av Jimmy Ståhl (SD)
till Statsrådet Anna Johansson (S)
Östersjöns utsatthet och nuvarande tillstånd är vida känt. Bottendöden är utbredd och Världsnaturfonden rapporterar att sju av de tio största döda bottnarna finns just i Östersjön. Fosfor och kväve, de två största bovarna, sipprar ut i havet från en mängd olika källor. Jordbruket och urlakning av åker- och skogsmark är ett av de största bidragen och på det här området görs mycket för att minska utsläppen.
Dock kräver Östersjöns situation att vi vänder på alla stenar för att minska utsläppen. Från och med i år får därför inte längre fritidsbåtar fritt släppa ut sitt avlopp, så kallat grå- och svartvatten, i havet utan är hänvisade till anläggningar i hamn. Detta är ett litet men viktigt bidrag, även om det långt ifrån är den största förorenaren.
Samtidigt som svenska fritidsbåtsägare måste hantera sitt avloppsavfall på ett miljövänligt sätt tillåts de stora kryssningsfartygen, som företrädesvis under sommaren och den svåra algblomningen trafikerar våra vatten, att pumpa ut sitt avlopp i Östersjön. Dessa utsläpp är självfallet större än individuella fritidsbåtars och sker dessutom ofta i samma farleder, vilket koncentrerar utsläppen geografiskt och får stora följder lokalt.
Enligt statsrådet kommer detta att vara situationen fram till åtminstone 2019, då regler tidigast kan vara på plats efter IMO:s MEPC-möte 2016. Detta måste ses som en för låg ambitionsnivå.
I dagsläget finns det dock kryssningsfartyg som väljer att göra det miljövänliga och vänta med att tömma sina avlopp tills de ligger i hamn där anläggningar finns på plats för att ta hand om detta. Detta gynnar dem på intet sätt ekonomiskt, utan vinnarna är i stället de bolag som fortsätter att dumpa avloppet i havet.
Alla kryssningsfartyg åtnjuter en reducerad farledsavgift i enlighet med SJÖFS 2014:8. Denna tillfaller fartygen oavsett om de väljer att använda reningsverken i hamn eller väljer havet som sitt avlopp.
Mina frågor till statsrådet Anna Johansson är därför: