Interpellation 2014/15:613 Höjningen av a-kassans tak

av Fredrik Schulte (M)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

Enligt en enkätundersökning som Kommunalarbetaren lät göra 2011 bland Kommunals lokala sektioner var den lägsta kollektivavtalsenliga lönen för vårdbiträden utan fullbordad gymnasieutbildning 15 685 kronor i månaden. Eftersom nivån i a-kassan i dag har ett tak på 680 kronor om dagen, kan en arbetslös aldrig få mer än 14 960 kronor i en statligt bekostad ersättning. Därmed är det mycket få – om några – yrkesgrupper där den avtalsenliga lönen för heltidsarbetande ger mindre än taket i a-kassan.

I vårmotionen för 2015 har dock regeringen presenterat förslag om att höja a-kassans tak så att dagpenningen initialt blir 910 kronor. Detta skulle innebära att den nya maximala månadsersättningen blir 20 020 kronor. Därmed kommer alltså en höginkomsttagare som blir arbetslös att få en av staten garanterad ersättning som nästan är 5 000 kronor högre än vad vissa vårdbiträden får för att jobba.

Enligt SCB:s senaste inkomstfördelningsstatistik ligger medianlönen för förvärvsinkomster hos människor i åldrarna 20–64 år på nästan 23 700 kronor i månaden. Efter skatt ger detta en disponibel inkomst på drygt 18 000 kronor. Med regeringens föreslagna a-kasseförändringar innebär det en statligt subventionerad arbetslöshetsersättning på nästan 19 000 i månaden vilket motsvarar nästan 14 000 kronor netto efter skatt. Detta innebär att skillnaden i disponibel inkomst blir drygt 4 000 kronor i månaden.

Enligt Gastrogates senaste lunchprisindex är den riksgenomsnittliga lunchkostnaden 81,40 kronor. Med 20 arbetsdagar per månad innebär det månatliga lunchkostnader på drygt 1 600 kronor. Räknar vi dessutom in resekostnader för att ta sig till och från jobbet summerar skillnaden mellan att jobba och att vara arbetslös till bara en eller två tusenlappar i månaden för många medianinkomsttagare.

Det finns ett mycket starkt teoretiskt och empiriskt vetenskapligt stöd för att höjda bidrag leder till lägre sysselsättning och högre utanförskap. Det minskar jobbsökandet, minskar benägenheten till att ta jobb som ligger utanför den arbetslöses jobbpreferenser och gör att människor fastnar i utanförskap. När utanförskapet tär på självförtroendet blir det svårare för många att ta sig tillbaka in i arbetslivet när det inte ens lönar sig ekonomiskt.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

1. Anser finansministern att 2 000 kronor mer i månaden netto för en medianinkomsttagare som jobbar respektive lever på bidrag är en tillräcklig skillnad för att det ska löna sig att arbeta?
2. Anser finansministern att det är rimligt att man som arbetslös kan få mer i bidrag för att inte jobba än många heltidsanställda får i lön?