av Robert Hannah (FP)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Som liberalt och feministiskt parti konstaterar vi i Folkpartiet att bristen på kvinnor i näringslivets högsta positioner är ett betydande maktproblem som inte kan accepteras. Även om andelen kvinnor i ledningsgrupper och bolagsstyrelser har ökat på senare år och vissa företag är goda förebilder så är fortfarande den genomsnittliga andelen kvinnor i bolagsstyrelser inte ens i närheten av vad som räknas som jämn könsfördelning.
Det förekommer att kravet på ökad jämställdhet i bolagsstyrelser motiveras med effektivitets- och lönsamhetsskäl. För oss är det inte det centrala argumentet, utan kärnan i den liberala jämställdhetssynen är att individen oavsett kön ska ha lika rätt till frihet, ansvar och makt. Det är därför en viktig feministisk framgång att jämställdhet är så tydligt inskrivet i EU:s fördragstexter, bland annat genom EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.
Alla frågor med en tydlig jämställdhetsdimension ska dock inte avgöras på EU-nivå. Vi förespråkar ett EU som är starkt i de frågor där gemensamma beslut behövs och som lämnar andra frågor åt medlemsländerna och medborgarna själva. Detta är särskilt viktigt när det gäller många frågor som gäller kvinnors rättigheter och där det finns starka motsättningar mellan den politik som förs i olika EU-länder.
Folkpartiet liberalerna anser att det ska vara varje EU-lands sak att avgöra om lagstiftning avseende könsfördelningen i bolagsstyrelserna ska införas eller ej. I november 2013 röstade dock Europaparlamentet igenom ett förslag om att införa EU-regler om könskvotering till bolagsstyrelser. Samtliga svenska Europaparlamentariker röstade emot förslaget, utom de närvarande socialdemokraterna och miljöpartisterna.
Den nuvarande regeringen begärde därefter stöd i EU-nämnden för ett kompromissförslag från det italienska ordförandeskapet, men även i EU-nämnden har samtliga övriga partier sagt nej till överstatliga EU-beslut på detta område. I december 2014 stod det klart att det fortfarande finns en blockerande minoritet i rådet mot EU-regler om könskvotering i bolagsstyrelser. Frågan har därmed gått vidare till det lettiska ordförandeskapet.
Frågan om EU-regler om könskvotering i bolagsstyrelser är principiellt viktig på flera sätt. Det handlar till att börja med om huruvida alla jämställdhetsfrågor ska lyftas till EU-nivå. Folkpartiet är starka EU-vänner, men vi vill inte att EU ska göra allt.
Om EU av jämställdhetsskäl ska ges befogenhet att införa överstatliga regler om könsfördelning i styrelserna för en form av privaträttsliga rättssubjekt, nämligen aktiebolag av en viss storlek, kommer dessutom frågan att aktualiseras om det inte vore rimligt för EU att också införa motsvarande regler för andra privaträttsliga rättssubjekt som berörs av EU-rätten. Exempelvis skulle detta kunna gälla fackföreningar.
Rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar har en stark ställning i EU-rätten, och detta med goda skäl eftersom fackföreningar har en avgörande betydelse för arbetstagares möjligheter att bevaka sina intressen på det sätt de själva väljer att göra. Också i många fackföreningars styrelser råder en mycket ojämn könsfördelning. LO-rapporten Jämställd representation 2013 visar exempelvis att andelen kvinnliga styrelseledamöter i LO enbart är 17 procent, trots att andelen kvinnor bland LO:s medlemmar är 46 procent.
Jag vill därför fråga statsrådet Åsa Regnér:
Vidhåller statsrådet ståndpunkten att det bör införas överstatliga EU-regler om könskvotering till bolagsstyrelser?¶
Om så är fallet, anser statsrådet att det även bör införas överstatliga EU-regler om könskvotering till fackföreningsstyrelser?