av Åsa Coenraads (M)
till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
Strävan efter en ekologisk balans borde gälla både på land och till havs. Så är det inte i dag. Med den snabba tillväxten av säl följer fler skador på garn/nät och fällor/ryssjor vilket drabbar redan hårt prövade yrkesfiskare. Den totala ekonomiska skadan av säl beräknas till 35 miljoner kronor årligen varav nästan hälften tillkommer i södra Östersjön. I södra Östersjön har andelen skadat nät/garnfiske fördubblats från 13 procent till 32 procent under 2010–2014. För krokfisket har motsvarande andel ökat från 13 till 49 procent. Skåne och Blekinge län står för närmare hälften av landets alla anmälda sälskador.
Kustfisket är en traditionell verksamhet som bidrar till jobb inom turism och småskaligt mathantverk. Lokala förutsättningar och ansvarstagande för landsbygden bidrar till både ekologisk förvaltning och en levande landsbygd.
Det blir alltmer uppenbart att frånvaron av en ordentlig förvaltningspolitik för säl, och även skarv, är ett stort och växande problem för de kustnära yrkesfiskarna. Trots detta är intresset för jakt på säl relativt lågt. Detta beror till stor del på krångliga regler vilket medför att inte ens kvoterna för skyddsjakt uppfylls.
Landsbygden har flera utmaningar för sin överlevnad och en av de saker politiken skulle kunna göra är att inrätta en förvaltningsplan för just säl och skarv. Frågan om licensjakt på säl verkar ha blivit liggande på Näringsdepartementet, trots att Naturvårdsverket har öppnat upp för denna jaktform.
Svensk turistnäring behöver landsbygd och företagare som gör landsbygden levande. Fiskerinäringen sprider ringar på vattnet. För varje fiskeföretagare sätts flera runt omkring i arbete. Med regeringens uttalade mål om den lägsta arbetslösheten i EU till 2020 borde detta vara en prioriterad fråga.
Jag skulle därför vilja fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg: