Fråga 2014/15:266 Feministisk utrikespolitik och hbtq-personers rättigheter

av Hans Linde (V)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

 

Margot Wallström valde redan i sin första intervju som utrikesminister att lyfta fram att den nya regeringen ska föra en feministisk utrikespolitik. Det är oerhört välkommet. Kränkningarna av kvinnors och flickors rättigheter är de mest utbredda och systematiska brotten mot de mänskliga rättigheterna.

Normer om kön går inte att skilja från normer runt sexualitet, könsidentitet och könsuttryck. Förtrycket av kvinnor går därför ofta hand i hand med ett förtryck av hbtq-personer. Lesbiska kvinnor och transsexuella kvinnor tillhör de mest utsatta grupperna i världen. Men i regeringens första utrikespolitiska deklaration nämns bara förtryck på grund av sexuell läggning i en kortare mening, och förtrycket av transpersoner nämns inte alls. Det skapar frågor runt vem som egentligen är inkluderad i den feministiska utrikespolitiken.

Sverige måste uppmärksamma och markera på bilateral, regional och global nivå när hbtq-personers rättigheter kränks eller riskerar att kränkas. Arbetet måste bedrivas i nära dialog med hbtq-rörelsen för att inte äventyra deras säkerhet eller rätt till deltagande. Sverige måste även behålla och vidareutveckla sitt proaktiva arbete för hbtq-personers rättigheter och verka aktivt för att hbtq-personers rättigheter inkluderas i centrala dokument inom FN, AU, EU och Europarådet, i FN:s specialrapportörers arbete, inom ramen för Universal Periodic Review och i de olika FN-organens arbete. Att verka för att hbtq-personer ska tillåtas ha meningsfullt deltagande och göra sina röster hörda är också centralt. Detta borde vara självklara delar i en modern feministisk utrikespolitik.

 

Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesministern på vilket sätt hon - inom ramen för regeringens nya feministiska utrikespolitik - tänker arbeta för att förbättra hbtq-personers villkor och mänskliga rättigheter?