av Lotta Finstorp (M)
till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
Under de senaste månaderna har vi fördjupat oss inom området psykisk ohälsa i arbetslivet och särskilt bland kvinnor – ett område som är mycket aktuellt och angeläget. Det vi kan konstatera är att det finns mycket som behöver bli mycket bättre, men vi kan också konstatera att det finns många bra verktyg för att förebygga psykisk ohälsa som används i liten utsträckning.
Ett av dessa verktyg är förebyggande sjukpenning, som är tänkt att användas för att den försäkrade ska genomgå behandling eller rehabilitering som syftar till att förkorta sjukdomstid eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmåga. Detta ska givetvis vara ordinerat av läkare, och det ska ingå i den plan som Försäkringskassan har godkänt.
Det intressanta är att såväl Försäkringskassan som många som arbetar med dem som har drabbats av psykisk ohälsa samt stress- och utmattningssyndrom vittnar om att detta verktyg används i liten omfattning. En förklaring kan vara att få känner till möjligheten, en annan att det är otydligt vad som kan ingå för att Försäkringskassan ska godkänna åtgärden.
Kopplat till detta har det kommit till vår kännedom att det hos Försäkringskassan inte finns någon speciell statistik framtagen för förebyggande sjukpenning, utan det ingår i sjukpenningtalet, så det går inte att mäta i vilken omfattning det faktiskt används.
Min fråga till socialförsäkringsminister Annika Strandhäll är:
Anser ministern att det finns skäl att vidare undersöka om det finns belägg för att förebyggande sjukpenning kan förebygga långtidssjukskrivning, och vad avser ministern i så fall att göra för att detta verktyg ska användas mer?