Interpellation 2014/15:491 Avsteg från riktvärden för buller i vissa orter

av Ola Johansson (C)

till Statsrådet Mehmet Kaplan (MP)

 

Utöver det faktum att gällande bullerförordning inte är anpassad till gällande lagstiftning, och därmed förhindrar och fördröjer byggande av tusentals nya lägenheter, renoveringar och förtätning i redan bebyggd kvartersmiljö, förekommer det skilda tillämpningar över landet beroende på om tätorten har mer eller mindre än 20 000 invånare. Jag och Centerpartiet oroas över att mindre städer och tätorter längs större vägar och våra stambanor förhindras att leva upp till sitt bostadsförsörjningsansvar och därmed stoppas i sin utveckling.

Statsrådet besvarade den 3 mars en skriftlig fråga från mig om bullerregler för bostadsbyggande vid järnvägar genom att hänvisa till den förordning om riktvärden för trafikbuller som fortfarande bereds inom Regeringskansliet.

Jag tackar för svaret, men är inte nöjd. Frågan gällde om det är statsrådets och regeringens uppfattning om det ska finnas olika bullerkrav, beroende på invånarantalet i de orter som berörs av trafikbuller från exempelvis järnväg – detta oavsett vilka riktvärden som gäller och vilken förordning det är som tillämpas.

Det behövs ett ökat bostadsbyggande i hela Sverige. Det är enligt Centerpartiets uppfattning inte endast i stora och medelstora städer som små lägenheter behövs för ungdomar, pensionärer, små familjer och personer som behöver flytta, exempelvis för att kunna tacka ja till jobb eller utbildning.

Det finns många exempel från tätorter med mindre än 20 000 invånare där länsstyrelserna stoppat bostadsbyggande med hänvisningar till Boverkets allmänna råd 2008:1 där ”avstegsmodellen” bland annat möjliggör byggande i större tätorter av stadskaraktär. Stödda på dessa avvisar även Trafikverket byggnation med hänsyn till riksintresset stambanor. Bakgrunden till dessa råd är infrastrukturpropositionen 1996/97:53 avsnitt 4.4.4 Minskat buller vid infrastrukturen och FN:s definition av stad på minst 20 000 invånare.

För svenska förhållanden finner vi denna olikhet i tillämpningen mellan stad och land fullständigt oacceptabel. Det finns inga hållbara skäl att stoppa bostadsbyggande i Alvesta, Kungsbacka, Vårgårda och Frövi som hade tillåtits i Göteborg, Växjö eller Örebro, endast av det skälet att tätorten har färre än 20 000 invånare. Hela landet ska leva och kunna utvecklas.

Min fråga till statsrådet Mehmet Kaplan lyder återigen:

 

Är det statsrådets och regeringens uppfattning att det ska finnas olika bullerkrav för bostadsbyggande beroende på invånarantalet i de orter som berörs av järnvägsbuller?