av Per Åsling (C)
till Statsrådet Per Bolund (MP)
Kontanterna håller på att försvinna i snabb takt. Ny teknik, med större möjligheter att sköta bankärenden hemifrån och nya digitala betalningslösningar, innebär stora möjligheter. I många fall är detta en välkommen utveckling som gör oss mindre beroende av fysiska bankkontor. Samtidigt är det uppenbart att personer och företag riskerar att hamna i kläm till följd av minskad kontanthantering. Det är en fråga som vi i Centerpartiet noga har följt och kommer att fortsätta att följa, då det inte sällan är landsbygden som drabbas hårdast.
Särskilt allvarligt är det när exempelvis småföretagare på landsbygden inte har möjlighet att lämna in sina dagskassor. Det innebär stora kostnader och risker för dessa företagare, som ofta redan kämpar hårt med små marginaler. Även personer som bor på orter utan en välfungerande digital infrastruktur riskerar att få åka långt för att hantera vanliga bankärenden.
Fram till 2005 hade Riksbanken ansvar för att kontantförsörjningen skulle fungera i hela landet. Sedan den socialdemokratiska regeringen avreglerade ansvaret är det nu fler aktörer, både offentliga och privata, som tillsammans ansvarar för den så kallade kontanthanteringskedjan. Bankernas ansvar är stort, men tyvärr tar inte alla banker detta ansvar på allvar. Från ett konsumentperspektiv är det därför viktigt att enskilda kunder premierar de banker som erbjuder den service som efterfrågas – och vågar byta bank. Men också politiken måste dra sitt strå till stacken.
Från Centerpartiets sida har vi jobbat hårt för att höja anslagen till service på landsbygden. Tack vare Centerpartiet satsade alliansregeringen 700 miljoner på stöd till bland annat bensinmackar och handlare i gles- och landsbygd. Det är viktigt, då fler mackar och lanthandlare kan dra med sig annan verksamhet till bygden och därigenom stärka incitamentet även för bankerna att behålla eller utöka sin verksamhet.
Alliansen tillsatte också under 2013 en välkommen utredning om kontanthantering (SOU 2014:61). En del av problemen belystes förtjänstfullt, och ett antal potentiella lösningar lyftes också. Men mer behöver göras för att garantera att det ska gå att bo och driva företag i hela Sverige. Regeringens politiska ambitioner vittnar tyvärr om ett kompakt ointresse för landsbygdens villkor. Många är därför oroliga för att Per Bolund inte ska ta denna viktiga fråga på allvar.
Ett välkommet första steg vore att bjuda in bankerna och andra aktörer till samtal om hur en välfungerande kontanthantering ska kunna garanteras i hela landet.
Min fråga till statsrådet Per Bolund är om han är beredd att bjuda in till sådana samtal.