av Jens Holm (V)
till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
Under 1990-talet expanderade Vattenfall kraftigt utomlands, bland annat i Tyskland där man genom uppköp blev ägare till fyra kraftverk som använder brunkol som bränsle. Till kraftverken hör ett flertal dagbrott där brunkolet bryts. Att dessa utlandsaffärer inte har varit till gagn för vare sig Vattenfall eller Sverige kan vi nog i dag vara överens om.
I dag står de fyra Vattenfallsägda kraftverken för större utsläpp än vad hela Sverige gör. Dagbrotten som förser kraftverken med brunkol är enorma till ytan och ödelägger landskapet för alltid. Anläggningarna är en global och lokal miljökatastrof.
Det ansvarsfulla i det här läget borde vara att verka för en successiv avveckling av Vattenfalls brunkolsverksamhet i Tyskland. Men i stället förbereder Vattenfall en försäljning av de tyska kolkraftverken, något som tycks ha regeringens stöd. Den främsta spekulanten i dagsläget är ett tjeckiskt investmentbolag utan miljöambitioner. Vid en försäljning kan vi alltså räkna med en fortsatt drift av kolkraftverken och en mycket sannolik utbyggnad av nya kolgruvor och därmed kraftigt ökande utsläpp av växthusgaser och en än mer förstörd lokal miljö. Detta skulle därmed gå helt stick i stäv med S och MP:s överenskommelse om Vattenfall (1/10-14) där partierna lovar att expansionen av brunkol ska avbrytas.
Enligt statens ägarpolicy ska regeringen vända sig till riksdagen för beslut som rör statliga bolag om de innebär väsentliga ändringar av verksamheten. En försäljning av Vattenfalls brunkolsverksamhet torde vara en sådan väsentlig ändring. Men i ett svar till mig i riksdagens kammare den 19 februari säger näringsminister Mikael Damberg att det än så länge är för tidigt att svara på om riksdagen ska involveras i en eventuell affär. Med en sådan hållning riskerar riksdagen att komma in för sent i processen och har inte möjlighet att påverka en eventuell förändring av Vattenfalls verksamhet.
Det är svårt att frigöra sig från tanken att regeringen inser det problematiska i en eventuell försäljning men ändå hoppas att snabbt kunna fatta ett regeringsbeslut och att stormen blåser över snabbt. Det vore djupt olyckligt och odemokratiskt, och jag hoppas att det inte är regeringens intentioner.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg följande:
1. På vilket sätt ämnar närings- och innovationsministern att säkerställa att expansionen av brunkolsverksamheten avbryts om verksamheten säljs?
2. Kommer närings- och innovationsministern och regeringen att ställa sig bakom en försäljning om affären inte är affärsmässig, det vill säga olönsam?
3. Kommer närings- och innovationsministern att verka för att riksdagen tillfrågas innan en eventuell försäljning av Vattenfalls brunkolsverksamhet?