av Hans Wallmark (M)
till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)
Sverige och Finland har de senaste åren fördjupat sitt försvarssamarbete inom ramen för det nordiska samarbetet Nordefco, men även bilateralt. Under alliansregeringen tog Sveriges försvarsminister Karin Enström och Finlands försvarsminister Carl Haglund initiativ till den gemensamma handlingsplanen för försvarspolitiskt samarbete, som nu presenterades den 17 februari i år.
Handlingsplanen är en naturlig fördjupning av det positiva samarbetet som Sverige och Finland har utvecklat de senaste åren. Bra exempel är cross-border training – flygsamarbetet mellan Sverige, Norge och Finland som möjliggör stora och komplexa övningar där vi får testa Försvarsmaktens kompetens mot motsvarande förmågor hos våra grannländer. Amfibieregementet på Berga har sedan flera år tillbaka ett fördjupat samarbete med sin finska motsvarighet, Nylands brigad.
I den färdiga rapporten finns flera intressanta förslag på hur Sverige och Finland ytterligare kan fördjupa samarbetet genom till exempel att utveckla en marin enhet för krishantering, utveckla flygsamarbetet genom gemensamt utnyttjande av flygbaser och även gå vidare på armésidan med ett gemensamt brigadkoncept. Viktiga förutsättningar för det fördjupade samarbetet är att lagstiftningen harmonieras och att möjligheterna till säker kommunikation garanteras.
Ett liknande, men inte lika långtgående, försvarssamarbete med Danmark har också presenterats. Samarbetet med Danmark inkluderar bland annat utbyte av hemlig information, ömsesidig tillgång till varandras territorialvatten och luftrum samt tillgång till respektive lands marin- och flygbaser för tankning och övning. Dessutom vill man se ett ökat samarbete inom luft- och sjöövervakning.
Det är viktigt att de erfarenheter som Sverige får från de svensk-finska och svensk-danska samarbetena även används för att fördjupa samarbetet med andra stater i Sveriges närområde som till exempel Tyskland, Polen, Estland, Lettland och Litauen, inte minst för att kunna förbättra förmågan ge och ta emot hjälp i händelse av kris enligt solidaritetsförklaringens principer. Detta är något som den nuvarande regeringen också trycker på i sin regeringsförklaring.
Den 10 april noterar försvarsminister Peter Hultqvist tillsammans med fyra övriga regeringsföreträdare från de nordiska länderna i ett gemensamt inlägg i norska Aftenposten:
”Den russiske øvings- og etterretningsvirksomheten i vårt nærområde øker. Det merkes tydelig i Østersjøregionen. Den russiske propagandaen og den politiske manøvreringen bidrar til å så splid mellom landene, og i organisasjoner som NATO og EU. Det ligger et stort ansvar på Russland for å snu denne negative utviklingen.
De nordiske landene møter denne situasjonen med solidaritet og fordypet samarbeid. Det nordiske samarbeidet hviler på et felles verdigrunnlag og en vilje til å håndtere utfordringer sammen.
Med utgangspunkt i ulik organisasjonstilhørighet samarbeider vi nært innenfor rammen av NATO og EU. Vi har et defensivt utgangspunkt. Vi vil styrke stabiliteten i det nordlige Europa, og tar avstand fra trusler og bruk av militære maktmidler.”
Konkret landar man i slutsatsen att länderna kan bli bättre på att utbyta luftrumsinformation och att utväxla erfarenheter i fråga om cyberhot. Det handlar också om gemensam träning och utbildning. Det får ju sägas vara bra steg i rätt riktning.
Därför vill jag ställa följande fråga till försvarsminister Peter Hultqvist:
Hur avser försvarsministern att använda de erfarenheter vi får av det svensk-finska försvarssamarbetet och även av utbytet inom ramen för Nordefco för att på ett konkret sätt fördjupa samarbetet med andra viktiga länder i närområdet som Tyskland, Polen, Estland, Lettland och Litauen?