av Aron Modig (KD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Det civila samhället – med allt det ideella arbete som utförs i olika typer av frivilligorganisationer, föreningar och samfund – utgör en väldigt viktig del av Sverige. Det är ett viktigt komplement till både den offentliga sektorn och det privata näringslivet.
Genom att stärka civilsamhällets självständighet från staten, exempelvis vad gäller finansieringen, så ökar friheten i Sverige. Det är därför mitt parti under många år drivit frågan om en skattereduktion för gåvor till välgörande ändamål.
Detta skatteavdrag infördes till sist 2012 och har under den korta tid som gått sedan dess varit en stor succé. Under 2013 var antalet personer som skänkte pengar till de av Skatteverket godkända gåvomottagarnaöver 760 000. Tillsammans skänkte dessa personer 1,3 miljarder kronor till den ideella sektorn.
Vi kristdemokrater vill fortsätta att utveckla denna reform, dels genom att öka det avdragsgilla beloppet, dels genom att utöka definitionen av vilka typer av organisationer som kan godkännas som gåvomottagare.
Att vänsterregeringen inte delar denna syn har framkommit med all önskvärd tydlighet. I februari gick en promemoria ut på remiss från Finansdepartementet med förslag om att skattereduktionen för gåvor ska slopas från och med den 1 januari 2016. Samma förslag fanns med i regeringens budgetproposition i höstas, då med bland annat följande motivering:
”En avdragsrätt för gåvor till ideell verksamhet minskar också utrymmet för det samhälleliga stödet och ökar den ideella sektorns verksamheters beroende av enskilda personers förmåga och vilja att bidra.”
Den rödgröna regeringen tycks med andra ord inte ha förståelse för vad det civila samhället är för någonting, att det bygger på just enskilda personers förmåga och vilja att bidra. Från den utgångspunkten är det dock lättare att förstå varför regeringen inte är villig att fullt ut stödja denna verksamhet.
Om regeringen bestämmer sig för att gå vidare med förslaget om att slopa skattereduktionen för gåvor så vore det ett hårt slag för den ideella sektorn.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Varför vill finansministern aktivt ta bort en reform som enbart syftar till att stärka den ideella sektorns förmåga att hjälpa samhällets mest utsatta samt bidra till mer gemenskap och ökad meningsfullhet i landet?
Hur har finansministern tänkt kompensera civilsamhället om skattereduktionen för gåvor till ideella ändamål slopas?
Vad är enligt finansministern grunden för civilsamhället, om inte ”enskilda personers förmåga och vilja att bidra”?