av Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
Måndagen den 9 mars 2015 varslade Sony 1 000 personer om uppsägning i Lund. Näringsminister Mikael Dambergs besked då var att frågan i första hand var ett regionalt ansvar, inte ett statligt.
Två dagar senare, på onsdagen, varslade Ericsson 2 200 personer, utspritt på sju orter, om uppsägning. Stockholm drabbas hårdast med drygt 1 100 tjänster. Katrineholm tappar 400 jobb. Dambergs besked då var att tillsätta en krisgrupp, med statssekreterare från fem departement för att koordinera Regeringskansliets arbete i frågan ”för att ha kontakter med lokala och regionala aktörer och för att säkerställa att det finns handlingskraft i regeringskansliet”.
Stockholm har 912 000 invånare. Ericssons varsel motsvarar 0,1 procent av befolkningen.
Katrineholm har 33 000 invånare. Ericssons varsel motsvarar 1,2 procent av befolkningen.
Lund har 116 000 invånare. Sonys varsel motsvarar 0,9 procent av befolkningen.
Arbetslösheten i Stockholms län är 7,1 procent.
Arbetslösheten i Södermanlands län är 8,6 procent.
Arbetslösheten i Skåne län är 10,1 procent.
(Genomsnittet i landet är 7,9 procent.)
Det framstår onekligen som märkligt att ministern ser det som så oerhört angeläget att regeringen agerar och tillsätter en krisgrupp i det ena fallet, medan man skjuter ifrån sig ansvaret helt till den regionala nivån i det andra fallet.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg: