av Nina Lundström (FP)
till Statsrådet Anna Johansson (S)
Byggandet av hållbara samhällen behöver omfatta gång-och cykeltrafikanter. Cykelstråk är också en viktig del i att utveckla besöksnäringen cykelturism. Arbetet med att komma i fatt Europas cykelturistländer pågår på många håll i Sverige. Sverige behöver bygga ut ett antal cykelleder på olika håll. Många som vill anlägga cykelstråk vet att det kan vara problematiskt. Infrastrukturministern uttalade på konferensen Den moderna staden att ansvaret ligger på kommunerna.
Kommunerna, och staten, har dock inte de förutsättningar som ges för vägar och spår. Problem med markåtkomst riskerar att stoppa, försena och fördyra projekten. Svårigheterna att få tillgång till mark för felande länkar bottnar i att en cykelväg enligt väglagen inte betraktas som väg. Att bygga vägar för biltrafik har lagstiftning som stöder utbyggnad. Gång- och cykelvägar kan inte anordnas inom ramen för väglagen om de saknar samband med allmän väg. Det gör att det är svårare att anordna gång- och cykelvägar än vanliga vägar. Detta gäller även lösningar för 2+1-vägar.
Lantmäteriet föreslog i rapporten Översyn av anläggningslagen att det bör införas en möjlighet i anläggningslagen att upplåta rätt för en kommun att bland annat anordna gång- och cykelvägar. Två utredningar har ställt sig bakom Lantmäteriets förslag gällande gång- och cykelvägar: Ökad och säkrare cykling – en översyn av regler ur ett cyklingsperspektiv (SOU 2012:70) samt Fossilfrihet på väg (SOU 2013:84). Cykelutredningen påtalade att behovet av att anlägga cykelvägar har ökat sedan Lantmäteriet kom med sin rapport år 2002. Behoven är så tungt vägande ur allmän synpunkt att enskilda bör få tåla intrång i sina markägarintressen.
Utredaren gjorde därför bedömningen att Lantmäteriets förslag borde genomföras i den del det avser kommuners rätt att anordna gång- och cykelvägar - och att det även borde övervägas att staten får motsvarande rättighet.
Cykelvägar kan anläggas inom ramen för väglagen om de är att betrakta som del av väganordningar. Däremot kan en cykelled inte anläggas enligt väglagen om den helt saknar samband med allmän väg. För närvarande saknas således ett planinstrument för genomförande av cykelleder där ny mark måste tas i anspråk.
I våras fattade riksdagen beslut om tillkännagivanden till regeringen om att en nationell cykelstrategi skulle tas fram. Regeringen valde att lägga fram proposition 2014/15:71 Förenklingar i anläggningslagen där lagförslag om cykelstråk saknas.
Jag vill därför ställa följande frågor till statsrådet Anna Johansson: