av Thomas Finnborg (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
När en människa är alltför sjuk eller för gammal för att ta hand om till exempel sin ekonomi behövs ofta en god man för att hjälpa till bland vardagens behövligheter. Med en åldrande befolkning är detta viktigt. För att säkerställa att det finns tillgång till kvalificerade och lämpliga ställföreträdare har många av reglerna kring gode män och förvaltare förbättrats med tiden.
Under våren 2014 har en utredare lämnat förslag för införande av en ny typ av fullmakter, så kallade framtidsfullmakter. Dessa ska vara giltiga när en huvudman på grund olika begräsningar, till exempel på grund av psykisk ohälsa eller ålderdom, inte kan ta hand om de angelägenheter som fullmakten avser och då kan till exempel en anhörig träda in. Framtidsfullmakter kan ses som en ny rättslig ram för vardagliga utföranden som redan utförs i dag av många anhöriga, men dock utan ett lagstöd. Det är viktigt att människor känner att de har mer makt över sin framtid, där framtidsfullmakter fyller en viktig funktion. Förslagen bedöms inte medföra några ökade kostnader för samhället. Den nya lagen och de föreslagna ändringarna i andra författningar föreslås träda i kraft den 1 januari 2016.
Regeringen arbetar tydligen för närvarande med ett nytt lagförslag kring framtidsfullmakter.
Det är viktigt att arbetet påskyndas eftersom det i dag finns ett stort behov av dessa lagändringar inom överförmyndarskapet.
Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Hur ställer sig ministern till frågan om framtidsfullmakter och vad görs för att frågan inte ska fördröjas?