av Maj Karlsson (V)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
De två senaste mandatperioderna har högerns politik ökat klassklyftorna och skapat utsatthet bland allt fler människor i Sverige. Under många år har hela vårt trygghetssystem satts ur balans och tvingat ut människor ur samhällelig trygghet till utanförskap och fattigdom. När våra trygghetssystem brustit har socialtjänsten runt om i vårt land fått bära den tyngsta bördan eftersom allt fler individer blivit utkörda ur socialförsäkringssystem och i stället tvingats till att leva på försörjningsstöd. Ett samhälle med ökade klassklyftor och hårdare klimat bidrar till att människor i allt högre grad lever ett liv i utsatthet och därmed har ett ökat behov av hjälp och stöd. Socialtjänsten har under lång tid fått bära konsekvenserna av samhällsutvecklingen men utan att ges vare sig förutsättningar eller resurser för att kunna möta människors ökade behov. Följderna har blivit överbelastad personal och allvarliga felbedömningar, vilket inneburit att människor i utsatthet inte fått sina rättigheter tillgodosedda.
Vid brister i myndighetsutövning och utförandet inom det sociala arbetet riktas ofta kritiken mot den enskilda socialsekreteraren, som allt som oftast får bära hundhuvudet. De anställda sitter klämda mellan att å ena sidan följa lagen, å andra sidan hålla budget, en ekvation som ibland är oförenlig. På flera håll har socialsekreterarna slagit larm om växande arbetsbörda och ohållbar arbetsbelastning. Så många som 55 procent av socialsekreterarna anser att arbetsbördan ökat de senaste åren, enligt en undersökning av Akademikerförbundet SSR. Allt fler vittnar om ökad stress, och antalet sjukskrivningar har ökat markant. Trots massiva protester om arbetsförhållandena och begränsade möjligheter att utföra sin profession ställs den enskilde handläggaren ensam till svars när brister uppstått.
Den borgerliga regeringen har tidigare förslagit ändringar i lex Sara som skulle innebära att alla inom socialtjänsten blir skyldiga att påtala missförhållanden. Men fackförbundet Vision vill gå längre och har arbetat fram ett system där professionens bedömning blir tydligare än vad som föreslås i ändringen av lex Sara. Det nya systemet kallas lex Realia och bygger på att socialarbetarna ska ges möjlighet att föra fram sin professionella bedömning när det gäller såväl situationen kring enskilda individer som konsekvenser av politiska beslut och utvecklingstendenser i samhället. På så sätt säkras att socialarbetarnas bedömning alltid får uttryckas, och det politiska ansvaret tydliggörs.
Jag vill därför ställa följande fråga till stadsrådet Åsa Regnér:
Avser statsrådet att utreda möjligheten att införa lagstiftning enligt lex Realia och därmed skapa förutsättningar för en rättssäker myndighetsutövning och ett tydligt ansvarsutkrävande inom socialtjänstens område?