av Kristina Yngwe (C)
till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Nyligen gick remisstiden ut för de förslag till åtgärdsprogram som Sveriges fem vattenmyndigheter arbetat fram. I flera remissvar uttrycks en stor oro över hur de föreslagna åtgärderna kommer att påverka bland annat svenskt lantbruk och kritik mot avsaknaden av konsekvensanalyser och stora ofinansierade kostnader. Enligt vattenförvaltningsförordningen från 2004, som styr den svenska implementeringen av vattendirektivet och vattenmyndigheternas verksamhet, kan berörda myndigheter och kommuner begära överprövning av åtgärdsprogrammen, vilket innebär att åtgärdsprogrammen lyfts till regeringen. Detta har ett flertal kommuner samt Jordbruksverket gjort.
Det som efterfrågas är ett antal viktiga politiska avvägningar. Åtgärdsförslagen leder till att drygt 80 000 hektar åkermark ska tas ur bruk. Här behövs en politisk avvägning mellan vattendirektivets mål och andra viktiga samhälls- och miljömål. För flera åtgärder behövs dessutom en avvägning mellan kostnad och nytta. Åtgärderna kopplat till lantbruket beräknas enligt Jordbruksverket kosta drygt 20 miljarder kronor. Hur finansieringen ska ske är dock oklart. Ska hela kostnaden åläggas de enskilda lantbrukarna, eller ska staten bära sin del av kostnadsbördan? Även här måste regeringen sätta ned foten.
I samband med remisstidens utgång uttalade statsrådet Bucht att de föreslagna åtgärdsprogrammens utformning är en fråga som kan få stora konsekvenser och att det är förvånande att allt ansvar för olika avvägningar överlämnats från politiken till myndigheterna. Han menade därför att regeringen måste återta initiativet i frågan.
Så mina frågor till klimat- och miljöministern är: