av Anette Åkesson (M)
till Statsminister Stefan Löfven (S)
För att klara den långsiktiga finansieringen av den svenska välfärden har det i olika utredningar och rapporter nämnts flera alternativ som är mer eller mindre kontroversiella. Ökad privat finansiering, begränsningar av det offentliga åtagandet, ökad invandring och skattehöjning hör till de mer kontroversiella.
Till de mindre kontroversiella åtgärderna hör att öka antalet arbetade timmar samt att öka effektiviteten i verksamheterna. Detta är åtgärder som i princip alla ställer sig bakom, från vänster till höger. Och det är just i den riktningen som alliansregeringen konsekvent har arbetat under åtta år.
Alliansen har genomfört reformer för att stärka Sverige långsiktigt i arbetslinjens namn med framför allt jobbskatteavdrag och socialförsäkringsreformer men även genom sänkta arbetsgivaravgifter för unga och äldre. Sverige rustades för 2020-talet. Det har delvis varit tuffa reformer men det har gett just de effekter som var avsedda: Det har både skapats fler jobb och fler personer arbetar mer. Sverige går som tåget. Människor har fått en större del av sin inkomst att förfoga över. Samtidigt har kommuner och landsting aldrig haft så höga skatteintäkter som i dag, intäkter som betalar för dagens skola och äldreomsorg.
Nu väljer Socialdemokraterna att dra i gång skattehöjningar, inte minst på arbete, när vi alla vet att det är först på 2020-talet som vi står inför den demografiska utmaningen på allvar. Socialdemokraterna känner väl till detta. När man dessutom höjer ersättningarna för dem som inte arbetar och samtidigt minskar incitamentet för företagande inom de personalintensiva omsorgs- och skolbranscherna kommer det att slå dubbelt hårt. Inom några år kommer vi att se hur kommuner och landsting får det tuffare vilket i sin tur kommer att medföra att även de kan komma att tvingas höja sina skatter. Detta leder till en nedåtgående spiral – svenskarna väljer att arbeta mindre – men även till att minska Sveriges konkurrenskraft internationellt.
Vilka åtgärder avser statsminister Stefan Löfven att vidta för att långsiktigt trygga Sveriges välfärd när man nu frångår strategin att öka antalet arbetade timmar genom att höja ersättningarna för att inte arbeta?