av Erik Ottoson (M)
till Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)
Under den senaste tiden har fler och fler kommuner visat intresse för att med skattepengar sätta upp så kallade wifi-nätverk i sina städer för att tillhandahålla gratis internet till medborgarna. Detta är förenat med en rad risker vad gäller it-säkerhet och marknadens funktionssätt.
En person som ansluter sig till ett nätverk som är eller förefaller vara ett allmänt wifi-nät utsätter sin överförda data för risken att snappas upp av obehöriga. På ett okrypterat trådlöst nätverk är det ingen konst för vem som helst med en dator att se all trafik som sker i realtid och läsa direkt på skärmen vad grannen på bussen är inne på för hemsidor, vad som står i de mejl man läser eller vad man skriver på Facebook till sin käresta. Med lite teknisk kunskap kan man med begränsade medel ta sig förbi även vanliga krypteringar av trådlösa nätverk.
Om kommuner börjar erbjuda gratis wifi-uppkopplingar uppstår även oönskade effekter på marknaden. Det blir inte längre intressant för telekomföretag att bygga ut ny infrastruktur för 4G, 5G, 6G och så vidare där det finns ett skattesubventionerat wifi-nät. Teknikutvecklingen kommer därför att hämmas för vanliga telekomkunder, och i förlängningen kan vi få en situation där vi har bättre uppkoppling i ytterstadsområden och på landsbygden än vi har i innerstaden i våra stora städer. För många på landsbygden och i förorter kan det säkert låta bra fram tills att man inser att man har fått vara med och betala för innerstadens wifi genom skattsedeln.
Även utbyggnaden av täckning och kapacitet i landsbygdsområden kan påverkas negativt. Det beror på att mobiloperatörernas intjäningsförmåga i tätorterna – som utgör grunden för utbyggnaden såväl i tätorten som på landsbygden – reduceras när de tvingas konkurrera med skattesubventionerade gratistjänster. Om kommersiella operatörer inte ges möjlighet att konkurrera på lika villkor i tätorterna minskar deras förmåga att bygga infrastruktur för mobiltelefoni och mobilt bredband inte bara i tätorterna, utan sannolikt än mer på landsbygden.
En sådan utveckling skulle gå stick i stäv med de av riksdagen beslutade it-politiska målen om att de elektroniska kommunikationerna i första hand ska tillhandahållas genom en väl fungerande marknad och att alla hushåll och företag bör ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband.
Mot bakgrund av bland annat ovanstående vill jag fråga statsrådet Mehmet Kaplan:
Vad avser statsrådet att göra för att förhindra den utveckling mot en snedvriden konkurrens som beskrivs i interpellationen?
Hur avser statsrådet att komma tillrätta med de risker som kommunala wifi-nät innebär?