av Åsa Coenraads (M)
till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
Sveriges representant lade ned sin röst i EU i november när man röstade om GMO-bomull och GMO-raps. Sedan dess har Sverige fortsatt att lägga ned sin röst varje gång det har varit omröstningar i EU om GMO. Sverige hade fram till november alltid följt den vetenskapliga linjen. Efter det har man däremot inte lyssnat till rekommendationerna från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA.
Eftersom varken landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) eller miljöminister Åsa Romson (MP) vill kommentera Sveriges GMO-politik innan regeringen har någon politik i frågan är det omöjligt att veta vad regeringen tycker. Frågan är när man ska sätta ned foten i frågan. Nu har det redan gått sex månader och sommaren närmar sig. Hur länge ska Sveriges spannmålsbönder behöva vänta på att regeringen ger besked?
GMO-frågan splittrar medlemsstaterna. Men för några månader sedan nåddes en kompromiss kring tillstånd för nya GMO-grödor vilket innebar ökad makt för EU:s medlemsländer vad gäller odling av GMO-grödor. Till följd av direktiv (EU) 2015/412 blir det möjligt för medlemsstaterna att begränsa eller förbjuda odling av genetiskt modifierade organismer inom sina territorier.
I Sverige är jordbruket en viktig näring som vi måste värna. Sveriges bönder är redan i dag otroligt konkurrensutsatta och kämpar hårt för sin överlevnad.
Min fråga till närings- och innovationsminister Mikael Damberg är därför:
Under ett halvt år har Sverige lagt ned sin röst i GMO-frågan i EU-parlamentet. Hur påverkar detta enligt ministerns bedömning vår handel med utlandet, och ser inte ministern detta som ett handelshinder?