre reglerade yrken. Ett led i detta är den nya anmälningsprocedur som föreslås där medlems- staterna tydligt ska motivera reglering av yrken.

537

Bilaga 1

SOU 2014:19

Uppdraget att lämna förslag till genomförande

Utredaren ska lämna förslag till hur Europaparlamentet och rådets direktiv om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer ska genomföras i svensk rätt och förvaltning.

Utredaren ska följa de förhandlingar om förslaget till ändring av yrkeskvalifikationsdirektivet som pågår inom Europeiska unionen och i sitt förslag utgå från det innehåll som direktivet får när det antas av Europaparlamentet och rådet.

I uppdraget ingår att analysera hur direktivet förhåller sig till svensk rätt och att bedöma behovet av författningsändringar och andra åtgärder som behövs för att säkerställa ett korrekt genom- förande. Det moderniserade direktivet kommer att kräva både ändringar av befintliga regler och införande av nya regler. Utredaren ska föreslå sådana författningsändringar och andra åtgärder som behövs för att säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet.

En del av uppdraget är att lägga fram förslag till hur de nya artiklarna om öppenhet och insyn och anmälningsprocedur ska genomföras. Uppdraget innebär även att förslag ska presenteras om hur de administrativa arrangemang som direktivet kräver kan läggas upp och fungera nationellt, däribland stödcentrum (assistance center), varningsmekanismen, kontaktpunkten för tjänster och andra aktuella myndighetssamarbeten.

Sveriges skyldigheter i detta sammanhang med anledning av EU-medlemskapet ska omhändertas i utredningsarbetet.

Som en del i uppdraget ingår även att utredaren ska inventera den aktuella svenska lagstiftningen och analysera dess förhållande till direktivet för att åstadkomma ett fullständigt genomförande av direktivet. Utredaren ska se över den aktuella lagstiftningen, även i de delar som tidigare genomförts av yrkeskvalifikationsdirektivet, och föreslå ändringar som underlättar tillämpningen av lagstiftningen eller som av andra skäl är nödvändiga. Syftet med översynen är att dels göra lagstiftningen tydlig och lätt att tillämpa, dels få en horisontell översikt över lagstiftningen. Översynen ska utgå från de praktiska erfarenheterna av lagstiftningens tillämpning. I sammanhanget ska utredaren även beakta regeringens ovan angivna utgångspunkter för förhandlingen. Utredaren ska även analysera yrkeskvalifikations- direktivets förhållande till den närliggande regleringen och det administrativa samarbete inom ramen för Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (tjänstedirektivet).

538

SOU 2014:19

Bilaga 1

I den mån det är möjligt ska utredaren redogöra för hur några centrala EES-länder avser att genomföra direktivet.

Vidare ska utredaren överväga och lämna förslag på hur kunskapen om yrkeskvalifikationsdirektivet och dess genomförande i nationell rätt kan ökas främst hos berörda myndigheter. Utredaren får även lämna förslag till andra åtgärder som hon eller han i sammanhanget finner nödvändiga.

Konsekvenser

Utredaren ska i enlighet med kommittéförordningen (1998:1474) belysa effekter och konsekvenser för dem som berörs av förslagen. Utredaren ska särskilt beakta de administrativa konsekvenserna och utforma förslagen med beaktande av effektivitet och möjlighet till minskade administrativa kostnader. Om ett förslag förväntas leda till kostnadsökningar för det allmänna ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras inom berört utgiftsområde. Utredaren ska även beskriva konsekvenser av den föreslagna finansieringen.

Samråd och redovisning av uppdraget

Utredaren ska inhämta synpunkter från Universitets- och högskolerådet, Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Tillväxtverket, Konsumentverket, samtliga behöriga myndigheter enligt direktivet samt andra berörda myndigheter och organisationer. Utredaren kan även samråda med EU-kommissionen när det är lämpligt.

Uppdraget ska redovisas senast den 11 april 2014.

(Utbildningsdepartementet)

539

Bilaga 2

Jämförelsetabell

Genomförandet av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet

541

Bilaga 2		SOU 2014:19

542

SOU 2014:19		Bilaga 2

543

Bilaga 2		SOU 2014:19

544

SOU 2014:19		Bilaga 2

545

Bilaga 2		SOU 2014:19

546

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 1

Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

►B	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/36/EG
	av den 7 september 2005
	om erkännande av yrkeskvalifikationer
	(text av betydelse för EES)
	(EUT L 255, 30.9.2005, s. 22)
Ändrad genom:
		Officiella tidningen
		nr	sida	datum
►M1	Rådets direktiv 2006/100/EG av den 20 november 2006	L 363	141	20.12.2006
►M2	Kommissionens förordning (EG) nr 1430/2007 av den 5 december	L 320	3	6.12.2007
	2007
►M3	Kommissionens förordning (EG) nr 755/2008 av den 31 juli 2008	L 205	10	1.8.2008
►M4	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1137/2008 av den	L 311	1	21.11.2008
	22 oktober 2008
►M5	Kommissionens förordning (EG) nr 279/2009 av den 6 april 2009	L 93	11	7.4.2009
►M6	Kommissionens förordning (EU) nr 213/2011 av den 3 mars 2011	L 59	4	4.3.2011
►M7	Kommissionens förordning (EU) nr 623/2012 av den 11 juli 2012	L 180	9	12.7.2012
►M8	Rådets direktiv 2013/25/EU av den 13 maj 2013	L 158	368	10.6.2013
►M9	Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 novem	L 354	132	28.12.2013
	ber 2013
Ändrad genom:
►A1	Kroatiens anslutningsfördraget (2012)	L 112	10	24.4.2012
Rättad genom:
►C1	Rättelse, EUT L 271, 16.10.2007, s. 18 (2005/36/EG)
►C2	Rättelse, EUT L 93, 4.4.2008, s. 28 (2005/36/EG)
►C3	Rättelse, EUT L 33, 3.2.2009, s. 49 (2005/36/EG)

547

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 2

▼B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/36/EG

av den 7 september 2005

om erkännande av yrkeskvalifikationer

(text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR AN

TAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenska pen, särskilt artikel 40, artikel 47.1, artikel 47.2 första och tredje me ningarna samt artikel 55,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ytt rande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)Enligt artikel 3.1 c i fördraget är ett av gemenskapens mål att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna. För medlemsstaternas medborgare innebär detta bland annat rätten att utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer. I artikel 47.1 i fördraget föreskrivs dessutom att direktiv skall utfärdas som syftar till ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighets bevis.

(2)Efter Europeiska rådets möte i Lissabon den 23—24 mars 2000 antog kommissionen ett meddelande om ”En strategi för tjänster på den inre marknaden”, som särskilt syftar till att göra det lika enkelt att fritt tillhandahålla tjänster inom gemenskapen som inom en medlemsstat. Med anledning av kommissionens meddelande ”Nya europeiska arbetsmarknader, öppna och tillgängliga för al la” gav Europeiska rådet i Stockholm den 23-24 mars 2001 kom missionen i uppdrag att för Europeiska rådets möte våren 2002 lägga fram ”särskilda förslag om en mera enhetlig, öppen och flexibel ordning för erkännande av kvalifikationer”.

(3)Den garanti som detta direktiv ger personer som har erhållit sina yrkeskvalifikationer i en medlemsstat att få tillträde till samma yrke och utöva det i en annan medlemsstat med samma rättighe ter som dess medborgare utesluter inte att den som invandrat och

(1) EGT C 181 E, 30.7.2002, s. 183. (2) EUT C 61, 14.3.2003, s. 67.

(3) Europaparlamentets yttrande av den 11 februari 2004 (EUT C 97 E, 22.4.2004, s. 230), rådets gemensamma ståndpunkt av den 21 december 2004 (EUT C 58 E, 8.3.2005, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 maj 2005 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av den 6 juni 2005.

548

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 3

▼B

utövar yrket bör uppfylla de icke-diskriminerande villkor som uppställs av den senare staten, under förutsättning att villkoren är objektivt motiverade och proportionerliga.

(4)För att underlätta friheten att tillhandahålla tjänster bör särskilda regler föreskrivas för att utvidga möjligheten att utöva yrkesverk samhet under hemlandets yrkestitel. För informationssamhällets tjänster som ges på distans gäller även bestämmelserna i Europa parlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, sär skilt elektronisk handel, på den inre marknaden (1).

(5)Mot bakgrund av de olika system som inrättats för å ena sidan temporärt och tillfälligt tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster och å andra sidan etablering bör kriterierna för att skilja mellan dessa två begrepp förtydligas, för det fall att den som tillhandahåller en tjänst flyttar till den mottagande medlemssta tens territorium.

(6)Det är nödvändigt att garantera att tillhandahållande av tjänster säkras under noggrant iakttagande av skydd för folkhälsa och säkerhet samt konsumentskydd. Särskilda bestämmelser bör där för införas för reglerade yrken som har konsekvenser för folk hälsa eller säkerhet, och som tillfälligt eller temporärt tillhanda håller gränsöverskridande tjänster.

(7)De mottagande medlemsstaterna får vid behov och i enlighet med gemenskapslagstiftningen föreskriva krav på underrättelse. Dessa krav bör inte leda till en oproportionerlig börda för tjänsteleve rantörer och hindra utövandet av friheten att tillhandahålla tjänster eller göra det mindre attraktivt. Behovet av sådana krav bör ses över regelbundet mot bakgrund av de framsteg som görs med att upprätta en gemenskapsram för administrativt samarbete mellan medlemsstaterna.

(8)Tjänsteleverantören bör omfattas av de disciplinåtgärder som till lämpas i den mottagande medlemsstaten och som har direkt och specifik koppling till yrkeskvalifikationerna, t.ex. definition av yrket, den verksamhet som ett yrke omfattar eller som är reser verad för detta yrke, användningen av titlar och allvarlig försum melse i yrkesutövningen som har ett direkt och specifikt samband med konsumentskydd och konsumentsäkerhet.

(9)Medan man för etableringsfriheten bibehåller gällande principer och garantier som ligger till grund för de olika systemen för erkännande bör emellertid reglerna i dessa förbättras mot bak grund av de erfarenheter som gjorts. Dessutom har berörda di rektiv ändrats vid flera tillfällen och bestämmelserna i dem bör

(1) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

549

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 4

▼B

omarbetas och förenklas genom att de tillämpliga principerna görs mer enhetliga. Följaktligen måste följande rättsakter ersättas och samlas i en enda text: rådets direktiv 89/48/EEG (1) och 92/51/EEG (2) samt Europaparlamentets och rådets direk tiv 1999/42/EG (3) om införande av en ordning för erkännande av kvalifikationer och rådets direktiv 77/452/EEG (4),

77/453/EEG (5),	78/686/EEG (6),	78/687/EEG (7),
78/1026/EEG (8),	78/1027/EEG (9),	80/154/EEG (10),
80/155/EEG (11),	85/384/EEG (12),	85/432/EEG (13),

85/433/EEG (14) och 93/16/EEG (15) om yrkena sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, arkitekt, ►C2 apotekare ◄ och läkare.

(10)Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att, i enlighet med den egna lagstiftningen, erkänna yrkeskvalifikationer som medborgare från tredjeland har erhållit utanför Europeiska unio nens territorium. Varje erkännande bör under alla omständigheter göras med beaktande av de minimivillkor för utbildningen som gäller för vissa yrken.

(11)För de yrken som omfattas av den generella ordningen för erkän nande av kvalifikationer, nedan kallad ”den generella ordningen”, bör medlemsstaterna behålla rätten att fastställa en lägsta kvalifi kationsnivå i syfte att garantera kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls inom deras respektive territorium. Enligt artik larna 10, 39 och 43 i fördraget bör de dock inte ålägga en medborgare från en medlemsstat att skaffa sig kvalifikationer som de vanligen fastställer genom att endast hänvisa till de ex

amensbevis som utfärdas inom deras eget utbildningssystem, när den berörda personen redan har skaffat sig alla eller en del av dessa kvalifikationer i en annan medlemsstat. Det bör följaktligen föreskrivas att varje mottagande medlemsstat i vilken ett yrke är reglerat är skyldig att ta hänsyn till de kvalifikationer som har förvärvats i en annan medlemsstat och att bedöma om dessa

(1) EGT L 19, 24.1.1989, s. 16. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/19/EG (EGT L 206, 31.7.2001, s. 1).

(2) EGT L 209, 24.7.1992, s. 25. Direktivet senast ändrat genom kommissionens beslut 2004/108/EG (EUT L 32, 5.2.2004, s. 15).

(3) EGT L 201, 31.7.1999, s. 77.

(4) EGT L 176, 15.7.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslut ningsakt.

(5) EGT L 176, 15.7.1977, s. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

(6) EGT L 233, 24.8.1978, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslut ningsakt.

(7) EGT L 233, 24.8.1978, s. 10. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslut ningsakt.

(8) EGT L 362, 23.12.1978, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

(9) EGT L 362, 23.12.1978, s. 7. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

(10) EGT L 33, 11.2.1980, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslut ningsakt.

(11) EGT L 33, 11.2.1980, s. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

(12) EGT L 223, 21.8.1985, s. 15. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(13) EGT L 253, 24.9.1985, s. 34. Direktivet ändrat genom direktiv 2001/19/EG. (14) EGT L 253, 24.9.1985, s. 37. Direktivet senast ändrat genom 2003 års

anslutningsakt.

(15) EGT L 165, 7.7.1993, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamen tets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

550

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 5

▼B

motsvarar de kvalifikationer den kräver. Detta allmänna system för erkännande hindrar emellertid inte att en medlemsstat ålägger en person som där utövar ett yrke särskilda krav på grund av att landet tillämpar yrkesbestämmelser som motiveras av allmän intresset. Sådana bestämmelser kan bland annat avse yrkets or ganisering, yrkesnormer, inklusive yrkesetiska regler, tillsyn och ansvar. Syftet med detta direktiv är inte att inkräkta på medlems staternas berättigade intresse att hindra att vissa medborgare för söker kringgå den nationella lagstiftning som gäller för olika yrken.

(12)Detta direktiv avser medlemsstaters erkännande av yrkeskvalifi kationer som förvärvats i andra medlemsstater. Direktivet omfat tar dock inte medlemsstaters erkännande av beslut om erkännande i enlighet med detta direktiv som tagits av andra medlemsstater. En person vars yrkeskvalifikationer erkänts i enlighet med detta direktiv kan följaktligen inte utnyttja detta erkännande för att i sitt ursprungsland åtnjuta andra rättigheter än de som följer av de yrkeskvalifikationer som erhållits i denna medlemsstat, såvida personen i fråga inte kan styrka att han/hon har förvärvat ytter ligare yrkeskvalifikationer i den mottagande medlemsstaten.

(13)För att fastställa systemet för erkännande inom den generella ordningen är det nödvändigt att indela de olika nationella utbild nings- och yrkesutbildningssystemen i olika nivåer. Dessa nivåer, som enbart upprättas för att den generella ordningen skall fun gera, påverkar inte alls de nationella strukturerna för utbildning och yrkesutbildning eller medlemsstaternas befogenheter på detta område.

(14)Den ordning för erkännande som upprättas genom direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG ändras inte. Den som innehar ett ex amensbevis för postgymnasial yrkesutbildning på minst ett år bör således ges tillträde till ett reglerat yrke i en medlemsstat där tillträdet är betingat av att sökanden innehar ett examensbevis för fyraårig universitets- eller högskoleutbildning, oavsett nivån på det examensbevis som krävs i den mottagande medlemsstaten. Omvänt gäller att om tillträdet till ett reglerat yrke är beroende av avslutad universitets- eller högskoleutbildning på mer än fyra år bör detta tillträde beviljas enbart för den som innehar ett ex amensbevis för universitets- eller högskoleutbildning på minst tre år.

(15)I avsaknad av harmonisering av minimikraven i fråga om utbild ning för tillträde till de yrken som regleras genom den generella ordningen bör de mottagande medlemsstaterna kunna införa en kompensationsåtgärd. Denna åtgärd bör vara proportionerlig och särskilt ta hänsyn till sökandens yrkeserfarenhet. Erfarenheten

551

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 6

▼B

visar att ett krav på lämplighetsprov eller anpassningsperiod, var vid invandraren själv får välja, ger tillräckliga garantier i fråga om sökandens kvalifikationsnivå, vilket innebär att varje undan tag från denna rätt i varje enskilt fall bör vara motiverat av tving ande hänsyn till allmänintresset.

(16)För att gynna den fria rörligheten för yrkesutövare och samtidigt säkerställa tillräcklig kvalifikationsnivå bör yrkessammanslut ningar och yrkesorganisationer eller medlemsstater ha möjlighet att föreslå gemensamma europeiska plattformar. Det finns anled ning att, på vissa villkor och med beaktande av medlemsstaternas behörighet, besluta vilka kvalifikationer som erfordras för ut övande av ett yrke på deras respektive territorium och innehållet i och organisationen av utbildnings- och yrkesutbildningssystem samt med beaktande av gemenskapsrätten, i synnerhet gemenska pens konkurrensrätt, ta hänsyn till sådana initiativ i detta direktiv och härvid främja att erkännanden under den generella ordningen sker med mer automatik. De yrkessammanslutningar som kan lägga fram gemensamma plattformar bör vara representativa på nationell och europeisk nivå. En gemensam plattform är en sam ling kriterier som gör det möjligt att kompensera för största möj liga antal av de väsentliga skillnader som har konstaterats i ut bildningskraven i minst två tredjedelar av medlemsstaterna inklu sive samtliga medlemsstater som reglerar yrket. Kriterierna kan till exempel omfatta krav på kompletterande utbildning, en hand ledd anpassningsperiod, lämplighetsprov eller viss föreskriven lägsta nivå av praktik i yrket, eller kombinationer av dessa.

(17)För att beakta alla situationer för vilka det fortfarande inte finns någon bestämmelse om erkännande av yrkeskvalifikationer, bör den generella ordningen utsträckas till att omfatta de fall som inte täcks av något särskilt system, både när yrket inte omfattas av något av dessa system och när sökanden, trots att yrket omfattas av ett särskilt system, av särskilda och exceptionella skäl inte uppfyller kraven för att omfattas av detta.

(18)Reglerna för att bevilja tillträde till ett antal industri-, handels- och hantverksverksamheter bör förenklas i de medlemsstater där dessa yrken är reglerade när verksamheten i fråga har utövats i en annan medlemsstat under en skälig tidsperiod som inte ligger alltför långt tillbaka i tiden. Samtidigt bibehålls för dessa verk samheter ett system med automatiskt erkännande grundat på yr keserfarenhet.

(19)Den fria rörligheten och det ömsesidiga erkännandet av bevis på formella kvalifikationer som läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska, ►C2 apotekare ◄ och arkitekt bör bygga på den grundläggande principen om automatiskt erkännande av bevis på formella kva lifikationer på grundval av en samordning av minimikraven för utbildningarna. För att få arbeta i medlemsländerna som läkare,

552

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 7

▼B

sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tand läkare, veterinär, barnmorska och ►C2 apotekare ◄ bör det dessutom krävas bevis på vissa formella kvalifikationer som ga ranterar att den berörda personen har fullgjort en utbildning som uppfyller de fastställda minimikraven. Detta system bör komplet teras med en rad förvärvade rättigheter som de behöriga yrkes utövarna åtnjuter på vissa villkor.

(20)För att beakta de särdrag som kännetecknar läkarnas och tandlä karnas utbildningssystem och gemenskapens regelverk för ömse sidigt erkännande på detta område är det för alla specialistkom petenser som är erkända vid detta direktivs ikraftträdande moti verat att bibehålla principen om automatiskt erkännande av de specialistkompetenser för läkare och tandläkare som är gemen samma för minst två medlemsstater. För att förenkla systemet bör dock principen om automatiskt erkännande, efter detta direktivs ikraftträdande, begränsas till de nya specialistkompetenser för läkare som är gemensamma för åtminstone två femtedelar av medlemsstaterna. Vidare inverkar detta direktiv inte på medlems staternas möjlighet att sinsemellan komma överens om ett auto matiskt erkännande, enligt sina egna bestämmelser, för vissa spe cialistkompetenser för läkare och tandläkare som är gemensamma för dem och som inte omfattas av något automatiskt erkännande enligt detta direktiv.

(21)Automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer som läkare med grundutbildning bör inte inverka på medlemsstaternas behörighet att avgöra huruvida detta bevis på formella kvalifika tioner ger rätt till yrkesutövning eller inte.

(22)Alla medlemsstaterna bör behandla tandläkaryrket som ett särskilt yrke skilt från läkaryrket, oavsett eventuell specialisering i odon to-stomatologi. Medlemsstaterna bör se till att utbildningen av tandläkare ger de färdigheter som krävs för att utöva alla former av verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behand ling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader. Tandläkaryrket bör utövas av perso ner som innehar det bevis på formella kvalifikationer som tand läkare som anges i detta direktiv.

(23)Det har inte framstått som önskvärt att föreskriva en utbildnings väg för barnmorskor som är enhetlig för alla medlemsstaterna. De bör tvärtom ges största möjliga frihet att organisera sin egen utbildning.

(24)För enkelhetens skull bör beteckningen ”►C2 apotekare ◄” användas för att därmed avgränsa tillämpningsområdet för be stämmelserna om automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer, utan att det påverkar de specifika nationella be stämmelser som reglerar dessa verksamheter.

553

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 8

▼B

(25) Personer som innehar bevis på formella kvalifikationer i ►C2 som apotekare ◄ är specialister på läkemedelsprodukter och bör i princip ha rätt till ett minimum av verksamhet på detta område i alla medlemsstater. Att ett sådant minsta verksamhets område fastställs i detta direktiv bör varken innebära någon be gränsning av de former av verksamhet som ►C2 apotekare ◄ har tillgång till i medlemsstaterna, bland annat när det gäller biomedicinska analyser, eller att dessa yrkesutövare beviljas mo nopol, eftersom detta fortfarande tillhör medlemsstaternas behö righetsområde. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att kräva ytterligare utbildning som villkor för tillträde till de former av verksamhet som inte ingår i det minsta samordnade verksamhetsområdet. En mottagande med lemsstat bör därför kunna kräva att de medborgare som innehar något av de bevis på formella kvalifikationer som enligt detta direktiv erkänns automatiskt uppfyller dessa villkor.

(26)Detta direktiv avser inte samordning av samtliga villkor för att få tillträde till och utöva farmaceutisk verksamhet. Särskilt bör den geografiska fördelningen av apotek och frågan om monopol på utlämning av läkemedel förbli medlemsstaternas ensak. Detta di rektiv påverkar inte medlemsstaternas lagar och andra författ ningar som förbjuder eller uppställer vissa villkor för företagens utövande av viss farmaceutisk verksamhet.

(27)Arkitektur, byggnaders kvalitet, det sätt på vilket dessa smälter in i omgivningen, respekt för naturliga landskap och stadsmiljön samt det kollektiva och individuella kulturarvet är angelägenheter av allmänt intresse. Därför bör det ömsesidiga erkännandet av kvalifikationer grundas på kvalitativa och kvantitativa kriterier, som garanterar att innehavarna av erkända bevis på formella kvalifikationer kan förstå och ge praktiska uttryck åt enskilda personers, samhällsgruppers och myndigheters behov i fråga om fysisk planering, utformning, projektering och uppförande av byggnader, bevarande och tillvaratagande av det arkitektoniska arvet och bevarande av jämvikt i naturen.

(28)De nationella bestämmelserna på arkitekturområdet och om till träde till och utövande av yrkesverksamhet som arkitekt har myc ket varierad räckvidd. I de flesta medlemsstater utövas verksam heten på arkitekturområdet rättsligt eller i praktiken av personer som har titeln arkitekt, antingen enbart eller tillsammans med en annan titel. Dessa personer har inte monopol på att utöva denna verksamhet, utom när det föreskrivs i lag. Denna verksamhet eller en del av den kan också utövas av andra yrkeskategorier, särskilt

554

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 9

▼B

av ingenjörer som fått särskild utbildning i byggande eller bygg nadskonst. För enkelhetens skull bör begreppet ”arkitekt” använ das för att därmed avgränsa tillämpningsområdet för bestämmel serna om automatiskt erkännande av kvalifikationer på arkitek turområdet, utan att det påverkar de specifika nationella bestäm melser som reglerar dessa verksamheter.

(29)Om en nationell och europeisk yrkesorganisation eller yrkessam manslutning för ett reglerat yrke inkommer med en rimlig begä ran om särskilda bestämmelser om erkännande av kvalifikationer på grundval av en samordning av minimikraven för utbildning arna, bör kommissionen avgöra om det är lämpligt att lägga fram ett förslag om ändring av detta direktiv.

(30)För att säkerställa att ordningen för erkännande av yrkeskvalifi kationer blir effektiv bör enhetliga formföreskrifter och handlägg ningsregler fastställas för genomförandet samt vissa närmare be stämmelser för utövandet av yrket.

(31)Eftersom genomförandet av detta direktiv och uppfyllandet av de skyldigheter det medför underlättas av att medlemsstaterna sam arbetar sinsemellan och med kommissionen, bör närmare bestäm melser fastställas för ett sådant samarbete.

(32)Genom att på europeisk nivå införa yrkeskort utfärdade av yrkes sammanslutningar eller yrkesorganisationer kan man underlätta yrkesutövarnas rörlighet, särskilt genom att öka takten i utbytet av information mellan den mottagande medlemsstaten och ur sprungsmedlemsstaten. Med hjälp av detta yrkeskort bör man kunna följa karriären för en yrkesutövare som etablerar sig i olika medlemsstater. Sådana yrkeskort skulle kunna innehålla uppgifter om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer (studier vid universitet eller andra läroanstalter, examensbevis, yrkeserfarenhet), dennes lagenliga etablering, påföljder som denne har ådragit sig i sam band med yrkesutövandet samt uppgifter om behörig myndighet. Uppgifterna bör vara helt förenliga med bestämmelserna om upp giftsskydd.

(33)Upprättandet av ett nätverk av kontaktpunkter med uppgift att lämna information och bistånd till medlemsstaternas medborgare kommer att göra det möjligt att säkerställa att systemet med erkännande är klart och tydligt. Dessa kontaktpunkter skall ge varje medborgare som så begär och kommissionen all information och alla adresser som behövs för erkännandeförfarandet. Att varje medlemsstat utser en enda kontaktpunkt inom detta nätverk på verkar inte organisationen av befogenheter på nationell nivå. I synnerhet utgör det inget hinder för att på nationell nivå utse flera kontor, eftersom den kontaktpunkt som utses inom nämnda nätverk ansvarar för att samordna med övriga kontor och för att vid behov informera medborgaren om närmare uppgifter om det relevanta behöriga kontoret.

(34)Administrationen av de olika system för erkännande som har

införts genom sektorsdirektiven och den generella ordningen har visat sig vara tung och komplicerad. Administrationen och uppdateringen av detta direktiv för att beakta vetenskapliga och tekniska framsteg bör därför förenklas, särskilt när minimikraven

555

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 10

▼B

för utbildningarna samordnas för att uppnå automatiskt erkän nande av kvalifikationerna. En enda kommitté för erkännande av yrkeskvalifikationer bör inrättas för detta ändamål och det bör finnas garantier för lämplig medverkan av yrkesorganisatio nerna, även på EU-nivå.

(35)De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (1).

(36)Genom att medlemsstaterna utarbetar en periodisk rapport med statistiska uppgifter om genomförandet av detta direktiv, blir det möjligt att bedöma effekten av ordningen för erkännande av yr keskvalifikationer.

(37)Det bör finnas ett lämpligt förfarande för att anta tillfälliga åt gärder, om tillämpningen av en bestämmelse i detta direktiv skulle innebära större svårigheter i en medlemsstat.

(38)Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas rätt att själva utforma sina nationella system för social trygghet och att bestämma vilken verksamhet som måste utövas inom ramen för detta system.

(39)Livslångt lärande har blivit särskilt viktigt för ett stort antal yrken i och med de snabba tekniska och vetenskapliga framstegen. I detta sammanhang ankommer det på medlemsstaterna att se till att yrkesutövarna genom lämplig fortbildning håller sig underrät tade om de tekniska och vetenskapliga framstegen.

(40)Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att rationalisera, för enkla och förbättra reglerna om erkännande av yrkeskvalifikatio ner, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma ar tikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(41)Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av artikel 39.4 och artikel 45 i fördraget, som bland annat rör notarius publicus.

(42)I fråga om etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster åsido sätter detta direktiv inte andra särskilda rättsliga bestämmelser för erkännandet av yrkeskvalifikationer, till exempel gällande be stämmelser för transportområdet, försäkringsförmedlare och lag stadgade revisorer. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlät tande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att

(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

556

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 11

▼B

tillhandahålla tjänster (1) eller Europaparlamentets och rådets di rektiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (2). Erkännande av juristers yrkeskvalifikationer i syfte att omedelbart utöva yrket under yr kestiteln i den mottagande medlemsstaten omfattas av det här direktivet.

(43)I den mån de är reglerade omfattar detta direktiv även fria yrken, som enligt detta direktiv utövas av var och en som på grund av särskilda yrkeskvalifikationer personligen, under eget ansvar och yrkesmässigt självständigt utför intellektuella tjänster i allmänhe tens och uppdragsgivarens intresse. Yrkesutövningen är i med lemsstaterna vanligen, i överensstämmelse med fördraget, under kastad särskilda rättsliga förpliktelser i enlighet med den natio nella lagstiftningen och de bestämmelser som inom lagstiftning ens ramar fastställs under självständiga former av respektive re presentativ yrkesorganisation; genom dessa bestämmelser säker ställs och vidareutvecklas professionaliteten och kvaliteten och förtroendeförhållandet mellan den som utför tjänsten och upp dragsgivaren.

(44)Detta direktiv påverkar inte de åtgärder som är nödvändiga för att garantera hög hälso- och konsumentskyddsnivå.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs de regler enligt vilka en medlemsstat som kräver bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av ett reglerat yrke inom sitt territorium (nedan kallad ”mottagande med lemsstat”) för tillträde till och utövandet av detta yrke skall erkänna sådana yrkeskvalifikationer som förvärvats i en eller flera andra med lemsstater (nedan kallad ”ursprungsmedlemsstat”) och som ger inneha varen av dessa kvalifikationer rätt att där utöva yrket.

▼M9

I detta direktiv fastställs också regler för ett partiellt tillträde till regle rade yrken och erkännande av yrkespraktik som bedrivs i en annan medlemsstat.

▼B

Artikel 2

Räckvidd

1. Detta direktiv skall gälla för alla de medborgare i en medlemsstat, inbegripet fria yrkesutövare, som vill utöva ett reglerat yrke, antingen som egen företagare eller anställd, i en annan medlemsstat än den där de har förvärvat sina yrkeskvalifikationer.

(1) EUT L 78, 26.3.1977, s. 17. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslut ningsakt.

(2) EUT L 77, 14.3.1998, s. 36. Direktivet ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

557

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 12

▼M9

Detta direktiv ska också gälla för alla de medborgare i en medlemsstat som har gjort yrkespraktik utanför ursprungsmedlemsstaten.

▼B

2.Varje medlemsstat kan inom sitt territorium, enligt sin egen lags tiftning, tillåta medborgare från medlemsstaterna med yrkeskvalifikatio ner som inte erhållits i en medlemsstat att utöva ett reglerat yrke enligt artikel 3.1 a. För de yrken som omfattas av avdelning III kapitel III skall detta första erkännande ske i överensstämmelse med de minimi krav på utbildning som anges i det kapitlet.

3.Om det för ett visst reglerat yrke finns andra särskilda regler för erkännande av yrkeskvalifikationer finns i ett separat instrument i ge menskapslagstiftningen, skall motsvarande bestämmelser i det här direk tivet inte gälla.

▼M9

4. Detta direktiv ska inte tillämpas på notarier som har utsetts av offentliga myndigheter.

▼B

Artikel 3

Definitioner

1. I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a)reglerat yrke: en eller flera former av yrkesverksamhet där det genom lagar och andra författningar direkt eller indirekt krävs be stämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verk samheten eller någon form av denna; i synnerhet skall användandet av en yrkestitel som genom bestämmelser i lagar och andra författ ningar enbart får användas av den som innehar en viss yrkeskvali fikation utgöra en form av utövande. När första meningen inte är tillämplig, skall ett sådant yrke som avses i punkt 2 betraktas som ett reglerat yrke.

b)yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på for mella kvalifikationer, ett kompetensbevis enligt artikel 11 a i och/ eller yrkeserfarenhet.

c)bevis på formella kvalifikationer: examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis för en yrkesutbildning som huvudsakligen ägt rum i gemenskapen, utfärdat av en myndighet i en medlemsstat vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar. När första meningen inte är tillämplig, skall ett sådant bevis på formella kvalifikationer som avses i punkt 3 betraktas som bevis på formella kvalifikationer.

d)behörig myndighet: varje myndighet eller organ som medlemssta terna bemyndigat att utfärda eller ta emot utbildningsbevis och an dra handlingar eller upplysningar, samt att ta emot ansökningar och fatta de beslut som avses i detta direktiv.

e)reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletteras genom yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkes utövning.

558

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 13

▼B

Utformningen av och nivån på yrkesutbildningen, provtjänst göringen eller yrkesutövningen skall fastställas i den berörda med lemsstatens lagar och andra författningar, eller övervakas eller god kännas av den för ändamålet utsedda myndigheten.

▼M9

f)yrkeserfarenhet: det faktiska och lagliga utövandet av det berörda yrket på heltid eller deltid under motsvarande tid i en medlemsstat.

▼B

g)anpassningsperiod: utövande av ett reglerat yrke i den mottagande medlemsstaten under en behörig yrkesutövares ansvar, eventuellt åtföljt av kompletterande utbildning. Denna praktik skall bedömas. De detaljerade bestämmelserna för anpassningsperioden och dess utvärdering samt status för en migrerande praktikant skall fastställas av den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten.

Den status som personen får i den mottagande medlemsstaten, sär skilt när det gäller rätt till vistelse samt skyldigheter, sociala rättig heter och förmåner, ersättningar och arvoden, skall fastställas av de behöriga myndigheterna i nämnda medlemsstat i enlighet med till lämplig gemenskapslagstiftning.

▼M9

h)lämplighetsprov: ett prov som gäller den sökandes yrkeskunnighet, färdigheter och kompetens och som genomförs eller erkänns av de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten i syfte att bedöma den sökandes förmåga att utöva ett reglerat yrke i denna medlemsstat.

För att möjliggöra genomförande av detta prov ska de behöriga myndigheterna upprätta en förteckning över de ämnen som, utifrån en jämförelse mellan den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten och den som den sökande har genomgått, inte om fattas av de examens- eller andra behörighetsbevis som den sökande har.

Lämplighetsprovet ska utformas med beaktande av att den sökande är en behörig yrkesutövare i ursprungsmedlemsstaten eller den med lemsstat den sökande kommer ifrån. Det ska omfatta ämnen valda ur förteckningen och i vilka kunskap är väsentlig för att kunna utöva yrket i fråga i den mottagande medlemsstaten. Provet får också omfatta kännedom om de yrkesregler som gäller för ifrågavarande verksamhet i den mottagande medlemsstaten.

De närmare bestämmelserna för lämplighetsprovet och status i den mottagande medlemsstaten för den som vill förbereda sig för provet i den medlemsstaten ska fastställas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.

▼B

i)företagsledare: varje person som har varit verksam i ett företag inom ifrågavarande yrkesgren

i)som företagsledare eller chef för en filial, eller

ii)som ställföreträdare för ägaren till ett företag eller till en före tagsledare, om befattningen innebär att han/hon har ett ansvar motsvarande ägarens eller företagsledarens, eller

iii)i arbetsledande funktion med arbetsuppgifter av affärsmässig och/eller teknisk art och med ansvar för en eller flera avdel ningar inom företaget.

559

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 14

▼M9

j)yrkespraktik utan att det påverkar artikel 46.4, en period med prak tik som sker under handledning, förutsatt att det utgör ett villkor för tillträde till ett reglerat yrke, och som kan äga rum under eller efter en avslutad utbildning som leder till ett examensbevis.

k)europeiskt yrkeskort ett elektroniskt bevis för antingen att yrkes utövaren uppfyller alla nödvändiga villkor för att temporärt och tillfälligt tillhandahålla tjänster i en mottagande medlemsstat eller erkännandet av yrkeskvalifikationer för etablering i en mottagande medlemsstat.

l)livslångt lärande all allmän utbildning, yrkesutbildning, icke-formell utbildning och informellt lärande som sker genom livet och leder till ökade kunskaper och färdigheter och ökad kompetens, som kan innehålla yrkesetik.

m)tvingande hänsyn av allmänt intresse hänsyn som erkänns som sådana i rättspraxis vid Europeiska unionens domstol.

n)poäng inom ramen för det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS-poäng) meritsystem för högre utbildning som används i det europeiska området för högre utbildning.

▼B

2. Ett yrke som utövas av medlemmarna i en sådan sammanslutning eller organisation som anges i bilaga I skall betraktas som ett reglerat yrke.

De sammanslutningar eller organisationer som avses i första stycket har särskilt till uppgift att främja och upprätthålla hög standard inom det berörda yrkesområdet. För detta syfte är de föremål för erkännande i en medlemsstat i en speciell form och tilldelar sina medlemmar bevis på formella kvalifikationer, ser till att medlemmarna iakttar de regler för yrkesmässigt uppförande som de föreskriver och ger dem rätten att använda en titel eller en bokstavsförkortning eller att erhålla en ställning som motsvarar detta bevis på formella kvalifikationer.

▼M9

När en medlemsstat erkänner en sådan sammanslutning eller organisa tion som avses i första stycket ska den underrätta kommissionen. Kom missionen ska undersöka huruvida sammanslutningen eller organisatio nen uppfyller de villkor som anges i andra stycket. För att vederbörlig hänsyn ska tas till den lagstiftning som utvecklats i medlemsstaterna ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c för att uppdatera bilaga I om de villkor som anges i andra stycket har uppfyllts.

När de villkor som anges i andra stycket inte uppfyllts, ska kommis sionen anta en genomförandeakt för att förkasta den begärda uppdate ringen av bilaga I.

▼B

3. Som bevis på formella kvalifikationer skall också betraktas varje bevis på formella kvalifikationer som utfärdats i tredjeland, om inneha varen har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket på den med lemsstats territorium där beviset på formella kvalifikationer erkändes i enlighet med artikel 2.2 och detta har intygats av den medlemsstaten.

560

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 15

▼B

Artikel 4

Verkan av erkännandet

▼M9

1. Om den mottagande medlemsstaten erkänner yrkeskvalifikatio nerna ska detta ge förmånstagare möjlighet att få tillträde i den med lemsstaten till samma yrke som denne är behörig för i ursprungsmed lemsstaten och att utöva det yrket i den mottagande medlemsstaten på samma villkor som dess medborgare.

▼B

2. I detta direktiv skall det yrke som sökanden önskar utöva i den mottagande medlemsstaten vara detsamma som sökanden är behörig för i ursprungsmedlemsstaten, om det rör sig om jämförbara verksamheter.

▼M9

3. Genom undantag från bestämmelserna i punkt 1 ska partiellt till träde beviljas i den mottagande medlemsstaten enligt de villkor som anges i artikel 4f.

Artikel 4a

Europeiskt yrkeskort

1.Medlemsstaterna ska på begäran av innehavare av en yrkeskvali fikation utfärda ett europeiskt yrkeskort till dem, på villkor att kom missionen har antagit de relevanta genomförandeakter som avses i punkt

2.När ett europeiskt yrkeskort har införts för ett visst yrke genom relevanta genomförandeakter som antagits i enlighet med punkt 7 får innehavare av en relevant yrkeskvalifikation välja att ansöka om ett sådant kort eller att använda det förfarande som anges i avdelningarna II och III.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att innehavaren av ett europeiskt yrkeskort åtnjuter alla de rättigheter som tillerkänns enligt artiklarna 4b–4e.

4.Om innehavaren av en yrkeskvalifikation avser att tillhandahålla andra tjänster enligt avdelning II än sådana som omfattas av artikel 7.4 ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet utfärda ett europeiskt yrkeskort i enlighet med artiklarna 4b och 4c. Det europeiska yrkes kortet ska, om tillämpligt, utgöra den skriftliga underrättelsen som avses

iartikel 7.

5.Om innehavaren av en yrkeskvalifikation avser att etablera sig i en annan medlemsstat enligt avdelning III kapitel I–IIIa eller att tillhanda hålla tjänster enligt artikel 7.4, ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet fullfölja alla förberedande steg vad gäller den sökandes en skilda akt som skapats i informationssystemet för den inre marknaden (IMI) (IMI-akten) i enlighet med artiklarna 4b och 4d. Den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet ska utfärda det europeiska yrkes kortet i enlighet med artiklarna 4b och 4d.

561

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 16

▼M9

För etablering ska utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort inte innebära automatisk rätt att utöva ett särskilt yrke om det redan innan ett euro peiskt yrkeskort införs finns registreringskrav eller andra kontrollför faranden i den mottagande medlemsstaten för detta yrke.

6.Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter för behandling av IMI-akter och utfärdande av europeiska yrkeskort. Dessa myndigheter ska sörja för en opartisk och objektiv behandling i god tid av ansök ningar om europeiska yrkeskort. De rådgivningscentrum som avses i artikel 57b kan också agera som behöriga myndigheter. Medlemssta terna ska se till att de behöriga myndigheterna och rådgivningscent rumen informerar medborgarna, inbegripet potentiella sökande, om hur ett europeiskt yrkeskort fungerar och dess mervärde för de yrken för vilka det är tillgängligt.

7.Kommissionen ska genom genomförandeakter, anta de åtgärder som krävs för att garantera en enhetlig tillämpning av bestämmelserna om det europeiska yrkeskortet för de yrkesutövare som uppfyller de villkor som anges i det andra stycket i denna punkt, inklusive åtgärder rörande yrkeskortens utformning, behandlingen av skriftliga ansökning ar, de översättningar som den sökande ska tillhandahålla vid ansök ningar om europeiska yrkeskort, närmare uppgifter om de handlingar som krävs i enlighet med artikel 7.2 eller bilaga VII för att ansökan ska vara fullständig samt förfaranden för hur betalningar för ett europeiskt yrkeskort ska göras och behandlas, med beaktande av särdragen för det berörda yrket. Kommissionen ska också genom genomförandeakter spe cificera hur, när och för vilka handlingar behöriga myndigheter får begära bestyrkta kopior i enlighet med det andra stycket i artikel 4b.3, artiklarna 4d.2 och 4d.3 för yrket i fråga.

Införandet av det europeiska yrkeskortet för ett särskilt yrke genom antagandet av relevanta genomförandeakter som avses i det första styc ket ska omfattas av samtliga följande villkor:

a)Det ska finnas betydande rörlighet eller potential för betydande rör lighet för yrket i fråga.

b)De berörda aktörerna ska ha uttryckt tillräckligt intresse.

c)Det yrke eller den utbildning som utformats för ett visst yrke ska vara reglerat i ett stort antal medlemsstater.

Genomförandeakterna ska antas i enlighet med det granskningsför farande som avses i artikel 58.2.

562

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 17

▼M9

8. De avgifter som sökande kan behöva betala för administrativa förfaranden vid utfärdande av europeiska yrkeskort ska vara rimliga och proportionella och överensstämma med ursprungsmedlemsstatens och den mottagande medlemsstatens kostnader, och får inte avskräcka aktörer från att ansöka om ett europeiskt yrkeskort.

Artikel 4b

Ansökan om ett europeiskt yrkeskort och skapande av en akt i IMI

1.Ursprungsmedlemsstaten ska göra det möjligt för en innehavare av en yrkeskvalifikation att ansöka om ett europeiskt yrkeskort genom ett online-verktyg vilket tillhandahålls av kommissionen, som automatiskt skapar en IMI-akt för den sökande i fråga. Om en ursprungsmedlemsstat även tillåter skriftliga ansökningar ska den införa de nödvändiga arran gemangen för att skapa IMI-akten, skicka information till den sökande och utfärda det europeiska yrkeskortet.

2.Ansökningar ska styrkas av sådana handlingar som föreskrivs i de genomförandeakter som ska antas i enlighet med artikel 4a.7.

3.Inom en vecka efter mottagandet av ansökan ska ursprungsmed lemsstatens behöriga myndighet bekräfta mottagandet av ansökan och informera den sökande om handlingar eventuellt saknas.

I förekommande fall ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet utfärda kompletterande intyg i enlighet med kraven i detta direktiv. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska kontrollera huruvida den sökande är lagligt etablerad i ursprungsmedlemsstaten och huruvida alla nödvändiga handlingar som har utfärdats i ursprungsmedlemsstaten är giltiga och äkta. Om det finns skälig grund för tvivel ska ursprungs medlemsstaten kontakta det relevanta organet och får begära bestyrkta kopior av handlingarna från den sökande. Om samma sökande senare lämnar nya ansökningar får ursprungsmedlemsstatens och den motta gande medlemsstatens behöriga myndigheter inte begära förnyad inläm ning av handlingar som redan finns i IMI-akten och som fortfarande är giltiga.

4. Kommissionen får genom genomförandeakter anta de tekniska specifikationerna för de uppgifter som finns i det europeiska yrkeskortet och i IMI-akten, de åtgärder som krävs för att säkerställa att dessa uppgifter har integritet, behandlas konfidentiellt och är korrekta, och villkoren och förfarandena för att utfärda ett europeiskt yrkeskort till innehavaren, inbegripet möjligheten att ladda ned kortet eller inge upp dateringar till IMI-akten. Genomförandeakterna ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 58.2.

563

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 18

▼M9

Artikel 4c

Europeiskt yrkeskort för temporärt och tillfälligt tillhandahållande av andra tjänster än sådana som omfattas av artikel 7.4

1.Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska inom tre veckor kontrollera ansökan och de kompletterande handlingarna i IMI-akten och utfärda det europeiska yrkeskortet för temporärt och tillfälligt till handahållande av andra tjänster än sådana som omfattas av artikel 7.4. Denna tidsperiod ska påbörjas vid mottagandet av de handlingar som saknas som avses i artikel 4b.3 första stycket eller, om inga övriga handlingar begärts, vid utgången av den enveckasfrist som anges i det stycket. Den ska sedan utan dröjsmål vidarebefordra det europeiska yrkeskortet till den behöriga myndigheten i varje berörd mottagande medlemsstat och ska informera den sökande om detta. Den mottagande medlemsstaten får inte kräva en ytterligare underrättelse enligt artikel 7 för de påföljande 18 månaderna.

2.Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighets beslut eller avsak nad av beslut inom den treveckorsperiod som avses i punkt 1 ska kunna överklagas enligt nationell lagstiftning.

3.Om innehavare av ett europeiskt yrkeskort önskar tillhandahålla tjänster i andra medlemsstater än de som ursprungligen anges i den ansökan som avses i punkt 1 får innehavaren ansöka om en sådan utökning. Om innehavaren önskar tillhandahålla tjänster utöver perioden om 18 månader som avses i punkt 1 ska innehavaren informera den behöriga myndigheten om detta. Under alla omständigheter ska inneha varen också tillhandahålla information om väsentliga förändringar i den faktiska situation som uppgivits i IMI-akten, som ursprungsmedlems statens behöriga myndighet har rätt att begära i enlighet med de genom förandeakter som ska antas enligt artikel 4a.7. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska vidarebefordra det uppdaterade europeiska yr keskortet till den berörda mottagande medlemsstaten.

4.Ett europeiskt yrkeskort ska vara giltigt på alla de mottagande medlemsstaternas hela territorium så länge som dess innehavare behåller rätten att utöva verksamhet, på grundval av de handlingar och uppgifter som finns i IMI-akten.

Artikel 4d

Europeiskt yrkeskort för etablering och temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster enligt artikel 7.4

1. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska inom en månad vid utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort för etablering eller temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster enligt artikel 7.4 kontrollera de inlämnade styrkande handlingarnas äkthet och giltighet i IMI-akten. Denna tidsperiod ska påbörjas vid mottagandet av de saknade hand lingar som avses i artikel 4b.3 första stycket eller, om inga övriga handlingar begärts, vid utgången av den enveckasfrist som anges i det stycket. Den ska överföra ansökan utan dröjsmål till den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet. Ursprungsmedlemsstaten ska infor mera den sökande om hur långt handläggningen av ansökan fortskridit samtidigt som den överför ansökan till den mottagande medlemsstaten.

564

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 19

▼M9

2.I de fall som avses i artiklarna 16, 21, 49a och 49b ska en mottagande medlemsstat besluta om huruvida den ska utfärda ett euro peiskt yrkeskort som avses i punkt 1 inom en månad från mottagande av den ansökan som överförts av ursprungsmedlemsstaten. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlemsstaten begära ytter ligare uppgifter, eller en bestyrkt kopia av en handling från ursprungs medlemsstaten som denna ska tillhandahålla senast två veckor efter det att begäran inlämnats. Om inte annat följer av punkt 5 andra stycket, ska enmånadsfristen gälla utan hinder av en sådan begäran.

3.I de fall som avses i artikel 7.4 och artikel 14 ska den mottagande medlemsstaten, inom två månader från den dag den mottar den ansökan som överförts av ursprungsmedlemsstaten, besluta om huruvida den ska utfärda ett europeiskt yrkeskort eller låta innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation genomgå kompensationsåtgärder. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlemsstaten begära ytterligare uppgifter, eller en bestyrkt kopia av en handling från ursprungsmed lemsstaten som denna ska tillhandahålla senast två veckor efter inläm nandet av begäran. Om inte annat följer av punkt 5 andra stycket, ska tvåmånadersfristen tillämpas, utan hinder av en sådan begäran.

4.Om den mottagande medlemsstaten inte får de nödvändiga upp gifter som den har rätt att kräva, i enlighet med detta direktiv, för att besluta om utfärdande av det europeiska yrkeskortet från ursprungsmed lemsstaten eller den sökande kan den vägra att utfärda ett kort. En sådan vägran ska vara motiverad.

5.Om den mottagande medlemsstaten inte fattar ett beslut inom de tidsfrister som anges i punkterna 2 och 3 i denna artikel eller inte lyckas anordna ett lämplighetsprov i enlighet med artikel 7.4 ska det europe iska yrkeskortet anses vara utfärdat och ska skickas automatiskt via IMI till innehavaren av yrkeskvalifikationen.

Den mottagande medlemsstaten ska ha möjlighet att förlänga med två veckor de tidsfrister som fastställs i punkterna 2 och 3 för ett auto matiskt utfärdande av det europeiska yrkeskortet. Den ska ange skälen till förlängningen och vederbörligen informera den sökande. En sådan förlängning med två veckor får upprepas en gång och endast om det är absolut nödvändigt, särskilt om skälen rör folkhälsan eller tjänstemotta garnas säkerhet.

6.De åtgärder som ursprungsmedlemsstaten vidtar i enlighet med punkt 1 ska ersätta alla ansökningar om erkännande av yrkeskvalifika tioner enligt den mottagande medlemsstatens nationella lagstiftning.

7.De beslut som ursprungsmedlemsstaten och den mottagande med lemsstaten antar enligt punkterna 1–5 eller avsaknaden av ett beslut från ursprungsmedlemsstatens sida ska kunna överklagas enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning.

565

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 20

▼M9

Artikel 4e

Behandling av och tillgång till uppgifter om det europeiska yrkeskortet

1.Utan att det påverkar frågan om oskuldspresumtion ska ursprungs medlemsstatens och den mottagande medlemsstatens behöriga myndig heter i god tid uppdatera den berörda IMI-akten när det gäller uppgifter om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som rör begräns ning eller förbud och som påverkar den verksamhet som utövas av innehavaren av ett europeiskt yrkeskort inom ramen för detta direktiv. Därvid ska de respektera reglerna om skydd för personuppgifter som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 ok tober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kom munikation) (2). Sådana uppdateringar ska innefatta radering av uppgif ter som inte längre behövs. Innehavaren av det europeiska yrkeskortet och de behöriga myndigheter som har tillgång till den berörda IMI- akten ska utan dröjsmål informeras om alla uppdateringar. Denna skyl dighet ska inte påverka medlemsstaternas skyldighet att varna enligt artikel 56a.

2.Innehållet i de uppdaterade uppgifter som avses i punkt 1 ska vara begränsat till

a)yrkesutövarens identitet,

b)det berörda yrket,

c)uppgifter om den nationella myndighet eller domstol som har fattat beslutet om begränsningen eller förbudet,

d)begränsningens eller förbudets räckvidd, och

e)den period som begränsningen eller förbudet gäller.

3.Tillgången till uppgifter i IMI-akten ska vara begränsad till ur sprungsmedlemsstatens och den mottagande medlemsstatens behöriga myndigheter enligt direktiv 95/46/EG. De behöriga myndigheterna ska informera innehavaren av den europeiska yrkeskortet om innehållet i IMI-akten på begäran av innehavaren.

4.De uppgifter som anges på det europeiska yrkeskortet ska vara begränsade till de uppgifter som krävs för att fastställa innehavarens rätt att utöva det yrke för vilket det utfärdats, nämligen innehavarens för namn, efternamn, födelsedatum och födelseort, yrke, formella kvalifika tioner och den tillämpliga ordningen, berörda behöriga myndigheter, kortnummer, säkerhetsdetaljer och referensuppgifter om giltig identitets handling. Uppgifter om yrkeserfarenhet eller kompensationsåtgärder som genomgåtts av innehavaren av det europeiska yrkeskortet ska ingå i IMI-akten.

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (2) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

566

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 21

▼M9

5. Personuppgifterna i IMI-akten kan behandlas så länge det behövs för erkännandeförfarandet i sig och för erkännandet eller översändandet av den underrättelse som föreskrivs i artikel 7. Medlemsstaterna ska se till att innehavaren av ett europeiskt yrkeskort när som helst har rätt att utan kostnad begära rättelse av felaktiga eller ofullständiga uppgifter, eller radering och blockering av den berörda IMI-akten. Innehavaren ska informeras om denna rätt när det europeiska yrkeskortet utfärdas, och därefter påminnas om den vartannat år. Påminnelsen ska skickas auto matiskt via IMI om den ursprungliga ansökan för det europeiska yrkes kortet gjordes online.

I händelse av en begäran om radering av en IMI-akt som är kopplad till det europeiska yrkeskortet för etablering eller temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster enligt artikel 7.4 ska den berörda motta gande medlemsstatens behöriga myndigheter förse innehavaren av yr keskvalifikationen med bevis som styrker erkännandet av dennes yr keskvalifikationer.

6. När det gäller behandling av personuppgifter på det europeiska yrkeskortet och i alla IMI-akter ska medlemsstaternas relevanta behöriga myndigheter betraktas som registeransvariga i den betydelse som avses i artikel 2 d i direktiv 95/46/EG. När det gäller dess skyldigheter enligt punkterna 1–4 i den här artikeln och den berörda behandlingen av personuppgifter ska kommissionen betraktas som registeransvarig i den betydelse som avses i artikel 2 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behand lar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (1).

7. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska de mottagande medlemsstaterna föreskriva att arbetsgivare, kunder, patienter, offentliga myndigheter och andra berörda parter kan kontrollera äktheten och gil tigheten hos ett europeiskt yrkeskort som kortinnehavaren uppvisar för dem.

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa regler om till gång till IMI-akten, och de tekniska metoderna och förfarandena för kontroll enligt första stycket. Genomförandeakterna ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 58.2.

Artikel 4f

Partiellt tillträde

1. Den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet ska från fall till fall bevilja partiellt tillträde till en yrkesverksamhet på landets terri torium, endast om följande villkor är uppfyllda:

a)Yrkesutövaren är fullt kvalificerad att i ursprungsmedlemsstaten ut öva den yrkesverksamhet för vilken partiellt tillträde söks i den mottagande medlemsstaten.

(1) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

567

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 22

▼M9

b)Skillnaderna mellan en lagligen utövad yrkesverksamhet i ursprungs medlemsstaten och det reglerade yrket i den mottagande medlems staten är så stora att tillämpning av kompensationsåtgärder skulle innebära att den sökande måste fullfölja hela det utbildningsprogram som föreskrivs i den mottagande medlemsstaten för att få tillträde till hela det reglerade yrket i den medlemsstaten.

c)Yrkesverksamheten kan objektivt särskiljas från andra verksamheter som ingår i det reglerade yrket i den mottagande medlemsstaten.

Vid tillämpningen av led c ska den mottagande medlemsstatens behö riga myndighet beakta huruvida yrkesverksamheten kan utövas själv ständigt i ursprungsmedlemsstaten.

2.Ett partiellt tillträde får nekas om detta motiveras av tvingande

hänsyn till allmänintresset, om det är lämpligt för att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås, och om det inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet.

3.Ansökningar för etablering i en mottagande medlemsstat ska granskas i enlighet med avdelning III kapitel I och IV.

4.Ansökningar för ett temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster i den mottagande medlemsstaten avseende yrkesverksamheter som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet ska granskas i enlig het med avdelning II.

5.När ett partiellt tillträde har beviljats och genom undantag från artikel 7.4 sjätte stycket och artikel 52.1 ska yrkesverksamheten utövas under ursprungsmedlemsstatens yrkestitel. Den mottagande medlemssta ten får kräva att denna yrkestitel används på den mottagande medlems statens språk. De yrkesutövare som har beviljats partiellt tillträde ska tydligt ange sin yrkesverksamhets räckvidd för tjänstemottagarna.

6.Denna artikel ska inte tillämpas på de yrkesutövare som omfattas av automatiskt erkännande av deras yrkeskvalifikationer enligt avdel ning III kapitel II, III och IIIa.

▼B

AVDELNING II

FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

Artikel 5

Principen om friheten att tillhandahålla tjänster

1. Utan att det påverkar särskilda bestämmelser i gemenskapslagstift ningen eller tillämpningen av artiklarna 6 och 7 i detta direktiv får inte medlemsstaterna av skäl som rör yrkeskvalifikationerna inskränka frihe ten att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat

a)om tjänsteleverantören är lagligen etablerad i en medlemsstat för att där utöva samma yrke (nedan kallad ”etableringsmedlemsstaten”) och

568

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 23

▼M9

b)om tjänsteleverantören förflyttar sig och om denne har utövat yrket under minst ett år i en eller flera medlemsstater under de tio år som föregår tillhandahållandet av tjänsten, om yrket inte är reglerat i etableringsmedlemsstaten. Kravet på ett års yrkeserfarenhet ska inte tillämpas om yrket är reglerat eller om utbildningen för yrket är reglerad.

▼B

2. Bestämmelserna i denna avdelning skall tillämpas enbart om tjäns televerantören flyttar till den mottagande medlemsstatens territorium för att temporärt och tillfälligt utöva ett yrke enligt punkt 1.

Huruvida tillhandahållandet av tjänsten är temporärt och tillfälligt skall bedömas från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens var aktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet.

3. En tjänsteleverantör som förflyttar sig skall omfattas av de yrkes regler av yrkesmässig, yrkesrättslig eller administrativ art som har direkt samband med yrkeskvalifikationerna, till exempel yrkesdefinitionen, an vändningen av titlar och allvarlig försummelse i yrkesutövningen som har direkt och specifikt samband med konsumentskydd och konsuments äkerhet samt de disciplinära bestämmelser som tillämpas i den motta gande medlemsstaten på personer som utövar samma yrke i den med lemsstaten.

Artikel 6

Undantag

I enlighet med artikel 5.1 skall den mottagande medlemsstaten medge tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat undantag från de krav som ställs på yrkesutövare som är etablerade inom den mottagande medlemsstatens territorium i fråga om

a)tillstånd från, registrering eller medlemskap i en yrkesorganisation eller motsvarande organ; för att underlätta tillämpningen av discipli nära bestämmelser som gäller på territoriet, enligt artikel 5.3 i detta direktiv, får medlemsstaterna föreskriva antingen automatisk tillfällig registrering eller proformamedlemskap i en sådan yrkesorganisation eller motsvarande organ, på villkor att detta inte försenar eller på något sätt försvårar tillhandahållandet av tjänster och inte medför extrautgifter för tjänsteleverantören. En kopia av den underrättelse som avses i artikel 7.1 och i förekommande fall av en förnyad underrättelse, åtföljd, när det gäller yrken som har sådana kon sekvenser för folkhälsa och säkerhet som avses i artikel 7.4 eller som omfattas av automatiskt erkännande i enlighet med avdelning III kapitel III, av en kopia av de handlingar som avses i artikel 7.2, skall skickas från den behöriga myndigheten till den relevanta yrkesorga nisationen eller motsvarande organ, och detta skall betraktas som en automatisk tillfällig registrering eller ett proformamedlemskap,

b)anslutning till socialförsäkringssystemet, i syfte att med en försäk ringsgivare göra avräkningar för tjänster som tillhandahållits personer som är försäkrade genom ett socialförsäkringssystem.

Tjänsteleverantören skall emellertid på förhand eller, i brådskande fall, efteråt lämna upplysningar till det organ som avses i b om de tjänster som tillhandahålls.

569

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 24

▼B

Artikel 7

Förhandsunderrättelse om tjänsteleverantören förflyttar sig

1.Medlemsstaterna får kräva att en tjänsteleverantör som för första gången förflyttar sig från en medlemsstat till en annan för att tillhanda hålla tjänster på förhand skriftligen skall underrätta den behöriga myn digheten i den mottagande medlemsstaten, inklusive uppgifter om even tuellt försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rö rande yrkesansvar. En sådan underrättelse skall förnyas en gång om året om tjänsteleverantören har för avsikt att tillhandahålla temporära eller tillfälliga tjänster i den medlemsstaten under det året. Tjänsteleverantö ren får lämna underrättelsen på valfritt sätt.

2.Vid det första tillhandahållandet av tjänster eller om de faktiska omständigheter som avses i handlingarna ändrats, får medlemsstaterna kräva att underrättelsen åtföljs av följande handlingar:

a)Bevis på tjänsteleverantörens nationalitet.

b)Intyg som visar att innehavaren är lagligt etablerad i en medlemsstat för att där bedriva verksamheten i fråga och att det när intyget utfärdas inte finns något förbud, ens tillfälligt, för innehavaren att utöva sitt yrke.

c)Bevis på yrkeskvalifikationer.

▼M9

d)För de fall som avses i artikel 5.1 b bevis i någon form på att tjänsteleverantören har bedrivit verksamheten i fråga under minst ett av de föregående tio åren.

e)För yrkesutövare i säkerhetsbranschen, hälso- och sjukvårdssektorn och för yrken som rör undervisning av underåriga barn, inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet: ett intyg som bekräftar att de inte temporärt eller definitivt har förbjudits att utöva yrket eller inte har dömts för något brott, om medlemsstaten kräver sådana intyg av sina egna medborgare.

f)För yrken med konsekvenser för patientsäkerheten: ett intyg på den sökandes kunskaper i det språk som behövs för att utöva yrket i den mottagande medlemsstaten.

g)För yrken som omfattar sådan verksamhet som avses i artikel 16 och som anmälts av en medlemsstat i enlighet med artikel 59.2: ett intyg om verksamhetens karaktär och varaktighet utfärdat av behörig myn dighet eller behörigt organ i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad.

2a. Inlämnandet av en föreskriven underrättelse av tjänsteleverantö ren i enlighet med punkt 1 ska ge tjänsteleverantören tillträde till tjäns teverksamheten eller möjlighet att utöva denna verksamhet på hela den berörda medlemsstatens territorium. En medlemsstat får begära ytterli gare uppgifter vilka anges i punkt 2 om tjänsteleverantörens yrkeskva lifikationer avseende

a)yrket inom vissa delar av den medlemsstatens territorium är reglerat på ett annat sätt,

570

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 25

▼M9

b)denna reglering också gäller alla medborgare i den medlemsstaten,

c)skillnaderna i denna reglering motiveras av tvingande hänsyn av allmänt intresse som rör folkhälsan eller tjänstemottagarnas säkerhet, och

d)medlemsstaten inte kan få sådan information på annat sätt.

▼B

3. Tjänsten skall tillhandahållas under den yrkestitel som används i etableringsmedlemsstaten, om det i denna medlemsstat finns en sådan reglerad titel för yrkesverksamheten i fråga. Denna titel skall anges på (ett av) etableringsmedlemsstatens officiella språk på ett sätt som gör att varje förväxling med yrkestiteln i den mottagande medlemsstaten und viks. I de fall då en sådan yrkestitel inte finns i etableringsmedlems staten, skall leverantören ange sitt bevis på formella kvalifikationer på denna medlemsstats officiella språk eller ett av dem. Undantagsvis skall, i de fall som avses i avdelning III kapitel III, tjänsten tillhandahållas under den yrkestitel som används i den mottagande medlemsstaten.

▼M9

4. Vid första tillhandahållandet av tjänster, när det gäller de reglerade yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet och som inte automatiskt erkänns enligt avdelning III kapitel II, III eller IIIa, kan den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet kontrollera tjänsteleve rantörens yrkeskvalifikationer innan tjänsterna tillhandahålls för första gången. En sådan förhandskontroll ska vara möjlig endast om syftet med kontrollen är att undvika allvarlig skada för tjänstemottagarens hälsa eller säkerhet till följd av att tjänsteleverantören saknar yrkeskva lifikationer och om kontrollen inte går utöver vad som är nödvändigt för detta syfte.

Senast en månad efter det att den underrättelse och de åtföljande hand lingar som avses i punkterna 1 och 2 inkommit ska den behöriga myn digheten informera tjänsteleverantören om sitt beslut

a)att inte kontrollera dennes yrkeskvalifikationer,

b)efter att ha kontrollerat dennes yrkeskvalifikationer

i)att begära att tjänsteleverantören gör ett lämplighetsprov, eller

ii)att tillåta tillhandahållandet av tjänster.

Om det uppstår problem som kan medföra försening att fatta beslut enligt andra stycket, ska den behöriga myndigheten inom samma tids frist meddela tjänsteleverantören orsaken till förseningen. Problemet ska lösas inom en månad efter det meddelandet, och beslutet ska färdig ställas inom två månader efter det att problemet lösts.

571

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 26

▼M9

Om väsentlig skillnad föreligger mellan tjänsteleverantörens yrkeskvali fikationer och den utbildning som krävs i den mottagande medlems staten, i den mån denna skillnad är skadlig för folkhälsa eller säkerhet och inte kan kompenseras genom tjänsteleverantörens yrkeserfarenhet eller genom kunskap, färdigheter och kompetenser som uppnåtts genom livslångt lärande och formellt godkänts för detta ändamål av ett relevant organ, ska den mottagande medlemsstaten ge tjänsteleverantören möj lighet att bevisa att de har förvärvat den kunskap, färdighet eller kom petens som fattas, genom ett lämplighetsprov som avses i andra stycket led b. Den mottagande medlemsstaten ska fatta ett beslut på den grun den om huruvida tillhandahållande av tjänster ska tillåtas. Under alla omständigheter ska tjänsten kunna tillhandahållas inom en månad efter det att ett beslut fattats i enlighet med andra stycket.

Vid utebliven reaktion från den behöriga myndigheten inom de tids frister som fastställs i andra och tredje styckena får tjänsten tillhanda hållas.

I de fall då yrkeskvalifikationer har kontrollerats enligt detta stycket ska tjänsten tillhandahållas under den mottagande medlemsstatens yrkestitel.

▼B

Artikel 8

Administrativt samarbete

▼M9

1. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlems statens behöriga myndigheter av etableringsmedlemsstatens behöriga myndigheter begära upplysningar om huruvida tjänsteleverantören är lagligen etablerad i den medlemsstaten, följer god sed och inte har ådragit sig yrkesrelaterade disciplinära eller straffrättsliga påföljder. Om den mottagande medlemsstatens behöriga myndigheter beslutar att kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer får de av etable ringsmedlemsstatens behöriga myndigheter begära upplysningar om tjänsteleverantörens utbildningskurser, i den omfattning som krävs för att bedöma om det finns väsentliga skillnader som kan vara skadliga för folkhälsa eller säkerhet. Etableringsmedlemsstatens behöriga myndighe ter ska lämna dessa upplysningar i enlighet med artikel 56. De rådgiv ningscentrum som avses i artikel 57b får också lämna upplysningar om eventuella oreglerade yrken i ursprungsmedlemsstaten.

▼B

2. De behöriga myndigheterna skall se till att det sker utbyte av alla uppgifter som är nödvändiga för att en tjänstemottagares klagomål mot en tjänsteleverantör skall kunna utredas på korrekt sätt. Tjänstemottaga ren skall informeras om resultatet av klagomålet.

Artikel 9

Uppgifter som skall lämnas till tjänstemottagarna

I de fall då tjänsterna tillhandahålls under etableringsmedlemsstatens yrkestitel eller enligt tjänsteleverantörens bevis på formella kvalifikatio ner, får de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten kräva att tjänsteleverantören, utöver andra informationskrav som fast ställs i gemenskapsrätten, meddelar tjänstemottagaren vissa eller samt liga av följande uppgifter:

572

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 27

▼B

a)Om tjänsteleverantören är upptagen i ett handelsregister eller annat liknande offentligt register: vilket register det gäller samt registre ringsnummer eller motsvarande identifikationsuppgifter som finns i detta register.

b)Om verksamheten omfattas av ett tillståndssystem i etableringsmed lemsstaten: namn och adress till den behöriga tillsynsmyndigheten.

c)Yrkessammanslutning eller liknande organisation där tjänsteleveran tören är medlem.

d)Yrkestiteln eller om sådan titel inte finns, tjänsteleverantörens bevis på formella kvalifikationer och den medlemsstat där tjänsteleveran tören tilldelades denna titel.

e)Om tjänsteleverantören bedriver momspliktig verksamhet: det moms registreringsnummer som avses i artikel 22.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlems staternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (1).

f)Uppgifter om eventuellt försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar.

AVDELNING III

ETABLERINGSFRIHET

KAPITEL I

Den generella ordningen för erkännande av bevis på formella kvalifikationer

Artikel 10

Räckvidd

Detta kapitel gäller för alla yrken som inte omfattas av kapitlen II och III i denna avdelning och i följande fall där sökanden, av en specifik och exceptionell anledning, inte uppfyller villkoren i de kapitlen:

a)För de verksamheter som förtecknas i bilaga IV när invandraren inte uppfyller kraven enligt artiklarna 17, 18 och 19.

b)För läkare med grundutbildning, specialistläkare, sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandlä kare, veterinärer, barnmorskor, ►C2 apotekare ◄ och arkitekter när invandraren inte uppfyller kraven i artiklarna 23, 27, 33, 37, 39, 43 och 49 för faktiskt och lagligt utövande av yrket.

c)För arkitekter när invandraren innehar ett utbildningsbevis som inte upptas i punkt 5.7.2 i bilaga V.

(1) EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/66/EG (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35).

573

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 28

▼B

d)För läkare, sjuksköterskor, tandläkare, veterinärer, barnmorskor, ►C2 apotekare ◄ och arkitekter ►C2 med bevis på specialistbe hörighet, som måste ha deltagit i utbildning som berättigar till en yrkestitel ◄ enligt punkterna 5.1.1, 5.2.2, 5.3.2, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 och 5.7.1 i bilaga V, dock endast för erkännande av specialiseringen

ifråga och utan att artikel 21.1 och artiklarna 23 och 27 åsidosätts.

e)För sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård samt specialistsjuksköterskor ►C2 med bevis på specialistbehörighet, som har deltagit i utbildning som berättigar till en yrkestitel ◄ enligt punkt 5.2.2 i bilaga V när invandraren ansöker om erkännande

ien annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga utövas av specialistsjuksköterskor utan utbildning till sjuksköterska inom all män hälso- och sjukvård.

f)För specialistsjuksköterskor utan utbildning till sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård när invandraren ansöker om erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga bedrivs av sjuksköterskor inom allmän hälso- och sjukvård, specialistsjukskö terskor utan utbildning till sjuksköterska inom allmän hälso- och sjukvård eller specialistsjuksköterskor ►C2 med bevis på specialist behörighet, som har deltagit i utbildning som berättigar till en yrkes titel ◄ enligt punkt 5.2.2 i bilaga V.

g)För invandrare som uppfyller kraven i artikel 3.3.

Artikel 11

Kvalifikationsnivåer

▼M9

Vid tillämpning av artikel 13 och artikel 14.6 ska yrkeskvalifikationerna indelas i följande nivåer:

▼B

a)ett kompetensbevis som har utfärdats av en behörig myndighet i ur sprungsmedlemsstaten vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar på grundval av

i) en utbildning som inte utgör en del av ett utbildnings- eller examensbevis enligt led b, c, d eller e eller ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning eller av att sökanden utövat yrket i en medlemsstat på heltid under tre år i följd eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren, eller

ii)en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå som visar att innehavaren besitter allmänna kunskaper.

b)ett bevis på avslutad gymnasieutbildning, omfattande

i)allmän utbildning, som kompletterats med annan utbildning än den som avses i led c och/eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning, eller

ii)teknisk eller yrkesinriktad utbildning, som i förekommande fall kompletterats med allmän utbildning eller yrkesutbildning enligt led i och/eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning.

574

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 29

▼B

c)ett examensbevis över avslutad

i)annan postgymnasial utbildning än den som avses i led d och e på minst ett år eller på deltid under motsvarande tid, för vilken ett av tillträdesvillkoren som regel är en avslutad gymnasieutbildning med den inriktning som krävs för behörighet till universitetsstu dier eller högskolestudier eller annan utbildning på likvärdig nivå, samt den yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver denna post gymnasiala utbildning, eller

▼M9

ii)reglerad utbildning eller, i fråga om reglerade yrken, yrkesutbild ning med särskild uppläggning, med kompetens som går utöver vad som anges i nivå b, motsvarande den utbildningsnivå som anges i led i, om en sådan utbildning ger en jämförbar nivå av yrkesskicklighet och förbereder den studerande för jämförbart ansvar och jämförbar verksamhet, förutsatt att examensbeviset åtföljs av ett utbildningsbevis från ursprungsmedlemsstaten.

d)ett examensbevis över att innehavaren har avslutat utbildning på postgymnasial nivå på minst tre år och högst fyra år, eller på deltid under motsvarande tid, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, vid universitet eller högskola eller annan utbildningsanstalt på motsva rande nivå och, i tillämpliga fall, över avslutad yrkesutbildning som krävs utöver den postgymnasiala utbildningen.

e)ett examensbevis över att innehavaren har avslutat utbildning på postgymnasial nivå på minst fyra år, eller på deltid under motsva rande tid, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, vid universitet eller högskola eller annan utbildningsanstalt på motsvarande nivå och, i tillämpliga fall, över avslutad yrkesutbildning som krävs utöver den postgymnasiala utbildningen.

__________

▼B

Artikel 12

Jämställda utbildningar

▼M9

Varje bevis på formella kvalifikationer eller uppsättning bevis på for mella kvalifikationer som utfärdats av en behörig myndighet i en med lemsstat ska, även vad beträffar nivån, jämställas med bevis på formella kvalifikationer enligt artikel 11, på villkor att beviset gäller en avslutad utbildning som erhållits i unionen, på heltid eller deltid och inom eller utanför ramen för formella program, och som är erkänd som likvärdig av denna medlemsstat samt där ger samma rätt till tillträde eller ut övande av ett yrke eller förbereder för utövande av detta yrke.

575

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 30

▼B

Enligt samma villkor som anges i första stycket skall även varje yrkesk valifikation som, även om den inte uppfyller de krav som fastställts i ursprungsmedlemsstatens lagar och andra författningar för tillträde till eller utövande av ett yrke, tilldelar innehavaren förvärvade rättigheter i kraft av dessa bestämmelser jämställas med sådant bevis på formella kvalifikationer. Detta gäller i synnerhet om ursprungsmedlemsstaten hö jer de utbildningskrav som är en förutsättning för tillträde till och ut övande av ett yrke, och om en person som genomgått tidigare utbild ning, som inte uppfyller de nya kvalifikationskraven, åtnjuter förvärvade rättigheter i kraft av nationella bestämmelser i lag eller andra författ ningar. I detta fall betraktar den mottagande medlemsstaten, för tillämp ningen av artikel 13, denna tidigare utbildning som motsvarande nivån på den nya utbildningen.

▼M9

Artikel 13

Villkor för erkännande

1. När det i en mottagande medlemsstat krävs bestämda yrkeskvali fikationer för tillträdet till eller utövandet av ett reglerat yrke, ska den behöriga myndigheten i den medlemsstaten ge sökande tillträde till yrket och rätt att utöva det på samma villkor som gäller för landets egna medborgare, om de innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer enligt artikel 11 som krävs av en annan medlemsstat för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium.

Kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer ska ha utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat, vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar.

2. Tillträde till ett yrke och rätten att utöva ett som beskrivs i punkt 1 ska också beviljas sökande som på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren har utövat yrket i fråga i en annan medlemsstat som inte reglerar detta yrke, och som har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer vilka har utfärdats av en annan medlemsstat som inte reglerar detta yrke.

Kompetensbevis och bevis på formella kvalifikationer ska uppfylla föl jande krav:

a)De ska ha utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat, vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författning ar.

b)De ska visa att innehavaren förberetts för att utöva yrket.

Den yrkeserfarenhet på ett år som avses i första stycket får dock inte krävas, när de bevis på formella kvalifikationer som sökanden har gäller som bevis på en reglerad utbildning.

576

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 31

▼M9

3.Den mottagande medlemsstaten ska erkänna den nivå som intygas enligt artikel 11 av ursprungsmedlemsstaten liksom det bevis genom vilket den mottagande medlemsstaten styrker att den reglerade utbild ning eller yrkesutbildning med en särskild uppläggning som avses i artikel 11 c ii motsvarar den nivå som föreskrivs i artikel 11 c i.

4.Genom undantag från punkterna 1 och 2 i den här artikeln och från artikel 14 kan den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet vägra tillträde till och utövande av ett yrke för innehavare av ett kom petensbevis som klassificeras enligt artikel 11 a där de nationella yr keskvalifikationer som krävs för utövandet av yrket på dess territorium klassificeras enligt artikel 11 e.

▼B

Artikel 14

Kompensationsåtgärder

▼M9

1. Trots bestämmelserna i artikel 13 får den mottagande medlems staten kräva att sökande slutför en anpassningsperiod på högst tre år eller genomgår ett lämplighetsprov om:

a)innehållet i den sökandens utbildning väsentligt avviker från det innehåll som omfattas av det bevis på formella kvalifikationer som krävs i den mottagande medlemsstaten.

b)det i den mottagande medlemsstaten reglerade yrket omfattar en eller flera reglerade yrkesaktiviteter som inte ingår i motsvarande yrke i sökandens ursprungsmedlemsstat och om utbildningen som krävs i den mottagande medlemsstaten väsentligt avviker från dem som omfattas av det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikatio ner som sökanden stöder sig på.

▼B

2. Om den mottagande medlemsstaten använder sig av den möjlighet som avses i punkt 1, skall den ge sökanden rätt att välja mellan anpass ningsperiod och lämplighetsprov.

Om en medlemsstat anser att det för ett bestämt yrke är nödvändigt att bevilja undantag från kravet på att ge sökanden rätt att välja mellan anpassningsperiod eller lämplighetsprov enligt första stycket, skall den i förväg underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om detta och lägga fram dokument som visar att detta undantag är berättigat.

▼M9

Om kommissionen anser att det undantag som avses i andra stycket inte är berättigat eller strider mot unionslagstiftningen, ska den inom tre månader efter det att den mottagit alla nödvändiga uppgifter anta en genomförandeakt, där medlemsstaten i fråga uppmanas att inte vidta den planerade åtgärden. Har kommissionen inte reagerat inom denna tidsfrist får undantaget tillämpas.

577

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 32

▼B

3. För de yrken som kräver exakta kunskaper i nationell rätt och där verksamheten till en väsentlig och konstant del består i att lämna råd och/eller hjälp i frågor som rör nationell rätt får den mottagande med lemsstaten, med avvikelse från principen i punkt 2 enligt vilken sökan den har rätt att välja, föreskriva antingen en anpassningsperiod eller lämplighetsprov.

Detta gäller även de fall som anges i artikel 10 b, 10 c, 10 d beträffande läkare och tandläkare, 10 f när invandraren ansöker om erkännande i en annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga bedrivs av sjukskö terskor inom allmän hälso- och sjukvård eller specialistsjuksköterskor ►C2 med bevis på specialistbehörighet, som har deltagit i utbildning som berättigar till en yrkestitel ◄ enligt punkt 5.2.2 i bilaga V, och artikel 10 g.

I de fall som omfattas av artikel 10 a får den mottagande medlemsstaten kräva anpassningsperiod eller lämplighetsprov om invandraren avser att utöva yrkesverksamhet som egenföretagare eller som företagsledare som kräver kunskaper om och tillämpning av de specifika nationella gällande bestämmelserna, under förutsättning att de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten kräver kunskaper om och tillämpning av dessa bestämmelser för sina egna medborgares tillträde till sådan verksamhet.

▼M9

Med avvikelse från principen enligt vilken sökanden har rätt att välja, vilken fastställs i punkt 2, får den mottagande medlemsstaten fastställa antingen en anpassningsperiod eller lämplighetsprov i följande fall:

a)Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som avses i artikel 11 a, ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer där de nationella yrkeskvalifikationer som krävs är klassificerade i artikel 11 c.

b)Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som avses i artikel 11 b, ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer där de nationella yrkeskvalifikationer som krävs är klassificerade i artikel 11 d eller e.

Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som avses i artikel 11 a, ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer där de nationella yrkeskvalifikationer som krävs är klassificerade i artikel 11 d, får den mottagande medlemsstaten kräva både en anpassningsperiod och ett lämplighetsprov.

4. Vid tillämpning av punkterna 1 och 5 ska ett utbildningsinnehåll som ”väsentligt avviker” avse sådana kunskaps- och kompetensområ den, uppnådda färdigheter och kompetenser som är grundläggande för utövandet av yrket och där innehållet i invandrarens utbildning i bety dande mån skiljer sig från den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten.

578

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 33

▼M9

5.Punkt 1 ska tillämpas med hänsyn till proportionalitetsprincipen. Om den mottagande medlemsstaten ämnar kräva att den sökande slutför en anpassningsperiod eller genomgår ett lämplighetsprov, ska den först kontrollera om de kunskaper och färdigheter och den kompetens som den sökande har tillägnat sig genom yrkesverksamhet eller genom livs långt lärande, och som formellt godkänts för detta ändamål av ett rele vant organ, i en medlemsstat eller i ett tredjeland, är sådana att de helt eller delvis täcker det väsentligt avvikande kunskapsinnehåll som fast ställs i punkt 4.

6.Beslutet om införande av en anpassningsperiod eller ett lämplig hetsprov ska vederbörligen motiveras. I synnerhet ska den sökande informeras om följande:

a)Den yrkeskvalifikationsnivå som krävs i den mottagande medlems staten och den sökandes yrkeskvalifikationsnivå enligt den klassifi cering som beskrivs i artikel 11.

b)Väsentliga skillnader som avses i punkt 4 och varför dessa skillnader inte kan kompenseras genom kunskaper, färdigheter och kompeten ser som uppnåtts genom yrkeserfarenhet eller livslångt lärande som formellt godkänts för detta ändamål av ett relevant organ.

7.Medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet för en sökande att göra det lämplighetsprov som avses i punkt 1 inom sex månader efter det ursprungliga beslutet om ett lämplighetsprov för sökanden.

__________

▼B

KAPITEL II

Erkännande av yrkeserfarenhet

Artikel 16

Krav när det gäller yrkeserfarenhet

Om det i en medlemsstat för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art, skall denna medlemsstat som tillräckligt bevis för att sådan kunskap och förmåga förvärvats godta utövande av denna verksamhet i en annan medlemsstat. Utövan det skall ha skett i enlighet med artiklarna 17, 18 och 19.

Artikel 17

Verksamhetsformer i förteckning I i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning I i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a) under sex år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

579

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 34

▼B

b)under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för månstagaren visar att han för verksamheten i fråga har genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av behörig yrkesorganisation, eller

c)under fyra år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkes organisation, eller

d)under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för månstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som an ställd under minst fem år, eller

e)under fem år i följd i ledande ställning, varav minst tre år med tekniska uppgifter och med ansvar för minst en avdelning i företaget, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genom gått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkes organisation.

2.I de fall som avses i a och d får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

3.Punkt 1 e skall inte tillämpas på verksamhetsformer i grupp Ex

855enligt ISIC-nomenklaturen, hårfrisörsinrättningar.

Artikel 18

Verksamhetsformer i förteckning II i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning II i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a)under fem år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

580

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 35

▼B

d)under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för månstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som an ställd under minst fem år, eller

e)under fem år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

f)under sex på varandra följande år som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

2.I de fall som avses i a och d får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

Artikel 19

Verksamhetsformer i förteckning III i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning III i bilaga IV skall den tidigare verksamheten ha utövats

a)under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b)under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för månstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

c)under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för månstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som an ställd under minst tre år, eller

d)under tre år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

2. I de fall som avses i a och c får verksamheten inte ha upphört tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

581

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 36

▼M9

Artikel 20

Anpassning av förteckningarna över verksamhetsformer i bilaga IV

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om anpassning av förteckningarna över sådana verk samhetsformer enligt bilaga IV som omfattas av ett erkännande av yrkeserfarenhet enligt artikel 16 i syfte att uppdatera eller förtydliga de verksamheter som anges i bilaga IV, särskilt för att närmare fastställa deras räckvidd och ta vederbörlig hänsyn till den senaste utvecklingen vad gäller verksamhetsbaserade nomenklaturer, på villkor att detta inte medför en minskning av räckvidden för de enskilda verksamhetsslagen och att ingen verksamhet flyttas mellan de befintliga förteckningarna I, II och III i bilaga IV.

▼B

KAPITEL III

Erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 21

Principen om automatiskt erkännande

1. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikatio ner som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, som specialisttandläka re, som veterinär, som ►C2 apotekare ◄ och som arkitekt, vilka avses i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.6.2 respektive 5.7.1 i bilaga V, och som uppfyller minimikraven för utbildning som avses i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 44 respektive 46, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av denna medlemsstat.

Sådana bevis på formella kvalifikationer skall vara utfärdade av med lemsstaternas behöriga myndigheter och vid behov skall de bevis som avses i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.6.2 respek tive 5.7.1 i bilaga V bifogas.

Bestämmelserna i första och andra stycket påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artiklarna 23, 27, 33, 37, 39 och 49.

2. Varje medlemsstat skall inom ramen för sitt eget socialförsäkrings system, när det gäller rätten att utöva verksamhet som allmänpraktise rande läkare, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.1.4 i bilaga V vilka utfärdats för medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater och uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 28.

Bestämmelserna i första stycket påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artikel 30.

582

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 37

▼B

3. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikatio ner som barnmorska enligt punkt 5.5.2 i bilaga V som utfärdats för medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater, om de uppfyller minimikraven för utbildning i artikel 40 samt motsvarar de krav som avses i artikel 41, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som utfärdas av denna medlemsstat. Denna bestämmelse påverkar inte de förvärvade rättigheter som avses i artiklarna 23 och 43.

▼M9

4. När det gäller driften av apotek som inte är föremål för territoriella begränsningar får en medlemsstat, genom undantag, besluta att inte godta de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V för inrättande av nya apotek öppna för allmänheten. För till lämpningen av denna punkt ska också de apotek som öppnats inom mindre än tre år anses som nya apotek.

Detta undantag får inte tillämpas på apotekare vars formella kvalifika tioner redan är erkända för andra ändamål av de behöriga myndighe terna i den mottagande medlemsstaten, och som faktiskt och legalt har varit verksamma som apotekare under minst tre år i följd i den med lemsstaten.

▼B

5. De bevis på formella kvalifikationer som arkitekt enligt punkt 5.7.1 i bilaga V som erkänns automatiskt i enlighet med punkt 1 skall styrka en utbildning som påbörjats tidigast under det referensläsår som avses i nämnda bilaga.

▼M9

6. Varje medlemsstat ska för tillträde till och rätt att utöva verksam het som läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjuk vård, tandläkare, veterinär, barnmorska och apotekare kräva innehav av något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 respektive 5.6.2 i bilaga V, vilka bevisar att yrkesutövaren i fråga under hela sin utbild ning har i förekommande fall förvärvat de kunskaper, färdigheter och kompetenser som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 31.7, 34.3, 38.3, 40.3 respektive 44.3.

För att beakta den allmänt erkända vetenskapliga och tekniska utveck lingen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c för att uppdatera de kunskaper och färdigheter som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3, 44.3 och 46.4 för att avspegla utvecklingen av den unionslagstiftning som direkt påverkar de berörda yrkesutövarna.

Denna uppdatering får inte medföra någon ändring av gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslagstiftningen när det gäller ut bildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Denna uppdatering ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbildningssystemen ska organiseras, i enlighet med vad som fastställs i artikel 165.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

__________

583

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 38

▼M9

Artikel 21a

Anmälningsförfarande

1. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla de lagar och andra författningar som de antar när det gäller utfärdande av bevis på formella kvalifikationer inom de yrken som omfattas av detta kapitel.

När det gäller bevis på formella kvalifikationer som avses i avsnitt 8 ska anmälan enligt första stycket också göras till övriga medlemsstater.

2.Den anmälan som avses i punkt 1 ska inbegripa uppgifter om utbildningsprogrammens längd och innehåll.

3.Den anmälan som avses i punkt 1 ska översändas via IMI.

4.För att beakta utvecklingen på lagstiftningsområdet och det ad ministrativa området i medlemsstaterna och förutsatt att de lagar och andra författningar som anmälts i enlighet med punkt 1 i denna artikel är förenliga med de villkor som fastställs i detta kapitel ska kommis sionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c

isyfte att ändra punkterna 5.1.1–5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 och 5.7.1 i bilaga V, när det gäller att uppdatera de titlar som medlemsstaterna antagit som bevis på formella kvalifikationer och, i tillämpliga fall, de organ som utfärdar bevis på formella kvalifikationer, de intyg som åtföljer dessa bevis samt motsvarande yrkestitlar.

5.När de lagar och andra författningar som anmälts i enlighet med punkt 1 inte är förenliga med de villkor som fastställs i detta kapitel ska kommissionen anta en genomförandeakt för att förkasta den begärda ändringen av punkterna 5.1.1–5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 eller 5.7.1 i bilaga V.

▼B

Artikel 22

Gemensamma bestämmelser om utbildning

För utbildning enligt artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40, 44 och 46 skall följande gälla:

a)Medlemsstaterna får tillåta utbildning på deltid på de villkor som godkänts av de behöriga nationella myndigheterna. Dessa myndig heter skall se till att den totala utbildningstiden och utbildningens nivå och kvalitet inte underskrider motsvarande krav på kontinuerlig heltidsutbildning.

▼M9

b)Medlemsstaterna ska, i enlighet med varje medlemsstats specifika förfaranden, genom att uppmuntra fortbildning säkerställa att yrkes utövare vars yrkeskvalifikation omfattas av kapitel III i denna av delning kan uppdatera sina kunskaper, färdigheter och kompetenser så att yrkesinsatsen bibehålls på säker och effektiv nivå och för att hålla sig à jour med utvecklingen inom yrket.

584

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 39

▼M9

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de åtgärder som de vidtar i enlighet med första stycket b senast den 18 januari 2016.

▼B

Artikel 23

Förvärvade rättigheter

1.När de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger till träde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare och specialisttandläkare, som veterinär, barn morska och ►C2 apotekare ◄ som innehas av medborgare i medlems staterna inte uppfyller alla de utbildningskrav som anges i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 och 44, skall varje medlemsstat — utan att detta påverkar de förvärvade rättigheterna för dessa yrken — som tillräckligt bevis på formella kvalifikationer erkänna sådana bevis som utfärdats av dessa medlemsstater, om de avser utbildning som påbörjats före de referensdatum som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V och åtföljs av ett intyg som visar att innehavarna av dessa bevis på formella kvalifikationer under den fem årsperiod som föregår intygets utfärdande faktiskt och lagligen utövat verksamheten i fråga under minst tre år i följd.

2.Samma bestämmelser skall vara tillämpliga på sådana bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksam het som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuk sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare och specialisttandläkare, som veterinär, barnmorska och ►C2 apote kare ◄ som förvärvats inom f.d. Tyska demokratiska republikens ter ritorium, även om de inte uppfyller samtliga de minimikrav för utbild ning som anges i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 och 44, om dessa bevis anger att en utbildning slutförts med godkänt resultat och påbör jats före

a) den 3 oktober 1990 för läkare med grundutbildning, sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare med grund utbildning, specialisttandläkare, veterinärer, barnmorskor och ►C2 apotekare ◄, och

b) den 3 april 1992 för specialistläkare.

De bevis på formella kvalifikationer som avses i första stycket ger rätt att utöva yrkesverksamhet inom Tysklands hela territorium enligt samma villkor som de bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av behöriga tyska myndigheter och som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 37.1 skall varje medlemsstat erkänna de bevis på formella kvalifikationer för läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbild ning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som veterinär, barnmorska, ►C2 apotekare ◄ och arkitekt som innehas av medborgare i medlemsstaterna och som har ut färdats av f.d. Tjeckoslovakien eller för vilka utbildningen när det gäller Tjeckien och Slovakien har påbörjats före den 1 januari 1993, om myn digheterna i en av de ovan nämnda staterna intygar att dessa bevis på

585

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 40

▼B

formella kvalifikationer på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de intyg dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis som anges för dessa medlemsstater i bilaga VI punkt 6.1 vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistlä kare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, veterinär, barnmorska, ►C2 apotekare ◄ när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som avses i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på myndigheternas territorium under minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

4. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikatio ner som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, ►C2 apotekare ◄ och arkitekt som innehas av medborgare i medlemsstaterna och som har utfärdats av f.d. Sovjet unionen eller för vilka utbildningen har påbörjats

a)för Estlands del före den 20 augusti 1991,

b)för Lettlands del före den 21 augusti 1991,

c)för Litauens del före den 11 mars 1990,

om myndigheterna i en av de tre ovan nämnda medlemsstaterna intygar att dessa bevis på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de bevis dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis som anges för dessa medlemsstater i bilaga VI punkt 6.1 vad gäller tillträde till yrkesverk samhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, ►C2 apotekare ◄ när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som åsyftas i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på sitt territorium under minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

För de bevis på formella kvalifikationer som veterinär som utfärdats av f.d. Sovjetunionen eller för vilka utbildningen för Estlands del har på börjats före den 20 augusti 1991, skall det intyg som avses i föregående stycke åtföljas av ett annat intyg, som utfärdats av de estniska myndig heterna och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på sitt territorium under minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

586

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 41

▼A1

5. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43b ska varje med lemsstat erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmors ka, apotekare och arkitekt som innehas av medborgare i medlemssta terna och som har utfärdats av f.d. Jugoslavien eller för vilka utbild ningen har påbörjats

a)för Sloveniens del före den 25 juni 1991, och

b)för Kroatiens del före den 8 oktober 1991,

om myndigheterna i de ovannämnda medlemsstaterna intygar att dessa bevis på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de bevis som dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis på formella kvalifikationer som anges för dessa medlemsstater i punkt 6 i bilaga VI vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barn morska, apotekare när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som avses i artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

Detta intyg ska åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat verksamheten på sitt territorium under minst tre år i följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

▼B

6. Varje medlemsstat skall, när det gäller medborgare i de medlems stater som har bevis på formella kvalifikationer som läkare, som sjuk sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska och ►C2 apotekare ◄ som inte motsvarar de benämningar som gäller för denna medlemsstat enligt punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som dessa medlemsstater utfärdat och som åtföljs av ett intyg utfärdat av behöriga myndigheter eller organ.

Av det intyg som avses i första stycket skall det framgå att dessa bevis på formella kvalifikationer utfärdats som bevis på avslutad utbildning i enlighet med artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40 respektive 44 och att den medlemsstat som utfärdat dem jämställer dem med dem som nämns i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

▼M1

Artikel 23a

Särskilda omständigheter

1. Med avvikelse från det här direktivet får Bulgarien tillåta personer som har behörighetsbevis för ”фелдшер” (fältskär) utfärdade i Bulgarien före den 31 december 1999 och som den 1 januari 2000 utövade detta yrke under Bulgariens nationella system för social trygghet att fortsätta att utöva sagda yrke även om delar av deras yrkesverksamhet faller under de bestämmelser i det här direktivet som rör läkare och sjuk sköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård.

587

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 42

▼M1

2. Innehavare av det bulgariska behörighetsbeviset för ”фелдшер” (fältskär) enligt punkt 1 är inte berättigade att få sina yrkeskvalifikatio ner erkända i andra medlemsstater som läkare eller som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt det här direktivet.

▼B

A v s n i t t 2

L ä k a r e

Artikel 24

Medicinsk grundutbildning

1. För tillträde till medicinsk grundutbildning krävs en betygshand ling som ger tillträde till universitet för studierna i fråga.

▼M9

2. Den medicinska grundutbildningen ska sammanlagt omfatta minst fem års studier, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och ska bestå av minst 5 500 timmars teoretisk och praktisk undervisning vid universitet eller under tillsyn av ett universitet.

Om studierna påbörjades före den 1 januari 1972 kan den utbildning som avses i första stycket omfatta sex månaders praktisk heltidsutbild ning på universitetsnivå under tillsyn av de behöriga myndigheterna.

▼B

3. Den medicinska grundutbildningen skall garantera att personen i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som medicinen bygger på och god insikt i vetenskapliga metoder inklusive principerna för bedömning av biologiska funktioner, utvärdering av vetenskapligt vedertagna fakta och analys av data.

b)Tillräckliga kunskaper om friska och sjuka människors anatomi, funktioner och beteende samt sambandet mellan människans hälso tillstånd och hennes fysiska och sociala miljö.

c)Tillräckliga kunskaper om kliniska ämnen och behandlingar, som ger en sammanhängande bild av psykiska och fysiska sjukdomar och medicin sedd ur förebyggande, diagnostisk och terapeutisk synvinkel samt människans fortplantning.

d)Lämplig klinisk erfarenhet på sjukhus under lämplig handledning.

588

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 43

▼B

Artikel 25

Specialistläkarutbildning

▼M9

1. För tillträde till specialistläkarutbildning ska krävas ett fullgjort program för medicinsk grundutbildning med godkända resultat enligt artikel 24.2, där den studerande har förvärvat nödvändiga baskunskaper i medicin.

▼B

2. Specialistläkarutbildningen skall omfatta teoretisk och praktisk ut bildning vid universitet, universitetssjukhus eller i förekommande fall annan vårdinrättning som godkänts av behöriga myndigheter eller organ i detta syfte.

Medlemsstaterna skall se till att utbildningstiden för sådan specialistlä karutbildning som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V inte är kortare än vad som avses i den punkten. Utbildningen skall ske under kontroll av behöriga myndigheter eller organ. Den förutsätter personlig medverkan och ansvarstagande av den blivande specialistläkaren i verksamheten på avdelningen i fråga.

3. Utbildningen skall ske på heltid vid särskilda inrättningar som erkänts av de behöriga myndigheterna. Den förutsätter medverkan i all medicinsk verksamhet på den avdelning där utbildningen äger rum, inklusive jourtjänstgöring, så att den blivande specialistläkaren ägnar all sin yrkesverksamhet åt denna praktiska och teoretiska utbildning under hela arbetsveckan och under hela året på de villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna. Dessa tjänster skall följaktligen avlönas med lämpligt belopp.

▼M9

3a. Medlemsstaterna får i sin nationella lagstiftning fastställa partiella befrielser från vissa moment i specialistläkarutbildningen, vilka förteck nas i punkt 5.1.3 i bilaga V, som ska tillämpas från fall till fall, förutsatt att dessa moment i utbildningen redan har fullgjorts under ett annat specialistutbildningsprogram som förtecknas i punkt 5.1.3 i bilaga V, för vilket yrkesutövaren redan har erhållit den tidigare specialistkvalifi kationen i en medlemsstat. Medlemsstaterna ska se till att de beviljade befrielserna inte motsvarar mer än halva minimilängden på specialistlä karutbildningen i fråga.

Medlemsstaterna ska anmäla den berörda nationella lagstiftningen till kommissionen och de övriga medlemsstaterna för alla sådana partiella befrielser.

▼B

4. För att medlemsstaterna skall utfärda bevis på formella kvalifika tioner för specialistläkare krävs bevis på formella kvalifikationer som avser medicinsk grundutbildning enligt punkt 5.1.1 i bilaga V.

▼M9

5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i en lighet med artikel 57c om anpassning av de minimilängder på utbild ningen som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V, till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

589

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 44

▼B

Artikel 26

Benämningar på specialistläkarutbildningar

De bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare som avses i artikel 21 har utfärdats av de behöriga myndigheter eller organ som avses i punkt 5.1.2 i bilaga V och motsvarar för specialistutbildningen i fråga de aktuella benämningar som tillämpas i de olika medlemssta terna och som framgår av punkt 5.1.3 i bilaga V.

▼M9

För att vederbörligen beakta ändringar i nationell lagstiftning och i syfte att uppdatera detta direktiv ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om tillägg av nya medi cinska specialiseringar i punkt 5.1.3 i bilaga V, förutsatt att dessa är gemensamma för minst två femtedelar av medlemsstaterna.

▼B

Artikel 27

Förvärvade rättigheter för läkare med specialistutbildning

1.Av de läkare med specialistutbildning vars specialistutbildning på

deltid reglerades av de lagar och andra författningar som gällde den 20 juni 1975 och som påbörjade sin specialistutbildning senast den 31 december 1983 kan den mottagande medlemsstaten kräva att deras bevis på formella kvalifikationer skall åtföljas av intyg som visar att de faktiskt och legalt har utövat verksamheten under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

2. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikatio ner för specialistläkare som utfärdats i Spanien för läkare som har full gjort en specialistutbildning före den 1 januari 1995, även om denna inte motsvarar minimikraven för den utbildning som avses i artikel 25, om bevis på formella kvalifikationer åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga spanska myndigheterna, av vilket det framgår att personen i fråga har blivit godkänd i det prov gällande särskild yrkeskompetens som anordnats inom ramen för de extraordinära regulariseringsåtgär derna i den kungliga förordningen 1497/99 i syfte att fastställa att denne har kunskapsnivå och kompetens likvärdig med de läkare som innehar sådant bevis på formella kvalifikationer för specialistläkare som för Spaniens del framgår av punkterna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V.

▼M9

2a. Medlemsstaterna ska erkänna benämningar på specialistutbild ningar som utfärdas i Italien och anges i punkterna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V för läkare som påbörjade sin specialistutbildning efter den 31 december 1983 och före den 1 januari 1991, trots att den berörda utbildningen inte uppfyller alla utbildningskrav som fastställs i artikel 25, om de åtföljs av ett intyg som utfärdats av de behöriga italienska myn digheterna och som uppger att den berörda läkaren faktiskt och legalt har varit verksam i Italien som specialistläkare inom det berörda special området under minst sju år i följd under de tio år som föregick utfär dandet av intyget.

590

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 45

▼B

3. Varje medlemsstat som har upphävt lagar och andra författningar om utfärdande av bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare enligt punkterna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V och som har vidtagit åtgärder rörande förvärvade rättigheter till förmån för sina medborgare skall tillerkänna medborgarna i de övriga medlemsstaterna rätten att utnyttja samma åtgärder, om dessa bevis på formella kvalifikationer har utfärdats före det datum då den mottagande medlemsstaten upphörde att utfärda sådana bevis för den berörda specialistutbildningen.

De tidpunkter då bestämmelserna upphävdes anges i punkt 5.1.3 i bilaga V.

Artikel 28

Särskild allmänläkarutbildning

▼M9

1. För tillträde till särskild allmänläkarutbildning ska krävas ett full gjort program för medicinsk grundutbildning med godkända resultat enligt artikel 24.2 där den studerande har förvärvat nödvändiga baskun skaper i medicin.

▼B

2. Den särskilda allmänläkarutbildning för vilken bevis på formella kvalifikationer utfärdas före den 1 januari 2006 skall omfatta minst två års studier på heltid. Bevis på formella kvalifikationer som utfärdas efter detta datum skall omfatta minst tre års studier på heltid.

När den utbildning som avses i artikel 24 omfattar praktiktjänstgöring vid ett godkänt sjukhus med utrustning och avdelningar för allmänmedi cin, hos en godkänd allmänpraktiserande läkare eller vid en godkänd vårdcentral för primärvård, får denna praktik inräknas, dock högst ett år, i den utbildningstid som avses i första stycket för bevis på formella kvalifikationer som utfärdas från och med den 1 januari 2006.

Den möjlighet som avses i andra stycket skall stå öppen bara för de medlemsstater där utbildningstiden för den särskilda allmänläkarutbild ningen var två år den 1 januari 2001.

3. Den särskilda allmänläkarutbildningen skall ske på heltid under tillsyn av de behöriga myndigheterna eller organen. Den skall snarare vara praktisk än teoretisk.

Den praktiska utbildningen skall förmedlas dels under minst sex må nader vid ett godkänt sjukhus med utrustning och avdelningar för all mänmedicin, dels under minst sex månader hos godkänd allmänprakti serande läkare eller vid godkänd vårdcentral för primärvård.

Den praktiska utbildningen skall genomföras tillsammans med andra vårdinrättningar för allmänmedicin. Utan att de minimiperioder som nämns i andra stycket påverkas får den praktiska utbildningen dock ges under högst sex månader vid andra godkända vårdinrättningar för allmänmedicin.

591

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 46

▼B

Utbildningen förutsätter samma personliga medverkan och ansvars tagande hos den blivande specialistläkaren i yrkesverksamheten som hos dem han arbetar tillsammans med.

4.För att medlemsstaterna skall utfärda bevis på formella kvalifika tioner för särskild utbildning i allmänmedicin krävs bevis på formella kvalifikationer som avser medicinsk grundutbildning enligt punkt 5.1.1 i bilaga V.

5.Medlemsstaterna får utfärda de bevis på formella kvalifikationer som avses i punkt 5.1.4 i bilaga V till en läkare som inte har fullgjort utbildningen enligt denna artikel men som har avslutat en annan kom pletterande utbildning för vilken de behöriga myndigheterna i en med lemsstat har utfärdat bevis på formella kvalifikationer. De får emellertid bara utfärda bevis på formella kvalifikationer om detta gäller en kun skapsnivå som motsvarar den utbildning som föreskrivs i denna artikel.

Medlemsstaterna skall avgöra bland annat i vilken mån den komplette rande utbildning och den yrkeserfarenhet som sökanden redan har kan beaktas i stället för den utbildning som föreskrivs i denna artikel.

Medlemsstaterna får bara utfärda bevis på formella kvalifikationer enligt punkt 5.1.4 i bilaga V om sökanden har skaffat minst sex månaders erfarenhet i allmänmedicin hos en allmänpraktiserande läkare eller på en vårdinrättning för primärvård enligt punkt 3 i den här artikeln.

Artikel 29

Yrkesutövning som allmänpraktiserande läkare

Med förbehåll för bestämmelserna om förvärvade rättigheter skall varje medlemsstat för yrkesutövningen som allmänpraktiserande läkare inom ramen för medlemsstatens socialförsäkringssystem kräva bevis på for mella kvalifikationer enligt punkt 5.1.4 i bilaga V.

Medlemsstaterna kan från detta villkor undanta dem som genomgår särskild utbildning i allmänmedicin.

Artikel 30

Förvärvade rättigheter för allmänpraktiserande läkare

1. Varje medlemsstat skall fastställa de förvärvade rättigheterna. Som förvärvad rättighet skall dock betraktas rätten att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen för det nationella socialförsäk ringssystemet, utan det bevis på formella kvalifikationer som föreskrivs i punkt 5.1.4 i bilaga V, om läkaren åtnjuter denna rättighet vid det referensdatum som avses i den punkten i kraft av de på läkaryrket till lämpliga bestämmelser som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och om han vid denna tidpunkt är etablerad i medlemsstaten med stöd av artikel 21 eller 23.

592

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 47

▼B

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall på begäran utfärda ett intyg av vilket framgår att läkaren har rätt att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen för det nationella socialförsäk ringssystemet, utan det bevis på formella kvalifikationer som föreskrivs i punkt 5.1.4 i bilaga V, om läkaren åtnjuter förvärvade rättigheter enligt första stycket.

2. Varje medlemsstat skall erkänna de intyg som avses i punkt 1 andra stycket vilka de övriga medlemsstaterna utfärdat till medborgare i medlemsstaterna och ge dessa intyg samma verkan på sitt territorium som de bevis på formella kvalifikationer som medlemsstaten själv ut färdar och som ger rätt att utöva verksamhet som allmänpraktiserande läkare inom ramen för det egna socialförsäkringssystemet.

A v s n i t t 3

S j u k s k ö t e r s k a m e d a n s v a r f ö r a l l m ä n h ä l s o - o c h s j u k v å r d

Artikel 31

Utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

▼M9

1. För att bli antagen till utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska det antingen krävas

a)tolv års allmän skolutbildning styrkt genom examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis utfärdat av de behöriga myndigheterna eller organen i en medlemsstat eller genom intyg på godkänt inträ desprov som ger behörighet till universitet eller högskolor med en erkänd likvärdig nivå, eller

b)minst tio års allmän skolutbildning styrkt genom examens-, utbild nings- eller annat behörighetsbevis utfärdat av de behöriga myndig heterna eller organen i en medlemsstat eller bevis på godkänt inträ desprov på motsvarande nivå som ger behörighet till en yrkesskola eller ett yrkesutbildningsprogram för sjuksköterskor.

▼B

2. Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård skall ske på heltid och skall omfatta minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.2.1 i bilaga V.

▼M9

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.2.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

De ändringar som avses i det andra stycket får inte medföra någon ändring av gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslags tiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska per soner. Sådana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbildningssystemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i EUF-fördraget.

593

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 48

▼B

3. ►M9 Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän häl so- och sjukvård ska omfatta sammanlagt tre års utbildning, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, bestående av minst 4 600 timmars teore tisk och klinisk undervisning, varav den teoretiska undervisningen ska utgöra minst en tredjedel och den kliniska undervisningen minst hälften av den föreskrivna minimitiden för utbildningen. Medlemsstaterna får ge partiell dispens för yrkesutövare som genomgått en del av denna utbild ning inom ramen för annan utbildning på minst motsvarande nivå. ◄

Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar sjuksköters kor är ansvarig för samordningen av den teoretiska och kliniska under visningen under hela utbildningen.

▼M9

4.Den teoretiska utbildningen är den del av sjuksköterskeutbild ningen då sjuksköterskorna förvärvar de kunskaper, färdigheter och kompetenser i yrket som krävs enligt punkterna 6 och 7. Denna utbild ning ska ges av sjuksköterskelärare och andra behöriga personer vid universitet och högskolor som tillerkänts likvärdig ställning eller vid yrkesskolor eller genom yrkesutbildningsprogram för sjuksköterskor.

5.Med den kliniska undervisningen avses den del av sjuksköters keutbildningen där den studerande, som medlem i ett arbetslag och i direkt kontakt med friska eller sjuka enskilda personer och/eller grupper, lär sig att planera, utföra och bedöma en sjuksköterskas samlade vårdin satser på grundval av de kunskaper, färdigheter och kompetenser de har uppnått. De sjuksköterskestuderande ska inte bara lära sig att ingå i ett arbetslag, utan även att leda ett arbetslag och organisera en sjuksköters kas samlade vårdinsatser, inklusive undervisning i hälsovård för en skilda personer och mindre grupper vid vårdinrättningar eller ute i sam hället.

▼B

Denna utbildning skall äga rum på sjukhus och vid andra vårdinrätt ningar samt ute i samhället under de undervisande sjuksköterskornas ansvar i samarbete med och med stöd av andra utbildade sjuksköterskor. Även annan behörig personal kan medverka i denna undervisning.

De sjuksköterskestuderande skall delta i verksamheten på avdelningarna i fråga i den mån denna bidrar till deras utbildning och gör att de kan ta på sig det ansvar som är förbundet med en sjuksköterskas vårduppgifter.

▼M9

6. Utbildningen av sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska garantera att yrkesutövaren i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Allmänna kunskaper om de vetenskaper som den allmänna hälso- och sjukvården bygger på, inklusive tillräcklig insikt i friska och sjuka människors anatomi, fysiologiska funktioner och beteende samt sambandet mellan människans hälsotillstånd och hennes fysiska och sociala miljö.

594

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 49

▼M9

b)Kunskaper om yrkets beskaffenhet och etik samt de allmänna prin ciperna för hälso- och sjukvård.

c)Tillräcklig klinisk erfarenhet; sådan erfarenhet, som bör väljas ut med avseende på dess utbildningsvärde, ska förvärvas under hand ledning av utbildad sjukvårdspersonal och där det finns tillräckligt med utbildad personal och utrustning som uppfyller kraven på pati entvård.

d)Förmåga att ta del i den praktiska utbildningen av hälso- och sjuk vårdspersonal och erfarenhet av samarbete med sådan personal.

e)Erfarenhet av samarbete med företrädare för andra yrken inom vård sektorn.

7. Formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska visa att yrkesutövaren kan tillämpa minst föl jande kunskaper, vare sig utbildningen har skett vid universitet, hög skola som tillerkänts likvärdig ställning, eller vid yrkesskola eller genom yrkesutbildningsprogram för vårdinsatser:

a)Förmåga att göra en oberoende diagnos av de vårdinsatser som krävs genom att tillämpa aktuella teoretiska och kliniska kunskaper samt planera, organisera och utföra vårdinsatser när vederbörande behand lar patienter på grundval av de kunskaper och färdigheter som för värvats i enlighet med punkt 6 a, 6 b och 6 c för att förbättra yrkespraktiken.

b)Förmåga att arbeta effektivt tillsammans med andra aktörer inom hälso- och sjukvårdssektorn, däribland deltagande i praktisk utbild ning av hälso- och sjukvårdspersonal på grundval av de kunskaper och färdigheter som förvärvats i enlighet med punkt 6 d och 6 e.

c)Förmåga att tillhandahålla rådgivning åt enskilda personer, familjer och grupper om en hälsosam livsstil och egenvård på grundval av de kunskaper och färdigheter som förvärvats i enlighet med punkt 6 a och 6 b.

d)Förmåga att omedelbart inleda oberoende livräddningsinsatser och vidta åtgärder i kriser och nödsituationer.

e)Förmåga att ge oberoende rådgivning, instruktioner och stöd till personer som är i behov av vård och till deras närstående.

f)Förmåga att göra en oberoende kvalitetssäkring och utvärdering av vårdinsatserna.

g)Förmåga att kommunicera på ett yrkesmässigt och uttömmande sätt samt samarbeta med företrädare för andra yrken inom hälso- och sjukvårdssektorn.

h)Förmåga att analysera vårdkvaliteten för att förbättra det egna yrkes utövandet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjuk vård.

595

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 50

▼B

Artikel 32

Utövande av yrkesverksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

I detta direktiv skall yrkesverksamhet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård innebära verksamhet som utövas av personer med de yrkestitlar som anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.

Artikel 33

Förvärvade rättigheter för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

1. För att de allmänna bestämmelserna om förvärvade rättigheter skall vara tillämpliga på sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, skall den verksamhet som avses i artikel 23 ha omfattat fullt ansvar för planering, organisation och administration av patient vård.

▼M9 __________

3. Medlemsstaterna ska erkänna de bevis på formella kvalifikationer för sjuksköterska som

a)utfärdats i Polen till sjuksköterskor vars utbildning avslutades före den 1 maj 2004 utan att uppfylla minimikraven för utbildning enligt artikel 31 och

b)som bestyrks genom en kandidatexamen som grundar sig på ett särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i

i)artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om ändring av lagen om sjuksköterske- och barnmorskeyrkena och om några andra rätt sakter (Republiken Polens officiella tidning 2004, nr 92, punkt 885 och 2007, nr 176, punkt 1237), och hälsovårdsministerns förordning av den 11 maj 2004 om närmare bestämmelser för utbildning av sjuksköterskor och barnmorskor som har examens bevis från gymnasieskola (avgångsbetyg – studentexamen) och som har avslutat sin utbildning vid medicinskt gymnasium eller vårdskolor med sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (Repu bliken Polens officiella tidning 2004 nr 110, punkt 1170 och 2010 nr 65, punkt 420), eller

ii)artikel 52.3 led 2 i lagen av den 15 juli 2011 om sjuksköterske- och barnmorskeyrkena (Republiken Polens officiella tidning 2011 nr 174, punkt 1039) och i hälsovårdsministerns förordning av den 14 juni 2012 om närmare bestämmelser för högre utbildning av sjuksköterskor och barnmorskor som har examensbevis från gym nasieskola (avgångsbetyg – studentexamen) och som har genom gått utbildning på sekundärnivå med vårdinriktning eller efter gymnasial utbildning med sjuksköterske- och barnmorske inriktning (Republiken Polens officiella tidning 2012, punkt 770),

596

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 51

▼M9

i syfte att kontrollera att sjuksköterskan har en kunskaps- och kom petensnivå som är jämförbar med nivån för sjuksköterskor med de kvalifikationer som för Polen anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.

▼B

Artikel 33a

▼M9

När det gäller rumänska behörighetsbevis för sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska endast följande bestämmelser om förvärvade rättigheter gälla:

För de medborgare i medlemsstaterna som utbildats till sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård i Rumänien och vars utbild ning inte uppfyller minimikraven gällande utbildning i artikel 31 ska medlemsstaterna erkänna de nedan angivna bevisen på formella kvali fikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, förutsatt att dessa bevis åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har varit verksamma som sjuksköterskor med an svar för allmän hälso- och sjukvård i Rumänien, inklusive har haft fullt ansvar för planeringen, organisationen och patientvården under en pe riod av minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfär dandet av intyget.

a)Certificat de competențe profesionale de asistent medical generalist med eftergymnasial utbildning vid en școală postliceală, som intygar att utbildningen påbörjades före den 1 januari 2007.

b)Diplomă de absolvire de asistent medical generalist med en kortare högskoleutbildning, som intygar att utbildningen påbörjades före den 1 oktober 2003.

c)Diplomă de licență de asistent medical generalist med en längre högskoleutbildning, som intygar att utbildningen påbörjades före den 1 oktober 2003.

▼B

A v s n i t t 4

T a n d l ä k a r e

Artikel 34

Grundläggande tandläkarutbildning

1. För att bli antagen till grundläggande tandläkarutbildning skall sökanden inneha ett examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berättigar honom/henne att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat.

▼M9

2. Den grundläggande tandläkarutbildningen ska omfatta minst fem års studier, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och ska bestå av minst 5 000 timmars teoretisk och praktisk utbildning på heltid som minst inbegriper den utbildningsplan som anges i punkt 5.3.1 i bilaga V och som tillhandahålls vid universitet eller högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

597

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 52

▼M9

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.3.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

▼B

3. Den grundläggande tandläkarutbildningen skall garantera att den blivande tandläkaren har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som tandläkarverksamhe ten bygger på och god insikt i vetenskapliga metoder inklusive prin ciperna för bedömning av biologiska funktioner, utvärdering av ve tenskapligt vedertagna fakta och analys av data.

b)Tillräckliga kunskaper om friska och sjuka människors kroppskon stitution, fysiologi och beteende samt den fysiska och sociala miljöns påverkan på människans hälsotillstånd, i den mån dessa faktorer påverkar tandläkarverksamheten.

c)Tillräckliga kunskaper om tändernas, munnens, käkarnas och omkringliggande vävnaders anatomi och funktioner, i såväl friskt som sjukt tillstånd, och deras förhållande till patientens allmänna hälsotillstånd samt fysiska och sociala välbefinnande.

d)Tillräckliga kunskaper om kliniska discipliner och metoder som ger tandläkaren en sammanhängande bild av anomalier, skador och sjuk domar i tänderna, munnen, käkarna och omkringliggande vävnader och av förebyggande, diagnostisk och terapeutisk tandläkarverksam het.

e)Tillräcklig klinisk erfarenhet under lämplig handledning.

Utbildningen skall ge den blivande tandläkaren de färdigheter som är nödvändiga för att utöva all verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behandling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader.

598

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 53

▼B

Artikel 35

Utbildning till specialisttandläkare

▼M9

1. För att bli antagen till utbildning för specialisttandläkare ska det krävas en fullgjord grundläggande tandläkarutbildning som avses i ar tikel 34, eller de handlingar som avses i artiklarna 23 och 37.

▼B

2. Utbildningen till specialisttandläkare skall omfatta teoretisk och praktisk utbildning vid universitet, behandlingscentrum för studier och forskning eller, i förekommande fall, annan vårdinrättning som godkänts av behöriga myndigheter eller organ i detta syfte.

▼M9

Utbildning till specialisttandläkare på heltid ska omfatta minst tre år, och ska ske under tillsyn av behöriga myndigheter eller organ. Den ska innebära personlig medverkan och ansvarstagande av den blivande tand läkaren i verksamheten på avdelningen i fråga.

__________

▼B

3. För att medlemsstaterna skall utfärda ett utbildningsbevis för spe cialisttandläkare krävs ett utbildningsbevis som avser grundläggande tandläkarutbildning enligt punkt 5.3.2 i bilaga V.

▼M9

4.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i en lighet med artikel 57c om anpassning av den minimilängd på utbild ningen som avses i punkt 2, i syfte att anpassa den till den vetenskap liga och tekniska utvecklingen.

5.I syfte att uppdatera detta direktiv och för att vederbörligen beakta ändringar i nationell lagstiftning, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om tillägg av nya specialistområden för tandläkare i punkt 5.3.3 i bilaga V, förutsatt att dessa är gemensamma för minst två femtedelar av medlemsstaterna.

▼B

Artikel 36

Utövande av yrkesverksamhet som tandläkare

1.I detta direktiv skall yrkesverksamhet som tandläkare innebära sådan verksamhet som definieras i punkt 3 och som utövas av personer med de yrkestitlar som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V.

2.Tandläkaryrket skall grunda sig på den tandläkarutbildning som avses i artikel 34 och är ett särskilt yrke skilt från yrket som läkare och specialistläkare. Utövande av yrkesverksamhet som tandläkare förutsät ter innehav av något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V. Personer som omfattas av artikel 23 eller 37 skall likställas med innehavare av ett sådant bevis på formella kvalifi kationer.

599

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 54

▼B

3. Medlemsstaterna skall se till att tandläkare generellt skall ha till träde till verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behandling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och omkringliggande vävnader i enlighet med de i lag fastställda bestämmelserna och de yrkesetiska reglerna för yrket på de referensdatum som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Artikel 37

Förvärvade rättigheter för tandläkare

1. Varje medlemsstat skall, för utövandet av yrkesverksamhet som tandläkare under de yrkestitlar som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V, erkänna de bevis på formella kvalifikationer ►M1 som läkare som utfärdats i Italien, Spanien, Österrike, Tjeckien, Slovakien och Rumä nien ◄ för personer som påbörjat sin läkarutbildning senast det refe rensdatum som anges i den bilagan för den berörda medlemsstaten, om dessa bevis på formella kvalifikationer åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.

Detta intyg skall bekräfta att följande två villkor uppfyllts:

a)Att dessa personer i den medlemsstaten faktiskt, legalt och huvud sakligen har utövat den verksamhet som avses i artikel 36 under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

b)Att dessa personer är behöriga att utöva denna verksamhet på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som anges för denna medlemsstat i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar minst tre år och som av de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten intygats vara likvärdiga med den utbildning som avses i artikel 34, skall undantas från kravet på tre års yrkespraktik enligt andra stycket led a.

När det gäller Tjeckien och Slovakien omfattas de bevis på formella kvalifikationer som erhållits i f.d. Tjeckoslovakien av erkännande på samma sätt som tjeckiska och slovakiska bevis på formella kvalifikatio ner och på samma villkor som angivits i de föregående styckena.

2. Varje medlemsstat skall erkänna sådana bevis på formella kvalifi kationer som läkare som utfärdats i Italien för personer som påbörjat sin läkarutbildning på universitetsnivå mellan den 28 januari 1980 och den 31 december 1984, om dessa bevis åtföljs av ett intyg utfärdat av de behöriga italienska myndigheterna.

Detta intyg skall bekräfta att följande tre villkor uppfyllts:

a)Att dessa personer har godkänts i det särskilda lämplighetsprov som har anordnats av behöriga italienska myndigheter för att kontrollera att sökandena har en kunskaps- och färdighetsnivå jämförbar med den som krävs av innehavare av det bevis på formella kvalifikationer som anges för Italien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

b)Att dessa personer i Italien faktiskt, legalt och huvudsakligen har utövat den verksamhet som anges i artikel 36 under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

600

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 55

▼B

c)Att de är behöriga att utöva eller att de faktiskt, legalt och huvud sakligen utövar den verksamhet som anges i artikel 36 på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som anges för Italien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar minst tre år och som enligt de behöriga myndigheterna intygats vara likvärdiga med den utbildning som avses i artikel 34, skall undantas från skyldig heten att avlägga ett sådant lämplighetsprov som avses i andra stycket led a.

Personer som påbörjat sin läkarutbildning på universitetsnivå efter den 31 december 1984 skall behandlas på samma sätt som de personer som avses ovan, förutsatt att de studier under tre år som nämns ovan påbörjades före den 31 december 1994.

▼M9

3.För bevis på tandläkares formella kvalifikationer ska medlemssta terna erkänna sådana bevis i enlighet med artikel 21 i de fall då de sökande påbörjade sin utbildning före den 18 januari 2016.

4.Varje medlemsstat ska erkänna bevis på formell behörighet som läkare utfärdade i Spanien för yrkesutövare som påbörjade sin läkar utbildning på universitetsnivå mellan den 1 januari 1986 och den 31 de cember 1997, om dessa bevis åtföljs av ett intyg utfärdat av de spanska behöriga myndigheterna.

Detta intyg ska bekräfta att följande villkor har uppfyllts:

a)Yrkesutövaren ska framgångsrikt ha fullföljt studier som omfattar minst tre år och som av de spanska behöriga myndigheterna intygats vara likvärdiga med den utbildning som avses i artikel 34.

b)Yrkesutövaren ska i Spanien faktiskt, legalt och huvudsakligen ha utövat den verksamhet som anges i artikel 36 under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

c)Yrkesutövaren ska vara behörig att utöva eller ska faktiskt, legalt och huvudsakligen utövat den verksamhet som anges i artikel 36 på samma villkor som innehavare av de bevis på formell behörighet som anges för Spanien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

▼B

A v s n i t t 5

V e t e r i n ä r

Artikel 38

Veterinärutbildning

▼M9

1. Utbildningen för veterinärer ska sammanlagt omfatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, eller som dessutom kan uttryckas med ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och ska minst inbegripa den utbildningsplan som anges i punkt 5.4.1 i bilaga V, vid universitet eller högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

601

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 56

▼M9

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.4.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

▼B

2. För att bli antagen till veterinärutbildningen måste sökanden in neha examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berättigar honom/henne att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat när det gäller denna utbildning.

▼M9

3. Veterinärutbildningen ska garantera att yrkesutövaren i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som veterinärverksamhe ten bygger på och om den unionslagstiftning som gäller denna verk samhet.

b)Tillräckliga kunskaper om djurs anatomi, fysiologi, beteende och fysiologiska behov liksom om de färdigheter och kompetenser som behövs för djurhållning, utfodring, djurs välbefinnande, reproduktion och allmän hygien.

c)Nödvändiga kliniska, epidemiologiska och analytiska färdigheter och kompetenser för förebyggande, diagnos och behandling av sjuk domar hos djur, inklusive anestesiologi, aseptisk kirurgi och smärtfri död, vare sig det gäller enskilda djur eller grupper av djur, inklusive särskilda kunskaper om de sjukdomar som kan överföras till männi skan.

d)Tillräckliga kunskaper, färdigheter och kompetenser för förebyg gande medicin, inklusive kompetens för att hantera utredningar och intyg.

e)Tillräckliga kunskaper om hygien och teknik vid produktion och framställning av samt handel med djurfoder eller livsmedel av ani maliskt ursprung, inklusive de färdigheter och kompetenser som krävs för att förstå och förklara god praxis på området.

f)Nödvändiga kunskaper, färdigheter och kompetenser för att på ett ansvarsfullt och förnuftigt sätt använda veterinärmedicinska läkeme del för att behandla djur och garantera en säker livsmedelskedja samt miljöskydd.

602

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 57

▼B

Artikel 39

Förvärvade rättigheter för veterinärer

För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifika tioner som veterinär har utfärdats av Estland eller vars utbildning har påbörjats i denna stat före den 1 maj 2004 skall medlemsstaterna — utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23.4 — erkänna dessa bevis på formella kvalifikationer som veterinär, om de åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer faktiskt och lagligen i Estland har utövat verksamhet som veterinär under minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

A v s n i t t 6

B a r n m o r s k a

Artikel 40

Barnmorskeutbildning

1. Barnmorskeutbildning skall omfatta minst en av följande utbild ningar:

a)En barnmorskeutbildning på heltid som omfattar minst tre års prak tiska och teoretiska studier (utbildningsväg I) och minst den utbild ningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V.

b)En barnmorskeutbildning på heltid som varar minst 18 månader (utbildningsväg II) och omfattar minst den utbildningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V och som inte ingått i likvärdig un dervisning inom utbildningen till sjuksköterska med ansvar för all män hälso- och sjukvård.

Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar barnmors kor är ansvarig för samordningen av teori och praktiktjänstgöring under hela utbildningen.

▼M9

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.5.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

De ändringar som avses i tredje stycket får inte medföra någon ändring av gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Så dana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbild ningssystemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i EUF-för draget.

2. För att bli antagen till barnmorskeutbildningen krävs att ett av följande villkor uppfylls:

a)Minst tolv års fullföljd allmän skolutbildning eller bevis på godkänt inträdesprov på motsvarande nivå till barnmorskeskola, för utbild ningsväg I.

603

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 58

▼M9

b)Innehav av bevis på formella kvalifikationer för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V, för utbildningsväg II.

3. Barnmorskeutbildningen ska garantera att yrkesutövaren i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som barnmorskeverksam heten bygger på, särskilt barnmorskekunskap, obstetrik och gyneko logi.

b)Tillräckliga kunskaper om yrkesetik och lagstiftning som är relevant för att utöva yrket.

c)Tillräckliga allmänmedicinska kunskaper (biologiska funktioner, ana tomi och fysiologi) och kunskaper om obstetrisk och neonatal far makologi samt kunskaper om sambandet mellan människans hälso tillstånd, människans fysiska och sociala miljö och människans be teende.

d)Tillräcklig klinisk erfarenhet som förvärvats vid godkända institutio ner där barnmorskan självständigt och på eget ansvar i den utsträck ning som är nödvändigt och med undantag av en patologisk situa tion, har kunnat bedriva mödravård, ansvara för förlossningen och dess konsekvenser vid godkända institutioner, övervaka förlossnings arbetet och födseln, vården efter förlossningen och neonatal återupp livning i väntan på en läkare.

e)Tillräcklig insikt i utbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal och erfarenhet av samarbete med sådan personal.

▼B

Artikel 41

Förfarande för erkännande av bevis på formella kvalifikationer som barnmorska

▼M9

1. De bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som anges i punkt 5.5.2 i bilaga V ska erkännas automatiskt i enlighet med artikel 21 om de uppfyller något av följande villkor:

a)Utbildning på heltid till barnmorska under minst tre år, eller ett likvärdigt förvärvade antal ECTS-poäng bestående av minst 4 600 timmar teoretisk och praktisk utbildning, varav minst en tredjedel av tiden ska vara klinisk undervisning.

b)Utbildning på heltid till barnmorska under minst två år, eller ett likvärdigt antal förvärvade ECTS-poäng bestående av minst 3 600 timmar, som förutsätter innehav av bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V.

c)Utbildning på heltid till barnmorska under minst 18 månader, eller ett likvärdigt antal förvärvade ECTS-poäng bestående av minst 3 000 timmar, som förutsätter innehav av bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V och som åtföljs av ettårig yrkespraktik, för vilken ett intyg utfärdats i enlighet med punkt 2.

604

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 59

▼B

2. Det intyg som avses i punkt 1 skall vara utfärdat av de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten. Intyget skall styrka att veder börande, efter att ha erhållit bevis på formella kvalifikationer som barn morska, på ett tillfredsställande sätt har utfört en barnmorskas alla ar betsuppgifter under motsvarande period på sjukhus eller annan vård inrättning som erkänts för detta ändamål.

Artikel 42

Utövande av yrkesverksamhet som barnmorska

1.Bestämmelserna i detta avsnitt skall tillämpas på verksamhet som barnmorska så som denna definieras av varje medlemsstat, om inte annat föreskrivs i punkt 2, och utövas under de yrkestitlar som anges

ipunkt 5.5.2 i bilaga V.

2.Medlemsstaterna skall se till att barnmorskorna åtminstone får till träde till och rätt att utöva följande verksamhet:

a)Ge korrekt information och användbara råd om familjeplanering.

b)Diagnostisera graviditet och övervaka en normal graviditet; utföra de undersökningar som krävs för att övervaka en normal graviditets utveckling.

c)Föreskriva eller rekommendera de undersökningar som är nödvän diga för att så tidigt som möjligt diagnostisera riskgraviditeter.

d)Utarbeta program för de blivande föräldrarnas förberedelse inför sin roll och fullständig förberedelse inför barnets födelse samt ge dem råd om hygien och näringstillförsel.

e)Ta hand om och bistå modern under förlossningen och övervaka fostrets tillstånd i livmodern genom lämpliga kliniska och tekniska medel.

f)Leda spontanförlossningar och vid behov utföra episiotomi samt i brådskande fall assistera vid sätesförlossning.

g)Känna igen varningssignaler om onormala tillstånd hos modern eller barnet, som kräver att läkare ingriper, och vid behov bistå denne; vidta nödvändiga krisåtgärder när läkare inte finns till hands, särskilt manuellt avlägsnande av placenta, eventuellt följt av manuell under sökning av livmodern.

h)Undersöka och ta hand om det nyfödda barnet; ta alla initiativ som krävs och eventuellt genomföra omedelbar återupplivning.

i)Ta hand om och övervaka moderns återhämtning efter förlossningen och ge modern all nödvändig information om spädbarnsvård så att hon kan ge det nyfödda barnet bästa möjliga utveckling.

j)Utföra behandling som ordinerats av läkare.

k)Föra de journaler som behövs.

605

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 60

▼B

Artikel 43

Förvärvade rättigheter för barnmorskor

1. För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kva lifikationer uppfyller alla de minimikrav för utbildningen som fastställs i artikel 40, men vilka med stöd av artikel 41 endast skall erkännas om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i nämnda artikel 41.2, skall varje medlemsstat som tillräckligt bevis erkänna de bevis på for mella kvalifikationer som barnmorska som utfärdats av dessa medlems stater före det referensdatum som avses i punkt 5.5.2 i bilaga V när de åtföljs av ett intyg som visar att dessa medborgare faktiskt och legalt utövat verksamheten i fråga under minst två år i följd under den fem årsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

▼M9

1a. När det gäller bevis på formella kvalifikationer som barnmorska ska medlemsstaterna automatiskt erkänna sådana kvalifikationer i fråga om vilka den sökande påbörjade utbildningen före 18 januari 2016, och kravet för att bli antagen till utbildningen var tio år av allmän skol utbildning eller motsvarande nivå när det gäller utbildningsväg I, eller när den sökande har fullgjort en utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård styrkt av bevis på formella kvalifikatio ner enligt punkt 5.2.2. i bilaga V innan denne påbörjade en barnmor skeutbildning när det gäller utbildningsväg II.

▼B

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla för medborgare i medlems staterna vars bevis på formella kvalifikationer som barnmorska styrker utbildning som erhållits inom f.d. Tyska demokratiska republikens ter ritorium och som uppfyller alla de minimikrav som fastställs för utbild ningen i artikel 40, men vilka med stöd av artikel 41 endast skall erkännas om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i nämnda artikel 41.2, när de styrker en utbildning som påbörjats före den 3 oktober 1990.

▼M9 __________

4. Medlemsstaterna ska erkänna de bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som

a)utfärdats i Polen till barnmorskor vars utbildning avslutades före den 1 maj 2004 utan att dessa uppfyller minimikraven för utbildning enligt artikel 40, och

b)vilka bestyrks genom en kandidatexamen som grundar sig på ett särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i

i)artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om ändring av lagen om sjuksköterske- och barnmorskeyrkena och om vissa andra rätt sakter (Republiken Polens officiella tidning 2004, nr 92, punkt 885 och 2007, nr 176, punkt 1237), och i hälsovårdsministerns förordning av den 11 maj 2004 om närmare bestämmelser för utbildning av sjuksköterskor och barnmorskor som har examens bevis från gymnasieskola (avgångsbetyg – studentexamen) och har avslutat utbildning vid medicinskt gymnasium eller vårdskola med sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (Republiken Po lens officiella tidning av den 2004 nr 110, punkt 1170 och 2010 nr 65 punkt 420) eller

606

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 61

▼M9

ii)artikel 53.3 led 3 i lagen av den 15 juli 2011 om sjuksköterske- och barnmorskeyrkena (Republiken Polens officiella tidning 2011 nr 174, punkt 1039), och i hälsovårdsministerns förordning av den 14 juni 2012 om närmare bestämmelser för högre utbildning av sjuksköterskor och barnmorskor som har examensbevis från gymnasieskola (avgångsbetyg – studentexamen) och som har av slutat sin utbildning vid medicinskt gymnasium eller sekundär utbildning med sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (Repu bliken Polens officiella tidning 2012, punkt 770),

i syfte att kontrollera att barnmorskan har en kunskaps- och kom petensnivå som är jämförbar med nivån för barnmorskor med de kvalifikationer som för Polen anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.

▼M1

Artikel 43a

När det gäller rumänska behörighetsbevis för barnmorskor skall endast följande bestämmelser om förvärvade rättigheter gälla:

När det gäller medborgare i medlemsstater vars behörighetsbevis för barnmorska (asistent medical obstetrică-ginecologie/obstetrik- och gyne kologisköterska) utfärdades av Rumänien före anslutningen och inte uppfyller de minimikrav för utbildning som fastställs i artikel 40, skall varje medlemsstat erkänna dessa behörighetsbevis för barnmorskor så som varande tillräckliga bevis, när dessa intyg åtföljs av ett intyg som styrker att dessa medborgare i medlemsstaterna faktiskt och lagligen i Rumänien har ägnat sig åt verksamhet som barnmorska under minst fem år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

▼A1

Artikel 43b

Förvärvade rättigheter för barnmorskor ska inte tillämpas med avseende på följande kvalifikationer som förvärvats i Kroatien före den 1 juli 2013: viša medicinska sestra ginekološko- opstetričkog smjera (högre sjuksköterska med specialisering i gynekologi och obstetrik), medi cinska sestra ginekološko-opstetričkog smjera (sjuksköterska med spe cialisering i gynekologi och obstetrik), viša medicinska sestra primaljs kog smjera (högre sjuksköterska med barnmorskeexamen på universi tetsnivå), medicinska sestra primaljskog smjera (sjuksköterska med barnmorskeexamen på universitetsnivå), ginekološko-opstetrička pri malja (barnmorska med kompetens i gynekologi och obstetrik) och primalja (barnmorska).

▼B

A v s n i t t 7

▼C2

A p o t e k a r e

▼B

Artikel 44

▼C2

Apotekarutbildning

▼B

1. För att bli antagen till ►C2 apotekarutbildning ◄ skall sökanden inneha examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berät tigar honom/henne eller henne att bli antagen till den aktuella utbild ningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställ ning i en medlemsstat.

607

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 62

▼M9

2. Av bevis på formella kvalifikationer för apotekare ska det framgå att minst fem års utbildning genomgåtts, eller att ett likvärdigt antal ECTS-poäng förvärvats, vilket minst omfattar följande:

a)Fyra års teoretisk och praktisk undervisning på heltid vid universitet eller högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

b)Under eller vid utgången av den teoretiska och praktiska undervis ningen, sex månaders praktik på ett apotek som är öppet för all mänheten eller på ett sjukhus under tillsyn av sjukhusets farmaceu tiska avdelning.

Den utbildning som avses i denna punkt ska minst omfatta den utbild ningsplan som anges i punkt 5.6.1 i bilaga V. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.6.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, inklusive utveck lingen av farmakologisk praktik.

De ändringar som avses i det andra stycket får inte medföra någon ändring gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslagstift ningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Sådana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbild ningssystemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i EUF-för draget.

▼B

3. Utbildningen skall garantera att den blivande ►C2 apotekaren ◄ har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a)Tillräckliga kunskaper om läkemedel och de substanser som används vid läkemedelstillverkning.

b)Tillräckliga kunskaper om farmaceutisk teknologi samt fysisk, ke misk, biologisk och mikrobiologisk kontroll av läkemedel.

c)Tillräckliga kunskaper om läkemedels nedbrytning (metabolism) och verkningar, giftiga ämnens verkningssätt och användningen av läke medel.

d)Tillräckliga kunskaper för att utvärdera vetenskapliga data om läke medel för att på denna grund kunna ge upplysningar.

e)Tillräckliga kunskaper om gällande föreskrifter och andra villkor för att kunna utöva farmaceutisk verksamhet.

608

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 63

▼B

Artikel 45

Utövande av yrkesverksamhet som ►C2 apotekare ◄

1. I detta direktiv avses med verksamhet som ►C2 apotekare ◄ sådan verksamhet som, när det gäller tillträde till och rätten att utöva den, i en eller flera medlemsstater omfattas av villkor som rör yrkesk valifikationerna, och som står öppen för de personer som innehar något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.6.2 i bi laga V.

▼M9

2. Medlemsstaterna ska se till att innehavare av bevis på formella kvalifikationer i farmaci på universitetsnivå eller motsvarande nivå som uppfyller villkoren i artikel 44 får tillträde till och rätt att utöva åtmin stone följande verksamhet, med förbehåll för eventuella krav på kom pletterande yrkeserfarenhet:

a)Galenisk utveckling av läkemedel.

b)Framställning och kontroll av läkemedel.

c)Laboratoriekontroll av läkemedel.

d)Lagring, förvaring och distribution av läkemedel i partihandelsledet.

e)Anskaffning, beredning, kontroll, lagring, utlämning och tillhanda hållande av säkra och effektiva läkemedel av erforderlig kvalitet på apotek som är öppna för allmänheten.

f)Beredning, kontroll, lagring och tillhandahållande av säkra och ef fektiva läkemedel av erforderlig kvalitet på sjukhus.

g)Tillhandahållande av information och rådgivning om själva läkemed len, inklusive om lämplig användning.

h)Rapportering om farmaceutiska produkters biverkningar till de behö riga myndigheterna.

i)Individuell uppföljning av patienter under medicinering.

j)Bidrag till lokala eller nationella folkhälsokampanjer.

▼B

3.Om det i en medlemsstat inte bara krävs bevis på formella kvali fikationer enligt förteckningen i punkt 5.6.2 i bilaga V för tillträde till eller utövande av någon form av verksamhet som ►C2 apotekare ◄, utan även kompletterande yrkeserfarenhet, skall den medlemsstaten som tillräckligt bevis erkänna intyg utfärdat av de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten som styrker att personen i fråga har utövat nämnda verksamhet under motsvarande period i ursprungsmedlemssta ten.

4.Det erkännande som avses i punkt 3 skall inte vara tillämpligt på den tvååriga yrkeserfarenhet som krävs i Storhertigdömet Luxemburg för beviljande av statligt tillstånd att driva apotek som är öppna för allmänheten.

609

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 64

▼B

5. Om det den 16 september 1985 i en medlemsstat fanns ett urvals system för att bland de ►C2 apotekare ◄ som avses i punkt 2 välja ut dem som skall tilldelas de nya apotek som skall öppnas inom ramen för ett nationellt geografiskt fördelningssystem, får denna medlemsstat, med avvikelse från punkt 1, fortsätta med detta urvalssystem och kräva att de medborgare i medlemsstaterna som innehar något av de bevis på for mella kvalifikationer för ►C2 apotekare ◄ som anges i punkt 5.6.2 i bilaga V eller omfattas av bestämmelserna i artikel 23 deltar i detta.

A v s n i t t 8

A r k i t e k t

▼M9

Artikel 46

Arkitektutbildning

1.Utbildningen till arkitekt ska omfatta

a)sammanlagt minst fem års studier på heltid vid universitet eller jäm förbar läroanstalt som avslutas med en godkänd examen på univer sitetsnivå,

b)minst fyra års studier på heltid vid universitet eller jämförbar läro anstalt som avslutas med en godkänd examen på universitetsnivå jämte ett bevis på två års yrkespraktik som slutförts i enlighet med punkt 4.

2. Arkitektur måste vara huvudkomponenten i den utbildning som avses i punkt 1. Utbildningen ska upprätthålla jämvikt mellan teoretiska och praktiska moment i arkitektutbildning och ska minst garantera att de studerande tillägnar sig följande kunskap, färdighet och förmåga:

a)Förmågan att utforma arkitektoniska projekt som uppfyller både este tiska och tekniska krav.

b)Tillräcklig kunskap om arkitekturens historia och teori och besläk tade konstarter, teknik och humaniora.

c)Kunskap om konstens inflytande på kvaliteten på arkitektonisk form givning.

d)Tillräcklig kunskap om stadsplanering, fysisk planering och de fär digheter som krävs för planeringsprocessen.

e)Förståelse av förhållandet mellan människor och byggnader och mel lan byggnader och deras omgivning, och i behovet av att anpassa byggnaderna och ytorna mellan dem efter mänskliga behov och pro portioner.

610

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 65

▼M9

f)Förståelse av arkitektyrket och arkitektens roll i samhället, i synner het vid utarbetandet av projektunderlag som tar hänsyn till sociala faktorer.

g)Förståelse av utrednings- och förberedelsemetoderna för underlagen i ett konstruktionsprojekt.

h)Förståelse av de dimensionsmässiga, byggnadstekniska och ingen jörsmässiga problem som är förbundna med byggnadskonstruktion.

i)Tillräcklig kunskap om fysiska problem och teknik och byggnaders funktion, så att dessa inomhus blir bekväma och ger skydd mot olika väderförhållanden, inom ramen för hållbar utveckling.

j)De färdigheter i byggnadsutformning som behövs för att uppfylla användarnas krav inom ramen för begränsningar på grund av kost nadsfaktorer och byggnormer.

k)Tillräcklig kunskap om de branscher, organisationer, bestämmelser och metoder som är förbundna med att omvandla konstruktionsrit ningar till byggnader och att detaljplanera hela projekt.

3.Antalet år i sådan akademisk utbildning som avses i punkterna 1 och 2 kan också uttryckas med ett likvärdigt antal ECTS-poäng.

4.Den yrkespraktik som avses i punkt 1 b ska ske först efter det att de tre första studieåren har avslutats. Minst ett år av yrkespraktiken ska bygga på de kunskaper, färdigheter och förmåga som förvärvats under de studier som avses i punkt 2. Yrkespraktiken ska därför bedrivas under tillsyn av en person eller ett organ som har godkänts av ur sprungsmedlemsstatens behöriga myndighet. Sådan övervakad praktik får ske i vilket land som helst. Yrkespraktiken ska utvärderas av ur sprungsmedlemsstatens behöriga myndighet.

Artikel 47

Undantag från kraven för arkitektutbildningen

Genom undantag från artikel 46 ska följande också anses uppfylla kra ven i artikel 21: utbildning inom ramen för program för bättre beford ringsmöjligheter eller universitetsstudier på deltid som uppfyller kraven i artikel 46.2, vilket intygas genom en godkänd examination i arkitektur för en yrkesutövare som arbetat under minst sju år på arkitektområdet under överinseende av en arkitekt eller arkitektbyrå. Denna examination ska vara på universitetsnivå och vara likvärdig med den slutexamen som avses i artikel 46.1 b.

611

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 66

▼B

Artikel 48

Utövande av yrkesverksamhet som arkitekt

1.Med yrkesverksamhet som arkitekt avses i detta direktiv den verk samhet som vanligtvis utövas under yrkestiteln arkitekt.

2.De medborgare i en medlemsstat som fått rätt att bära titeln ar kitekt i enlighet med en lag som ger den behöriga myndigheten i en medlemsstat möjlighet att ge denna titel åt medborgare i medlemssta terna som utmärkt sig särskilt genom sina insatser på arkitekturområdet, skall anses uppfylla de krav som fastställts för att få utöva arkitektverk samhet under yrkestiteln arkitekt. Ifrågavarande personers verksamhet som arkitekt skall intygas genom ett bevis utfärdat av deras ursprungs medlemsstat.

Artikel 49

Förvärvade rättigheter som arkitekt

►C2 1. Varje medlemsstat ska erkänna de bevis på formella kvali fikationer som arkitekt som anges i bilaga VI ◄ vilka utfärdas av övriga medlemsstater avseende en utbildning som påbörjats senast under det referensläsår som anges i den bilagan, även om de inte uppfyller minimikraven enligt artikel 46, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva verksamhet som arkitekt på samma villkor som innehavare av bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av denna medlemsstat.

Intyg från de behöriga myndigheterna i Förbundsrepubliken Tyskland om att bevis på formella kvalifikationer som utfärdats från och med den 8 maj 1945 av de behöriga myndigheterna i f.d. Tyska demokra tiska republiken är likvärdiga med dem som avses i den bilagan skall följaktligen erkännas.

▼M9

1a. Punkt 1 ska också tillämpas på de bevis på formella kvalifika tioner som arkitekt som förtecknas i bilaga V, om utbildningen inletts före den 18 januari 2016.

▼B

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 skall varje med lemsstat, när det gäller tillträde till och utövande av verksamhet som arkitekt med yrkestiteln arkitekt, som bevis på formella kvalifikationer erkänna intyg som utfärdas för medborgare i medlemsstaterna av de medlemsstater där tillträde till och utövande av verksamhet som arkitekt var reglerad vid nedanstående datum och ge dessa intyg samma ställ ning på sitt territorium som de intyg medlemsstaten själv utfärdar:

a)Den 1 januari 1995 för Österrike, Finland och Sverige.

b)Den 1 maj 2004 för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.

612

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 67

▼M8

ba) Den 1 juli 2013 för Kroatien.

▼B

c) Den 5 augusti 1987 för övriga medlemsstater.

De intyg som avses i första stycket skall ange att innehavaren har fått tillstånd att bära yrkestiteln arkitekt senast detta datum och har varit aktivt verksam på området enligt dessa bestämmelser under minst tre år i följd under den femårsperiod som föregick utfärdandet av intyget.

▼M9

3. Varje medlemsstat ska ge följande bevis samma ställning på sitt territorium som de bevis på formella kvalifikationer som medlemsstaten själv utfärdar för tillträde till och utövande av verksamhet som arkitekt: Bevis på avslutad utbildning som existerade den 5 augusti 1985 och påbörjades senast den 17 januari 2014, vid Fachhochschulen i För bundsrepubliken Tyskland av tre års längd, och som uppfyller de krav som fastställs i artikel 46.2 och ger tillträde till den verksamhet som avses i artikel 48 i denna medlemsstat med yrkesbeteckningen arkitekt, under förutsättning att utbildningen kompletteras med fyra års yrkes erfarenhet i Förbundsrepubliken Tyskland och styrks av ett intyg som utfärdats av den behöriga myndighet där den arkitekt som önskar ut nyttja bestämmelserna i detta direktiv är registrerad.

KAPITEL IIIa

Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildnings principer

Artikel 49a

Gemensamma utbildningsramar

1. Vid tillämpning av denna artikel avses med gemensam utbild ningsram en gemensam uppsättning minimikrav för kunskaper, färdig heter och kompetenser som behövs för att utöva ett specifikt yrke. En gemensam utbildningsram ska inte ersätta nationella utbildningspro gram, såvida inte en medlemsstat beslutar annorlunda enligt nationell lagstiftning. Medlemsstaterna ska ge innehavare av bevis på yrkeskva lifikationer som förvärvats på grundval av en sådan gemensam utbild ningsram tillträde till och rätt att utöva yrket i medlemsstater som re glerar yrket på sitt territorium på samma villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som medlemsstaten själv utfärdar, på villkor att denna utbildningsram uppfyller de krav som fastställs i punkt 2.

2.En gemensam utbildningsram ska uppfylla följande villkor:

a)Den gör det möjligt för fler yrkesutövare att förflytta sig till andra medlemsstater.

b)Yrket som omfattas av den gemensamma utbildningsramen är regle rat, eller utbildningen som leder till yrket är reglerat i minst en tredjedel av medlemsstaterna.

613

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 68

▼M9

c)Den gemensamma uppsättningen av kunskaper, färdigheter och kom petenser utgör en kombination av de kunskaper, färdigheter och kompetenser som krävs i utbildningssystem som är tillämpliga i minst en tredjedel av medlemsstaterna; det ska inte ha någon bety delse om dessa kunskaper, färdigheter och kompetenser har förvär vats inom ramen för en allmän utbildning vid ett universitet eller en högskola eller som en del av en yrkesutbildning.

d)Den gemensamma utbildningsramen ska bygga på de nivåer i den europeiska referensramen för kvalifikationer som definieras i bilaga II till Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (1).

e)Det berörda yrket täcks inte av en annan gemensam utbildningsram och erkänns inte heller automatiskt enligt avdelning III kapitel III.

f)Den gemensamma utbildningsramen har utarbetats efter ett öppet korrekt förfarande, som inbegripit relevanta intressenter från med lemsstater där yrket inte är reglerat.

g)Den gemensamma utbildningsramen tillåter medborgare från samt liga medlemsstater att förvärva yrkeskvalifikationer enligt ramen utan att först behöva vara medlemmar i eller registrerade hos en yrkes organisation.

3.Representativa yrkesorganisationer på unionsnivå såväl som yrkes organisationer eller behöriga myndigheter på nationell nivå från minst en tredjedel av medlemsstaterna får skicka förslag till kommissionen på gemensamma utbildningsramar som uppfyller de villkor som fastställs i punkt 2.

4.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i en lighet med artikel 57c för att fastställa en gemensam utbildningsram för ett visst yrke som grundas på de villkor som fastställs i punkt 2 i den här artikeln.

5.En medlemsstat ska undantas från skyldigheten att införa den gemensamma utbildningsram som avses i punkt 4 på sitt territorium och från skyldigheten att bevilja automatiskt erkännande av de yrkesk valifikationer som förvärvats enligt denna gemensamma utbildningsram, om ett av följande villkor uppfylls:

a)Det finns ingen utbildningsinstitution på dess territorium som erbju der sådan utbildning i det berörda yrket.

b)Införandet av den gemensamma utbildningsramen skulle ha negativa konsekvenser för hur landets utbildnings- och yrkesutbildnings system är uppbyggt.

(1) EUT C 111, 6.5.2008, s. 1.

614

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 69

▼M9

c)Det finns väsentliga skillnader mellan den gemensamma utbildnings ramen och den utbildning som krävs på dess territorium, och detta utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen, folkhälsan eller för tjänstemottagarnas säkerhet och miljöskyddet.

6. Medlemsstaterna ska inom sex månader efter ikraftträdandet av den delegerade akt som avses i punkt 4 meddela kommissionen och de andra medlemsstaterna om

a)de nationella kvalifikationerna, och i förekommande fall, de natio nella yrkestitlarna, i enlighet med den gemensamma utbildnings ramen,

b)all användning av det undantag som avses i punkt 5, tillsammans med en motivering av vilka villkor enligt den punkten som upp fylldes. Kommissionen får, inom tre månader, begära ytterligare för tydligande om den anser att en medlemsstat inte har motiverat eller inte tillräckligt har motiverat att ett av dessa villkor har uppfyllts. Medlemsstaten ska svara inom tre månader från en sådan begäran.

Kommissionen får anta genomförandeakter för att ange nationella yr keskvalifikationer och nationella yrkestitlar som omfattas av automatiskt erkännande enligt den gemensamma utbildningsram som antas i enlighet med punkt 4.

7. Denna artikel gäller också specialiseringar av ett yrke, förutsatt att sådana specialiseringar rör yrkesverksamhet där tillträdet till och utövan det av denna regleras i de medlemsstater där yrket redan erkänns auto matiskt enligt avdelning III kapitel III, men inte specialiseringen i sig.

Artikel 49b

Gemensamma utbildningsprov

1.Vid tillämpning av denna artikel avses med ett gemensamt utbild ningsprov ett standardiserat lämplighetsprov som finns tillgängligt i alla deltagande medlemsstater och är reserverat för innehavare av en särskild yrkeskvalifikation. Innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation som har godkänts vid ett sådant prov i en medlemsstat ska ha rätt att utöva yrket i en berörd mottagande medlemsstat på samma villkor som inne havarna av sådana yrkeskvalifikationer som erhållits i den medlemssta ten.

2.Ett gemensamt utbildningsprov ska uppfylla följande villkor:

a)Det gör det möjligt för fler yrkesutövare att arbeta i andra medlems stater.

b)Det yrke som omfattas av det gemensamma utbildningsprovet är reglerat, eller den utbildning som leder till det berörda yrket är reglerat i minst en tredjedel av medlemsstaterna.

c)Det gemensamma utbildningsprovet har utarbetats efter ett öppet korrekt förfarande, som inbegripit relevanta intressenter från med lemsstater där yrket inte är reglerat.

615

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 70

▼M9

d)Medborgare från samtliga medlemsstater får delta i det gemensamma utbildningsprovet och medverka i den praktiska organiseringen av ett sådant prov i medlemsstaterna utan att först behöva vara medlemmar i eller registrerade hos en yrkesorganisation.

3.Representativa yrkesorganisationer på unionsnivå såväl som yrkes organisationer eller behöriga myndigheter på nationell nivå från minst en tredjedel av medlemsstaterna får skicka förslag till kommissionen på gemensamma utbildningsprov som uppfyller de krav som fastställs i punkt 2.

4.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i en lighet med artikel 57c för att fastställa innehållet i ett gemensamt utbild ningsprov och de krav som gäller för att göra och klara provet.

5.En medlemsstat ska undantas från skyldigheten att anordna det gemensamma utbildningsprov som avses i punkt 4 på sitt territorium och från skyldigheten att bevilja automatiskt erkännande för yrkes utövare som har klarat det gemensamma utbildningsprovet, om ett av följande villkor uppfylls:

a)Det berörda yrket är inte reglerat på dess territorium.

b)Innehållet i det gemensamma utbildningsprovet kommer inte att i tillräcklig utsträckning minska de allvarliga hoten mot folkhälsan eller tjänstemottagarnas säkerhet som är relevanta på dess territori um.

c)Innehållet i det gemensamma utbildningsprovet skulle göra yrket betydligt mindre attraktivt jämfört med de nationella kraven.

6. Medlemsstaterna ska inom sex månader efter ikraftträdandet av den delegerade akt som avses i punkt 4 underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om

a)den tillgängliga kapaciteten för att anordna sådana prov,

b)all användning av det undantag som avses i punkt 5, tillsammans med en motivering av vilka villkor enligt den punkten som upp fylldes. Kommissionen får inom tre månader begära ytterligare för tydligande om den anser att en medlemsstat inte har angivit något skäl eller inte har givit tillräckliga skäl till att ett av dessa villkor har uppfyllts. Medlemsstaten ska svara inom tre månader från en sådan begäran.

Kommissionen får anta en genomförandeakt för att ange de medlems stater där det gemensamma utbildningsprovet, framtaget i enlighet med punkt 4, ska anordnas, hur ofta det ska anordnas under ett kalenderår och övriga arrangemang som krävs för att anordna gemensamma utbild ningsprov i medlemsstaterna.

616

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 71

▼B

KAPITEL IV

Gemensamma bestämmelser om etablering

Artikel 50

Handlingar och formföreskrifter

1. När de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten fattar beslut om en ansökan om tillstånd att utöva ett reglerat yrke genom tillämpning av denna avdelning, kan de begära de handlingar och intyg som nämns i bilaga VII.

De handlingar som avses i punkterna 1 d, e och f i bilaga VII får inte vara äldre än tre månader då de fogas till ansökan.

Medlemsstater, institutioner och andra juridiska personer skall behandla överlämnade uppgifter konfidentiellt.

2.Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlems staten kräva att de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat styrker äktheten av de utbildnings-, examens- och andra behörighets bevis som utfärdats i den andra medlemsstaten samt, i tillämpliga fall, intygar att personen i fråga, för de yrken som avses i kapitel III i detta avsnitt, har uppfyllt de minimikrav på utbildning som avses i artik larna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40, 44 och 46.

3.Om det finns skälig grund för tvivel, och om bevis på formella kvalifikationer i enlighet med artikel 3.1 c har utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat och innefattar utbildning som erhållits helt eller delvis vid en inrättning som etablerats lagligt i en annan medlems stat, skall den mottagande medlemsstaten ha rätt att hos det behöriga organet i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats kontrollera

a)huruvida utbildningskursen vid den institution som gav utbildningen har godkänts formellt av utbildningsanstalten i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats,

b)huruvida det utfärdade beviset på formella kvalifikationer är det samma som skulle ha utfärdats om kursen hade följts helt och hållet i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats,

c)huruvida beviset på formella kvalifikationer ger samma yrkesrättig heter i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats.

▼M9

3a. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande med lemsstaten kräva att de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat bekräftar att den sökande inte är föremål för ett temporärt upphävande av rätten att utöva yrket eller förbjudits att utöva det till följd av en grav yrkesmässig försummelse eller fällande dom på grund av brottslig hand ling i samband med den sökandes yrkesutövning.

3b. Informationsutbyte mellan olika medlemsstaters behöriga myn digheter enligt denna artikel ska ske via IMI.

617

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 72

▼B

4. Om en mottagande medlemsstat av sina medborgare kräver eds avläggelse eller en högtidlig försäkran för tillträde till ett reglerat yrke och ordalydelsen i denna ed eller förklaring inte kan användas av med borgare i de andra medlemsstaterna, skall medlemsstaten sörja för att den berörde kan använda passande och likvärdiga formuleringar.

Artikel 51

Förfarande för ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer

1.Den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten skall bekräfta mottagandet av ansökan inom en månad från och med motta gandet och underrätta sökanden om handlingar eventuellt saknas.

2.En ansökan om tillstånd att få utöva ett reglerat yrke skall behand las och ett vederbörligen motiverat beslut fattas av den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet snarast möjligt och under alla om ständigheter inom tre månader efter det att den fullständiga ansökan inkom. Denna tidsfrist kan emellertid förlängas med en månad i fall som omfattas av kapitlen I och II i denna avdelning.

3.Beslutet eller underlåtenhet att meddela beslut inom föreskriven tid kan överklagas hos domstol enligt nationell rätt.

Artikel 52

Användande av yrkestitel

1.Om användandet av yrkestiteln för en av yrkesverksamheterna i fråga är reglerat i en mottagande medlemsstat, skall de övriga medlems staternas medborgare vilka har tillstånd att utöva ett reglerat yrke med stöd av avdelning III bära den yrkestitel som i den mottagande med lemsstaten motsvarar detta yrke och använda eventuell förkortning.

2.Om ett yrke är reglerat i den mottagande medlemsstaten genom en sådan sammanslutning eller organisation som avses i artikel 3.2, får medlemsstaternas medborgare bara använda den yrkestitel eller den för kortning som sammanslutningen eller organisationen fastställt om de kan visa att de tillhör sammanslutningen eller organisationen.

Om medlemskapet i sammanslutningen eller organisationen är förenat med vissa kvalifikationer, kan detta krav då det gäller de övriga med lemsstaternas medborgare som innehar yrkeskvalifikationer bara göras gällande på de villkor som föreskrivs i detta direktiv.

▼M9

3. En medlemsstat får inte förbehålla innehavarna av yrkeskvalifika tioner användningen av en yrkestitel om den inte har underrättat kom missionen och de övriga medlemsstaterna om den berörda sammanslut ningen eller organisationen i enlighet med artikel 3.2.

618

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 73

▼B

AVDELNING IV

DETALJERADE VILLKOR FÖR UTÖVANDE AV YRKET

▼M9

Artikel 53

Språkkunskaper

1.Yrkesutövare som får sina yrkeskvalifikationer erkända ska ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mot tagande medlemsstaten.

2.En medlemsstat ska säkerställa att alla kontroller som utförs eller övervakas av den behöriga myndigheten för att kontrollera efterlevnad av skyldigheten enligt punkt 1 är begränsade till kunskapen i ett offi ciellt språk i den mottagande medlemsstaten eller ett förvaltningsspråk i den mottagande medlemsstaten, förutsatt att det också är ett officiellt språk i unionen.

3.Kontroller som genomförs i enlighet med punkt 2 får införas om det yrke som ska utföras har konsekvenser för patientsäkerheten. Kont roller får införas för andra yrken om det finns allvarliga och konkreta tvivel om att yrkesutövaren har tillräckliga språkkunskaper avseende den yrkesverksamhet som yrkesutövaren tänker utöva.

Kontroller får endast ske efter det att ett europeiskt yrkeskort har ut färdats i enlighet med artikel 4d eller efter det att yrkeskvalifikationen har erkänts.

4. Alla kontroller av språkkunskaper ska stå i proportion till den verksamhet som ska utövas. Den berörda yrkesutövaren ska ha rätt att överklaga sådana kontroller enligt nationell lagstiftning.

▼C3

Artikel 54

Användande av utbildningstitel

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 7 och 52 skall den mottagande medlemsstaten se till att de berörda personerna har rätt att använda utbildningstitlar från ursprungsmedlemsstaten, och den eventu ella förkortningen av denna, på ursprungsmedlemsstatens språk. Den mottagande medlemsstaten får kräva att denna titel följs av namn och plats för den institution eller examensnämnd som utfärdat den. Om den utbildningstitel som används i ursprungsmedlemsstaten kan förväxlas med en titel som i den mottagande medlemsstaten kräver komplette rande utbildning, som personen i fråga inte har genomgått, får denna medlemsstat kräva att vederbörande använder utbildningstiteln från ur sprungsmedlemsstaten i en lämplig form som den mottagande medlems staten anger.

▼B

Artikel 55

Anslutning till försäkringskassa

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 och artikel 6 första stycket b, skall de medlemsstater som kräver att de personer som för värvat sina yrkeskvalifikationer på deras territorium skall fullgöra en förberedande praktiktjänstgöring och/eller ha yrkeserfarenhet för att få anslutas till en försäkringskassa, ge innehavare av yrkeskvalifikationer som läkare och tandläkare som förvärvats i en annan medlemsstat dis pens från detta krav.

619

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 74

▼M9

Artikel 55a

Erkännande av yrkespraktik

1.Om tillträde till ett reglerat yrke i ursprungsmedlemsstaten kräver en avslutad yrkespraktik ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndig het, vid behandling av en ansökan om tillstånd att få utöva det reglerade yrket, erkänna den yrkespraktik som förvärvats i en annan medlemsstat, förutsatt att praktiken är i enlighet med de offentliggjorda riktlinjer som avses i punkt 2, och beakta de yrkespraktiker som förvärvats i ett tredjeland. Medlemsstaterna får dock i nationell lagstiftning fastställa en rimlig begränsning på den del av yrkespraktiken som kan förvärvas utomlands.

2.Erkännandet av yrkespraktiken får inte ersätta kraven för att ge nomgå ett prov och få tillträde till yrket i fråga. De behöriga myndig heterna ska offentliggöra riktlinjer för hur den yrkespraktik som förvär vas i en annan medlemsstat eller i tredjeland ska organiseras och erkän nas, särskilt handledarens roll i samband med yrkespraktiken.

AVDELNING V

ADMINISTRATIVT SAMARBETE OCH GENOMFÖRANDEANSVAR

GENTEMOT MEDBORGARNA

▼B

Artikel 56

Behöriga myndigheter

1.De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlemsstaten skall bedriva ett nära samarbete och ge va randra ömsesidigt bistånd för att underlätta tillämpningen av detta di rektiv. De skall garantera att de upplysningar som utväxlas behandlas konfidentiellt.

2.►M9 De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemssta ten och ursprungsmedlemsstaten ska utbyta information om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som vidtagits eller andra allvarliga, specifika omständigheter som kan ha följder för utövandet av verksam heten enligt detta direktiv. De ska då iaktta regler om skydd av person uppgifter som anges i direktiv 95/46/EG och 2002/58/EG. ◄

Ursprungsmedlemsstaten skall kontrollera om förhållandena är riktiga och dess myndigheter avgöra typ och omfattning av de undersökningar som skall göras och meddela den mottagande medlemsstaten vilka kon sekvenser landet drar av de lämnade uppgifterna.

▼M9

2a. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska den behöriga myndig heten använda IMI.

620

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 75

▼B

3. Senast den 20 oktober 2007 skall varje medlemsstat utse de be höriga myndigheter och organ som är bemyndigade att utfärda eller ta emot bevis på formella kvalifikationer och andra handlingar eller upp lysningar, samt de behöriga myndigheter och organ som är bemyndi gade att motta ansökningarna och fatta de beslut som avses i detta direktiv, och de skall genast underrätta övriga medlemsstater och kom missionen om detta.

▼M9

4. Varje medlemsstat ska utse en samordnare för verksamheten för de behöriga myndigheter som avses i punkt 1 och underrätta övriga med lemsstater och kommissionen om detta.

Samordnarna ska ha följande uppgifter:

a)Att främja enhetlig tillämpning av direktivet.

b)Att inhämta alla uppgifter av betydelse för tillämpning av direktivet, bl.a. uppgifter om tillträdesvillkor för reglerade yrken i medlems staterna.

c)Att granska förslag på gemensamma utbildningsramar och gemen samma utbildningsprov.

d)Att utbyta information och bästa praxis för att optimera kompetens utvecklingen i medlemsstaterna.

e)Att utbyta information och bästa praxis om tillämpning av de kom pensationsåtgärder som avses i artikel 14.

För att utföra de uppgifter som anges i led b i den här punkten kan samordnarna vända sig till de rådgivningscentrum som avses i arti kel 57b.

Artikel 56a

Varningsmekanism

1. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat ska meddela de behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater om en yrkesutövare vars utövande på den medlemsstatens territorium av följande yrkesverk samheter i sin helhet eller delvis har begränsats eller förbjudits, även temporärt, av nationella myndigheter eller domstolar:

a)Läkare och allmänpraktiserande läkare som innehar ett examensbevis som avses i punkterna 5.1.1 och 5.1.4 i bilaga V.

b)Läkare med specialistkompetens som innehar en yrkestitel som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V.

c)Sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård som inne har ett examensbevis som avses i punkt 5.2.2 i bilaga V.

d)Tandläkare som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.3.2 i bilaga V.

e)Specialisttandläkare som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.3.3 i bilaga V.

621

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 76

▼M9

f)Veterinär som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.4.2 i bilaga V.

g)Barnmorska som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.5.2 i bilaga V.

h)Apotekare som innehar ett examensbevis som förtecknas i punkt 5.6.2 i bilaga V.

i)Innehavare av intyg enligt punkt 2 i bilaga VII som anger att in nehavaren slutfört en utbildning som uppfyller de minimikrav som förtecknas i artikel 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 eller 44, men som påbörjats före de respektive referensdatum för kvalifikationer som förtecknas i punkterna 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

j)Innehavare av intyg om förvärvade rättigheter enligt artiklarna 23, 27, 29, 33, 33a, 37, 43 och 43a.

k)Andra yrkesutövare som utövar verksamhet som har konsekvenser för patientsäkerheten, om yrkesutövaren utövar ett yrke som är re glerat i den medlemsstaten.

l)Yrkesutövare som utövar verksamhet som rör undervisning av barn, inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet, om yrkesutövaren ut övar ett yrke som är reglerad i den medlemsstaten.

2.De behöriga myndigheterna ska lämna de uppgifter som avses i punkt 1 via varning genom IMI senast tre dagar efter dagen för anta gande av beslutet om att begränsa eller förbjuda utövandet av yrkes verksamheten i sin helhet eller delvis. Dessa uppgifter ska begränsas till

a)yrkesutövarens identitet,

b)det berörda yrket,

c)uppgifter om den nationella myndighet eller domstol som fattat be slutet om begränsning eller förbud,

d)begränsningens eller förbudets räckvidd, och

e)den period under vilken begränsningen eller förbudet gäller.

3. De behöriga myndigheterna i en berörd medlemsstat ska senast tre dagar efter dagen för antagande av domstolens beslut underrätta de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater, via varning genom IMI, om de yrkesutövares identitet som har ansökt om erkännande av kvali fikationer enligt detta direktiv och som senare, enligt domstolar, har visat sig använda falska intyg på yrkeskvalifikationer i detta samman hang.

622

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 77

▼M9

4.Behandlingen av personuppgifter i samband med det informations utbyte som avses i punkterna 1 och 3 ska ske i enlighet med direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG. Kommissionens behandling av personupp gifter ska ske i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001.

5.De behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater ska under rättas utan dröjsmål när ett sådant förbud eller en sådan begränsning som avses i punkt 1 har upphört att gälla. För detta ändamål ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat som tillhandahåller uppgifterna

ienlighet med punkt 1 också vara skyldig att ange det datum då för budet eller begränsningen upphör att gälla liksom eventuella senare ändringar fram till det datumet.

6.Medlemsstaterna ska föreskriva att de yrkesutövare som avses i de varningar som skickas till andra medlemsstater skriftligen informeras om dessa beslut om varningar vid samma tidpunkt som varningarna skickas, att de enligt nationell rätt kan överklaga besluten eller ansöka om rättelse av dem och att de ska ha tillgång till gottgörelse för even tuell skada som vållas av felaktiga varningar som skickats till andra medlemsstater, och i sådana fall ska besluten om varning antas med förbehållet att de är föremål för rättsliga förfaranden från yrkesutövarens sida.

7.Uppgifter om varningar får behandlas inom IMI så länge de är giltiga. Varningar ska sedan raderas inom tre dagar efter dagen för antagande av beslutet om återkallelse eller efter det att det förbud eller den begränsning som avses i punkt 1 har upphört att gälla.

8.Kommissionen ska anta genomförandeakter för tillämpningen av varningsmekanismen. Dessa genomförandeakter ska innehålla bestäm melser om de myndigheter som är behöriga att skicka eller ta emot varningar och om återkallande och avslutande av varningar, och åtgär der för att säkerställa bearbetning. Genomförandeakterna ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 58.2.

Artikel 57

Central onlinetillgång till information

1. Medlemsstaterna ska sörja för att följande information finns till gänglig online via de gemensamma kontaktpunkterna som avses i ar tikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (1), och uppdate ras regelbundet:

a)En förteckning över samtliga reglerade yrken i medlemsstaten, in klusive kontaktuppgifter för de behöriga myndigheterna för varje reglerat yrke och de rådgivningscentrum som avses i artikel 57b.

(1) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

623

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 78

▼M9

b)En förteckning över de yrken för vilka ett europeiskt yrkeskort finns tillgängligt, information om kortets funktion, inklusive alla relaterade avgifter som yrkesutövarna ska betala, och behöriga myndigheter för utfärdande av kortet.

c)En förteckning över alla yrken för vilka medlemsstaten tillämpar artikel 7.4 i sina nationella lagar och andra författningar.

d)En förteckning över alla reglerade utbildningar och utbildningar med särskild uppläggning enligt artikel 11 c ii.

e)De krav och förfaranden enligt artiklarna 7, 50, 51 och 53 som gäller för de reglerade yrkena i medlemsstaten, inklusive alla relaterade avgifter som medborgarna ska betala och de dokument som de måste lämna in till de behöriga myndigheterna.

f)Information om hur man ska överklaga, enligt nationella lagar och andra författningar, de beslut som antagits av de behöriga myndig heterna enligt detta direktiv.

2.Medlemsstaterna ska sörja för att den information som avses i punkt 1 tillhandahålls användarna på ett tydligt och heltäckande sätt, att den är lättillgänglig även på avstånd och på elektronisk väg och att den hålls aktuell.

3.Medlemsstaterna ska se till att en begäran om information som riktas till den gemensamma kontaktpunkten besvaras så snabbt som möjligt.

4.Medlemsstaterna och kommissionen ska vidta kompletterande åt gärder för att uppmana de gemensamma kontaktpunkterna att göra den information som avses i punkt 1 tillgänglig på andra officiella språk i unionen. Detta ska inte inverka på medlemsstaternas lagstiftning om språkanvändning på deras territorier.

5.Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra och kommissionen när det gäller genomförandet av punkterna 1, 2 och 4.

Artikel 57a

Förfaranden på elektronisk väg

1.Medlemsstaterna ska sörja för att samtliga krav, förfaranden och formaliteter som avser frågor som täcks av detta direktiv kan slutföras enkelt, på avstånd och elektronisk väg, via den berörda gemensamma kontaktpunkten eller de relevanta behöriga myndigheterna. Detta ska inte hindra de behöriga myndigheterna i medlemsstaten från att begära bestyrkta kopior i ett senare skede, om det finns skälig grund för tvivel och om det är absolut nödvändigt.

2.Punkt 1 ska inte gälla för genomförandet av anpassningsperioden eller lämplighetsprovet.

624

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 79

▼M9

3.När det för fullgörande av de förfaranden som avses i punkt 1 i denna artikel är motiverat för medlemsstaterna att begära avancerade elektroniska signaturer, så som det definieras i artikel 2 punkt 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer (1), ska de godta elektroniska signaturer som uppfyller kraven i kommissionens beslut 2009/767/EG av den 16 oktober 2009 om åtgärder som under lättar användningen av förfaranden på elektronisk väg genom gemen samma kontaktpunkter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden (2) och vidta tekniska åtgärder för behandling av dokument med avancerade elektro niska signaturer som fastställs i kommissionens beslut 2011/130/EU av den 25 februari 2011 om fastställande av minimikrav för behandling över gränserna av dokument som signerats elektroniskt av behöriga myndigheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden (3).

4.Samtliga förfaranden ska genomföras i enlighet med artikel 8 i direktiv 2006/123/EG när det gäller de gemensamma kontaktpunkterna. De tidsfrister för förfarandena som anges i artikel 7.4 och artikel 51 i detta direktiv ska inledas vid den tidpunkt då en medborgare lämnat en ansökan eller en handling som saknas till en gemensam kontaktpunkt eller direkt till den relevanta behöriga myndigheten. En begäran om de bestyrkta kopior som avses i punkt 1 i denna artikel ska inte betraktas som en begäran om en handling som saknas.

Artikel 57b

Rådgivningscentrum

1.Varje medlemsstat ska senast den 18 januari 2016 utse ett rådgiv ningscentrum som ska ha till uppgift att ge medborgarna och rådgiv ningscentrumen i övriga medlemsstater stöd när det gäller erkännande av yrkeskvalifikationer enligt detta direktiv, inklusive information om nationell lagstiftning som reglerar dessa yrken och utövandet av dessa, sociallagstiftning och, i tillämpliga fall, yrkesetiska regler.

2.Rådgivningscentrum i mottagande medlemsstater ska hjälpa med borgarna att utöva de rättigheter som de tillerkänns enligt detta direktiv, vid behov i samarbete med rådgivningscentrum i ursprungsmedlems stater och de behöriga myndigheterna och de gemensamma kon taktpunkterna i mottagande medlemsstater.

3.Alla behöriga myndigheter i ursprungsmedlemsstaten eller den mottagande medlemsstaten ska samarbeta till fullo med rådgivningscent rumet i den medlemsstaten, och vid behov i ursprungsmedlemsstaten, och på begäran lämna alla relevanta uppgifter om enskilda ärenden till dessa rådgivningscentrum, med respekt för reglerna för uppgiftsskydd i enlighet med direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG.

(1) EGT L 13, 19.1.2000, s. 12. (2) EUT L 274, 20.10.2009, s. 36. (3) EUT L 53, 26.2.2011, s. 66.

625

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 80

▼M9

4. Ett rådgivningscentrum ska på begäran av kommissionen infor mera den om resultaten av ärenden som den handlägger inom två må nader efter det att det mottagit en sådan begäran.

Artikel 57c

Utövande av delegeringen

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 3.2 tredje stycket, artikel 20, artikel 21.6 andra stycket, artiklarna 21a.4 och 25.5, artikel 26 andra stycket, 31.2 andra stycket, 34.2 andra stycket, artiklarna 35.4 och 35.5, 38.1 andra stycket, 40.1 tredje stycket, 44.2 andra stycket, artiklarna 49a.4 och 49b.4 ska ges till kommissionen för en period av fem år från den 17 januari 2014. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenheter senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.2 tredje styc ket, artikel 20, artikel 21.6 andra stycket, artiklarna 21a.4 och 25.5, artikel 26 andra stycket, 31.2 andra stycket, 34.2 andra stycket, artik larna 35.4 och 35.5, 38.1 andra stycket, 40.1 tredje stycket, 44.2 andra stycket, artiklarna 49a.4 och 49b.4 får när som helst återkallas av Eu ropaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att dele geringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum.

Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.En delegerad akt som antas enligt artikel 3.2 tredje stycket, arti kel 20, artikel 21.6 andra stycket, artiklarna 21a.4 och 25.5, artikel 26 andra stycket, 31.2 andra stycket, 34.2 andra stycket, artiklarna 35.4 och 35.5, 38.1 andra stycket, 40.1 tredje stycket, 44.2 andra stycket, artik larna 49a.4 och 49b.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparla mentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom

626

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 81

▼M9

en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparla mentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentet eller rådets initiativ.

Artikel 58

Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av en kommitté för erkännande av yrkeskvalifikationer. Denna kommitté ska vara en kommitté i den me ning som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 59

Öppenhet

1.Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna en förteckning över befintliga reglerade yrken, och fastställa den verksamhet som varje yrke omfattar, och en förteckning över reglerade utbildningar, och utbild ningar med särskilt upplägg, vilka avses i artikel 11 c ii, på deras territorium senast den 18 januari 2016. Alla ändringar av dessa förteck ningar ska också meddelas kommissionen utan onödigt dröjsmål. Kom missionen ska inrätta och upprätthålla en allmänt tillgänglig databas över reglerade yrken, vilken även ska innehålla en allmän beskrivning av den verksamhet som ingår i varje yrke.

2.Senast den 18 januari 2016 ska medlemsstaterna till kommissionen lämna förteckningen över yrken för vilka en förhandskontroll av kvali fikationer är nödvändig enligt artikel 7.4. För varje yrke som tas upp i en sådan förteckning ska medlemsstaterna lämna en särskild motivering till kommissionen.

3.Medlemsstaterna ska undersöka huruvida de krav enligt deras rättssystem som begränsar tillträdet till ett yrke eller utövandet av ett yrke till innehavare av en särskild yrkeskvalifikation, inklusive använd ningen av yrkestitlar och den yrkesverksamhet som medges inom ramen för en titel, i denna artikel benämnd som ”krav”, överensstämmer med följande principer:

a)Kraven får varken direkt eller indirekt diskriminera på grund av nationalitet eller vistelseort.

b)Kraven ska vara motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset.

c)Kraven ska vara lämpliga för att uppnå de eftersträvade målen och får inte gå utöver vad som krävs för att uppnå målen.

627

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 82

▼M9

4.Punkt 1 ska också gälla för yrken som i en medlemsstat regleras av en sammanslutning eller organisation enligt artikel 3.2 och alla krav på medlemskap i dessa sammanslutningar eller organisationer.

5.Senast den 18 januari 2016 ska medlemsstaterna till kommissionen lämna uppgifter om de krav de avser att behålla och skälen till att de anser att dessa krav uppfyller villkoren i punkt 3. Medlemsstaterna ska lämna uppgifter om de krav som de därefter inför och skälen till att de anser att dessa krav uppfyller villkoren i punkt 3 inom sex månader efter det att den berörda åtgärden införts.

6.Senast den 18 januari 2016, och därefter vartannat år, ska med lemsstaterna också lämna en rapport till kommissionen om de krav som tagits bort eller mildrats.

7.Kommissionen ska vidarebefordra rapporterna som avses i punkt 6 till de övriga medlemsstaterna, som ska lämna synpunkter inom samma period om sex månader. Inom samma period ska kommissionen samråda med intresserade parter, däribland de berörda yrkena.

8.Kommissionen ska lämna en sammanfattande rapport, som baseras på medlemsstaternas uppgifter, till den samordningsgrupp som inrättats enligt kommissionens beslut 2007/172/EG av den 19 mars 2007 om upprättande av en samordningsgrupp för erkännande av yrkeskvalifika tioner (1), vilken får lämna synpunkter.

9.Mot bakgrund av de synpunkter som avses i punkterna 7 och 8 ska kommissionen senast den 18 januari 2017 lägga fram sina slutliga undersökningsresultat för Europaparlamentet och rådet, vid behov åt följda av förslag till ytterligare initiativ.

▼B

AVDELNING VI

ANDRA BESTÄMMELSER

Artikel 60

Rapportering

1. Efter den 20 oktober 2007 skall medlemsstaterna vartannat år lämna en rapport till kommissionen över tillämpningen av det inrättade systemet. Utöver allmänna kommentarer skall rapporten innehålla en statistisk översikt över de beslut som fattats samt en beskrivning av de viktigaste problemen som tillämpningen av direktivet fört med sig.

▼M9

Från och med den 18 januari 2016 ska den statistiska översikt över de beslut som fattats, och som avses i första stycket, innehålla utförlig information om antalet och typer av beslut som fattats i enlighet med detta direktiv, inklusive de typer av beslut om partiellt tillträde som fattats av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 4f, och en förklaring om de huvudsakliga problemen som tillämpningen av direk tivet fört med sig.

(1) EUT L 79, 20.3.2007, s. 38.

628

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 83

▼M9

2. Senast den 18 januari 2019, och därefter vart femte år ska kom missionen offentliggöra en rapport om genomförandet av detta direktiv.

Den första rapporten ska särskilt fokusera på de nya delar som införs i detta direktiv, och i synnerhet behandla följande punkter:

a)Hur det europeiska yrkeskortet fungerar.

b)Moderniseringen av de kunskaper, färdigheter och kompetenser som omfattas av avdelning III kapitel III, inklusive förteckningen över de kompetenser som avses i artikel 31.7.

c)Hur den gemensamma utbildningsramen och det gemensamma ut bildningsprovet fungerar.

d)Resultatet av det särskilda kompletteringsprogram som fastställs i rumänsk lag eller andra författningar för innehavare av intyget på formella kvalifikationer som anges i artikel 33a, och för innehavare av intyget på formella kvalifikationer från en eftergymnasial utbild ning, för att bedöma behovet av att se över de nuvarande bestäm melser som styr systemet för förvärvade rättigheter och gäller för rumänska intyg på formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård.

Medlemsstaterna ska tillhandahålla all nödvändig information för att förbereda denna rapport.

▼B

Artikel 61

Undantagsklausul

Om större svårigheter på något visst område skulle uppstå för en viss medlemsstat vid tillämpningen av det här direktivet, skall kommissionen undersöka dessa svårigheter i samarbete med medlemsstaten i fråga.

▼M9

Vid behov ska kommissionen anta en genomförandeakt för att medge den berörda medlemsstaten ett undantag när det gäller tillämpningen av bestämmelsen i fråga under en begränsad tidsperiod.

▼B

Artikel 62

Upphävande

Direktiven 77/452/EEG, 77/453/EEG, 78/686/EEG, 78/687/EEG, 78/1026/EEG, 78/1027/EEG, 80/154/EEG, 80/155/EEG, 85/384/EEG, 85/432/EEG, 85/433/EEG, 89/48/EEG, 92/51/EEG, 93/16/EEG och 1999/42/EG skall upphöra att gälla från och med den 20 oktober 2007. Hänvisningar till de upphävda direktiven skall anses som hänvisningar till detta direktiv, och de rättsakter som har antagits på grundval av de direktiven skall inte påverkas av upphävandet.

629

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 84

▼B

Artikel 63

Införlivande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 20 oktober 2007 De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 64

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 65

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

630

SOU 2014:19	Bilaga 3
	2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 85

▼B

BILAGA I

Förteckning över yrkessammanslutningar eller yrkesorganisationer som uppfyller villkoren i artikel 3.2

IRLAND (1)

1.The Institute of Chartered Accountants in Ireland (2)

2.The Institute of Certified Public Accountants in Ireland (2)

3.The Association of Certified Accountants (2)

4.Institution of Engineers of Ireland

5.Irish Planning Institute

FÖRENADE KUNGARIKET

1.Institute of Chartered Accountants in England and Wales

2.Institute of Chartered Accountants of Scotland

3.Institute of Chartered Accountants in Ireland

4.Chartered Association of Certified Accountants

5.Chartered Institute of Loss Adjusters

6.Chartered Institute of Management Accountants

7.Institute of Chartered Secretaries and Administrators

8.Chartered Insurance Institute

9.Institute of Actuaries

10.Faculty of Actuaries

11.Chartered Institute of Bankers

12.Institute of Bankers in Scotland

13.Royal Institution of Chartered Surveyors

14.Royal Town Planning Institute

15.Chartered Society of Physiotherapy

16.Royal Society of Chemistry

17.British Psychological Society

18.Library Association

19.Institute of Chartered Foresters

20.Chartered Institute of Building

21.Engineering Council

22.Institute of Energy

23.Institution of Structural Engineers

24.Institution of Civil Engineers

25.Institution of Mining Engineers

26.Institution of Mining and Metallurgy

(1) Irländska medborgare är även medlemmar i följande sammanslutningar eller organisatio ner i Förenade kungariket:

Institute of Chartered Accountants in England and Wales. Institute of Chartered Accountants of Scotland.

Institute of Actuaries.

Faculty of Actuaries.

The Chartered Institute of Management Accountants.

Institute of Chartered Secretaries and Administrators. Royal Town Planning Institute.

Royal Institution of Chartered Surveyors. Chartered Institute of Building.

(2) Endast för revisionsverksamhet.

631

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 86

▼B

27.Institution of Electrical Engineers

28.Institution of Gas Engineers

29.Institution of Mechanical Engineers

30.Institution of Chemical Engineers

31.Institution of Production Engineers

32.Institution of Marine Engineers

33.Royal Institution of Naval Architects

34.Royal Aeronautical Society

35.Institute of Metals

36.Chartered Institution of Building Services Engineers

37.Institute of Measurement and Control

38.British Computer Society

▼M9	__________

632

SOU 2014:19	Bilaga 3
	2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 87

▼B

BILAGA IV

Verksamhetsformer med anknytning till de slag av yrkeserfarenhet som avses i artiklarna 17, 18 och 19

Förteckning I

Huvudgrupper som omfattas av direktiv 64/427/EEG, ändrat genom direktiv 69/77/EEG, och av direktiven 68/366/EEG och 82/489/EEG

Direktiv 64/427/EEG (Liberaliseringsdirektiv: 64/429/EEG)

NICE-nomenklaturen (motsvarande ISIC-nomenklaturens huvudgrupper 23-40)

Huvudgrupp	23	Tillverkning av textilier
	232	Tillverkning och beredning av textilmaterial på ma
		skiner för ull
	233	Tillverkning och bearbetning av textila material på
		maskiner för bomull
	234	Tillverkning och bearbetning av textila material på
		maskiner för silke
	235	Tillverkning och bearbetning av textila material på
		maskiner för lin och hampa
	236	Andra textilfibrer (jute, hårda fibrer m.m.), repslag
		ning
	237	Tillverkning av stickade och virkade varor
	238	Slutbehandling av textilier
	239	Andra textilindustrier
Huvudgrupp	24	Tillverkning av fotbeklädnad och annan beklädnad
		samt bäddutrustning
	241	Maskintillverkning av fotbeklädnad (utom av gummi
		eller trä)
	242	Handtillverkning av skor och skoreparationer
	243	Tillverkning av klädesplagg (utom pälsverk)
	244	Tillverkning av madrasser och bäddutrustning
	245	Skinn- och pälsindustri
Huvudgrupp	25	Trä- och korkindustri (utom möbeltillverkning)
	251	Sågning och övrig träindustri
	252	Tillverkning av halvfabrikat av trä
	253	Serietillverkning av byggnadsdelar av trä inklusive
		golvbeklädnad
	254	Tillverkning av träbehållare
	255	Tillverkning av andra produkter av trä (utom möbler)
	259	Tillverkning av strå, kork, korgarbeten, flätverk och
		rottingartiklar; borsttillverkning
Huvudgrupp	26	260 Tillverkning av trämöbler

633

Bilaga 3

SOU 2014:19

		2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 88
▼B
Huvudgrupp	27	Pappersindustri och tillverkning av pappersprodukter
	271	Tillverkning av pappersmassa, papper och papp
	272	Bearbetning av papper och papp och tillverkning av
		pappersmasseprodukter
Huvudgrupp	28	280 Tryckerier, förlagsverksamhet och liknande verk
		samhet
Huvudgrupp	29	Läderindustri
	291	Färgning och garvning
	292	Tillverkning av lädervaror
Ex huvudgrupp	30	Tillverkning av gummi-, plast-, konstfiber- och stär
		kelseprodukter
	301	Bearbetning av gummi och asbest
	302	Bearbetning av plast
	303	Tillverkning av konstfibrer
Ex huvudgrupp	31	Kemisk industri
	311	Tillverkning av kemiska basämnen och vidarebearbet
		ning av sådana ämnen
	312	Specialiserad tillverkning av kemiska produkter hu
		vudsakligen för industriella ändamål och jordbruksän
		damål (gäller även tillverkning av vegetabiliska och
		animaliska industriella fetter och oljor som ingår i
		ISIC-grupp 312)
	313	Specialiserad tillverkning av kemiska produkter hu
		vudsakligen för privat konsumtion och förvaltning
		(här utgår tillverkning av läkemedel [ex ISIC-grupp
		319])
Huvudgrupp	32	320 Petroleumindustri
Huvudgrupp	33	Tillverkning av icke-metalliska mineraliska produkter
	331	Tillverkning av byggnadssten
	332	Tillverkning av glas och glasprodukter
	333	Tillverkning av keramik, porslin, stengods och eld
		fasta keramiska produkter
	334	Tillverkning av cement, kalk och puts
	335	Tillverkning av byggnadsmaterial av betong, cement
		och puts
	339	Stenbearbetning och tillverkning av andra icke-metal
		liska mineraliska produkter

634

SOU 2014:19		Bilaga 3
		2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 89
▼B
Huvudgrupp	34	Produktion och primärreduktion av järnhaltig och ic
		ke-järnhaltig metall
	341	Järn- och stålindustrin (såsom den anges i EKSG-av
		talet, inklusive integrerade stålverksägda koksverk)
	342	Tillverkning av stålrör
	343	Tråddragning, kalldragning, kallvalsning av band,
		kallformning
	344	Produktion och primäromvandling av icke-järnmetal
		ler
	345	Gjuterier för järn och icke-järnmetaller
Huvudgrupp	35	Tillverkning av metallvaror utom maskiner och trans
		portutrustning
	351	Smide, hejarsmide och excenterpressning
	352	Tungt smide, sänksmide och hejarsmide; excenterp
		ressning och dragning, sekundärreduktion och ytbe
		handling
	353	Tillverkning och montering av konstruktioner av järn
		eller metall
	354	Panntillverkning, tillverkning av rör för industrin
	355	Tillverkning av verktyg och utrustning och färdiga
		föremål av järn och metall (utom elektrisk installa
		tionsmateriel)
	359	Binäringar till mekaniska verkstäder
Huvudgrupp	36	Tillverkning av maskiner utom elektriska maskiner
	361	Tillverkning av jordbruksmaskiner och traktorer
	362	Tillverkning av kontorsmaskiner
	363	Tillverkning av metallbearbetningsmaskiner och andra
		maskinverktyg och tillbehör och tillsatser till sådana
		och till andra kraftverktyg
	364	Tillverkning av textilmaskiner och tillbehör, tillverk
		ning av symaskiner
	365	Tillverkning av maskiner och utrustning för livs
		medelsindustrin och för kemisk och liknande industri
	366	Tillverkning av anläggningar och utrustning för gru
		vor, järn- och stålverk och gjuterier och för byggnads
		industrin
	367	Tillverkning av kraftöverföringsutrustning
	368	Tillverkning av maskiner för annat angivet industriellt
		ändamål
	369	Tillverkning av andra icke-elektriska maskiner och
		utrustningar

635

Bilaga 3

SOU 2014:19

		2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 90
▼B
Huvudgrupp	37	Elektrisk utrustning
	371	Tillverkning av elektrisk ledning och kabel
	372	Tillverkning av motorer, generatorer, transformatorer,
		omkopplare och annan liknande utrustning för tillhan
		dahållande av elektrisk kraft
	373	Tillverkning av elektrisk utrustning för direkt nytt
		jande i industrin
	374	Tillverkning av telekommunikationsutrustning, mäta
		re, annan mätutrustning och elektromedicinsk utrust
		ning
	375	Tillverkning av elektronisk utrustning, ljudutrustning,
		radio- och televisionsmottagare
	376	Tillverkning av elektriska hushållsapparater
	377	Tillverkning av lampor och belysningsutrustning
	378	Tillverkning av batterier och ackumulatorer
	379	Reparation, montering och specialinstallation av elekt
		risk utrustning
Ex huvudgrupp	38	Tillverkning av transportutrustning
	383	Tillverkning av motorfordon och reservdelar
	384	Reparation av motorfordon, motorcyklar eller cyklar
	385	Tillverkning av cyklar och motorcyklar och delar till
		dessa
	389	Tillverkning av transportutrustning som inte hänförs
		till annat ställe
Huvudgrupp	39	Diverse tillverkningsindustri
	391	Tillverkning av precisionsinstrument samt mät- och
		kontrollinstrument
	392	Tillverkning av medicinsk utrustning och instrument
		och ortopediska apparater (utom ortopediska fot
		beklädnader)
	393	Tillverkning av fotografisk och optisk utrustning
	394	Tillverkning och reparation av klockor och ur
	395	Guldsmide och ädelmetalltillverkning
	396	Tillverkning och reparation av musikinstrument
	397	Tillverkning av spel, leksaker samt sport- och idrotts
		artiklar
	399	Annan tillverkningsindustri

636

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 91

▼B

Huvudgrupp 40 Byggande

400Byggande (ej specialiserat); rivning

401Uppförande av byggnader (bostäder eller andra hus)

402Anläggningsarbete; väg-, bro- och järnvägsbyggande m.m.

403Installationsarbete

404Utsmyckning och slutförande

Direktiv 68/366/EEG (Liberaliseringsdirektiv: 68/365/EEG) NICE-nomenklaturen

Huvudgrupp	20A	200 Industri för produktion av animaliska och vege
		tabiliska oljor och fetter
	20B	Livsmedelsindustri (förutom dryckesvaruindustrin)
	201	Slakt, köttberedning och köttkonservering
	202	Mjölk- och mjölkproduktindustri
	203	Inläggning och konservering av frukt och grönsaker
	204	Inläggning och konservering av fisk och andra havs
		produkter
	205	Tillverkning av kvarnprodukter
	206	Tillverkning av bageriprodukter, kakor, skorpor och
		kex
	207	Sockerindustri
	208	Tillverkning av kakao, choklad och sockerkonfektyr
	209	Tillverkning av diverse livsmedel
Huvudgrupp	21	Dryckesvaruindustri
	211	Produktion av etylalkohol genom jäsning, produktion
		av jäst och sprit
	212	Tillverkning av vin och andra omältade alkoholdryc
		ker
	213	Bryggning och mältning
	214	Tillverkning av hälsodrycker och källvatten
	Ex 30	Tillverkning av gummi-, plast-, konstfiber- och stär
		kelseprodukter
	304	Tillverkning av stärkelseprodukter

637

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 92

▼B

Direktiv 82/489/EEG ISIC-nomenklaturen

Ex 855 Hårfrisörsinrättningar (utom pedikyrverksamhet och yrkesskolor för skönhetsvård)

Förteckning II

Huvudgrupper som omfattas av direktiven 75/368/EEG, 75/369/EEG och 82/470/EEC

Direktiv 75/368/EEG (verksamheter som avses i artikel 5.1)

		ISIC-nomenklaturen
Ex 04	Fiske
	043	Inlandsfiske
Ex 38	Tillverkning av transportutrustning
	381	Skeppsbyggnad, reparation och underhåll av fartyg
	382	Tillverkning av järnvägsutrustning
	386	Tillverkning och reparation av luftfartyg
Ex 71	Verksamhet relaterad till transporter och andra verksamheter än
	transporter inom följande grupper
	Ex 711 Drift av sovvagnar och		restaurangvagnar; underhåll av
		järnvägsutrustning i reparationsverkstad; rengöring av
		järnvägsvagnar
	Ex 712 Underhåll av utrustning för stads-, linje- och turisttrafik
	Ex 713 Underhåll av övrig utrustning för vägtransporter (såsom
		bilar, bussar och taxibilar)
	Ex 714 Drift och underhåll av		tillhörande anläggningar i sam
		band med vägtransporter (såsom vägar, tunnlar och av
		giftsbelagda vägbroar,	busstationer, parkeringsplatser,
		buss- och spårvagnsgarage)
	Ex 716 Övrig verksamhet i samband med inlandssjöfart (såsom
		drift och underhåll av vattenvägar, hamnar och andra
		anläggningar för inlandssjöfart; bogsering och lotsning i
		hamnar, utsättning av sjömärken, lastning och lossning
		av fartyg och övriga liknande verksamheter, såsom rädd
		ning av fartyg, bogsering, drift av förvaringsplatser för
		båtar)
73	Kommunikation: post och telekommunikation

638

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 93

▼B

Ex 85 Servicetjänster

854 Tvätt, kemtvätt, strykning och färgning

Ex 856 Fotograftjänster: porträttfotografi och kommersiell foto grafi, utom nyhetsfotografi

Ex 859 Servicetjänster som inte hänförs till annat ställe (endast underhållning och städning av byggnader eller lokaler)

Direktiv 75/369/EEG (artikel 6: om verksamheten betraktas som industriell verksamhet eller hantverksrörelse)

ISIC-nomenklaturen

Följande former av ambulerande verksamhet:

a)Köp och försäljning av varor

—genom handelsresande och hemförsäljare (ex ISIC-grupp 612), samt

—på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader.

b)De verksamhetsformer som omfattas av redan vidtagna övergångsåtgärder i vilka utövandet av dessa former av verksamhet som handelsresande och hem försäljare uttryckligen undantas eller inte omnämns.

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.1 och 6.3) Grupperna 718 och 720 i ISIC-nomenklaturen

Dessa verksamheter omfattar särskilt

—att direkt eller i egenskap av ombud arrangera, saluföra och sälja en resa eller en vistelse i form av paket eller i delar (transport, inkvartering med eller utan måltider, utflykter etc.) oavsett resans orsak (artikel 2 B a).

—förmedling mellan olika typer av transportföretag och människor som expe dierar eller tar emot varor och som utövar följande former av därmed be släktad verksamhet:

aa)Att för uppdragsgivarens räkning sluta avtal med transportföretag.

bb)Att åt uppdragsgivaren göra en bedömning av och välja bäst lämpade transportslag, transportföretag och färdväg.

cc)Att organisera transporten ur praktisk synvinkel (exempelvis nödvändig transportförpackning); att vidta olika åtgärder som hänger samman med transporten (exempelvis leverera is till kylvagnarna).

dd)Att ta ansvar för formaliteter förbundna med transporten, exempelvis upprätta fraktsedlar; att gruppera och dela upp sändningar.

ee)Att samordna olika delar av en transport genom att sörja för transitering, vidarebefordran, omlastning och andra åtgärder när varorna når slutlig destination.

ff)Att dels förse transportföretagen med frakt, dels förse personer som expedierar eller tar emot varor med transportmöjligheter, inklusive

—beräkning av transportkostnaden och kontroll av räkningen.

—utförande av vissa uppgifter tillfälligt eller permanent i en redares eller en befraktares namn eller för dennes räkning (gentemot hamn myndigheten, företag som utrustar fartyg etc.).

(Verksamheter i artikel 2 A a, 2 A b och 2 A d).

639

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 94

▼B

Förteckning III

Direktiven 64/222/EEG, 68/364/EEG, 68/368/EEG, 75/368/EEG, 75/369/EEG, 70/523/EEG och 82/470/EEG

Direktiv 64/222/EEG (Liberaliseringsdirektiv: 64/223/EEG och 64/224/EEG)

1.Tillhandahållande av tjänster som egenföretagare inom partihandel, med un dantag för läkemedel och farmaceutiska produkter, giftiga ämnen och sjuk domsalstrande ämnen och kol (ex grupp 611).

2.Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för en eller flera uppdragsgivare förhandlar om och genomför handelstransaktioner i dessa personers namn och för deras räkning.

3.Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken, utan att ha ett stadigvarande upp drag, för samman personer som önskar sluta direkta avtal med varandra, förbereder deras handelstransaktioner eller hjälper till att genomföra dem.

4.Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken i eget namn genomför handelstrans aktioner för annans räkning.

5.Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för annans räkning sköter försäljning på auktion av varupartier.

6.Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken knackar dörr för att ta upp beställ ningar.

7.Tillhandahållande av tjänster när det sker yrkesmässigt och sköts av en för medlare som är i tjänst hos ett eller flera företag med verksamhet inom handel, industri eller hantverk.

Direktiv 68/364/EEG (Liberaliseringsdirektiv: 68/363/EEG)

Ex ISIC-grupp 612: Detaljhandel

Verksamheter som inte omfattas:

012	Hyra av jordbruksmaskiner
640	Fastigheter, hyra
713	Hyra av bilar, vagnar och hästar
718	Hyra av järnvägsvagnar (person- och gods-)
839	Hyra av maskiner för handelshus

841Hyra av biografer och hyra av film

842Hyra av teatrar och hyra av teaterrelaterad utrustning

843Hyra av båtar, cyklar och spelautomater

853Hyra av möblerade rum

854Hyra av linne

859	Hyra av kläder

640

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 95

▼B

Direktiv 68/368/EEG (Liberaliseringsdirektiv: 68/367/EEG) ISIC-nomenklaturen

Ex ISIC-huvudgrupp 85

1.Restauranger, kaféer, krogar och andra ställen där man äter och dricker (ISIC-grupp 852).

2.Hotell, pensionat, campingplatser och andra slag av husrum (ISIC-grupp 853).

Direktiv 75/368/EEG (artikel 7)

Alla verksamheter som anges i bilagan till direktiv 75/368/EEG utom de som avses i artikel 5.1 i det direktivet (förteckning II, punkt 1 i den här bilagan).

ISIC-nomenklaturen

Ex 62	Banker och andra finansiella institut
	Ex 620	Patentbyråer och företag för distribution av royaltyer
Ex 71	Transport
	Ex 713	Persontransport på väg, utom transport i bil
	Ex 719	Drift av direktledningar för transport av flytande kol
		väten och andra flytande kemiska produkter
Ex 82	Samhällstjänster
	827	Bibliotek, museer, botaniska trädgårdar och djurparker
Ex 84	Rekreationstjänster
	843	Rekreationstjänster som inte hänförs till annat ställe:
		—	Idrottsaktiviteter	(idrottsplatser, idrottsföreningar
			etc.), med undantag för verksamhet som idrotts
			instruktör
		—	Spelverksamhet	(kapplöpningsstall, spelplatser,
			kapplöpningsbanor etc.)
		— Andra rekreationsaktiviteter (cirkus, nöjesparker,
			andra nöjen etc.)
Ex 85	Servicetjänster
	Ex 851	Hushållstjänster
	Ex 855	Hårfrisörsinrättningar		och manikyrverksamhet, utom
		pedikyr, yrkesskolor för skönhetsvård och frisörskolor

Ex 859 Servicetjänster som inte hänförs till annat ställe, utom idrottsmassage och paramedicinsk massage och bergs guider, enligt följande indelning:

—desinficering och bekämpning av skadedjur

—hyra av kläder och övervakning av persedlar

—äktenskapsbyråer och liknande tjänster

—astrologtjänster och liknande verksamheter som bygger på spekulationer

—hygieniska tjänster och tillhörande verksamheter

—begravning och underhåll av grav

—guide- och tolktjänster i turismsammanhang

641

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 96

▼B

Direktiv 75/369/EEG (artikel 5)

Följande ambulerande verksamheter:

a)Köp och försäljning av varor:

—genom handelsresande och hemförsäljare (ex ISIC-grupp 612),

—på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader.

Direktiv 70/523/EEG

Egenföretagare inom partihandel med kol och agenturverksamhet inom kolhandel (ex ISIC-grupp 6112)

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.2)

(Verksamheter som anges i artikel 2 A c, 2 A e, 2 B b, 2 C och 2 D) Dessa verksamheter omfattar särskilt att

—hyra ut järnvägsvagnar för befordran av personer eller gods,

—förmedla köp, försäljning eller hyra av fartyg,

—förbereda, förhandla fram och sluta avtal om transport av emigranter,

—åta sig magasinering av alla slags föremål för deponents räkning, enligt tull förfarande eller inte, i lagerhus, allmänna depåer, möbelmagasin, kylhus, silor etc.,

—lämna en handling till deponenten som bevis på att föremålet eller varan magasinerats,

—tillhandahålla utrymmen, foder och plats för saluföring av boskap som hålls tillfälligt i förvar i väntan på försäljning eller som transporteras till eller från marknaden,

—utföra teknisk kontroll av motorfordon,

—mäta eller väga varor.

642

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 97

▼B

BILAGA V

Erkännande på grundval av samordningen av minimikrav för utbildningar

V.1 LÄKARE

5.1.1 Benämningar på examensbevis för grundläggande läkarutbildning

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examens

Behörighetsbevis som med

Referensdatum

beviset

följer examensbeviset

België/Belgi

Diploma van arts/Diplôme

—

Les

universités/De

20 december 1976

que/ Belgien

de docteur en médecine

universiteiten

—

Le Jury

compétent

d'enseignement

Communauté

française/De

bevo

egde

Examencom

missie van de Vla

amse Gemeenschap

▼M1

България

Диплома

за

висше

Медицински

факултет

1 januari 2007

образование

на

във Висше медицинско

образователно-

училище

(Медицински

квалификационна степен

университет,

Висш

”магистър”

по

медицински

институт

”Медицина”

в Република България)

професионална

квалификация

”Магистър-лекар”

▼B

Česká repu

Diplom o ukončení studia

Lékářská fakulta univer

— Vysvědčení o

státní

1 maj 2004

blika

studijním

programu

zity v České republice

rigorózní zkoušce

všeobecné lékařství (dok

tor medicíny, MUDr.)

Danmark

Bevis for bestået læge

Medicinsk

universitets

—

Autorisation

som

20 december 1976

videnskabelig

embedsek

fakultet

læge,

udstedt af

samen

Sundhedsstyrelsen

—

Tilladelse til

selv

stændigt

virke

som

læge

(dokumenta

tion for

gennemført

praktisk

uddannel

se), udstedt af Sund

hedsstyrelsen

Deutschland

—

Zeugnis

über die

Zuständige Behörden

20 december 1976

Ärztliche Prüfung

—Zeugnis über die Ärztliche Staatsprü fung und Zeugnis über die Vorberei tungszeit als Medizi nalassistent, soweit diese nach den deut schen Rechtsvor

schriften	noch	für
den Abschluss		der
ärztlichen	Ausbildung
vorgesehen war

643

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 98

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examens

Behörighetsbevis som med

Referensdatum

beviset

följer examensbeviset

Eesti

Diplom arstiteaduse õppe

Tartu Ülikool

1 maj 2004

kava läbimise kohta

Ελλάς

Πτυχίo Iατρικής

—

Iατρική

Σχoλή

1 januari 1981

Παvεπιστημίoυ,

—

Σχoλή

Επιστημώv

Υγείας,

Τμήμα

Iατρικής

Παvεπιστημίoυ

España

Título

Licenciado

— Ministerio de Edu

1 januari 1986

Medicina y Cirugía

cación y Cultura

—

El rector de una

Universidad

France

Diplôme d'Etat de docteur

Universités

20 december 1976

en médecine

▼M8

Hrvatska

Diploma

”doktor

medici

Medicinski

fakulteti

1 juli 2013

ne/doktorica medicine”

sveučilišta u Republici

Hrvatskoj

▼B

Ireland

Primary qualification

Competent

examining

Certificate of experience

20 december 1976

body

Italia

Diploma di laurea in me

Università

Diploma di

abilitazione

20 december 1976

dicina e chirurgia

all'esercizio della medi

cina e chirurgia

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Εγγραφής

Ιατρικό Συμβούλιο

1 maj 2004

Ιατρού

Latvija

ārsta diploms

Universitātes tipa augst

1 maj 2004

skola

Lietuva

Aukštojo

mokslo

diplo

Universitetas

Internatūros

1 maj 2004

mas,

nurodantis

suteiktą

pažymėjimas,

nurodantis

gydytojo kvalifikaciją

suteiktą medicinos gydy

tojo profesinę kvalifika

ciją

Luxembourg

Diplôme d'Etat de docteur

Jury d'examen d'Etat

Certificat de stage

20 december 1976

médecine, chirurgie

accouchements,

Magyarország

Általános

orvos

oklevél

Egyetem

1 maj 2004

(doctor medicinae

univer-

sae, röv.: dr. med. univ.)

Malta

Lawrja ta' Tabib tal-Medi-

Universita’ ta' Malta

Ċertifikat

ta'

1 maj 2004

ċina u l-Kirurġija

reġistrazzjoni

maħruġ

mill-Kunsill Mediku

Nederland

Getuigschrift

van

met

Faculteit Geneeskunde

20 december 1976

goed gevolg afgelegd art

sexamen

Österreich

Urkunde

über

die

Medizinische Fakul

1 januari 1994

Verleihung

des

aka

tät einer Universität

demischen

Grades

Doktor der

gesamten

Heilkunde (bzw. Doc

tor medicinae

univer

sae, Dr.med.univ.)

2.Diplom über die spe 2. Österreichische

zifische Ausbildung	Ärztekammer
zum Arzt für All
gemeinmedizin bzw.
Facharztdiplom

644

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 99

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examens

Behörighetsbevis som med

Referensdatum

beviset

följer examensbeviset

Polska

Dyplom ukończenia stu

1. Akademia Medyczna

Lekarski

Egzamin

1 maj 2004

diów wyższych na kie

2. Uniwersytet

Państwowy

runku lekarskim z tytułem

”lekarza”

dyczny

3. Collegium

Medicum

Uniwersytetu Jagiel

lońskiego

Portugal

Carta de Curso de licen

Universidades

Diploma

comprovativo

1 januari 1986

ciatura em medicina

da conclusão do inter

nato

geral

emitido

pelo

Ministério da Saúde

▼M1

România

Diplomă de licență de

Universități

1 januari 2007

doctor medic

▼B

Slovenija

Diploma, s katero se po

Univerza

1 maj 2004

deljuje

strokovni

naslov

”doktor

medicine/dokto

rica medicine”

Slovensko

Vysokoškolský

diplom

Vysoká škola

1 maj 2004

udelení

akademického

tulu ”doktor

medicíny”

(”MUDr.”)

Suomi/

Fin

Lääketieteen

lisensiaatin

— Helsingin

yliopisto/

Todistus lääkärin perus

1 januari 1994

land

tutkinto/Medicine

licenti

Helsingfors

universi

terveydenhuollon

lisä

atexamen

tet

koulutuksesta/Examen

— Kuopion yliopisto

bevis

tilläggsutbild

ning för läkare inom pri

— Oulun yliopisto

märvården

— Tampereen yliopisto

— Turun yliopisto

Sverige

Läkarexamen

Universitet

Bevis

praktisk

1 januari 1994

bildning

som utfärdas

av Socialstyrelsen

United

King

Primary qualification

Competent

examining

Certificate of experience

20 december 1976

dom

body

5.1.2 Förteckning över benämningar på specialistutbildningar

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

België/Belgi

Bijzondere beroepstitel van genees

Minister bevoegd voor Volksgezond

20 december 1976

que/ Belgien

heer-specialist/Titre

professionnel

heid/Ministre de la Santé publique

particulier de médecin spécialiste

▼M1

България

Свидетелство

за

призната

Медицински

университет, Висш

1 januari 2007

специалност

медицински институт или

Военномедицин-ска академия

▼B

Česká

repu

Diplom o specializaci

Ministerstvo zdravotnictví

1 maj 2004

blika

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig

Sundhedsstyrelsen

20 december 1976

som speciallæge

645

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 100

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

Deutschland

Fachärztliche Anerkennung

Landesärztekammer

20 december 1976

Eesti

Residentuuri lõputunnistus eriarstiabi

Tartu Ülikool

maj 2004

erialal

Ελλάς

Τίτλoς Iατρικής Ειδικότητας

Νoμαρχιακή Αυτoδιoίκηση

januari 1981

Νoμαρχία

España

Título de Especialista

Ministerio de Educación y Cultura

januari 1986

France

Certificat

d'études spéciales de

Universités

20 december 1976

médecine

Attestation de médecin spéci

Conseil de l'Ordre des médecins

aliste qualifié

Certificat

d'études spéciales de

Universités

médecine

Diplôme d'études spécialisées ou

Universités

spécialisation

complémentaire

qualifiante de médecine

▼M8

Hrvatska

Diploma

specijalističkom

Ministarstvo nadležno za zdravstvo

juli 2013

usavršavanju

▼B

Ireland

Certificate of Specialist doctor

Competent authority

20 december 1976

Italia

Diploma di medico specialista

Università

20 december 1976

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Αναγνώρισης

Ιατρικό Συμβούλιο

maj 2004

Ειδικότητας

Latvija

”Sertifikāts”—kompetentu

iestāžu

Latvijas Ārstu biedrība

maj 2004

izsniegts

dokuments, kas

apliecina,

Latvijas Ārstniecības personu pro

persona

nokārtojusi serti

fikācijas eksāmenu specialitātē

fesionālo organizāciju savienība

Lietuva

Rezidentūros pažymėjimas, nurodan

Universitetas

maj 2004

tis suteiktą gydytojo specialisto pro

fesinę kvalifikaciją

Luxembourg

Certificat de médecin spécialiste

Ministre de la Santé publique

20 december 1976

Magyarország

Szakorvosi bizonyítvány

Az Egészségügyi, Szociális és Csalá

maj 2004

dügyi Minisztérium illetékes testülete

Malta

Ċertifikat ta' Speċjalista Mediku

Kumitat ta'

Approvazzjoni

dwar

maj 2004

Speċjalisti

Nederland

Bewijs van inschrijving in een Spe

—

Medisch

Specialisten Registratie

20 december 1976

cialistenregister

Commissie

(MSRC)

van

Koninklijke Nederlandsche

atschappij

tot Bevordering

der

Geneeskunst

—

Sociaal-Geneeskundigen Regi

stratie Commissie van de Kon

inklijke

Nederlandsche

Maat

schappij tot Bevordering der Ge

neeskunst

Österreich

Facharztdiplom

Österreichische Ärztekammer

januari 1994

Polska

Dyplom uzyskania tytułu specjalisty

Centrum Egzaminów Medycznych

maj 2004

Portugal

Grau de assistente

Ministério da Saúde

januari 1986

Titulo de especialista

Ordem dos Médicos

▼M1

România

Certificat de medic specialist

Ministerul Sănătății Publici

januari 2007

▼B

Slovenija

Potrdilo

o opravljenem

specialis

Ministrstvo za zdravje

maj 2004

tičnem izpitu

Zdravniška zbornica Slovenije

646

SOU 2014:19						Bilaga 3
					2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 101
▼B

	Land		Benämning på examensbeviset		Organ som utfärdar examensbeviset	Referensdatum

	Slovensko		Diplom o špecializácii	Slovenská zdravotnícka univerzita		1 maj 2004
	Suomi/	Fin	Erikoislääkärin tutkinto/Specialläkar	1.	Helsingin yliopisto/Helsingfors	1 januari 1994
	land		examen		universitet
				2.	Kuopion yliopisto
				3.	Oulun yliopisto
				4.	Tampereen yliopisto
				5.	Turun yliopisto
	Sverige		Bevis om specialkompetens som lä	Socialstyrelsen		1 januari 1994
			kare, utfärdat av Socialstyrelsen
	United	King	Certificate of Completion of speci	Competent authority		20 december 1976
	dom		alist training

▼M1

5.1.3 Förteckning över benämningar på specialistutbildningar

		Anestesi och intensivvård	Kirurgi
	Land	Utbildningens minimilängd: 3 år	Utbildningens minimilängd: 5 år

		Benämning	Benämning

	Belgique/België/	Anesthésie-réanimation/Anesthesie reanimatie	Chirurgie/Heelkunde
	Belgien
	България	Анестезиология и интензивно лечение	Хирургия
	Česká republika	Anesteziologie a resuscitace	Chirurgie
	Danmark	Anæstesiologi	Kirurgi eller kirurgiske sygdomme
	Deutschland	Anästhesiologie	(Allgemeine) Chirurgie
	Eesti	Anestesioloogia	Üldkirurgia
	Ελλάς	Αvαισθησιoλoγία	Χειρoυργική
	España	Anestesiología y Reanimación	Cirugía general y del aparato digestivo
	France	Anesthésiologie-Réanimation chirurgicale	Chirurgie générale
▼M8
	Hrvatska	Anesteziologija, reanimatologija i intenzivna	Opća kirurgija
		medicina
▼M1
	Ireland	Anaesthesia	Cirugía general
	Italia	Anestesia e rianimazione	Chirurgia generale
	Κύπρος	Αναισθησιολογία	Γενική Χειρουργική
	Latvija	Anestezioloģija un reanimatoloģija	Ķirurģija
	Lietuva	Anesteziologija reanimatologija	Chirurgija
	Luxembourg	Anesthésie-réanimation	Chirurgie générale
	Magyarország	Aneszteziológia és intenzív terápia	Sebészet

	Malta	Anesteżija u Kura Intensiva	Kirurġija Ġenerali
	Nederland	Anesthesiologie	Heelkunde
	Österreich	Anästhesiologie und Intensivmedizin	Chirurgie

	Polska	Anestezjologia i intensywna terapia	Chirurgia ogólna
	Portugal	Anestesiologia	Cirurgia geral
	România	Anestezie și terapie intensivă	Chirurgie generală
	Slovenija	Anesteziologija, reanimatologija in periopera	Splošna kirurgija
		tivna intenzivna medicina

647

Bilaga 3						SOU 2014:19
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 102
	▼M1

			Anestesi och intensivvård			Kirurgi
		Land	Utbildningens minimilängd: 3 år	Utbildningens minimilängd: 5 år

			Benämning			Benämning

		Slovensko	Anestéziológia a intenzívna medicína	Chirurgia

		Suomi/Finland	Anestesiologia ja tehohoito/Anestesiologi och	Yleiskirurgia/Allmän kirurgi
			intensivvård
		Sverige	Anestesi och intensivvård	Kirurgi
		United Kingdom	Anaesthetics	General surgery

			Neurokirurgi	Obstetrik och gynekologi
		Land	Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 4 år

			Benämning			Benämning

		Belgique/België/	Neurochirurgie	Gynécologie	—	obstétrique/Gynaecologie en
		Belgien		verloskunde
		България	Неврохирургия	Акушерство, гинекология и репродуктивна
				медицина
		Česká republika	Neurochirurgie	Gynekologie a porodnictví
		Danmark	Neurokirurgi eller kirurgiske nervesygdomme	Gynækologi og obstetrik eller kvindesygdomme
				og fødselshjælp
		Deutschland	Neurochirurgie	Frauenheilkunde und Geburtshilfe
		Eesti	Neurokirurgia	Sünnitusabi ja günekoloogia
		Ελλάς	Νευρoχειρoυργική	Μαιευτική-Γυvαικoλoγία
		España	Neurocirugía	Obstetricia y ginecología
		France	Neurochirurgie	Gynécologie — obstétrique
	▼M8
		Hrvatska	Neurokirurgija	Ginekologija i opstetricija
	▼M1
		Ireland	Neurosurgery	Obstetrics and gynaecology
		Ireland	Neurosurgery	Obstetrics and gynaecology
		Italia	Neurochirurgia	Ginecologia e ostetricia
		Κύπρος	Νευροχειρουργική	Μαιευτική — Γυναικολογία
		Latvija	Neiroķirurģija	Ginekoloģija un dzemdniecība
		Lietuva	Neurochirurgija	Akušerija ginekologija
		Luxembourg	Neurochirurgie	Gynécologie — obstétrique
		Magyarország	Idegsebészet	Szülészet-nőgyógyászat
		Malta	Newrokirurġija	Ostetriċja u Ġinekoloġija
		Nederland	Neurochirurgie	Verloskunde en gynaecologie
		Österreich	Neurochirurgie	Frauenheilkunde und Geburtshilfe
		Polska	Neurochirurgia	Położnictwo i ginekologia
		Portugal	Neurocirurgia	Ginecologia e obstetricia
		România	Neurochirurgie	Obstetrică-ginecologie
		Slovenija	Nevrokirurgija	Ginekologija in porodništvo
		Slovensko	Neurochirurgia	Gynekológia a pôrodníctvo
		Suomi/Finland	Neurokirurgia/Neurokirurgi	Naistentaudit	ja	synnytykset/Kvinnosjukdomar
				och förlossningar

648

SOU 2014:19			Bilaga 3
		2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 103
▼M1

		Neurokirurgi	Obstetrik och gynekologi
	Land	Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 4 år

		Benämning	Benämning

	Sverige	Neurokirurgi	Obstetrik och gynekologi
	United Kingdom	Neurosurgery	Obstetrics and gynaecology

		Internmedicin	Ögonsjukdomar (oftalmologi)
	Land	Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 3 år

		Benämning	Benämning

	Belgique/België/	Médecine interne/Inwendige geneeskunde	Ophtalmologie/Oftalmologie
	Belgien
	България	Вътрешни болести	Очни болести
	Česká republika	Vnitřní lékařství	Oftalmologie

	Danmark	Intern medicin	Oftalmologi eller øjensygdomme
	Deutschland	Innere Medizin	Augenheilkunde
	Eesti	Sisehaigused	Oftalmoloogia
	Ελλάς	Παθoλoγία	Οφθαλμoλoγία
	España	Medicina interna	Oftalmología
	France	Médecine interne	Ophtalmologie
▼M8
	Hrvatska	Opća interna medicina	Oftalmologija i optometrija
▼M1
	Ireland	General medicine	Ophthalmic surgery
	Italia	Medicina interna	Oftalmologia
	Κύπρος	Παθoλoγία	Οφθαλμολογία
	Latvija	Internā medicīna	Oftalmoloģija
	Lietuva	Vidaus ligos	Oftalmologija

	Luxembourg	Médecine interne	Ophtalmologie

	Magyarország	Belgyógyászat	Szemészet
	Malta	Mediċina Interna	Oftalmoloġija
	Nederland	Interne geneeskunde	Oogheelkunde
	Österreich	Innere Medizin	Augenheilkunde und Optometrie
	Polska	Choroby wewnętrzne	Okulistyka
	Portugal	Medicina interna	Oftalmologia
	România	Medicină internă	Oftalmologie
	Slovenija	Interna medicina	Oftalmologija
	Slovensko	Vnútorné lekárstvo	Oftalmológia
	Suomi/Finland	Sisätaudit/Inre medicin	Silmätaudit/Ögonsjukdomar
	Sverige	Internmedicine	Ögonsjukdomar (oftalmologi)
	United Kingdom	General (internal) medicine	Ophthalmology

649

Bilaga 3				SOU 2014:19
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 104
	▼M1

			Öron-, näs- och halssjukdomar	Barn- och ungdomsmedicin
		Land	Utbildningens minimilängd: 3 år	Utbildningens minimilängd: 4 år

			Benämning	Benämning

		Belgique/België/	Oto-rhino-laryngologie/Otorhinolaryngologie	Pédiatrie/Pediatrie
		Belgien
		България	Ушно-носно-гърлени болести	Детски болести

		Česká republika	Otorinolaryngologie	Dětské lékařství
		Danmark	Oto-rhino-laryngologi eller øre-næse-halssyg	Pædiatri eller sygdomme hos børn
			domme
		Deutschland	Hals-Nasen-Ohrenheilkunde	Kinder — und Jugendheilkunde
		Eesti	Otorinolarüngoloogia	Pediaatria
		Ελλάς	Ωτoριvoλαρυγγoλoγία	Παιδιατρική
		España	Otorrinolaringología	PediatrÍa y sus áreas especÍfIcas
		France	Oto-rhino-laryngologie	Pédiatrie
	▼M8
		Hrvatska	Otorinolaringologija	Pedijatrija
	▼M1
		Ireland	Otolaryngology	Paediatrics
		Ireland	Otolaryngology	Paediatrics
		Italia	Otorinolaringoiatria	Pédiatria
		Κύπρος	Ωτορινολαρυγγολογία	Παιδιατρική
		Latvija	Otolaringoloģija	Pediatrija
		Lietuva	Otorinolaringologija	Vaikų ligos

		Luxembourg	Oto-rhino-laryngologie	Pédiatrie
		Magyarország	Fül-orr-gégegyógyászat	Csecsemő- és gyermekgyógyászat
		Malta	Otorinolaringoloġija	Pedjatrija
		Nederland	Keel-, neus- en oorheelkunde	Kindergeneeskunde
		Österreich	Hals-, Nasen-und Ohrenkrankheiten	Kinder — und Jugendheilkunde
		Polska	Otorynolaryngologia	Pediatria

		Portugal	Otorrinolaringologia	Pediatria
		România	Otorinolaringologie	Pediatrie
		Slovenija	Otorinolaringológija	Pediatrija
		Slovensko	Otorinolaryngológia	Pediatria
		Suomi/Finland	Korva-, nenä- ja kurkkutaudit/Öron-, näs- och	Lastentaudit/Barnsjukdomar
			halssjukdomar
		Sverige	Öron-, näs- och halssjukdomar (oto-rhino-la	Barn- och ungdomsmedicin
			ryngologi)
		United Kingdom	Otolaryngology	Paediatrics

			Lungsjukdomar (pneumologi)	Urologi
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 5 år

			Benämning	Benämning

		Belgique/België/	Pneumologie	Urologie
		Belgien
		България	Пневмология и фтизиатрия	Урология

		Česká republika	Tuberkulóza a respirační nemoci	Urologie

650

SOU 2014:19			Bilaga 3
		2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 105
▼M1

		Lungsjukdomar (pneumologi)	Urologi
	Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 5 år

		Benämning	Benämning

	Danmark	Medicinske lungesygdomme	Urologi eller urinvejenes kirurgiske sygdomme
	Deutschland	Pneumologie	Urologie
	Eesti	Pulmonoloogia	Uroloogia
	Ελλάς	Φυματιoλoγία- Πvευμovoλoγία	Ουρoλoγία
	España	Neumología	Urología
	France	Pneumologie	Urologie
▼M8
	Hrvatska	Pulmologija	Urologija
▼M1
	Ireland	Respiratory medicine	Urology
	Italia	Malattie dell'apparato respiratorio	Urologia
	Κύπρος	Πνευμονολογία — Φυματιολογία	Ουρολογία
	Latvija	Ftiziopneimonoloģija	Uroloģija
	Lietuva	Pulmonologija	Urologija
	Luxembourg	Pneumologie	Urologie
	Magyarország	Tüdőgyógyászat	Urológia
	Malta	Mediċina Respiratorja	Uroloġija
	Nederland	Longziekten en tuberculose	Urologie
	Österreich	Lungenkrankheiten	Urologie
	Polska	Choroby płuc	Urologia
	Portugal	Pneumologia	Urologia
	România	Pneumologie	Urologie
	Slovenija	Pnevmologija	Urologija
	Slovensko	Pneumológia a ftizeológia	Urológia

	Suomi/Finland	Keuhkosairaudet ja allergologia/Lungsjukdo	Urologia/Urologi
		mar och allergologi
	Sverige	Lungsjukdomar (pneumologi)	Urologi
	United Kingdom	Respiratory medicine	Urology

		Ortopedi	Klinisk patologi
	Land	Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 4 år

		Benämning	Benämning

	Belgique/België/	Chirurgie orthopédique/Orthopedische heel	Anatomie pathologique/Pathologische anatomie
	Belgien	kunde
	България	Ортопедия и травматология	Обща и клинична патология
	Česká republika	Ortopedie	Patologická anatomie
	Danmark	Ortopædisk kirurgi	Patologisk anatomi eller vævs- og celleundersø
			gelser
	Deutschland	Orthopädie (und Unfallchirurgie)	Pathologie
	Eesti	Ortopeedia	Patoloogia
	Ελλάς	Ορθoπεδική	Παθoλoγική Αvατoμική
	España	Cirugía ortopédica y traumatología	Anatomía patológica

651

Bilaga 3					SOU 2014:19
				2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 106
	▼M1

				Ortopedi	Klinisk patologi
			Land	Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 4 år

				Benämning	Benämning

		France		Chirurgie orthopédique et traumatologie	Anatomie et cytologie pathologiques
	▼M8
		Hrvatska		Ortopedija i traumatologija	Patologija
	▼M1
		Ireland		Trauma and orthopaedic surgery	Morbid anatomy and histopathology
		Italia		Ortopedia e traumatologia	Anatomia patologica
		Κύπρος		Ορθοπεδική	Παθολογοανατομία — Ιστολογία
		Latvija		Traumatoloģija un ortopēdija	Patoloģija
		Lietuva		Ortopedija traumatologija	Patologija
		Luxembourg		Orthopédie	Anatomie pathologique
		Magyarország		Ortopédia	Patológia
		Malta		Kirurġija Ortopedika	Istopatoloġija
		Nederland		Orthopedie	Pathologie
		Österreich		Orthopädie und Orthopädische Chirurgie	Pathologie
		Polska		Ortopedia i traumatologia narządu ruchu	Patomorfologia
		Portugal		Ortopedia	Anatomia patologica

		România		Ortopedie și traumatologie	Anatomie patologică
		Slovenija		Ortopedska kirurgija	Anatomska patologija in citopatologija
		Slovensko		Ortopédia	Patologická anatómia

		Suomi/Finland		Ortopedia ja traumatologia/Ortopedi och trau	Patologia/Patologi
				matologi
		Sverige		Ortopedi	Klinisk patologi
		United Kingdom		Trauma and orthopaedic surgery	Histopathology

				Neurologi	Psykiatri
			Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år

				Benämning	Benämning

		Belgique/België/		Neurologie	Psychiatrie de l'adulte/Volwassen psychiatrie
		Belgien

		България		Нервни болести	Психиатрия
		Česká republika		Neurologie	Psychiatrie
		Danmark		Neurologi eller medicinske nervesygdomme	Psykiatri

		Deutschland		Neurologie	Psychiatrie und Psychotherapie
		Eesti		Neuroloogia	Psühhiaatria
			Ελλάς	Νευρoλoγία	Ψυχιατρική
		España		Neurología	Psiquiatría
		France		Neurologie	Psychiatrie
	▼M8
		Hrvatska		Neurologija	Psihijatrija
	▼M1
		Ireland		Neurology	Psychiatry
		Italia		Neurologia	Psichiatria
		Κύπρος		Νευρολογία	Ψυχιατρική
			Latvija	Neiroloģija	Psihiatrija

652

SOU 2014:19				Bilaga 3
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 107
▼M1

			Neurologi	Psykiatri
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år

			Benämning	Benämning

		Lietuva	Neurologija	Psichiatrija
		Luxembourg	Neurologie	Psychiatrie
		Magyarország	Neurológia	Pszichiátria
		Malta	Newroloġija	Psikjatrija
		Nederland	Neurologie	Psychiatrie
		Österreich	Neurologie	Psychiatrie
		Polska	Neurologia	Psychiatria
		Portugal	Neurologia	Psiquiatria
		România	Neurologie	Psihiatrie
		Slovenija	Nevrologija	Psihiatrija
		Slovensko	Neurológia	Psychiatria
		Suomi/Finland	Neurologia/Neurologi	Psykiatria/Psykiatri
		Sverige	Neurologi	Psykiatri
		United Kingdom	Neurology	General psychiatry

			Medicinsk radiologi	Onkologi
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år

			Benämning	Benämning

		Belgique/België/	Radiodiagnostic/Röntgendiagnose	Radiothérapie-oncologie/Radiotherapie-oncol
		Belgien		ogie
	България		Образна диагностика	Лъчелечение
	Česká republika		Radiologie a zobrazovací metody	Radiační onkologie
	Danmark		Diagnostik radiologi eller røntgenundersøgelse	Onkologi
	Deutschland		(Diagnostische) Radiologie	Strahlentherapie
	Eesti		Radioloogia	Onkoloogia
	Ελλάς		Ακτιvoδιαγvωστική	Ακτιvoθεραπευτική — Ογκολογία
	España		Radiodiagnóstico	Oncología radioterápica
	France		Radiodiagnostic et imagerie médicale	Oncologie radiothérapique
▼M8
		Hrvatska	Klinička radiologija	Onkologija i radioterapija
▼M1
		Ireland	Diagnostic radiology	Radiation oncology
		Italia	Radiodiagnostica	Radioterapia
		Κύπρος	Ακτινολογία	Ακτινοθεραπευτική Ογκολογία
		Latvija	Diagnostiskā radioloģija	Terapeitiskā radioloģija
		Lietuva	Radiologija	Onkologija radioterapija
		Luxembourg	Radiodiagnostic	Radiothérapie
		Magyarország	Radiológia	Sugárterápia
		Malta	Radjoloġija	Onkoloġija u Radjoterapija
	Nederland		Radiologie	Radiotherapie
	Österreich		Medizinische Radiologie-Diagnostik	Strahlentherapie — Radioonkologie

653

Bilaga 3					SOU 2014:19
				2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 108
	▼M1

				Medicinsk radiologi	Onkologi
			Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år

				Benämning	Benämning

		Polska		Radiologia i diagnostyka obrazowa	Radioterapia onkologiczna
		Portugal		Radiodiagnóstico	Radioterapia
		România		Radiologie-imagistică medicală	Radioterapie
		Slovenija		Radiologija	Radioterapija in onkologija

		Slovensko		Rádiológia	Radiačná onkológia
		Suomi/Finland		Radiologia/Radiologi	Syöpätaudit/Cancersjukdomar
		Sverige		Medicinsk radiologi	Tumörsjukdomar (allmän onkologi)
		United Kingdom		Clinical radiology	Clinical oncology

				Plastikkirurgi	Klinisk biologi
			Land	Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 4 år

				Benämning	Benämning

		Belgique/België/		Chirurgie plastique, reconstructrice et esthéti	Biologie clinique/Klinische biologie
		Belgien		que/Plastische, reconstructieve en esthetische
				heelkunde
		България		Пластично-възстановителна хирургия	Клинична лаборатория
		Česká republika		Plastická chirurgie
		Danmark		Plastikkirurgi
		Deutschland		Plastische (und Ästhetische) Chirurgie
		Eesti		Plastika- ja rekonstruktiivkirurgia	Laborimeditsiin
		Ελλάς		Πλαστική Χειρoυργική	Χειρουργική Θώρακος
		España		Cirugía plástica, estética y reparadora	Análisis clínicos
		France		Chirurgie plastique, reconstructrice et esthéti	Biologie médicale
				que
	▼M8
		Hrvatska		Plastična, rekonstrukcijska i estetska kirurgija
	▼M1
		Ireland		Plastic, reconstructive and aesthetic surgery

		Italia		Chirurgia plastica e ricostruttiva	Patologia clinica
		Κύπρος		Πλαστική Χειρουργική

		Latvija		Plastiskā ķirurģija
		Lietuva		Plastinė ir rekonstrukcinė chirurgija	Laboratorinė medicina
		Luxembourg		Chirurgie plastique	Biologie clinique
			Magyarország	Plasztikai (égési) sebészet	Orvosi laboratóriumi diagnosztika
			Malta	Kirurġija Plastika
			Nederland	Plastische chirurgie
			Österreich	Plastische Chirurgie	Medizinische Biologie
			Polska	Chirurgia plastyczna	Diagnostyka laboratoryjna
			Portugal	Cirurgia plástica e reconstrutiva	Patologia clínica
			România	Chirurgie plastică — microchirurgie recon	Medicină de laborator
				structivă

654

SOU 2014:19				Bilaga 3
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 109
▼M1

			Plastikkirurgi	Klinisk biologi
		Land	Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 4 år

			Benämning	Benämning

		Slovenija	Plastična, rekonstrukcijska in estetska kirurgija
		Slovensko	Plastická chirurgia	Laboratórna medicína
		Suomi/Finland	Plastiikkakirurgia/Plastikkirurgi
	Sverige		Plastikkirurgi

	United Kingdom		Cirugía plástica

			Klinisk bakteriologi	Klinisk kemi
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år

			Benämning	Benämning

		Belgique/België/
		Belgien
		България	Микробиология	Биохимия
		Česká republika	Lékařská mikrobiologie	Klinická biochemie
		Danmark	Klinisk mikrobiologi	Klinisk biokemi
		Deutschland	Mikrobiologie (Virologie) und Infektions	Laboratoriumsmedizin
			epidemiologie
		Eesti
	Ελλάς		1. Iατρική Βιoπαθoλoγία
			2. Μικρoβιoλoγία
	España		Microbiología y parasitología	Bioquímica clínica
	France
▼M8
		Hrvatska	Klinička mikrobiologija
▼M1
		Ireland	Microbiology	Chemical pathology
		Italia	Microbiologia e virologia	Biochimica clinica
		Κύπρος	Μικροβιολογία
		Latvija	Mikrobioloģija
		Lietuva
		Luxembourg	Microbiologie	Chimie biologique
		Magyarország	Orvosi mikrobiológia
		Malta	Mikrobijoloġija	Patoloġija Kimika

		Nederland	Medische microbiologie	Klinische chemie
		Österreich	Hygiene und Mikrobiologie	Medizinische und Chemische Labordiagnostik

		Polska	Mikrobiologia lekarska
		Portugal
		România
		Slovenija	Klinična mikrobiologija	Medicinska biokemija
		Slovensko	Klinická mikrobiológia	Klinická biochémia
		Suomi/Finland	Kliininen mikrobiologia/Klinisk mikrobiologi	Kliininen kemia/Klinisk kemi

655

Bilaga 3					SOU 2014:19
				2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 110
	▼M1

			Klinisk bakteriologi		Klinisk kemi
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år		Utbildningens minimilängd: 4 år

			Benämning		Benämning

		Sverige	Klinisk bakteriologi		Klinisk kemi
		United Kingdom	Medical microbiology and virology		Chemical pathology

			Klinisk immunologi		Thoraxkirurgi
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år		Utbildningens minimilängd: 5 år

			Benämning		Benämning

		Belgique/België/			Chirurgie thoracique/Heelkunde op de tho
		Belgien			rax (*)
		България	Клинична имунология Имунология		Гръдна хирургия Кардиохирургия
		Česká republika	Alergologie a klinická imunologie		Kardiochirurgie
		Danmark	Klinisk immunologi		Thoraxkirurgi eller brysthulens kirurgiske syg
					domme
		Deutschland			Thoraxchirurgie
		Eesti			Torakaalkirurgia
		Ελλάς			Χειρουργική Θώρακος
		España	Inmunología		Cirugía torácica
		France			Chirurgie thoracique et cardiovasculaire
	▼M8
		Hrvatska	Alergologija i klinička imunologija
		Hrvatska	Alergologija i klinička imunologija
	▼M1
		Ireland	Immunology (clinical and laboratory)		Thoracic surgery
		Italia			Chirurgia toracica; Cardiochirurgia
		Κύπρος	Ανοσολογία		Χειρουργική Θώρακος

		Latvija	Imunoloģija		Torakālā ķirurģija
		Lietuva			Krūtinės chirurgija

		Luxembourg	Immunologie		Chirurgie thoracique
		Magyarország	Allergológia és klinikai immunológia		Mellkassebészet
		Malta	Immunoloġija		Kirurġija Kardjo-Toraċika
		Nederland			Cardio-thoracale chirurgie
		Österreich	Immunologie
		Polska	Immunologia kliniczna		Chirurgia klatki piersiowej
		Portugal			Cirurgia cardiotorácica
		România			Chirurgie toracică
		Slovenija			Torakalna kirurgija
		Slovensko	Klinická imunológia a alergológia		Hrudníková chirurgia
		Suomi/Finland			Sydän-ja rintaelinkirurgia/Hjärt- och thoraxkir
					urgi
		Sverige	Klinisk immunologi		Thoraxkirurgi
		United Kingdom	Immunology		Cardo-thoracic surgery
		Dates of repeal within the meaning of Article 27(3):
		(*) 1 January 1983

656

SOU 2014:19				Bilaga 3
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 111
▼M1

		Barn- och ungdomskirurgi		Kärlkirurgi
	Land	Utbildningens minimilängd: 5 år		Utbildningens minimilängd: 5 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/			Chirurgie des vaisseaux/Bloedvatenheelkun
	Belgien			de (*)
	България	Детска хирургия		Съдова хирургия
	Česká republika	Dětská chirurgie		Cévní chirurgie
	Danmark			Karkirurgi eller kirurgiske blodkarsygdomme
	Deutschland	Kinderchirurgie		Gefäßchirurgie

	Eesti	Lastekirurgia		Kardiovaskulaarkirurgia

	Ελλάς	Χειρoυργική Παίδωv		Αγγειoχειρoυργική
	España	Cirugía pediátrica		Angiología y cirugía vascular
	France	Chirurgie infantile		Chirurgie vasculaire

▼M8
	Hrvatska	Dječja kirurgija		Vaskularna kirurgija

▼M1

	Ireland	Paediatric surgery
	Italia	Chirurgia pediatrica		Chirurgia vascolare
	Κύπρος	Χειρουργική Παίδων		Χειρουργική Αγγείων
	Latvija	Bērnu ķirurģija		Asinsvadu ķirurģija
	Lietuva	Vaikų chirurgija		Kraujagyslių chirurgija
	Luxembourg	Chirurgie pédiatrique		Chirurgie vasculaire
	Magyarország	Gyermeksebészet		Érsebészet
	Malta	Kirurgija Pedjatrika		Kirurġija Vaskolari
	Nederland
	Österreich	Kinderchirurgie
	Polska	Chirurgia dziecięca		Chirurgia naczyniowa
	Portugal	Cirurgia pediátrica		Cirurgia vascular
	România	Chirurgie pediatrică		Chirurgie vasculară
	Slovenija			Kardiovaskularna kirurgija
	Slovensko	Detská chirurgia		Cievna chirurgia
	Suomi/Finland	Lastenkirurgia/Barnkirurgi		Verisuonikirurgia/Kärlkirurgi
	Sverige	Barn- och ungdomskirurgi
	United Kingdom	Paediatric surgery
	Dates of repeal within the meaning of Article 27(3):
	(*) 1 January 1983

		Kardiologi		Medicinsk gastroenterologi och hepatologi
	Land	Utbildningens minimilängd: 4 år		Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/	Cardiologie		Gastro-entérologie/Gastroenterologie
	Belgien
	България	Кардиология		Гастроентерология
	Česká republika	Kardiologie		Gastroenterologie

657

Bilaga 3				SOU 2014:19
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 112
	▼M1

			Kardiologi	Medicinsk gastroenterologi och hepatologi
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
		Land
			Benämning	Benämning

		Danmark	Kardiologi	Medicinsk gastroenterologi eller medicinske
				mavetarmsygdomme
		Deutschland	Innere Medizin und Schwerpunkt Kardiologie	Innere Medizin und Schwerpunkt Gastroente
				rologie
		Eesti	Kardioloogia	Gastroenteroloogia
		Ελλάς	Καρδιoλoγία	Γαστρεvτερoλoγία
		España	Cardiología	Aparato digestivo
		France	Pathologie cardio-vasculaire	Gastro-entérologie et hépatologie
	▼M8
		Hrvatska	Kardiologija	Gastroenterologija
	▼M1
		Ireland	Cardiology	Gastro-enterology
		Italia	Cardiologia	Gastroenterologia
		Κύπρος	Καρδιολογία	Γαστρεντερολογία
		Latvija	Kardioloģija	Gastroenteroloģija
		Lietuva	Kardiologija	Gastroenterologija
		Luxembourg	Cardiologie et angiologie	Gastro-enterologie
		Magyarország	Kardiológia	Gasztroenterológia
		Malta	Kardjoloġija	Gastroenteroloġija
		Nederland	Cardiologie	Leer van maag-darm-leverziekten
		Österreich
		Polska	Kardiologia	Gastrenterologia
		Portugal	Cardiologia	Gastrenterologia
		România	Cardiologie	Gastroenterologie
		Slovenija		Gastroenterologija
		Slovensko	Kardiológia	Gastroenterológia
		Suomi/Finland	Kardiologia/Kardiologi	Gastroenterologia/Gastroenterologi
		Sverige	Kardiologi	Medicinsk gastroenterologi och hepatologi
		United Kingdom	Cardiology	Gastro-enterology

			Reumatologi	Hematologi
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 3 år
		Land
			Benämning	Benämning

		Belgique/België/	Rhumathologie/reumatologie
		Belgien
		България	Ревматология	Трансфузионна хематология
		Česká republika	Revmatologie	Hematologie a transfúzní lékařství
		Danmark	Reumatologi	Hæmatologi eller blodsygdomme
		Deutschland	Innere Medizin und Schwerpunkt Rheumat	Innere Medizin und Schwerpunkt Hämatologie
			ologie	und Onkologie
		Eesti	Reumatoloogia	Hematoloogia
		Ελλάς	Ρευματoλoγία	Αιματoλoγία

658

SOU 2014:19				Bilaga 3
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 113
▼M1

			Reumatologi	Hematologi
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 3 år
		Land
			Benämning	Benämning

		España	Reumatología	Hematología y hemoterapia
		France	Rhumatologie
▼M8
		Hrvatska	Reumatologija	Hematologija
▼M1
		Ireland	Rheumatology	Haematology (clinical and laboratory)
		Italia	Reumatologia	Ematologia
	Κύπρος		Ρευματολογία	Αιματολογία
	Latvija		Reimatoloģija	Hematoloģija
	Lietuva		Reumatologija	Hematologija
	Luxembourg		Rhumatologie	Hématologie
	Magyarország		Reumatológia	Haematológia
	Malta		Rewmatoloġija	Ematoloġija
	Nederland		Reumatologie
	Österreich
	Polska		Reumatologia	Hematologia
	Portugal		Reumatologia	Imuno-hemoterapia
	România		Reumatologie	Hematologie
	Slovenija
	Slovensko		Reumatológia	Hematológia a transfúziológia
	Suomi/Finland		Reumatologia/Reumatologi	Kliininen hematologia/Klinisk hematologi
	Sverige		Reumatologi	Hematologi
	United Kingdom		Rheumatology	Haematology

			Endokrinologi	Rehabiliteringsmedicin
		Land	Utbildningens minimilängd: 3 år	Utbildningens minimilängd: 3 år
		Land
			Benämning	Benämning

		Belgique/België/		Médecine physique et réadaptation/Fysische ge
		Belgien		neeskunde en revalidatie
		България	Ендокринология и болести на обмяната	Физикална и рехабилитационна медицина
	Česká republika		Endokrinologie	Rehabilitační a fyzikální medicína

	Danmark		Medicinsk endokrinologi eller medicinske hor
			monsygdomme
	Deutschland		Innere Medizin und Schwerpunkt Endokrinol	Physikalische und Rehabilitative Medizin
			ogie und Diabetologie
	Eesti		Endokrinoloogia	Taastusravi ja füsiaatria
	Ελλάς		Εvδoκριvoλoγία	Φυσική Iατρική και Απoκατάσταση
	España		Endocrinología y nutrición	Medicina física y rehabilitación
	France		Endocrinologie, maladies métaboliques	Rééducation et réadaptation fonctionnelles
▼M8
		Hrvatska	Endokrinologija i dijabetologija	Fizikalna medicina i rehabilitacija
▼M1
		Ireland	Endocrinology and diabetes mellitus
		Italia	Endocrinologia e malattie del ricambio	Medicina fisica e riabilitazione

659

Bilaga 3					SOU 2014:19
				2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 114
	▼M1

				Endokrinologi	Rehabiliteringsmedicin
			Land	Utbildningens minimilängd: 3 år	Utbildningens minimilängd: 3 år
			Land
				Benämning	Benämning

		Κύπρος		Ενδοκρινολογία	Φυσική Ιατρική και Αποκατάσταση

		Latvija		Endokrinoloģija	Rehabilitoloģija Fiziskā rehabilitācija
					Fizikālā medicīna
		Lietuva		Endokrinologija	Fizinė medicina ir reabilitacija

		Luxembourg		Endocrinologie, maladies du métabolisme et	Rééducation et réadaptation fonctionnelles
				de la nutrition
		Magyarország		Endokrinológia	Fizioterápia
		Malta		Endokrinoloġija u Dijabete
		Nederland			Revalidatiegeneeskunde
		Österreich			Physikalische Medizin
		Polska		Endokrynologia	Rehabilitacja medyczna
		Portugal		Endocrinologia	Fisiatria ou Medicina física e de reabilitação
		România		Endocrinologie	Recuperare, medicină fizică și balneologie
		Slovenija			Fizikalna in rehabilitacijska medicina
		Slovensko		Endokrinológia	Fyziatria, balneológia a liečebná rehabilitácia
		Suomi/Finland		Endokrinologia/Endokrinologi	Fysiatria/Fysiatri
		Sverige		Endokrina sjukdomar	Rehabiliteringsmedicin
		United Kingdom		Endocrinology and diabetes mellitus

				Neuropsykiatri	Hud- och könssjukdomar
			Land	Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 3 år
			Land
				Benämning	Benämning

		Belgique/België/		Neuropsychiatrie (*)	Dermato-vénéréologie/Dermato-venerologie
		Belgien
		България			Кожни и венерически болести
		Česká republika			Dermatovenerologie
		Danmark			Dermato-venerologi eller hud- og kønssygdom
					me
		Deutschland		Nervenheilkunde (Neurologie und Psychiatrie)	Haut — und Geschlechtskrankheiten
		Eesti			Dermatoveneroloogia
		Ελλάς		Νευρoλoγία — Ψυχιατρική	Δερματoλoγία — Αφρoδισιoλoγία
		España			Dermatología médico-quirúrgica y venereología

		France		Neuropsychiatrie (**)	Dermatologie et vénéréologie
	▼M8
		Hrvatska			Dermatologija i venerologija
	▼M1

		Ireland

		Italia		Neuropsichiatria (***)	Dermatologia e venerologia
		Κύπρος		Νευρολογία — Ψυχιατρική	Δερματολογία — Αφροδισιολογία
		Latvija			Dermatoloģija un veneroloģija
		Lietuva			Dermatovenerologija
		Luxembourg		Neuropsychiatrie (****)	Dermato-vénéréologie

660

SOU 2014:19				Bilaga 3
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 115
▼M1

		Neuropsykiatri		Hud- och könssjukdomar
	Land	Utbildningens minimilängd: 5 år		Utbildningens minimilängd: 3 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Magyarország			Bőrgyógyászat
Malta				Dermato-venerejoloġija
	Nederland	Zenuw — en zielsziekten (*****)		Dermatologie en venerologie
	Österreich	Neurologie und Psychiatrie		Haut- und Geschlechtskrankheiten
	Polska			Dermatologia i wenerologia
	Portugal			Dermatovenereologia
	România			Dermatovenerologie
	Slovenija			Dermatovenerologija
	Slovensko	Neuropsychiatria		Dermatovenerológia
	Suomi/Finland			Ihotaudit ja allergologia/Hudsjukdomar och al
				lergologi
	Sverige			Hud- och könssjukdomar
	United Kingdom

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*)1 augusti 1987, utom för personer som påbörjade utbildningen före detta datum.

(**)31 december 1971.

(***)31 oktober 1999.

(****)			Detta examensbevis utfärdas inte längre för utbildningar som påbörjats efter den 5 mars 1982.
(*****)			9 juli 1984.

				Radiologi		Barnpsykiatri
			Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
			Land
				Benämning		Benämning

		Belgique/België/			Psychiatrie	infanto-juvénile/Kinder-	en
		Belgien			jeugdpsychiatrie
	България			Радиобиология	Детска психиатрия
		Česká republika			Dětská a dorostová psychiatrie
	Danmark				Børne- og ungdomspsykiatri
	Deutschland			Radiologie	Kinder- und Jugendpsychiatrie und -psychothe
					rapie
		Eesti
		Ελλάς		Ακτιvoλoγία — Ραδιoλoγία	Παιδoψυχιατρική
	España			Electroradiología
	France			Electro-radiologie (*)	Pédo-psychiatrie
▼M8
		Hrvatska		Klinička radiologija	Dječja i adolescentna psihijatrija
		Hrvatska		Klinička radiologija	Dječja i adolescentna psihijatrija
▼M1
		Ireland		Radiology	Child and adolescent psychiatry
	Italia			Radiologia (**)	Neuropsichiatria infantile
		Κύπρος			Παιδοψυχιατρική
		Latvija			Bērnu psihiatrija
		Lietuva			Vaikų ir paauglių psichiatrija
		Luxembourg		Électroradiologie (***)	Psychiatrie infantile
		Magyarország		Radiológia	Gyermek-és ifjúságpszichiátria

661

Bilaga 3					SOU 2014:19
				2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 116
	▼M1

			Radiologi		Barnpsykiatri
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år		Utbildningens minimilängd: 4 år
		Land
			Benämning		Benämning

		Malta
	Nederland		Radiologie (****)
		Österreich	Radiologie
		Polska			Psychiatria dzieci i młodzieży
		Portugal	Radiologia		Pedopsiquiatria
		România			Psihiatrie pediatrică
		Slovenija			Otroška in mladostniška psihiatrija
		Slovensko			Detská psychiatria
		Suomi/Finland			Lastenpsykiatria/Barnpsykiatri
		Sverige			Barn- och ungdomspsykiatri
		United Kingdom			Child and adolescent psychiatry

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*)3 december 1971.

(**)31 oktober 1993.

(***) Detta examensbevis utfärdas inte längre för utbildningar som påbörjats efter den 5 mars 1982. (****) 8 juli 1984.

		Geriatrik	Medicinska njursjukdomar (nefrologi)
	Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning	Benämning

	Belgique/België/
	Belgien
	България	Гериатрична медицина	Нефрология
	Česká republika	Geriatrie	Nefrologie
	Danmark	Geriatri eller alderdommens sygdomme	Nefrologi eller medicinske nyresygdomme
	Deutschland		Innere Medizin und Schwerpunkt Nephrologie
	Eesti		Nefroloogia
	Ελλάς		Νεφρoλoγία

	España	Geriatría	Nefrología
	France		Néphrologie
▼M8
	Hrvatska		Nefrologija
▼M1
	Ireland	Geriatric medicine	Nephrology
	Italia	Geriatria	Nefrologia
	Κύπρος	Γηριατρική	Νεφρολογία
	Latvija		Nefroloģija
	Lietuva	Geriatrija	Nefrologija
	Luxembourg	Gériatrie	Néphrologie
	Magyarország	Geriátria	Nefrológia
	Malta	Ġerjatrija	Nefroloġija
	Nederland	Klinische geriatrie
	Österreich

662

SOU 2014:19					Bilaga 3
				2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 117
▼M1

			Geriatrik		Medicinska njursjukdomar (nefrologi)
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år		Utbildningens minimilängd: 4 år
		Land
			Benämning		Benämning

		Polska	Geriatria		Nefrologia
		Portugal			Nefrologia
		România	Geriatrie și gerontologie		Nefrologie
		Slovenija			Nefrologija
		Slovensko	Geriatria		Nefrológia
		Suomi/Finland	Geriatria/Geriatri		Nefrologia/Nefrologi
		Sverige	Geriatrik		Medicinska njursjukdomar (nefrologi)
		United Kingdom	Geriatrics		Renal medicine

			Infektionssjukdomar		Samhällsmedicin
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år		Utbildningens minimilängd: 4 år
		Land
			Benämning		Benämning

		Belgique/België/
		Belgien
		България	Инфекциозни болести		Социална медицина и здравен мениджмънт
					комунална хигиена
		Česká republika	Infekční lékařství		Hygiena a epidemiologie
	Danmark		Infektionsmedicin		Samfundsmedicin
	Deutschland				Öffentliches Gesundheitswesen
	Eesti		Infektsioonhaigused
	Ελλάς				Κοινωνική Ιατρική
	España				Medicina preventiva y salud pública
	France				Santé publique et médecine sociale
▼M8
		Hrvatska	Infektologija		Javnozdravstvena medicina

▼M1
		Ireland	Infectious diseases		Public health medicine
		Italia	Malattie infettive		Igiene e medicina preventiva
		Κύπρος	Λοιμώδη Νοσήματα		Υγειονολογία/Κοινοτική Ιατρική
		Latvija	Infektoloģija
		Lietuva	Infektologija
		Luxembourg	Maladies contagieuses		Santé publique
		Magyarország	Infektológia		Megelőző orvostan és népegészségtan
		Malta	Mard Infettiv		Saħħa Pubblika
		Nederland			Maatschappij en gezondheid
		Österreich			Sozialmedizin
		Polska	Choroby zakaźne		Zdrowie publiczne, epidemiologia
		Portugal	Infecciologia		Saúde pública
		România	Boli infecțioase		Sănătate publică și management
		Slovenija	Infektologija		Javno zdravje
		Slovensko	Infektológia		Verejné zdravotníctvo

663

Bilaga 3				SOU 2014:19
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 118
	▼M1

			Infektionssjukdomar	Samhällsmedicin
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
		Land
			Benämning	Benämning

		Suomi/Finland	Infektiosairaudet/Infektionssjukdomar	Terveydenhuolto/Hälsovård
		Sverige	Infektionssjukdomar	Socialmedicin

		United Kingdom	Infectious diseases	Public health medicine

			Klinisk farmakologi	Yrkes- och miljömedicin
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
		Land
			Benämning	Benämning

		Belgique/België/		Médecine du travail/Arbeidsgeneeskunde
		Belgien
		България	Клинична фармакология и терапия	Трудова медицина
			Фармакология
		Česká republika	Klinická farmakologie	Pracovní lékařství
		Danmark	Klinisk farmakologi	Arbejdsmedicin
		Deutschland	Pharmakologie und Toxikologie	Arbeitsmedizin
		Eesti
		Ελλάς		Iατρική thς Εργασίας
		España	Farmacología clínica	Medicina del trabajo
		France		Médecine du travail
	▼M8
		Hrvatska	Klinička farmakologija s toksikologijom	Medicina rada i športa
	▼M1
		Ireland	Clinical pharmacology and therapeutics	Occupational medicine
		Italia	Farmacologia	Medicina del lavoro
		Κύπρος		Ιατρική της Εργασίας
		Latvija		Arodslimības
		Lietuva		Darbo medicina
		Luxembourg		Médecine du travail
		Magyarország	Klinikai farmakológia	Foglalkozás-orvostan (üzemorvostan)
		Malta	Farmakoloġija Klinika u t-Terapewtika	Mediċina Okkupazzjonali
		Nederland		Arbeid en gezondheid, bedrijfsgeneeskunde
				Arbeid en gezondheid, verzekeringsgeneeskun
				de
		Österreich	Pharmakologie und Toxikologie	Arbeits- und Betriebsmedizin
		Polska	Farmakologia kliniczna	Medycyna pracy
		Portugal		Medicina do trabalho
		România	Farmacologie clinică	Medicina muncii
		Slovenija		Medicina dela, prometa in športa
		Slovensko	Klinická farmakológia	Pracovné lekárstvo
		Suomi/Finland	Kliininen farmakologia ja lääkehoito/Klinisk	Työterveyshuolto/Företagshälsovård
			farmakologi och läkemedelsbehandling
		Sverige	Klinisk farmakologi	Yrkes- och miljömedicin
		United Kingdom	Clinical pharmacology and therapeutics	Occupational medicine

664

SOU 2014:19				Bilaga 3
		2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 119
▼M1

		Allergisjukdomar		Nukleärmedicin
	Land	Utbildningens minimilängd: 3 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning		Benämning

	Belgique/België/		Médecine nucléaire/Nucleaire geneeskunde
	Belgien
	България	Клинична алергология	Нуклеарна медицина
	Česká republika	Alergologie a klinická imunologie	Nukleární medicína
	Danmark	Medicinsk allergologi eller medicinske over	Klinisk fysiologi og nuklearmedicin
		følsomhedssygdomme
	Deutschland		Nuklearmedizin
	Eesti
	Ελλάς	Αλλεργιoλoγία	Πυρηvική Iατρική
	España	Alergología	Medicina nuclear
	France		Médecine nucléaire
▼M8
	Hrvatska	Alergologija i klinička imunologija	Nuklearna medicina
▼M1
	Ireland
	Italia	Allergologia ed immunologia clinica	Medicina nucleare
	Κύπρος	Αλλεργιολογία	Πυρηνική Ιατρική
	Latvija	Alergoloģija
	Lietuva	Alergologija ir klinikinė imunologija
	Luxembourg		Médecine nucléaire
	Magyarország	Allergológia és klinikai immunológia	Nukleáris medicina (izotóp diagnosztika)
	Malta		Mediċina Nukleari
	Nederland	Allergologie en inwendige geneeskunde	Nucleaire geneeskunde
	Österreich		Nuklearmedizin
	Polska	Alergologia	Medycyna nuklearna
	Portugal	Imuno-alergologia	Medicina nuclear
	România	Alergologie și imunologie clinică	Medicină nucleară
	Slovenija		Nuklearna medicina
	Slovensko	Klinická imunológia a alergológia	Nukleárna medicína
	Suomi/Finland		Kliininen fysiologia ja isotooppilääketiede/Kli
			nisk fysiologi och nukleärmedicin
	Sverige	Allergisjukdomar	Nukleärmedicin
	United Kingdom		Nuclear medicine

		Käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare)
	Land	Utbildningens minimilängd: 5 år
	Land
		Benämning

	Belgique/België/
	Belgien
	България	Лицево-челюстна хирургия
	Česká republika	Maxilofaciální chirurgie
	Danmark
	Deutschland

665

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 120

▼M1

			Käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare)
		Land	Utbildningens minimilängd: 5 år
		Land
			Benämning

	Eesti
	Ελλάς

	España		Cirugía oral y maxilofacial

	France		Chirurgie maxillo-faciale et stomatologie
▼M8
	Hrvatska		Maksilofacijalna kirurgija
▼M1
	Ireland
	Italia		Chirurgia maxillo-facciale
	Κύπρος
	Latvija		Mutes, sejas un žokļu ķirurģija
	Lietuva		Veido ir žandikaulių chirurgija
		Luxembourg	Chirurgie maxillo-faciale
		Magyarország	Szájsebészet
		Malta
		Nederland
		Österreich	Mund- Kiefer- und Gesichtschirurgie
		Polska	Chirurgia szczekowo-twarzowa
		Portugal	Cirurgia maxilo-facial
		România
		Slovenija	Maxilofacialna kirurgija
		Slovensko	Maxilofaciálna chirurgia

		Suomi/Finland
		Sverige
		United Kingdom

			Biologisk hematologi
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år
		Land
			Benämning

	Belgique/België/
	Belgien

	България		Клинична хематология
		Česká republika
		Danmark	Klinisk blodtypeserologi (*)
		Deutschland
		Eesti
		Ελλάς

	España
	France		Hématologie
▼M8
	Hrvatska
▼M1
	Ireland
	Italia
	Κύπρος

666

SOU 2014:19			Bilaga 3
		2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 121
▼M1

		Biologisk hematologi
	Land	Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning

	Latvija
	Lietuva
	Luxembourg	Hématologie biologique
	Magyarország

	Malta
	Nederland
	Österreich
	Polska
	Portugal	Hematologia clinica
	România
	Slovenija
	Slovensko
	Suomi/Finland
	Sverige

	United Kingdom

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*)1 januari 1983, utom för personer som påbörjat en utbildning före detta datum och som avslutat den senast under 1988.

		Stomatologi	Dermatologi
	Land	Utbildningens minimilängd: 3 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning	Benämning

	Belgique/België/
	Belgien
	България
	Česká republika
	Danmark
	Deutschland
	Eesti
	Ελλάς
	España	Estomatología

	France	Stomatologie
▼M8
	Hrvatska
	Hrvatska
▼M1
	Ireland		Dermatology
	Italia	Odontostomatologia (*)
	Κύπρος
	Latvija
	Lietuva
	Luxembourg	Stomatologie
	Magyarország

667

Bilaga 3						SOU 2014:19
					2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 122
	▼M1

				Stomatologi		Dermatologi
			Land	Utbildningens minimilängd: 3 år		Utbildningens minimilängd: 4 år
			Land
				Benämning		Benämning

		Malta				Dermatoloġija
		Nederland
		Österreich
		Polska
		Portugal		Estomatologia

		România
		Slovenija
		Slovensko
		Suomi/Finland
		Sverige

		United Kingdom				Dermatology

		Datum för upphörande enligt artikel 27.3:
		(*) 31 december 1994.


				Veneriska sjukdomar		Tropikmedicin
			Land	Utbildningens minimilängd: 4 år		Utbildningens minimilängd: 4 år
			Land
				Benämning		Benämning

		Belgique/België/
		Belgien
		България
		Česká republika
		Danmark
		Deutschland
			Eesti
		Ελλάς
		España

		France
	▼M8

		Hrvatska
	▼M1

		Ireland		Genito-urinary medicine		Tropical medicine
			Italia			Medicina tropicale
			Κύπρος
			Latvija
			Lietuva
			Luxembourg
			Magyarország			Trópusi betegségek
			Malta	Mediċina Uro-ġenetali
			Nederland
			Österreich			Spezifische Prophylaxe und Tropenhygiene
			Polska			Medycyna transportu

668

SOU 2014:19				Bilaga 3
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 123
▼M1

			Veneriska sjukdomar	Tropikmedicin
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
		Land
			Benämning	Benämning

		Portugal		Medicina tropical
		România
		Slovenija

		Slovensko		Tropická medicína
		Suomi/Finland
		Sverige
		United Kingdom	Genito-urinary medicine	Tropical medicine

			Gastroenterologisk kirurgi	Olycksfallsmedicin
		Land	Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 5 år
		Land
			Benämning	Benämning

		Belgique/België/	Chirurgie abdominale/Heelkunde op het abdo
		Belgien	men (*)
	България			Спешна медицина
	Česká republika			Traumatologie
				Urgentní medicína
		Danmark	Kirurgisk gastroenterologi eller kirurgiske ma
			ve-tarmsygdomme
		Deutschland	Visceralchirurgie
		Eesti
		Ελλάς
	España		Cirugía del aparato digestivo

	France		Chirurgie viscérale et digestive
▼M8
		Hrvatska	Abdominalna kirurgija	Hitna medicina
▼M1

		Ireland		Emergency medicine

		Italia	Chirurgia dell'apparato digerente
		Κύπρος
		Latvija
		Lietuva	Abdominalinė chirurgija
		Luxembourg	Chirurgie gastro-entérologique

		Magyarország		Traumatológia
		Malta		Mediċina tal-Aċċidenti u l-Emerġenza
	Nederland
	Österreich
	Polska			Medycyna ratunkowa
	Portugal
	România			Medicină de urgență

	Slovenija		Abdominalna kirurgija
	Slovensko		Gastroenterologická chirurgia	Úrazová chirurgia
				Urgentná medicína

669

Bilaga 3				SOU 2014:19
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 124
	▼M1

			Gastroenterologisk kirurgi	Olycksfallsmedicin
		Land	Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 5 år
		Land
			Benämning	Benämning

		Suomi/Finland	Gastroenterologinen kirurgia/Gastroenterolo
			gisk kirurgi
		Sverige
		United Kingdom		Accident and emergency medicine
		Datum för upphörande enligt artikel 27.3:
		(*) 1 januari 1983.

			Klinisk neurofysiologi	Tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning
			Klinisk neurofysiologi	för läkare och tandläkare) (1)
		Land	Utbildningens minimilängd: 4 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
		Land		Utbildningens minimilängd: 4 år

			Benämning	Benämning

		Belgique/België/		Stomatologie et chirurgie orale et maxillo-facia
		Belgien		le/Stomatologie en mond-, kaak- en aangezicht
				schirurgie
		България
		Česká republika
		Danmark	Klinisk neurofysiologi
		Deutschland		Mund-, Kiefer- und Gesichtschirurgie
		Eesti
		Ελλάς
		España	Neurofisiologia clínica

		France
	▼M8
		Hrvatska
	▼M1
		Ireland	Clinical neurophysiology	Oral and maxillo-facial surgery
		Italia
		Κύπρος		Στοματο-Γναθο-Προσωποχειρουργική
		Latvija
		Lietuva
		Luxembourg		Chirurgie dentaire, orale et maxillo-faciale
		Magyarország		Arc-állcsont-szájsebészet
		Malta	Newrofiżjoloġija Klinika	Kirurġija tal-għadam tal-wiċċ
		Nederland
		Österreich

		Polska

		Portugal
		România
		Slovenija
		Slovensko
		Suomi/Finland	Kliininen neurofysiologia/Klinisk neurofysio	Suu- ja leukakirurgia/Oral och maxillofacial kir
			logi	urgi

670

SOU 2014:19				Bilaga 3
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 125
▼M1

		Klinisk neurofysiologi		Tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning
		Klinisk neurofysiologi		för läkare och tandläkare) (1)
	Land	Utbildningens minimilängd: 4 år		Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land			Utbildningens minimilängd: 4 år

		Benämning		Benämning

	Sverige	Klinisk neurofysiologi
	United Kingdom	Clinical neurophysiology		Oral and maxillo-facial surgery

(1) Den utbildning som leder fram till examensbevis för specialister i tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare och tandläkare) skall innebära avslutad och godkänd grundutbildning för läkare (artikel 24) och även avslutad och godkänd grund utbildning för tandläkare (artikel 34).

▼M6

		Medicinsk onkologi	Medicinsk genetik
	Land	Utbildningens minimilängd: 5 år	Utbildningens minimilängd: 4 år
	Land
		Benämning	Benämning

	Belgique/België	Oncologie médicale/ Medische oncologie

	България	Медицинска онкология	Медицинска генетика

	Česká republika	Klinická onkologie	Lékařská genetika

	Danmark		Klinisk genetik

	Deutschland		Humangenetik

	Eesti		Meditsiinigeneetika

	Ελλάς	Παθολογική Ογκολογία

	España

	France	Oncologie	Génétique médicale

▼M8
	Hrvatska



▼M6
	Ireland	Medical oncology	Clinical genetics

	Italia	Oncologia medica	Genetica medica

	Κύπρος	Ακτινοθεραπευτική Ογκολογία

	Latvija	Onkoloģija ķīmijterapija	Medicīnas ģenētika

	Lietuva	Chemoterapinė onkologija	Genetika

	Luxembourg	Oncologie médicale	Médecine génétique

	Magyarország	Klinikai onkológia	Klinikai genetika

	Malta

	Nederland		Klinische genetica

	Österreich		Medizinische Genetik

	Polska	Onkologia kliniczna	Genetyka kliniczna

	Portugal	Oncologia médica	Genética médica

	România	Oncologie medicala	Genetica medicala

	Slovenija	Internistična onkologija	Klinična genetika

	Slovensko	Klinická onkológia	Lekárska genetica

671

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 126

▼M6

Medicinsk onkologi

Medicinsk genetik

Land

Utbildningens minimilängd: 5 år

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Suomi/Finland

Perinnöllisyyslääketiede/ Medicinsk genetik

Sverige

United Kingdom

Medical oncology

Clinical genetics

▼B

5.1.4 Förteckning över benämningar på utbildningar för allmänpraktik

Land

Benämning på examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

België/Belgi

Ministerieel

erkenningsbesluit van

Huisarts/Médecin généraliste

31 december 1994

que/Belgien

huisarts/Arrêté ministériel d'agrément

de médecin généraliste

▼M1

България

Свидетелство

за

призната

Лекар-специалист

по

Обща

1 januari 2007

специалност по Обща медицина

медицина

▼B

Česká repu

Diplom o specializaci ”všeobecné lé

Všeobecný lékař

1 maj 2004

blika

kařství”

Danmark

Tilladelse til at anvende betegnelsen

Almen praktiserende

læge/Special

31 december 1994

alment praktiserende læge/Speciallæ

læge i almen medicin

gel i almen medicin

Deutschland

Zeugnis über die spezifische Aus

Facharzt/Fachärztin für Allgemein

31 december 1994

bildung in der Allgemeinmedizin

medizin

Eesti

Diplom peremeditsiini erialal

Perearst

1 maj 2004

Ελλάς

Tίτλος ιατρικής ειδικότητας γενικής

Iατρός με ειδικότητα γενικής

31 december 1994

ιατρικής

España

Título de especialista en medicina fa

Especialista en medicina familiar y

31 december 1994

miliar y comunitaria

comunitaria

France

Diplôme d'Etat de docteur en méde

Médecin qualifié en médecine géné

31 december 1994

cine (avec document annexé attestant

rale

la formation spécifique en médecine

générale)

▼M8

Hrvatska

Diploma

specijalističkom

specijalist obiteljske medicine

1 juli 2013

usavršavanju

▼B

Ireland

Certificate

specific qualifications

General medical practitioner

31 december 1994

in general medical practice

Italia

Attestato di formazione specifica in

Medico di medicina generale

31 december 1994

medicina generale

Κύπρος

Τίτλος Ειδικότητας Γενικής Ιατρικής

Ιατρός Γενικής Ιατρικής

1 maj 2004

Latvija

Ģimenes ārsta sertifikāts

Ģimenes (vispārējās prakses) ārsts

1 maj 2004

Lietuva

Šeimos

gydytojo

rezidentūros

Šeimos medicinos gydytojas

1 maj 2004

pažymėjimas

Luxembourg

Diplôme de formation spécifique en

Médecin généraliste

31 december 1994

medicine générale

Magyarország

Háziorvostan

szakorvosa

bizonyítvá

Háziorvostan szakorvosa

1 maj 2004

Malta

Tabib tal-familja

Mediċina tal-familja

1 maj 2004

672

SOU 2014:19									Bilaga 3
								2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 127
▼B

		Land		Benämning på examensbeviset				Yrkestitel	Referensdatum

		Nederland		Certificaat van inschrijving in het re				Huisarts	31 december 1994
				gister van erkende huisartsen van de
				Koninklijke		Nederlandsche Maat
				schappij tot bevordering der genees
				kunst
		Österreich		Arzt für Allgemeinmedizin				Arzt für Allgemeinmedizin	31 december 1994
		Polska		Diplôme: Dyplom uzyskania tytułu				Specjalista w dziedzinie medycyny	1 maj 2004
				specjalisty	w	dziedzinie medycyny		rodzinnej
				rodzinnej
		Portugal		Diploma do internato			complementar	Assistente de clínica geral	31 december 1994
				de clínica geral
▼M1				Certificat de medic specialist medi				Medic specialist medicină de familie	1 januari 2007
		România		Certificat de medic specialist medi				Medic specialist medicină de familie	1 januari 2007
				cină de familie
▼B		Slovenija		Potrdilo o opravljeni specializaciji iz				Specialist družinske medicine/Speci	1 maj 2004
		Slovenija		Potrdilo o opravljeni specializaciji iz				Specialist družinske medicine/Speci	1 maj 2004
				družinske medicine				alistka družinske medicine
		Slovensko		Diplom o špecializácii v odbore				Všeobecný lekár	1 maj 2004
				”všeobecné lekárstvo”
		Suomi/	Fin	Todistus lääkärin perusterveydenhu				Yleislääkäri/Allmänläkare	31 december 1994
	land			ollon lisäkoulutuksesta/Bevis om till
				läggsutbildning av läkare i primär
				vård
		Sverige		Bevis om kompetens som allmän				Allmänpraktiserande läkare (Europa	31 december 1994
				praktiserande		läkare	(Europaläkare)	läkare)
				utfärdat av Socialstyrelsen
		United	King	Certificate	of	prescribed/equivalent		General medical practitioner	31 december 1994
		dom		experience

V.2 SJUKSKÖTERSKOR MED ANSVAR FÖR ALLMÄN HÄLSO- OCH

SJUKVÅRD

5.2.1 Utbildningsplan för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

Utbildningsplanen som leder fram till examensbevis för sjuksköterskor med an svar för allmän hälso- och sjukvård skall bestå av följande två delar och täcka

åtminstone de ämnen som anges nedan.

A.Teoretisk undervisning

a)Vård

—yrkets beskaffenhet och etik,

—allmänna principer för hygien och hälso- och sjukvård

—principerna för hälso- och sjukvård inom

—allmänmedicin och invär tesmedicinska specialite ter,

—allmän kirurgi och övriga kirurgiska specialiteter,

—barnavård och barna ålderns invärtes sjuk domar (pediatrik),

—mödravård,

—mentalhygien och psyki atri,

—äldrevård och långvårds medicin.

B.Klinisk undervisning

— Hälso- och sjukvård i relation till

b)Grundvetenskaper

—anatomi och fysiologi,

—patologi,

—bakteriologi, virologi och pa rasitologi,

—biofysik, biokemi och radio logi,

—dietetik,

—hygien

—förebyggande medicin,

—hälsolära,

—klinisk farmakologi.

—allmänmedicin och invärtesmedicinska specialiteter,

—allmän kirurgi och övriga kirurgiska specialiteter,

c)Samhällsvetenskap

—sociologi,

—psykologi,

—förvaltningsprinciper,

—undervisningsprinciper,

—social- och hälsovårdslagstift ning,

—juridiska aspekter på sjukskö terskeyrket.

673

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 128

▼B

—barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik),

—mödravård,

—mentalhygien och psykiatri,

—äldrevård och långvårdsmedicin,

—hemsjukvård.

Undervisning i ett eller flera ämnen får ges som en del av eller i anslutning till andra ämnen.

Den teoretiska undervisningen skall avvägas och samordnas med den kliniska undervisningen på sådant sätt att de kunskaper och färdigheter som anges i denna bilaga kan förvärvas på lämpligt sätt.

5.2.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

België/

—

Diploma

gegradueerde

—

De erkende

opleidings

—

Hospitalier(ère)/

29 juni 1979

Belgique/

verpleger/verpleegster/

instituten/Les

établis

Verpleegassi

Belgien

Diplôme

d'infirmier(ère)

sements

d'enseignement

stent(e)

gradué(e)/Diplom

eines

reconnus/Die

anerkannten

—

Infirmier(ère) hos

(einer) graduierten Kran

Ausbildungsanstalten

pitalier(ère)/Zie

kenpflegers (-pflegerin)

—

De bevoegde Examencom

kenhuisverpleger(-

—

Diploma in de zieken

missie van

Vlaamse

verpleegster)

huisverpleegkunde/Bre

Gemeenschap/Le

Jury

vet

d'infirmier(ère) hos

compétent

d'enseignement

pitalier(ère)/Brevet

eines

de la Communauté fran

(einer)

Krankenpflegers

çaise/Der

zuständige

Prü

(-pflegerin)

fungsausschüß

der

Deut

—

Brevet van verpleegassi

schsprachigen

Gemein

stent(e)/Brevet

d'hospita

schaft

lier(ère)/Brevet

einer

Pflegeassistentin

▼M1

България

Диплома за висше образо

Университет

Медицинска сестра

1 januari 2007

вание

на

образователно-

квалификационна

степен

”Бакалавър”

професионална

квалификация

”Меди

цинска сестра”

▼B

Česká re

Diplom

o ukončení stu

Vysoká škola zřízená nebo

Všeobecná sestra

1 maj 2004

publika

dia

studijním

pro

uznaná státem

gramu ošetřovatelství ve

studijním

oboru

všeobecná sestra

(baka

lář, Bc.), åtföljt av föl

jande

examensbevis:

Vysvědčení o

státní

závěrečné zkoušce

Diplom

o ukončení stu

Vyšší

odborná

škola

Všeobecný

dia

studijním

oboru

zřízená nebo uznaná stá

ošetřovatel

diplomovaná

všeobecná

tem

sestra (diplomovaný spe

cialista,

DiS.),

åtföljt av

följande

examensbevis:

Vysvědčení o absoluto

riu

674

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 129

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Danmark

Eksamensbevis

efter

gen

Sygeplejeskole

godkendt

Sygeplejerske

29 juni 1979

nemført

sygeplejerskeuddan

Undervisningsministeriet

nelse

Deutsch

Zeugnis

über

die

staatliche

Staatlicher Prüfungsausschuss

Gesundheits-

und

29 juni 1979

land

Prüfung

in der

Krankenpfle

Krankenpflegerin/Ge

sundheits- und Kran

kenpfleger

Eesti

Diplom õe erialal

Tallinna Meditsiinikool

õde

1 maj 2004

Tartu Meditsiinikool

3. Kohtla-Järve Meditsiinikool

Ελλάς

Πτυχίο

Νοσηλευτικής

Πανεπιστήμιο Αθηνών

Διπλωματούχος

1 januari 1981

Παν/μίου Αθηνών

πτυχιούχος νοσοκόμος,

Πτυχίο

Νοσηλευτικής

Τεχνολογικά

Εκπαιδευτικά

νοσηλευτής

νοσηλεύτρια

Τεχνολογικών

Ιδρύματα

Υπουργείο

Εκπαιδευτικών Ιδρυμάτων

Εθνικής

Παιδείας

και

(Τ.Ε.Ι.)

Θρησκευμάτων

Πτυχίο

Αξιωματικών

Υπουργείο Εθνικής 'Αμυνας

Νοσηλευτικής

Πτυχίο

Αδελφών

Υπουργείο

Υγείας

και

Νοσοκόμων

πρώην

Πρόνοιας

Ανωτέρων

Σχολών

Υπουργείου

Υγείας

και

Πρόνοιας

Πτυχίο

Αδελφών

Υπουργείο

Υγείας

και

Νοσοκόμων

και

Πρόνοιας

Επισκεπτριών

πρώην

Ανωτέρων

Σχολών

Υπουργείου

Υγείας

και

Πρόνοιας

Πτυχίο

Τμήματος

ΚΑΤΕΕ

Υπουργείου

Νοσηλευτικής

Εθνικής

Παιδείας

και

Θρησκευμάτων

España

Título de Diplomado univer

— Ministerio

Educación y

Enfermero/a

diploma

1 januari 1986

sitario en Enfermería

Cultura

do/a

— El rector de una universidad

France

— Diplôme

d'Etat

d'infirmi

Le ministère de la santé

Infirmer(ère)

29 juni 1979

er(ère)

— Diplôme

d'Etat

d'infirmi

er(ère) délivré

vertu

du décret no 99-1147 du

29 décembre 1999

▼M8

Hrvatska

Svjedodžba

”medicinska

Srednje

strukovne

škole

1. medicinska

sestra

1 juli 2013

sestra opće njege/medi

koje izvode

program

opće

njege/medi

cinski tehničar opće nje

stjecanje kvalifikacije

”me

cinski tehničar opće

ge”

dicinska sestra opće njege/

njege

Svjedodžba

(baccalau

medicinski tehničar opće

2. prvostupnik (bacca

”prvostupnik

njege”

laureus)

sestrinstva/

reus) sestrinstva/prvostup

Medicinski

fakulteti

prvostupnica

(bac

nica (baccalaurea) se

sveučilišta u Republici

calaurea)

sestrinst

strinstva”

Hrvatskoj

Sveučilišta u Republici

Hrvatskoj

Veleučilišta u Republici

Hrvatskoj

▼B

Ireland

Certificate

Registered

An Bord Altranais (The Nur

Registered

General

29 juni 1979

General Nurse

sing Board)

Nurse

675

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 130

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Italia

Diploma

infermiere

pro

Scuole riconosciute dallo Stato

Infermiere

professiona

29 juni 1979

fessionale

Κύπρος

Δίπλωμα

Γενικής

Νοσηλευτική Σχολή

Εγγεγραμμένος

1 maj 2004

Νοσηλευτικής

Νοσηλευτής

Latvija

Diploms par māsas kvali

Māsu skolas

Māsa

1 maj 2004

fikācijas iegūšanu

Māsas diploms

Universitātes tipa augst

skola pamatojoties uz Valsts

eksāmenu

komisijas

lēmumu

Lietuva

Aukštojo

mokslo

diplo

Universitetas

Bendrosios

praktikos

1 maj 2004

mas,

nurodantis

suteiktą

slaugytojas

bendrosios praktikos slau

gytojo profesinę kvalifika

ciją

Aukštojo

mokslo

diplo

Kolegija

mas (neuniversitetinės stu

dijos),

nurodantis

suteiktą

bendrosios praktikos slau

gytojo profesine kvalifika

ciją

Luxem

— Diplôme d'Etat d'infirmier

Ministère de l'éducation na

Infirmier

29 juni 1979

bourg

— Diplôme d'Etat d'infirmier

tionale, de la formation profes

hospitalier gradué

sionnelle et des sports

Magya

Ápoló bizonyítvány

Iskola

Ápoló

1 maj 2004

rország

Diplomás ápoló oklevél

Egyetem/főiskola

Egyetemi okleveles ápoló

Egyetem

oklevél

Malta

Lawrja jew diploma fl-istudji

Universita’ ta' Malta

Infermier Registrat tal-

1 maj 2004

tal-infermerija

Ewwel Livell

Neder

Diploma's

verpleger

Door een van overheids

Verpleegkundige

29 juni 1979

land

verpleegster

verpleeg

wege

benoemde

examen

kundige A

commissie

Diploma

verpleegkundige

Door een van overheids

MBOV (Middelbare

wege

benoemde

examen

roepsopleiding

Verpleeg

commissie

kundige)

Diploma

verpleegkundige

Door een van overheids

HBOV (Hogere

Beroep

wege

benoemde

examen

sopleiding Verpleegkundi

commissie

ge)

Diploma

beroepsonder

Door een van overheids

wijs verpleegkundige

—

wege

aangewezen

oplei

Kwalificatieniveau 4

dingsinstelling

Diploma

hogere

beroep

Door een van overheids

sopleiding

verpleegkun

wege

aangewezen

oplei

dige

—

Kwalificatieni

dingsinstelling

veau 5

676

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 131

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Öster

Diplom

als

”Diplomierte

Schule für allgemeine Ge

— Diplomierte

Kran

1 januari 1994

reich

Gesundheits- und Kran

sundheits- und Krankenpfle

kenschwester

kenschwester, Diplomier

— Diplomierter

Kran

ter

Gesundheits-

und

kenpfleger

Krankenpfleger”

Diplom

als

”Diplomierte

Allgemeine

Krankenpflege

Krankenschwester,

Diplo

schule

mierter Krankenpfleger”

Polska

Dyplom ukończenia studiów

Instytucja

prowadząca

Pielegniarka

1 maj 2004

wyższych

kierunku

kształcenie

poziomie

elęgniarstwo z tytułem ”ma

wyższym

uznana

przez

gister pielęgniarstwa”

właściwe władze

(institution för högre utbild

ning som erkänts av de behö

riga myndigheterna)

Portugal

1. Diploma do curso de en

Escolas de Enfermagem

Enfermeiro

1 januari 1986

fermagem geral

Diploma/carta de curso de

Escolas Superiores de En

bacharelato

em enferma

fermagem

gem

3. Carta de

curso de

licen

Escolas Superiores de En

ciatura em enfermagem

fermagem; Escolas Superio

res de Saúde

▼M1

România

1. Diplomă

absolvire

Universități

asistent

medical

gene

1 januari 2007

asistent medical generalist

ralist

studii

superioare

scurtă durată

Diplomă de licență de asi

Universități

stent medical generalist cu

studii superioare de lungă

durată

▼B

Slovenija

Diploma, s katero se podel

Univerza

Diplomirana

medi

1 maj 2004

juje strokovni naslov ”diplo

Visoka strokovna šola

cinska

sestra/Diplomi

mirana

medicinska sestra/di

rani zdravstvenik

plomirani zdravstvenik”

Slovens

Vysokoškolský diplom

Vysoká škola

Sestra

1 maj 2004

udelení

akademického

tulu

”magister

ošetrovateľstva” (”Mgr.”)

2.Vysokoškolský diplom o 2. Vysoká škola udelení akademického ti

tulu	”bakalár	z
ošetrovateľstva” (”Bc.”)

3.Absolventský diplom v 3. Stredná zdravotnícka škola študijnom odbore diplo

movaná všeobecná sestra

677

Bilaga 3										SOU 2014:19
								2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 132
	▼B

		Land	Benämning på examensbeviset					Organ som utfärdar examensbeviset	Yrkestitel		Referensdatum

		Suomi/	1.	Sairaanhoitajan			tutkinto/	1. Terveydenhuolto-oppilaitok	Sairaanhoitaja/Sjukskö		1 januari 1994
		Finland		Sjukskötarexamen				set/ Hälsovårdsläroanstalter	tare
			2.	Sosiaali-		ja terveysalan		2. Ammattikorkeakoulut/ Yr
				ammattikorkeakoulutut				keshögskolor
				kinto,		sairaanhoitaja
				(AMK)/Yrkeshögskole
				examen	inom		hälsovård
				och det	sociala		området,
				sjukskötare (YH)

		Sverige	Sjuksköterskeexamen					Universitet eller högskola	Sjuksköterska		1 januari 1994

		United	Statement of			Registration as		Various	— State	Registered	29 juni 1979
		Kingdom	a	Registered		General Nurse			Nurse
			in part 1 or part 12 of the						— Registered General
			register kept by the United						Nurse
			Kingdom		Central		Council
			for Nursing,			Midwifery and
			Health Visiting

V.3 TANDLÄKARE

5.3.1 Utbildningsplan för tandläkare

Utbildningsplanen som leder fram till examensbevis för tandläkare skall omfatta minst nedanstående ämnen. Undervisning i ett eller flera ämnen får ges inom ramen för eller i anslutning till övriga ämnen.

A.Grundläggande ämnen

—kemi

—fysik

—biologi

B. Mediko-biologiska och allmänna			C. Ämnen med direkt anknytning till
medicinska ämnen			tandläkaryrket
— anatomi			— protetik
— embryologi			— materiallära
—	histologi, inklusive cytologi		—	konserverande tandvård
— fysiologi			— förebyggande tandvård
— biokemi (eller		fysiologisk ke	— anestesiologi och			premedicine
	mi)			ring vid tandbehandling
—	patologisk anatomi		—	oral kirurgi
—	allmän patologi		—	oral patologi
—	farmakologi		—	klinisk praktik
—	mikrobiologi		—	barntandvård (pedontologi)
—	hygien		—	tandreglering (ortodonti)
— förebyggande medicin och ep			— parodontologi
	idemiologi		—	odontologisk röntgendiagnostik
—	radiologi
			—	bettfysiologi
—	medicinsk rehabilitering
			—	yrkets	organisation, etik och
—	allmän kirurgi
				lagstiftning
—	allmänmedicin,	inklusive	— sociala		aspekter på	tandläkaryr
	barnaålderns	invärtes sjuk		ket

domar (pediatrik)

—öron-, näs- och halssjukdomar

—hudsjukdomar och veneriska sjukdomar

—allmän psykologi, psykopato logi och neuropatologi

—anestesiologi

678

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 133

▼B

5.3.2 Examensbevis över grundutbildning för tandläkare

Benämning på examens

Organ som utfärdar ex

Behörighetsbevis som

Referensda

Land

medföljer examensbevi

Yrkestitel

beviset

amensbeviset

set

tum

België/

Diploma

van

tandarts/

—

De universiteiten/

Licentiaat

in de

28 januari

Belgique/

Diplôme

licencié

Les universités

tandheelkunde/Li

1980

Belgien

science dentaire

—

De bevoegde Ex

cencié en

science

amen- commissie

dentaire

van

Vlaamse

Gemeenschap/Le

Jury

compétent

d'enseignement

Commu

nauté française

▼M1

България

Диплома

за

висше

Факултет

по

Лекар по дентална

1 januari

образование

на

дентална

медицина

2007

образователно-

към

Медицински

квалификационна

университет

степен ”Магистър” по

”Дентална

медицина”

професионална

квалификация

”Магистър-лекар по

дентална медицина”

▼B

Česká re

Diplom o ukončení stu

Lékařská fakulta uni

Vysvědčení o státní

Zubní lékař

1 maj

publika

dia ve studijním pro

verzity v České repu

rigorózní zkoušce

2004

gramu zubní lékařství

blice

►C2

(doktor

zubního

lékařství, MDDr.) ◄

Danmark

Bevis

for

tandlægeek

Tandlægehøjskolerne,

Autorisation

som

Tandlæge

28 januari

samen

(odontologisk

Sundhedsvidenskabe

tandlæge, udstedt af

1980

kandidateksamen)

ligt

universitetsfakul

Sundhedsstyrelsen

tet

Deut

Zeugnis

über

die

Zuständige Behörden

Zahnarzt

28 januari

schland

Zahnärztliche Prüfung

1980

Eesti

Diplom

hambaarstitea

Tartu Ülikool

Hambaarst

1 maj

duse õppekava läbimise

2004

kohta

Ελλάς

Πτυχίo Οδovτιατρικής

Παvεπιστήμιo

Οδοντίατρος

1 januari

χειρούργος

1981

οδοντίατρος

España

Título

Licenciado

El rector de una uni

Licenciado

1 januari

en Odontología

versidad

odontología

1986

France

Diplôme d'Etat de doc

Universités

Chirurgien-dentiste

28 januari

teur en chirurgie den

1980

taire

▼M8

Hrvatska

Diploma

”doktor

den

Fakulteti sveučilišta u

doktor dentalne me

1 juli 2013

talne

medicine/dokto

Republici Hrvatskoj

dicine/doktorica

rica dentalne medicine”

dentalne medicine

▼B

Ireland

—

Bachelor in Dental

—

Universities

—

Dentist

28 januari

Science

—

Royal College of

—

Dental

practi

1980

(B.Dent.Sc.)

Surgeons in Ire

tioner

—

Bachelor of Dental

land

—

Dental surgeon

Surgery (BDS)

—Licentiate in Den tal Surgery (LDS)

679

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 134

▼B

Land

Benämning på examens

Organ som utfärdar ex

Behörighetsbevis som

Referensda

medföljer examensbevi

Yrkestitel

beviset

amensbeviset

set

tum

Italia

Diploma

laurea

Università

Diploma

abilita

Odontoiatra

28 januari

Odontoiatria

Protesi

zione

all'esercizio

1980

Dentaria

della

professione

odontoiatra

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Οδοντιατρικό

Οδοντίατρος

1 maj

Εγγραφής Οδοντιάτρου

Συμβούλιο

2004

Latvija

Zobārsta diploms

Universitātes

tipa

Rezidenta

diploms

Zobārsts

1 maj

augstskola

par

zobārsta

2004

pēcdiploma

izglītības program

mas

pabeigšanu,

izsniedz

univer

sitātes tipa augst

skola

”Serti

fikāts” — kom

petentas

iestādes

izsniegts

doku

ments, kas

aplieci

na, ka

persona

nokārtojusi

serti

fikācijas eksāmenu

zobārstniecībā

Lietuva

Aukštojo mokslo diplo

Universitetas

Internatūros

Gydytojas odonto

1 maj

mas,

nurodantis

sute

pažymėjimas, nuro logas

2004

iktą gydytojo odonto

dantis suteiktą gy

logo kvalifikaciją

dytojo

odontologo

profesinę

kvalifika

ciją

Luxem

Diplôme d'Etat de doc

Jury d'examen d'Etat

Médecin-dentiste

28 januari

bourg

teur en médecine den

1980

taire

Magya

Fogorvos oklevél (doc

Egyetem

Fogorvos

1 maj

rország

tor medicinae

denta

2004

riae,

röv.:

dr.

med.

dent.)

Malta

Lawrja fil- Kirurġija

Universita’ ta Malta

Kirurgu Dentali

1 maj

Dentali

2004

Neder

Universitair

getuig

Faculteit Tandheel

Tandarts

28 januari

land

schrift

van

een

met

kunde

1980

goed

gevolg

afgelegd

tandartsexamen

Öster

Bescheid über die Ver

Medizinische Fakultät

Zahnarzt

1 januari

reich

leihung

des

akademi

der Universität

1994

schen

Grades ”Doktor

der Zahnheilkunde”

Polska

Dyplom

ukończenia

1. Akademia

Lekarsko

— Den

Lekarz dentysta

1 maj

studiów wyższych z ty

dyczna,

tystyczny Egzamin

2004

tułem ”lekarz dentysta”

2. Uniwersytet

Państwowy

dyczny,

3.Collegium Me dicum Uniwersy tetu Jagiel lońskiego

680

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 135

▼B

Land

Benämning på examens

Organ som utfärdar ex

Behörighetsbevis som

Referensda

medföljer examensbevi

Yrkestitel

beviset

amensbeviset

set

tum

Portugal

Carta de curso de li

— Faculdades

Médico dentista

1 januari

cenciatura em medicina

— Institutos Superio

1986

dentária

res

▼M1

România

Diplomă de licență de

Universități

medic dentist

1 oktober

medic dentist

2003

▼B

Slovenija

Diploma,

katero

— Univerza

Potrdilo o

opravlje

Doktor

dentalne

1 maj

podeljuje strokovni na

nem

strokovnem

medicine/Doktorica

2004

slov

”doktor

dentalne

izpitu za poklic zo

dentalne medicine

medicine/doktorica

bozdravnik/zo

dentalne medicine”

bozdravnica

Slovens

Vysokoškolský diplom

— Vysoká škola

Zubný lekár

1 maj

o udelení

akademic

2004

kého

titulu

”doktor

zubného

lekárstva”

(”MDDr.”)

Suomi/

Hammaslääketieteen li

— Helsingin

yliopis

Terveydenhuollon

Hammaslääkäri/

1 januari

Finland

sensiaatin

tutkinto/

to/Helsingfors uni

oikeusturvakeskuk

Tandläkare

1994

Odontologie

licentiat

versitet

sen

päätös

käytän

examen

— Oulun yliopisto

nön palvelun hyväk

— Turun yliopisto

symisestä/Beslut

Rättskyddscentralen

för

hälsovården

godkännande

praktisk tjänstgöring

Sverige

Tandläkarexamen

— Universitetet

Endast för examens

Tandläkare

1 januari

Umeå

bevis som

erhållits

1994

— Universitetet i Gö

före den 1 juli 1995,

teborg

ett

utbildningsbevis

— Karolinska

Institu

som utfärdats av So

tet

cialstyrelsen

— Malmö Högskola

United

— Bachelor

of Dental

— Universities

— Dentist

28 januari

Kingdom

Surgery

(BDS

— Royal Colleges

— Dental

practitio

1980

B.Ch.D.)

ner

— Licentiate in Dental

— Dental surgeon

Surgery

5.3.3 Examensbevis för specialisttandläkare

Ortodonti

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

België/Belgi

Titre professionnel particulier de den

Ministre de la Santé publique/Minis

28 januari 1980

que/Belgien

tiste

spécialiste

orthodontie/

ter bevoegd voor Volksgezondheid

Bijzondere beroepstitel

van tandarts

specialist in de orthodontie

681

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 136

▼B

Ortodonti

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

▼M1

България

Свидетелство

за

призната

Факултет

по

дентална

медицина

januari 2007

специалност по ”Ортодонтия”

към Медицински университет

▼B

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig

Sundhedsstyrelsen

27 January 2005

som specialtandlæge i ortodonti

Deutschland

Fachzahnärztliche

Anerkennung

für

Landeszahnärztekammer

28 januari 1980

Kieferorthopädie;

Eesti

Residentuuri lõputunnistus ortodontia

Tartu Ülikool

maj 2004

erialal

Ελλάς

Τίτλoς Οδovτιατρικής ειδικότητας

—

Νoμαρχιακή Αυτoδιoίκηση

januari 1981

της Ορθoδovτικής

—

Νoμαρχία

France

Titre de spécialiste en orthodontie

Conseil National de l'Ordre des chi

28 januari 1980

rurgiens dentistes

Ireland

Certificate of specialist dentist in ort

Competent

authority recognised for

28 januari 1980

hodontics

this purpose by the competent minis

ter

Italia

Diploma di specialista in Ortognato

Università

21 May 2005

donzia

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Αναγνώρισης

του

Οδοντιατρικό Συμβούλιο

maj 2004

Ειδικού

Οδοντιάτρου

στην

Ορθοδοντική

Latvija

”Sertifikāts”— kompetentas iestādes

Latvijas Ārstu biedrība

maj 2004

izsniegts

dokuments, kas

apliecina,

ka persona

nokārtojusi serti

fikācijas eksāmenu ortodontijā

Lietuva

Rezidentūros pažymėjimas, nurodan

Universitetas

maj 2004

tis suteiktą gydytojo ortodonto pro

fesinę kvalifikaciją

Magyarország

Fogszabályozás szakorvosa bizonyít

Az Egészségügyi, Szociális és Csalá

maj 2004

vány

dügyi Minisztérium illetékes testülete

Malta

Ċertifikat ta' speċjalista dentali fl-Or

Kumitat

ta'

Approvazzjoni dwar

maj 2004

todonzja

Speċjalisti

Nederland

Bewijs van inschrijving als orthodon

Specialisten

Registratie

Commissie

28 januari 1980

tist in het Specialistenregister

(SRC) van de Nederlandse Maat

schappij tot bevordering der Tandhe

elkunde

Polska

Dyplom uzyskania tytułu specjalisty

Centrum Egzaminów Medycznych

maj 2004

w dziedzinie ortodoncji

Slovenija

Potrdilo

o opravljenem

specialis

Ministrstvo za zdravje

maj 2004

tičnem izpitu iz čeljustne in zobne

Zdravniška zbornica Slovenije

ortopedije

Suomi/Fin

Erikoishammaslääkärin

tutkinto,

— Helsingin

yliopisto/Helsingfors

januari 1994

land

hampaiston

oikomishoito/Special

universitet

tand-läkarexamen, tandreglering

— Oulun yliopisto

— Turun yliopisto

Sverige

Bevis om specialistkompetens i tand

Socialstyrelsen

januari 1994

reglering

United King

Certificate of Completion of speci

Competent

authority recognised for

28 januari 1980

dom

alist training in orthodontics

this purpose

682

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 137

▼B

Munkirurgi

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

▼M1

България

Свидетелство

за

призната

Факултет

по

дентална

медицина

1 januari 2007

специалност по ”Орална хирургия”

към Медицински университет

▼B

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig

Sundhedsstyrelsen

28 januari 1980

som specialtandlæge i hospitalsodon

tologi

Deutschland

Fachzahnärztliche

Landeszahnärztekammer

28 januari 1980

Anerkennung

für

Oralchirurgie/

Mundchirurgie

Ελλάς

Τίτλoς Οδovτιατρικής ειδικότητας

—

Νoμαρχιακή Αυτoδιoίκηση

1 januari 2003

της Γvαθoχειρoυργικής (up to 31 De

—

Νoμαρχία

cember 2002)

Ireland

Certificate of specialist dentist in oral

Competent

authority recognised for

28 januari 1980

surgery

this purpose by the competent minis

ter

Italia

Diploma di specialista in Chirurgia

Università

21 May 2005

Orale

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Αναγνώρισης του

Οδοντιατρικό Συμβούλιο

1 maj 2004

Ειδικού

Οδοντιάτρου

στην

Στοματική Χειρουργική

Lietuva

Rezidentūros pažymėjimas, nurodan

Universitetas

1 maj 2004

tis suteiktą burnos chirurgo profesinę

kvalifikaciją

Magyarország

Dento-alveoláris sebészet szakorvosa

Az Egészségügyi, Szociális és Csalá

1 maj 2004

bizonyítvány

dügyi Minisztérium illetékes testülete

Malta

Ċertifikat ta' speċjalista dentali fil-Ki

Kumitat

ta'

Approvazzjoni dwar

1 maj 2004

rurġija tal-ħalq

Speċjalisti

Nederland

Bewijs van inschrijving als kaakchi

Specialisten

Registratie

Commissie

28 januari 1980

rurg in het Specialistenregister

(SRC) van de Nederlandse Maat

schappij tot bevordering der Tandhe

elkunde

Polska

Dyplom uzyskania tytułu specjalisty

Centrum Egzaminów Medycznych

1 maj 2004

w dziedzinie chirurgii stomatolo

gicznej

Slovenija

Potrdilo o

opravljenem

specialis

Ministrstvo za zdravje

1 maj 2004

tičnem izpitu iz oralne kirurgije

Zdravniška zbornica Slovenije

Suomi/

Erikoishammaslääkärin tutkinto, suu-

— Helsingin

yliopisto/Helsingfors

1 januari 1994

Finland

ja leuka-kirurgia/Specialtandläkar-ex

universitet

amen, oral

och

maxillofacial kirurgi

— Oulun yliopisto

— Turun yliopisto

Sverige

Bevis om specialist-kompetens i

Socialstyrelsen

1 januari 1994

tandsystemets kirurgiska sjukdomar

United King

Certificate of completion of specialist

Competent

authority recognised for

28 januari 1980

dom

training in oral surgery

this purpose

683

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 138

▼B

V.4 VETERINÄR

5.4.1 Utbildningsplan för veterinärer

Utbildningsplanen som leder fram till förvärv av examensbevis för veterinärer skall omfatta minst nedanstående ämnen.

Undervisning i ett eller flera ämnen får ges som en del av eller i anslutning till andra ämnen.

A.Grundläggande ämnen

—fysik

—kemi

—zoologi

—botanik

—biomatematik

B.Särskilda ämnen

a) Grundläggande vetenskaper

—anatomi (inklusive histologi och embryologi)

—fysiologi

—biokemi

—genetik

—farmakologi

—farmaci

—toxikologi

—mikrobiologi

—immunologi

—epidemiologi

—yrkesetik

b)Kliniska vetenskaper

—obstetrik

—patologi (inklusive patologisk anatomi)

—parasitologi

—klinisk medicin och kirurgi (inklusive anestesiologi)

—klinisk undervisning om olika husdjur, fjäderfä och andra djurarter

—förebyggande medicin

—radiologi

—fortplantning och fortplant ningsrubbningar

—medicin och hälsoskydd inom det allmänna veterinär väsendet

—veterinärlagstiftning och rättsmedicin

—terapeutik

—propedeutik

c)Animalisk produktion

—animalisk produktion

—animalisk näringslära

—agronomi

—lantbruksekonomi

—kreatursuppfödning

—veterinärhygien

—djuretologi och djurskydd

d)Livsmedelshygien

—inspektion och kontroll av animaliska livsmedel eller livsmedel av animaliskt ur sprung

—livsmedelshygien och livs medelsteknologi

—praktiskt arbete (inklusive praktiskt arbete på slakterier och andra ställen för hante ring av livsmedel)

Den praktiska utbildningen får ske i form av en praktikperiod, förutsatt att denna sker på heltid och under den behöriga myndighetens direkta tillsyn och inte överstiger sex månader inom ramen för en sammanlagd studietid på fem år.

Fördelningen av den teoretiska och praktiska utbildningen på de olika ämnes grupperna skall avvägas och samordnas på sådant sätt att kunskaper och erfaren heter kan förvärvas på ett sätt som gör det möjligt för veterinären att utföra alla sina uppgifter.

5.4.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för veterinärer

Land	Benämning på examensbeviset	Organ som utfärdar examens		Behörighetsbevis som	Referensdatum
Land	Benämning på examensbeviset		beviset	medföljer examensbeviset	Referensdatum
			beviset	medföljer examensbeviset

België/	Diploma van dierenarts/Di	— De	universiteiten/Les		21 december 1980
Belgique/	plôme de docteur en médecine	universités
Belgien	vétérinaire	— De bevoegde Examen-
		commissie van de Vla
		amse	Gemeenschap/Le
		Jury	compétent d'ense
		ignement de la Com
		munauté française

684

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 139

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examens

Behörighetsbevis som

Referensdatum

beviset

medföljer examensbeviset

▼M1

България

Диплома

за

висше

— Лесотехнически

уни

1 januari 2007

образование

на

образова

верситет — Факултет

телно-квалификационна

по

ветеринарна

ме

степен магистър по специ

дицина

алност

Ветеринарна

— Тракийски универси

медицина с

професионална

тет

— Факултет по

квалификация

Ветеринарен

ветеринарна медицина

лекар

▼B

Česká re

—

Diplom o ukončení studia

Veterinární

fakulta

univer

1 maj 2004

publika

ve studijním programu ve

zity v České republice

terinární lékařství (doktor

veterinární

medicíny,

MVDr.)

—

Diplom o ukončení studia

ve studijním programu ve

terinární hygiena a ekol

ogie

(doktor

veterinární

medicíny, MVDr.)

Danmark

Bevis for bestået kandidatek

Kongelige

Veterinær-

21 december 1980

samen i veterinærvidenskab

Landbohøjskole

Deutsch

Zeugnis

über

das

Ergebnis

Der Vorsitzende des Prü

21 december 1980

land

►C2

des

Dritten

fungsausschusses

für

die

schnitts ◄ der

Tierärztlichen

Tierärztliche

Prüfung

einer

Prüfung und das Gesamter

Universität oder Hochschule

gebnis der Tierärztlichen Prü

fung

Eesti

Diplom: täitnud

veterinaarme

Eesti Põllumajandusülikool

1 maj 2004

ditsiini õppekava

Ελλάς

Πτυχίo Κτηvιατρικής

Πανεπιστήμιο

1 januari 1981

Θεσσαλονίκης

και

Θεσσαλίας

España

Título de Licenciado en Vete

— Ministerio de Educa

1 januari 1986

rinaria

ción y Cultura

— El rector de una univer

sidad

France

Diplôme d'Etat de docteur vé

21 december 1980

térinaire

▼M8

Hrvatska

Diploma

”doktor

veterinarske

Veterinarski

fakultet

1 juli 2013

medicine/doktorica

veteri

Sveučilišta u Zagrebu

narske medicine”

▼B

Ireland

—

Diploma of Bachelor in/of

21 december 1980

Veterinary

Medicine

(MVB)

—Diploma of Membership of the Royal College of Veterinary Surgeons (MRCVS)

685

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 140

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examens

Behörighetsbevis som

Referensdatum

beviset

medföljer examensbeviset

Italia

Diploma di laurea in medicina

Università

Diploma

abilita

januari 1985

veterinaria

zione

all'esercizio

della medicina vete

rinaria

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Εγγραφής

Κτηνιατρικό Συμβούλιο

maj 2004

Κτηνιάτρου

Latvija

Veterinārārsta diploms

Latvijas

Lauksaimniecības

maj 2004

Universitāte

Lietuva

Aukštojo mokslo diplomas (ve

Lietuvos Veterinarijos Aka

maj 2004

terinarijos gydytojo (DVM))

demija

Luxem

Diplôme d'Etat de docteur en

Jury d'examen d'Etat

21 december 1980

bourg

médecine vétérinaire

Magya

Állatorvos doktor oklevél —

Szent István Egyetem Álla

maj 2004

rország

dr. med. vet.

torvos-tudományi Kar

Malta

Liċenzja ta' Kirurgu Veterinar

Kunsill tal-Kirurġi Veteri

maj 2004

narji

Neder

Getuigschrift van met goed ge

21 december 1980

land

volg

afgelegd diergeneeskun

dig/veeartse-nijkundig examen

Öster

—

Diplom-Tierarzt

Universität

—

Doktor der Vete

januari 1994

reich

—

Magister medicinae veteri

rinärmedizin

nariae

—

Doctor

medici

nae veterinariae

—

Fachtierarzt

Polska

Dyplom lekarza weterynarii

1. Szkoła

Główna Gos

maj 2004

podarstwa Wiejskiego w

Warszawie

2. Akademia

Rolnicza

Wrocławiu

3. Akademia

Rolnicza

Lublinie

4. Uniwersytet Warmińsko-

Mazurski w Olsztynie

Portugal

Carta de curso de licenciatura

Universidade

januari 1986

em medicina veterinária

▼M1

România

Diplomă de licență de doctor

Universități

januari 2007

medic veterinar

▼B

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje

Univerza

Spričevalo o op

maj 2004

strokovni naslov ”doktor vete

ravljenem

državnem

rinarske medicine/doktorica ve

izpitu s področja ve

terinarske medicine”

terinarstva

Slovens

Vysokoškolský diplom o ude

Univerzita

veterinárskeho

maj 2004

lení akademického titulu ”dok

lekárstva

tor

veterinárskej

medicíny”

(”MVDr.”)

Suomi/

Eläinlääketieteen

lisensiaatin

Helsingin

yliopisto/Helsing

januari 1994

Finland

tutkinto/Veterinärmedicine li

fors universitet

centiatexamen

Sverige

Veterinärexamen

Sveriges Lantbruksuniversi

januari 1994

tet

686

SOU 2014:19					Bilaga 3
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 141
▼B

	Land	Benämning på examensbeviset	Organ som utfärdar examens	Behörighetsbevis som	Referensdatum
	Land	Benämning på examensbeviset	beviset	medföljer examensbeviset	Referensdatum
			beviset	medföljer examensbeviset

	United	1. Bachelor of Veterinary Sci 1. University of Bristol			21 december 1980
	Kingdom	ence (BVSc)

2.Bachelor of Veterinary Sci 2. University of Liverpool ence (BVSc)

3.Bachelor of Veterinary Me 3. University of Cambridge dicine (BvetMB)

4.Bachelor of Veterinary Me 4. University of Edinburgh dicine and Surgery

(BVM&S)

5.Bachelor of Veterinary Me 5. University of Glasgow dicine and Surgery

(BVM&S)

6.Bachelor of Veterinary Me 6. University of London dicine (BvetMed)

V.5 BARNMORSKOR

5.5.1 Utbildningsplan för barnmorskor (utbildning I och II)

Utbildningsplanen för förvärv av examensbevis för barnmorskor består av föl jande två delar:

A.Teoretisk och teknisk undervisning

a)Allmänna ämnen

—grunderna i anatomi och fysiologi

—grunderna i patologi

—grunderna i bakteriologi, virologi och parasitologi

—grunderna i biofysik, biokemi och radiologi

—barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik), sär skilt med avseende på nyfödda barn

—hygien, hälsoundervisning, förebyggande vård, ti dig sjukdomsdiagnos

—näringslära och dietetik, särskilt med avseende på kvinnor, nyfödda barn och spädbarn

—grunderna i sociologi och socialmedicinska spörsmål

—grunderna i farmakologi

—psykologi

—pedagogik, principer och metoder

—hälso- och sjukvårdslagstiftning, sociallagstift ning samt hälso- och sjukvårdens uppbyggnad

—yrkesetik och lagstiftning som rör yrket

—sex- och samlevnadsundervisning och familjepla nering

—moderns och spädbarnets rättsskydd

B.Praktisk och klinisk utbildning

Denna utbildning skall ges under lämplig handledning:

b)Ämnen som är specifika för verksamhet som barn morska

—anatomi och fysiologi

—embryologi och fosterutveckling

—graviditet, förlossning och barnsängsperiod

—gynekologisk och obstetrisk patologi

—förberedelser inför förlossning och föräldraskap, inklusive psykologiska aspekter

—förlossningsförberedelser (inklusive kunskap om och användning av teknisk utrustning inom ob stetriken)

—analgesi, anestesiologi och intensivvård

—det nyfödda barnets fysiologi och patologi

—vård av och tillsyn över det nyfödda barnet

—psykologiska och sociala faktorer

—Rådgivning till gravida kvinnor, omfattande minst 100 undersökningar.

—Övervakning och vård av minst 40 kvinnor under förlossning.

687

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 142

▼B

—Eleven skall ha skött minst 40 förlossningar; i de fall då detta antal inte kan uppnås, kan antalet minskas till lägst 30 under förutsättning att eleven aktivt deltar vid ytterligare 20 förlossningar.

—Aktiv medverkan vid sätesförlossningar. I de fall då detta inte är möjligt får praktiken ske i en simulerad situation.

—Utförande av episiotomi och förtrogenhet med suturering. Detta skall innefatta teoretisk handledning och klinisk praktik. Det praktiska utföran det av suturering innefattar suturering av såret efter episiotomi och enkel perineal laceration. Detta får ske i en simulerad situation, om det är absolut nödvändigt.

—Övervakning och vård av 40 kvinnor med komplikationer före, under eller efter förlossningen.

—Övervakning och vård (inklusive undersökning) av minst 100 kvinnor efter förlossningen och av friska nyfödda barn.

—Övervakning och vård av nyfödda som kräver specialvård inklusive de barn som är för tidigt eller för sent födda, underviktiga eller sjuka barn.

—Vård av kvinnor med gynekologiska och obstetriska besvär.

—Förtrogenhet med vård av patienter med medicinska och kirurgiska sjuk domar. Detta skall innefatta teoretisk handledning och klinisk praktik.

Den teoretiska och tekniska utbildningen (del A i utbildningsplanen) skall avpassas till och samordnas med den kliniska utbildningen (del B i utbild ningsplanen), så att de kunskaper och erfarenheter som avses i denna bilaga kan förvärvas på lämpligt sätt.

Den kliniska barnmorskeutbildningen (del B i utbildningsplanen) skall ha formen av handledd praktik på sjukhusavdelningar eller andra vårdinrätt ningar som godkänts av de behöriga myndigheterna eller organen. Under denna utbildning skall barnmorskeeleverna ta del i verksamheten på avdel ningarna i fråga i den mån den bidrar till deras utbildning. De skall infor meras om det ansvar som gäller för verksamhet som barnmorska.

5.5.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för barnmorskor

		Land	Benämning på examensbeviset			Organ som utfärdar ex			Yrkestitel	Referensdatum
		Land	Benämning på examensbeviset			amensbeviset			Yrkestitel	Referensdatum
						amensbeviset

		België/Belgi	Diploma van vroedvrouw/			— De	erkende oplei		Vroedvrouw/Accou	23 januari 1983
	que/Belgien		Diplôme d'accoucheuse			dingsinstituten/Les			cheuse
						établissements
						d'enseignement
						— De bevoegde Ex
						amen-		commissie
						van	de	Vlaamse
						Gemeenschap/Le
						Jury		compétent
						d'enseignement de
						la	Communauté
						française
▼M1
▼M1
	България		Диплома	за	висше	Университет			Акушеркa	1 januari 2007
			образование		на
			образователно-
			квалификационна степен
			”Бакалавър”		с
			професионална
			квалификация
			”Акушерка”

688

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 143

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar ex

Yrkestitel

Referensdatum

amensbeviset

Česká repu

Diplom o ukončení stu

Vysoká

škola

Porodní asistentka/po

1 maj 2004

blika

dia

studijním

pro

zřízená nebo uznaná

rodní asistent

gramu

ošetřovatelství

státem

ve studijním oboru po

rodní asistentka (baka

lář, Bc.)

— Vysvědčení

státní závěrečné

zkoušce

Diplom o ukončení stu

Vyšší odborná škola

dia ve studijním oboru

zřízená nebo uznaná

diplomovaná

porodní

státem

asistentka

(diplomo

vaný specialista, DiS.)

—

Vysvědčení o

solutoriu

Danmark

Bevis for bestået jordemo

Danmarks

jordemoder

Jordemoder

23 januari 1983

dereksamen

skole

Deutschland

Zeugnis über die staatliche

Staatlicher

Prüfungs

— Hebamme

23 januari 1983

Prüfung

für

Hebammen

ausschuss

— Entbindungspfleger

und Entbindungspfleger

Eesti

Diplom

ämmaemanda

1. Tallinna

Meditsii

— Ämmaemand

1 maj 2004

erialal

nikool

Tartu Meditsiinikool

Ελλάς

Πτυχίο

Τμήματος

Τεχνολογικά

— Μαία

23 januari 1983

Μαιευτικής

Εκπαιδευτικά

— Μαιευτής

Τεχνολογικών

Ιδρύματα (Τ.Ε.Ι.)

Εκπαιδευτικών

Ιδρυμάτων (Τ.Ε.Ι.)

Πτυχίο

του

Τμήματος

ΚΑΤΕΕ

Μαιών

της

Ανωτέρας

Υπουργείου Εθνικής

Σχολής

Στελεχών

Παιδείας

και

Υγείας

και

Κοινων.

Θρησκευμάτων

Πρόνοιας (ΚΑΤΕΕ)

Πτυχίο

Μαίας

Υπουργείο

Υγείας

Ανωτέρας

Σχολής

και Πρόνοιας

Μαιών

España

— Título de Matrona

Ministerio

Educa

— Matrona

1 januari 1986

— Título de Asistente ob

ción y Cultura

— Asistente obstétrico

stétrico (matrona)

— Título

Enfermería

obstétrica-ginecológica

France

Diplôme de sage-femme

L'Etat

Sage-femme

23 januari 1983

689

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 144

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar ex

Yrkestitel

Referensdatum

amensbeviset

▼M8

prvostupnik (baccalau

Hrvatska

Svjedodžba

— Medicinski

fakulteti

1 juli 2013

”prvostupnik

(baccalau

sveučilišta u Repu

reus) primaljstva/prvos

blici Hrvatskoj

tupnica (baccalaurea)

reus)

primaljstva/

— Sveučilišta

u Repu

primaljstva

sveučilišna prvostupnica

(baccalaurea) primaljstva”

blici Hrvatskoj

— Veleučilišta i visoke

škole

Republici

Hrvatskoj

▼B

Ireland

Certificate in Midwifery

An Board Altranais

Midwife

23 januari 1983

Italia

Diploma d'ostetrica

Scuole

riconosciute

Ostetrica

23 januari 1983

dallo Stato

Κύπρος

Δίπλωμα

στο

μεταβασικό

Νοσηλευτική Σχολή

Εγγεγραμμένη Μαία

1 maj 2004

πρόγραμμα Μαιευτικής

Latvija

Diploms

par

vecmātes

Māsu skolas

Vecmāte

1 maj 2004

kvalifikācijas iegūšanu

Lietuva

Aukštojo mokslo diplo

Universitetas

Akušeris

1 maj 2004

mas,

nurodantis

sute

iktą bendrosios prakti

kos

slaugytojo

pro

fesinę kvalifikaciją, ir

profesinės kvalifikaci

jos pažymėjimas, nuro

dantis suteiktą akušerio

profesinę kvalifikaciją

—

Pažymėjimas,

liu

dijantis

profesinę

praktiką

akušerijoje

Aukštojo mokslo diplo

Kolegija

mas

(neuniversitetinės

studijos),

nurodantis

suteiktą

bendrosios

praktikos

slaugytojo

profesinę kvalifikaciją,

ir profesinės kvalifika

cijos pažymėjimas, nu

rodantis

suteiktą

akušerio profesinę kva

lifikaciją

—

Pažymėjimas,

liu

dijantis

profesinę

praktiką

akušerijoje

Aukštojo mokslo diplo

Kolegija

mas

(neuniversitetinės

studijos),

nurodantis

suteiktą akušerio pro

fesinę kvalifikaciją

690

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 145

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar ex

Yrkestitel

Referensdatum

amensbeviset

Luxembourg

Diplôme de sage-femme

Ministère de l'éduca

Sage-femme

23 januari 1983

tion

nationale,

de la

formation

profession

nelle et des sports

Magyarország

Szülésznő bizonyítvány

Iskola/főiskola

Szülésznő

1 maj 2004

Malta

Lawrja jew diploma fl- Is

Universita’ ta' Malta

Qabla

1 maj 2004

tudji tal-Qwiebel

Nederland

Diploma van verloskundi

Door

het

Ministerie

Verloskundige

23 januari 1983

van

Volksgezondheid,

Welzijn en Sport er

kende

opleidings-in

stellingen

Österreich

Hebammen-Diplom

— Hebammenakade

Hebamme

1 januari 1994

mie

— Bundeshebammen

lehranstalt

Polska

Dyplom ukończenia stu

Instytucja prowadząca

Położna

1 maj 2004

diów wyższych na kie

kształcenie na pozio

runku położnictwo z ty

mie wyższym uznana

tułem

”magister

przez właściwe władze

położnictwa”

(Institution

för

högre

utbildning

som

erkänts

av de behöriga myn

digheterna)

Portugal

Diploma de enfermeiro

1. Ecolas de Enferma

Enfermeiro

especialista

1 januari 1986

especialista

enfer

gem

em enfermagem de

magem de saúde ma

saúde materna e obstét

terna e obstétrica

rica

Diploma/carta de curso

Escolas

Superiores

estudos

superiores

de Enfermagem

especializados em

fermagem

saúde

materna e obstétrica

3. Diploma (do curso de

3. —

Escolas

Supe

pós-licenciatura)

riores de Enfer

especialização em

magem

fermagem

saúde

—

Escolas

Supe

materna e obstétrica

riores de Saúde

▼M1

România

Diplomă de licență de

Universități

Moașă

1 januari 2007

moașă

▼B

Slovenija

Diploma, s katero se po

Univerza

diplomirana

babica/di

1 maj 2004

deljuje

strokovni

naslov

Visoka

strokovna

plomirani babičar

”diplomirana babica/diplo

mirani babičar”

šola

Slovensko

Vysokoškolský

diplom

Vysoká škola

Pôrodná asistentka

1 maj 2004

udelení

akademic

Stredná

zdravot

kého titulu

”bakalár z

nícka škola

pôrodnej

asistencie”

(”Bc.”)

Absolventský diplom v

študijnom

odbore

plomovaná

pôrodná

asistentka

691

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 146

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar ex

Yrkestitel

Referensdatum

amensbeviset

Suomi/

Fin

Kätilön

tutkinto/barn

Terveydenhuoltoop

Kätilö/Barnmorska

1 januari 1994

land

morskeexamen

pi-laitokset/hälso

vårdsläroanstalter

2. Sosiaali- ja terveysalan

Ammattikorkeakou

ammattikorkeakoulutut

lut/ Yrkeshögskolor

kinto, kätilö (AMK)/yr

keshögskoleexamen

inom hälsovård och det

sociala

området, barn

morska (YH)

Sverige

Barnmorskeexamen

Universitet eller hög

Barnmorska

1 januari 1994

skola

United

King

Statement

registration

Various

Midwife

23 januari 1983

dom

as a Midwife on part

the register kept

the United Kingdom Cen

tral Council

for Nursing,

Midwifery and Health vi

siting

V.6 ►C2 APOTEKARE ◄

5.6.1Utbildningsplan för ►C2 apotekare ◄

—växt- och djurbiologi

—fysik

—allmän och oorganisk kemi

—organisk kemi

—analytisk kemi

—farmaceutisk kemi inklusive läkemedelsanalys

—allmän och tillämpad biokemi (medicinsk)

—anatomi och fysiologi; medicinsk terminologi

—mikrobiologi

—farmakologi och farmakoterapi

—farmaceutisk teknologi

—toxikologi

—farmakognosi

—lagstiftning och eventuellt yrkesetik

Vid avvägningen mellan teoretisk och praktisk utbildning skall för varje ämne i utbildningsplanen tillräckligt stor vikt läggas vid den teoretiska delen så att utbildningens akademiska karaktär bibehålls.

5.6.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för ►C2 apotekare ◄

Land	Benämning på examensbeviset	Organ som utfärdar ex		Behörighetsbevis som med	Referensdatum
Land	Benämning på examensbeviset	amensbeviset		följer examensbeviset	Referensdatum
		amensbeviset		följer examensbeviset

België/Belgi	Diploma van apotheker/	— De	universiteiten/		1 oktober 1987
que/Belgien	Diplôme de pharmacien	Les universités
		— De bevoegde Ex
		amencommissie
		van	de Vlaamse
		Gemeenschap/Le
		Jury	compétent
		d'enseignement de
		la	Communauté
		française

692

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 147

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar ex

Behörighetsbevis som med

Referensdatum

amensbeviset

följer examensbeviset

▼M1

България

Диплома

за

висше

Фармацевтичен

januari 2007

образование на образо

факултет

към

вателно-квалификацион

Медицински

на степен ”Магистър” по

университет

”Фармация” с професио

нална

квалификация

”Магистър-фармацевт”

▼B

Česká repu

Diplom o ukončení studia

Farmaceutická

fakulta

Vysvědčení o státní

1 maj 2004

blika

studijním

programu

univerzity v České re

závěrečné zkoušce

farmacie (magistr, Mgr.)

publice

Danmark

Bevis for bestået farma

Danmarks Farmaceu

oktober 1987

ceutisk kandidateksamen

tiske Højskole

Deutschland

Zeugnis über die Staatli

Zuständige Behörden

oktober 1987

che

Pharmazeutische Prü

fung

Eesti

Diplom

proviisori

õppe

Tartu Ülikool

maj 2004

kava läbimisest

Ελλάς

Άδεια

άσκησης

Νομαρχιακή

oktober 1987

φαρμακευτικού

Αυτοδιοίκηση

επαγγέλματος

España

Título

Licenciado

—

Ministerio de Edu

oktober 1987

Farmacia

cación y Cultura

— El rector de una

universidad

France

—

Diplôme

d'Etat

Universités

oktober 1987

pharmacien

—

Diplôme

d'Etat

docteur

pharmacie

▼M8

Hrvatska

Diploma ”magistar farma

— Farmaceutsko-bio

juli 2013

cije/magistra farmacije”

kemijski

fakultet

Sveučilišta u Zag

rebu

—

Medicinski fakultet

Sveučilišta u Splitu

— Kemijsko-tehno

loški

fakultet

Sveučilišta u Splitu

▼B

Ireland

Certificate

Registered

oktober 1987

Pharmaceutical Chemist

Italia

Diploma

certificato

Università

november 1993

abilitazione

all'esercizio

della professione di farma

cista ottenuto in seguito ad

un esame di Stato

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Εγγραφής

Συμβούλιο

maj 2004

Φαρμακοποιού

Φαρμακευτικής

Latvija

Farmaceita diploms

Universitātes

tipa

maj 2004

augstskola

Lietuva

Aukštojo

mokslo

diplo

Universitetas

maj 2004

mas,

nurodantis

suteiktą

vaistininko profesinę kva

lifikaciją

693

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 148

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar ex

Behörighetsbevis som med

Referensdatum

amensbeviset

följer examensbeviset

Luxembourg

Diplôme d'Etat de phar

Jury d'examen d'Etat +

oktober 1987

macien

visa du

ministre

l'éducation nationale

Magyarország

Okleveles

gyógyszerész

►C2 Egyetem ◄

maj 2004

oklevél (magister pharma

ciae, röv: mag. Pharm)

Malta

Lawrja fil-farmaċija

Universita’ ta' Malta

maj 2004

Nederland

Getuigschrift

van

met

Faculteit Farmacie

oktober 1987

goed

gevolg

afgelegd

apothekersexamen

Österreich

Staatliches

Apotheker

Bundesministerium

für

oktober 1994

diplom

Arbeit,

Gesundheit

und Soziales

Polska

Dyplom ukończenia stu

1. Akademia

maj 2004

diów wyższych na kie

dyczna

runku

farmacja

z tytułem

2. Uniwersytet

magistra

dyczny

3. Collegium Medicum

Uniwersytetu Jagiel

lońskiego

Portugal

Carta de curso de licencia

Universidades

oktober 1987

tura em Ciências Farma

cêuticas

▼M1

România

Diplomă de licență de far

Universități

januari 2007

macist

▼B

Slovenija

Diploma, s katero se po

Univerza

Potrdilo o opravljenem

1 maj 2004

deljuje

strokovni

naziv

strokovnem izpitu za

”magister

farmacije/ma

poklic magister farma

gistra farmacije”

cije/magistra farmacije

Slovensko

Vysokoškolský

diplom

Vysoká škola

maj 2004

udelení

akademického

tulu

”magister

farmácie”

(”Mgr.”)

Suomi/

Fin

Proviisorin

tutkinto/Pro

— Helsingin yliopisto/

oktober 1994

land

visorexamen

Helsingfors univer

sitet

— Kuopion yliopisto

Sverige

Apotekarexamen

Uppsala universitet

oktober 1994

United

King

Certificate

Registered

oktober 1987

dom

Pharmaceutical Chemist

694

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 149

▼B

V.7 ARKITEKT

5.7.1 Förteckning över benämningar på examensbevis för arkitekter som erkänts i enlighet med artikel 46

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensläsår

examensbeviset

België/

Architect/Architecte

Nationale hogescholen voor

1988/1989

Belgique/

Architect/Architecte

architectuur

Belgien

2. Hogere-architectuur-institu

Architect

ten

Architect/Architecte

Provinciaal Hoger

Instituut

Architect/Architecte

voor Architectuur te Hasselt

Burgelijke ingenieur-

Koninklijke

Academies

architect

voor Schone Kunsten

Sint-Lucasscholen

6. Faculteiten Toegepaste We

tenschappen van de Univer

siteiten

”Faculté

Polytechnique”

van Mons

Architecte/Architect

Ecoles

nationales

supérieu

Architecte/Architect

res d'architecture

2. Instituts supérieurs d'archi

Architect

tecture

Architecte/Architect

Ecole provinciale supérieure

Architecte/Architect

d'architecture de Hasselt

Ingénieur-civil — ar

Académies

royales

des

chitecte

Beaux-Arts

5. Ecoles Saint-Luc

6. Facultés des sciences appli

quées des universités

Faculté

polytechnique

Mons

Danmark

Arkitekt cand. arch.

— Kunstakademiets

Arkitekt

1988/1989

skole i København

— Arkitektskolen i Århus

Deut

Diplom-Ingenieur,

— Universitäten

(Architektur/

1988/1989

schland

Diplom-Ingenieur Univ.

Hochbau)

— Technische

Hochschulen

(Architektur/Hochbau)

— Technische

Universitäten

(Architektur/Hochbau)

— Universitäten-Gesamthoch

schulen

(Architektur/Hoch

bau)

— Hochschulen

für

bildende

Künste

— Hochschulen für Künste

Diplom-Ingenieur,

— Fachhochschulen (Architek

Diplom-Ingenieur FH

tur/Hochbau) (1)

— Universitäten-Gesamthoch

schulen

(Architektur/Hoch

bau)

bei

entsprechenden

Fachhochschulstudien

gängen

_____________

(1) Diese

Diplome

sind je

nach

Dauer der durch sie abgeschlos-

senen Ausbildung gemäß Arti-

kel 47 Absatz 1 anzuerkennen.

695

Bilaga 3										SOU 2014:19
							2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 150
	▼B

			Land	Benämning på examensbeviset	Organ som utfärdar examensbeviset			Behörighetsbevis som medföljer			Referensläsår
			Land	Benämning på examensbeviset	Organ som utfärdar examensbeviset			examensbeviset			Referensläsår
								examensbeviset

		Eλλάς		Δίπλωμα αρχιτέκτονα —	— Εθνικό		Μετσόβιο	Βεβαίωση	που	χορηγεί το	1988/1989
				μηχανικού	Πολυτεχνείο (ΕΜΠ), τμήμα			Τεχνικό	Επιμελητήριο
					αρχιτεκτόνων — μηχανικών			Ελλάδας (ΤΕΕ) και η οποία
					— Αριστοτέλειο		Πανεπιστήμο	επιτρέπει	την	άσκηση
					Θεσσαλονίκης		(ΑΠΘ),	δραστηριοτήτων στον τομέα
					τμήμα	αρχιτεκτόνων —		της αρχιτεκτονικής
					μηχανικών		της
					Πολυτεχνικής σχολής
	▼C2
		España		Título oficial de arquitecto	Rectores de	las	universidades				1988/1989
					enumeradas a continuación:

—Universidad politécnica de Cataluña, escuelas técnicas superiores de arquitectura de Barcelona o del Vallès;

—Universidad politécnica de Madrid, escuela técnica su perior de arquitectura de Madrid;

—Universidad politécnica de Las Palmas, escuela técnica superior de arquitectura de Las Palmas;

—Universidad politécnica de Valencia, escuela técnica superior de arquitectura de Valencia;

—Universidad de Sevilla, escuela técnica superior de arquitectura de Sevilla;

—Universidad de Valladolid, escuela técnica superior de arquitectura de Valladolid;

—Universidad de Santiago de Compostela, escuela técnica superior de arquitectura de La Coruña;

—Universidad del País Vasco, escuela técnica superior de arquitectura de San Sebas tián;

—Universidad de Navarra, escuela técnica superior de arquitectura de Pamplona;

— Universidad		de	Alcalá			de	1999/2000
Henares, escuela politécnica
de Alcalá de Henares;
— Universidad		Alfonso			X	El	1999/2000
Sabio,	centro		politécnico
superior	de	Villanueva				de
la Cañada;
— Universidad		de		Alicante,			1997/1998
escuela	politécnica			superior
de Alicante;
— Universidad		Europea				de	1998/1999
Madrid;
— Universidad		de	Cataluña,				1999/2000
escuela	técnica superior					de
arquitectura de Barcelona;
— Universidad		Ramón			Llull,		1998/1999
escuela	técnica superior					de
arquitectura de La Salle;
— Universidad		S.E.K. de				Se	1999/2000
govia, centro de estudios in
tegrados	de	arquitectura				de
Segovia.
— Universidad		de		Granada,			1994/1995
Escuela	Técnica			Superior
de Arquitectura de Granada

696

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 151

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensläsår

examensbeviset

France

Diplôme

d'architecte

1. Le ministre chargé de l'ar

1988/1989

DPLG, y compris dans

chitecture

le cadre de la for

mation

professionnelle

continue et de la pro

motion sociale.

Diplôme

d'architecte

Ecole spéciale d'architecture

ESA

de Paris

Diplôme

d'architecte

Ecole nationale supérieure

ENSAIS

des arts et industries de

Strasbourg, section architec

ture

▼M8

Hrvatska

▼B

1. Degree

of Bachelor of

1. National

University of Ire

1988/1989

Ireland

Architecture

(B.Arch.

land to architecture gradua

NUI)

tes of

University College

Dublin

2. Degree

of Bachelor of

Dublin Institute of Technol

Architecture (B.Arch.)

ogy, Bolton Street, Dublin

(Previously,

until 2002

(College

Technology,

- Degree standard di

Bolton Street, Dublin)

ploma

in architecture

(Dip. Arch)

3. Certificate of associa

Royal Institute of Architects

teship (ARIAI)

of Ireland

4. Certificate of members 4. Royal Institute of Architects

hip (MRIAI)

of Ireland

Italia

— Laurea in architettura

— Università di Camerino

Diploma

abilitazione 1988/1989

— Università

Catania —

all'esercizo

indipendente

Sede di Siracusa

della professione

che

viene

— Università di Chieti

rilasciato dal ministero della

Pubblica

istruzione

dopo

— Università di Ferrara

che il candidato ha sos

— Università di Firenze

tenuto con

esito

positivo

— Università di Genova

l'esame di Stato davanti ad

— Università

Napoli Fede

una commissione competen

rico II

—Università di Napoli II

—Università di Palermo

—Università di Parma

—Università di Reggio Ca labria

—Università di Roma ”La Sa pienza”

—Universtià di Roma III

—Università di Trieste

—Politecnico di Bari

—Politecnico di Milano

—Politecnico di Torino

—Istituto universitario di ar chitettura di Venezia

— Laurea in ingegneria	— Università dell'Aquilla	Diploma	di abilitazione 1998/1999
edile — architettura	— Università di Pavia	all'esercizo	indipendente
	— Università di Roma”La Sa	della professione che viene
	pienza”	rilasciato dal ministero della
	pienza”	Pubblica istruzione dopo
		Pubblica istruzione dopo
		che il candidato ha sos
		tenuto con	esito positivo
		l'esame di Stato davanti ad
		una commissione competen
		te

697

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 152

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensläsår

examensbeviset

— Laurea

specialistica in

— Università dell'Aquilla

Diploma

abilitazione

2003/2004

ingegneria edile — ar

— Università di Pavia

all'esercizo

indipendente

chitettura

— Università di Roma ”La Sa

della

professione

che

viene

rilasciato dal ministero della

pienza”

Pubblica

istruzione

dopo

— Università di Ancona

che

candidato

sos

tenuto

con

esito

positivo

— Università di Basilicata

—

l'esame di Stato davanti ad

Potenza

una commissione competen

— Università di Pisa

— Università di Bologna

— Università di Catania

— Università di Genova

— Università di Palermo

— Università di Napoli Fede

rico II

— Università di Roma — Tor

Vergata

— Università di Trento

— Politecnico di Bari

— Politecnico di Milano

▼C2

— Laurea

specialistica

— Prima

Facoltà di Architet

Diploma

abilitazione

1998/1999

quinquennale in Archi

tura

dell'Università

all'esercizo

indipendente

tettura

Roma ”La Sapienza”

della professione

che

viene

rilasciato dal ministero della

Pubblica

istruzione

dopo

che il candidato ha sos

tenuto

con

esito

positivo

l'esame di Stato davanti ad

una commissione competen

— Laurea

specialistica

— Università di Ferrara

Diploma

abilitazione

1999/2000

quinquennale in Archi

— Università di Genova

all'esercizo

indipendente

tettura

— Università di Palermo

della

professione

che

viene

rilasciato dal ministero della

— Politecnico di Milano

Pubblica

istruzione

dopo

che il candidato ha sos

— Politecnico di Bari

tenuto

con

esito

positivo

l'esame di Stato davanti ad

una commissione competen

— Laurea

specialistica

— Università di Roma III

Diploma

abilitazione

2003/2004

quinquennale in Archi

all'esercizo

indipendente

tettura

della

professione

che

viene

rilasciato dal ministero della

Pubblica

istruzione

dopo

che il candidato ha sos

tenuto

con

esito

positivo

l'esame di Stato davanti ad

una commissione competen

— Laurea

specialistica in

— Università di Firenze

Diploma

abilitazione

2004/2005

Architettura

— Università di Napoli II

all'esercizo

indipendente

della

professione

che

viene

— Politecnico di Milano II

rilasciato dal ministero della

Pubblica

istruzione

dopo

che il candidato ha sos

tenuto

con

esito

positivo

l'esame di Stato davanti ad

una commissione competen

698

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 153

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensläsår

examensbeviset

Nederland

Het

getuigschrift

van

Technische

Universiteit

Verklaring van de Stichting

1988/1989

het

met

goed

gevolg

Delft

Bureau Architectenregister

afgelegde doctoraal ex

die bevestigt dat de oplei

amen van de studie

ding voldoet aan de normen

richting

bouwkunde,

van artikel 46.

afstudeerrichting

archi

tectuur

Het

getuigschrift

van

Technische

Universiteit

het

met

goed

gevolg

Eindhoven

afgelegde doctoraal ex

amen van de studie

richting

bouwkunde,

differentiatie

architec

tuur en urbanistiek

3.Het getuigschrift hoger beroepsonderwijs, op grond van het met goed gevolg afgelegde examen verbonden aan de opleiding van de tweede fase voor be roepen op het terrein van de architectuur, af gegeven door de be trokken examencom missies van respectie

	velijk:
	—	de	Amsterdamse
		Hogeschool				voor
		de	Kunsten			te
		Amsterdam
	—	de		Hogeschool
		Rotterdam			en	om
		streken		te	Rotter
		dam
	—	de		Hogeschool
		Katholieke				Leer
		gangen te Tilburg
	—	de		Hogeschool
		voor de Kunsten te
		Arnhem
	—	de Rijkshogeschool
		Groningen			te	Gro
		ningen
	— de Hogeschool Ma
		astricht		te		Ma
		astricht

Österreich 1.	Diplom-Ingenieur,						1.	Technische Universität Graz		1998/1999
	Dipl.-Ing.							(Erzherzog-Johann-Univer
								sität Graz)
2.	Dilplom-Ingenieur,						2.	Technische	Universität
	Dipl.-Ing.							Wien
3.	Diplom-Ingenieur,						3. Universität Innsbruck (Leo
	Dipl.-Ing.							pold-Franzens-Universität
								Innsbruck)
4. Magister der Architek							4.	Hochschule für Angewandte
	tur,	Magister			architec			Kunst in Wien
	turae, Mag. Arch.
5. Magister der Architek							5.	Akademie der	Bildenden
	tur,	Magister			architec			Künste in Wien
	turae, Mag. Arch.
6. Magister der Architek							6.	Hochschule für künstlerishe
	tur,	Magister			architec			und industrielle	Gestaltung
	turae, Mag. Arch.							in Linz

699

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 154

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

Referensläsår

examensbeviset

▼C2

Portugal

Carta de curso de licencia

— Faculdade

arquitectura

1988/1989

tura em Arquitectura

Universidade

técnica de

Lisboa

— Faculdade

arquitectura

da Universidade do Porto

— Escola Superior Artística do

Porto

Para os cursos iniciados a

— Faculdade de Arquitectura e

1991/1992

partir do ano académico

Artes da Universidade Lu

▼B

de 1991/1992

síada do Porto

Suomi/

Arkkitehdin tutkinto/Arki

— Teknillinen

korkeakoulu

1998/1999

Finland

tektexamen

/Tekniska

högskolan

(Hel

sinki)

— Tampereen

teknillinen

kor

keakoulu/Tammerfors

tekniska högskola

— Oulun

yliopisto/Uleåborgs

universitet

Sverige

Arkitektexamen

Chalmers

Tekniska Högskola

1998/1999

Kungliga Tekniska Högskolan

Lunds Universitet

United

1. Diplomas in architec

—

Universities

Certificate

architectural

1988/1989

Kingdom

ture

—

Colleges of Art

education, issued by the Ar

—

Schools of Art

chitects Registration Board.

The

diploma

and

degree

courses

architecture

the

universities,

schools

and colleges of art should

have met the requisite thres

hold standards as laid down

in Article 46 of this Direc

tive and in Criteria for va

lidation

published

the

Validation

Panel

the

Royal

Institute

British

Architects and the Archi

tects Registration Board.

nationals who

possess

the Royal Institute of Bri

tish Architects Part I and

Part

certificates, which

are recognised by ARB as

the

competent

authority,

are eligible. Also EU na

tionals who do not possess

the ARB-recognised Part I

and Part II certificates will

be eligible for the Certifi

cate of Architectural Educa

tion if they can satisfy the

Board

that

their

standard

and

length

of education

has met the requisite thres

hold standards of Article 46

of this Directive and of the

Criteria for validation.

Degrees in architecture

Universities

Final examination

Architectural Association

4. Examination in archi

4. Royal College of Art

tecture

Examination Part II

5. Royal Institute of British

Architects

700

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 155

▼B

BILAGA VI

Förvärvade rättigheter som gäller de yrken som erkänns på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

►C2 __________ ◄ Förteckning över benämningar på examensbevis för arkitekter som omfattas av de förvärvade rättigheter som avses i artikel 49.1

Land	Benämning på examensbeviset	Referensläsår

België/Belgi —	Examensbevis som utfärdas av de statliga arkitekthögskolorna eller de statliga ar	1987/1988
que/Belgien	kitekturinstituten (architecte-architect)
— Examensbevis som utfärdas av arkitekthögskolan i Hasselt (architect)
— Examensbevis som utfärdas av de Kungliga Konstakademierna (architecte — ar
	chitect)
—	Examensbevis som utfärdas av ”Saint-Luc-skolorna” (architecte — architect)
— Universitetsdiplom för civilingenjörer, tillsammans med ett intyg om fullgjord prov
	tjänstgöring från den arkitektsammanslutning som ger innehavaren rätten att an
	vända yrkestiteln arkitekt (architecte — architect)
— Examensbevis i arkitektur som utfärdas av den centrala eller statliga examensnämn
	den för arkitektur (architecte — architect)
— Examensbevis för civilingenjörer/arkitekter och arkitekt/ingenjörsbetyg som utfärdas
	vid fakulteterna för tillämpad vetenskap vid universiteten och av Faculté Polytech
	nique i Mons (ingénieur — architecte, ingénieur-architect)

▼M1
	България	De	examensbevis som utfärdas av officiellt godkända högre utbildningsanstalter för	2009/2010
		behörighet som ”архитект” (arkitekt), ”cтроителен инженер” (civilingenjör) eller
		”инженер” (ingenjör) enligt följande:
		—	Университет за архитектура, строителство и геодезия – София: специалности
			”Урбанизъм” и ”Архитектура” (Universitetet för arkitektur, civilingenjörsstudier
			och geodesi – Sofia: specialiseringarna ”urbanism” och ”arkitektur”) och alla spe
			cialiseringar inom ingenjörsvetenskap på följande områden: ”конструкции на
			сгради и съоръжения” (byggteknik), ”пътища” (vägar), ”транспорт” (transport),
			”хидротехника и водно строителство” (hydroteknik och hydrokonstruktion),
			”мелиорации и др.” (konstbevattning osv.).
		— De examensbevis som utfärdas av tekniska universitet och högre utbildningsanstal
			ter för byggteknik på följande områden: ”електро- и топлотехника” (elektro- och
			termoteknik), ”съобщителна и комуникационна техника” (telekommunikations
			teknik och -teknologi), ”строителни технологии” (byggteknik), ”приложна
			геодезия” (tillämpad geodesi) och ”ландшафт и др.” (landskapsarkitektur) osv.
			på området för byggteknik.
			För utövande av projekteringsverksamhet på arkitektur- och byggområdet måste
			examensbevisen åtföljas av ett ”придружени от удостоверение за проектантска
			правоспособност” (intyg om rätt till projektering), utfärdat av ”Камарата на
			архитектите” (arkitektkammaren) och ”Камарата на инженерите в
			инвестиционното проектиране” (kammaren för ingenjörer inom investeringspro
			jektering), som berättigar till verksamhet inom investeringsprojektering.

▼B
	Česká repu	—	Examensbevis som utfärdats av fakulteterna vid ”České vysoké učení technické”	2006/2007
	blika		(Tjeckiens tekniska universitet i Prag):
			”Vysoká škola architektury a pozemního stavitelství” (högskolan för arkitektur och
			byggnadskonstruktion) (fram till 1951),
			”Fakulta architektury a pozemního stavitelství” (fakulteten för arkitektur och bygg
			nadskonstruktion) (1951-1960)
			”Fakulta stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier) (från 1960) inom följande
			ämnesområden: byggnadskonstruktion och byggnader, byggnadskonstruktion, kon
			struktion och arkitektur, arkitektur (inklusive fysisk planering), konstruktionsarbeten
			och byggande för industri- och jordbruksproduktion, eller i programmet för civil
			ingenjörsstudier inom ämnesområdet byggnadskonstruktion och arkitektur,

701

Bilaga 3				SOU 2014:19
				2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 156
	▼B

		Land		Benämning på examensbeviset	Referensläsår

				”Fakulta architektury” (fakulteten för arkitektur) (från 1976) inom följande ämnes
				områden: arkitektur, fysisk planering, eller inom studieprogrammet arkitektur och
				fysisk planering inom följande ämnesområden: arkitektur, arkitekturplaneringsteori,
				fysisk planering, arkitekturhistoria och återuppbyggnad av historiska monument,
				eller arkitektur och byggnadskonstruktion,
			—	Examensbevis som utfärdats av ”Vysoká škola technická Dr. Edvarda Beneše”
				(fram till 1951) inom området arkitektur och konstruktion,
			—	Examensbevis som utfärdats av ”Vysoká škola stavitelství v Brně” (1951-1956)
				inom området arkitektur och konstruktion,
			—	Examensbevis som utfärdas av ”Vysoké učení technické v Brně”, par la ”Fakulta
				architektury” (fakulteten för arkitektur) (från 1956) inom ämnesområdet arkitektur
				och fysisk planering eller av ”Fakulta stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier)
				(från 1956) inom ämnesområdet konstruktion,
			—	Examensbevis som utfärdas av ”Vysoká škola báňská — Technická univerzita
				Ostrava”, ”Fakulta stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier) (från 1997)
				inom ämnesområdet byggnader och arkitektur eller inom ämnesområdet civilingen
				jörsstudier,
			— Examensbevis som utfärdas av ”Technická univerzita v Liberci”, ”Fakulta architek
				tury” (fakulteten för arkitektur) (från 1994) inom studieprogrammet arkitektur och
				fysisk planering inom ämnesområdet arkitektur,
			— Examensbevis som utfärdas av ”Akademie výtvarných umění v Praze” inom studie
				programmet för konst inom ämnesområdet arkitekturplanering,
			— Examensbevis som utfärdas av ”Vysoká škola umělecko-průmyslová v Praze” inom
				studieprogrammet för konst inom ämnesområdet arkitektur,
			— Intyg om den auktorisering som utfärdas av ”Česká komora architektů” utan någon
				specificering av området eller inom området byggnadskonstruktion.

		Danmark	—	Examensbevis som utfärdas av statens arkitektskolor i Köpenhamn och Århus (ar	1987/1988
				chitekt)
			— Registreringsbevis utfärdade av arkitektnämnden i enlighet med lag nr 202 av
				den 28 maj 1975 (registreret arkitekt)
			—	Examensbevis utfärdade av civilingenjörshögskolorna (bygningskonstruktør), till
				sammans med ett intyg från de behöriga myndigheterna att personen i fråga har
				fått sina formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av projekt som
				utarbetats och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under
				minst sex år aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 48 i detta direktiv

		Deutschland	—	Examensbevis som utfärdas av konstakademierna (Dipl.-Ing., Architekt) (HfbK)	1987/1988
			— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid
				Technische Hochschulen, vid arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid
				tekniska högskolor, arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid universitet,
				och, i den mån dessa anstalter har sammanslagits till Gesamthochschulen, vid
				arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Gesamthochschulen (Dipl.-Ing.
				och varje annan titel som kan komma att senare fastställas för innehavare av dessa
				examensbevis)
			— Examensbevis som utfärdats av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid
				Fachhochsulen och, i den mån som dessa anstalter har sammanslagits till Gesamt
				hochschulen, av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Gesamthoch
				schulen, när studietiden är kortare än fyra år men minst tre år, tillsammans med
				ett certifikat som styrker en fyraårig yrkeserfarenhet i Förbundsrepubliken Tyskland
				och som utfärdats av yrkesorganisationen i enlighet med artikel 47.1 (Ingenieur
				grad. och varje annan titel som kan komma att senare fastställas för innehavare
				av dessa examensbevis)
			—	Examensbevis (Prüfungszeugnisse) som utfärdats före den 1 januari 1973 av arki
				tekturinstitutionerna vid Ingenieurschulen och vid Werkkunstschulen, tillsammans
				med ett intyg från de behöriga myndigheterna att personen i fråga har fått sina
				formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av projekt som utarbetats
				och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under minst sex år
				aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 48 i detta direktiv

702

SOU 2014:19						Bilaga 3
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 157
▼B

	Land		Benämning på examensbeviset			Referensläsår

	Eesti	—	diplom arhitektuuri erialal, väljastatud Eesti Kunstiakadeemia arhitektuuri teadus			2006/2007
			konna poolt alates 1996. aastast (examensbevis i arkitekturstudier som utfärdas av
			fakulteten för arkitektur vid estniska konstakademin sedan 1996), väljastatud Tal
			linna Kunstiülikooli poolt 1989-1995 (utfärdades av konsthögskolan i Tallinn 1989-
			1995), väljastatud Eesti NSV Riikliku Kunstiinstituudi poolt 1951 - (utfärdades av
			statens konstinstitut i Estlands SSR 1951-1988).

	Eλλάς	—	Examensbevis för ingenjörer och arkitekter som utfärdas av Metsovion Polytech			1987/1988
			nion i Aten, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger
			rätten att utöva arkitektverksamhet
		—	Examensbevis för ingenjörer och arkitekter som utfärdas av Aristotelion Panepis
			timion i Thessaloniki, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd
			som ger rätten att utöva arkitektverksamhet
		—	Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Metsovion Poly
			technion i Aten, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som
			ger rätten att utöva arkitektverksamhet
		—	Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Artistotelion Pa
			nepistimion i Thessaloniki, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska
			nämnd som ger rätten att utöva arkitektverksamhet
		—	Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som	utfärdas av	Panepistimion
			Thrakis, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger
			rätten att utöva arkitektverksamhet
		—	Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som	utfärdas av	Panepistimion
			Patron, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten
			att utöva arkitektverksamhet

	España	Den	officiella arkitekttiteln (título oficial de arquitecto) tilldelad av departementet för			1987/1988
		utbildning och vetenskap eller av universiteten

	France	—	Det statliga arkitektdiplomet, som utfärdats av utbildningsdepartementet fram till			1987/1988
			1959 och sedan dess av kulturdepartementet (architecte DPLG)
		— Examensbevis som utfärdats av ”Ecole spéciale d'architecture” (architecte DESA)
		—	Examensbevis som sedan 1955 utfärdats av arkitekturinstitutionen vid ”Ecole na
			tionale supérieure des arts et industries de Strasbourg” (f.d. ”Ecole nationale d'in
			génieurs de Strasbourg”) (architecte ENSAIS)

▼M8
	Hrvatska	—	”Magistar inženjer arhitekture i urbanizma/magistra inženjerka arhitekture i urba			Tredje läså
			nizma” utfärdat av Arhitektonski fakultet Sveučilišta u Zagrebu			ret efter an
		—	”Magistar inženjer arhitekture/magistra inženjerka	arhitekture”	utfärdat av	slutningen
			Građevinsko-arhitektonski fakultet Sveučilišta u Splitu
		—	”Magistar inženjer arhitekture/magistra inženjerka arhitekture” utfärdat av Fakultet
			građevinarstva, arhitekture i geodezije Sveučilišta u Splitu
		—	”Diplomirani inženjer arhitekture” utfärdat av Arhitektonski fakultet Sveučilišta u
			Zagrebu
		—	”Diplomirani inženjer arhitekture/diplomirana inženjerka arhitekture” utfärdat av
			Građevinsko-arhitektonski fakultet Sveučilišta u Splitu
		—	”Diplomirani inženjer arhitekture/diplomirana inženjerka arhitekture” utfärdat av
			Fakultet građevinarstva, arhitekture i geodezije Sveučilišta u Splitu
		—	”Diplomirani arhitektonski inženjer” utfärdat av Arhitektonski fakultet Sveučilišta u
			Zagrebu
		—	”Inženjer” utfärdat av Arhitektonski fakultet Sveučilišta u Zagrebu
		—	”Inženjer” utfärdat av Arhitektonsko-građevinsko-geodetski fakultet Sveučilišta u
			Zagrebu för avslutade studier vid Arhitektonski odjel Arhitektonsko-građevinsko-
			geodetskog fakulteta
		—	”Inženjer” utfärdat av Tehnički fakultet Sveučilišta u Zagrebu för avslutade studier
			vid Arhitektonski odsjek Tehničkog fakulteta

703

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 158

▼M8

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

— ”Inženjer” utfärdat av Tehnički fakultet Sveučilišta u Zagrebu för avslutade studier

vid Arhitektonsko-inženjerski odjel Tehničkog fakulteta

—

”Inženjer arhitekture” utfärdat av Arhitektonski fakultet Sveučilišta u Zagrebu

Samtliga behörighetsbevis ska åtföljas av ett intyg om medlemsskap i kroatiska arkitekt

kammaren (Hrvatska komora arhitekata), som utfärdats av kroatiska arkitektkammaren i

Zagreb.

▼B

Ireland

—

”Bachelor of Architecture” som utfärdas av ”National University of Ireland” (B.

1987/1988

Arch. N.U.I.) till dem som utexamineras i arkitektur vid ”University College” i

Dublin

— Examensbevis för arkitekter på universitetsnivå som utfärdas av ”College of Tech

nology”, Bolton Street, Dublin (Diplom. Arch.)

— Certifikat som associerad medlem i

”Royal Institute

of Architects of

Ireland”

(A.R.I.A.I.)

— Certifikat som medlem i ”Royal Institute of Architects of Ireland” (M.R.I.A.I.)

Italia

—

”Laurea in architettura” utfärdade av universitet, tekniska högskolor och högsko

1987/1988

lorna för arkitektur i Venedig och Reggio Calabria, tillsammans med de examens

bevis som berättigar innehavaren att självständigt utöva arkitektyrket, utfärdade av

utbildningsministern, efter det att kandidaten inför en behörig nämnd har avlagt den

statliga examen som gör honom eller henne berättigad att självständigt utöva yrket

(dott. architetto)

— ”Laurea in

ingegneria”

i byggnadskonstruktion som utfärdas

av universitet

och

tekniska högskolor, tillsammans med de examensbevis som gör innehavaren berät

tigad att självständigt utöva ett yrke inom arkitekturområdet, utfärdade av utbild

ningsministern, efter det att kandidaten inför en behörig nämnd har avlagt den

statliga examen som gör honom eller henne berättigad att självständigt utöva yrket

(dott. ing. Architetto ou dott. ing. in ingegneria civile)

Κύπρος

— Βεβαίωση

Εγγραφής

στο Μητρώο

Αρχιτεκτόνων

που

εκδίδεται

από

το 2006/2007

Επιστημονικό και Τεχνικό Επιμελητήριο Κύπρου (intyg om registrering i arkitektre

gistret som utfärdas av Cyperns vetenskapliga och tekniska kammare (ETEK))

Latvija

— ”Arhitekta diploms”, ko izsniegusi Latvijas Valsts Universitātes Inženierceltniecības

2006/2007

fakultātes Arhitektūras nodaļa līdz 1958. gadam, Rīgas Politehniskā Institūta Celt

niecības fakultātes Arhitektūras nodaļa no 1958. gada līdz 1991.gadam, Rīgas

Tehniskās Universitātes Arhitektūras fakultāte kopš 1991. gada, un ”Arhitekta prak

ses sertifikāts”, ko izsniedz Latvijas Arhitektu savienība (examensbevis för arkitek

ter, som utfärdades av avdelningen för arkitektur vid fakulteten för civilingenjörs

studier vid Lettlands statliga universitet fram till 1958, av avdelningen för arkitektur

vid fakulteten för civilingenjörsstudier vid Rigas tekniska högskola 1958—1991 och

som utfärdas av fakulteten för arkitektur vid Rigas tekniska universitet sedan 1991,

samt intyg om registrering som utfärdas av Lettlands arkitektförbund)

Lietuva

—

Examensbevis för ingenjörarkitekter/arkitekter som utfärdades av Kauno politech

2006/2007

nikos institutas fram till 1969 (inžinierius architektas/architektas),

—Examensbevis i arkitekt/kandidatexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur som utfärdats av Vilnius inžinerinis statybos institutas fram till 1990, av Vilniaus technikos universitetas fram till 1996 och av Vilnius Gedimino technikos universi tetas sedan 1996 (architektas/architektūros bakalauras/architektūros magistras),

—Examensbevis för specialstudier som utfärdats för avslutad kurs i arkitektur/kandi datexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur av LTSR Valstybinis dailės institutas et par la Vilniaus dailės akademija sedan 1990 (architektūros kursas/ar chitektūros bakalauras/architektūros magistras),

—Examensbevis för kandidatexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur som utfärdas av Kauno technologijos universitetas sedan 1997 (architektūros bakalau ras/architektūros magistras);

Alla dessa examensbevis skall åtfäljas av det intyg om medlemskap utfärdat av intygs kommittén som ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitekturens område (certifierad arkitekt/Atestuotas architektas)

704

SOU 2014:19				Bilaga 3
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 159
▼B

	Land		Benämning på examensbeviset	Referensläsår

	Magyarország	—	Examensbevis ”okleveles építészmérnök” (examensbevis för arkitekter, magister	2006/2007
			examen i arkitektur) som utfärdas av universiten,
		—	Examensbevis ”okleveles építész tervező művész” (examensbevis för magister
			examen i arkitektur och i ingenjörsvetenskap) som utfärdas av universiten.

	Malta	—	Perit: Lawrja ta' Perit utfärdas av Universita’ ta' Malta, vilket ger rätt till registrering	2006/2007
			som ”Perit”.

	Nederland	—	Utbildningsbevis som anger att innehavaren har avlagt examen i arkitektur på uni	1987/1988
			versitetsnivå och som utfärdats av arkitekturinstitutionerna vid de tekniska högsko
			lorna i Delft eller Eindhoven (bouwkundig ingenieur)
		— Examensbevis som utfärdas av arkitektakademier erkända av staten (architect)
		— Examensbevis som fram till 1971 utfärdats av de tidigare arkitekthögskolorna (Ho
			ger Bouwkunstonderricht) (architect HBO)
		— Examensbevis som fram till 1970 utfärdats av de tidigare arkitekthögskolorna
			(voortgezet Bouwkunstonderricht) (architect VBO)
		— Utbildningsbevis som anger att personen i fråga har avlagt en examen som anordnas
			av arkitektrådet för ”Bond van Nederlandse Architecten” (nederländska arkitektför
			bundet, BNA) (architect)
		—	Examensbevis från ”Stichtung Institut voor Architectuur” (stiftelsen ”Arkitektur
			institutet”) (IVA) som utfärdas efter fullgörande av en kurs som anordnas av denna
			stiftelse och tagit minst fyra år i anspråk (architect), tillsammans med ett utbild
			ningsbevis från de behöriga myndigheterna om att personen i fråga har fått sina
			formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av projekt som utarbetats
			och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under minst sex år
			aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 44 i detta direktiv
		— Utbildningsbevis som utfärdas av de behöriga myndigheterna med uppgift om att
			vederbörande innan den 5 augusti 1985 avlade den examen på universitetsnivå,
			”kandidaat in de bouwkunde”, som anordnas av de tekniska högskolorna i Delft
			eller Eindhoven, och att han eller hon under en tid av minst fem år omedelbart före
			den dagen utövade arkitektverksamhet av sådan art och betydelse att den i enlighet
			med Nederländernas krav garanterar att han eller hon är kompetent att utöva denna
			verksamhet (architect)
		— Utbildningsbevis utfärdat av de behöriga myndigheterna enbart till personer som
			innan den 5 augusti 1985 uppnått 40 års ålder, vilket intygar att personen i fråga
			under en tid av minst fem år omedelbart före detta datum hade utövat arkitektverk
			samhet av sådan art och betydelse att den i enlighet med Nederländernas krav
			garanterar att han eller hon är kompetent att utöva denna verksamhet (architect)
		— De utbildningsbevis som avses i sjunde och åttonde strecksatserna behöver inte
			längre erkännas från och med dagen för ikraftträdandet i Nederländerna av lagar
			och andra författningar som reglerar påbörjandet och utövandet av arkitektverksam
			het med yrkesbeteckningen arkitekt, i den mån som dessa utbildningsbevis i enlig
			het med sådana bestämmelser inte ger tillstånd att utöva verksamheten med denna
			yrkestitel

	Österreich	—	Examensbevis som utfärdas av de tekniska högskolorna i Wien och Graz liksom av	1997/1998
			institutionerna för arkitektur (Architektur), civilingenjörsstudier (Bauingenieurwesen
			Hochbau) och konstruktion (Wirtschaftingenieurwesen — Bauwesen) vid fakulteten
			för civilingenjörsstudier och arkitektur vid universitetet i Innsbruck
		— Examensbevis som utfärdas av institutionen för mark- och vattenhushållning (Kul
			turtechnik und Wasserwirtschaft) vid lantbrukshögskolan
		— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstindustrihögskolan i
			Wien
		—	Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstakademien i Wien

705

Bilaga 3					SOU 2014:19
				2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 160
	▼B

		Land		Benämning på examensbeviset		Referensläsår

			— Examensbevis för diplomerade ingenjörer (Ing.), som utfärdas av tekniska högsko
			lor, tekniska skolor eller tekniska byggnadsskolor, tillsammans med licensen ”Bau
			meister”, som intygar att innehavaren har minst sex års yrkeserfarenhet i Österrike,
			vilket skall stadfästas i en examen
			— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstindustrihögskolan i
			Linz
			— Utbildningsbevis för utövande av yrket civilingenjör eller ingenjör med specialis
			tinriktning på konstruktion (Hochbau, Bauwesen, Wirtschaftsingenieurwesen —
			Bauwesen, Kulturtechnik und Wasserwirtschaft), som utfärdas i enlighet med lagen
			om offentliga bygg- och anläggningstekniker (Ziviltechnikergesetz, BGBI, no 156/
			1994)

		Polska	Examensbevis som utfärdats av fakulteterna för arkitektur vid:			2006/2007
			— Warszawas tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Warszawa (Politechnika
			Warszawska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt,
			magister nauk technicznych; inżynier architekt; inżyniera magistra architektury;
			magistra inżyniera architektury; magistra inżyniera architekta; magister inżynier
			architekt. (titel 1945-1948: inżynier architekt, magister nauk technicznych; titel
			1951 — 1956: inżynier architekt; titel 1954 — 1957, andra stadiet: inżyniera
			magistra architektury; titel 1957 — 1959: inżyniera magistra architektury; titel
			1959 —	1964: magistra inżyniera architektury; titel 1964 — 1982:	magistra
			inżyniera architekta; titel 1983 — 1990: magister inżynier architekt; titel sedan
			1991: magistra inżyniera architekta)
			— Krakóws tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Kraków (Politechnika Kra
			kowska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inżynier architekt
			(1945 — 1953 Bergshögskolan, tekniska fakulteten för arkitektur — Akademia
			Górniczo-Hutnicza, Politechniczny Wydział Architektury)
			— Wrocławs tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Wrocław (Politechnika
			Wrocławska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt ma
			gister nauk technicznych; magister inżynier Architektury; magister inżynier archi
			tekt. (titel 1949-1964: inżynier architekt, magister nauk technicznych; titel 1956 —
			1964: magister inżynier architektury; titel sedan 1964: magister inżynier architekt)
			— Schlesiens	tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Gliwice (Politechnika
			Śląska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt; magister
			inżynier architekt. (1945 — 1955, fakulteten för ingenjörsvetenskap och byggnads
			konst — Wydział Inżynieryjno-Budowlany, titel: inżynier architekt; 1961 — 1969,
			fakulteten för industriell och allmän byggnadskonst — Wydział Budownictwa Prze
			mysłowego i Ogólnego, titel: magister inżynier architekt; 1969 — 1976, fakulteten
			för civilingenjörsstudier och arkitektur — Wydział Budownictwa i Architektury,
			titel: magister inżynier architekt; sedan 1977, fakulteten för arkitektur — Wydział
			Architektury, titel: magister inżynier architekt och sedan 1995, titel: inżynier ar
			chitekt)
			— Poznańs tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Poznań (Politechnika
			Poznańska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architektury;
			inżynier architekt; magister inżynier architekt (1945 — 1955, ingenjörsskolan, fa
			kulteten för arkitektur — Szkoła Inżynierska, Wydział Architektury, titel: inżynier
			architektury; titel sedan 1978: magister inżynier architekt och sedan 1999: inżynier
			architekt)
			— Tekniska universitetet i Gdańsk, fakulteten för arkitektur i Gdańsk (Politechnika
			Gdańska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inżynier archi
			tekt. (1945 — 1969 fakulteten för arkitektur — Wydział Architektury, 1969 —
			1971 fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur — Wydział Budownictwa i
			Architektury, 1971 — 1981 Institutet för arkitektur och fysisk planering — Instytut
			Architektury i Urbanistyki, sedan 1981 fakulteten för arkitektur — Wydział Archi
			tektury)
			— Białystoks tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Białystok (Politechnika
			Białostocka, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inżynier ar
			chitekt (1975 — 1989 Institutet för arkitektur — Instytut Architektury)

706

SOU 2014:19					Bilaga 3
				2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 161
▼B

		Land		Benämning på examensbeviset	Referensläsår

			—	Tekniska universitetet i Łódź, fakulteten för civilingenjörsstudier, arkitektur och
				miljöingenjörsvetenskap i Łódź (Politechnika Łódzka, Wydział Budownictwa, Ar
				chitektury i Inżynierii Środowiska); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt; ma
				gister inżynier architekt (1973 — 1993 fakulteten för civilingenjörsstudier och
				arkitektur — Wydział Budownictwa i Architektury och sedan 1992 fakulteten för
				civilingenjörsstudier, arkitektur och miljöingenjörsvetenskap — Wydział Budow
				nictwa, Architektury i Inżynierii Środowiska; titel: 1973-1978 inżynier architekt,
				sedan 1978 magister inżynier architekt)
			— Tekniska universitetet i Szczecin, fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur i
				Szczecin (Politechnika Szczecińska, Wydział Budownictwa i Architektury); yrkes
				titel för arkitekter: inżynier architekt; magister inżynier architekt (1948 — 1954,
				Ingenjörshögskolan, fakulteten för arkitektur — Wyższa Szkoła Inżynierska, Wyd
				ział Architektury, titel: inżynier architekt, sedan 1970 magister inżynier architekt
				och sedan 1998 inżynier architekt)
			Alla dessa examensbevis skall åtföljas av det intyg om medlemskap utfärdat av det
			behöriga regionala arkitektorganet i Polen som ger rätt att bedriva verksamhet inom
			arkitekturens område i Polen.

	Portugal		—	Examensbeviset ”diploma do curso especial de arquitectura” utfärdat av konstaka	1987/1988
				demierna i Lissabon och Porto
			— Arkitektdiplomet ”diploma de arquitecto” utfärdat av konstakademierna i Lissabon
				och Porto
			— Examensbeviset ”diploma do curso de arquitectura” utfärdat av de högre konstaka
				demierna i Lissabon och Porto
			— Examensbeviset ”diploma de licenciatura em arquitectura” utfärdat av den högre
				konstakademien i Lissabon
			— Examensbeviset ”carta de curso de licenciatura em arquitectura” utfärdat av Lis
				sabons tekniska universitet och av Portos universitet
			— Civilingenjörsexamen (licenciatura em engenharia civil) utfärdat av den tekniska
				högskolan vid det tekniska universitetet i Lissabon
			— Civilingenjörsexamen (licenciatura em engenharia civil) utfärdat av den vetenskap
				liga och tekniska fakulteten (de Engenharia) vid universitetet i Porto
			— Civilingenjörsexamen (licenciatura em engenharia civil) utfärdat av den vetenskap
				liga och tekniska fakulteten vid universitetet i Coimbra
			— Civilingenjörsexamen med inriktning på produktion (licenciatura em engenharia
				civil, produção) utfärdat av universitetet i Minho

▼M1
		România	Universitatea de Arhitectură și Urbanism ”Ion Mincu” București (Universitetet för ar		2009/2010
			kitektur och urbanism ”Ion Mincu” i Bukarest):
			— 1953–1966: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București (Institutet för arkitektur
				”Ion Mincu” i Bukarest), Arhitect (arkitekt),
			— 1967–1974: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București (Institutet för arkitektur
				”Ion Mincu” i Bukarest), Diplomă de Arhitect, Specialitatea Arhitectură (examens
				bevis för arkitekt, specialisering arkitektur),
			— 1975–1977: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București, Facultatea de Arhitec
				tură (Institutet för arkitektur ”Ion Mincu” i Bukarest, fakulteten för arkitektur),
				Diplomă de Arhitect, Specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, specia
				lisering arkitektur),
			— 1978–1991: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București, Facultatea de Arhitec
				tură și Sistematizare (Institutet för arkitektur ”Ion Mincu” i Bukarest, fakulteten för
				arkitektur och systematisering), Diplomă de Arhitect, Specializarea Arhitectură și
				Sistematizare (examensbevis för arkitekt, specialisering arkitektur och systematise
				ring),
			— 1992–1993: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București, Facultatea de Arhitec
				tură și Urbanism (Institutet för arkitektur ”Ion Mincu” i Bukarest, fakulteten för
				arkitektur och urbanism), Diplomă de Arhitect, specializarea Arhitectură și Urba
				nism (examensbevis för arkitekt, specialisering arkitektur och urbanism),

707

Bilaga 3			SOU 2014:19
			2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 162
	▼M1

		Land	Benämning på examensbeviset	Referensläsår

		— 1994–1997: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București, Facultatea de Arhitec
			tură și Urbanism (Institutet för arkitektur ”Ion Mincu” i Bukarest, fakulteten för
			arkitektur och urbanism), Diplomă de Licență, profilul Arhitectură, specializarea
			Arhitectură (examensbevis för Licență, studieområde arkitektur, specialisering arki
			tektur),
		— 1998–1999: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București, Facultatea de Arhitec
			tură (Institutet för arkitektur ”Ion Mincu” i Bukarest, fakulteten för arkitektur),
			Diplomă de Licență, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis
			för Licență, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),
		—	från och med 2000 Universitatea de Arhitectură și Urbanism ”Ion Mincu” Bucu
			rești, Facultatea de Arhitectură (Universitetet för arkitektur och urbanism ”Ion Min
			cu” Bukarest, fakulteten för arkitektur), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură,
			specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, spe
			cialisering arkitektur).
		Universitatea Tehnică din Cluj-Napoca (Tekniska universitetet i Cluj-Napoca):
		— 1990–1992: Institutul Politehnic din Cluj-Napoca, Facultatea de Construcții (Poly
			tekniska institutet Cluj-Napoca, fakulteten för civilingenjörsstudier), Diplomă de
			Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt,
			studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),
		— 1993–1994: Universitatea Tehnică din Cluj-Napoca, Facultatea de Construcții (Tek
			niska universitetet i Cluj-Napoca, fakulteten för civilingenjörsstudier), Diplomă de
			Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt,
			studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),
		— 1994–1997: Universitatea Tehnică din Cluj-Napoca, Facultatea de Construcții (Tek
			niska universitetet i Cluj-Napoca, fakulteten för civilingenjörsstudier), Diplomă de
			Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för Licență,
			studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),
		— 1998–1999: Universitatea Tehnică din Cluj-Napoca, Facultatea de Arhitectură		și
			Urbanism (Tekniska universitetet i Cluj-Napoca, fakulteten för arkitektur och urba
			nism), Diplomă de Licență, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examens
			bevis för Licență, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),
		— från och med 2000 Universitatea Tehnică din Cluj-Napoca, Facultatea de Arhitec
			tură și Urbanism (Tekniska universitetet i Cluj-Napoca, fakulteten för arkitektur och
			urbanism), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (ex
			amensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur).

Universitatea Tehnică ”Gh. Asachi” Iași (Tekniska universitetet ”Gh. Asachi” i Iași):

—1993: Universitatea Tehnică ”Gh. Asachi” Iași, Facultatea de Construcții și Arhitec tură (Tekniska universitetet ”Gh. Asachi” i Iași, fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),

—1994–1999: Universitatea Tehnică ”Gh. Asachi” Iași, Facultatea de Construcții și Arhitectură (Tekniska universitetet ”Gh.Asachi” Iași, fakulteten för civilingenjörs studier och arkitektur), Diplomă de Licență, profilul Arhitectură, specializarea Ar hitectură (examensbevis för Licență, studieområde arkitektur, specialisering arkitek tur),

—2000–2003: Universitatea Tehnică ”Gh. Asachi” Iași, Facultatea de Construcții și Arhitectură (Tekniska universitetet ”Gh. Asachi” i Iași, fakulteten för civilingenjörs studier och arkitektur), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Ar hitectură (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitek tur),

—från och med 2004 Universitatea Tehnică ”Gh. Asachi” Iași, Facultatea de Arhitec tură (Tekniska universitetet ”Gh. Asachi” i Iași, fakulteten för arkitektur), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för arki tekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur.

Universitatea Politehnica din Timișoara (Polytekniska universitetet i Timișoara):

—1993–1995: Universitatea Tehnică din Timișoara, Facultatea de Construcții (Tek niska universitetet i Timișoara, fakulteten för civilingenjörsstudier), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură și urbanism, specializarea Arhitectură generală (ex amensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur och urbanism, specialisering all män arkitektur),

708

SOU 2014:19									Bilaga 3
						2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 163
▼M1

	Land				Benämning på examensbeviset				Referensläsår

		— 1995–1998: Universitatea Politehnica din Timișoara, Facultatea de Construcții (Po
			lytekniska universitetet i Timișoara, fakulteten för civilingenjörsstudier), Diplomă de
			Licență, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för Licență,
			studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),
		— 1998–1999: Universitatea Politehnica				din Timișoara, Facultatea de Construcții și
			Arhitectură (Polytekniska universitetet i Timișoara, fakulteten för civilingenjörsstu
			dier och arkitektur), Diplomă de Licență, profilul Arhitectură, specializarea Arhitec
			tură (examensbevis för Licență, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),
		— från och med		2000	Universitatea Politehnica din Timișoara,		Facultatea de	Con
			strucții și Arhitectură (Polytekniska universitetet i Timișoara, fakulteten för civil
			ingenjörsstudier och arkitektur), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specia
			lizarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialise
			ring arkitektur).
		Universitatea din Oradea (Oradeas universitet):
		— 2002: Universitatea din Oradea, Facultatea de Protecția Mediului (Oradeas univer
			sitet, fakulteten för miljöskydd), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specia
			lizarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialise
			ring arkitektur),
		— från och med		2003	Universitatea din Oradea, Facultatea de		Arhitectură și	Con
			strucții (Oradeas universitet, fakulteten för arkitektur och civilingenjörsstudier), Di
			plomă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för
			arkitekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur).
		Universitatea Spiru Haret București (Spiru Haret-universitetet i Bukarest):
		— från och med 2002 Universitatea Spiru Haret București, Facultatea de Arhitectură
			(Spiru Haret-universitetet i Bukarest, fakulteten för arkitektur), Diplomă de Arhitect,
			profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, studie
			område arkitektur, specialisering arkitektur).
▼B
	Slovenija	—	”Univerzitetni diplomirani inženir arhitekture/univerzitetna diplomirana inženirka						2006/2007
			arhitekture” (examensbevis i arkitektur från universitet) som utfärdas av fakulteten
			för arkitektur, vilket tillsammans med ett intyg från den behöriga myndighet på
			arkitekturområdet som erkänns i lag ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitek
			turens område,
		— Examensbevis från universitetet som utfärdas av tekniska fakulteter och är förenat
			med titeln ”univerzitetni diplomirani inženir (univ.dipl.inž.)/univerzitetna diplomi
			rana inženirka”, vilket tillsammans med ett intyg från den behöriga myndighet på
			arkitekturområdet som erkänns i lag ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitek
			turens område.

	Slovensko	—	Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur och byggnadskonstruktion” (”archi						2006/2007
			tektúra a pozemné staviteľstvo”) som utfärdades av den slovakiska tekniska hög
			skolan (Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1950 — 1952 (titel: Ing.)
		—	Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdades av
			fakulteten för arkitektur och byggnadskonstruktion vid den slovakiska tekniska
			högskolan (Fakulta architektúry a pozemného staviteľstva, Slovenská vysoká škola
			technická) i Bratislava 1952-1960 (titel: Ing. arch.)
		—	Examensbevis	inom	ämnesområdet	”byggnadskonstruktion”	(”pozemné	stavi
			teľstvo”) som utfärdades av fakulteten för arkitektur och byggnadskonstruktion
			vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architektúry a pozemného stavi
			teľstva, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1952 — 1960 (titel: Ing.)
		—	Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdades av
			fakulteten för civilingenjörsstudier vid den slovakiska tekniska högskolan (Stavebná
			fakulta, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1961 — 1976, (titel: Ing.
			arch.)
		—	Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”)
			som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid den slovakiska tekniska
			högskolan (Stavebná fakulta, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1961
			— 1976, (titel: Ing.)
		—	Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdas av
			fakulteten för arkitektur vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architek
			túry, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava sedan 1977 (titel: Ing. arch.)
		—	Examensbevis inom ämnesområdet ”stadsplanering” (”urbanizmus”) som utfärdas
			av fakulteten för arkitektur vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architek
			túry, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava sedan 1977 (titel: Ing. arch.)

709

Bilaga 3				SOU 2014:19
				2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 164
	▼B

		Land		Benämning på examensbeviset	Referensläsår

			—	Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”)
				som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska
				universitetet (Stavebná fakulta, Slovenská technická univerzita) i Bratislava 1977 —
				1997 (titel: Ing.)
			—	Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur och byggnadskonstruktion” (”archi
				tektúra a pozemné stavby”) som utfärdas av fakulteten för civilingenjörsstudier vid
				det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta, Slovenská technická univer
				zita) i Bratislava sedan 1998 (titel: Ing.)
			—	Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion — specialisering: arki
				tektur” (”pozemné stavby — špecializácia: architektúra”) som utfärdades av fakul
				teten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná
				fakulta, Slovenská technická univerzita) i Bratislava 2000 — 2001, (titel: Ing.)
			—	Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion och arkitektur” (”po
				zemné stavby a architektúra”) som utfärdas av fakulteten för civilingenjörsstudier
				vid det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta — Slovenská technická
				univerzita) i Bratislava sedan 2001 (titel: Ing.)
			—	Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdas av
				akademin för konst och formgivning (Vysoká škola výtvarných umení) i Bratislava
				sedan 1969 (titel: Akad. arch. fram till 1990; Mgr. 1990 — 1992; Mgr. arch. 1992
				— 1996; Mgr. art. sedan 1997)
			—	Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavi
				teľstvo”) som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det tekniska
				universitetet (Stavebná fakulta, Technická univerzita) i Košice 1981 — 1991 (titel:
				Ing.)
			Alla dessa examensbevis skall åtföljas av
			— Intyg om auktorisation utfärdat av det slovakiska arkitektorganet (Slovenská komora
				architektov) i Bratislava utan någon specificering av området eller inom området
				”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”) eller ”fysisk planering” (”územné plá
				novanie”)
			— Intyg om auktorisation utfärdat av det slovakiska civilingenjörsorganet (Slovenská
				komora stavebných inžinierov) i Bratislava inom området byggnadskonstruktion
				(”pozemné stavby”)

		Suomi/Fin	—	Examensbevis utfärdade av arkitekturinstitutionerna vid de tekniska högskolorna	1997/1998
		land		och universitet i Oulu (arkkitehti/arkitekt)
			— Examensbevis utfärdade av de tekniska instituten (rakennusarkkitehti/byggnadsarki
				tekt)

		Sverige	—	Examensbevis utfärdade av Arkitekturskolan vid Kungliga Tekniska Högskolan,	1997/1998
				Chalmers tekniska högskola och Lunds tekniska högskola vid universitetet i Lund
				(arkitekt, magisterexamen i arkitektur)
			— Bevis på medlemskap i Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR), om studierna har
				bedrivits i en stat som omfattas av detta direktiv

		United King	—	De behörighetsbevis som utfärdas efter avlagd examen vid:	1987/1988
		dom		— Royal Institute of British Architects
				— Royal Institute of British Architects
				— arkitektursektionerna vid universitet, tekniska högskolor, ”colleges”, akademier
				(privata ”college”), ”Schools of Technology and Art” som den 10 juni 1985 var
				erkända av l'Architects Registration Council i Storbritannien för upptagande i
				registret (Architect)
			— Utbildningsbevis som anger att innehavaren har en vedertagen rätt att bära yrkes
				titeln arkitekt med stöd av avsnitt 6.1 a, 6.1 b eller 6.1 d i ”l'Architects Registration
				Act” från 1931 (Architect)
			— Utbildningsbevis som anger att innehavaren har en vedertagen rätt att bära yrkes
				titeln arkitekt med stöd av avsnitt 2 i ”l'Architects Registration Act” från 1938
				(Architect)

710

SOU 2014:19

Bilaga 3

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 165

▼B

BILAGA VII

Handlingar och intyg som kan krävas enligt artikel 50.1

1.Handlingar

a)Intyg om medborgarskap.

b)Kopia på de kompetens- eller examensbevis som ger rätt att utöva yrket i fråga samt, i förekommande fall, ett intyg om vederbörandes yrkeserfarenhet.

De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten får uppmana sökanden att lämna upplysningar om sin utbildning i den mån detta är nöd vändigt för att fastställa förekomsten av potentiella väsentliga olikheter i förhållande till den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten i enlighet med artikel 14. Om det är omöjligt för sökanden att lämna dessa upplysningar skall de behöriga myndigheterna i den mottagande medlems staten vända sig till kontaktpunkten, den behöriga myndigheten eller något annat relevant organ i ursprungsmedlemsstaten.

c)Ett intyg om verksamhetens karaktär och varaktighet, i de fall som avses i artikel 16, utfärdat av behörig myndighet eller behörigt organ i ursprungs medlemsstaten eller den medlemsstat den utländske medborgaren kommer från.

d)När en mottagande medlemsstats behöriga myndighet av personer som vill utöva ett reglerat yrke kräver bevis för att de har gott namn och rykte eller att de inte försatts i konkurs, eller temporärt upphäver eller förbjuder utövandet av yrket i fall av grav yrkesmässig försummelse eller brottslig handling, skall denna medlemsstat när det gäller andra medlemsstaters medborgare som vill utöva yrket inom landet som tillräcklig bevisning godta uppvisande av hand lingar som utfärdats av behöriga myndigheter i den utländske sökandens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från och som ut visar att dessa krav är uppfyllda. Dessa myndigheter skall tillhandahålla de begärda handlingarna inom två månader.

När de behöriga myndigheterna i den utländske sökandens ursprungsmed lemsstat eller den medlemsstat han kommer från inte utfärdar sådana hand lingar som åsyftas i första stycket, skall dessa handlingar ersättas av en försäkran under ed — eller i stater där någon bestämmelse om försäkran under ed inte finns av en försäkran på heder och samvete — som lämnas av den berörda personen inför en behörig rättslig eller administrativ myndig het eller, i förekommande fall, av en notarie eller behörigt fackligt organ i personens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från. Denna myndighet eller notarie skall utfärda ett intyg som styrker äktheten av eden eller den högtidliga försäkran.

e)När en mottagande medlemsstat kräver bevis på fysisk och psykisk hälsa av medborgare som vill utöva ett reglerat yrke, skall den medlemsstaten som tillräcklig bevisning godta att det dokument uppvisas som krävs i den ut ländske medborgarens ursprungsstat. När ursprungsmedlemsstaten inte utfär dar sådana dokument, skall den mottagande medlemsstaten godta ett intyg utfärdat av en behörig myndighet i denna stat. I sådana fall måste de behöriga myndigheterna i ursprungsstaten tillhandahålla den begärda handlingen inom två månader.

f)När en mottagande medlemsstat av de av sina egna medborgare som vill utöva ett reglerat yrke kräver

—intyg angående sökandens ekonomiska ställning,

—bevis för att den berörda personen är försäkrad mot de ekonomiska risker som är förenade med deras yrkesansvar i enlighet med gällande lagar och bestämmelser i den mottagande medlemsstaten om försäkringsskyddets villkor och omfattning,

711

Bilaga 3

SOU 2014:19

2005L0036 — SV — 17.01.2014 — 010.001 — 166

▼B

skall denna stat som tillräcklig bevisning godta intyg beträffande detta utfär dade av banker och försäkringsföretag i andra medlemsstater.

▼M9

g)Ett intyg som bekräftar att den sökande inte temporärt eller definitivt har förbjudits att utöva yrket eller inte har dömts för något brott, om medlems staten kräver sådana intyg av sina egna medborgare.

▼B

2. Intyg

För att underlätta tillämpningen av avsnitt III kapitel III i detta direktiv får en medlemsstat föreskriva att personer som uppfyller utbildningsvillkoren samtidigt med de bevis över formella kvalifikationer skall förete ett intyg från de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten som visar att dessa examensbevis är de som avses i detta direktiv.

712

SOU 2014:19

Bilaga 4

L 354/132		SV		Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/55/EU av den 20 november 2013

om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions sätt, särskilt artiklarna 46, 53.1 och 62,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit téns yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (3) konsoliderades ett system för ömsesidigt erkännande som ursprungligen grundade sig på 15 direktiv. Det föreskriver automatiskt erkännande för ett begränsat antal yrken, utgående från harmonise rade minimikrav för utbildning (sektorsyrken), en generell ordning för erkännande av utbildningsbevis och auto matiskt erkännande av yrkeserfarenhet. I direktiv 2005/36/EG fastställs också ett nytt system för fritt till handahållande av tjänster. Det bör erinras om att tredje landsmedborgare som är familjemedlemmar till EU-med

borgare åtnjuter likabehandling i enlighet med Europa parlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familje medlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (4). Tredjelandsmedborgare kan också åtnjuta likabehandling i fråga om erkännande av examensbevis, utbildningsbevis och andra yrkeskvali fikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden, enligt särskilda unionsrättsakter, t.ex. om varaktig bosätt ning, flyktingar, innehavare av EU-blåkort och forskare.

(1) EUT C 191, 29.6.2012, s. 103.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 9 oktober 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 15 november 2013.

(3) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22. (4) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.

(2)I sitt meddelande av den 27 oktober 2010 Inremarknads akten, Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” identifierade kommissionen ett behov av att modernisera unionsrätten på detta område. I sina slut satser av den 23 oktober 2011 stödde Europeiska rådet en sådan modernisering och uppmanade Europaparla mentet och rådet att nå en politisk överenskommelse om översyn av direktiv 2005/36/EG före slutet av 2012. I sin resolution av den 15 november 2011 om tillämp ningen av direktivet om yrkeskvalifikationer (2005/36/EG) (5) uppmanade även Europaparlamentet kommissionen att lägga fram ett förslag. I rapporten av den 27 oktober 2010 om EU-medborgarskapet 2010 Att avveckla hindren för EU-medborgarnas rättigheter betonas behovet av att minska den administrativa bördan i sam band med erkännande av yrkeskvalifikationer.

(3)Notarier som utses av en medlemsstats regering genom en officiell utnämning bör uteslutas från tillämpnings området för direktiv 2005/36/EG med tanke på de spe cifika och olikartade system som gäller i de enskilda medlemsstaterna för att få tillträde till och utöva yrket.

(4)I syfte att stärka den inre marknaden och gynna den fria rörligheten för yrkesutövare och samtidigt säkerställa ett mer effektivt och transparent erkännande av yrkeskvali fikationer skulle ett europeiskt yrkeskort innebära ett mervärde. Ett sådant kort skulle särskilt vara användbart för att underlätta tillfällig rörlighet och erkännande enligt det automatiska erkännandesystemet, samt för att främja en förenklad erkännandeprocess enligt den generella ord ningen. Syftet med ett europeiskt yrkeskort är att för enkla erkännandesystemet och införa kostnads- och driftseffektivisering som gynnar yrkesutövare och behö riga myndigheter. Införandet av ett europeiskt yrkeskort bör beakta synpunkter på yrket i fråga och bör föregås av en bedömning av dess lämplighet för det aktuella yrket och dess effekter på medlemsstaterna. Bedömningen bör vid behov göras tillsammans med medlemsstaterna. Det europeiska yrkeskortet bör utfärdas på begäran av yrkes utövare och efter inlämnande av de nödvändiga doku menten och efter det att de behöriga myndigheterna slut fört tillhörande verifikationsförfaranden. Om det europe iska yrkeskortet är utfärdat i etableringssyfte bör det ut göra ett beslut om erkännande och behandlas som alla andra beslut om erkännande enligt direktiv 2005/36/EG. Det bör komplettera snarare än ersätta de registrerings krav som är kopplade till tillträdet till ett visst yrke. Det är onödigt att införa ett europeiskt yrkeskort för jurister eftersom de redan har försetts med yrkeskort enligt det

(5) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 15.

713

Bilaga 4

SOU 2014:19

28.12.2013		SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 354/133

system som föreskrivs i rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjäns ter (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan med lemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (2).

(5)Det europeiska yrkeskortets funktion bör stödjas av in

formationssystemet för den inre marknaden (IMI), inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 (3). Kortet och IMI bör skapa synergier och förtroende mellan de behöriga myndigheterna och samtidigt undanröja administrativt dubbelarbete och dubbla erkännandeförfaranden för de behöriga myndig heterna och skapa mer transparens och rättssäkerhet för yrkesutövare.

(6)Förfarandet för ansökan om och utfärdande av det euro peiska yrkeskortet bör vara klart strukturerat och omfatta skyddsmekanismer och tillhörande rättigheter för sö kande att överklaga. Genomförandeakter bör specificera översättningskraven och betalningssätten vad gäller de avgifter som en sökande ska betala in så att arbetsflödet i IMI inte avbryts eller hindras och behandlingen av an sökan inte försenas. Det är medlemsstaternas ansvar att fastställa avgiftsnivån. Medlemsstaterna bör dock meddela kommissionen om den fastställda avgiftsnivån. Det euro peiska yrkeskortet och tillhörande arbetsflöden i IMI bör säkerställa de lagrade uppgifternas integritet, autenticitet och konfidentialitet och förebygga olaglig och obehörig tillgång till informationen i systemet.

(7)Direktiv 2005/36/EG gäller bara yrkesutövare som vill utöva samma yrke i en annan medlemsstat. Det finns fall där den berörda verksamheten i den mottagande medlemsstaten är en del av ett yrke med mer omfattande verksamhetsområde än den i ursprungsmedlemsstaten. Om skillnaderna mellan verksamhetsområdena är så stora att ett fullständigt utbildningsprogram skulle krävs för att yrkesutövarna ska kunna kompensera för brister, och på begäran av yrkesutövarna, bör den mottagande medlemsstaten under dessa särskilda omständigheter be vilja partiellt tillträde. Vid tvingande hänsyn av allmänt intresse, i enlighet med domstolens rättspraxis rörande artiklarna 49 och 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och som kan komma att vidareutvecklas, bör en medlemsstat kunna vägra partiellt

(1) EGT L 78, 26.3.1977, s. 17. (2) EGT L 77, 14.3.1998, s. 36. (3) EUT L 316, 14.11.2012, s. 1.

tillträde. Detta kan särskilt vara fallet för hälso- och sjuk vårdsyrken som har konsekvenser för folkhälsan eller patientsäkerheten. Partiellt tillträde bör beviljas utan att detta påverkar arbetsmarknadsparternas rätt att organi sera sig.

(8)För att skydda de lokala konsumenterna i den motta gande medlemsstaten, bör tidsbegränsat och tillfälligt till handahållande av tjänster i en medlemsstat underställas skyddsmekanismer, särskilt ett krav på minst ett års yr keserfarenhet under de tio år som föregår tillhandahål landet av tjänsten, i fall när yrket inte är reglerat i ur sprungsmedlemsstaten. I fråga om säsongsverksamhet bör medlemsstaterna ha möjlighet att utföra kontroller för att fastställa huruvida de tjänster som tillhandahålls på deras territorium är temporära och tillfälliga. Den mottagande medlemsstaten bör därför en gång om året kunna kräva information om de tjänster som faktiskt tillhandahålls på dess territorium, om inte tjänsteleveran tören frivilligt redan har lämnat sådan information.

(9)Enligt direktiv 2005/36/EG får medlemsstaterna vidta åt gärder för att kontrollera en tjänsteleverantörs kvalifika tioner före det första tillhandahållandet av tjänster, när det rör sig om reglerade yrken med inverkan på folk hälsan och säkerheten. Detta har lett till osäkerhet om rättsläget och medfört att den behöriga myndigheten själv kan avgöra om det finns behov av en sådan för handskontroll. För att säkerställa rättssäkerheten bör yr kesutövare från början kunna veta om en förhandskont roll av deras yrkeskvalifikationer behövs och när ett be slut om detta kan väntas. Villkoren för förhandskontroll av yrkeskvalifikationer bör under alla omständigheter en ligt friheten att tillhandahålla tjänster inte vara strängare än de villkor som omfattas av etableringsreglerna. När det gäller reglerade yrken med konsekvenser för folkhäl san eller patientsäkerheten bör direktiv 2005/36/EG inte påverka medlemsstaternas möjlighet att kräva ett obliga toriskt försäkringsskydd rörande yrkesverksamheter i en lighet med de gällande bestämmelserna i Europaparla mentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gräns överskridande hälso- och sjukvård (4) och Europaparla mentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 de cember 2006 om tjänster på den inre marknaden (5).

(10)Yrkesutbildningssystem har visat sig vara ett användbart verktyg för att säkra ungdomssysselsättningen och möj liggöra en smidig övergång från utbildning till yrkesverk samhet. Översynen av direktiv 2005/36/EG bör därför fullt ut beakta olikheterna i dessa.

(4) EUT L 88, 4.4.2011, s. 45.

(5) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

714

SOU 2014:19

Bilaga 4

L 354/134		SV		Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

(11)För att tillämpa systemet för erkännande inom den ge nerella ordningen är det nödvändigt att indela de olika nationella utbildnings- och yrkesutbildningssystemen i olika nivåer. Dessa nivåer, som endast upprättas för att den generella ordningen ska fungera, bör varken påverka de nationella strukturerna för utbildning och yrkesutbild ning eller medlemsstaternas befogenheter på detta områ de, som exempelvis nationella strategier för genomföran det av den europeiska referensramen för kvalifikationer. Den europeiska referensramen för kvalifikationer är ett sätt att främja yrkeskvalifikationernas transparens och jämförbarhet och kan vara en bra extra informationskälla för de behöriga myndigheter som prövar yrkeskvalifika tioner som utfärdats i andra medlemsstater. Till följd av Bolognaprocessen har universitet och högskolor anpassat strukturen i sina program till en tvådelad nivåindelning med examina på grundnivå och avancerad nivå. För att garantera att de fem nivåer som fastställs i direktiv

2005/36/EG är förenliga med den nya examensstruk turen bör kandidatexamen klassificeras enligt nivå d och magisterexamen enligt nivå e. De fem nivåer som fastställs för tillämpningen av den generella ordningen bör i princip inte längre användas som ett kriterium för att utesluta unionsmedborgare från tillämpningsområ det för direktiv 2005/36/EG om detta står i strid med principen om livslångt lärande.

(12)Ansökningar om erkännande från yrkesutövare med ett års yrkeserfarenhet och från medlemsstater som inte re glerar yrket i fråga bör behandlas på samma sätt som ansökningar från yrkesutövare från en reglerande med lemsstat. Deras yrkeskvalifikationer bör jämföras med de yrkeskvalifikationer som krävs i den mottagande med lemsstaten på grundval av yrkeskvalifikationsnivåerna en ligt direktiv 2005/36/EG. Om skillnaden är stor bör den behöriga myndigheten ha möjlighet att införa kompen sationsåtgärder. Alla bedömningsmekanismer för teore tisk kunskap och praktiska färdigheter som eventuellt krävs för tillträde till yrket som kompensationsåtgärder, bör garantera och följa principerna om öppenhet och opartiskhet.

(13)I avsaknad av harmonisering av minimikraven i fråga om utbildning för tillträde till de yrken som regleras genom den generella ordningen bör de mottagande medlemssta terna fortfarande ha möjlighet att införa en kompensa tionsåtgärd. Sådana åtgärder bör vara proportionella och särskilt ta hänsyn till de kunskaper, färdigheter och kom petenser som den sökande har förvärvat inom ramen för dennes yrkeserfarenhet eller livslångt lärande som for mellt godkänts av ett relevant organ i detta syfte. Beslutet om införande av en kompensationsåtgärd bör vederbör ligen motiveras i syfte att göra det möjligt för den sö kande att bättre förstå sin situation och att begära dom stolsprövning vid nationella domstolar enligt direktiv 2005/36/EG.

(14)Översynen av direktiv 2005/36/EG har visat att det finns ett behov av att uppdatera och med mer flexibilitet för tydliga förteckningarna över de industrigrenar, affärsverk samheter och hantverk som ingår i bilaga IV, samtidigt som ett automatiskt system för erkännande på grundval av yrkeserfarenheter bibehålls för dessa verksamheter. Bi laga IV grundas för närvarande på International Standard Industrial Classification of all Economic Activities (ISIC) från 1958, och återspeglar inte längre den ekonomiska verk samhetens nuvarande struktur. ISIC-klassificeringen har setts över flera gånger sedan 1958. Därför bör kommis sionen ha möjlighet att anpassa bilaga IV för att bevara systemet för automatiskt erkännande intakt.

(15)Fortbildning bidrar till ett säkert och effektivt utövande av yrkesutövare som beviljas automatiskt erkännande av sina yrkeskvalifikationer. Det är viktigt att främja en förs tärkt kontinuerlig yrkesutveckling för dessa yrkesgrupper. Medlemsstaterna bör framför allt främja fortbildning för läkare, läkare med specialistkompetens, allmänläkare, sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjuk vård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinärer, barn morskor, apotekare och arkitekter. De åtgärder som vid tagits av medlemsstaterna för att främja fortbildning bland dessa yrkesgrupper bör meddelas kommissionen, och medlemsstaterna bör utbyta bästa praxis på området. Fortbildning bör omfatta tekniska, vetenskapliga, rättsliga och etiska framsteg och motivera yrkesutövarna att delta i sådant livslångt lärande som är relevant för deras yrke.

(16)Systemet för automatiskt erkännande på grundval av har moniserade minimiutbildningskrav bygger på att nya eller ändrade bevis på kvalifikationer i god tid anmäls av med lemsstaterna, och offentliggörs av kommissionen. Inneha vare av sådana kvalifikationer har annars inga garantier för att de kan omfattas av automatiskt erkännande. I syfte att öka insynen och öppenheten samt underlätta prövningen av nyanmälda titlar bör medlemsstaterna till handahålla information om utbildningsprogrammets längd och innehåll, som måste vara i enlighet med minimiutbildningskraven som fastställs i direktiv 2005/36/EG.

(17)Poäng enligt det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS) används redan i de flesta institutio nerna för högre utbildning i EU, och deras användning blir allt vanligare även i kurser som leder till sådana kvalifikationer som krävs för utövandet av ett reglerat yrke. Det är därför nödvändigt att införa möjligheten att ange ett utbildningsprograms varaktighet även i ECTS. Den möjligheten bör inte påverka andra krav för auto matiskt erkännande. En ECTS-poäng motsvarar 25–30 timmars studier, och det krävs normalt sett 60 poäng för slutförandet av ett läsår.

715

Bilaga 4

SOU 2014:19

28.12.2013		SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 354/135

(18)För att garantera en hög nivå på folkhälsan och patient säkerheten i unionen och modernisera direktiv 2005/36/EG måste de kriterier som används för att fast ställa den medicinska grundutbildningen ändras så att de villkor som rör minsta antal år och timmar blir kumu lativa. Syftet med ändringen är inte att sänka utbildnings kraven för den medicinska utbildningen.

(19)I syfte att främja rörlighet för läkare med specialistkom petens som redan erhållit en specialistkvalifikation och därefter följer en annan specialistutbildning bör medlems staterna tillåtas att bevilja undantag från någon del av utbildningen om dessa senare utbildningsmoment redan har fullgjorts under det föregående specialistutbildnings programmet i en medlemsstat. Medlemsstater bör, inom rimliga gränser, kunna bevilja undantag för medicinska specialistutbildningar som omfattas av automatiskt erkän nande.

(20)Sjuksköterskeyrkena har utvecklats betydligt under de se naste tre årtiondena: samhällsbaserad hälso- och sjukvård, mer komplexa behandlingsmetoder och teknik som stän digt utvecklas förutsätter att sjuksköterskor har kapacitet för att ta allt större ansvar. Sjuksköterskeutbildningen, som fortfarande varierar alltefter nationella traditioner, bör vara stabilare och mer resultatinriktad och garantera att yrkesutövaren har förvärvat vissa kunskaper och fär digheter under utbildningens gång och kan använda åt minstone vissa kompetenser för att kunna utöva den verksamhet som är relevant för yrket.

(21)Barnmorskestudenter behöver en solid allmän utbild ningsbakgrund innan de börjar sin barnmorskeutbild ning, så att de är förberedda på de komplexa vårdbeho ven. Därför bör antagningskraven till barnmorskeutbild ning utökas till tolv års allmän skolutbildning eller god känd examen på motsvarande nivå, med undantag för yrkesutövare som redan är legitimerade sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård. Barnmor skeutbildningen bör bättre kunna garantera att yrkes utövaren har tillägnat sig vissa kunskaper och färdigheter som krävs för att utöva en barnmorskas uppgifter i en lighet med direktiv 2005/36/EG.

(22)I syfte att förenkla systemet för automatiskt erkännande av specialistutbildningar för läkare och tandläkare bör sådana specialistutbildningar omfattas av direktiv 2005/36/EG om de är gemensamma för minst två fem tedelar av medlemsstaterna.

(23)Ett stort antal länder beslutade att tillåta tillträde till och utövande av all farmaceutisk verksamhet på basis av ett

erkännande av de kvalifikationer som apotekare tillägnat sig i en annan medlemsstat efter ikraftträdandet av direk tiv 2005/36/EG. Ett sådant erkännande av yrkeskvalifika tioner som en person förvärvat i en annan medlemsstat bör dock inte hindra en medlemsstat från att behålla icke-diskriminerande regler som styr den geografiska för delningen av apotek på deras territorium eftersom direk tiv 2005/36/EG inte samordnar sådana regler. En med lemsstat som ändå måste göra ett undantag från det automatiska erkännandet av kvalifikationer bör emellertid inte längre utesluta apotekare som redan är erkända av den medlemsstat som gör sådana undantag, och som sedan en tid tillbaka lagenligt och effektivt redan har arbetat som apotekare på denna medlemsstats territori um.

(24)En förutsättning för att systemet för automatiskt erkän nande ska fungera är att det finns förtroende för de utbildningsvillkor som ligger till grund för yrkesutövar nas kvalifikationer. Därför är det viktigt att minimikraven för arkitektutbildning speglar nya moment i utbildningen av arkitekter, särskilt med avseende på det erkända be hovet av att komplettera akademisk utbildning med yr keserfarenhet med handledning av kvalificerade arkitek ter. Samtidigt bör minimikraven för utbildningar vara tillräckligt flexibla för att undvika att i onödan begränsa medlemsstaternas möjligheter att organisera sina utbild ningssystem.

(25)Direktiv 2005/36/EG bör, genom införandet av gemen samma utbildningsprinciper, främja ett mer automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer för de yrken som för närvarande inte omfattas. Hänsyn bör tas till medlems staternas behörighet att bestämma vilka yrkeskvalifikatio ner som erfordras för utövande av ett yrke på deras respektive territorium, och att fastställa hur deras utbild ningssystem ska organiseras och vilket innehåll de ska ha. Gemensamma utbildningsprinciper bör vara utformade som gemensamma utbildningsramar på grundval av en gemensam uppsättning kunskap, färdigheter och kom petenser eller gemensamma utbildningsprov. Det bör vara möjligt för gemensamma utbildningsramar att också täcka specialiseringar som för närvarande inte omfattas av bestämmelserna om automatiskt erkännande enligt direktiv 2005/36/EG och som rör yrken som anges i avdelning III kapitel III och som har tydligt definierade verksamheter som är förbehållna dessa. Gemensamma utbildningsramar för sådana specialiseringar, särskilt me dicinska specialiseringar, bör erbjuda ett högt folkhälso skydd och patientskydd. Yrkeskvalifikationer som erhål lits inom gemensamma utbildningsramar bör automatiskt

erkännas av medlemsstaterna. Yrkesorganisationer som finns representerade på unionsnivå och, under särskilda omständigheter, nationella yrkesorganisationer eller behö riga myndigheter bör kunna skicka förslag på gemen samma utbildningsprinciper till kommissionen för att de nationella samordnarna ska kunna göra en bedöm ning av de eventuella effekterna av sådana principer på de nationella utbildningssystemen liksom på de nationella regler som styr tillträdet till reglerade yrken.

716

SOU 2014:19

Bilaga 4

L 354/136		SV		Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

(26)Direktiv 2005/36/EG innehåller redan bestämmelser om att yrkesutövare måste ha nödvändiga språkkunskaper. Översynen av tillämpningen av denna skyldighet har visat ett behov av att klargöra den behöriga myndighetens respektive arbetsgivarnas roll, särskilt för ett bättre pati entskydd. De behöriga myndigheterna bör kunna an vända språktest efter erkännandet av yrkeskvalifikationer. Det är särskilt viktigt för yrken med konsekvenser för patientsäkerheten att språktester görs enligt direktiv 2005/36/EG innan yrkesutövaren börjar utöva yrket i

den mottagande medlemsstaten. Språktest bör dock vara rimliga och nödvändiga för de berörda yrkena, och bör inte syfta till att utesluta yrkesutövare från andra medlemsstater från arbetsmarknaden i den mottagande medlemsstaten. För att se till att proportionalitetsprinci pen respekteras, och för att förbättra rörligheten bland yrkesutövare i unionen bör de kontroller som utförs av en behörig myndighet eller under överinseende av denna, vara begränsade till kunskapen i ett officiellt språk i den mottagande medlemsstaten, eller ett förvaltningsspråk i den mottagande medlemsstaten förutsatt att det också är ett officiellt språk i unionen. Detta bör inte hindra den mottagande medlemsstaten från att uppmuntra yr kesutövare att tillägna sig ett annat språk i ett senare skede, om det krävs för den yrkesverksamhet som ska utövas. Arbetsgivare bör fortsätta att spela en viktig roll när det gäller att kontrollera de språkkunskaper som behövs för det aktuella yrket på deras arbetsplatser.

(27)Nationella regler som styr tillträdet till de reglerade yr kena bör inte utgöra något hinder för de unga nyut examinerades rörlighet. Om en nyutexaminerad avslutar en yrkesinriktad praktik i en annan medlemsstat, bör praktiken i fråga erkännas när den nyutexaminerade an söker om tillträde till ett reglerat yrke i ursprungsmed lemsstaten. Erkännandet av en yrkespraktik som fullgjorts i en annan medlemsstat bör baseras på en tydlig skriftlig beskrivning av inlärningsmål och tilldelade uppgifter, vilka bestäms av den person som övervakar praktiktjänst göringen i den mottagande medlemsstaten. Yrkespraktik som fullgjorts i tredjeland bör beaktas av medlemssta terna när en begäran om tillträde till ett reglerat yrke behandlas.

(28)Direktiv 2005/36/EG innehåller bestämmelser om ett sy stem för nationella kontaktpunkter. På grund av ikraft trädandet av direktiv 2006/123/EG, och inrättandet av gemensamma kontaktpunkter enligt det direktivet, finns det risk för överlappning. Därför bör de nationella kon taktpunkter som inrättas genom direktiv 2005/36/EG bli rådgivningscentrum vars verksamhet främst inriktas på rådgivning och stöd till medborgarna, inbegripet person lig rådgivning, för att se till att den löpande tillämp ningen av inremarknadsreglerna i fall som rör enskilda komplicerade fall följs upp på nationell nivå. Vid behov ska rådgivningscentrumen samarbeta med behöriga myn digheter och rådgivningscentrum i andra medlemsstater. Vad gäller det europeiska yrkeskortet bör medlemssta terna själva kunna besluta om huruvida rådgivningscent rumen ska fungera som en behörig myndighet i den

mottagande medlemsstaten eller stödja de behöriga myn digheterna vid behandlingen av ansökningar om ett eu ropeiskt yrkeskort och vid hanteringen av sökandens en skilda akt som skapats inom IMI (IMI-akt). Med tanke på friheten att tillhandahålla tjänster, då det berörda yrket inte är reglerat i den mottagande medlemsstaten, får råd givningscentrumen också delta i det informationsutbyte som planerats för att åstadkomma ett administrativt sam arbete.

(29)Detta direktiv bidrar till att säkerställa en hög nivå på hälso- och konsumentskydd. Direktiv 2005/36/EG inne håller redan detaljerade skyldigheter för medlemsstaterna att utbyta information. De skyldigheterna bör förstärkas. I framtiden bör medlemsstaterna inte endast reagera på begäran om information, utan deras behöriga myndighe ter bör också ges befogenhet inom ramen för deras be fogenheter att aktivt informera de behöriga myndighe terna i andra medlemsstater om yrkesutövare som inte längre har rätt att utöva sitt yrke. En särskild varnings mekanism krävs för hälso- och sjukvårdspersonal som omfattas av direktiv 2005/36/EG. Detta bör även gälla för veterinärer liksom yrkesutövare som utövar verksam het som rör undervisning av minderåriga, inklusive yrkes utövare som arbetar inom barnomsorg och förskoleverk samhet. Skyldigheten att varna bör endast gälla de med lemsstater där sådana yrken är reglerade. Alla medlems stater bör varnas om yrkesutövare till följd av disciplinära åtgärder eller en brottmålsdom inte längre har rätt att utöva sin yrkesverksamhet i en medlemsstat, inte ens tillfälligt. Varningen bör innehålla alla tillgängliga upp gifter om den bestämda eller obestämda perioden som begränsningen eller förbudet gäller. Varningen bör akti veras genom IMI oavsett om yrkesutövaren har utnyttjat någon av rättigheterna enligt direktiv 2005/36/EG, eller har ansökt om erkännande för sina yrkeskvalifikationer genom utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort eller ge nom någon annan metod som fastställs i det direktivet. Varningsförfarandet bör vara förenligt med unionslagstift ningen om skydd av personuppgifter och grundläggande rättigheter. Varningsförfarandet bör inte utformas för att ersätta eller anpassa arrangemang mellan medlemssta terna om samarbete inom rättsliga och inrikes frågor. Behöriga myndigheter som omfattas av direktiv 2005/36/EG bör inte heller vara skyldiga att bidra till ett sådant samarbete genom varningar enligt det direktivet.

(30)En av de största svårigheter som en medborgare som är intresserad av att arbeta i en annan medlemsstat står inför är de komplicerade och osäkra administrativa för faranden som de måste följa. Genom direktiv 2006/123/EG åläggs medlemsstaterna redan att tillhanda hålla enkel tillgång till information och att göra det möj ligt att slutföra förfarandena via de gemensamma kon taktpunkterna. Personer som ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer enligt direktiv 2005/36/EG kan redan använda de gemensamma kontaktpunkterna om de omfattas av direktiv 2006/123/EG. Arbetssökande och

717

Bilaga 4

SOU 2014:19

28.12.2013		SV		Europeiska unionens officiella tidning	L 354/137

vårdpersonal omfattas däremot inte av direktiv 2006/123/EG, och den tillgängliga informationen är be gränsad. Det är därför nödvändigt ur ett användarper spektiv att närmare specificera sådan information och se till att informationen är lättillgänglig. Det är också viktigt att medlemsstaterna inte bara tar ansvar på natio nell nivå utan också samarbetar med varandra och med kommissionen för att se till att yrkesutövare i hela EU har en enkel tillgång till användarvänlig och flerspråkig information och enkelt kan slutföra förfaranden via de gemensamma kontaktpunkterna eller de berörda behö riga myndigheterna. Länkar bör göras tillgängliga på an dra webbplatser, t.ex. portalen Ditt Europa.

(31)För att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar av direktiv 2005/36/EG bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på uppdatering av den kun skap och de färdigheter som avses i artikel 21.6, upp datering av bilaga I, uppdatering och förtydligande av verksamheter som anges i bilaga IV, anpassning av punk terna 5.1.1–5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 och 5.7.1 i bilaga V, anpassning av utbildningsminimi kraven för läkare och tandläkare med specialistkom petens, införande av nya medicinska specialistkompeten ser i punkt 5.1.3 i bilaga V, ändringar av förteckningen i punkterna 5.2.1, 5.3.1, 5.4.1, 5.5.1 och 5.6.1 i bilaga V, införande av nya specialistkompetenser för tandläkare i punkt 5.3.3 i bilaga V, fastställande av villkoren för till lämpningen av gemensamma utbildningsramar, och fast ställande av villkoren för tillämpning av gemensamma utbildningsprov. Det är av särskild betydelse att kommis sionen genomför lämpliga samråd under sitt förbere dande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europa parlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(32)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av direktiv 2005/36/EG bör kommissionen tilldelas genom förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl lande av allmänna regler och principer för medlemssta ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge nomförandebefogenheter (1).

(33)Med tanke på dessa genomförandeakters tekniska art bör granskningsförfarandet användas vid antagandet av ge nomförandeakter för införandet av det europeiska yrkes kortet för särskilda yrken, formatet för det europeiska yrkeskortet, behandlingen av skriftliga ansökningar, vilka översättningar som den sökande ska tillhandahålla för ansökningar om ett europeiskt yrkeskort, närmare regler om de handlingar som krävs enligt direktiv 2005/36/EG

(1) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

för att ansökan ska vara fullständig, förfaranden för hur betalningar för kortet ska göras och behandlas, regler för hur, när och för vilka handlingar de behöriga myndighe terna får begära bestyrkta kopior för yrket i fråga, de tekniska specifikationer och åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att informationen i det europeiska yr keskortet och i IMI-akten har integritet, behandlas kon fidentiellt och är korrekt, villkoren och förfarandena för att utfärda ett europeiskt yrkeskort, de bestämmelser som gäller villkoren för tillgång till IMI-akten, de tekniska medlen och förfarandena för kontroll av ett europeiskt yrkeskorts äkthet och giltighet samt tillämpningen av varningsmekanismen.

(34)Kommissionen bör, genom genomförandeakter, och med tanke på dessa akters specifika karaktär, utan att förord ning (EU) nr 182/2011 tillämpas, besluta att förkasta en begärd uppdatering av bilaga I om de villkor som anges i direktiv 2005/36/EG inte uppfyllts, uppmana medlems staten i fråga att inte tillämpa undantaget när det gäller valet mellan anpassningsperiod och lämplighetsprov om undantaget inte är berättigat eller strider mot unionsrät ten, förkasta de begärda ändringarna av punkterna 5.1.1–5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 eller 5.7.1 i bilaga V om de villkor som anges i direktiv 2005/36/EG inte uppfyllts, ange nationella yrkeskvalifika tioner och nationella yrkestitlar som omfattas av auto matiskt erkännande enligt den gemensamma utbildnings ramen, ange de medlemsstater där gemensamma utbild ningsprov ska anordnas, förekomsten under ett kalende rår och andra arrangemang som krävs för att anordna gemensamma utbildningsprov, och tillåta de berörda medlemsstaterna att göra undantag från de relevanta be stämmelserna i direktiv 2005/36/EG under en begränsad tidsperiod.

(35)Med tanke på de positiva erfarenheterna med ömsesidig utvärdering enligt direktiv 2006/123/EG bör ett liknande system införas i direktiv 2005/36/EG. Medlemsstaterna bör anmäla vilka yrken de reglerar, och av vilka skäl, och diskutera resultaten sinsemellan. Ett sådant system skulle bidra till större öppenhet och insyn i marknaden för professionella tjänster.

(36)Kommissionen bör i vederbörlig ordning bedöma den erkännandeordning som gäller för bevis på formella kva lifikationer för en sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård utfärdade i Rumänien. En sådan be dömning bör grundas på resultatet av ett särskilt kom pletteringsprogram som Rumänien bör införa i enlighet med sina nationella lagar eller andra författningar, och kring vilket landet bör samarbeta med andra medlems stater och kommissionen. Syftet med ett sådant särskilt kompletteringsprogram bör vara att ge deltagarna i pro grammet möjlighet att uppgradera sina yrkeskvalifikatio ner för att framgångsrikt kunna uppfylla de minimikrav på utbildningen som anges i direktiv 2005/36/EG.

718

SOU 2014:19

Bilaga 4

L 354/138		SV		Europeiska unionens officiella tidning	28.12.2013

(37)Eftersom målen i detta direktiv, nämligen att rationalise ra, förenkla och förbättra reglerna för erkännande av yrkeskvalifikationer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, eftersom det oundvikligen skulle leda till olika krav och förfarandesystem som skulle göra rättssystemet mer komplext och leda till omotiverade hinder för rörligheten för yrkesutövare, utan snarare, för uppnående av samstämmighet, trans parens och kompatibilitet, kan uppnås bättre på unions nivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unio nen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän digt för att uppnå dessa mål.

(38)I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (1) av den 28 september 2011 har medlems staterna åtagit sig att i motiverade fall till anmälan av sina införlivandeåtgärder bifoga ett eller flera dokument om förhållandet mellan delarna i ett direktiv och mot svarande delar i de nationella rättsakter som införlivar bestämmelserna. När det gäller detta direktiv anser lags tiftaren att översändandet av sådana dokument är berät tigat.

(39)Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemen skapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (2) och avgav ett ytt rande den 8 mars 2012 (3).

(40)Direktiv 2005/36/EG och förordning (EU) nr 1024/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

719

Statens offentliga utredningar 2014

Kronologisk förteckning

1.Vissa bostadsbeskattningsfrågor. Fi.

2.Framtidens valfrihetssystem

–inom socialtjänsten. S.

3.Boende utanför det egna hemmet

–placeringsformer för barn och unga. S.

4.Det måste gå att lita på konsument- skyddet. Ju.

5.Staten får inte abdikera

–om kommunaliseringen av den svenska skolan. U.

6.Män och jämställdhet. U.

7.Skärpta straff för vapenbrott. Ju.

8.Översyn av statsskuldspolitiken. Fi.

9.Förändrad assistansersättning

–en översyn av ersättningssystemet. S.

10.Ett steg vidare – nya regler och åtgärder för att främja vidareutnyttjande

av handlingar. S.

11.Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2014. Forskningsdebatt, alternativ och beslutsfattande. M.

12.Utvärdera för utveckling – om utvärdering av skolpolitiska reformer. U.

13.En digital agenda i människans tjänst

– en ljusnande framtid kan bli vår. N.

14.Effektiv och rättssäker PBL-överprövning. S.

15.Investeringsplanering för försvarsmateriel En ny planerings-, besluts- och uppföljningsprocess. Fö.

16.Det ska vara lätt att göra rätt

Åtgärder mot felaktiga utbetalningar inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. A.

17.Genomförande av Seveso III-direktivet. Fö.

18.Straffskalorna för allvarliga våldsbrott. Ju.

19.Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett samlat genomförande. U.

Statens offentliga utredningar 2014

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Det måste gå att lita på konsumentskyddet. [4] Skärpta straff för vapenbrott. [7] Straffskalorna för allvarliga våldsbrott. [18]

Försvarsdepartementet

Investeringsplanering för försvarsmateriel En ny planerings-, besluts- och uppföljningsprocess. [15]

Genomförande av Seveso III-direktivet [17]

Socialdepartementet

Framtidens valfrihetssystem

–inom socialtjänsten. [2]

Boende utanför det egna hemmet

–placeringsformer för barn och unga. [3]

Förändrad assistansersättning

– en översyn av ersättningssystemet. [9]

Ett steg vidare – nya regler och åtgärder för att främja vidareutnyttjande av handlingar. [10]

Effektiv och rättssäker PBL-överprövning. [14]

Finansdepartementet

Vissa bostadsbeskattningsfrågor. [1] Översyn av statsskuldspolitiken. [8]

Utbildningsdepartementet

Staten får inte abdikera

– om kommunaliseringen av den svenska skolan. [5]

Män och jämställdhet. [6]

Utvärdera för utveckling – om utvärdering av skolpolitiska reformer. [12]

Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett samlat genomförande. [19]

Miljödepartementet

Näringsdepartementet

En digital agenda i människans tjänst

– en ljusnande framtid kan bli vår. [13]

Arbetsmarknadsdepartementet

Det ska vara lätt att göra rätt

Åtgärder mot felaktiga utbetalningar inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. [16]

Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2014. Forskningsdebatt, alternativ och beslutsfattande. [11]