av Åsa Coenraads (M)
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Skogsbranden i Västmanland i augusti förra året (2014) tillhör de värsta i modern tid. När räddningsinsatsen officiellt avslutades den 11 september kunde man konstatera att hela 13 800 hektar skog hade drabbats och att 25 byggnader antingen hade brunnit ned eller var brandskadade. En död, en skadad och 1 200 evakuerade skvallrar också om brandens massiva härjningar från den 31 juli och fram till dess att släckningsarbetet var över.
Det är ingen överdrift att säga att det svenska brandförsvaret blev tagna på sängen av brandens häftiga förlopp och snabba spridning. Det visade sig snart att kommunerna i de drabbade områdena inte hade möjlighet och resurser att organisera räddningsinsatsen och att ansvaret därmed gick över till staten och Länsstyrelsen i Västmanlands län. Polismyndigheten och Försvarsmakten deltog också i arbetet bland annat med vattenbegjutning via helikoptrar.
Räddningsledaren och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tvingades till och med att för första gången vända sig till europeiska Emergency Response Coordination Centre för att få hjälp från andra länders vattenbombare. Här blottades stora brister i den svenska brandberedskapen då den svenska räddningsledningen tvingades förlita sig på influgna plan från Frankrike och Italien.
Branden i Västmanland var närmast unik i sin spridning och framfart. Det är därför mycket viktigt att försöka dra lärdomar av händelseförloppet och räddningsarbetet. Efter en skogsbrand av den här omfattningen påverkas landskapet under en lång tid framöver. Det är en stor ekonomisk förlust för både enskilda och samhället. Det skapas även en stor förändring i den biologiska mångfalden. Den brandskadade skogen riskerar nu att angripas av skadeinsekterna i stor omfattning som kan komma att påverka omkringliggande skogar.
Jag anser därför att det behövs ett grundligt utredningsarbete av räddningsoperationen i Västmanlands skogar. Räddningsarbetet samlade ett rekordstort antal frivilliga och anställda för att hjälpa till med brandsläckning, evakuering och frivilligsamordning. En ordentlig genomgång skulle kunna lyfta fram lärdomar till nästa gång. En ordentlig och grundlig utredning av insatserna under den värsta skogsbrand Sverige har haft under modern tid skulle dessutom ge upprättelse för alla dem som drabbats av branden på något sätt. Det vore dessutom olyckligt om inte staten, genom en grundlig utredning, visar respekt för alla dem som har involverats i branden.
Det förekommer nu uppgifter om att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) och hans regeringskolleger i stället skulle välja att avbryta den pågående enmansutredningen om hanteringen av branden och flytta fram datum för slutrapport från den 1 september till den 1 mars 2015.
I utredarens uppdrag låg att särskilt belysa:
- ansvar och ansvarsfördelning i fråga om beredskap och förebyggande åtgärder mot brand och andra naturolyckor inom de areella näringarna, och
- larmstruktur, kontaktvägar till berörda jordbrukare och andra boende på landsbygden, evakuering av djur samt nyttan av frivilligas insatser.
Det stod även utredaren fritt att belysa andra frågeställningar som är relevanta inom uppdraget.
Utredaren skulle i sitt arbete även ta del av och beakta relevanta aktörers förberedande och förebyggande arbete. Då branden i Västmanland involverade både stat, myndighet, kommuner, organisationer och frivilliginsatser i en omfattning vi inte har sett tidigare är det också därför av största vikt att utredningsarbetet görs grundligt.
Mina frågor till statsrådet Sven-Erik Bucht (S) är därför:
1) Vill statsrådet och regeringen förkorta utredningen av branden i Västmanland med sex månader och i så fall varför?
2) Är statsrådet intresserad av de sociala och ekonomiska konsekvenserna av branden för jord- och skogsbruket i Västmanland?
3) Det har talats om att det brandhärjade området kommer att skyddas som nationalpark, stämmer det?
4) Om det brandhärjade området i Västmanland blir nationalpark, kommer markägarna då att få en skälig och marknadsbaserad ersättning?