av Jesper Skalberg Karlsson (M)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
EU:s tobaksdirektiv presenterades våren 2014 och utreds nu av regeringen med sikte på att utredningen ska vara klar i början av 2016. Sedan tidigare har Sverige ett särskilt undantag inom EU som slår vakt om rätten att sälja snus inom landet.
Men nu har regeringen en ny inriktning gällande svensk snuspolitik, på uppdrag av folkhälsominister Gabriel Wikström. I tilläggsdirektivet som statsrådet presenterade den 19 februari 2015 finns ett uppdrag att se över möjligheten till både exponeringsförbud och krav på neutrala förpackningar.
Det är ett stort avbräck från den tidigare svenska traditionen att behandla snus som livsmedel, och något som kan komma att påverka konsumenters rätt till information negativt. Men framför allt är det osäkert vilka hälsomässiga effekter detta leder till.
Tobaksbruket i Sverige ligger på samma nivå som i jämförbara länder. Men i Sverige är en betydande del av bruket förlagt till snus, inte rökning. Detta leder till en rad intressanta utfall. Bland annat är Sverige ett av de länder som har lägst antal tobaksrelaterade sjukdomar. Forskningen kan heller inte visa några starka samband mellan snus och vissa cancerformer, vilket gör förklaringen att snusande ersätter rökning mer trolig.
Statsrådets intention må alltså vara god, men förslagets effekter kan anses vara hälsomässigt ologiska.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:
Vilken forskning baserar statsrådet omläggningen i svensk snuspolitik på?
Vilka hälsomässiga effekter är det man vill uppnå genom att begränsa snus, detta livsmedel som är bidragande till att sänka antalet tobaksrelaterade sjukdomar?