Interpellation 2014/15:611 Samlad polismyndighet och närvaro i hela landet

av Niklas Karlsson (S)

till Statsrådet Anders Ygeman (S)

 

Från och med den 1 januari 2015 har vi i Sverige en nationell polismyndighet. Den nya myndigheten Polismyndigheten har ersatt de tidigare 21 regionala polismyndigheterna. Polismyndigheten har organiserats i sju polisregioner och ett antal nationella avdelningar. De sju polisregionerna har helhetsansvar för polisverksamheten inom ett angivet geografiskt område. Ansvaret omfattar bland annat utredningsverksamhet, brottsförebyggande verksamhet och service. Regionen leds av en regionpolischef.

Under Beatrice Asks åtta år saknades en inriktning mot en polisverksamhet för hela landet. Varje myndighet fick göra som den ville, och inga regionalpolitiska direktiv eller signaler gavs från Asks departement. Inte minst därför har vi under senare år sett många reportage om dålig polisnärvaro i landsbygds- och glesbygdskommuner. Stora geografiska områden skulle täckas av enskilda polispatruller. Långt efter att ett brott begåtts kunde polisen komma.

Även i befolkningsmässigt mer ”täta” regioner med kortare avstånd som Skåne har polisnärvaron varit svag i många kommuner. SVT har i ett avsnitt av reportageserien Delat land uppmärksammat polisnärvaron. Kågeröd med runt 1 500 invånare i min grannkommun Svalöv har en livsmedelsaffär, ortens enda, som rånats vid tre tillfällen. Företagare och medborgare på orten sluter upp och försöker hjälpa till med att förhindra nya rån, men osäkerheten är ändå stor. Ett rån blir dyrt för en liten företagare, och en nedläggning är en möjlig utveckling. Mindre men ändå ytterst levande orter stryps långsamt ned när de sista resterna av lokal service försvinner: en livsmedelsaffär eller en kiosk/ett gatukök eller en bensinmack. De offentliga rummen blir alltmer tomma eftersom inga naturliga mötesplatser finns kvar.

Även polisen måste börja fundera över sin regionala och lokala närvaro. Polisens legitimitet faller om det finns för stora brister i denna. Vi kan inte heller acceptera att Sveriges lands- och glesbygder blir betesmarker för svenska och utländska ligor som åker runt och stjäl fordon, motorredskap och bensin. Det är bra med ett starkt civilsamhälle och olika former av grannsamverkan, liksom med nätbaserat informationsutbyte. Men just skyddet av medborgarna och deras egendom ska inte behöva vila på dem själva. Detta måste vara statens och närmast polisens ansvar. Sedan kan polisen givetvis samverka med kommuner och medborgare i olika former, men just när det handlar om att gripa in mot ett rån eller så att säga ”hugga bovarna” så är det polisens uppgift. När staten och polisen inte förefaller klara detta uppstår en rättsosäkerhet.

Mina frågor till statsrådet är:

 

  1. Genom vilka initiativ och åtgärder avser statsrådet att se till att den nya nationella polismyndigheten förbättrar den polisiära närvaron och skyddet av medborgarna och deras egendom i lands- och glesbygd? 
  2. Genom vilka initiativ och åtgärder avser statsrådet att bekämpa de kringresande stöldligor som uppenbarligen blivit ett växande problem i lands- och glesbygder?