av Bengt Eliasson (FP)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
För en tid sedan gav regeringen ett antal uppdrag till Socialstyrelsen inom hjälpmedelsområdet. De handlar bland annat om att på olika områden utveckla kunskapsstöd till sjukvårdshuvudmän och förskrivare på hjälpmedelsområdet, samt att utveckla statistik och på andra sätt samla in kunskap om regelverk, förskrivning och kostnadsutveckling.
Detta är angelägna uppdrag. Skillnaden mellan olika landsting förefaller vara stor, och Sveriges Kommuner och Landstings arbete med rekommendationer har inte fått tillräckligt genomslag.
Men samtidigt lägger nuvarande regeringen nu en död hand över arbetet med att låta människor med funktionsnedsättning själva välja sina hjälpmedel. I vackra men till intet förpliktigande fraser talas om värdet av valfrihet, inflytande och delaktighet, men i de konkreta uppdragen avbryts alla pågående insatser för ökad valfrihet. När Socialstyrelsen inte längre får ta fram en vägledning för landstingen hur de kan arbeta med fritt val av hjälpmedel, blir det naturligtvis svårare för landstingen att skapa väl fungerande modeller. Detta försämrar den enskildes möjligheter till inflytande och delaktighet. De som blir lidande är de som behöver hjälpmedel, som åter omyndigförklaras.
Därför vill jag fråga statsrådet: Vilka sakliga överväganden ligger bakom beslutet att avbryta arbetet med fritt val av hjälpmedel?