sou 2014 17

Genomförande av Seveso III-direktivet

Betänkande av Seveso III-utredningen

Stockholm 2014

SOU 2014:17

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss – hur och varför. Statsrådsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.

Omslag: Elanders Sverige AB.

Tryckt av Elanders Sverige AB.

Stockholm 2014

ISBN 978-91-38-24087-8

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Försvarsdepartementet

Regeringen beslutade vid sitt sammanträde den 4 april 2013 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till hur man i svensk rätt ska genomföra bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG, det s.k. Seveso III-direktivet samt lämna de övriga förslag till ändringar av regleringen av Sevesoverksamheter som kan behövas. Uppdraget omfattade också att överväga om Sevesoverksamheter ska omfattas av kraven på farliga verksamheter enligt 2 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, utan krav på föregående beslut av länsstyrelsen.

Utredningen antog namnet Seveso III-utredningen.

Den 4 april 2013 förordnades f.d. ordföranden i Statens va-nämnd Stefan Rubenson som särskild utredare för detta uppdrag.

Som experter i utredningen förordnades fr.o.m. den 28 augusti 2013 ämnesrådet Mikael Andersson, Försvarsdepartementet, ämnes- rådet Susanne Gerland, Miljödepartementet, biträdande enhetschefen Ann-Sofie Eriksson, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, myndighetsjuristen Per-Olof Wikström, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, avdelningsjuristen Margareta Svenning, länsstyrelsen i Skåne län, handläggaren Katariina Parker, Naturvårdsverket, miljöjuristen Ingrid Backudd, Naturvårdsverket, arbetsmiljöhandläggaren Tommy Eriksson Wikén, Arbetsmiljöverket, chef innovations- och säkerhetsfrågor Bo Olsson, Svenskt Näringsliv och handläggaren Tove Göthner, Sveriges Kommuner och Landsting. Ingrid Backudd lämnade sitt uppdrag den 31 december 2013 och ersattes den 20 januari 2014 av miljöjuristen Rebecca Wennerberg, Naturvårdsverket.

Som sekreterare i utredningen anställdes fr.o.m. den 13 maj 2013 kammarrättsassessorn Kristina Jonsson.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet Genomförande av Seveso III-direktivet (SOU 2014:17).

Utredningens uppdrag är med detta slutfört.

Stockholm i mars 2014

Stefan Rubenson

/Kristina Jonsson

Innehåll

1	Författningsförslag......................................................		25
2	Utredningens uppdrag och arbete ................................		79
2.1	Uppdraget.................................................................................		79
2.2	Utredningens arbete ................................................................		80
2.3	Betänkandets disposition.........................................................		81
3	Sevesolagstiftningen...................................................		83
3.1	Seveso II-direktivet..................................................................		84
	3.1.1	Olika kravnivåer............................................................	84
	3.1.2	Den lägre kravnivån ......................................................	85
	3.1.3	Den högre kravnivån ....................................................	85
	3.1.4	Medlemsstaternas skyldigheter....................................	86
	3.1.5	Dominoeffekter ............................................................	87
	3.1.6	Allmänhetens rättigheter .............................................	87
3.2	Industriolyckskonventionen ...................................................		87

3.3Genomförandet av Seveso II-direktivet i svensk

	rättsordning ..............................................................................	88
4	Seveso III-direktivet....................................................	91
4.1	Sammanfattning .......................................................................	91
4.2	Inledning...................................................................................	91

4.3EU:s senare miljörätt och inverkan på

Sevesolagstiftningen.................................................................

Innehåll

SOU 2014:17

4.4EU-förordningar och direktiv utgör del av grunden för

	Seveso III-direktivet.................................................................		93
	4.4.1	CLP-förordningen. .......................................................	93
	4.4.2	IED-direktivet...............................................................	95
	4.4.3	Genomförande av IPPC- och IED-direktivet i
		svensk rätt......................................................................	96
	4.4.4	Direktivet om strategisk miljöbedömning ..................	96
	4.4.5	MKB-direktivet .............................................................	97
	4.4.6	Århuskonventionen ......................................................	98
	4.4.7	Esbokonventionen ......................................................	105
5	Nyheter i Seveso III-direktivet ....................................		107
5.1	Tekniska uppdateringar..........................................................		107
5.2	Information ............................................................................		107
5.3	Allmänhetens deltagande .......................................................		108
	5.3.1	Projekt .........................................................................	108
	5.3.2	Planer och program.....................................................	109
	5.3.3	Planering av markanvändning ....................................	110
5.4	Tidsgränser .............................................................................		110
5.5	Säkerhet...................................................................................		111
	5.5.1	Säkerhetspolicy och säkerhetsledningssystem ..........	111
	5.5.2	Säkerhetsrapport .........................................................	111
5.6	Ändring av anläggningar, verksamheter eller lager...............		113
5.7	Planer för räddningsinsatser ..................................................		113
5.8	Driftförbud .............................................................................		114
5.9	Dominoeffekter......................................................................		114
5.10	Tillsyn .....................................................................................		114
5.11	Sanktioner ...............................................................................		115
5.12	Övriga ändringar ....................................................................		116
	5.12.1 Tillämpningsområde ...................................................		116
	5.12.2 Definitioner .................................................................		116
	5.12.3 Samordnande förfaranden ..........................................		117
	5.12.4 Informationssystem och informationsutbyte ...........		117
6

SOU 2014:17

Innehåll

6Förändringar i bilaga 1 i Seveso III direktivet och dess effekt på antalet verksamheter som omfattas av

	direktivet.................................................................		119
6.1	Historik ..................................................................................		119
6.2	Ändringar i bilaga 1................................................................		120
	6.2.1	Giftiga ämnen..............................................................	120
	6.2.2	Pyrofora fasta ämnen..................................................	121
	6.2.3 Tunga eldningsoljor (ändring i Seveso II-
		direktivet)....................................................................	121
	6.2.4 Brom, metanol och syre .............................................		122
	6.2.5	Försvårande faktor......................................................	122
6.3	Sammanfattning .....................................................................		123

7	Lagtekniska överväganden .........................................	125
7.1	Utgångspunkter för författningsförslagen ...........................	125
8	Delegering och kommittéförfarande ............................	129
8.1	Allmänt om delegering och kommittéförfarande ................	129

8.2Seveso II-direktivets bestämmelser om delegering och

kommittéförfarande...............................................................

129

8.3Genomförande i svensk rätt av bestämmelserna om

genomförandekommittéer.....................................................

130

8.4Seveso III-direktivets bestämmelser om delegering och

	kommittéförfarande...............................................................	130
8.5	Inga lagstiftningsåtgärder ......................................................	131
9	Syfte och tillämpningsområde ...................................	133
9.1	Allmänt om tillämpningsområde ..........................................	133
9.2	Seveso III-direktivet ..............................................................	133
9.3	Seveso III-direktivets bestämmelse om
	tillämpningsområde ...............................................................	134
9.4	Undantag från Sevesolagens tillämpning..............................	134
		7

Innehåll	SOU 2014:17
10	Informationssystem och informationsutbyte.................	137
10.1	Allmänt om informationssystem och
	informationsutbyte ................................................................	137
10.2	Seveso II-direktivets bestämmelser om
	informationssystem och informationsutbyte .......................	137
10.3	Genomförandet av Seveso II-direktivets bestämmelser i
	denna del .................................................................................	138
10.4	Seveso III- direktivets bestämmelser om
	informationssystem och informationsutbyte .......................	139
10.5	Bedömning..............................................................................	139
11	Definitioner..............................................................	141
11.1	Nyheter i Seveso III-direktivet .............................................	141
11.2	Seveso II-direktivets genomförande i svensk rätt ................	141
11.3	Seveso III-direktivet...............................................................	142
11.4	Ändringar i definitioner och fler definitioner ......................	145
12	Bedömning av faran för en allvarlig olyckshändelse för
	ett visst farligt ämne .................................................	149

12.1Seveso III-direktivets bestämmelser om bedömning av faran för en allvarlig olyckshändelse för ett visst farligt

	ämne ........................................................................................	149
12.2	Inga lagstiftningsåtgärder ......................................................	149
13	Verksamhetsutövarens allmänna skyldigheter...............	151
13.1	Allmänt om verksamhetsutövarens allmänna
	skyldigheter ............................................................................	151
13.2	Seveso II-direktivets bestämmelser om
	verksamhetsutövarens allmänna skyldigheter ......................	151
13.3	Genomförande av Seveso II-direktivet i svensk rätt............	151

SOU 2014:17		Innehåll
13.4	Seveso III-direktivets bestämmelser om
	verksamhetsutövarens allmänna skyldigheter ......................	152
13.5	Artikeln föranleder inga ändringar i svensk rätt ..................	152
14	Anmälan .................................................................	153
14.1	Allmänt om anmälan..............................................................	153
14.2	Genomförande av Seveso II-direktivet i svensk rätt ...........	153
14.3	Seveso III-direktivet ..............................................................	154
	14.3.1 Anmälan – allmänna skyldigheter..............................	154
	14.3.2 Anmälan om ändringar i verksamheten.....................	155
14.4	När anmälan ska göras ...........................................................	155
15	Handlingsprogram för hur allvarliga kemikalieolyckor
	ska förebyggas .........................................................	159
15.1	Allmänt om handlingsprogram för hur allvarliga
	kemikalieolyckor ska förebyggas ..........................................	159
15.2	Genomförandet i svensk rätt av Seveso II-direktivet ..........	160
15.3	Seveso III-direktivet ..............................................................	161
15.4	Handlingsprogrammet ska lämnas in m.m...........................	162
15.5	Ändringar ...............................................................................	164
16	Dominoeffekt ...........................................................	165
16.1	Allmänt om dominoeffekt.....................................................	165
16.2	Seveso II-direktivet................................................................	165
16.3	Genomförandet i svensk rätt av reglerna om
	dominoeffekter.......................................................................	166
16.4	Seveso III-direktivet ..............................................................	166
16.5	Samrådet täcker Seveso III-direktivets krav.........................	167

Innehåll	SOU 2014:17
17	Säkerhetsrapport ......................................................	169
17.1	Allmänt om säkerhetsrapport................................................	169
17.2	Genomförande i svensk rätt ..................................................	169
17.3	Säkerhetsrapporten i rättspraxis ............................................	170
17.4	Seveso III-direktivets bestämmelser om
	säkerhetsrapport .....................................................................	172
17.5	Av Sevesolagen ska framgå när en säkerhetsrapport ska
	upprättas m.m.........................................................................	173
18	Ändring av anläggningar, verksamheter eller lager ........	175
18.1	Allmänt om ändring av anläggningar, verksamheter eller
	lager .........................................................................................	175
18.2	Genomförande av Seveso II-direktivets regler i denna
	del i svensk rätt. ......................................................................	175
18.3	Seveso III-direktivets bestämmelser om ändring av
	anläggningar, verksamheter eller lager ..................................	176
18.4	Bedömningar och förslag .......................................................	176
19	Planer för räddningsinsatser ......................................	177
19.1	Allmänt om planer för räddningsinsatser .............................	177
19.2	Genomförandet i svensk rätt av bestämmelserna om
	planer för räddningsinsatser ..................................................	177
19.3	Seveso III-direktivets bestämmelser om planer för
	räddningsinsatser....................................................................	178
19.4	Bedömningar och förslag .......................................................	180
20	Markanvändning .......................................................	183
20.1	Inledning .................................................................................	183

SOU 2014:17		Innehåll
20.2	Planering av markanvändning ...............................................	183
	20.2.1 Plan- och bygglagen (1987:10) ..................................	184
	20.2.2 Plan- och bygglagen (2010:900) ................................	185
20.3	Verksamheter och projekt .....................................................	187
	20.3.1 Allmänheten – samråd och deltagande ......................	187
	20.3.2 Miljöbalken .................................................................	189
20.4	Förekomsten av eller planering av verksamheter under
	Sevesolagen bör framhållas i planprocessen .........................	190
20.5	Samråd och deltagande i beslutsfattande ..............................	192
	20.5.1 Samrådet förtydligas i miljöbalken och
	samrådsregler förs in i Sevesolagen............................	193
21	Information till allmänheten ......................................	197
21.1	Allmänt om information till allmänheten ............................	197
21.2	Genomförande av Seveso II-direktivet i svensk rätt ...........	198
21.3	Seveso III-direktivets bestämmelser om information till
	allmänheten ............................................................................	199
	21.3.1 Information till allmänheten......................................	199
	21.3.2 Gränsöverskridande återverkningar ..........................	201
21.4	Information på internet m.m. ...............................................	202
22	Upplysningar som ska lämnas av verksamhetsutövaren
	och åtgärder som ska vidtas efter en allvarlig
	olyckshändelse.........................................................	205

22.1Allmänt om upplysningar som ska lämnas av verksamhetsutövaren och åtgärder som ska vidtas efter

	en allvarlig olyckshändelse.....................................................	205
22.2	Genomförandet i svensk rätt.................................................	205
22.3	Seveso III-direktivets bestämmelser om upplysningar
	som ska lämnas av verksamhetsutövaren och åtgärder
	som ska vidtas efter en allvarlig olyckshändelse ..................	206
22.4	Inga ändringar ........................................................................	206

Innehåll	SOU 2014:17
23	Åtgärder som ska vidtas av den behöriga myndigheten
	efter en allvarlig olyckshändelse .................................	207
23.1	Allmänt om åtgärder som ska vidtas av den behöriga
	myndigheten efter en allvarlig olyckshändelse .....................	207
23.2	Genomförandet av Seveso II-direktviets bestämmelser i
	denna del i svensk rätt ............................................................	207

23.3Seveso III-direktivets bestämmelser om åtgärder som ska vidtas av den behöriga myndigheten efter en allvarlig

	olyckshändelse ........................................................................	208
23.4	Inga lagstiftningsåtgärder ......................................................	208
24	Upplysningar som ska lämnas av medlemsstaterna
	efter en allvarlig olyckshändelse .................................	209
24.1	Allmänt om upplysningar som ska lämnas av
	medlemsstaterna efter en allvarlig olyckshändelse ...............	209
24.2	Seveso II-direktivets bestämmelser om upplysningar
	som ska lämnas av medlemsstaterna efter en allvarlig
	olyckshändelse ........................................................................	209
24.3	Genomförandet av Seveso II-direktivets bestämmelser i
	denna del .................................................................................	210

24.4Seveso III-direktivets bestämmelser om upplysningar som ska lämnas av medlemsstaterna efter en allvarlig

	olyckshändelse ........................................................................	210
24.5	Hänvisning till Seveso III-direktivet.....................................	211
25	Driftförbud...............................................................	213
25.1	Allmänt om driftförbud .........................................................	213
25.2	Seveso II-direktivets bestämmelser om driftförbud ............	213
25.3	Genomförandet i svensk rätt av Seveso II-direktivets
	bestämmelser om driftförbud................................................	213
25.4	Seveso III-direktivets bestämmelser om driftförbud...........	214
12

SOU 2014:17		Innehåll
25.5	Allvarliga fall av underlåtenhet att vidta nödvändiga
	åtgärder som framkommit vid tillsynen ska beaktas ...........	215
26	Tillsyn.....................................................................	217
26.1	Allmänt om tillsyn enligt Seveso III-direktivet ...................	217
26.2	Seveso II-direktivets bestämmelser om tillsyn ....................	217
26.3	Genomförande i svensk rätt av bestämmelserna om
	tillsyn ......................................................................................	218
	26.3.2 Behörig myndighet i svensk rätt ................................	220
	26.3.3 Seveso III-direktivets bestämmelser om behörig
	myndighet ...................................................................	223
26.4	Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har en
	viktig roll i tillsynen ...............................................................	224
26.5	Seveso III-direktivets bestämmelser om tillsyn ...................	225
26.6	Tillsynsplan på regional nivå .................................................	227
26.7	Tillsynsprogram för alla verksamheter och obligatoriska
	tillsynsbesök ...........................................................................	227
26.8	Oregelbundna tillsynsbesök och förnyad tillsyn .................	229

26.9Resultatet av tillsynen ska meddelas verksamhetsutövaren senast två månader efter

	tillsynbesöket .........................................................................	229
27	Tillgång till information samt regler om
	konfidentialitet ........................................................	231
27.1	Allmänt om tillgång till information samt regler om
	konfidentialitet.......................................................................	231
27.2	Seveso II-direktivets bestämmelser om tillgång till
	information samt regler om konfidentialitet........................	232
27.3	Genomförande av Seveso II- direktivet i svensk rätt ..........	232

Innehåll		SOU 2014:17
27.4	Seveso III-direktivets bestämmelser om tillgång till
	information samt regler om konfidentialitet ........................	233
27.5	Inga ändringar.........................................................................	233
28	Tillgång till rättslig prövning ......................................	235
28.1	Inledning .................................................................................	235
28.2	Artikelns innehåll ...................................................................	235
	28.2.1 Vad artikeln innebär....................................................	236
28.3	Tillgång till rättslig prövning i fråga om
	markanvändning .....................................................................	237
	28.3.1 Miljöbalken..................................................................	237
	28.3.2 Tillgång till rättslig prövning enligt plan- och
	bygglagen och annan lagstiftning...............................	240
	28.3.3 Behövs någon lagstiftning?.........................................	241
	28.3.4 Utredningens bedömningar och förslag ....................	242
29	Sanktioner ...............................................................	243
29.1	Inledning .................................................................................	243
29.2	Verksamhetsutövarens skyldigheter .....................................	243
	29.2.1 Enligt Seveso III-direktivet ........................................	243
	29.2.2 Enligt Sevesolagen.......................................................	245
29.3	Sanktioner i svensk rättsordning ...........................................	247
	29.3.1 Straff ............................................................................	247
	29.3.2 Vad är redan kriminaliserat i fråga om Seveso-
	verksamhet?.................................................................	247
	29.3.3 Sanktionsavgifter.........................................................	249
	29.3.4 Vite...............................................................................	253
29.4	Sanktioner i Sevesolagen ........................................................	254
	29.4.1 Behöver straffbestämmelser införas i
	Sevesolagen? ................................................................	254
	29.4.2 Sanktionsavgifter i Sevesolagen? ................................	255

SOU 2014:17		Innehåll
30	Lagen om skydd mot olyckor m.m. .............................	259
30.1	Allmänt om lagen om skydd mot olyckor............................	259
30.2	Enskildas skyldigheter ...........................................................	260
	30.2.1 Farlig verksamhet .......................................................	260
30.3	Kommunens skyldigheter .....................................................	261
30.4	Statens skyldigheter ...............................................................	262
30.5	Tillsyn m.m.............................................................................	263
30.6	Sevesoverksamheter ska omfattas av kraven på farliga
	verksamheter utan krav på föregående beslut av
	länsstyrelsen ...........................................................................	264
31	Övergångsbestämmelser till Sevesolagen ....................	265
31.1	Allmänt ...................................................................................	265
31.2	Säkerhetsrapport ....................................................................	265
	31.2.1 Säkerhetsrapport som processförutsättning m.m.....	265
	31.2.2 Säkerhetsrapport för pågående verksamhet ..............	266
31.3	Anmälan och handlingsprogram ...........................................	266
31.4	Intern plan för räddningsinsatser..........................................	267
31.5	Sevesoförordningen ...............................................................	267
32	Ekonomiska och andra konsekvenser av utredningens
	förslag.....................................................................	269
32.1	Inledning.................................................................................	269
32.2	Övergripande konsekvenser av utredningens förslag ..........	269
32.3	Förslag och konsekvenser .....................................................	270
	32.3.1 Ny ämnesbilaga på grund av Seveso III-
	direktivet. ....................................................................	270
	32.3.2 Krav på samråd enligt miljöbalken.............................	271
	32.3.3 Handlingsprogram......................................................	272
	32.3.4 Tillsyn..........................................................................	273
	32.3.5 Information.................................................................	275
	32.3.6 Övriga förslag .............................................................	276
		15

Innehåll	SOU 2014:17
33	Författningskommentar .............................................	277
33.1	Miljöbalken .............................................................................	277
33.2	Lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och
	begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor ................	278
33.3	Lag om ändring i lagen (2003:778) om skydd mot
	olyckor ....................................................................................	287
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2013:38 ...............................................		289
Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU.......		295

Sammanfattning

Inledning

Utredningen har fått i uppdrag att lämna förslag till hur svensk rätt ska genomföra bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG. Direktivet kallas för Seveso III- direktivet, då dess föregångare från år 1996 benämns för Seveso II- direktivet.

Lagtekniska frågor

Eftersom betänkandet från Utredningen om en effektiv Sevesolag- stiftning, SOU 2013:14, är under beredning i regeringskansliet behandlar vi endast översiktligt de frågor som tas upp i den utredningen och som angår genomförandet av direktivet.

De huvudsakliga förändringarna i Seveso III-direktivet gentemot det tidigare direktivet är dels dess anpassning till den nya EU- förordningen nr 1272/2008 om klassificering och förpackning av ämnen och blandningar, den s.k. CLP-förordningen, dels de ändringar som gjorts för att uppfylla kraven i Århuskonventionen och den EU-lagstiftning som följd på direktivet om allmänhetens rätt att göra sin stämma hörd. Kraven på information till allmän- heten har skärpts och samråd med allmänheten är ett genomgående krav när markanvändningen förändras på ett sådant sätt att risken för allvarliga kemikalieolyckor avsevärt har ökat. Allmänheten ska också ha tillgång till rättslig prövning. Direktiven 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och program miljöpåverkan, 2003/4 om

Sammanfattning

SOU 2014:17

allmänhetens tillgång till miljöinformation och 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt återspeglas i Seveso III-direktivets artiklar.

När Seveso II-direktivet skulle genomföras i Sverige valdes den lösningen, att det vid tillståndsprövningen enligt miljöbalken skulle ske en samlad miljö- och säkerhetsprövning. Följden av det har blivit att de nya bestämmelserna om allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning som rör Sevesoverksamheter som tillståndsprövas enligt miljöbalken redan har genomförts genom ändringar i miljöbalken i samband med att direktiven genomfördes i svensk rätt. Dock finns behov av några förtydliganden i miljöbalken och en komplettering om allmänhetens rätt att delta i besluten, något som vi återkommer till.

Vi har valt att komplettera Sevesolagen med elva nya paragrafer varav åtta rör sanktionsavgifter. Den indelning som råder i fråga om Sevesolagen är i huvudsak ändamålsenlig och det saknas därför anledning att utforma en ny lag. Däremot har vi valt att föreslå en ny Sevesoförordning. Anledningen till detta är att Seveso III- direktivet är omfattande och rikt på nya bestämmelser, visserligen inte särskilt nyskapande för svenskt vidkommande men en ny förordning gör ändå regelverket tydligare för tillämparna särskilt som vi i den nya förordningen har valt att där samlat beskriva verksamhetsutövarnas administrativa åtaganden i form av vad en anmälan ska innehålla och andra skyldigheter av det slaget. För att inte tynga förordningen med en rad detaljbestämmelser har vi också valt att till den nya förordningen, förutom en bilaga om farliga ämnen, foga ytterligare tre bilagor, vilka bilagor också är bilagor i Seveso III-förordningen. Erfarenheten under de senaste tio åren har visat att det är en fördel att man från svensk sida genomför EU-direktiv på ett så tydligt sätt att den valda ordningen framstår som odiskutabel. De krav som åvilar verksamhetsutövarna blir också lättare att överblicka.

Samråd med allmänheten förtydligas i miljöbalken och samrådsregler förs in i Sevesolagen

Genom den samlade miljö- och säkerhetsprövningen som ska ske vid tillståndsprövning enligt miljöbalken har den EU-reglering som finns om samråd och som återspeglas i Seveso III-direktivet, redan genomförts i svensk rätt. Emellertid har det framkommit behov av

SOU 2014:17 Sammanfattning

ytterligare förtydligande i fråga om vad som gäller för Sevesoverksamheter vid den prövningen.

För att således tydliggöra att samrådet enligt miljöbalken, i de fall verksamheten också rör Sevesolagen, även ska innefatta säker- hetsfrågor, föreslår vi att en hänvisning till Sevesolagen förs in i miljöbalkens regler om miljökonsekvensbeskrivningar.

För att allmänheten på ett tidigt stadium ska underrättas om att den planerade verksamheten omfattas av Sevesolagen, föreslår vi att detta ska framgå av de uppgifter som verksamhetsutövaren lämnar före samrådet, något som manifesterar den ökade öppenheten som direktivet avser ge uttryck för. För att öka informationen till allmänheten föreslår vi också att kungörelsen om den planerade verksamheten eller åtgärden ska innehålla information om att verksamheten omfattas av Sevesolagen.

För de Sevesoverksamheter som inte omfattas av krav på samråd enligt miljöbalken, föreslår vi att samrådsbestämmelser införs i Sevesolagen. Verksamhetsutövaren ska inbjuda till samrådsmöte genom annonsering. Vad som behandlas vid samrådet, och resultatet av det, ska ingå i företagets handlingsprogram.

Handlingsprogram för hur allvarliga kemikalieolyckor ska förebyggas

I Seveso III-direktivet finns det möjlighet för en medlemsstat att införa bestämmelser om att säkerhetspolicyn ska lämnas in till tillsynsmyndigheten. För svensk vidkommande använder vi inte ordet säkerhetspolicy, utan har, som tidigare, benämningen handlingsprogram.

För att främja tillgången till miljöinformation föreslår vi att handlingsprogrammet för verksamheter på den lägre kravnivån ska lämnas in till länsstyrelsen.(För den högra kravnivån ingår handlings- programmet i säkerhetsrapporten). Handlingsprogrammet ska ges in senast sex veckor före det verksamheten tas i drift. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i det enskilda fallet besluta om kortare tid, om det finns särskilda skäl. Vi föreslår att handlingsprogrammet ska ses över och vid behov uppdateras minst vart femte år. Vi föreslår vidare att handlingsprogrammet ska innehålla uppgifter om ett säkerhetsledningssystem för verksamheten och att syftet ska vara att verksamhetsutövaren kontinuerligt förbättrar åtgärderna för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor. Säkerhets-

Sammanfattning

SOU 2014:17

systemets uppbyggnad och utformning finns beskrivet i en bilaga till förordningen.

Slutligen föreslår vi att handlingsprogrammet som nämnts ska innehålla en redogörelse för det samråd som genomförts med allmänheten och resultatet av det.

Planer för räddningsinsatser

Vi föreslår att den uppdaterade interna planen för räddningsinsatser ska lämnas till länsstyrelsen.

Kommunen ska upprätta en plan för räddningsinsatser inom två år från det att säkerhetsrapporten är färdigställd. En nyhet i författ- ningsregleringen är att planen även ska övas. Allmänheten ska ges möjlighet att lämna synpunkter på planen i god tid så att möjlighet finns att ta hänsyn till synpunkterna.

Ändringar i verksamheten och ändringar i förteckningar över farliga ämnen

För att genomföra Seveso III-direktivets krav vid ändringar föreslår vi att två nya paragrafer ska införas i Sevesolagen. Vissa ändringar i verksamheten leder till att handlingsprogrammet och säkerhets- rapporten ska uppdateras och lämnas till länsstyrelsen. En annan typ av ändring rör farliga ämnen. Innan verksamheten ändras på ett sätt som föranleder en ändring i verksamhetsutövarens förteckning över farliga ämnen, ska handlingsprogrammet, säkerhetsrapporten och den interna planen för räddningsinsatser ges in till läns- styrelsen.

Säkerhetsrapport

Säkerhetsrapporten kan sägas vara en dokumentation över företagets samlade säkerhetsarbete och ingår som en del i miljö- prövningen i samband med tillståndsprövning enligt miljöbalken. Därefter ska ske uppdateringar av säkerhetsrapporten. Vi föreslår att det av Sevesolagen ska framgå när en sådan uppdatering ska ske, nämligen efter fem år eller efter det en allvarlig kemikalieolycka har

SOU 2014:17

Sammanfattning

inträffat. Vi föreslår vidare att bestämmelser om vad en säkerhets- rapport ska innehålla samlas i Sevesoförordningen.

Planering av markanvändning

Liksom föregående direktiv finns bestämmelser om markanvänd- ning där det mest väsentliga är att medlemsstaterna ska se till att det upprättshålls tillbörliga säkerhetsavstånd mellan Seveso- verksamheter och större trafikleder, bostadsområden och andra områden som används av allmänheten. Vi har gjort den bedöm- ningen att plan- och bygglagen (2010:900) visserligen ger utrymme för att införa och upprätthålla sådana regleringar, men att lagen borde bli tydligare i det avseendet. Emellertid har en beslutad lagrådsremiss om en enklare planprocess redan tagit hand om frågan, varför vi inte ser någon anledning att lämna något förslag i betänkandet.

Tillsyn

För att genomföra Seveso III-direktivets ökade krav på tillsyn föreslår vi att alla verksamheter ska ingå i en individuell och anpassad tillsynsplan som länsstyrelsen beslutar om. Vi föreslår vidare att krav på obligatoriska tillsynsbesök införs med möjlighet till anpassning efter vunna erfarenheter. I fråga om verksamhet på den högre kravnivån får det inte förflyta mer än ett år mellan tillsynsbesöken. För verksamheter på den lägre kravnivån får inte tidsutdräkten mellan besöken vara längre än tre år. Vi föreslår även bestämmelser om när tillsyn utöver den tillsyn som görs i enlighet med tillsynsprogrammet ska genomföras och hur tillsynen ska följas upp. Enligt vårt förslag ska resultatet av den ordinarie tillsynen enligt tillsynsprogrammet meddelas verksamhetsutövaren senast två månader efter tillsynsbesöket. Om tillsynen föranletts av särskilda orsaker som t.ex. allvarliga klagomål, föreslår vi att resultatet av tillsynen ska meddelas så snart det kan ske.

Sammanfattning

SOU 2014:17

Information till allmänheten även på internet

Information för alla Sevesoverksamheter ska hållas ständigt tillgänglig för allmänheten och det även på internet. Vi föreslår att kommunen ska se till att allmänheten har tillräcklig information om Sevesoverksamheter i närheten av den och att, för den händelse en allvarlig kemikalieolycka inträffar, har den information som behövs för att begränsa skadeverkningarna. Även den informationen ska finnas på internet.

Sanktionsavgifter

Direktivet innehåller bestämmelser om att det ska finnas sanktioner i fråga om överträdelser av de krav som följer av bestämmelserna. Vi gör den bedömningen, att straffrätten, både den allmänna och specialstraffrätten, innehåller en rad straffbud som täcker in det straffrättsliga området för Sevesoverksamheter i enlighet med den syn på användningen av straffrätt i samhället som är rådande, dvs. att straffrätten ska avse ett högst påtagligt skyddsbehov och i annat fall ska andra sanktioner väljas i form av administrativa förfaranden. Vi konstaterar att en form av sanktion som finns i Sevesolagen i dag är vite och därutöver föreslår vi att ett system med sanktionsavgifter införs i fråga om sådana över- trädelser som regeringen föreskriver. Sanktionsavgiften ska vara mellan 1 000 och 100 000 kronor. I förordningen föreslår vi att åsidosättanden som utebliven anmälan, för sent ingiven säkerhets- policy samt för sent ingiven säkerhetsrapport ska föranleda sanktionsavgift. Det är länsstyrelsen som efter hörande av verk- samhetutövaren som beslutar om sanktionsavgift. Beslutet kan överklagas till mark- och miljödomstolen.

Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor

Utredningen har också fått i uppdrag att överväga om Seveso- verksamheter ska omfattas av kraven på farliga verksamheter enligt 2 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, LSO, utan att det behövs ett beslut i frågan av länsstyrelsen. Vi föreslår att kravet om länsstyrelsens beslut ska slopas, vilket alltså innebär att LSO kommer att gälla undantagslöst.

SOU 2014:17

Sammanfattning

Konsekvenser av förslaget

Den stora förändringen i fråga om åtgärder som kan påverka kostnaderna är den uttalade och kraftiga ambitionshöjning som direktivet ger uttryck för när det gäller tillsynen och tillsyns- besöken. Vi har lämnat förslag till hur direktivet ska genomföras i denna del i enlighet med bestämmelserna. Generellt ser vi framför oss en fördubbling av kostnaderna för länsstyrelserna och företagen jämfört med i dag och i vissa fall en tredubbling av kostnaderna, en kostnadsökning som främst rör företag med många Sevesoverksamheter inom anläggningen och länsstyrelser med ett större antal Sevesoverksamheter inom länet. Emellertid kan kostnaderna minska efter några år, då de nya rutinerna ska vara genomförda och väl etablerade hos företag och myndigheter och tillsynsmyndigheten har erfarit att verksamhet är väl fungerande från ett säkerhetsperspektiv. Förslag till finansiering av tillsynen har lämnats i betänkandet SOU 2013:14.

Samhällsekonomiskt kommer kraven på ökad tillsyn kunna medverka till att hanteringen av farliga ämnen i företagen görs säkrare och att potentiella risker därmed kan nedbringas.

1 Författningsförslag

1.1Förslag till

lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken att 6 kap. 4 § och 22 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

4 §1

Den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska samråda

1.med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda, om verksamheten eller åtgärden kräver tillstånd eller beslut om tillåtlighet enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, eller

2.med dem som anges i 1 och med de övriga statliga myndig- heter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda, om

a) verksamheten eller åtgärden till följd av föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 a § ska antas medföra en betydande miljöpåverkan,

b) tillsynsmyndigheten har förelagt den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden att ansöka om ett tillstånd som avses i 9 kap. 6 a §, eller

c) verksamheten eller åtgärden till följd av länsstyrelsens beslut enligt 5 § andra stycket ska antas medföra en betydande miljö- påverkan.

Samrådet ska genomföras i	Samrådet ska genomföras i
god tid och i behövlig omfattning	god tid och i behövlig omfattning

1 Senaste lydelse 2013:758.
	25

Författningsförslag SOU 2014:17

innan en ansökan om tillstånd

görs och den miljökonsekvens-

beskrivning som krävs enligt 1 §

upprättas.

Samrådet

ska

avse

upprättas.

Samrådet

ska

avse

verksamhetens

eller

åtgärdens

verksamhetens

eller

åtgärdens

lokalisering, omfattning, utform-

ning

och

miljöpåverkan

samt

ning

och

miljöpåverkan

samt

miljökonsekvensbeskrivningens

miljökonsekvens-beskrivningens

innehåll och utformning.

innehåll

och

utformning.

verksamheten

omfattas

lagen

(1999:381) om åtgärder för att

förebygga och begränsa följderna av

allvarliga

kemikalieolyckor,

ska

samrådet även avse hur allvarliga

kemikalieolyckor

till

följd

verksamheten

eller

åtgärden ska

kunna förebyggas och begränsas.

Före samrådet ska den som

avser

att

bedriva

verksamheten

avser

att

bedriva

verksamheten

eller vidta åtgärden lämna upp-

gifter

den

planerade

gifter

den

planerade

verksamhetens

eller

åtgärdens

verksamhetens

eller

åtgärdens

lokalisering,

omfattning

och

lokalisering,

omfattning

och

utformning samt dess förutsedda

utformning

liksom

dess

miljöpåverkan.

Uppgifterna

ska

förutsedda

miljöpåverkan

samt

lämnas till länsstyrelsen, tillsyns-

uppgiften, när så är fallet, att

myndigheten

och

enskilda

verksamheten

eller

åtgärden

som särskilt berörs.

omfattas av lagen (1999:381) om

åtgärder för att förebygga och

begränsa

följderna

allvarliga

kemikalieolyckor. Uppgifterna ska

lämnas till länsstyrelsen, tillsyns-

myndigheten

och

enskilda

som särskilt berörs.

Det som sägs i första-tredje styckena gäller också ärenden för vilka en miljökonsekvensbeskrivning krävs enligt 1 § andra stycket.

SOU 2014:17 Författningsförslag

22 kap.

3 §2

Om en ansökan tas upp till

prövning, skall mark- och miljö-

prövning, ska mark- och miljö-

domstolen

utfärda

kungörelse.

domstolen

utfärda

kungörelse.

Kungörelsen skall innehålla

Kungörelsen ska innehålla

1. en kortfattad

redogörelse

1. en

kortfattad

redogörelse

för ansökan och i mål om vatten-

verksamhet uppgift om de fastig-

heter som kan beröras,

2. upplysning

att

verksamheten

omfattas

lagen

(1999:381) om åtgärder för att

förebygga

och

begränsa

följderna

av allvarliga

kemikalieolyckor,

när så är fallet,

2. en

upplysning

3. en upplysning om innehållet

innehållet i 7 §, om den inte

i 7 §, om den inte kan lämnas på

kan lämnas på annat lämpligt

annat lämpligt sätt, samt en

sätt, samt en upplysning om

upplysning om innehållet i 10 och

innehållet i 10 och 19 §§,

19 §§,

3. sista tidpunkt för syn-

4. sista

tidpunkt

för

syn-

punkter enligt 10 §,

4. ett tillkännagivande om att

5. ett tillkännagivande om att

kallelser och andra meddelanden

i målet till parterna skall införas

i målet till parterna ska införas i

i alla, eller vissa namngivna orts-

alla, eller vissa namngivna orts-

tidningar och att de, om de inte

särskilt skickas till en part, hålls

tillgängliga

hos

den

som

tillgängliga

hos

den

som

förvarar akten, och

5. namn och adress på akt-

6. namn och adress på akt-

förvararen.

Mark-

och

miljödomstolen

Mark- och miljödomstolen ska

skall förordna en eller flera

förordna en eller flera personer

personer att förvara ett exemplar

att förvara ett exemplar av

handlingarna

målet

handlingarna

målet

(aktförvarare).

Kungörelsen

skall

snarast

Kungörelsen

ska

snarast

2 Senaste lydelse 2010:923.

Författningsförslag

SOU 2014:17

införas i ortstidning. En utskrift av kungörelsen skall i mål om vattenverksamhet sändas till varje sakägare som har angetts i ansök- ningen eller som på annat sätt är känd för domstolen.

Om ansökan berör fast egendom som är samfälld för flera fastigheter, behöver någon utskrift av kungörelsen inte sändas till de särskilda delägarna i samfälligheten. Finns en känd styrelse för samfälligheten, skall en utskrift av kungörelsen sändas till styrelsen.

införas i ortstidning. En utskrift av kungörelsen ska i mål om vattenverksamhet sändas till varje sakägare som har angetts i ansökningen eller som på annat sätt är känd för domstolen.

Om ansökan berör fast egendom som är samfälld för flera fastigheter, behöver någon utskrift av kungörelsen inte sändas till de särskilda delägarna i samfälligheten. Finns en känd styrelse för samfälligheten, ska en utskrift av kungörelsen sändas till styrelsen.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juni 2015.

2.Denna lag gäller inte om kungörelse har utfärdats före lagens ikraftträdande.

3.I fråga om mål eller ärende om tillstånd som inte är slutligt avgjort vid lagens ikraftträdande, ska en säkerhetsrapport som avses

i22 kap. 1 § 6 ges in, om målet eller ärendet inte är slutligt avgjort före den i juni 2017, och det krävs en sådan säkerhetsrapport eller en uppdatering av en redan ingiven säkerhetsrapport.

SOU 2014:17

Författningsförslag

1.2Förslag till

lag om ändring i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalie- olyckor

dels att 2–4, 7, 8, 11, 12, 14, 18, 20 och 25 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas elva nya paragrafer 11 a §, 11 b §, 14 a § och 22 a–h §§, samt närmast före 22 a § en rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

I denna lag används följande uttryck med nedan angiven betydelse.

Allvarlig

kemikalieolycka:

Allvarlig

kemikalieolycka:

olycka med ett eller flera farliga

ämnen

inblandade,

t.ex. utsläpp,

ämnen inblandade,

t.ex. utsläpp,

brand

eller

explosion,

som

brand eller en explosion, som

orsakas

av ett

okontrollerat

orsakas

okontrollerade

händelseförlopp

i samband

med

händelseförlopp i

samband

med

driften av en verksamhet som

driften vid en verksamhet som

omfattas av denna lag, och som

medför allvarlig, omedelbar eller

medför omedelbar eller fördröjd,

fördröjd,

fara

för

människors

allvarlig fara för människors hälsa

hälsa, inom eller utanför verksam-

eller miljön, inom eller utanför

heten, eller för miljön.

verksamheten.

Farliga

ämnen:

ämnen,

Farliga

ämnen:

ämnen,

blandningar och beredningar som

regeringen

föreskriver

och

som

regeringen

föreskriver

och

som

förekommer som råvara eller som

produkter,

biprodukter,

rest-

produkter,

biprodukter,

rest-

produkter

och

mellanprodukter,

produkter och mellanprodukter,

inbegripet

sådana

ämnen

som

inbegripet

sådana

ämnen

som

rimligen kan bildas vid en olycka.

Verksamhet: hela det område

Författningsförslag SOU 2014:17

som står under en verksamhets-

som en eller flera verksamhets-

utövares ledning eller kontroll eller

utövare råder över och där det

flera verksamhetsutövares ledning

finns farliga ämnen vid en eller

eller kontroll och där det finns

flera

anläggningar,

inklusive

farliga ämnen vid en eller flera

gemensamma eller därtill hörande

anläggningar,

inbegripet

såväl det

infrastrukturer eller aktiviteter.

geografiska området som gemen-

samma

eller

därtill

hörande

infrastrukturer eller aktiviteter.

Anläggning: en teknisk enhet

inom en verksamhet där farliga

inom en verksamhet, antingen

ämnen

tillverkas,

används,

ovanför eller under marknivå, där

hanteras

eller

förvaras. Detta

farliga ämnen tillverkas, används,

inbegriper all

utrustning,

alla

hanteras

eller

förvaras.

Detta

konstruktioner,

ledningar,

inbegriper

all

utrustning, alla

maskiner,

verktyg,

särskilda

konstruktioner,

ledningar,

industrijärnvägsspår,

lastkajer,

maskiner,

verktyg,

särskilda

bryggor,

pirar,

magasin

eller

industrijärnvägsspår,

lastkajer,

liknande

anordningar,

flytande

bryggor,

pirar,

magasin

eller

eller fasta, som är nödvändiga för

liknande

anordningar,

flytande

anläggningens drift.

eller fasta, som är nödvändiga för

anläggningens drift.

Verksamhetsutövare:

varje

Verksamhetsutövare:

varje

fysisk eller juridisk person som

driver eller innehar en verksamhet

driver eller råder över en verk-

eller anläggning eller som på

samhet eller anläggning eller som

annat sätt har rätt att fatta

på annat sätt har rätt att fatta

avgörande ekonomiska beslut om

avgörande

ekonomiska

beslut

verksamhetens

eller

anlägg-

eller andra beslut om verksam-

ningens tekniska drift. Om flera

hetens

eller

anläggningens

verksamheter med en gemensam

tekniska drift. Om flera verk-

ägare

är

samlokaliserade,

skall

samheter med en gemensam ägare

dessa anses som en enda verk-

är samlokaliserade, ska

dessa

samhet

och

den gemensamma

anses som en enda verksamhet

ägaren som verksamhetsutövare.

och

den

gemensamma

ägaren

som verksamhetsutövare.

Lager: förekomst av en viss

mängd farliga ämnen för lagring,

mängd

farliga

ämnen

för

förvaring eller magasinering.

magasinering,

förvaring

eller

lagerhållning.

SOU 2014:17

Författningsförslag

3 §

Denna lag tillämpas på verksamheter där farliga ämnen före- kommer i mängder som motsvarar eller överstiger de mängder som regeringen föreskriver.

Med förekomst av farliga

ämnen avses den faktiska eller möjliga förekomsten av sådana ämnen i en verksamhet eller den förekomst av sådana ämnen som skulle kunna uppstå vid en okontrollerad industriell kemisk process.

Lagen tillämpas inte på

1.faror som har samband med joniserande strålning,

2.sådan hantering av farliga

ämnen som omfattas av lagen (2006:263) om transport av farligt gods,

3. transport av farliga ämnen i rörledningar utanför de verk- samheter som omfattas av denna lag, eller

4. militär verksamhet.

Verksamheterna enligt första stycket är indelade i två kravnivåer, lägre eller högre, beroende på vilka farliga ämnen som avses och i vilken mängd de förekommer.

Med förekomst av farliga

ämnen avses den faktiska eller förväntade förekomsten av sådana ämnen i en verksamhet eller den förekomst av sådana ämnen som skulle kunna uppstå vid en okontrollerad industriell kemisk process.

4 §3

Lagen tillämpas inte på

1.faror som har samband med joniserande strålning som utgår från ämnen,

2.sådan hantering av farliga

ämnen som omfattas av lagen (2006:263) om transport av farligt gods, utanför verksamheten,

3.sådan transport som sker i form av bulklast i fartyg när transporten sker i fartygets fasta tankar eller som drivmedel i fartyg.

4.transport av farliga ämnen

irörledningar utanför de verk- samheter som omfattas av denna lag, eller

5. militär verksamhet.

3 Senaste lydelse 2006:266.

Författningsförslag

SOU 2014:17

Verksamhetsutövaren skall för sådan verksamhet som omfattas av denna lag göra en skriftlig anmälan till tillsyns- myndigheten innan byggnads- arbetena påbörjas eller verksam- heten tas i drift

7 §

Verksamhetsutövaren ska för sådan verksamhet som omfattas av denna lag göra en skriftlig anmälan till länsstyrelsen innan byggnadsarbetena påbörjas eller verksamheten tas i drift eller väsentliga förändringar av verk- samheten görs. En anmälnings- pliktig verksamhet får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte läns- styrelsen bestämmer något annat.

Trots vad som sägs i första stycket gäller anmälningsplikten inte för verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport enligt 10 §.

En anmälan skall innehålla

1.uppgifter om de farliga

ämnen som förekommer eller kan förekomma inom en anläggning eller ett lager,

2.en redogörelse för driften vid anläggningen eller lagret, samt

3.en beskrivning av verksam- hetens omgivning.


Om verksamheten omfattas av							Regeringen		eller	den
tillståndsplikt			enligt	miljöbalken			myndighet	som	regeringen
får regeringen föreskriva begräns-							bestämmer får föreskriva vad en
ningar	av		anmälningsskyldig-				anmälan ska innehålla.
heten. Även i övrigt får regeringen
eller	den		myndighet			som
regeringen		bestämmer			meddela
närmare		föreskrifter			om	vad
anmälan skall innehålla.
Om	väsentliga			förändringar
sker i verksamheten, skall verk-
samhetsutövaren anmäla detta till
tillsynsmyndigheten.

SOU 2014:17 Författningsförslag

			8 §
Verksamhetsutövaren			skall	Verksamhetsutövaren			ska
utarbeta ett handlingsprogram för				utarbeta ett handlingsprogram för
hur allvarliga	kemikalieolyckor			hur allvarliga	kemikalieolyckor
skall förebyggas.				ska förebyggas. I handlings-
				programmet ska ingå ett säkerhets-
				ledningssystem.
				Handlingsprogrammet			för
				verksamheter på den lägre krav-
				nivån ska ges in till länsstyrelsen
				senast sex veckor före det verk-
				samheten tas i drift. Regeringen
				eller den myndighet som regeringen
				bestämmer får i det enskilda fallet
				besluta om kortare tid, om det
				finns särskilda skäl.
				Handlingsprogrammet ska ses
				över och vid behov uppdateras
				minst vart femte år.
Regeringen		eller	den	Regeringen		eller	den
myndighet	som	regeringen		myndighet	som	regeringen
bestämmer får meddela närmare				bestämmer får meddela närmare
föreskrifter om vad handlings-				föreskrifter om vad handlings-
programmet skall innehålla.				programmet ska innehålla.
				10 §
Regeringen får meddela före-				För verksamheter på den
skrifter om att för vissa verk-				högre kravnivån ska en
samheter skall en säkerhetsrapport				säkerhetsrapport upprättas.
upprättas.
En säkerhetsrapport skall inne-
hålla

1.information om hur verk- samhetens driftsystem och organisation har utformats för att förebygga allvarliga kemikalie- olyckor,

2.en beskrivning av verksam- hetens omgivning,

3.en beskrivning av anlägg- ningen och de farliga ämnen som

Författningsförslag

SOU 2014:17

förekommer eller kan förekomma där,

4.en identifiering och analys av olycksrisker, samt

5.uppgifter om förebyggande åtgärder för att förhindra och åtgärder för att begränsa följderna av en allvarlig kemikalieolycka.

Regeringen		eller		den	Regeringen		eller	den
myndighet	som		regeringen		myndighet	som	regeringen
bestämmer får meddela närmare					bestämmer får meddela närmare
föreskrifter om vad säkerhets-					föreskrifter	om	säkerhets-
rapporten	skall	innehålla		samt	rapporten och vad den ska inne-
föreskrifter	om	undantag		från	hålla.
bestämmelserna i andra stycket.
				11 §
Säkerhetsrapporten				skall	Säkerhetsrapporten ska			upp-
förnyas vart femte år eller tidigare,					dateras vart femte år eller tidigare,
om det finns särskilda skäl.					om det finns särskilda skäl. Efter
Säkerhetsrapporten skall lämnas till					en allvarlig	kemikalieolycka		ska
tillsynsmyndigheten.					säkerhetsrapporten uppdateras.
					En säkerhetsrapport enligt
					första stycket ska lämnas till läns-
					styrelsen.

11 a §

Innan en sådan ändring vidtas av anläggningar, lager, verksam- heter eller åtgärder som kan medföra betydande konsekvenser för faran för allvarliga olycks- händelser, ska handlings- programmet och säkerhetsrapporten uppdateras och lämnas in till läns- styrelsen.

Sådana åtgärder som sägs i första stycket krävs också när en verksamhet på lägre kravnivå blir en verksamhet på högre kravnivå eller en verksamhet på högre

SOU 2014:17 Författningsförslag

kravnivå blir en verksamhet på lägre kravnivå.

				11 b §
				Innan verksamheten ändras på
				ett sätt som föranleder en ändring i
				verksamhetsutövarens		förteckning
				över farliga ämnen, ska handlings-
				programmet,	säkerhetsrapporten
				och den interna planen för rädd-
				ningsinsatser ges in till läns-
				styrelsen.
				12 §4
Verksamhetsutövare			vars	Verksamhetsutövare			vars
verksamhet omfattas av kravet på				verksamheter är på den högre krav
säkerhetsrapport skall i			samråd	nivån ska i samråd med
med kommunen och de anställda				kommunen och de anställda samt
samt annan personal som kan				annan personal som kan påverka
påverka	säkerheten, upprätta en			säkerheten,	upprätta	en	intern
intern plan för räddningsinsatser.				plan för räddningsinsatser. Denna
Denna plan skall fogas till				plan ska fogas till säkerhets-
säkerhetsrapporten.				rapporten.
Den	interna	planen skall		Den interna planen			ska
förnyas vart tredje år eller när det				uppdateras vart tredje år eller när
annars finns anledning till det.				det annars finns anledning till det.
Planen skall lämnas till tillsyns-				Planen ska lämnas till länsstyrelsen
myndigheten som		skall	granska	som ska granska den.
den.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela närmare föreskrifter om planens innehåll.
			14 §
Kommunen skall se till att			Kommunen ska se till att
personer som löper risk att påverkas			allmänheten	har	tillräcklig
av en allvarlig kemikalieolycka vid			information om sådana verksam-
en verksamhet som omfattas av			heter som kan föranleda en
kravet	på	säkerhetsrapport	allvarlig kemikalieolycka.			För
informeras	om	vilka säkerhets-	verksamheter på den högre			krav-

4 Senaste lydelse 2005:349.

Författningsförslag SOU 2014:17

åtgärder som skall vidtas och hur				nivån ska informationen			också
man skall förfara vid en olycka.				innefatta vilka	säkerhetsåtgärder
Detta gäller även i förhållande till				som ska vidtas och hur de
personer i en annan kommun eller				personer som löper risk att
utomlands.				påverkas ska handla vid en olycka.
				Detta gäller även i förhållande till
				personer i en annan kommun.
				Den information som avses i
				första stycket ska också vara till-
				gänglig genom internet.
Regeringen		eller	den	Regeringen		eller	den
myndighet	som	regeringen		myndighet	som	regeringen
bestämmer får meddela före-				bestämmer får meddela före-
skrifter om	vad	informationen		skrifter om informationen.
skall innehålla.
Verksamhetsutövaren			skall	Verksamhetsutövaren			ska
svara för kostnaderna för den				svara för kostnaderna för den
information	som	skall	lämnas	information som ska lämnas.
enligt första stycket.

14 a §

Verksamhetsutövaren ska genomföra samråd med allmän- heten vid lokalisering av nya verksamheter eller vid betydande ändring av en verksamhet som kan medföra betydande konsekvenser för faran för allvarliga kemikalie- olyckor.

Verksamhetsutövaren ska genom annonsering i ortstidning eller på annat lämpligt sätt inbjuda till samråd. Inbjudan ska ske i god tid. Samrådet ska avse den planerade verksamheten, dess lokalisering, omfattning och utformning.

Vad som sägs i första och andra stycket gäller inte för de verksam- heter som omfattas av krav på samråd i 6 kap. 4 § 2. miljöbalken.

SOU 2014:17 Författningsförslag

	18 §
Tillsynsmyndigheterna skall	Länsstyrelsen	ska besluta	om
utarbeta ett tillsynsprogram för	en tillsynsplan för de verksam-
varje verksamhet. För verksam-	heter som omfattas av denna lag.
heter som omfattas av kravet på	Utifrån tillsynsplanen ska läns-
säkerhetsrapport skall tillsyns-	styrelsen utarbeta ett tillsyns-
programmet grunda sig på en	program för varje verksamhet.
analys och en planmässig bedöm-
ning av riskerna för allvarliga
kemikalieolyckor i samband med
verksamheten.
	Regeringen eller den myndighet
	som regeringen	bestämmer	får
	meddela närmare	föreskrifter	om
	vad en tillsynsplan och ett tillsyns-
	program ska innehålla.

Sanktionsavgifter

22 a §

Regeringen får föreskriva att en sanktionsavgift ska tas ut om en överträdelse har skett av denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen. Avgiften ska tas ut även om över- trädelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Avgiftens storlek ska framgå av föreskrifterna. Avgiften ska uppgå till minst 1 000 kronor och högst 100 000 kronor. När avgiftens storlek bestäms, ska hänsyn tas till överträdelsens allvar och betydelsen av den bestämmelse som över- trädelsen avser.

22 b §

Sanktionsavgiften ska påföras den som var verksamhetsutövare när överträdelsen skedde.

Författningsförslag

SOU 2014:17

Avgift ska inte tas ut om

överträdelsen har föranlett straff eller avgift enligt annan lagstift- ning. Om ett vitesföreläggande har överträtts, ska inte sanktionsavgift tas ut för en överträdelse som omfattas av vitesföreläggandet.

Inte heller ska avgift tas ut om en sanktionsavgift framstår som oskälig med hänsyn till egen allvarlig sjukdom eller annan omständighet utanför den avgifts- skyldiges kontroll och det har inneburit synnerliga svårigheter att iaktta den föreskrivna förpliktelsen.

22 c §

Länsstyrelsen beslutar om sanktionsavgift.

Innan länsstyrelsen beslutar om avgift, ska den som anspråket riktas mot ges tillfälle att yttra sig.

Ett beslut att ta ut en sanktions- avgift ska delges den avgifts- skyldige.

22 d §

En sanktionsavgift ska betalas senast trettio dagar efter det att beslutet att ta ut avgiften enligt 2 c § tredje stycket, om tillsyns- myndigheten i beslutet inte har bestämt en senare tidpunkt.

Beslut om sanktionsavgift får efter sista betalningsdagen verk- ställas som en dom som har vunnit laga kraft.

22 e §

Sanktionsavgiften ska tillfalla staten.

SOU 2014:17

Författningsförslag

22 f §

Sanktionsavgift får inte beslutas, om den som anspråket riktas mot inte inom fem år från det att förutsättningarna att meddela beslutet har inträffat, har getts tillfälle att yttra sig.

En beslutad sanktionsavgift faller bort, om det inte har verk- ställts inom tio år från det att beslutet vann laga kraft.

22 g §

Sanktionsavgiften ska åter- betalas, om betalningsansvaret har upphört genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft.

Ränta på sanktionsavgiften som återbetalas enligt första stycket lämnas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från den dag avgiften betalades till och med den dag avgiften återbetalas.

22 h §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter i fråga om den ordning som sanktionsavgifter ska betalas.

25 §5

En kommuns beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsstyrelsen. Beslut som fattats av länsstyrelsen eller Myndigheten för samhälls- skydd och beredskap får överklagas hos mark- och miljödomstol enligt 21 kap. 1 § andra stycket miljöbalken.

Beslut om tillsynsprogram

Beslut om tillsynsplan och

5 Senaste lydelse 2010:939.

Författningsförslag SOU 2014:17

får inte överklagas.	tillsynsprogram får inte över-
	klagas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juni 2015.

2.För nya verksamheter på den högre kravnivån ska en säkerhetsrapport enligt denna lag vara upprättad senast den 31 maj 2017.

3.För verksamheter som efter den 31 maj 2015 omfattas av denna lag, utan att verksamhetens indelning på lägre eller högre kravnivå har ändrats gäller att

a)för verksamheter på högre kravnivå ska verksamhetsutövaren ha lämnat en uppdaterad säkerhetsrapport till länsstyrelsen senast den 31 maj 2016, om inte verksamhetsutövaren dessförinnan har lämnat en säkerhetsrapport som uppfyller kraven som följer av denna lag,

b)för verksamheter på lägre kravnivån ska verksamhetsutövaren ha lämnat en uppdaterad anmälan och ett handlingsprogram till länsstyrelsen senast den 31 maj 2016, om inte verksamhetsutövaren dessförinnan har lämnat en uppdaterad anmälan och ett handlingsprogram som uppfyller kraven som följer av denna lag.

4.Verksamhetsutövaren ska ge in ett handlingsprogram till länsstyrelsen senast den 31 maj 2016, om verksamheten är på den lägre kravnivån och anmälan har skett, utan att verksamheten har tagits i drift, när lagen träder i kraft.

5.Om ett ämnes klassificering eller kravnivå har ändrats, och ändringen inte hänför sig till ändring av verksamheten, ska verksamhetsutövaren till länsstyrelsen ha lämnat,

a) för verksamheter som kommer att omfattas av den högre kravnivån, en säkerhetsrapport senast den 31 maj 2017, om inte verksamhetsutövaren dessförinnan har gett in en säkerhetsrapport som uppfyller kraven som följer av denna lag,

b) för verksamheter som kommer att omfattas av den lägre kravnivån, en anmälan och ett handlingsprogram senast den 31 maj 2016, om inte verksamhetsutövaren dessförinnan har gett in en anmälan som uppfyller kraven som följer av denna lag.

6.Den interna planen för räddningsinsatser ska ges in till länsstyrelsen

a)för befintlig verksamhet senast den 31 maj 2016, om inte verksamhetsutövaren dessförinnan har lämnat en sådan plan som uppfyller kraven enligt denna lag,

SOU 2014:17

Författningsförslag

b) för annan verksamhet senast den 31 maj 2017, om inte verksamhetsutövaren dessförinnan har lämnat en sådan plan som uppfyller kraven enligt denna lag.

Författningsförslag

SOU 2014:17

1.3Förslag till

lag om ändring i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:778) om skydd mot olyckor att 2 kap. 4 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

4 §

Vid en anläggning där verksamheten innebär fara för att en olycka ska orsaka allvarliga skador på människor eller miljön, är anläggningens ägare eller den som utövar verksamheten på anläggningen skyldig att i skälig omfattning hålla eller bekosta beredskap med personal och egendom och i övrigt vidta nöd- vändiga åtgärder för att hindra eller begränsa sådana skador.

Den som utövar verksamheten är skyldig att analysera riskerna för sådana olyckor som anges i första stycket.

Första och andra styckena gäller även flygplatser som har meddelats drifttillstånd enligt 6 kap. 8 § första stycket luft- fartslagen (2010:500).

Första och andra styckena gäller även flygplatser som har meddelats drifttillstånd enligt 6 kap. 8 § första stycket luft- fartslagen (2010:500) och verk- samheter som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2015.

SOU 2014:17

Författningsförslag

1.4Förslag till

förordning (2015:XXX) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor

Härigenom föreskrivs att förordningen (2015:XXX) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor ska ha följande lydelse.

Allmänna bestämmelser

1 § I denna förordning finns bestämmelser om verkställighet av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

2 § Termer och begrepp som används i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor har samma betydelse i denna förordning.

3 § Lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor och bestämmelserna i denna förordning är tillämpliga på verksamheter där farliga ämnen förekommer i eller överstiger de mängder som anges i den lägre kravnivån i bilaga 1 till denna förordning.

Anmälan

4 § En anmälan enligt 7 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor ska innehålla uppgifter om

1.verksamhetsutövarens namn, säte och adress,

2.verksamhetens adress,

3.namn och befattning på den som ansvarar för verksamheten om denne är någon annan än verksamhetsutövaren,

4.uppgifter om de farliga ämnen som förekommer eller kan förekomma inom anläggningen eller som lager.

5.kvantitet och fysikalisk form för det eller de farliga ämnen som förekommer,

Författningsförslag

SOU 2014:17

6.en redogörelse för den verksamhet som ska bedrivas vid anläggningen eller lagret,

7.en beskrivning av verksamhetens omgivning och de faktorer som kan ge upphov till allvarlig olyckshändelse eller förvärra följderna av den inklusive omständigheter av något slag som kan innebära förhöjd risk för påverkan på omgivningen.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela ytterligare föreskrifter om vad en anmälan ska innehålla.

Anmälan om ändring

5 § En anmälan om ändring av verksamheten enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor ska ges in till länsstyrelsen minst sex veckor före ändringen, när det gäller

1.sådana ändringar som leder till en ändring över förteckningen av farliga ämnen,

2.betydande ökning eller minskning av mängden, betydande ändring av arten eller den fysiska formen av det aktuella farliga ämnet enligt tidigare anmälan,

3.sådana ändringar av en verksamhet eller en anläggning som kan få betydande konsekvenser när det gäller faran för allvarliga kemikalieolyckor,

4.definitiv nedläggning av verksamheten eller dess tagande ur

drift,

5.ändringar i de uppgifter som avses i 4 § 1-2.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela ytterligare föreskrifter om vad en anmälan om ändring ska innehålla.

Anmälningsplikt

6 § Anmälningsplikt enligt 7 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor gäller inte om en ändring av verksamheten kräver anmälan enligt miljöprövningsförordningen (2013: 251).

SOU 2014:17

Författningsförslag

Handlingsprogram

7 § Ett handlingsprogram enligt 8 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalie- olyckor ska vara skriftlig och ska innehålla uppgift om de mål och allmänna handlingsprinciper som verksamhetsutövaren har ställt upp för hanteringen av riskerna för allvarliga kemikalieolyckor samt uppgift om ett säkerhetsledningssystem för verksamheten. Syftet ska vara att verksamhetsutövaren kontinuerligt förbättrar åtgärderna för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor.

Handlingsprogrammet ska innehålla en redogörelse för det samråd som genomförts med stöd av 14 a § första stycket lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, uppgifter och resultatet av det samt de uppgifter som framgår av bilaga 2 till denna förordning.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela närmare föreskrifter om vad handlingsprogrammet ska innehålla.

Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta om kortare tid än sex veckor för att ge in handlingsprogrammet till tillsynsmyndig- heten, om det finns särskilda skäl.

Tillståndsprövning

8 § Vid tillståndsprövning för verksamheter på den högre kravnivån tillämpas bestämmelserna i 9 kap. miljöbalken, förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt miljö- prövningsförordningen (2013:251).

Säkerhetsrapport

9 § Säkerhetsrapporten enligt 10 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalie- olyckor ska innehålla

1.uppgift om vem som har utarbetat rapporten,

2.ett handlingsprogram och ett säkerhetsledningssystem för hur allvarliga olyckor ska förebyggas enligt 8 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor,

Författningsförslag

SOU 2014:17

3.en intern plan för räddningsinsatser enligt 12 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor,

4.underlag för sådana planer som anges i 3 kap. 6 § förord- ningen (2003:789) om skydd mot olyckor.

5.uppgift om lager och de farliga ämnen som förekommer eller kan förekomma där.

Säkerhetsrapporten ska innehålla de uppgifter och den information som framgår av bilaga 3 till denna förordning.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela ytterligare föreskrifter om säkerhetsrapporten och vad den ska innehålla.

Planer för interna räddningsinsatser

10 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om den interna planen för räddningsinsatser enligt 12 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor för verksamheter på den högre kravnivån.

Information

11 § Innehållet i information som ska lämnas till allmänheten enligt 14 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckor framgår av bilaga 4 till denna förordning.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela ytterligare föreskrifter om den information som ska lämnas till allmänheten.

Tillsyn

12 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är central tillsynsmyndighet enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Länsstyrelsen är operativ tillsynsmyndighet och utövar tillsynen direkt gentemot den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtar eller har vidtagit en åtgärd.

SOU 2014:17

Författningsförslag

13 § Länsstyrelsen ska på begäran lämna den information om tillsynsarbetet som behövs för att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska kunna utföra sitt samordnande, kontrollerande, uppföljande och utvärderande ansvar.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om verkställighet av första stycket.

14 § Länsstyrelsen ska utarbeta ett anpassat tillsynsprogram för varje verksamhet.

15 § Länsstyrelsen ska genomföra tillsynsbesök minst en gång per år för verksamheter på den högre kravnivån. För verksamheter på den lägre kravnivån ska ett tillsynsbesök ske minst vart tredje år.

Om länsstyrelsen har utarbetat ett tillsynsprogram grundat på en systematisk bedömning av faran för en allvarlig kemikalieolycka vid de berörda verksamheterna, kan tillsynsbesöken genomföras med längre tidsintervaller än vad som sägs i första stycket. Vid denna bedömning ska hänsyn tas till verksamhetens art och omfattning samt hur bestämmelserna för verksamheten har iakttagits.

16 § Utöver ordinarie tillsyn enligt beslutat tillsynsprogram, ska länsstyrelsen genomföra tillsyn så snart som möjligt för att undersöka allvarliga klagomål, allvarliga olyckor och händelser som kunde ha lett till en allvarlig kemikalieolycka, tillbud och situationer, när de bestämmelser som gäller för verksamheten inte följs.

17 § Om länsstyrelsen vid tillsyn har upptäckt en allvarlig brist, ska tillsynen följas upp senast inom sex månader.

18 § Länsstyrelsen ska meddela verksamhetsutövaren resultatet av genomförd tillsyn enligt tillsynsprogram senast två månader efter tillsynsbesöket. Vid tillsyn som genomförts på grund av omständligheter som framgår av 17 §, ska resultatet meddelas så snart det kan ske.

19 § Ett exemplar av anmälan, handlingsprogrammet, säkerhets- rapporten och den interna planen för räddningsinsatser enligt 7, 8, 10 och 12 §§ lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor ska av läns-

Författningsförslag

SOU 2014:17

styrelsen sändas till berörda kommuner vars verksamhet berörs av anmälan, säkerhetsrapporten eller den interna planen för rädd- ningsinsatser.

20 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela föreskrifter om vad en tillsynsplan och ett tillsynsprogram ska innehålla.

Sanktionsavgifter

21 § Sanktionsavgift ska påföras den som inte gör en föreskriven anmälan till länsstyrelsen enligt 7 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalie- olyckor, när en sådan skyldighet föreligger.

Är verksamheten på den högre kravnivån ska avgift tas ut med 30 000 kronor. Är verksamheten på den lägre kravnivån ska avgift tas ut med 10 000 kronor.

22 § Sanktionsavgift ska påföras den som inte ger in ett handlings- program till länsstyrelsen inom den tid som föreskrivs i 8 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor eller den kortare tid som länsstyrelsen har beslutat. Avgift ska tas ut med 30 000 kronor om verksamheten är på den högre kravnivån. Är verksamheten på den lägre kravnivån ska avgift tas ut med 10 000 kronor.

23 § Sanktionsavgift ska påföras den som inte ger in en säkerhets- rapport till länsstyrelsen inom föreskriven tid, när en sådan skyldighet följer enligt 11 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor. Avgift ska tas ut med 30 000 kronor.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2015.

2.För befintlig verksamhet ska en anmälan enligt 4 § eller en anmälan om ändring enligt 5 § ges in senast den 31 maj 2015. Det ska inte gälla om en anmälan eller en anmälan om ändring har getts in dessförinnan samt sådan anmälan omfattar vad som sägs i 4 eller 5 §.

SOU 2014:17

Författningsförslag

Bilaga 1

Farliga ämnen

Denna bilaga består av DEL 1 som innehåller en förteckning av särskilda farokategorier och DEL 2 som innehåller en förteckning av farliga ämnen.

Följande gäller för tillämpningen av denna bilaga.

1.Ämnen och blandningar ska klassificeras i enlighet med förordningen (EG) nr 1272/2008, CLP-förordningen.

2.Blandningar ska jämställas med rena ämnen förutsatt att de hålls inom de koncentrationsgränser som på grund av ämnenas egenskaper fastställs i förordning (EG) nr 1272/2008, eller dess senaste anpassning till den tekniska utvecklingen, utom om en procentsammansättning eller annan beskrivning anges specifikt.

3.Farliga ämnen som inte omfattas av förordning (EG) nr 1272/2008, inklusive avfall, men som förekommer eller sannolikt förekommer vid en verksamhet och vid de förhållanden som råder vid verksamheten har eller sannolikt har motsvarande egenskaper när det gäller möjligheter att orsaka allvarliga olyckshändelser, ska provisoriskt hänföras till den mest analoga farokategorin eller det mest analoga farliga ämnet i denna bilaga.

4.Om ett farligt ämne uppvisar egenskaper som medför flera klassificeringar ska den klassificering som motsvarar den lägsta mängden farligt ämne gälla. I de fall ett farligt ämne omfattas av del 1 i denna bilaga och även förtecknas i del 2 ska de tröskelvärden som anges i del 2 tillämpas.

5.För föremål som innehåller explosiva ämnen eller blandningar är det ämnets eller blandningens mängd som skall gälla om den är känd. Om mängden inte är känd ska hela föremålet betraktas som explosivt.

6.Den mängd farligt ämne som ska beaktas vid tillämpningen av föreskrifterna är den maximala mängd som förekommer eller kan förekomma. Farliga ämnen som förekommer i en verksamhet endast i mängder som är lika med eller understiger 2 procent av den angivna mängden, i del 1 och del 2 i denna bilaga, ska inte tas med i beräkningen av den totala mängd som förekommer om de är placerade inom verksamheten så att de inte kan utlösa en allvarlig kemikalieolycka någon annanstans inom den.

7.Om det inom en verksamhet förekommer eller kan förekomma flera farliga ämnen som anges i denna bilaga i mängder som understiger de gränsmängder som anges för varje ämne ska en summering göras för att fastställa om verksamheten omfattas av bestämmelserna. Vid tillämpning av summeringen ska det valda gränsvärdet alltid motsvara den aktuella klassificeringen.

Summeringen görs enligt följande formel: (Summatkn) qx/Qx=q1/Q1+q2/Q2+....+qn/Qn där qx betecknar den förekommande mängden farligt ämne x för "ämne 1" t.o.m. "ämne n" i förteckningarna över ämne och kategorier av ämnen i denna bilaga och Qx betecknar den i denna bilaga angivna gränsmängden för respektive ämne eller kategori av ämnen. Denna formel tillämpas för

a)summering av farliga ämnen som är förtecknade i del 2 och som ingår i akut toxicitet kategori 1, 2 eller 3 (via inhalation) eller STOT SE kategori 1, tillsammans med farliga ämnen som ingår i avsnitt H: posterna H1 till H3 i del 1,

b)summering av farliga ämnen som är förtecknade i del 2 och som är explosiva ämnen, blandningar eller föremål, brandfarliga gaser, brandfarliga aerosoler, oxiderande gaser, brandfarliga vätskor, självreagerande ämnen och blandningar, organiska peroxider, pyrofora vätskor och fasta ämnen, oxiderande vätskor och fasta ämnen tillsammans med de farliga ämnen som ingår i avsnitt P. posterna P1 till P8 i del 1, och

c)summering av farliga ämnen som anges i del 2 och som ingår i farliga för vatten miljön, akut kategori 1, kronisk kategori 1 eller kronisk kategori 2 tillsammans med de farliga ämnen som ingår i avsnitt E: posterna E1 och E2 i del 1.

Om någon av summorna under punkterna a, b eller c är lika med eller större än ett (1) ska verksamheten omfattas av bestämmelserna.

Författningsförslag

SOU 2014:17

Del 1 – Kategorier av farliga ämnen

Kolumn 1	Kolumn 2	Kolumn 3
Farokategorier i enlighet med förordning (EG)	Mängd (i ton) för tillämpning av
1272/2008	Krav för lägre nivå	Krav för högre nivå
Avsnitt H – HÄLSOFAROR
H1 AKUT TOXICITET kategori 1, alla	5	20
exponeringsvägar
H2 AKUT TOXICITET	50	200
- kategori 2, alla exponeringsvägar
- kategori 3, exponeringsväg via inhalation
Om farliga ämnen ingår i faroklassen AKUT
TOXICITET, kategori 3, via oralt intag (H 301) ska de
omfattas av faroklassen H2 AKUT TOXICITET i de fall
då de inte kan klassificeras vare sig utgående från
akut toxicitet vid inhalation eller akut toxicitet vid
dermalt upptag, exempelvis på grund av att det inte
föreligger entydiga uppgifter om toxicitet vid
inhalation eller dermalt upptag.
H3 STOT SPECIFIK ORGANTOXICITET –	50	200
ENSTAKA EXPONERING STOT SE kategori 1
Avsnitt P – FYSISKALISKA FAROR
P1a EXPLOSIVA ÄMNEN, BLANDNINGAR OCH	10	50
FÖREMÅL
- Instabilt explosivt ämne, blandning eller föremål,
eller
- Explosiva ämnen, blandningar och föremål, riskgrupp
1.1, 1.2, 1.3, 1.5 eller 1.6, eller
- ämnen eller blandningar som har explosiva
egenskaper enligt metod A.14 i förordning (EG) nr
440/2008 och inte tillhör faroklasserna Organiska
peroxider eller Självreaktiva ämnen och blandningar.
Faroklassen EXPLOSIVA ÄMNEN,
BLANDNINGAR OCH FÖREMÅL inbegriper
explosiva föremål (se avsnitt 2.1 i bilaga I till
förordning (EG) nr 1272/2008).
Testning av explosiva egenskaper hos ämnen och
blandningar behövs bara om den screening som görs
enligt bilaga 6, del 3 i FN:s rekommendationer om
transport av farligt gods: Manual of Tests and
Criteria, FN:s Manual of Tests and Criteria, visar att
ämnet eller blandningen kan ha explosiva
egenskaper. Mer vägledning om när testning inte
behövs finns i beskrivningen av metoden A.14,
förordning (EG) nr 440/2008 om testmetoder enligt
förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering,
utvärdering, godkännande och begränsning av
kemikalier (Reach).

SOU 2014:17

Författningsförslag

Kolumn 1	Kolumn 2	Kolumn 3
Farokategorier i enlighet med förordning (EG)	Mängd (i ton) för tillämpning av
1272/2008	Krav för lägre nivå	Krav för högre nivå
P1b EXPLOSIVA ÄMNEN, BLANDNINGAR	50	200
OCH FÖREMÅL
Explosiva ämnen, blandningar och föremål,
riskgrupp 1.4
Faroklassen EXPLOSIVA ÄMNEN,
BLANDNINGAR OCH FÖREMÅL inbegriper
explosiva föremål (se avsnitt 2.1 i bilaga I till
förordning (EG) nr 1272/2008).
Om explosiva ämnen, blandningar och föremål i
riskgrupp 1.4 packas upp eller omförpackas, ska de
tilldelas posten P1a, utom om det kan visas att faran
fortfarande ingår i riskgrupp 1.4 i förordning (EG) nr
1272/2008.
P2 BRANDFARLIGA GASER Brandfarliga gaser,	10	50
kategori 1 eller 2
P3a BRANDFARLIGA AEROSOLER	150 (netto)	500 (netto)
”Brandfarliga” aerosoler i kategori 1 eller 2 som
innehåller brandfarliga gaser kategori 1 eller 2, eller
Brandfarliga vätskor kategori 1
Brandfarliga aerosoler klassificeras i enlighet med
direktiv 75/324/EEG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagar och andra författningar
beträffande aerosolbehållare. ”Extremt brandfarliga”
och ”brandfarliga aerosoler” enligt direktiv
75/324/EEG motsvarar ”brandfarliga aerosoler
kategori 1” respektive ”brandfarliga aerosoler
kategori 2” i förordning (EG) nr 1272/2008.
P3b BRANDFARLIGA AEROSOLER	5 000 (netto)	50 000 (netto)
”Brandfarliga” aerosoler kategori 1 eller 2 som
varken innehåller Brandfarliga gaser kategori 1 eller
2, eller brandfarliga vätskor kategori 1
Brandfarliga aerosoler klassificeras i enlighet med
direktiv 75/324/EEG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagar och andra författningar
beträffande aerosolbehållare. ”Extremt brandfarliga”
och ”brandfarliga aerosoler” enligt direktiv
75/324/EEG motsvarar ”brandfarliga aerosoler
kategori 1” respektive ”brandfarliga aerosoler
kategori 2” i förordning (EG) nr 1272/2008.
När denna post används måste det finns
dokumentation på att aerosolbehållaren inte
innehåller brandfarlig gas i kategori 1 eller 2, eller
brandfarlig vätska i kategori 1.
P4 OXIDERANDE GASER Oxiderande gaser,	50	200
kategori 1

Författningsförslag

SOU 2014:17

Kolumn 1	Kolumn 2	Kolumn 3
Farokategorier i enlighet med förordning (EG)	Mängd (i ton) för tillämning av
1272/2008	Krav för lägre nivå	Krav för högre nivå
P5a BRANDFARLIGA VÄTSKOR	10	50
- Brandfarliga vätskor, kategori 1, eller
- Brandfarliga vätskor i kategori 2 eller 3 som hålls vid
en temperatur över sin kokpunkt, eller
- andra vätskor med flampunkt ≤60 °C som hålls vid en
temperatur över sin kokpunkt.
Enligt punkt 2.6.4.5 i bilaga I till förordning (EG) nr
1272/2008 behöver vätskor med en flampunkt över 35
°C inte klassificeras i kategori 3 om negativa resultat
har erhållits vid testet för underhåll av förbränning L.2,
del III, avsnitt 32 i FN:s Manual of Tests and Criteria.
Detta gäller dock inte under förhöjda förhållanden
såsom hög temperatur eller högt tryck, och därför ingår
dessa vätskor i denna post.
P5b BRANDFARLIGA VÄTSKOR	50	200
- Brandfarliga vätskor i kategori 2 eller 3 där särskilda
processförhållan- den, såsom högt tryck eller hög
temperatur, kan ge upphov till fara för allvarliga
kemikalieolyckor, eller
- andra vätskor med flampunkt ≤60 °C där särskilda
processförhållanden, såsom högt tryck eller hög
temperatur, kan ge upphov till fara för en allvarlig
kemikalieolycka
Enligt punkt 2.6.4.5 i bilaga I till förordning (EG) nr
1272/2008 behöver vätskor med en flampunkt över
35 °C inte klassificeras i kategori 3 om negativa
resultat har erhållits vid testet för underhåll av
förbränning L.2, del III, avsnitt 32 i FN:s Manual of
Tests and Criteria. Detta gäller dock inte under
förhöjda förhållanden såsom hög temperatur eller
högt tryck, och därför ingår dessa vätskor i denna
post.
P5c BRANDFARLIGA VÄTSKOR	5 000	50 000
Brandfarliga vätskor, kategori 2 eller 3, som inte
omfattas av P5a och P5b
P6a SJÄLVREAKTIVA ÄMNEN OCH	10	50
BLANDNINGAR och ORGANISKA PEROXIDER
Självreaktiva ämnen och blandningar, typ A eller B
eller Organiska peroxider, typ A eller B
P6b SJÄLVREAKTIVA ÄMNEN OCH	50	200
BLANDNINGAR och ORGANISKA PEROXIDER
Självreaktiva ämnen och blandningar, typ C, D, E
eller F eller Organiska peroxider, typ C, D, E eller F
P7 PYROFORA VÄTSKOR OCH FASTA ÄMNEN	50	200
Pyrofora vätskor, kategori 1
Pyrofora fasta ämnen, kategori 1
P8 OXIDERANDE VÄTSKOR OCH FASTA	50	200
ÄMNEN Oxiderande vätskor, kategori 1, 2 eller 3,
eller Oxiderande fasta ämnen, kategori 1, 2 eller 3
Avsnitt E – MILJÖFARLIGHET

SOU 2014:17

Författningsförslag

Kolumn 1			Kolumn 2			Kolumn 3
Farokategorier i enlighet med förordningen (EG)		Mängd (i ton) för tillämpning av
1272/2008		Mängd (i ton) för tillämpning av
1272/2008
			Krav för lägre nivå		Krav för högre nivå
E1 Farligt för vattenmiljön i kategorin akut 1 eller			100		200
kronisk 1
E2 Farligt för vattenmiljön i kategorin kronisk 2			200		500
Avsnitt O – ANDRA FAROR
O1 Ämnen eller blandningar med faroangivelse			100		500
EUH014
O2 Ämnen och blandningar som vid kontakt med			100		500
vatten utvecklar brandfarliga gaser, kategori 1
O3 Ämnen eller blandningar med faroangivelse			50		200
EUH029
Del 2 – Namngivna farliga ämnen

Kolumn 1	CASnummer visas			Kolumn 2		Kolumn3
Farliga ämnen	endast som			Mängd (i ton) för tillämpning av
Farliga ämnen	indikation			Mängd (i ton) för tillämpning av
	indikation
				Krav för lägre nivå		Krav för högre nivå
1. Ammoniumnitrat, Gödselmedel med		–		5 000		10 000
självunderhållande sönderfall
Detta gäller blandade/sammansatta
ammoniumnitratbaserade gödselmedel
(blandade/sammansatta gödselmedel
innehåller ammoniumnitrat med fosfat
och/eller pottaska) som kan undergå
självunderhållande sönderfall i enlighet med
FN:s ”trough test” (se FN:s Manual of Tests
and Criteria, del III, punkt 38.2) och hos
vilka kvävehalten på grund av
ammoniumnitrat uppgår till
- mellan 15,75 och 24,5 viktprocent, och vilka
antingen innehåller sammanlagt högst 0,4
% brännbara/ organiska material eller
uppfyller kraven i bilaga III-2 till förordning
(EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003
om gödselmedel.
- 15,75 viktprocent eller mindre utan
begränsning för brännbart material.
15,75 viktprocent kväve på grund av att
ammoniumnitratet motsvarar 45 %
ammoniumnitrat.
24,5 viktprocent kväve på grund av att
ammoniumnitratet motsvarar 70 %
ammoniumnitrat.

Författningsförslag

SOU 2014:17

Kolumn 1		CASnummer visas	Kolumn 2	Kolumn 3
Farliga ämnen		endast som	Mängd (i ton) för tillämning av
Farliga ämnen		indikation	Mängd (i ton) för tillämning av
		indikation
			Krav för lägre nivå	Krav för högre nivå
2.	Ammoniumnitrat, Gödselkvalitet	–	1 250	5 000
Detta gäller enkla ammoniumnitratbaserade
gödselmedel och ammoniumnitratbaserade
blandade/sammansatta gödselmedel som
uppfyller kraven i bilaga III2 till förordning
(EG) nr 2003/2003, och där kvävehalten på
grund av ammoniumnitrat
-	överstiger 24,5 viktprocent, med undantag
	för blandningar av enkla
	ammoniumnitratbaserade gödselmedel
	med dolomit, kalksten och/eller
	kalciumkarbonat med en renhetsgrad på
-	minst 90 %,
-	överstiger 15,75 viktprocent för
	blandningar av ammoniumnitrat och
-	ammoniumsulfat,
-	överstiger 28 viktprocent för blandningar av
	enkla ammoniumnitratbaserade
	gödselmedel med dolomit, kalksten
	och/eller kalciumkarbonat med en
	renhetsgrad på minst 90 %
28 viktprocent kväve på grund av att
ammoniumnitratet motsvarar 80 %
ammoniumnitrat.
3.	Ammoniumnitrat, Teknisk kvalitet	–	350	2 500
Detta gäller ammoniumnitrat och
blandningar av ammoniumnitrat i vilka
kvävehalten på grundval av
ammoniumnitrat uppgår till
-	mellan 24,5 och 28 viktprocent, och där
	halten av brännbara ämnen inte överstiger
-	0,4 %,
-	mer än 28 viktprocent 1 , och där halten av
	brännbara ämnen inte överstiger 0,2 %.
Detta gäller också vattenlösningar med
ammoniumnitrat där ammoniumnitrathalten
överstiger 80 viktprocent.

SOU 2014:17

Författningsförslag

	Kolumn 1	CASnummer visas	Kolumn 2	Ko
	Farliga ämnen	endast som	Mängd (i ton) för tillämpning av
	Farliga ämnen	indikation	Mängd (i ton) för tillämpning av
		indikation
			Krav för lägre nivå	Krav för högre nivå
4.	Ammoniumnitrat Material som inte	–	10	50
	uppfyller specifikationerna och
	gödselmedel som inte uppfyller kraven
	i detonationsprovet.
Detta gäller
-	kasserat material från
	tillverkningsprocessen, ammoniumnitrat
	och blandningar av ammoniumnitrat, enkla
	ammoniumnitratbaserade gödselmedel och
	blandade/sammansatta
	ammoniumnitratbaserade gödselmedel
	enligt del 2, punkt 2. Ammoniumnitrat,
	Gödselkvalitet och punkt 3.
	Ammoniumnitrat, Teknisk kvalitet, som
	returneras eller har returnerats från
	slutanvändaren till en tillverkare, en
	anläggning för tillfällig lagring eller
	upparbetning för att omarbetas, återvinnas
	eller behandlas för säker användning
	eftersom det inte längre uppfyller kraven i
	del 2, punkt 2. Ammoniumnitrat,
	Gödselkvalitet och punkt 3.
-	Ammoniumnitrat, Teknisk kvalitet,
-	gödselmedel enligt del 2 pkt 1.
	Ammoniumnitrat, gödselmedel med
	självunderhållande sönderfall, första
	strecksatsen, och punkt 2.
	Ammoniumnitrat, Gödselkvalitet, som inte
	uppfyller kraven i bilaga III- 2 till förordning
	(EG) nr 2003/2003.
5.	Kaliumnitrat	–	5 000	10 000
Detta gäller sådana sammansatta
kaliumnitratbaserade gödselmedel (i pellet
eller granulatform) som har samma farliga
egenskaper som rent kaliumnitrat.
6.	Kaliumnitrat	–	1 250	5 000
Detta gäller sådana sammansatta
kaliumnitratbaserade gödselmedel (i
kristallform) som har samma farliga
egenskaper som rent kaliumnitrat.
7.	Arsenikpentoxid, arsenik(V)syra	1303282	1	2
	och/eller salter
8.	Arseniktrioxid, arsenik(III)syrlighet	1327533		0,1
	och/eller salter
9.	Brom	7726956	20	20
10.	Klor	7782505	10	25
11.	Nickelföreningar i inhalerbar	–		1
	pulverform: nickelmonoxid,
	nickeldioxid, nickelsulfid,
	trinickeldisulfid, dinickeltrioxid
12.	Etylenimin	151564	10	20
13.	Fluor	7782414	10	20
14.	Formaldehyd (koncentration ≥ 90 %)	50000	5	50
15.	Väte	1333740	5	50
16.	Väteklorid (kondenserad gas)	7647010	25	250
17.	Blyalkyler	–	5	50

Författningsförslag

SOU 2014:17

Kolumn 1		CASnummer visas	Kolumn 2	Kolumn 3
Farliga ämnen		endast som	Mängd (i ton) för tillämpning av
Farliga ämnen		indikation	Mängd (i ton) för tillämpning av
		indikation
			Krav för lägre nivå	Krav för högre nivå
18.	Kondenserade brandfarliga gaser,	–	50	200
	kategori 1 eller 2 (inklusive LPG) och
	naturgas
Vid tillämpningen av denna bilaga får
uppgraderad biogas klassificeras under
denna punkt om den har bearbetats i
enlighet med gällande normer för renad och
uppgraderad biogas som garanterar en
kvalitet som är likvärdig med kvaliteten på
naturgas, inklusive vad metaninnehållet
beträffar, och där syrehalten uppgår till
högst 1 %.
19.	Acetylen	74862	5	50
20.	Etylenoxid	75218	5	50
21.	Propylenoxid	75569	5	50
22.	Metanol	67561	200	200
23.	4,4′ Metylenbis (2kloranilin) och/eller	101144		0,01
	dess salter, i pulverform)
24.	Metylisocyanat	624839		0,15
25.	Syrgas	7782447	200	200
26.	2,4toluendiisocyanat	584849	10	100
	2,6toluendiisocyanat	91087
27.	Karbonyldiklorid (fosgen)	75445	0,3	0,75
28.	Arsin (arseniktrihydrid)	7784421	0,2	1
29.	Fosfin (fosfortrihydrid)	7803512	0,2	1
30.	Svaveldiklorid	10545990		1
31.	Svaeltrioxid	7446119	15	75

SOU 2014:17

Författningsförslag

Kolumn 1			CASnummer visas	Kolumn 2	Kolumn 3
Farliga ämnen			endast som	Mängd (i ton) för tillämpning av
Farliga ämnen			indikation	Mängd (i ton) för tillämpning av
			indikation
				Krav för lägre nivå	Krav för högre nivå
32. Polyklordibensofuraner och			–		0,001
polyklordibensodioxiner (inklusive
TCDD) beräknade som TCDD
ekvivalenter.
Kvantiteterna av polyklordibensofuraner
och polyklordibensodioxiner beräknas med
hjälp av följande faktorer;

	WHO 2005 TEF
	2,3,7,8TCDD	1
	2,3,7,8TCDF	0,1
	1,2,3,7,8	1
	PeCDD
	2,3,4,7,8	0,3
	PeCDF
	1,2,3,7,8	0,03
	PeCDF
	1,2,3,4,7,8	0,1
	HxCDD
	1,2,3,6,7,8	0,1
	HxCDD
	1,2,3,7,8,9	0,1
	HxCDD
	1,2,3,4,7,8	0,1
	HxCDF
	1,2,3,7,8,9	0,1
	HxCDF
	1,2,3,6,7,8	0,1
	HxCDF
	2,3,4,6,7,8	0,1
	HxCDF
	1,2,3,4,6,7,8	0,01
	HpCDD
	1,2,3,4,6,7,8	0,01
	HpCDF
	1,2,3,4,7,8,9	0,01
	HpCDF
	OCDD	0,0003
	OCDF	0,0003
	T = tetra, P = penta,
	Hx = hexa,
	Hp = hepta, O = octa

33. Följande CANCERFRAMKALLANDE			–	0,5	2
ÄMNEN eller bland ningar som
innehåller följande cancerframkallande
ämnen i halter över 5 viktprocent:
4aminobifenyl och/eller dess salter,
bensotriklorid, benzi din och/eller dess
salter, bis(klorometyl)eter, klordimetyleter,
1,2dibrometan, dietylsulfat, dimetylsulfat,
dimetylkar bamoylklorid, 1,2dibrom3
klorpropan, 1,2dimetylhydra zin,
dimetylnitrosamin, hexametylfosfortriamid,
hydrazin,
2naftylamin och/eller dess salter, 4
nitrodifenyl, och 1,3 propansulton

Författningsförslag

SOU 2014:17

Kolumn 1		CASnummer visas	Kolumn 2	Kolumn 3
Farliga ämnen		endast som	Mängd (i ton) för tillämpning av
Farliga ämnen		indikation	Mängd (i ton) för tillämpning av
		indikation
			Krav för lägre nivå	Krav för högre nivå
34.	Petroleumprodukter och alternativa	–	2 500	25 000
	bränslen
	a) Bensin och nafta
	b) Fotogen (inklusive flygbränslen)
	c) Gasoljor (inklusive dieselbränslen,
	lätta eldningsoljor och
	blandkomponenter för gasoljor)
	d) Tunga eldningsoljor
	e) Alternativa bränslen med samma
	användningsändamål och liknande
	egenskaper i fråga om brand och miljö
	farlighet som de produkter som avses i
	punkterna a–d
35.	Vattenfri ammoniak	7664417	50	200
36.	Bortrifluorid	7637072	5	20
37.	Vätesulfid	7783064	5	20
38.	Piperidin	110894	50	200
39.	Bis(2dimetylaminoetyl) (metyl)amin	3030475	50	200
40.	3(2etylhexyloxi)propylamin	5397319	50	200
41.	Blandningar av natriumhypoklorit som		200	500
	klassificeras som farliga för
	vattenmiljön, akut kategori 1 [H400]
	som innehåller mindre än 5 % aktivt
	klor och inte hänförts till någon av de
	av de övriga farokategorierna i del 1 av
	bilaga I.
Förutsatt att blandningen inte skulle
klassificeras som farlig för vattenmiljön,
akut kategori 1 [H400] om den inte innehöll
natriumhypoklorit.
42.	Propylamin	107108	500	2 000
Om detta farliga ämne också ingår i kategori
P5a Brandfarliga vätskor eller P5b
Brandfarliga vätskor ska för tillämpningen
av denna bilaga de lägsta tröskelvärdena
tillämpas.
43.	Tertbutylakrylat	1663394	200	500
Om detta farliga ämne också ingår i kategori
P5a Brandfarliga vätskor eller P5b
Brandfarliga vätskor ska för tillämpningen
av denna bilaga de lägsta tröskelvärdena
tillämpas.
44.	2metyl3butenenitril	16529569	500	2 000
Om detta farliga ämne också ingår i kategori
P5a Brandfarliga vätskor eller P5b
Brandfarliga vätskor ska för tillämpningen
av denna bilaga de lägsta tröskelvärdena
tillämpas.
45.	Tetrahydro3,5dimetyl1,3,5,tiadiazin	533744	100	200
	2tion (Dazomet)
Om detta farliga ämne också ingår i kategori
P5a Brandfarliga vätskor eller P5b
Brandfarliga vätskor ska för tillämpningen
av denna bilaga de lägsta tröskelvärdena
tillämpas.

SOU 2014:17

Författningsförslag

Kolumn 1	CASnummer visas	Kolumn 2	Kolumn 3
Farliga ämnen	endast som	Mängd (i ton) för tillämpning av
Farliga ämnen	indikation	Mängd (i ton) för tillämpning av
	indikation
		Krav för lägre nivå	Krav för högre nivå
46. Metylakrylat	96333	500	2 000
Om detta farliga ämne också ingår i kategori
P5a Brandfarliga vätskor eller P5b
Brandfarliga vätskor ska för tillämpningen
av denna bilaga de lägsta tröskelvärdena
tillämpas.
47. 3metylpyridin	108996	500	2 000
Om detta farliga ämne också ingår i kategori
P5a Brandfarliga vätskor eller P5b
Brandfarliga vätskor ska för tillämpningen
av denna bilaga de lägsta tröskelvärdena
tillämpas.
48. 1brom3klorpropan	109706	500	2 000
Om detta farliga ämne också ingår i kategori
P5a Brandfarliga vätskor eller P5b
Brandfarliga vätskor ska för tillämpningen
av denna bilaga de lägsta tröskelvärdena
tillämpas.

Författningsförslag

SOU 2014:17

Bilaga 2

Vid genomförandet av verksamhetsutövarens säkerhetsledningssystem ska följande beaktas:

a)Säkerhetsledningssystemet ska vara proportionerligt mot farorna, de industriella aktiviteterna och organisationens komplexitet och ska grunda sig på en bedömning av riskerna. Säkerhetsledningssystemet bör omfatta den del av det allmänna ledningssystemet som inbegriper organisationsplanen, ansvarsfördelningen, rutiner, förfaranden, metoder och resurser för att fastställa och genomföra handlingsprogrammet.

b)Säkerhetsledningssystemet ska omfatta följande punkter:

i)Organisation och personal – roll och ansvarsfördelning för anställda som deltar i hanteringen av risker för allvarliga kemikalieolyckor, på alla nivåer i organisationen, tillsammans med de åtgärder som vidtagits för att öka medvetenheten om att det behövs ständiga förbättringar. Utbildningsbehoven för dessa anställda och utbildningens upplägg. Deltagande av anställda och underleverantörers personal som arbetar inom verksamheten och som har betydelse ur säkerhetssynvinkel.

ii)Identifiering och bedömning av riskerna för allvarliga kemikalieolyckor – beslut om och införande av förfaranden för systematisk identifiering av dessa risker vid normal och onormal drift, inbegripet i förekommande fall verksamhet som lagts ut på underleverantörer, samt bedömning av sannolikheten för att en olyckshändelse inträffar och hur allvarlig den kan bli.

iii)Styrning – beslut om och införande av förfaranden och instruktioner för säker drift, inbegripet underhåll av anläggningen, processer och utrustning, och för larmrutiner och tillfälliga driftsavbrott. Hänsyn ska då tas till tillgänglig information om bästa praxis för övervakning och kontroll, i syfte att minska risken för systemfel. Styrning och kontroll av de risker som är förknippade med stigande ålder på den utrustning som installerats i en verksamhet samt med korrosion, kartläggning av verksamhetens utrustning, strategi och metodologi för övervakning och kontroll av utrustningens skick, lämpliga uppföljningsåtgärder och eventuella nödvändiga motåtgär der.

iv)Hantering av ändringar – beslut om och införande av förfaranden för att planera ändringar av eller konstruktion av nya anläggningar, processer eller lager.

v)Planering inför nödsituationer – beslut om och genomförande av förfaranden för att identifiera förutsebara nödsituationer genom systematisk analys, i syfte att utarbeta, testa och granska planerna för räddningsinsatser vid sådana nödsituationer och ge särskild utbildning till den berörda personalen. Denna utbildning ska ges till all personal som arbetar inom verksamheten, även underleverantörers berörda personal.

vi)Resultatuppföljning – beslut om och genomförande av förfaranden för att kontinuerligt utvärdera efterlevnaden av målen med verksamhetsutövarens handlingsprogram inkulsive säkerhetsledningssystem, samt mekanismerna för tillsyn och korrigerande åtgärder om det förekommer brister. Förfarandena ska inbegripa verksamhetsutövarens rutiner för anmälan av allvarliga kemikalieolyckor eller händelser som kunde ha lett till en olyckshändelse, särskilt då det brustit i skyddsåtgärderna, undersökningar av dessa och uppföljningen utifrån tidigare lärdomar. Förfarandena ska också inbegripa resultatindikatorer såsom resultatindikatorer för säkerhet och andra relevanta indikatorer.

vii)Revision och granskning – beslut om och införande av förfaranden för periodisk systematisk bedömning av handlingsprogrammet inklusive säkerhetsledningssystemets effektivitet och lämplighet, dokumenterad granskning av strategins och säkerhetsledningssystemets resultat och högsta ledningens uppdatering av säkerhetsledningssystemet, inklusive överväganden av och införande av nödvändiga ändringar enligt resultatet av revisionen och granskningen.

SOU 2014:17

Författningsförslag

Bilaga 3

Uppgifter och information som ska beaktas i säkerhetsrapporten

1.Information om hur verksamhetens ledningssystem och organisation är utformade för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor

Denna information ska omfatta de delar som anges i bilaga 2.

2.Beskrivning av verksamhetens omgivning

a)Beskrivning av verksamheten och dess omgivning, inbegripet geografiskt läge, meteorologiska, geologiska och hydrologiska uppgifter samt, i förekommande fall, historik.

b)Identifiering av anläggningar och annan aktivitet vid verksamheten som kan ge upphov till en allvarlig kemikalieolycka.

c)Utgående från tillgängliga uppgifter, identifiering av närliggande anläggningar liksom andra, verksamhetsplatser som faller utanför tillämpningsområdet för lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, områden och verksamheter som skulle kunna vara källa till eller öka risken för eller följderna av en allvarlig kemikalieolycka och av dominoeffekter.

d)Beskrivning av de områden där en allvarlig kemikalieolycka kan inträffa.

3.Beskrivning av anläggningen

a)Beskrivning av den huvudsakliga hanteringen och produktionen vid de delar av verksamheten som har betydelse ur säkerhetssynpunkt, riskkällor för allvarliga kemikalieolyckor och de omständigheter under vilka en allvarlig kemikalieolycka kan inträffa, tillsammans med en beskrivning av de förebyggande åtgärder som har vidtagits.

b)Beskrivning av processerna, särskilt förfaringssätten varvid i förekommande fall hänsyn ska tas till uppgifter som finns att tillgå om bästa praxis.

c)Beskrivning av farliga ämnen:

i)Förteckning över farliga ämnen, som omfattar

–identifiering av farliga ämnen: kemisk beteckning, CASnummer, beteckning enligt IUPAC:s nomenklatur,

–maximal kvantitet av det ämne eller de ämnen som förekommer eller kan förekomma.

ii)fysikaliska, kemiska och toxikologiska egenskaper och angivande av farorna, både omedelbara och på sikt, för människors hälsa och miljön.

iii)fysikaliskt eller kemiskt beteende under normala användningsförhållanden eller förhållanden vid vilka olyckor kan förutses.

Författningsförslag

SOU 2014:17

4.Identifiering och analys av olycksrisker samt förebyggande åtgärder

a)En detaljerad beskrivning av möjliga scenarier för allvarliga kemikalieolyckor och sannolikheten för sådana eller omständigheterna under vilka de kan inträffa, inbegripet en sammanställning av sådana händelser som kan utlösa vart och ett av dessa scenarier, oavsett om orsakerna finns inom eller utanför anläggningen, särskilt

i)driftsrelaterade orsaker,

ii)yttre orsaker, exempelvis med anknytning till dominoeffekter, verksamhetsplatser som faller utanför tillämp ningsområdet för lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, områden och verksamheter som skulle kunna ge upphov till eller öka risken för eller följderna av en allvarlig kemikalieolycka,

iii)naturliga orsaker, exempelvis jordbävningar eller översvämningar.

b)En bedömning av hur omfattande och svåra följderna av de identifierade allvarliga kemikalieolyckorna skulle kunna bli, inbegripet kartor, bilder eller, när det är lämpligt, motsvarande beskrivningar som visar de områden som sannolikt kan komma att påverkas av sådana olyckshändelser som inträffar i verksamheten.

c)En granskning av tidigare olyckor och tillbud med samma ämnen och processer, överväganden om lärdomar från dessa och en uttrycklig hänvisning till specifika åtgärder som har vidtagits för att förebygga sådana olyckor.

d)En beskrivning av tekniska parametrar och den utrustning som används för att garantera anläggningens säkerhet.

5.Skyddsåtgärder och insatser för att begränsa följderna av en allvarlig kemikalieolycka

a)Beskrivning av den utrustning som har installerats vid anläggningen för att begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor för människors hälsa och miljön, inklusive exempelvis system för detektion/skydd, tekniska anordningar för att begränsa storleken på oavsiktliga utsläpp, inklusive vattensprej, ångskärmar, catch pots för nödfall eller uppsamlingskärl, avstängningsventiler, system för inertiering, uppsamling av brandsläckningsvatten.

b)Organisation för alarmering och räddningsinsatser.

c)Beskrivning av tillgängliga interna och externa resurser.

d)Beskrivning av eventuella tekniska och icketekniska åtgärder av relevans för att minska konsekvenserna av en allvarlig kemikalieolycka.

SOU 2014:17

Författningsförslag

Bilaga 4

Upplysningar som ska lämnas till allmänheten

DEL 1

Alla verksamheter som omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor ska lämna följande upplysningar:

1.Verksamhetsutövarens namn eller handelsnamn samt fullständig adress till den berörda verksamheten.

2.En upplysning att verksamheten omfattas av lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

3.En enkel redogörelse för aktiviteterna vid verksamheten.

4.Trivialnamnen och, när det gäller farliga ämnen som omfattas av del 1 i bilaga 1, de generiska benämningarna och faroklassificeringarna för de relevanta farliga ämnen som förekommer vid verksamheten och som kan orsaka en allvarlig kemikalieolycka, med uppgifter om deras viktigaste farliga egenskaper i enkla ordalag.

5.Allmän information om hur den berörda allmänheten kommer att varnas, vid behov, tillsammans med adekvat information om hur man lämpligen bör agera om en allvarlig kemikalieolycka inträffar eller vägledning om var sådan information finns att tillgå i elektronisk form.

6.Datum för senaste besök på plats eller hänvisning till var sådan information finns att tillgå i elektronisk form, samt upplysningar om var det går att på begäran få mer ingående uppgifter om tillsynen eller den berörda tillsynsplanen.

DEL 2

Verksamheter på den högre kravnivån ska lämna följande upplysningar utöver den information som anges i del 1 av denna bilaga:

1.Allmänna upplysningar om vilken fara för allvarliga kemikalieolyckor som kan föreligga, inbegripet möjliga följder av dessa olyckor för människors hälsa och miljön och en sammanfattning av de viktigaste typerna av scenarier för allvarliga olyckshändelser och de åtgärder som vidtas för att hantera dem.

2.En bekräftelse på att verksamhetsutövaren är skyldig att ordna tillbörliga rutiner på platsen och särskilt skyldigheten att kontakta räddningstjänsten vid insatser i samband med allvarliga kemikalieolyckor och i så hög grad som möjligt begränsa följderna av dem.

3.Lämplig information ur den externa planen för räddningsinsatser som utarbetats för att hantera de olycksföljder som uppstår utanför platsen. Informationen bör innehålla en uppmaning om att alla eventuella instruktioner och order från räddningstjänsten ska följas vid en olyckshändelse.

Författningsförslag

SOU 2014:17

1.5Förslag till

förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1989:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd att avdelning 4 i bilagan till förordningen ska ha följande lydelse.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2015.

2.Om ändring i ett ämnes klassificering som avses i bilagan medför att en verksamhet som omfattas av avdelning 4 i bilagan blir tillstånds- eller anmälningspliktig gäller följande:

a) Om verksamheten har påbörjats före denna förordning träder

ikraft, får den, trots tillståndskravet, fortsätta att bedrivas fram till den 1 juni 2017. Därefter får den utan tillstånd bedrivas endast om verksamhetsutövaren inom den angivna tiden har ansökt om tillstånd och tillståndsmyndigheten inte har beslutat annat.

b) Om verksamheten har påbörjats före denna förordning träder

ikraft, får den, trots anmälningskravet, fortsätta att bedrivas fram till den 1 juni 2016.

3.Det som sägs i 1 och 2 gäller inte om tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 6 a § miljöbalken har förelagt verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd.

SOU 2014:17

Författningsförslag

Avdelning 4

Verksamheter med hantering av kemiska ämnen

Farliga ämnen som innebär en miljöfarlig hantering som ska tillståndsprövas enligt 9 kap. 6 § miljöbalken.

Denna bilaga består av Avsnitt 1 som innehåller en förteckning av särskilda farokategorier och Avsnitt 2 som innehåller en förteckning av farliga ämnen. Följande gäller för tillämpningen av denna bilaga.

1.Ämnen och blandningar ska klassificeras i enlighet med förordningen(EG) nr 1272/2008, CLP-förordningen.

4.Om ett farligt ämne uppvisar egenskaper som medför flera klassificeringar ska den klassificering som motsvarar den lägsta mängden farligt ämne gälla. I de fall ett farligt ämne omfattas av avsnitt 1 i denna bilaga och även förtecknas i avsnitt 2 ska de tröskelvärden som anges i avsnitt 2 tillämpas.

5.För föremål som innehåller explosiva ämnen eller blandningar är det ämnets eller blandningens mängd som ska gälla om den är känd. Om mängden inte är känd ska hela föremålet betraktas som explosivt.

6.Den mängd farligt ämne som ska beaktas vid tillämpningen av föreskrifterna är den maximala mängd som förekommer eller kan förekomma. Farliga ämnen som förekommer i en verksamhet endast i mängder som är lika med eller understiger 2 procent av den angivna mängden, i avsnitt 1 och avsnitt 2 i denna bilaga, ska inte tas med i beräkningen av den totala mängd som förekommer om de är placerade inom verksamheten så att de inte kan utlösa en allvarlig olyckshändelse någon annanstans inom den.

a)summering av farliga ämnen som är förtecknade i avsnitt 2 och som ingår i akut toxicitet kategori 1, 2 eller 3 (via inhalation) eller STOT SE kategori 1, tillsammans med farliga ämnen som ingår i avsnitt H: posterna H1 till H3 i avsnitt 1,

b)summering av farliga ämnen som är förtecknade i avsnitt 2 och som är explosiva ämnen, blandningar eller föremål, brandfarliga gaser, brandfarliga aerosoler, oxiderande gaser, brandfarliga vätskor, självreagerande ämnen och blandningar, organiska peroxider, pyrofora vätskor och fasta ämnen, oxiderande vätskor och fasta ämnen tillsammans med de farliga ämnen som ingår i avsnitt P. posterna P1 till P8 i avsnitt 1, och

c)summering av farliga ämnen som anges i avsnitt 2 och som ingår i farliga för vatten miljön, akut kategori 1, kronisk kategori 1 eller kronisk kategori 2 tillsammans med de farliga ämnen som ingår i avsnitt E: posterna E1 och E2 i avsnitt.

Om någon av summorna under punkterna a, b eller c är lika med eller större än ett (1) ska verksamheten omfattas av bestämmelserna.

Författningsförslag

SOU 2014:17

8.Undantaget från denna bilaga är;

1.faror som har samband med joniserande strålning som utgår från ämnen,

2.sådan hantering av farliga ämnen som omfattas av lagen (2006:263) om transport av farligt gods utanför verksamheten, eller sådan transport som sker som bulklast i fartyg i den mån transporten sker i fartygets fasta tankar eller som drivmedel i fartyg,

3.transport av farliga ämnen i rörledningar utanför de verksamheter som omfattas av denna lag, eller

4.militär verksamhet.

9.Om ändring i ett ämnes klassificering som avses i denna bilaga medför att en verksamhet som omfattas av avdelning 4 i bilagan blir tillstånds- eller anmälningspliktig gäller följande.

a)Om verksamheten påbörjats före ändringen, får den trots tillståndskravet fortsätta att bedrivas i två år från ändringen. Därefter får den bedrivas endast om det finns tillstånd för den eller verksamhetsutövaren inom tvåårsfristen har ansökt om tillstånd och tillståndsmyndigheten inte beslutar annat.

b)Om verksamheten påbörjats före ändringen, får den trots anmälningskravet fortsätta att bedrivas i 1 år från ändringen.

c)Det som sägs i a) och b) gäller inte om tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 6a § miljöbalken har förelagt verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd

Del 1 – Kategorier av farliga ämnen

Kolumn 1	Kolumn 3

	Mängd (i ton) för
Farokategorier i enlighet med förordning (EG) 1272/2008	tillämpning av
	Krav för högre nivå

Avsnitt H – HÄLSOFAROR

H1 AKUT TOXICITET kategori 1, alla exponeringsvägar	20

H2 AKUT TOXICITET	200

-kategori 2, alla exponeringsvägar

-kategori 3, exponeringsväg via inhalation

Om farliga ämnen ingår i faroklassen AKUT TOXICITET, kategori 3,
via oralt intag (H 301) ska de omfattas av faroklassen H2 AKUT
TOXICITET i de fall då de inte kan klassificeras vare sig utgående från
akut toxicitet vid inhalation eller akut toxicitet vid dermalt upptag,
exempelvis på grund av att det inte föreligger entydiga uppgifter om
toxicitet vid inhalation eller dermalt upptag.
H3 STOT SPECIFIK ORGANTOXICITET – ENSTAKA	200
EXPONERING STOT SE kategori 1
Avsnitt P – FYSIKALISKA FAROR

SOU 2014:17

Författningsförslag

Kolumn 1	Kolumn 3

	Mängd (i ton) för
Farokategorier i enlighet med förordning (EG) 1272/2008	tillämpning av
Farokategorier i enlighet med förordning (EG) 1272/2008
	Krav för högre nivå

P1a EXPLOSIVA ÄMNEN, BLANDNINGAR OCH FÖREMÅL	50

-Instabilt explosivt ämne, blandning eller föremål, eller

-Explosiva ämnen, blandningar och föremål, riskgrupp 1.1, 1.2, 1.3, 1.5 eller 1.6, eller

-ämnen eller blandningar som har explosiva egenskaper enligt metod A.14 i förordning (EG) nr 440/2008 och inte tillhör faroklasserna Organiska peroxider eller Självreaktiva ämnen och blandningar.

Faroklassen EXPLOSIVA ÄMNEN, BLANDNINGAR OCH
FÖREMÅL inbegriper explosiva föremål (se avsnitt 2.1 i bilaga I till
förordning (EG) nr 1272/2008).
Testning av explosiva egenskaper hos ämnen och blandningar behövs
bara om den screening som görs enligt bilaga 6, del 3 i FN:s
rekommendationer om transport av farligt gods: Manual of Tests and
Criteria, FN:s Manual of Tests and Criteria, visar att ämnet eller
blandningen kan ha explosiva egenskaper. Mer vägledning om när
testning inte behövs finns i beskrivningen av metoden A.14, förordning
(EG) nr 440/2008 om testmetoder enligt förordning (EG) nr 1907/2006
om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av
kemikalier (Reach).

P1b EXPLOSIVA ÄMNEN, BLANDNINGAR OCH FÖREMÅL	200
Explosiva ämnen, blandningar och föremål, riskgrupp 1.4
Faroklassen EXPLOSIVA ÄMNEN, BLANDNINGAR OCH
FÖREMÅL inbegriper explosiva föremål (se avsnitt 2.1 i bilaga I till
förordning (EG) nr 1272/2008).
Om explosiva ämnen, blandningar och föremål i riskgrupp 1.4 packas
upp eller omförpackas, ska de tilldelas posten P1a, utom om det kan
visas att faran fortfarande ingår i riskgrupp 1.4 i förordning (EG) nr
1272/2008.

P2 BRANDFARLIGA GASER Brandfarliga gaser, kategori 1 eller 2	50

P3a BRANDFARLIGA AEROSOLER	500 (netto)
”Brandfarliga” aerosoler i kategori 1 eller 2 som innehåller brandfarliga
gaser kategori 1 eller 2, eller Brandfarliga vätskor kategori 1
Brandfarliga aerosoler klassificeras i enlighet med direktiv 75/324/EEG
om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar
beträffande aerosolbehållare. ”Extremt brandfarliga” och ”brandfarliga
aerosoler” enligt direktiv 75/324/EEG motsvarar ”brandfarliga aerosoler
kategori 1” respektive ”brandfarliga aerosoler kategori 2” i förordning
(EG) nr 1272/2008.

Författningsförslag

SOU 2014:17

	Kolumn 1	Kolumn 3

		Mängd (i ton) för
	Farokategorier i enlighet med förordning (EG) 1272/2008	tillämpning av
	Farokategorier i enlighet med förordning (EG) 1272/2008	Krav för högre nivå
		Krav för högre nivå

	P3b BRANDFARLIGA AEROSOLER	50 000 (netto)
	”Brandfarliga” aerosoler kategori 1 eller 2 som varken innehåller
	Brandfarliga gaser kategori 1 eller 2, eller brandfarliga vätskor kategori
	1
	Brandfarliga aerosoler klassificeras i enlighet med direktiv 75/324/EEG
	om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar
	beträffande aerosolbehållare. ”Extremt brandfarliga” och ”brandfarliga
	aerosoler” enligt direktiv 75/324/EEG motsvarar ”brandfarliga aerosoler
	kategori 1” respektive ”brandfarliga aerosoler kategori 2” i förordning
	(EG) nr 1272/2008.
	När denna post används måste det finns dokumentation på att
	aerosolbehållaren inte innehåller brandfarlig gas i kategori 1 eller 2,
	eller brandfarlig vätska i kategori 1.

	P4 OXIDERANDE GASER Oxiderande gaser, kategori 1	200

	P5a BRANDFARLIGA VÄTSKOR	50
	– Brandfarliga vätskor, kategori 1, eller
	– Brandfarliga vätskor i kategori 2 eller 3 som hålls vid en temperatur över sin
	kokpunkt, eller
	– andra vätskor med flampunkt ≤ 60 °C som hålls vid en temperatur över sin
	kokpunkt.
	Enligt punkt 2.6.4.5 i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008 behöver
	vätskor med en flampunkt över 35 °C inte klassificeras i kategori 3 om
	negativa resultat har erhållits vid testet för underhåll av förbränning L.2,
	del III, avsnitt 32 i FN:s Manual of Tests and Criteria. Detta gäller dock
	inte under förhöjda förhållanden såsom hög temperatur eller högt tryck,
	och därför ingår dessa vätskor i denna post.

	P5b BRANDFARLIGA VÄTSKOR	200

–Brandfarliga vätskor i kategori 2 eller 3 där särskilda processförhållan den, såsom högt tryck eller hög temperatur, kan ge upphov till fara för allvarlig olycks händelse, eller

–andra vätskor med flampunkt ≤ 60 °C där särskilda processförhållanden, såsom högt tryck eller hög temperatur, kan ge upphov till fara för allvarlig olyckshändelse

Enligt punkt 2.6.4.5 i bilaga I till förordning (EG) nr 1272/2008 behöver
vätskor med en flampunkt över 35 °C inte klassificeras i kategori 3 om
negativa resultat har erhållits vid testet för underhåll av förbränning L.2,
del III, avsnitt 32 i FN:s Manual of Tests and Criteria. Detta gäller dock
inte under förhöjda förhållanden såsom hög temperatur eller högt tryck,
och därför ingår dessa vätskor i denna post.
P5c BRANDFARLIGA VÄTSKOR	50 000
Brandfarliga vätskor, kategori 2 eller 3, som inte omfattas av P5a och
P5b

P6a SJÄLVREAKTIVA ÄMNEN OCH BLANDNINGAR och	50
ORGANISKA PEROXIDER
Självreaktiva ämnen och blandningar, typ A eller B eller Organiska
peroxider, typ A eller B

SOU 2014:17

Författningsförslag

Kolumn 1	Kolumn 3

	Mängd (i ton) för
Farokategorier i enlighet med förordning (EG) 1272/2008	tillämpning av
Farokategorier i enlighet med förordning (EG) 1272/2008
	Krav för högre nivå

P6b SJÄLVREAKTIVA ÄMNEN OCH BLANDNINGAR och	200
ORGANISKA PEROXIDER
Självreaktiva ämnen och blandningar, typ C, D, E eller F eller
Organiska peroxider, typ C, D, E eller F
P7 PYROFORA VÄTSKOR OCH FASTA ÄMNEN Pyrofora vätskor,	200
kategori 1
Pyrofora fasta ämnen, kategori 1
P8 OXIDERANDE VÄTSKOR OCH FASTA ÄMNEN Oxiderande	200
vätskor, kategori 1, 2 eller 3, eller Oxiderande fasta ämnen, kategori 1, 2
eller 3
Avsnitt E – MILJÖFARLIGHET
E1 Farligt för vattenmiljön i kategorin akut 1 eller kronisk 1	200

E2 Farligt för vattenmiljön i kategorin kronisk 2	500

Avsnitt O – ANDRA FAROR
O1 Ämnen eller blandningar med faroangivelse EUH014	500

O2 Ämnen och blandningar som vid kontakt med vatten utvecklar	500
brandfarliga gaser, kategori 1

O3 Ämnen eller blandningar med faroangivelse EUH029	200

Författningsförslag

SOU 2014:17

Del 2 – Namngivna farliga ämnen

Kolumn 1		CASnummer	Kolumn 3
		visas endast
Farliga ämnen		visas endast	Mängd (i ton) för
Farliga ämnen		som indikation tillämpning av
		som indikation tillämpning av
			Krav för högre
			nivå
1. Ammoniumnitrat, Gödselmedel med självunderhållande		—	10 000
	sönderfall
Detta gäller blandade/sammansatta ammoniumnitratbaserade
gödselmedel (blandade/sammansatta gödselmedel innehåller
ammoniumnitrat med fosfat och/eller pottaska) som kan
undergå självunderhållande sönderfall i enlighet med FN:s
”trough test” (se FN:s Manual of Tests and Criteria, del III,
punkt 38.2) och hos vilka kvävehalten på grund av
ammoniumnitrat uppgår till
- mellan 15,75 och 24,5 viktprocent, och vilka antingen
	innehåller sammanlagt högst 0,4 % brännbara/ organiska
	material eller uppfyller kraven i bilaga III-2 till förordning (EG)
	nr 2003/2003 om gödselmedel.
-	15,75 viktprocent eller mindre utan begränsning för brännbart
	material.
15,75 viktprocent kväve på grund av att ammoniumnitratet
motsvarar 45 % ammoniumnitrat.
24,5 viktprocent kväve på grund av att ammoniumnitratet
motsvarar 70 % ammoniumnitrat.

2.	Ammoniumnitrat, Gödselkvalitet	—	5 000

Detta gäller enkla ammoniumnitratbaserade gödselmedel och ammoniumnitratbaserade blandade/sammansatta gödselmedel som uppfyller kraven i bilaga III2 till förordning (EG) nr 2003/2003, och där kvävehalten på grund av ammoniumnitrat

-överstiger 24,5 viktprocent, med undantag för blandningar av enkla ammoniumnitratbaserade gödselmedel med dolomit, kalksten och/eller kalciumkarbonat med en renhetsgrad på minst 90 %,

-överstiger 15,75 viktprocent för blandningar av ammoniumnitrat och ammoniumsulfat,

-överstiger 28 viktprocent för blandningar av enkla ammoniumnitratbaserade gödselmedel med dolomit, kalksten och/eller kalciumkarbonat med en renhetsgrad på minst 90 %

28 viktprocent kväve på grund av att ammoniumnitratet motsvarar 80 % ammoniumnitrat.

SOU 2014:17

Författningsförslag

Kolumn 1		CASnummer	Kolumn 3
		visas endast
		visas endast	Mängd (i ton) för
		som indikation	Mängd (i ton) för
		som indikation	tillämpning av

			Krav för högre
			nivå

3.	Ammoniumnitrat, Teknisk kvalitet	—	2 500
Detta gäller ammoniumnitrat och blandningar av
ammoniumnitrat i vilka kvävehalten på grundval av
ammoniumnitrat uppgår till
-	mellan 24,5 och 28 viktprocent, och där halten av brännbara
	ämnen inte överstiger 0,4 %,
-	mer än 28 viktprocent 1 , och där halten av brännbara ämnen
	inte överstiger 0,2 %.
Detta gäller också vattenlösningar med ammoniumnitrat där
ammoniumnitrathalten överstiger 80 viktprocent.
4. Ammoniumnitrat		—	50
Material som inte uppfyller specifikationerna och
gödselmedel som inte uppfyller kraven i detonationsprovet.
Detta gäller
-	kasserat material från tillverkningsprocessen, ammoniumnitrat
	och blandningar av ammoniumnitrat, enkla
	ammoniumnitratbaserade gödselmedel och
	blandade/sammansatta ammoniumnitratbaserade
	gödselmedel enligt avsnitt 2, punkt 2. Ammoniumnitrat,
	Gödselkvalitet och punkt 3. Ammoniumnitrat, Teknisk kvalitet
	som returneras eller har returnerats från slutanvändaren till
	en tillverkare, en anläggning för tillfällig lagring eller
	upparbetning för att omarbetas, återvinnas eller behandlas för
	säker användning eftersom de inte längre uppfyller kraven i
	avsnitt 2, punkt 2. Ammoniumnitrat, Gödselkvalitet och punkt
-	3. Ammoniumnitrat, Teknisk kvalitet,
-	gödselmedel enligt avsnitt 2 pkt 1. Ammoniumnitrat,
	gödselmedel med självunderhållande sönderfall, första
	strecksatsen, och punkt 2. Ammoniumnitrat, Gödselkvalitet,
	som inte uppfyller kraven i bilaga III- 2 till förordning (EG) nr
	2003/2003.

5.	Kaliumnitrat	—	10 000
Detta gäller sådana sammansatta kaliumnitratbaserade
gödselmedel (i pellet eller granulatform) som har samma
farliga egenskaper som rent kaliumnitrat.

6.	Kaliumnitrat	—	5 000
Detta gäller sådana sammansatta kaliumnitratbaserade
gödselmedel (i kristallform) som har samma farliga
egenskaper som rent kaliumnitrat.

7.	Arsenikpentoxid, arsenik(V)syra och/eller salter	1303282	2

8.	Arseniktrioxid, arsenik(III)syrlighet och/eller salter	1327533	0,1
			0,1

9.	Brom	7726956	20

10.	Klor	7782505	25

11.	Nickelföreningar i inhalerbar pulverform:	—	1
	nickelmonoxid, nickeldioxid, nickelsulfid,
	trinickeldisulfid, dinickeltrioxid

Författningsförslag

SOU 2014:17

Kolumn 1		CASnummer	Kolumn 3
		visas endast	Mängd (i ton) för
		som indikation	tillämpning av
			Krav för högre
			nivå

12.	Etylenimin	151564	20
13.	Fluor	7782414	20
14.	Formaldehyd (koncentration ≥ 90 %)	50000	50
15.	Väte	1333740	50

16.	Väteklorid (kondenserad gas)	7647010	250

17.	Blyalkyler	—	50

18.	Kondenserade brandfarliga gaser, kategori 1 eller 2	—	200
	(inklusive LPG) och naturgas
Vid tillämpningen av denna bilaga får uppgraderad biogas
klassificeras under denna punkt om den har bearbetats i
enlighet med gällande normer för renad och uppgraderad
biogas som garanterar en kvalitet som är likvärdig med
kvaliteten på naturgas, inklusive vad metaninnehållet
beträffar, och där syrehalten uppgår till högst 1 %.

19.	Acetylen	74862	50
20.	Etylenoxid	75218	50

21.	Propylenoxid	75569	50

22.	Metanol	67561	200

23.	4,4′ Metylenbis (2kloranilin) och/eller dess salter, i	101144	0,01
	pulverform

24.	Metylisocyanat	624839	0,15

25.	Syrgas	7782447	200

26.	2,4toluendiisocyanat	584849	100
	2,6toluendiisocyanat	91087

27.	Karbonyldiklorid (fosgen)	75445	0,75

28.	Arsin (arseniktrihydrid)	7784421	1
29.	Fosfin (fosfortrihydrid)	7803512	1

30.	Svaveldiklorid	10545990	1

31.	Svaveltrioxid	7446119	75

SOU 2014:17

Författningsförslag

Kolumn 1				CASnummer	Kolumn 3
				visas endast	Mängd (i ton) för
				som indikation tillämpning av
					Krav för högre
					nivå

32. Polyklordibensofuraner och		polyklordibensodioxiner		—	0,001
(inklusive TCDD) beräknade som TCDDekvivalenter.
Kvantiteterna av polyklordibensofuraner och
polyklordibensodioxiner beräknas med hjälp av följande
faktorer;
	WHO 2005 TEF
	2,3,7,8TCDD		1
	2,3,7,8TCDF		0,1
	1,2,3,7,8		1
	PeCDD
	2,3,4,7,8		0,3
	PeCDF
	1,2,3,7,8		0,03
	PeCDF
	1,2,3,4,7,8		0,1
	HxCDD
	1,2,3,6,7,8		0,1
	HxCDD
	1,2,3,7,8,9		0,1
	HxCDD
	1,2,3,4,7,8		0,1
	HxCDF
	1,2,3,7,8,9		0,1
	HxCDF
	1,2,3,6,7,8		0,1
	HxCDF
	2,3,4,6,7,8		0,1
	HxCDF
	1,2,3,4,6,7,8		0,01
	HpCDD
	1,2,3,4,6,7,8		0,01
	HpCDF
	1,2,3,4,7,8,9		0,01
	HpCDF
	OCDD		0,0003
	OCDF		0,0003
	T = tetra, P = penta,
	Hx = hexa,
	Hp = hepta, O = octa

33. Följande CANCERFRAMKALLANDE ÄMNEN eller				—	2
blandningar som innehåller följande cancerframkallande
ämnen i halter över 5 viktprocent:

4aminobifenyl och/eller dess salter, bensotriklorid, benzi din och/eller dess salter, bis(klorometyl)eter, klordimetyle ter, 1,2dibrometan, dietylsulfat, dimetylsulfat, dimetylkar bamoylklorid, 1,2dibrom3klorpropan, 1,2dimetylhydrazin, dimetylnitrosamin, hexametylfosfortriamid, hydrazin, 2naftylamin och/eller dess salter, 4nitrodifenyl, och 1,3 propansulton

Författningsförslag

SOU 2014:17

Kolumn 1		CASnummer Kolumn 3
		visas endast
		visas endast
		som indikation Mängd (i ton) för
			tillämpning av
			Krav för högre
			nivå

34.	Petroleumprodukter och alternativa bränslen	—	25 000
	a) Bensin och nafta
	b) Fotogen (inklusive flygbränslen)
	c) Gasoljor (inklusive dieselbränslen, lätta eldningsoljor
	och blandkomponenter för gasoljor)
	d) Tunga eldningsoljor
	e) Alternativa bränslen med samma användningsändamål
	och liknande egenskaper i fråga om brand och miljö
	farlighet som de produkter som avses i punkterna a–d

35. Vattenfri ammoniak		7664417	200

36.	Bortrifluorid	7637072	20

37.	Vätesulfid	7783064	20

38.	Piperidin	110894	200

39.	Bis(2dimetylaminoetyl) (metyl)amin	3030475	200

40.	3(2etylhexyloxi)propylamin	5397319	200

41.	Blandningar av natriumhypoklorit som klassificeras som		500
	farliga för vattenmiljön, akut kategori 1 [H400] som
	innehåller mindre än 5 % aktivt klor och inte hänförts
	till någon av de av de övriga farokategorierna i del 1 av
	bilaga I.
Förutsatt att blandningen inte skulle klassificeras som farlig
för vattenmiljön, akut kategori 1 [H400] om den inte innehöll
natriumhypoklorit.

42. Propylamin		107108	2 000
Om detta farliga ämne också ingår i kategori P5a
Brandfarliga vätskor eller P5b Brandfarliga vätskor ska för
tillämpningen av denna bilaga de lägsta tröskelvärdena
tillämpas.
43.	Tertbutylakrylat	1663394	500
Om detta farliga ämne också ingår i kategori P5a
Brandfarliga vätskor eller P5b Brandfarliga vätskor ska för
tillämpningen av denna bilaga de lägsta tröskelvärdena
tillämpas.
44.	2metyl3butenenitril	16529569	2 000
Om detta farliga ämne också ingår i kategori P5a
Brandfarliga vätskor eller P5b Brandfarliga vätskor ska för
tillämpningen av denna bilaga de lägsta tröskelvärdena
tillämpas.
45.	Tetrahydro3,5dimetyl1,3,5,tiadiazin2tion (Dazomet)	533744	200

Om detta farliga ämne också ingår i kategori P5a Brandfarliga vätskor eller P5b Brandfarliga vätskor ska för tillämpningen av denna bilaga de lägsta tröskelvärdena tillämpas.

SOU 2014:17

Författningsförslag

Kolumn 1	CASnummer	Kolumn3
	visas endast
	visas endast	Mängd (i ton) för
	som indikation	tillämpning av

		Krav för högre
		nivå

46. Metylakrylat	96333	2 000
Om detta farliga ämne också ingår i kategori P5a
Brandfarliga vätskor eller P5b Brandfarliga vätskor ska för
tillämpningen av denna bilaga de lägsta tröskelvärdena
tillämpas.
47. 3metylpyridin	108996	2 000
Om detta farliga ämne också ingår i kategori P5a
Brandfarliga vätskor eller P5b Brandfarliga vätskor ska för
tillämpningen av denna bilaga de lägsta tröskelvärdena
tillämpas.
48. 1brom3klorpropan	109706	2 000
Om detta farliga ämne också ingår i kategori P5a
Brandfarliga vätskor eller P5b Brandfarliga vätskor ska för
tillämpningen av denna bilaga de lägsta tröskelvärdena
tillämpas.

Författningsförslag

SOU 2014:17

1.6Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor

dels att 3 kap. 6 § och 4 kap. 35 § ska ha följande lydelse, dels att 2 kap. 3 § ska upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

6 §6

Kommunen ska upprätta en plan för räddningsinsatser för

1.verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport enligt 10 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, och

2.riskanläggningar enligt förordningen (2013:319) om utvinningsavfall som inte omfattas av bestämmelserna i lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

Planen ska ha den omfatt-	Planen ska ha den omfatt-
ning som säkerheten för omgiv-	ning som säkerheten för omgiv-
ningen kräver. Planen ska	ningen kräver. Planen ska vara
förnyas vart tredje år eller när	upprättad senast inom två år från
det annars till följd av ändrade	det att säkerhetsrapporten är
förhållanden finns anledning till	färdigställd. Planen ska förnyas
det. Planen ska lämnas in till	och övas vart tredje år eller när
länsstyrelsen.	det annars till följd av ändrade
	förhållanden finns anledning till
	det. Planen ska lämnas in till
	länsstyrelsen.
I samband med att kommunen	När kommunen ska upprätta
upprättar eller förnyar planen ska	eller förnya en plan ska allmän-
kommunen på lämpligt sätt ge	heten ges möjlighet att lämna
allmänheten möjlighet att lämna	synpunkter på planen på lämpligt
synpunkter på planen.	sätt och i så god tid att kommunen

6 Senaste lydelse 2013:321.
76

SOU 2014:17 Författningsförslag

			har möjlighet att ta hänsyn till syn-
			punkterna.
		4 kap.
		35 §7
Myndigheten	för	samhälls-	Myndigheten		för	samhälls-
skydd och	beredskap ska		skydd och		beredskap		ska
informera Europeiska		unionens	informera	Europeiska		unionens
kommission enligt artikel 15 och			kommission enligt artikel 18 och
19 i rådets direktiv 96/82/ EG av			21 i Europaparlamentets och rådets
den 9 december 1996 om åtgärder			direktiv 2012/18/EU av den 4 juli
för att förebygga och begränsa			20128 om åtgärder för att före-
följderna av allvarliga olycks-			bygga och begränsa faran för
händelser där farliga ämnen ingår.			allvarliga	olyckshändelser			där
			farliga ämnen ingår.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2015.

7Senaste lydelse 2008:1220.

8EUT L 197, 24.7.2012, s. 1–37

Författningsförslag

SOU 2014:17

1.7Förslag till

förordning om ändring i miljötillsynsförordningen (2011:13)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljötillsynsförordningen (2011:13) att 3 kap. 8 § ska ha följande lydelse,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

8 §

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ge tillsynsvägledning i frågor om miljöfarliga

verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken i de fall frågorna regleras i

1.lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor,

2.förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor,

eller

3.bestämmelser om förebyggande och hantering av allvarliga olyckor i förordningen (2013:319) om

utvinningsavfall.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska ge tillsynsvägledning i frågor om miljöfarliga

verksamheter enligt 9 kap. miljöbalken i de fall frågorna regleras i

1.lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor,

2.förordningen (2015:XXX) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor,

eller

3.bestämmelser om förebyggande och hantering av allvarliga olyckor i förordningen (2013:319) om

utvinningsavfall.

Myndigheten ska stödja Kemikalieinspektionen i tillsynsfrågor om kemiska produkters brandfarliga, explosiva och oxiderande egenskaper.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2015.

2Utredningens uppdrag och arbete

2.1Uppdraget

Utredningen har fått i uppdrag att lämna förslag till hur man i svensk rätt ska genomföra bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG, det s.k. Seveso III-direktivet.

Utredningen har också fått i uppdrag att överväga om Sevesoverksamheter ska omfattas av kraven på farliga verksamheter enligt 2 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, utan krav på föregående beslut av länsstyrelsen.

Utredningen ska samverka med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Arbetsmiljöverket, länsstyrelserna och Sveriges Kommuner och Landsting. Vidare ska utredningen samverka med bransch- organisationer, arbetstagarorganisationer och miljöorganisationer samt andra myndigheter och organisationer som kan vara berörda av arbetet. Utredaren ska även samverka med andra offentliga utred- ningar i de fall det är relevant.

Utredningen ska även redogöra för de konsekvenser och kostnader som uppstår för företag och för kommuner, statliga myndigheter och det allmänna i övrigt.

Utredningens uppdrag beskrivs i sin helhet i direktiv 2013:38 (se bilaga 1).

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2014:17

2.2Utredningens arbete

Utredaren förordnades i april 2013. Utredningssekreteraren började i utredningen i maj 2013. Försvarsdepartementet, Miljödepartementet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Arbetsmiljöverket, länsstyrelsen i Skåne Län, Sveriges Kommuner och Landsting och Svenskt Näringsliv tillfrågades om att ingå i expertgruppen. Samtliga utom Kemikalieinspektionen valde att hörsamma inbjudan och utredningens experter och sak- kunniga förordnades i augusti 2013.

Arbetet har bedrivits i nära samarbete med experter och sak- kunniga, både vid de fem sammanträden som har hållits och vid löpande skriftliga och muntliga kontakter däremellan.

Utredaren och utredningssekreteraren har besökt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och länsstyrelsen i Skåne för närmare information om hur Sevesoarbetet bedrivs samt diskussion av specifika frågor. Vid dessa möten har utöver utredningens experter annan personal från myndigheterna medverkat. Vidare har utredningen i samband med besök hos länsstyrelsen i Skåne besökt företagen som bedriver verksamhet under Sevesolagen som Perstorp A, ESAB, Stora Enso och Kemira. Utredningen har även haft flera sammanträden med en referensgrupp bestående av företrädare för branschorganisationerna Innovations- och kemiindustrierna i Sverige, Mälarenergi, Kcem, Boliden, Sveriges Skogsindustrier, Intresseföreningen för processäkerhet, Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet samt LKAB. Referensgruppen har redovisat sina respektive erfarenheter av Sevesolagen och dess tillämpning samt beretts tillfälle att lämna synpunkter på utredningens överväganden. Utredningen har även haft såväl skriftliga som muntliga kontakter med deltagarna i referensgruppen däremellan.

Utredningen har inbjudit Sveriges Ornitologiska Förening, Världsnaturfonden WWF, Svenska Naturskyddsföreningen, Jordens vänner och Svenska Botaniska Föreningen till samverkan.

Utredningen har i april 2013 deltagit i den nationella årliga Sevesokonferensen som organiseras av den nationella samverkans- gruppen för Sevesofrågor.

SOU 2014:17

Utredningens uppdrag och arbete

2.3Betänkandets disposition

Utredningens uppdrag och arbete återges i kapitel 2 förslag presenteras i respektive kapitel. I kapitel 3 beskriver vi Sevesolag- stiftningen och dess genomförande i svensk rätt. Då det svenska genomförandet av Sevesolagstiftningen också innefattar ett svenskt tillträde till Industriolyckskonventionen presenteras konventionen kortfattad. I kapitel 4 beskrivs arbetate med att ta fram Seveso III- direktivet. Därefter beskrivs i kapitlet EU:s senare miljörätt och inverkan på Sevesolagstiftningen. Kapitel 5 handlar om nyheter i Seveso III-direktivet. I kapitel 6 redogörs för förändringar i bilaga 1 i Seveso III direktivet och dess effekt på antalet verksamheter som omfattas av direktivet. I kapitel 7 redogörs för lagtekniska överväganden. Därefter följer i kapitel 8–29 en beskrivning av Seveso III-direktivet och utredningens förslag. I kapitel 30 beskriver vi lagen om skydd mot olyckor. I kapitel 31 beskriver vi övergångsbestämmelserna. I kapitel 32 analyserar vi de konsekvenser som våra förslag kan antas medföra. Författnings- kommentaren finns i kapitel 33.

3 Sevesolagstiftningen

Inom industrin hanteras stora mängder kemikalier. Detta, i kombination med att de industriella processerna innehåller komplicerade system, gör att risken för allvarliga kemikalieolyckor är påtagliga, om inte en hög säkerhetsnivå kan upprätthållas. Sverige har hittills varit förskonat från större olyckor, men utomlands har sådana olyckor förekommit även på senare år. Stora olyckor i såväl England som USA inträffade år 2005. I England var det fråga om bränder i oljedepåer i Buncefield i Hertfordshire. I USA inträffade en gasexplosion vid BP:s raffinaderier i Texas City, USA. Olyckan inträffade i anslutning till en uppstart efter ett underhållsstopp på raffinaderiet. 15 arbetstagare dog omedelbart vid olyckan och cirka 180 personer skadades. I den efterföljande rapporten identifierades ett flertal brister i utrustning, rutiner för riskanalyser, dålig säkerhetskultur samt bristfälliga rutiner för förebyggande underhåll och inspektion. Många säkerhetssystem fungerade inte och kritik riktades också mot ledarskapet, företagets arbetsrutiner, arbetstagarnas utbildning, tekniska skyddssystem och den operativa övervakningen.

EU inledde ett arbete med att ta fram gemensamma regler för stora industriolyckor efter industriolyckan i Seveso 1976, något som resulterade i det så kallade Seveso-direktivet, (82/501/EEG). Syftet med direktivet var att förhindra och begränsa följderna av stora olyckor vid industriell verksamhet där farliga ämnen hanterades. Direktivet kom så småningom att kallas Seveso-I- direktivet, då det år 1996 följdes av ett nytt direktiv, 96/92/EG, om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår, ett direktiv som sålunda benämndes Seveso-II-direktivet.

Sevesolagstiftningen

SOU 2014:17

3.1Seveso II-direktivet

Direktivet första syfte är att förebygga allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår. Om olyckor ändå inträffar är det andra syftet att begränsa följderna för människor och miljö. Det övergripande målet är att hålla höga skyddsnivåer inom EU. Generellt kan om detta direktiv sägas att kraven på såväl företag som myndigheter är högre och mer omfattande än det tidigare direktivet.

Direktivet ska tillämpas på alla verksamheter där farliga ämnen förekommer eller kan förekomma i viss omfattning. Vilka farliga ämnen som omfattas av direktivet och i vilka kvantiteter framgår av bilagan till direktivet. Reglerna tillämpas på den verksamhet som har tillräckligt mycket av något ämne som är tillräckligt farligt. Med verksamhet avses verksamheten i dess helhet och det räcker att de farliga ämnena förekommer i verksamheten. Det behöver inte vara frågan om någon tillverkning utan det räcker med att ämnet finns inom anläggningen.

Viktiga verksamheter såsom militär verksamhet, faror som har samband med joniserande strålning, transport av farliga ämnen och transporter av farliga ämnen i rörledningar är undantagna från direktivets tillämpningsområde.

Direktivet innehåller skyldigheter för verksamhetsutövaren och medlemsstaterna. Verksamhetsutövarens skyldigheter är uppdelade i allmänna och särskilda skyldigheter beroende på vilka farliga ämnen som förekommer och i vilka mängder. Man brukar tala om en lägre och en högre kravnivå. Ju större kvantiteter farliga ämnen, desto strängare bestämmelser. Driften av verksamheten kan förbjudas om de åtgärder som verksamhetsutövaren vidtagit för att förebygga och begränsa följderna av en kemisk olycka är uppenbart otillräckliga.

Då direktivet är ett så kallat minimidirektiv får medlemsstaterna behålla eller införa strängare regler än de i direktivet. Direktivet ändrades 2003.

3.1.1Olika kravnivåer

Reglerna styr verksamheter där farliga ämnen vid ett och samma tillfälle förekommer i vissa mängder. Gränsmängden varierar beroende på de olika kemikaliernas egenskaper. För varje kemikalie finns två olika gränsmängder som delar in verksamheterna i en lägre respektive

SOU 2014:17

Sevesolagstiftningen

högre kravnivå – för mängder över respektive nivå gäller en lägre eller en högre kravnivå. För verksamhetsutövarna gäller olika krav beroende på vilken kravnivå de omfattas av. Samtliga är dock skyldiga att vidta alla åtgärder som krävs för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor och för att begränsa följderna av dem för människor och miljö. Verksamhetsutövaren ska kunna styrka att alla de nöd- vändiga åtgärder som föreskrivs i direktivet har vidtagits.

3.1.2Den lägre kravnivån

Verksamhetsutövare som omfattas av direktivet ska anmäla detta. Anmälan ska innehålla uppgifter om vilka farliga ämnen eller grupp av ämnen som finns. Anmälan ska beskriva vilken aktivitet som ska bedrivas. I anmälan ska även verksamhetens omedelbara omgivning beskrivas och faktorer som kan ge upphov till en allvarlig olycks- händelse eller förvärra följderna av olyckan. Verksamhetsutövaren ska omedelbart informera om förändring som kan påverka risk- bedömningen.

Alla verksamhetsutövare ska upprätta ett handlingsprogram för att förebygga allvarliga olyckshändelser, en s.k. säkerhetspolicy. Målet ska vara att säkerställa en hög skyddsnivå för människor och miljö genom lämpliga åtgärder, rutiner och driftsystem. Tillsynsmyndigheten kan begära in säkerhetspolicyn. Verksamhetsutövare har informations- skyldighet gentemot allmänheten och myndigheter. De ska informera om säkerhetsåtgärder och om en allvarlig olyckshändelse inträffat.

3.1.3Den högre kravnivån

Verksamheter på denna nivå är genomgående tillståndspliktiga enligt miljöbalken. De som utövar sin verksamhet inom den högre kravnivån ska lämna en säkerhetsrapport till tillsynsmyndigheten. Av säkerhetsrapporten ska framgå att en säkerhetspolicy har införts. Säkerhetsrapporten ska visa att faran för allvarliga olycks- händelser har identifierats och att nödvändiga åtgärder har vid- tagits. Säkerhetsrapporten ska innehålla en intern plan för rädd- ningsinsatser.

Den interna planen för räddningsinsatser ska utarbetas i samråd med bl.a. de anställda vid verksamheten. Verksamhetsutövare på den högre kravnivån ska också lämna information så att en extern

Sevesolagstiftningen

SOU 2014:17

plan för räddningsinsatser ska kunna upprättas. Allmänheten ska informeras om denna på verksamhetsutövarens bekostnad. Vidare ska säkerhetsrapporten innehålla en uppdaterad förteckning över de farliga ämnen som finns i verksamheten. Säkerhetsrapporten ska ses över och vid behov uppdateras minst vart femte år.

3.1.4Medlemsstaternas skyldigheter

Medlemsstaterna har skyldighet att se till att verksamhetsutövaren kan visa att alla åtgärder i direktivet har vidtagits. Direktivet innehåller informationsskyldighet för medlemsstaterna. Medlems- staten ska informera de andra medlemsstater som riskerar att påverkas av gränsöverskridande verkningar av en kemisk olycka.

Medlemsstaterna ska informera Europeiska kommissionen om allvarliga olyckshändelser som inträffat för att förebygga liknande olyckor i framtiden. Kommissionen har en databas för spridning av denna information.

Medlemsstaterna ska upprätta ett system för tillsyn. Tillsyns- programmet kan antingen bestå av en systematisk bedömning av riskerna för varje verksamhet eller en tillsyn på platsen en gång om året. Medlemsstaterna kan även förbjuda drift av en verksamhet.

För att skydda bostadsområden, områden som besöks av allmän- heten och naturområden ställer direktivet krav på medlemsländernas mark- och planreglering. Då ska målen att förebygga allvarliga olyckshändelser och begränsa följderna av sådana olyckor beaktas. Medlemsländerna ska kontrollera lokalisering av nya verksamheter, förändringar i befintliga verksamheter och nya anordningar kring befintliga verksamheter. De ska se till att på lång sikt upprätthålla lämpliga avstånd mellan farlig verksamhet och bostadsområden så att inte riskerna för människor ökar. EU-domstolen har i målet C-53/10 uttalat att denna skyldighet utgör hinder för nationell lagstiftning där det föreskrivs att bygglov ska beviljas för en byggnad utan att riskerna med att bygga inom gränserna har bedöms.

Medlemsstaten ska se till att extern planen för räddningsinsatser upprättas. Med stöd av den information som ges i säkerhets- rapporten kan tillsynsmyndigheten besluta att någon extern plan för räddningsinsatser inte behöver upprättas.

SOU 2014:17

Sevesolagstiftningen

3.1.5Dominoeffekter

I direktivet finns bestämmelser för sådana följdeffekter, s.k. dominoeffekter, som kan uppkomma på grund av verksamheternas lokalisering och närhet till varandra. De verksamheter som kan ha dominoeffekter ska identifieras av tillsynsmyndigheten. Dessa ska utbyta information och anpassa sina säkerhetsarrangemang med varandra.

3.1.6Allmänhetens rättigheter

Allmänheten har rätt till information om risker och vilka säkerhets- åtgärder som ska vidtas för verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport. Det anges inte vem som ska sprida informationen utan det står medlemsstaterna fritt att välja. Informationen ska ges automatiskt till allmänheten som kan påverkas av en allvarlig olyckshändelse. Alla verksamheter som nyttjas av allmänheten ska informeras. Informationen ska hållas ständigt tillgängligt och den ska ses över vart tredje år och lämnas minst vart femte år. Vid ändringar som kan få betydande återverkningar på faran för allvarliga olyckshändelser ska informationen lämnas.

Allmänheten ska på begäran få tillgång till säkerhetsrapporten. Om det av sekretesskäl inte går att lämna ut säkerhetsrapporten ska den omarbetas så att den går att lämna ut.

Allmänheten får även lämna synpunkter på den extern planen för räddningsinsatser.

3.2Industriolyckskonventionen

Då det svenska genomförandet av Sevesolagstiftningen också inne- fattar ett svenskt tillträde till rubricerade konvention följer här för fullständighetens skull en kortfattad presentation av konventionen.1

Syftet med konventionen är att förebygga allvarliga olycks- händelser inom den kemikaliehanterande industrin och att begränsa skadorna om sådana olyckor skulle inträffa. Industriolycks- konventionen är när det gäller förebyggande åtgärder endast tillämplig på gränsöverskridande effekter. Konventionen gäller fullt ut mellan

1 En mer utförlig presentation av konventionen ges i SOU 1998:13 s.74f.

Sevesolagstiftningen

SOU 2014:17

parterna i fråga om insatser för att begränsa skadorna vid olyckorna, informationsutbyte m.m.

Huvuddragen i Industriolyckskonventionen är följande. I konventionens allmänna bestämmelser åtar sig parterna, dvs. konventionsstaterna, att vidta lämpliga åtgärder och samarbeta inom ramen för konventionen för att skydda människor och miljö mot olyckor i verksamheter med hantering av farliga ämnen. Parterna ska i möjligaste mån förebygga sådana olyckor, minska deras frekvens och svårighetsgrad, vidta beredskapsåtgärder och räddningsinsatser, inklusive åtgärder för att återställa förhållandena. Parterna ska vidare genom informationsutbyte, konsultationer och andra samarbets- åtgärder utan onödigt dröjsmål utveckla och tillämpa riktlinjer och strategier för att minska riskerna för och konsekvenserna av industri- olyckor. Parterna åtar sig också att säkerställa att företagsledningar tvingas vidta alla åtgärder som krävs för att på ett säkert sätt kunna genomföra den farliga verksamheten och förebygga industriolyckor.

Bestämmelserna i Industriolyckskonventionen ska inte tillämpas på bl.a. kärntekniska olyckor och olyckor vid militära anläggningar.

Parterna ska vidta lämpliga åtgärder för att förebygga industri- olyckor, inbegripet åtgärder för att minska riskerna för industri- olyckor.

Vidare ska enligt konventionen upphovsparterna sträva efter att anta riktlinjer för lokalisering av nya farliga verksamheter och för reglering av betydelsefulla ändringar som avser redan existerande farliga verksamheter.

Parterna ska vidta lämpliga åtgärder för att upprätthålla en ändamålsenlig beredskap och säkerställa att beredskapsåtgärder vidtas för att genomföra insatser omedelbart inom sitt verksam- hetsområde.

3.3Genomförandet av Seveso II-direktivet i svensk rättsordning

Den svenska Sevesolagstiftningen genomför också FN:s Industriolyckskonvention från 1992.

De svenska bestämmelserna på området återfinns i dag i huvudsak i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor med tillhörande förordning (1999:382), fortsättningsvis kallade Sevesolagen och Sevesoförordningen, miljö- balken med tillhörande förordningar, arbetsmiljölagen (1977:1160)

SOU 2014:17

Sevesolagstiftningen

jämte Arbetsmiljöverkets föreskrifter om förebyggande av allvarliga kemikalieolyckor (AFS 2005:19). Vidare finns bestämmelser av betydelse för säkerheten vid Sevesoverksamheter införda i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor med tillhörande förordning (2003:789) samt i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor med tillhörande förordning, (2010:1075). Plan- och bygglagens (2010:900) bestämmelser som handlar om planläggning av mark och vatten samt om byggande är av vikt när det gäller att uppfylla Seveso II- direktivets och Industriolyckskonventionens krav avseende Sevesoverksamheters lokalisering och markanvändning.

Vi återkommer senare till genomförandet i svensk rätt i samband med att vi bedömer vilka författningsändringar som det nya direktivet påkallar.

4 Seveso III-direktivet

4.1Sammanfattning

De huvudsakliga förändringarna i Seveso III-direktivet gentemot föregångaren är dess anpassning till den nya EU- förordningen 1272/2008 om klassificering och förpackning av ämnen och bland- ningar, den s.k. CLP-förordningen och de ändringar som gjorts för att uppfylla kraven i Århuskonventionen.

Tillämpningsområdet för direktivet och klassificeringen av kemikalier har anpassats till CLP-förordningen.

Kraven på informationen till allmänheten har skärpts, särskilt för den berörda allmänheten. Allmänheten har även fått större möjlighet att delta när beslut fattas och fått utökade möjligheter till rättslig prövning av beslut. En nyhet i direktivet är att den berörda allmänheten ska ges möjlighet att lämna sina synpunkter på de externa planerna för räddningsinsatser1. I Seveso II-direktivet får allmänheten lämna synpunkter2. Seveso III-direktivet har alltså blivit mer restriktiv.

Tidsgränserna i direktivet har förtydligats och tillsynsreglerna har skärpts. Bestämmelserna om säkerhet har förtydligats. I direktivet finns en bestämmelse om att medlemsstaterna ska fastställa sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av de nationella bestämmelser som antas i enlighet direktivet3. Definitioner har tydliggjorts.

4.2Inledning

I december 2010 lämnade Europeiska kommissionen förslag till en revidering av Seveso II-direktivet som så småningom ledde fram till Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU om åtgärder

1Seveso III-direktivet artikel 12 punkt 5.

2Seveso II-direktivet artikel 11.3

3Seveso III-direktivet artikel 28.

Seveso III-direktivet

SOU 2014:17

för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG, det så kallade Seveso III-direktivet. Direktivet antogs den 4 juli 2012 och trädde i kraft den 13 augusti 2012. Enligt artikel 32.1 i Seveso III-direktivet ska Seveso II- direktivet upphöra att gälla den 1 juni 2015. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa Seveso III-direktivet senast den 31 maj 2015. De ska tillämpa bestämmelserna från och med den 1 juni 2015.

Den främsta förändringen mot det tidigare direktivet är en anpassning av klassificeringssystemet för farliga ämnen till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpack- ning av ämnen och blandningar, den så kallade CLP-förordningen. Direktivet innehåller också andra ändringar som rör definitioner, rapportering och tillsyn. Vidare innehåller Seveso III-direktivet nya eller ändrade bestämmelser om bl.a. information till allmänheten, offentligt samråd och deltagande i beslutsfattande, tillsyn, tillgång till information och rättslig prövning, allt i enlighet med den utveckling som skett av EU-rätten i dessa frågor.

4.3EU:s senare miljörätt och inverkan på Sevesolagstiftningen

Från EU:s utgångspunkter var en revidering av Seveso II-direktivet påkallat med hänsyn till den utveckling som skett inom EU-rätten såväl i frågor som rör kemikaliekontrollen som allmänhetens till- gång till miljöinformation genom deltagande i planering och beslut som rör miljön.

Såvitt gäller det senare har en rad EU-rättsakter tillkommit efter det Seveso II-direktivet beslutades 1996. Således kan i det sammanhanget på miljön område nämnas Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan, Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG, rådets beslut av den 17 februari 2005 (2005/370/EG) om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till

SOU 2014:17

Seveso III-direktivet

rättslig prövning i miljöfrågor, (Århuskonventionen), Europa- parlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspiredirektivet), Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, IED) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.

I fråga om kemikaliekontrollen är det givetvis EU-förordningarna Reach och förut nämnda CLP som skärpt EU:s kemikalielagstiftning i syfte att öka skyddet för människors hälsa och miljön. De båda för- ordningarna har samband på många sätt inte minst i fråga om klassificeringen av ämnen och blandningar.

4.4EU-förordningar och direktiv utgör del av grunden för Seveso III-direktivet

4.4.1CLP-förordningen.

Med CLP-förordningen avses en ny förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och bland- ningar. Förordningen godkändes av EU i december 2008. CLP är en förkortning av förordningens engelskspråkiga namn (Classification, Labelling and Packaging of substances and mixtures). Med CLP- förordningen genomförs ett harmoniserat klassificerings- och märkningssystem för kemikalier, GHS, (Globally Harmonised System of classification and labelling of chemicals) på global nivå. Systemet har godkänts inom FN.

Syftet med CLP-förordningen är att bestämma vilka egenskaper hos ämnen och blandningar som bör leda till att de klassificeras som farliga. Tillverkare, importörer och nedströmsanvändare av ämnen och blandningar ska först identifiera och bedöma ämnenas egenskaper utifrån all tillgänglig information och jämföra informationen med klassificeringskriterierna i förordningen. Avsikten med systemet är att det ska ge en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön i synnerhet i sådana länder som saknar system som informerar om faror med kemikalier.

Om ett ämne eller en blandning är farlig, måste den märkas så att arbetare och konsumenter känner till dess effekter innan de

Seveso III-direktivet

SOU 2014:17

handskas med den. Det bör anmärkas att "blandning" betyder samma sak som "beredning", termen som har använts tidigare.

På grundval av granskningen ska tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren av kemikalien klassificera ämnet eller bland- ningen i enlighet med klassificeringskriterierna i en eller flera faroklasser och farokategorier. Utifrån klassificeringen väljs nöd- vändiga faro- och skyddsangivelser, faropiktogram och signalord. Dessa beskriver ämnets eller blandningens farliga egenskaper och hur allvarlig faran är.

Som en allmän regel krävs enligt CLP att etiketten ska fästas på en eller flera sidor av den förpackning som är i direkt kontakt med ämnet eller blandningen på ett sådant sätt att den är svår att avlägsna och att den ska kunna läsas horisontellt när kollit är i sitt normalläge. Själva märkningsuppgifterna, särskilt faropiktogrammen, ska framträda tydligt mot bakgrunden. Dessutom ska alla märkningsuppgifter vara tillräckligt stora och angivna med så stort mellanrum att de är lätta att läsa. Det behövs inte någon etikett när märkningsuppgifterna anges tydligt på själva förpackningen.

Faromärkningar enligt CLP ska också innehålla relevanta faro- angivelser som beskriver arten och allvarlighetsgraden för de faror som är förenade med ämnet eller blandningen i CLP. Ett exempel

är den faroangivelse som anges vid akut oral toxicitet: ”Farligt vid förtäring” (H302).

Ett signalord anger en särskild faras relativa allvarlighet. Märkningen ska innehålla det relevanta signalordet i enlighet med klassificeringen av det farliga ämnet eller blandningen: för mer allvarliga faror ska signalordet ”fara” anges, medan signalordet ”varning” ska användas för mindre allvarliga faror.

De faroangivelser som är relevanta för varje faroklass och farokategori/faroindelning anges i tabeller i bilaga I till CLP. För vissa faroangivelser som rör hälsofara måste eventuellt exponeringsvägen eller målorganet också ingå i faroangivelsen, t.ex. ”Orsakar leverskador vid intag” för specifik organtoxicitet.

Ett faropiktogram är en bildpresentation som förmedlar information om den berörda faran. Det är klassificeringen av ämnet eller blandningen som bestämmer vilka faropiktogram som ska finnas i märkningen, beroende på fysikaliska faror, hälsofaror och 4 miljöfaror. Information om vilka faropiktogram som är relevanta för varje specifik faroklass och farokategori/faroindelning kan också hittas i bilaga V till CLP.

SOU 2014:17

Seveso III-direktivet

Ämnen och blandningar som har klassificerats som farliga ska förpackas i förpackningar som uppfyller kraven i förordningen. Förpackningarna får inte läcka eller ge efter, materialet i förpackningen får inte reagera med innehållet och förpackningar som är försedda med förslutning som gör återförslutning möjlig ska vara utformade så att de kan återförslutas upprepade gånger utan att innehållet läcker ut. Förpackningar som innehåller ett farligt ämne eller en farlig blandning som tillhandahålls allmänheten får varken ha en form eller formgivning som kan dra till sig eller väcka aktiv nyfikenhet hos barn eller vilseleda konsumenterna eller ha ett utförande eller en formgivning som liknar dem som används för livsmedel, djurfoder, läkemedel eller kosmetiska produkter. Förpackningar ska vid behov förses med en barnskyddande förslutning.

4.4.2IED-direktivet

Industriutsläppsdirektivet4 eller IED-direktivet5 är en omarbetning av IPPC-direktivet6 och sex andra direktiv. Direktivet omfattar industri- verksamhet med hög föroreningspotential t.ex. kemisk industri. I Seveso III-direktivet har definitionerna av verksamhetsutövare och bestämmelserna om tillsyn anpassats till IED-direktivet.

Direktivet bygger på ett integrerat synsätt för miljöhantering, att alla miljöaspekter ska prövas i ett sammanhang för att motverka att föroreningar förs över från en del av miljön till en annan.

Direktivet bygger även på principen om bästa tillgängliga teknik, BAT.7 Denna princip innebär användning av den etablerade teknik som är mest effektiv för att uppnå en hög skyddsnivå för miljön som helhet och som kan tillämpas inom den berörda branschen på ett ekonomiskt och tekniskt genomförbart sätt med beaktande av kostnader samt nytta. Europeiska kommissionen organiserar ett informationsutbyte om BAT som leder fram till BAT-referensdokument I direktivet infördes ett nytt begrepp, BAT-slutsatser. BAT-slutsatser innehåller de delar av ett BAT-

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar).

5På engelska Directive on Industrial Emissions.

6Direktiv 2008/1/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar IPPC står för engelskan Integrated Pollution Prevention and Control.

7Av engelskans Best Available Techniques.

Seveso III-direktivet SOU 2014:17

referensdokument där slutsatserna om bästa tillgängliga teknik fastställs.

Anläggningar ska drivas med tillstånd, undantag görs för vissa anläggningar som istället registreras. BAT-slutsatserna betraktas som tvingande vad avser gränsvärden för utsläpp men i övrigt som referens. Möjlighet till dispens finns dock. Tillståndsvillkoren ska ses över och vid behov omprövas inom fyra år efter det att en ny BAT-slutsats har offentliggjorts.

Före idrifttagande ska en statusrapport upprättas med information om föroreningssituationen i mark och grundvatten. Om det vid nedläggning konstateras att anläggningen har orsakat en betydande förorening jämfört med statusrapporten ska verksamhetsutövaren vidta nödvändiga åtgärder för att återställa området.

4.4.3Genomförande av IPPC- och IED-direktivet i svensk rätt

Direktiven genomfördes i svensk rätt bl.a. i miljöbalken, förord- ningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt industriutsläppsförordningen (2013:250).

4.4.4Direktivet om strategisk miljöbedömning

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG om vissa planers och programs miljöpåverkan, brukar kallas direktivet om strategisk miljöbedömning8 då direktivet behandlar miljö- bedömning på en strategisk nivå. Direktivet tillämpas på beslut om planer och program som får konsekvenser i ett långt perspektiv och som styr inriktningen av efterföljande beslut. Direktivet tillämpas parallellt med bestämmelserna om planering av markanvändning i Seveso III-direktivet.

För att planer och program ska omfattas av direktivet ska de utarbetas eller antas av myndigheter och de ska krävas enligt lagar och andra författningar. Vidare ska de ha upprättats för vissa områden och ska ange förutsättningarna för kommande tillstånd för projekt som är förtecknade i MKB-direktivet. Även ändringar av planer och program omfattas.

Miljöbedömning ska göras för vissa planer och program, som kan antas medföra betydande miljöpåverkan. I miljöbedömningen ingår en

8 eller SEA-direktivet eller SMB-direktivet.

SOU 2014:17

Seveso III-direktivet

miljörapport där den betydande miljöpåverkan som genomförandet kan antas medföra och rimliga alternativ identifieras, beskrivas och utvärderas.

Planutkast och miljörapport vara tillgängliga för myndigheter, organisationer och allmänhet för samråd. Myndigheterna ska ges möjlighet att yttra sig om utkastet till plan eller program och miljörapporten. Samråden kan även vara gränsöverskridande.

Miljörapporten och resultaten av samråden ska beaktas under utarbetandet av planen och programmet.

Berörda myndigheter, ideella organisationer och berörd allmänhet ska informeras om att den aktuella planen eller programmet antagits. Efter genomförandet av planen eller programmet ska miljöpåverkan övervakas.

Direktivet genomför Århuskonventionens bestämmelser för planer eller program som omfattas av direktivet.

4.4.5MKB-direktivet

Direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, Miljökonsekvensbeskrivningsdirektivet eller MKB-direktivet, tillämpas parallellt med bestämmelserna om planering av markanvändning i Seveso III-direktivet.

Inför tillståndsgivningen av projekt, som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, ska en miljökonsekvensbeskrivning göras. Medlemsstaterna får i undantagsfall besluta att ett projekt ska undantas från detta krav. Undantaget gäller dock inte när ett projekt kan antas medföra en betydande inverkan på miljön i en annan medlemsstat.

När det gäller projekt som inte alltid medför en betydande påverkan på miljön ska medlemsstaterna bestämma om projektet ska bli föremål för en bedömning. Medlemsstaterna ska bestämma om projektet ska bli föremål för en bedömning genom granskning från fall till fall eller genom gränsvärden eller kriterier som fastställs av medlemsstaten. I så fall ska vissa urvalskriterier beaktas.

Beträffande begreppet projekt, konstaterade EU-domstolen i målet C-72/95 Kraaijeveld att direktivet har ett vittomfattande tillämpningsområde.

För projekt som blir föremål för en miljökonsekvensbedömning ska relevanta uppgifter lämnas och ansvarig myndighet ska yttra sig över dessa uppgifter.

Seveso III-direktivet

SOU 2014:17

Allmänheten ska på ett tidigt stadium informeras om ansökan om tillstånd. Vidare ska allmänheten informeras om att projektet omfattas av en miljökonsekvensbedömning, vilka myndigheter som är ansvariga för att fatta beslut, vilka beslut som kan komma att fattas och uppgift om var den information som har samlats in finns tillgänglig.

Den berörda allmänheten ska på ett tidigt stadium få möjlig- heter att delta i beslutsprocessen och ska ha rätt att yttra sig innan beslut fattas om ansökan om tillstånd.

Om ett projekt kan antas medföra en betydande inverkan på miljön i en annan medlemsstat ska den utsatta medlemsstaten informeras och ges möjlighet att medverka i miljökonsekvensbedöm- ningen.

Resultaten av samråden och de uppgifter som har inhämtats ska beaktas vid tillståndsgivningen. Allmänheten ska informeras om beslutet och skälen till beslutet.

Europeiska kommissionen har lämnat ett förslag till ändring av direktivet.9 Förslaget syftar till att skärpa bestämmelserna om miljökonsekvensbedömningens kvalitet, att förbättra samstämmig- heten med annan EU-lagstiftning och internationell rätt samt att förenkla procedurerna.

En utförligare beskrivning av det svenska regelverket om miljö- konsekvensbeskrivningar och dess anknytning till Sevesoverksamheter finns i betänkandet En översyn inom Sevesoområdet.10

4.4.6Århuskonventionen

Konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, Århuskonventionen,11 utarbetades inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) och trädde i kraft den 30 oktober 2001.

Konventionen bygger på tanken att ett större deltagande från allmänhetens sida leder till en bättre miljö. Århuskonventionen har tre pelare. Den första är att allmänheten ska ha tillgång till miljö- information som finns hos främst offentliga myndigheter, den andra är allmänhetens rätt till delaktighet i beslutsprocesser som

9KOM(2012)628 slutlig.

10SOU 2913:14 s. 65f.

11SÖ 2005:28.

SOU 2014:17

Seveso III-direktivet

har inverkan på miljön och den tredje är allmänhetens rätt till rättslig prövning i miljöfrågor.

Århuskonventionen bestämmelser utgör en minimistandard för rättigheterna och den kopplar samman frågor om mänskliga rättig- heter och miljön. Enligt Århuskonventionen är ett tillfredställande miljöskydd väsentligt för att man ska kunna åtnjuta grundläggande mänskliga rättigheter. Europakonventionen för skydd av mänskliga rättigheter innehåller inte några uttryckliga bestämmelser om rättigheter på miljöområdet men Europadomstolens dom i Guerra m.fl. mot Italien visar att miljöskyddet och rätten till en sund miljö utvecklas genom Europakonventionens rättigheter i fråga om skydd för hem och privatliv.

I Århuskonventionen görs ingen åtskillnad mellan enskilda och allmänna intressen. Rätten att företräda allmänna intressen är inte förbehållen myndigheter utan även miljöorganisationer har en sådan rätt. Århuskonventionsstaterna ska se till att myndigheter bistår allmänheten och ger vägledning i hur man får tillgång till information. Allmänhetens utbildning och medvetenhet i miljöfrågor ska främjas. Miljöorganisationer ska ges erkännande och stöd. Ingen får diskrimineras på grund av medborgarskap, nationalitet eller hemvist.

Konventionsstaterna ska säkerställa att myndigheter tillhanda- håller miljöinformation till den som begär det. En begäran om att få information får dock avslås t.ex. om sekretess föreligger. Myndigheterna ska också samla in och sprida relevant miljö- information. I konventionen finns också exempel på arrangemang som ska underlätta för allmänheten att få tillgång till information.

Vidare finns bestämmelser om allmänhetens rätt att delta i beslut som gäller tillåtligheten av större verksamheter med påverkan på miljön. Allmänheten ska också kunna ha visst inflytande över utformningen av planer, program och författningar som har betydelse för miljön.

Ett särskilt avsnitt gäller rätten att få vissa myndighetsbeslut rättsligt prövade. Den rätten gäller såväl beslut om tillhanda- hållande av information som beslut om allmänhetens delaktighet i beslutsprocessen. Dessutom föreskrivs att allmänheten ska kunna få åtgärder eller passivitet som strider mot den nationella miljö- lagstiftningen prövade i domstol eller i administrativ ordning.

Seveso III-direktivet

SOU 2014:17

4.4.6.1Århuskonventionens genomförande i EU

Århuskonventionen har undertecknats av samtliga EU:s medlems- stater och av den Europeiska gemenskapen. De flesta av medlems- staterna, liksom gemenskapen, har även ratificerat konventionen. För genomförandet av konventionen inom unionsrätten har två direktiv och en förordning beslutats. Århuskonventionen har, som beskrivits ovan, tre pelare. Den första, om tillgång till information, genomfördes med direktiv 2003/4/EG om allmänhetens tillgång till miljö- information. Den andra pelaren, om allmänhetens deltagande i beslutsprocesser i miljöfrågor, införlivades med direktiv 2003/35/EG om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och direktiv 96/61/EG. Den tredje pelaren, om allmänhetens tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor var ursprungligen tänkt att införlivas genom ett förslag till direktiv från Europeiska kommissionen från 2003.12 De allmänna förutsättningarna har dock förändrats, då EUD i mål C-240/09 uttalat att nationella domstolar ska tolka reglerna om tillgång till rättslig prövning på ett sätt som är förenligt med Århuskonventionen. Mark- och miljö- överdomstolen har med stöd av detta i avgörandena MÖD 2012:47 och MÖD 2012:48 funnit att ett beslut som meddelats med stöd av miljöbalken är ett sådant beslut som omfattas av artikel 9.3 i Århuskonventionen och som därmed ska kunna bli föremål för prövning. Mark- och miljööverdomstolen har funnit att en tolkning av miljöbalken som stämmer överens med både artikel 9.3 i Århuskonventionen och unionsrätten ska göras.

Avslutningsvis finns en EU- förordning som ska garantera att bestämmelserna och principerna i konventionen tillämpas på EU:s institutioner och organ, förordning 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ.

12 KOM (2003) 624 slutlig.

100

SOU 2014:17

Seveso III-direktivet

4.4.6.2Århuskonventionens regler om miljöinformation i EU-rätten

Direktiv 2003/4/EG om allmänhetens tillgång till miljöinformation det s.k. miljöinformationsdirektivet garanterar rätt till tillgång till miljöinformation som innehavs av myndigheter i medlems- staterna.13 Seveso III-direktivets bestämmelser om tillgång till information och konfidentialitet baserade på direktiv 2003/4/EG. Miljöinformationsdirektivet definition av miljöinformation är anpassad efter den i Århuskonventionen. Med myndighet avses i stort sett detsamma i direktivet som i Århuskonventionen. Till skillnad från konventionen finns i direktivet en möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva att organ eller institutioner inte ska omfattas av definitionen myndighet, om statens konstitutionella ordning inte innehåller några bestämmelser om tillgång till rättslig prövning av dess beslut.

Miljöinformationen ska tillhandahållas inom en månad. Om informationen som begäran avser är så omfattande och komplicerad att begäran inte kan besvaras inom en månad får tidsfristen utsträckas till två månader. Begäran om information kan avslås t.ex. om den är orimlig, för allmänt formulerad eller om informationen är sekretess- belagd. Myndigheter får ta ut skälig avgift för tillhandahållande av miljöinformation. Begäran om information kan prövas rättsligt.

Myndigheterna ska systematiskt organisera miljöinformation för att aktivt sprida den till allmänheten och ska sträva efter att tillhandahålla informationen i elektronisk form. Nationella rapporter och- när så är lämpligt- regionala eller lokala rapporter om miljösituationen ska offentliggörs minst vart fjärde år. Vid omedelbart hot mot människors hälsa eller miljön ska medlems- länderna se till att de grupper av allmänheten som eventuellt kan påverkas omedelbart får del av information som finns hos de offentliga myndigheterna. All information som sammanställs ska vara aktuell, korrekt och jämförbar.

13 Motsvarar 9.1 i Århuskonventionen.

101

Seveso III-direktivet

SOU 2014:17

4.4.6.3Århuskonventionens regler om allmänhetens deltagande i beslutsprocesser i EU-rätten

Direktiv 2003/35/EG om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och direktiv 96/61/EG, genomför Århuskonventionens bestämmelser om allmänhetens deltagande i beslutsprocesser beträffande vissa planer och program som inte omfattas av direktiv 2001/42/EG. Seveso III-direktivets bestämmelser om offentligt samråd och deltagande i besluts- processen grundar sig i stor utsträckning på direktiv 2003/35/EG. Direktivet består av tre delar. Den första ger allmänheten rätt att delta vid utarbetandet av de planer och program med miljö- anknytning som utarbetas enligt sex angivna direktiv. De båda andra delarna innebär ändringar i direktiv 85/337/EEG det s.k. MKB-direktivet och 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar s.k. IPPC-direktivet. Direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt har numera ersatts av direktiv 2011/92/EU. IPPC-direktiv 96/61/EG om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar har kodifieras i direktivet 2008/1/EG. Detta direktiv har ersatts av direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp, det s.k. industriutsläppsdirektivet, IED.

4.4.6.4EU:s Århusförordning

Förordning 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ, brukar kallas för Århusförordningen.

Förordningen är ett komplement till förordning 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Utöver de undantag som finns där, får tillgång till miljöinformation vägras om utlämnande av informationen skulle få negativa följder för skyddet av den miljö som informationen gäller.

EU:s institutioner och organ ska ge allmänheten möjlighet att delta i utarbetandet av planer och program avseende miljön. I

102

SOU 2014:17

Seveso III-direktivet

beslutet ska det tas vederbörlig hänsyn till vad som framkommit vid allmänhetens deltagande. Om någon, som har rätt att föra talan, anser en åtgärd eller försummelse strider mot miljölagstiftningen kan de begära omprövning. Därefter kan talan väckas i EU- domstolen.

4.4.6.5Genomförande av Århuskonventionen och EU- direktiven i svensk rätt

Sverige är sedan 2005 part till konventionen. Det finns en reservation14 beträffande artikel 9.1 såvitt avser tillgång till rättslig prövning av riksdagens, regeringens och statsråds beslut i fråga om utlämnande av allmän handling. Enligt såväl miljöinformations- direktivet som Århuskonventionen ska sökande som anser att deras begäran om information inte har behandlats riktigt kunna få detta rättsligt prövat. Det undantag som enligt direktivet är möjligt med hänsyn till medlemsstatens konstitutionella ordning innebär för svensk del att ett beslut av regeringen att inte lämna ut information inte behöver omfattas av rätten till överprövning av domstol. I konventionen finns inget sådant undantag.

Tillgång till miljöinformation på begäran föranledde inte några ändringar i det svenska regelverket när det gäller tillgången till information som finns hos myndigheter. För sådana organ som inte omfattas av det svenska myndighetsbegreppet men som utgör myndigheter i konventionens och miljöinformationsdirektivets mening infördes en ny lag, lagen (2005:181) om miljöinformation hos vissa enskilda organ.15 Lagen gäller i fråga om enskilda organ som innehar eller förvarar miljöinformation som avser offentlig förvaltningsuppgift. Lagen gäller inte för myndigheter eller sådana organ som redan omfattas av de svenska reglerna om handlingars offentlighet. Dessutom gjordes ändringar i miljöbalken och en del andra lagar.

Allmänhetens rätt att anmäla missförhållanden till tillsyns- myndigheterna förtydligades genom en ändring i 26 kap. 1 § miljö- balken där det uttryckligen anges att tillsynsmyndigheten på eget initiativ eller efter anmälan ska vidta nödvändiga åtgärder för kontroll och rättelse.

14En ytterligare reservation lämnades vid ratifikationen 2005 men denna har sedermera blivit obsolet.

15Prop. 2004/05:65.

103

Seveso III-direktivet

SOU 2014:17

I nuvarande 10 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen, (2009:400), infördes en bestämmelse att om en uppgift som utgör sådan miljöinformation som avses i lagen om miljöinformation hos vissa enskilda organ omfattas av sekretess, ska sekretessen inte gälla om det är uppenbart att uppgiften har sådan betydelse från miljö- synpunkt att intresset av allmän kännedom om uppgiften bör ha företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Sekretess ska inte gälla för uppgifter om utsläpp i miljön. Vidare infördes en ny bestämmelse i 36 kap. 5 § samma lag med inne- börden att om en begäran att få ut miljöinformation avslås enligt lagen om miljöinformation hos vissa enskilda organ och beslutet överklagas, gäller sekretess för uppgifterna hos domstolen, om inte domstolen finner att uppgifterna ska lämnas ut enligt lagen om miljöinformation hos vissa enskilda organ.

För att leva upp till kraven i direktivet om allmänhetens deltagande genomfördes en ändring i 15 kap. 13 § miljöbalken och en uttrycklig regel infördes om att det vid antagande av renhållningsordning ska tas hänsyn till resultatet av allmänhetens deltagande.

Miljöbalkens regler om miljöorganisationers möjligheter att föra talan mot tillståndsbeslut ansågs vid genomförandet av konventionen överensstämma med kraven i Århuskonventionen, förutom en reservation beträffande artikel 9.2. Den rätt till domstolsprövning av tillståndsbeslut av regeringen som miljöorganisationer har enligt denna artikel i Århuskonventionen har tillgodosetts genom lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut.16

I förhandsavgörande C-263/08 tog EU-domstolen ställning till frågor som aktualiserades i mål NJA 2010 s. 419. I det målet var en tidigare lydelse av 16 kap. 13 § MB tillämplig, och ideella föreningars rätt att överklaga förutsatte då utan undantag att föreningen hade minst 2 000 medlemmar. EU-domstolen ansåg att krav på ett lägsta medlemsantal inte fick fastställas till en nivå som stred mot ändamålen med dåvarande MKB-direktivet, i synnerhet målet att göra domstols- prövningen lättillgänglig. EU-domstolen framhöll att direktivet inte tog sikte bara på verksamhet av regional eller nationell betydelse utan också på mer begränsad verksamhet, som lokala föreningar var bättre skickade att ta hand om. Rätten till en rättslig prövning fick därför inte förbehållas föreningar med minst 2 000 medlemmar. Denna begränsning av rätten till rättslig prövning beaktades inte, när HD sedan avgjorde målet. Därefter har ändringar gjorts i 16 kap. 13 §

16 Prop. 2005/06:56 sid. 15.

104

SOU 2014:17

Seveso III-direktivet

miljöbalken.17 Numera räcker det med att ha minst 100 medlemmar eller på annat sätt kunna visa att verksamheten har allmänhetens stöd. Därefter har HD i NJA 2012 s. 921funnit att en ideell förening inte har haft rätt att överklaga, eftersom föreningen ansetts inte bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt att den representerar allmänheten för att bevaka allmänna naturskydds- och miljöskyddsintressen. Föreningen hade endast ett tiotal medlemmar och hade varit verksam under ganska kort tid, cirka två år.

För att leva upp till konventionens krav och de EU-rättsliga kraven var det nödvändigt att i svensk rätt införa en möjlighet för miljöorganisationer att föra talan enligt väglagen m.fl. lagar.18 Där anges att besluten får överklagas av samma miljöorganisationer som har talerätt enligt 16 kap. 13 § miljöbalken. Vi återkommer till Århuskonventionen i avsnittet om Tillgång till rättslig prövning, artikel 23 i direktivet.

4.4.7Esbokonventionen

Konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöver- skridande sammanhang, Esbokonventionen,19 har arbetats fram inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (UNECE). Protokollet om strategiska miljöbedömningar, SEA-protokollet,20 kompletterar Esbokonventionen. Sverige och Europeiska gemenskapen har undertecknat och ratificerat konventionen och protokollet.

Enligt Esbokonventionen ska alla lämpliga och effektiva åtgärder vidtas för att förebygga, minska och kontrollera betydande skadlig gränsöverskridande miljöpåverkan från planerade verksam- heter. Miljökonsekvensbedömningar ska göras för verksamheter som kan antas förorsaka skadlig gränsöverskridande påverkan innan något beslut om verksamheten fattas.

De parter som kan utsättas för skadlig gränsöverskridande påverkan ska underrättas och ges möjlighet att delta i förfarandet med miljökonsekvensbedömningar. I det slutliga beslutet om den föreslagna verksamheten ska vederbörlig hänsyn tas till allmän- hetens kommentarer.

17Prop. 2009/10:184 sid. 57 f.

18väglagen (1971:948), lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, lagen (1983:293) om in- rättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn, nuvarande luft- fartslagen (2010:500) och minerallagen (1991:45).

1919 SÖ 1992:1

20Från engelskan Strategic Environmental Assessment (SEA).

105

5 Nyheter i Seveso III-direktivet

5.1Tekniska uppdateringar

Klassificeringen av farliga ämnen och farokategorierna i Seveso III-direktivet är anpassade till den nya CLP-förordningen vilket framgår av bilaga I till direktivet. Farokategorierna är uppdelade i hälsofaror, fysikaliska faror och miljöfarlighet.

Europeiska kommissionen kan numera, efter anmälan av en medlemsstat, lägga fram ett förslag till ändring av direktivet för ämnen som omfattas av direktivet men som inte anses innebära stor olycksrisk.1

5.2Information

Enligt Seveso III-direktivet ska information hållas ständigt tillgänglig för allmänheten, även elektroniskt, för alla verksamheter.2 Informationen ska hållas aktuell och ska lämnas åtminstone vart femte år. Information om senaste tillsynen ska finnas3. Tidigare var kraven på informationen till allmänheten begränsad till säkerhetsåtgärder för verksamheter på den högre nivån och informationen sågs över vart tredje år och förnyades minst vart femte år.

Efter en allvarlig olyckshändelse ska myndigheter informera de som sannolikt kommer att drabbas av olyckshändelsen och de åtgärder som vidtas för att begränsa dess följder.4

Det tydliggörs att en databas ska användas av medlemsstaterna för att lämna upplysningar efter en allvarlig olyckshändelse. För detta ska ett rapporteringsformulär fastställas.5 Undantag från skyldigheten att

1Seveso III-direktivet artikel 4 punkt 2. Detta föranleder inga lagstiftningsåtgärder, då det reglerar ett förhållande mellan Europeiska kommissionen och medlemsstaterna.

2Seveso III-direktivet, artikel 14 och bilaga V del 1 punkt 1.

3Seveso III-direktivet bilaga V del 1 punkt 6.

4Seveso III-direktivet artikel 17 e).

5Seveso III-direktivet artikel 18 punkt 3.

107

Nyheter i Seveso III-direktivet

SOU 2014:17

lämna upplysningar får göras i avvaktan på att ett rättsligt förfarande slutförs, om informationen skulle kunna påverka detta förfarande. Det sistnämna är endast en språklig förändring.

Fortsättningsvis ska verksamhetsutövare på den högre kravnivån informera allmänheten om eventuella gränsöverskridande effekter kan uppstå för en annan medlemsstat. Detta för att uppfylla kraven enligt Industriolyckskonventionen.6

Rubriken sekretess har bytts ut mot tillgång till information och konfidentialitet.7 I syfte att öka öppenheten ska all information vara tillgänglig för allmänheten enligt direktiv 2003/4/EG om allmänhetens tillgång till miljöinformation. I direktiv 2003/4/EG finns även sekretessbestämmelser. Allmänheten har rätt till rättslig prövning då begäran om tillgång till information inte har beviljats8.

Efter en allvarlig olyckshändelse ska verksamhetsutövaren lämna upplysningar till myndigheten för att bedöma följderna av olycks- händelsen även för egendom.9

5.3Allmänhetens deltagande

Den berörda allmänheten ska tidigt ges möjlighet att lämna sina synpunkter på externa planer för räddningsinsatser.10

5.3.1Projekt

Allmänheten fick tidigare enbart yttra sig över planering av nya verksamheter på den högre nivån. I direktivet får den berörda allmänheten nu yttra sig över planering av alla nya verksamheter. Tidigare fick allmänheten möjlighet att yttra sig över anordningar endast kring befintliga verksamheter.11 I direktivet får den berörda allmänheten yttra sig om nya projekt kring verksamheter, när lokaliseringen eller projektet kan öka risken för eller följderna av en allvarlig olyckshändelse.12 Allmänheten ska underrättas i ett tidigt

6Seveso III-direktivet bilaga V del 2 punkt4.

7Seveso III-direktivet artikel 22.

8Seveso III-direktivet artikel 23 a).

9Seveso III-direktivet artikel 16 iii). I miljöbalkens definition av miljö ingår egendom. Vi är inte konsekventa eftersom lagen (2003:778) om skydd mot olyckor inte inkluderar egendom i begreppet miljö.

10Seveso III-direktivet artikel 12 punkt 5.

11Seveso II-direktivet artikel 13 punkt 5.

12Seveso III-direktivet artikel 15 punkt 1 c)

108

SOU 2014:17

Nyheter i Seveso III-direktivet

stadium av beslutsprocessen och information ska ges om ändamålet med projektet. Av informationen ska framgå om projektet är föremål för en nationell eller gränsöverskridande miljökonsekvensbeskrivning. Uppgifter ska finnas om vilka myndigheter som är behöriga att fatta beslut och vilka slags beslut som kan komma att fattas. Enligt direktivet ska uppgifter finnas i fråga om hur det i medlemsstaten är ordnat för allmänhetens deltagande.13

Den berörda allmänheten ska få tillgång till tillgängligt material kontinuerligt. De ska också få lämna sina synpunkter innan ett beslut fattas. Resultaten från de samråd som hållits ska beaktas vid beslutsfattandet. När beslut har fattats ska allmänheten ges tillgång till beslutet och de skäl som det grundar sig på. Resultaten av de samråd som hållits och hur synpunkterna har beaktats ska framgå. Allmänhetens deltagande vid utarbetandet av projekt kan prövas rättsligt i enlighet med direktivet 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.14

5.3.2Planer och program

När allmänna planer eller program fastställs ska allmänheten på ett tidigt stadium ges tillfälle att delta i utarbetandet och ändringen av dem, med tillämpning av direktiv 2003/35/EG om åtgärder för allmän- hetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön.15 Medlemsstaterna ska identifiera den allmänhet som har rätt att delta, inbegripet icke- statliga organisationer som uppfyller alla relevanta krav i nationell lagstiftning, exempelvis miljöorganisationer. Detta gäller inte för de planer och program där deltagande från allmänheten regleras av direktiv 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan. Medlemsstaterna ska närmare fastställa hur allmänheten ska underrättas och hur det offentliga samrådet ska ske.

13Seveso III-direktivet artikel 15 punkt 2 f.

14Seveso III-direktivet artikel 23 b).

15Seveso III-direktivet artikel 15 punkt 6.

109

Nyheter i Seveso III-direktivet

SOU 2014:17

5.3.3Planering av markanvändning

Rubriken kontroll över den fysiska planeringen har ändrats till planering av markanvändning.16

Verksamhetsutövare på den lägre nivå ska fortsättningsvis på begäran av den behöriga myndigheten lämna tillräcklig information om de risker som verksamheten medför om informationen behövs för planering av markanvändning.17

Bestämmelserna om planering av markanvändningen ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, direktiv 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan och annan relevant unionslagstiftning. Samordnade eller gemensamma förfaranden får inrättas för att undvika dubbla bedömningar eller samråd.

5.4Tidsgränser

Enligt gällande ordning ska säkerhetsrapporten för nya verksam- heter sändas till myndigheten inom en rimlig tid innan byggnads- arbetena eller driften påbörjades.18 I direktivet ska säkerhets- rapporten för nya verksamheter fortsättningsvis sändas till den behöriga myndigheten inom en rimlig tid innan byggnadsarbetena påbörjas eller verksamheten tas i drift, eller innan de ändringar görs som leder till en ändring i förteckningen över farliga ämnen.19 Säkerhetsrapporten för befintliga verksamheter på högre nivå ska sändas till tillsynsmyndigheten den 1 juni 2016. För annan verk- samheter ska säkerhetsrapporten sändas till tillsynsmyndigheten inom två år från det datum då direktiv börjar tillämpas på den berörda verksamheten. Detta ska inte gälla, om verksamhets- utövaren sänt en säkerhetsrapport till myndigheten före den 1 juni 2015, som uppfyller de nya kraven och informationen därefter inte har ändrats.20

16Seveso III-direktivet artikel 13. I svensk rätt finns regler om planering av markanvändning i plan- och bygglagen och i miljöbalken.

17Seveso III-direktivet artikel 13 punkt 3 andra stycket.

18Seveso II-direktivet artikel 9 punkt 3.

19Seveso III-direktivet artikel 10 punkt 3 a).

20Seveso III-direktivet artikel 10 punkt 4.

110

SOU 2014:17

Nyheter i Seveso III-direktivet

Myndigheten ska upprätta den externa planen för räddnings- insatser inom två år från det att myndigheten fått informationen från verksamhetsutövaren.21

5.5Säkerhet

5.5.1Säkerhetspolicy och säkerhetsledningssystem

För att förebygga allvarliga olyckshändelser ska liksom för närvarande alla verksamhetsutövare utarbeta en säkerhetspolicy och den ska fortsättningsvis genomföras genom ett säkerhetsledningssystem.22 Ett säkerhetsledningssystem ska stå i proportion till faran för allvarliga olyckshändelser och komplexiteten i verksamhetens organisation eller aktiviteter. I bilaga III till Seveso III-direktivet finns principer för säkerhetsledningssystem och organisation för att förebygga allvarliga olyckshändelser. För verksamheter på den lägre nivån får säkerhets- policyn genomföras med hjälp av andra lämpliga medel, strukturer och förvaltningssystem med beaktande av de principer som anges i bilaga III till direktivet. Säkerhetsledningssystemet ska identifiera och bedöma riskerna för allvarliga olyckshändelser även för verksamhet som lagt ut på underleverantörer.23 Säkerhetsledningssystemet ska omfatta instruktioner för säker drift och underhåll och fortsätt- ningsvis ska hänsyn då tas till tillgänglig information om bästa praxis för övervakning och kontroll.24 Styrning och kontroll av de risker som är förknippade med stigande ålder på den utrustning som installerats i en verksamhet ska omfattas av säkerhetsledningssystemet. Vid resultatuppföljningen i säkerhetsledningssystemet ska resultat- indikationer finnas.

5.5.2Säkerhetsrapport

Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövaren på högre nivå utarbetar en säkerhetsrapport.25 Detta är en skärpning i utformningen av bestämmelsen, då det nu gäller att medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare på högre nivå utarbetade en säkerhetsrapport.

21Seveso III-direktivet 12 punkt 1 c).

22Seveso III-direktivet artikel 8 punkt 5.

23Seveso III-direktivet bilaga III punkt b), ii).

24Seveso III-direktivet bilaga III punkt b), iii).

25Seveso III-direktivet artikel 10 punkt 1.

111

Nyheter i Seveso III-direktivet

SOU 2014:17

Säkerhetsrapporten ska visa att en säkerhetspolicy och ett säkerhetsledningssystem har införts. Vidare ska säkerhetsrapporten visa att faran för allvarliga olyckshändelser och tänkbara scenarier för allvarliga olyckshändelser har identifierats. Enligt nu gällande ordning ska säkerhetsrapporten bara visa att faran för allvarliga olyckshändelser hade identifieras.26 Vad gäller den interna planen för räddningsinsatser ska säkerhetsrapporten visa att den har utarbetats. Denna ändring är emellertid endast språklig.27

Säkerhetsrapporten ska säkerställa att den behöriga myndigheten får tillräcklig information för att kunna besluta om lokalisering av nya aktiviteter och projekt kring befintliga verksamheter. Hittills har endast gällt att myndigheten ska få tillräcklig information för att kunna besluta endast om lokaliseringen av nya aktiviteter och markanvändning.

I gällande ordning finns en bestämmelse om att verksamhets- utövaren kan ställa samman säkerhetsrapporten med andra rapporter.28 Någon sådan regel återfinns inte i Seveso III-direktivet.

Efter en allvarlig olyckshändelse ska verksamhetsutövaren se över säkerhetsrapporten. Den uppdaterade säkerhetsrapporten ska utan dröjsmål sändas till tillsynsmyndigheten.

Tidigare fanns det en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten kunde begränsa kraven på upplysningar i säkerhetsrapporterna, till sådana som har samband med förebyggande av vissa ämnen eller del av anläggningen.29 Någon sådan bestämmelse finns inte i direktivet.

I säkerhetsrapporten ska det finnas en beskrivning av verksam- hetens omgivning och enligt direktivet ska närliggande anläggningar, andra verksamhetsplatser som faller utanför tillämpningsområdet för direktivet, områden och projekt som skulle kunna vara källa till eller öka risken för eller följderna av en allvarlig olyckshändelse och av dominoeffekter identifieras.30

Vid beskrivningen av processerna ska det enligt direktivet tas hänsyn till uppgifter som finns att tillgå om bästa praxis.31

I direktivet har införts föreskriften att det vid identifiering och analysering av olycksrisker ska beskrivas också driftsrelaterade orsaker.32 Även yttre och naturliga orsaker ska beskrivas.33

26Seveso II-direktivet artikel 9 punkt 1 b).

27Seveso III-direktivet artikel 9 punkt 1 d).

28Seveso II-direktivet artikel 9 punkt 2 andra stycket.

29Seveso II-direktivet artikel 9 punkt 6 a).

30Seveso III-direktivet bilaga II punkt 2 c).

31Seveso III-direktivet bilaga II punkt 3 b). Detta är en hänvisning till BAT-praxis i Industriutsläppsdirektivet, IED- direktivet, direktiv 2010/75/EU.

32Seveso III-direktivet bilaga II punkt 4 a) i).

112

SOU 2014:17

Nyheter i Seveso III-direktivet

Förbehållet för sekretessbestämmelser är borttagna vid beskriv- ningen av bedömningen av hur omfattande och svåra följderna av de identifierade allvarliga olyckshändelserna skulle kunna bli.34 Vid identifieringen av olycksrisker ska en granskning av bl.a. tidigare olyckor med samma ämnen och övervägande om lärdomar från dessa beskrivas.35

En exemplifiering har gjort i bestämmelserna om beskrivning av den utrustning som har installerats vid anläggningen för att begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser.36

5.6Ändring av anläggningar, verksamheter eller lager.

I artikeln om ändring av anläggningar, verksamheter eller lager har situationen att en ändring som kan leda till att en verksamhet på lägre nivå blir en verksamhet på högre nivå eller vice versa reglerats. Vid sådana situationer ska verksamhetsutövaren se över anmälan, säker- hetspolicyn, säkerhetsledningssystemet och säkerhetsrapporten.37

5.7Planer för räddningsinsatser

Liksom tidigare ska verksamhetsutövaren på den högre nivån utarbeta en intern plan för räddningsinsatser.38 Rollfördelningen har förtydligats.

Planerna för räddningsinsatser ska upprättas för att avgränsa och fortsättningsvis också kontrollera olyckor. Kontrollera olyckor har en bredare betydelse än dagens ordning som är begränsad till att ingripa mot olyckor.

Efter en allvarlig olyckshändelse har ansvarsfördelningen förtydligats, då det uttryckligen framgår att verksamhetsutövaren ska se till att planerna för räddningsinsatser sätts i kraft.

33Seveso III-direktivet bilaga II punkt 4 a) ii) och iii).

34Seveso II-direktivet bilaga II, IV punkt B.

35Seveso III-direktivet bilaga II punkt 4 c).

36Seveso III-direktivet bilaga II punkt 5 a).

37Seveso III artikel 11.

38Seveso III artikel 12.

113

Nyheter i Seveso III-direktivet

SOU 2014:17

5.8Driftförbud

Medlemsstaterna ska fortsättningsvis beakta allvarliga fall av under- låtenhet att vidta de nödvändiga åtgärder som anges i tillsyns- rapporten vid bedömningen om driften ska förbjudas.39

5.9Dominoeffekter

Om myndigheten har ytterligare uppgifter utöver de som verksam- hetsutövaren angett i anmälan om dominoeffekter, ska myndig- heten meddela detta till verksamhetsutövaren.40

5.10Tillsyn

Enligt direktivet ska tillsynen också omfatta kontroll av att uppgifterna i säkerhetsrapporten ger en riktig bild av omständig- heterna vid verksamheten.41 Tidigare skulle tillsynen kontrollera om uppgifterna i säkerhetsrapporten gav en riktig bild av situationen vid verksamheten.42 Då tillsynen omfattar att allmänheten har fått tillgång till information och rätten till information är vidare än i tidigare direktiv, så innebär det att även tillsynsuppgifterna har vidgats.43

Alla verksamheter ska omfattas av en tillsynsplan på nationell, regional eller lokal nivå.44 Tillsynsplanen ska omfatta en förteckning över grupper av verksamheter med eventuella dominoeffekter.45

Tillsynsprogrammen ska ange hur ofta besök på plats ska utföras för olika typer av verksamheter.46 Tidigare gällde att det skulle upprättas tillsynsprogram för alla verksamheter. Om inte tillsyns- programmen byggde på en systematisk bedömning av riskerna för allvarliga olyckshändelser, skulle årliga tillsynsbesök genomföras vid de verksamheter som omfattas av den högre nivån. För verksamheter på lägre nivå fanns inte några krav på hur ofta tillsynsbesök skulle göras. Intervallen mellan besök på plats ska inte överskrida tre år för verksamheter på lägre nivå. Undantagssituationen är densamma som i

39Seveso III artikel 19 punkt 1.

40Seveso III-direktivet artikel 9 punkt 2.

41Seveso III-direktivet artikel 20 punkt 2 c).

42Seveso II-direktivet artikel 18 punkt 1.

43Seveso III-direktivet artikel 20 punkt 2 d)

44Seveso III-direktivet artikel 20 punkt 3.

45Seveso III-direktivet artikel 20 punkt 3 d).

46Seveso II-direktivet artikel 20 punkt 4.

114

SOU 2014:17

Nyheter i Seveso III-direktivet

det tidigare direktivet, dvs. om myndigheten inte redan har utarbetat ett tillsynsprogram grundat på en systematisk bedömning av faran för en allvarlig olyckshändelse vid de berörda verksamheterna.

Den systematiska bedömningen av farorna vid de berörda verksamheterna ska baseras på de berörda verksamheternas potentiella inverkan på människors hälsa och miljö och tidigare efterlevnad av bestämmelserna.47 Inom fyra månader efter varje tillsynstillfälle ska den behöriga myndigheten meddela resultatet av tillsynen till verksamhetsutövaren. Myndigheten ska se till att verksamhetsutövaren vidtar alla nödvändiga åtgärder inom en rimlig period efter att ha tagit emot meddelandet.48 Denna ändring har diskuterats i utredningen En översyn inom Sevesoområdet.49

Om det vid tillsyn upptäcks ett allvarligt fall av bristande efterlevnad, ska förnyad tillsyn göras inom sex månader.50 Tillsynen ska samordnas med tillsyn enligt annan unionslagstiftning och kombineras där det är lämpligt.51 Myndigheterna ska uppmuntras att utbyta erfarenheter och delta i utbyte av erfarenheter på unions- nivå.52 Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövarna ger myndigheten allt nödvändigt stöd så att tillsyn kan genomföras.53

5.11Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa sanktioner vid överträdelse av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med direktivet. De sanktioner som fastställs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.54 Miljöbalkens straffbestämmelser för miljöbrott inkluderar böter och fängelse. Även en miljösanktionsavgift kan utgå vid överträdelser.

47Seveso II-direktivet artikel 20 punkt 5.

48Seveso III-direktivet artikel 20 punkt 7.

49SOU 2013:14 s 143. Utredningen har föreslagit att länsstyrelsen inom fyra månader efter ett Sevesotillsynsbesök ska meddela verksamhetsutövaren resultaten av tillsynen i en tillsynsrapport. Vidare föreslår utredningen att det i tillsynsrapporten ska anges vilka brister som upptäckts och som behöver åtgärdas. Utredningen föreslår att i de fall flera myndig- heter utfört tillsyn samtidigt ska tillsynsrapporten vara samordnad med övriga tillsyns- myndigheters tillsynsrapporter. Länsstyrelsen ska också säkerställa att verksamhetsutövaren, inom en rimlig period efter att ha tagit emot tillsynsrapporten, åtgärdar alla de brister som upptäckts.

50Seveso III-direktivet artikel 20 punkt 8.

51Seveso III-direktivet artikel 20 punkt 9.

52Seveso III-direktivet artikel 20 punkt 10.

53Seveso III-direktivet artikel 20 punkt 11.

54Seveso III-direktivet 28.

115

Nyheter i Seveso III-direktivet

SOU 2014:17

5.12Övriga ändringar

5.12.1Tillämpningsområde

Från direktivets tillämpningsområde undantas faror som är förknippade med joniserande strålning från ämnen.55 I Seveso II- direktivet undantas faror som hade samband med joniserande strålning.

Förtydligande har gjorts att lagring av gas till havs under jord är undantagna från tillämpningsområdet,56 samt att lagring av gas under jord på land även i naturliga jordskikt, akviferer, salthålig- heter och nedlagda gruvor omfattas.57

5.12.2Definitioner

I definitionen för verksamhet klargörs att verksamheter är antingen verksamheter på lägre nivå eller verksamheter på högre nivå. Sedan definieras verksamhet på lägre nivå och verksamhet på högre nivå med hänvisning till farliga ämnen i bilaga I. För de verksamheter som tidigare var på lägre nivå som blir en verksamhet på högre nivå eller vice versa finns det övergångsbestämmelser.

Även närliggande verksamhet, ny verksamhet, befintlig verk- samhet, annan verksamhet, förekomsten av farliga ämnen, allmän- heten, den berörda allmänheten och tillsyn definieras numera.

I definitionen för anläggning har förtydligandets gjort, att det avser enhet ovanför eller under marknivå.

Definitionen för verksamhetsutövare har delvis ändrats och avser varje fysisk eller juridisk person som driver eller råder över en verksamhet. Tidigare avsåg det verksamhetsutövare som driver eller innehar verksamheten.

Definitionen för farliga ämnen omfattar inte längre ämnen beträffande vilka det är rimligt att anta att de bildas vid en olycks- händelse.

En allvarlig olyckshändelse är numera definierad som en händelse som medför omedelbar eller fördröjd allvarlig fara.

Definitionen av lagring är ändrad till att avse förekomst av en viss kvantitet farliga ämnen för magasinering, säker förvaring eller lagerhållning.

55Seveso III-direktivet artikel 2 punkt 2 b).

56Seveso III-direktivet artikel 2 punkt 2 g) och h).

57Seveso III-direktivet artikel 2 sista stycket.

116

SOU 2014:17

Nyheter i Seveso III-direktivet

5.12.3Samordnande förfaranden

Om fler än en behörig myndighet inrättas ska förfarandena för att uppfylla deras skyldigheter samordnas fullt ut.58

5.12.4Informationssystem och informationsutbyte

Vart fjärde år ska medlemsstaterna förse Europeiska kommissionen med en rapport om genomförandet av direktivet.59 Europeiska kommissionen ska vart fjärde år lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförande av direktivet.60 Tidigare skulle en rapport lämnas vart tredje år.61

58Seveso III-direktivets artikel 6 punkt 1. Utredningen En översyn inom Sevesoområdet, SOU 2013:14, föreslår på sidan 144 att det införs en ny bestämmelse i Sevesoförordningen med innebörd att länsstyrelsen inom fyra månader efter ett tillsynsbesök ska meddela verksamhetsutövaren resultaten av tillsynen i en tillsynsrapport. I de fall flera myndigheter utfört tillsyn samtidigt ska länsstyrelsens tillsynsrapport vara samordnad med övriga deltagande tillsynsmyndigheters tillsynsrapporter.

59Seveso III-direktivet artikel 21 punkt 2.

60Seveso III-direktivet artikel 29.

61Seveso II-direktivet artikel 19 punkt 4.

117

6Förändringar i bilaga 1 i Seveso III direktivet och dess effekt på antalet verksamheter som omfattas av direktivet

6.1Historik

Antalet verksamheter som omfattas av Sevesolagstiftningen i Sverige varierar över tid även om inga ändringar av ämnesbilagan sker. Naturligtvis får dock ändringar i ämnesbilagan ett mer påtagligt genomslag. I tabellen nedan redovisas antalet verksamhet redovisade i Sevesodatabasen över ett antal år.

1 januari 2008 genomfördes i Sverige en sänkning av gräns- värdena för metanol och syre för att anpassa den svenska lagstiftningen till Industriolyckskonventionen. Detta är en av förklaringen till minskningen av verksamheter på den lägre krav- nivån mellan 2007 och 2009 och ökningen av antalet verksamheter på den högre kravnivån. Dåvarande Räddningsverket uppskattade, med stöd av uppgifterna i Sevesodatabasen, att det skulle röra sig om ca 5 företag som skulle gå från den lägre nivån till den högre. Det har inte genomförts någon undersökning vilka andra faktorer som kan ligga bakom ökningen av verksamheter på den högre kravnivån.

119

Utredningens uppdrag och arbete		SOU 2014:17

6.2Ändringar i bilaga 1

Övergripande kan sägas att bilaga 1 i Seveso III-direktivet innehåller både fler kategorier och fler namngivna ämnen än Seveso II-direktivet. Förändringarna har sin grund i direktivets anpassning till CLP.

6.2.1Giftiga ämnen

Ändrad kategoriindelning och 14 nya namngivna ämnen

När det gäller giftiga ämnen är skillnaden mellan den äldre kemikalielagstiftningen och CLP störst vilket ledde till många diskussioner vid förhandlingarna av det nya direktivet innan en kompromiss kunde uppnås. Kompromissen innebar att 14 nya namngivna ämnen har lagts till. I Sverige används i dag, enligt Kemikalieinspektionens produktregister, endast tre av de nya namngivna ämnena och de verksamheter som har dessa ämnen är redan Sevesoverksamheter. Två av dessa verksamheter kan eventuellt gå från Seveso lägre till Seveso högre beroende på en relativt hög omsättning och att de har flera av de ämnen där ändringar skett.

Den nya kategoriindelningen medför att några ämnen får ändrade gränsvärde. En utredning med stöd av Kemikalie- inspektionen och deras produktregister har givit att sju verksam- heter, som i dag inte omfattas av Seveso direktivet, under 2011 hade en årsomsättning som översteg 200 ton (gränsvärdena för dessa ämnen ligger på 50 respektive 200 ton). Med stöd av berörda länsstyrelserna har en uppskattning gjorts att ingen av dessa sju verksamheter kommer att omfattas av Seveso III-direktivet.

120

SOU 2014:17

Utredningens uppdrag och arbete

6.2.2Pyrofora fasta ämnen

Vad gäller pyrofora fasta ämnen är det otydligt huruvida de omfattas av Seveso II-direktivet då klassificeringen (R17) återfinns under noten för brandfarliga vätskor. Det råder delade meningar om saken bland experterna, men många har uppfattningen att avsikten var att de skulle omfattas. De flesta experter menar också att pyrofora fasta ämnen är så pass farliga att de borde omfattas av direktivet. Det förmodas också att antalet företag med stora mängder pyrofora ämnen är få. På denna basis föreslog expert- gruppen att omfatta dem i Seveso III-direktivet. Effekten på industrin uppskattades även som liten i den konsekvensbedömning som Europeiska kommissionen genomfört. Uppskattningen är att inga nya verksamheter i Sverige tillkommer på grund av genomförd ändring.

6.2.3Tunga eldningsoljor (ändring i Seveso II-direktivet)

De ändringar som föreslås tillämpas fr.o.m. 15 februari 2014 innebär en lättnad jämfört med gällande lagstiftning. Men på grund av att tung eldningsolja tidigare hade en harmoniserad klassificering som i sin tur medförde att tung eldningsolja inte omfattades av Sevesodirektivet och svensk lagstiftning, innebär den föreslagna förändringen gentemot detta en skärpning.

Konsekvenserna av förändringen i CLP uppmärksammandes inom EU när verksamheter genomförde egenklassificering. Problemet dikuterades inom EU och länderna var överens om att konsekvenserna inte var rimliga utifrån ett Sevesoperspektiv. Den lösning som då föreslogs var att tung eldningsolja skulle tillföras den namngivna gruppen Petroleumprodukter. Det snabbast och enklaste sättet att få igenom detta var att ta med det vid förhandlingarna av Seveso III-direktivet.

För att uppmärksamma länsstyrelserna och berörda verksam- hetsutövare på förändringarna kontaktades länsstyrelserna för att utreda vilka verksamheter som är berörda. Uppgifter om momentan lagrad mängd för tunga eldningsoljor är inte uppgift som normalt finns hos länsstyrelsen eller kommunerna varför arbetet har varit resurskrävande. Cirka hälften av länsstyrelserna har svarat på förfrågan och dessa redovisar en tillkomst av nio verksamheter. En uppskalning till hela landet skulle uppskatt-

121

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2014:17

ningsvis ge en ökning med cirka 20 verksamheter. Alla verksam- heter torde vara på den lägre kravnivån.

6.2.4Brom, metanol och syre

Gränsvärdena för brom, metanol och syre har inte förändras i direktivet. Den svenska lagstiftningen har dock tagit hänsyn till Industriolyckskonventionen, där dessa ämnen inte finns namngivna utan tillhör olika kategorier (mycket giftiga, giftiga respektive oxiderande). Inom Industriolyckskonventionen pågår en översyn av konventionens ämnesbilaga. Allt tyder på att EU kommer driva en linje som innebär att ämnesbilagan i konventionen ska harmoniseras med Seveso III-direktivets bilaga 1. Ärendet kommer att tas upp för beslut vid konventionens partskonferens i november 2014.

Om beslutet blir att bilagorna ska harmoniseras kommer troligen ett antal verksamheter i Sverige gå från att ha omfattats av den högre kravnivån till att omfattas av den lägre kravnivån. Vid en jämförelse med Sevesodatabasen torde detta vara fallet för tio verksamheter som hanterar syre, två verksamheter som hanterar metanol medan hanteringen av brom inte berörs,1 dvs. totalt beräknas 12 verksamheter går från högre kravnivå till lägre kravnivå.

6.2.5Försvårande faktor

Vid alla undersökningar har de mängden av de enskilda ämnena beaktats. En försvårande faktor vid undersökning om en verksamhet ska omfattas av Seveso, och i så fall vid vilken nivå, är att verksamheten kan behöva använda den så kallade summerings- regeln. Summeringsregeln ska användas om en verksamhet hanterar flera ämnen men under de gällande gränsvärdena. Genom att använda summeringsregeln kan då verksamheten komma att omfattas av lagstiftningen trots att mängderna för varje enskilt ämne ligger under gränsvärdena.

1 Endast två verksamheter hanterar brom enligt Sevesodatabasen och detta i mängder på ca 1 respektive 11 ton.

122

SOU 2014:17

Utredningens uppdrag och arbete

6.3Sammanfattning

Med ovan beskrivna förutsättningar beräknas antalet verksamheter på den lägre kravnivån att öka med ca 32 verksamheter (varav 20 är nya Seveso verksamheter), medan antalet verksamheter på den högre kravnivån minskar med ca 12 stycken.

De tjugo nya verksamheterna är verksamheter som hanterar tung eldningsolja och denna förändring är egentligen kopplat till ändring i Seveso II-direktivet. Ändringar som enbart är kopplat till Seveso III blir då de tolv verksamheter som går från högre kravnivå till den lägre kravnivån.

Med ovan beskrivna förutsättningar som underlag görs bedömningen att det i Sverige inte tillkommer några nya verksamheter på grund av ändringarna i ämnesbilagan kopplat till Seveso III-direktivet.

123

7 Lagtekniska överväganden

Utredningens bedömning: Ett genomförande av Seveso III- direktivet innebär, ändringar förtydliganden och justeringar av främst Sevesolagen och Sevesoförordningen i den utsträckning Seveso III-direktivet innebär nyheter i förhållande till Seveso II- direktivet. Genom antalet ändringar i fråga om tillämpnings- bestämmelserna föreslår vi en ny förordning. Utredningen lämnar inga förslag till andra ändringar av lagteknisk natur utanför vad ett genomförande av Seveso III-direktivet samt utredningens direktiv kräver.

7.1Utgångspunkter för författningsförslagen

Den ordning som infördes genom lagen om allvarliga kemikalie- olyckor, nämligen att integrera säkerhetsfrågorna med miljöbalks- prövningen har funnit sin roll. Seveso III-direktivet är en vidare- utveckling av Seveso II-direktivet och har sin grund i att EU-rätten har utvecklats både när det gäller kemikaliekontrollen och allmän- hetens rätt att få delta i de processer som föregår beslut om markanvändning, både vad gäller den fysiska planeringen och lokaliseringen av enskilda verksamheter och projekt.

Utvecklingen av unionsrätten ändrar inte för svenskt vid- kommande den lösning som valdes i Sevesolagen. De nya före- skrifterna låter sig väl inordnas i den bestående ordningen.

Utredningen En effektiv Sevesolagstiftning överlämnade sitt betänkande En översyn inom Sevesoområdet, SOU 2013:14, till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet i mars 2013. Utredaren hade till uppgift bl.a. att se över regleringen av tillståndsgivning och tillsyn för Sevesoverksamheter. I utredarens uppdrag ingick bl.a. att vid sin översyn särskilt belysas om gällande ansvarsfördelning för sådan tillsyn som tar sin grund i Seveso

125

Lagtekniska överväganden

SOU 2014:17

II-direktivet är ändamålsenligt fördelad för att en effektiv sam- ordning av miljöbalkstillsyn och Sevesotillsyn ska kunna uppnås. Utredningens förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet.

I förevarande utredning, som har till uppgift att föreslå den lagstiftning som behövs för att genomföra Seveso III-direktivet, har från experthåll framhållits att det särskilt i fråga om vissa tillsynsförfaranden finns onödiga dubbleringar mellan miljöbalken och Sevesolagen. Då den frågan ingick i utredningens En effektiv Sevesolagstiftning uppdrag och då utredningens betänkande för närvarande är föremål för överväganden i Regeringskansliet, har vi valt att notera frågan enbart på detta sätt.

De huvudsakliga förändringarna i Seveso III-direktivet gentemot det tidigare direktivet är dels dess anpassning till den nya EU- förordningen nr 1272/2008 om klassificering och förpackning av ämnen och blandningar, den s.k. CLP-förordningen, dels de ändringar som gjorts för att uppfylla kraven i Århuskonventionen och den EU- lagstiftning som följ på direktivet om allmänhetens rätt att göra sin stämma hörd. Kraven på information till allmänheten har skärpts och samråd med allmänheten är ett genomgående krav när mark- användningen förändras på ett sådant sätt att risken för allvarliga kemikalieolyckor avsevärt har ökat. Allmänheten ska också ha tillgång till rättslig prövning. Direktiven 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och program miljöpåverkan, 2003/4/EG om allmänhetens tillgång till miljöinformation och 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt återspeglas i Seveso III-direktivets artiklar.

När Seveso II-direktivet skulle genomföras i Sverige valdes den lösningen genom lagen (1998:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor och ändringar om tillståndsprövningar enligt miljöbalken, att det ska ske en samlad miljö- och säkerhetsprövning i samband med tillstånds- givningen enligt miljöbalken av nya verksamheter. Följden av det har blivit att de nya bestämmelserna om allmänhetens deltagande och tillgång till rättslig prövning i fråga om Sevesoverksamheter redan genomförts genom ändringar i miljöbalken i samband med att direktiven genomfördes i svensk rätt. Dock finns behov av några förtydliganden i miljöbalken och en komplettering om allmänhetens rätt att delta i besluten, något som vi återkommer till.

126

SOU 2014:17

Lagtekniska överväganden

anledning att utforma en ny lag. Däremot har vi valt att föreslå en ny Sevesoförordning. Anledningen till detta är att Seveso III- direktivet är omfattande och rikt på nya bestämmelser, visserligen inte särskilt nyskapande för svenskt vidkommande men en ny förordning gör ändå regelverket tydligare för tillämparna särskilt som vi i den nya förordningen har valt att där samlat beskriva verksamhetsutövarnas administrativa åtaganden i form av vad en anmälan ska innehålla och andra skyldigheter av det slaget. För att inte tynga förordningen med en rad detaljbestämmelser har vi emellertid valt att till den nya förordningen foga fyra bilagor, vilka bilagor också är bilagor i Seveso III-förordningen. Erfarenheten under de senaste tio åren har visat att det är en fördel att man från svensk sida genomför EU-direktiv på ett så tydligt sätt att den valda ordningen framstår som odiskutabel. De krav som åvilar verksamhetsutövarna blir också lättare att överblicka.

Då vi föreslår en ny Sevesoförordning behöver miljötillsyns- förordnings (2011:13) hänvisning till Sevesoförordningen ändras. Denna ändring anser vi inte behöver kommenteras vidare.

127

8Delegering och kommittéförfarande

8.1Allmänt om delegering och kommittéförfarande

Till sin hjälp vid genomförandet av rättsakter har Europeiska kommissionen ofta särskilda kommittéer. Dessa så kallade kommittologikommittéer, eller mer egentligt genomförande- kommittéer, består av representanter från medlemsstaternas nationella myndigheter. Genom genomförandekommittéer får dessa myndig- heter och organ möjlighet att aktivt medverka i förberedelserna för genomförandet, även om besluten tas av Europeiska kommissionen.1

Delegerade akter är rättsakter som Europaparlamentet och ministerrådet har delegerat till Europeiska kommissionen att besluta om. Delegerade akter används för att ändra eller komplettera vissa icke väsentliga delar av en rättsakt.2

8.2Seveso II-direktivets bestämmelser om delegering och kommittéförfarande

I Seveso II-direktivet finns bestämmelser om genomförande- kommittéer i artikel 21 och 22. Europeiska kommissionen ska fastställa harmoniserade kriterier för när en verksamhet inte kan åstadkomma fara för en allvarlig olyckshändelse, enligt artikel 9 6. b) i Seveso II-direktivet. Dessa kriterier och bilagorna II till VI ska

1Europeiska kommissionens genomförandebefogenheter utövas i enlighet med en förordning från 2011 , som är en uppdaterad version av tidigare s.k. kommittologibeslut. I Lissabonfördraget har den rättsliga grunden för delegering till kommissionen delats upp i två fördragsartiklar, en för delegerade akter och en för genomförandeakter Artikel 290 och artikel 291 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Med grund i artikel

290FEUF kan lagstiftarna ge kommissionen befogenhet att anta delegerade akter och med grund i artikel 291 FEUF att anta genomförandeakter.

2Delegerade akter rör samma typ av åtgärder som tidigare kallades föreskrivande förfarande med kontroll.

129

Delegering och kommittéförfarande

SOU 2014:17

Europeiska kommissionen anpassa till den tekniska utvecklingen. Dessa åtgärder ska antas med föreskrivande förfarande med kontroll.3 När det gäller upprättande av det formulär som ska användas för rapportering till Europeiska kommissionen om allvarliga olycks- händelser, ska det föreskrivande förfarande tillämpas.4

8.3Genomförande i svensk rätt av bestämmelserna om genomförandekommittéer

Bestämmelserna om genomförandekommittéer föranledde ingen lagstiftningsåtgärd vid genomförandet av Seveso II-direktivet.

8.4Seveso III-direktivets bestämmelser om delegering och kommittéförfarande

Enligt artikel 24 i Seveso III-direktivet får Europeiska kommissionen utarbeta riktlinjer om säkerhetsavstånd och dominoeffekter.

I Seveso III-direktivet delegeras befogenheten att anta ändring av vissa bilagor till Europeiska kommissionen. I artikel 25 i Seveso III-direktivet ges Europeiska kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att anpassa bilagorna II till VI till den tekniska utvecklingen. Dessa anpassningar får inte leda till betydande ändringar i medlemsstaternas och verksamhetsutövarnas skyldig- heter enligt direktivet.

I artikel 26 anges att delegeringen gäller i fem år. Därefter förlängs den med fem år, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig det. Delegeringen får när som helst återkallas. Så snart en delegerad akt antas ska den delges Europaparlamentet och ministerrådet. Akten träder i kraft om inga invändningar har gjorts.

Det finns två olika förfaranden i kommittéerna, gransknings- förfarandet och det rådgivande förfarandet. I Seveso III-direktivet är det granskningsförfarandet som ska tillämpas. I artikel 27 i Seveso III-direktivet finns bestämmelser om kommittéförfarande. Där framgår att Europeiska kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats enligt Seveso II-direktivet. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning nr

3Europaparlamentet har i detta förfarande möjlighet att stoppa delegerad lagstiftning.

4I detta förfarande får Europeiska kommissionen endast anta genomförandelagstiftningen om den stöds av ett positivt yttrande från kommittén.

130

SOU 2014:17

Delegering och kommittéförfarande

182/2011 och artikel 5 i förordning ska tillämpas på kommittén, dvs. granskningsförfarandet. Granskningsförfarandet innebär att Europeiska kommissionen skickar sitt förslag på genomförandeakt till kommittén. Kommittén ger sitt yttrande efter beslut genom kvalificerad majoritet.5

8.5Inga lagstiftningsåtgärder

Utredningens bedömning: Artiklarna föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Artiklarna reglerar förhållanden mellan Europeiska kommissionen och medlemsstaterna och regleras genom fördraget om Europeiska unionen. Bestämmelserna föranleder därför inga lagstiftningsåtgärder.

5 Beroende på vad kommittén tycker finns tre möjliga resultat:

•Om kommittén avger ett positivt yttrande antar kommissionen genomförandeakten. •Om kommittén avger ett negativt yttrande ska Europeiska kommissonen inte anta genomförandeakten. Europeiska kommissionen kan välja att skicka ett nytt utkast till kommittén eller hänvisa frågan till en s.k. omprövningskommitté.

•Om kommittén inte kommer med något yttrande får Europeiska kommissionen som huvudregel anta genomförandeakten. I vissa fall får Europeiska kommissionen inte anta akten, till exempel om det handlar om skydd av människors hälsa eller säkerhet. Inte heller om det i den grundläggande akten föreskrivs att åtgärderna inte får antas om inget yttrande avges eller om en enkel majoritet av kommittén är emot det.

Europeiska kommissionen kan välja att skicka ett ändrat förslag till kommittén eller hänvisa frågan till omprövningskommittén.

Om omprövningskommittén efter sin prövning avger ett positivt yttrande till förslaget kan Europeiska kommissionen anta genomförandeakten. Det gäller också om kommittén inte ger något yttrande.

Om kommittén däremot avger ett negativt yttrande ska Europeiska kommissionen inte anta genomförandeakten.

131

9 Syfte och tillämpningsområde

9.1Allmänt om tillämpningsområde

Sevesoregelverket tillämpas på den verksamhet som har tillräckligt mycket av något ämne som är tillräckligt farligt. Med verksamhet avses verksamheten i dess helhet och det räcker att de farliga ämnena förekommer i verksamheten. Det behöver inte vara frågan om någon tillverkning utan det räcker med att ämnet finns lagrat inom anläggningen.

9.2Seveso III-direktivet

Utredningens bedömning: Syftet med lagen behöver inte ändras.

Syftet med Seveso III-direktivet är densamma som med Seveso II- direktivet, i huvudsak och uttryckt på ett likande sätt. Av artikel 1 framgår att det i direktivet fastställs regler för att förebygga allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och för att begränsa följderna av dem för människors hälsa och miljön, i syfte att säkerställa en hög skyddsnivå konsekvent och effektivt i hela unionen.

Då syftet med Seveso III-direktivet är densamma som i Seveso II-direktivet behövs ingen ändring i Seveolagens bestämmelse om syfte. Vi föreslår därför inga lagstiftningsåtgärder med anledning av den ändrade skrivningen i Seveso III-direktivet.

133

Syfte och tillämpningsområde

SOU 2014:17

9.3Seveso III-direktivets bestämmelse om tillämpningsområde

I artikel 2 Seveso III-direktivet anges tillämpningsområdet vara verksamheter såsom den definieras i direktivet.

Därefter anges vad direktivet inte ska tillämpas på. Det är i grunden samma lista över undantag som i Seveso II-direktivet. Undantaget för faror som har samband med joniserande strålning uttrycks i Seveso III-direktivet som ”faror som är förknippade med joniserande strålning som utgår från ämnen”. Det har förtydligats att lagring av gas till havs under jord, inbegripet såväl särskilda lagringsplatser som platser där provborrning och utvinning genomförs, också är undan- tagna från tillämpningsområdet. Undantaget om avfallsdeponier har förtydligats att det även gäller lagring av avfall under jord. Vidare förtydligas att lagring av gas under jord på land även i naturliga jordskikt, akviferer, salthåligheter och nedlagda gruvor omfattas. Akvifer är ett eller flera lager under ytan, av berggrund eller andra geologiska skikt med tillräcklig porositet och genomsläpplighet för att medge antingen en betydande ström av grundvatten eller uttag av betydande mängder grundvatten.

Förtydligandet att direktivet ska tillämpas parallellt med bestämmelser om arbetsmiljö återfinns i beaktandesatsen 7 till direktivet.

9.4Undantag från Sevesolagens tillämpning

Utredningens förslag: Av Sevesolagen ska framgå att verksam- heterna är indelade i två kravnivåer.

Av Sevesolagen ska även framgå att faror som har samband med joniserande strålning som utgår från ämnet är undantagna från tillämpningsområdet. Vidare ska framgå att undantaget vid hantering av farliga ämnen som omfattas av lagen (2006:363) om transport av farligt gods avser utanför verksamheten. Transport som sker som burklast i fartyg i vissa fall ska undantas från tillämpningsområdet. Detta ska framgå av Sevesolagen.

134

SOU 2014:17

Syfte och tillämpningsområde

Av 3 § Sevesolagen framgår när lagen tillämpas på verksamheter. Det är därför lämpligt att där förklara att verksamheter är indelade i två kravnivåer, lägre och högre beroende på vilka farliga ämnen som avses och i vilken mängd de förekommer.

Vi föreslår att 4 § 1. Sevesolagens undantag för joniserande strålning ändras till ”faror som har samband med joniserande strålning som utgår från ämnet”, för att stämma överens med Seveso III- direktivet.

Undantaget i 4 § 2. Sevesolagen vid hantering av faligt ämnen som omfattas av lagen om transport av farligt gods ska förtydligas och tillägget göras att det avser utanför verksamheten. Vidare ska det av 4 § 3. framgå att transport som sker som burklast i fartyg i den mån transporten sker i fartygets fasta tankar eller som drivmedel i fartyg undantas från tillämpningsområdet.

Vi föreslår inget undantag i svensk rätt för lagring av gas till havs under havsbotten då utvinningsindustrin omfattas av Seveso- lagen. Då Sevesolagen även genomför Industriolyckskonventionen föreslår vi ingen ändring i denna del.

Vi ser inte ett behov av ett undantag för lagring av gas till havs under havsbotten för särskilda lagringsplatser.

Då förtydligandet att direktivet ska tillämpas parallellt med bestämmelser om arbetsmiljö återfinns i beaktandesatsen till direktivet föreslår vi ingen ändring av 5 § Sevesolagen.

135

10Informationssystem och informationsutbyte

10.1Allmänt om informationssystem och informationsutbyte

Utöver den information som medlemsstaterna ska förse Europeiska kommissionen med efter en olyckshändelse, såsom redogjorts för i kapitel 24, ska medlemsstaten och Europeiska kommissionen utbyta information med varandra om erfarenheter de gjort. Europeiska kommissionen har för spridandet av informationen upprättat databaser.

10.2Seveso II-direktivets bestämmelser om informationssystem och informationsutbyte

I artikel 19 i Seveso II-direktivet regleras informationsutbyte och informationssystem. Medlemsstaterna och Europeiska kommissionen ska utbyta information om de erfarenheter som har gjorts i frågor som gäller förebyggande av allvarliga olyckshändelser och begränsning av deras följder. Denna information ska särskilt avse effekten av bestämmelserna i direktivet.

För Sevesoverksamheter ska medlemsstaterna lämna uppgifter om följande.

Uppgifter om verksamhetsutövarens namn eller firma och adress till verksamheten,

uppgifter om de aktiviteter som bedrivs vid verksamheten.

137

Informationssystem och informationsutbyte

SOU 2014:17

Europeiska kommissionen ska upprätta och uppdatera en databas med den information som lämnas av medlemsstaterna. Möjlighet att använda databasen har endast de som fått tillstånd av Europeiska kommissionen eller de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

Europeiska kommissionen ska upprätta ett register och ett informationssystem med all information om allvarliga olyckshändelser som inträffat inom medlemsstaternas territorium. Medlemsstaterna har förfogande till registret och informationssystemet. Registret och informationssystemet ska ha till ändamål att säkerställa att den information som medlemsstaterna lämnar om allvarliga olycks- händelser snabbt sprids. Registret och informationssystemet ska förse de behöriga myndigheterna med en analys av orsakerna till olycks- händelserna och med de lärdomar som har dragits av dem. Registret och informationssystemet ska informera de behöriga myndigheterna vilka förebyggande åtgärder som vidtagits. Vidare ska registret och informationssystemet lämna upplysningar om organisationer som kan ge råd eller information beträffande uppkomst samt förebyggande och begränsning av följderna av allvarliga olyckshändelser.

Med tillämpning av sekretessbestämmelser ska registret och informationssystemet kunna användas av bl.a. industrins organisationer, fackliga organisationer och icke-statliga miljöskyddsorganisationer.

Medlemsstaterna ska vart tredje år lämna en rapport till Europeiska kommissionen. Europeiska kommissionen ska vart tredje år offentliggöra en sammanställning av denna information.

10.3Genomförandet av Seveso II-direktivets bestämmelser i denna del

Bestämmelserna om att medlemsstaterna ska lämna information till Europeiska kommissionen fanns redan i Seveso I-direktivet. Räddningsverket var den myndighet som förmedlade information till Europeiska kommissionen. Några ändringar föreslogs inte vid genom- förandet i svensk rätt av bestämmelserna om rapporteringen.1 Räddningsverket har ersatts av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

1 Prop. 1998/99:64 s. 48.

138

SOU 2014:17

Informationssystem och informationsutbyte

10.4Seveso III- direktivets bestämmelser om informationssystem och informationsutbyte

I artikel 21 i Seveso III-direktivet finns bestämmelser om informationssystem och informationsutbyte. Dessa överensstämmer i stort med bestämmelserna i Seveso II-direktivet. Tidsfristen har ändrats och medlemsstaterna ska förse Europeiska kommissionen med en rapport om genomförandet av direktiv vart fjärde år.

Utöver den databas som Europeiska kommissionen ska upprätta för den information som lämnats av medlemsstaterna ska de även upprätta en databas som medlemsstaterna har tillgång till. Denna databas ska innehålla detaljuppgifter om de allvarliga olycks- händelserna som har inträffat.

De uppgifter som inte är hemliga ska vara tillgänglig för allmän- heten.

10.5Bedömning

Utredningens bedömning: Artikeln föranleder inte några ändringar i svensk rätt.

Det är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som rapporterar till kommissionen enligt 4 kap. 35 § förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor. Vi föreslår ingen ändring av detta. Myndigheten har att följa de regler som framgår av direktivets lydelse.

139

11 Definitioner

11.1Nyheter i Seveso III-direktivet

Seveso II- och III-direktiven inleds med en artikel som slår fast ett antal definitioner. Definitionerna av verksamhet, anläggning, verk- samhetsutövare, farliga ämnen, allvarlig olyckshändelse och lager har i Seveso III-direktivet ändrats jämfört med Seveso II-direktivet. I definitionen av anläggning har förtydligandet gjorts, att det avser enhet ovanför eller under marknivå. I definitionen av verksamhet införs en tydliggörare systematisering genom att verksamheter antingen är verksamheter på lägre nivå eller verksamheter på högre nivå. Sedan definieras dessa med hänvisning till förekomsten av farliga ämnen. Närliggande verksamhet, ny verksamhet, befintlig verksamhet och annan verksamhet definieras i Seveso III-direktivet. Definitioner av allmänheten, den berörda allmänheten, blandning, förekomst av farliga ämnen och tillsyn har också lagts till i Seveso III-direktivet. Vissa av dessa förändringar behöver återges i Sevesolagen. Utgångspunkten för vår del har varit att återge endast de definitioner som har betydelse för Sevesolagens tillämpning och infoga dem i enlighet med den systematik som gäller för lagens utformning.

11.2Seveso II-direktivets genomförande i svensk rätt

Vid genomförandet samordnades definitionerna i Seveso II- direktivet med de i Industriolyckskonventionen.1 Vissa för Seveso II-direktivet och Industriolyckskonventionen centrala begrepp definieras i Sevesolagen. Dessa är allvarlig kemikalieolycka, farliga ämnen, verksamhet, anläggning, verksamhetsutövare och lager.

1 Prop. 1998/99:64 s. 35.

141

Definitioner

SOU 2014:17

I Sevesolagen definieras verksamhet som hela det område som står under en verksamhets utövares ledning eller kontroll eller flera verk- samhetsutövares gemensamma ledning eller kontroll och där det finns farliga ämnen vid en eller flera anläggningar, inbegripet såväl det geografiska området som gemensamma eller därtill hörande infra- strukturer eller aktiviteter. Tillägget ”eller flera verksamhetsutövares gemensamma ledning eller kontroll” gjordes så att även det område som sorterar under flera verksamhetsutövares gemensamma ledning omfattas. Detta för att förhindra att en verksamhet delas upp i flera dotterbolag, så att mängderna farliga ämnen i de olika verksamheterna inte räknas samman för att kringgå säkerhetsbestämmelserna i direktivet.2

I Sevesolagen definieras verksamhetsutövare som varje fysisk eller juridisk person som driver eller innehar en verksamhet eller anlägg- ning eller som på annat sätt har rätt att fatta avgörande ekonomiska beslut om verksamhetens eller anläggningens tekniska drift. Om flera verksamheter med en gemensam ägare är samlokaliserade, ska dessa anses som en enda verksamhet och den gemensamma ägaren som verksamhetsutövare. Tillägget ”Om flera verksamheter med en gemensam ägare är samlokaliserade, ska dessa anses som en enda verksamhet och den gemensamma ägaren som verksamhetsutövare” gjordes av samma anledning som tillägget i verksamhet, nämligen för att förhindra att verksamheter inom samma koncern delades upp.

Direktivets begrepp allvarlig olyckshändelse har i Sevesolagen preciserats till allvarlig kemikalieolycka för att Seveso II-direktivet endast omfattar olyckor där farliga ämnen förekommer.3

Fara och risk definieras inte i Sevesolagen då deras betydelse anses vara klar och de inte heller har någon avgörande betydelse för lagens tolkning och förståelse.4

11.3Seveso III-direktivet

I Seveso III-direktivet finns definitionerna i artikel 3.

Verksamhet är hela det område som en verksamhetsutövare råder över, där farliga ämnen förekommer vid en eller flera anläggningar, inklusive gemensamma eller därtill hörande infrastrukturer eller

2Prop. 1998/99:64 s. 37.

3Prop. 1998/99:64 s. 36.

4SOU 1998:13 s. 121.

142

SOU 2014:17

Definitioner

aktiviteter; verksamheter är antingen verksamheter på lägre nivå eller verksamheter på högre nivå.

Verksamhet på lägre nivå är en verksamhet där det finns farliga ämnen i kvantiteter som är lika med eller större än de kvantiteter som anges för krav för lägre nivån, men som är mindre än de kvantiteter som anges för krav på högre nivån. En summeringsregel ska även tillämpas. Denna framgår i not 4 till bilaga I.

Verksamhet på högre nivå är en verksamhet där farliga ämnen förekommer i kvantiteter som är lika med eller större än de kvantiteter som anges för krav för högre nivån. Även vid definitionen av verk- samhet på högre nivån ska summeringsregeln tillämpas.

Ny verksamhet är en verksamhet som tas i drift eller uppförs den 1 juni 2015 eller senare. Ny verksamhet är även en plats för verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet. Likaså är en verksamhet på lägre nivå som blir en verksamhet på högre nivå eller vice versa, den 1 juni 2015 eller senare på grund av ändringar av dess anläggningar eller aktiviteter som leder till förändringar i dess förteckning över farliga ämnen, en ny verksamhet.

Befintlig verksamhet är en verksamhet som den 31 maj 2015 omfattas av tillämpningsområdet för Seveso II-direktivet och som från och med den 1 juni 2015 omfattas av direktivs tillämpnings- område utan att dess klassificering som verksamhet på lägre nivå eller verksamhet på högre nivå ändras.

Annan verksamhet är en plats för verksamhet som omfattas av direktivs tillämpningsområde eller en verksamhet på lägre nivå som blir en verksamhet på högre nivå eller vice versa, den 1 juni 2015 eller senare av andra skäl än förändringar i dess förteckning över farliga ämnen.

Närliggande verksamhet är en verksamhet som befinner sig så nära en annan verksamhet att riskerna med eller konsekvenserna av en allvarlig olyckshändelse ökar.

I Seveso III-direktivet har definitionen av anläggning förtydligats till att avse enhet ovanför eller under marknivå. Anläggning är en teknisk enhet inom en verksamhet, antingen ovanför eller under marknivå, där farliga ämnen tillverkas, används, hanteras eller förvaras och all utrustning som är nödvändiga för den anläggningens drift.5

Definitionen för verksamhetsutövare är justerad så att den avser varje fysisk eller juridisk person som driver eller råder över en verksamhet eller anläggning. Även den som kan fatta andra beslut

5 det inbegriper alla konstruktioner, ledningar, maskiner, verktyg, privata industrijärnvägs- spår, lastkajer, bryggor, pirar, magasin eller liknande anordningar, flytande eller fasta.

143

Definitioner

SOU 2014:17

om verksamhetens eller anläggningens tekniska funktionssätt är verksamhetsutövare. Definitionen av farliga ämnen omfattar inte längre ämnen beträffande vilka det är rimligt att anta att de bildas vid en olyckshändelse. Detta återfinns i stället i definitionen av förekomst av farliga ämnen. Farliga ämnen är sålunda de ämnen eller blandningar som omfattas av i bilaga I i form av råvara, produkt, biprodukt, restprodukt eller mellanprodukt.

Förekomst av farliga ämnen är den faktiska eller förväntade före- komsten av farliga ämnen i en verksamhet. Även den faktiska eller förväntade förekomsten av farliga ämnen som rimligtvis kan förväntas uppstå vid förlust av kontroll över processerna,6 i kvantiteter som är lika med eller överstiger de tröskelvärden som anges i bilaga I.

Blandning är blandning eller lösning som består av två eller flera ämnen. Begreppet överensstämmer med begreppet i CLP-förord- ningen.7 Definitionen av allvarlig olyckshändelse har i den svenska språkversion ändrats från att avse en händelse som medför allvarlig, omedelbar eller fördröjd fara till att avse en händelse, som medför omedelbar eller fördröjd allvarlig fara.

Allvarlig olyckshändelse är en händelse,8 en brand eller en explosion av stor betydelse, som orsakas av okontrollerade händelseförlopp i samband med driften vid en verksamhet som omfattas av direktivet och som medför omedelbar eller fördröjd allvarlig fara för människors hälsa eller miljön,9 och där ett eller flera farliga ämnen ingår.

Definitionerna för fara och risk har inte ändrats i Seveso III- direktivet.

I den svenska språkversionen av Seveso III-direktivet har definitionen av lager bytts ut mot lagring.10 Lagring är förekomst av en viss kvantitet farliga ämnen för magasinering, säker förvaring eller lagerhållning.

Allmänheten är en eller flera fysiska eller juridiska personer och11 sammanslutningar, organisationer eller grupper av dessa.

Den berörda allmänheten är den allmänhet som påverkas eller som kan påverkas, eller som har intresse av beslut som fattas om planering av nya verksamheter, betydande ändringar av verksam- heten och nya projekt kring verksamheten när lokaliseringen eller

6inbegripet lagring, inom någon av verksamhetens anläggningar.

7Förordning nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar.

8till exempel ett utsläpp.

9inom eller utanför verksamheten.

10I de engelska och franska språkversionerna av Seveso II och III-direktiven är ingen ändring gjord.

11i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis.

144

SOU 2014:17

Definitioner

projekten kan öka risken eller följderna av en allvarlig olycks- händelse12. Frivilligorganisationer som främjar miljöskydd och som uppfyller tillämpliga krav enligt nationell lagstiftning ska, med avseende på denna definition, anses ha ett sådant intresse.

Tillsyn är alla åtgärder som genomförs av den behöriga myndig- heten eller för deras räkning, för att kontrollera och främja verk- samhetens efterlevnad av kraven i direktivet. Detta inkluderar besök på plats, kontroller av interna åtgärder, system och rapporter och uppföljningsdokument samt all nödvändig uppföljning.

11.4Ändringar i definitioner och fler definitioner

Utredningens förslag och bedömningar: Definitionerna som de anges i Seveso III-direktivet bör återfinnas på motsvarande sätt angivna i Sevesolagen när det rör sig om centrala begrepp som är av betydelse för tolkningen av lagen. Några definitioner behöver inte återges i lagen.

Språkbruket i genomförandet bör, där det är riktigare, bygga på direktivets termer och begrepp. Det minskar risken för att före- skrifterna oavsiktligt kommer att avvika från direktivets innehåll och ökar möjligheterna att följa det svenska och det europeiska regelverket och förstå deras samspel. Vidare kan EU-domstolens avgöranden om hur direktivet ska tolkas ge direkt vägledning för tolkningen och tillämpningen av de svenska föreskrifterna, om språkbruket är likartat.13 Definitionerna i Sevesolagen bör därför överensstämma med definitionerna i Seveso III-direktivet så långt som det framstår som adekvat och meningsfullt.

I stället för att återges som en definition i Sevesolagen har definitionen i Seveso II-direktivet om farliga ämnen återgivits i 3 § Sevesolagen under lagens tillämpningsområde. Den ordningen behåller vi med det tillägg av definitionen som gjorts i Seveso III- direktivet. När det gäller verksamhet på lägre kravnivå och verksamhet på högre kravnivå är det lämpligast att foga också dessa definitioner, då som ett nytt andra stycke, till 3 § Sevesolagen.

12någon av de frågor som anges i artikel 15.1.

13Ds 2000:1 s. 36.

145

Definitioner

SOU 2014:17

Definitioner för ny verksamhet, befintlig verksamhet och annan verksamhet behövs inte. Vad som gäller för dessa verksamheter ska framgå av övergångsbestämmelser till ändringarna i Sevesolagen.

I definitionerna av anläggning ska ett tillägg göras för ”anlägg- ning ovanför eller under marknivå”, för att överensstämma med

Seveso III-direktivet.

Begreppet verksamhetsutövare är varje fysisk eller juridisk person som driver eller råder över en verksamhet eller anläggning eller varje person som delegerats befogenhet att fatta avgörande ekonomiska beslut eller andra beslut om verksamhetens eller anläggningens tekniska funktionssätt. Vi föreslår att definitionens av verksamhets- utövare ändras så att till att avse hela det område som en verksam- hetsutövare råder över. Ett tillägg om att den som har rätt att fatta

”eller andra beslut” ska anses vara verksamhetsutövare ska också göras. Det är alltså inte den civilrättsliga konstruktionen i fråga om vem som är verksamhetsutövare som är avgörande för vem som bär ansvaret utan som tidigare kan ett samlat ansvar utkrävas. Liksom gäller i fråga om miljöfarlig verksamhet är den som har faktisk och rättslig möjlighet att ingripa i verksamheten att anse som verksam- hetsutövare. Tilläggas kan att i svensk praxis som rör miljöfarlig verksamhet har begreppet verksamhetsutövare visat sig vara något besvärligt, då begreppet saknar närmare definition när det gäller vem som anses bedriva miljöfarlig verksamhet. Ofta kommer frågan upp i samband med att ett föreläggande från en tillsynsmyndighet, ett beslut som måste ha en adressat för att några rättsverkningar ska uppstå. Mark- och miljööverdomstolen har således i flera domar om över- klagade förelägganden från tillsynsmyndigheten pekat på att verksam- hetsutövarbegreppet är problematiskt och att förhållandena i det enskilda fallet är av stor betydelse, något som återspeglas i bl.a. rättsfallen MÖD 2005:64 och MÖD 2010:23. Den utveckling som sker genom miljöbalkspraxis är naturligtvis också viktig för att förstå Sevesolagens begrepp om verksamhetsutövarbegreppet i Sevesolagen vilket verksamhetsutövarbegrepp möjligen är vidare än det i miljö- balken.

Begreppet verksamhet är hela det område som en eller flera verksamhetsutövare råder över och där det finns farliga ämnen vid en eller flera anläggningar, inklusive gemensamma eller därtill hörande infrastrukturer eller aktiviteter. Liksom gäller verksamhetsutövare ska inte heller begreppet verksamhet förstås i en civilrättslig mening. Koncerner har här ett odelat ansvar. Det är den samlade verksam- hetens påverkan på omgivningen från hela området som är utgångs-

146

SOU 2014:17

Definitioner

punkten för det ansvar som kan åläggas verksamhetsutövaren, dvs. den som har faktisk och rättslig möjlighet att ingripa.

Vi anser inte att det behövs någon ny definition med anledning av att direktivet använder begreppet allvarlig olyckshändelse. Begreppet kemikalieolyckor ger en bra beskrivning vad det är fråga om och lagen har varit i kraft i 15 år utan att några tillämpnings- problem har uppstått i det avseendet.

Fara och risk definieras inte i Sevesolagen då deras betydelse anses vara klar och de inte heller har någon avgörande betydelse för lagens tolkning och förståelse.14 Vi föreslår ingen ändring i den delen.

Definitionen av lager i Seveso II-direktivet har ändrats till att avse lagring. Andra språkversioner har behållit sina ord som t.ex. storage och stockage från Seveso II-direktivet till Seveso III- direktivet. Vi anser att det svenska ordet lager är så etablerat i svenskt språkbruk att det också täcker ordet lagring och att således någon ändring inte är påkallad.

Begreppen allmänheten och den berörda allmänheten som används i Sevesolagen behöver inte definieras då 22 § förvaltnings- lagen (1986:223) och regleringen i miljöbalken och plan- och bygglagen (2010:900) ger tillräcklig vägledning i fråga om vem som avses.

Tillsyn är ett begrepp som förekommer i många sammanhang i svensk rätt. I miljötillsynsförordningen (2011:13) regleras hur den operativa tillsynen är fördelad mellan statliga myndigheter och de kommunala nämnderna samt vilka statliga myndigheter som ska ge tillsynsvägledning till de operativa tillsynsmyndigheterna. Begreppen operativ tillsyn och tillsynsvägledning definieras i nuvarande 1 kap. 3 § tillsynsförordningen.15 Dessa definitioner täcker direktivets definition. Det finns därför inte något behov av en definition i Sevesolagen för tillsyn. Frågan om tillsyn har utvecklats också av utredningen En effektiv Sevesolagstiftning, SOU 2013:14.

14SOU 1998:13 s. 121.

15operativ tillsyn: tillsyn som utövas direkt gentemot den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtar eller har vidtagit en åtgärd, tillsynsvägledning: utvärdering, uppfölj- ning och samordning av operativ tillsyn samt stöd och råd till de operativa tillsyns- myndigheterna,

147

12Bedömning av faran för en allvarlig olyckshändelse för ett visst farligt ämne

12.1Seveso III-direktivets bestämmelser om bedömning av faran för en allvarlig olyckshändelse för ett visst farligt ämne

I artikel 4 Seveso III-direktivet finns en ny bestämmelse för korrigering i efterhand om ett ämne som omfattas av direktivet inte längre anses som farligt. En medlemsstat kan vända sig till Europeiska kommissionen med en begäran att ett ämne tas bort om det inte kan orsaka någon allvarlig olyckshändelse.

Europeiska kommissionen kan på eget initiativ eller efter anmälan från en medlemsstat göra en bedömning av faran för en allvarlig olyckshändelse för ett farligt ämne. Därefter kan Europeiska kommissionen vända sig till Europaparlamentet och rådet med ett lagstiftningsförslag om att undanta det farliga ämnet från direktivets tillämpningsområde.

12.2Inga lagstiftningsåtgärder

Utredningens bedömning: Bestämmelsen om bedömning av faran för en allvarlig olyckshändelse för ett visst farligt ämne föranleder inga lagstiftningsåtgärder.

Då bestämmelsen om bedömning av faran för en allvarlig olycks- händelse för ett visst farligt ämne, uteslutande behandlar åtgärder som Europeiska kommissionen och medlemsstaterna ska vidta, krävs ingen författningsreglering från svensk sida. Sveriges skyldig- heter följer av fördraget om Europeiska Unionen.

149

13Verksamhetsutövarens allmänna skyldigheter

13.1Allmänt om verksamhetsutövarens allmänna skyldigheter

Samtliga verksamhetsutövare som omfattas av direktivet har en allmän skyldighet att vidta alla de åtgärder som krävs för att förebygga allvarliga olyckshändelser, begränsa deras följder och avhjälpa dem.

13.2Seveso II-direktivets bestämmelser om verksamhetsutövarens allmänna skyldigheter

Av artikel 5 i Seveso II-direktivet framgår verksamhetsutövarens allmänna skyldigheter. Verksamhetsutövaren ska vidta alla åtgärder som krävs för att förebygga allvarliga olyckshändelser och för att begränsa följderna av dessa för människor och miljö. Vidare ska verksamhetsutövaren när som helst kunna styrka för den behöriga myndigheten att alla nödvändiga åtgärder vidtagits.

13.3Genomförande av Seveso II-direktivet i svensk rätt

Vid det svenska genomförandet ansågs att bestämmelserna om verksamhetsutövarnas allmänna skyldigheter var av grundläggande betydelse och en bestämmelse härom togs in i 6 § Sevesolagen.1 Där framgår att verksamhetsutövaren ska förebygga riskerna för allvarliga kemikalieolyckor. I de fall en allvarlig kemikalieolycka har

1 Prop. 1998/99:64 s. 39.

151

Verksamhetsutövarens allmänna skyldigheter

SOU 2014:17

inträffat är verksamhetsutövaren skyldig att begränsa följderna för människors hälsa och miljön något som följer också av miljöbalken.

Miljöbalken tillämpas parallellt med annan lag som reglerar sådan verksamhet som omfattas av balkens tillämpningsområde. Den som bedriver verksamhet som omfattas av Sevesolagen ska iaktta miljöbalkens allmänna hänsynsregler i 2 kap, vilket framgår av 6 § andra stycket Sevesolagen.

13.4Seveso III-direktivets bestämmelser om verksamhetsutövarens allmänna skyldigheter

I 5 artikeln i Seveso III-direktivet upprepas kraven enligt artikel 5 i Seveso II-direktiv.

13.5Artikeln föranleder inga ändringar i svensk rätt

Utredningens bedömning: Artikeln föranleder inga ändringar i svensk rätt.

Då Seveso III-direktivet upprepar kraven i Seveso II-direktivet och vi gör bedömningen att direktiven är genomförda i svensk rätt i fråga om verksamhetsutövarens allmänna skyldigheter föreslår vi inga lagstiftningsåtgärder.

152

14 Anmälan

14.1Allmänt om anmälan

En anmälan ska enligt Seveso II-direktivet innehålla uppgifter om vilka farliga ämnen som ingår i verksamheten, uppgifter om den verksamhet som bedrivs och information om omgivningspåverkan. Vid väsentliga förändringar i verksamheten som har betydelse för de uppgifter som lämnats ska tillsynsmyndigheten informeras. I Seveso III-direktivet utvidgas anmälningsplikten till att omfatta också information om närliggande verksamheter, oavsett om de omfattas av direktivet eller inte, när informationen behövs för att minska risken för så kallade dominoeffekter, dvs. påverkan på omgivningen.

I svensk rätt krävs inte någon anmälan enligt Sevesolagen för den verksamhet som omfattas av kravet på säkerhetsrapport, dvs. verksamhet på den högre kravnivån, eftersom en sådan verksamhet samtidigt kräver tillstånd enligt miljöbalken. Därigenom har kravet på anmälan ansetts överflödigt för verksamhet som samtidigt kväver tillstånd enligt miljöbalken.

14.2Genomförande av Seveso II-direktivet i svensk rätt

Verksamhetsutövarens skyldighet att ge in en anmälan till tillsyns- myndigheten, innan byggnadsarbetena påbörjas eller verksamheten tas i drift, framgår av 7 § Sevesolagen. Verksamhetsutövaren ska därefter anmäla om väsentliga ändringar görs. Enligt samma paragraf ska en anmälan innehålla uppgifter om de farliga ämnen som förekommer eller kan förekomma, en redogörelse för driften, samt en beskrivning av verksamhetens omgivning.

153

Anmälan

SOU 2014:17

Närmare precisering av vad en anmälan ska innehålla framgår av 4 § Sevesoförordningen. Enligt denna ska anmälan bl.a. innehålla uppgifter om verksamhetsutövarens namn, verksamhetens adress, namn och befattning på den som ansvarar för verksamheten, samt mängd och fysikaliskt tillstånd för de farliga ämnen som före- kommer.

Vid genomförandet ansågs att för de verksamheter som omfattas av kravet på säkerhetsrapport bör regeringen, för att underlätta för dessa verksamhetsutövare, ha möjlighet att föreskriva begränsningar i anmälningsskyldigheten. Detta framgår av 5 § Sevesoförordningen där anmälningsskyldigheten inte gäller för verksamheter som ska lämna in en säkerhetsrapport, vilket är verksamheter på den högre kravnivån. För dessa verksamheter finns i stället ett tillståndskrav och en fördjupad säkerhetsprövning.

Det finns även bestämmelser om anmälan i Arbetsmiljöverkets författningssamling, AFS 2005:19.

14.3Seveso III-direktivet

14.3.1Anmälan – allmänna skyldigheter

I artikel 7 i Seveso III-direktivet finns bestämmelserna om anmälan. Anmälan ska innehålla i huvudsak samma information som i Seveso II-direktivet. I Seveso III-direktivet ska det förutom klargörandet av vilka farliga ämnen som förekommer eller kan förekomma även framgå vilken grupp av ämnen det gäller.

Information om omgivningspåverkan ska omfatta också när- liggande verksamheter som faller utanför tillämpningsområdet för direktivet, om de kan öka risken för en allvarlig olyckshändelse och dominoeffekter.

Anmälan ska liksom tidigare sändas till den behöriga myndigheten innan byggnadsarbetena påbörjas eller verksamheten tas i drift. I Seveso III-direktivet ska även anmälan göras innan de ändringar görs som leder till en ändring i förteckningen över farliga ämnen. Detta syftar på verksamhetens förteckning över farliga ämnen. I övriga fall ska anmälan sändas inom ett år från det datum då direktivet börjar tillämpas på den berörda verksamheten. Detta ska inte gälla om verksamhetsutövaren redan har sänt en anmälan till den behöriga myndigheten före den 1 juni 2015, om informationen i anmälan uppfyller kraven.

154

SOU 2014:17

Anmälan

14.3.2Anmälan om ändringar i verksamheten

Vid vissa ändringar i verksamheten ska, enligt artikel 7 4. Seveso III-direktivet, verksamhetsutövaren underrätta den behöriga myndigheten på förhand. Den behöriga myndigheten ska under- rättas i fråga om följande förändringar.

betydande ökning eller minskning av mängden, betydande ändring av arten eller den fysiska formen av det aktuella farliga ämnet, eller betydande förändringar av de processer ämnet används i,

sådana ändringar av en verksamhet eller en anläggning som kan få betydande konsekvenser när det gäller faran för allvarliga olyckshändelser,

definitiv nedläggning av verksamheten eller dess tagande ur drift, eller

ändringar i uppgifter om namn och adressuppgifter för verksam- heten, verksamhetsutövaren och på den som ansvarar för verk- samheten, om det rör sig om annan person än verksamhets- utövaren,

när anmälan ska göras m.m.

14.4När anmälan ska göras

Utredningens förslag: Av Sevesolagen ska framgå att anmälan ska göras till länsstyrelsen. Likaså att anmälningsplikt inte gäller för verksamheter på den högre kravnivån.

Bestämmelserna om vad en anmälan ska innehålla ska framgå av förordningen.

Anmälan ska göras även vid väsentliga förändringar av verksam- heten. En anmälningspliktig verksamhet får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte länsstyrelsen bestämmer något annat, vilket ska framgå av Sevesolagen.

Vi föreslår, som ett förtydligande att det av Sevesolagen ska framgå att anmälan ska göras till länsstyrelsen. Vidare föreslår vi att undantaget för verksamheter på den högre kravnivån flyttas från Sevesoförord- ningen till Sevesolagen. Detta för att samla anmälningsskyldigheten.

155

Anmälan

SOU 2014:17

Liksom tidigare gäller i fråga om nya verksamheter att sådant som verksamhetsutövarens namn och adress, verksamhetens adress, befattning på den som ansvarar för verksamheten, uppgifter om de farliga ämnen som förekommer eller kan förekomma inom anlägg- ningen eller som lager, kvantitet och fysikalisk form för det eller de farliga ämnen som förekommer samt en redogörelse för den verk- samhet som ska bedrivas vid anläggningen eller lagret omfattas av vad en anmälan ska innehålla. Då Seveso III-direktivets bestämmelser om farliga ämnen talar om kvantitet och fysikalisk form istället för mängd och fysisk form har vi förslagit att detta även ändras i Seveso- förordningen. Vad som är nytt jämfört med föregående direktiv är att anmälan nu också ska innehålla en beskrivning av verksamhetens omgivning och de faktorer som kan ge upphov till allvarlig olycks- händelse eller förvärra följderna av den inklusive omständigheter av något slag som kan innebära förhöjd risk för påverkan på omgiv- ningen. Föreskrifterna ska framgå av förordningen. Någon anledning att utesluta direktivets bestämmelser i fråga om vad en anmälan ska innehålla saknas. För att göra samarbetet med verksamhetsutövarna smidigt bör Myndigheten för samhällsskydd och beredskap få bemyndigande att meddela ytterligare föreskrifter i fråga om vad en anmälan ska innehålla.

Tillsynsmyndigheten som får in anmälan enligt miljöprövnings- förordningen har ansvar för att anmälan, i förekommande fall, även betraktas som en anmälan enligt Sevesolagstiftningen. Eftersom ändringarna kan ha betydelse ur störningssynpunkt för människors hälsa och miljö bör tillsynsmyndigheterna underrätta varandra om en sådan anmälan.

Underrättelser om vissa förändringar i artikel 7 4. Seveso III- direktivet ska ske på förhand. Här talar direktivet inte om anmälan, utan om underrättelse. Enligt vår mening är det dock inte lämpligt att utöver tillstånd och anmälan också införa en särskild ordning som heter underrättelse. Sett till vad en underrättelse ska omfatta kan man knappast anse de intressena vara mindre angelägna från allmän synpunkt än vad anmälningsplikten omfattar enligt Seveso- lagstiftningen och miljöbalken. Dessutom blir regelverket tydligare och enklare om man reserverar ändringar till att kräva antingen tillstånd eller anmälan, låt vara att vissa begränsade ändringar inte kräver vare sig det ena eller det andra. Vi har därför föreslagit att anmälan även ska göras vid väsentliga förändringar. Vilka dessa förändringar är ska framgå av Sevesoförordningen. Där ska det framgå att ändringar som leder till en ändring över förteckningen

156

SOU 2014:17

Anmälan

av farliga ämnen, betydande ökning eller minskning av mängden, betydande ändring av arten eller den fysiska formen av det aktuella farliga ämnet enligt tidigare anmälan, sådana ändringar av en verksamhet eller en anläggning som kan få betydande konsekvenser när det gäller faran för allvarliga kemikalieolyckor, definitiv ned- läggning av verksamheten eller dess tagande ur drift samt ändringar i ovan angivna uppgifter ska föranleda en anmälan. Detta för att genomföra artikel 7.4 Seveso III-direktivet.

Enligt artikel 7.2 a) Seveso III-direktivet ska anmälan ges in inom rimlig tid för nya verksamheter och på förhand när det är fråga om ändring, artikel 7.4. I likhet med vad som gäller enligt 9 kap 6 c § miljöbalken anser vi att en anmälningspliktig verk- samhet får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte länsstyrelsen bestämmer något annat. Samma tids- intervall får anses rimligt också när det är fråga om sådan ändring av verksamheten som avses i direktivet. Vi har därför föreslagit att en anmälningspliktig verksamhet får påbörjas tidigast sex veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte länsstyrelsen bestämmer något annat och att anmälan om ändring ska ges in minst sex veckor före ändringar.

Miljöprövningsförordningen (2013:251) innehåller bestämmelser om tillståndsplikt och anmälningsplikt för verksamheter och åtgärder vid miljöfarlig verksamhet. Många Sevesoverksamheter omfattas av dessa bestämmelser. Redan nu är det så att anmälningsplikten enligt Sevesolagen inte gäller för verksamheter på den högre kravnivån.

Av miljöprövningsförordningen framgår vilka verksamheter som omfattas av tillståndsplikt eller anmälningsplikt enligt miljö- balken. För ändring av en tillståndspliktig verksamhet krävs det ett ändringstillstånd i vissa fall. Anmälningsplikten omfattar mindre ingripande ändringar, där ändringen dock har betydelse från stör- ningssynpunkt.

Enligt utredningens uppfattning bör verksamhetsutövarens administrativa börda kunna minska på sätt att verksamhetsutövaren inte ska behöva lämna in mer än en anmälan när det är fråga om ändring av en verksamhet som är tillståndspliktig enligt miljö- balken och också omfattas av Sevesolagen.

Dock bör här tilläggas. I frågan om huruvida en ändring av en miljöfarlig verksamhet påkallar ett ändringstillstånd eller om det räcker med en anmälan enligt miljöbalken, bör vid sådant övervägande tas i beaktande om ändringen rör en Sevesoverksamhet på den högre kravnivån. Genom den samlade tillstånds- och tillsynsprövningen kan

157

Anmälan

SOU 2014:17

det ses som en fördel, att en ändring av mer väsentligt slag, en ändring som kan påverka säkerheten i verksamheten, föranleder en tillstånds- prövning varigenom säkerhetsfrågorna får den breda belysning, inte minst när det gäller allmänhetens deltagande, som ligger i linje med Seveso III-direktivets inriktning. Någon författningsreglering ser vi dock inte här som nödvändig, utan det ankommer på länsstyrelsen att överväga frågan i varje enskilt fall.

158

15Handlingsprogram för hur allvarliga kemikalieolyckor ska förebyggas

15.1Allmänt om handlingsprogram för hur allvarliga kemikalieolyckor ska förebyggas

Sevesoregelverket innehåller regler om krav på att ta fram säker- hetspolicy för verksamheter. Detta krav genomfördes efter det att en analys av allvarliga olyckor visat att brister i ledningssystemen varit en bidragande orsak i mer än 85 procent av de rapporterade olyckorna.1

Verksamhetsutövaren ska utarbeta ett dokument med företagets säkerhetspolicy för att förebygga allvarliga olyckshändelser och se till att den tillämpas i verksamheten. Säkerhetspolicyn innefattar mål och allmänna handlingsprinciper som verksamhetsutövaren ställt upp för sin hantering av risker. Inom verksamhetens över- gripande organisation ska ett system av strukturer, ansvarsområden och rutiner genomföras med ett säkerhetsledningssystem.

Enligt Seveso II-direktivet omfattar kravet på säkerhetspolicy endast de verksamhetsutövare som omfattas av den lägre krav- nivån.2 I praktiken omfattas alla verksamheter eftersom det råder ett krav på att en säkerhetspolicy ska ingå i säkerhetsrapporten som ska upprättas för verksamheter på den högre kravnivån. I Seveso III-direktivet är undantaget för verksamheter på den högre krav- nivån borttaget och det är uttryckligen så att kravet på säkerhets- policy omfattar alla verksamheter.

I Seveso III-direktivet klargörs att säkerhetspolicyn ska genom- föras genom ett säkerhetsledningssystem.

1Riktlinjer för säkerhetspolicy utfärdade av kommissionen

2Seveso II-direktivet artikel 7 3.

159

Handlingsprogram

SOU 2014:17

I Seveso II-direktivet finns inget krav att lämna in säkerhets- policyn till behöriga myndigheter om inte myndigheterna begär det. För de verksamheter som är på den högre kravnivån ställs däremot ett krav på att säkerhetsrapport, där säkerhetspolicyn ska ingå, lämnas in till behöriga myndigheter. I Seveso III-direktivet finns däremot möjlighet för medlemsstaten att införa bestämmelser om att säkerhetspolicyn ska lämnas in till tillsynsmyndigheten.

15.2Genomförandet i svensk rätt av Seveso II- direktivet

Direktivets krav på en säkerhetspolicy uttrycks i 8 § Sevesolagen som ett krav på handlingsprogram för hur allvarliga kemikalie- olyckor ska förebyggas.3 Handlingsprogrammet ska kunna visas upp för tillsynsmyndigheten.

I 6 § Sevesoförordningen framgår att handlingsprogrammet ska innehålla uppgift om de mål och allmänna handlingsprinciper som verksamhetsutövaren har ställt upp för hanteringen av riskerna för allvarliga kemikalieolyckor samt uppgift om säkerhetsorganisationen för verksamheten.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har även bestämmelser om handlingsprogram i Statens räddningsverks före- skrifter om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, SRVFS 2005:2. I 2 § hänvisas till bilaga 1 där det framgår vad en säkerhetsorganisation ska innehålla. Förutom information om organisation och personal ska det av programmet framgå att riskerna för allvarliga kemikalieolyckor har identifierats och bedömts. Vidare ska handlingsprogrammets innehålla information om styrning, hantering av ändringar, planering inför nödsituationer, resultatuppföljning samt utvärdering och revision.

Det finns även bestämmelser om handlingsprogram i Arbetsmiljöverkets föreskrifter, AFS 2005:19, om förebyggande av allvarliga kemikalieolyckor.

3 Prop. 1998/99:64 s. 40

160

SOU 2014:17

Handlingsprogram

15.3Seveso III-direktivet

I artikel 8 i Seveso III-direktivet framgår kravet på säkerhetspolicy för att förebygga allvarliga olyckshändelser. För att förebygga allvarliga olyckshändelser ska alla verksamhetsutövare utarbeta en säkerhetspolicy och den ska genomföras genom ett säkerhetsled- ningssystem.4 Säkerhetspolicyn ska utformas så att den säkerställer en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön. Den ska stå i proportion till faran. Säkerhetspolicyn ska visa verksamhets- utövarens övergripande syften och verksamhetsprinciper. Av säker- hetspolicyn ska framgå ledningens roll och ansvar samt åtagandet att kontinuerligt förbättra åtgärderna för att förebygga allvarliga olyckshändelser. Ledningens ansvar att säkerställa en hög skydds- nivå ska också framgå.

Säkerhetspolicyn ska sändas till den behöriga myndigheten inom vissa tidsfrister förutsatt att nationell lagstiftning kräver det. Det föreligger alltså en valfrihet för medlemsstaten att införa sådana bestämmelser. Tidsfristen för nya verksamheter är inom en rimlig tid innan byggnadsarbetena påbörjas eller verksamheten tas i drift, eller innan de ändringar görs som leder till en ändring i förteckningen över farliga ämnen. I alla övriga fall är tidsfristen inom ett år från det datum då direktivet börjar tillämpas på den berörda verksamheten. Detta ska inte gälla om verksamhets- utövaren redan har utarbetat en säkerhetspolicy och sänt den till den behöriga myndigheten före den 1 juni 2015, om informationen i anmälan uppfyller kraven i direktivet och informationen inte har ändrats.

Verksamhetsutövaren ska regelbundet, men minst vart femte år, se över och vid behov uppdatera säkerhetspolicyn. När det krävs enligt nationell lagstiftning ska den uppdaterade säkerhetspolicyn sändas till den behöriga myndigheten utan dröjsmål.

Säkerhetspolicyn ska genomföras genom ett säkerhetslednings- system som står i proportion till faran för allvarliga olyckshändelser och komplexiteten i verksamhetens organisation eller aktiviteter. Hur ett säkerhetsledningssystem ska se ut framgår av bilaga III till direktivet. För verksamheter på lägre nivå får skyldigheten att genomföra säkerhetspolicyn uppfyllas med hjälp av andra lämpliga medel med beaktande av de principer som anges i bilaga III.

De uppgifter som ska redovisas i säkerhetsledningssystemet, överensstämmer i stora delar med uppgifter i beskrivningen av

4 Seveso III-direktivet artikel 8 punkt 5.

161

Handlingsprogram

SOU 2014:17

säkerhetsorganisationen i Seveso II-direktivet. Vid beskrivningen av organisationen och personalen ska även de åtgärder som vid- tagits för att öka medvetenheten om att det behövs ständiga för- bättringar redovisas. Vid identifieringen av risker ska verksamhet som lagts ut på underleverantörer inräknas.5 När beslut om hur arbetet kan bedrivas under säkra förhållanden redovisas, ska även larmrutiner ingå. Hänsyn ska också tas till tillgänglig information om bästa praxis för övervakning och kontroll.6 Styrning och kontroll av de risker som är förknippade med stigande ålder på den utrustning som installerats i en verksamhet ska framgå. Vid resultatuppföljningen ska resultatindikatorer finnas.

15.4Handlingsprogrammet ska lämnas in m.m.

Utredningens förslag: Av Sevesolagen ska framgå dels att det i handlingsprogrammet ska ingå ett säkerhetsledningssystem dels att handlingsprogrammet för verksamheter på den lägre krav- nivån ska lämnas in till tillsynsmyndigheten senast sex veckor