av Allan Widman (FP)
till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
I den så kallade IKFN-förordningen (1982:756) bemyndigas Försvarsmakten av regeringen att använda våld i enlighet med internationell rätt för att hindra kränkning av rikets territorium i fred eller under krig mellan främmande stater. I denna förordnings 15 § föreskrivs ordagrant: ”En utländsk ubåt som påträffas i undervattensläge inom svenskt inre vatten skall hindras från att bedriva fortsatt verksamhet där. Därvid får vapenmakt tillgripas utan föregående varning. Om det behövs, får sådana vapen användas som medför risk för att ubåten sänks eller görs manöveroduglig på något annat sätt. Om ubåten intar övervattensläge, skall den identifieras och för vidare åtgärder föras till en ankarplats.”
I de uttalanden som efter avslöjandet om att en främmande ubåt obehörigt tagit sig in på svenskt inre vatten har såväl försvarsministern som överbefälhavaren uppehållit sig kring att målet med operationen varit att få upp ubåten. Alltså inte, som det står i förordningen, att hindra den från att ”bedriva fortsatt verksamhet”. I ett radioprogram den 14 november uttalade överbefälhavaren följande: ”Ambitionen är att få dem till ytan, för i grund och botten ska de förhöras och de ska avvisas – så är regelverket. Det måste vi också agera efter med våra fartygsenheter. Det innebär att under den här operationen så har det inte funnits förutsättningar att gå till vapenmakt.”
Även försvarsministern har offentligt uttalat att syftet varit att ”tvinga upp ubåten till ytan”.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga: Vilka åtgärder är försvarsministern beredd att vidta för att klargöra att IKFN fullt ut gäller och att Försvarsmakten inte fått några begränsande instruktioner för ingripande mot främmande ubåtar på svenskt inre vatten?