av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
I Sverige handlar den offentliga sektorn varor och tjänster för 600 miljarder varje år. Dessa offentliga medel ska ge så bra varor, produkter och tjänster som möjligt till det bästa priset för kommuner, landsting, regioner och statliga myndigheter, något vi benämner den goda affären. För att detta ska vara möjligt krävs det att många företag vill vara med och konkurrera om anbuden som leverantörer till offentlig sektor.
I dag finns det hämmande effekter i hur offentlig upphandling används som gör att inte minst mindre företag har svårt och får minskade möjligheter att delta i upphandlingarna. Det finns nu också ett långtgående exempel på detta från Malmö, där en anmälan på en upphandling lämnats till Konkurrensverket. Krav som ställs försvårar deltagande och omöjliggör rent av ett deltagande. Det kan i sin tur innebära att det långt ifrån alltid är den bästa affären som uppnås. Det är inte till fördel för vare sig den upphandlande verksamheten eller ett rikt näringsliv.
Sverige ska vara rädd om de affärsmöjligheter vi har för att skapa tillväxt i såväl små som medelstora och stora företag. Baksidan av affärsmöjligheter är protektionism, som leder till mindre handel och att var och en endast ser till sitt eget. Det är en farlig väg att gå för ett land som har som idé att öka tillväxten och att sälja varor och tjänster till andra länder.
Då statsrådet Ardalan Shekarabi har tillsatt en utredning som ska analysera hur uttryckliga krav på villkor enligt kollektivavtal kan föras in i de tre nya kommande upphandlingslagarna vill jag fråga honom följande:
Har statsrådet gjort ställningstagandet att det är förenligt med vad kommissionen uttalat om likabehandling för alla leverantörer i Europa att införa uttryckliga krav på villkor enligt kollektivavtal?
Ser statsrådet några farhågor på den lokala hemmamarknaden med tillämpningar som ger långtgående effekter, så att företag förhindras att delta och på så vis riskerar både arbeten och verksamheter, samtidigt som den offentliga sektorn då sätter krokben för sig själv?
Hur bedömer statsrådet att företagandet i Sverige påverkas av de långtgående krav som nu gör det svårare för ett stort antal företag att delta i offentliga upphandlingar?