av Sotiris Delis (M)
till Statsrådet Per Bolund (MP)
Den offentliga debatten om vårt välstånd är ständig och aktuell.
Sedan mitten av 1990-talet har trenden varit att de svenska hushållens skulder har ökat mer än inkomsterna. Skuldkvoten, det vill säga hushållens skulder som andel av disponibel inkomst, ligger enligt Riksbanken på en rekordhög nivå. Skuldsättningen har i förhållande till hushållens finansiella tillgångar hållit sig relativt konstant under hela 2000-talet.
Lika viktigt som en stark ekonomi är för landets oberoende och handlingsfrihet är en stark privat ekonomi för svensken och familjen.
Till skillnad från statens finanser som kännetecknas av stabilitet kan man inte påstå detsamma för majoriteten av de svenska hushållen vars skuldsättningsnivå de senaste åren ökat omfattande. Samtidigt som Sverige som land de senaste 20 åren nästan har halverat sina skulder i relation till bnp har hushållens skuldbörda fördubblats till en nivå som ligger långt över snittet i EU. När det kommer till hushållssidan är relationen mellan skulder och disponibel inkomst nära eller över 180 procent.
Med hjälp av sin låga skuldsättning sparar Sverige sparar i dag ca 86 miljarder i räntor och slipper därmed en skattebelastning på motsvarande nivå. Denna effekt visar att det lönar sig att ha låga skulder. Enligt Riksgälden var den svenska statsskulden 36 procent av bnp vid slutet av 2014.
Detta har naturligtvis ofta tagits upp och diskuterats. Inte minst den svenska riksbanken har gång på gång påpekat att de svenska hushållen är överbelånade och de risker som detta medför. Så länge räntorna är låga och tillgångarnas värden accelererar i form av huspriser, främst i storstadsregionerna, är allt frid och fröjd. Ekonomin är dock inte linjär. Ofta inträffar händelser som påverkar marknaden negativt. För de minnesgoda vill jag påminna om fastighetskrisen och it-krisen som förlamade Sverige. Sammanfattningsvis är min tolkning av forskningen kring ekonomiska kriser att det finns goda skäl att se en hög och ökande skuldkvot som en riskfaktor.
Regeringen har sedan tillträdet höjt skatterna på bland annat arbete och drivmedel. Dessa belastningar på hushållens likviditet skapar extra påfrestningar och minskar dess förmåga till skuldamortering samt dess finansiella motståndskraft.
Därför vill jag fråga statsrådet Per Bolund: