av Katarina Brännström (M)
till Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
Senaste månaden har flera stora varsel om uppsägningar lämnats runt om i vårt land. Det största är SSAB i Borlänge med 210 medarbetare men också flera andra varsel, som 130 anställda på ett plåtföretag i Vaggeryd. Effekten av dessa varsel är ofta kännbara för hela bygden, inte bara för de uppsagda och deras familjer. I flera fall är samhället beroende av företagets etablering, och liknande arbeten finns ej att få i närheten.
Svensk arbetsmarknad går igenom snabba omställningar. Automatisering, digitalisering, hård konkurrens från länder med billigare arbetskraft och mindre efterfrågan är några orsaker. Svensk industri är inte längre lika arbetskraftsberoende som tidigare. Vissa branscher försvinner, andra omvandlas och utvecklingen går snabbt. Detta ställer stora krav på omställning och nya chanser för de anställda men också omställning för företag, så att nya jobb växer fram.
Därmed ställs också krav på politiken om ett gynnsamt företags- och arbetsgivarklimat. Förslagen om hur företag och jobb ska utvecklas är tyvärr mycket få från regeringen. Det har uttalats försämringar avseende reformer som alliansen genomfört, med olika skattehöjningar, att det blir dyrare att anställa med mera. Arbetsförmedlingens arbete kritiseras och vi vet att effektiviteten inte är god överallt i landet. Regeringen la ned utredningen som påbörjats, där riksdagen sedan beslutat om ett återupptagande.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknadsminister Ylva Johansson:
Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att företag ska ha rimliga förutsättningar att anställa och behålla sin personal? Förs någon dialog med företagen där varsel lagts?
Hur avser arbetsmarknadsministern att se till att Arbetsförmedlingens resurser används så att omställningen för dem som står utan arbete på grund av varsel blir bra och effektiv? Kommer utredningen att återupptas?