av Robert Halef (KD)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Inbördeskriget i Syrien har pågått i cirka fyra år, flera hundra tusen människor har blivit dödade och miljoner människor har förlorat sina hem. Islamiska staten (IS) har, i Irak och Syrien, fördrivit flera hundra tusen kristna invånare från sina hemtrakter.
I Syrien har över 220 000 människor blivit dödade och halva landets befolkning, upp emot 10 miljoner syrier, är nu flyktingar i sitt eget land.
Över 4 miljoner syrier har flytt landet och lever under svåra förhållanden i flyktingläger i angränsande länder. En del av dem har lyckats fly till EU och Sverige.
Under senare år har jag vid flera tillfällen besökt flyktingförläggningar i Libanon, Grekland, Turkiet och Irak och med egna ögon sett under vilka omständigheter mina bröder och systrar lever.
De har blivit berövade allt, tappat hoppet om livet och behöver vår hjälp.
Terrororganisationen IS, som utropat ett kalifat i Irak och Syrien, skyr inga medel för att fördriva kristna folkgrupper och andra som inte delar deras tro eller tolkning av islam. Över 250 000 kristna invånare och flera hundra tusen yazidier har tvingats lämna sina hemtrakter i staden Mosul och i Niniveregionen i Irak. De har flytt till den kurdiska regionen i landets norra del och lever under mycket svåra omständigheter i stort behov av humanitärt stöd.
Detta är en systematisk utrensning av kristna och yazidier i Irak och Syrien. För bara ett par månader sedan kidnappades flera hundra kristna i Syrien i området Khabour/Hasakeh, och över 30 byar tömdes på kristna invånare. Offentliga halshuggningar, kidnappningar, tvångskonvertering till islam, våldtäkter och tvångsgiftermål pågår kontinuerligt i områden som kontrolleras av IS.
Sverige är en stor givare, och som land tar vi ett betydelsefullt ansvar genom vår generösa och solidariska flyktingmottagning och genom vårt humanitära bistånd via FN, EU och bilateralt. Det är därtill dags att hitta andra vägar. Jag föreslår att man utnyttjar det lokala civilsamhällets kunnande, exempelvis kyrkornas kännedom om människors behov.
De lokala organisationer som känner situationen bäst och vet var behoven är som störst får varken något stöd via FN-organen eller via de nationella stödinsatserna. Ett direkt stöd via exempelvis de etablerade kyrkoorganisationerna som dagligen ger mat och förnödenheter till behövande skulle nå fler behövande.
Jag har personligen följt med då kyrkor och ideella organisationer delat ut dagliga förnödenheter till behövande, och de ber om att få direkt stöd för att hjälpa fler.
Statsminister Stefan Löfven kommer att träffa syrisk-ortodoxa kyrkans patriark, Ignatius Aphrem II. Han har sitt säte i Damaskus och besöker ofta flyktingläger i Irak. Patriarken kommer säkerligen att ta upp frågan om direkt stöd och om hur man bäst når de mest behövande.
Tyskland har gett direkt stöd via syrisk-ortodoxa kyrkan, och Sverige bör gå samma väg och göra det möjligt att ge direkt stöd via etablerade lokala hjälporganisationer, såsom syriska, katolska, kaldeiska och armeniska kyrkor på plats.
Min fråga till statsrådet Isabella Lövin är:
Kommer statsrådet och regeringen att göra det möjligt att ge humanitärt stöd till behövande flyktingar i Syrien och Irak via de lokalt etablerade kyrkornas hjälporganisationer?