av Fredrik Schulte (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Under de senaste 30 åren har Sveriges arbetsföra befolkning (det vill säga personer i åldrarna 15–74 år) ökat med nästan en miljon individer. Motsvarande ökning av antalet sysselsatta har dock – om man studerar SCB:s arbetskraftsundersökning – bara varit hälften så stor.
Vid en första anblick skulle detta kunna tolkas som att utvecklingen medfört att nästan en halv miljon svenskar hamnat i utanförskap. En del av förklaringen handlar om att antalet äldre i åldrarna 65–74 år ökat med nästan en kvarts miljon. Det finns också en förklaring i att fler fortsätter att studera efter gymnasiet (som andel av befolkningen har dock kategorin ungdomar minskat). Icke desto mindre är det tydligt att jobbtillväxten inte hängt med.
Vad som däremot är anmärkningsvärt är att av de ca 500 000 nya jobb som nettomässigt skapats under de senaste 30 åren har 300 000 skapats de senaste åtta åren. Tar vi dessutom hänsyn till att antalet ålderspensionärer i arbetskraften, alltså de mellan 65 och 74 år, minskade med 36 000 mellan 1984 och 2006 men ökade med mer än 270 000 åren därefter blir resultatet ännu mer fascinerande. Det går alltså att med fog hävda att två tredjedelar av jobbtillskotten de senaste 30 åren har tillkommit sedan 2006.
Sysselsatta enligt SCB:s AKU (tusental):
År | 16–64 år | Övriga arbetskraften (15 och 65–74 år) | 15–74 år |
1984 | 4 206,2 | Statistik saknas | 4 206,2 |
2006 | 4 340,6 | 88,8 | 4 429,4 |
2014 | 4 579,6 | 192,3 | 4 771,9 |
Förändring (tusental):
1984–2006 | 134,4 | - | 134,4 |
2006–2014 | 239 | 103,5 | 342,5 |
Totalt | 373,4 | 103,5 | 476,9 |
Antingen kan man betrakta detta som en slump, eller så kan man i linje med samtliga oberoende ekonomiska bedömare dra slutsatsen att de strukturella förändringar av svensk ekonomi som alliansregeringen genomförde har haft ett dramatiskt positivt genomslag. RUT- och ROT-avdragen, nystartsjobb, sänkt moms på mat som serveras på restaurang samt sänkta arbetsgivaravgifter har minskat kostnaderna för servicesektorn. Jobbskatteavdragen har både ökat hushållens köpkraft att konsumera samma tjänster och gjort arbete mer lönsamt. Det senare har gjort att drivkrafterna för arbete ökat, vilket gjort att fler tagit de nya jobb som vuxit fram. Sänkta bolagsskatter har på samma sätt ökat viljan att investera. Sänkta marginalskatter har ökat attraktiviteten i utbildning och entreprenörskap. Ekonomiska drivkrafter spelar roll!
Nu föreslår dock regeringen den motsatta inriktningen. Skatterna ska höjas, liksom bidragen för att inte arbeta, och därför vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
1. Anser finansministern att ekonomiska incitament spelar roll och har påverkan på sysselsättning och tillväxt?
2. Om så är fallet, varför lägger finansministern och regeringen fram förslag som försämrar drivkrafterna för arbete?
3. Hur förklarar finansministern att nästan två tredjedelar av de senaste 30 årens jobbtillväxt har tillkommit sedan 2006?