av Thomas Finnborg (M)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Nordiska rådet har tidigare, i rekommendation 34/2013, uppmärksammat regeringarna i Danmark och Sverige på den stora mängd dryckesemballage som uppkommer genom gränshandeln med Tyskland och på vilka det inte erhålls någon pant. I regeringarnas svar på nämnda rekommendation ges medhåll till problematiken och fastslås att frågan bör hanteras genom bilaterala avtal eller andra lösningar mellan de aktuella länderna.
I dag finns årligen i Norden ca 1 miljard aluminiumburkar som inte omfattas av de nordiska ländernas pantsystem. Detta motsvarar ca 12 000 ton aluminium. En betydande del av dessa finns i gränshandeln mellan Sverige respektive Danmark och Tyskland.
Burkar som är utanför pantsystemet återvinns i långt mindre grad än de burkar som är omfattade av pant. Det används 20 gånger mer energi till att producera nytt aluminium jämfört med att återvinna använt aluminium. Genom att utvidga dagens pantsystem till att täcka gränshandeln kan vi därför öka återvinningsgraden, spara energi och minska utsläpp av växthusgaser och nedskräpning.
Danmark har under flera års tid, i dialog med Tyskland, arbetat på att hitta en lösning på denna problematik. Politisk enighet mellan länderna uppnåddes även 2009. Alltsedan dess arbetar ländernas miljömyndigheter på att finna en praktisk lösning så att ett slutligt bilateralt avtal ska kunna ingås.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga:
Vilka initiativ och konkreta åtgärder har Sverige hittills vidtagit för att åstadkomma ett avtal eller annan bilateral lösning med Tyskland och Danmark om pant på burkar och PET-flaskor, och vad är planen för det framåtriktade arbetet?