Interpellation 2014/15:363 Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd

av Sofia Damm (KD)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

 

I regeringsförklaringen fastställde statsminister Stefan Löfven att den rödgröna minoritetsregeringen vill ”se ett starkt och reformerat FN, där Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd drivs aktivt”.

Kristdemokraterna instämmer i att FN-samarbetet är en viktig del av svensk utrikespolitik. Behovet av ett världssamfund som kan ta ansvar för de globala utmaningar som vi inte unilateralt klarar att hantera är stort. Men låt oss tillstå att FN:s säkerhetsråd gjort oss allt annat än stolta när det gäller exempelvis konflikten i Syrien. 

I Svenska Dagbladet den 21 november 2014 publicerades en intervju med statsministern om FN och den förestående Maliinsatsen. I denna intervju står det att statsministern ”bekräftar att uppdraget [Maliinsatsen] är viktigt för Sveriges chans till platsen i säkerhetsrådet”. Vidare har det enligt vad SvD erfar framkommit att regeringen är beroende av ett förnyat avtal med Saudiarabien för att nå framgång i kampanjen. Osäkerheten kring hur långt regeringen är beredd att gå i jakten på röster är stor.

I regeringens utrikesdeklaration står det: ”Vi samarbetar inom EU – och EU ska samarbeta med andra. Ett starkt och samlat EU-agerande ligger i vårt intresse.” Vidare står det att regeringen ”välkomnar att Europeiska unionen kunnat stå enad i sin respons på utvecklingen i Ryssland och Ukraina”. Givet detta är det anmärkningsvärt att regeringen i sin FN-kampanj nu väljer att betona att Sveriges utrikespolitik är ”oberoende”.

Sverige konkurrerar om plats i säkerhetsrådet med två andra EU-medlemsstater, Nederländerna och Italien. De utgör 2 av de 15 främsta finansiärerna av FN, och båda dessa länder har under årtionden även bidragit till fredsbevarande insatser.

Detta föranleder följande frågor till utrikesminister Margot Wallström:

 

Vilka länder anser utrikesministern att den svenska regeringen aktivt bör söka stöd hos i sin kandidatur? Även diktaturer?

Hur menar utrikesministern att Sverige ska förmå att vara utrikespolitiskt oberoende?¶

På vilket sätt har kandidaturen förankrats inom EU, med tanke på att det är tre EU-länder som söker två platser i säkerhetsrådet?