av Bengt Eliasson (FP)
till Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)
När statsrådet intervjuades i Arbetet av Daniel Suhonen (”Jag kan fylla Globen med haters”, den 20 februari 2015) fick hon följande fråga:
”Vissa säger att regeringen är en tandlös minoritetsregering. Vad säger du till dem? Är ni tandlösa eller blir det verkstad?”
Enligt Daniel Suhonens artikel svarar statsrådet först med tio sekunders tystnad. Sedan säger hon:
”Det är ett nytt läge i svensk politik, säger hon allvarligt. Men jag har utnämningsmakt, 400 personer (som ordförande och styrelser i Operan, Dramaten, statliga museerna och kulturrådet) under fyra år kan jag utse. Vi kommer att göra skillnad, vi har en annan politik.”
När alliansregeringen tillträdde 2006 stod tvärtom en avpolitisering av utnämningsmakten mycket högt på dagordningen. Detta ledde till att den tidigare ordningen med starkt politiserade utnämningar till ledande statliga positioner övergavs till förmån för en öppnare rekryteringsprocess och bredare representation.
Nu väljer alltså statsrådet att tvärtom lyfta fram regeringens utnämningsmakt i offentliga kulturinstitutioner som det viktigaste exemplet på att den nuvarande regeringen kommer att ”göra skillnad” med ”en annan politik”.
Detta kommer enligt statsrådet att påverka 400 utnämningar till ledande uppdrag i kulturmyndigheter och kulturinstitutioner.
Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke:
På vilket sätt kommer politiska överväganden att ta sig uttryck vid utnämningar till statliga kulturmyndigheter och kulturinstitutioner?
Avser således ministern i fortsättningen att tillämpa utnämningsmakten på ett sådant sätt att personer, som i enlighet med den förra regeringens avpolitisering av utnämningsmakten hade kunnat utnämnas, inte längre kommer i fråga för utnämningar till statliga kulturmyndigheter och kulturinstitutioner?