av Cecilia Magnusson (M)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Vi moderater anser att det svenska friluftslivet är viktigt, så viktigt att alliansregeringen tog fram Sveriges första friluftsproposition år 2010. I år ska den första återrapporteringen om de tio friluftsmål som vi tog fram ske. Ett av målen, nr 2, Personligt och ideellt engagemang står i centrum, är speciellt viktigt för civilsamhällets organisationer.
Det brukar sägas att nio av tio svenskar ägnar sig åt friluftsliv i någon form varje år, och paraplyorganisationen Svenskt Friluftslivs 24 medlemsorganisationer har tillsammans nästan 1,8 miljoner medlemskap. Alla partier i riksdagen är eniga om friluftslivets värde. Dels som ett sätt att få fler människor att röra på sig i en tid då den ohälsa som följer av brist på rörelse är större än någonsin, men även när det gäller mjukare värden som att kunna uppleva den svenska naturen och lära sig mer om de rättigheter och skyldigheter som följer av allemansrätten.
I valrörelsen lovade Socialdemokraterna gång på gång att anslaget till friluftslivet skulle höjas. Förslaget fanns med i partiets skuggbudget hösten 2013 och lyftes fram i en debattartikel undertecknad av partiets dåvarande talesperson i frågorna.
Även i Almedalen, där jag själv deltog i ett seminarium anordnat av Svenskt Friluftsliv, lovade såväl Peter Johnsson (S) som Lars Ohly (V) att anslaget skulle höjas.
Det är lätt att lova något när man är i opposition. När den rödgröna regeringen lade fram sin första budgetproposition lyste höjda anslag helt med sin frånvaro. Det har friluftslivets organisationer med rätta uppfattat som ett svek.
Min fråga till klimat- och miljöministern är därför:
Avser ministern och regeringen att uppfylla vallöftet och höja anslaget till friluftslivet?