Interpellation 2014/15:370 Tolkning av begreppet särskilt ömmande skäl

av Christina Höj Larsen (V)

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

Den 1 juli 2014 ändrades utlänningslagen så att asylsökande barn skulle kunna beviljas uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter. Tidigare krävdes synnerligen ömmande omständigheter för både vuxna och barn. Syftet med lagändringen var att förtydliga barnrättsperspektivet och principen om barnets bästa. Enligt Migrationsverket har kraven på att omständigheterna ska vara ömmande sänkts för att barn ska få uppehållstillstånd. Fler barn ska få stanna var tanken.

Den 23 februari kom den första domen från Migrationsöverdomstolen efter lagändringen, och domen blir vägledande för kommande domar på området. Den visar oroväckande nog på motsatsen: en 13-årig flicka med mer än halva sitt liv i Sverige, som pratar svenska och har hela sitt liv förankrat här och svag anknytning till ursprungslandet med mycket mera har inte beviljats uppehållstillstånd. Vad ska då krävas för att nå upp till särskilt ömmande omständigheter?

Louise Dane, en av Sveriges främsta migrationsrättsjurister, pekar i en analys av fallet på ett antal brister i domen och varnar för att ”konsekvensen av domstolens dom är att vi nu riskerar att gå i precis rakt motsatt riktning jämfört med vad lagstiftaren sa sig vilja uppnå genom den senaste lagändringen”. Vänsterpartiet delar den oron.

Med anledning av detta vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson följande:

1. Vilka generella slutsatser drar justitie- och migrationsministern av utfallet av domen?
2. Syftet var att fler barn skulle få stanna, har justitie- och migrationsministern gjort ställningstagandet att det syftet kan uppnås med denna dom som praxis?
3. Tänker justitie- och migrationsministern ta några lagstiftningsinitiativ eller vidta någon annan åtgärd för att ytterligare förtydliga barnrättsperspektivet och barnets bästa?