av Boriana Åberg (M)
till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
Den 9 mars varslade Sony 1 000 personer i Lund om uppsägning. Två dagar senare varslade Ericsson 2 200 personer om uppsägning. Båda är ett hårt slag mot jobben och inte minst mot många kommuner, som Lund och Katrineholm där Ericsson varslar hela sin verksamhet.
Dock tycks regeringens agerande vara olika i de båda fallen. Vid varslet från Ericsson, där näringsministern var informerad i förväg, agerade han genom att tillsätta en central krisgrupp i Regeringskansliet.
Vid varslet i Lund var inställningen att detta i första hand är ett regionalt ansvar. Kommunen och regionen har förstås mycket att bidra med, men det vore önskvärt om regeringen hade samma ingångsvärde som med varslet på Ericsson.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg:
Hur skiljer varslen sig åt på Sony och på Ericsson, enligt ministern?
Varför agerar ministern med en central krisgrupp i det ena fallet, men pekar i det andra fallet på att det främst är regionens ansvar?
Vilka åtgärder ämnar ministern vidta med anledning av varslen i Lund?