av Lars Eriksson (S)
till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
EU har en energisäkerhetsstrategi i vilken det framgår att kärnsäkerhet är en absolut prioritet för EU. Där står att EU bör förbli en pionjär och arkitekt för kärnsäkerhet på internationell nivå. Där framgår även att EU ser Ryssland som en viktig konkurrent i kärnbränsleproduktion, som erbjuder integrerade paket för investeringar i hela kärnkraftskedjan. Därför, menar EU, bör särskild uppmärksamhet ägnas åt investeringar i nya kärnkraftverk som byggs i EU med hjälp av icke-EU-teknik – detta för att säkerställa att dessa anläggningar inte enbart är beroende av kärnbränsleleveranser från Ryssland.
Leveranser från Ryssland till kärnkraftverken i Ukraina har nyligen fått konkurrens från den svenska Västeråsfabriken Westinghouse, som enligt uppgifter kommer att få leverera till de ukrainska kärnkraftverken. Detta är bra både för svenska jobb och för leveranssäkerhet till Ukraina. Tidigare har Ryssland stoppat leveranser till de ukrainska kärnkraftverken på grund av ”det ostabila läget i landet”, som Rysslands vice premiärminister uttryckte det. Detta har även tidigare drabbat EU-medlemmarna Tjeckien, Bulgarien, Slovakien och Ungern.
Får man inte bränslet i tid måste anläggningar stängas med påföljande brist på energi. Inte minst av detta skäl är det här en viktig fråga för Sverige, som nu låter Vattenfall genomföra prov med ryskt kärnbränsle. Vattenfall argumenterar utifrån att bolaget vill ha ytterligare en leverantör av kärnbränsle. Men frågan är om det över huvud taget är rimligt att det helstatliga svenska bolaget Vattenfall skaffar sig ett beroende av ryskt kärnbränsle när EU diskuterar sanktioner mot Ryssland.
Med anledning av detta har jag en fråga till närings- och innovationsminister Mikael Damberg:
Anser ministern att Vattenfalls prov med ryskt kärnbränsle harmoniserar med EU:s arbete för att minska beroendet av rysk energi i EU-området?