av Jan Ericson (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Under alliansregeringen skapades 340 000 nya jobb i Sverige, mycket tack vare jobbskatteavdraget. Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet och Riksrevisionen har gjort bedömningar att jobbskatteavdraget har bidragit till mellan 80 000 och 120 000 nya jobb. Breda grupper i samhället har kunnat behålla en månadslön mer i plånboken efter skatt. Drivkraften att arbeta ökar, och omfattande internationell forskning visar att jobbskatteavdrag är ett kraftfullt sätt att skapa jobb och få in fler på arbetsmarknaden.
I regeringens budgetproposition för 2015 föreslås att jobbskatteavdraget ska trappas av för dem som har arbetsinkomster som överstiger 13,48 prisbasbelopp per år, vilket motsvarar en månadsinkomst om ca 50 000 kronor. Vidare står skrivet i promemorian att det finns fördelningspolitiska skäl till förslaget.
Regeringens mål är att Sveriges ska ha den lägsta arbetslösheten i EU år 2020. Med regeringens arbetslöshetsmål i åtanke är det djupt oroande att regeringen väljer att göra det mindre lönsamt att arbeta. Det är ett tydligt ställningstagande från regeringen att den för alliansregeringen centrala arbetslinjen nu har övergivits. Den högsta marginalskatten vid en genomsnittlig skattesats kommer med regeringens förslag att bli nästan 60 procent. Det är anmärkningsvärt att regeringen lägger ett förslag som bestraffar löntagare och riskerar jobben i Sverige.
Jag vill därför ställa följande fråga till finansminister Magdalena Andersson:
Vilka sysselsättningseffekter kommer, enligt ministerns bedömning, en avtrappning av jobbskatteavdraget att få?