av Anders Åkesson (C)
till Statsrådet Anna Johansson (S)
Under Alliansens åtta regeringsår ökades satsningarna på transportinfrastruktur kraftigt. Då dubblerades till exempel satsningarna på järnvägens drift och underhåll jämfört med föregående socialdemokratiska regeringar, och infrastrukturanslaget ökade med 21 procent jämfört med planeringsperioden 2004–2015, den senaste som en socialdemokratisk regering har presenterat.
Den ekonomiska ambitionen innevarande planeringsperiod 2014–2025 uppgår till 522 miljarder. Därtill kommer 85 miljarder genom intäkter från trängselskatter, avgifter och bidrag. Sammantaget innebär det en kraftigt ökad ambitionsnivå jämfört med tidigare regeringars finansiering av infrastruktur.
Planperioden 2004–2015, innan Alliansen tillträdde, var dessutom underfinansierad med 60 miljarder; ambitionen bestod alltså delvis av luft och tomma löften. Alliansregeringen var då tvungen att finansiera upp det socialdemokratiska luftslottet och dessutom öka anslagen utan att lämna nya springnotor efter sig.
Om vi blickar framåt kan vi konstatera att infrastrukturministerns uttryckta ambition att finansiera tillkommande transportinfrastruktur genom att införa en kilometerskatt tycks gå om intet eller i vart fall bli kraftigt försenad sedan denna skatt konstaterats vara för komplicerad att införa. Ett uteblivet införande eller i sämsta fall ett kraftigt försenat införande är till glädje för landet och för våra basnäringar. Samtidigt är det djupt oroande att landets regering alldeles uppenbart chansar och skjuter från höften i hur stora samhällsinvesteringar ska finansieras. De förväntade men sannolikt uteblivna intäkterna från kilometerskatten motsvarar ett hål på ca 4–5 miljarder kronor per år som annars skulle ha satsats på viktiga infrastrukturprojekt. Sett över en planperiod handlar det om 44–55 miljarder.
Under 2016 ska regeringen lägga en infrastrukturproposition, som våren 2018 ska följas upp med ett beslut om nationell transportplan för åren framåt. Med anledning av detta har jag följande frågor till statsrådet Anna Johansson:
– Vilken ambitionsnivå, rent ekonomiskt, omfattar 2016 års infrastrukturproposition, och hur avses den finansieras?
– Vilka ytterligare infrastrukturobjekt, utöver redan nämnda Norrbotniabanan och höghastighetstågen, kan komma att påverkas av denna felbedömning av intäkter till kommande infrastruktursatsningar?