av Hanif Bali (M)
till Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)
Tidigare socialdemokratiska regeringar har gjort tricksande med arbetslöshetsstatistik till en konst. Detta kulminerade under regeringen Persson, då man under sex månader lyckades förtidspensionera 26 000 personer – motsvarande 140 om dagen. Många av dem var unga som i ett slag fick beskedet att de i Socialdemokraternas Sverige inte var önskvärda på arbetsmarknaden.
Stefan Löfven och Socialdemokraterna gick detta år till val på att Sverige ska ha den lägsta arbetslösheten i EU år 2020. Tanken kanske är god, men det är ett mål som går att uppnå utan att ett enda jobb skapas i Sverige. Det är möjligt att nå om arbetslösheten i övriga EU-länder ökar mer än i Sverige eller om man återgår till siffertricksande med arbetslöshetsstatistiken.
I en tid då socialdemokratin återanvänder redan prövade och utdömda arbetsmarknadspolitiska åtgärder som 90-dagarsgarantin – som av IFAU dömts ut som ineffektiv och låser fast unga människor i arbetslöshet – oroas jag och många med mig över möjligheten att Socialdemokraterna även på andra områden vill se en återgång till den politik som fördes före 2006. Att gömma och glömma människor i statistik kan visserligen göra att Socialdemokraterna når sitt mål till år 2020. Men priset betalas främst av Sveriges unga.
Min fråga till arbetsmarknadsministern är:
Hur ska arbetsmarknadsministern garantera att unga människor inte placeras i åtgärder eller drivs ut från arbetsmarknaden?