av Robert Hannah (FP)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
På hundra år har Mellanöstern förvandlats från en region präglad av mångfald, med kristen befolkning på 20 procent, (en av fem personer) till en intoleransens region där etniska och religiösa minoriteter successivt fördrivits. I dag är färre än 5 procent (en av tjugo personer) av regionens befolkning kristna och andelen minskar i alarmerande takt. Sverige och omvärlden är handlingsförlamad inför det akuta hot som hänger över Mellanösterns kristna.
I fråga om Sverige och andra västländers politiska ointresse för Mellanösterns kristna har handfallenheten sannolikt att göra med ett dåligt samvete över kolonialismen, George W Bushs Irakkrig och rädsla för anklagelser om islamofobi på hemmaplan. Västvärldens skuld har de kristna i Mellanöstern inte någonting alls att göra med – tvärtom de har också varit koloniserade av främst britter och fransmän. För dem blir det i stället en dödlig ironi: Jihadister i Islamiska staten (IS), al-Qaida och al Nusra-armen vill förgöra och fördriva assyrier och andra kristna folk från Mellanöstern på grund av deras religion, samtidigt tvekar omvärlden att hjälpa de utsatta kristna folken just på grund av deras religion.
Frivilligorganisationen Open Doors rapporter visar att kristna i Mellanöstern är världens mest förföljda religiösa grupp. Särskilt akut är situationen för Iraks kristna assyrier och Syriens olika kristna folk. Rapporter har sedan många år berättat om präster som mördas, kyrkobesökare som misshandlas, kristna kvinnor som trakasseras och våldtas för att de gått fel klädda eller i fel kvarter, kyrkor och skolor som utsätts för attentat.
Efter Saddam Husseins fall 2003 attackerade jihadister assyrierna i en sådan extrem omfattning att antalet assyrier i Irak minskade från omkring 1,4 miljoner till under en halv miljon. Över 80 kyrkor förstördes då av jihadister. Omfattningen av flykten var så stor att assyrierna, vilka utgjorde mellan 3-4 procent av Iraks befolkning, stod för 40 procent av alla flyktingar från Irak. Sedan IS invaderat Irak är domedagen för kristendomen i Irak nära. Men det är inte enbart i Syrien och Irak som kristendomen är hotad. Under Muslimska brödraskapets ettåriga styre i Egypten levde de kristna kopterna i skräck och packade sina väskor. Situationen för Mellanösterns största kristna folk – kopterna – är inte heller god.
Förföljelsen och rensningen av kristna folk i Mellanöstern är ett av de största brotten mot mänskligheten i dag. Trots den extremt akuta situationen för Mellanösterns kristna är den svenska statens arbete för att bevara kristendomen i Mellanöstern obefintlig. Om hetsjakten på kristna i Mellanöstern tillåts fortsätta så kommer, enligt Open Doors, antalet kristna inom tio år ha halveras från tolv till sex miljoner. Det är långt fler än de många palestinier som flytt eller dött under den snart 70-åriga Israel-Palestinakonflikten.
Mot bakgrund av det ovan sagda önskar jag ställa följande frågor till utrikesministern:
Tänker utrikesministern prioritera att Sverige inom Arabförbundet, EU, FN och andra internationella organ kommer att verka för att Mellanösterns kristna folk och i förlängningen kristendomen har en möjlighet att överleva i regionen?
Kan utrikesministern tänka sig att Sverige ger riktat stöd till kristna folk och andra religiösa minoriteter i Mellanöstern?
Bör, menar ministern, bistånd till länder i Mellanöstern villkoras med att mottagarländerna uppfyller krav på att minoritetsfolks rättigheter skyddas, särskilt när det kommer till rätten från etnoreligiös förföljelse och diskriminering?